Du kan trycka Shift + S för att få fram sökfältet när som helst och Esc för att stänga det.
Tryck ENTER för fler resultat, då kan du även förfina din sökning.
    Stäng

    Kristersson åker till Tallinn med Timbro istället för till COP – ett genant val

    Att det just är näringslivets tankesmedja som lockat statsministern till en konferens i Tallinn istället för att han markerade Sveriges närvaro med andra regeringschefer inför klimattoppmötet COP30 gnisslar alldeles särskilt illa. För 25 år sedan var samma Kristersson marknadschef på samma Timbro – som vid denna tid tog emot pengar från oljebolaget Exxon för att bedriva klimatförvillelse i Sverige och Europa. Kristerssons val är genant.

    Det är tidningen ETC som häromdagen avslöjade att det var till den högerliberala tankesmedjan Timbros årliga konferens som Kristersson styrde kosan. Istället för att, som Frankrikes president och Tysklands, Storbritanniens och Norges premiärministrar gjorde i ett förmöte, försöka höja trycket innan förhandlingarna vid COP30 drar igång denna vecka.

    När det gäller klimatfrågorna har Timbro ett alldeles unikt dåligt CV. Det vet alla som tagit del av SMB:s omfattande genomgångar av denna organisations långa historia av klimatförvillelse och demonisering av miljörörelsen.

    I fjol kom så SMB:s och ETC:s avslöjande om hur Timbro, genom sitt samarbete med den globalt verksamma, starkt miljö- och klimatfientliga tankesmedjan Atlas Network, erhöll finansiering av oljebolaget Exxon för att sprida klimatförnekande budskap under några mycket avgörande år kring millennieskiftet. Här länkar till hela granskningen.

    Locket på hos Timbro om historien

    25 år är en lång tid. Mycket kan hända. Till exempel kan en organisation ändra uppfattning och förkunna en ny linje. Man kan ta avstånd från gamla tiders felsteg eller försyndelser. Men Timbros nuvarande företrädare har lagt locket på och inte låtit sig intervjuas om denna svarta, oljestinkande historia. Så långt vår research räckt in i 2020-talet står det klart att Timbros samarbete med Atlas Network fortsatt, om än i friare former. Timbros finansiär, Svenskt Näringsliv, vars vd ivrigt försäkrar att klimatomställningen är prioriterad, stoppar också huvudet i sanden och vill inte besvara frågor om hur man ser på sin tankesmedja.

    ”Timbro prioriterar klimatomställningen högt – det är viktigt att Sverige minskar sina koldioxidutsläpp och att användningen av fossila bränslen trappas ned snabbt”, försäkrade dess vd PM Nilsson i ett kortfattat uttalande till ETC och SMB i samband med granskningen.

    Men efter det har Timbros chefsekonom talat sig varm för att EU:s klimatambitioner måste sänkas. Och helt nyligen lade Timbro och SD-kopplade tankesmedjan Oikos fram Tidö 2.0-dokumentet, som uttalar sig mycket negativt mot internationella förpliktelser och konventioner, ramverk som är helt omistliga för ett globalt klimatsamarbete.

    Så var står man, egentligen?

    Från Rosenbad har inte en knappnål hörts falla rörande Ulf Kristerssons eventuella kännedom om några amerikanska oljepengar till Timbro för klimatförnekande aktiviteter under hans tid där. Alla kontaktförsök har mötts med total tystnad.

    En unik position för att utöva ledarskap

    Idag, 25 år senare, besitter Ulf Kristersson en av landets absolut starkaste positioner att utöva ledarskap. Till exempel om en så livsavgörande fråga för människan och hela vår hemplanet som klimatet.

    Ett sätt att utöva sådant ledarskap torde vara att närvara vid viktiga internationella möten om saken. Men – så som klimattoppmötena utvecklats går det inte att komma undan frågeställningen om dessa har börjat överleva sig själva. De har blivit en tummelplats för lobbyister, som kommer till mötena mer för eventuella affärsuppgörelsers skull än för att trycka på för en snar och rättvis omställning. Ja, många lobbyister är inte ens där för någon omställning, utan för att tvärtom fördröja och förhindra den.

    Fossilindustrins tentakler har trängt djupt in i hela klimatförhandlingsmaskineriet, och tillsammans med tunga oljenationer har dess lobbyister kortslutit processerna. Slutkommunikéerna har blivit generande lama när det gäller att påpeka VARFÖR vår hemplanet genomlider en svår klimatkris som hela tiden förvärras när utsläppen av växthusgaser ökar istället för att minska.

    Klimatjournalisten och tidigare Svt:s klimatkorrespondent Erika Bjerström levererade i ett P1-inslag under onsdagen en saklig och förödande bredsida mot toppmötena som de har utvecklats, framförallt under de senaste fem åren.

    ”Klimatmötena behöver inte vara så stora”

    Den här sortens kritik är inte ny. Greta Thunberg, Fridays for future-rörelsens frontgestalt, deklarerade redan för tre år sedan att COP27 i Egypten i huvudsak skulle bli en plats för världens ledare att ägna sig åt greenwashing, och åkte inte dit. I fjol sa professor Johan Rockström att det saknas anledning att fortsätta med så stora klimatmöten, och att världens ledare istället borde lägga mödan på att börja verkställa beslut som redan har fattats vid tidigare toppmöten.

    Hade den svenske statsministern öppnat munnen och motiverat sin frånvaro från klimatmötet i Brasilien med den här sortens argument hade inte denna text skrivits. För då hade han öppnat för en meningsfull och alltmer nödvändig diskussion om dessa toppmötens relevans och existensberättigande.

    Förståeligt att klimatministern uteblir

    Men nu sa han ingenting. Ulf Kristersson sade uppenbarligen inte till någon annan av sina ministrar att åka till FN:s toppmöte i klimatminister Romina Pourmoktharis ställe. Hon hade ett mycket gott skäl att stanna hemma från en lång resa till ett land med osäker hygien och smittorisker – en graviditet. Ingen ska klandra henne för det beslutet. Och den som hade blivit tillsagd av sin chef att åka hade rest.

    Kristersson åkte inte själv, heller. Vare sig till något förmöte eller till huvudförhandlingarna. Han gjorde som Donald Trump. Men egentligen har USA:s president starkare skäl (om än usla) att utebli. Trump har ju lämnat in USA:s utträdesbegäran från Parisavtalet och deklarerat att klimatkrisen är en bluff från början till slut.

    Något sådant har inte Ulf Kristersson sagt. Han har sagt det motsatta: klimatfrågan är allvarlig. På 2022 års valaffisch lovar han rentav att ”få ordning på klimatet.”

    Men han har inte visat att han menar något av detta. För det förtjänar han mycket skarp kritik.

    COP30: Anpassning, skogar och finansiering i fokus när klimatmötet flyttar till Amazonas

    Nu i november samlas världens ledare i Belém, Brasilien, för det trettionde FN-klimatmötet, COP30. Trots växande klimattrötthet och ökande politisk skepsis hoppas experter att mötet kan ge ny kraft åt det globala klimatarbetet – särskilt om rika länder kan enas om ökat stöd till de mest sårbara.

    Enligt The Independent kan årets COP bli ett avgörande test för om Parisavtalets löften fortfarande kan omsättas i verklig handling. Sedan avtalet slöts 2015 har regelverket för klimatarbetet i stort sett färdigställts, men utsläppen fortsätter att öka. Endast omkring 30 procent av världens utsläpp omfattas av nya nationella klimatplaner inför 2035, vilket långt ifrån räcker för att nå 1,5-gradersmålet. Samtidigt har stödet till klimatanpassning i de fattigaste länderna minskat – från 28 till 26 miljarder dollar mellan 2022 och 2023 – trots att behovet är minst tolv gånger större, enligt rapporten Adaptation Gap Report 2025 från FN:s miljöprogram (UNEP).

    Flera bedömare beskriver därför COP30 som ”anpassningens COP”. En central punkt väntas bli beslut om ett nytt globalt ramverk för hur länder ska mäta och rapportera sina anpassningsinsatser. Behovet är akut – omkring 3,6 miljarder människor bedöms redan vara mycket sårbara för de snabbt ökande klimatrelaterade riskerna som stormar, torka och översvämningar. Samtidigt varnar många för att tekniska framsteg inte räcker utan nya, bindande finansieringslöften. De mest sårbara länderna kräver nu att det tidigare målet om fördubblad anpassningsfinansiering ersätts av ett nytt som tredubblar stödet till 2030.

    Brasilien planerar också att lansera initiativet Tropical Forest Forever Facility (TFFF), som ska ge ekonomiska incitament till länder att skydda sina skogar. Fonden, som förvaltas av Världsbanken, söker 25 miljarder dollar i startkapital och väntas mobilisera ytterligare omkring 100 miljarder från privat sektor. TFFF ses som ett nytt grepp eftersom det betalar länder för att bevara befintliga skogar – en ofta förbisedd men avgörande del av klimatarbetet och en nyckel till att nå Parisavtalets mål.

    Trots politiska bakslag – som att USA åter lämnar Parisavtalet – menar många experter att COP-processen fortfarande är nödvändig. Debbie Hillier, som leder FN-klimatpolitiken på den globala biståndsorganisationen Mercy Corps, betonar att arbetet ofta är frustrerande men avgörande: världen behöver en gemensam plats för att hantera klimatkrisen, och utan Parisavtalet hade utsläppen varit betydligt högre än i dag.

    Advokat Anne Ramberg: Tidö 2.0 – Trump transplanterad till svensk politik

    Globala målen, ofta omnämnda som agenda 2030, är den mest amibitiösa agendan för hållbar utveckling som världens länder via FN antagit. Enligt målen är rättsäkerhet och tillförlitliga institutioner bärande delar av allt hållbarhetsarbete. Det innebär att det inte längre går att separera arbetet för demokratiska institutioner från arbetet för klimat och miljö.

    En av de som reagerat på nedmonteringen av demokratiska institutioner med möjliga effekter för klimat- och miljöarbetet är advokat Anne Ramberg. Supermiljöbloggen återpublicerar nu i sin helhet ett blogginlägg där hon tecknar en mörk bild av vad manifestet Tidö 2.0 framtaget av SD:s tankesmedja Oikos och Tankesmedjan Timbro skulle kunna innebära för demokratin i Sverige.

    Detta är en debattartikel. Analyser och ställningstaganden är skribentens egna. För att skicka in en debattartikel, mejla kontakt@supermiljobloggen.se och bifoga text, profilbild och din titel.

    DEBATT SD:s tankesmedja Oikos har tillsammans med den marknadsliberala tankesmedjan Timbro nyligen presenterat ett manifest kallat Tidö 2.0. Enligt författarna ska detta utgöra en gemensam liberalkonservativ reformagenda inför nästa mandatperiod. Ett initiativ som i mycket överensstämmer med ”Projekt 2025” som lanserades inför det amerikanska presidentvalet. Flertalet av de förslag som presenterades i det förslaget har redan blivit verklighet i USA.

    Manifestet som utarbetats av tankesmedjor som står Tidöpartierna mycket nära består av en lång rad förslag med varierad konkretionsgrad inom stora delar av samhällslivet. Vissa kan uppfattas som harmlösa, andra kan det på goda grunder finnas delade meningar om, beroende på vilka politiska och ekonomiska preferenser man må ha. Några förslag får anses utmärka sig alldeles särskilt utifrån rättsstatliga principiella grunder och svenska traditioner.

