Du kan trycka Shift + S för att få fram sökfältet när som helst och Esc för att stänga det.
Tryck ENTER för fler resultat, då kan du även förfina din sökning.
    Stäng

    Mikroplaster förbjuds i Kalifornien

    Det var i förra veckan som den demokratiska guvernören i Kalifornien, Jerry Brown, undertecknade lagstiftning som syftar till att fasa ut mikroplaster i bl.a. hygienartiklar.

    Mikroplaster följer med i avloppsvattnet när vi tvättar bort till exempel hudkräm eller tvättar kläder, och förs direkt ut i vattendragen då de inte fångas upp av vattenreningsverken.

    Väl ute i vattendragen påverkar mikroplasterna hela näringskedjan då de äts av plankton och maskar eller fastnar på alger som sedan äts av fågel och fisk.

    I en rapport från Naturskyddsföreningen beskrivs de stora problem som mikroplaster i vårt vatten för med sig. Har mikroplasten, som kan bära med sig miljögifter i höga halter, väl hamnat i vattnet krävs både dyra och svåra åtgärder för att få bort dem – om plasten ens går att få bort. Rapporten uppmärksammar även skrämmande nog att svenska reningsverk enligt egen utsago inte har en aning om hur mycket av plasten vi  sköljer ner i våra avlopp som de faktiskt lyckas fånga upp.

    Steget som Kalifornien nu tagit för att få bort mikroplasterna ur vattnet är således ett slag för miljön i helt rätt riktning, men mikroplasten kommer inte börja fasas ut förrän år 2020.

    På hemmaplan har Göteborg visat framfötterna i kampen mot mikroplasterna, och införde nu i september ett förbud mot inköp av produkter innehållandes mikroplaster. Kommunstyrelsens ordförande Anneli Hulthén (S) uttalade då i ett pressmeddelande:

    – När man inser hur mycket plast som finns i havet är det självklart att vi som kommun måste göra något.

    En undersökning från vårt grannland Norge visade att bildäck är den största utsläppskällan till mikroplaster i Norge.

    Enligt undersökningen såg fördelningen ut såhär:

    • Bildäck och vägmarkeringar, 5 000 ton
    • Plastbaserad färg använd för målning av båtar eller byggnader, 1000 ton
    • Syntetiska textilfibrer från tvätt, som värst över 1000 ton
    • Avfallshantering som involverar plast, över 500 ton
    • Plastproduktion, över 400 ton

     

    Willys satsar på solceller – ser butikstaken som en outnyttjad resurs

    Menar samtidigt att dagens skatteregler gör det svårt att få lönsamhet i en solcellsinvestering.

    Lågpriskedjan Willys, med cirka 190 butiker i landet, har börjat installera solceller på sina butikstak. Två testbutiker är först ut, i Huddinge och i Göteborg.

    – Butikstaken är en outnyttjad resurs. När solen lyser som mest och när det är som varmast är vårt energibehov som störst. Genom solcellerna kan vi spara både på kostnader och på miljön, säger Willys vd Thomas Evertsson, i ett pressmeddelande.

    Förhoppningen är att kunna satsa på solceller i fler butiker, men enligt Willys så innebär de existerande skattereglerna att det är svårt att få lönsamhet i en solcellsinvestering.

    ”Att leva på små öar har alltid varit en fråga om överlevnad. Nu mer än någonsin.”

    I en intervju med Dagens Nyheter berättar Seychellernas klimatminister Didier Dogley om de svårigheter som landet både står inför och redan kämpar mot.

    Dogley har under veckan som gått varit på besök i Sverige för att träffa andra politiker och forskare och för att diskutera bland annat klimatförändringarna. De senaste åren har landet drabbats upprepade gånger av tropiska oväder, något Dogley menar är helt nytt.

    – Landet har alltid legat utanför zonen för cykloner. Vi ligger nära ekvatorn där de flesta oväder brukar byggas upp, för att sedan röra sig söderut, säger han till Dagens Nyheter och fortsätter sedan:

    – Men nu ser vi att tropiska depressioner även drabbar oss.

    Dogley berättar att Seychellerna nästan alltid befinner sig i ett konstant läge av återuppbyggnad på grund av klimatförändringarna och på frågan om Dogley tycker att omvärlden förstått vidden av klimatproblematiken svarar han:

    – De förstår, i synnerhet de som jobbar med klimatfrågan. Men det är en sak att förstå, en annan att agera.

    Dogley säger vidare till Dagens Nyheter att världen måste visa politisk vilja inför Paris. Han konstaterar att det kommer att krävas massiva investeringar om vi ska lyckas ställa om till förnybar energi.

    Supermiljöbloggen skrev för några veckor sedan om Ioane Teitiota och hans familj. Familjen fick avslag av Nya Zeelands Högsta Domstol på deras överklagan om att få asyl i landet på grund av klimatförändringar i familjens hemland, ö-nationen Kiribati. Domstolen menade att människor som flyr klimatförändringar inte faller in under FN:s definition av flyktingar i enlighet med flyktingkonventionen.

    Med de svårigheter som Seychellerna står inför är det inte alltför långdraget att konstatera att människor som flyr sina hem på grund av klimatförändringar bara kommer bli fler. Detta bör dels sätta press på en mer utvidgad tolkning av flyktingbegreppet och dels utgöra ett starkt tryck för att minska utsläppen, något som vi fortfarande väntar på.

