Stötta SMB
Du kan trycka Shift + S för att få fram sökfältet när som helst och Esc för att stänga det.
Tryck ENTER för fler resultat, då kan du även förfina din sökning.
    Stäng

    Mattias Goldmann: Här är landet där miljörörelsen bestämmer

    Posted on by Supermiljöbloggen

    Albanien satsar allt på ett kort: EU-medlemskap. Drygt 90 procent av befolkningen är för, och nu har miljörörelsen trumf på hand som kan avgöra landets framtid, skriver Mattias Goldmann, som nyligen besökt Albanien, i en krönika.

    KRÖNIKA Här hemma har många tappat tron på EU. Man kan inte lita på EU-kommissionens besked längre. De får ge sig mot EU-parlamentet där populister och rasister plötsligt fått makt och inflytande. Medlemsstater blockerar framsteg. Ungern tillåts blockera, Tyskland diktera.

    Kritiken är överdriven och dum, för lagt kort ligger. Fit for 55 till 2030, 90 procent minskade utsläpp till 2040, klimatneutralt till 2050. Allt detta gäller. Men överdriven betyder inte osann, och ett halvfullt glas kan raskt bli halvtomt eller värre. 

    I tider där klimat är bortglömt eller woke här hemma är det viktigt att kunna lita på EU. Vi klimatengagerade behöver känna stödet, de klimatignorerande behöver känna hotet. Hotet om dryga böter om vi bommar klimatkraven, hotet om att inte få tillgång till fonder, medel och rösträtt på mötena om man inte lever upp till EU-kraven.

    Befolkningen har minskat med 20 procent på 15 år – lämnar landet

    Det är här Albanien kommer in i bilden. De och Montenegro ligger längst fram för att bli EU-medlemmar, och nu går det undan. Sen Kroatien gick med 2013 har ett land lämnat och inget kommit med, så det är viktigt för EU. För Albanien är det avgörande. Som det är nu vill inte många vara kvar. Sedan 2010 har befolkningen minskat med 20 procent, till 2.5 miljoner. FN förutspår en halvering under detta sekel. Framtiden finns någon annanstans. Försöken att få folk att stanna funkar inte – att du får gratis utbildning om du jobbar några år i landet leder till att man tackar nej till utbildningen. När det finns för få läkare, lärare, poliser kvar, ja, då drar de andra. 

    Det byggs som tusan i Tirana. Ständigt nya flådiga skyskrapor, men vem ska bo där? Vem ska ha kontor och butiker? Mycket är fasad och pengatvätt, rykten om att amerikanska affärsmannen tillika Donald Trumps svärson Jared Kuchner ska investera. Folket på gatan är kritiska, borgmästaren i Tirana avgår i korruptionsskandal, till och med världens första AI-minister verkar köpt. Men en sak är albanerna eniga om: Enda chansen till revansch är att gå med i EU. 92 procent av albanerna är för. 

    Det är här miljörörelsen kommer in. Och tilltron till EU. För EU-kommissionen sätter stenhårda krav på vad Albanien måste göra för att få bli medlem. Den fjärde november kom senaste regelboken där EU analyserar landets förutsättningar för inträde i unionen i 31 kapitel. ”Albania is moderately prepared” återkommer 31 gånger. Nu är det ord och inga visor; korruptionen måste bekämpas, medborgare måste få reellt inflytande och miljöskyddet måste förbättras. 

    Där de tre områdena överlappar finns miljörörelsen.

    Miljörörelsen kan avgöra Albaniens framtid

    Jag var nyligen i Albanien i en vecka. Vi besökte en underbart vacker sjö på gränsen mot Montenegro. Unika fiskarter. 100 fiskelicenser var överenskommelsen, men mystiskt blev det 500. I den unikt fina Ramsar-klassade våtmarken intill kusten söderut, byggs plötsligt en flygplats. Hur gick det till? Ingen vet. Allt som byggts mitt i Tiranas fina stadspark och vattenreservoar? Ingen vet, inget sett. Men en sak vet alla: Detta måste ta slut nu, annars blir det inget EU-medlemskap. 

    Mattias Goldmann ihop med representanter från Albanska miljörörelsen, bland annat från organisationen Co-Plan. Foto: Mattias Goldmann.

    Albaniens miljörörelse har förstås protesterat mot allt detta. För döva öron. Och att vara albansk miljörörelse är ingen dans på rosor, det finns inga statliga medel att söka, ingen vill bli medlem eller månadsgivare. Så miljörörelsefolket är också konsulterna, som inventerat fåglarna, räknat fiskarna, mätt luftkvaliteten – allt för att upprätta dokument som ingen brytt sig om. Tills nu. Nu är deras expertis Albaniens chans att komma med till 2030, att snabbt komma förbi ”moderately prepared” som förstås är diplomatspråk för ”skärp er nu då”. 

    Det är fullsatt på albanska miljörörelsens konferenser, vartenda stånd är bokat när de anordnar öppen dag på torget, fullt mediepådrag när de presenterar någon rapport – för miljörörelsen avgör Albaniens framtid. Men miljögänget har inte låtit detta stiga dem åt huvudet. De har ögonen på bollen; detta är vad de förberett sig på sedan diktaturen avskaffades.

    Blir det bättre för Albanien med EU-medlemskap? Inte nödvändigtvis – det blir ju ännu lättare att lämna landet. Men utan EU-medlemskap blir det sämre, det är givet. 

    I dessa tider behöver vi ett ljus i mörkret. Albaniens medlemskapsförhandlingar ger oss två: Miljörörelsens fortsatta relevans och EU:s stärkta trovärdighet.

    Både skoj och allvar när SMB firade 15 år med mingelfest

    Posted on by Supermiljöbloggen
    Bild på deltagarna i SMB:s festmingel den 13 december för att fira 15 år.

    Inför valet 2010 visade medierna mycket lågt intresse för miljön. Som en motreaktion startades Supermiljöbloggen. Under luciakvällen firade SMB 15 år med en mingelfest för gamla och nya medarbetare, medlemmar och vänner. Kvällen bjöd på minnen och goda samtal vid borden, men också på en djuplodande paneldebatt om klimatjournalistikens framtid. Det finns stora utmaningar, var panelen överens om.

    SMB:s ordförande Lisa Nilsson välkomnade alla som samlats i festlokalen på Bacchi Syre i Gamla stan och utbringade en skål för tonåringen. Därpå gjorde ansvarige utgivare och redaktör Jan Lindsten en liten summering av SMB:s verksamhet alltifrån starten till idag.

    Ett mycket stort antal skribenter, över 60 totalt, samt gästkrönikörer har under dessa år producerat många tusen artiklar och inlägg, och SMB har mött uppmärksamhet – inte bara hos läsarna – som resulterat i flera utmärkelser, fick deltagarna veta. Till exempel WWF:s pris som ”Årets miljöhjälte” 2015, och Aftonbladets Klimatjournalistpris 2025 tillsammans med ETC för granskningen av näringslivets tankesmedja Timbros samarbete med klimatförnekande och oljefinansierade Atlas Network.

    Tunga frågor till tung panel

    Hur ser då framtiden ut för klimatjournalistiken? Vilka är utmaningarna och varför verkar intresset vara på nedgång bland yngre, som drabbas mest av effekterna av det allt varmare klimatet? Dessa tunga och avgörande frågor diskuterades under en knapp timme av SMB:s panelgäster Beatrice Rindevall, Naturskyddsföreningens ordförande, DN:s kulturchef Björn Wiman och Svenska Dagbladets vetenskapsjournalist Therese Bergstedt. SMB:s styrelseledamot Annicka Flovin (till vänster i bild) modererade samtalet.

    Och, ja, visst har intresset och kunskapen inom medierna ökat sedan SMB såg dagens ljus. Men något har hänt under senare år, konstaterade panelen, som var överens om att klimat- och vetenskapsjournalistiken hade sin höjdpunkt efter den rekordvarma sommaren 2018 och under pandemin.

    Därefter har den backat till en deprimerande nivå, tyckte Beatrice Rindevall, som tidigare varit skribent och redaktör på SMB.

    – Ja, och medielandskapet är helt annorlunda. Idag konkurrerar journalisterna med varenda individ som är sin egen medieskapare. Demokratin urholkas, vi har ett kulturkrig och utsatta journalister – de hamnar i en perfekt storm och har stora krav på sig att prestera.

    ”Högre nivå och mer kunskap på redaktionerna”

    Björn Wiman menade ändå att nivån har höjts generellt, och att det finns mycket mer kunskap hos journalisterna än när SMB startade.

    – Journalisterna använder sitt tyngsta redskap – spaden – för att blottlägga klimatkrisen. Och klimatjournalistik har belönats med Stora Journalistpriset. Det hände inte förr, sade Björn Wiman.

    – Men tendensen går inte åt rätt håll. Klimatet har blivit ett slagträ i kulturkriget. Att vara kvinna och klimatreporter är att just vara i den perfekta stormen, fortsatte han med hänvisning till SVT:s tidigare klimatreporter Erika Bjerstrand som lämnat sin tjänst.

    Att demokratin och public service är under press lyftes fram som några av de viktigaste hoten mot klimatjournalistiken – liksom det nya medielandskapet, med desinformation och ekokamrar i de sociala medierna. Att klimatjournalistiken av vissa hävdas vara ”politiserad” har gjort mediecheferna rädda för att deras reportrar ska uppfattas som aktivister, eller att de ”driver en agenda”.

    Ett minskande intresse verkar också finnas från mediecheferna, snarare än från läsarna, och det har lett till att klimattjänster plockats bort från många redaktioner.

    – Cheferna vill att klimatet ska genomsyra det mesta, men då riskerar det att inte bli någons ansvar. Däremot bevakas den gröna omställningen på näringslivssidorna, sade Therese Bergstedt.

    ”Hoppet skapar vi själva”

    Kraven på att klimatjournalistiken alltid ska ha en ”hoppfull” twist gillades inte av Beatrice Rindevall:

    – Det är ett rött skynke för mig! Vi ska inte lura folk. Men det hoppfulla för mig är att bekämpa narrativet att det inte finns acceptans för omställningen. Det gör det, och det är vår styrka. Naturskyddsföreningen har över 200 000 medlemmar, det är fler än Tidöpartierna och Socialdemokraterna har tillsammans. Det borde ge oss självförtroende – där finns det hopp. Och hopp är ett verb – något vi skapar, sade hon.

