Du kan trycka Shift + S för att få fram sökfältet när som helst och Esc för att stänga det.
Tryck ENTER för fler resultat, då kan du även förfina din sökning.
    Stäng

    Cykel på tåg är krångligt – när kommer de nya vagnarna?

    Det går oftast bra att ta med cykeln på pendeltågen i Västsverige. Men utrymmet är för begränsat och osäkerheten om man får plats sänker upplevelsen en del. Ändå kan en liten semestertripp med cyklar på tåg rekommendera, skriver SMB:s krönikör Filip Johnsson, som också har ett bra poddtips om klimatfrågan.

    Denna sommars väder har å ena sidan varit ganska fantastiskt med sol och uppemot 30 grader, men å andra sidan undrar man hur mycket av värmen som är kopplad till klimatförändringarna. Såklart kan inte en enskild extremvarm sommar sägas bero på den av människan skapade växthuseffekten. Det känns ändå som att det inte går att glädjas av värmen till hundra procent.

    Några dagar i juli tillbringade jag och min sambo och några vänner med att cykla längs Göta kanal. Det kan verkligen rekommenderas. Vi började med att ta tåget till Skövde från Göteborg. Lite nervöst då man aldrig vet om det kommer att gå att ta med cyklarna på regionaltågen i Sverige – i detta fall Västtågen. På dessa tåg kan cyklar tas med i mån av plats. Alltid något, även om det blir lite svårplanerat med ”i mån av plats”.

    När vi kom till tåget funkade det dock utmärkt med en mycket trevlig tågvärd (han gjorde verkligen skäl för sin yrkestitel). Han gjorde sitt bästa för att skapa trevlig stämning trots tågvagnens något märkliga konstruktion av den del av tåget som var märkt med en cykelsymbol. Cyklarna skulle bäras upp en halvtrappa för att där samsas med barnvagnar och nedfällbara extra sittplatser.

    Knepig design gör det svårt att få plats

    På tillbakavägen mellan Skövde och Göteborg fick vi precis plats med cyklarna. Detta då tåget utgick från Skövde. Vid efterföljande stationer fylldes tåget sedan snabbt på med resenärer inklusive sådana med barnvagnar. Till slut meddelade tågvärden en snopen familj som ville stiga på med barnvagn att det nu var fullt. Kändes inte bra där vi stod med våra cyklar inpressade bakom barnvagnar och resenärer som satt i trapporna. Med gemensamma krafter lyckades vi dock dela på och fälla ihop barnvagnen och placera överdelen på hatthyllan så dom kom med.

    Jag måste säga att jag inte begriper hur man kan designa tågvagnar med en sådan knölig cykel- och barnvagnsdel. Varför inte en större öppen yta för cyklar? Varför ska ytan vara en halvtrappa upp och rymma max fyra cyklar – och då får man ändå pressa in dom, samt att det förutsätter att det inte kommer på några med barnvagn. En öppen yta på samma nivå som perrongen med rum för i alla fall ett 10-tal cyklar hade väl varit mer rimligt. Så ser det ut i många andra länder och har så gjort så länge.

    Sedan har vi SJ som inte alls har några utrymmen för cyklar. Tja, vad ska man säga. Det är ju ändå år 2025 och jag trodde vi hade kommit längre.

    När kommer nya tågsätt egentligen…?

    Vad jag kommer ihåg från media känns det som att svaret från SJ de senaste 10 åren på frågan varför det inte går att ta med cyklar är att detta eventuellt blir möjligt först när det kommer nya tågvagnar. När blir det undrar man? På SJs hemsida möts man än så länge av det raka meddelandet ”Cykel måste vara demonterad eller hopfälld innan du kliver ombord och ska förvaras i en anpassad transportväska […]. Ombord på tåget placeras väskan i bagageutrymmet”.

    Så det så!

    Hursomhelst blev det en fin cykling, först från Skövde till Sjötorp med sina slussar precis vid Göta kanals inlopp från Vänern. Vi cyklade sedan i lugn takt längs kanalen till Tåtorp med övernattning i Lyrestad på vägen. Kan rekommenderas varmt – även om lite väl varmt när vi cyklade.

    Slutligen ett litet sommartips: Youtube-podcasten ”Just Have a Think” ger mycket bra information om olika aspekter på klimatförändringarna och olika åtgärder och tekniker för att minska koldioxidutsläppen. Ofta i form av sammanfattningar av nya forskningspublikationer och i lagom långa avsnitt.

    Måtte domstolens utlåtande skapa den juridiska eld i baken som politikerna behöver!

    Framtiden lär väl utvisa om onsdagens utlåtande i ICJ, FN:s internationella domstol i Haag, om nationernas ansvar för en hållbar miljö kan bli en klimatkrisens game-changer.

    Låt oss verkligen hoppas det. Utvecklingen under flera decennier har visat att politiken inte förmått visa tillräcklig beslutsförmåga – ens för att verkställa egna beslut. Det behövs juridisk eld i baken på världens politiker, skriver SMB i en ledarartikel.

    LEDARE Vi som följde klimatmötet i Paris 2015 har nog lätt att minnas att slutvinjetten kändes verkligt hoppfull, inte minst efter det misslyckade Köpenhamnsmötet 2009. Världen fick nu ett avtal som förpliktade civilisationen att hejda uppvärmningen av jorden till ”väl under + 2 grader” till år 2100 – vilket kräver ett nettonollutsläppsläge år 2050, och kraftig minskning av mängden atmosfäriskt kol därefter.

    Men, förplikta – är det rätt ord för att beskriva avtalet? Nej, juridiskt bindande har det inte varit. När USA:s president Donald Trump lämnade avtalet, första gången, bad undertecknad miljöekonomen och professorn Tomas Sterner om en kommentar. Han sa: ”Kanske är det av ren ondska som Trump vill göra en markering genom att lämna Parisavtalet? För USA riskerar ju inget alls om man är kvar men struntar i att följa det.”

    Får Parisavtalet status som del av internationell rätt?

    Det kommer hoppfulla tolkningar av ICJ:s utlåtande, som SMB berättade om i veckan. Att underlåta att agera mot klimatförändringar kan utgöra ett brott mot internationell rätt, och därför kan Parisavtalet få den juridiska kavaj det hittills saknat.

    Ingen tjänar på att klimatkrisen beskrivs i förmildrande ordalag. En stor internationell studie visar tvärtom att saklig rapportering om det allvarliga läget, gärna med betoning på hur skadlig och hotande uppvärmningen är för det uppväxande släktet, är effektivast för att påverka attityderna till klimatläget i en mobiliserande riktning.

    Men det finns guldkorn, som det ska naturligtvis ska berättas om. Vi på SMB är skickliga på att hitta dem, inte minst inom forskningens värld, och aktar oss för att falla i greenwashingens djupa diken.

    Och ICJ har kanske kommit med något mycket mer än ett glädjande korn. Bättre juridiska verktyg är absolut nödvändiga som påtryckningsmedel när politiken inte lever upp till de mål man själv satt. Ta som exempel Parisavtalets krav att medlemsländerna skulle börja leverera konkreta handlingsplaner – så kallade National Determined Contributions, NDC:er för sina klimatåtgärder. Men nationerna har inte levererat alls, ellerhar man lagt fram handlingsplaner som ändå inte följs. Konsekvensen är att 1,5-gradersmålet för nästa sekelskifte inte har en chans att förverkligas.

    Blir domstolsbeslutet ett lyft för Aurora-målet?

    ICJ:s uttalande att hållbar miljö är en mänsklig rättighet, stärker nu förhoppningsvis pågående och kommande mål där staterna ställs till ansvar för bristande klimatpolitik. Ett utmärkt exempel är de svenska ungdomarnas Aurora-mål, där man nu samlar sig till nya juridiska nappatag.

    Ett ofta använt argument, inte sällan från klimatskeptiker, är att domstolar inte ska användas därför att klimatfrågan handlar om politiska prioriteringar. Nivån på politiska ambitioner ska inte förestavas i domstol, utan mejslas fram via allmänna val, framhålls det. I svenskt perspektiv är det synsättet dubbelt fel. För det första borde det finnas juridisk möjlighet att utkräva ansvar – och kanske sanktion – mot Tidöregeringens ”klimatpolitik” som redan bryter klockrent mot den klimatlag man själv varit med om att fatta (SD anslöt sig – på pappret – till klimatlagen långt senare).

