Du kan trycka Shift + S för att få fram sökfältet när som helst och Esc för att stänga det.
Tryck ENTER för fler resultat, då kan du även förfina din sökning.
    Stäng

    Clara Henry: ”Vi får rappa på lite om vi ska kunna förändra”

    Mångsysslaren Clara Henry var resande reporter för Musikhjälpen i år. Under tio dagar befann hon sig i Filippinerna där hon träffade människor som för två år sedan drabbades av tyfonen Yolanda.

    Vi har kunnat följa Claras reportage under veckan och det har varit tydligt hur berörd hon blivit av de berättelser som hon delat med sig av till oss här hemma. Det var en lite trött men upprymd och engagerad Clara jag fick träffa för en intervju i lördags.

    Inledningsvis frågade jag hur mycket Clara kände till om situationen i Filippinerna inför resan. Clara berättar att hon tog det medvetna valet att inte ta reda på för mycket om situationen i förväg. 

    Jag ville vara lite fräsch i skallen på något sätt. Jag ville inte vara den där superexperten utan jag ville kunna ställa frågorna som alla andra undrar. Man ska inte behöva veta vad en tyfon är eller varför den uppstår. Man ska ställa de där kanske lite korkade frågorna.

    Clara har träffat människor som förlorat sina hem och människor i sin närhet. Hon fick i samtalen ta del av deras upplevelser kring vad som drabbat dem, och hur de försökt att ta sina liv samman igen. Hon säger att minnena av resan är positiva, men att känslorna såklart varit både bra och dåliga. Hon berättar om ett par av sina starkaste intryck.

    Det jobbigaste minnet är kanske när jag träffade ett par som berättade om att de förlorat 11 medlemmar av sin familj, varav tre av dem var deras barn. Det kommer jag aldrig glömma. […] Sedan har jag ett minne när vi var i en by för att intervjua en som heter Jessie. Så var det en liten tjej som sprang fram och klamrade sig fast vid min hand och sen följde hon med mig runt och ville inte släppa.

    Clara beskriver mötena som surrealistiska och att människornas berättelser sjunker in på riktigt först vid klippningen hemma på hotellrummet. Vidare beskriver hon känslorna under resan som lite kluvna.

    Vi har å ena sidan haft väldigt roligt och man har känt en sådan värme från alla man har träffat. Och sen å andra sidan när man sitter och ska klippa allting och hör vad som sägs […] Man sitter där som reporter först och är så koncentrerad på att det här ska bli ett reportage. Vi ska kommentera det som händer och det man ser. Även om man lyssnar som mest intensivt där så är det ändå svårt att vara där och känna liksom. Man tillåter sig inte riktigt att göra det […] Man fattar inte förrän efteråt. Man sitter där och försöker verka medkännande och medlidande, men det går inte att fatta. Det är bara de som har förlorat tre barn och åtta andra släktingar och hela sitt hem och allt de äger som någonsin kommer fatta.

    Jag frågar Clara hur hon tror att den här upplevelsen kan ha kommit att påverka henne framöver.

    Jag tror att den har påverkat mig ganska starkt. Jag har alltid varit väldigt miljömedveten. Levt ett liv som varit väldigt miljömedvetet. Gjort en massa grejer som man vet är bra för miljön. Jag har slutat käka kött, jag köper nästan bara ekologiskt och återvinner. Men det här är ju första gången jag faktiskt fått se med egna ögon vad det är vi gör med miljön. Och även om det inte gör så stor skillnad att jag slänger ett mjölkpaket i soporna eller äter en gris så gör vårt kollektiva beteende det. 

    Hon berättar vidare hur människorna hon träffade kunde vittna om en jättestor skillnad i miljön bara senaste åren, någonting som verkligen var ögonöppnande. 

    Det är så slående. Man fattar ju konsekvenserna nu på ett helt annat sätt. Vi behöver ju aldrig se dem.

    Mitt under intervjun distraheras vi av hur programledarna räknar in en flashmob. En uppmaning att ringa in samtidigt för att se hur mycket pengar det kan dra in. När ljudet från buren stillat lite kan vi gå vidare och jag frågar hur hon tycker att svenska folkets mottagande varit under veckan och vilka som är hennes personliga höjdpunkter.

    Det har varit helt fantastiskt. Jag har fått så många fina ord att jag varit helt tårögd emellanåt. Men känner samtidigt att det inte är jag som är hjälten i det här, det är de som överlever och som inte har något val. Men det känns som att man har fått berätta deras historier och att de har kommit fram. […] Jag tyckte det var så skönt att komma hit. Skönt att vara hemma. Det känns som att det var jättelängesen man åkte dit, det har varit så intensivt och man har varit så inne i det. Och så plötsligt är man hemma igen.

    Vi går vidare och pratar lite om klimatförändringars roll i flyktingfrågan.

    Den är jättestor. Det ser man ju nu, det är klimatkatastrofer som orsakar konflikter som orsakar att folk måste fly. Om det inte är klimatkatastroferna som är den första anledningen till att folk måste fly. Och det kommer säkert fortsätta vara så. Det går ju utför om man ska tala klarspråk. Men det är inte för sent än, det måste man också fatta. Men det ser ganska illa ut så vi får rappa på lite om vi ska kunna förändra.

    Sist men inte minst- Claras personliga miljötips:

    Sluta käka kött. Jag är vegetarian, men jag har ju full förståelse för folk som inte vill sluta äta kött och för folk som lever på att ha slaktdjur. Jag tycker inte det är någonting fel men överväg åtminstone vegetarisk måndag. […] Det har inte att göra med att man ska ta en måltid och ta bort köttet utan det finns så mycket god vegetarisk mat utan kött i. Och att skapa en kost utan kött lite då och då så är det ett stort steg på vägen att faktiskt göra skillnad. För köttindustrin över hela världen är en jättestor bov. Och allt det här klassiska, källsortera och åk tåg i stället för flyg.

