Du kan trycka Shift + S för att få fram sökfältet när som helst och Esc för att stänga det.
Tryck ENTER för fler resultat, då kan du även förfina din sökning.
    Stäng

    Avtalet påskrivet – Arktis skyddas från kommersiellt fiske

    Stora delar av Arktis kommer skyddas i minst 16 år framöver. Ett flertal länder har enats om att utforska området vetenskapligt innan man släpper in fiske- och oljeföretag.
    Förra året rapporterade Supermiljöbloggen att nio länder beslutat att att förbjuda kommersiellt fiske i vissa delar av Arktis. Nu har processen gått i hamn, och i veckan möttes länderna på Grönland för att skriva under avtalet.
    De skyddade områdena är i nuläget täckta av is, men i framtiden kommer det varmare klimatet öppna upp nya farleder när isen smälter.
    Fiskeindustrin lockas av Arktis eftersom varmare vattentemperaturer leder till att fiskbestånden flyttar länge norrut, samtidigt som traditionella fiskevatten blir överfiskade.
    Men med det nya avtalet går fiskeindustrin bet på fångsten. Avtalet har beskrivits som banbrytande då det är första gången flera länder enas om ett lagligt bindande, förebyggande avtal om att skydda ett område från kommersiellt fiske innan fiske påbörjats.
    De 16 åren kommer kunna förlängas i femårsperioder, om alla parter samtycker. Eftersom dessa vatten fortfarande är outforskade har man kommit överens om att låta forskare studera ekosystemet först, innan man släpper in kommersiellt fiske.
    De nio länderna ska också påbörja gemensam vetenskaplig övervakning av den 2.8 miljoner kvadratkilometer stora regionen. På så vis kan man i framtiden fatta bättre underbyggda beslut kring ekonomiska aktiviteter i Arktis – inklusive jakten på de oljefyndigheter som misstänks finnas under havsbottnen.


    SMB bevakar frågan om Arktis. Sedan starten 2010 har våra utgifter helt täckts av oss skribenter. Nu vill vi utveckla hemsidan och vårt arbete – och vi hoppas att du vill hjälpa oss.

    Swisha en slant till 123 270 12 33 för att stötta vårt arbete. 

    Svampar kan rädda bina

    En ny studie visar att extrakt av en viss sorts svampmycel kan bota bin smittade av virus. Detta hoppas nu forskare vara en del av lösningen för att stoppa bidöden i världen. Bakom upptäckten står en amerikansk svampfantast som kallar sig hippie. 
    Enligt FN:s jordbruksorgan är nästan nio av tio av de viktigaste matgrödorna helt eller delvis beroende av pollinerande insekter, och insekternas tjänst till oss uppskattas vara värd mellan 235 till 577 miljarder dollar. Cirka 85 procent av pollinerandet sköts av bin.
    Oroande nog har bina på senare tid drabbats av massdöd på många ställen i världen. Förlorade naturliga habitat på grund av ensidigt jordbruk är en viktig bidragande orsak, särskilt vad gäller vildbin som studier visar är minst lika viktiga som honungsbina. Bara mellan 2008 och 2013 försvann 23 procent av alla vildbin. Bekämpningsmedel pekas också ut av många forskare som ett av de främsta hoten. Som SMB tidigare skrivit har de bekämpningsmedel som tydligast kopplats till massdöd av bin nu förbjudits i EU.

    Svampforskare botar virus

    Olika former av virus har dock varit ytterligare ett svårlöst problem som bidragit till bidöd på många platser. Framförallt har virus spridna genom varroa-kvalstret oroat, och har räknats som den största orsaken bakom bidöden i USA. Nu väcks dock hoppet om ett botemedel mot dessa virus. Medicinen kom dock från ett oväntat håll.
    En amerikansk svampforskare vid namn Paul Stamets ligger bakom upptäckten. Stamets fann sitt svampintresse i sin ungdom som ”hippie” via ”magiska svampar”. Enligt honom själv, var det först svårt att sälja in sina olika svampidéer till forskarvärlden då han på sitt universitet sågs av professorerna som lite för visionär och halvt galen.
    Efter att Stamet upptäckt hur hans egna bin börjat äta av vissa svampar började han och en annan forskare experimentera. Resultatet blev en bi-medicin som kan komma att bli otroligt viktig för våra viktiga surrande små arbetare.
    Paul Stamet liknar den biologiska mångfalden betydelse för världen vid olika outbytbara delar av ett flygplan. Tar vi bort några delar kan maskinen inte längre flyga. Bina är helt klart en oersättlig del av ekosystemen och andra delar verkar vara viktiga för binas överlevnad. Och för människans.
     

    Björn Billing: "Humanistiska perspektiv kan inte bara bidra, de är nödvändiga"

    Idag är det premiär för vår nya serie om miljöintresserade humanister på svenska universitet. I första delen har vår kulturredaktör intervjuat idéhistorikern Björn Billing. 
    Björn Billing är doktor i ämnent idéhistoria, med inriktning på miljöhistoria, vid Göteborgs Universitet. 2017 släppte han boken Utsikt från en bergstopp: Jean-Jacques Rousseau och naturen på Ellerströms förlag, om den franska 1700-talsfilosofen Jean Rousseau förhållande till natur och dess roll i hans filosofiska författarskap. Vi ställde ett par frågor till honom om hans forskning och hans förhållande till miljöfrågan.
    Kan du peka på en specifik tidpunkt när du insåg storleken på klimathotet?
    Jag minns min senaste resa till Nepal, år 2011. Landskapet kring Annapurna är normalt snötäckt vintertid men nu var det bart, även på många av de högsta topparna. Lokalbefolkningen i byarna berättade att det varit så i flera år och att vädret blivit oförutsägbart med stora problem för jordbruket. Glaciärsjöarna vars naturliga fördämningar riskerar att brista upplevdes som tickande bomber.
    Det var kanske inte en tidpunkt när jag insåg vidden av klimathotet, men det blev mer  påtagligt. När jag såg oron i människornas ögon, i ett av världens fattigaste länder.
    Vad fick dig att röra dig in i på området miljöhistoria? Vad var det som lockade dig?
    Det var en kombination av mitt intresse för estetisk filosofi och min passion för friluftsliv och naturfoto. Som idéhistoriker kunde jag studera hur våra föreställningar om naturen och vår smak för vissa landskap har tagit form och utvecklats över tid. Varför lockar vildmarken? Vad är det människor söker när de ger sig ut på äventyr i naturen? Hur har dessa begär präglats av litterära berättelser och olika slags bilder?
    Sen upplevde jag också ämnet som politiskt angeläget. En tredje faktor är en rad tänkare som inspirerat mig genom åren, från klassiker som Henry David Thoreau till en modern essäist som Robert MacFarlane, miljökämpar som Rachel Carson och historiker som William Cronon och Carolyn Merchant.
    Skulle du säga att humaniora som ämnesområde, eller idéhistoria specifikt, kan bidra till att förstå klimatförändringar? Om så är fallet, på vilket sätt?
    Humanistiska perspektiv kan inte bara bidra, de är nödvändiga för långsiktiga lösningar. De stora miljöproblemen är nämligen aldrig enbart tekniska problem. De är intrasslade i en komplex väv där frågor om kunskap, värde, samhällsnytta, framsteg och utveckling, makt och ansvar, ja ytterst frågor om själva den mänskliga identiteten ingår.
    Man ska inte överdriva de kulturella konstruktionernas betydelse – ”Det är inte språket som har ett hål i ozonlagret”, som ekofilosofen Kate Soper skrev på 90-talet. Men de ska heller inte underskattas. Varje utsaga om natur, miljö och klimat är idéhistoriskt och språkligt betingad och avspeglar sin egen samtid. Humanister kan öka medvetenheten om detta.