    Väljarna måste ha någon klimatpolitik att rösta på

    För det andra är det meningslöst att hänvisa till att väljarna med valsedeln kan och ska peka ut den klimatpolitik man vill se – om det inte finns någon klimatpolitik att peka ut på valdagen. Den här invändningen aktualiseras inte minst av agerandet hos Socialdemokraternas partiordförande och oppositionsledaren, Magdalena Andersson. Trots att hon hade landets blickar på sig under ett 50 minuter långt linjetal efter sitt omval på S-kongressen för en tid sedan, nämnde hon inte med en stavelse vilka prioriteringar klimatfrågan kräver. Något SMB tidigare kritiserat i en ledare.

    Kanske hade Andersson tagit för gott att kungöra för väljarna att hon vill göra något i klimatfrågan om hon visste att passivitet och likgiltighet faktiskt kan slå tillbaka – även juridiskt?

    Sverige återupptar omprövningen av vattenkraftens miljötillstånd

    Omprövningen av vattenkraftens miljötillstånd

    Efter en två och ett halvt års lång kritiserad paus återupptar Sverige nu omprövningen av vattenkraftens miljötillstånd. Pausen, som motiverades med att energiförsörjningen måste säkras, har mött skarp kritik från både EU, miljörörelsen och oppositionen. Nu ska tusentals vattenkraftverk miljöanpassas och frågan är om regeringen klarar att möta EU:s miljökrav.

    Sverige är en av Europas mest vattenkraftsdominerade nationer. Vattenkraften står för drygt 40 procent av landets elproduktion och spelar en avgörande roll för elsystemets stabilitet och för reglerbarheten.

    Men bakom den höga andelen döljer sig en stor skillnad mellan kraftverken. Endast omkring 250 av de cirka 2 000 vattenkraftverken i Sverige står tillsammans för hela 98 procent av produktionen De återstående 1 750 mindre kraftverken bidrar alltså med cirka 2 procent  av elen, trots det medför de stora ingrepp i våra vattendrag och ekosystem.

    Samtidigt ställer EU:s ramdirektiv för vatten (Water Framework Directive) tydliga krav, alla vattenförekomster ska uppnå ”god ekologisk status” senast 2027. Detta innebär att vattenkraftverk som påverkar miljön negativt måste miljöanpassas, till exempel genom att skapa fiskvägar och anpassade vattenflöden. Sverige antog redan 2020 en nationell plan (NAP) för omprövning av vattenkraften, med målet att arbetet ska vara klart 2038.

    Regeringen pausade omprövningarna i början av 2023, med hänvisning till behovet av att analysera hur miljöanpassningar påverkar elsystemets stabilitet. Pausen förlängdes sedan flera gånger och avslutades formellt den 1 juli 2025. Under tiden har myndighetsuppdrag och remisser använts för att ta fram nya vägledningar och förtydliga hur mycket utrymme det finns för undantag från miljölagstiftningen. När omprövningen nu återupptas menar regeringen att de förändringar som gjorts ska garantera en balans mellan miljöhänsyn och trygg elproduktion.

    Sverige får skarp kritik

    Pausen och regeringens hantering har mötts av kritik på flera fronter. EU-kommissionen inledde 2024 ett överträdelseärende mot Sverige eftersom man anser att landet inte lever upp till Ramdirektivets krav. Kritiken handlar framför allt om den långvariga uppskjutningen av omprövningarna, den stora användningen av undantagsmöjligheter och att miljökraven dämpats jämfört med EU:s ambitioner. Kommissionen varnar för att brister i miljöanpassningen kan hota vattenmiljön och klimatmålen.

    På hemmaplan har miljörörelsen och oppositionspartier uttryckt stark kritik. Miljöorganisationer menar att regeringen konsekvent prioriterat vattenkraftsproduktionen över miljökraven. De pekar på att alltför generösa undantag riskerar att permanent tillåta miljöskadliga verksamheter och hindra återhämtningen av ekosystem och fiskbestånd.

    Miljömål och energipolitik ställs mot varandra

    Ett särskilt tvisteämne har varit regeringens fokus på den småskaliga vattenkraften. Miljöorganisationer menar att det är missvisande att använda elförsörjningen som skäl för att skydda de cirka 1 750 små kraftverk som tillsammans bidrar med 2 procent av vattenkraftens elproduktion. De hävdar att reglerkapacitet och effekt i huvudsak kan tryggas genom de stora älvarna och kraftverken, där modern miljöteknik redan implementeras eller planeras.

    Myndigheter och departement har nu fått nya uppdrag som syftar till att förbättra både det juridiska ramverket och prövningsprocesserna. I maj och juni 2025 beslutade regeringen om två nya förordningsändringar, som syftar till att skapa tydligare riktlinjer för bedömning av miljönytta och bevarande av elproduktion.

    Nu när omprövningarna återupptas ligger fokus på hur väl Sverige kan leva upp till de bindande mål som EU satt för vattenmiljö, biologisk mångfald och klimat. Det blir ett avgörande test för regeringens förmåga att kombinera energipolitik med ekologiskt ansvar. Kritiken från både EU och miljörörelsen kvarstår och frågan är om regeringens kompromisser verkligen är förenliga med både europeisk lagstiftning eller de svenska miljömålen.

    Internationella domstolen: ”Klimatförändringarna ett existentiellt hot”

    En ren, hälsosam och hållbar miljö är en mänsklig rättighet, enligt FN:s högsta domstol. Under onsdagen levererade Internationella domstolen i Haag det efterlängtat utlåtandet som kan komma att styra det framtida klimatarbetet världen över.

    För två år sedan gav FN:s generalförsamling, efter påtryckningar från drabbade ö-nationer, den internationella domstolen ICJ i uppgift att klargöra vilket juridisk ansvar länder har att tackla den globala uppvärmningen. Framför allt handlar det om vilket ansvar de rika länderna, som släppt ut mest växthusgaser, har gentemot de fattigare som ofta drabbas hårdast.

    Enligt yttrandet har alla världens länder skyldighet att lösa klimatkrisen. Gör de inte det, bryter de mot internationell rätt. Under presentationen av utlåtandet betonade domstolens ordförande Yuji Iwasawa det ”akuta och existentiella hot som klimatförändringarna utgör”, skriver Reuters.

    Utlåtandet är inte juridiskt bindande men väntas ändå få stor betydelse. Det mer än 500 sidor långa dokumentet och ses som en potentiell vändpunkt för internationell klimatlagstiftning, skriver The Guardian. Att en hållbar miljö blir en mänsklig rättighet banar väg för att stater kan ställa varandra till svars vid Internationella domstolen, och det kan även stötta nationella rättsprocesser, enligt tidningen.

    Jonas Ebbesson, professor i miljörätt vid Stockholms universitet, säger till Ekot att stater kommer att ha svårt att bortse från domslutet.

    Det är Internationella domstolen som uttalar sig om vilka regler som gäller, vilka regler som definierar staternas skyldigheter och vad staternas ansvar är. Det kommer att påverka diskussionerna i de kommande klimatförhandlingarna, vid kommande klimattoppmöten, och diskussioner i olika diplomatiska sammanhang, säger han.

    ”En ny era av klimatstämningar”

    Innan utlåtandet släpptes intervjuades Ida Edling, miljöjurist och talesperson för Aurora-nätverket som stämt svenska staten, av Dagens ETC. Hon hoppas att utlåtandet ska öka ”trycket på de länder och stora utsläppare som inte lever upp till internationella rättsprinciper på klimatområdet”.

    Yttrandet är inte bindande men den juridik som domstolen tolkar är det. Så det här kan komma att påverka både klimatpolitik, klimatförhandlingar och domstolsprocesser världen över. Vi kan få en ny era av klimatstämningar, där vi kan hålla många fler utsläppare ansvariga, säger Ida Edling till ETC

    ICJ är den tredje av fyra viktiga internationella domstolar som har publicerat liknande rådgivande uttalanden om klimatförändringar. Tidigare i sommar slog den Interamerikanska domstolen för mänskliga rättigheter (IACHR) fast att ett hälsosamt klimat är en mänsklig rättighet. Både IACHR och den Internationella havsrättsdomstolen har sagt att stater har ett juridiskt ansvar att kontrollera utsläppen av växthusgaser. Även en afrikansk människorättsdomstol har påbörjat en liknande process.

    Fler nattåg i Europa – fast fortfarande svårt med samordningen

    Malmö kan få ett nattåg till Basel redan nästa vår, om parlamentet i Schweiz godkänner de planer som lagts fram. Då ska det också gå att åka nattåg från Köpenhamn till Prag under sommaren. Det österrikiska järnvägsbolaget ÖBB, som satsat mycket på internationella nattåg, har dock minskat sina beställningar av nya tåg. Skälet kan vara de fortsatta samordningsproblemen i Europa.