    Företag vill att politikerna sätter ambitiösare klimatmål

    Medlemmarna i företagsnätverket Hagainitiativet välkomnar regeringens nya mål om att Sverige ska bli ett av världens första fossilfria länder. Nu vill man se konkreta beslut som kan skynda på omställningen.

    Vd:arna för Axfood, Coca-Cola, Folksam, Fortum Värme, Green Cargo, HKScan, JM, McDonald´s, Löfbergs, Stena Recycling samt divisionschefen på Lantmännen – som alla är med i Hagainitiativet – skriver i en debattartikel i Göteborgsposten att Sverige och jämförbara länder bör sikta på att ha nära noll i utsläpp till år 2030. Det behövs nämligen för att världen enligt klimatforskningen ska klara målet att begränsa uppvärmning till under två grader.

    Därför välkomnar vi regeringens nya mål om att Sverige ska bli ett av världens första fossilfria länder. Under de fem år vi verkat i Hagainitiativet har vi också visat i praktiken att statsministern har stöd för konstaterandet i regeringsförklaringen att klimatomställningen stärker Sveriges konkurrenskraft.

    Men nu, påpekar debattörerna,  behövs också konkreta beslut från politikerna sida. Medlemmarna i Hagainitiativet skriver i debattartikeln att de hoppas att alla partier inom ramen för arbetet i Miljömålsberedningen tillsammans kommer överens i frågan under vinterhalvåret.

    Unga klimataktivister höjde sina röster i Malmö

    I helgen gick Power Shift Sweden av stapeln i Malmö, en hållbarhetskonferens av och för unga. I år firade konferensen 5-årsjubileum och genomfördes med huvudtemat klimaträttvisa, ett högaktuellt ämne inför klimatkonferensen i Paris.

    Fokuset på klimaträttvisa har för avsikt att lyfta de ojämlikheter världens befolkning står inför i fråga om klimatförändringar, men också vilken roll olika länder har haft i att skapa dagens situation. Diskussionen kring klimaträttvisa syftar därför till att uppmärksamma ojämlikheter i länders förmåga att möta de utmaningar som väntar.

    Power Shift är en årlig konferens som låter unga komma till tals och diskutera miljö- och hållbarhetsfrågor. Helgen som gick var fylld av workshops, nätverkande och diskussioner, allt för att inspirera, engagera och mana till agerande.

    Arrangören Johanna Lakso från organisationen PUSH Sverige kommenterade konferensen:

    Det var en helt fantastisk helg. Deltagarna har träffat vänner, fått nya erfarenheter och delat med sig.

    Över 200 personer lockades till konferensen i Malmö där det bjöds på föreläsningar och diskussioner med bland andra miljöminister Åsa Romson och internationella miljöaktivister. Under konferensens sista dag begav sig deltagarna till Stortorget där de i oktobersolens värmande strålar genomförde en dansant flash mob inför förbipasserandes nyfikna blickar.

    Är du ung och vill engagera dig? Kolla in PUSH Sverige eller Fältbiologerna. Inte riktigt lika ung? Det finns många olika organisationer att gå med i. Kanske har Naturskyddsföreningen en grupp i din stad? Kolla också gärna in Klimataktion, Klimatsvaret och Föräldravrålet.

    Mattias Goldmann, Fores: ”Sluta förminska det klimatarbete som görs”

    Fem punkter i Svenska kyrkans och Diakonias artikel på SMB debatt är i grunden feltänkta och försvårar ett kraftfullt och effektivt klimatarbete.

    Det är lätt – och viktigt – att dela Svenska kyrkans och Diakonias engagemang för klimatet (SMB debatt 10/10). Men det betyder inte att man bör omfamna deras förslag, som på åtminstone fem punkter är i grunden feltänkta och försvårar ett kraftfullt och effektivt klimatarbete.

    1. Sluta förminska.

    Att vi nu nått upp i 60 miljarder amerikanska dollar för klimatfinansiering är en kraftansträngning från världen och en viktig signal inför Paris att klimatfrågan tas på allvar. OECD, som tagit fram siffrorna, menar också att den faktiska finansieringen kan vara större än så, eftersom mycket som sker på privata sidan inte fångats in. När Diakonia och Svenska kyrkan kallar detta för ”smulor” så bidrar de till den känsla av hopplöshet och meningslöshet som vi just behöver undvika inför Paris.

    2. Gröna klimatfonden är inte klimatets slutstation.

    Kyrkan och Diakonia likställer klimatfinansiering med bidrag till Gröna klimatfonden, trots att den i praktiken inte är operationell än och vi alltså inte alls kan bedöma dess effektivitet (men vi vet att kostnadskostymen är enorm). Omvittnat effektiva aktörer som till exempel Anpassningsfonden har nästan tomt i kassan och kan behöva söka medel via Gröna klimatfonden; det ger ökad byråkrati och långsammare handläggning men på vilket sätt bistår det klimatet bäst?

    3. Allt bistånd ska klimatsäkras.

    De båda religiösa organisationerna upprepar mantrat om att klimatstödet ska vara ”new and additional” – i deras tolkning klimatfinansiering utöver biståndet på en procent. Men ett bra bistånd bidrar till fattigdomsbekämpning och omställningen till en koldioxidsnål och klimatanpassad utveckling och då är det inte logiskt att särredovisa klimatfinansieringen. Diakonia och Svenska kyrkan menar säkert inte att fjättra Sida och andra fast i en tid då man inte fokuserade på synergieffekter, men det blir resultatet av deras plakatpolitik.