    Innan vi slutligen sa hej då pratade vi om att alla som har möjlighet borde åka till platser där folk lever i utsatthet på ett eller annat sätt. Det är en käftsmäll som kan behövas för att vakna upp och inse att vi ofta inte har ett dugg att klaga över, och att vi måste hjälpa till.

    Romson: ”Vi kan göra ännu mer”

    Sveriges miljöminister Åsa Romson klev under fredagskvällen in i Musikhjälpens bur för en pratstund med programledarna om årets tema Ingen ska behöva fly undan klimatet. Supermiljöbloggen fick också en liten pratstund med ministern om både Musikhjälpen och avtalet från Paris.

    Bara några dagar efter att ha kommit hem från klimatförhandlingarna i Paris kliver miljöministern in i Musikhjälpens bur. I Paris skrevs ett nytt, bindande avtal under av världens länder som har ambitionen att hålla temperaturökningen väl under 2 grader.

    Parismötet är avslutat och ett avtal skrevs under, är du nöjd med det?

    Ja, det är jag. Vi lyckades med det absolut viktigaste. Vi lyckades vara tydliga med komponenterna i avtalet där länder återkommer och uppgraderar sina klimatplaner. Sverige har här varit en stark och drivande part.

    När avtalet skrevs tycker jag att det var två saker som överträffade förväntningarna. Det första var att redan innan mötet började hade de flesta länder lämnat in klimatplaner. Alla slöt upp, inte bara de stora nationerna. Dessutom visar kommentarer från en del stora näringslivsaktörer att avtalet har större potential än vid första anblicken. Det är en tillräckligt stabil struktur i avtalet för att många ska börja inse att fossileran är slut nu när alla världens länder faktiskt är överens.

    Vad känner du saknades i avtalet?

    Jag saknade en bättre beskrivning av banan för att nå målet. Vi hade behövt kvantitativa mått och inte bara kvalitativa, nu säger avtalet att det ska vara klimatneutralitet inom århundradet mer eller mindre. EU har sagt att de ska gå före med en omställning och med antagna målsättningar innebär det  att EU måste ha uppnått en minskning på uppåt 95% till 2050. Det står i avtalet att utvecklade länder ska gå före, men tyvärr inte alltid vad det innebär.

    Hur kommer det nya avtalet påverka klimatarbetet i Sverige?

    Avtalet tror jag kommer ge en ökad skjuts i klimatarbetet. Riksdagen antog för ett par dagar sen nästa års budget, vilket gör att vi kan satsa kraftfullt på utsläppsminskningar och jobba aktivt med miljöskatter. Framförallt kan vi se att den förändringen man gör faktiskt är positiv, gagnar innovationer i näringslivet och energieffektivitet i byggandet. Men det här gör vi tillsammans med hela Sverige.

    Det här jobbar vi med i en global kontext. Sverige var väldigt aktiva på plats i Paris och då inte bara politiker, utan det svenska samhället. Det man gör har en betydelse globalt och det är lättare att gå fram snabbare. Sverige har varit framgångsrikt hittills och med det engagemanget som finns kan vi bli ännu bättre, vi kan göra ännu mer.

    Från toppmöte i Paris till Musikhjälpen i Linköping. Vad tycker du om årets tema, Ingen ska behöva fly undan klimatet?

    Det är ett väldigt aktuellt tema. Det klickar verkligen an till mötet kring klimatfrågorna globalt och handlar om den utsatthet inte minst fattiga människor har i vädrets makter. I år pratar forskare om att det är en förstärkt El Niño, vilket delvis beror på de utsläpp som har skett och det sätter fokus på den globala flyktingsituationen. Det är framförallt den rika världen som måste känna ansvar, det är vi som måste jobba för att ingen ska behöva fly, både vad gäller klimatet, men också fredsförebyggande.

    Hur stor roll tror du klimatet kommer ha inom flyktingfrågan i framtiden?

    Den kommer tyvärr att öka. Det var ett av besluten som gick igenom på klimatmötet inom det existerande samarbetet Loss and Damage. Beslutet handlar bland annat om att ta hand om de människor som behöver nya platser att bo på. Det händer redan nu i relationer med ö-stater som har avtal med Nya Zealand och Australien. Vi kommer behöva jobba mer med dessa frågor globalt, så att vi hjälper varandra istället för att skapa motsättningar.

    Hur kan Sverige hjälpa till att bidra för att ingen ska behöva fly undan klimatet?

    Framförallt engagemang bland människor. Man kan förebygga krissituationer, vi vet att katastrofer kommer att hända och de kommer allt oftare, så vi måste förebygga konsekvenserna. Mycket handlar om kunskapsöverföring och samarbete. Det är de fattiga länderna som kommer drabbas hårdast, då måste kunskapen ut dit.

    Sist men inte minst- vad är ditt bästa miljötips för den enskilda individen?

    Det är klimatsmart att umgås i största allmänhet, något vi förhoppningsvis gör nu under julledigheten. Men annars är ett traditionellt tips att byta ut de gamla glödlamporna till LED. Låt LED-lampan lysa upp i mörkret!

    Musikhjälpen avslutades under lördagskvällen och en rekordsumma hade under projektets dagar hunnit samlas in. Pengarna kommer gå till olika projekt för att hjälpa människor som drabbas av naturkatastrofer.

     

     

    Supermiljöpodden #4 – Om Hallandsåsen och klimatavtalet

    I detta fjärde avsnitt tar Supermiljöpodden upp de två största miljöhändelserna från den gångna veckan. Äntligen är Hallandsåsen invigd och världens har enats om ett globalt klimatavtal. Vera berättar om sina upplevelser på plats i Paris och Ellen återger hur hennes lundensiska forskarkollegor har reagerat. 



    SMB:s poddare heter Vera Telemo, nybliven miljövetare som tidigare har jobbat med studentradion i Lund, och Ellen Palm, som är civilingenjör och jobbar på Lunds universitet med energi- och klimatforskning. Ellen har också jobbat på studentradion i Lund och driver kampanjen PlastfriNovember.