    Hot mot rättsstatliga grunder och svenska traditioner

    Utgångspunkterna uppges i huvudsak vara att sätta folket före eliten, att sprida makt till vanliga människor från institutioner med mera och att värdera familjen, att inte bara tänka globalt, att skapa färre lagar utan politiska värdegrunder och att politiker och byråkrater ska förvalta folkets förtroende. Dessa inledande utgångspunkter bör läsas noggrant. De påminner i allt väsentligt om det budskap Trump aktivt drev och i full skala driver. Nämligen att det finns en konflikt mellan folket och eliten. När demokratier övergår till att bli autokratier bygger det just på att människor genom att bibringas denna föreställning tappar tilliten till de institutioner demokratin har att skydda. Det är så grunden sakta läggs för autokrater att skaffa sig makt och för fascism att växa.

    Begränsning av medias makt

    När det kommer till enskilda förslag inom kultur och civilsamhället ska de kulturpolitiska målen ses över, Public Service ska i princip begränsas till det så kallade icke kommersiella kärnuppdraget och anslagen halveras. UR ska läggas ned och en sammanslagning mellan SR och SvT ska övervägas. Att kontrollera media och särskilt statlig media är något alla autokrater strävar efter. Trump ser ju media som en fiende och önskar begränsa deras makt. Så också Tidö 2.0.

    Folkbildning och konst nedmonteras

    Det statliga stödet till folkbildningen ska också utfasas, något som har varit en grundpelare i uppbyggnaden av ett jämlikt Sverige. MUCF ska avvecklas och mediestödet reformeras. Kungliga konsthögskolan ska omvandlas till Sveriges centrala utbildningsinstitution för klassisk konst och arkitektur. Dessa förslag överensstämmer i sina huvuddrag på övertygande sätt med vad Trump ägnar sig åt i USA. Och konsten är som bekant ett av de kärnområden som autokrater vill ta makten över. Konsten utgör ett farligt hot mot odemokratiska krafter.

    Nedmontering av rättsäkerhet

    Mark och miljödomstolarna ska utvärderas. De ska antingen avskaffas eller övergå till att bli förvaltningsmyndigheter. Också detta är ett uttryck för viljan att nedmontera de institutioner som etablerats i syfte att tillförsäkra en rättssäker prövning och att försvaga domstolarnas inflytande. Det brukar autokrater som Trump särskilt hylla.

    När det gäller universiteten föreslås å ena sidan högre autonomi, samtidigt som en rad exempel på detaljstyrning presenteras och att en terminsavgift ska tas ut. Det nationella sekretariatet för genusforskning vid Göteborgs universitet läggs ned. Känns det igen?

    När det så gäller rättspolitiken finns särskilda skäl att reagera. För den känslige anbefalles luktsalt. Här föreslås helt glatt att regeringen genom förordning ska kunna få styra användningen av straffskalorna! Flera anstaltsplatser ska hyras utomlands. En ny straffbestämmelse om hindrande av rättvisan ska införas. Ett nytt institut av potentiellt oerhörd betydelse. Oklart hur och vad som avses. En myndighet under regeringen ska utses med uppdrag att  granska polisen. Känns detta igen? Ett bekant ”verktyg” för att kunna driva ministerstyre indirekt med förbigående av JO (riksdagens ombudsmän). Därtill kommer att fängelsestandarderna ska ses över och att de som är utvisningsdömda ska få en lägre standard. Författarna till dokumentet saknar uppenbarligen grundläggande kunskaper i grundläggande rättsstatliga och konstitutionella principer.

    Populärt att ge sig på oberoende advokater

    Sedan ska en bred översyn av det svenska advokatsystemet göras. Att ge sig på oberoende advokater som kan representera regeringskritiska klienter är  populärt hos Erdogan, Trump och slika  autokrater. Det kan ske på många sätt och det brukar vara en av de första åtgärderna autokrater inleder med för sina ”reformer”. Så  har skett i många länder. Ungern och Polen är två närliggande europeiska exempel. Trump har som bekant med kraft givit sig på de amerikanska advokatbyråer som representerat dem den store mannen  identifierat som  motståndare.

    Reglerna om hets mot folkgrupp ska lättas upp! De i USA återkommande och offentligt styrda attackerna på personer och insitutioner som uppfattas som israelkritiska illustrerar hur dessa regler kan användas. Harvard-universitet bär syn för sägen.

    På migrationsområdet håller sig manifestet lojalt till Trumps grundläggande idéer om det negativa med migration. Beslut om utvisning ska flyttas från domstolarna till Migrationsverket, en myndighet under regeringen. Samtidigt som ska regeringen precisera grunderna för utvisning på grund av brott i förordningsform. Även ”misstänkta” – alltså personer som ännu ej är dömda för brott – ska kunna utvisas. Kvotflyktingar, de allra mest utsatta och behövande, ska Sverige fortsättningsvis inte ta emot. Kommuner ska få rätt att säga nej till nyanlända som söker sig någonstans att bo.

    Utredningsväsendet har tjänat lagstiftningen väl

    När det gäller demokrati– och grundlagsfrågor framkommer att det finns ett inte obetydligt kunskapsunderskott om vad som är möjligt när det gäller utlämning av svenska medborgare till främmande stat. Såvida man avser att följa ingångna konventioner, vill säga.

    Däremot föreslås att det sedan länge väl respekterade svenska utredningsväsendet som tidigare tjänat vår lagstiftning väl ska reformeras. Utredningstidernas ska förkortas och, som det får förstås, offentliga utredningar begränsas till förmån för departementspromemorior och bokstavsutredningar.

    Sedan ska myndigheternas självständighet begränsas. Regeringen ska antingen underställas eller kunna överpröva rättsliga ställningstaganden vid myndigheten. Detta är ett förslag som står fullständig strid med hela den svenska förvaltningstraditionen och svensk grundlag. När det gäller förvaltningen ska en parlamentarisk Förvaltningskommittee tillsättas bland annat med uppgift att se över regeringens styrning av myndigheterna. Vidare ska en ny opinionsbildningslag tillskapas som reglerar hur offentlig opinionsbildning och information ska ske samt att denna ska vara måttfull.

    Trumps filosofi går igen i många förslag

    Jämställdhetsmyndigheten och MR-institutet ska avvecklas. Jämställdhetsintegrering ska upphöra. Allt helt i enlighet med Trumps filosofi. En översyn av myndigheter med uppgifter rörande mänskliga rättigheter ska göras. Barnombudsmannen, Diskrimineringsombudsmannen, Forum för levande historia med flera ska effektiviseras och allt som inte är direkt kopplat till förvaltningsuppdrag avvecklas. Förekomsten av positiv särbehandling ska tas bort. Trump igen!

    Det svenska biståndet ska sänkas till EU-snittet. En övergripande översyn av biståndet på olika områden föreslås och Agenda 2030 fasas ut.

    Den svenska arbetskraftsmarknadsmodellen och kollektivavtalsmodellen attackeras.

    Tidöpartierna bör skrota tankesmedjornas manifest

    Manifestet är innebär en i stora stycken rätt obehaglig läsning. Blandat med förslag till regelförenklingar, ökade möjligheter till att få bygga brygga och att slippa detaljerade bygglovsprövningarna, reformer av köttbenskaraktär som på rimliga grunder kan anses värda att överväga, presenteras en rad synnerligen ingripande förslag som i allt väsentligt skiljer sig från de grundläggande principer och traditioner som den svenska demokratin vilar på. Manifestet göder en bristande tillit och förstärker vi- och dom-känslan. Grupper ställs mot varandra. Rättssäkerheten urholkas. Ty det är väl inte så att Sveriges regeringspartier 2026 vill gå till val på detta tankegods? I så fall har man en del införsäljningsarbete framför sig. Man kan hoppas att Tidö-partierna av ren självbevarelsedrift förpassar de centrala delarna av denna Trumpinspirerade drapa till den papperskorg där den hör hemma. Ett tydliggörande på denna punkt vore önskvärt. Och det före valet!

    Om författaren: Anne Ramberg är jurist och var 2000–2019 generalsekreterare i Sveriges advokatsamfund. Hon är även ordförande i Stiftelsen Expo, ledamot i Civil Rights Defenders samt styrelseledamot i Raoul Wallenberg Institute.

    Länk till Anne Rambergs blogg: här

    Länk till Tidö 2.0: här

    Länk till Globala målen, svensk översättning: här

    Biobränsle från jordbruksgrödor usel idé – men starka intressen trycker på

    Stor majsodling i USA

    Biobränslen kan göra god klimatnytta om de baseras på restprodukter och jordbruksavfall. Att göra biobränsle av jordbruksgrödor som majs, palmolja och sojaolja är däremot en ineffektiv lösning och kräver mycket mark. Ändå väntas bland annat Brasilien trycka på i denna riktning på FN:s klimatmöte COP 30.

    En ny rapport beskriver läget när det gäller världens nio största producenter och användare av biobränslen: USA, Brasilien, EU och Storbritannien, Indonesien, Kina, Indien, Argentina, Canada och Thailand. Rapporten är gjord av miljökonsultföretaget Cerulogy på uppdrag av T&E, en kampanjorganisation för hållbara transporter, och beskrivs på bådas webbplatser.

    De nio studerade länderna använder idag drygt 100 Mtoe (miljoner ton oljeekvivalenter) biobränslen, men har planer på att öka användningen till 150 Mtoe år 2030. Värdlandet Brasilien väntas lobba starkt för detta på COP-mötet, liksom Indien, USA och andra medlemmar i Global Biofuels Alliance.

    Biobränslen tillverkade av sopor, livsmedelsavfall, avloppsslam, gödsel och andra restprodukter anses ha god klimatnytta. Men tillgången på sådana utgångsmaterial är begränsad, så merparten av ökningen lär i så fall baseras på jordbruksgrödor och ta plats på jordbruksmark, enligt rapporten. Det betyder att ny jordbruksmark samtidigt måste hittas någon annanstans för att tillgodose produktionen av livsmedel.

    Ingen klimatnytta, utan ökade utsläpp

    Den här mekanismen kallas ILUC, Indirect Land Use Change, och beskriver hur producenterna av biobränslen övertar mark som tidigare använts för matproduktion. Efterfrågan på mat leder då ofta till att skog, våtmarker och annan orörd mark i stället omvandlas till jordbruksmark, riskerar att frigöra stora mängder växthusgaser. Resultatet blir att biobränslena inte alls gör någon klimatnytta, utan tvärtom ökar utsläppen.

    ”Om ILUC-mekanismen tas med i beräkningen, så kommer biobränslena år 2030 att öka transportsektorns utsläpp med 34 miljoner ton koldioxidekvivalenter”, heter det i rapporten.

    Jordbruksgrödor odlade för att bli biobränslen tar idag upp markytor som ungefär motsvarar hela Italien. Om planerna på utökning genomförs kan dessa odlingar år 2030 i stället motsvara hela Frankrike. 

    Att odla grödor för biobränsle kräver mycket mark. Världen använder idag lika mycket jordbruksmark som hela Italiens yta för sådana odlingar, fast den energi som framställs inte täcker mer än en minimal del av transportsektorns behov.

    För biltrafiken är elbilar ett alternativ, men flyget och fartygstrafiken hoppas mer på biobränslen. Enligt T&E är detta hopp dock helt missriktat, eftersom biobränslen tillverkade av jordbruksgrödor åstadkommer hela 16 procent större klimatutsläpp än de fossila bränslen de ersätter. 

    Om de enorma ytor som nu täcks av biobränsleodlingar restaurerades till någon sorts naturligt tillstånd skulle klimatvärdet bli oerhört mycket större, skriver rapporten. Detta är förstås osannolikt, men att täcka åtminstone en del av ytorna med solceller kunde vara mer görligt. Bara tre procent av marken skulle räcka för att producera lika mycket energi som vad biobränsleodlingarna ger.

    Odlingar för biobränslen kräver mycket vatten

    En annan fördel med solcellerna är att de inte kräver vatten, vilket odlingarna gör. För att köra en bil tio mil på biobränslen behövs nästan 3000 liter vatten, mot bara ungefär 20 liter för en elbil som kör på el från solceller.