    Therese Bergstedt framhöll dock att det verkar finnas en del trötthet mot ständiga nyheter om det dåliga läget.

    – Det är problem att få läsning på en del klimatnyheter. Granskningar går bra, men det som folk tycker att de redan hört – att utsläppen ökar, glaciärerna smälter – det klickar de inte på. ”Konstruktiva nyheter” om det som kan göras går bättre. Människor har lättare att ta till sig klimatkrisen om man pekar på lösningar. Det betyder inte att vara okritisk, för samtidigt är det viktigt att vara tydlig med begränsningarna.

    Björn Wiman pekade på att den existentiella klimatkrisen är en ”berättelse som måste gestaltas.”

    – Ja, vi befinner oss alla i en extrem situation – även om vi inte klickar. Det är oerhörda saker som håller på att hända medan vi fortsätter som vanligt. Ändå är det många som bryr sig och känner en existentiell förtvivlan. Här kan journalistitken fylla en viktig funktion. Vi som art har aldrig befunnit oss i en liknande situation och det är en enorm story.

    Hur möta yngres minskade klimatintresse?

    Panelen hade fler viktiga frågor att besvara. Här kommer några av replikerna:

    De yngre verkar mindre intresserade av klimatfrågan – hur kan detta mötas?

    Therese Bergstedt: Jag vill ifrågasätta att intressent har minskat. SOM-mätningarna visar att 3 av 10 saker folk oroar sig mest för har med klimat och miljö att göra. En annan enkätundersökning har visat att 89 procent vill att politikerna ska göra mer för klimatet.

    Björn Wiman: Det är viktigt att komma ihåg att förändring inte sker linjärt. Nu ser vi att Gen Z revolutionerar på många håll i världen. Fortsätt att arbeta enligt din övertygelse och fastna inte i defaitism. Klimatet är inte en binär situation. Ju mer CO2 vi släpper ut, desto sämre kommer det att bli, men vi kommer inte till en explosion eller ett stup.

    Beatrice Rindevall: Man måste känna att man har makt att förändra. Det gäller politik över huvud taget. Unga ser inte att demokratin är rustad att möta problemen. Och det är inte ungas ansvar att städa upp skiten. Det är vi, och de äldre som ska be om ursäkt och lösa detta!

    Hur ser framtiden ut för klimatjournalistiken?

    Björn Wiman: ”Utvecklingen går i dialektiska vågor. Något kommer att dyka upp som vi inte kan förutspå. Vi journalister bör lyssna på Luther som sa till skomakaren: Gör bättre skor. Vi ska fokusera på att göra bättre journalistik.”

    Therese Bergstedt: ”Det kommer behövas mer av den, allt eftersom problemen ökar. Publiken finns. Jag är optimist – eller i alla fall konstruktivt hoppfull.

    Beatrice Rindevall: ”Allt beror på hur vi hanterar attacken mot demokratin. Vi ser hat och hot mot journalister och misstroendespridning av public service och etablerade medier, samtidigt som desinformationen ökar. Utan de demokratiska byggstenarna kommer klimatjournalistiken vara i kris.”

    Panelsamtalet väckte många tankar och reflektioner, som det spanns vidare på under kvällens återstående minglande. Bland annat.

    Klar majoritet positiva till nerväxt – när de förstår vad det är

    Posted on by Lukas Frisell

    Drygt 80 procent av tillfrågade britter och knappt 75 procent av amerikaner är positiva till en nerväxtomställning – om de först får ta del av de bakomliggande politiska förslagen. Men stödet är betydligt lägre för nerväxt när ingen förklaring ges. Det visar en ny studie, som för första gången undersökt stöd för nerväxtförslagen ihop.

    Nerväxt är uppfattningen att höginkomstländer behöver minska sina ekologiska avtryck genom att, planerat och demokratiskt förankrat, skala ner skadlig produktion och skifta fokus från tillväxt till välbefinnande. Detta som följd av att rika länder överanvänder materiella resurser och inte lyckas minska utsläppen tillräckligt snabbt för att undvika klimatets kollaps.

    I takt med att det blir allt tydligare att konventionella lösningar och produktionssystem ter sig oförmögna att minska utsläppen, stoppa massförlusten av den biologiska mångfalden och få de andra fem överskridna planetära gränserna att återgå till säkra nivåer har idéer om nerväxt gått på frammarsch de senaste åren.

    Detta till trots har nerväxt ofta avfärdats för att inte ha stöd hos befolkningen. Det är sällan nerväxt når det allmänna politiska samtalet. Och de få gånger nerväxt som diskussionsämne bryter igenom så präglas det ofta av missuppfattningar, vilket Syres ledarskribent Felicia Wartiainen påpekat.

    Nu visar en ny studie att en stor majoritet av både britter och amerikaner uttrycker stöd för nerväxt – när de presenteras med rörelsens kärnförslag. 

    Det är den första i sitt slag som undersöker stödet för de samlade nerväxtförslagen. Flertalet studier har tidigare påvisat stöd för flera av förslagen var för sig, men inte paketerade ihop.

    Möts av en lång summering av nerväxtförslagen

    Studien, som publicerats i den vetenskapliga tidskriften The Lancet, består egentligen av två understudier, där den första låter deltagarna ta ställning till samtliga alternativ medan deltagarna i den andra slumpmässigt endast ställs inför ett alternativen.

    Alternativen att ta ställning till var ‘nerväxt’, andra alternativa begrepp som ‘välbefinnande-ekonomi’ och ‘ekosocialism’, nerväxtförslaget i stort och nerväxtförslaget i stort tillsammans med något av de nämnda begreppen. De deltagare som fick ta ställning till enskilda begrepp gjorde så utan att ta del av någon form av tillhörande förklaring, förutom när begreppen sattes ihop med nerväxtförslaget i stort.

    Totalt deltog ett representativt befolkningsurval på nästan sextusen personer från USA och Storbritannien.

    Det som forskarna bakom studien formulerar som just ’nerväxtförslaget i stort’ är en summering av de mest framstående idéerna, värderingarna och åtgärdsförslagen som nerväxtrörelsen föreslår. Summeringen är över en sida lång, men lyfter bland annat fram nedskalning av skadlig och onödig produktion, införandet av en allmän jobbgaranti, utökad välfärd samt avkommersialisering av de mest basprodukter och -tjänster. Även sänkt arbetstid, mer ekonomisk demokrati, upphörandet av rika länders plundrande av fattigare länders resurser på ojämna villkor och en teknologisk utveckling som bör präglas av tillräcklighet är lyfts fram som centrala nerväxtförslag.

    Supermiljöbloggen har tidigare förklarat motiven och idéerna bakom dessa förslag i en omfattande artikelserie. I den kan man ta del av en mer detaljerad redogörelse om nerväxt och dess förslag.

    Överväldigande majoritet positiva

    Resultaten visar att en överväldigande majoritet av de tillfrågade i Storbritannien ställer sig positiva till nerväxtförslaget i stort: 81 respektive 82 procent i understudie 1 och 2 uttrycker att de antingen delvis eller helt och hållet stöttar förslaget. I USA är motsvarande resultat 73 och 72 procent.

    Vad gäller de olika begreppsalternativen var för sig är skillnaderna mellan understudie 1 och 2 större. ‘Välmående-ekonomi’ får högst stöd i båda länderna – som mest 81 procent av britterna i understudie 1 och som lägst 39 procent av amerikanerna i understudie 2. ‘Ekosocialism’ får ungefär en tredjedels lägre stöd än ‘välmående-ekonomi’ genomgående, både mellan studierna och de två länderna.

    Det som hitintills utgjort rörelsens huvudbegrepp – ‘nerväxt’ – får lägst stöd av de tre alternativen, med i regel knappt hälften av stödet som uttrycks för ‘välmående-ekonomi’. I understudie 1 uttrycker sig endast 26 procent av britterna och 28 procent av amerikanerna som positivt inställda, medan motsvarande siffror i understudie 2 landar på 20 respektive 13 procent.

    Liknande stöd när förklaringen kommer med

    Men när de tre begreppsalternativen inte längre presenteras utan vidare förklaring utan istället tillsammans med nerväxt i stort-beskrivningen – vilket endast görs i understudie 2 – så blir bilden en annan. De olika begreppen får då både betydligt högre stöd och betydligt mer liknande sådant. 

    Av de tillfrågade britterna får begreppen ett stöd som varierar mellan 74 och 84 procent, där ‘nerväxt’ och ‘ekosocialism’ värderas nästintill lika högt medan stödet för ‘välmående-ekonomi’ nu endast är fåtalet procentenheter högre. I USA är mönstret liknande men stödet varierar endast mellan 67 och 72 procent.

    Studien fann heller ingen indikation på att socioekonomiska faktorer som inkomst eller upplevd trygghet påverkade studiens deltagares olika val och graderingar. Annan forskning visar dock att posttillväxt har störst stöd bland låginkomsttagare, åtminstone i USA. 

    ”Medborgarstöd inte ett hinder”

    Forskarna bakom studien drar slutsatsen att en nerväxtomställning har stort stöd bland befolkningen, oavsett vilket begrepp som används, och att motstånd mot nerväxt förekommer i huvudsak när människor möter begreppet utan tillhörande förklaring.

    Ytterligare analyser som forskarna gjort tyder på att detta motstånd är en följd av låg allmän förståelse för vad nerväxt är och från ett generellt ogillande av nerväxt som begrepp.

    Nerväxt som åtgärdsförslag är otvivelaktigen komplicerat att initialt förstå, och kommer med ett samlingsnamn som för många uppfattas som negativt. Men att stödet för nerväxtförslagen inte finns i befolkningen ifrågasätts av forskarna bakom studien:

    Långt ifrån att vara allmänt impopulärt visar våra resultat att allmänheten starkt stödjer visionen att minska skadlig produktion och prioritera välbefinnande. Allmänhetens motstånd mot nerväxt är därför inte rotat i motsatsen till dess innehåll, utan följer av en brist på möjligheter att ta del av nerväxt som en sammanhängande, målinriktad politik. Detta visar att politiker och beslutsfattare i USA och Storbritannien bör börja att mer öppet diskutera nerväxt och andra alternativa ekonomiska strategier med sina medborgare, eftersom det är tydligt att medborgarstöd inte är ett hinder för att inleda dessa debatter, säger Dario Krpan, huvudförfattare till studien, vid London School of Economics and Political Science.