    Bakom planerna på ett nattåg mellan Basel och Malmö står, enligt Sydsvenska Dagbladet, Schweiz’ statliga järnvägsbolag SBB samt det tysk-amerikanska företaget RDC-Deutschland. Projektet ingår i Schweiz’ satsning på hållbart resande, och ligger i linje med landets nyligen skärpta klimatlag. 

    Nattåget Malmö-Basel är tänkt att gå tre dagar i veckan i vardera riktningen från och med april nästa år. Schweiz väntas investera över 550 miljoner svenska kronor i den nya linjen fram till 2030, om landets parlament i december röstar igenom den föreslagna statsbudgeten. 

    Framåt för nattåg

    Nattågen i Europa har upplevt en blomstring de senaste åren, enligt det tyska nyhetsprogrammet Tagesschau. Biljetterna är visserligen oftast dyrare än flygbiljetter för samma sträcka, men de dyraste sovvagnsplatserna blir ändå snabbare fullbokade än de billigaste. Tyska miljöministeriet Umweltbundesamt ger också utsläppssiffror för olika transportmedel för att visa att tågresor är mycket mer klimatvänliga än flygresor.

    Nya nattågslinjer Amsterdam-Barcelona och Paris-Venedig ingår i de tio pilotprojekt som EU lanserat för att förbättra den långväga tågservicen mellan olika länder. Målet är att tågtrafiken mellan länderna ska göras enklare och mer samordnad.

    Nightjet från Österrike

    Österrikiska tågbolaget ÖBB är det europeiska bolag som satsat mest på nattåg. Deras så kallade Nightjet går i både Österrike, Belgien, Frankrike, Tyskland, Italien, Nederländerna, Polen och Schweiz. ÖBB har dock nyligen dragit ner sin beställning av nya nattåg från 33 till 24. Skälet har inte angivits, men kan enligt organisationen Back on Track vara den kvarvarande bristen på samordning. 

    Ett av dessa samordningsproblem rör banarbetena, som ofta görs på natten. Tågbolagen i olika länder informerar inte alltid varann om när en viss delsträcka är stängd för trafik, vilket leder till oförutsedda förseningar. Andra problem är att normerna för lok och vagnar varierar mellan länderna, liksom priset för att få utnyttja en linje av en viss längd. 

    Back on Track, en ideell organisation som arbetar för nattåg i Europa, konstaterar att linjen Beijing-Shenzen i Kina har flera nattåg varje natt med ett totalt platsantal på över 3 500 bäddar. Samtidigt har den mest trafikerade nattågslinjen i Europa inte mer än 480 bäddar, så det är tydligt att en del återstår att göra.

    EU:s ytterhöger leder klimatförhandlingar

    I partigruppen Patrioter för Europa (PFE) samlas Europaparlamentets yttersta högerkant. Nu ska partigruppen, som länge motsatt sig EU:s gröna ambitioner, leda förhandlingarna om unionens nästa klimatmål.

    Det blir den tredje största partigruppen i Europaparlamentet, högerextrema Patrioter för Europa (PFE), som ska leda de kommande förhandlingarna om EU:s nya klimatmål. Det rapporterar Reuters.

    Patriotgruppen får i uppgift att utse en rapportör från deras egen partigrupp. Denna person ska bereda och arbeta med betänkande av lagförslag under klimatförhandlingar. Rapportören kan därefter rekommendera en politisk linje för förhandlingarna och därigenom påverka processen att nå en överenskommelse i andra partigrupper. Och det är sannolikt att PFE kommer att driva en politisk linje som strider mot EU:s gröna mål.

    Om PFE:s nyckelroll: ”Uppriktigt förfärad”

    I PFE ingår även franska partiet Nationell samling, tidigare lett av den högerextrema politikern Marine Le Pen. Sedan 2022 sitter 29-åriga Jordan Bardella som partiledare för Nationell samling. 

    Grafik av Hedda Berg

    Även det ungerska regeringspartiet Fidesz som leds av den Ungerns premiärminister Viktor Orbán ingår i PPE.

    Den Orbán-ledda regeringen har vid upprepade tillfällen försökt att nedmontera Europas klimatpolitik genom regeringsfinansierade tankesmedjor som predikat om ”nettonollans faror” i Bryssel.

    Enligt Bardella, som utöver sin partiledarpost är ordförande för PFE i Europaparlamentet, är PFE ”bestämt emot” EU-kommissionens mål om att minska utsläppen med 90 procent, jämfört med 1990-talets nivåer, till 2040, ett av flera avgörande steg för att unionen ska kunna nå klimatneutralitet senast 2050. Tidigare i år har Jordan Bardella också uttryckt att han vill stoppa EU:s gröna giv som syftar till att bromsa den globala uppvärmningen.

    Att PFE ska leda klimatförhandlingarna har väckt reaktioner runt om i Europaparlamentet. Svenska Europaparlamentarikern Heléne Fritzon (S) skriver i en kommentar till TT:

    Att klimatförnekare nu ska leda arbetet med EU:s klimatmål gör mig uppriktigt förfärad. Det är som att be någon som tror att jorden är platt rita en karta.

    Klädförsäljningen rusar – men till vilket pris?

    Klimatrapporterna blir allt mer alarmerande. Det är lågkonjunktur. Krig rasar i vår omvärld och hushållens ekonomi pressas från flera håll. Ändå tycks svenskarna ha en gemensam strategi för att hålla humöret uppe: shoppa kläder. Och det rejält.

    Enligt Stilindex för juni 2025 slog modehandeln nya rekord. Försäljningen av kläder ökade med 10,1 procent jämfört med juni förra året. Skoförsäljningen steg ännu mer – hela 12,4 procent.

    Särskilt dammode gick starkt framåt. Damskor ökade med 13,4 procent och damkläder med 15,7 procent. Det är tydligt att konsumenterna inte bara handlar mer – de handlar specifikt somrigt: klänningar, shorts, sandaler. Klassiska reafavoriter, enligt Svensk Handel.

    Vad driver uppgången?

    Stilindex visar att det finns flera samverkande faktorer som ligger bakom uppgången. En kall vår gjorde att vårkläder blev liggande i butik. När juni bjöd på både värme och reor slog konsumentlusten till.

    Rapporten visar även att det inte bara är fysisk handel som går bra. E-handeln exploderade i juni: +30,7 procent för kläder och +33,4 procent för skor jämfört med juni 2024. Det visar att svenskarnas köpvanor fortsätter att förflyttas till nätet – särskilt när priserna pressas.

    Och det handlar inte om lyx. Det är lågprissegmentet som växer snabbast, med 13,4 procents ökning under juni. Premiumsegmentet, däremot, backade med 1,2 procent. Ekonomiskt försiktiga konsumenter vill fortfarande förnya garderoben – men de gör det billigare.

    Och miljön då?

    Det som däremot inte nämns i Stilindex – inte med ett ord – är den miljöpåverkan som följer med varje såld klänning eller varje reafyndad sandal. Enligt Naturvårdsverket sker 80  procent av ett plaggs klimatpåverkan i produktionsledet, långt innan vi klickar hem det till varukorgen. Produktionen kräver enorma mängder vatten, kemikalier och energi – ofta i länder med svag miljötillsyn och brist på färskvatten.

    En enda nyproducerad tröja kan generera mellan 10 och 40 kilo växthusgaser, beroende på vilket material och energislag som används. Dessutom krävs upp till 29 000 liter vatten för att producera ett enda kilo textil. Återvinning låter som lösningen, men den minskar bara klimatpåverkan med 5–10 procent jämfört med nytillverkning. Det räcker inte. Konsumtionen behöver minska.

    Tillväxt i försäljning – men vi behöver en ny berättelse

    Stilindex visar vad vi köper och att det är de billiga segmenten som ökar – men säger ingenting om vad det kostar miljön och människors livskvalitet på planeten. Information från Naturvårdsverket visar att textilindustrin tillhör de mest resurskrävande branscherna i världen, med enorm miljöpåverkan. Att ökad försäljning i praktiken innebär ökad miljöbelastning borde inte längre komma som en överraskning.

    Och vad tänker konsumenterna? SMB har tidigare resonerat kring konsumtionshets som psykologisk längtan, hur konsumtion ofta speglar något djupare – behov av trygghet, status eller tillhörighet. Med det resonemanget är det inte nödvändigtvis bristen på kläder som driver oss – särskilt inte som en genomsnittlig person i Sverige redan äger 60-130 plagg – utan bristen på något annat. Den insikten gör det möjligt att ställa en annan fråga: vad är det vi försöker lösa med ännu ett köp mitt i en rad av kriser?

