Stötta SMB
Du kan trycka Shift + S för att få fram sökfältet när som helst och Esc för att stänga det.
Tryck ENTER för fler resultat, då kan du även förfina din sökning.
    Stäng

    17 forskare föreslår förändrad konsumtion för klimatet – och hälsan

    Posted on by Jan Lindsten

    Det finns en rad konkreta och i vissa fall enkla åtgärder för att få vår konsumtion mer hållbar och klimatsmart. Det framhålls i forskningsrapporten Konsumtionens gränser som läggs fram av 17 forskare från Sverige och Tyskland.

    Forskningsrapporten är finansierad av Mistra och bygger på omkring hundra olika publikationer som undersökt olika vägar att förändra konsumtionen för att minska klimatutsläppen. Och det är inte bara utsläppen som påverkas, utan fler önskvärda effekter skulle kunna nås samtidigt.

    Ett exempel är skatteväxling på livsmedel, där momsen kunde göras lägre på grönsaker och frukt och högre på läsk och kött. En åtgärd som både sänker växthusgasutsläppen och gynnar folkhälsan.

    Andra sätt att nå fler mål, samtidigt som klimatbelastningen minskar, är att höja skatterna på fossila drivmedel och återföra medlen till människor på olika sätt – i form av satsningar på bland annat utbildning och sjukvård. Dessa omfördelningar skulle, betonar man, vara neutrala för statskassan.

    Användningen av styrmedel, till exempel punktskatter, är inte alls ovanliga idag, påpekar forskarna. Tobak och alkohol beskattas för att begränsa konsumtionen. Den här sortens styrning behöver utökas och omfatta fler samhällsområden för att öka möjligheten att nå klimatmålen.

    I ett debattinlägg i Aftonbladet skriver de 17 forskarna, med KTH-professorn Göran Finnveden i spetsen, att varken teknisk utveckling eller frivilliga, individuella konsumtionsval ensamma räcker för att klara klimatet. Det krävs både och, slår man fast.

    Det har blivit mycket hög tid att agera, och svårigheterna att nå framgång vid senaste klimatmötet visar att annat måste till:

    Tio år efter Parisavtalet fortsätter de globala utsläppen av koldioxid att öka. Det är inte hållbart. Samhället kan inte vänta på att kommande toppmöten ska lösa den gordiska klimatknuten. istället behöver politik, näringsliv, konsumenter, kommuner och andra aktörer agera här och nu. Det finns kunskap om hållbar konsumtion som kan omsättas i handling redan idag, skriver forskarna i sitt inlägg.

    Du kan väl lyssna på de stillsamma demonstranterna, Ulf!

    Posted on by Supermiljöbloggen

    En grupp demonstranter har sedan länge en gång i veckan stått utanför statsministerbostaden Sagerska palatset med sina vädjande skyltar. De önskar dialog med statsministern om en bättre klimatpolitik. Kulturarrangören och aktiva medborgaren Anette Grinde manar i det här inlägget Ulf Kristersson att lyssna på vad de har att säga.


    Detta är en debattartikel. Analyser och ställningstaganden är skribentens egna. För att skicka in en debattartikel, mejla kontakt@supermiljobloggen.se och bifoga text, profilbild och din titel.

    DEBATT Goddag, herr statsminister. Jag har talat med kvinnor och män som står utanför Sagerska palatset. De flesta är årsrika och har stått där varje fredag under ett antal år. De står tålmodigt, tyst, med skyltar som berättar att de vill se en bättre klimatpolitik. De vill ha en vettig klimatpolitik för sig, sina barn, för dig och dina barn och för alla andra och deras barn. De vill att vi kan stanna i livets korridor och inte förgås av stormar, översvämningar, värmeböljor och all död som kommer av klimatförändringarna. De står där för att de bryr sig om jordens väl, för att de vill att ni fattar viktiga klimatbeslut nu. 

    De är kunniga och pålästa. De lyssnar på vetenskapen, reflekterar och betraktar världens utveckling. De läser, samtalar och lyssnar. De är oroliga, på allvar. De tillhör de 89 procent som vill ha en bättre klimatpolitik, en politik som drar ner utsläppen och gör livet fortsatt möjligt på vår fantastiska jord.

    De har berättat att du inte stannar och pratar med dem, att du inte bjuder in dem till ett samtal om deras oro. Att du inte ens hejar glatt när du går förbi, att du inte ser dem som de bildade medborgare de är. De anstränger sig, för dig, mig och alla andra varje dag, just här varje fredag. De är milda, men vill se de konstruktiva besluten om klimatet. 

    Du har väl inte missat vetenskapen?

    Herr statsminister, du har väl inte missat vetenskapen? Du har väl inte missat alla barn, unga och årsrika som vill att du ska förstå att vetenskap och forskning är kunskap att bry sig om, för att den påverkar oss alla. Det blir tuffare och tuffare att bo på jorden, översvämningar, torka, värme, smältande glaciärer och stormar. Det är allvar nu. 

    Tack, för att du tar dig tid att prata med dem på fredag, annars kanske fredagen därpå. De vill dig väl. De vill oss alla väl. De vill att ni samlar er, lyssnar på vetenskapen och fattar beslut som tar ansvar för klimatsituationen, mångfalden, naturen, djuren och mänsklighetens framtid på jorden. Ja, de vill att vi tar ansvar för självaste livet på vår gemensamma planet.

    Tack, för att du talar med dem nästa gång du passerar. De är en del av livets själ. 

    Med hopp om en fin dag.

    Mängder med förbjudna kemikalier exporteras från EU

    Posted on by Ingela Björck
    Bekämpningsmedel i Kenya

    Stora mängder bekämpningsmedel som är förbjudna inom EU exporteras till bland annat Kenya, där de skadar både människor och natur. År 2022 exporterades 714 000 ton bekämpningsmedel från EU. Av dem var enligt uppgift 122 000 ton – mer än en femtedel – medel som inte får användas inom EU på grund av sin giftighet.

    Detta framgår av en rapport från Swedwatch, en ideell organisation inriktad på hållbarhet och mänskliga rättigheter. Bakom Swedwatch står bland andra Naturskyddsföreningen, Latinamerikagrupperna och ACT Svenska kyrkan.

    I ett samarbete med Kenya Organic Agriculture Network, KOAN, har användningen av bekämpningsmedel i det kenyanska jordbruket undersökts och bönder, lantarbetare och försäljare av bekämpningsmedel har intervjuats.

    De bekämpningsmedel som används i Kenya är bland annat så kallade neonikotinoider, en sorts insektsmedel. Dessa är i huvudsak förbjudna inom EU numera men används mycket i Afrika. EU-förbudet beror på att ämnena är skadliga för bin och andra pollinerande insekter. Även bekämpningsmedel mot svamp och ogräs har dock visat sig kunna skada både insekter och vattenlevande organismer.

    Många dokumenterade effekter på människor som utsatts för bekämpningsmedel beskrivs också i Swedwatch-rapporten. Det handlar om övergående besvär som utslag, trötthet, svidande ögon och illamående, men också om sjukdomar som astma, cancer och demens. 

    Insekter och fåglar försvinner

    I intervjuerna i Kenya rapporterade många om besvär som yrsel, huvudvärk, suddig syn och utslag efter att ha använt bekämpningsmedel. Förekomsten av pollinerande insekter har gått ner, liksom förekomsten av vissa fågelarter.

    Organisationen KOAN visade i en studie år 2020 att 70 procent av de tillfrågade kenyanska lantbrukarna använde produkter som är skadliga för bin. I delar av östra Kenya har giftiga kemikalier skadat de pollinerande insekterna – och därmed skördarna – så kraftigt att man idag måste handpollinera vissa växter med hjälp av penslar.

    Det finns inga bin här. Numera är alla bin döda. Borta vid staketet kan man kanske se några fjärilar, men inte här ute på fälten, säger en bonde i Swedwatchs studie.

    Det finns många skäl till att både människor och natur i Kenya far illa av bekämpningsmedlen. Bönderna känner sig tvungna att spruta för att få ekonomin att gå ihop, sprutar ofta på fel sätt, och har ofta inte råd med skyddsutrustning. Företagen vill sälja sina produkter, och försäljarna, som också fungerar som jordbruksrådgivare, saknar inte sällan tillräckliga kunskaper eller är ointresserade av att berätta om mer skonsamma lösningar.

    Vi har inga skyddskläder, men vad kan man göra? I Kenya måste du ha jobb. Om du får ett jobb så gör du vad du blir tillsagd att göra, säger en lantarbetare. 

    Swedwatch understryker i sin rapport att ansvaret för vad som händer i Kenya inte bör läggas på den svagaste parten, småbönderna, utan på de stora kemiföretagen. Regeringen i Kenya har dessutom i juni i år beslutat förbjuda 77 farliga bekämpningsmedel och begränsa användningen av ytterligare mer än 200 medel. Det kan förhoppningsvis minska problemen i Kenya, men förändrar inte läget i alla andra länder som importerar dessa medel från EU.

    Inget händer inom EU

    Europeiska kommissionen, ett EU-organ som föreslår nya lagar, tog redan år 2020 upp behovet av att lagstifta mot exporten av farliga kemikalier som är förbjudna inom EU. Tanken fick stöd både från ideella organisationer och medlemmar av Europaparlamentet, men har ännu inte genomförts.