    Det finns inte mycket som tyder på att detsamma inte skulle gälla i Sverige. SMB har tidigare rapporterat att stödet för radikala gröna samhällsvisioner – däribland nerväxt – är stort och framförallt underskattat.

    En liknande situation tycks även återfinnas i EU-parlamentet, där många parlamentariker uttrycker skepsis mot tillväxtnarrativ.

    Läs även SMB:s omfattande artikelserie om nerväxt och posttillväxt:

    Första delen – Därför är tillväxt ohållbart: Energin och klimatet

    Andra delen – Därför är tillväxt ohållbart del 2: Resursutvinningen kollapsar planeten

    Tredje delen – Det här är nerväxt och posttillväxt: ”Låt oss tala om vad ekonomin ska leverera”

    Fjärde delen – Så har vi råd med nerväxt

    Sand – en billig resurs som bör bli dyrare

    Posted on by Ingela Björck
    Händer med sand

    Att utvinna ny sand för hus- och vägprojekt bör bara få göras när det inte finns några alternativ. Produkter med mycket sand i, som betongelement, bör återbrukas i sin helhet eller brytas ner så att sanden kan återanvändas. Det hävdar en ny rapport från Arena Idé.

    Sand ingår i många byggmaterial: omkring 70 procent av all betong består av sand, liksom 94 procent av vägarnas asfalt och lika mycket av allt nyproducerat glas. Men sand finns också på mer oväntade ställen, som i kakelplattor, tandkräm, livsmedelstillsatser, batterier, datorer och solceller.

    Städernas tillväxt och det moderna samhällets utveckling har ökat behovet av sand. Idag utvinns över 50 miljarder ton sand årligen, en siffra som väntas stiga till 60 miljarder ton fram till 2030. Det är tillräckligt för att bygga 370 städer av Stockholms storlek varje år, skriver hållbarhetsvetaren Lova Schildt från Stockholm Resilience Center i rapporten, som har undertiteln ”om den svenska sandutvinningen och en begynnande global resurskris”.

    Ökensand duger inte

    Med tanke på Sahara och andra stora öknar kan det verka konstigt med en resurskris för sand. Men sand finns av många kvaliteter, med olika form och olika mineralinnehåll, och till t.ex. betong duger ökensand inte alls. Därför har ökenlandet Dubai importerat enorma mängder sand från Australien till sina skyskrapor. 

    Ett annat land med stor sandimport är Singapore. För att utöka sin yta har Singapore importerat sand från havsbottnar och stränder i Indonesien, Malaysia, Vietnam och Kambodja. Importen har fått landet att växa, men gett förstörda korallrev, fördärvat fiske och andra skador för människor och miljö i grannländerna.

    Sverige hör till EU-toppen när det gäller uttag av sand, grus och bergkross per capita. Enligt Statistiska centralbyrån utvanns det 109 miljoner ton icke-metalliska mineraler i landet år 2020, mer än dubbelt så mycket som timmer.

    Ingen avgift för täkter

    I Sverige kommer sand till betong och andra produkter framför allt från bergtäkter vars sten krossas till grus och sand. Sverige har ingen särskild avgift kopplad till täkter, oavsett vilka miljöskador i form av förlust av grundvatten, biologisk mångfald och landskap de kan föra med sig. 

    ”Den låga prisnivån reflekterar inte resursernas egentliga värde och bidrar till att marknaden saknar incitament att investera i återbruk, återanvändning, återvinning och alternativa material”, skriver Lova Schildt.

    Både myndigheter och industri talar idag om värdet av återvinning i byggsektorn, men än så länge utgör byråkrati, logistik och traditioner en broms. Så länge det är billigare att bryta nytt blir detta den enklaste vägen, framgår det av rapporten. 

    Den föreslår att nyutvunnet material beskattas så att dess verkliga värde avspeglas, att nybyggen designas på ett sätt som underlättar framtida återbruk, att underhåll och ombyggnad prioriteras före nybyggen och att icke-sandbaserade material används där det går. Bland de senare nämns trä, men också nya material som ”bio-tiles” (kompositplattor av organiska material) och så kallad bottenaska.

    Sand till nytta, förstörelse och glädje

    Om sand handlar också den nyutkomna reportageboken ”Sand”, skriven av resejournalisten och sandstrandsälskaren Per J Andersson. Han beskriver förstörda miljöer där ”sandmaffior” farit fram, antingen illegalt eller halvlegalt genom att överträda givna tillstånd. Sådan verksamhet finns nu i många länder, och de som protesterar kan mötas med dödshot. 

    Sandens betydelse för det moderna samhället och de moderna städerna framgår tydligt i boken – men den handlar också om glädjen av sand: vackra stränder, kamelritter, sandlådelek, sandskulpturer och beachvolleyboll. Författaren har också träffat sandsamlare, som har en egen internationell organisation och ordnar ”sandfester” vart tredje år.

    Debatt: ”Svensk varg- och viltförvaltning i förfall”

    Posted on by Supermiljöbloggen
    Bilden föreställer en varg

    Regeringens mål att minska den svenska vargstammen från dagens cirka 350 till 170 individer är ovetenskapligt och riskerar att utplåna den redan svårt inavlade stammen helt. Det skriver Birgitte Kropf, aktiv som vargfadder i Svenska Rovdjursföreningen, på SMB debatt.

    Detta är en debattartikel. Analyser och ställningstaganden är skribentens egna. För att skicka in en debattartikel, mejla kontakt@supermiljobloggen.se och bifoga text, profilbild och din titel.

    DEBATT Regeringen i Sverige har, med landsbygdsministern Peter Kullgren i spetsen, beslutat att inom en treårsperiod öka anslaget till Naturvårdsverket med 338,3 miljoner kronor för att mer än halvera den redan svårt sargade vargstammen från ungefär 355 vargar till 170 individer till 2028. Dessutom med bibehållen rätt att fortsätta idka skydds- och licensjakt (Landsbygds- och infrastrukturdepartementet, 250915). ”Stegvis” ”kontrollerad minskning” hjälper inte att göra detta förskräckliga mindre förskräckligt. Detta förfarande är helt emot EU:s Art- och habitatsdirektiv, vars övergripande mål är att vargen ska vara livskraftig på lång sikt.

    Direktivet är en lagstiftning med syfte att bevara Europas biologiska mångfald genom att skydda varg och andra vilda djur och deras livsmiljöer och att det är förbjudet att avsiktligt döda eller fånga varg. I maj 2025 har Europakommissionen, efter påtryckningar från politiker som Peter Kullgren, godkänt att vargen inom EU flyttas ned från ”strikt skyddad” till enbart ”skyddad”. Denna ändring innebär dock att medlemsländerna fortfarande måste säkerställa att vargens livskraft är gynnsam på lång sikt (EU-kommissionen, 2025).

    EU har äntligen reagerat

    Nu i november har äntligen EU-kommissionen reagerat och har starkt kritiserat den svenska regeringens vargpolitik. 170 vargindivider helt går emot EU:krav på att natur- och djurvården ska grundas på vetenskapliga beslut och fakta. Kommissionen kräver nu en ny rapport från regeringen. 

    Enligt tidskriften Sveriges Natur har beslutet om minimeringen av antalet vargar även fått kritik av två internationella forskare, vilka anlitades av Naturvårdsverket för utredningen av konsekvenserna av minskningen. De uppger själva att regeringen har feltolkat deras forskning. Dessutom visar forskning vid Stockholms universitet, (Science 2022) att det behövs minst 500-2000 vargar för att uppnå gynnsam bevarandestatus. Att 170 vargar skulle för att bevara en på lång sikt livskraftig vargstam är ett ovetenskapligt påstående.

    I januari börjar licensjakten på varg. Jägarkåren har rätt att skjuta 48 vargar. Jägarkåren har rätt att året runt under bestämda tidsperioder skjuta vilda djur i licensjakt, även till viss del kallad troféjakt. Därutöver tillkommer skyddsjakt, främst på varg om den rivit tamdjur. Detta gör att djuren aldrig får lugn och ro i sina livsmiljöer, utan ideligen utsätts för stress, förföljelse och ångest. Detta kallas i Sverige viltförvaltning, ja, även viltvård!

    ”Makabert att fridlysta djur får skjutas”

    I Sverige är det alltså tillåtet att skjuta fridlysta djur, som varg (Artdatabanken SLU, 2020). I min värld är detta helt makabert! Enligt jägarkåren är jakt ett kulturarv som måste bevaras och motiveras ofta med att det är avkopplande och roligt. Jägarnas Riksförbunds ordförande uppger i förbundets tidskrift att höstprakten förstärker jaktglädjen. Dessa hätska drev mot varg sker trots att ett mycket stort antal naturälskande människor, mångfaldigt överstigande antalet jägare, är mycket kritiska mot det som sker inom viltförvaltningen.

    Politiker i regeringen lyssnar inte på andra än tamdjursägare, jägare och landsbygdsbefolkning och tar inte in vetenskapliga fakta. Varg- och viltförvaltningen tycks ha som mål att skjuta så många vargar och vilda djur som möjligt, året om och utan tanke på biologisk mångfald och ekosystem den rådande natur- och miljökrisen.

    På Svalbard samexisterar människor och isbjörnar

    Ett exempel på en gedigen viltförvaltning finns däremot på Svalbard i Arktis. Där lever det cirka 975 isbjörnar och omkring 3000 människor. I jämförelse med vargar är isbjörnar farliga för människor men de är fridlysta och det är förbjudet att skjuta dem annat än i självförsvar (Polarquest AI overview).