    Nytt EU-förslag: Bara elbilar i hyr- och tjänsteflottor från 2030

    EU-kommissionen planerar ett nytt förbud mot bensin- och dieselbilar. Den här gången gäller det företagsflottor och hyrbilar – och beslutet kan träda i kraft redan 2030. Det avslöjade tyska Bild am Sonntag, som hänvisar till anonyma tjänstemän inom kommissionen.

    Enligt uppgifterna ska det från och med 2030 endast vara tillåtet för företag och biluthyrare att köpa in vad som beskrivs som utsläppsfria fordon – i praktiken elbilar och eventuellt vätgasdrivna modeller. EU-kommissionen har bekräftat att en ny reglering är under framtagande, men detaljerna är ännu inte offentliga. Förslaget väntas presenteras i slutet av sommaren och måste därefter godkännas av både EU-parlamentet och ministerrådet.

    Bakgrunden är EU:s beslut från 2023, där all nyförsäljning av bensin- och dieselbilar förbjuds från 2035. Det nya förslaget skulle innebära att delar av marknaden – företags- och hyrbilar – omfattas redan fem år tidigare. Eftersom dessa bilar ofta säljs vidare till privatpersoner kan förslaget få stor effekt även på andrahandsmarknaden.

    Både stöd och skarp kritik

    Förslaget har väckt starka reaktioner, särskilt i Tyskland. Det tyska transportministeriet säger nej till förslaget, likaså gör flera ledamöter från konservativa EPP-gruppen i EU-parlamentet. Kritikerna varnar för att det finns för få laddstationer, ökade kostnader och praktiska problem.

    Samtidigt finns starkt stöd från både miljörörelsen och inom EU-kommissionen. Företagsbilar ses som en nyckel i klimatomställningen. Dessa bilar byts ut ofta och säljs vidare snabbt, vilket gör att elbilar når ut brett på marknaden. Dessutom är det lättare att ställa om företag än att påverka miljontals konsumenter.

    Saltare vatten kan smälta mer is i Antarktis

    Havsvattnet runt Antarktis har de senaste tio åren plötsligt börjat bli saltare, vilket överraskar forskarna bakom en ny studie. Den globala uppvärmningen har tidigare gjort vattnet mindre salt – vilket har haft en dämpande effekt på avsmältningen. Den ökande salthalten är därför oroande.

    I flera decennier har havsvattnet runt Antarktis blivit allt sötare, en förväntad effekt av den globala uppvärmningen på grund av smältande isar och mer nederbörd.

    Forskare från University of Southampton, Barcelona Expert Centre och European Space Agency har nu använt data från satelliter och avancerade undervattensrobotar för att utvärdera avsmältningen av havsisen och salthalten i havet runt Antarktis.

    Resultaten, som publicerats i den vetenskapliga tidskriften PNAS, visar att salthalten plötsligt verkar ha börjat öka de senaste tio åren, sedan 2015. Under samma period har avsmältningen ökat drastiskt och Antarktis har förlorat is motsvarande Grönlands yta.

    Vad vi fann var häpnadsväckande. Runt 2015 började salthalten vid ytan av Södra ishavet stiga brant – samtidigt som havsisens utbredning började minska. Den här förändringen var totalt oväntad, skriver studiens förstaförfattare Alessandro Silvano i en kommenterande artikel i tidskriften The Conversation.

    Saltare vatten smälter mer is

    Vanligtvis skiktas havsvattnet så att saltare och varmare vatten sjunker nedåt, medan sötare vatten stannar i de övre lagren. Detta har en dämpande effekt på avsmältningen eftersom det söta vattnet är kallare. Saltare vatten vid havsytan beter sig annorlunda genom att det drar upp värme från havsdjupen och gör det svårare för isen att växa till sig.

    Varför vattnet blivit saltare vet inte forskarna, men de ser allvarligt på de överraskande fynden. De menar att en tippningspunkt kan ha passerats där det saltare ytvattnet smälter mer is vilket leder till att ännu mer värme kan absorberas av den mörka havsytan. I värsta fall kan det betyda att trenden inte kan vändas utan att Antarktis is kan försvinna.

    ”Inte säkert vad som driver förändringen”

    Forskarna har fått en del kritik eftersom ett pressmeddelande kunde tolkas som att de påstod att det stora systemet av havsströmmar på södra halvklotet nu har kollapsat eller ”vänt” (liknande hoten mot Golfströmmen). Detta var dock en missuppfattning, vilket bland andra forskaren David Armstrong McKay, University of Sussex, har kommenterat på Bluesky.

    Han är en av experterna bakom Global Tipping Points Report och är tveksam till om detta verkligen är en ny tippningspunkt.

    – De nya satellitmätningarna visar en oväntad ökning av salthalten sedan 2015. Den är sannolikt kopplad till den plötsliga minskningen av Antarktis havsis på något sätt. Det är möjligt att det är ett tippningsrelaterat skifte, men de begränsade observationerna runt Antarktis betyder att vi fortfarande inte kan vara säkra vad det är som driver förändringen, kommenterar David Armstrong McKay i ett mejl till Supermiljöbloggen.

    Européerna söker allt mer svalka i norr – det driver på klimatkrisen

    Coolcation – turistresor till svalka istället för värme – har alla förutsättningar att driva på klimatkrisen. Antalet européer som kan välja coolcation är ju mångdubbelt fler än svenskar som jagar sol och värme. Mycket resande lär gå med flyg, skriver SMB:s krönikör Mattias Goldmann som just besöker ett inte alls särskilt svalt Färöäarna.

    KRÖNIKA De som semestrat kring Medelhavet ångrar sig nog. Det var för hett, för många skogsbränder, för akut brist på dricksvatten, för många lokalboende som tydligt visar att massturism inte ses med lika blida ögon längre. Många som tågluffade söderut stannade längs vägen eller bytte rutt för att få det svalare – de som fossilflög fick inte bara ett snabbt kvitto på vad de bidrar till utan också stå sitt kast eftersom flyget inte låter dig kliva av där du vill.

    Många svenskar har hemestrat – både för att njuta av den svenska sommaren, som väl strängt taget är bästa argumentet för att alls bo här och för att slippa hettan söderut. Kanske en och annan också hade en klimattanke med att minska resandet – fast tar man tåget söderut och agerar genomtänkt behöver påverkan knappt bli större än av att ta bilen ut till landet eller färjan ut i skärgården. 

    Silvergruvans svalka lockar allt fler utlänningar

    De som stannat hemma har fått uppleva rekord i utländska besökare. Jag besöker Sala Silvergruva med en grupp polacker, fransmän och kineser och gruvans statistik visar nästan dubbla antalet utländska besökare första halvan av året jämfört med samma tid i fjol medan antalet svenskar är oförändrat. Dessutom räknar gruvan med en rusch mot slutet av sommaren, då ledigheterna tar fart i södra Europa. 

    Visst, Sala har precis öppnat nya spännande delar av gruvan och guidningen imponerar, men de jag pratar med säger alla samma sak; De vill bort ifrån hettan hemmavid. Det gäller rentav skåningen som åkte norrut; först åkte han på stadsfestival i Västerås men det var varmt där med, så då fann han gruvan där det bara är tre grader varmt, året runt. Både han och polacken i shorts och flip-flops njuter av kylan, ser ut att vilja samla den i märg och ben ungefär som vi svenskar tidigare lapat sol.

    Så klart önskar jag att alla ska få besöka Sala silvergruva och förstås unnar jag alla att få svalka sig. Men detta nya coolcation-fenomen behöver problematiseras, ur hålllbarhetsperspektiv. 

    Coolcation spär på klimatkrisen

    Coolcation är  bekymmersamt ur miljöperspektiv. Det sista känsliga fjäll, lättstörda renar och redan övergödda sjöar behöver är en turistinvasion. Men det argumentet, som ibland hörs från stugvärdar och NIMBY-aktörer, känns lite unket för mig – vad ger just oss som bor här större rätt att njuta av naturen här än de som väljer att komma hit?

    Mer entydigt bekymmersamt och viktigt att analysera är vad coolcation gör för klimatet, och det är inte upplyftande. Grundproblemet är att det helt enkelt finns mångdubbelt fler människor i södra Europa som kan vilja semestra svalt i norr, än vise versa. 

