Stötta SMB
Du kan trycka Shift + S för att få fram sökfältet när som helst och Esc för att stänga det.
Tryck ENTER för fler resultat, då kan du även förfina din sökning.
    Stäng

    ”Vi kan inte ens föreställa oss hur det är att leva utan rent vatten”

    Posted on by Anders Hellberg

    Cecilia Chatterjee-Martinsen, generalsekreterare för WaterAid Sverige, om FN:s globala mål för hållbar utveckling, och vad man själv kan göra för att bidra till att målen ska kunna nås.

    Världens länder enades förra året under FN:s flagg om 17 globala mål för hållbar utveckling. Sammanlagt finns 169 olika delmål, och siktet är inställt på att nå dem senast år 2030.

    Professor Johan Rockström har i en intervju med Svenska dagbladet efterlyst en ”nationell folkbildningskampanj” om målen i Sverige. Han har sagt till tidningen:

    – Går man ut på gatan är det knappt en kotte som vet vad utvecklingsmålen är för något. Trots att det är den viktigaste agendan som finns i världen för att säkra vår långsiktiga välfärd.

    Supermiljöbloggen vill förstås hjälpa till. Därför har vi valt att fråga människor från en rad olika håll i samhället hur de ser på arbetet med målen.

    ________________

    I dag har turen kommit till Cecilia Chatterjee-Martinsen.

    Vad jobbar du som?

    – Jag jobbar som generalsekreterare för WaterAid Sverige, den svenska delen av en internationell organisation som arbetar för att alla människor överallt ska få tillgång till rent vatten, sanitet och hygien, något som är helt avgörande för att kunna utrota den extrema fattigdomen. WaterAid arbetar praktiskt i 26 länder för att människor ska få hållbar tillgång till rent vatten och sanitet, men viktigast av allt är kanske vårt påverkansarbete som sker på global, nationell och lokal nivå. WaterAid var exempelvis väldigt engagerade i arbetet för att vatten och sanitet skulle få ett eget mål inom de globala målen, vilket också lyckades i och med att mål 6 är tillägnat dessa grundläggande mänskliga rättigheter.

    Om du bara får välja ett mål eller ett delmål som du vill lyfta fram lite extra, hur är det formulerat och varför väljer du det?

    – Jag väljer självklart mål 6, rent vatten och sanitet, eftersom det är så avgörande för oss alla att ha rent vatten i våra dagliga liv och för att det här målet är så viktigt för att nå de andra globala målen. För hur ska alla människor kunna leva hälsosamma liv så länge 40 procent av sjukhusen i låginkomstländer saknar rent vatten? Hur ska flickor kunna få en utbildning så länge varannan skola i låginkomstländer saknar rent vatten och toaletter vilket tvingar flickor att hoppa av när de får mens? Hur ska länder kunna lyfta sig ur fattigdom så länge hälften av alla sjukhussängar är upptagna av patienter som blivit sjuka av smutsigt vatten och bristande sanitet?

    – Rent vatten, toaletter och hygien är så självklart för oss här i Sverige att vi inte ens kan föreställa oss hur det är att leva utan detta. Men faktum är att över 650 miljoner människor saknar rent vatten, något som leder till att 900 barn dör varje dag. Det positiva är att det faktiskt går att förändra. Det är fullt möjligt att uppnå mål 6 och se till så att alla människor får tillgång till rent vatten och sanitet till år 2030, men då måste mer göras. Vi arbetar dagligen för att regeringar, företag och organisationer ska prioritera frågan och öka takten, och vi arbetar ständigt för att uppmärksamma hur viktigt rent vatten och sanitet är för all utveckling. Därför väljer jag att lyfta just mål 6, för vi måste alla arbeta tillsammans för att kunna skapa en värld där alla människor har rent vatten och sanitet.

    Om man är en person som kanske inte har järnkoll på alla 17 mål och 169 delmål, men som ändå vill bidra till att målen ska kunna nås, har du något tips på vad man då kan börja med att göra?

    – Det första du kan göra är att läsa på och sprida information om målen i ditt nätverk. Det är såklart omöjligt att vara expert på alla mål så därför gäller det att hitta ett område eller en fråga som du brinner för, som du känner är extra viktig just för dig. Om det är just rent vatten och toaletter du brinner för så finns det flera olika saker du kan göra.

    – Påverka politiskt. Är du engagerad i något politiskt parti, eller känner att något parti ligger dig extra nära? Kolla upp och fråga hur just de jobbar med internationella frågor i allmänhet och vatten och sanitet i synnerhet.

    – Extra viktigt är det såklart att försöka påverka den svenska regeringen, och just nu skulle vi vilja se att alla som bryr sig om vattenfrågorna hör av sig till regeringen för att uppmana dem att prioritera vatten och sanitet i den svenska utvecklingspolitiken. När målen skrevs under i september 2015 höll Stefan Löfven ett tal på Global Citizens Festival i New York, där han lovade att Sverige ska stötta insatser för att 60 miljoner människor ska få tillgång till sanitet till år 2030. Ett fantastiskt löfte som Sverige måste förverkliga, men där vi fortfarande väntar på besked om hur det ska gå till.

    – Påverka företag och/eller din arbetsplats. Företag har en stor roll att spela för att de globala målen ska kunna uppnås. Prata gärna på din arbetsplats om hur just ditt företag kan medverka till att målen uppfylls.

    – Engagera dig. Hitta en organisation som du tycker arbetar bra med de frågor du brinner för. Att stötta en organisation kan innebära allt från att skänka pengar till att engagera sig som volontär, eller genomföra en egen insamling.

    __________________

    Läs mer:

    Mål 6: Säkerställa tillgång till och hållbar vatten- och sanitetsförvaltning för alla.

    Tidigare artiklar i serien:

    13/6 Karolina Skog (MP): ”Politiker på alla nivåer i samhället har ansvar att koppla samman sina beslut med de globala målen”

    16/6 Mattias Goldmann, Fores: ”Börja med det som är enkelt, kul och lönsamt”

    18/6 Nina Ekelund, Hagainitiativet: ”Samarbete är avgörande för att lyckas med de globala utmaningarna”

    ”Att sälja kolet är motsatsen till att visa ledarskap”

    Posted on by Anders Hellberg

    Biståndsorganisationen Diakonia kritiserar Vattenfalls planer.

    I en debattartikel i Corren som publicerades i veckan skriver Pether Nordin, ordförande för Diakonia, tillsammans med Peter Fritzson, professor och verksam vid Institutionen för datavetenskap vid Linköpings universitet, att regeringen måste agera för att Vattenfalls brunkol ska stanna i marken.