    Swedwatch rekommenderar i sin rapport en rad åtgärder. Europeiska företag som producerar farliga kemikalier bör sluta att lägga ansvaret för deras effekter på användarna, och i stället sluta att överhuvudtaget producera dessa ämnen. Företag som importerar jordbruksprodukter bör sträva efter att dessa produkter ska ha odlats med så lite skada för människor och miljö som möjligt. Europeiska politiker bör se till att skadliga kemikalier inte får produceras inom EU för export till andra länder, och bör också stödja bland annat Afrika på vägen mot ett mer hållbart jordbruk.

    Besvikelse efter klimattoppmötet – inga färdplaner klubbade

    Posted on by Lisa Jacobson

    Ett sanningens och handlingens COP hade utlovats av ordförandelandet Brasilien. Men besvikelsen är stor bland många som velat se ambitiösa och konkreta färdplaner för att fasa ut fossila bränslen och minska avskogningen.

    Under lördagen, efter nästan ett dygns övertid, klubbades avtalsdokumentet på COP30 i Belém. Som Supermiljöbloggen tidigare berättat seglade färdplanen för utfasning av fossila bränslen upp som den viktigaste stridsfrågan. Närmare 90 länder, däribland Brasilien och EU, tryckte på för att förhandlingstexten skulle innehålla en konkret färdplan för hur och när omställningen bort från fossila bränslen skulle ske. Men Saudiarabien, Nigeria, Ryssland och till mångas besvikelse även Kina, vägrade.

    EU’s chefsförhandlare hade sagt att man inte skulle skriva på något avtal utan en färdplan, men vek slutligen ned sig.

    Avtalet beskrivs som ett misslyckande

    Kina har på senare tid verkat vara på väg att vända sin utsläppskurva, men landets energiproduktion kommer fortfarande till 61 procent från kol, skriver Dagens Nyheters klimatreporter Peter Alestig. Han beskriver klimatmötet som ett ”formidabelt fiasko” med tanke på att det var nu, tio år efter Paris-avtalet ”som världen skulle vässa klimatarbetet för att täppa till det enorma gapet mellan vad som krävs och vad som görs”.

    Avtalstexten slutade med svaga skrivningar om utsläppsminskningar, som mest bekräftade vad man kommit överens om tidigare: 1,5 gradersmålet kvarstår och ländernas klimatplaner måste fortsätta att skärpas. Fossila bränslen nämns över huvud taget inte, och inget nämns om att öka takten och ambitionsnivån.

    Peter Alestig på DN noterar även att för första gången nämns ”overshoot” i ett klimatavtal. Det är ett slags erkännande att världen kommer passera 1,5 graders uppvärmning och att klimatarbetet nu måste rikta in sig på att komma tillbaka ned till den gränsen.

    ”Lyssnade på oljeländerna”

    Klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari är en av dem som uttryckt besvikelse. Hon säger till SVT att ordförandelandet Brasilien hade höga ambitioner, men i slutänden har lyssnat mycket på oljeländerna och BRICS-koalitionen (bland annat Brasilien, Ryssland, Indien, Kina, Iran och Förenade Arabemiraten).

    Det är ett avtal som inte på något sätt räcker för att hantera klimatkrisen. Det saknas pengar för att hantera arbetet i det globala Syd för minskade utsläpp och klimatanpassning. Och det är alldeles för svaga planer för att fasa ut fossila bränslen från de länder som använder väldigt mycket. Så jag är väldigt besviken, och det är plågsamt att sitta här och lyssna och se hur politiken inte räcker till, säger Mikael Karlsson, forskare i klimatledarskap vid Uppsala Universitet till SVT.

    Samtidigt menar han att världen ändå har tagit ett steg år rätt håll i det globala klimatarbetet, vilket inte var självklart med tanke på konfliktnivån i världen.

    Krav på konsensus stoppar höga ambitioner

    Många pekar på att det är både styrkan och svagheten med dessa toppmöten att besluten måste fattas i konsensus och alla måste vara med på båten, även oljeländerna. Det gör det svårt att få till den radikala ambitionshöjning som behövs enligt vetenskapen. Världens näst största utsläppsnation, USA, som lämnat Paris-avtalet, var inte ens med i förhandlingarna.

    Dock finns en del ljuspunkter:

    • Ett slags frivilligt arbetsprogram, ”global implementations accelerator”, antogs för att att snabba på omställningen. Den brasilianska ordföranden planerar att fortsätta arbetet med en konkret färdplan för utfasning av fossila bränslen, och i april kommer Colombia och Nederländerna tillsammans att ordna ett möte för att diskutera hur en sådan rättvis omställning kan se ut. Det blir ett sätt för de mer ambitiösa länderna att gå före – men de stora oljenationerna lär inte bidra till arbetet, och frågan är hur effektivt det då kan bli.
    • Avtalet innehåller skrivningar om att öka ansträngningarna för att stoppa avskogningen till 2030. Hur detta ska gå till ska beskrivas i en färdplan som även den ska tas fram utanför klimattoppmötet. Dessutom har den nya fonden Tropical Forests Forever Facility lanserats för att mobilisera 125 miljarder dollar för att skydda regnskog.
    • De rika länderna ska trefaldiga sin finansiering av klimatanpassningsåtgärder i sårbara länder.

    Läs mer om COP30 i Filip Johnssons krönika.

    Vad gör det oss att fjällugglan utrotas?

    Posted on by Alva Danielsson

    Jag stålsätter mig för den värld som går förlorad framför mina ögon. Det handlar mindre om en nationalromantisk föreställning av svensk natur och mer om förståelsen att vi är fundamentalt beroende av intakta ekosystem. Så det är med sorg jag läser att fjällugglan bedöms som utdöd i Sverige, skriver SMB:s skribent Alva Danielsson i en kommentar till nyheten.

    I Artdatabankens preliminära rödlista 2025 är förslaget att fjälluggla och tornuggla ska klassas som nationellt utdöda. Det är första gången på tjugo år som en häckande fågelart bedöms utdöd i Sverige. Det har gått tio år utan någon observerad häckning av fjälluggla, och innan dess sågs den bara häcka enstaka gånger från 2001.

    Så fjällugglan är utdöd. Jag undrar vad jag ska göra med detta: sorgen och insikten att det inte är sista gången jag läser nyhetsrubriker om en utdöd art. Snarare tvärtom. Hur hanterar vi förlusten? Berg bryts upp till gruvor, skogar ersätts av monokulturer, klimatförändringar river upp tillvaron såsom vi känner till den, och jag kan inte ens namnen på alla mina grannar – alla arter – som förlorar sina hem.

    Jag söker svaren i Mats Söderlunds essä Härlig är jorden. Berättelser om fjällen, vädret och en värld som håller på att gå förlorad. Söker efter ord som ska trösta mig, i vetskapen om att allt jag känner har Mats Söderlund redan känt, och skrivit om.

    Han berättar om igelkotten, som på den nuvarande rödlistan är klassad som nära hotad. Att förlora igelkotten slår hål på bilden av den idylliska sommarkvällen där vi möter den på gatan eller i trädgården. Men, påpekar Söderlund, “förlusten av igelkotten är i själva verket förlusten av förutsättningarna för igelkottens existens. Samma förutsättningar som också människan är beroende av”.

    Och nog är situationen densamma för fjällugglan. Den har pressats av klimatförändringarna, och är mycket känslig för störningar under häckning. Mikael Svensson på SLU Artdatabanken säger att bristen på bytesdjur, framför allt lämmel, också är en faktor.

    Lämmelpopulationen varierar i 3-5 års cykler, och kulminerar i vad vi kallar för lämmelår. Variationen är beroende av födotillgång, predation och snöförhållanden. Snön är nämligen avgörande för lämmelns överlevnad, eftersom lämmeln både bor och föder ungar under snön. Men systemet har kraschat sedan 80-talet, vilket också har påverkat rovfåglarna.

    Fjällugglans avfärd berättar en historia om ett landskap i förändring, som redan pågått i årtionden. Mats Söderlund skriver:

    I Sverige skulle vi kunna resa ett trettiotal monument över döda glaciärer redan idag.
    Men vad gör det oss egentligen?
    Rennäringen dör ut.
    Rödingen försvinner.
    Ålen slutar slingra sig upp i våra åar och vattendrag.
    Vad rör det oss?

    Ja. Vad rör det oss? Det är en tydlig separering av människan och naturen som gör att vi ens ställer oss den frågan.

    Förra våren var jag på en föreläsning om bevarandeekologi, som handlar om hoten mot biologisk mångfald, och åtgärder för att bevara den. Vår lektor pratade om det inneboende värdet hos planetens alla organismer. Vi människor har helt enkelt ingen rätt att utrota andra arter. Hon citerade Holmes Rolston från 1986: ”Dessa arter är viktiga, oavsett om det fanns någon som räknade dem eller inte”.

    Jag hjälper min farmor att identifiera mjölig brosklav som växer på de gamla lövträden vid torpet. Förklarar att lavar är epifytiska och får all näring de behöver från luften – de skadar alltså inte trädet, som hon initialt var orolig för. Vad är brosklaven bra för då? undrar farmor. Ja, vad sjutton är den bra för? svarar jag irriterat. Vad är tallen bra för? Vad är gråsiskan bra för? Rutlungmossan, flaskstarren eller korallroten?

    Alexandre Antonelli, professor i biologisk mångfald, skriver i sin bok Ett dolt universum att vi delar majoriteten av vår arvsmassa och historia med andra arter. “Vi kan inte särskiljas från naturen, och inte den från oss”. Om våra moraliska och etiska principer då säger att alla människor är lika värda, borde inte det då gälla även andra arter? frågar Antonelli.