    De flesta fossilflyger, kommer med bil, husbil eller husvagn och bara väldigt få med tåg eller segelbåt. När man väl är framme så riskerar också önskan om kyla att leda till ökad energiåtgång jämfört med strandliv vid Medelhavet som ju har minimal klimatpåverkan när man väl är framme. Vintertid är kalkylen ännu tydligare; de som har nära till Alpernas eller Pyreneernas skidåkning är långt fler än de som har nära till Åre eller Sälen – vänder skidresandet så att de flesta kommer hit, spricker klimatkalkylen. Däremot behöver vi i norr inte ta ansvaret för merparten av utsläppen, eftersom de sker utanför våra territoriella gränser.

    Resorna till svalkan blir allt längre

    Dessa rader skrivs från Färöarna. Färjan hit var full av coolcation-semestrare, från Spanien, Frankrike, Portugal. Med en mun svarade de samma sak på frågan om valet av destination; har du inte sett nyheterna om hur fruktansvärt varmt det är hos oss? Jag messar med min dotter som är i Norrbottens inland, där det är så varmt att katten flämtar i skuggan och ingen orkar göra något.

    Detta illustrerar hur klimatförändringarna i sig spär på de negativa klimatefffekterna av coolcation. För medan man numer och framgent inte alls måste resa långt söderut för att finna värmen, måste man resa längre och längre norrut för att finna svalka – man kan trots allt bara stanna nere i silvergruvan så länge. Och ska man långt norrut, ja då leder inte rälsen ända fram. Många tycker uppenbarligen att man måste ha bilen med sig på färjan och då har man plötsligt närmare två ton packning med sig istället för våra knappt 20 kilo – och då blir klimatpåverkan långt värre än för flyget eftersom flyget inte godtar att man kommer med två tons bagage (det går utmärkt att hyra elbil på Färöarna!, alla mål nås på en laddning och fem dagars hyra är billigare än att ta bilen på båten). 

    Även här på Färöarna slås värmerekorden på löpande band; vi och alla andra tänkte snegla efter tjocka ulltröjor men byter till shorts istället. Se där en sinnebild av vart coolcation leder om vi inte hejdar klimatkrisen; längre och längre norrut tills det inte finns något kvar att resa till. 

    Stress bidrog till bidöden i USA – och även vilda bin hotas

    Honungsbin

    I vintras dog hela 60 procent av alla biodlares bisamhällen i USA. Nu beskriver forskare vid landets jordbruksdepartement i en rapport flera troliga skäl till denna massdöd. Ett är att det skadliga varroakvalstret, som sprider sjukdomar bland bin, på många håll blivit resistent mot det vanligaste bekämpningsmedlet. Kvalstren i sig orsakar dock inte storskalig död, utan samhällena tros också ha stressats av bland annat klimatförändringarna och det moderna jordbruket.

    I USA är biodling en industri. Biodlarna har ofta tusentals samhällen, som hyrs ut till lantbrukare och fraktas kors och tvärs över landet i enlighet med när olika grödor blommar. Inhyrda bisamhällen pollinerar över hundra grödor i USA, enligt en artikel i tidningen Guardian

    Varroakvalstret är en parasit som ofta bär på virussjukdomar som överförs till bina. Den står bakom många fall av CCD (Colony Collapse Disorder), som inträffat både i USA, Asien och flera europeiska länder. 

    Flera bekämpningsmedel mot varroakvalstret har tagits fram, men kvalstren blir ganska snabbt resistenta. Det sista medel som fungerat i USA, amitraz, tycks nu också ha förlorat sin verkan eftersom man funnit resistenta kvalster i bikupor med döda honungsbin.

    Inte bara kvalstrens fel

    Kvalstren anses dock inte vara enda orsaken till den storskaliga bidöden. Amerikanska biodlare har haft varroakvalster i bikuporna i årtionden, och de har i regel inte orsakat större skador.

    ”Nästan alla bisamhällen har de virus som kvalstren sprider, men de gör bara allvarlig skada om samhället är stressat från början”, säger den kände experten professor Dave Goulson från University of Sussex.

    Han menar att virusinfektionerna kan ses som ett symtom på dåligt mående hos bina, snarare än orsaken till deras problem.

    Det dåliga måendet kan ha flera orsaker, menar Dave Goulson och andra experter. Klimatförändringarna är en, jordbrukets bekämpningsmedel en annan, och bristen på mat en tredje. I naturliga landskap blommar växter i tur och ordning hela sommaren, vilket ger bina en jämn och varierad födotillgång. Det moderna jordbruket är mycket ensidigare, vilket gör att bina ibland inte har några blommande växter i sin omgivning.

    Även vilda bin kan påverkas

    Den stora bi-döden i vintras i USA drabbade honungsbin i kommersiella bikupor. Men de faktorer som tros göra de tama bina stressade påverkar även de många olika arterna av vilda bin. 

    Framtiden för både vilda bin och tambin är numera ett stort bekymmer både för biodlare, jordbrukare och naturvänner, eftersom både naturen och jordbruket har svårt att klara sig utan pollinerare. Globalt sett värderas bins och humlors insats enbart inom jordbruket till minst 200 miljarder dollar per år, enligt tidskriften Sveriges Natur.

    Debatt: Ekonomisk tillväxt är inte viktigt i sig

    Debatten om tillväxtens hållbarhet och dess roll i klimatomställningen har fått ny fart, efter att bland annat Sydsvenskans ledarsida gått ut till tillväxtens försvar. Men utsläppen minskar – och ökar – som följd av aktiv politik. Tillväxt är inte ett viktigt mål i sig, skriver Markus Larsson, forskare i ekonomi och hållbarhet vid KTH, på SMB Debatt.

    DEBATT Frågan om ekonomisk tillväxt, hållbar utveckling och klimat har återkommande diskuterats på SMB (t.ex. här och här). ”Ingen annan fråga kan vara viktigare inom svensk politik”, skriver företrädare för Svenskt Näringsliv på DN debatt (25/6) och Ekonomifakta har en egen sida om hållbar tillväxt.

    Senast ut är Sydsvenska dagbladet. I en signerad ledare (12/7) skriver Marcus Rossheim om vikten av ekonomisk tillväxt för såväl samhällsutvecklingen i stort som för att mota klimatkrisen i grind. Rossheim skriver: ”Redan på 1600-talet varnade den brittiska filosofen Thomas Hobbes för riskerna med ett samhälle utan politisk ordning.”

    Det är lätt att hålla med om vikten av ”politisk ordning”. Men att därifrån dra slutsatsen att ekonomisk tillväxt är nödvändig är att dra väl långtgående slutsatser. Och om vi ska hänvisa till gamla brittiska filosofer så förordade John Stuart Mill en icke-växande, stationär, ekonomi. Även det kan man hålla med om. Eller inte. Låt oss lämna döda filosofer därhän. Hur ser utvecklingen beträffande ekonomisk tillväxt och klimatpåverkan ut? 

    Sedan 1990 har den globala ekonomin växt fem gånger om. Under samma period har de globala utsläppen av koldioxid ökat med 70 procent. Den ekonomiska aktiviteten växer alltså mycket snabbare än utsläppen av växthusgaser, men som ett verktyg för att minska utsläppen är ekonomisk tillväxt minst sagt trubbigt. Att skapa förutsättningar ”för landets ekonomi att växa snabbare än idag, så att det finns resurser till att både utveckla samhället och stoppa klimatkrisen”, för att tala som Rossheim, är alltså ingen generallösning. Att Sveriges utsläpp minskat sedan 1990 samtidigt som ekonomin har växt är ett resultat av en medveten politik. En politik som inte bedrivs idag, varpå utsläppen ökar

    Det är sant att det är lättare att fördela en växande kaka. Med en större kaka kan vad helst vi som kollektiv finner viktigt få utökade resurser. En ekonomi som inte växter, eller som till och med krymper, innebär andra utmaningar för politik och samhälle. Prioriteringar behöver göras och alla kan inte få mer. ”Tillväxten är varken ett hot eller en saga” skriver Sydsvenskan. Tillväxt är heller inte ett viktigt mål i sig. Det vi som skattebetalare vill ha, och det som politiker borde sträva efter, är bra och välfungerande vård, skola, omsorg, försvar, kultur och en hållbar utveckling med begränsad påverkan på klimat och miljö. Om det i sin tur leder till ekonomisk tillväxt är en annan fråga. 

    Markus Larsson

    Ekonomie doktor, KTH, Institutionen för hållbarhet, miljövetenskap och teknik.


    Det här är en debattartikel. Analyser och ställningstaganden är skribentens egna. För att skicka in en debattartikel, mejla kontakt@supermiljobloggen.se och bifoga text, profilbild och din titel.

    Storbritannien inför krav på solpaneler – kan Sverige göra detsamma?

