Du kan trycka Shift + S för att få fram sökfältet när som helst och Esc för att stänga det.
Tryck ENTER för fler resultat, då kan du även förfina din sökning.
    Stäng

    Lund bygger klimatsmarta hyresrätter med delningsekonomi

    Snart kan boende i Lund kunna påverka sin miljöpåverkan på ett helt nytt sätt. Med hjälp av sin telefon eller genom en panel som sitter i entréerna ska hyresgästerna kunna fjärrstyra belysning och apparater och enkelt kunna följa upp el- och vattenförbrukningen.

    Dessutom finns elbils-pool, lånelådcyklar och gästlägenhet, och hyresgästerna uppmuntras att även dela sina egna saker med varandra.

    – Jag är väldigt glad att LKF får möjlighet att bygga ett så spännande projekt som detta där våra hyresgäster får större möjlighet att bestämma hur deras vardag ska påverka miljön, säger LKFs VD Håkan Ekelund.

    Husen med 50 nya lägenheter byggs som passivhus med lokalt producerad el från solceller. Under produktionen ska det användas så få produkter och så lite material som det är möjligt. Det kommunbeställda bygget väntas stå klart 2019 och har tagits fram av LINK Arkitektur.

    Matsmart: för fetare plånbok och minskat matsvinn

    Vill du dryga ut semesterkassan och samtidigt göra något för miljön? På Matsmart.se kan du beställa felmärkta, utgående och andra överskottsvaror med en rabatt upp till 90 procent. Varor som annars skulle slängas. Win-win alltså!

    En kartläggning från 2012 visar ett matsvinn på ungefär 1,2 miljoner ton per år. Matsvinnet påverkar både miljön och samhällsekonomin negativt och människor behöver bli mer medvetna om dessa negativa konsekvenser. Globalt slängs det nog med mat för att mätta världens hungrande fyra gånger om.

    Matsmart arbetar för att minska svenskens matsvinn. I sommar levererar de till tillfälliga sommaradresser över hela Sverige. Till segelbåten, campingen, sommarhuset eller var du än kan befinna dig. Människor spenderar alltmer pengar under sina semesterveckor. Matsmarts affärsidé gynnar den privata och samhälleliga ekonomin och bidrar samtidigt till en mer hållbar miljö.

    Våra kunder gör medvetna val. De vill fynda samtidigt som de bidrar till en bättre miljö. Därför känns det otroligt bra att vi kan erbjuda våra kunder den här servicen […] Att kunna lägga mindre pengar på mat – och mer på själva semestern – tror vi är något många av våra kunder uppskattar. Nu kan de få sina varor levererade direkt till dörren eller välja att hämta ut paketet på Post Nords närmaste serviceställe. […] Matsvinnet är något som måste bekämpas varje dag, året om – så också på semestern, säger Matsmarts VD Karl Andersson.

    Rockström: Vi måste lägga större fokus på matfrågan

    Nu har det gått en vecka sedan toppmötet EAT gick av stapeln i Stockholm. Konferensen, som grundades av Stordalen Foundation tillsammans med Stockholm Resilience Center för tre år sedan, samlar många av världens ledare inom miljöfrågorna. 

    Att fossila utsläpp är dåliga för miljön, det vet de flesta. Men att maten vi äter står för 30 procent av de totala utsläppen är det få som känner till, menar professor Johan Rockström. Han var en av talarna under förra veckans konferens EAT forum, ett evenemang grundat av Stordalen Foundation som fokuserar på livsmedelsfrågornas påverkan på klimatet.

    Vi bråkar om det fossila och kolkraftverk, men få människor vet om att jordbruket står för 30 procent av klimatpåverkan. Ändå har 90 procent av fokus i klimatdebatten hamnat på kol, olja och naturgas. Dessutom har hela miljödebatten de senaste 15 åren centrerats på klimatfrågan och då har andra frågor som den biologiska mångfalden, färskvattenförsörjning och luftföroreningar kommit i andra hand, säger Johan Rockström till DN Global utveckling.

    Att livsmedelsfrågorna borde ha en central roll i klimatdebatten råder det ingen tvekan om. Han menar på att varken avtalet som skrevs under i Paris i höstas eller FN:s hållbarhetsmål kommer kunna uppfyllas om inte livsmedelsfrågorna vävs in i debatten.

    Vi vet att överkonsumtion av exempelvis rött kött har tydliga negativa hälsokonsekvenser, men det är också en viktig orsak till klimatförändringar. Havsbaserad vild fisk är däremot hälsosam att äta, men innebär samtidigt oerhört stora utmaningar för miljön. Vi håller på att tömma haven på fisk. Så frågan är om vi kan rädda världen genom att äta hälsosamt och tvärtom, säger Johan Rockström till DN.

    Den nya expertgrupp som togs fram under konferensen, bestående av 20 ledande experter på området, ska under de kommande 18 månaderna sammanställa forskning och statistik. Målet är att kunna ta fram hälsosam mat som är bra för klimatet. Expertgruppen ska utgå från flertalet av FN:s globala hållbarhetsmål i sitt arbete och förhoppningen är att ha ett underlag som kan hjälpa till att påverka politiskt.

    Under årets konferens har en av världens största forskningsfinansiärer, det brittiska Wellcome Trust, valt att starta en ny stiftelse tillsammans med Stordalen Foundation och Stockholm Resilience Center, med namnet EAT foundation. Tillskottet av pengar är positivt för det kommande arbetet att få med livsmedelsfrågorna på klimatkartan.

     

    Havs- och vattenmyndigheten föreslår att det fiskefria området i Kattegatt skyddas

    Möjligheterna att nå målet om tio procents skydd av havsmiljön i Sverige till år 2020 bedöms dessutom som goda, enligt en ny rapport från myndigheten.

    I dag presenterade Havs- och vattenmyndigheten en Handlingsplan för marint områdesskydd (pdf). Här konstateras att Sverige har goda möjligheter att nå målet om tio procents skydd av havsmiljön till år 2020. Andelen marint områdesskydd omfattar i dag 6,6 procent av Sveriges havsareal.

    Men det finns en rad åtgärder som är viktiga att nu prioritera, bland annat länsstyrelsernas och kommunernas arbete med att inrätta nya marina skyddade områden.