    Förutom forskare är Björn Billing också en hängiven naturfotograf

    Begreppet Antropocen har varit ett väldigt omdiskuterat begreppet sedan det lanserades i mitten av 2000-talets första decennium. Hur ser du på debatten om det begreppet? Skulle detta begreppet kunna ses som en plattform där naturvetenskapen och humanioravetenskapen måste mötas för att samarbeta och förstå klimathotet tillsammans?
    I München visades en stor utställning 2014–2016 på temat människans inverkan på planetens ekosystem och geologi. Curatorerna var djärva och lät ordet antropocen ingå i utställningens titel. Det var ett lyckokast. För även om antropocen av de flesta uppfattas som främmande och abstrakt så skapar begreppets suggestiva, nästan visionära klang också nyfikenhet.
    Nya ord kan fungera som katalysatorer. I fallet antropocen för ett nytänkande bortom de invanda mönstren, som i många sekler byggt på hierarkiska dualismer av typen kultur-natur, samhälle-miljö, människa-djur. Som i sin tur har separerat naturvetenskap från humaniora. Att debatten om antropocen är ideologiskt laddad ser jag inte som en anledning i sig att avfärda det. Skulle vi sluta tala om demokrati eller mänskliga rättigheter bara för att dessa begrepp tas i bruk av politiska krafter vi förkastar? Politiseringen av antropocen påminner oss om naturkunskapens icke-neutralitet och uppmanar oss till kritisk analys.
    Ser du kulturjournalistisk som en viktig del i att sprida forskning inom miljöhumaniora och som en del av universitets tredje uppgift?
    Det är önskvärt både att humanistiska forskare kommunicerar till en bredare allmänhet och att kulturskribenter intresserar sig för miljöhumaniora. Det vore också önskvärt att tredje uppgiften generellt hade högre status inom akademin; klimatfrågan är ett särskilt starkt argument för utåtriktad verksamhet. Ett gott exempel på en plattform där kulturjournalistik, forskning och opinionsbildning möts i det offentliga är brittiska The Guardians miljösektion.
    I Sverige tycker jag DN håller fanan högt, med Björn Wiman som miljöengagerad redaktör och krönikör. Sen finns det bloggar och poddar som gör utmärkta arbeten. Och tredje uppgiften innebär inte bara att skriva på kultursidorna utan akademiker håller föredrag på museer och bibliotek, deltar i paneldebatter och intervjuer, talar i radio med mera. Nu ställde du inte den frågan, men förutom forskning och tredje uppgiften ägnar sig akademiker också åt undervisning. Inte minst inom utbildning är miljöhumaniora viktigt.


    Humanistisk ordlista:
    Universitetets tredje uppgift: Universitets första och andra uppgift är att bedriva forskning respektive bedriva utbildning och själva kärnan i högre utbildning. Den så kallade tredje uppgiften är ett senare tillägg, som innebär att universitetsforskare har ett ansvar att förmedla sin forskning till allmänheten.
    Antropocen: En beteckning för den geologiska period vår många forskare anser vi just nu befinner oss i. Perioden efterträder Heliocen, och kännetecknas oftast av att människan har avgörande påverkan på hela jordens klimat.
    Dualism: En dualism är ett motsättningspar, där en ena delen ställs i förhållande till den ena, ofta där den ena ses som bättre än den andra. Vanliga sådana dualismer är förhållandet mellan kroppen och tanken eller miljön och individen i formandet av en människa. Även uppdelning mellan manligt och kvinnligt kan ses som en sådan dualism.


    SMB bevakar frågan om biologisk mångfald. Sedan starten 2010 har våra utgifter helt täckts av oss skribenter. Nu vill vi utveckla hemsidan och vårt arbete – och vi hoppas att du vill hjälpa oss.

    Swisha en slant till 123 270 12 33 för att stötta vårt arbete.

    Miljörörelsen vinner stor seger i Hambach

    Efter flera veckor av intensiva konfrontationer mellan miljöaktivister och gruvbolaget RWE kommer beskedet att avverkningarna i Hambachskogen tillfälligt upphör.
    Beskedet kommer efter ett beslut i en domstol i staden Münster. Beslutet är en tillfällig åtgärd i väntan på ett beslut om Hambachskogen kan inkluderas i regionen Nordrhein-Westphalens naturskyddslagstiftning. Detta är en stor, men tillfällig seger, för den tyska miljörörelsen.
    Skogen har varit en av de centrala konfliktzonerna för miljörörelserna sedan de första ockupanterna bosatte sig i skogen 2012. Under sex års tid har miljöaktivister från hela europa försökt att på olika sätt skydda den tusenåriga skogen och i utsträckningen hindra gruvbolaget RWE att expandera sin existerande gruvverksamhet i regionen.
    Lokalbefolkningen på ockupanternas sida
    Opinionen i Tyskland har varierat mellan åren, men i samband med den stora polisinsatsen som visats upp i media, har den lokala opinionen svängt till ockupanternas fördel. Enligt WDR, västra tyskland största nyhetsproducent, är 79 % av invånarna i regionen motståndare till avverkningen av Hambachskogen.
    Under de senaste månaderna har stöddemonstrationerna hållts över hela Tyskland och över hela Europa. Rörelsen skriver i ett pressmeddelande på sin hemsida att segern är viktig, men att konflikten ännu inte är vunnen:
    Den sjätte oktober samlades alla kring skogen för en manifestation för att uppmärksamma det tillfälliga uppehållet i averkningarna. Följande video lades därefter upp på Youtube.


    SMB bevakar frågan om biologisk mångfald. Sedan starten 2010 har våra utgifter helt täckts av oss skribenter. Nu vill vi utveckla hemsidan och vårt arbete – och vi hoppas att du vill hjälpa oss.

    Swisha en slant till 123 270 12 33 för att stötta vårt arbete.

    IPCC: Värre konsekvenser vid två grader än tidigare förutspått

    Utdöda korallrev, kraftigt höjda havsnivåer och ett helt isfritt Arktis kan bli vardag inom ett par decennier. Men 1,5-gradersmålet är fortfarande möjligt att nå, konstaterar FN:s klimatpanel. Nu krävs en omställning som saknar motstycke i historien.
    2015 kom världens länder överens om Parisavtalet, som innebär att alla deltagande nationer ska hålla den globala medeltemperaturen ”well below” 2 grader över förindustriella nivåer. Man lovade dessutom att sträva mot att begränsa temperaturökningen till 1,5 grader.
    Redan idag är den globala medeltemperaturen en grad högre än under perioden 1850-1900. Med den takt uppvärmningen sker nu kommer vi nå 1,5 grader någon gång mellan 2030 och 2052, konstaterar FN:s klimatpanel IPCC i sin nya rapport om klimatet, som presenterades natten till måndagen.

    Den här rapporten ger policymakare och alla utövare den information de behöver för att ta beslut som tacklar klimatförändringar samtidigt som man tar hänsyn till den lokala kontexten och människors behov. De nästkommande åren är antagligen de viktigaste i mänsklighetens historia, säger Debra Roberts, ordförande för en av IPCC:s arbetsgrupper.