    De globala koldioxidutsläppen är redan idag av sådan omfattning att människor runt om i världen påtagligt drabbas av effekterna av klimatförändringarna. Datorsimuleringar som bland annat görs vid Linköpings universitet, Institutionen för datavetenskap, visar på att koldioxidutsläpp och annan pågående förstöring av livsbetingelser sammantaget allvarligt försämrar människans livsvillkor och i många samhällen människors möjlighet till överlevnad om cirka 50–100 år. Simuleringarna visar att kraftfulla åtgärder, bland annat omfattande minskade utsläpp av koldioxid, behöver vidtas så snart som möjligt.

    Debattörerna lyfter även fram en brunkolsförsäljning inte går ihop med de åtaganden som föll på Sverige i och med undertecknandet av Parisavtalet.

    Då Sverige har undertecknat Parisavtalet är vi skyldiga att inte handla i strid med dess mål och syfte. Så medan svenska staten med den högra handen under högtidliga former skriver under åtaganden om koldioxidminskningar och stöd till fattigare länder att anpassa sig till klimatförändringar, kratsar den svenska statens vänstra hand upp brunkol som säkerställer framtida koldioxidutsläpp. En avancerad form av dubbelmoral!

    Människor som lever i fattigdom är mest sårbara för klimatförändringarnas effekter eftersom de har sämre förutsättningar att anpassa sig till förändringar och att återhämta sig efter katastrofer – samtidigt som de bidrar minst till växthusgasutsläppen. Världens rika länder har förbundit sig att gå före i klimatarbetet – att sälja kolet och därmed skjuta över ansvaret på någon annan är motsatsen till att visa ledarskap.

    Regeringen väntas fatta beslut i frågan inom kort, kanske redan nästa vecka.

    ”Sverige och Tyskland borde samarbeta för att avveckla Vattenfalls brunkolsverksamhet”

    Posted on by Anders Hellberg

    Det skriver i dag svenska Naturskyddsföreningen tillsammans med tyska Agora energiewende och Ökoinstitut, på DN debatt. 

    Regeringen borde inte godkänna en försäljning av Vattenfalls brunkolsverksamhet till det tjeckiska bolaget EPH. I stället borde en avveckling av verksamheten ske i samarbete med den tyska staten. Det skriver i dag Svante Axelsson, generalsekreterare för Naturskyddsföreningen, Patrick Graichen, vd för Agora energiewende och Felix-Christian Matthes, direktör för vetenskap, forskning, energi- och klimatpolitik på Ökoinstitut, i en artikel på DN debatt.

    Band annat föreslår de att Sverige och Tyskland borde utforma en gemensam strategi ”som minskar utsläppen och investerar i ett nytt energisystem”. Detta kan enligt artikeln ske genom:

    En förhandling mellan Vattenfall och den kommission för sociala och ekonomiska effekter av energiomställningen, som har annonserats av Tysklands vice förbundskansler, minister för ekonomi och energi, Sigmar Gabriel. Vattenfall kan som en del i förhandlingen erbjuda att lägga de kvarvarande blocken i Jänschwalde i malpåse när gruvtäkten har tömts 2024 och avstå från nya dagbrott. Hur det kan göras visar den tidigare överenskommelsen om att stänga två block till 2020. Som ersättning fick då Vattenfall ett antal miljoner till ”kolreserven”.

    En för länderna gemensam investeringsplan tas fram för att skapa nya jobb och tillväxt i de områden som i dag är helt beroende av kolkraften. Det skulle skapa ett rejält tillskott till den svenska budgeten och ge regionen ett hållbart framtidsperspektiv. Vattenfall skulle dessutom positionera sig som det mest socialt ansvarstagande energiföretaget i östra Tyskland.

    En investering i nya kablar mellan Sverige och Tyskland för att underlätta balansen i näten när allt fler länder går mot 100 procent förnybar energi.

    Debattörerna uppmanar den svenska regeringen att nu seriöst utreda detta förslag innan beslutet om en försäljning tas.

    Ett liknande förslag hördes nyligen från den svenska professorn och chefen för Stockholm Resilience Centre, Johan Rockström, som skrev en debattartikel i Dagens industri tillsammans med bland annat John Schellnhuber, som är professor, chef för Potsdam Institute for Climate Impact Research och ordförande för WBGU, den tyska regeringens vetenskapliga råd för globala miljöförändringar. De skrev:

    Detta är en så viktigt fråga för våra länder och för världens framtid att vi föreslår att inga beslut om brunkolsförsäljning ska tas förrän statsminister Stefan Löfven och Tysklands förbundskansler Angela Merkel, har haft möjlighet att ha ett högnivåsamtal om hur vi nu tar ansvar för utfasning av brunkolet.

    Detta samtal bör ske i nära dialog med brunkolsregionerna i Tyskland, för att ta ett gemensamt ansvar för en ekonomiskt försvarbar och miljövänlig utfasning som skapar nya jobb för de 6.000 som annars skulle bli arbetslösa. Lausitz-regionen i Brandenburg, som präglas av brunkolsbrytning, skulle på så sätt kunna bli en banbrytande föregångare; en ”testbädd” som visar hur samhällen kan ta sig ur den fossila återvändsgränden med hjälp av ny teknik och hållbara affärsmodeller.

    Oceana vill att regeringen agerar i frågan om det fiskefria området i Kattegatt

    Posted on by Anders Hellberg

    Miljöorganisationen välkomnar samtidigt ställningstagandet från Havs- och vattenmyndigheten om att hela eller delar av det omdebatterade området behöver skyddas. 

    Tidigare i veckan skrev Supermiljöbloggen om att Havs- och vattenmyndigheten, HaV, i en ny rapport föreslår att hela eller delar av det område i Kattegatt som varit fritt från fiske sedan 2009 ska skyddas. Detta välkomnas nu av miljöorganisationen Oceana som är oroade över att Danmark just nu trycker på i förhandlingar med Sverige för att åter få öppna området för bottentrålning. 

    – Vi är mycket nöjda över att HaV slutligen har tagit ställning offentligt vad gäller Kattegatt och att organisationen har lyssnat på vad det vetenskapliga samfundet säger. Genom att gå på HaV:s linje och deklarera delar av det omdebatterade fiskefria området i Kattegatt som marint skyddsområde, skulle den svenska regeringen inte bara skydda de marina habitaten utan även skynda på ansträngningarna för att återställa fiskebestånden som utarmats av många år av destruktiv bottentrålning, säger Lasse Gustavsson, vd för Oceana i Europa, i ett pressmeddelande.