    Organisationen T&E vill därför att världens regeringar sätter stopp för den mest skadliga biobränsleproduktionen, den som görs av jordbruksgrödor. 

    ”Skattemedlen bör läggas på eldrift, effektivisering och verkligt hållbara alternativ, och inte på att subventionera falska lösningar”, skriver man.

    En som går på samma linje är Mark Jacobson, professor i miljöteknik vid Stanford. I ett nyligen utlagt klipp på Youtube förklarar han att USAs biobränsle-inriktade majsodlingar borde avvecklas, eftersom de skadar klimatet, höjer priset på majs och kräver enorma arealer. 

    ”Att använda majs till etanolbränsle ökar majspriset med 30 procent och ökar klimatutsläppen med 24 procent per energienhet jämfört med fossila bränslen. Detta beror på utsläppen från handelsgödseln, odlingen, transporterna och produktionen av biobränslena”, säger han.

    Majsen tar visserligen upp koldioxid när den växer, men det upptaget är enligt Mark Jacobson inte i närheten av att kompensera för utsläppen. En elbil som går på förnybar el däremot minskar utsläppen med 99.5 procent jämfört med en bensinbil.

    Fånga in koldioxiden ingen lösning

    Att lägga till CCS (koldioxidinfångning) vid biobränslefabrikerna hjälper inte, menar han. Tvärtom: den tekniken är så energikrävande att nettoeffekten skulle bli negativ i stället för positiv. 

    Mark Jacobson och hans medarbetare har i en studie i Environmental Science & Technology analyserat planerna på att knyta samman 34 biobränslefabriker i mellersta USA och med hjälp av CCS lagra koldioxiden från deras produktion i berggrunden. Studien visar att detta projekt skulle bli både klimatskadligt och oerhört dyrt både för samhället och för bilisterna.

    Nerväxt – Ett osäkert svar på en osäker omställning?

    Efter att ha läst SMB:s stora artikelserie om nerväxt har arkitekten och bloggaren Alexander Nero skickat oss en reflektion.

    Han menar att omställningen förblir osäker, och att nerväxtrörelsens alltför definitiva slutsatser om tillväxt och vårt ekonomiska system missar detta. Nerväxt spelar motståndarna i händerna. Vi måste pröva många olika typer av åtgärder, menar Nero.

    DEBATT Har nerväxtrörelsen rätt svar för hur vi hanterar en osäker framtid? Och kan den övertyga väljarna?

    Dessa två frågor låg och malde i mitt huvud när jag läste Supermiljöbloggens artikelserie om nerväxt. Till att börja med vill jag säga att det är intressant läsning och att jag håller med flera av de förslag som nerväxtrörelsen för fram, exempelvis gällande att ekonomin behöver begränsa sin miljöpåverkan på olika sätt och att finansiering av välfärd och investeringar behöver andra förutsättningar än idag.

    Men jag blir ändå tveksam till övertygelsen om att vi behöver en radikalt annorlunda ekonomi eller att tillväxten som sådan är något vi behöver oroa oss för. Så mycket vad gäller klimatförändringar och vårt komplexa samhälle är tyvärr osäkert men vi människor vill gärna övertygas med klara, tydliga och definitiva svar. Här undrar jag om inte tillväxtkritiken i nerväxtrörelsen likt många andra förklaringsmodeller ger en skenbar precision där det råder genuin osäkerhet.

    För cirka tio år sedan var även jag ganska skeptisk till grön tillväxt. Åren efter finanskrisen tycktes utsläppsstatistiken åka berg- och dalbana med konjuntkturens stora upp och nedgångar och de nationella utsläppsminskningarna togs till stora delar ut när de ökande utsläpp vår konsumtion orsakade i omvärlden inräknades. En ytterligare finanskris kändes då som klimatets stora hopp. 

    Förutom att jag hade fel om hur strikt utsläppen var kopplade till konjunkturen, så var en önskan om ytterligare en finanskris ett djupt alienerande budskap. Nerväxtrörelsen har på många sätt försatt sig i en liknande politiskt alienerande situation med sin stora portion tillväxtkritik som skymmer sikten för att många av rörelsens förslag faktiskt är rimliga. 

    “Budskap om att tillväxt och miljö inte går ihop spelar högerkonservativa i händerna”

    För att vara en rörelse som vill bort från BNP-fokus och dagens oreglerade tillväxtjakt är det märkligt att just tillväxt och BNP ges så stort fokus. Särskilt i en situation där många väljare intimt kopplar dessa faktorer till välstånd kan man ifrågasätta hur bra detta övertygar. Inom politiken är det en väletablerad strategi att inte lyfta motståndarsidans starka frågor, men nerväxtrörelsen tycks i många fall inte kunna hålla sig från att göra som John Cleese i Fawlty Towers när hotellet får tyska gäster. ”Don’t mention the war”, eller i detta fall ”don’t mention tillväxt”, är ett förhållningssätt som jag tror inte ska underskattas om nerväxtrörelsen vill övertyga en bredare massa om sina politiska förslag. Kanske blir detta råd komplicerat att ta till sig med tanke på rörelsens val av namn. 

    Inflation, militär upprustning, Trump och framgångar för högerkonservativa invandringskritiska partier är alla saker som gör att läget för klimatpolitik är dystert idag, med risk för fler bakslag framöver om inte gröna röster kan bli mer övertygande. Idag talar motståndarna till klimatpolitik om denna politik som en sorts självspäkning och en orsak till avindustrialisering. Detta är tyvärr inte helt utan poänger. Nerväxtrörelsens budskap om att tillväxt och miljö inte går ihop spelar rätt i händerna på dessa röster. 

    Att inte vinna debatten är en sak. Att ha rätt är en annan. Men kan vi verkligen vara säkra på att nerväxtrörelsen har rätt?

    Osäkerhet i omställningen är oundvikligt

    Här är det intressant att nerväxtrörelsens antagande om att klimatpolitik ska ses som en kostnad och inte en investering med viss avkastning går långt tillbaka. Detta antagande är exempelvis helt centrala i William Nordhaus ekonomiska modeller, som tilldelats Riksbankens ekonomipris och influerat en lång rad klimatekonomer efter honom. Genom att väga skadorna av klimatförändringarna med kostnaden för utsläppsminskningar kunde dessa modeller ge ett precist svar för det optimala koldioxidpriset, eller hur mycket klimatförändring som är optimal att tillåta. Efter priset 2018 har dessa modeller kritiserats för hur de ger mycket precisa svar baserat på ett flertal högst godtyckliga antaganden. 

    Att förutse framtiden är inte lätt. Oavsett antalet sådana studier kommer det att råda en genuin osäkerhet om hur allvarligt problemet med klimatförändringar är eller vilka åtgärder som funkar bäst i praktiken. Vi har trots allt inte genomfört en omställning av utsläppen tidigare. Samtidigt har frågan en politisk dimension i ett komplext samhälle vilket kan ställa även de mest välgrundade antaganden på ända.

    Desto längre vi väntar desto mer ökar riskerna

    Möjligen stämmer det jag förstår som grundantagandet hos både Nordhaus och nerväxtrörelsen om att fossila energisystem har en unik förmåga att bidra till tillväxt och bättre materiella levnadsförhållanden. Men jag har svårt att se varför fossilfria energisystem skulle vara sämre på att skapa ökat välstånd i dess torraste och mest materialistiska bemärkelse? Särskilt i en snar framtid då många av världens fossila resurser snabbt kan sina och ekologiska resurser kan utarmas om vi fortsätter på den banan.

    Att nästan allt är osäkert kan vara svårt att hantera. Att klimatforskningen innefattar vissa osäkerheter har antagligen bidragit till en senfärdighet att agera, trots att osäkerheten egentligen borde bidra till skyndsamhet då vi inte kan utesluta katastrofala konsekvenser. Den framstående amerikanske klimatforskaren Michael Mann har liknat osäkerheten om klimatförändringarna med att vi rör oss in i ett minfält. Vi kan inte exakt veta när vi går på en mina eller hur illa vi skadas, men vi vet att minorna finns och att ju längre in vi rör oss i minfältet desto mer ökar riskerna.

    Kanske känns det skönt att blunda för osäkerheterna och istället luta sig emot de precisa och otvetydiga svar som erbjuds i denna situation. Nordhaus modeller, klimatförnekarnas konspirationsteorier, tron på koldioxidskatter, grön industripolitik eller på nerväxtrörelsens tillväxtkritik. Att rörelsen har formellt rätt i sina slogans om att ”oändlig tillväxt på en begränsad planet är en omöjlighet” betyder inte att vi nått dessa begränsningar nu eller nödvändigtvis behöver göra det inom överskådlig framtid. 

    Komplexiteten i politiska förslag är alltid stor

    Ibland kan precisa och otvetydiga (men egentligen osäkra) svar motivera till viss handling. Men de kan lika ofta bli till hinder för sådant som inte passar mallen. Ett exempel är hur klimatpolitikens effektivitet mätt i utsläppsminskning per krona varit dominerande i klimatpolitiska debatten de senaste åren trots stor osäkerhet i bedömningen av detta. Mängder av åtgärder har avfärdats som ineffektiva samtidigt som regeringen naivt satsat på elmopeder i Ghana.

    Kanske är en sådan prioritering av kostnadseffektivitet fel? Kanske är behovet större att staten satsar på svårare och dyrare utsläppsminskningar med långa ledtider än billiga klimatåtgärder som marknaden med lite styrning kan göra själv? Även detta är osäkert. 

    Många klimatekonomers upphöjande av koldioxidskatter som den mest effektiva klimatpolitiken har på ett liknande sätt minskat legitimiteten för alternativa åtgärder och annan industripolitik. Utsläppshandelssystemet EU ETS är på många sätt bra, men det innebär också att alternativa satsningar på utsläppsminskningar som omfattas av detta system ofta döms ut som ineffektiva då de frigör utsläppsutrymme för andra. Samtidigt kan sådana ineffektiva satsningar mycket väl vara nödvändiga för att upprätthålla systemets politiska legitimitet och fortsatta förbättringar av detta.

    Koldioxidskatter och cap-and-trade-system som EU ETS har utmaningar som sällan nämns. Skatt på utsläpp har regressiva effekter och slår hårdare mot låginkomsttagare, vilket innebär politiska utmaningar. Det finns också en svårighet att sätta rätt pris. Ett för högt pris eller en för hög utsläppsminskningstakt riskerar att skapa inflation och slå ut delar av ekonomin snarare än att bidra till deras omställning. Detsamma gäller om det råder osäkerhet om framtida priser på utsläppsrätter, då det kan påverka möjligheten till lånefinansiering för utsläppsminskande investeringar negativt.

    Avgörande att testa så många lösningar som möjligt

    Möjligtvis är min övertygelse om att allt är osäkert högst banal. Men en acceptans för osäkerheten innebär också ökad tolerans för att pröva många olika åtgärder, att inte vika sig vid misslyckanden och inte minst hoppet om möjligheterna att forma vår framtid till något som kan locka, även i ett krasst materiellt perspektiv. Jag tror att vi glömt bort att klimatpolitiken behöver vara redundant. Om vår existens i värsta fall hänger på att klimatpolitiken lyckas är det väl ändå inte överdrivet att ha både hängslen och livrem.

    Vi skulle behöva politiker som tydligt står upp för och kan mobilisera opinion för en sådan princip. Bland åtgärder kan man tänka sig att vi kan testa starkare stimulanser av delningsekonomi, ökad industripolitik, större underskottsfinansiering, påskyndad omställning av energisystem, att sätta ett högt lägstapris på utsläppsrätter så att investeringar i dyra tekniker som koldioxidinfångning i olika industrier blir mer tydligt lönsam. 