    Stora fördelar med 1,5 grader

    Om vi misslyckas med att hejda temperaturförändringarna kommer det få gigantiska konsekvenser för planeten. Nu konstaterar IPCC att även 2-gradersmålet kommer innebära betydligt värre följder än man tidigare förutspått.
    Rapporten visar att det finns stora vinster med att begränsa uppvärmningen från till 2 till 1,5 grader. Risken för ”tröskeleffekter”, som innebär att jorden blir självuppvärmande, minskar kraftigt.
    När det gäller haven skulle höjningen av havsnivån bli 10 centimeter lägre år 2100 om uppvärmningen stannar vid 1,5 grader i stället för 2 grader. Det skulle betyda att 10 miljoner färre människor utsätts för risker i samband med höjningen.
    Vid 2 graders uppvärmning kommer troligen alla världens korallrev dö ut, men vid 1,5 grader kan 10-30% av reven ändå överleva.
    Att IPCC menar att 1,5-gradersmålet ändå är möjligt ingjuter hopp. SMB rapporterade för en månad sen att det tyska institutet MCC kommit fram till att vi redan passerat 1,5 grader. IPCC är dock en mycket tyngre instans, och rapporten har författats av nära hundra världsledande forskare. 6000 vetenskapliga artiklar har använts som grund för rapporten.

    Nu måste världen agera

    För att lyckas begränsa utsläppen tillräckligt mycket måste världen genomföra ”snabba och långtgående” omställningar i alla samhällssektorer. De mänskliga utsläppen av koldioxid måste minska med 40 procent från 2010 års nivåer till år 2030, och sedan nå nollnivåer vid 2050. Det innebär att den kvarvarande koldioxiden skulle behöva samlas in från atmosfären.
    Miljörörelsen manar nu till aktion.

    För Sveriges del behöver utsläppen nå noll senast 2030. För att det ska lyckas måste ansvariga politiker snarast besluta om ett förbud mot att använda fossila bränslen efter 2030 och fasa ut de klimatskadliga subventionerna, säger Naturskyddsföreningens Johanna Sandahl i ett pressmeddelande.

    https://twitter.com/ParHolmgren/status/1049161437199917056

    >> Här kan du ladda ner IPCC-rapporten i sin helhet


    SMB jobbar för att upp­märk­sam­ma klimatet. Sedan starten 2010 har våra utgifter helt täckts av oss skri­ben­ter. Nu vill vi utveckla hemsidan och vårt arbete – och vi hoppas att du vill hjälpa oss.

    Swisha en slant till 123 270 12 33 för att stötta vårt arbete. 

    Danmark kan förbjuda fossilbilar 2030

    Om tolv år får inga bensin- eller dieseldrivna bilar säljas i Danmark, enligt nytt förslag från den danska regeringen. Om förslaget går igenom slår vårt grannland in på samma fossilfria väg som flera andra länder. 
    Den danska regeringen meddelade i tisdags att de vill sätta stopp för försäljning av bensin- och dieselbilar år 2030, rapporterar Jyllandsposten. I öppningstalet till Folketinget menade premiärminister Lars Løkke Rasmussen att danska vägar istället ska trafikeras av ”en miljon gröna bilar” om tolv år.

    Nu sätter vi kursen. Nu skickar vi en tydlig signal till EU, till bilindustrin och till övriga världen. Diesel- och bensinbilarnas tid i Danmark måste vara förbi. Framtiden är grön – och det är väldigt nära”, sa premiärminister i Folketinget.

    Om förslaget går igenom sällar sig Danmark till den allt större skaran av länder som förbjuder försäljning och produktion av fossilbilar. Både Storbritannien, Frankrike och Tyskland har liknande lagstiftning. Bäst i ligan är dock Norge, som har satt sitt mål för utfasning av fossilbilar till 2025.
    När nu ännu även Danmark förbjuder bensin- och dieselbilarna ökar trycket på att Sverige ska göra detsamma.
    Sveriges mål är att fordonsflottan ska vara fossilfri 2030, men en majoritet av partierna är ändå emot ett förbud mot försäljning av bensin- och dieselbilar. Det återstår alltså att se när Sverige väljer att trycka på bromspedalen.


    SMB jobbar för att Sveriges miljöpolitik ska bli bättre. Sedan starten 2010 har våra utgifter helt täckts av oss skribenter. Nu vill vi utveckla hemsidan och vårt arbete – och vi hoppas att du vill hjälpa oss.
    Swisha en slant till 123 270 12 33 för att stötta vårt arbete.
    >>Läs mer om vad vi vill göra här

    Kemikalien PCB hemsöker fortfarande världens hav

    Den förbjudna kemikalien PCB har återfunnits i späckhuggare och förutspås kunna orsaka kollaps i globala populationer inom femtio år.

    PCB, eller polyklorerade bifenyler, är en grupp industrikemikalier som under 1900-talet användes flitigt i stora delar av världen i allt från målarfärg till leksaker. Under 70- och 80-talen började de dock förbjudas då bevisen för hur farliga kemikalierna var blev allt för starka. Trots de många förbuden bryts dock PCB ned långsamt i naturen och cirkulerar fortfarande i ekosystem världen över.
    Kemikalierna fastnar i fettvävnaden hos djur och vandrar sedan uppåt i näringskedjan, vilket innebär att de till slut koncentreras i topprovdjuren – i detta fall späckhuggarna. Man har tidigare funnit att PCB påverkar fortplantningsorgan hos djur såsom isbjörnar.
    Den nyligen publicerade studien fann att populationer av späckhuggare i havsområden med höga PCB-halter sjunkit i antal i jämförelse med andra populationer och såg ut att försvagas till den grad att de inte kan överleva inom ett par årtionden. Forskarna fann också att även dieten spelade roll: I prover från späckhuggare som ätit stora djur som säl, tonfisk och haj fann man högre koncentrationer av PCB vilket tyder på att dessa populationers överlevnad på sikt är allvarligt hotad.
    Det starkaste och mest tragiska tecknet på att späckhuggarna står inför en global kollaps kan dock vara faktumet att PCB även följer med i modersmjölken. En av artikelförfattarna drog också den darrande slutsatsen att det faktiskt sällan observerats några kalvar i de PCB-rika vattnen.
     


    SMB bevakar frågan om biologisk mångfald. Sedan starten 2010 har våra utgifter helt täckts av oss skribenter. Nu vill vi utveckla hemsidan och vårt arbete – och vi hoppas att du vill hjälpa oss.
    Swisha en slant till 123 270 12 33 för att stötta vårt arbete.

    Trendbrott i hoten mot världens hajbestånd

    Många hajarter har länge varit hårt ansatta av kommersiellt och illegalt fiske. Växande ekoturismindustrier och kampanjer mot hajfenssoppa har dock potential att bromsa den farliga trenden. 
    Fisket av hajar har gått så långt att nästan en tredjedel av alla hajarter som fiskas nu är utrotningshotade. I  Costa Rica har till exempel populationer av vissa hajarter minskat med över 90 procent på bara 15 år. Den brukliga metoden för att tillförskansa sig fenorna är att fiskare drar upp hajar på båten, skär av fenorna med kniv, och kastar kroppen tillbaka överbord. Om de inte redan dödats ombord kan det ta dagar för dem att drunkna.
    De äldsta hajfossilerna pekar på att hajen är ca 400 miljoner (!) år gammal. Med andra ord är det ett djur som spelat en grundläggande roll i den väg som evolutionen tagit i våra hav. Många hajarter fyller dessutom en särskilt viktig roll i de marina ekosystemen då de är i toppen av näringskedjan, vilket innebär att de reglerar de övriga artpopulationerna. Överfiske av topprovdjur som hajen får därför konsekvenser neråt i näringskedjan vilket riskerar att sätta hela ekosystem ur balans.
    De senaste åren har dock turismen klivit fram som en kortsiktig räddare i nöden för flera hajarter. Intresset för att se hajar vid dykning och snorkling har ökat markant i länder som Indonesien (världens största exportör av hajfenor) vilket har haft positiva effekter på ekonomin. I Palau står hajturismen nu för 8% av landets BNP.
    Många andra regeringar har även de tagit steg för att skydda sina hajbestånd genom fridlysning och marina skyddsområden då de sett det ekonomiska värdet i att bevara hajbestånden för turismens skull. Studier har även visat på en stark förmåga till återhämtning bland hajpopulationer i skyddade områden.