    4. Bjud in näringslivet.

    Diakonia och Svenska kyrkan vill att klimatmedlen ”i så stor utsträckning som möjligt tas från offentliga medel”. Denna plädering för statssocialism är otidsenlig – tvärtom är det angeläget att få in en bredd av aktörer som ser det som relevant att medverka i klimatfinansieringen, men Cancún-överenskommelsen om de 100 miljarderna hänvisar tydligt till såväl offentliga som privat källor, utan att rangordna dem. Författarna kan vid en hastig anblick tyckas bjuda in näringslivet, eftersom de vurmar för ”nya finansieringskällor”. Men i praktiken har båda organisationerna, inte minst genom sitt engagemang i Swedwatch, gjort vad man kunnat för att stoppa de mekanismer som finns, såsom FN:s Clean Development Mechanism, vilket förstås försvårar marknadens tilltro till eventuella nya mekanismer.

    5. Ställ inte anpassning mot utsläppsminskning.

    I Diakonias och Svenska kyrkans värld är klimatanpassning och utsläppsminskning två väsensskilda saker, som ska särredovisas och ha helt åtskilda budgetar. I sinnevärlden är det tvärtom mycket viktigt att hitta synergieffekter och säkerställa att inte anpassning sker på ett sätt som förvärrar utsläppen – till exempel bör man anlägga mangroveskogar i stället för betongvallar som skydd mot tropiska stormar.

    Slutligen: Bli förebilder själva.

    Världen behöver förebilder, vilket visas av den oerhörda sprängkraft Sveriges mål ”första fossilfria välfärdsnation” och ”fossilbränsleoberoende fordonsflotta 2030” har. Tyvärr är undertecknarna inte med på tåget. Diakonia har i nuläget varken klimatmål, klimatredovisning eller klimatpolicy – däremot skryter man i kristna tidningen Dagen med att man ger sig själv pengar för miljöarbete när man flyger; ett minst sagt underligt sätt att klimatkompensera. Svenska kyrkans ur miljösynpunkt högst tveksamma skötsel av skog och mark är allmänt känd. Givetvis ska inte detta förhindra oss från att lyssna på vettiga argument – men vi vet att klimatskeptikerna letar efter angreppspunkter och vi riskerar alla att drabbas när några av oss inte orkat städa framför egen dörr.

    Mattias Goldmann, vd för den gröna och liberala tankesmedjan Fores

    Jorden väntas passera avgörande tvågradersgränsen

    Inför klimatmötet i Paris har 147 nationer utlovat att reducera sina koldioxidutsläpp. Men även om samtliga löften hålls räcker det inte till för att stoppa jordens temperatur från att gå över det avgörande tvågradersmålet, varnar professor Chris Field på Stanfords Universitet. 

    Tvågradersmålet, som världens länder endades om under klimatförhandlingarna år 2010 i Cancún, syftar till att begränsa den globala medeltemperaturökningen till lägre än två grader jämfört med den förindustriella nivån under 1800-talet.

    En höjning av två grader anses vara den högsta höjningen jorden kan klara av utan att riskera katastrofala förändringar vad gäller bland annat matproduktion, havsnivåer, fiske och vattenreserver. Att helt stoppa den globala uppvärmingen bedöms inte längre som realistiskt.

    Om tvågradersmålet är tillräckligt har diskuterats, och nu i somras kom en ny rapport som visar att två graders uppvärmning kan innebära sex meters vattenhöjning. Forskaren och journalisten Benjamin Strauss från Climate Central menar att två graders höjning skulle innebära en värld som vi inte känner igen.

    Bland annat skulle inte jordens korallrev och glaciärer klara av en höjning på två grader – därav den förväntade markanta havsnivåhöjningen.

    Vi har haft en global temperaturhöjning av nästan en grad sedan den industriella revolutionen och vi har redan sett utbredda effekter av detta som haft verkliga konsekvenser för människor. Vi bör därför sträva efter en gräns så långt under två grader som möjligt. Det skulle emellertid kräva en ambitionsnivå som vi ännu inte sett, säger Field till The Guardian.

    Idag ligger världens årliga koldioxidutsläpp på runt 50 miljarder ton, och även om väldens länder håller sina löften om att reducera utsläppen väntas utsläppen ändå att öka de närmsta femton åren till runt 55-60 miljarder ton per år.

    För att ha en 50/50 chans att hålla temperaturökningen under två grader menar forskare att världens länder måste begränsa utsläppen till 36 miljarder ton per år. De mål som satts upp av världens länder inför Paris kommer med andra ord inte vara i närheten för att hamna under en temperaturhöjning på två grader.

    ”Regeringen måste trycka på för en ambitiös färdplan för klimatfinansiering”

    Utan finansiering är det omöjligt för många av världens länder att minska sina utsläpp och få till den omställning som måste ske, det skriver Anna Axelsson, Diakonia, och Martin Vogel, Svenska kyrkan.

    Nyligen antogs 17 nya globala hållbarhetsmål av FN:s generalförsamling. Tillsammans pekar de ut färdriktningen mot en hållbar värld och ger världens ledare en gemensam målbild. En av förutsättningarna för hållbar utveckling är att vi klarar av att begränsa klimatförändringarna. Just nu pågår förberedelserna inför det avgörande klimattoppmötet, COP21 i Paris senare i år. Men när man summerar de åtgärder för utsläppsminskningar och klimatanpassning som världens länder nyligen presenterat, visar kompassriktningen mot tre graders uppvärmning. Det är oroväckande långt ifrån de två grader som är den politiskt överenskomna temperaturgränsen och som krävs för att undvika de mest katastrofala konsekvenserna.