    Förra månaden, i ett öppet brev till Havs- och vattenmyndigheten, uppmanade Oceana och fem andra organisationer myndigheten att ta ett mer offentligt ställningstagande till framtiden för det i dag fiskefria området i Kattegatt. När Supermiljöbloggen frågade HaV om de hade någon kommentar till brevet svarade Ingemar Berglund, vikarierande generaldirektör, att de frågor som tas upp i skrivelsen skulle hanteras i den handlingsplan för marint områdesskydd som myndigheten då var på väg att färdigställa. Det var också den rapporten (pdf) som presenterades nu i veckan, där myndigheten bland annat skriver:

    I Västerhavet föreslås att hela eller delar av det fiskefria området i Kattegatt skyddas. (…)

    I dag förs diskussioner mellan Danmark och Sverige om att åter öppna området för fiske. De naturvärden som etablerats och kunnat återhämta sig under tiden området varit stängt skulle gå om intet, om området åter öppnades för bottentrålning. Möjligheterna att finna ett nytt, likvärdigt område att skydda med samma syfte är mycket begränsade enligt Havs- och vattenmyndighetens bedömning. Havs- och vattenmyndigheten anser därför att inga beslut om ett eventuellt öppnande av området för fiske bör fattas innan en ändamålsenlig avgränsning av ett marint skyddat område med tillhörande lämpliga bevarandeåtgärder finns på plats i Kattegatt.

    Elbnb – dela din el med urladdade bilförare

    Posted on by Beatrice Rindevall

    Enligt en sifoundersökning tycker hälften av svenskarna att bristen på laddstolpar är ett hinder för att köra elbil. Det försöker tjänsten Elbnb ändra på genom att föra samman bilförare med lågt batteri med folk som kan tänka sig att el-dela.

    Enligt samma undersökning kan mer än varannan svenska tänka sig att dela sin el med elbilsåkare i behov, och lika många säger att politikerna inte gör tillräckligt för att nå målet om en fossilfri fordonsflotta 2030.

    På Elbnb:s hemsida, tillsammans med instruktioner för att göra en egen laddstolpe, står det:

    ”Ett vanligt eluttag fungerar som en laddplats. Med tre enkla steg registrerar du din Elbnb på vår karta och ger andra elbilsägare möjlighet att ladda från din plats. Sedan kommer ni tillsammans överens om tid och pris för laddningen.”

     

     

    Undersökningen gjordes på beställning av Renault, som också ligger bakom Elbnb.

    ”Om regeringen menar allvar med att klimatet är mänsklighetens ödesfråga – då ska kolet stanna i marken”

    Posted on by Anders Hellberg

    Naturskyddsföreningens riksstämma kräver att Vattenfalls brunkolsförsäljning stoppas.

    Sveriges största miljöorganisation, Naturskyddsföreningen, har i dag ungefär 224 000 medlemmar. I helgen anordnade föreningen sin riksstämma i Norrköping, och med tanke på Vattenfalls planerade brunkolsförsäljning till det tjeckiska bolaget EPH, som regeringen inom kort kommer fatta beslut om, antogs enhälligt ett uttalande med kravet att regeringen ska stoppa dessa planer.

    Riksstämmans uttalande finns att läsa i sin helhet ett pressmeddelande från Naturskyddsföreningen. Bland annat står här:

    Naturskyddsföreningens riksstämma 2016 kräver att regeringen stoppar affären och avvecklar verksamheten ansvarsfullt. Kolet ska stanna i marken om regeringen menar allvar med att klimatet är mänsklighetens ödesfråga. Det är nu upp till bevis om Sverige ska vara en global förebild i klimatomställningen.

     

    Seg process när länderna ska underteckna Parisavtalet

    Posted on by Elias Rosell

    I Paris i december kom världens länder överens om ett nytt klimatavtal. Det viktigaste i avtalet är målsättningen att ökningen av den globala medeltemperaturen ska stanna väl under 2 grader och att ansträngningar ska göras för att hålla temperaturökningen under 1,5 grader. Dessutom ska länderna uppdatera sina klimatåtgärder vart femte år och öka klimatbiståndet. 

    Även om Parisavtalet saknar konkreta mål för hur mycket utsläppen ska minska så ses det av många som ett steg i rätt riktning. På Parismötet lovade världens länder att ratificera, underteckna, avtalet inom några år. Avtalet blir inte giltigt förrän minst 55 länder som står för 55 procent av utsläppen har ratificerat avtalet.

    Men att ratificera avtalet verkar vara enklare sagt än gjort. Sveriges klimatambassadör Anna Lindstedt säger till SVT Nyheter:

    De flesta av dessa länder har också inlett ratifikationsprocessen. Det är i många fall en komplicerad process, som kräver godkännande av ländernas parlament. Också EU, inklusive Sverige, har inlett denna process.

    Hittills har 50 länder ratificerat eller sagt att de ska ratificera Parisavtalet i år. Dessa 50 länder står för 53,3 procent av utsläppen, enligt Climate Analytics. Det krävs alltså några länder till för att avtalet ska bli giltigt i år. Men det mesta i avtalet handlar om perioden efter 2020.

    Inom EU är frågan om ratificering av avtalet komplicerat. Det krävs att både EU:s medlemsländer och EU i helhet ratificerar avtalet. Jurister är oense om EU kan ratificera avtalet innan alla medlemsländer har antagit lagar om ratificering.

    Frågan kompliceras ytterligare av att bland annat Bulgarien, Tjeckien och Kroatien säger att de inte vill ratificera avtalet innan det är bestämt hur stort ansvar de olika medlemsländerna ska ta för att EU:s klimatmål om att minska utsläppen med minst 40 procent till 2030 jämfört med 1990 nås. Den frågan väntas bli klar först i slutet av 2017, skriver Climate Home.

    Donald Trump har hotat med att riva upp Parisavtalet om han blir president i USA.  Enligt en analys från BBC är det osäkert om Trump formellt skulle kunna påverka avtalet. Men genom att inte införa åtgärder för att minska utsläppen skulle han i praktiken kunna påverka så att andra länder som Kina och Indien tar avtalet på mindre allvar.

    För den som vill fördjupa sig mer i frågan om ratificering av Parisavtalet rekommenderas detta avsnitt av Sveriges Radios miljöprogram Klotet.

    Lund bygger klimatsmarta hyresrätter med delningsekonomi

    Posted on by Beatrice Rindevall

    Snart kan boende i Lund kunna påverka sin miljöpåverkan på ett helt nytt sätt. Med hjälp av sin telefon eller genom en panel som sitter i entréerna ska hyresgästerna kunna fjärrstyra belysning och apparater och enkelt kunna följa upp el- och vattenförbrukningen.

    Dessutom finns elbils-pool, lånelådcyklar och gästlägenhet, och hyresgästerna uppmuntras att även dela sina egna saker med varandra.

    – Jag är väldigt glad att LKF får möjlighet att bygga ett så spännande projekt som detta där våra hyresgäster får större möjlighet att bestämma hur deras vardag ska påverka miljön, säger LKFs VD Håkan Ekelund.

    Husen med 50 nya lägenheter byggs som passivhus med lokalt producerad el från solceller. Under produktionen ska det användas så få produkter och så lite material som det är möjligt. Det kommunbeställda bygget väntas stå klart 2019 och har tagits fram av LINK Arkitektur.