    Även i Kina blåser förändringens vind. Framförallt den yngre generationen ratar i allt högre utsträckning hajfenssoppa och flera kampanjer har lett till en ökad förståelse för vart soppans huvudingrediens kommer ifrån (det officiella namnet kan översättas till det något missvisande ”fiskvingesoppa”). Pressen från dessa kampanjer har också fått effekt: Fyra kinesiska flygbolag förbjöd i våras transporter av hajfenor på deras flygplan och siffror från WWF pekar på att importen av hajfenor till Hongkong har minskat med 50%. En av Hongkongs största restaurangkedjor beslutade även nyligen att ta bort hajfenor från menyn från och med 2020.
    Fortfarande återstår dock en rad utmaningar i kampen för att bevara de globala hajbestånden. Allt för storskalig turism riskerar att störa och skada de ekosystem som hajarna vistas i. Det är även viktigt att lokalbefolkningar får tillgång till turistnäringen i områden där dessa former av skydd implementeras, eftersom de annars riskerar att missgynnas ekonomiskt och kan drivas till att fiska illegalt som följd. Dessutom kvarstår problemet med ”bycatch”, att hajar fastnar i nät avsedda för andra fiskarter, vilket står för en betydande del av fångstsiffrorna.
    Hajturismen ser med andra ord ut att kunna göra ett signifikant bidrag i skyddandet av dessa djur, men på lång sikt är det sannolikt att källan till efterfrågan – den kinesiska sopprätten – behöver försvinna från menyerna för gott för att hajbestånden ska kunna börja återhämta sig på allvar.


    SMB bevakar frågan om biologisk mångfald. Sedan starten 2010 har våra utgifter helt täckts av oss skribenter. Nu vill vi utveckla hemsidan och vårt arbete – och vi hoppas att du vill hjälpa oss.

    Swisha en slant till 123 270 12 33 för att stötta vårt arbete. 

    "EU behöver nya strategier för bioekonomi och infångning av koldioxid"

    ”EU bör ta till sig av kritiken från näringslivet och under nästa mandatperiod strategiskt satsa på två teknikslag med enorm potential att bidra till att lösa klimatutmaningen. Nästa generations Europaparlamentariker, som ska väljas i vår, måste vara ödmjuka inför det faktum att den tekniska utvecklingen går oerhört fort och agera för att uppdatera EU:s politik för hållbar bioekonomi och satsa på tekniker för koldioxidavskiljning”, skriver Emma Wiesner, kandidat till Europaparlamentet för Centerpartiet 2019.
    Nyligen valdes nya ledamöter till den svenska riksdagen. Trots bred representation av många grupper så kan vi  konstatera att politiker allt oftast inte är naturvetare eller ingenjörer. Istället tenderar politiker att ha en bakgrund inom, statsvetenskap, juridik, ekonomi eller som politiska tjänstemän. Bristen på teknisk kompetens riskerar att bli avgörande vid frågor om teknisk utveckling, inte minst inom miljö- och klimatområdet, när politikerna ska sätta upp ramar för olika tekniker.
    För att lösa problematiken med beslutsfattare som med bristande förkunskaper fattar detaljerade politiska beslut om teknikslag, så åberopas ofta principen om teknikneutralitet. Teknikneutralitet innebär att politiker i största möjliga mån ska fatta beslut som är oberoende av teknikslag och tekniska lösningar. Om politiker värderar och prioriterar tekniska lösningar väljs ofta bästa tänkbara teknik, vilket nödvändigtvis inte behöver vara bästa möjliga teknik. Politiska pekpinnar som styr teknikval och teknikskiften innebär tyvärr att potentiella tekniker kommer att glömmas eller rent av väljas bort baserade på politiska beslut, inte dess tekniska potential.
    Politik för klimatet, digitalisering, innovation eller andra tekniska områden bör därför eftersträva teknikneutralitet i största möjliga mån. Detta har dock visat sig svårt inom EU-samarbetet där forskningsprojekt ska utvärderas, innovationsprogram finansieras och tekniska lösningar investeras i. EU:s politiker måste därför vara ödmjuka inför det faktum att de tekniska inriktningar som valts, också kan behöva omprioriteras och att politiken inte alltid väljer bästa möjliga teknik.
    Vi ser idag att en Europeisk skepsis mot bioekonomi gör att klimatarbetet går onödigt långsamt. Flera Europeiska länder utan samma skogsresurser som Sverige har ställt sig frågande till hållbarhetsaspekten i att byta ut fossila råvaror mot biologiskt producerade. Vi i Sverige har samtidigt en lång erfarenhet av att bedriva ett hållbart skogsbruk och vet att bioråvara kan användas på hållbara sätt. Trots att skogsmaterial i många fall kan ersätta fossil råvara och minska Europas oljeberoende, så prioriteras de biobaserade lösningarna bort i Europa. Här har politiken mycket att vinna på att ompröva sin inställning och istället satsa på bioekonomin i Europa.
    Det finns fler teknikområden som har glömts bort i EU-politiken, och det är nu gått så långt att företag inom medlemsländerna själva måste sätta ner foten be EU att prioritera bortglömda teknikslag. En samling industriföretag där ibland Shell och Equinor (fd. Statoil) skrev i förra veckan ett öppet brev till kommissionen och EU:s medlemsländer. Företagen oroar sig för att inte klara EU:s långsiktiga klimat- och energimål då satsningar på teknik för att samla in och använda eller lagra koldioxid, så kallad CCS eller CCU, går för långsamt trots att de har pekats ut av bland annat IPCC som nödvändiga för att minska industrins klimatutsläpp. Även den norska regeringen har drivit på EU hårt för att få till olika samarbetsprojekt för att hitta nya metoder att minska koldioxidutsläpp, utan att få gehör. Norge har planer på flertalet testanläggningar för att prova tekniker som kan minska koldioxidutsläppen, men än så länge har responsen från EU varit dålig.
    När teknikneutraliteten misslyckas måste politiker också vara uppmärksamma på och ödmjuka  inför att det är lätta att göra misstag. Att inte prioritera tekniker med uppenbara klimatfördelar är onekligen en stort misstag. Under nästa mandatperiod bör EU därför införa en CCS-strategi som prioriterar pilot- och demonstrationsprojekt inom CCS och CCU. EU bör också ta fram en bioekonomistrategi som tydligt tar ställning för potentialen och möjligheterna att byta ut fossila råvaror och energislag mot hållbara råvaror från exempelvis svensk skog.
     