    När en toppredator försvinner så är det en varningsklocka för att något i systemet är fel. Fjällugglans hem är också vårt hem. Hon reduceras till en nyhetsrubrik, men i själva verket berättar hon för oss att fundamentala behov som skydd, mat och ett stabilt klimat inte kan tas för givet längre.

    Här, i slutet av texten, vore det väl på sin plats med en uppmaning att agera. Det är relevant att påpeka att en bättre värld är möjlig, det är inte för sent. Men jag förmår mig inte skriva det. Istället står jag handfallen av förtvivlan över fjällugglan, och alla hennes grannar som står inför samma akuta hot. Mats Söderlund i Härlig är jorden sätter ord på det:

    Vi kan inte minnas tillbaka igelkotten när den väl försvunnit, eller varglaven, eller den tretåiga hackspetten, eller talltitorna, ännu en art som var en “kramsfågel” i min uppväxt men som också har rödlistats nu. Den har bostadsbrist på en skala som storstadsbor inte ens kan föreställa sig. Det finns ingen kö att ställa sig i. Inga soppkök. Inget härbärge. Bara en vinter att frysa ihjäl under.

    I hemlighet går jag ner på knä och knyter mig i förtvivlan, lutar mig in i mörkret, vaggar. De kommer inte tillbaka. Och ändå ska de bort.

    ”COP30 är som en konferens om lungcancer där rökning inte får nämnas”

    Posted on by Filip Johnsson

    Så blev det alltså ännu ett klimatmöte. Ett till. Allt känns igen – den där lilla gnistan av hopp som tänds, men också den trötta refrängen: diskussionerna som fastnar i frågan om hur mycket de rika ska betala för de fattigas omställning. Och om utfasning av fossila bränslen alls ska bli en del av överenskommelsen. Som om det vore en konferens om orsakerna till lungcancer, där det inte är självklart att rökning får nämnas, skriver SMB:s krönikör Filip Johnsson.

    KRÖNIKA Det kan tyckas självklart att den rika delen av världen bör betala utvecklingsländer som bidragit ytterst lite till klimatförändringarna. Många av dessa har inte bara haft historiskt mycket låga utsläpp utan släpper fortfarande ut mycket mindre än vi i det globala norr.

    När jag skriver detta har COP30-avtalet precis presenterats. När det gäller mål om finansiering för klimatanpassning i utvecklingsländer ska det tredubblas, vilket får ses som positivt. Men detta ska ske först från och med år 2035. Om tio år alltså. Känns liksom som att det är mer bråttom.

    Bland utvecklingsländerna räknas fortfarande Kina. Landet som är världens näst största ekonomi och största utsläppare. Redan 2019 gick deras per capita-utsläpp om EU:s. Och det bor ju, som bekant, en hel del människor där.

    Kina har råd med klimatåtgärder idag

    Visst, Kina är på många sätt fortfarande ett utvecklingsland. Men inte på den nivå som gör att man kan säga: ”Vi har inte råd.” För det har de. Det positiva är att Kina satsar enormt på vindkraft och solkraft och nu får sägas vara världsledande på elbilar. Men samtidigt bygger de kolkraftverk. Och inte bara de – många andra också. Vi får allt på en gång: det förnybara och det fossila. Det är klimatpolitiken som saknas. Det kostar för lite att släppa ut.

    Och så kommer den där geopolitiken in. Svårigheten att lämna oljan och kolet kvar i marken. Varje gång det är COP-möte blir det pinsamt tydligt. Dokumenten som kommer ut – där den stora frågan är om ”fossila bränslen” får nämnas. Som om det vore en konferens om orsakerna till lungcancer där rökning inte får nämnas.

    Nu senast, i inledningen till COP30, skrev mötets ordförande ett tio sidor långt brev. Vackra ord, absolut. Men kol, olja, gas? Inte ett ord. Fossila bränslen nämns en enda gång på de tio sidorna, och då i mycket vaga ordalag. I den enda meningen står att ”en övergång bort från fossila bränslen i energisystemet [måste ske] på ett rättvist, ordnat och skäligt sätt.” Samtidigt ökar användningen av kol, olja och gas.

    Avtalet saknar färdplan – det krävs föregångare

    Och i COP30-avtalet saknas mycket riktigt en färdplan framåt för att fasa ut fossila bränslen. Fossila bränslen nämns överhuvudtaget inte i dokumentet – inte heller i termer av kol, olja eller gas. Trots att utvinning och förbränning av fossila bränslen alltså är den avgjort största boven till klimatförändringarna.

    Det är därför vi behöver föregångare. Länder som Sverige. Vi har en stark industri som vill ställa om. Men då krävs politik. Tydlig politik. Och att vi håller fast vid klimatmålen. Det duger inte att luta sig mot historiska minskningar – de orsakades dessutom till stor del av andra skäl, av teknikutveckling och oljekriser. Nu måste vi minska för klimatets skull. Och det kräver stora investeringar. Transformativa åtgärder. Inte små steg.

    För att industrin ska våga måste politiken vara förutsägbar. Både Sverige och EU vinner på att gå före. Och i en osäker värld har vi allt att vinna på att slippa importera fossila bränslen. Vi har inga egna. EU har knappt några.

    Och om inte vi visar att det går att fasa ut det fossila – vem ska då göra det?

    Fältbiologerna: Regeringen kommer misslyckas med att stoppa invasiva arter

    Posted on by Supermiljöbloggen

    Regeringen har lagt fram en proposition för att skydda Sverige mot invasiva arter, men de verkar ha glömt att ens nämna skogsindustrins användning av invasiva främmande trädslag. Om de låter skogsbruket stå över lagen kommer de inte åt kärnan i problemet, skriver Toni Ljungdahl från Fältbiologerna på SMB Debatt.

    DEBATT Regeringen presenterade den 11 november sin proposition Skärpningar av regelverket för invasiva främmande arter (Prop. 2025/26:41) för att ta tag i det stora hotet som invasiva arter för med sig till den svenska naturen. I den föreslår man bland annat att införa fler förbud i miljöbalken och att ge Tullverket större befogenheter. Fältbiologerna välkomnar förslag om att göra mer för att förhindra spridningen av invasiva arter, men löftet att “effektivt […] hantera hotet från invasiva arter” ekar tomt.

    I samma veva som Klimat- och näringslivsdepartementet arbetar med att minska introduktionen av invasiva arter har Landsbygds- och infrastrukturdepartementet presenterat en skogsutredning (SOU 2025:93) som föreslår att ta bort regler som begränsar användningen av främmande trädarter i skogsbruket. Detta för att möjliggöra ökad plantering av contortatall och andra främmande trädslag.

    Den främmande trädart som är vanligast förekommande i Sverige är just contortatallen, som täcker 600 000 hektar skogsmark och fortfarande sås och planteras idag. SLU bedömer att contortatallen befinner sig i den högsta risknivån för invasiva arter, och placerar den i klass fyra av fyra för såväl invasionspotential som för negativ ekologisk effekt. Den utgör därför ett stort hot för den biologiska mångfalden i våra svenska skogar. Särskilt renskötseln påverkas negativt eftersom renarnas viktigaste föda – lavar – inte trivs i contortaplanteringar. Trots detta nämns skogsbruket varken i regeringens proposition om invasiva arter eller i deras uttalanden.

    Contortatallen täcker mer än en procent av Sveriges totala yta, har den högsta risken för invasivitet, men tillåts ändå introduceras till nya marker varje dag. Så länge regeringen prioriterar skogsbrukets tillväxt över den biologiska mångfalden kommer Sverige fortsatt att hotas av invasiva arter i stor skala. Regeringen får gärna tona ner sina uttalanden om hur effektiva deras åtgärder är – så länge de inte är konsekventa i sin syn på invasiva arter i skogsbruket.

    Toni Ljungdahl, Fältbiologernas skogspolitiska utskott

    Det här är en debattartikel. Analyser och ställningstaganden är skribentens egna. För att skicka in en debattartikel, mejla kontakt@supermiljobloggen.se och bifoga text, profilbild och din titel.

    Över 80 länder kräver färdplan för att fasa ut fossilt

    Posted on by Lisa Jacobson

    Att ens nämna fossila bränslen – den stora elefanten i rummet – i avtalstexterna har varit otroligt känsligt vid de senaste årens toppmöten. Oljestaterna har obstruerat. På COP30 i Brasilien har nu över 80 länder ställt sig bakom en färdplan för att fasa ut olja, kol och fossilgas.

    På klimattoppmötet för två år sedan lyckades delegaterna komma överens om att världen ska ”röra sig bort från” de fossila bränslena. I fjol, 2024 i Baku, hoppades många på en skärpning av skrivningarna, men det blockerades av oljestaterna. I år har Brasilien inte ens velat ha med fossila bränslen på det officiella programmet, skriver The Guardian.

    Dock har ordförandelandet tagit initiativ till en färdplan för hur och när utfasningen av fossila bränslen ska ske. Ett 80-tal länder har ställt sig bakom kravet. Några av de första var Colombia, Sverige, Storbritannien, Tyskland, Kenya och Marshallöarna. Även en stor grupp företag, inklusive H&M, Volvo Cars och Unilever har skrivit under ett brev som efterlyser en färdplan.