    I helgen håller Världsbanken och Internationella valutafonden, IMF, årsmöten i Perus huvudstad Lima. Sveriges biståndsminister Isabella Lövin (MP) och finansminister Magdalena Andersson (S) deltar. I Lima ska världens rika länder bland annat diskutera en färdplan för hur klimatfinansieringen till utvecklingsländerna ska ökas.

    Redan vid COP15 i Köpenhamn 2009 lovade de rika länderna att klimatfinansieringen skulle skalas upp och nå 100 miljarder dollar per år till 2020. Hittills har utvecklingsländerna bara sett smulor av pengarna. Det är allvarligt eftersom det påverkar förtroendet mellan parterna i klimatförhandlingarna. Men framförallt påverkas förutsättningarna för att fattiga länder ska kunna klara att dels ställa om till en fossilfri ekonomi, och dels anpassa sig till de globala klimatförändringarna.

    Dagens industrialiserade länder bär det största ansvaret för de utsläpp av växthusgaser som skett historiskt. Fortfarande finns den ekonomiska kapaciteten att betala för omställning och klimatanpassning i de rika länderna. Därför ligger det största ansvaret att finansiera den nödvändiga omställningen och anpassningen också på dessa länder. Samtidigt är flera snabbt växande ekonomier på väg att komma ikapp EU:s och USA:s utsläpp mätt per capita. Om temperaturhöjningen ska stanna under två grader krävs det en snabb energiomställning även i snabbväxande ekonomier och fattigare utvecklingsländer.

    Effekterna av klimatförändringarna är redan kännbara i utvecklingsländer där människor som lever i fattigdom ofta saknar resurser, information och de nätverk som behövs för att anpassa sig till klimatförändringarnas effekter. Samtidigt är tillgång till modern energi, till exempel elektricitet, något som 1,3 miljarder människor fortfarande saknar. Utbyggnaden av energiförsörjning måste därför ske utan att utsläppen ökar och planeras så att den gynnar människor som lever i fattigdom.

    Utvecklingsländernas planer och åtgärder för klimatanpassning och omställning behöver utformas så att FN:s nya hållbarhetsmål uppnås. Det betyder minska fattigdomen i alla dess dimensioner samtidigt som ekosystem bevaras, naturresurser används hållbart och utsläppen av växthusgaser minskar radikalt. Men eftersom åtgärderna kräver finansiella resurser, teknologi och kunskap, måste de rika ländernas löften om finansiering infrias. Först då kan utvecklingsländerna känna sig trygga med att ta på sig ett ökat ansvar för utsläppsminskningar.

    Inför Världsbankens och IMF:s årsmöte i Lima är vårt budskap till biståndsminister Isabella Lövin och finansminister Magdalena Andersson att driva på för att:

    • färdplanen för klimatfinansiering innebär ökade, tillräckliga och tillförlitliga bidrag till den Gröna klimatfonden, med tydliga datum, hela vägen fram till år 2020,
    • åtminstone 50 procent av klimatfinansieringen viks för anpassning till det förändrade klimatet,
    • klimatfinansieringen i så stor utsträckning som möjligt tas från offentliga medel,
    • länderna enas om en tydlig och transparent definition av klimatfinansiering utan att pengarna tas från biståndet.
    • tydliga steg framåt tas i diskussionen om innovativa mekanismer att mobilisera medel till klimatfinansiering

    Det ligger i hela världens intresse att omställningen sker på global nivå men utan finansiering är det omöjligt för många av världens länder att minska sina utsläpp och få till den omställning som måste ske.

    Anna Axelsson, klimatrådgivare, Diakonia
    Martin Vogel, klimatpolitisk handläggare, Svenska kyrkans internationella arbete

    Chile satsar på både kol och klimat

    Under ett toppmöte har Chile nu presenterat sina klimatambitioner. Målet: att minska utsläppen av växthusgaser med 30 procent till 2030 jämfört med 2007. Landets president, Michelle Bachelet, sa också att målet skulle kunna utökas till mellan 35 och 45 procent om ekonomisk tillväxt och internationellt stöd tillåter det.

    Utöver detta räknar Chile också med att plantera 100 000 hektar skog som ska suga åt sig den redan existerande koldioxiden i atmosfären. Landet vill även minska utsläppen av kimrök, det vill säga det koldamm som ofta figurerar i exempelvis smog och andra luftföroreningar. Konsekvenserna av detta är ödesdigra då 3,3 miljoner människor årligen dör runt om i världen till följd av undermålig luftkvalitet.

    Chile är idag ett av länderna som är mer utsatt för klimatförändringar. Landet befinner sig i en katastrofbenägen region, vilket på senare tid har visat sig i form av härjande löpeldar blandat med extrema skyfall och översvämmade ökenområden. I somras utlystes dessutom nödläge och tillfällig nedstängning till följd av svåra luftföroreningar i Chiles huvudstad Santiago.