    Matsmart: för fetare plånbok och minskat matsvinn

    Posted on by Hanna Flennemo

    Vill du dryga ut semesterkassan och samtidigt göra något för miljön? På Matsmart.se kan du beställa felmärkta, utgående och andra överskottsvaror med en rabatt upp till 90 procent. Varor som annars skulle slängas. Win-win alltså!

    En kartläggning från 2012 visar ett matsvinn på ungefär 1,2 miljoner ton per år. Matsvinnet påverkar både miljön och samhällsekonomin negativt och människor behöver bli mer medvetna om dessa negativa konsekvenser. Globalt slängs det nog med mat för att mätta världens hungrande fyra gånger om.

    Matsmart arbetar för att minska svenskens matsvinn. I sommar levererar de till tillfälliga sommaradresser över hela Sverige. Till segelbåten, campingen, sommarhuset eller var du än kan befinna dig. Människor spenderar alltmer pengar under sina semesterveckor. Matsmarts affärsidé gynnar den privata och samhälleliga ekonomin och bidrar samtidigt till en mer hållbar miljö.

    Våra kunder gör medvetna val. De vill fynda samtidigt som de bidrar till en bättre miljö. Därför känns det otroligt bra att vi kan erbjuda våra kunder den här servicen […] Att kunna lägga mindre pengar på mat – och mer på själva semestern – tror vi är något många av våra kunder uppskattar. Nu kan de få sina varor levererade direkt till dörren eller välja att hämta ut paketet på Post Nords närmaste serviceställe. […] Matsvinnet är något som måste bekämpas varje dag, året om – så också på semestern, säger Matsmarts VD Karl Andersson.

    Rockström: Vi måste lägga större fokus på matfrågan

    Posted on by Agnes Bondesson

    Nu har det gått en vecka sedan toppmötet EAT gick av stapeln i Stockholm. Konferensen, som grundades av Stordalen Foundation tillsammans med Stockholm Resilience Center för tre år sedan, samlar många av världens ledare inom miljöfrågorna. 

    Att fossila utsläpp är dåliga för miljön, det vet de flesta. Men att maten vi äter står för 30 procent av de totala utsläppen är det få som känner till, menar professor Johan Rockström. Han var en av talarna under förra veckans konferens EAT forum, ett evenemang grundat av Stordalen Foundation som fokuserar på livsmedelsfrågornas påverkan på klimatet.

    Vi bråkar om det fossila och kolkraftverk, men få människor vet om att jordbruket står för 30 procent av klimatpåverkan. Ändå har 90 procent av fokus i klimatdebatten hamnat på kol, olja och naturgas. Dessutom har hela miljödebatten de senaste 15 åren centrerats på klimatfrågan och då har andra frågor som den biologiska mångfalden, färskvattenförsörjning och luftföroreningar kommit i andra hand, säger Johan Rockström till DN Global utveckling.

    Att livsmedelsfrågorna borde ha en central roll i klimatdebatten råder det ingen tvekan om. Han menar på att varken avtalet som skrevs under i Paris i höstas eller FN:s hållbarhetsmål kommer kunna uppfyllas om inte livsmedelsfrågorna vävs in i debatten.

    Vi vet att överkonsumtion av exempelvis rött kött har tydliga negativa hälsokonsekvenser, men det är också en viktig orsak till klimatförändringar. Havsbaserad vild fisk är däremot hälsosam att äta, men innebär samtidigt oerhört stora utmaningar för miljön. Vi håller på att tömma haven på fisk. Så frågan är om vi kan rädda världen genom att äta hälsosamt och tvärtom, säger Johan Rockström till DN.

    Den nya expertgrupp som togs fram under konferensen, bestående av 20 ledande experter på området, ska under de kommande 18 månaderna sammanställa forskning och statistik. Målet är att kunna ta fram hälsosam mat som är bra för klimatet. Expertgruppen ska utgå från flertalet av FN:s globala hållbarhetsmål i sitt arbete och förhoppningen är att ha ett underlag som kan hjälpa till att påverka politiskt.

    Under årets konferens har en av världens största forskningsfinansiärer, det brittiska Wellcome Trust, valt att starta en ny stiftelse tillsammans med Stordalen Foundation och Stockholm Resilience Center, med namnet EAT foundation. Tillskottet av pengar är positivt för det kommande arbetet att få med livsmedelsfrågorna på klimatkartan.

     

    Havs- och vattenmyndigheten föreslår att det fiskefria området i Kattegatt skyddas

    Posted on by Anders Hellberg

    Möjligheterna att nå målet om tio procents skydd av havsmiljön i Sverige till år 2020 bedöms dessutom som goda, enligt en ny rapport från myndigheten.

    I dag presenterade Havs- och vattenmyndigheten en Handlingsplan för marint områdesskydd (pdf). Här konstateras att Sverige har goda möjligheter att nå målet om tio procents skydd av havsmiljön till år 2020. Andelen marint områdesskydd omfattar i dag 6,6 procent av Sveriges havsareal.

    Men det finns en rad åtgärder som är viktiga att nu prioritera, bland annat länsstyrelsernas och kommunernas arbete med att inrätta nya marina skyddade områden.

    Havs- och vattenmyndigheten påpekar att det också vore både smart och kostnadseffektivt att välja ut områden som i dag redan skyddas med fiskelagstiftning, och som skulle kunna förstärkas med områdesskydd enligt miljöbalken.

    Ett av dessa områden som myndigheten nu pekar ut i sin handlingsplan ligger i Kattegatt. Supermiljöbloggen har flera gånger skrivit om området. Sverige och Danmark enades nämligen gemensamt om fiskeregleringar här 2009, i syfte att skydda torsken. Denna åtgärd har gynnat fiskebestånden i Kattegatt, men också varit bra för den biologiska mångfalden på bottnarna som på detta sätt skyddats från fysisk påverkan i form av bottentrålning. Men nu ligger Danmark på Sverige om att få öppna området för trålning igen, och frågan förhandlas mellan de två länderna.

    Men Havs- och vattenmyndigheten sätter nu ner foten och skriver:

    I Västerhavet föreslås att hela eller delar av det fiskefria området i Kattegatt skyddas. Parallellt med arbetet med handlingsplanen fick Havs- och vattenmyndigheten ett regeringsuppdrag om bevarandevärdena i Kattegatt som ska redovisas den 31 oktober 2016. (…)

    I dag förs diskussioner mellan Danmark och Sverige om att åter öppna området för fiske. De naturvärden som etablerats och kunnat återhämta sig under tiden området varit stängt skulle gå om intet, om området åter öppnades för bottentrålning. Möjligheterna att finna ett nytt, likvärdigt område att skydda med samma syfte är mycket begränsade enligt Havs- och vattenmyndighetens bedömning. Havs- och vattenmyndigheten anser därför att inga beslut om ett eventuellt öppnande av området för fiske bör fattas innan en ändamålsenlig avgränsning av ett marint skyddat område med tillhörande lämpliga bevarandeåtgärder finns på plats i Kattegatt. Framtiden för det fiskefria området i Kattegatt bör alltså inte avgöras förrän redovisningen av regeringsuppdraget om bevarandevärdena i Kattegatt levererats.