    I det första utkastet till avtalstext som presenterades i tisdags nämndes dock fossila bränslen bara i vaga ordalag, rapporterar SVT. Och Brasiliens president Lula da Silva sade under torsdagen att länderna måste få fasa ut i sin egen takt.

    Planen måste bli konkret snabbt

    Förslaget om färdplan väcker nu kritik från flera håll. Å ena sidan från oljeländer som inte alls vill ha någon färdplan, å andra sidan de som menar att en mycket mer ambitiös plan behövs. En av dom är Johan Rockström, professor och chef för Potsdam-institutet för klimatforskning, som är på plats i Belém. Han anser att en tydlig plan för hur och när det ska ske måste tas fram – och det snabbt. Helst skulle han vilja se att det händer under COP30, men det är sannolikt inte möjligt.

    Ta åtminstone ett beslut om att sätta upp en vetenskaplig panel som under de kommande tre månaderna tar fram en färdplan som är konkret. Alltså konkret i meningen: vad är det för typ av finansiering, och vad är det för typ av nationella kvantitativa utsläppsminskningsnivåer som måste nås varje år, säger han till Sveriges Radios Ekot.

    Elbilarna blir fler – inte minst i Danmark

    Posted on by Ingela Björck

    Elbilarna kommer att stå för omkring fyra femtedelar av nybilsförsäljningen i Danmark nästa år, enligt den danska bilbranschens organisation Mobility Denmark. Året efter väntas en miljon elbilar ingå i den danska bilflottan.

    Den stora ökningen av antalet elbilar i Danmark anses bland annat bero på att skattereglerna gör det billigare att köpa och äga bilar med lägre utsläpp. Mobility Denmarks senaste prognos anger att det kommer att finnas 1.7 miljoner elbilar i landet år 2030, långt mer än regeringens tidigare prognos om 550 000 elbilar 2030. 

    ”Det ställer krav på bland annat laddningsinfrastrukturen och elnätet, som måste hänga med så att den gröna omställningen ska hålla farten”, säger Mads Rørvig på Mobility Denmark.

    Sverige har inte samma utveckling. Här var andelen nyregistrerade elbilar för privatpersoner 46 procent 2021, ökade till 51 procent under 2022 men sjönk sedan  till 30 procent och låg kvar på denna siffra även 2024. En förklaring är att miljöbilspremien togs bort hösten 2022, en annan att bensinpriset samtidigt sjunkit. 

    Andelen elbilar i Sverige är därför fortfarande liten, men den ökar. 

    ”För bara fem år sedan var andelen elbilar under 1 procent, men vid det senaste årsskiftet var omkring 7 procent av alla personbilar just elbilar, säger Magnus Nyström på SCB.

    Många laddhybrider i Sverige

    Enligt den svenska branschorganisationen Mobility Sweden sticker Sverige ut i ett avseende: det stora antalet laddhybrider. I oktober var två av tre nya personbilar laddbara – 36 procent var elbilar och 30 procent var laddhybrider. Den svenska andelen laddhybrider bland nya bilar ligger högst i Europa.

    Världen över såldes nära 6 miljoner elbilar under första halvåret i år, vilket är en ökning på 29 procent jämfört med 2024. Av dessa såldes över 3.3 miljoner i Kina. Där är nu nästan var tredje ny bil en elbil, enligt webbplatsen EvWire som samlar statistik om elbilsindustrin.  

    Mer i Europa än i USA

    Europa stod för 20 procent av alla elbilar som såldes under halvåret, medan USA bara stod för drygt 10 procent. Inom Europa är Tyskland det största elbilslandet, följt av Storbritannien och Frankrike.

    I Norge, som är ett mycket mindre land, säljs inte lika många elbilar antalsmässigt, men väl andelsmässigt. I Norge står elbilarna nu för nära 94 procent av nybilsmarknaden.

    Turkiet en uppstickare

    En uppstickare utanför Europa är Turkiet, som enligt EvWire har gått upp från 12e till 7e plats i världens elbilsförsäljning. I Turkiet såldes under första halvåret i år nära 85000 elbilar, vilket är mer än dubbelt så mycket som under motsvarande period förra året. Många av bilarna var av märket Tesla, men även det statliga företaget Toggs nya elbilar sålde bra. Togg ska snart börja säljas på den tyska marknaden och vill senare lansera sina elbilar även i Sverige, skriver tidningen Elbilen.

    Turkiet har beslutat satsa kraftigt på elbilsområdet, med en satsning på nära 5 miljarder dollar för att i framtiden tillverka en miljon elbilar om året i landet. Utöver det investerar den turkiska regeringen ytterligare 4,5 miljarder dollar på att bygga upp en batteriindustri, enligt en artikel i Elbilen förra året.

    Kyrkomötet nobbade de skarpa förslagen i sitt svar på skogsutredningen

    Posted on by Jan Lindsten

    Svenska kyrkan ska inleda en omställning av sitt skogsbruk och öka hänsynen till biologisk mångfald, klimatet och samerna. Så beskrivs tisdagens beslut i kyrkomötet officiellt. Men besvikelsen är stor bland medlemmar och partigrupper som krävde starkare skrivningar. ”Ett innehållslöst beslut” säger skogsutredaren själv, Göran Enander, i en kommentar.

    Det var långtifrån oväntat att kyrkomötet med bred majoritet skulle ställa sig bakom kyrkostyrelsens beslutsförslag som lades fram i början av juni.

    Som SMB tidigare rapporterat, kommer nu omställningen av skogsbruket att praktiskt beslutas om i respektive stift, och utan att några procentsatser eller andra volymmått ska uppnås. Kyrkostyrelsens vice ordförande, Wanja Lundby Wedin (S) uttalar sig positivt om denna ordning i pressmeddelandet på kyrkans hemsida:

    Det är glädjande att beslutet ger oss en tydlig riktning framåt. Tillsammans med stiften, som sätter målen, och kyrkostyrelsen som stödjer och följer upp, kommer vi gemensamt att utveckla ett skogsbruk som utgår från hållbarhet och klimatnytta – för kommande generationers bästa.

    Kyrkostyrelsen ska följa upp stiftens arbete

    Kyrkostyrelsen får alltså i uppdrag att granska hur stiften lever upp till de nya ambitionerna om att skogsbruket ska utvecklas med fyra hållbarhetsdimensioner i botten. Nu ska det handla om andlig, ekologisk, social och ekonomisk hållbarhet, och inte främst kortsiktig ekonomisk avkastning. Det finns även en skyldighet för stiften att rapportera till kyrkostyrelsen vad man gör för att förverkliga omställningen.

    Kyrkomedlemmen och debattören, professor Sverker Molander vid Chalmers i Göteborg, engagerade sig hårt för att kyrkostyrelsen skulle ges ett starkare inflytande över stiften, så som skogsutredningen föreslog och några av de mindre nomineringsgrupperna också ville. Nu blev det alltså inte så. Men Molander hyser ett visst hopp, när SMB ber honom om en kommentar.

    – Detta är ett steg i rätt riktning, men inte tillräckligt. Nu kommer det att hänga väldigt mycket på stiften. De har en välsignelse uppifrån så att säga, men den stora frågan är hur förändringen ska genomföras. Den centrala kyrkoförvaltningen behöver skaffa sig en skogsbiologisk kompetens. Och egendomsnämndernas samarbetsorgan, Enso, behöver inordnas och bli en ordinarie del av kyrkan, säger han.

    Rädd att allt fortsätter som vanligt

    Skogsaktivisten och kyrkomedlemmen Elisabet Jansson vare en av de som deltog på plats i en manifestation utanför kyrkomötets lokaler i Uppsala för att trycka på. Hon säger så här till SMB:

    – Jag är personligen väldigt besviken över utfallet. Jag är väldigt rädd för att det blir precis som det varit, i alla fall i ett kortare perspektiv. Det som är positivt är att de nomineringsgrupper som vill se en förändring av kyrkans skogsbruk gick starkt framåt i kyrkovalet, medan Centerpartiet gick starkt bakåt.

    Kyrkans Tidning samlade ihop en rad kommentarer efter kyrkomötets beslut. Däribland från utredaren Göran Enander, som såg stora brister jämfört med utredningens inriktning:

    Beslutet saknar reellt innehåll men innehåller många vackra ord och det presenteras med en monumental självgodhet. Däremot saknas det ödmjukhet inför klimatkrisen och krisen för den biologiska mångfalden. Nästan varje paragraf är en försvagning av våra förslag, bland annat formuleringarna kring samerna och församlingarnas inflytande.

    Ärkebiskopen är glad över beslutet

    Ärkebiskop Martin Modéus välkomnar däremot mötets ställningstagande. Han anser för sin del att omställningen av skogsbruket inom kyrkan redan pågått ett bra tag.

    Jag är glad över att vi fått ett beslut och ser det som en viktig fortsättning på det arbete som påbörjades för länge sedan; att få en ännu hållbarare kyrka och ett ännu mer hållbart skogsbruk, säger han i sin kommentar till tidningen.

    Men inom nätverk och bland skogsaktiva i kyrkan finns alltså den motsatta uppfattningen. På sociala medier sprids nu satiriska bildcollage, med foton från olika avverkningar på kyrkans mark runt om i landet, försedda med inklippta änglar och Kristusbilder. SMB publicerar här ett av dessa som exempel på en tilltagande frustration bland de som hoppats på en mer kraftfull omsvängning.