    Vi bör ha samsyn om att satsa på teknisk utveckling även där utsikterna idag är dåliga, om att minimera risker och säkra kapital för investeringar i utsläppsminskningar och klimatanpassningar både här hemma och i andra länder som behöver vår hjälp. En bred palett av åtgärder som alla kan stegvis förbättras och anpassas efterhand. 

    Med dessa massiva investeringar är det inte heller säkert att vi kan förvänta oss minskad tillväxt av BNP. Om dessa investeringar görs tillräckligt stora kommer de rentav leda till en ökad aktivitet i ekonomin, även inräknat att skadliga verksamheter bromsas in.

    Kanske har jag missförstått nerväxtrörelsen, men vore inte ett sådant scenario bra?

    Alexander Nero, arkitekt och bloggare. Du hittar Neros blogg här.

    Det här är en debattartikel. Analyser och ställningstaganden är skribentens egna. För att skicka in en debattartikel, mejla kontakt@supermiljobloggen.se och bifoga text, profilbild och din titel.


    Här hittar du samtliga delar i SMB:s artikelserie om nerväxt.

    Första delen – Därför är tillväxt ohållbart: Energin och klimatet

    Andra delen – Därför är tillväxt ohållbart del 2: Resursutvinningen kollapsar planeten

    Tredje delen – Det här är nerväxt och posttillväxt: ”Låt oss tala om vad ekonomin ska leverera”

    Fjärde delen – Så har vi råd med nerväxt

    Magnus Nilsson: Ny EU-uppgörelse skakar om den svenska klimatpolitiken

    Som en del i beslutet om EU:s nya utsläppsmål för 2040 dröjer det ytterligare ett år innan bland annat fossila drivmedel inkluderas i unionens utsläppshandelssystem. Nu måste svenska politiker snabbt besluta om kraftfulla åtgärder på hemmaplan, annars riskerar Sverige både att missa sina egna klimatmål och få böter från EU, skriver Magnus Nilsson i veckans krönika.

    KRÖNIKA Tidigt i onsdags morse, den 5 november, var det klart. En stor majoritet av EU:s klimatministrar – från regeringar som tillsammans representerar mer än 80 procent av unionens befolkning – beslutade hur de vill att det nya utsläppsmål för 2040, som ska föras in i unionens klimatlag, bör formuleras.

    Den breda enigheten krävde mycket långtgående kompromisser. En av dessa innebär att det redan beslutade, nya utsläppshandelssystemet ETS2 (som bland annat omfattar vägtrafik, och vars konsekvenser jag skrivit om i en tidigare krönika) kommer att öppna först 2028, ett år senare än tidigare beslutat.

    Prishöjningen på fossila bränslen som ETS2 väntas orsaka förskjuts därmed, vilket kommer att göra det svårare för medlemsstaterna att uppfylla andra delar av EU:s klimatlagstiftning. Senareläggningen kommer också att skapa nya problem för den nationella, svenska klimatpolitiken.

    Låt mig förklara.

    Kraftfulla nationella åtgärder för trafiken behövs

    I miljömålsberedningen kom samtliga partier under hösten överens om att jobba för att de svenska utsläppen utanför EU:s nuvarande utsläppshandel, de så kallade ESR-utsläppen, 2030 ska vara minst 50, helst 60, procent lägre än motsvarande utsläpp var 2005.

    Ett viktigt redskap för att klara denna ambition är just ETS2, som väntas driva upp priset på fossila drivmedel med några kronor per liter. Med dyrare fossila drivmedel ska elektrifieringen av fordonsparken skyndas på, och försäljningen av bensin och diesel minska på det sätt som krävs för att klara det nationella klimatmålet.

    Om styrmedlet ETS2 istället öppnas först 2028, kommer de svenska ESR-utsläppen knappast att fram till 2030 minska på det sätt överenskommelsen mellan partierna syftar till. Dessutom finns en risk att de totala svenska ESR-utsläppen 2021-2030 blir större än vad den europeiska lagstiftningen tillåter, vilket kan leda till sanktioner från EU-domstolen.

    Att ETS2 nu skjutits upp betyder därför att svenska politiker snabbast möjligt måste besluta om kraftfulla, nationella åtgärder för att snabbt minska framför allt utsläppen från trafiken.

    Finns enigheten från höstens miljömålsberedning kvar?

    Och då väcks den politiska frågan om den breda enighet riksdagspartierna visade upp i miljömålsberedningen kommer att bestå även i ett läge där förändringar på EU-nivå skärper kraven på nationella åtgärder. Vad säger regeringen? Den rödgröna oppositionen? SD?

    Ett ytterligare orosmoln, kopplat till förseningen av ETS2, är att finansieringen och starten för den nya elbilspremie regeringen utlovat nu är i fara.

    Premien ska till 80 procent finansieras med pengar från EU:s sociala klimatfond (som finansieras med intäkter från ETS2). Sverige lämnade i somras in en ansökan till kommissionen, och pengarna från fonden (och till elbilsköparna) skulle egentligen ha börjat betalas ut redan vid det kommande årsskiftet.

    Vad som ska hända med den sociala klimatfonden och dess pengar för det fall ETS2 skjuts upp ett år är faktiskt redan reglerat i den befintliga lagstiftningen. Och konsekvensen är inte bara att utbetalningen av pengarna sannolikt skjuts upp, utan dessutom att den totala ramen krymper från totalt 65 till 54,6 miljarder euro. Tillskottet till den svenska statskassan väntas därmed falla från 4,5 till 3,8 miljarder kronor.

    Nya åtgärder och mindre intäkter

    Att ETS2 försenas betyder således dels att ytterligare nationella åtgärder måste till för att kompensera den ökning av utsläppen i Sverige som detta innebär, men dessutom att den utlovade finansieringen av elbilspremien under 2026 försvinner.

    Att ETS2 skjuts upp får betraktas som beslutat. När det gäller att föra in ett 2040-mål i unionens klimatlag kan det ske först efter att regeringarna och Europaparlamentet kommit överens. I onsdags lade således regeringarna fast sitt förhandlingsbud. I veckan röstar parlamentets miljöutskott, men parlamentets slutliga position beslutas in plenum, där alla ledamöter voterar.

    Därefter kan de så kallade trilogförhandlingarna mellan regeringarna, parlamentet och kommissionen starta. Först när man där nått enighet, kan unionens 2040-mål slutligen fastställas genom parallella beslut i ministerrådet respektive parlamentet.

    Uranbrytning tillåts i Sverige från årsskiftet

    Uranbrytning tillåts i Sverige. Bild på kärnkraftsverket i Ringhals

    Efter nära femtio år utan uranbrytning, och efter ett uttryckligt förbud sedan 2018, har riksdagen nu gett grönt ljus för att bryta uran på svensk mark från januari 2026. Efter beslutet klassas uran som koncessionsmineral, vilket innebär att det betraktas som ett samhällsviktigt mineral med ett särskilt regelverk. Det är ett beslut som grundas i regeringens och EU:s ökade satsning på kärnkraft och ambition om att bli självförsörjande på energi.

    Regeringen har under den senaste mandatperioden tagit stora steg för att möjliggöra en utbyggnad av kärnkraft i Sverige. Bland annat har man föreslagit och fått stöd för planer på nya reaktorer samt modernisering av befintliga anläggningar, som vid Vattenfalls anläggningar i Forsmark och Ringhals. Samtidigt har det även på europeisk nivå varit ett fokus på att öka självförsörjningen av kritiska råvaror, där uran spelar en central roll.

    Idag importerar Sverige uran från bland annat Kanada, Australien och Kazakstan. I en artikel i Dagensarena säger Roger Hamberg, statsgeolog på Sveriges geologiska undersökning (SGU), att det finns en fördel med att ha brytningen i Sverige i och med att vi blir mindre beroende av import.

    – Det är något som EU-kommissionen säger i den nya lagstiftningen, att Europa ska bli mer självförsörjande vad det gäller metall och gas, säger Roger Hamberg.

    Miljöeffekterna av uranbrytningen är allvarliga

    Men uranbrytningen är inte utan problem, och är en av de mest ifrågasatta gruvformerna globalt sett. Miljöorganisationer, forskare och många kommuner varnar för riskerna: förorening av mark och vattentäkter, utsläpp av radioaktiva eller giftiga ämnen, och långvariga effekter på biologisk mångfald.

    – Vi tycker att uranbrytning fortsatt ska vara förbjudet i Sverige. Vi menar att kärnkraft inte har någon framtid och att den ska avvecklas. Vi behöver inte svenskt uran för att försörja dagens kärnkraftsprogram, för det kommer att vara på väg att avslutas när en eventuell urangruva är färdiga att öppna, säger Jonas Rudberg, gruvexpert på Naturskyddsföreningen till Dagensarena.

    Tidigare svenska erfarenheter, inte minst från Ranstadgruvan, bär på en historia av miljöproblem som återstår långt efter att verksamheten avslutats.

    – Uranbrytning orsakar en jättestor miljöskada. Först och främst förstör det naturen och därmed också jordbruksmarken. Sen riskerar det att skada skyddsvärd kulturmiljö, växter och djur, säger Roger Hamberg vid SGU.

    De stora konsekvenserna för miljön gör att även LRF motsätter sig lagändringen. Organisationen menar att uranbrytning i alunskiffer riskerar både miljön och vår gemensamma livsmedelsförsörjning, och ville haft förbudet kvar tillsammans med det kommunala vetot.

    – Företag som vill etablera sig måste lyssna på lokalsamhället och visa hänsyn. I vissa fall är det helt enkelt så att nyttan inte väger upp de lokala kostnaderna och då ska projekt inte få grönt ljus”, säger förbundsordföranden för LRF Palle Bergström i ett pressmeddelande.

    Gruvbranschen själv påpekar dock att miljölagstiftningen är betydligt striktare än förr och att alla nya etableringar först måste gå igenom omfattande miljöprövningar

    Kommunala vetot ifrågasätts när ny lagstiftning är på gång

    De stora uranförande områdena i Sverige finns i norra delen av landet, särskilt runt Storsjön i Jämtland och Arjeplog i Norrbotten. Men också i Västergötland, framför allt i området runt Falbygden. Det lokala stödet är dock långt ifrån självklart. Flera berörda kommuner, exempelvis Arjeplog, vill fortsatt själva ha sista ordet när det kommer till beslut om brytning.

    – Jag förutsätter att människor som berörs i en kommun också är de som har något att säga till om, säger Isak Utsi (S), kommunalråd i Arjeplog till P4 Jämtland, och förutsätter att det kommunala vetot förblir oförändrat om uranbrytning tillåts.

    Moderaterna, som på nationellnivå är positiva till att tillåta uranbrytning och att på sikt helt ta bort det kommunala vetot, har inte samsyn ner på lokalnivå. Adam Johansson, kommunalråd i Falköping som kan bli en av kommunerna där uranbrytning kan bli aktuellt, säger till P4 Skaraborg att han i det här fallet inte delar den uppfattning som partiet landat i på nationell nivå.

    En av de mest kontroversiella förändringarna gäller just det kommunala vetot mot kärntekniska anläggningar. Med den nya lagstiftningen räknas uranbrytning som koncessionsverksamhet istället för kärnteknisk anläggning. Det ger statliga myndigheter mer makt på bekostnad av det lokala inflytandet.

    Förändringen gör att verksamheter som hanterar små mängder uran inte längre ska omfattas av kärntekniska regler. Det diskuteras även en omdefiniering av vad som räknas som kärnteknisk anläggning. Det kan innebära att uranbrytning i sin helhet inte längre ses som en sådan, och därmed tas kommunernas veto helt bort.