    Emma Wiesner, kandidat till Europaparlamentet för Centerpartiet 2019

    Dessa fem tekniker har störst potential att ta ner koldioxid

    Världen behöver ta ner hundratals gigaton koldioxid, enligt ny rapport som vetenskapsakademin Royal Society tagit fram på uppdrag av den brittiska regeringen. SMB går igenom de tekniker med störst potential.
    Tekniker för att ta ner koldioxid (negativa utsläpp) är viktiga för att nå klimatmålen. Enligt 87 procent av alla scenarier om hur världen kan begränsa uppvärmningen till två grader krävs det att vi tar ner koldioxid. Det finns inga scenarier som visar att det går att begränsa uppvärmningen till 1,5-grader utan tekniken för negativa utsläpp.
    En anledningen till att vi behöver ta ner koldioxid om vi ska nå klimatmålen är att det bedöms osannolikt att det skulle gå att helt ta bort utsläppen från jordbruk och flygtrafik.
    Snabba och stora utsläppsminskningar krävs för att nå klimatmålen, enligt rapporten. Att ta bort koldioxid från atmosfären är alltså inget som kan göras istället för utsläppsminskningar, utan bägge behövs.
    Royal Society rekommenderar att frågan om negativa utsläpp tas upp i det internationella klimatarbete som en del i att uppfylla Parisavtalet, att det byggs infrastruktur för att kunna lagra koldioxid geologiskt, att det satsas på testanläggningar av tekniker för negativa utsläpp och att det införs prissättning av koldioxid eller andra ekonomiska styrmedel.
    I rapporten görs en bedömning om hur mycket koldioxid de olika teknikerna/metoderna kan ta ner fram till år 2100. För att 1,5-gradersmålet ska nås bedöms cirka 810 gigaton koldioxid lagras fram till 2100, vilket kan jämföras med de årliga globala utsläppen som nu är cirka 40 gigaton, det innebär att samtliga tekniker inte behöver lagra lika mycket som anges nedan. De fem teknikerna med störst potential är:

    1. Luftinfångning och kollagring (DAC). Tekniken har potential att lagra cirka 500 gigaton koldioxid fram till år 2100. Tekniken går i stora drag ut på att luft förs genom en anläggning som innehåller material som kan separera koldioxid som därefter lagras. Det finns idag exempelvis en anläggning i Schweiz. Det krävs mycket el för att driva processen och en utmaning är därför att tag på tillräckligt mycket koldioxidsnål el. Tekniken kräver ett högt pris på koldioxid för att bli lönsam och bedöms inte komma igång i stor skala förrän 2050.
    2. Koldioxidlagring från biomassa (BECCS). Tekniken har potential att lagra 300 gigaton koldioxid och eventuellt mer. Det bygger på att växter fångar koldioxid från atmosfären genom fotosyntesen, växterna (biomassa) förbränns sedan för att producera el och koldioxiden som då frigörs infångas och lagras. Världens första storskaliga BECCS-anläggning invigdes förra året i USA, vilket SMB skrivit mer om här.  Tekniken har samma potentiella nackdelar som övrig användning av bioenergi, den kan vara ohållbart framställd och konkurrera om landutrymme med matproduktion. Ett sätt att minska det ekologiska fotavtrycket är att använda rester som biomassa.
    3. Skogsplantering bedöms kunna binda upp till 300 gigaton koldioxid och kan dessutom vara bra för den biologiska mångfalden. Träd lagrar koldioxid när de växer, men därefter slutar de lagra koldioxid kan då lagras i form av träprodukter. En nackdel med skogsplantering är att koldioxiden kan frigöras genom exempelvis bränder. För att komma upp till den mängden lagring krävs det att skog planteras på en yta som är en till tre gånger större än Indien. Koldioxid lagras snabbare i tropiska områden, att plantera skog i dessa områden kan därför minska mängden landyta som krävs. Att plantera skog i snötäckta områden kan däremot vara kontraproduktivt eftersom det kan bidra till lokal uppvärmning genom att ytreflektionen minskar.
    4. Biokol har potentialen att ta ner cirka 200 gigaton koldioxid. Tekniken består av att träkol skapas, vilket sker genom att trä värms upp i frånvaron av syre. Träkol bryts inte ner så enkelt och på det viset kan kolet lagras under lång tid. Träkol som lagras i jorden ökar halten organiskt material och förbättrar på det viset jordkvaliteten. Biokol konkurrerar med BECCS-tekniken om biomassa och kan ha samma nackdelar kopplad till ohållbar produktion av biomassa.
    5. Kollagring i jorden har potential att ta ner cirka 100 gigaton koldioxid. Detta kan ske genom att använda lämpliga grödor, mindre plöjning och betesdjur. Detta kan även bidra till förbättrad jordkvalité och ökade skördar.  

    SMB bevakar klimatfrågan från många perspektiv. Sedan starten 2010 har våra utgifter helt täckts av oss skribenter. Nu vill vi utveckla hemsidan och vårt arbete – och vi hoppas att du vill hjälpa oss.

    Swisha en slant till 123 270 12 33 för att stötta vårt arbete. 

    Extremväder anledning till att hungern i världen ökar

    Antalet undernärda i världen har länge minskat, men under de senaste åren har antalet undernärda ökat. Extremväder som torka och översvämningar är en orsak.  
    Både andelen och antalet undernärda i världen sjönk mellan 2005 till 2014, men därefter har antalet undernärda ökat och även andelen har ökat något, enligt en ny rapport från FN:s världshälsoorganisation WHO.
    Enligt preliminära uppgifter led cirka 820 miljoner människor av undernäring år 2017, vilket motsvarar 10,9 procent av världens befolkning. Det är en ökning från 783 miljoner och 10,7 procent år 2014. Jämfört med 2005 är det forfarande färre som är undernärda nu, då led 945 miljoner och 14,5 procent av världens befolkning av undernäring.
    Klimatet påverkar
    Huvudförklaringen till att antalet undernärda ökat de senaste åren är förändringar i nederbörd och jordbrukssäsonger samt klimatextremer som torka och översvämningar, tillsammans med konflikter och ekonomisk avmattning.
    Antalet klimatrelaterade katastrofer i låg- och medelinkomstländer har fördubblats mellan 1990 och 2016, framför allt är det antalet fall av extrem torka som har ökat.
    Däremot går det inte att säga att alla enskilda fall av exempelvis extrem torka är på grund av klimatförändringarna, en del är exempelvis kopplade till det naturliga väderfenomenet El Nino.
    Dessutom har skördarna av majs, sojabönor och vete exempelvis blivit mindre under perioder av hetta och torka, visar en analys av de globala skördarna mellan 1961–2014 .


    SMB arbetar för att klimatfrågan ska få tillräcklig uppmärksamhet. Sedan starten 2010 har våra utgifter helt täckts av oss skribenter. Nu vill vi utveckla hemsidan och vårt arbete – och vi hoppas att du vill hjälpa oss.

    Swisha en slant till 123 270 12 33 för att stötta vårt arbete. 

    Malaysia stoppar nya palmoljeodlingar

    Malaysias regering kommer inte att tillåta någon mer expansion av palmoljeodlingar. Detta meddelade industriministern Teresa Kok tidigare i september, enligt tidningen Malaymail. 

    Vi är förpliktigade till att ha kvar åtminstående 50 procent av landytan som skog, så vi kommer inte tillåta någon mer expansion av palmoljeplantage, säger Malaysias industriminiter Teresa Kok enligt tidningen Malaymail. 