    Kyrkomötets beslut börjar gälla den 1 januari 2026, förutom beträffande bestämmelsen om att kyrkan ska börja tillämpa principen om ”fritt och informerat förhandssamtycke” för samer inför avverkningar i renbeteslandet. Den regeln införs först ett år senare. Detta har kritiserats av samiska organisationer, liksom även tillägget att det ska handla om åtgärder med ”direkt och betydande påverkan”. Den formuleringen anses vara en försvagning av det förslag som lades fram i skogsutredningen.

    Metallföroreningar hotar både livsmedelsproduktion och folkhälsa

    Posted on by Anna Nyquist

    En internationell studie visar att giftiga metaller i jordbruksmark är ett betydligt större problem än forskare tidigare trott. Studien publicerades i Science tidigare i år och fick snabbt stor uppmärksamhet.

    Studien, ledd av Tsinghua University i Kina, analyserade nästan 800 000 markprover från hela världen. Med hjälp av avancerade datamodeller skapade dess författare den mest detaljerade karta som hittills finns över metallföroreningar i jord.

    Kartläggningen omfattar bland annat arsenik, kadmium, nickel och krom – ämnen som i höga halter kan skada både människor, djur och växter. Studien visar att föroreningarna är spridda över stora delar av världen.

    Vad driver föroreningarna?

    Flera processer bidrar till metallhalterna. Värme och fukt påskyndar vittring, vilket gör att metaller frigörs från berggrunden. Även landskapets form spelar roll. I kuperade områden rinner metaller med vattnet och samlas längre ner i landskapet. Där kan de lagras och skapa lokalt höga halter.

    De mest avgörande orsakerna kommer dock från mänsklig aktivitet. Två faktorer sticker ut:

    • Gruvdrift och metallindustri som för upp stora mängder metallhaltigt material till markytan.
    • Bevattning med förorenat vatten, ofta ytvatten som påverkats av industriella utsläpp.

    När dessa två faktorer förekommer tillsammans ökar risken för höga metallhalter till mer än det dubbla jämfört med det globala genomsnittet.

    Konsekvenser för livsmedelsförsörjningen

    Resultaten i studien visar att mellan 14 och 17 procent av världens åkermark innehåller mer giftiga metaller än vad som anses säkert. Det motsvarar cirka 242 miljoner hektar, vilket gör att stora delar av den globala livsmedelsförsörjningen riskerar att påverkas.

    Dessutom stannar inte föroreningarna inom de särskilt förorenade områdena. Grödor tar upp metallerna, och maten kan sedan exporteras till andra länder. Därför kan även länder med relativt ren jord påverkas av livsmedel från mer förorenade områden.

    En tydlig väckarklocka

    Forskarna ser en risk för att problemen växer i takt med att världen vill ställa om till grön energi. Batterier, solceller och eldrivna produkter kräver stora mängder metaller, och om vi inte tänker efter eller om inte metallutvinningen sker på ett varsamt sätt kan jakten på ”gröna” lösningar i stället skapa nya utsläpp i marken.

    Studien visar tydligt att metallföroreningar redan påverkar både mat och hälsa. Men den visar också var problemen är som störst – och det innebär en chans att göra något åt dem innan de växer ytterligare.

    Forskarna hoppas att deras resultat ska få beslutsfattare att agera snabbare och rikta insatser dit de verkligen behövs. I grunden handlar det om något så enkelt – och samtidigt så avgörande – som att ta hand om den jord som faktiskt hela livsmedelsförsörjningen bygger på.

    Forskning: Social utveckling bromsar utsläppen – medan ekonomin fortsätter driva dem uppåt

    Posted on by Anna Nyquist

    En internationell studie kastar ljus över varför världens koldioxidutsläpp fortsätter att öka trots årtionden av klimatlöften. Resultatet pekar på att den globala ekonomin får utsläppen att öka, medan sociala framsteg – som bättre utbildning och längre livslängd – fungerar som en bromskloss.

    Studien, som analyserar data från åren 2001 till 2020, har undersökt hur ekonomiska, sociala och politiska faktorer tillsammans påverkar de globala koldioxidutsläppen.

    Forskarna bakom rapporten menar att tidigare analyser ofta fokuserat på enskilda delar, som ekonomisk tillväxt eller styrningen i ett land, och därmed missat helhetsbilden.

    Ekonomin drar – utsläppen följer med

    Resultaten är tydliga: när världsekonomin växer ökar också utsläppen. Forskarna beskriver utvecklingen som ett tecken på att ekonomisk tillväxt är starkt beroende av fossila bränslen.

    Den här kopplingen gäller framför allt på lång sikt. På kort sikt går det ibland att se motsatsen – exempelvis under ekonomiska kriser – men då beror utsläppsminskningen mer på minskad ekonomisk aktivitet i samhället.

    Utbildning och livskvalitet har större effekt än väntat

    Mer överraskande är att sociala faktorer spelar en avgörande roll i den motsatta riktningen: länder med högre utbildningsnivå, bättre folkhälsa och ökad jämlikhet tenderar att släppa ut mindre koldioxid över tid.

    Forskarna menar att social utveckling verka skapa både större miljömedvetenhet och en mer hållbar livsstil. Det sänker i sin tur utsläppen — oavsett hur ekonomin utvecklas.

    Politisk osäkerhet gör mindre skillnad

    En annan del av studien som sticker ut handlar om klimatpolitiken. Forskarna hade väntat sig att osäkerhet kring lagar och regler – när mål ändras, beslut dras tillbaka eller signalerna från politiken är oklara – skulle få en tydlig effekt på utsläppen. I teorin borde sådan osäkerhet leda till att företag avvaktar med investeringar i ren teknik och i stället fortsätter använda fossila bränslen, vilket i sin tur borde skicka utsläppskurvan uppåt.

    Men i den globala datan syns inte detta mönster. Klimatpolitisk otydlighet verkar varken höja eller sänka utsläppen på ett sätt som lämnar avtryck i det långsiktiga genomsnittet.

    Forskarna förklarar detta med att klimatpolitiken är för splittrad mellan länder. Medan vissa skärper sina regler och minskar utsläppen gör andra raka motsatsen. Effekterna tar ofta ut varandra när allt räknas ihop på global nivå. Sammantaget blir därför den långsiktiga effekten av politisk osäkerhet förvånansvärt liten – inte för att den saknar betydelse nationellt, utan för att världen rör sig åt så många olika håll samtidigt.

    Det leder forskarna tillbaka till en av studiens huvudpoänger: att klimatfrågan inte kan isoleras från samhällets övriga strukturer. Ekonomiska mål, social utveckling och kvaliteten i statlig styrning formar tillsammans de faktiska utsläppen. Just därför menar de att vi bör tänka i termer av en ”total miljö” – där klimatpolitik, ekonomi och samhälle är sammanvävda – snarare än att behandla miljöpolitiken som ett fristående område.

    Vägen framåt – åtgärder som kan ge effekt

    Studien pekar på tre områden där politiska beslut kan ge tydlig effekt:

    • Satsa på utbildning och social utveckling, eftersom detta långsiktigt minskar klimatpåverkan.
    • Koppla loss ekonomisk tillväxt från fossila bränslen genom att styra investeringar mot fossilfri teknik.
    • Samordna klimatpolitiken internationellt, så att signalerna blir tydliga och konsekventa.

    Trots att bilden är komplex är slutsatsen tydlig: klimatfrågan avgörs inte bara av miljölagar och toppmöten. Det handlar lika mycket om vilken slags ekonomi vi bygger och vilket samhälle vi formar.

    En flaska vatten för ett vanligt mejl

    Posted on by Ingela Björck
    Datorcentral

    Att skicka ett enkelt mejl drar minst ett par deciliter vatten för kylningen av den datacentral som får hand om mejlet. Är AI inblandat går det åt mer datorkraft och därmed ännu mer vatten: en kort dialog med ChatGTP beräknas dra en halv liter kylvatten.

    Datacentralerna – även kallade serverhallar – blir allt fler och större i takt med utvecklingen av spel, näthandel och AI. Att de drar mycket energi är väl känt, men även deras behov av kylvatten börjar nu utgöra ett problem. 

    SMB skrev om situationen i Indien i en tidigare artikel. Nu handlar det om utvecklingen i USA, som med nära 3000 datacentraler är störst i världen på området.

    Enligt en rapport från Lawrence Berkeley National Laboratory förra året använde de amerikanska datacentralerna 64 miljarder liter vatten för sin kylning. En större datacentral kan använda uppemot 19 miljoner liter om dagen, vilket motsvarar vattenförbrukningen i en mindre stad.

    Kommunerna ger subventioner

    Ändå arbetar många amerikanska kommuner aktivt för att få en anläggning etablerad. Tanken på kommande skatteintäkter och arbetstillfällen gör att man gärna erbjuder skattelättnader och andra subventioner. 

    Det lilla tätbefolkade området Northern Virginia på USAs östkust, nära Washington DC, har världens tätaste koncentrationen av datacentraler. Den ideella stiftelsen Lincoln Institute skriver i en artikel om AI att Northern Virginia har omkring 300 anläggningar, och att ungefär två tredjedelar av världens Internettrafik passerar någon av dessa.

    Även i vattenfattiga delstater

    I östra USA råder det sällan vattenbrist, medan västra delen av landet är hetare och torrare. Ändå har många vattenkrävande anläggningar byggts just i vattenfattiga delstater som Kalifornien, Arizona och New Mexico. 