    Ingen garanti att uranet stannar i Sverige

    Sveriges regering lyfter energisäkerheten och minskat importberoende som huvudskäl till lagändringen. Men det är inte självklart att uranet som bryts i Sverige kommer att användas i Sverige. Flera internationella bolag, bland annat Aura Energy (Australien) och NexGen Energy (Kanada), har prospekteringstillstånd och planerar uranbrytning med sikte på en global marknad.

    Att regeringen släpper på brytningsförbudet väcker också liv i kritiken mot den övergripande minerallagstiftningen, som av flera beskrivs som svag vad gäller såväl samhällsnytta som miljöhänsyn. Redan tidigare har kritik förts fram av bland annat Riksrevisionen som bland annat menar att dagens system gör att det finns en risk att staten får ta stora kostnader för efterbehandling av gruvavfall. Sverige har också bland världens lägsta mineralavgifter, och saknar statlig royalty vilket gör det lönsamt för företag att bryta mineraler här. Det saknas också ett lagkrav på att mineraler ska förädlas i Sverige innan de exporteras, vilket kritiker menar gör att värdet från gruvdriften lämnar landet medan konsekvenserna i form av miljöskador blir kvar lokalt.

    Järnvägar och hamnar måste klimatanpassas – både i Sverige och övriga världen

    Skyfallen i mellersta Norrland visade hur utsatt det svenska järnvägsnätet är när inte klimatanpassning prioriteras. Nu visar en internationell rapport att världens hamnar också är allt värre utsatta för klimatförändringens effekter. För Nordens viktigaste hamn Göteborg har ett forskningsprojekt inletts om hur den ska skyddas. Hur regeringen vill tackla frågan om anpassningen är dock ytterst oklart.

    Det visade sig snart att intensiv avverkning på berget alldeles ovanför stambanan starkt kunde misstänkas för att ha förvärrat vattenflödena nedför berget. Det svenska skogsbruket, vars klimateffekter redan ifrågasatts av andra skäl, visade sig inte ens finnas med i regeringens planer för klimatanpassningen. En förklaring är att klimatanpassningsutredningen, presenterad i maj i år, inte fick föreslå några åtgärder som innebar kostnader för staten. Detta framgår av P1:s intervju med ordföranden Johan Hjalmarsson.

    Den planering som länsstyrelserna ändå hade dragit igång för några år sedan för att kartlägga skred- och översvämningsrisker och samordna arbetet mellan olika huvudmän om planeringen av insatser fick bantas hastigt i fjol då Tidöregeringen sänkte anslagen kraftigt. SMB berättade om detta hösten 2023.

    Världens hamnar är mycket sårbara – även Göteborg

    Vare sig järnvägar eller hamnar, central infrastruktur för alla länder, lär emellertid kunna klimatanpassas utan kostnader.

    En färsk rapport från internationellt verksamma logistikförsäkringsbolaget TT Club och ingenjörskonsultföretaget Haskoning konstaterar att världens 3 700 större hamnar redan utsätts för klimatrelaterade skador för mångmiljardbelopp årligen. 90 procent av dem riskerar också fortsatta och förvärrade skador och driftsstörningar när klimatuppvärmningen eskalerar. I potten ligger närmast omätbara värden om världshandeln störs kraftigt.

    Rapporten slår fast att det behövs både omedelbara och långsiktiga åtgärder för att säkerställa funktionen hos hamnarna.

    Till de hotade hör definitivt Göteborgs hamn, som enligt hamnens egen statistik hanterar en femtedel av hela Sveriges utrikeshandel och 55 procent av all containerbaserad handel. De mycket stora investeringar som nu görs i förbättrad logistik i och till hamnanläggningarna, utbyggd kapacitet och annat måste nu också klimatanpassas. Hur det ska göras undersöks under tre år i ett forskningsprojekt som leds av VTI (Statens väg- och transportforskningsinstitut) och SMHI med finansiering från Energimyndigheten, berättar Dagens Industri i en artikel.

    Störningarna som hotar verksamheten kan vara av många slag. Allmänt höjda havsnivåer, högvatten vid kraftiga stormar (som därtill kan ge andra mekaniska skador på anläggningar och utrustning), extrema skyfall och svåra värmeböljor är viktiga exempel. Ett särskilt problem är de kombinationseffekter som kan uppstå när olika klimatrelaterade händelser inträffar samtidigt.

    Motsägelsefullt i regeringen

    Hur regeringen Kristersson egentligen ser på frågan om klimatanpassning och vad denna ska få kosta staten är ytterst oklart i nuläget. Uttalanden från ansvariga politiker, skrivningar i budgetar och i själva klimatanpassningsutredningen spretar nämligen åt helt olika håll.

    Till exempel kom det förvirrande besked efter det katastrofala regn som stängde stambanan genom Ångermanland under ett par veckor tidigare i höst. I en granskning visade DN att regeringens beslut 2023 att kraftigt sänka länsstyrelsens planeringsanslag mycket riktigt också lett till att det samordnande arbetet avstannat i större delen av landet.

    Klimatminister Romina Pourmokthari (L) kritiserade trots detta i sin kommentar till tidningen länsstyrelserna för att de inte prioriterat det viktiga anpassningsarbetet. Även om regeringen dragit ned anslaget kraftigt för just anpassningen borde man ändå prioriterat den genom att använda andra delar av sina stora anslag, framhöll hon.

    Hennes uttalande mötte starka reaktioner från oppositionshåll, till exempel såsom ”fullständigt oseriöst” enligt en kommentar.

    Ministerns utsaga kan dock även ifrågasättas av andra än politiska motståndare. Har regeringen uttalat att arbetet med klimatanpassning ska prioriteras? I 2024 års budget, samt i den följande tvåårsplanen dras anslaget ned från 140 till 90 miljoner per år, utan närmare förklaring än att anslaget till MSB och länsstyrelserna för klimatanpassning ska ”avvecklas.” Frågor om hur regeringen ser på saken har förblivit obesvarade.

    Skydd mot stigande hav statens huvudvärk?

    Även skrivningar i anpassningsutredningen och i direktiven till densamma om att förslag på åtgärder som medför utgifter för staten inte får tas med krockar totalt med varandra.

    Enligt utredningen ska kommuner och fastighetsägare bära ett stort ansvar för många av de anpassningsåtgärder som kommer att behövas. Man föreslår till exempel lagändringar som ger kommunerna rätt att ta ut särskilda avgifter av vatten- och avloppskollektiven för skyddsåtgärder mot skyfall och översvämningsrisker.

    Om de sannolikt största utgifterna – skydd i kustområden mot höjda havsnivåer – konstaterar utredningen dock att det är orimligt att inte låta staten ta huvudansvaret. Detta låter som ett verkligt svårt kapitel och det återstår att se var utredningens förslag landar. Än så länge är det dunkelt.

    Farliga kemikalier i piratkopierade Labubu-dockor

    Kemikalieinspektionen har upptäckt höga halter av förbjudna kemikalier i piratkopierade Labubu-dockor. I testade exemplar innehöll plasten i dockornas ansikten stora mängder av det farliga ämnet DEHP. I vissa fall var halterna upp till 250 gånger över det tillåtna gränsvärdet på 0,1 viktprocent.

    DEHP är förbjudet i leksaker sedan slutet av 1990-talet i Sverige eftersom det kan påverka förmåga att få barn likväl som fosterutvecklingen i sig. Kemikalien som hör till gruppen ftalater kan också påverka barn som leker med dockan. Trots detta används ämnet fortfarande i vissa delar av världen som ett billigt mjukgörande medel i plast.

    Den ökade efterfrågan på Labubu-dockor har lett till ett stort inflöde av piratkopior från länder utanför EU där kemikaliekraven inte är lika strikta. Tullverket har hittills i år stoppat över 5300 piratkopior.

    Små barn löper den största risken

    Små barn löper störst risk då de ofta stoppar leksaker i munnen och är extra känsliga för farliga ämnen eftersom deras kroppar fortfarande utvecklas. Förutom kemikalierisken har Konsumentverket noterat att vissa piratkopior är dåligt tillverkade och kan innebära kvävningsrisk om små delar lossnar.

    – Det är uppseendeväckande att leksaker som riktar sig till barn innehåller höga halter av ämnen som varit förbjudna i över 20 år, säger Frida Ramström, inspektör på Kemikalieinspektionen.

    Kemikalieinspektionen, Tullverket och Konsumentverket samarbetar för att stoppa farliga piratkopior och arbetar även på EU-nivå med motsvarande frågor tillsammans med Norge.

    Inför Black Friday och julhandeln uppmanar myndigheterna föräldrar och konsumenter att vara extra försiktiga och undvika att köpa piratkopierade leksaker. De kan innehålla giftiga ämnen och brister som gör dem osäkra för barn.

    Kinas utsläpp på väg att vända nedåt

    Mitt i den mörka floden av rapporter om att det inte görs tillräckligt för klimatet finns ljuspunkter, små öar där hoppet kan gro. En sådan är nyheten om att Kina kan ha passerat sin utsläpps-topp.

    Det är Sveriges Radio som rapporterar om att Kinas utsläpp av växthusgaser nu kan vara på väg nedåt efter två decennier av skenande utsläpp och att 2025 kan bli första året då de minskar. Det skulle i så fall vara fem år tidigare än utlovat, enligt Asia Society Policy Institute i Washington.

    Enligt Kate Logan, institutets expert på Kinas klimatpolitik, beror det på ekonomiska faktorer. Kina har blivit världsledande inom ”grön teknologi”, exempelvis elbilar och förnybar energi, som nu står för 10 procent av landets BNP. Detta gör att landet fortsätter driva på för klimatpolitik som främjar en utvecklingen bort från det fossila.

    Kina står i dagsläget för en tredjedel av de globala utsläppen. Signaler om att de kan vara på väg att minska har kommit under det senaste året, vilket SMB tidigare rapporterat om.

    EU:s klimatledarskap svajar inför COP30

    EU:s medlemsländer har svårt att enas om klimatmål inför COP30. Det försvagar EU:s ledarskap i klimatfrågan. Oenigheten leder även till förseningar i klimatarbetet i länder utanför EU. Under natten till onsdagen avbröt ministerrådet förhandlingarna om klimatplanen, men enades senare om ett urvattnat förslag.

    FN:s trettionde klimatkonferens äger rum 6–21 november i Belém, Brasilien. COP30 kommer att fokusera på ansträngningar för att begränsa den globala uppvärmning till 1,5 grader samt på presentationen av nya nationella handlingsplaner (NDC) samt fortsatta diskussioner om finanisering av åtgärder.

    EU är svårt splittrat

    Under tisdagen träffades EU:s miljö- och klimatministrar i Bryssel i ett extrainsatt möte för att försöka enas om EU:s hållning inför FNs klimatmöte i Brasilien, men har ännu inte lyckats enas om åtagandet (NDC) för 2035 som unionen ska lämna in enligt Parisavtalet inför FNs klimatmöte. EU är splittrat i klimatpolitiken och är delat i två grupper – en som vill ha ambitiös klimatpolitik och en grupp som vill sänka EU:s ambitioner. Sverige hör trots debatt om sänkta klimatambitioner, i det här sammanhanget till gruppen mer ambitiösa länder.

    Missade deadline för klimatplan

    EU:s klimatkommissionär Wopke Hoekstra har tidigare pekat ut vikten av att länder utanför EU ska göra mer och vill bland annat ha en internationell koldioxidprissättning. Men intern splittring mellan medlemsländerna har gjort EU mer otydligt i klimatfrågan vilket försvagar unionens ledarskap. EU har bland annat missat två datum för att lämna in klimatplan till FN. Och det har i sin tur lett till förseningar från andra länder utanför EU, detta enligt Sveriges radios Brysselkorrespondent Andreas Liljeheden och forskaren Naghmeh Nasiritousi vid Linköpings universitet.