    Havs- och vattenmyndigheten påpekar att det också vore både smart och kostnadseffektivt att välja ut områden som i dag redan skyddas med fiskelagstiftning, och som skulle kunna förstärkas med områdesskydd enligt miljöbalken.

    Ett av dessa områden som myndigheten nu pekar ut i sin handlingsplan ligger i Kattegatt. Supermiljöbloggen har flera gånger skrivit om området. Sverige och Danmark enades nämligen gemensamt om fiskeregleringar här 2009, i syfte att skydda torsken. Denna åtgärd har gynnat fiskebestånden i Kattegatt, men också varit bra för den biologiska mångfalden på bottnarna som på detta sätt skyddats från fysisk påverkan i form av bottentrålning. Men nu ligger Danmark på Sverige om att få öppna området för trålning igen, och frågan förhandlas mellan de två länderna.

    Men Havs- och vattenmyndigheten sätter nu ner foten och skriver:

    I Västerhavet föreslås att hela eller delar av det fiskefria området i Kattegatt skyddas. Parallellt med arbetet med handlingsplanen fick Havs- och vattenmyndigheten ett regeringsuppdrag om bevarandevärdena i Kattegatt som ska redovisas den 31 oktober 2016. (…)

    I dag förs diskussioner mellan Danmark och Sverige om att åter öppna området för fiske. De naturvärden som etablerats och kunnat återhämta sig under tiden området varit stängt skulle gå om intet, om området åter öppnades för bottentrålning. Möjligheterna att finna ett nytt, likvärdigt område att skydda med samma syfte är mycket begränsade enligt Havs- och vattenmyndighetens bedömning. Havs- och vattenmyndigheten anser därför att inga beslut om ett eventuellt öppnande av området för fiske bör fattas innan en ändamålsenlig avgränsning av ett marint skyddat område med tillhörande lämpliga bevarandeåtgärder finns på plats i Kattegatt. Framtiden för det fiskefria området i Kattegatt bör alltså inte avgöras förrän redovisningen av regeringsuppdraget om bevarandevärdena i Kattegatt levererats.

     

    Kan Sverige förlora en plats i FN:s säkerhetsråd på grund av Vattenfallaffären?

    FN:s generalförsamling kan avgöra saken om drygt en vecka.

    För två månader sedan, den 18 april, meddelade Vattenfall att man vill sälja hela sin brunkolsverksamhet i Tyskland till det tjeckiska bolaget EPH och dess finansiella partner PPF Investments – bolag som tror på en renässans för kolkraften i Europa.

    Näringsminister Mikael Damberg (S) sa i samband med detta att regeringen väntas ta ett beslut om att godkänna eller stoppa den föreslagna affären om ”runt två månader”. Mycket talar alltså för att ett regeringsbeslut kan komma under nästa vecka.

    Tajmingen är i så fall minst sagt intressant eftersom (1) det är i veckan efter, den 28 juni, som FN:s generalförsamling väntas avgöra om Sverige ska få ta en av de icke-permanenta platserna i FN:s säkerhetsråd under 2017 och 2018, samtidigt som (2) en stor del av Sveriges valkampanj inför omröstningen har handlat om just klimatfrågan.

    På regeringens sida Sweden for the UN Security Council 2017–2018 går det att läsa om tio skäl till varför en röst på Sverige är bra. Det första skälet lyder:

    Sweden delivers on global commitments: 1 per cent of GNI in official development assistance, ambitious climate change action, a generous asylum policy, and engagement in disarmament.

    På regeringens sida Frågor och svar om Sveriges FN-kandidatur står:

    Den politik regeringen för visar att regeringen står fast vid sina principer. Sverige bedriver en frågedriven kampanj som till stor del är baserad på vårt engagemang för vår tids stora utmaningar, såsom klimat, humanitära kriser, migration, fredsbyggande och jämställdhet.

    I februari tog utrikesminister Margot Wallström (S) upp klimatfrågan i sin utrikesdeklaration, vilket är en programförklaring med visioner för Sveriges arbete i världen. Hon sa då:

    – Vår tids ödesfråga – klimatet – utgör ett globalt säkerhetshot. Klimatförändringarna driver på krig, konflikter och fattigdom. Sverige kommer med kraft att ta sig an uppgifterna i det globala klimatavtalet, med sikte på målet att hålla den globala temperaturökningen väl under två grader och sträva efter att begränsa den till 1,5 grad.

    I april, i ett tal i Arktiska rådet, var den svenska utrikesministern inne på ett liknande spår:

    – It is an undisputed fact that climate change, if not slowed down, will irreversibly change the Arctic as we know it. It will destroy living conditions and accelerate negative trends globally. The consequences would be devastating.

    I en interpellationsdebatt tidigare under våren kopplade Margot Wallström bland annat ihop just klimatfrågan med den svenska FN-kandidaturen:

    – En plats i FN:s säkerhetsråd – och kandidaturen i sig – ger oss möjligheter till ökat genomslag för vår breda utrikes- och säkerhetspolitik, där klimat och jämställdhet, konfliktförebyggande och nedrustning, fattigdomsbekämpning samt respekt för de mänskliga rättigheterna är centrala frågor. I det arbetet vill vi verka som brobyggare för att finna konstruktiva lösningar där tolerans och samverkan är centralt.

    Lite senare i samma debatt sa hon:

    – Vad är det för dagordning vi har? Det saknas minsann inte utmaningar. Vi säger att det handlar om vårt engagemang inom utvecklingsfrågor, där vi har hög trovärdighet och en lång historia. Det handlar om klimat och jämställdhet. Det handlar om vikten av konfliktförebyggande och hur vi kopplar ihop säkerhet och utveckling, om klimatfrågan som ett säkerhetshot.

    _______

    Regeringen har ännu inte fattat beslut i Vattenfallfrågan. Men bara diskussionerna om en möjlig försäljning av Vattenfalls brunkolsverksamhet till det tjeckiska bolaget EPH har hittills resulterat i en massiv internationell kritik mot Sverige.

    Exempelvis har USA:s största miljöorganisation, Sierra Club, nyligen gått ut med att detta kan komma att bli ”Europe’s biggest climate crime”.