    Från och med 2025 blir solpaneler obligatoriska på nästan alla nya bostäder i England – ett beslut som syftar till att sänka elkostnader, stärka energiförsörjningen och nå klimatmålen. Men skulle ett liknande krav fungera i Sverige? SMB undersöker vilka effekter ett sådant regelverk skulle få i svensk kontext.

    Den brittiska regeringen har beslutat att göra solpaneler obligatoriska på nästan alla nya bostäder som byggs i England, rapporterar PV Magazine. Beslutet ingår i den kommande byggstandarden Future Homes Standard, som väntas träda i kraft hösten 2025.

    Målet är att göra nya bostäder energieffektiva och hållbara. Solenergi ska bli en självklar del av byggnaden. Reformen ingår i en större plan för att anpassa byggsektorn till klimatmålen. Förutom solpaneler ställer Future Homes Standard krav på klimatsmarta uppvärmningslösningar – till exempel värmepumpar och fjärrvärme.

    Bra för ekonomi och klimat

    Bakgrunden till beslutet är både ekonomisk och klimatrelaterad. Regeringen vill minska hushållens elutgifter, stärka försörjningstryggheten i elsystemet och samtidigt minska utsläppen från bygg- och bostadssektorn. Förslaget innebär att solpaneler kommer att krävas på cirka 90 procent av alla nya bostäder.

    Beräkningar visar att ett genomsnittligt hushåll i Storbritannien skulle kunna spara motsvarande över 7 000 kronor per år i elutgifter. Den ökade användningen av solpaneler ses som ett viktigt steg i omställningen mot ett mer decentraliserat och klimatvänligt energisystem.

    Skulle ett motsvarande beslut fungera i Sverige?

    När solpaneler blir obligatoriska på nya bostäder i England från 2025 väcks frågan om ett liknande krav skulle fungera i Sverige. Flera av motiven är överförbara, men förutsättningarna skiljer sig. Med stöd i offentlig statistik och branschbedömningar belyser SMB vad ett sådant beslut sannolikt skulle innebära i svensk kontext, från ekonomi och klimatnytta till det juridiska.

    • Minskade elkostnader och goda solförhållanden i södra Sverige. Precis som i Storbritannien skulle en direkt effekt kunna bli att hushåll får lägre elkostnader. Konsumentguiden Solcellskollen visar att ett normalstort villahushåll kan spara mellan 11 000 och 19 000 kronor per år på egenproducerad el, beroende på elområde, anläggningens storlek och användningsmönster. I Sverige finns dock stora skillnader mellan norr och söder. Enligt Energimyndigheten är potentialen för solel högst i södra Sverige men forskning visar att det även i norr kan finnas god potential för solel.
    • Egenproduktion stärker lokal elförsörjning. Fler hushåll skulle, precis som i Storbritannien, bli delaktiga i produktionen av el. En studentrapport från Högskolan i Halmstad visar att svenska villor med solceller i genomsnitt täcker 53 procent av sin årliga elanvändning själva. Det bidrar till minskat nätberoende och stärker lokal motståndskraft vid störningar.
    • Klimatnytta även i ett fossilfritt elsystem. Till skillnad från Storbritannien, där en del av elen fortfarande kommer från fossila källor, är Sveriges elproduktion till över 98 procent fossilfri. Men Energimyndigheten bedömer ändå att solel spelar en viktig roll som komplement till andra kraftslag. Detta gäller särskilt eftersom solenergi producerar som mest under tider då hushållens elförbrukning och behov av kylning är högt, och vindkraften ibland levererar mindre.
    • Belastning på elnätet och behov av lagring ökar. När andelen solel ökar, både i Storbritannien och Sverige, uppstår nya utmaningar i elnäten. Särskilt är lågspänningsnäten som levererar elen till hushållen inte byggda för att hantera elproduktion från många hushåll samtidigt. Mer solel kan dessutom leda till effekttoppar, spänningsvariationer och i vissa fall omvänt effektflöde tillbaka ut i nätet. Enligt en rapport från Energimarknadsinspektionen krävs därför investeringar i smarta elnät och energilagring för att jämna ut belastningen, stabilisera spänningen och styra produktion och konsumtion på ett effektivt sätt.
    • Byggkostnader och återbetalningstid. Ett generellt krav på solpaneler skulle initialt öka byggkostnaden per bostad. Emellertid har både Energimyndigheten och branschkalkyler visat att återbetalningstiden för solceller är relativt snabb. Den genomsnittliga återbetalningstiden ligger på cirka 8–12 år – vilket ofta gör det till en lönsam investering under en bostads livslängd.

    Svenskt regelverk kräver anpassning – men Storbritannien kan visa vägen

    För att ett solpanelskrav liknande det brittiska skulle kunna införas i Sverige krävs förändringar i både Boverkets byggregler (BBR) och lokala kommunala plan- och byggprocesser. Liksom i England behöver man räkna med undantag i områden där kulturmiljöskydd, skuggning eller takets konstruktion gör solpaneler olämpliga. Det brittiska regelverket tillåter sådana undantag och skulle kunna fungera som modell även för svenska förhållanden.

    Sammantaget pekar mycket på att ett liknande beslut i Sverige skulle kunna ge betydande klimat- och kostnadsfördelar, precis som i Storbritannien. Samtidigt kräver skillnaderna i energimix, lagstiftning och lokalt självstyre att en svensk lösning anpassas noggrant till nationella och regionala förutsättningar – snarare än att kopieras rakt av. Och kanske det viktigaste, det måste finnas politisk vilja.

    Två tunga klimatreportrar lämnar Dagens Nyheter

    Klimatreportern Alexandra Urisman Otto lämnar DN efter nästan tio år, och anger att ”åsidosättande av klimatkrisen” är ett skäl. I maj sade även grävande reportern Lisa Röstlund, som bland annat bevakat skogsfrågor, upp sig från tidningen.

    Alexandra Urisman Otto går nu till en tjänst som redaktionschef på den nystartade tidningen GAD, som startats av den profilerade krigsreportern Magda Gad. I ett uttalande på sociala medier skriver Alexandra Urisman Otto att hon har DN att tacka för mycket, men hon skriver också:

    Samtidigt har jag de senaste åren sett allt tydligare hur jag har varit en del av de etablerade mediernas svek. Vi har misslyckats med att skildra världen i dess mest avgörande skeden. Det har märkts extra tydligt under folkmordet i Gaza, men också i hur klimatkrisen hela tiden åsidosätts, även av de medier som säger sig prioritera den.

    Hon menar att det inte handlar om enstaka fall utan om ett systemfel i de journalistiska organisationerna som gör stor skada. För SMB förtydligar Alexandra Urisman Otto:

    – Det handlar om att vi har misslyckats med att ha den bästa tillgängliga vetenskapen som utgångspunkt i vår journalistik. När det blev pandemi förflyttades all journalistisk verksamhet till en helt ny spelplan – över en natt. Motsvarande förflyttning i relation till klimatkrisen är akut nödvändig men syns inte hos något etablerat mediehus. Vad vi än skriver om måste vår bottenplatta vara det faktum att mänskligheten med stormsteg är på väg ut ur det som forskare kallar för livets korridor – det snäva temperaturspann som vi vet möjliggör mänsklig civilisation, skriver hon i ett textmeddelande.

    Klimatet prioriterat område enligt DN

    Tidningen Syre har bett Dagens Nyheter bemöta kritiken mot de etablerade medierna och fått en kommentar via SMS:

    Klimatjournalistiken är ett av våra prioriterade områden på redaktionen. Vi har en särskild klimat/vetenskapsredaktion på Dagens Nyheter som bevakar på frågan och har nyligen anställt Staffan Lindberg som grävreporter, som redan har gjort granskningar i ämnet, skriver Matilda E Hanson, biträdande redaktionschef på DN, till Syre.

    Alexandra Urisman Otto fick 2021 Aftonbladet Klimatjournalistpris (som 2025 gick till Supermiljöbloggen och ETC för avslöjanden om oljelobbyn och Timbro) för sin skarpa analys. Tillsammans med kollegan Lisa Röstlund släppte hon i mars i år boken Att låta världen få veta : handbok i klimatjournalistik.

    Klimat och exploatering av människor hänger ihop

    I maj sade även Lisa Röstlund, prisbelönt grävreporter, upp sig från DN för en tjänst hos sin tidigare arbetsgivare Aftonbladet. Hon har skrivit flera andra böcker, bland annat Skogslandet om den svenska skogsindustrin, och nyutkomna Norgeparadoxen om grannlandets mörka baksida – fossilindustri.

    Lisa Röstlund poängterar att klimatkrisen inte går inte att bryta ut från andra samhällsstrukturer, från all typ av exploatering av mark och människor.