    Organisationen Planet Tracker, som försöker driva på för ett mer miljövänligt näringsliv, räknar med att ungefär en tredjedel av USAs datacentraler ligger i områden med hög eller extremt hög vattenbrist. Artikeln där detta nämns har den varnande rubriken ”AI måste minska sitt vattenbehov”.

    Fyra femtedelar av allt vatten som går in i anläggningarna förångas under kylningen. Resten skickas i regel ut till de lokala reningsverken, inte till de brunnar eller sjöar vattnet kommit från.

    ”Datacentraler fungerar som jättestora sugrör som suger upp vatten ur det lokala avrinningsområdet. Det blir tusentals liter vatten som försvinner för att människor världen över ska kunna ställa frågor till AI”, säger Peter Colohan från Lincoln Institute. 

    Svårt få ut relevant information

    Miljövänner och planerare har ofta funnit det svårt att få relevant information om vatten- och energiförbrukningen och utsläppen från datacentralerna. Deras rapporter är inte upplagda så att de blir jämförbara, och sekretessavtal kan göra att vissa fakta aldrig lämnas ut.

    Säkert är i varje fall att datacentralerna slukar mer och mer vatten, och att detta utgör ett växande bekymmer.

    ”Att utveckla kylteknik som minskar eller inte alls kräver användningen av vatten blir allt viktigare. Kanske AI kan finna en lösning på problemet”, skriver organisationen Planet Tracker.

    Nu startar förhandlingarna på allvar – forskningen kräver handling

    Posted on by Lisa Jacobson

    Idag går FN:s klimatmöte COP30 in på andra veckan i brasilianska Belém. En lång rad rapporter som visar hur bråttom det är att agera har presenterats den senaste tiden. Här berättar vi om några av de viktigaste.

    Under månaden före och första veckan av klimattoppmötet kommer alltid en flod av rapporter som forskare vill att beslutsfattarna ska ta till sig innan de sätter sig vid förhandlingsbordet. I torsdags publicerades en av de viktigast: Global Carbon Budget. Det är en årlig sammanställning av de totala utsläppen från världens alla länder, som görs av över 100 forskare i 18 länder, knutna till nätverket Global Carbon Project.

    Fossila utsläppen på nya rekordnivåer

    Även i år ökar koldioxidutsläppen från fossila bränslen till nya rekordnivåer. 2025 väntas ökningen bli 1,1 procent och de totala fossila utsläppen 38,1 miljarder ton koldioxid. Detta tio år efter att Parisavtalet klubbades och trots att FN:s klimatpanel IPCC 2022 slog fast att kurvan måste vända nedåt före 2025 för att 1,5-gradersmålet ska kunna nås, skriver Dagens Nyheter.

    Utsläppsökningen beror på att användningen av olja, kol och gas ökar. Exempelvis ökade utsläppen från internationellt flygresande med nästan 7 procent och är nu högre än före Covid-pandemin. I USA ökar utsläppen med hela 1,9 procent, framför att beroende på ökad användning av kol. Kinas utsläpp har planat ut, vilket SMB tidigare skrivit om, men beräknas ändå öka med 0,4 procent. 35 länder minskar sina koldioxidutsläpp, bland annat Japan.

    Rapporten slår också fast att den återstående ”utsläppsbudgeten” för att klara målet snabbt krymper.

    Den återstående koldioxidbudgeten för 1,5 °C, 170 miljarder ton koldioxid, kommer att vara förbrukad före 2030 med nuvarande utsläppstakt. Dessutom verkar klimatförändringarna nu även minska förmågan hos både land och hav att ta upp koldioxid – ett tydligt tecken från planeten att vi måste minska utsläppen drastiskt, säger forskningsledaren Pierre Friedlingstein, professor vid Universitetet i Exeter, i ett pressmeddelande.

    Viktiga insikter: Uppvärmningen accelererar

    Att de så kallade kolsänkorna – förmågan hos hav och land att ta upp koldioxid – verkar försvagas är också ett resultat i en annan rapport, 10 New Insights in Climate Science.

    Även detta är en årlig rapport där en stor grupp forskare från det global forskarnätverket Future Earth sammanställer de viktigaste resultaten från klimatforskningen de senaste 18 månaden. Tanken är att erbjuda COP-delegationer och andra beslutsfattare en uppdatering som är relevant för förhandlingarna och för klimatpolitiken. Årets tio viktigaste insikter är:

    • 1. Rekordvärmen 2023/24 är tecken på att den globala uppvärmningen accelererar.
    • 2. Accelererande havsuppvärmning och fler marina värmeböljor skadar ekosystem och ökar risker för extremväder.
    • 3. Skogar och jordar absorberar mindre koldioxid i takt med att planeten värms.
    • 4. Förlust av biologisk mångfald och klimatförändringar förstärker varandra.
    • 5. Risker för jordbruk och städer ökar när grundvattennivåer sjunker.
    • 6. Myggburna sjukdomar som denguefeber sprids i takt med att temperaturen stiger.
    • 7. Värmestress minskar människors arbetsproduktivitet och hotar inkomster.
    • 8. Koldioxidinfångning måste skalas upp ansvarsfullt och fokuseras på utsläpp som är svåra att eliminera.
    • 9. Bristande kvalitet i frivilliga koldioxidmarknader kräver starkare reglering.
    • 10. Flera samverkande klimatpolicys fungerar bättre än enstaka åtgärder.

    Sista COP-veckan en chans att gå från ord till handling

    Det finns alltså gott om forskning för beslutsfattare att luta sig på, för att går från snack till verkstad. Men den politiska viljan har varit svag de senaste åren, vilket inte minst visat sig i de försenade uppdateringarna av ländernas klimatplaner (nationally determined contributions, NDC:s). Enligt Parisavtalet skulle uppdaterade och skärpta sådana ha lämnats in i februari – men endast ett fåtal länder hade då gjort detta och deadline sköts upp till september. EU lämnade in sin plan så sent som veckan före COP30. I tisdags i förra veckan hade 111 länder lämnat in sina planer. FN släppte då en uppdaterad sammanställning som visade att planerna är helt otillräckliga för att nå klimatmålen.

    Med de här nya planerna som finns så kommer vi kanske sänka utsläppen med 10-15 procent. Vilket i och för sig är ett steg i rätt riktning men vi behöver göra avsevärt mycket mer, sade Mathias Frumerie, Sveriges chefsförhandlare, till Sveriges Radio.

    Den minskningen förutsätter alltså att länderna också gör vad de lovar. Det återstår att se om förhandlarna kommer fram till någon slags skärpning av skrivningarna kring hur utsläppsminskningarna ska ske. Och om COP30 verkligen kan bli ett möte då världen går från ord till handling, som Brasiliens president Lula da Silva har utlovat.

    När man tappar tilltron till samhället skiter man i klimatet

    Posted on by Frida Hylander

    När världen brinner försvinner framtidstron. De unga har blivit likgiltiga. Att färre unga bryr sig om klimatet beror inte på woke idealism. Den stora nyheten är att de tappar tilltron till samhället, skriver Frida Hylander i veckans krönika.

    KRÖNIKA Har unga slutat bry sig om klimatet? Frågan har diskuterats flitigt efter att flera aktuella rapporter visat ett minskat klimat- och miljöengagemang hos unga. Men analysen är förenklad och missar den riktigt stora nyheten. 

    Tidigare i år rapporterade Ungdomsbarometern att andelen unga som identifierar sig som miljövän sjunkit från 27 procent till 13 de senaste sex åren. I den nyligen släppta rapporten Ungdomsfokus 2025 kan man läsa att unga flyttat sin värderingskompass från idealism till pragmatism, och från klimat och jämställdhet till ekonomi, vård och trygghet. Klimat är idealism, ekonomi är pragmatism.

    När Dagens ETC ger sig ut för att intervjua unga Gävlebor om varför klimatet inte intresserar lika mycket längre ekar en del av Tidöregeringens klimatretorik i svaren ungdomarna ger: att Sverige står för en så liten del av utsläppen, att krisen är något som pågår någon annanstans, långt där borta. Att läget, baserat på vad de sett och hört på nyheterna, verkar vara under kontroll. Vuxna pratar inte lika mycket om klimatet längre, så då borde det vara lugnt.

    Cringe att dö i en översvämning?

    “När woke blir cringe” lyder rubriken i Ungdomsbarometerns rapport som visar hur allt färre unga identifierar sig som miljövänner. Inramningen av klimat- och miljöfrågorna som woke är talande för hur många än idag ser på klimatfrågan som en fråga om idealism, individuell identitet och medveten konsumtion. Egentligen handlar den om trygghet, säkerhet och rättvisa. 

    Men nu tolkar vi vuxna tydligen ungdomars minskande klimatintresse som att woke blivit cringe. Som om det skulle vara cringe att inte vilja dö i en översvämning eller tvingas på flykt för att ens hem blivit obeboeligt. Som om klimatkrisen inte skulle leda till ökad ekonomisk instabilitet och påverka människors privatekonomi. 

    Det tål att upprepas att klimatkrisen är en så kallad hotförstärkare (på engelska threat multiplier), det vill säga ett hot som gör många andra hot mycket farligare. Som riskerna för geopolitiska konflikter, mat- och vattenbrist och att vården inte räcker till för att hantera sjukdomar och skador till följd av ökande temperaturer och intensivare extremväder.