    De flesta i Sverige vill ha kvar en bibehållen natur som inte är skövlad, där varg och andra vilda djur kan få leva som de gjort sedan långt tillbaka i tiden. Nu utplånas deras livsmiljöer och djuren själva i allt snabbare takt. Viltförvaltningen lägger sig alltmer i det som naturen kan reglera själv och det sker helt utan hänsyn och empati.

    Varg i Sverige har inte dödat en människa på 200 år! (Vargen-den jagade jägaren, H.Ekman, 2010). Den skyr människan men trots det ska den skjutas ned till utrotningens gräns. Dels av okunskap, men främst för att jägarkåren inte vill att vargen tar de djur som de själva vill jaga. Dels också som en taktik för att vinna valet 2026.

    Illegal jakt talas det tyst om

    Vargarna skadeskjuts, lemlästas, jagas av hundar, motorfordon, till utmattningens gräns och dör ofta en plågsam död. Även övriga vilda djur behandlas som vore de skräp. Vargar söker sig in i samhällen för att de är nyfikna, för att överleva men även då blir de oftast skjutna. När varg tar tamdjur blir de skjutna. När vargar kommer för nära okopplade hundar blir de skjutna (Se Jaktförordningen paragraf 28).Varg i olika delar av Sverige har dessutom försvunnit spårlöst. Det är en illegal jakt som inte många talar om.

    Tamdjursägare har ett stort egenansvar att skydda sina djur. Det finns viltstängsel och det går inte att skylla på att det kostar för mycket – att hålla tamdjur kostar. Med en spillra på 170 vargar, där redan dagens population på cirka 355 individer lider av hög inavel, kan det vara en dödsdom för vargen i Sverige. Vargen behöver friska gener från invandrande individer österifrån. Men då vägen de kommer ifrån går över renbetesland skjuts dessa vargar oftast av samerna.

    Behövs myndigheter som tänker nytt

    När naturens ekosystem där vargen ingår kollapsar, påverkas i allra högsta grad även människan. Vi behöver nydanande länsstyrelser och ett naturvårdsverk som ser nya metoder, möjligheter och lösningar istället för att se skyddsjakt och licensjakt som enda lösning. Det behövs experter som inser sambandet mellan naturkrisen och klimatkatastrofen, vargens och de övriga vilda djurens betydelse och deras värde och behov. Det behövs kraftfulla åtgärder för att samhälle och landsbygd lär sig att samexistera med varg och andra vilda djur.

    Vi behöver alltså en vilt- och vargförvaltning som står på vetenskaplig grund och håller fast vid denna. Det gör inte dagens viltförvaltning och det är förödande för vargen, de övriga vilda djuren och för naturen i sin helhet.

    Fotnot: Hela den svenska licensjakten på 48 vargar, med start den 2 januari, överklagades den 7 december av Naturskyddsföreningen som hänvisar till att den bryter mot EU:s regler om artskydd. Överklagan ska prövas i förvaltningsrätten i Luleå. /redaktionens kommentar/

    Varför tycker människor olika om vindkraft?

    Posted on by Anna Nyquist

    En ny svensk studie undersöker synen på vindkraft i fem stora ekonomier: Brasilien, Indien, Tyskland, USA och Sydafrika. Resultaten visar att det är många som är positiva till vindkraft, men att stödet minskar när vindkraftverk ska byggas nära bostäder.

    Studien är utförd av forskare från Uppsala universitet, Göteborgs universitet och Institutet för framtidsstudier. Forskarna ville förstå varför människor reagerar olika på vindkraft och vad som påverkar acceptansen. Resultaten visar att stödet för vindkraft är högt när människor tänker på nationen som helhet. Men när frågan handlar om vindkraft i den egna regionen blir fler tveksamma. Många ser alltså vindkraft som en bra idé – men helst i någon annans närhet.

    Stödet skiljer sig också mellan länderna. I Brasilien och Sydafrika är människor mest positiva, både nationellt och lokalt. I Tyskland och USA är åsikterna mer delade, och i Indien hamnar stödet någonstans mittemellan. Forskarna tror att vindkraft i Brasilien och Sydafrika kopplas till förbättrad energitillgång och utveckling. I rikare länder handlar debatten ofta mer om lokala konflikter, miljöpåverkan, platsens värde och politik.

    Kompensation hjälper vissa – men kan även skapa motstånd

    Forskarna undersökte även om ekonomisk ersättning kan öka viljan att acceptera vindkraft nära bostäder. Resultaten var delade. De som redan var kritiska blev ofta lite mer positiva när kompensation nämndes. För dem kan ersättning upplevas som en rättvis utjämning.

    Samtidigt skedde motsatsen hos dem som redan stödde vindkraft. Många i den gruppen blev mer negativa när pengar kom in i bilden. För dem förändrades fokus från klimatnytta och samhällsintresse till ekonomiska vinster. Vissa uppfattade kompensation som en muta eller ett sätt att tysta protester snarare än att skapa dialog. Därför indikerar studiens resultat att kompensation i vissa fall minskar stödet istället för att stärka det.

    Värderingar spelar större roll än avstånd

    Något som framkommer i studiens resultat är att människors värderingar påverkar deras syn på vindkraft. Personer som oroar sig för klimatförändringar är generellt mer positiva. Politisk ideologi spelar också in. De som lutar åt vänster är oftare positiva till vindkraft, medan personer som lutar åt höger oftare är mer skeptiska. Sambandet var särskilt tydligt i USA och Indien.

    Tillit till politiska institutioner hade också betydelse – men på olika sätt i olika länder. I Brasilien, Indien och Sydafrika var personer med låg tillit mer positiva än de med hög tillit. I Tyskland var det tvärtom. När kompensation lyfts förändras mönstren ytterligare. I USA reagerade högerlutande personer positivt på kompensation, medan samma grupp i Indien och Sydafrika blev mer skeptisk. Det visar att pengar tolkas olika beroende på kultur, politik och institutionell tillit.

    Ingen enkel lösning

    Studien visar att vindkraft har ett starkt stöd globalt, men att lokal acceptans är mer komplicerad. Ekonomisk kompensation kan hjälpa dem som från början är skeptiska, men samtidigt riskera att minska stödet hos dem som drivs av klimatengagemang eller samhällsansvar. Därför finns ingen universell metod för att öka acceptansen. För att strategier ska bli framgångsrika behöver de därför anpassas efter lokala värderingar, politik, kultur och erfarenheter.

    Hopp i ny miljörapport: vi kan fortfarande välja

    Posted on by Anna Nyquist

    FN:s miljöprogram United Nations Environment Programme (UNEP) har släppt sin nya globala miljörapport Global Environment Outlook 7 (GEO-7). Den visar att klimatförändringar, förlust av natur, föroreningar och markförstöring fortsätter att öka. Samtidigt innehåller rapporten ett hoppfullt budskap: om världen agerar snabbt kan vi fortfarande välja att stärka såväl ekosystemen som ekonomin.

    GEO-7 är den senaste rapporten i en serie globala miljöbedömningar som FN:s miljöprogram UNEP har publicerat sedan 1997. Den sammanfattar hur planetens miljö mår i dag och vart utvecklingen är på väg. Över tusen forskare och experter från hela världen har bidragit, och många internationella klimat- och miljöförhandlingar använder rapporten som beslutsunderlag.

    Årets rapport beskriver inte bara hur klimatet och naturen förändras. Den visar också hur samhällen, ekonomier och tekniska system kan ställas om i grunden. Det är därför den bär undertiteln: “Why investing in Earth now can lead to a trillion-dollar benefit for all”.

    Vad visar rapportens resultat?

    Rapporten beskriver hur planeten står inför fyra sammanlänkade kriser: klimatförändringar, förlust av biologisk mångfald, markförstöring samt föroreningar och avfall. Dessa problem hänger ihop. De drivs av samma system för ekonomi, produktion och konsumtion, och kan därför inte lösas var för sig.

    Om världen fortsätter på den nuvarande banan riskerar mänskligheten att passera så kallade tipping points – trösklar där förändringar i klimat och ekosystem blir permanenta och inte går att återställa. Rapporten varnar för att flera av dessa trösklar kan nås tidigare än forskningen tidigare har antagit.

    Samtidigt är rapporten tydlig med att läget inte är hopplöst. Den visar att snabba åtgärder kan vända utvecklingen. Om världen förändrar hur energi produceras, gör ekonomin mer hållbar, utvecklar livsmedelssystemen, använder resurser mer cirkulärt och återställer naturen, kan både miljön och folkhälsan förbättras. Dessutom visar rapporten att kostnaderna för dessa åtgärder är lägre än priset för att låta utvecklingen fortsätta som i dag.

    Hur skiljer sig GEO-7 från tidigare miljörapporter?

    Under de senaste åren har flera stora miljörapporter fått global uppmärksamhet. FN:s klimatpanel IPCC varnar i sin senaste syntesrapport, Klimat i förändring 2023, för att tiden håller på att rinna ut om världen ska klara målet om högst 1,5 graders uppvärmning. IPBES, FN:s panel för biologisk mångfald, slog redan 2019 fast i sin Global Assessment Report on Biodiversity and Ecosystem Services att upp till en miljon arter riskerar att försvinna om utvecklingen fortsätter. Samtidigt visar UNEP:s årliga rapportserie Emissions Gap Report att dagens klimatlöften inte räcker för att nå Parisavtalet.

    GEO-7 tar vid där dessa rapporter slutar, men går ett steg längre. Medan IPCC och IPBES beskriver vad som händer med klimatet och naturen, fokuserar GEO-7 på hur vi kan förändra själva systemen bakom problemen – vår ekonomi, teknologi, politik och våra konsumtionsmönster. Rapporten är mer lösningsfokuserad än tidigare upplagor och presenterar olika framtidsscenarier. Den visar tydligt skillnaden mellan en värld som fortsätter som i dag och en värld som genomför en snabb och genomgripande omställning.

    Vad behöver förändras enligt rapporten?

    GEO-7 slår fast att det inte längre räcker med små, stegvisa förbättringar. För att lösa krisen måste samhället förändra grunden för hur energi produceras, mat odlas, resurser användas och ekonomisk utveckling mäts. Som ett led i det lyfter rapporten styrning och politiska beslut som en central del av omställningen. Den föreslår att traditionella mått som BNP behöver kompletteras med indikatorer som tar hänsyn till ekosystem, folkhälsa och långsiktig hållbarhet.