    Detta betyder dock inte att Malaysia blivit motståndare till befintlig palmolja. Industriminister Kok åker i dagarna till Europa med syfte att ”marknadsföra palmolja och palmoljebaserade produktukter till nyckelmarknader och adressera anti-palmolja uppfattningar i regionen”, enligt Malaymail.

    Expansion av palmoljeodlingar har bidrag till till avskogning, förlust av biologisk mångfald och ökade växthusgasutsläpp, enligt en rapport från EU-kommissionen.


    SMB lyfter fram viktiga miljönyheter. Sedan starten 2010 har våra utgifter helt täckts av oss skribenter. Nu vill vi utveckla hemsidan och vårt arbete – och vi hoppas att du vill hjälpa oss.

    Swisha en slant till 123 270 12 33 för att stötta vårt arbete. 

     
     

    Redaktionens favoritfilmer om miljön

    Ibland blir till och med vi på redaktionen trötta av att läsa FN-rapporter och behöver sätta oss ner framför en riktigt bra film. Kulturredaktören frågade några av våra redaktionsmedlemmar om vilka deras favoritfilmer med miljötema är.
    Anna Ljungström
    Avatar (2009)
    ”Om vi pratar spelfilm tillhör James Camerons Avatar en favorit, delvis av nostalgiska skäl. Den var en viktig del i mitt eget miljöuppvaknande i tidiga tonåren. Tveksamma skådespelarinsatser till trots är det svårt att inte beröras av filmens svidande symbolik om både rättvisefrågor och miljöförstöring.”
    Jonna Elofsson Bjesse
    The Lorax (2012), Wall-e (2008)
    ”Dr. Seuss The Lorax  och Pixars Wall-e är mina absoluta favoriter av filmer med miljötema. För de symboliserar det som för mig är hela miljöfrågans essens – det är så enkelt att till och med barn förstår. Kanske mer än oss vuxna till och med. Det är ändå deras framtid vi spelar rysk roulette med.
    Trots att det är barnfilmer så har The Lorax och Wall-e en kuslig dystopisk verklighetskoppling. Fast även om det känns stort, läskigt och dystopiskt med miljöfrågan så är båda filmernas centrala tema att det också alltid finns hopp och samhörighet. Och det behöver vi alla mer av, barn som vuxna. Det känns viktigt att miljön är ett tema som får figurera även i barnfilmer. Det är också skönt att bryta av flödet av larm om extremväder, flygskatt, och biobränsle med två filmer som är så barnsliga i sin självklarhet.”
    Björn Eriksson
    Racing Extinction (2015)
    ”Racing Extinction, för att den på ett så kraftfullt sätt visar upp konsekvenserna av Antropocen: En global massutrotning av biologisk mångfald, på samma skala som när dinosaurierna försvann för 65 miljoner år sedan. Intervjuer med experter blandas med otroliga naturbilder och undercover-film från illegala djurmarknader runt om i världen. En svårsmält och ögonöppnande dokumentär som förtjänar mycket mer uppmärksamhet än vad den fått”
    Elias Rosell
    Into the Wild (2007)
    ”In to the wild för att det ändå finns något fascinerande med tanken på att för ett tag lämna bekvämligheten och bo i naturen. Filmen väcker både en längtan och viss rädsla inför den orörda och vilda naturen och framförallt påminner den om att den fortfarande finns och är värd att ta tillvara på. ”
    Beatrice Rindevall
    Titanic (1997)
    ”När vi väl fattar att vi är på väg att sjunka kan vi inte hantera det. Det vi lever på går sakta sönder, samtidigt som nödbåtarna fylls till hälften och de mindre privilegade lämnas åt sitt öde. Idag höjs vattennivån även på planeten, och frågan är hur många nödbåtar som kommer öppnas för de som flyr från torka, havshöjning eller extremväder. Skillnaden är att vi nu har möjlighet att laga en del av båten, men istället för att göra det agerar vi som orkestern, och fortsätter spela som om allt vore normalt”
    Joel Gordon Hultsjö
    Age of Stupid (2008)
    ”Jag har valt den brittiska dokumentärfilmen the Age of stupid. Den utspelar sig i en dystopisk framtid när glaciärerna smält, öknarna tagit över och Europa översvämmats. Huvudpersonen sitter i ett arkiv i arktis som samlat all mänsklig kunskap, och försöker förstå, genom nyhetsklipp och reportage, hur människan inte kunde agera när klimatet blev mer extremare för var dag. Jag gillar dokumentären för att dess användning av riktiga nyhetsklipp tillsamamns med ett möjligt framtidsscenario, dess tillväxtkritik och dess katastrofbudskap med en hälsosam dos av konstruktivt hopp.”
    Hannes Anagrius
    Prinsessan Mononoke (1997), Resan till Melonia (1989), Äppelkriget (1971), Den sista skörden (2017)
    ”Jag har mest böcker att rekomendera, men tycker alla ska se filmen Den sista skörden – en bra introduktion till ett våra mest akuta miljöproblem som hamnat i skym undan – jorden. Vad gäller spelfilmer med miljötema diggar jag: Prinsessan Monoke – naturens magi o vilka krafter vi väcker om vi inte tar hand om den. Resan till Melonia – kritik mot industrialismens expansion och en hyllning till det enkla livet i symbios med naturen. Äppelkriget – en svensk klassiker från tiden när vi erkände att det var folket och naturen mot girigheten.”
     


    SMB bevakar och driver på för en bättre miljö. Sedan starten 2010 har våra utgifter helt täckts av oss skribenter. Nu vill vi utveckla hemsidan och vårt arbete – och vi hoppas att du vill hjälpa oss.

    Swisha en slant till 123 270 12 33 för att stötta vårt arbete. 

    Föroreningar orsakar 1 av 4 barns död – återvinning en viktig lösning

    Idag är det Återvinningens Dag och återvinning kan kraftigt förbättra hälsan för världens barn. Så mycket som vart fjärde småbarns död orsakas av föroreningar, bland annat från icke-återvunnet elavfall som idag skeppas och dumpas i Afrika och Asien. 
    En FN-rapport från 2017 kom fram till att 1 av 4 av små barns dödsorsaker kan kopplas till föroreningar. Den största boven är luftföroreningar, men den andra viktigaste orsaken är inte lika uppmärksammad: nämligen gifter från elektronikavfall.
    Sverige är bland de bästa länderna i världen på att ta hand om våra elavfall, med 69 procent insamlat avfall. Men vi är också en av de största elektronikkonsumenterna, och tillhör de tio länder som genererar mest elavfall per capita i världen. Enorma mängder av elskrot exporteras fortfarande mer eller mindre illegalt till fattiga länder, när de kunde ha återvunnits.

    Barn hanterar elavfallet

    44,7 miljoner ton elavfall producerades i världen 2016.  I Afrika, som länge använts som soptipp för elektronikskrot, återvinns inte ens 1 procent av elektronikavfallet. Åtminstone inte under ordnade former. Mycket elektronik, såsom mobiler och datorer, tas dock om hand av den informella sektorn för att den innehåller delar och material med ett ekonomiskt värde. Dessa informella arbetare är ofta barn som bränner skroten för att få tag på metaller. De har inget sätt att skydda sig mot de giftiga kemikalier och metaller som finns i avfallen.
    FN-rapporten varnar för att barn som utsetts för gifter från till exempel gamla mobiltelefoner löper stor risk att få lungproblem, nedsatt intelligens, koncentrationssvårigheter eller cancer. Mycket gifter sprider sig också via regnvattnet från deponier av farligt elavfall ut till människors odlingar och dricksvatten.
    Att fattiga länder används som soptippar av rikare länder har diskuterats länge. 1995 ledde denna diskussion till en internationell konvention och ett förbud inom EU att exportera ”farligt avfall” såsom elektronikskrot till länder utanför EU eller OECD.
    En EEA-studie från 2008 visade dock att det fanns ett stort glapp mellan de 8 till 10 miljoner ton elektronikavfall som uppsakattades produceras varje år inom EU och de 3,4 miljoner ton som samlades in. Cirka 70 procent elektronikskrot försvinner alltså spårlöst!