    – Hur ska vi kunna få människor att vilja rädda mänskligheten genom att först och främst rädda de som nu lever i frontlinjen av konsekvenserna av våra utsläpp, om vi inte journalistiskt erkänner ett uppenbart folkmord, exempelvis? När man inte känner att journalistiken är verkligt fri att skildra helheten så måste alla som har privilegiet att ha råd med mod försöka förändra, på alla sätt vi kan, skriver hon till Supermiljöbloggen.

    Hopp för Amazonas – kraftig minskning av avskogning i Colombia

    Avskogningen i Colombia har minskat med 33 procent under början av 2025 – den lägsta nivån på tio år. Minskningen kopplas till ökad statlig närvaro, militära insatser, samarbete med lokala grupper och ursprungsbefolkningar, samt internationellt klimatsamarbete. Samtidigt har regeringen skärpt sin miljöpolitik och prioriterar nu skydd av natur och klimat tydligare än tidigare. Tillsammans ger detta nytt hopp för Amazonas och Colombias rika ekosystem.

    Colombia har den fjärde största skogsytan i Sydamerika, efter Brasilien, Peru och Bolivia. En stor del av landets skogar ligger i Amazonas – världens största regnskog. Amazonas fungerar som en gigantisk “koldioxidslukare” där träden tar upp koldioxid ur luften, vilket bromsar klimatförändringarna.

    Men Colombias skogar gör mer än så. Precis som övriga Amazonas och skog i allmänhet hjälper de till att skapa regn, vilket är livsviktigt för jordbruk och färskvatten. Rötterna håller även jorden på plats, så att den inte sköljs bort av regn. Därför skyddar skogen mot negativa effekter av jordskred och översvämningar.

    Landet tillhör även världens mest artrika länder med cirka 63 300 registrerade arter av växter och djur, varav omkring 8 800 är unika. Landet har världens rikaste fågel- och orkidéflora och rankas globalt tvåa för mångfalden av växter, amfibier och sötvattensfiskar

    Men skogen hotas – varför försvinner den?

    Trots att Colombias skogar är så viktiga, försvinner stora delar varje år genom så kallad avskogning. Det betyder att skogen huggs ner och ersätts med något annat – till exempel betesmark för kor eller odlingar. Orsakerna är flera, men kan sammanfattas med praktiska behov, långvariga konflikter och oklara maktförhållanden.

    Det första, praktiska behov, grundar sig i att många människor i Colombia lever på jordbruk. För att odla mat eller föda upp djur behöver de mark, och avverkning av skog kan ge mer odlingsmark. Andra hugger ner träd för att tjäna pengar snabbt, till exempel genom att odla kokaplantor (som används för att tillverka kokain) eller genom att gräva efter guld – ofta utan tillstånd. Ibland byggs också vägar rakt genom skogsområden, vilket öppnar upp för ännu mer avverkning.

    Till detta, och kanske även som förklaring till att colombianer varit så beroende av att hugga ner skog för att kunna försörja sig, är att det pågått långa väpnade konflikter i Colombia. 2016 undertecknades ett fredsavtal, men därefter har statens kontroll försvagats i många avlägsna områden, vilket lett till en eskalerande avskogning eftersom det underlättat för illegal verksamhet att breda ut sig.

    2025 visar en vändning – och en ny riktning

    Nu kommer goda nyheter. Under början av 2025 har avskogningen i Colombia minskat med hela 33 procent jämfört med samma period året innan. Det är den största minskningen på tio år.

    Flera aspekter ligger bakom förbättringen. Staten har blivit mer närvarande i områden där man tidigare saknat kontroll. Militären har börjat patrullera skogar för att stoppa illegal avverkning. Samtidigt har regeringen fördjupat samarbetet med lokala samhällen och ursprungsfolk, som länge varit skogens bästa beskyddare. Dessa grupper får nu mer stöd och inflytande i arbetet med att bevara skogen.

    Colombia har också ett avtal med Norge, Tyskland och Storbritannien. Genom det får landet ekonomiskt stöd – men bara om avskogningen minskar på riktigt. Det skapar ett starkt incitament att fortsätta arbetet.

    Samtidigt har regeringen i Colombia börjat prioritera miljö- och klimatfrågor tydligare. Ett exempel är att urfolksledaren Lena Estrada utsågs till miljöminister i februari 2025 – ett historiskt val som markerar ökat fokus på naturvård och rättvisa. Regeringen har också förenklat regler för sol- och vindkraft för att påskynda övergången till förnybar energi.

    En ljusare framtid – men inte utan risk

    Den minskade avskogningen är goda nyheter för både Colombia och världen. Den visar att det är möjligt att vända en negativ utveckling med avskogning genom tydliga lagar, lokalt engagemang och internationellt samarbete.

    Men hoten finns kvar: ekonomiska intressen, markkonflikter och klimatförändringar kan snabbt vända trenden igen. För att lyckas på lång sikt krävs fortsatt stöd – både inom landet och från omvärlden.

    Extrema pollennivåer i Europa ger problem för allergiker

    björkhängen med pollen

    Mängderna pollen i luften har varit ovanligt höga i Europa under våren, visar ett EU-system som övervakar bland annat luftkvaliteten. I södra Europa handlar det om gräs- och olivpollen, medan det i norra Europa handlar mest om björkpollen. Finland, som var särskilt drabbat, hade så mycket björkpollen att även icke-allergiker fick problem.

    EU-systemet heter Copernicus Atmosphere Monitoring Service, CAM, och mäter luftkvalitet, växthusgaser, ozonskiktet och solstrålning. Enligt dess chef Laurence Rouil är perioder med höga pollennivåer inte ovanliga under våren, men årets pollenperiod var ovanligt omfattande och intensiv.

    Klimatförändringarna förändrar pollensäsongen så att den blir tidigare och längre, eftersom växter och träd blommar tidigare. Invasiva arter som sprider sig i takt med uppvärmningen kan också bidra till pollenproblemen. 

    Allergiker påverkas även av skogsbränder, som blivit vanligare i det varmare klimatet. Enligt CAMS påverkades luften i Europa märkbart av skogsbränder mellan mars och maj i år. Både Storbritannien och Nederländerna hade många skogsbränder, och rök från bränder i Kanada nådde Europa i slutet av maj. 

    Allergier blir allt vanligare

    Omkring en fjärdedel av alla vuxna i Europa lider av luftvägsallergier och astma, enligt tidningen Guardian. Bland barn är andelen ännu högre, 30-40 procent. År 2050 väntas hälften av hela Europas befolkning ha utvecklat någon form av luftburen allergi, enligt världshälsoorganisationen WHO.

    Även i Sverige blir andelen personer med pollenallergi allt större. Sedan 1990 har antalet allergiker ökat med 20-25 procent. ”Det är kopplat till att det har blivit varmare på grund av klimatförändringarna och det ger mer pollen i luften”, säger professorn i lung-, allergi- och sömnforskning Christer Janson vid Uppsala universitet.

    När pollensäsongen blir tidigare ger det också en längre period av besvär för de ungefär tre miljoner svenskar som lider av någon form av pollenallergi.

    ”Det här är faktiskt orsakat av klimatförändringarna”, menar Astma- och Allergiförbundets ordförande Mikaela Odemyr. Hon noterar att al och hassel brukade börja blomma i södra Sverige i februari, medan de nu i stället börjar i januari vilket ger en mer utdragen pollensäsong.

    Frida Hylander: Media måste ta sitt ansvar i värmeböljan

    Extremhettan i Europa uppskattas skörda tusentals liv. Samtidigt fortsätter svensk media att bildsätta värmeböljan med glada strandbesökare som äter glass. Det är missvisande och riskerar att förminska allvaret, skriver Frida Hylander i veckans krönika.

    KRÖNIKA Här kommer några olika fakta: svenskar flyger fem gånger mer än genomsnittet. Juni 2025 var den tredje varmaste månaden som någonsin uppmätts och under stora delar av månaden rasade en värmebölja i södra Europa där bland annat Spanien hade temperaturer på 46 grader. En grupp forskare vid Imperial College i London har räknat ut att värmeböljan under 10 dagar orsakade 1500 fler dödsfall än en värld utan klimatförändringarna hade gjort. Under midsommarveckan hade resebolaget Ving 18% fler sommarresebokningar jämfört med samma vecka förra året. Det populäraste resmålet ä det värmeböljedrabbade Mallorca

    Semestersugna svenskar flyger med andra ord i horder rakt in i den potentiellt livsfarliga hettan. 