    Rapporten betonar också potentialen i naturbaserade lösningar. Åtgärder som att återställa våtmarker samt skydda skogar och kustmiljöer kan bromsa klimatförändringar, stärka naturen och göra samhällen mer motståndskraftiga.

    Varför är rapporten viktig?

    GEO-7 kan ses som ett verktyg för beslut och riktar sig till regeringar, investerare, kommuner, organisationer och allmänheten. Budskapet är tydligt: framtiden är fortfarande oviss. Världen står inför ett vägval. Om vi fortsätter som i dag blir både miljön och ekonomin mer instabil. Men om vi genomför en målmedveten omställning finns chansen till renare natur, bättre folkhälsa och en starkare och mer stabil ekonomi.

    Rapportens titel fångar essensen: a future we choose.

    Fem kulturupplevelser för miljöengagerade: december 2025

    Posted on by Alina Minkova

    I december lyfter Supermiljöbloggen fem kulturupplevelser som ger nya perspektiv på klimatförändringar genom film, fotografi, framtidsbilder, konst och dokumentära vittnesmål. Här är månadens tips för dig som vill följa hur klimatfrågan speglas i kulturen just nu.

    1. Prinsessan Mononoke: filmklassiker om naturens försvar i ny premiär

    Utvalda biografer i Sverige, premiär 5 december 2025

    När Studio Ghibli firar 40 år får Prinsessan Mononoke nypremiär i nyrestaurerat 4K-format, med IMAX-visningar på vissa biografer. Den uppgraderade versionen lyfter åter filmens centrala tema: konflikten mellan människans expansion och naturens rätt att existera. Genom Ashitakas möte med den gåtfulla Mononoke skildras kampen mellan exploatering och skogens väsen – en ekologisk berättelse som fortfarande känns högst relevant.

    → Till eventsidan

    2. Fotoutställning: ungas blick på klimat och natur

    Naturhistoriska riksmuseet, Stockholm, 9 december 2025 – 1 mars 2026

    Elva unga fotografer visar på Naturhistoriska riksmuseet hur klimatförändringar, livet under ytan och förlusten av biologisk mångfald formar vår tid. Genom bilder och texter, skapade med stöd av erfarna mentorer och utifrån FN:s globala mål, berättar de om naturens sårbarhet och människans ansvar.

    → Till eventsidan

    3. Bortom dystopierna: en framtidsblick på ett klimatneutralt Sverige

    Navet, Öckerö, 3 – 18 december

    Bortom dystopierna möter besökaren ett tänkbart Sverige år 2053 – ett land som lyckats nå klimatneutralitet och uppfylla Parisavtalet. Genom scenarier som visar hur vi kan leva, arbeta och relatera till varandra i ett hållbart samhälle öppnar utställningen för samtal om vilken framtid vi vill skapa och vad omställningen kan kräva i praktiken.

    → Till eventsidan

    4. Atmospheric Forest: skogens osynliga samtal med klimatet

    Art Space Södertörn, Flemingsberg, 6 november – 18 december 2025

    I Atmospheric Forest gestaltar konstnärerna Rasa Šmite och Raitis Šmits samspelet mellan skog och klimat, baserat på data från den torkdrabbade alpskogen Pfynwald i Schweiz. Genom videoverk, VR och ljud visualiseras hur tallars utsläpp och atmosfärens förändringar påverkar varandra – ett konstnärligt möte mellan naturvetenskap och immersive teknik.

    → Till eventsidan

    5. Vittnesmål från de nya klimatzonerna: berättelser om ett Sverige i förändring

    Dalarnas museum, Falun, 8 november – 14 december 2025

    I Vittnesmål från de nya klimatzonerna – en vandringsutställning producerad av SMHI – möter besökaren människor som ser klimatförändringarna på nära håll: renskötare, skogsägare, fiskare och jordbrukare. Deras iakttagelser av bränder, torka, skyfall och förändrade renbeten sätts i relation till aktuell klimatforskning och ger en konkret bild av hur klimatet redan påverkar vardagen i Sverige.

    → Till eventsidan

    Studie: PFAS kvar i matförpackningar trots frivilliga regler

    Posted on by Anna Nyquist

    Nästan hälften av Sveriges pappersbaserade matförpackningar innehåller fortfarande PFAS trots matvarukedjornas frivilliga regler. Forskarna varnar: frivilliga regler fungerar inte lika effektivt som lagstiftning.

    I en svensk studie som publicerades tidigare i år hittade forskare från KTH och Örebro universitet PFAS-ämnen i 47 procent av matförpackningar som testades.

    För att förstå varför PFAS fortfarande finns i förpackningar intervjuade forskarna personer i branschen och lät samtidigt 60 varor från svenska butikshyllor genomgå laboratorietester.

    Frivilliga regler ändras på vägen

    Forskarna skriver i forskningsartikeln att dagens lagstiftning bara förbjuder några få PFAS-ämnen, medan resten fortfarande är tillåtna. Därför utvecklar flera stora kedjor egna regler för att minska användningen. De använder bland annat listor som pekar ut kemikalier som riskerar att förbjudas längre fram.

    När reglerna förs vidare till nästa led i kedjan – först till producenter, sedan till leverantörer och till slut till förpackningstillverkare – får de ofta en annan innebörd. Det som från början är ett krav på att undvika alla PFAS-ämnen kan till slut bara handla om PFAS som företag tillsätter medvetet.

    Orsaken är att många företag ser oavsiktliga rester som svåra att upptäcka och kontrollera. Resultatet blir att dessa rester ändå får finnas kvar. Steg för steg tappar därför reglerna kraft när varje led anpassar dem till sina rutiner, resurser och tekniska möjligheter.

    PFAS följer med in i återvinningen

    Trots att forskarna bara hittade låga nivåer av PFAS i matförpackningarna lyfter de en tydlig risk: PFAS bryts nästan inte alls ned. Det innebär att när företag återvinner material följer PFAS-ämnena med och hamnar i nya produkter. På så sätt riskerar PFAS att rulla vidare i kretsloppet.

    Forskarna skriver att de frivilliga reglerna främst hjälper företag som ligger efter. Däremot driver de inte branschen framåt i någon större utsträckning. Få företag byter leverantör på grund av PFAS. Många fortsätter i stället med samma samarbeten och gör små justeringar över tid.

    Intervjuerna visar också att lagstiftning i andra länder ofta sätter större press än svenska initiativ. Danmarks förbud mot PFAS i förpackningar har till exempel tvingat leverantörer att agera snabbare än vad de svenska frivilliga riktlinjerna har gjort.

    Forskning: Allt fler vill ha hållbar skogsindustri i Sverige

    Posted on by Anna Nyquist

    En ny studie visar att många i Sverige vill lämna dagens kalhyggesbaserade skogsindustri och istället använda mer hållbara metoder. Men trots ett ökande intresse går förändringen långsamt – framför allt på grund av traditioner och brist på kunskap om alternativ.

    Studien som är genomförd av forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) och Uppsala universitet visar att stora delar av den svenska skogsindustrin fortfarande är anpassat för kalhyggen. I artikeln bygger forskarna sina slutsatser på data från en större workshop med skogsexperter och och en genomgång av såväl tidigare studier som andra relevanta publikationer.

    Resultaten visar bland annat att dagens maskiner, rådgivning och ekonomi är anpassade för att skogen ska planteras, växa i samma tempo och sedan avverkas på en gång. Forskarna beskriver hur det gör omställningen till en mer hållbar skogsindustri svår, eftersom andra sätt att sköta skogen upplevs som osäkra och mer komplicerade.

    Normer och förväntningar påverkar valen

    Av studien framgår att många skogsägare inte endast baserar sina beslut på ekonomi eller tillväxt, utan även på sociala normer. Kalhyggen ses ofta som det ”riktiga” sättet att bruka skog. Att avvika kan väcka frågor eller ifrågasättanden från branschen eller lokala nätverk.

    Den osäkerhet som finns kring alternativa metoder förstärker detta. Forskarna lyfter brist på rådgivning och praktisk vägledning som centrala hinder. Kunskap finns i forskningen, men är inte alltid tillgänglig eller anpassad till skogsägares vardag och beslutssituationer.

    Ett intresse för förändring

    Samtidigt pekar studien på en tydlig rörelse. Fler skogsägare uttrycker nyfikenhet inför andra sätt att sköta skogen. Yngre markägare lyfter särskilt rekreation, biologisk mångfald och långsiktig stabilitet som viktiga värden.

    Den bredare samhällsdiskussionen påverkar också. Klimatförändringar, minskande arter och nya styrmedel från EU gör att fler ifrågasätter om stora hyggen är hållbart på lång sikt. I dag används alternativa metoder på omkring tre procent av landets produktiva skogsmark. Forskarna tolkar detta som ett tidigt, men tydligt, steg mot en större förändring. Kanske är Sverige på väg mot en mer hållbar skogsindustri i Sverige.

    ”Zombiebränder” allt vanligare i nordliga skogar

    Posted on by Ingela Björck

    Brandsäsongen började tidigt i våras i Kanada, och i mitten av september hade hundratals bränder härjat över nära nio miljoner hektar skog. Flera av bränderna tros ha varit ”zombiebränder”, övervintrande bränder där elden lever kvar långt nere i marken. Nu är årets brandsäsong över, men både forskare och lokalbefolkning fruktar nya dolda eldhärdar.

    Ordet ”zombiebränder” syftar på denna typ av bränder, som verkar vara släckta men i själva verket ligger och pyr nere i torvmassan. Där kan de leva kvar länge, eftersom vintersnön isolerar marken från kylan. När det sedan blir varmt igen framåt våren kan elden ta ny fart. 

    ”Detta är stressande för lokalbefolkningen. Vintern är ju annars den årstid då man kan känna sig säker för skogsbränder”, säger professor Jennifer Baltzer till tidningen the Guardian.

    I det område hon talar om, nordvästra Kanada, fick för två år sedan hela 70 procent av regionen evakueras på grund av skogsbränder. Många av dessa gick inte att släcka helt, utan förvandlades till zombiebränder.