    Den som tror att klimatfrågan handlar om att känna sig som en miljövän, vilja plocka skräp och bry sig om gulliga djur har helt enkelt inte hängt med. Klimatomställningen kräver – mer än fina värderingar – en mobilisering av människor som aktivt vill bidra till samhällsförändring. Därför är det helt andra saker i ungdomsrapporterna som är intressantare – och mer oroande.

    “Unga som mist tilltron till att kunna förändra samhället”

    I Ungdomsbarometerns andra nya rapport Unga, demokrati och politik kan man läsa att bara 23 procent av Sveriges unga upplever att de har möjlighet att påverka samhället, en siffra som mer än halverats sedan 2019. I rapporten Förebildseffekten står att hela 15 procent av unga inte anser sig ha något att bidra med till samhället. På landsbygden är siffran 20 procent. Många känner sig likgiltiga inför sin framtid. Parallellt med det oroar sig fler för demokratins framtid, samtidigt som andelen som ser demokrati som det bästa styrsättet minskar. 

    Fram träder en bild av unga som mist tilltron till att kunna förändra samhället. Som känner att vuxna sviker, politiker inte bryr sig och demokratin inte uppfyller löftet om att vara det bästa styrelsesättet. Är det woke idealism att känna tilltro till att kunna påverka sitt eget liv, samhälle och framtid? Jag skulle kalla det för en grundläggande demokratisk rättighet.  

    Det finns en ömsesidighet i samhällsengagemang: tron på att det man gör kan leda till förändring hänger ihop med upplevelsen av att makthavare ser och lyssnar på folket. Att politikerna faktiskt bryr sig. Men bara 37 procent av unga tycker att politiker bryr sig om hur vanliga människor har det, vilket såklart hänger ihop med känslan av att inte själv kunna påverka samhället. Det spelar ingen roll. Världen går åt helvete men det finns inget vi kan göra åt det. 

    Vill man få människor att engagera sig i något är tron på att det man gör kan leda till förändring viktig. Vilket är ganska logiskt: varför göra något om det ändå inte kommer göra skillnad? Då kan man lika gärna ligga kvar i soffan och scrolla på TikTok. 

    Just nu saknar väldigt många unga den tilltron. Det är det som är den stora nyheten.

    Så den viktiga frågan är inte hur vi får fler unga att identifiera sig som miljövänliga skräpplockare, utan hur vi får unga att både börja agera och känna tilltro till sin egen möjlighet att påverka samhället och sin framtid. 

    Nu faller avgörandet om kyrkans framtida skogsbruk

    Posted on by Jan Lindsten

    Nu är Svenska kyrkans skogsutredning framme vid målsnöret. De närmaste dagarna debatterar och klubbar kyrkomötet hur kyrkans skogar ska förvaltas. Det verkar finnas en bred majoritet för kyrkostyrelsens förslag som mött kritik från de som vill göra mer. Men det finns hopp om att resultatet i kyrkovalet kommer att färga av sig i beslutet. SMB har talat med några av ledamöterna.

    Utredningen, som leddes av förre generaldirektören för skogsstyrelsen och tillika landshövdingen Göran Enander, var ett resultat av kyrkomötets beslut 2021 efter en socialdemokratisk motion. Utredningen sågs som en väg ut ur många års svår splittring i kyrkan om dess skogsbruk – på sina håll ökänt för hårda tag och okänsliga avverkningar.

    Utredningen presenterades i slutet av september och innehöll en lång serie förslag till omställning av skogsförvaltningen. Ett stort remissarbete påbörjades under hösten, både internt och externt. Men det stod mot slutet av året klart att förslaget mött oerhört starkt internt motstånd från stiftens egendomsutskott och stiftsjägmästare, som tog till osedvanliga metoder.

    Beställde rapporter med nya utgångsvärden

    Supermiljöbloggen presenterade med början i januari en stor granskning av remissprocessen, som visade att egendomsförvaltningarnas samarbetsklubb Enso (som varken har egen ekonomi eller för protokoll) beställt alternativa utredningar av Sveriges Lantbruksuniversitet. Eller egentligen handlade det om konsultrapporter, som designades med ingångsvärden som skulle visa att skogsutredningen i praktiken var omöjlig att genomföra.

    Så gott som alla dessa aktiviteter utfördes av jägmästare och en grupp centerpartister. C innehar tio av 13 ordförandeposter i berörda nämnder och utskott. En av SMB:s granskningar belyser särskilt detta.

    Artikelserien väckte stor uppmärksamhet i kyrkan och i den nationella debatten. Från näst högsta person i kyrkostyrelsen, vice ordföranden Wanja Lundby Wedin (S) kom inledningsvis kritik. Hon uttryckte i en kommentar att dessa sidoutredningar inte kunde få tillmätas någon betydelse i det fortsatta remissarbetet.

    Det har de dock sannolikt gjort. Utredningens förslag med bestämda, siffersatta volymmål för hur mycket mer skog som ska skyddas, kalhyggena minskas med mera togs bort. Skrivningen om ett hållbart skogsbruk ur ekologiskt, andligt, socialt och existentiellt perspektiv försvagades genom att ordet ”säkerställas” byttes ut mot det vagare ”balanseras.”

    Enigheten i kyrkostyrelsen var inte så enig

    Kyrkostyrelsens beslut i juni hälsades i många kommentarer som glädjande enigt. Och det var det, på pappret. Samtliga ordinarie ledamöter anslöt till kompromissen. Men tre nomineringsgrupper utan ordinarie plats ville ha starkare skrivningar och fogade till protkollsanteckningar. En fjärde grupp helt utan representation, Himmel och Jord, ville också att skogsutredningens förslag genomfördes helt.

    Dessa grupper – Öppen kyrka, De gröna i Svenska kyrkan, Vänstern i Svenska kyrkan, samt Himmel och Jord, följde upp sina önskemål med motioner som nu ska behandlas av kyrkomötet. Om alla följer sina nomineringsgrupper är majoriteten solid för huvudförslaget.

    Karin Janfalk i ÖKA, Öppen Kyrka, säger till SMB att man ska driva sina krav kraftfullt i debatten. ÖKA vill ha skarpare skrivningar, samt menar att nationella mål behövs för skogsförvaltningen som stiften sedan kan ha som utgångspunkt i arbetet med de egna lokala målen.

    – Vi är principiellt för att beslut fattas så lokalt som möjligt, men med tanke på vad som hänt med dessa skuggutredningar behöver nog en centralisering av besluten ske i det här fallet, säger hon. Kyrkostyrelsens kompromissförslag är inte tillräckligt.

    Det nya kyrkomötet tillsätts inte förrän efter beslutet. Men Karin Janfalk hyser visst hopp om att utfallet i kyrkovalet kan komma att påverka de avgående ledamöterna när de röstar om skogen. Valet innebar nämligen en klar framgång för de grupper som uttalat starkast stöd för skogsutredningen, med undantag för ViSk, som backade något.

    C backade stort i kyrkovalet

    Centerpartiet, som var uttalat mest emot förändringar av skogsbruket, noterade en kraftig nedgång i valet.

    – Jag tycker kanske allmänt att ledamöter ska ta intryck av hur opinionen ser ut. Men det är ju lätt för oss att säga, vi behöver ju inte ändra vår uppfattning, säger ÖKA:s Karin Janfalk.

    Allra bäst gick det för lilla Himmel och Jord som fick nästan fyrdubblat stöd, från 0,6 till drygt två procent. De Gröna gick från cirka 3,3 till drygt sju procent.

    – Ja, vi gjorde ett kanonval, säger Ylva Larsson som är aktiv i Stockholms stift och ersättare i kyrkomötet. Och jag tror att kyrkovalet får betydelse. Skogsutredningen markerar en ny inriktning, som fick stort stöd.

    Ylva Larsson säger att De Gröna helst skulle vilja se en bordläggning eller återremiss av skogsärendet, eftersom hon anser att det finns en oenighet i frågan.

    De gröna vill bordlägga

    – Ett beslut i ett sådant läge är inte optimalt. Vi föreslog i vårt remissvar ett moratorium under 2026 för att fortsätta att resonera oss samman eftersom en stor polarisering kan infektera det framtida arbetet. Tolkningen av skogsutredningen har i vissa avsnitt blivit skev.

    Isak Vencu Öhrlund är en av de socialdemokrater som 2021 skrev motionen som startade utredningen. Han förklarar sig i stort nöjd med kyrkostyrelsens kompromissförslag, trots att en rad skarpa delar av skogutredningen slopas. Han försvarar att besluten i skogsfrågor kvarligger på stiften, trots kritiken mot hur man skött sitt uppdrag.

    – Kyrkostyrelsen ligger inte så långt från Enanders utredning. Även om stiften sätter de verksamhetsnära målen, kommer uppföljningen och insynen från den centrala nivån att bli mycket starkare. Vi börjar här och följer noga hur det går.

    Socialdemokraterna är kyrkomötets största grupp, och noterade en liten uppgång i väljarstödet. Isak Vencu Öhrlunds egen slutsats är att skogsfrågan fick genomslag i valet.

    – Ja, det är alldeles tydligt att skogsprogressiva grupper gått framåt. Alla är medvetna om frågans betydelse och att vi inte kan fortsätta som vi gjort.