    Människor underskattar riskerna med extremvärme

    Det kan verka obegripligt men behöver inte handla om dödsdrift, utan om att man faktiskt inte förstår riskerna med värmeböljor. Vilket inte är så konstigt eftersom nyheter om värmeböljor allt som oftast bildsätts med bilder på strandbadare, glassätande människor och lekande barn. Det verkar ju inte alls farligt, tvärtom ganska härligt med lite rejäl värme, särskilt när Sverige är mulet och grått! 

    Fenomenet med den missvisande bildsättningen är inte nytt. I flera studier som undersökt hur media bildsätter och porträtterar värmeböljor kan forskare se att majoriteten av bilderna visar människor som har det härligt på stranden och i vattnet. En analys av hur flera länders värmeböljor 2019 bildsattes i media visade att när bilder väl visade farorna med extremvärmen så var människor till stor del frånvarande på bilderna – som om farorna inte rörde oss. En australiensisk studie har visat att hälsorelaterade varningar om extremvärme ofta får samsas med bilder av strandbadare, vilket kan bidra till att människor underskattar riskerna med värmen. De glada bilderna skapar en association mellan värmeböljor och härliga dagar på stranden och denna association riskerar väga tyngre än texten som berättar om de faktiska riskerna. 

    För vem vill inte ha det gött på stranden? Inte minst vi i Norden som tillbringar halva året med att längta efter ljus och värme. Det är trixigt det här med hur man ska förhålla sig till sol och värme i en klimatförändrad värld. Ska man njuta? Vara rädd? Ta varma dagar som en påminnelse om klimatkrisens ständiga hot? Och var går gränsen mellan varma, sköna dagar och extremvarma, farliga dagar? Om värmeböljor kontinuerligt porträtteras som härliga dagar på stranden, hur ska folk i allmänhet förstå att de är farliga? 

    Bildsättningen tycks gå emot publicistregler

    Det verkar tyvärr som att många faktiskt inte fattar hur farlig extremvärme kan vara. En brittisk undersökning från 2023 gav forskarna motstridiga och illavarslande svar: även om majoriteten av de svarande erkände att värmeböljor ökar hälsorelaterade risker för andra människor var det få som såg sig själva som potentiella offer för de riskerna. En majoritet uppgav att de upplevde att riktigt varma dagar både blivit vanligare och jobbigare att hantera. Men även om 37% uppgav att de personligen upplevt hälsorelaterade konsekvenser av värme, trodde bara 19% att deras egen hälsa skulle påverkas av värme under de närmsta fem åren. Människors egen riskbedömning är helt enkelt inte att lita på, vilket gör det ännu viktigare att de faktiska farorna porträtteras korrekt.

    Om vi, med medias hjälp, förknippar värmeböljor med härliga stranddagar finns risken att människor fortsätter underskatta riskerna och utsätter sig för situationer som är farliga och potentiellt dödliga. Media bär ett stort ansvar i att förmedla en korrekt bild av verkligheten. I Journalistförbundets publicitetsregler står att man ska vara noga med att bilder och grafiska illustrationer är korrekta och inte används på ett missvisande sätt. Men missvisande är precis vad det är att bildsätta värmeböljor med glass och glada strandbadare. Det behöver bli ändring på det nu.

    EU:s klimatkrediter: ”Verkligheten borde styra mer än visioner och teorier”

    EU-förslaget att släppa fram klimatkrediter med insatser i utvecklingsländer för att klara utsläppsnivån på 90 procent bygger på teorin att detta är ekonomiskt mest effektivt. Motargumentet, att EU istället bör städa framför egen dörr bygger på en vision om bättre moral. Ingetdera ger tillräckligt underlag för vad som ger bäst verklig effekt, skriver professorn i miljövetenskap Björn Hassler i ett inlägg på SMB debatt.

    Detta är en debattartikel. Åsikterna som framförs är skribentens egna.

    DEBATT Återigen har debatten blossat upp om huruvida klimatåtgärder utomlands bör kunna användas som redskap i den svenska klimatpolitiken. I Parisavtalets kapitel 6 ges länder möjlighet att använda sig av så kallade klimatkrediter. Vidare har EU-kommissionen nyligen kommit fram till medlemsländer ska kunna tillgodoräkna sig insatser i länder utanför EU med upp till tre procent. För att ge förändringen en positiv (?) klang, lanserade EU-kommissionen detta nygamla inslag som ”ökad flexibilitet”.

    Liknande åsiktsblock som tidigare genomsyrat denna fråga formerades snart inte bara inom politiken utan även inom klimatforskningen. Enkelt uttryckt handlar dessa block om huruvida rationalitet och effektivitet är avgörande, eller om det snarare handlar om moral och betydelsen av att bevara Sveriges rykte som föregångsland i klimatarbetet.

    Argumentet för flexibilitet (åtgärder utanför EU) bygger i grunden på nationalekonomisk teoribildning, där det rationella är att investera där man får mest för pengarna. Denna logik ter sig oantastlig, men den bygger på en enkel modell där i stort sett allt annat som kan ha betydelse i det enskilda fallet inte tas tillräcklig hänsyn till, som svårigheter att övervaka utfall, korruption, bristande politisk vilja, brist på kompetens, med mera. Argumentet om rationalitet och effektivitet är således bra i teorin, medan det är svårt att förutsäga hur utfallet i verkligheten kommer att bli. En rimlig gissning är att det kommer att variera avsevärt från fall till fall. 
    Knäckfrågan är här saklig: Hur mycket kommer utfallet i det enskilda fallet avvika från den teoretiska generaliseringen?

    Moraliskt betänkligt att inte åtgärda på hemmaplan

    Argumentet mot flexibilitet bygger i huvudsak på att det åligger oss som land att först städa framför egen dörr. Det är inte moraliskt försvarbart att ta åt sig äran för åtgärder i utsatta länder, i synnerhet inte då det är vi i den rika världen som på det stora hela orsakat och orsakar klimatproblemen. Det är inte heller vare sig klokt eller moraliskt godtagbart att solka ned det svenska ryktet som föregångsland inom miljö och klimat genom att på detta sätt dagtinga med samvetet. 
    Knäckfrågan är här politisk: Vilken vikt bör den moraliska ståndpunkten att först sopa rent framför egen dörr och betydelsen av det svenska ryktet tillmätas?

    Det är intressant att notera att dessa två till synes fundamentalt olika ståndpunkter paradoxalt nog rymmer en viktig likhet. De bygger båda på abstrakta konstruktioner (förenklad modell, respektive vision om bättre moral), snarare än på hur det konkret förhåller sig i verklighetens enskilda fall. Givetvis är vare sig ekonomisk modell eller moralisk vision helt frikopplade från verkligheten, men det är uppenbart att debatter ofta tenderar att dra åt sina respektive ideala och abstrakta positioner.

    Sakligheten hamnar på efterkälken

    Eftersom verkligheten alltid är mer komplicerad än såväl vetenskapliga modeller som moraliska visioner, hamnar sakligheten inte sällan på efterkälken ju hetare debatten blir. Det är inte undra på med tanke på att modeller och visioner är tydliga, logiska och konsekventa och därmed retoriskt mer potenta, medan verkligheten är komplicerad, mångfacetterad och knöligare att relatera till. Det är emellertid olyckligt att hamna i de ideala och abstrakta positionerna, då det till syvende och sist är verkligheten som måste fälla avgörandet – såväl inom vetenskap som i visioner om en bättre värld.

    Om man vill uppnå goda resultat kan det vara klokt att förhålla sig konstruktivt skeptisk till såväl teori som vision. Inte så att de helt förkastas, de är båda nödvändiga för att förklara (vetenskap) respektive motivera handling (vision). Men de får inte förlora markkontakten, än mindre förväxlas med verkligheten. Faktum är att varje gång det gäller konkreta förslag och åtgärder, som till exempel Artikel 6 och flexibilitet, är vi faktiskt inte speciellt intresserade av generaliseringar vare sig i teori eller vision. Teori och vision kan utgöra utgångspunkter för vidare analys, men det viktiga är vilka konkreta konsekvenser – kostnad per minskat ton utsläpp i Sverige jämfört med utomlands, respektive påverkan på det svenska ryktet som föregångsland – vi kan förvänta oss i de enskilda fallen.

    Först när vi har detta någorlunda klart för oss finns förutsättningar för att kunna fatta kloka beslut på sakliga grunder.

    Björn Hassler

    Professor i miljövetenskap, Södertörns Universitet

    Tipsa!

    Tipsa oss

    Har du något du tror vi missat och kanske borde skriva om? Vi tar tacksamt emot alla tips du kan bidra med. Maila direkt till tips@supermiljobloggen.se eller fyll i formuläret nedan.