    Sju gånger fler bränder

    Antalet svåra skogsbränder har mer än fördubblats världen över under de senaste två årtiondena. I de stora barrskogarna i norra Europa och Kanada har de ökat ännu mer, hela sju gånger. Även i Sibirien tros skogsbränderna ha ökat kraftigt, fast det finns inte säkra data från Ryssland.

    Bränder i de allra nordligaste skogarna, där det finns permafrost, är extra skadliga för klimatet. Dessa marker innehåller mängder med kol som förvandlas till koldioxidutsläpp om marken börjar brinna.

    Bara mineraler blir kvar

    För vegetationen är pyrande bränder också extra skadliga. Vid en vanlig skogsbrand finns fröer kvar i marken, redo att gro och förnya skogen så fort elden svept vidare. Den långsamma elden från en zombiebrand förstör mycket mer av det biologiska livet i marken, så att till slut kanske bara oorganiskt material som sand och lera finns kvar.

    De övervintrande bränderna är vanligast långt i norr, men förekommer även i sydligare trakter. Frankrike drabbades sommaren 2022 av stora skogsbränder som låg kvar och pyrde mycket länge. I les Landes, en pinjeskog i sydväst, nära gränsen till Spanien, rykte det ur marken så sent som i januari 2024. Området var fortfarande avspärrat för allmänheten och övervakat av räddningstjänsten, enligt ett nyhetsinslag i SVT.

    De pyrande bränderna finns för övrigt inte bara i TV-nyheterna numera. Ett avsnitt i dramaserien Fire Country på TV4 handlar om hur brandmännen måste bekämpa ”en serie farliga underjordiska zombiebränder”. Brändernas intåg i populärkulturen är ett annat bevis på hur pass vanligt de blivit idag, i takt med den globala uppvärmningen.

    Ont om tid för Tidö att försämra skyddet av skogen

    Posted on by Leif Öster
    Bild på några av Tidö-regeringens politiker i en debatt om skogspolitiken.

    Regeringen har bråttom att få fram ett beslut om sin skogspolitik. Till våren väntas en proposition med avsikt att förbättra läget för skogsägare och bransch. Men effekten blir en rad försämringar, skriver Leif Öster i helgens krönika. Och konstaterar också att frågan om ersättning till markägare som inte får avverka sin skog av skyddskäl hanterats med kluven tunga av Tidö-partierna.

    KRÖNIKA När det gäller framtidens skogsbruk, börjar det bli ont om tid för Tidö-regeringen. Inom tio månader kan vi ha en ny regering.  Senast häromdagen utlovade dock statssekreteraren Daniel Liljeberg en ”bred” skogspolitisk proposition. Proppen ska förenkla och stärka lönsamheten för landets skogsägare och komma i mars 2026. Regeringens plan verkar vara att minska artskyddet och öka regleringarna vad gäller produktion och avverkningar.

    LRF och industrin vill ha sämre artskydd

    Men oron växer inom ledningarna för LRF och Skogsindustrierna att det bara blir ytterligare en ”tummetott” som inte utifrån deras perspektiv löser alla de problem som regeringen lovat lösa. Mest orolig är virkesköparna för att de utlovade försämringarna av artskyddet inte ska levereras.  

    Andra, inte minst inom naturvården, tycker att det är oansvarigt av regeringen att i sista stund innan ett val driva igenom en försvagning av naturvården utan att ha med hela riksdagen, som var fallet senast hela skogspolitiken sågs över 1993. 

    Landets privata skogsägare är de som alltid kommer i kläm. Fokus just nu är att få betalt för skogar de inte kan bruka när det finns höga naturvärden. Kanske så många som tusen skogsägare med familjer, väntar på besked om och när de ska få betalt för skogar med höga naturvärden. 

    Regeringen vill inte skydda skyddsvärd skog

    På en rak fråga om skogsägare ska ersättas av staten när de har så höga naturvärden att de inte får bruka sin skog, svarar samtliga Tidöpartier ja. Men samtidigt stryper regeringen budgeten till samma skogsägare, eftersom man ju inte vill skydda mer skog. Obegripligt! Och allra mest obegripligt är att LRF, som tog hård strid för principen om frivilligt formellt skydd, inte skriker högt nu när det inte finns pengar. Fast det är klart, nu när de tre skogsägareföreningarna transformerats till medlemsägda skogsbolag så vill man ha mycket virke till lågt pris. 

    Bland skogsfolk jag träffar är den stående frågan varför regeringen inte bara beslutar?  Många menar att exempelvis den senaste skogsutredningen egentligen är helt onödig. Eftersom direktiven var så omfattande hade regeringen direkt kunnat fatta de besluten, utan att gå omvägen med en utredning.

    Men istället ska allt utredas och remissas. En bekant som arbetar på Skogsindustrierna berättade att de bara i år har tvingats arbeta fram tio (!) skogliga remissvar och fler är på väg. 

    Skogsstyrelsen håller med kritikerna

    Häromveckan blev Skogsstyrelsen JO-anmäld för bristande kontroll av avverkningsanmälningar. Anmälan handlar om över 240 rättsfall, där domstolar underkänt Skogsstyrelsen arbete.  Det roliga är att myndigheten håller med. Ytterst handlar det om att regeringen, påhejad av skogsindustrierna återkommande stryper myndighetens resurser. Man vill inte att myndigheten inventerar höga naturvärden. Och virkesköparna vill själva ge råd till skogsägare. Råden är ofta att avverka. Istället borde skogsstyrelsen få mer resurser – så att de kan göra sitt jobb.

    Miljörörelsen angrips av skogsindustrin efter Nestlés köpstopp

    Posted on by Jan Lindsten
    Enormt kalhygge från fjällnära trakter

    Miljörörelsen beskylls för svartmålning av svenskt skogsbruk och för ”aggressiva och olagliga” aktioner i ett debattinlägg i DN från Skogsindustriernas VD Viveka Beckeman. ”Vill branschen rädda sitt rykte krävs förändring, inte fiffel med statistik” svarar nu 13 olika miljöorganisationer.

    Den multinationella livsmedelsjätten Nestlé beslöt nyligen att sluta köpa pappersfiber från svenska skogsbolaget SCA. Skälet man angav var att skogsbolaget inte tagit hänsyn till urfolk och naturvärden vid sina avverkningar. Detta har kritiserats kraftigt av skogsbrukets företrädare.

    Enligt Skogsindustrins vd fattade Nestlé sitt beslut efter att bolaget getts ”en missvisande bild av verkligheten, som drivits fram av radikal aktivism snarare än fakta och insikt i hur svensk skog faktiskt brukas”, som Viveka Beckeman skriver i inlägget.

    ”Ett häpnadsväckande förnekande av verkligheten” svarar nu miljöorganisationerna i sin replik, och påpekar att miljörörelsens kritik mot skogsbruket inte alls är ”radikal” utan baseras på entydig forskning.

    Omfattande rapport om SCA från Skydda skogen

    Nestlés hänvisar i sitt beslut till rapporter om bristande hänsyn till urfolksrättigheter och ofullständiga naturvärdesinventeringar. Och det finns starka underlag som särskilt pekar ut SCA, Europas största privata skogsägare, som okänslig och hårdhänt. I en rapport från Skydda Skogen påvisas hur SCA systematiskt och under decennier avverkat skogar med höga naturvärden, vilket SMB rapporterat om tidigare.

    SCA är även inblandad i en aktuell och mycket kontroversiell avverkning utanför Arjeplog i västra Lappland. Vid en aktion hindrades fortsatt avverkning i en privatägd naturskog, med hänvisning till att naturvärden inte undersökts tillräckligt.

    Det handlar om en påbörjad avverkning i en privatägd naturskog, som hindrades av miljöaktivister från gruppen Skogsupproret. Mark- och miljödomstolen i Umeå stoppade tillfälligt fortsatt avverkningen, efter en anmälan från Sveriges Ornitologiska förening om att området troligen innehåller flera fågelarter som faller under artskyddsbestämmelserna. Domstolen konstaterar att en avverkning skulle vara en så kallad oåterkallelig åtgärd och att det därför är rimligt med ett stopp i väntan på att utredningen avslutas.

    Statens bristande kontroll alstrar konflikt

    Konflikten är ett av många exempel som uppstår när statens bristfälliga kontroll och tillsyn leder till att skogs- och miljövänner frivilligt och ideellt utför de inventeringar som hade behövts för att avgöra om en avverkning hotar skyddsvärda arter.

    Den bristande kontrollen över hur skogsbruket utförs har fler följder. Skogsstyrelsen visar i en nyutkommen rapport att de viktiga bestämmelserna om att lämna en orörd skyddszon längs strandkanter vid avverkningar efterföljs mycket illa. Myndigheten har undersökt avverkningar i strandzoner från 2021 till 2024 och kommit fram till att drygt en tredjedel av dessa inte följt hänsynsreglerna alls.

    Sameby avbryter avtal med LKAB – hotar överlevnaden

    Posted on by Alva Danielsson

    Gabna sameby bryter samverkansavtalet med gruvbolaget LKAB. Det handlar brist på inflytande i bolagets intresse i en ny gruva i Kiruna som skulle skära av de sista flyttlederna för samebyn, och omöjliggöra renskötseln helt.

    Projektet i fråga, kallat Per Geijerfyndigheten, gäller stora mängder sällsynta jordartsmetaller och hundratals miljoner ton järnmalm. Per Geijerfyndigheten har tidigare i år blivit utvalt som ett strategiskt projekt från EU.

    Nu avbryter Gabna sameby samarbetsavtalet med statliga LKAB, enligt ett pressmeddelande. För Gabna handlar det aktuella området om överlevnad: Det utgör nämligen den sista intakta flyttleden för renarna, och en gruva skulle innebära att hela renskötselområdet splittras i två. “Blir det en gruva här blir det slutet på vår sameby”, säger ordförande Lars-Marcus Kuhmunen till DN.

    På grund av det viktiga området som gruvprojektet berör har LKAB sedan 2013 ingått i ett samverkansavtal med samebyn. Men enligt Gabna så har ingen ordentlig samverkan skett. 