    Påtryckningar pågår inför beslut

    Inför debatten med början på måndag sker även ”utomparlamentariska” påtryckningar från skogs- och miljöaktiva enskilda medlemmar och nätverk inom kyrkan. Till exempel pågår en mejlkampanj med riktade utskick till ledamöter i kyrkomötet och som vädjar om stöd för de motioner som vill gå längre än kyrkostyrelsen

    Här betonas också de så kallade skuggutredningarnas negativa betydelse för kyrkostyrelsens ställningstagande:

    Skuggutredningarna som beställdes av ENSO hade ett tydligt mål att sänka utredningens förslag. Förtroendevalda i stifts- och kyrkofullmäktige har vittnat om att de föredragningar som hölls på stiftsnivå i många fall vilade på skuggutredningarna, vilket kom att färga många remissvar. När kyrkostyrelsen presenterade sitt förslag till beslut blev det tydligt att ledamöterna också låtit sig påverkas av skuggutredningarna eftersom de inte tagit till sig de flesta av skogsutredningens förbättringsförslag, heter det i en formulering i utskicket som är författat av Elisabeth Jansson, skogsbiolog och aktiv i Vendel-Tegelmora församling.

    Det sker även en demonstration utanför kyrkomötets plenisal i Uppsala som ett sista försök till påtryckning. Den slutliga omröstningen beräknas ske under tisdag förmiddag.

    Datacentraler tar vatten från bybor i Indien

    Posted on by Ingela Björck
    Indiskt gammalt par

    I Indien ligger numera splitternya kylvattenkrävande datacentraler sida vid sida med enkla bostadsområden vars invånare måste köpa sitt dricksvatten från tankbilar. Den miljöskyddande lagstiftningen är alltför lätt att kringgå för stora företag, och miljörörelsen har svårt att få fram den information som behövs för att agera.

    Indiens datacentraler har blivit allt mer intressanta för utländska investerare. Indien har utbildad men ändå relativt billig arbetskraft, och även en strategisk placering med tanke på den stora marknaden i södra Asien. Därför har landet nu omkring 150 datacentraler med stora servrar, lagringssystem och nätverksutrustning, enligt konsultföretaget Deloitte. Företaget ser utvecklingen som en positiv utmaning för Indien. 

    Den ideella miljöorganisationen Planet Tracker i Storbritannien ser däremot Indiens situation som bekymmersam. I en rapport om datacentraler och vattenbrist i Asien räknar man med att det finns nästan 250 datacentraler i Indien, varav mer än hälften ligger i områden med extrem vattenbrist. Utvecklingen av AI, som kräver ännu mera datakraft och därmed ännu mera kylning, lär nu göra kampen om vattnet ännu hårdare.

    Vattenbrist både i norra och södra Indien

    Den indiska webbsidan Down to Earth har i en ambitiös artikelserie skildrat denna kamp om vattnet i fyra avsnitt. Det första artikeln handlar om en by i delstaten Uttar Pradesh i  norra Indien, där byborna oroar sig över planerna på en jätteanläggning med flera datacentraler. I den andra besöker man Bengaluru i delstaten Karnataka i söder, ett område som kallats för Indiens Silicon Valley. Den tredje artikeln handlar om politik och regelverk i Uttar Pradesh, och den fjärde om hur svårt det är att få användbara och jämförbara uppgifter om de olika datacentralernas vattenförbrukning.

    I alla byar som Down to Earth besökt är det ont om vatten. Byborna måste borra sina brunnar allt djupare, eller förlita sig på läckande vattenledningar och dyrt vatten från tankbilar.

    ”För några årtionden sen kunde man hitta vatten på 8-9 meters djup, men nu måste man borra sig ner 25 meter eller mer,” säger Satish Chand i byn Tusiana i Uttar Pradesh.

    Han förklarar också att byn visserligen har en vattenledning, men att denna går parallellt med avloppsledningen och ofta får sprickor som gör att smutsigt och rent vatten blandas. Därför är brunnsvatten det enda som invånarna vågar dricka.

    Satish Chand har varit med i arbetet på det pågående bygget av en datacentral i byn, men har inte riktigt klart för sig vad anläggningen är till för. Däremot inser han att den inte kommer att ge jobb åt honom när den väl är färdig. I stället kommer kanske den, och den mycket djupa brunn som borrats åt datacentralen, att skada hans vattentillgång.

    48 graders hetta på sommaren

    Uttar Pradesh kan bli 48 grader varmt på sommaren, så där är datacentralernas behov av kylvatten mycket stort. I ”Indiens Silicon Valley” Bengaluru i söder är det inte lika varmt, men däremot minst lika ont om vatten. Regionen klassades av myndigheterna som överexploaterad redan 2013, enligt Down to Earth, vilket betyder att den årliga påfyllningen av vatten via nederbörden inte räcker för att återställa grundvattennivån.

    ”Bengaluru passar helt enkelt inte för vattenkrävande verksamheter”, säger Khusbhu Birawat från miljöorganisationen Paani Earth.

    Hon menar att delstatsregeringen måste vara mycket noga med att övervaka grundvattennivån och se till att alla industrier uppfyller de miljökrav som ställts. De indiska lagarna är bra på pappret, men kontrolleras och följs ofta alltför dåligt.

    Många obesvarade frågor

    Detsamma menar reportrarna på Down to Earth, där man kämpat för att få klarhet i det nuvarande och framtida läget vad gäller vattenförbrukningen i Indiens datorcentraler. Vad betyder löftet om att vara ”vattenneutral” och ”AI-klar”, som några företag anger? Var finns de oberoende inspektioner som utlovats? När det talas om att återanvända vatten i en datacentral, vilket är en rätt komplicerad procedur, kommer det att göras på rätt sätt? Och hur mycket vet lokala myndigheter om den faktiska vattenanvändningen i alla nya anläggningar?

    Det är många obesvarade frågor. Det enda som är helt klart är att det är ont om vatten i Indien, och att lokalbefolkningen riskerar att bli lidande av dataindustrins snabba utveckling i Indien.

    I en kommande artikel kommer SMB att ta upp datacentralernas vattenbehov i USA, ett land som är mycket olikt Indien men ändå delvis har samma problem.

    Protester från urfolk under COP30: “Vi kan inte äta pengar” 

    Posted on by Alva Danielsson

    Under tisdagen stormade aktivister huvudentrén till förhandlingarna på klimattoppmötet COP30 i Belém, Brasilien. Demonstranter tillhörande flera urfolksgrupper kräver starkare klimatåtgärder och skydd av skogar. Brasilien är ett av de farligaste länderna för miljöförsvarare, och stora areal av urfolksmarker hotas av utökade exploateringar. 

    Det var runt ett hundratal aktivister och medlemmar från urfolksgrupper som deltog i konfrontationen med säkerhetsvakter vid ingången till COP. Demonstrationen skapade tumult där två vakter ska ha fått mindre skador enligt uttalande från FN. Demonstrationen ska ha upplösts strax efter att den påbörjats, och förhandlingarna har kunnat fortsätta.

    Brasiliens president Luiz Inácio Lula da Silva har tidigare sagt att klimatmötets deltagare ska “inspireras av urfolk”, och syftar till att deras sätt att leva är synonymt med hållbarhet. Under klimattoppmötet pågår flera protester utanför konferensområdet, där urfolk och miljörörelsen kräver mer av världsledare, Lulas regering inkluderad.

    Och inte utan grunder. I slutet av oktober, just innan klimattoppmötet gick av stapeln, gav den brasilianska regeringen grönt ljus till statliga Petrobras att provborra efter olja just utanför mynningen till floden Amazonas. Området är hem för flera urfolk och ungefär tio procent av planetens kända arter.

    Brasilien är samtidigt ett av de farligaste länderna för miljöförsvarare. I fjol dödades minst tolv personer i landet, och globalt sett har våldet mot miljöförsvarare ökat. Det rör sig även om kidnappningar, våldsamma attacker och repressiv lagstiftning med hårda straff. Runt en tredjedel av de drabbade tillhör ursprungsbefolkningar som försvarar sina hem och familjer.

    En färsk rapport från Earth Insight vittnar om att ungefär en tredjedel av Amazonas regnskog är bebodd av urfolk, varav ungefär 17 procent av landytan nu riskerar nya exploateringar i form av borrning efter gas och olja, samt gruvdrift och avskogning. Sådana projekt skulle innebära både föroreningar och tvångsförflyttningar för invånarna.

    Illustration över utvinningsindustrier som hotar urfolkens marker i Amazonas. Det handlar främst om olja och gas, samt gruvindustri och skogsskövling som skulle utsätta invånarna för tvångsförflyttning och föroreningar. Källa: Earth Insight.

    “Vi kan inte äta pengar”, var ett av budskapen när aktivister stormade ingången till konferensområdet i tisdags. “Vi vill att våra marker ska vara fria från jordbruksindustri, oljeprospektering, olaglig gruvdrift och olaglig skogsavverkning”, sa Gilmar, en av urfolksledarna för Tupinamba, dagens Brasilien, som deltog i demonstrationen.

    Över 5000 fossillobbyister har närvarat i förhandlingsrummen under de senaste årens klimattoppmöten, enligt the Guardian. I fjol deltog fler lobbyister än representanter från sårbara önationer totalt. “Inte nog med att urfolk står på frontlinjerna för utvinningsindustrierna och människorättsbrotten, vi står också inför de värsta konsekvenserna av klimatkrisen”, säger Brenna Yellowthunder, samordnare för Indigenous Environmental Network till the Guardian.

    ← Tipsa!

    Tipsa oss

    Har du något du tror vi missat och kanske borde skriva om? Vi tar tacksamt emot alla tips du kan bidra med. Maila direkt till tips@supermiljobloggen.se eller fyll i formuläret nedan.