Vad innebär ett regeringsskifte för klimat- och miljöpolitiken?

Inför valet granskade Supermiljöbloggen riksdagspartiernas klimat- och miljöpolitik. När valresultatet nu fastställts och det står klart att högerblocket – M, KD, SD och L – fått majoritet har SMB analyserat vad ett regeringsskifte kan innebära för klimat- och miljöpolitiken.

Låga betyg till majoriteten av partierna

Regeringsbildningen pågår och än är det inte klart vilka partier som kommer att ingå i regeringen. Högerblockets majoritet innebär icke desto mindre att Ulf Kristersson nu fått i uppdrag av talmannen att sondera möjligheten att bygga regering.

I Supermiljöbloggens valgranskning får alla fyra partier som är aktuella att ingå i en högerregering, eller utgöra stödparti, låga betyg. Liberalerna får något bättre omdöme än övriga, medan Sverigedemokraterna rankas lägst. Även Kristdemokraterna och Moderaterna rankas lågt i såväl vår som övriga granskningar, till exempel Naturskyddsföreningens. Liberalerna får ett bättre omdöme än sina blockkollegor i Naturskyddsföreningens granskning, precis som i WWF:s valenkät.

Förra veckan varnade forskare i DN om Kristdemokraternas och Sverigedemokraternas miljö- och klimatpolitik. Det är medlemmar i Researchers’ Desk, som genomfört en analys av partiernas klimatpolitik, som menar att KD och SD “aktivt förhindrar den klimatomställning vi behöver i Sverige”. Forskarna anser att de båda partiernas politik snarare går bakåt – utsläppen bedöms öka med KD och SD vid rodret. 

Ordförandepost i EU inleds med dämpad reduktionsplikt

Under perioden 1 januari till 30 juni 2023 är Sverige ordförandeland i EU. Varje ordförandeland har en politisk inriktning och Sveriges prioriteringar kommer att presenteras i december. Sedan tidigare är dock den övergripande inriktningen kommunicerad. En av rubrikerna lyder “snabba på klimatomställningen”. 

Samtidigt pågår en regeringsbildning med M och KD som grundpelare. Båda partierna, tillsammans med V, S, C och L, röstade tidigare i år för en pausad höjning av reduktionsplikten, med motiveringen att bränslepriserna är för höga. Lagförändringen beräknas ge ytterligare 880 000 ton koldioxidutsläpp nästa år och träder, ironiskt nog, i kraft samma dag som Sverige tar över ordförandeposten i EU.

Samtliga högerpartier vill sänka drivmedelsskatten

Moderaterna och Kristdemokraterna har även i andra sammanhang prioriterat bensinpriset före minskade utsläpp. Detta trots att utsläppen från inrikes transporter ska minska med 70% till 2030 och utvecklingen går på tok för långsamt. Båda partierna vill se lägre drivmedelspriser: M vill sänka bensin- och dieselskatten och KD gick tidigare i år ut med att de ville sänka bensinpriset med 9 kronor/liter genom slopad skatt och minskad reduktionsplikt. 

Även SD har gått ut med förslag om kraftigt sänkta bensinpriser. Liberalerna har inte varit lika drivande i frågan, men röstade för den pausade höjningen av reduktionsplikten och har presenterat förslag om kompensation för höga bränslekostnader, bland annat i form av höjt reseavdrag och tillfälligt sänkt drivmedelsskatt.

Svalt intresse för skogen och den biologiska mångfalden

Biologisk mångfald verkar inte väcka något större intresse hos M, KD och SD. En av de viktigaste åtgärderna för att rädda Sveriges biologiska mångfald är att införa ett skydd om minst 30 procent representativ natur. EU uppmanar Sverige att gå vidare med förslaget, som Liberalerna är ensamma i högerblocket om att ställa sig bakom – M, KD och SD säger nämligen nej. 

Inför valet analyserade SVT riksdagspartiernas skogspolitik. Här spretar det mer och på flera frågor svarar högerpartierna olika. På frågan “har vi ett hållbart skogsbruk i Sverige idag?” svarar V och MP nej, medan S, C, M, KD och SD säger ja. Liberalerna är tveksamma.

En av frågorna i granskningen berör EU:s nya skogsstrategi, som avråder Sverige från att använda kalhyggen som skogsbruksmetod. Partierna får ta ställning till om skogsbruket behöver ställa om och använda färre kalhyggen än idag. Ja, säger V, MP och L – nej, säger C, KD, M och SD. S tvekar.

Livsstilsförändringar inte på agendan

Både EU och FN har konstaterat att det behövs en genomgripande samhällsförändring om vi ska nå klimatmålen. Men partierna som direkt och indirekt utgör regeringsunderlag pratar ogärna om livsstilsförändringar. 

Ulf Kristersson uppgav tidigare i år att hans mål är att vanligt folk ska slippa livsstilsförändringar för att rädda klimatet. Liberalernas partiledare Johan Pehrson är inne på samma spår när han ger följande kommentar i en intervju med Dagens Nyheter: “omställningen kan inte ha ett egensyfte att straffa vanliga människor”. 

Även i Supermiljöbloggens valgranskning stod det klart att livsstilsförändringar inte tar plats i partiprogrammen – med undantag för Miljöpartiets.

Vilka partier som kommer att ingå i regeringen för de kommande fyra åren återstår att se, men klart är i alla fall att en högerregering åtminstone kommer att innebära avstannad utveckling på klimat- och miljöfronten, om inte en tillbakagång.