    Författaren Naomi Klein från Kanada publicerade i våras en debattartikel i SvD Näringsliv tillsammans med bland annat den amerikanske klimataktivisten Bill McKibben, som var i Stockholm för två år sedan för att ta emot the Right Livelihood Award som ofta beskrivs som ”det alternativa Nobelpriset”. De skrev:

    Nyheten om försäljningen kom som en chock. Sverige har varit en viktig pådrivande kraft inom de globala klimatförhandlingarna i många år, inte minst vid toppmötet i Paris förra året. Regeringen har lanserat högprofilerade initiativ som Fossilfritt Sverige och strävar efter att bli världens första fossilfria välfärdsland med ett 100 procent förnybart energisystem i en nära framtid. Det är alltför sällsynt med rege­ringar som har såväl goda meriter och höga ambitioner som ett gott rykte globalt.

    Att ett helstatligt svenskt företag nu har planer som riskerar att få precis motsatt effekt mot landets lovvärda klimatpolitik är anmärkningsvärt och nedslående.

    May Boeve, generalsekreterare för miljöorganisationen 350.org, skrev så här i en debattartikel som för några veckor sedan publicerades i brittiska tidningen The Guardian:

    By selling off these filthy coal assets, they will no longer be on Sweden’s books but the mines will be expanded and the brown coal will be burnt by someone else, imperilling humanity. If you applied this approach to slavery, a trading company would sell their slaves to a more brutal owner to clear their conscience while undermining abolition.

    Elva tyska kyrkliga-, miljö- och utvecklingsorganisationer vädjade i slutet av förra månaden till svenska politiker i riksdagen om att stoppa försäljningen. I ett öppet brev (pdf) skrev de:

    Adopting a phase-out plan for this portfolio is arguably the most important contribution that the Swedish government could make to fight climate change.

    Internationellt erkända forskare från Sverige, Tyskland och Australien har också under våren påpekat i en debattartikel i Dagens industri (som senare publicerades i en engelsk version i Huffington Post och i en tysk version i Handelsblatt) att om den svenska regeringen tillåter en försäljning, så skulle Sverige ”bryta mot Parisavtalet” och dessutom ”vara i direkt kollisionskurs med en lång rad ekonomiska, vetenskapliga och moraliska skäl”.

    Detta fick en av Greenpeace medarbetare i Sverige att ställa frågan:

    EU-parlamentariker vill skydda Kattegattområde från bottentrålning

    Området har varit skyddat i sju år, men Danmarks regering vill öppna upp det för fiske igen. 

    Supermiljöbloggen har flera gånger tidigare skrivit om det fiskefria område i södra Kattegatt som en lång rad aktörer i både Sverige och Danmark menar måste skyddas mot bottentrålning även fortsättningsvis.

    Det var Sverige och Danmark som i en gemensam uppgörelse 2009 kom överens om att inrätta fiskeregleringarna. Men efter hårt tryck, inte minst från de danska yrkesfiskarna, vill Danmarks regering nu öppna upp området för fiske igen.

    I veckan kom ännu en uppmaning om att det behövs fortsatt skydd snarare än mer destruktivt fiske. Denna gång är det den svenska EU-parlamentarikern Linnéa Engström (MP), som är vice ordförande i Europaparlamentets fiskeutskott. och Margrete Auken som är dansk EU-parlamentariker i gruppen SF/De Gröna/EFA, som skriver i en gemensam debattartikel i Sydsvenskan:

    Hotet mot denna uppgörelse kommer nu från den danska regeringen och ingen mindre än miljöministern. Den danske miljöministern Esben Lunde Larsen har börjat sätta press på Sverige att öppna området för danska fisketrålare.
    Resultaten efter sju år av skydd av havsområdet från bottentrålning har inte låtit vänta på sig. Trålförbudet är en räddning för torskbeståndet, men också för havsbottnen. Flera hotade och sårbara koralldjur har återvänt till området i Kattegatt, bland annat sjöpenna och dödmanshand. Havskräftorna har grävt tunnelsystem under havsbottnen, där fiskar och andra bottenlevande djur kan hitta gömställen. Det är en naturtyp som är hotad i hela vår del av Europa och ett modellexempel på vad som kan ske med havsmiljö när aggressivt fiske upphör.

    De skriver vidare:

    Att tillåta trålning i ett nu återupplivat ekosystem är raka motsatsen till att vidta åtgärder för att nå god miljöstatus i haven som krävs enligt EU:s regler.
    Vi slås av häpnad av att Danmarks miljöminister är redo att upphäva trålförbudet.

    Vattenfall kritiseras för egenproducerad artikel om brunkolsförsäljningen

    Publicerades nu i veckan, samtidigt som ett regeringsbeslut rycker allt närmare. 

    I onsdags gick Vattenfall ut med en egenproducerad artikel på sin hemsida. Artikeln finns i en svensk, engelsk, dansk och holländsk version – men dock inte på tyska.

    Det är Vattenfall News som har talat med Sabine Froning, chef för Public and Regulatory Affairs & Stakeholder Relations på Vattenfall. I intervjun diskuterar hon vilka konsekvenser det kan bli för den tyska energiomställningen, energiewende, om Vattenfall säljer sin brunkolsverksamhet till det tjeckiska bolaget EPH. Bland annat säger Sabine Froning:

    – Ingen i Tyskland skulle påstå att Vattenfall-affären har någon större effekt på hur den tyska energiomställningen utvecklas i framtiden.

    Hannes Hönemann på Vattenfall News, som jobbar med public relations på Vattenfall, följer därefter upp med frågan:

    Ur svenskt perspektiv verkar det förmodligen konstigt att tyskarna inte diskuterar möjligheten att stoppa brunkolsverksamheten i Lausitz. 

    Både dessa citat är intressanta, inte minst sett till det öppna brev (pdf) från elva tyska organisationer som skickades till alla riksdagsledamöter i Sverige för bara några veckor sedan. Här kan man läsa:

    As representatives of German Churches, environmental and developmental organizations we are highly concerned by the possibility of a sale to such dubious investors and therefore ask you to stop the sale.