    Hård kritik från miljörörelsen

    Svenska Dagbladet rapporterar att klimatkommissionär Wopke Hoekstra, på väg in till EU:s extrainsatta förberedelsemöte menade att ”det krävs 27 för att dansa tango”. Danmark som för närvarande är ordförandeland i EU bedömer att EU ändå kommer att åka till COP30 med tillräcklig enighet i klimatfrågan. Men från miljöorganisationer är kritiken hård. De menar att EU redan på förhand, innan COP30, urvattnat sina ambitioner.

    Även i Sverige finns stark kritik mot hur regeringen skött klimatfrågan. Världsnaturfonden WWF menar exempelvis att de beslut som regeringen tagit de senaste åren, som innebär att Sveriges utsläpp har ökat, har försvagat Sveriges röst i internationellt klimatarbete. När Sverige inte når upp till sina klimatmål och misslyckats att lämna in en ny nationell klimatplan via EU, är det svårt att få inflytande. Att visa vägen är en förutsättning om man vill få andra att göra mer, menar WWF.  

    Regelförenklingar i stället för klimat i fokus

    Värdlandet Brasilien har inför FN:s klimatmöte kommande vecka uppmanat världens länder att lämna in ambitiösa klimatplaner. EU har spelat en stor roll i klimatdiplomati tidigare. Nu har klimatledarskapet försvagats och det försvårar trovärdigheten när EU argumenterar för att andra länder ska ta ansvar. EU:s klimatpolitik har fram till nu byggt på att unionen går före och visar vägen. Världens politiska ledare har haft många frågor på sitt bord med bland annat krig och inflation i ekonomin. Klimatfrågan nedprioriteras nu i flera EU-länder. I EU talas idag mer om regelförändringar och konkurrenskraft än att ställa om. Men klimatfrågan tar inte paus och flera forskarrapporter visar att klimathotet accelererar.

    Efter onsdagsnattens sammanbrott i förhandlingarna, som P1 rapporterade om, samlade man sig till en urvattnad kompromiss under förmiddagen, rapporterar Svt Nyheter. Beslutet innebär att unionens utsläpp ska minska med 90 procent till 2040 jämfört med 1990 års nivå. Men det ska ske genom bland annat ökad användning av möjligheten att tillgodoräkna investeringar i länder utanför EU som sänker utsläppen, de så kallade flexibla mekanismerna.

    Ministrarna lyckades dock inte samla sig till att lägga fram EU:s så kallade NDC, den plan som enligt Parisavtalet ska visa vilka åtgärder som sänker utsläppen till år 2035. Det sägs dock att planen ska presenteras i samband med att FN:s miljömöte COP30 dragit igång.

    Tillväxt och utsläpp – sambandet i förändring

    Diskussionen om sambandet mellan ekonomi och klimat har länge handlat om huruvida tillväxt kan förenas med minskade utsläpp, det vill säga frikopplas från klimatpåverkan. Nya analyser visar nu en mer nyanserad bild. På vissa håll går utvecklingen åt rätt håll, men globalt fortsätter utsläppen att öka – och i vissa ekonomier har klimatförstörelsen i sig blivit en drivkraft för tillväxten.

    I oktober 2025 publicerades tre uppmärksammade analyser som belyser frågan ur olika perspektiv. Crocodile Economics, framtagen inom Exponential Roadmap Initiative, visar hur flera länder och företag lyckats minska sina utsläpp trots fortsatt tillväxt. Mitigation efforts to reduce carbon dioxide emissions and meet the Paris Agreement have been offset by economic growth, publicerad i Communications Earth & Environment, visar däremot att förbättrad koldioxideffektivitet hittills har motverkats av den snabba ekonomiska tillväxten. Den tredje, en granskning i Bloomberg Green med titeln How Climate Disasters Turned Into a Trillion-Dollar US Industry, beskriver hur de ekonomiska effekterna av klimatkatastrofer nu blivit en växande del av den amerikanska ekonomin. Tillsammans ger de en bredare bild av sambandet mellan ekonomi och klimat.

    Utsläpp och tillväxt går isär

    Crocodile Economics beskriver hur flera länder och företag de senaste decennierna har lyckats öka sin ekonomiska aktivitet samtidigt som utsläppen minskat. Fenomenet kallas ”krokodilekonomi” – kurvorna för BNP och utsläpp öppnar sig likt käkarna på en krokodil.

    I Europa har utsläppen minskat med omkring 37 procent sedan 1990, samtidigt som BNP vuxit med drygt 70 procent. I Storbritannien har utsläppen mer än halverats medan ekonomin vuxit med omkring 80 procent, och i USA är energirelaterade utsläpp cirka 20 procent lägre än 2005, trots fortsatt tillväxt.

    Rapporten lyfter utfasning av kol, snabb ökning av sol- och vindkraft samt styrmedel som koldioxidpriser och klimatlagar som huvudförklaringar. Samtidigt betonar den att utvecklingen hittills omfattar en begränsad grupp av framför allt höginkomstländer – en del av världens länder som tillsammans representerar ungefär en sjundedel av jordens befolkning (befolkningsandelen är uppskattad utifrån de länder som ingår i studien). I många andra regioner fortsätter utsläppen att öka i takt med ekonomisk expansion.

    Dessutom är förändringen kortvarig och skör: i flera av de länder som tidigare visat frikoppling har utsläppen börjat stiga igen när politiken försvagats eller energibehovet ökat. För att hålla sig inom 1,5-gradersmålet krävs att höginkomstländer minskar utsläppen omkring tio gånger snabbare än i dag, och den nuvarande frikopplingen räcker långt ifrån till för att stabilisera klimatet globalt.

    Bilden visar hur BNP (blå linje) och territoriella koldioxidutsläpp (svart linje) har utvecklats i 27 länder och EU från den punkt där kurvorna började skiljas åt.
    Källa: Exponential Roadmap Initiative, med data från World Bank och Global Carbon Budget 2024.

    Tillväxten väger tyngre än utsläppsminskningar

    Efter att ha visat exempel på frikoppling i vissa länder riktar nästa studie blicken mot helheten. För att förstå hur långt världen har kommit sedan Parisavtalet analyserar Jitong Jiang, Skylar Shi och Adrian Raftery utvecklingen 2015–2024. Forskarna undersöker hur mycket koldioxidutsläppen förändrats i förhållande till den ekonomiska tillväxten.

    Resultaten visar att världens koldioxidintensitet – mängden utsläpp per producerad BNP-enhet, alltså hur mycket koldioxid som släpps ut för varje krona eller dollar som ekonomin genererar – förbättrades med 25 procent. Samtidigt ökade de totala utsläppen med 5,6 procent, eftersom den globala ekonomin växte med 41 procent under samma period – en genomsnittlig ökning av utsläppen med omkring 0,6 procent per år.

    Forskarna konstaterar att de tekniska och politiska framsteg som gjorts hittills inte har räckt för att kompensera tillväxtens omfattning. Trots ökad effektivitet i produktionen fortsätter de samlade utsläppen därför att stiga.

    Tillväxtens orättvisa konsekvenser

    I den globala bilden tillkommer också en annan aspekt – frågan om vem som faktiskt står bakom utsläppen, och hur de är fördelade mellan olika grupper och aktörer. Forskning och nya uppskattningar visar att en relativt liten del av världens befolkning och företag står bakom en oproportionerligt stor andel av utsläppen.

    Enligt den senaste uppdateringen av Carbon Majors-databasen kan mer än hälften av de fossila koldioxidutsläppen spåras till ett trettiotal företag, och en tredjedel av alla historiska utsläpp till ett par dussin producenter. Samtidigt visar både vetenskapliga studier och en ny rapport från Oxfam att den rikaste tiondelen av världens befolkning står för omkring hälften av de globala utsläppen, medan den rikaste procenten släpper ut mer än dubbelt så mycket som den fattigaste hälften av mänskligheten.

    Mot den bakgrunden kan man fråga sig hur mycket av de växande utsläppen som drivs av överkonsumtion och aktiviteter som framställs som tecken på tillväxt – från lyxkonsumtion och vapenindustri till återuppbyggnad efter konflikter. Och i vissa ekonomier börjar denna logik ta en ny form: själva klimatkatastroferna håller nu på att bli en drivande kraft för tillväxten.

    Klimatförstörelse blir en del av tillväxten

    En analys publicerad av Bloomberg Green i oktober 2025 beskriver hur kostnaderna för klimatrelaterade katastrofer i USA har ökat kraftigt och blivit en växande del av ekonomin, med omfattande återuppbyggnad efter bränder, översvämningar och orkaner som nu uppgår till omkring tusen miljarder dollar per år. Samtidigt har en ny marknad vuxit fram för klimatanpassning – från hushåll som installerar reservpumpar och generatorer till storskaliga investeringar i havsvallar och annan skyddsinfrastruktur. Den så kallade katastrofekonomin omfattar allt från försäkringsbolag och byggentreprenörer till detaljhandelskedjor och statliga program.

    Analysen visar hur klimatförändringarnas effekter i sig alltså har blivit en ekonomisk motor. Den ekonomiska aktiviteten ökar, men till följd av återställande arbete och krishantering. I statistiken framstår detta som tillväxt, men det handlar om att ersätta förluster snarare än att skapa nytt värde.

    Bilden visar skador efter orkanen Helene i Asheville, North Carolina, i oktober 2024.
    Foto: Bill McMannis / Wikimedia Commons.

    Tillväxtens gränser och nya perspektiv

    De tre analyserna tecknar tillsammans en bild av ett ekonomiskt system i förändring. I vissa länder och sektorer har frikoppling blivit verklighet, globalt väger den ekonomiska expansionen fortfarande tyngre än de tekniska framstegen – och i andra delar har klimatförstörelsen själv blivit en del av tillväxten. Tillsammans visar de hur sambandet mellan ekonomi och klimat inte längre kan förstås i en enda riktning, utan som flera parallella processer.

    Samtidigt växer forskningen som riktar blicken mot tillväxtens grundläggande roll. Flera studier pekar på att även där utsläppen minskar fortsätter resursanvändning och energibehov att öka, vilket väcker frågan om hur länge den nuvarande modellen kan bestå. Allt fler forskare menar att lösningen inte bara handlar om att bromsa utsläppen, utan också om att omdefiniera själva måttet på framsteg.

    I den riktningen går nu även internationella initiativ. FN:s generalsekreterare António Guterres har inrättat en expertgrupp för Beyond GDP, som ska ta fram nya indikatorer för mänskligt och planetärt välstånd – mått som väger in social rättvisa, ekologisk stabilitet och livskvalitet vid sidan av ekonomisk tillväxt. I en ledarartikel i Nature (oktober 2025) uppmanar redaktionen till att lämna ”BNP-fetischismen” bakom oss och i stället mäta samhällens framgång utifrån hur väl de får människor och planet att blomstra – en förändring som kan komma att omdefiniera vad tillväxt egentligen innebär. Frågan är kanske inte längre om tillväxt kan förenas med minskade utsläpp, utan vad som egentligen ska växa.

    Tips! Läs Supermiljöbloggens serie om nerväxt och hur ett hållbart samhälle kan formas bortom den tillväxtbaserade ekonomin.

    Första delen – Därför är tillväxt ohållbart: Energin och klimatet

    Andra delen – Därför är tillväxt ohållbart del 2: Resursutvinningen kollapsar planeten

    Tredje delen – Det här är nerväxt och posttillväxt: ”Låt oss tala om vad ekonomin ska leverera”

    Fjärde delen – Så har vi råd med nerväxt

    Ett dödsfall i minuten orsakas av hetta

    Termometer mot het himmel

    Extrem hetta i klimatkrisens spår dödar nu över en halv miljon människor om året, vilket innebär ungefär ett dödsfall i minuten. I världens storstäder ökar också antalet dagar med temperaturer över 35 grader. Det visar två studier som lagts fram inför FN:s klimatmöte COP 30 i Brasilien.