    Situationen har fått presidenten att införa Sydamerikas första kolskatt till 2018, men trots landets sårbara position och sitt nyfunna klimatintresse har landet fortsatt exploatera och expandera inom kolsektorn. För ett par år sedan påbörjades ett omfattande kolbrytningsprojekt i landets södra delar och det senaste tillskottet bland kolkraftverken är satt att tas i drift senare i år.

    Miljöminister Pablo Badenier kommenterade målen under toppmötet:

    Att agera nu är inte utmärkande för rika länder, det är utmärkande för intelligenta länder.

    Om Chile lyckas uppnå sina mål återstår att se, men i skenet av den fortsatta kolindustrin verkar uttalandet en smula märkligt. Fast det är klart, Badenier kan ju ha talat om någon annan.

    Supermiljöbloggen är Årets miljöhjälte

    Varje år delar WWF ut priset Årets miljöhjälte till två hjältar för sina miljöfrämjande insatser, och i år fick Supermiljöbloggen priset tillsammans med Mats Karström som står bakom Steget Före.

    Vi är galet glada att få priset, och det känns extra starkt under Supermiljöåret och upptrappningen inför Paris. Det är ett erkännande för det enorma ideella arbetet alla som varit inblandade gjort för att föra upp miljöfrågorna på agendan, och det är något vi kommer fortsätta med.

    Priset delas ut av kung Carl XVI Gustaf under nästa vecka, då även motiveringen kommer släppas.


    Tidigare års Mil­jö­hjäl­tar har bland annat varit:

    2014: Annika Elmqvist, Klimatriksdagen, Henrik Persson, Nätverket Rädda Råstasjön och Gunhild A. Stordalen, EAT Initiative.

    2013: Johanna Lakso och Olivia Linander, Push Sverige.

    2012: Alva Snis Sig­tryggs­son, Fält­bi­o­lo­ger­na och Joel Borg, Way Out West.

    2011: Sebastian Kirppu, skogs­in­ven­te­ra­re och Jonas Paulsson, Köttfri Måndag.

    Chile inrättar marint naturreservat runt Påsköarna

    Chiles president Michelle Bachelet tillkännagav i måndags att ett område nästan lika stort som landets yta ska bli en fristad för havets djur. Reservatet skulle därmed bli världens tredje största marina naturreservat.

    Just nu väntar regeringen på ett godkännande av Påsköarnas ursprungsbefolkning, Rapa Nui. De försörjer sig till stor del på fiske, vilket är anledningen till att kustnära fiske kommer att fortsätta vara tillåtet inom reservatets gränser. Genom att ge detta tillstånd minskar risken för illegalt fiske, menar Chiles regering, något som annars är ett stort problem i de marina naturreservaten världen över.

    I och med beslutet tar Chile upp kampen om att instifta världens största marina naturreservat. Hittills leder England med ett planerat reservat vid Stillahavskolonin Pitcairnöarna. Reservatet är mer än tre gånger så stort som själva Storbritannien. Även Nya Zeeland planerar ett marint reservat dubbelt så stort som det som nu ska inrättas i Chile.

    På fyrtio år har hälften av havets fiskar och fåglar försvunnit. Katastrofen är ett resultat av flera samspelande faktorer, såsom försurning till följd av klimatförändringarna och giftiga utsläpp. Den enskilt största orsaken är dock det hämningslösa överfisket. Flera miljöorganisationer och globala ledare menar att de marina reservaten utgör viktiga steg mot att skydda havets fiskebestånd, som är livsviktigt för planeten likaväl som för vår framtida matsäkerhet.

    Den stora Chilenska naturskyddsorganisationen Oceana är positiv till beslutet:

    Genom att skapa ett så stort reservat blir Chile världsledande inom marint naturskydd, säger Alex Muñoz, ordförande i Oceana.

    Alla miljöorganisationer stämmer dock inte in i ovationerna. Organisationen MODEMA är en av flera som riktar skarp kritik mot regeringen, som samtidigt tillåter den giftiga gruv- och skogsindustrin att expandera på platser som är skyddade för sin biologiska mångfald. Ett exempel är hur området runt Isla Choros och Isla Damas, som är hem åt åttio procent av världens Humboldtpingviner, samt delfiner, sköldpaddor och flera sorters valar, får stå tillbaka för en järn- och koppargruva.

    Beslutsprocessen är inte oproblematisk, Påsköarna har tidigare avvisat förslaget med hänvisning till sin självbestämmanderätt.

     

    Storbank gör taffligt försök att äntra miljödebatten

    Det är inte bara länder som rustar för klimatförändringar. I dagarna gick finansbolaget Citigroup ut med sin nya miljöpolicy. I en rapport beskriver de hur de ska gå tillväga för att framtida investeringar ska platsa inom ramen för hållbar utveckling, något som vid en granskning känns som ett misslyckat försök.

    Citigroup är kanske mest känt för sin kritiserade inblandning i Enronskandalen och som finansiär av miljöskadliga pipelineprojekt. I skenet av denna tveksamma miljöhistoria bör bolagets miljöpolicy 2.0 mötas med viss skepsis.

    Rapporten nämner bland annat att satsningar nu måste ske inom området för förnybar energi, samtidigt som finansieringen av kolbrytningsprojekt ska minska. De kolprojekt som ändå kommer att stödjas måste först  ”utvärderas” och ”hanteras” innan de godkänns av högsta instans.

    Problemområdena oljesand, skifferolja och fracking omnämns endast som resurser vars hantering måste ske på ”hållbart vis”. Vad detta innebär förtydligar tyvärr inte rapporten.