    Germany is often seen as an example when it comes to climate policy, with many learning from or emulating its ambitious energy transition. However, the sale has the potential to seriously disrupt Germany’s flagship policy: The need for a coal phase-out as part of the energy transition is being widely discussed in Germany for the first time. Large energy utilities like Vattenfall play a critical role in this discussion. Vattenfall could lead the way by initiating the coal phase-out in a socially and environmentally responsible way in Lusatia. EPH on the other hand is likely to pursue a strategy of short-term profit maximisation that bets on a failure of the energy transition.

     

    På Twitter är det nu flera som undrar vad Vattenfall egentligen menar med artikeln.

     

    ”Samarbete är avgörande för att lyckas med de globala utmaningarna”

    Nina Ekelund, programdirektör i Hagainitiativet, om FN:s globala mål för hållbar utveckling, och vad man själv kan göra för att bidra till att målen ska kunna nås. 

    Världens länder enades förra året under FN:s flagg om 17 globala mål för hållbar utveckling. Sammanlagt finns 169 olika delmål, och siktet är inställt på att nå dem senast år 2030.

    Professor Johan Rockström har i en intervju med Svenska dagbladet efterlyst en ”nationell folkbildningskampanj” om målen i Sverige. Han har sagt till tidningen:

    – Går man ut på gatan är det knappt en kotte som vet vad utvecklingsmålen är för något. Trots att det är den viktigaste agendan som finns i världen för att säkra vår långsiktiga välfärd.

    Supermiljöbloggen vill förstås hjälpa till. Därför har vi valt att fråga människor från en rad olika håll i samhället hur de ser på arbetet med målen.

    ________________

    I dag har turen kommit till Nina Ekelund.

    Vad jobbar du som?

    – Programdirektör i Hagainitiativet.

    Om du bara får välja ett mål eller ett delmål som du vill lyfta fram lite extra, hur är det formulerat och varför väljer du det?

    – Mål 17, Genomförande och globalt partnerskap. Med delmål 17: ”Uppmuntra och främja effektiva offentliga och offentlig-privata partnerskap samt partnerskap inom det civila samhället vilka bygger på erfarenheterna från andra partnerskap och deras finansieringsstrategier”.

    – Jag väljer genomförandemålet vilket är det enda målet som skär rakt igenom alla de andra målen och dessutom binder samman perspektiven socialt, ekologiskt och ekonomiskt. För att lyckas minska klimatpåverkan i närtid så behövs samarbete inom och mellan länder, det behövs samarbete mellan näringsliv, forskning, civila samhället och politiken i varje land – klimatfrågan måste också lösas i samklang med andra mål.

    – Samarbete ligger i Hagas dna och är avgörande för att lyckas med de globala utmaningarna. Ingen kan ensam lösa de utmaningar vi står inför, men tillsammans kan vi.

    Om man är en person som kanske inte har järnkoll på alla 17 mål och 169 delmål, men som ändå vill bidra till att målen ska kunna nås, har du något tips på vad man då kan börja med att göra?

    – Tänk på att du kan påverka. Det är dina och mina val som summerat blir vårt fotavtryck på jorden.

    – Som konsument kan du påverka alltifrån din pension – är den grön eller bidrar du till fossila utsläpp? – till utbudet av kravbananer i butiken. Som väljare kan du påverka dina politiker, exempelvis hemma i Trelleborg, i Stockholms landsting eller i regeringen – ring och säg vad du tycker! Som boende i slott, hus eller koja kan du påverka vilken el eller värme du har – är den grön? Fundera på det när du duschar några minuter kortare nästa gång. Som anställd eller arbetsgivare, som frukostätare, som bil- eller cykelåkare… Välj några strategiska val du vill göra i ditt liv. Dina val är min framtid.

     

    ___________________

    Läs mer:

    Mål 17: Stärka ge­nom­fö­ran­de­med­len och åter­vi­ta­li­se­ra det globala part­ner­ska­pet för hållbar ut­veck­ling.

    Tidigare artiklar i serien:

    13/6 Karolina Skog (MP): ”Politiker på alla nivåer i samhället har ansvar att koppla samman sina beslut med de globala målen”

    16/6 Mattias Goldmann, Fores: ”Börja med det som är enkelt, kul och lönsamt”

    Solenergi är framtidens billigaste energikälla

    Under de kommande 15 åren kommer kostnaden för solenergi att rasa till en nivå som kommer att göra solkraft till vår billigaste energikälla. Det visar en ny rapport från Bloomberg New Energy Finance.

    Rapporten menar att kostnaderna i de flesta länder kommer att sjunka med 60 procent och pressa ner elpriset till cirka 30 öre per kilowattimme. Detta är i många fall billigare än dagens kostnad för fossila energikällor som kol och naturgas.

    Men de minskade kostnaderna är inte bara ett resultat av tekniska framsteg och strålande sol. De pressade priserna är även en konsekvens av ökade investeringar och en avreglering av marknaden vilket kommer att göra det lättare att påbörja både små och stora solenergiprojekt. Detta innebär att kostnaderna även kommer att sjunka i ett land som Sverige, där solen inte skiner lika ofta som på sydligare breddgrader.

    Enligt rapporten förväntas 15 procent av världens elektricitet genereras med hjälp av solen år 2040.

    Lyckat projekt på Island omvandlar koldioxid till sten

    Ett forskningsprojekt på Island har visat lyckade resultat när det gäller att omvandla koldioxid till att bli en del av den fasta berggrunden. I projektet har 230 ton koldioxid pumpats ner i berggrunden och resultatet visar att mer än 95 procent av koldioxiden omvandlats till fasta karbonatmineraler i berggrunden inom två år. Att koldioxiden har omvandlats till mineraler gör att den inte kan läcka ut.  Resultatet ses som ett stort framsteg.

    Den här tekniken bygger på det faktum att när koldioxid reagerar med vissa mineraler binds koldioxiden och det bildas då fasta karbonatmineraler, se fördjupning längre ned. På Island finns det goda förutsättningar för denna teknik eftersom det finns gott om bergarten basalt som innehåller rätt mineraler för att skapa denna reaktion.