    Konstgjort glid när skidsäsongen drar igång

    Rapporterna om värmerekord duggar tätt i media, och svenskt skidföre upplever nu konsekvenserna. I helgen flockades skidsugna till Sälenfjällen där säsongens första åk skedde på konstsnö.

    Hösten och vintern 2015 har slagit värmerekord efter värmerekord, och på sina håll visar termometern på samma gradtal som vid midsommar. Resultatet är grästäckta backar och skidorter utan natursnö.

    I Sälenfjällen har anläggningarna fått ta till den gamla hederliga snökanonen för att möta efterfrågan på en vit jul, men vid sidan av backarna ligger marken fortfarande bar.

    Det är ovanligt med barmark i fjällområdet så här års och det finns inte några längdskidspår alls uppe på fjället i Sälen. Det går inte att åka snöskoter och inte heller att köra hundspann.

    De flesta svenska skidanläggningar använder sig av snökanoner som ett komplement till natursnön, något som har blivit en fråga om konkurrenskraft i skidtider. Men omvandlingen av vatten till snö är ett kostsamt företag som förbrukar stora mängder energi och vatten.

    Hur stora risker det kan medföra för den lokala miljön är i dagsläget inte klarlagt. Stefan Tansbo från Länsstyrelsen i Dalarna kommenterade situationen i en intervju med Sveriges Radio:

    Det är en relativt stor energiförbrukning och om det är hållbart långsiktigt det kan diskuteras.

    Hur stor energiåtgången är varierar, men den mest långsiktiga hållbarheten för skidbackarna skulle nog uppnås genom att sluta värma upp planeten.

    Musikhjälpens Linnea Henriksson: ”Jorden har feber”

    Musiken och rösterna från Musikhjälpens värdar dånar mellan husväggarna när jag anländer till ett fullsmockat stortorg i Linköping. Vädret är grått och ovanligt varmt för december månad. Något ironiskt, sett till årets tema: ”Ingen ska behöva fly klimatet”.

    Igår fick Linnea Henriksson, Gina Dirawi och Kodjo Akolor checka ut från glasburen som varit deras hem i en vecka. Buren har under veckan gästats av artister, klimatexperter och en drös arrangörer som samlat in pengar med allt ifrån wrestling och burlesk dans till diverse auktioner. Musikhjälpen 2015 slutade i nya rekord, både i antal engagemang och insamlade pengar. Hela 31 105 000 kronor har samlats in för att hjälpa de miljoner människor som är på flykt undan klimatkatastrofer, och för att färre ska tvingas fly i framtiden.

    I väntan på min pratstund med Linnea följer jag Musikhjälpens sista timmar på en monitor backstage. Efter utsläppet kommer Linnea in och frågar om vi inte kan ta intervjun utomhus. En helt förståelig önskan efter en vecka i bur, så vi går ut.

    Jag inleder med den klassiska sportfrågan- ”hur känns det?”. Linnea skrattar men tycker att frågan är helt befogad.

    Det känns ju helt fantastiskt. Att vi faktiskt lyckades skapa så mycket engagemang. Och det känns också lite surrealistiskt att vi lyckades komma upp i de summorna i pengar.

    Den surrealistiska känslan förklarar Linnea med att hon till en början tänkte att det kunde bli svårt att matcha det engagemang hon redan upplevt hos många svenskar i och med årets stora flyktingvåg. Att människor öppnat famnen för utsatta och redan skänkt en del pengar. Men Musikhjälpen är ett unikt forum för teman som det här. Linnea sätter ord på det:

    Engagemangen är det viktiga också, speciellt i ett sådant här tema. Det är det som är så häftigt med Musikhjälpen, för föds det engagemang här så blir det också pengar, det är nästan direktöversatt. Man pratar om en otroligt viktig fråga som inte haft den mediala uppmärksamheten tidigare. I en hel vecka, dygnet runt. Och väljer att göra det med den här otroliga glädjen som hela tiden finns närvarande.

    När jag säger till Linnea att jag hoppas att det här engagemanget också kvarstår hos människor framöver är hon snabb med att försäkra mig om att så är fallet. Inte minst för att hon erfarit det själv.


    Det gör det! Jag kan tala för mig själv. Det var ett år då det handlade om att alla människor har rent vatten och det förändrade mitt förhållningssätt till vatten. Bara sådana här enkla grejer som att stänga av kranen när den inte behöver rinna. Jag hade inte förstått det innan dess. Även om man vet att det är bra att stänga av vattnet, plötsligt fick man ju människor som man såg framför sig. Och också med detta temat, och alla teman, det stannar kvar hos en.

    Jag tror verkligen att det är som Linnea säger. Människor skiter inte i vilket. Människor behöver kunskap och förmåga att koppla stora och många gånger diffusa problem till situationer i sin vardag. Linnea går vidare med att poängtera vikten av att göra någonting åt problemen nu, med en gång.

    Det är en verklighet som pågår just nu, det är inget framtidsscenario. Det gäller oss alla, vi måste inse den krassa verkligheten. Jorden har feber just nu, det är redan en grads uppvärmning från det som borde vara balans. Det är klart att jorden reagerar mot det. Och det kommer bli varmare för att man inte kunnat enas om någonting annat. Och det kommer ta skitlång tid att ställa om […] Det kommer krävas mycket av människor.

    Men många av de gäster som under veckan gästat glasburen har ändå gjort Linnea hoppfull. Hon berättar:

    Det har varit så himla inspirerande att träffa alla de här experterna under veckan. Och barnen. Det finns redan automatiskt hos barn, ett helt annat miljötänk än vad jag kunde växa upp till för det finns en annan medvetenhet just nu. Och det blir jag jättehoppfull av. Det är tråkigt att vi skulle vakna först nu men vilken tur att vi vaknade nu i alla fall. Vi måste bara ta det ifrån idag och blicka framåt.

    Jag undrar vad Linnea vet nu som hon inte visste innan. Hon beskriver att hon var relativ miljömedveten redan tidigare men att veckan har gett en ännu större inblick i problematiken.