    Vi ser helt enkelt inte meningen med det här avtalet som mest tycks underlätta för LKAB att få sin vilja igenom. ’Samråden’ är ett skådespel där samebyn får tala, men vi har aldrig reellt inflytande eller rimliga resurser”, säger ordförande Lars-Marcus Kuhmunen.

    I ett uttalande på sin hemsida skriver LKAB att det är centralt med nära dialog med rennäringen. ”Vi behöver hitta nya vägar framåt”, säger Pia Lindström, direktör för miljö och hållbarhet på LKAB.

    Hållbart flygbränsle kommer inte på länge – om alls

    Posted on by Ingela Björck
    Flygplan

    Även om alla pågående och planerade projekt för hållbart flygbränsle genomförs, så skulle resultatet bara motsvara 5 procent av allt flygbränsle i världen år 2030. Allt som kallas hållbart är det inte heller: vissa nya bränslen kan ge lika stora klimatutsläpp som fossila bränslen.

    Miljöorganisationer har länge ifrågasatt flygbranschens visioner av ett fortsatt men hållbart flygande. Men nu görs detta även på grundval av en ekonomisk analys. Carbon Tracker, som gett ut en rapport om frågan, är en finansiell tankesmedja som hjälper företag och investerare på vägen mot ett mindre fossilberoende. 

    Slam, avfall och sockerrör

    Hållbart flygbränsle, kallat SAF (Sustainable Aviation Fuel), är flytande bränslen tillverkade med olika tekniker och utifrån olika råvaror. Råvarorna kan vara skogs- och jordbruksrester, avloppsslam och avfall, men även energigrödor och matgrödor som sockerrör och majs. 

    Den stora fördelen med dessa bränslen är att de är så lika vanligt jetbränsle: det är bara att fylla på dem i flygplanet. Den stora nackdelen är att just denna likhet ger bränslena samma utsläpp som jetbränslet när de förbränns. En eventuell klimatvinst måste därför komma från själva råvaran.

    Enligt Carbon Trackers rapport finns det en rad hinder för utvecklingen av hållbart flygbränsle. Några handlar om regler och ekonomi. Somliga delar av världen, som EU, har regler som kräver en viss inblandning av SAF, men andra har det inte. Flygbranschen arbetar allmänt sett med en kort tidshorisont, men detta är ett område som kräver långsiktiga satsningar. SAF-projekt är också ofta komplicerade och dyra, vilket kan avskräcka investerare. 

    Begränsade mängder

    Flygresenärer kan idag välja ett tillägg som ger en viss del hållbart flygbränsle i en resa. Men det kostar lite mer, och alla gör det inte – som Mattias Goldmann nyligen påpekade i en fristående krönika i Supermiljöbloggen, så gjordes det inte ens av de svenskar som deltog i COP-mötet i Brasilien.  Och om många skulle efterfråga hållbart flygbränsle, så skulle detta helt enkelt inte räcka till.

    De mest lätthanterliga rest-råvarorna till sådant bränsle, som överbliven frityrolja, finns nämligen inte alls i tillräckliga mängder. Jord- och skogsbruksrester finns det mer av, men dessa måste först samlas in från stora arealer och transporteras långa sträckor, vilket blir dyrt. Kommunalt avfall består av många olika ämnen och kan behöva försorteras eller förbehandlas. Och att odla råvaror särskilt för att bli bränslen ger stora utsläpp.

    Vissa alternativa bränslen, särskilt de som bygger på mat- eller fodergrödor, ger nästan lika stora klimatutsläpp som fossila bränslen eller till och med mer, heter det i rapporten.

    Många andra intressenter

    Både branschen och politikerna måste också ta hänsyn till andra möjliga användningar av råvarorna. Skogs- och jordbruksrester kan till exempel också användas i värmeverk. Avloppsslam kan bli gödning, och överbliven matolja kan gå till plast- och kosmetikaindustrin. Här behövs en noggrann analys som kan visa var respektive råvara gör bäst klimatnytta.

    Enligt Carbon Tracker lär kortare sträckor ganska snart kunna flygas på batterier eller vätebaserade bränsleceller. Då bör de begränsade mängderna av hållbart flygbränsle sparas till längre sträckor. Möjligen kan så kallade elektrobränslen, syntetiskt framställda bränslen med vätgas och koldioxid som bas, komma in i framtiden. Men andra åtgärder måste också till, menar man: en större bränsleeffektivitet, bättre trafikledning och policybeslut som kan minska efterfrågan på flygresor.

    Att se SAF som det främsta sättet att minska utsläppen kan leda till felaktiga investeringar och överanvändning av begränsade råvaror, utan att minska flygets användning av fossila bränslen under det här årtiondet, skriver Carbon Tracker.

    Skogarna som håller svenska naturen vid liv

    Posted on by Anna Nyquist

    Svenska forskare har upptäckt att små skogsrester som aldrig kalavverkats är avgörande för livet i dagens produktionsskogar. Den nya studien visar att dessa skogar fungerar som nav för biologisk mångfald och sprider liv även till unga hyggen och planteringar.

    I norra Sverige finns fortfarande skogar som aldrig utsatts för kalavverkning, så kallade ”kontinuitetsskogar” och det är dessa som fokuset för den nya studien från Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU). De har haft ett obrutet trädtäcke, det vil säga träd som stått kvar utan att hela området avverkats, sedan minst 1950-talet. Ofta handlar det om ännu längre tid. Träden är gamla och många arter har överlevt där i generationer. Vissa kontinuitetsskogar är formellt skyddade, till exempel naturreservat. Andra är inte skyddade, utan ligger i brukade skogslandskap och riskerar att avverkas.

    Forskarna ville förstå vilken betydelse dessa skogar har för dagens brukade skogslandskap. De undersökte därför över 900 granar i 16 olika områden och dokumenterade 164 lavarter. Lavarna ger en tydlig bild av hur skogen mår. De växer långsamt och reagerar på både ljus, fukt och störningar.

    Unga skogar behöver äldre grannar

    Resultaten visar ett tydligt mönster. Ju mer kontinuitetsskog det finns i ett landskap, desto fler lavarter finns i de yngre produktionsskogarna. Det gäller både vanliga arter och arter som är hotade eller känsliga. De yngre skogarna får alltså sina arter genom spridning från de äldre skogarna runtomkring.

    Lavarna i unga bestånd är i stort sett alltid nykomlingar. Efter en kalavverkning försvinner nästan allt tidigare växtliv från trädstammarna. När nya granar växer upp måste arter sprida sig in igen. Kontinuitetsskogarna blir då viktiga spridningskällor. De fungerar som motorer som kontinuerligt fyller landskapet med nytt liv.

    Äldre brukade skogar håller sin egen mångfald

    En oväntad upptäckt är att de äldsta produktionsskogarna, 81–120 år, inte påverkas av hur mycket kontinuitetsskog som finns runt dem. Dessa skogar har aldrig kalavverkats. De har i stället gallrats eller plockhuggits genom åren. Därför har de själva kvar ett långt naturhistoriskt arv.

    De här äldre produktionsskogarna rymmer många känsliga och hotade arter. De fungerar som egna refugier, eller ”tillflyktsorter” för arterna. Många av deras träd är äldre än vad åldersklassen antyder. Lavarna speglar detta. De visar att dessa skogar fortfarande bär på mycket av den biologiska mångfald som en gång präglade landskapet.

    Ökad avverkning leder till landskap med färre källor till liv

    Forskarna lyfter dock en oroande trend som syns tydligt i svenskt skogsbruk: allt fler äldre skogar avverkas när efterfrågan på virke ökar. Många bestånd som tidigare inte kalavverkats står nu på tur. Om den utvecklingen fortsätter blir såväl äldre produktionsskogar som kontinuitetsskogarna snabbt mer sällsynta i landskapet. När dessa skogar allt oftare försvinner, försvinner även de naturliga spridningskällorna för bland annat många lavarter. Då får unga skogar betydligt svårare att återfå sin mångfald, och hela landskapet riskerar att bli både artfattigare och mindre motståndskraftigt mot störningar som klimatförändringar och skogsbränder.

    Kontinuitetsskogarna finns utspridda som många små och stora skogsområden i landskapet, varav de formellt skyddade skogarna ofta är färre men större. Den här spridningen av kontinuitetsskogar gör dem särskilt viktiga i EU:s arbete med naturrestaurering. Eftersom de ofta ligger nära skogar som avverkas – och har en lång historia utan kalavverkning – kan de fungera som startpunkter för att återskapa ekosystem och sprida biologisk mångfald över stora områden.

    Skogarnas framtid avgör landskapets livskraft

    Den här studien visar att framtidens skogar inte kan klara sig utan äldre skogar i sin närhet. De äldsta brukade skogarna bär dessutom på oväntat höga naturvärden som kan komplettera kontinuitetsskogarnas värden.

    Kontinuitetsskogar och äldre brukade skogar spelar därför dubbla roller. De bevarar sin egen unika mångfald och sprider samtidigt nytt liv till resten av landskapet.

    Så kan byggavfallet bli en resurs i stället för ett problem

    Posted on by Anna Nyquist

    Varje år skapar världen 2–3 miljarder ton bygg- och rivningsavfall. Det motsvarar upp till 30 procent av allt avfall människor producerar. En ny studie visar emellertid att vi kan återvinna eller återanvända nästan allt detta material. Ändå sker det inte i dag.

    Varför är utgångspunkten i en ny studie genomförd av forskare vid Chennai Institute of Technology i Indien. Den analyserar den globala situationen för bygg- och rivningsavfall genom en omfattande litteraturgenomgång och materialanalys.

    Forskarna beskriver hur byggsektorn är en av världens mest resurskrävande branscher, både genom sin avfallsproduktion och genom sitt stora behov av nyutvunna råvaror. I många länder sorteras rivningsmaterial otillräckligt, och stora mängder betong, tegel, glas och andra resurser hamnar direkt på deponi trots att de är möjliga att återvinna. Situationen är särskilt allvarlig i snabbväxande städer där både byggnation och rivning sker i snabb takt.