    I försöket på Island har koldioxid tillsammans med vatten pumpats ned till ett lager av bergarten basalt 400-800 meter under marken. Mineralerna som koldioxiden är med och bildar lagras i små hålrum i basalten.

    Genom att använda denna metod kan man flytta koldioxid permanent, lagra den i berggrunden och den stannar där under en geologisk tidskala, säger forskaren Edda Aradottir som är en av forskarna i projektet till Washington Post.

    Dom har gjort väldigt bra framsteg och denna studie presenterar ett genombrott, säger Klaus Lackner som är chef på Center for Negative Carbon Emissions.

    Att koldioxiden lagras i fast form är en viktig skillnad mellan den här tekniken och annan teknik för koldioxidlagring (CCS). I de CCS-anläggningar som hittills byggts lagras koldioxiden som gas och då finns det en risk för läckage.

    Den teoretiska kapaciteten för denna teknik är enorm.  Basalt utgör cirka 10 procent av berggrunden i världens kontinenter och en ännu större del av havsbotten.

    Det går att i grund och botten lagra all koldioxid som mänskligheten släpper ut i basalt. Men du måste fånga koldioxiden och ta den till dessa platser. Det är problemet, säger Martin Stute som är en av forskarna i projektet.

    Tekniken är dock vattenkrävande eftersom koldioxiden pumpas ner tillsammans med vatten. För varje ton koldioxid som lagras krävs det 25 ton vatten. Men havsvatten kan användas i många fall, enligt en artikel i Climate Home.

    Att koldioxid reagerar med silikatmineraler och formar karbonatmineraler är en naturlig del av kolcykeln. Reaktionen går dock för långsamt för att det ska påverka klimatet på kort sikt.

    Bergarterna och mineralerna som behövs för att binda koldioxiden är ojämnt fördelade. Förutom på Island finns det gott om dem i exempelvis Finland, Portugal, USA, Indien och Australien. Preliminärt  bedöms det inte finnas geologiska förutsättningar för denna teknik i Sverige, enligt Sveriges Geologiska Undersökning.

    En viktig faktor för att tekniker för koldioxidlagring ska slå igenom på större skala är att det finns ett pris på koldioxidutsläpp som gör att det är billigare att lagra koldioxiden än att släppa ut den.  Enligt forskare från projektet på Island bedöms det kosta cirka 30 amerikanska dollar per ton koldioxid som lagras på detta sätt. Som jämförelse kan det sägas att den svenska koldioxidskatten är på motsvarande 168 amerikanska dollar per ton, även om den svenska industrin endast betalar 60 procent av den ordinarie koldioxidskatten.

    Resultaten från försöket publicerades förra veckan i den ansedda vetenskapliga tidskriften Science.  Den som vill veta mer om projektet kan se denna fem-minuters video från Columbia University.

    ……………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………….

    FAKTARUTA/FÖRDJUPNING:

    I mer detalj sker reaktionen genom att koldioxiden reagerar med metalliska grundämnen som kalcium, magnesium och järn som är positivt laddade. Dessa metaller i rätt tillstånd för en reaktion finns i vissa silikatmineraler. Bergarten basalt innehåller rätt silikatmineraler för dessa reaktioner.

    Mineraler  är en förening av olika grundämnen som bygger upp stenar och berg. Mineraler kännetecknas av de har en välordnat atomstruktur och en specifik kemisk formel. Silikatmineraler byggs av kisel och syre i grunden och karbonatmineraler byggs i grunden av kol och syre.

    När koldioxid reagerar med vissa mineraler, kalcium eller magnesiumsilikater, i bergarter så blir resultatet att kalciumkarbonat eller magnesiumkarbonat bildas.

    Ett annat sätt att omvandla koldioxid till mineral är att, tvärtom gentemot projektet i Island, föra mineralerna till koldioxiden. Det sker genom att mineralerna bryts i gruvor och därefter mals till pulverform. Fördelen med den tekniken är att mineralerna kan föras till en anläggning med stora koldioxidutsläpp, exempelvis ett kolkraftverk, och där reagera med koldioxiden och bilda fasta karbonatmineraler. En nackdel med denna teknik är att den kräver väldigt mycket gruvbrytning. Det krävs 1,6-3,7 ton bergmaterial för att binda ett ton koldioxid.

    Karbonatmineralerna som bildas när reaktionen sker vid en anläggning på marken kan användas som råvara i industrin. Tekniken blir då ett exempel på det som kallas Carbon Dioxide Capture and Utilization (CCU).

    Mer om reaktionerna och teknikerna för mineralisering genom att föra mineralerna till koldioxiden finns att läsa här och här.

     

    Nytt förslag: ”Minska utsläppen för inrikes transporter med minst 70 procent till 2030 jämfört med 2010”

    Miljömålsberedningens förslag möts av både ris och ros.

    På DN debatt skriver i dag representanter från sex av de sju riksdagspartier som ingår i Miljömålsberedningen (S, M, MP, C, L och KD) att man enats om en rad olika förslag som ska ingå i det slutbetänkande som kommer presenteras för regeringen inom kort.

    Ett av de viktigaste förslagen gäller inrikes transporter, och i debattartikeln går att läsa:

    Vårt förslag är att utsläppen för inrikes transporter år 2030 behöver vara minst 70 procent lägre jämfört med 2010 års nivå. Detta mål kommer att innebära en stor utmaning men beredningen menar att en sådan utsläppsminskning är möjlig med rätt utformade styrmedel och en snabb teknisk utveckling. Det krävs också åtgärder inom samhällsplaneringen för att sänka utsläppen långsiktigt. Vi föreslår att gång- cykel och kollektivtrafik görs till normgivande i planeringen i större tätorter samt att resor med buss och tåg underlättas vid planering av infrastruktur mellan tätorterna. Samspelet mellan stat, region, länsstyrelser och kommuner blir här särskilt viktigt.

    17031-45
    Johan Hultberg (M) Foto: Emelie Helldén

    Johan Hultberg (M), riksdagsledamot och en av ledamöterna i Miljömålsberedningen, är nöjd över allt det arbete som gjorts. Han påpekar att betänkandet utgörs av över 700 sidor, och i en skriftlig kommentar till Supermiljöbloggen säger han:

    – Jag är väldigt glad över att vi i beredningen har lyckats enas kring ett ambitiöst och brett förslag som stakar ut den långsiktiga inriktningen för den svenska klimatpolitiken. En effektiv klimatpolitik behöver vara just långsiktig och med beredningens förslag får samhällets aktörer, och då särskilt näringslivet, de planeringsförutsättningar som de såväl behöver och har efterfrågat.