    Jag förstår konsekvenser men det går liksom inte att sätta sig in i de här siffrorna. Jag hade faktiskt ingen aning om att varannan sekund så är det någon som måste lämna sitt hem. Hur otroligt många människoliv det handlar om. Och jag visste faktiskt inte heller hur mycket man kunde göra katastrofförebyggande arbete och det är en jävla glad upptäckt alltså. Det är det vi måste sikta på nu, det går verkligen att skapa förändring. Det har varit väldigt fantastiskt att få landa i.

    Avslutningsvis ber jag om Linneas favorit-klimat-smart-tips och vad hon tycker att människor ska tänka på.

    Bli lite konsekvenssmart. Förstå att allting vi gör, det är alltid aktiva val. Du behöver liksom inte bli budbärare för allting, men ät mindre kött. Det är svinenkelt, det finns så mycket god vegetarisk mat. Gör det inte för bekvämt för dig för då utvecklas du inte.

    Bolivias näst största sjö snart helt uttorkad

    På grund av klimatförändringarna och dålig vattenhantering har sjön Poopó i västra Bolivia i princip helt försvunnit. Med sjön försvinner viktiga ekosystem, liksom försörjningsmöjligheterna för tusentals fiskare och bönder.

    Förändringen har skett snabbt. Så sent som 2012 blev sjön utnämnd till Ramsar-område, ett internationellt skydd som syftar till att bevara värdefulla sjöar och våtmarker. Nu är området så uttorkat att bönderna runtom det som tidigare var Poopó inte längre kan odla eller föda upp djur.

    Även om Bolivianska myndigheter och forskare menar att klimatförändringarna tillsammans med förändringar i väderfenomenen El Niño La Niña ligger bakom den akuta krisen, så har sjöns moderna historia präglats av miljöförstöring. Somliga forskare menar att problemen också beror på att vattenflödena i flera floder har styrts om, så att flödet till sjön har förändrats. Dessutom har sjön förorenats kraftigt av närliggande gruvor. Exempelvis var blynivåerna i sjön hundra gånger högre än i andra jämförbara sjöar.

    Människor som bor vid sjön berättar att många nu tvingas migrera till andra länder för att leta jobb.

    Ingen ska behöva fly undan klimatet

    Just nu pågår Musikhjälpen i Linköping och ljuva toner strömmar ut på Stora torget tillsammans med massor av intressanta samtal. Supermiljöbloggen är på plats för att träffa några av alla de personer som är med och samlar in pengar. Årets tema är: Ingen ska behöva fly undan klimatet.

    Per Byman är generalsekreterare för Radiohjälpen och en av de personer som är med och arrangerar Musikhjälpen tillsammans med Sveriges Radio och SVT. Han har under många år arbetat med biståndsfrågor, både inom Radiohjälpen de senaste åren och innan dess på SIDA samt med humanitära frågor på framförallt Balkan och i Östeuropa.

    SMB: Hur kom det sig att du började arbeta med biståndsfrågor?

    BYMAN: Det började egentligen med att jag skrev min magisteruppsats i tysk lingvistik och analyserade då ordet ”flykting”. Hur man ser på ordet och hur man förhåller sig till det. Sen blev jag värvad i humanitära frågor tack vare mina språkkunskaper och på den vägen fortsatte det. Så egentligen är det tack vare språken som jag överhuvudtaget hamnade på den här banan.

    SMB: Hur kom ni på att årets tema skulle handla om just klimatet och klimatflyktingar?  Vilka var reaktionerna när ni presenterade årets tema – positiva/negativa?

    BYMAN: Den här idén med människor som flyr på grund av klimatrelaterade katastrofer har funnits länge, men i och med att frågan ä_mh15r väldigt komplex och svår har vi tidigare inte haft kapaciteten riktigt att ha den, inte förrän nu. I år har vi musklerna att ta den frågan. Temat handlar inte som så mycket annat kring klimatet om framtiden, utan framförallt vad som händer idag. Alla de klimatrelaterade katastrofer som pågår nu har satt miljontals människor på flykt, människor som behöver hjälp. Alla var eniga om att det verkligen var detta tema vi skulle köra på i år, alla var enormt positiva!

    SMB: Hur tycker du mottagandet från svenska folket har varit under veckan?

    BYMAN: Väldigt bra! Överväldigande positivt verkligen. Vi vill ju inte diskutera orsaken till de klimatkatastrofer som inträffar, vi vill mer belysa fakta och hur man kan hantera följderna av det. Musikhjälpen med P3 i grunden har en ganska ung publik, människor som i stor mån uttrycker oro och klimatångest på grund av det håll som världen går åt.

    SMB: Du har ju jobbat inom biståndsorganisationer i många år, har du sett en förändring av antalet människor som flyr undan klimatkatastrofer?

    BYMAN: Det är svårt att definiera varför människor är på flykt, men antalet klimatrelaterade katastrofer ökar och effekten av dessa ökar. Människor som lämnar sina hem av olika anledningar samlas ofta i urbana områden tätt ihop. Då ökar riskerna för förorenat vatten, sanitära problem osv. Ju fler människor som samlas på samma ställe, desto större effekt får katastroferna när torkan kommer, översvämningar och andra extrema händelser inträffar.

    SMB: Hur stor roll tror du klimatet kommer ha inom bistånds- och flyktingfrågan i framtiden?

    BYMAN: Jag tror vi kommer att se mer av det. Idag är det 60 miljoner på flykt undan krig och konflikter och många av dessa är starkt kopplade till klimatet. 

    SMB: Vad tycker du personligen varit det bästa under veckan?

    BYMAN: Allsången med Rickard Söderberg på torsdagen, 6000 människor i publiken sjöng allsång på torget. Det var helt klart det häftigaste ögonblicket, att höra Stad i ljus. Men även Kodjos kramkalas med en dagisklass var en fantastiskt fin upplevelse!

    SMB: Hur kommer ni fortsätta jobba med det här temat efter musikhjälpen?

    BYMAN: Efter att insamlingen är avslutad kommer vi fortsätta att jobba med projekten. Styrelsen möts i mitten av januari och då börjar det operativa arbetet. Olika organisationer får skicka in ansökningar till olika projekt som vanligtvis är 12-18 månader långa.