     

    Kan Sverige förlora en plats i FN:s säkerhetsråd på grund av Vattenfallaffären?

    Posted on by Anders Hellberg

    FN:s generalförsamling kan avgöra saken om drygt en vecka.

    För två månader sedan, den 18 april, meddelade Vattenfall att man vill sälja hela sin brunkolsverksamhet i Tyskland till det tjeckiska bolaget EPH och dess finansiella partner PPF Investments – bolag som tror på en renässans för kolkraften i Europa.

    Näringsminister Mikael Damberg (S) sa i samband med detta att regeringen väntas ta ett beslut om att godkänna eller stoppa den föreslagna affären om ”runt två månader”. Mycket talar alltså för att ett regeringsbeslut kan komma under nästa vecka.

    Tajmingen är i så fall minst sagt intressant eftersom (1) det är i veckan efter, den 28 juni, som FN:s generalförsamling väntas avgöra om Sverige ska få ta en av de icke-permanenta platserna i FN:s säkerhetsråd under 2017 och 2018, samtidigt som (2) en stor del av Sveriges valkampanj inför omröstningen har handlat om just klimatfrågan.

    På regeringens sida Sweden for the UN Security Council 2017–2018 går det att läsa om tio skäl till varför en röst på Sverige är bra. Det första skälet lyder:

    Sweden delivers on global commitments: 1 per cent of GNI in official development assistance, ambitious climate change action, a generous asylum policy, and engagement in disarmament.

    På regeringens sida Frågor och svar om Sveriges FN-kandidatur står:

    Den politik regeringen för visar att regeringen står fast vid sina principer. Sverige bedriver en frågedriven kampanj som till stor del är baserad på vårt engagemang för vår tids stora utmaningar, såsom klimat, humanitära kriser, migration, fredsbyggande och jämställdhet.

    I februari tog utrikesminister Margot Wallström (S) upp klimatfrågan i sin utrikesdeklaration, vilket är en programförklaring med visioner för Sveriges arbete i världen. Hon sa då:

    – Vår tids ödesfråga – klimatet – utgör ett globalt säkerhetshot. Klimatförändringarna driver på krig, konflikter och fattigdom. Sverige kommer med kraft att ta sig an uppgifterna i det globala klimatavtalet, med sikte på målet att hålla den globala temperaturökningen väl under två grader och sträva efter att begränsa den till 1,5 grad.

    I april, i ett tal i Arktiska rådet, var den svenska utrikesministern inne på ett liknande spår:

    – It is an undisputed fact that climate change, if not slowed down, will irreversibly change the Arctic as we know it. It will destroy living conditions and accelerate negative trends globally. The consequences would be devastating.

    I en interpellationsdebatt tidigare under våren kopplade Margot Wallström bland annat ihop just klimatfrågan med den svenska FN-kandidaturen:

    – En plats i FN:s säkerhetsråd – och kandidaturen i sig – ger oss möjligheter till ökat genomslag för vår breda utrikes- och säkerhetspolitik, där klimat och jämställdhet, konfliktförebyggande och nedrustning, fattigdomsbekämpning samt respekt för de mänskliga rättigheterna är centrala frågor. I det arbetet vill vi verka som brobyggare för att finna konstruktiva lösningar där tolerans och samverkan är centralt.

    Lite senare i samma debatt sa hon:

    – Vad är det för dagordning vi har? Det saknas minsann inte utmaningar. Vi säger att det handlar om vårt engagemang inom utvecklingsfrågor, där vi har hög trovärdighet och en lång historia. Det handlar om klimat och jämställdhet. Det handlar om vikten av konfliktförebyggande och hur vi kopplar ihop säkerhet och utveckling, om klimatfrågan som ett säkerhetshot.

    _______

    Regeringen har ännu inte fattat beslut i Vattenfallfrågan. Men bara diskussionerna om en möjlig försäljning av Vattenfalls brunkolsverksamhet till det tjeckiska bolaget EPH har hittills resulterat i en massiv internationell kritik mot Sverige.

    Exempelvis har USA:s största miljöorganisation, Sierra Club, nyligen gått ut med att detta kan komma att bli ”Europe’s biggest climate crime”.

    Författaren Naomi Klein från Kanada publicerade i våras en debattartikel i SvD Näringsliv tillsammans med bland annat den amerikanske klimataktivisten Bill McKibben, som var i Stockholm för två år sedan för att ta emot the Right Livelihood Award som ofta beskrivs som ”det alternativa Nobelpriset”. De skrev:

    Nyheten om försäljningen kom som en chock. Sverige har varit en viktig pådrivande kraft inom de globala klimatförhandlingarna i många år, inte minst vid toppmötet i Paris förra året. Regeringen har lanserat högprofilerade initiativ som Fossilfritt Sverige och strävar efter att bli världens första fossilfria välfärdsland med ett 100 procent förnybart energisystem i en nära framtid. Det är alltför sällsynt med rege­ringar som har såväl goda meriter och höga ambitioner som ett gott rykte globalt.

    Att ett helstatligt svenskt företag nu har planer som riskerar att få precis motsatt effekt mot landets lovvärda klimatpolitik är anmärkningsvärt och nedslående.

    May Boeve, generalsekreterare för miljöorganisationen 350.org, skrev så här i en debattartikel som för några veckor sedan publicerades i brittiska tidningen The Guardian:

    By selling off these filthy coal assets, they will no longer be on Sweden’s books but the mines will be expanded and the brown coal will be burnt by someone else, imperilling humanity. If you applied this approach to slavery, a trading company would sell their slaves to a more brutal owner to clear their conscience while undermining abolition.

    Elva tyska kyrkliga-, miljö- och utvecklingsorganisationer vädjade i slutet av förra månaden till svenska politiker i riksdagen om att stoppa försäljningen. I ett öppet brev (pdf) skrev de:

    Adopting a phase-out plan for this portfolio is arguably the most important contribution that the Swedish government could make to fight climate change.

    Internationellt erkända forskare från Sverige, Tyskland och Australien har också under våren påpekat i en debattartikel i Dagens industri (som senare publicerades i en engelsk version i Huffington Post och i en tysk version i Handelsblatt) att om den svenska regeringen tillåter en försäljning, så skulle Sverige ”bryta mot Parisavtalet” och dessutom ”vara i direkt kollisionskurs med en lång rad ekonomiska, vetenskapliga och moraliska skäl”.