    Enorm illegal export

    Om det är förbjudet att exportera elavfall till utanför EU och OECD, var tar då allt det som inte samlas in vägen? En del kan säkert ligga och skräpa i privatpersoners källarlådor, men såväl Naturvårdsverket som EU-rapporter kommer fram till att enorma mängder av avfall helt enkelt verkar transporteras ut ur Europa illegalt.
    Ett stort problem är också att begagnad elektronik är tillåtet att exportera, men att det är svårt att avgöra gränsen mellan vad som går att laga och därför kan anses vara begagnat och vad som faktiskt är avfall. Det verkar också saknas tillräckliga kontroller.
    Greenpeace följde elavfall som skeppades från EU till Nigeria, där det dumpades på depånier, trots att det utgavs för att vara begagnade varor. Greenpeace konstaterade att skalan på exporten är överväldigande och att kontrollerna är alldeles otillräcklig. 
    Enligt Naturvårdverket kan en vara klassas som avfall om den till exempel:

    • inte fungerar
    • är i dåligt skick, sliten eller skadad
    • saknar viktiga delar
    • är gammal eller omodern eller
    • saknar en marknad.

    Det är uppenbart att mer behöver göras för att skärpa kontroller och tillsyn. Vi behöver sluta byta ut våra elektronikprylar hela tiden och vi behöver öka återvinningen och fort ställa om till en cirkulär ekonomi! 
    Här kan du läsa mer om hur du återvinner elavfall.
    OBS. Att köpa elektronik second hand är också ett sätt att minska elavfall!
    Continue reading ”Föroreningar orsakar 1 av 4 barns död – återvinning en viktig lösning”

    Rachel Carson – miljörörelsens skapelseberättare

    Hon kom in i den svenska miljörörelsen som en storm på 60-talet, men hon är fortfarande högt aktuell. Inte främst för hennes vetenskap, utan för hennes författarskap.

    ”Över allt större områden i Förenta staterna kommer våren numera utan att dess ankomst förkunnas av fåglarnas återkomst, och de tidiga morgnar som en gång var fulla av fågelsång är nu underligt tysta. Detta plötsliga nedtystande av fåglarnas sång, detta utplånande av den färg och skönhet och det behag de skänker vår värld har smugit sig in över oss snabbt och försåtligt”.

    Författaren och marinbiologen Rachel Carsons (1907-1964) kanoniserade bok Tyst vår, som ovanstående citat är hämtat ifrån, slog ner som ett bombnedslag i den svenska miljörörelsen 1963. Bokens alarmerande beskrivning av bekämpningsmedlet DDTs förödande effekt på bönder, boskap och grödor över hela USA förde fram bekämpningsmedel som fiende nummer ett inom den amerikanska och europeiska miljörörelsen.

    Rachel Carsons första stora framgång som författare var med boken The sea around us, översatt till svenska 1961 som Havet. Här utforskar Carsons havets djup och vikar. Hon använder sin erfarenhet som marinbiologi för att bjuda in läsaren in i havets mysterier. I bokens förord beskriver Hans Petterson, dåvarande professor i oceanografi vid Göteborgs högskola, boken som: ”en vetenskapligt korrekt och utomordentlig fantasieggande framställning”.

    Den beskrivningen stämmer även in på Tyst vår. Boken beskriver de skador som det kemiska jordbruket efter andra världskrigets slut förorsakat på människors hälsa, naturen och de vilda djuren. En dödsruna över ett döende landskap.

    Enligt sociologen Håkan Thörn var framgången av Tyst vår betingad av Carsons tidigare framgångar som författare. I sin avhandling Rörelser i det moderna beskriver han framgången som: ”en välkänd författarens proklamation av en annalkande kris, förankrad i vetenskaplig legitimitet och målad med stor retorisk skicklighet”. Den apokalyptiska stämning som idag ofta är sammankopplad med miljöfrågan, där allt talas om som kris eller katastrof, fanns inte på 60-talet.

    En av litteraturens starkaste sidor är just detta, att det kan hjälpa till att skapa känslor hos människor. Leva sig in i andra människors livsöden och känna sig som en del av något större. Spridningen av Tyst Vår förändrande detta och fick alla interna brandvarnare att tjuta. Brandvarnarnas tjut ekar fortfarande genom maktens och vardagens korridorer, men det är fortfarande få som lyssnar.

    Vad är arvet av Tyst Vår? Flera miljöorganisationer, såsom Greenpeace, Jordens vänner, grundades kort efter boken kom ut och medger själv bokens roll i rörelsens uppvaknande. 1970 förbjöds DDT i Sverige, två år senare i USA. Men bekämpningsmedel används fortfarande i det industriella jordbruket, bara med andra namn. Det citat som Rachel Carson inleder boken med, som är taget från den tyska prästen och nobelpristagaren Albert Schweitzer, gäller än idag: ”Människan har förlorat förmågan att förutse och förekomma. Hon kommer till slut förstöra vår jord”.

    Nej, Rachel Carsons största arv är istället insikten om litteraturens meningsskapande funktion för progressiva rörelser. Är det inte precis vad som behövs för att lösa klimatfrågan? Forskning finns det gott om idag, men för att folk ska ta till sig den, kanske behövs det också fler Rachel Carsons som sätter klimatforskningen i ett sammanhang. Någon som binder samman, en ordkonstnär som sätter ord på problemen och får oss att agera. En som skapar nya skapelseberättelser om vårt förhållande till klimatet och dess räddning.

    Så kan jorden förbättras

    Jorden i marken ger oss tjänster som mat, fiber, koldioxidlagring, vatteninfiltration och biologisk mångfald. Men Europas jordar hotas av flera miljöproblem, enligt en ny rapport från det europeiska vetenskapsrådet (EASAC). 
    Problem
    Miljöproblemen kopplade till jorden inom EU bedöms kosta cirka 38 miljarder euro årligen. Problemen är bland annat:

    • Globalt förlorar världens jordar årligen en mängd kol som motsvarar 10 – 20 procent av utsläppen från fossila bränslen. Nästan hälften av Europas jordbruksmark har låg halt av organiska ämnen och mängden kol minskar på många ställen. Minskningen av mängden kol i marken beror bland annat på avskogning och förstörelse av torvmarker.
    • Ett annat problem är att det sker en övertäckning av jordbruksmark inom EU när bostäder och infrastruktur byggs på åkermark. Det ökar behovet av import och behovet av jordbruksmark vilket i sin tur riskerar att leda till mer avskogning.
    • Den biologiska mångfalden i jorden minskar på grund av fysiska störningar som plöjning, påverkan från bekämpningsmedel och konstgödsel.
    • Miljöproblem kopplade till jorden riskerar att leda till hälsoproblem. Det kan exempelvis ske genom att antibiotika i gödsel som blandas med jorden leder till antibiotikaresistens i mikroorganismer i jorden. Antibiotikaresistenta mikrober skulle kunna komma tillbaka till människor genom grödor, vatten eller djur som vi äter, men processen är inte så väl utforskad. Grödor  innehåller idag mindre näringsämnen än tidigare. Orsaken tros vara att ökade skördar har gjort att varje gröda innehåller färre näringsämnen, effekten kan liknas med en utspädning av näringsämnen.