    Han fortsätter:

    – Vi moderater vill att Sverige ska vara ett föregångsland genom att förena snabbt sjunkande utsläpp med en stark ekonomisk utveckling. I slutbetänkandet är beredningen mycket tydlig med att svensk klimatpolitik ska utformas så att vår konkurrenskraft bibehålls eller stärkts. Det ställningstagandet var ett centralt ingångsvärde för Moderaterna och Alliansen.

    Vänsterpartiet är det parti som reserverar sig mot förslaget (Sverigedemokraterna sitter ej med i Miljömålsberedningen). Jens Holm, miljöpolitisk talesperson för Vänsterpartiet, förklarar varför i en replik på DN debatt:

    Jag noterar att artikeln lägger stort fokus på transportsektorn. Det är paradoxalt när just det här betänkandet föreslår en sänkning av ambitionerna på transportområdet. Betänkandet frångår nämligen den tidigare ambitionen om att minska vägtransportutsläppen med 80 procent till 2030, i enlighet med förslaget från utredningen om en fossiloberoende fordonsflotta (FFF). FFF-utredningen har varit utgångspunkten både för den nuvarande, men också den tidigare borgerliga regeringens transport- och klimatpolitik. Även i våra förhandlingar i Miljömålsberedningen hade vi en majoritet för att följa just målet om en minskning med minst 80 procent i transportsektorn. Men, enligt min bedömning, var det ett av de borgerliga partierna som plötsligt satte sig på tvären och ambitionsnivån sänktes. Det var det partiet som ville minst för klimatet som fick sätta målet. Det håller inte.

    Även från andra håll är det både ris och ros som delas ut till överenskommelsen. På Twitter går det till exempel att läsa:

     

     

    Nina Ekelund, programdirektör i Hagainitiativet och sakkunnig i Miljömålsberedningen, säger i ett pressmeddelande:

    – Å ena sidan beklagar vi att beredningen har sänkt ambitionerna men å andra sidan finns nu ett tydligt mål inom transportsektorn att börja styra mot. Erfarenheterna visar att ambitiösa mål nås med råge, exempelvis nåddes målet om förnybar energi i transportsektorn där vi i dag ligger på 23,4 procent trots att målet var tio procent till 2020. Nu är utmaningen att överträffa målen igen och därför behövs skarpa styrmedel som kan bidra till detta. Ska vi lyckas med övergången till ett fossilfritt samhälle så behövs en rejäl tempohöjning med en konkret politik nu.

    Naturskyddsföreningens generalsekreterare, Svante Axelsson, är inne på ett liknande spår. Han säger i en kommentar:

    – Trösten med Miljömålsberedningens förslag är att det är riksdagens minsta gemensamma nämnare – det är med andra ord en kompromiss som sannolikt kommer att övertrumfas av verkligheten.

    Ulf Svahn, vd på Svenska Petroleum och Biodrivmedel Institutet, SPBI, tror dock att EU kan komma att sätta käppar i hjulet för det svenska omställningsarbetet. Han skriver i en kommentar:

    Branschen har till idag uppnått 15 % biodrivmedel räknat på energiinnehållet. Dessa framgångar hotas av EU:s syn på biodrivmedel i allmänhet och från grödebaserade råvaror i synnerhet. Sverige ligger redan idag ungefär på den gräns på 7 % för grödebaserade råvaror som fastslagits. Inte heller skogsbaserad råvara verkar gå helt säker. Som beredningen skriver behövs ändringar inom EU:s regelverk för att kunna fortsätta den fina utvecklingen och då framför allt när det gäller tillgången till hållbara råvaror för biodrivmedelstillverkning. Här behövs att alla goda krafter arbetar för en förändring.

     

    Trängselskatten innebär fortsatt trafikminskning

    Tio år efter att trängselskatten infördes i Stockholm kvarstår fortfarande en trafikminskning på omkring tusen fordon per dag. Sedan årsskiftets skattehöjning har framkomligheten i Stockholm förbättrats ytterligare med en trafikminskning på cirka fem procent, visar en ny rapport från Trafikverket.

    Vi ser med tillfredsställelse en avlastning av trafiknätet som är helt nödvändig för Stockholmsregionen, säger Helena Sundberg, regional direktör på Trafikverket.

    Trafikverket har i samarbete med Stockholm stad och KTH följt upp förändringen av trängselskatten i Stockholm. Sedan nyår har det skett en femprocentig minskning av trafiken både in och ur innerstaden samt av trafiken på Essingelseden.

    Trots fortsatta köer på de centrala delarna av Essingeleden går det i genomsnitt fortare att resa mellan södra och norra Stockholm eftersom köernas utbredning i tid och rum minskat. Den tidsperiod då trängseln är som värst har minskat med mellan en halv och en timma. Detta trots att både befolkning, inkomst och antal bilar kraftigt ökat sedan införskaffandet av trafikskatt år 2006.

    Privatbilister står för större delen av minskningen men även lastbilstrafiken har minskat i innerstaden.

    Att lastbilsvolymerna i innerstaden minskar är särskilt välkommet, säger Jonas Eliasson. Det har betydelse inte bara för trängseln utan även för luftkvaliteten.

    ”Europe’s biggest climate crime” – USA:s största miljöorganisation riktar tung kritik mot Sverige

    Sierra Club uppmanar Socialdemokraterna att stoppa försäljningen av Vattenfalls brunkolsverksamhet.

    Den internationella kritiken mot Vattenfalls planer på att sälja hela sin tyska brunkolsverksamhet till det tjeckiska bolaget EPH fortsätter. Den här gången är det Sierra Club som skriver på Twitter:

    Sierra Club skriver på sin hemsida att man med sina över två miljoner medlemmar och supportrar är USA:s största miljöorganisation.