    Detta fick en av Greenpeace medarbetare i Sverige att ställa frågan:

    EU-parlamentariker vill skydda Kattegattområde från bottentrålning

    Posted on by Anders Hellberg

    Området har varit skyddat i sju år, men Danmarks regering vill öppna upp det för fiske igen. 

    Supermiljöbloggen har flera gånger tidigare skrivit om det fiskefria område i södra Kattegatt som en lång rad aktörer i både Sverige och Danmark menar måste skyddas mot bottentrålning även fortsättningsvis.

    Det var Sverige och Danmark som i en gemensam uppgörelse 2009 kom överens om att inrätta fiskeregleringarna. Men efter hårt tryck, inte minst från de danska yrkesfiskarna, vill Danmarks regering nu öppna upp området för fiske igen.

    I veckan kom ännu en uppmaning om att det behövs fortsatt skydd snarare än mer destruktivt fiske. Denna gång är det den svenska EU-parlamentarikern Linnéa Engström (MP), som är vice ordförande i Europaparlamentets fiskeutskott. och Margrete Auken som är dansk EU-parlamentariker i gruppen SF/De Gröna/EFA, som skriver i en gemensam debattartikel i Sydsvenskan:

    Hotet mot denna uppgörelse kommer nu från den danska regeringen och ingen mindre än miljöministern. Den danske miljöministern Esben Lunde Larsen har börjat sätta press på Sverige att öppna området för danska fisketrålare.
    Resultaten efter sju år av skydd av havsområdet från bottentrålning har inte låtit vänta på sig. Trålförbudet är en räddning för torskbeståndet, men också för havsbottnen. Flera hotade och sårbara koralldjur har återvänt till området i Kattegatt, bland annat sjöpenna och dödmanshand. Havskräftorna har grävt tunnelsystem under havsbottnen, där fiskar och andra bottenlevande djur kan hitta gömställen. Det är en naturtyp som är hotad i hela vår del av Europa och ett modellexempel på vad som kan ske med havsmiljö när aggressivt fiske upphör.

    De skriver vidare:

    Att tillåta trålning i ett nu återupplivat ekosystem är raka motsatsen till att vidta åtgärder för att nå god miljöstatus i haven som krävs enligt EU:s regler.
    Vi slås av häpnad av att Danmarks miljöminister är redo att upphäva trålförbudet.

    Vattenfall kritiseras för egenproducerad artikel om brunkolsförsäljningen

    Posted on by Anders Hellberg

    Publicerades nu i veckan, samtidigt som ett regeringsbeslut rycker allt närmare. 

    I onsdags gick Vattenfall ut med en egenproducerad artikel på sin hemsida. Artikeln finns i en svensk, engelsk, dansk och holländsk version – men dock inte på tyska.

    Det är Vattenfall News som har talat med Sabine Froning, chef för Public and Regulatory Affairs & Stakeholder Relations på Vattenfall. I intervjun diskuterar hon vilka konsekvenser det kan bli för den tyska energiomställningen, energiewende, om Vattenfall säljer sin brunkolsverksamhet till det tjeckiska bolaget EPH. Bland annat säger Sabine Froning:

    – Ingen i Tyskland skulle påstå att Vattenfall-affären har någon större effekt på hur den tyska energiomställningen utvecklas i framtiden.

    Hannes Hönemann på Vattenfall News, som jobbar med public relations på Vattenfall, följer därefter upp med frågan:

    Ur svenskt perspektiv verkar det förmodligen konstigt att tyskarna inte diskuterar möjligheten att stoppa brunkolsverksamheten i Lausitz. 

    Både dessa citat är intressanta, inte minst sett till det öppna brev (pdf) från elva tyska organisationer som skickades till alla riksdagsledamöter i Sverige för bara några veckor sedan. Här kan man läsa:

    As representatives of German Churches, environmental and developmental organizations we are highly concerned by the possibility of a sale to such dubious investors and therefore ask you to stop the sale.

    Germany is often seen as an example when it comes to climate policy, with many learning from or emulating its ambitious energy transition. However, the sale has the potential to seriously disrupt Germany’s flagship policy: The need for a coal phase-out as part of the energy transition is being widely discussed in Germany for the first time. Large energy utilities like Vattenfall play a critical role in this discussion. Vattenfall could lead the way by initiating the coal phase-out in a socially and environmentally responsible way in Lusatia. EPH on the other hand is likely to pursue a strategy of short-term profit maximisation that bets on a failure of the energy transition.

     

    På Twitter är det nu flera som undrar vad Vattenfall egentligen menar med artikeln.

     

    ”Samarbete är avgörande för att lyckas med de globala utmaningarna”

    Posted on by Anders Hellberg

    Nina Ekelund, programdirektör i Hagainitiativet, om FN:s globala mål för hållbar utveckling, och vad man själv kan göra för att bidra till att målen ska kunna nås. 

    Världens länder enades förra året under FN:s flagg om 17 globala mål för hållbar utveckling. Sammanlagt finns 169 olika delmål, och siktet är inställt på att nå dem senast år 2030.

    Professor Johan Rockström har i en intervju med Svenska dagbladet efterlyst en ”nationell folkbildningskampanj” om målen i Sverige. Han har sagt till tidningen:

    – Går man ut på gatan är det knappt en kotte som vet vad utvecklingsmålen är för något. Trots att det är den viktigaste agendan som finns i världen för att säkra vår långsiktiga välfärd.

    Supermiljöbloggen vill förstås hjälpa till. Därför har vi valt att fråga människor från en rad olika håll i samhället hur de ser på arbetet med målen.

    ________________

    I dag har turen kommit till Nina Ekelund.

    Vad jobbar du som?

    – Programdirektör i Hagainitiativet.

    Om du bara får välja ett mål eller ett delmål som du vill lyfta fram lite extra, hur är det formulerat och varför väljer du det?

    – Mål 17, Genomförande och globalt partnerskap. Med delmål 17: ”Uppmuntra och främja effektiva offentliga och offentlig-privata partnerskap samt partnerskap inom det civila samhället vilka bygger på erfarenheterna från andra partnerskap och deras finansieringsstrategier”.

    – Jag väljer genomförandemålet vilket är det enda målet som skär rakt igenom alla de andra målen och dessutom binder samman perspektiven socialt, ekologiskt och ekonomiskt. För att lyckas minska klimatpåverkan i närtid så behövs samarbete inom och mellan länder, det behövs samarbete mellan näringsliv, forskning, civila samhället och politiken i varje land – klimatfrågan måste också lösas i samklang med andra mål.

    – Samarbete ligger i Hagas dna och är avgörande för att lyckas med de globala utmaningarna. Ingen kan ensam lösa de utmaningar vi står inför, men tillsammans kan vi.

    Om man är en person som kanske inte har järnkoll på alla 17 mål och 169 delmål, men som ändå vill bidra till att målen ska kunna nås, har du något tips på vad man då kan börja med att göra?

    – Tänk på att du kan påverka. Det är dina och mina val som summerat blir vårt fotavtryck på jorden.