    Den första studien har publicerats av den ansedda tidskriften Lancet tillsammans med University College London och Världshälsoorganisationen WHO. Den andra kommer från den oberoende organisationen IIED, International Institute for Environment and Development.

    IIED har studerat drygt 40 av världens största städer och jämfört deras temperaturer under två perioder. Ett exempel är Brasilia, huvudstaden i Brasilien som står värd för COP-mötet. Under perioden 1994-2003 hade staden bara tre dagar per år med temperaturer över 35 grader, men under perioden 2015-2024 hade man hela 40 dagar med sådan extrem hetta. 

    Ökningen av antalet heta dagar märks i alla världens storstäder, från Washington och Madrid till Tokyo och Beijing. I Rom och Beijing har antalet dagar med över 35 grader fördubblats mellan de två undersökta perioderna, och i Manila har de till och med tredubblats. Den genomsnittliga ökningen ligger på 25 procent, men ingen storstad har undgått att drabbas.

    Allt fler dör av hettan

    Antalet dödsfall som kan kopplas till hetta har ökat i samma takt – med 23 procent sedan 1990-talet, enligt Lancet Countdown-rapporten. Den räknar med över en halv miljon sådana dödsfall per år.

    ”Vi understryker ständigt att värmestress kan drabba alla och kan vara dödlig, vilket jag tror att många inte förstår. Men alla dödsfall kopplat till hetta skulle kunna förebyggas”, säger professor Ollie Jay som deltagit i studien.

    Dödsfallen är inte bara tragiska för de berörda, utan påverkar också samhällsekonomin. Enligt rapporten kostade värmerelaterade dödsfall bland äldre 261 miljarder dollar förra året. 

    Produktiviteten går ner

    Hettan orsakar också en minskning av produktiviteten hos dem som arbetar utomhus eller i lokaler utan luftkonditionering. Här räknar rapporten med förluster på över en biljon dollar (en biljon är en miljon miljoner).

    Ändå subventioneras samtidigt fossila bränslen – de som huvudsakligen orsakar dessa samhällsekonomiska förluster – med enorma summor. Enligt rapporten satsade världens regeringar år 2023 nästan 1 000 miljarder dollar på sådana subventioner. Det är mer än tre gånger så mycket som det stöd som utlovats till klimatdrabbade fattiga länder, och mer än hela sjukvårdsbudgeten i vissa länder. 

    ”Rapporten gör det tydligt att bristen på klimatåtgärder nu dödar människor världen över. Samtidigt är åtgärder som bromsar klimatkrisen vår tids största möjlighet att förbättra människors hälsa”, säger WHO-representanten Jeremy Farrar. 

    På COP-mötet kommer WHO att arbeta hårt för att kopplingen mellan klimat och hälsa blir uppmärksammad. Man ser detta samband som det bästa argumentet för att få alla länder att ta den globala uppvärmningen på allvar.

    Omställningen måste öka takten massivt – på alla områden

    Inte ett enda grönt ljus syns i en ny rapport som utvärderar utvecklingen för 45 olika skiften som måste ske för att vi ska klara 1,5-gradersmålet. Mest slående är hur de statliga investeringarna i fossil energi fortfarande ökar.

    Sedan 2020 har miljöorganisationen World Resources Institute (WRI) publicerat sin State of Climate Action-rapport, som utvärderar hur det går i de olika omställningsprocesser och teknologiskiften som krävs för att vi ska nå 1,5-gradersmålet. Sektorer som granskas är till exempel energi, transporter, industrin, byggsektorn, jordbruket liksom klimatinvesteringar.

    Alarmerande otillräckliga framsteg

    Tio år efter Parisavtalet är ”framstegen alarmerande otillräckliga, vilket utsätter samhällen, ekonomier och ekosystem för oacceptabla risker” skriver WRI i ett pressmeddelande. Visserligen har den gröna omställningen kommit igång – men den går på tok för långsamt och i flera avseenden verkar den sakta in.

    Andelen elbilar har ökat rejält de senaste åren, liksom sol- och vindkraft. Förra året var elfordon den enda parameter som fick en grönmarkering för att utvecklingen var ”on track”. Men i år blir det bara en gul markering, en av totalt sex parametrar där utvecklingen går i rätt riktning men för långsamt, ”off track”. 29 indikatorer är orangemarkerade, vilket innebär att de är ”well off track”.

    Fossila investeringar ökar ännu

    Ett alarmerande exempel är kolkraften som skulle behöva fasas ut tio gånger snabbare. Det innebär att ett kolkraftverk om dagen skulle behöva stänga, sa WRI-forskaren Joel Jaeger under ett webbinarium den 28 oktober. Användningen av gas måste minska sju gånger snabbare och än så länge ersätter inte sol och vind den fossila energin. Avskogningen oroar också – den skulle behöva minska nio gånger snabbare. Köttkonsumtionen skulle behöva minska fem gånger snabbare. Stålindustrins utsläpp ökar, medan det ser något mer positivt ut när det gäller cementtillverkning.

    I flera avseenden går utvecklingen i helt fel riktning och markeras med rött, exempelvis bilåkandet som ökar. Ett annat skrämmande faktum är att offentliga investeringar i fossilt har ökat med i snitt 75 miljarder amerikanska dollar per år sedan 2014 – och trenden pekar fortsatt uppåt. Något bättre ser det ut när det gäller privata klimatinvesteringar.

    WRI poängterar hur viktigt det trots allt är att fortsätta arbeta mot 1,5-gradersmålet. Om 1,5 graders uppvärmning överskrids kommer det att få förödande effekter och varje tiondels grad spelar roll. Det är nödvändigt att fasa ut fossila bränslen under detta decennium – och även om utmaningarna är enorma, är det fortfarande tekniskt möjligt. Lösningarna finns och vi vet vad som måste göras, men världen måste skyndsamt lägga om kursen, enligt organisationen.

    Om att bruka skogen med ödmjukhet och respekt

    Skogen måste brukas med både ödjmjukhet och respekt. Det rådet utdelas i en nyutkommen bok som med sitt ovanliga upplägg och tänkvärda slutsatser väcker SMB:s krönikör Leif Östers starka gillande. En utmärkt julklapp till sig själv och andra, tipsar han.

    KRÖNIKA Min goda vän sitter på ett tåg och läser en ny bok. Sedan ringer hon mig och säger att boken är mycket bra och att även jag måste läsa den. Det handlar om biologen Ola Engelmarks nya skogsbok.

    – Ola Engelmark skriver som Torgny Lindgren talade. Säger min vän. Boken heter ”Skogen är min kropp” och ges nu ut på Carlssons förlag.  Det var ett bra råd, det där med att läsa boken.

    Den här boken har ett oväntat, smart och briljant upplägg. Författaren erbjöd nämligen 240 barn i åldrarna 7-15 år att rita och svara på frågan ”Hur ser du som barn på landets skogar och vad hoppas och tror du om skogarna när du blivit vuxen?” Och Engelmark  får massor av tänkvärda svar i ord och bild.

    Barnens och författarens tankar växelspelar

    Redan i bokens prolog pekar författaren på behovet av att inse att den som brukar en skog måste göra det med största möjliga ödmjukhet och respekt inför det okända och oförutsägbara. Boken blir sedan ett växelspel mellan barnens tänk och Engelmarks egna funderingar efter ett långt liv i skogen. 

    Boken innehåller många spännande tankar och intressanta referenser.  Någonstans mitt i boken påminner författaren om något som de flesta i dagens skogsbruk glömt bort. Nämligen att redan 1993 tog Sveriges skogsvårdsförbund fram skogsnäringens etiska rättesnören . Under punkten åtta slås fast att ”Allmänheten har rätt till korrekt information och att ge synpunkter. Jag är beredd att lyssna och ta intryck.”  

    Ja, en bra guide till ett sådant nytt förhållningssätt är då verkligen den här nya boken.

    Engelmark lyfter många utmaningar med dagens skogsbruk. Men han går inte i fällan att bara peka på problemen. I stället summerar han i slutet av boken sina konkreta förslag till hur vi bättre kan bruka våra skogar. Alla som beslutar om landets skogar bör läsa åtminstone detta kapitel. Välskrivet och intressant. Precis som hela boken. En perfekt julklapp till sig själv och till många andra.

    Flytande trädgårdar och kvävegödsel från blixtar – nio bra idéer för klimat och miljö

    Bilxtar

    Den som följer nyheterna på klimatet och miljöns område kan lätt känna sig deprimerad. Men bilden är inte nattsvart, för det finns också många goda idéer och människor som vill vända utvecklingen. Här presenterar vi några av dessa idéer. En del av forskningen är i sin linda, och inget av projekten löser alla problem, men genomgången visar i alla fall att det finns positiva och inte bara dåliga nyheter.

    KVÄVEGÖDSEL FRÅN BLIXTAR? Kvävegödsel görs av fossila bränslen och orsakar stora utsläpp, både vid tillverkningen och transporterna. Därför försöker forskare i Australien nu att tillverka kväve ur luften genom ”mini-blixtar” i laboratoriet.

    Naturliga blixturladdningar påverkar atmosfären så att kväve frigörs i en form som kan tas upp av växter. Det är den processen forskarna nu försöker utnyttja. Om det fungerar tänker man sig att större jordbruk i framtiden skulle kunna ha egna utrustningar för att producera konstgödsel hemma på gården, enligt Vetenskapens värld.

    SVALKANDE FÄRG PÅ HUSTAK. Forskare från USA, Kina, Singapore och Sverige har utvecklat avancerade, tunna material som både blockerar solstrålning och avger värme, vilket sänker inomhustemperaturen. Ett av materialen kan appliceras som färg, antingen genom att målas eller sprutas på ytor.

    Ett tak som målats med det specialdesignade materialet höll en inomhustemperatur som var 5,6 grader lägre än en annan byggnad målad med konventionell vit färg. På ett typiskt fyravåningshus i Bangkok skulle i så fall 12 000 kWh el kunna sparas in genom minskad luftkonditionering. Färgen ska också kunna användas på t ex bilar, tåg och maskiner, enligt ett pressmeddelande från Umeå universitet.

    FLYTANDE TRÄDGÅRDAR I BANGLADESH. Flytande odlingar har varit ett traditionellt sätt att odla i en viss del av Bangladesh, och börjar nu sprida sig till andra delar av landet när monsunerna blir allt mer oberäkneliga. Det handlar om konstgjorda öar som inte skadas av översvämningar utan höjer och sänker sig när vattennivån förändras.

    Öarna består av vattenhyacinter eller risstjälkar som bönderna samlat ihop och bearbetat så att de bildar en sammanhållen matta. På denna matta kan man sedan plantera matväxter som squash och okra, berättar BBC. 

    BEGAGNADE BATTERIER FÅR NYTT LIV. I Australien har det uppstått en marknad för begagnade elbilsbatterier, skriver Guardian. Kunderna anpassar batterierna till andra ändamål, som att lagra sol-el eller att ersätta dieselgeneratorer på fastigheter utan anslutning till elnätet. 

    Enligt Andrew Chadwick på företaget Second Life Battery Sales har batteriet i en elbil betydligt större kapacitet än vad som behövs för att lagra solcells-el till en privatbostad. Ett begagnat batteri kanske inte längre duger för en elbil, men med lite upprustning duger det bra för ett mindre solcellssystem.