    En stor potential som inte utnyttjas

    Studien visar att ungefär 91 procent av en byggnads material kan återvinnas eller återanvändas om hanteringen fungerar optimalt. I dagsläget blir dock enbart 22 procent återvunnet eller återanvänt. Skillnaden är stor mellan nuläget och vad som är möjligt. Forskarna pekar på flera orsaker: bristande sortering, svaga incitament, tekniska hinder och byggnader som inte går att demontera på ett effektivt sätt.

    De visar också att mängden byggavfall per kvadratmeter kan minska kraftigt. En siffra på 1,45 ton kan sjunka till 0,16 ton om återvinningen fungerar bättre. Det kräver noggrann sortering, bättre planering och tydliga rutiner för demontering.

    Miljöeffekterna av återvinning

    Nyproduktion av cement, stål och tegel kräver mycket energi. Processerna släpper ut stora mängder koldioxid. När man istället återvinner eller återanvänder befintliga material minskar både energiförbrukningen och klimatpåverkan. Det minskar också trycket på deponier som redan är hårt belastade.

    Studien visar att återvinning också har ekonomiska fördelar. I till exempel Bangladesh kan återvinning av rivningsmaterial ge inkomster på tiotals miljoner dollar varje år. Det visar att miljöarbete och ekonomi kan gå hand i hand.

    Därför återvinns och återanvänds så lite – men lösningar finns

    Forskarna lyfter flera hinder. Många material går inte att separera när de sitter fast i kraftigt murbruk. Föroreningar sänker därför kvaliteten och gör att företag ofta väljer nytt material i stället. Ett annat hinder är ekonomiskt. I många länder kostar deponi mindre än återvinning, vilket gör att aktörer saknar drivkraft att sortera och ta vara på material.

    Branschen brottas också med kunskapsbrist och otydliga regler. Misstron mot återvunnet material är dessutom utbredd, och den försvårar en fungerande andrahandsmarknad – trots att forskning visar att återvunnet material kan hålla lika hög kvalitet som nytt.

    För att komma vidare föreslår forskarna flera lösningar. De betonar att byggnader bör planeras så att de går att demontera steg för steg. Det gör återbruk enklare och minskar mängden skadat material. De lyfter också digitala verktyg som kan ge varje byggnadsdel ett ”ID-kort” och göra det lättare att spåra och återvinna material. Dessutom ser de tydligare regler, ekonomiska incitament och bättre utbildning som avgörande steg för att öka återvinningen och skapa en mer effektiv och lönsam marknad för återvunnet byggmaterial.

    Hur ser situationen ut i Sverige?

    Även om forskningsstudien har ett globalt perspektiv visar svenska rapporter att frågan också är viktig i Sverige. Byggsektorn är en av landets största avfallsproducenter och byggavfall står för hela 25 procent av det totala avfallet i EU. Enligt svensk statistik skapades hela 14,6 miljoner ton bygg- och rivningsavfall år 2020. Det motsvarar ungefär 1,4 ton per person. En stor del består av mineraliskt material som betong, tegel och asfalt.

    Statistiska centralbyrån visar att Sverige återvinner 50–55 procent av bygg- och rivningsavfallet. Det är en hög andel jämfört med många andra länder, men långt under den teoretiska potentialen på 91 procent som anges i den nya internationella studien.

    Stora skillnader finns mellan hur olika projekt i Sverige hanterar sitt byggavfall, vilket bland annat beskrivits i en rapport från IVL Svenska Miljöinstitutet. Där står att många aktörer lämnar in osorterat material, så kallat blandat avfall. När betong, trä, plast och isolering hamnar i samma fraktion går möjligheten till materialåtervinning ofta förlorad. Det begränsar återvinningsgraden kraftigt och försvårar en effektiv cirkulär hantering.

    Vidare visar forskning från Chalmers att bättre planering och samordnad insamling kan öka återvinningen. Samtidigt skriver de att Sveriges stora kapacitet för förbränning av avfall påverkar återvinningsgraden. Energiåtervinning är enkel och billig, vilket ibland tränger undan materialåtervinning.

    Vägar framåt

    Den internationella forskningsstudien visar att potentialen att minska byggavfallet globalt är mycket stor, och de svenska rapporterna visar att Sverige inte är ett undantag. Teknik, metoder och kunskap finns redan, men utmaningen ligger i att skapa styrning, krav och ekonomiska villkor som gör det lönsamt och naturligt att ta tillvara på material. Om Sverige följer de spår som forskningen pekar på – bättre sortering, smartare design, ökad digitalisering och mer cirkulära affärsmodeller – finns goda möjligheter att kraftigt minska sektorns miljöpåverkan.

    Precis som forskarna bakom studien framhåller handlar omställningen i grunden om att förändra synen på bygg- och rivningsavfall: från något som ska bort till något som kan användas igen. När den tankeförändringen slår igenom, globalt och i Sverige, kan byggsektorn bli en stark drivkraft för en mer cirkulär och hållbar samhällsutveckling.

    Varför flög ingen svensk fossilfritt till klimatmötet??

    Posted on by Mattias Goldmann
    Bild på flygplan i luften

    Att välja förnybart flygbränsle när man bokar sin flygbiljett är verkligt enkelt. Desto mer förvånande att svenskar som deltog i det fjärran klimatmötet i Brasilien då gjorde det motsatta – flög fossilt, konstaterar en något besviken Mattias Goldmann i sin helgkrönika. Själv väljer han att delta uppkopplad på distans – det allra mest klimatsmarta alternativet.

    KRÖNIKA ”Gör som klimatproffsen – res fossilfritt!”. Det skulle ha varit rubriken på den här krönikan, och för att ha täckning för påståendet skickade vi en enkät till svenskar som varit på COP30 i brasilianska Belém. Men resultatet blev det motsatta: ingen gjorde det att döma av vår enkätundersökning.

    Att knappast någon skulle segla dit visste jag. Greta Thunberg liftade med en katamaran förra gången COP skulle varit i Latinamerika (och hem igen när det ändrades), men de flesta av oss har inte de kontakterna, den tiden eller hennes obändliga kraft. Att nästan ingen hakade på och kopplade upp sig hemifrån istället för att åka gjorde mig lite förvånad; man får 99 procent minskad klimatpåverkan, 100 procent lägre kostnader och bättre möjligheter att följa flera förhandlingsspår än om man på plats. 

    Kyrkan, scouterna och alla andra som valde att åka gjorde säkert rätt. Jag litar på att de gjorde stor skillnad till det bättre – även om ett sämre utfall än det COP30 gav är svårt att föreställa sig. Men varför inte göra resan till en del av budskapet? Varför fossilflyga i onödan?

    Välja hållbara bränslen är lätt

    Förväntningarna på COP30 var att få till en färdplan för fossil utfasning. Det är svårt att få världen att enas om. Det är tufft för vissa sektorer; det är därför stödet till exempelvis fossilfritt stål är så viktigt. Men det är jättelätt för flygresor. Ett par knapptryck räcker, många flygbolag har det som ett av alla tillval när man bokar biljett, statliga Swedavia erbjuder det på sin webb och Fly Green Fund förmedlar det med samma regler som 90-konton har. Till skillnad från klimatkompensation behöver man inte oroa sig för klimatnyttan med hållbara flygbränslen (SAF) – här byts konkret det fossila mot det förnybara, bränslet är tredjepartsverifierad och säkerställd. 

    Att flyga fossilfritt kostar en slant, absolut, och det är en del av poängen. Vi kan inte fortsätta flyga som idag – även om också politiker som borde veta bättre påstår det. Ett enkelt sätt att få folk att tänka till en vända extra är att höja det faktiska slutpriset. Då får scouter, kyrkliga företrädare, affärsresenärer, semesterfirare och alla andra ta ställning till om det verkligen är värt det – och samhället i stort slipper kollektivt ta notan för fossilflygets klimatpåverkan.

    Några av de som svarat på enkäten påstår att de kan fossilflyga tur och retur till Brasilien utan problem eftersom det ryms i deras klimatbudget. Det är i så fall en generös budget, för fossilflygning tur och retur Belém ger tre ton CO2-ekvivalenter enligt SouthPole, som utgår ifrån GHG-protokollets metodik. Med någon mellanlandning som inte ligger exakt längs vägen blir utsläppen högre. Kanske har man rätt att släppa ut mycket mer när man gör något så väldigt viktigt som exempelvis kyrkans representanter eller scouterna – men varför ta sig den rätten när det är så här lätt att minska sin påverkan?

    ”Problem om det blev offentligt”

    Istället för att svara på enkäten (vilket tar en minut), skriver någon ett bekymrat mejl till mig; Om det offentliggörs att de som var på COP i klimatets tjänst fossilflög i onödan, kan diskussionen ”hamna fel”. Det har hen helt rätt i – men problemet är knappast denna krönika, utan alla som i onödan flyger 100 procent fossilt. Visst ska man kunna vända sig till klimatproffsen för vägledning i omställningen – i teorin, men också i praktiken väl?

    Låt oss inte skuldbelägga scouterna, kyrkan eller andra som fossilflög till COP. Säkert fokuserade de på goda grunder på att texta plakat, trycka flygblad och förbereda blogginlägg, och hann inte informera sig om möjligheten att flyga fossilfritt. Säkert läser de nu denna krönika och gör rätt för sig i efterhand – eftersom det hållbara fossilfria flygbränslet blandas in i annat flygbränsle räcker det att man årsvis sammanställer hur mycket man flugit och ser till att motsvarande mängd köps in. 

    Nästa COP är i Antalya, Turkiet. Dit är det enkelt att ta tåget, och tågets klimatpåverkan genom Europa är så låg att man inte behöver bekymra sig om att köpa till fossilfria bränslen. För att göra tågresan extra attraktiv samlar jag redan nu in namn på de som vill ta tåget tillsammans. Förmodligen stannar jag själv hemma igen, eftersom det är effektivast. Men jag lovar att vinka av er andra på stationen. Och att nästa år skriva krönikan med rubrik ”Gör som klimatproffsen – res fossilfritt!”.

    ← Tipsa!

    Tipsa oss

    Har du något du tror vi missat och kanske borde skriva om? Vi tar tacksamt emot alla tips du kan bidra med. Maila direkt till tips@supermiljobloggen.se eller fyll i formuläret nedan.