    – Som konsument kan du påverka alltifrån din pension – är den grön eller bidrar du till fossila utsläpp? – till utbudet av kravbananer i butiken. Som väljare kan du påverka dina politiker, exempelvis hemma i Trelleborg, i Stockholms landsting eller i regeringen – ring och säg vad du tycker! Som boende i slott, hus eller koja kan du påverka vilken el eller värme du har – är den grön? Fundera på det när du duschar några minuter kortare nästa gång. Som anställd eller arbetsgivare, som frukostätare, som bil- eller cykelåkare… Välj några strategiska val du vill göra i ditt liv. Dina val är min framtid.

     

    ___________________

    Läs mer:

    Mål 17: Stärka ge­nom­fö­ran­de­med­len och åter­vi­ta­li­se­ra det globala part­ner­ska­pet för hållbar ut­veck­ling.

    Tidigare artiklar i serien:

    13/6 Karolina Skog (MP): ”Politiker på alla nivåer i samhället har ansvar att koppla samman sina beslut med de globala målen”

    16/6 Mattias Goldmann, Fores: ”Börja med det som är enkelt, kul och lönsamt”

    Solenergi är framtidens billigaste energikälla

    Posted on by Anna Quarnström

    Under de kommande 15 åren kommer kostnaden för solenergi att rasa till en nivå som kommer att göra solkraft till vår billigaste energikälla. Det visar en ny rapport från Bloomberg New Energy Finance.

    Rapporten menar att kostnaderna i de flesta länder kommer att sjunka med 60 procent och pressa ner elpriset till cirka 30 öre per kilowattimme. Detta är i många fall billigare än dagens kostnad för fossila energikällor som kol och naturgas.

    Men de minskade kostnaderna är inte bara ett resultat av tekniska framsteg och strålande sol. De pressade priserna är även en konsekvens av ökade investeringar och en avreglering av marknaden vilket kommer att göra det lättare att påbörja både små och stora solenergiprojekt. Detta innebär att kostnaderna även kommer att sjunka i ett land som Sverige, där solen inte skiner lika ofta som på sydligare breddgrader.

    Enligt rapporten förväntas 15 procent av världens elektricitet genereras med hjälp av solen år 2040.

    Lyckat projekt på Island omvandlar koldioxid till sten

    Posted on by Elias Rosell

    Ett forskningsprojekt på Island har visat lyckade resultat när det gäller att omvandla koldioxid till att bli en del av den fasta berggrunden. I projektet har 230 ton koldioxid pumpats ner i berggrunden och resultatet visar att mer än 95 procent av koldioxiden omvandlats till fasta karbonatmineraler i berggrunden inom två år. Att koldioxiden har omvandlats till mineraler gör att den inte kan läcka ut.  Resultatet ses som ett stort framsteg.

    Den här tekniken bygger på det faktum att när koldioxid reagerar med vissa mineraler binds koldioxiden och det bildas då fasta karbonatmineraler, se fördjupning längre ned. På Island finns det goda förutsättningar för denna teknik eftersom det finns gott om bergarten basalt som innehåller rätt mineraler för att skapa denna reaktion.

    I försöket på Island har koldioxid tillsammans med vatten pumpats ned till ett lager av bergarten basalt 400-800 meter under marken. Mineralerna som koldioxiden är med och bildar lagras i små hålrum i basalten.

    Genom att använda denna metod kan man flytta koldioxid permanent, lagra den i berggrunden och den stannar där under en geologisk tidskala, säger forskaren Edda Aradottir som är en av forskarna i projektet till Washington Post.

    Dom har gjort väldigt bra framsteg och denna studie presenterar ett genombrott, säger Klaus Lackner som är chef på Center for Negative Carbon Emissions.

    Att koldioxiden lagras i fast form är en viktig skillnad mellan den här tekniken och annan teknik för koldioxidlagring (CCS). I de CCS-anläggningar som hittills byggts lagras koldioxiden som gas och då finns det en risk för läckage.

    Den teoretiska kapaciteten för denna teknik är enorm.  Basalt utgör cirka 10 procent av berggrunden i världens kontinenter och en ännu större del av havsbotten.

    Det går att i grund och botten lagra all koldioxid som mänskligheten släpper ut i basalt. Men du måste fånga koldioxiden och ta den till dessa platser. Det är problemet, säger Martin Stute som är en av forskarna i projektet.

    Tekniken är dock vattenkrävande eftersom koldioxiden pumpas ner tillsammans med vatten. För varje ton koldioxid som lagras krävs det 25 ton vatten. Men havsvatten kan användas i många fall, enligt en artikel i Climate Home.

    Att koldioxid reagerar med silikatmineraler och formar karbonatmineraler är en naturlig del av kolcykeln. Reaktionen går dock för långsamt för att det ska påverka klimatet på kort sikt.

    Bergarterna och mineralerna som behövs för att binda koldioxiden är ojämnt fördelade. Förutom på Island finns det gott om dem i exempelvis Finland, Portugal, USA, Indien och Australien. Preliminärt  bedöms det inte finnas geologiska förutsättningar för denna teknik i Sverige, enligt Sveriges Geologiska Undersökning.

    En viktig faktor för att tekniker för koldioxidlagring ska slå igenom på större skala är att det finns ett pris på koldioxidutsläpp som gör att det är billigare att lagra koldioxiden än att släppa ut den.  Enligt forskare från projektet på Island bedöms det kosta cirka 30 amerikanska dollar per ton koldioxid som lagras på detta sätt. Som jämförelse kan det sägas att den svenska koldioxidskatten är på motsvarande 168 amerikanska dollar per ton, även om den svenska industrin endast betalar 60 procent av den ordinarie koldioxidskatten.

    Resultaten från försöket publicerades förra veckan i den ansedda vetenskapliga tidskriften Science.  Den som vill veta mer om projektet kan se denna fem-minuters video från Columbia University.

    ……………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………….

    FAKTARUTA/FÖRDJUPNING:

    I mer detalj sker reaktionen genom att koldioxiden reagerar med metalliska grundämnen som kalcium, magnesium och järn som är positivt laddade. Dessa metaller i rätt tillstånd för en reaktion finns i vissa silikatmineraler. Bergarten basalt innehåller rätt silikatmineraler för dessa reaktioner.

    Mineraler  är en förening av olika grundämnen som bygger upp stenar och berg. Mineraler kännetecknas av de har en välordnat atomstruktur och en specifik kemisk formel. Silikatmineraler byggs av kisel och syre i grunden och karbonatmineraler byggs i grunden av kol och syre.

    När koldioxid reagerar med vissa mineraler, kalcium eller magnesiumsilikater, i bergarter så blir resultatet att kalciumkarbonat eller magnesiumkarbonat bildas.