    Resultatet av Citigroups uppdaterade miljöpolicy lämnar mycket att önska, inte minst med tanke på bolagets smutsiga förflutna. Satsningar på förnybar energi är nödvändigt, men inte tillräckligt för att kunna påstå sig jobba mot utveckling när man samtidigt investerar i de smutsigaste fossilerna.

    Läs hela rapporten här.

    Elcykeln dubbelt så snabb som bilen

    I en färsk undersökning tog det drygt tjugo minuter för en elcyklist att ta sig till jobbet. För bilisten tog samma sträcka mer än dubbel så lång tid.

    Två kollegor startar från samma adress i Bromma i Stockholm, en med elcykel och en med bil. Målet är att ta sig till jobbet på Östermalm fortast möjligt. Detta var upplägget för Sustainable Innovations nya undersökning, som DN skriver om här.

    För cyklisten tog resan på 9,5 kilometer 21,49 minuter, för bilisten 46 minuter. Det visar att elcyklar otvetydigt är det mest tidseffektiva för att ta sig fram i större städer, menar Sustainable Innovations marknadsansvarig Roland Elander:

    Vi ser generellt att man alltid tar sig snabbare fram med elcykel än med bil i Stockholms infartstrafik på sträckor under en mil, ofta på längre sträckor också.

    Här nedan kan du se en realtidsfilm av testpersonernas resa till jobbet:

     

    Per Bolund om alliansens miljöbudgetar: ”Fyra nyanser av nedskärningar”

    Finansmarknadsministern säger i en intervju med Supermiljöbloggen att han undrar vilka signaler som oppositionspartierna egentligen vill skicka till omvärlden inför klimattoppmötet i Paris i december.

    I går presenterade oppositionspartierna sina budgetmotioner. Supermiljöbloggen tog ett snack med finansmarknads- och konsumentminister Per Bolund (MP) för att höra hur han ser på regeringens eget budgetförslag, i jämförelse med allianspartiernas.

    När regeringen presenterade sin budget förra månaden skrev Mikael Karlsson, ordförande för European Environmental Bureau, på Twitter att det här var ”den största statliga miljöbudgeten i svensk historia”. Om du själv fick ta en enda sak härifrån som du är extra nöjd med, vad skulle det vara?

    – Eftersom 2015 är det stora klimatåret, när världens länder ska sätta sig ned och komma överens om vilken framtid, ja om vi ska ha någon framtid över huvud taget, så är jag väldigt nöjd med att Sverige är den största bidragsgivaren per capita vad gäller internationell klimatfinansiering till FN:s gröna fond. Vi har därigenom kunnat sätta press på andra länder att leverera. Här har Sverige faktiskt spelat en helt avgörande roll för att den här fonden skulle kunna komma igång och börja leverera. Det i sin tur tror jag kommer visa sig avgörande för att vi ska få ett klimatavtal i Paris i december.

    Om man tittar på vad regeringen gör på hemmaplan, så nämnde du nyligen, på en dragning på Finansdepartementet som Supermiljöbloggen var inbjuden till, att det du hade sorg över i budgeten, det var reglerna kring biodrivmedel. Du sa även att Sverige hade vad man kunde kalla för ”en beef med EU-kommissionen” om det här. Vad går den beefen ut på?

    – Det här är ett området där vi tycker att EU-kommissionen inte bara är en bromskloss, utan att de snarast drar i helt fel riktning. Miljödirektoratet tycker visserligen att Sverige är en föregångare, men skatte- och konkurrensdirektoratet kämpar hela tiden emot och argumenterar för att Sverige ger en överkompensation till biodrivmedel och att det inte är förenlighet med EU:s statsstödsregler.

    – Sverige håller ju inte med om det. Men vårt problem är att om vi går emot kommissionen och inte höjer den här skatten blir det de som fått kompensationen som blir återbetalningsskyldiga, det vill säga det drabbar företagen som vi tycker är miljöhjältar. Det är det dilemmat vi sitter fast i. Vi har valt att i det här läget, mot vår vilja, höja skatten på biodrivmedel. Men vi har samtidigt en väldigt intensiv diskussion med kommissionen där vi försöker se till att vi får de långsiktiga villkor som branschen behöver.

    Om vi tar oppositionens motförslag, deras budgetmotioner som kom i går, så sa du på en pressträff att det här var ”fyra nyanser av nedskärningar”. Kan du utveckla det resonemanget?

    – Dels vägrar de använda sig av de mest effektiva styrmedlen som forskningen pekar på behövs. Vi har använt oss av energiskatten just för att höja kostnaden av att köra på fossila bränslen. Det motsätter sig oppositionen. Det tycker jag är oseriöst. De pratar ofta om kostnadseffektivitet, men vill inte använda de mest kostnadseffektiva styrmedlen. En annan sak är att de har skurit ned kraftigt på viktiga klimatinvesteringssatsningar, tänkta att sätta igång processer på lokal nivå ute i landets kommuner. Sen vill de även skära ner väldigt kraftigt på biologisk mångfald. Världens länder kom överens i Nagoya om att skydda värdefull natur, men det löftet sviker alla oppositionspartier nu när de fullkomligt slaktar det stödet. Det är även häpnadsväckande att flera oppositionspartier skär ner på de internationella klimatinvesteringarna. Där undrar jag vilken signal man egentligen vill skicka till omvärlden inför Paris.