    Lösningar
    EASAC föreslår att det införs ett miljömål för jorden i EU:s framtida jordbrukspolitik. Tre förslag på åtgärder för att förbättra jordarnas tillstånd som tas upp i rapporten är:

    • Att skydda och återställa torvmarker kan minska flödet av koldixoid från jorden.
    • Bättre samhällsplanering för att undvika att jordbruksmark minskar.
    • Precisionsjordbruk kan ge stora skördar och samtidigt minska näringsförlusterna i jorden. Precisionsjordbruk innebär att med hjälp av satelliter, drönare och sensorer ge jordbrukare en mer detaljerad bild av marken och grödorna. De kan sedan anpassa deras jordbrukssätt efter mätningarna

    SMB bevakar miljöforskning. Sedan starten 2010 har våra utgifter helt täckts av oss skribenter. Nu vill vi utveckla hemsidan och vårt arbete – och vi hoppas att du vill hjälpa oss.

    Swisha en slant till 123 270 12 33 för att stötta vårt arbete. 

    ”Förnybart från skogen kan omöjligt rädda klimatet”

    Hur mycket retoriskt stjärnglitter strösslas över framtidsvisionen om skogsbruket? Rätt mycket, om man ska tro professor emeritus Anders Lindroth. Han har granskat om det verkligen stämmer att allt klimatguld kan komma ur skogen. 
    Anders Lindroth är professor emeritus vid Institutionen för naturgeografi och ekosystemvetenskap i Lund, ledamot av Kungliga Vetenskapsakademien och har tidigare forskat om koldioxidflöden kopplat till växtbetäckt mark. Nu har han granskat om skogsavverkningen verkligen kommer kunna ersätta allt som är fossilt idag.

    ”I den politiska debatten hörs ständigt mantrat att bara vi ersätter det fossila med förnybart så fixar vi klimatmålen. Det förnybara ska till största delen komma från skogen är det tänkt. Det handlar om att bygga mer i trä, använda ännu mer bioenergi samt tillgodose flygets och övriga transportsektorers behov av biodrivmedel. Hur ska då detta gå till? Ett vanligt argument som framförs är att vi bara avverkar en del av den årliga tillväxten och att den andelen kan ökas väsentligt. Frågan är om detta är möjligt”, skriver han.

    Genom att gå igenom data har Anders Lindroth sett att tillväxten under vissa perioder varit lika stort som uttaget i skogen, och menar att det knappast är rimligt ur hållbarhetsperspektiv att öka avverkningstakten jämfört med i dag. ”Detta särskilt med tanke på att störningar på grund av klimatförändringarna väntas öka framgent och att vi även har andra miljömål att uppfylla”, skriver han.

    ”Ett ökat uttag från skogen kommer inte att hjälpa oss att nå visionen noll nettoutsläpp till år 2045. Andra lösningar måste till och det mycket snabbt”, sammanfattar Anders Lindroth i en debattartikel på SvD.


    SMB jobbar för att spräcka klimatmyter. Sedan starten 2010 har våra utgifter helt täckts av oss skribenter. Nu vill vi utveckla hemsidan och vårt arbete – och vi hoppas att du vill hjälpa oss.

    Swisha en slant till 123 270 12 33 för att stötta vårt arbete. 

    OECD-rapport föreslår plastskatt

    Skatt på nyproducerad plast och begränsning av farliga tillsatser ska minska plastens miljöpåverkan.
    I en ny rapport föreslår den internationella organisationen OECD att G7-länderna ska införa skatt på nyproducerad plast. G7-länderna består av några av världens sju största ekonomier; Frankrike, Italien, Japan, Kanada, Storbritannien, Tyskland och USA. 
    Skatt på ny plats är en av flera åtgärder som föreslås för att återvunnen plast ska kunna komma ner i samma pris som vanlig ny plast. Idag är återvunnen plast för det mesta, plastflaskor undantaget, inte ekonomiskt konkurrenskraftig.
    Men det krävs mer än skatt på ny plast för att återvinning av plast ska bli vanligare. Tillsatser i ny plast som färger och brandskyddsmedel innebär att den återvunna plasten riskerar att bli hälso- och miljöfarlig. Därför behöver farliga tillsatser i plast begränsas och informationen behöver bli tydligare.
    Andra åtgärder för att minska plastavfallet kan, enligt rapporten, vara att minska användningen av onödig plast, designa plastföremål så att de kan återanvändas eller återvinnas.
    En annan möjlighet är att använda alternativa material, förutsatt att dessa inte ökar det ekologiska fotavtrycket. Exempelvis kan biologiskt nedbrytbar plast öka förekomsten av mikroplaster om nedbrytningen inte är helt komplett.
    ……………………………………………………………………………………………………………………………….
    Bakgrund: Plastens miljökonsekvenser
    Cirka 6 300 miljoner ton plastavfall har skapats mellan 1950 till 2015, enligt rapporten. Av all denna plast är det endast 9 procent som blivit återvunnen, cirka 12 procent av har förbränts och nästan 80 procent har deponerats på land eller hamnat i naturen. 
    År 2015 producerades 407 miljoner ton plast. Idag är den globala återvinningsgraden cirka 14 – 18 procent. Om plastproduktionen fortsätter växa med samma hastighet som idag kommer produktionen vara 1 600 miljoner ton per år runt år 2050.
    Plast påverkar miljön på flera sätt.
    Dels är produktionen energikrävande, vilket innebär att plastproduktion orsakar cirka en procent av de årliga globala växthusgasutsläppen. Plast tillverkas genom att olja och gas omvandlas till molekylen monomer. Kolväte- molekylerna från oljan binds i plaststrukturen, men frigörs som koldioxid i samband med förbränning.
    Dessutom hamnar plast i haven. Den ekonomiska kostnaden, baserad på plastens negativa påverkan på ekosystem, fiskebestånd och turism, uppskattas till 13 miljarder amerikanska dollar årligen. Men den långsiktiga skadan av plastutsläppen känner vi inte till än, eftersom det kan ta tusentals år innan den plasten som finns i naturen idag har brutits ner till mikro- och nanoplast.
    Det finns också några bra saker med plast ur miljösynpunkt. Dels är plast bra för att bevara mat och kan på det sättet minska matslöseri, och att plasten är svårgenomtränglig och håller länge gör den bidrar till vattenbesparing. Lätt plast som används i fordon gör att det krävs mindre bränsle för att driva dessa. Trots vissa fördelar är majoriteten av all plast som används på jorden är direkt skadlig för miljön. 


    SMB arbetar aktivt för minska plastens miljöpåverkan. Sedan starten 2010 har våra utgifter helt täckts av oss skribenter. Nu vill vi utveckla hemsidan och vårt arbete – och vi hoppas att du vill hjälpa oss.

    Swisha en slant till 123 270 12 33 för att stötta vårt arbete. 

    ← Tipsa!

    Tipsa oss

    Har du något du tror vi missat och kanske borde skriva om? Vi tar tacksamt emot alla tips du kan bidra med. Maila direkt till tips@supermiljobloggen.se eller fyll i formuläret nedan.