    _______________

    Läs mer på Supermiljöbloggen: Kritiken ökar mot brunkolsförsäljning

     

    Bara tre av tio svenskar känner till FN:s nya globala mål om hållbar utveckling

    En ny Sifo-undersökning om Agenda 2030-arbetet presenterades i dag.

    Det är biståndsorganisationen We Effect som låtit Sifo undersöka hur bra svenskarna känner till FN:s 17 globala mål om hållbar utveckling som världens länder enades om förra året. Resultatet är nedslående. I Sifo-undersökningen svarar sju av tio, 69 procent, att de inte hört talas om målen.

    – Om man inte känner till målen är det också föga troligt att man vill bidra till att nå dem. Undersökningen visar att vi måste kavla upp ärmarna och göra frågan mer levande runt såväl köksborden som i samhällsdebatten, säger Anneli Rogeman, vd för We Effect, i ett pressmeddelande.

    Liknande kritik har hörts tidigare. Professor Johan Rockström har i en intervju med Svenska dagbladet efterlyst en ”nationell folkbildningskampanj” om målen i Sverige. Han har sagt till tidningen:

    – Går man ut på gatan är det knappt en kotte som vet vad utvecklingsmålen är för något. Trots att det är den viktigaste agendan som finns i världen för att säkra vår långsiktiga välfärd.

    Med anledning av det uttalandet startade Supermiljöbloggen nu i veckan en ny serie om målen, som ska gå som en följetong under hela sommaren. Hittills har miljöminister Karolina Skog (MP) och Fores vd Mattias Goldmann medverkat.

    Bara tomt prat om hantering av matavfall?

    Ett år har gått sedan SMB:s förra artikel om stockholmarnas urusla möjligheter att slänga och sortera matavfall. Redan då skrev vi om sorteringsanläggningen i Högdalen som var planerad att byggas.

    I dag är planerna fortfarande att den ska byggas, men arbetet verkar vad det ser ut i det närmaste ha stått still sen ifjol. Vi kan bara hålla med Katarina Luhr, miljöborgarråd (MP) kring hennes uttalande i DN.

    Stockholm är en av de sämsta kommunerna i landet på matavfallsinsamling, och vi måste bli mycket bättre.

    Målet att 50 procent av avfallet ska sorteras till 2018 (det vill säga om två år!) och målet att 70 procent ska sorteras år 2020 känns idag väldigt långt borta. Ambitionerna är bra, men fortfarande verkar det vara mycket prat och lite som görs.

    Förra året skrev DN i en artikel att ungefär 13 procent av stockholmarnas matavfall kunde återvinnas (inräknat storkök, restaurang med mera). I år har siffran klättrat upp till 17 procent enligt DN. Med lite enkel huvudräkning borde då siffrorna ligga på cirka 19 procent respektive 21 procent år 2018 och 2020 jämfört med förra året om det fortsätter i samma takt. Det är ganska långt från de uppsatta målen på 70 procent.

    Även en biogasanläggning krävs för att kunna omvandla matavfallet till energi som kan användas som ersättning för fossila bränslen, men det är en fråga som ännu inte verkar ha kommit upp på stadsbyggnadskontorets bord.

    DN valde att ställa en väldigt vettig fråga till Marita Söderqvist, enhetschef för matavfallsinsamlingen på Stockholm Vatten.

    Varför går det så trögt i Stockholm?

    – Det beror på hur infrastrukturen ser ut. Stockholm är den enda kommunen i landet som fortfarande har säckhämtning av sopor, 60 procent i innerstaden. I andra kommuner med mycket slätmark kan man bestämma att ”nu har vi matavfallsinsamling i separata kärl”. Det är bäst eftersom man får rent material, men i Stockholm är det inte fysiskt möjligt.

    Fysiskt möjligt eller inte, man kan lätt konstatera att Stockholm är långt efter väldigt många andra kommuner vad gällande hantering av matavfall, där sortering av kompost är en naturlig del av vardagen.

    Albatrossen på väg tillbaka tack vare nya metoder

    Världens bredaste fågel, Albatrossen, har stått under stora hot från fisket under lång tid då fåglarna fastnar i näten och dör. Nu börjar enkla metoder tas fram för att förhindra biverkningarna och det har gett bra resultat.

    Albatrossen, världens bredaste fågel, med ett vingspann på uppemot 3,5 meter, har länge stått under stort hot från trålfisket runt om i världen. Tillsammans med andra sjö- och havsfåglar fastnar de i nät eller på krokar och dras därefter med under ytan och drunknar.

    Albatrossen lever i södra halvklotets alla världshav och kan ses ända upp till norra Stilla havet.

    Nya metoder har genom ett projekt som startades för tio år sedan testats för att minska dödligheten bland fåglar i samband med fiske. Man har valt att fokusera på områdena kring Sydafrikas och Namibias kuster där problemet har varit som störst.

    Nästan all bifångst av fåglar har försvunnit sedan försöket inleddes vid kummelfiske med trål år 2006 enligt organisationen Birdlife International.

    När man upptäcker att vårt arbete sparar 30 000 albatrossliv om året utanför Namibia är det en underbar erfarenhet, säger Clemence Naomab, instruktör på Albatross Task Force i DN.

    Metoderna som används är varken dyra eller svåra att få till. Den effektivaste metoden är att spänna upp linor efter båtarna med färgglada flärpar. En annan är att fiska nattetid när albatrossen inte är aktiv. Den tredje metoden är att sätta tyngder på krokarna så att de snabbt kommer utom räckhåll för fåglarna.

    Av 20 albatrossarter, varav 19 tidigare utrotningshotade, ser man nu en ljusning. Idag har antalet reducerats till 15, mycket tack vare de senaste årens projekt. Det är fortfarande en väldigt lång väg kvar att gå för att minska denna siffra till noll, men andra orsaker spelar troligtvis också in till minskningen av denna vackra stormfågel.

     

    Betalkortet som mäter din miljöpåverkan

    Nu lanseras ett nytt betalkort som mäter dina ekologiska fotavtryck – och ger dig möjlighet att kompensera för utsläppen.