    SMB: Vart kommer de insamlade pengarna gå till?

    BYMAN: De kommer framförallt gå till utbildning. 1971 slog en tyfon in över Bangladesh och 250 000 människor miste livet. 2007 hände samma sak, men tack vare förebyggande åtgärder och utbildning var det 3000 människor som miste livet. Annars är det mycket förebyggande vi jobbar med som till exempel att bygga säkra toaletter och plantera träd. Helt enkelt anpassa samhällen för att hjälpa människor när katastrofer inträffar.

    SMB: Slutligen, vilket är ditt bästa miljötips?

    BYMAN: Tänk! Ha hela tiden i tanken vad du gör och hur du kan förbättra. Tänk efter innan du tar bilen, går det att cykla, gå eller åka kollektivt istället? Tänk på att släcka lampor och planera både inköp och resor, det kommer man långt med. Och framförallt, minska energianvändningen!

    Snart avslutas Musikhjälpen för det här året men vill Du fortfarande bidra har Du fortfarande möjlighet bl.a. här på Supermiljöbloggens egna insamling.

    Fler väljer kollektiva färdmedel i huvudstaden

    Enligt glädjande siffror som Svenska Dagbladet tagit del av från Stockholm läns landsting är det allt fler människor i Stockholm som väljer att åka kollektivt framför att ta bilen. 

    Antalet kollektiva resenärer har ökat år för år det senaste årtiondet, men siffrorna visar emellertid också, enligt tidningen, att det fortfarande är många som väljer bilen. Trafiklandstingsrådet, Krister Tamson (M), säger att det behövs göras mer.

    – Vi är det län där flest reser kollektivt, så vi ska inte ta på skämskudden. Men det behövs göras mer, för det har inte ökat nog mycket, säger Tamsons till Svenska Dagbladet.

    Tamson tror att det nuvarande biljettsystemet kan upplevas som krångligt av många resenärer och en parlamentarisk utredning har nu inletts för att förenkla biljettsystemet. Tamson vill se ytterligare satsningar på kollektivtrafiken som t.ex. Citybanan,  bygga ut tunnelbanan och se till att pendeltågen går i tid enligt tidtabellen.

    – Det går inte att bygga en storstad som Stockholm med bilen som det viktigaste färdmedlet. Samtidigt vill jag inte peka fingret på de som måste välja bilen, säger han till tidningen.

    150 000 elbilar skapar nya jobb

    Bilbyggaren Nevs har fått en jätteorder på 150 000 nya elbilar, vilket kommer leda till hundratals nya jobb.

    Bakom ordern står det kinesiska företaget Panda New Energy, som siktar på att bli ett världsledande leasingföretag för elbilar. Det totala värdet för avtalet uppgår till ca 100 miljarder kronor, skriver DN. Nyheten togs emot med glädje i Trollhättan, där majoriteten av produktionen enligt planering ska ske. Nevs vågar ännu inte säga exakt hur många nyanställningar affären innebär, men det rör sig om hundratals nya jobb.

    Elbilen har vunnit allt större mark den senaste tiden, mycket tack vare Elon Musk och Teslas framgångsrika koncept. Flera stora bilföretag storsatsar nu på elbilar, Ford är de senaste i raden.

    Nu återstår det bara att se vilken sorts elektricitet Nevs bilar i Kina kommer köras på. I början av 2015 stod kolbaserad el för hela 80 procent av Kinas totala användning, men de förnybara energislagen är på framgång.

     

    Sverige får största miljöbudgeten på 20 år

    Supermiljöbloggen har tagit del av en granskning från riksdagens utredningstjänst.

    I veckan röstade riksdagen ja till regeringens förslag på miljöbudget, som innebär att närmare 7,7 miljarder kronor ska gå till miljö- och naturvård under 2016. Matilda Ernkrans, riksdagsledamot för Socialdemokraterna, sa i en debatt i veckan att partiet låtit riksdagens utredningstjänst jämföra miljöbudgetarna 20 år tillbaka i tiden, och att granskningen visar att årets budget innebär den kraftigaste höjningen av miljöbudgeten under denna tid.

    Men att miljöbudgeten höjts med 30 procent jämfört med förra året imponerar inte på alla.

    Kristina Yngwe, riksdagsledamot för Centerpartiet vars egna budgetförslag var närmare två miljarder mindre, kommenterade detta så här i riksdagsdebatten:

    – En stor missuppfattning som finns hos en del partier är att resultatet för miljön blir bättre ju mer pengar man satsar på någonting.

    Annorlunda lät det dock när Centerpartiet själva satt i regeringen. Exempelvis dåvarande miljöministrarna Andreas Carlgren och Lena Ek har skrivit:

    ”Mer pengar har stärkt miljöarbetet. Miljöbudgeten har ökat från 15 till 20 miljarder jämfört med tidigare mandatperioder.”
    Respektive:
    ”Alliansens drygt 20 miljarder till miljö och klimat både denna och den förra mandatperioden var de rödgröna aldrig i närheten av när de samregerade.”

    ____

    Supermiljöbloggen har tagit del av granskningen som riksdagens utredningstjänst låtit göra. Av den framgår bland annat följande då det gäller utgiftsområdet 20, miljö- och naturvård:

    Avsändare År Budget uo20 Förändring
    Socialdemokraterna + Miljöpartiet 2016 7 661 756 30 %
    Alliansen (S+ MP i regeringsställning) 2015 5 341 118 3 %
    Alliansen 2014 5 155 997 5 %
    Alliansen 2013 4 893 043 – 3 %
    Alliansen 2012 5 025 102 – 2 %
    Alliansen 2011 5 128 861 – 2 %
    Alliansen 2010 5 244 593 – 2 %
    Alliansen 2009 5 337 628 12 %
    Alliansen 2008 4 721 620 2 %
    Alliansen 2007 4 615 427 1 %
    Socialdemokraterna 2006 4 556 166 12 %
    Socialdemokraterna 2005 3 994 805 6 %
    Socialdemokraterna 2004 3 770 566 12 %
    Socialdemokraterna 2003 3 335 075 6 %
    Socialdemokraterna 2002 3 124 563 30 %
    Socialdemokraterna 2001 2 200 522 22 %
    Socialdemokraterna 2000 1 721 371 10 %
    Socialdemokraterna 1999 1 548 899 24 %
    Socialdemokraterna 1998 1 178 052 – 11 %
    Socialdemokraterna 1997 1 329 871 –

     

    Musikhjälpen: Skänk pengar via Supermiljöbloggens bössa

    Musikhjälpen är i full gång i Linköping. I år är temat ”Ingen ska behöva fly undan klimatet” och vi har en egen bössa.