    Supermiljöbloggen skrev tidigare i dag en artikel där vi jämförde oppositionspartiernas budgetar för miljö- och naturvård med regeringens. Centerpartiet, som säger sig vara alliansens gröna röst, har en avvikelse på nästan 1,9 miljarder kronor. Vad anser du om det?

    – Det är en sådan kraftig nedskärning att det skulle få ödesdigra konsekvenser för miljöarbetet. Det räcker inte att bara prata, man måste också visa i konkret handling att man menar allvar.

     

     

    Så kan vatten från översvämningar bli en resurs istället för ett problem

    Urbana miljöer är dåliga på att hantera översvämningar och stormar, med avrinningssystem som snabbt blir överfulla. Nu provar Kina ett nytt sätt att ta hand om städernas rörliga vatten. Genom att städerna utnyttjar vattnet på plats sparar man på både miljö och pengar.

    Hälften av alla Kinas städer har idag ett dåligt skydd mot översvämningar. Särskilt äldre delar av städer har ofta inga planer alls för hur man ska hantera en översvämning, samtidigt som Kinas städer växer väldigt fort. Nu startar ett projekt där man i 16 olika städer kommer bygga upp ett sammanhållet system för att samla in och behandla vattnet direkt i städerna, för att sedan också kunna användas på plats. I förlängningen hoppas man att projekten i Kina ska visa att städer kan sänka sina koldioxidutsläpp och minska effekterna av klimatförändringarna.

    — Det är ett nytt sätt att se på dagvatten, inte som ett problem utan en möjlighet och en resurs för att öka vår tillgång på vatten, säger Richard Luthy, professor i civil- och miljöteknik vid Universitetet i Stanford.

    Tekniken påminner om vad många villaägare redan gör med en hink nedanför stupröret vid husknuten. Men i stället för att placera ut hinkar i städernas gränder placerar man insamlingssystem på taken, ihop med takträdgårdar som i sig kan absorbera koldioxid och balansera temperaturerna i en varm stad. Vattnet som samlas in kan då användas på plats, direkt i trädgårdarna eller ner i husets toaletter. Insamlingen av vatten kan också ske på gatorna genom nya markmaterial som släpper igenom vatten, ner till gångar som har bättre kapacitet att ta hand om stora vattenmassor än de traditionella systemen på marknivå. Att dagvatten snabbt samlas upp gör också att det inte sköljer runt föroreningar och skräp, som ofta till slut hamnar på stränder i stället för i till exempel återvinning. Särskilt vid kraftiga regn kan ett sådant här system vara värdefullt.

    Men vatten kan också samlas ovan mark, i särskilda diken med växtlighet som då renar vattnet längs vägen samtidigt som vattnet hjälper växtligheten i diket att växa och därmed absorbera koldioxid och även rena luften något. Gröna diken och takträdgårdar finns redan här och där i bland annat USA, men projektet i Kina syftar till att kombinera de här metoderna och skapa urbana vattenreservoarer med vatten som faktiskt går att använda.

    Det är givetvis dyrt att ställa om en stads hela hantering av vatten, men exempel från mindre projekt i Shanghai och Los Angeles visar på stora besparingar på längre sikt.

    — Projektet får support från många olika grupper, säger Richard Luthy.
    — Staden gillar det för att ger vatten. Surfare gillar det för att det minskar mängden skräp på stränderna. Miljögrupper gillar det för att du gör staden mer hållbar och boende gillar det för att du tar en urban pest och konverterar till en resurs för alla.

     

    Ny dokumentärfilm ger hopp om framtiden

    Tillsammans kan vi människor åstadkomma otroligt mycket. Det var huvudbudskapet i den nya dokumentärfilm om klimatet som hade Sverigepremiär för drygt en vecka sen. Naomi Klein, författare till boken This changes Everything, har tillsammans med regissören Avy Lewis under de senaste fem åren jobbat på en dokumentär med samma namn. 

    Kapitalism kontra klimatet, eller kapitalism i samarbete med klimatet? Det är en fråga vi nu inför toppmötet i Paris måste ställa oss. Vi kan inte vänta på att politiker och makthavare ska lösa problemen med den stundande klimatkatastrofen, menar Avy Lewis och Naomi Klein, skaparna bakom filmen. Det är folket, vi tillsammans, som måste stå upp för naturen och jorden vi lever på. Makthavare och politiker styrs ofta av kapitalismen, något som leder dem i en riktning bort från en hållbarare värld, då stor del av kapitalet ofta kommer från bolag inom olja, naturgas och andra fossila material.

    Ursprungsbefolkningen i Kanada, fattiga bönder på den indiska landsbygden och lokalbefolkningen i Grekland har alla en sak gemensamt, de står upp mot de stora bolagen för att skydda sitt land, sin mark och sina barn från exploatering av kolkraftverk, utvinning av tjärsand och nya mineralgruvor när ingen annan ingriper. Tillsammans lyckas de påverka, tillsammans lyckas de göra sig hörda och tillsammans vägrar de ge upp.

    Det här är ingen ny film om hur människan håller på att förändra klimatet och utarma jordens naturresurser. Det här är en film som inger hopp, om hur vi människor tillsammans faktiskt kan och måste påverka makthavare för att få till en mer hållbar värld för oss och kommande generationer.

    Se trailern:

    Stora skillnader mellan regeringens och oppositionens miljöbudgetar

    Supermiljöbloggen har tagit en titt på de riksdagsmotioner som handlar om miljö- och naturvård.