    Ett annat sätt att omvandla koldioxid till mineral är att, tvärtom gentemot projektet i Island, föra mineralerna till koldioxiden. Det sker genom att mineralerna bryts i gruvor och därefter mals till pulverform. Fördelen med den tekniken är att mineralerna kan föras till en anläggning med stora koldioxidutsläpp, exempelvis ett kolkraftverk, och där reagera med koldioxiden och bilda fasta karbonatmineraler. En nackdel med denna teknik är att den kräver väldigt mycket gruvbrytning. Det krävs 1,6-3,7 ton bergmaterial för att binda ett ton koldioxid.

    Karbonatmineralerna som bildas när reaktionen sker vid en anläggning på marken kan användas som råvara i industrin. Tekniken blir då ett exempel på det som kallas Carbon Dioxide Capture and Utilization (CCU).

    Mer om reaktionerna och teknikerna för mineralisering genom att föra mineralerna till koldioxiden finns att läsa här och här.

     

    Nytt förslag: ”Minska utsläppen för inrikes transporter med minst 70 procent till 2030 jämfört med 2010”

    Posted on by Anders Hellberg

    Miljömålsberedningens förslag möts av både ris och ros.

    På DN debatt skriver i dag representanter från sex av de sju riksdagspartier som ingår i Miljömålsberedningen (S, M, MP, C, L och KD) att man enats om en rad olika förslag som ska ingå i det slutbetänkande som kommer presenteras för regeringen inom kort.

    Ett av de viktigaste förslagen gäller inrikes transporter, och i debattartikeln går att läsa:

    Vårt förslag är att utsläppen för inrikes transporter år 2030 behöver vara minst 70 procent lägre jämfört med 2010 års nivå. Detta mål kommer att innebära en stor utmaning men beredningen menar att en sådan utsläppsminskning är möjlig med rätt utformade styrmedel och en snabb teknisk utveckling. Det krävs också åtgärder inom samhällsplaneringen för att sänka utsläppen långsiktigt. Vi föreslår att gång- cykel och kollektivtrafik görs till normgivande i planeringen i större tätorter samt att resor med buss och tåg underlättas vid planering av infrastruktur mellan tätorterna. Samspelet mellan stat, region, länsstyrelser och kommuner blir här särskilt viktigt.

    17031-45
    Johan Hultberg (M) Foto: Emelie Helldén

    Johan Hultberg (M), riksdagsledamot och en av ledamöterna i Miljömålsberedningen, är nöjd över allt det arbete som gjorts. Han påpekar att betänkandet utgörs av över 700 sidor, och i en skriftlig kommentar till Supermiljöbloggen säger han:

    – Jag är väldigt glad över att vi i beredningen har lyckats enas kring ett ambitiöst och brett förslag som stakar ut den långsiktiga inriktningen för den svenska klimatpolitiken. En effektiv klimatpolitik behöver vara just långsiktig och med beredningens förslag får samhällets aktörer, och då särskilt näringslivet, de planeringsförutsättningar som de såväl behöver och har efterfrågat.

    Han fortsätter:

    – Vi moderater vill att Sverige ska vara ett föregångsland genom att förena snabbt sjunkande utsläpp med en stark ekonomisk utveckling. I slutbetänkandet är beredningen mycket tydlig med att svensk klimatpolitik ska utformas så att vår konkurrenskraft bibehålls eller stärkts. Det ställningstagandet var ett centralt ingångsvärde för Moderaterna och Alliansen.

    Vänsterpartiet är det parti som reserverar sig mot förslaget (Sverigedemokraterna sitter ej med i Miljömålsberedningen). Jens Holm, miljöpolitisk talesperson för Vänsterpartiet, förklarar varför i en replik på DN debatt:

    Jag noterar att artikeln lägger stort fokus på transportsektorn. Det är paradoxalt när just det här betänkandet föreslår en sänkning av ambitionerna på transportområdet. Betänkandet frångår nämligen den tidigare ambitionen om att minska vägtransportutsläppen med 80 procent till 2030, i enlighet med förslaget från utredningen om en fossiloberoende fordonsflotta (FFF). FFF-utredningen har varit utgångspunkten både för den nuvarande, men också den tidigare borgerliga regeringens transport- och klimatpolitik. Även i våra förhandlingar i Miljömålsberedningen hade vi en majoritet för att följa just målet om en minskning med minst 80 procent i transportsektorn. Men, enligt min bedömning, var det ett av de borgerliga partierna som plötsligt satte sig på tvären och ambitionsnivån sänktes. Det var det partiet som ville minst för klimatet som fick sätta målet. Det håller inte.

    Även från andra håll är det både ris och ros som delas ut till överenskommelsen. På Twitter går det till exempel att läsa:

     

     

    Nina Ekelund, programdirektör i Hagainitiativet och sakkunnig i Miljömålsberedningen, säger i ett pressmeddelande:

    – Å ena sidan beklagar vi att beredningen har sänkt ambitionerna men å andra sidan finns nu ett tydligt mål inom transportsektorn att börja styra mot. Erfarenheterna visar att ambitiösa mål nås med råge, exempelvis nåddes målet om förnybar energi i transportsektorn där vi i dag ligger på 23,4 procent trots att målet var tio procent till 2020. Nu är utmaningen att överträffa målen igen och därför behövs skarpa styrmedel som kan bidra till detta. Ska vi lyckas med övergången till ett fossilfritt samhälle så behövs en rejäl tempohöjning med en konkret politik nu.

    Naturskyddsföreningens generalsekreterare, Svante Axelsson, är inne på ett liknande spår. Han säger i en kommentar:

    – Trösten med Miljömålsberedningens förslag är att det är riksdagens minsta gemensamma nämnare – det är med andra ord en kompromiss som sannolikt kommer att övertrumfas av verkligheten.

    Ulf Svahn, vd på Svenska Petroleum och Biodrivmedel Institutet, SPBI, tror dock att EU kan komma att sätta käppar i hjulet för det svenska omställningsarbetet. Han skriver i en kommentar:

    Branschen har till idag uppnått 15 % biodrivmedel räknat på energiinnehållet. Dessa framgångar hotas av EU:s syn på biodrivmedel i allmänhet och från grödebaserade råvaror i synnerhet. Sverige ligger redan idag ungefär på den gräns på 7 % för grödebaserade råvaror som fastslagits. Inte heller skogsbaserad råvara verkar gå helt säker. Som beredningen skriver behövs ändringar inom EU:s regelverk för att kunna fortsätta den fina utvecklingen och då framför allt när det gäller tillgången till hållbara råvaror för biodrivmedelstillverkning. Här behövs att alla goda krafter arbetar för en förändring.

     

    ← Tipsa!

    Tipsa oss

    Har du något du tror vi missat och kanske borde skriva om? Vi tar tacksamt emot alla tips du kan bidra med. Maila direkt till tips@supermiljobloggen.se eller fyll i formuläret nedan.