    Det är den finländska banken Ålandsbanken som ligger bakom det nya kortet. Det påstått världsunika konceptet bygger på användaren får en uppskattning av hur mycket koldioxidutsläpp varje kortköp genererat. När sedan räkningen ska betalas erbjuds användaren donera pengar till olika miljöprojekt.

    Kortet kommer först släppas på Åland och i Finland, men planer på en Sverigelansering finns också. Och om du skulle tappa bort kortet så är det givetvis biologiskt nedbrytbart.

    För att se grafik om kortets funktion, kolla in Aktuell Hållbarhets artikel här.

     

    Kritiken ökar mot brunkolsaffär

    Tio exempel från den senaste månaden.

    Regeringen väntas inom kort, kanske redan den här veckan, fatta beslut om huruvida Vattenfall ska få sälja sin brunkolsverksamhet i Tyskland till de tjeckiska bolagen EPH och dess finansiella partner PPF Investments. Det kunde SvD Näringsliv berätta i går i en artikel som handlade om att en majoritet av väljarna inom både regerings- och allianspartierna vill stoppa en försäljning, enligt en ny Sifo-undersökning.

    Att motståndet mot en affär är stort kan mycket väl bero på att kritiken den senaste tiden har intensifierats. Supermiljöbloggen har nedan listat tio exempel bara från den senaste månaden:

    1.

    På DN Kulturs debattsida skriver i dag forskarna Irma Allen vid KTH, och Anna Kaijser vid Linköpings universitet:

    Den svenska regeringen, internationellt respekterad för sitt ledarskap på miljöområdet, är i färd med att ta beslut om försäljningen av det statliga energibolaget Vattenfalls brunkolsgruvor och kolkraftverk i tyska Lausitz. Anläggningarna står för några av Europas största utsläpp av växthusgaser, och brunkol är en av de mest förorenande energikällorna. Valet: sälja, och därmed garantera fortsatt kolutvinning, eller, vilket en majoritet väljare över det politiska spektrat önskar, stänga gruvorna för klimatets skull. Det borde vara ett enkelt val för de politiker som för bara några veckor sedan skrev under Parisavtalet om klimatet, och som visat höga ambitioner i kampanjen Fossilfritt Sverige.

    2.

    Annika Jacobson, chef för Greenpeace i Sverige, skrev i måndags i Aktuell Hållbarhet:

    Greenpeace granskning visar att EPH och PPF Investments inte ens har de mest grundläggande komponenterna för hållbart företagande på plats. Att en affär med detta bolag skulle accepteras av regeringen borde därmed vara uteslutet.

    Skulle regeringen mot all förmodan ändå ge klartecken till en försäljning talar allt för att detta blir en ny Nuon-affär som kommer att förfölja regeringspartierna – och även de riksdagspartier som inte motsätter sig en affär – under många år framöver.

    3.

    Jonas Sjöstedt, partiledare för Vänsterpartiet, skrev i går i en debattartikel i Dagens industri:

    Näringsminister Mikael Damberg talar ofta om att han inte vill göra en ny Nuon-affär. Han vill inte att regeringen ska skandaliseras genom att tillåta Vattenfall att göra dåliga affärer. Menar han allvar med det bör han avskriva skurkföretaget EPH/PPF som företag den svenska staten kan göra så här pass viktiga affärer med.

    4.

    Malena Ernman, operasångerska, skrev i en blogg i Amelia häromveckan:

    Men, säger kritikerna, vem ska betala då? Ja? Vem ska betala för uteblivna högkonjunkturer? Våra Thailandresor och våra plattTVapparater?

    Vem ska betala för vad?

    Vad är det värt att rädda miljön? Vad kostar en bra, beboelig planet nuförtiden?

    Och vad är det värt att Sverige inför framtiden överhuvudtaget har en trovärdighet i miljöfrågor?

    5.

    Sasja Beslik, Head of Responsible Investments på Nordea, twittrade så här i början av månaden:

    6.

    Professor Johan Rockström, chef för Stockholm Resilience Centre, skrev i en debattartikel i Dagens industri kort tid innan tillsammans med den tyska forskaren John Schellnhuber och den australiensiska forskaren Will Steffen:

    Det är viktigt att Sverige och Tyskland inte ser beslutet om Vattenfalls brunkol som enbart inrikespolitiska angelägenheter. Båda länderna har ett stort ansvar inför resten av världen och en stor möjlighet att gå i spetsen för världens klimatansträngningar genom att röra sig bort från kol för gott.

    Allt annat skulle, förutom att bryta mot Parisavtalet, vara i direkt kollisionskurs med en lång rad ekonomiska, vetenskapliga och moraliska skäl. I tider som dessa har inte världen råd med sådana misstag.

    7.

    Martin Vogel, klimatpolitisk handläggare på Svenska kyrkan, sa häromveckan i en intervju med tidningen Dagen:

    – Menar man allvar med Parisavtalet, som bara slöts för några månader sedan, finns det ingen tvekan om saken. Kolet bör ligga i marken.

    8. 

    Carl Schlyter, riksdagsledamot för Miljöpartiet, sa nyligen i en intervju med Dagens industri:

    – Kan inte Sverige och Tyskland visa vägen framåt här, då kommer hela jorden peka på att inte ens världens rikaste länder kan ta ansvar för att låta kolet ligga i marken.

    9.

    May Boeve, generalsekreterare för miljöorganisationen 350.org, skrev så här i en debattartikel i Metro:

    En försäljning av de smutsiga koltillgångarna innebär att de inte längre är Sveriges ansvar, men gruvorna kommer ändå att fortsätta expandera och brunkolet att eldas av någon annan, till fara för mänskligheten. Om man överför det här agerandet på forna tiders slaveri, skulle det motsvara att ett handelskompani sålde sina slavar till en mer brutal ägare för att själva få ett rent samvete – trots att försäljningen direkt skulle motverka slaveriets avskaffande.

    10.

    Bill McKibben, som var med och grundade 350.org och som även var i Sverige häromåret för att ta emot the Right Livelihood Award, twittrade nu i veckan:

     

    ← Tipsa!

    Tipsa oss

    Har du något du tror vi missat och kanske borde skriva om? Vi tar tacksamt emot alla tips du kan bidra med. Maila direkt till tips@supermiljobloggen.se eller fyll i formuläret nedan.