    Musikhjälpen sänder live dygnet runt i P3 och SVT Play från Stora torget i Linköping. I år handlar det om klimatet och självklart vill vi på Supermiljöbloggen vara med och bidra. Du kan skänka pengar till Musikhjälpen via vår bössa. Alla människor som drabbas av klimatförändringar behöver cash, så pitcha gärna in en hunka eller två till dem som bäst behöver det.

    Tidigare på Supermiljöbloggen om årets Musikhjälpen:

    Fältbiologerna ska gå 22 mil för att uppmärksamma frågan om klimaträttvisa

    Samlar samtidigt in pengar till Musikhjälpen.

    Supermiljöbloggen mötte under onsdagen upp med medlemmar från Fältbiologerna, som ska gå hela vägen från riksdagen i Stockholm till Musikhjälpens inspelningsplats i Linköping, detta för att lyfta frågan om klimaträttvisa.

    – Vi vill uppmärksamma 1,5-gradersgränsen och visualisera vad klimatfrågan handlar om. För klarar vi inte den gränsen kommer vissa länder hamna under havsytan, säger Sara Vikström Olsson, ordförande för Fältbiologerna.

    Vandringen mellan Stockholm och Linköping kommer bli på ungefär 22 mil. Övernattning planeras ske i Södertälje, Nyköping samt Norrköping, och ankomsten beräknas till lördag.

    Många av organisationens medlemmar fanns på plats i Paris, där de deltog i manifestationen ”Red lines” som avslutade klimatmötet. Mer än 10 000 människor skapade då kilometerlånga röda linjer på Paris gator som symboler för de gränser världen inte får passera. Tanken är att Fältbiologerna nu ska dra samma röda linje i Sverige.

    Vad tycker Fältbiologerna om Parisavtalet?

    – Vi är jätteglada att det blev ett avtal. Samtidigt är det man kommit överens om inte alls tillräckligt. Men vi tror ändå att man måste vara positiva och se det som att vi nu äntligen kan börja jobba, säger Sara Vikström Olsson till Supermiljöbloggen.

    Fältbiologerna har denna veckan även en egen insamling till stöd för Musikhjälpen, som i år har temat ”Ingen ska behöva fly undan klimatet”.

    nn (3 av 9)

    nn (1 av 9)

    nn (2 av 9)

    nn (4 av 9)

    nn (9 av 9)

    Bilpoolen allt mer poppis i svenska städer

    Nya siffror visar på ett stort uppsving i efterfrågan på bildelningstjänster i Sverige, och i Storstockholm rullar bilpoolsföretaget Sunfleet ut 50 nya bilar.

    Det senaste året har företagets kundbas vuxit med 32 procent bara i Sverige och i Stockholm ligger ökningen på hela 45 procent. Huvudstaden blir allt tätare och i och med det förändras folks förhållande till privatbilismen.

    Allt fler bilister är trötta på att leta parkering och ser det bekväma med att ha en bilpool nära sin bostad, kommenterar Sunfleets vd Peter Algurén.

    Men vissa utmaningar är inte ens bilpoolerna immuna mot. Platsbristen i Stockholm är ett fortsatt problem och företagen jobbar på att lösa parkeringsfrågan.

    Det behövs fler dedikerade ytor för moderna transportlösningar. För att lösa detta måste det till en juridisk definition av bilpooler. Det skulle underlätta utvecklingen för kommunerna, menar Peter Algurén.

    Bara några dagar efter Paris: Argentina ökar sina klimatambitioner

    Argentina har fått en ny president och Cristina Fernández de Kirchners åttaåriga styre är därmed till ända. Den nye presidenten heter Mauricio Macri och har redan bestämt sig för att höja de klimatmål som den tidigare regeringen presenterade inför Paris.

    Tidigare rapporter informerade om planer på att minska utsläppen av växthusgaser med 15 procent till 2030, en målsättning som har mött hård kritik. Bland annat påpekade the Climate Action Tracker att Argentinas mål kunde uppnås med befintlig politik och därmed inte var ett steg mot en minskad global uppvärmning.

    Argentina är världens tredje största sojaproducent och tillsammans med boskapsskötsel och transporter är det en bidragande orsak till landets totala koldioxidutsläpp som nu börjar närma sig 5 ton per capita. Men den nya regeringen vill inte fokusera på jordbruket, trots att det står för hälften av Argentinas utsläpp.

    Enligt Juan Carlos Villalonga, chef för den argentinska motsvarigheten till Naturvårdsverket, är jordbruket en viktig tillgång och ett av de områden som kan lösa landets svåra ekonomiska situation. Villalonga menar istället att ambitionerna borde rikta in sig på utsläpp härstammande från avskogning och från energisektorn.

    Vi kommer omedelbart att se över Argentinas klimatmål, det är ett som är säkert. Vi behöver ett ambitiösare förslag. Vi kan nå målet om 15 procent utan att göra någonting. Regeringen tog bara upp saker som redan gjorts som framtida mål.

    Den nya regeringen intog presidentpalatset förra veckan och vilka de konkreta målen är återstår att se.

    Klimatfighten: Varför sallad INTE är sämre än bacon

    Enligt Aftonbladet är sallad ett sämre alternativ ur klimatsynpunkt jämfört med bacon. Tidningen skriver att sallad har hela tre gånger större påverkan på klimatet än det rökta baconet. Räknat per kalori. 