    KAN BIOKOL TA HAND OM PCB? Vid University of Iowa försöker en forskare att använda bakterier för att bryta ner det giftiga ämnet PCB, polyklorerade bifenyler. Han hoppas kunna göra detta med hjälp av biokol, ett organiskt material som framställs genom att förbränna växtmaterial i en syrefri miljö. Biokolen skulle utgöra en bra miljö för bakterierna, och skulle också kunna dra till sig PCB från förorenade jordmassor genom så kallad adsorption, enligt en artikel på The Conversation.

    NOLL AVFALL I INDISK BY. Den lilla byn Aandhi nära Jaipur i Rajastan har blivit en mönsterby som omvandlar allt avfall till nyttigheter genom modern men enkel solcellsdriven teknik. Indiens ministerium för vetenskap och teknik berättar om byn i ett pressmeddelande.

    Aandhis mat- och jordbruksavfall tas om hand i en biogasanläggning som ger byn biogas till matlagning och elektricitet. Samtidigt tar maskar hand om avloppsvatten genom så kallad vermifiltrering, en teknik där maskar placeras i ett markfilter vilket förbättrar nedbrytningen av organiskt material. En anlagd våtmark vid en damm i byn tar också hand om en del av avloppsvattnet och förväntas öka den biologiska mångfalden.

    KATALYSATOR BRYTER NER PLAST. Kemister vid Northwestern University och Ames National Laboratory i USA har utvecklat en billig, lättillgänglig och nickelbaserad katalysator. Den riktar in sig på den problematiska plastgruppen polyolefiner, vars starka kolbindningar gör dem svåra att bryta ner.

    Polyolefiner finns i allt från ketchupflaskor till plastpåsar och yoghurtbägare, och utgör nästan två tredjedelar av den globala plastkonsumtionen,. Trots det återvinns bara några procent av plasten, eftersom de metoder som hittills provats kräver mycket höga temperaturer och dyrbara ädelmetaller. Den nya katalysatorn däremot är baserad på en särskild sorts nickelstruktur och klarar sig med lägre temperatur och mindre vätgas. Än så länge är tekniken i sin linda, men potentialen är enorm, enligt tidskriften Grus & Guld.

    SOLCELLER PÅ KANALER. Stora solcellsparker kräver mycket mark, vilket kan vara ett problem i tättbefolkade länder som Indien. Därför har man i delstaten Gujarat nu börjat täcka bevattningskanaler med solceller. 

    Detta är en lösning som har flera fördelar, enligt BBC. Solcellerna går snabbt att få på plats, så att de kan ge elektricitet till byar som legat utanför elnätet, och de gör också att mindre vatten avdunstar från bevattningskanalerna vilket gynnar jordbruket.

    FLYTANDE SOLKRAFT I KINA. Att bygga kraftanläggningar i saltvatten har länge setts som en utmaning på grund av korrosion, vågor och påväxt. Men nu har ett kommersiellt flytande solkraftverk byggts i Qingdao i Kina, vilket SVTs vetenskapsredaktion rapporterar om. Här flyter solpanelerna på havsytan, följer tidvattnet och kyls av vattnet, vilket enligt det statligt ägda företaget Sinopec ska öka effektiviteten.

    Flytande solkraft har vuxit snabbt de senaste tio åren. De flesta anläggningar finns i Asien, men främst på lugna dammar och reservoarer. En placering i havet ställer särskilda krav, och anläggningen i Qingdau har därför fått både särskilda flytelement och en förankring som ska stå emot stormvindar och kraftiga tidvatten.

    Åtta kulturupplevelser för miljöengagerade: november 2025

    November bjuder på kultur som värmer i både mörker och motvind. Månadens upplevelser rör sig mellan framtid och förlust, gemenskap och ansvar – från interaktiv teater och dokumentär film till ny musik och historisk klimatfiktion. Dessutom finns en chans att, genom ett museibesök, bidra till forskning om hur historia väcker känslor för natur och klimat.

    1. The Village – en framtidsfantasi: interaktiv teater om ansvar och gemenskap

    Långsjö Teater, Gnesta, 17 oktober – 9 november 2025

    Publiken kliver in i ett bysamhälle som försöker bygga upp en ny gemenskap efter en naturkatastrof. När de etablerade systemen brister blir du en del av berättelsen – med uppdraget att tillsammans med andra hitta vägar framåt. Genom teater, dans och deltagande utforskar Långsjö Teater vad ansvar, samarbete och kreativ beredskap kan betyda i en tid av omställning.

    → Till eventsidan

    2. Klimatet i terapi: dokumentär om forskarnas känslor inför krisen

    Biopremiär 14 november på utvalda biografer, i distribution av TriArt Film

    Regi: Nathan Grossman

    På ett ödsligt hotell vid motorvägen möts sju klimatforskare för att utforska ett okänt fält – sina egna känslor. Under ledning av en terapeut försöker de bearbeta den ångest och maktlöshet som följer med att veta för mycket om planetens framtid. Resultatet blir ett ovanligt och humoristiskt möte mellan vetenskap och sårbarhet, där Nathan Grossman med skärpa och värme skildrar vad som händer när fakta möter känslor.

    → Se trailern

    3. Forntider – gratis museivisning där du bidrar till klimatforskning

    Historiska museet, Stockholm, 11, 12, 13 och 16 november 2025

    Delta i en guidad visning av Forntider och hjälp forskare förstå hur historia kan väcka känslor för klimat och miljö. Besöket är kostnadsfritt och en del av ett forskningsprojekt om miljökommunikation, lett av SLU tillsammans med Lunds universitet och Statens historiska museer. Före och efter visningen svarar du på två korta enkäter – och får kaffe och fika som tack för insatsen.

    → Boka plats

    4. EcoEcho: Live Streamed Concert – musik som låter klimatet tala

    Livesändning, 8 november 2025, kl. 23.00 svensk tid

    EcoEcho förenar musik och vetenskap i en livesänd konsert som gestaltar klimatkrisen genom ljud och känsla. Två verk står i centrum – Audyssey av Eduardo Del Signore och Voice of the Animals av Scarlet Rivera – där klimatdata och naturens rytmer blir till gripande kompositioner som väcker både hopp och handlingskraft.

    För att delta registrerar man sig som kostnadsfri Streaming Partner och får länken skickad en vecka före konserten.

    → Till eventsidan

    5. Konsert för klimatet – Hör, vinden ger svar! – musik och poesi för jorden

    Storvreta kyrka, Storvreta, 16 november 2025 kl. 18.00

    En kväll där musik, poesi och engagemang möts. Inga Stenlund och Anders Hedman läser sonettkransen Karnevaldansen, medan lokala musiker framför nyskriven musik för klimatet. Under kvällen talar Henrik Rosén om Act Svenska kyrkans arbete för klimaträttvisa – och efter konserten bjuds det på fika.

    → Till eventsidan

    6. Ny musik för klimatet – konsert och EP-släpp i Umeå

    Klossen, Umeå, 29 november 2025 kl. 17.00

    Popartisten Sara Idani släpper sin klimat-EP ”No planet for young souls” och bjuder in Nikita och Livs Ord till en kväll där musiken möter miljörörelsen. Under konserten framförs ny musik om klimat, gemenskap och framtid, i samarbete med Naturskyddsföreningen och JAQ Studios. Ett tillfälle att uppleva klimatfrågorna med både hjärta och rytm – och kanske lämna med ny energi.

    → Till eventsidan

    7. The Merge – klimatfiktion och body horror om minne och förlust

    Grace Walker, utgivning november 2025

    I ett framtida London, präglat av klimatförändringar, erbjuder regeringen ett nytt sätt att spara resurser: människor kan smälta samman till en kropp och dela medvetande. När Amelia låter sig själv och sin sjuka mor delta i försöket blir resultatet något helt annat än hon tänkt sig – en sammansmält varelse fångad mellan två medvetanden. The Merge är en litterär debut som förenar klimatdystopi, psykologi och kroppslig skräck i en gripande berättelse om kärlek, kontroll och gränsen för vad som gör oss mänskliga.

    → Läs mer om boken

    8. Beasts of the Sea – roman om människans spår i naturen

    Iida Turpeinen, utgiven 20 oktober 2025

    Den finska debutromanen Beasts of the Sea rör sig genom tre århundraden av upptäckter, vetenskap och förlust. Från 1700-talets expeditioner i Norra ishavet till 1900-talets museisalar följer berättelsen Stellers sjöko – ett utdött djur som fortsätter att påverka människor långt efter sin försvinnelse. En stillsam och storslagen historisk klimatfiktion om vår vilja att förstå och återuppväcka det som naturen – och vi själva – har förlorat.

    → Läs mer om boken

    Tips!

    Några av oktober månads kulturupplevelser går fortfarande att ta del av. Missa inte vår förra upplaga här → Nio kulturupplevelser för miljöengagerade: oktober 2025.

    EU kan backa om skogen – efter brev från Sverige och Finland

    Ulf Kristersson och hans finske statsministerkollega Petteri Orpo skrev i september ett brev till EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen där de vädjade om lättnader i klimatkraven på skogen. Nu ser det ut som att EU viker ned sig.

    Skogar som inte avverkas fungerar som en viktig kolsänka – de binder koldioxid. Därför har EU haft höga krav på att medlemsländerna inte får avverka för mycket. Detta har dock Sverige och Finland protesterat mot, med hänvisning till att skogsindustrin är viktig för ländernas ekonomier och arbetsmarknader. Samtidigt har länderna fått kritik för att de skyddar mindre skog än andra EU-länder.

    Ändå verkar nu Ursula von der Leyen nu gå på den svenskfinska linjen och lätta på klimatkraven, rapporterar Dagens Nyheter. I ett brev till nationella ledare som tidningen Politico publicerat, skriver hon att EU nu jobbar med pragmatiska lösningar som ska minska svårigheterna för länderna. Bakgrunden är att EU-länderna nu försöker komma överens om sitt klimatmål för 2040.

    Finsk skog släpper ut mer än den tar upp

    I DN:s artikel pustar företrädare för Lantbrukarnas riksförbund och Skogsindustrierna ut och menar att klimatarbetet bör handla om att få bort de fossila utsläppen – inte om skogen. Men mer än 50 miljöorganisationer inom Climate Action Network har kritiserat Sverige och Finland för att underminera målen både för klimat och biologisk mångfald.

    Finska skogar är dessutom inte längre en kolsänka, utan släpper ut mer koldioxid än de tar upp. Enligt forskare måste avverkningen minska om landet ska kunna nå klimatmålen. I Sverige anses skogen fortfarande vara en kolsänka, men tillväxten har minskat på grund av klimatförändringar, barkborreangrepp – och kraftigt ökad avverkning, skriver DN.

    Svårare att nå klimatmålen

    Om skogen inte suger upp koldioxid blir det ännu svårare för länderna att nå klimatmålen. Någonstans måste ju utsläppsminskningarna ske, om inte inom skogen så ökar trycket på transportsektorn, vilket DN också skrivit om. Men även där har utsläppen ökat i och med den minskade reduktionsplikten.

    Enligt Markku Rummukainen, professor i klimatologi vid Lunds universitet, skulle en minskad avverkning inte behöva betyda en katastrof för den svenska ekonomin om skogsindustrin satsade på kvalitetsprodukter snarare än pappersmassa. Och även en relativt liten minskning i avverkning skulle ge stor klimatnytta:

    Lagstiftning om måttligare avverkningsnivåer skulle kunna vara en stark åtgärd. Det skulle räcka att gå tillbaka till avverkningsnivåerna i början av 2000-talet, säger Markku Rummukainen till Dagens Nyheter.

    ← Tipsa!

    Tipsa oss

    Har du något du tror vi missat och kanske borde skriva om? Vi tar tacksamt emot alla tips du kan bidra med. Maila direkt till tips@supermiljobloggen.se eller fyll i formuläret nedan.