    Den allmänna motionstiden är slut för i år och enligt riksdagens hemsida var det sammanlagt 3 203 motioner som lämnades in. När det gäller oppositionspartiernas motioner kring det som kallas utgiftsområde 20, och som gäller miljö- och naturvård, framgår det i respektive motion hur de avviker från regeringens budgetförslag (pdf).

    Supermiljöbloggen har samlat förslagen från Moderaterna, Centerpartiet, Folkpartiet, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna här nedan, för att göra det lättare att jämföra dem.

    Moderaternas motion (kan läsas här):

    budget m

     

    _________________________

    Centerpartiets motion (kan läsas här):

    budget c

    _______________________

    Folkpartiets motion (kan läsas här):

    Budget fp

    _______________________________

    Kristdemokraternas motion (kan läsas här):

    budget kd

    _________________________________

    Sverigedemokraternas motion (kan läsas här):

    budget sd

     

    ”Utsläppshandeln: Skärpt skärpning behövs”

    EU-kommissionens förslag på skärpningar för utsläppshandeln EU ETS är välkomna men förtjänar att skärpas ytterligare – inte urholkas, det skriver Daniel Engström Stenson, klimat- och miljöchef på tankesmedjan Fores.

    Inför att EU:s utsläppshandel 2021 går in i sin fjärde period föreslår EU-kommissionen nu en rad förändringar för att stärka systemet. Tre är av särskild vikt att diskuteras av svensk politik och näringsliv:

    1. Låt utsläppsminskningen förbli en utsläppsminskning.

    Den mest grundläggande förändringen som föreslås är att den årliga minskningen av utsläppsrätter skärps, från 1,74 procent till 2,2 procent. För perioden 2021-2030 ger det en minskning om 556 miljoner utsläppsrätter, enligt Kommissionens egna beräkningar. Men hela 80 procent av minskningen äts upp av att 445 miljoner utsläppsrätter från den nuvarande perioden överförs till det som kallas New Entrants Reserve, för nyetablerade verksamheter, och Innovationsfonden, för att främja teknikutveckling. Det är utsläppsrätter som i stället borde förvarats i den marknadsstabiliserande reserv, MSR, som EU beslut ska införas 2019, fram till det att överskottet av utsläppsrätter sjunkit. Här måste regeringen stå upp för att utsläppsrätter till olika fonder tas från den pott utsläppsrätter som finns för perioden 2021-2030.

    2. Fokusera gratistilldelningen.

    Kommissionen föreslår att 57 procent av utsläppsrätterna årligen auktioneras ut från 2021. Tillsammans med att det totala antalet utsläppsrätter minskar betyder det att exempelvis delar av svensk basindustri som hittills fått fler utsläppsrätter än de gjort av med, kommer att behöva köpa utsläppsrätter framåt år 2030. Det gäller även branscher som hamnar på ETS ”koldioxidläckagelista”, därför att de bedöms löpa särskilt stor risk att slås ut av priset på utsläppsrätter. I stället för att som nu minska antalet fria utsläppsrätter för samtliga på nuvarande lista, bör listan uppdateras så att de verksamheter som är allra mest utsatta vid ett högre utsläppsrättspris får en större andel fri tilldelning.

    3. Låt länder själva besluta om kompensation till basindustrin.

    Så länge det finns en del fossilt i elmixen påverkas elpriset av priset på utsläppsrätter. Några länder, bland annat Tyskland och Norge, har valt att kompensera sin elintensiva industri för detta, vilket Kommissionen föreslår som ett sätt för länder att använda sina intäkter från auktionen av utsläppsrätter. Medveten om att de svenska auktionsintäkterna är förhållandevis låga och att regeringen för 2015 åtminstone beslutat att använda auktionsintäkterna för sitt bidrag till Gröna klimatfonden, vill den svenska basindustrin ha en centraliserad och harmoniserad kompensation. Men med tanke på hur fragmentiserad länders energi- och industripolitik i övrigt är, och att elpriser påverkas av en rad faktorer, vore det märkligt att just harmonisera kompensation för höjda elpriser som följd av försöken att minska de globala växthusgasutsläppen. Därför välkomnar vi att kommissionen inte föreslår en sådan harmonisering.

    EU-kommissionens förslag är, tillsammans med tidigare reformer av utsläppshandeln, en grund för att systemet ska återfå den trovärdighet som krävs för att marknaden ska hitta de mest kostnadseffektiva utsläppsminskningarna. Redan i fjol nådde den handlade sektorn sitt klimatmål för år 2020 och överskottet av utsläppsrätter ligger fortsatt över två miljarder. Därför är den rimligaste förändringen att driva inte fler tillgängliga utsläppsrätter, utan färre. Här har svenska regeringen och svenska EU-parlamentariker en viktig uppgift. Misslyckas de, riskerar förtroendet för systemet att undermineras, och den gemensamma europeiska politiken ersättas av lapptäcke av nationella åtgärder som inte gynnar en kostnadseffektiv minskning av utsläppen.

    Daniel Engström Stenson, klimat- och miljöchef, tankesmedjan Fores

    ← Tipsa!

    Tipsa oss

    Har du något du tror vi missat och kanske borde skriva om? Vi tar tacksamt emot alla tips du kan bidra med. Maila direkt till tips@supermiljobloggen.se eller fyll i formuläret nedan.