    Artikeln som slår på stortrumman och använder ordet ”Miljölarm” i rubriken hänvisar till en studie som forskare vid Carnegie Mellon University har gjort.

    Enligt studien beror de jämförelsevis höga utsläppen från sallad på att en person måste äta väldigt mycket sallad för att komma i samma kalorimängd som bacon – ett salladshuvud motsvarar endast en skiva rökt bacon i kalorimängd.

    Studien, som är helt korrekt vad gäller kalorimängden, framställs av Aftonbladet mycket märkligt. För att sätta orimligheten i perspektiv: att äta tio skivor rökt bacon om dagen är lika illa för klimatet som att äta tio salladshuvuden.

    I september i år skrev Dan Larsson en opinionstext där han förespråkade vegetarisk kost. Han fick mothugg från Björn Hammarskjöld, pediatriker och politiker i Dalarnas landsting, som inte höll med. Hammarskjöld menade att man inte kan leva på bara gurka (ska understrykas att Dan Larsson inte förespråkade en kost på enbart gurka). Hammarskjöld sa bland annat att man måste äta 18 kilo gurka för att få i sig 2500 kalorier och trots alla dessa gurkor får man inte i sig alla näringsämnen som behövs. Om man äter mer än sex kilo gurka kan man dessutom dö av vattenförgiftning eller saltbrist menade han.

    Varför en person som väljer bort kött ur kosten endast skulle leva på enorma mängder av gurka eller sallad framkommer varken i Aftonbladets artikel eller i Hammarskjölds text.

    Europas äldsta urskog hotas av kalavverkning

    Enligt uppgift till Supermiljöbloggen har Polens miljöminister Jan Szyszko skrivit ett tillägg i skogsplanen för Europas äldsta urskog, Bialowieza, som öppnar upp för kalavverkning. De nya instruktionerna gör det möjligt att kalhugga även den äldsta och mest känsliga delen av skogen.

    Utanför nationalparkens buffertzon finns privata skogsägare som har påträffat granbarkborre. Av rädsla för att granbarkborren ska ta över och döda all skog, har konflikten mellan naturvården och skogsbruket i Bialowieza blivit alltmer ansträngt.

    Genom att nationalparken och dess buffertzon inte tidigare har kunnat kalavverkas, bara plockhuggning har varit tillåtet och bara i buffertzonen, anser flera av de privata skogsägarna att urskogen är en grogrund för granbarkborren.

    — Det är en helt ogrundad rädsla, säger Adam Bohdan från Workshop for all beings, en naturvårdsorganisation som verkar i området.
    — Skogens träd har dött och växt upp igen om vartannat i tusentals år, det är det som utgör en urskog.

    Konflikten om granbarkborren är inte ny, den finns även i Sverige. Det som är nytt i Polen är dess regering, och i just detta fall, den nya miljöministern.

    Kolets försvarare

    Polens nya miljöminister Jan Szysko har under klimatmötet i Paris utmärkt sig genom att bland annat starkt ifrågasätta temperaturmålet, och hylla koleldning. I Polen har han tillsammans med resten av den nya regeringen hunnit göra många snabba förändringar av avtal och lagar.

    Organisationen Workshop for all Beings, som har arbetat i många år i Bialowieza med naturbevakning och inventering, har protesterat mot ändringarna i skogsbruksplanen men än har inget svar kommit från miljöministern. Däremot har chefen för nationalparken Bialowieza sparkats utan någon officiell förklaring.

    Avskedningen följer regeringens agerande strax efter att partiet Lag och rätt vann valet i höstas, då man genast började avskeda dissidenter på mer eller mindre lagliga vägar.

    — De här nya planerna går emot flera bindande överenskommelser, bland andra NATURA 2000, kända metoder för naturvård och Polens åtagande för att bevara världsarvet Bialowieza, säger Adam Bohdan till Supermiljöbloggen.

    Skogsskyddet dåligt förankrat

    Skyddet av skogen har alltid varit ifrågasatt av lokalbefolkningen, och runt milleniumskiftet var världsarvsutnämningen i fara på grund av otydliga skyddsregler och just för att den lokala förankringen av besluten lokalt var bra.

    Enligt uppgift har Jan Szysko tidigare tagit tydlig ställning för lokalbefolkningen, och för ett aktivt skogsbruk. Det finns få jobb i området, utöver att jobba i skogen, vilket ökar trycket på skogen ännu mer.

    — Vi kommer göra allt vi kan, använda alla lagliga medel som finns, för att stoppa den här hotande katastrofen, säger Adam Bohdan.

    Bialowiezaskogen är ett världsarv som delas av Belarus och Polen, och är en del av den skog som för tusentals år sedan täckte stora delar av centraleuropa. I skogen finns därmed många värden kvar som vi i övriga Europa har tappat, så som en stor mängd död ved, både stående och liggande på marken. Här trivs därför bland andra vitryggig hackspett och många ovanliga lavar.

    I skogen växer några av Europas högsta träd, och landskapet består av allt från tallskog till ädellövträd och myllrande våtmarker som aldrig har dikats eller på annat sätt påverkats av människan. Här betar även europas största däggdjur, visent, som efter utrotning kunde planteras ut igen tack vare individer som levde i djurparker i olika delar av världen. I dag utgör hjorden 30 procent av alla fria visenter i världen.

    Skogen rymmer både många naturvärden, som en spännande historia vars kulturlämningar kan berätta mycket om den mänskliga historien från den här delen av världen. Det finns en lång tradition av forskning på det i stort sett ostörda ekosystemet och många nya arter har beskrivits från Bialowieza, vilket enligt UNESCO stärker områdets värde utöver det man kan se med blotta ögat.

    Sara F, klass 8D, Oxievångsskolan: ”Dags att börja kampen mot nedskräpning!”

    Vi har ett ansvar att sluta förstöra vår natur, menar en av eleverna på Oxievångsskolan i Malmö. 

    Nedskräpning är en ond cirkel som kommer kräva väldigt lång tid att lösa! I dag har vi stora problem med att samhället har fula, otrygga och farliga platser, tack vare nedskräpningen. Pengar, tid och energi läggs ned på något som vi egentligen inte behöver satsa på ifall vi får slut på nedskräpningen. Skräp är fult, farligt, olagligt och dessutom så dödar det djur! Skräp tar lång tid på sig att försvinna, miljön skriker efter hjälp och vi har ett ansvar, ett ansvar att sluta förstöra vår natur!

    Tänk på alla djur som får sota för våra handlingar, det jag talar om är naturligtvis nedskräpning!

    Skräp är oerhört farligt för både djur, natur och människor. Man kan tycka att nedskräpning inte är så farligt, men det är det! Dålig miljö är dåligt för människorna, men ännu sämre för djuren. Tänk på alla fåglar som har deras magar fulla av plast eller fiskarna som dör av att de åt plasten för att vi har varit för lata för att slänga skräp på marken istället för soptunnan. Fiskar äter plasten som sedan leder att det hamnar i vår näringskedja och vi drabbas. Men inte bara de, dessutom så blir fiskarnas magsäckar fulla av plast och de kan inte äta så detta leder till att de dör. Giftiga ämnen i skräp är inte heller så ovanligt. Många skräpföremål har även en otroligt lång nedbrytningstid. Plasten brukar ta flera tusen år på sig att brytas ner i naturen. Så chansen att ett djur får i sig det är större medans barn kan skada sig på glasbitar och skada knäna!

    Vi är lata men vi kan inte låta andra lida av det. Nedskräpning är något farligare än vad vi tror och det blir bara värre i framtiden. För vem vill inte ha en fin miljö med glada kossor och behagliga gator?

    377 miljoner kronor kostar nedskräpningen landets skattebetalare varje år, visar en undersökning genomförd av HSR (Håll Sverige Rent). Så mycket pengar på bara lathet. Än igen så får andra lida av andras handlingar. Med dessa 377 miljonerna hade vi kunnat satsa på mer ekologisk mat i skolorna, bättre välfärd eller varför inte årslön till 1 405 grundskolelärare?

    På kommunens mark ansvarar kommunen för upplockningen av skräp, medans fastighetsägarna och markägarna tar hand om deras områden. Allt detta leder förstås till mer pengar och mer energi. Vi kan undvika detta i framtiden, och för att kunna lyckas så måste vi sluta med nedskräpning omedelbart.

    Desto fortare vi slutar att skräpa ned desto finare och rikare samhälle får vi. Allt hänger på oss det är vår val!

    Nedskräpning ökar i landets kommuner. Enligt SIFO-mätningar som är genomförda av Håll Sverige Rent uppfattar att nedskräpning ökar i våra samhällen. Många individer tycker att det är okej att slänga skräp på en redan nedskräpad plats. Skräpmängderna ökar på platsen och det kan leda till att risken för skadegörelse ökar. Det blir svårare för platsen att bli som den var förut, det tar längre tid att plocka upp skräpet. Platsen uppfattas därför som otrygg. Det blir både fult och kräver större arbete för kommunen, som betyder mer tid och pengar. Ännu igen satsar vi mer pengar, tid och energi på bara ren slöhet!

    Många människor tycker att det inte finns tillräckligt med soptunnor, så därför har de det som en ursäkt. Det finns faktiskt inte många soptunnor. Jag tycker att ifall vi vill ha minskad nedskräpning så måste vi sätta dit nya och fler soptunnor.

    Dessutom så tycker de att det är lättare att bara slänga på gatan eller där man befinner sig, för att man inte orkar bära på det och leta efter en soptunna. Soptunnor brukar oftast vara långt borta ifrån var man är någonstans. Men det många människor inte tänker på är att det är ett brott. Bryta mot lagen gör man när man skräpar ned. Allt från möbler till tuggummi i naturen eller på gatan är olagligt. Slöheten kan orsaka att du får böter för 800 kronor eller varför inte 1 års fängelse? Vill du verkligen riskera så mycket för bara en ölburk?

    Människorna i samhället måste förstå att nedskräpning är tecken på dålig uppfostran, fult och dessutom olagligt! Efter allt borde man inte skylla på få soptunnor utan individerna. Det är ju vi som smutsar ned miljön, inget annat!

    Det som händer i samhället nu är inte acceptabelt. En person är en skillnad, men tillsammans kan vi göra en enorm förändring. Nedskräpning kommer ta lång tid att utrota men det behöver inte bli längre. Börjar vi alla i dag blir vi snabbare av med detta negativa kretslopp!

    Sara F, 8D, Oxievångsskolan

    ____

    Läs mer om elevernas arbete mot nedskräpning här, här och här. Missa inte heller intervjun som två av eleverna gjort med en av Supermiljöbloggens skribenter, som finns att läsa här.

    Nytt cykelrekord i Uppsala

    För första gången har Uppsala uppmätt fler cykelresor än bilresor i tätorten.

    Som studentstad har Uppsala många cyklister. De senaste åren har de blivit ännu fler, samtidigt som antalet bilresor minskat. Andelen resor som sker med cykel är nu uppe i hela 36 procent, medan motsvarande siffra för bilresor har sjunkit till 34 procent.

    Förutom att cykeln tar mindre plats i stadsrummet, har den också väldigt låg miljö- och klimatpåverkan. Eftersom det är muskler som driver cykeln framåt, är utsläppen väldigt låga. Materialet är också väldigt lätt i jämförelse med en bil. En tung cykel väger tio kilo, medan en lätt bil sällan väger mindre än 1000 kilo.

    – Glädjande att fler cyklar – det är en vinst för Uppsalas miljö och för människor hälsa, säger Johan Lundqvist (MP), ordförande i gatu- och samhällsmiljönämnden.

     

    ← Tipsa!

    Tipsa oss

    Har du något du tror vi missat och kanske borde skriva om? Vi tar tacksamt emot alla tips du kan bidra med. Maila direkt till tips@supermiljobloggen.se eller fyll i formuläret nedan.