Stötta SMB
Du kan trycka Shift + S för att få fram sökfältet när som helst och Esc för att stänga det.
Tryck ENTER för fler resultat, då kan du även förfina din sökning.
    Stäng

    Förhandlingar om ett globalt plastavtal pågår

    Posted on by Elin Segerlind
    Globalt plastavtal förhandlas i Geneve

    Just nu pågår avgörande FN-förhandlingar i Genève om ett globalt plastavtal. Under tio intensiva dagar samlas representanter från närmare 180 länder. Men djupa motsättningar  om avtalets innehåll gör utgången oviss.

    Plastföroreningar är en av vår tids största miljökriser. Varje år produceras över 460 miljoner ton plast globalt och uppskattningsvis 20 miljoner ton läcker ut i mark, sötvatten och hav vilket hotar både ekosystem likväl som människors hälsa. Plastavfallet förväntas nå över en miljarder ton till 2060. Det är en tredubbling sedan 2022 och kostnaderna för skadorna beräknas uppgå till fler biljoner. Det är den här verkligheten som är bakgrunden till att 180 länder nu, ännu en gång, försöker förhandla fram ett historiskt och rättsligt bindande plastavtal.

    Plastens hela livscykel sätts i fokus

    Det globala plastavtalet, kallat Global Plastic Pollution Treaty, syftar till att reglera hela plastens livscykel. Från design till produktion, konsumtion och avfallshantering. Målet är att införa obligatoriska regler som minskar plastproduktionen, begränsar skadliga kemikalier, säkerställer transparens och stödjer en övergång till en cirkulär hantering som inte bygger på ständig plastavfallsgenerering.

    Arbetet med att ta fram ett plastavtal inleddes i mars 2022 på den femte sessionen av UNEA, FN:s högsta beslutande miljöorgan, när 175 närvarande länder antog en resolution för att anta avtalet. En mellanstatlig förhandlingskommitté (INC) bildades för att utarbeta avtalet och leda förhandlingarna.

    Förhandlingarna har gått trögt

    Plastföroreningar har förödande konsekvenser för hav, floder, jordar, djurliv och människor. Mikroplaster tränger in i näringskedjan, kemikalier kopplade till plast utgör direkta hälsorisker och plast bidrar till koldioxidutsläpp, främst i produktionen. Upp till 4 procent av de globala utsläppen är kopplade till plastens hela livscykel. De ekonomiska kostnaderna för dessa skador är stora och förutses nå 281 miljarder år 2040.

    Sedan 2022 har INC hållit fem möten. Det senaste innan de nuvarande förhandlingarna drog igång i Genève ägde rum i Busan, Sydkorea, i december 2024. Då lyckades man inte slutföra avtalet. Den nuvarande sessionen som pågår fram till 14 augusti kallas av vissa för sista chansen att nå en överenskommelse. Rent formellt kan förhandlingarna fortsätta även efter den 14 augusti, och hur långt ifrån varandra de olika länderna står då kommer vara avgörande för avtalets framtid.

    Därför körde avtalet fast

    Förhandlingar har under de tidigare sessionerna stött på patrull på grund av grundläggande meningsskiljaktigheter mellan länder. En av de största skiljelinjerna gäller huruvida bindande begränsningar ska införas på plastproduktion eller om avtalet bara ska fokusera på avfallshantering och återvinning. Flera länder som gått samman i en allians kallas High Ambition Coalition (HAC). Där finns bland andra EU, Australien, Kanada, flera afrikanska länder och Stillahavsnationer, som förenas i målet att stoppa all plastförorening till år 2040. De menar att en minskning av produktionen är avgörande för att hantera problemen kopplade till plast på ett effektivt sätt. På andra sidan finns oljestaterna, som till exempel Saudi Arabien och Ryssland som motsätter sig detta och vill se ett fokus på avfallsfrågan och som argumenterar att det skulle innebära stora ekonomiska konsekvenser.

    En annan skiljelinje handlar om användandet av farliga kemikalier i produktionen av plast. HAC vill inkludera strikta förbud och restriktioner mot vissa kemikalier som bedömts skadliga för mänsklig hälsa eller för miljön. De menar att utan sådana restriktioner skulle avtalet bli ineffektivt. Oljestaterna å sin sida är tveksamma till sådana restriktioner med argumentet att det skulle störa industrin och vill istället även här att man fokuserar på lösningar i avfallsledet.

    Finansieringen av avtalet är också en skiljelinje. Många av utvecklingsnationerna uttryckte oro inför sin förmåga att genomföra åtagandena i avtalet utan tillräckligt ekonomiskt och tekniskt stöd. De vill se mekanismer för att underlätta tekniköverföring och finansiering av insatser. De rika länderna var däremot tveksamma till att lova omfattande resurser innan en tydlig handlingsram inom avtalet kommit på plats.

    Oljestaterna står för det största motståndet

    Starkast motstånd kommer från stora olje- och plastproducerande länder, som menar att restriktioner på plastproduktionen hotar deras ekonomiska intressen kopplade till fossila bränslen. Dessa länder föredrar ett frivilligt eller enklare avtal med fokus på återvinning snarare än produktionsbegränsningar. Ett starkt lobbyarbete från fossil- och petrokemiska industrier anges också som en stark orsak till att ambitionerna i förhandlingarna försvagas. I Genève finns det över 234 lobbyister från olje-. petroleum och plastindustrin, tillsammans är de fler än delegaterna från de 27 EU länderna tillsammans. Undersökningar har visat att lobbyisterna även finns i ländernas delegationer, till exempel de från Egypten, Kina, Iran och Chile.

    Trots kvarstående skillnader finns en försiktig optimism att förhandlingarna under dessa dagar i augusti 2025 kan leda till ett avtal. Då utkastet är mer omfattande och har starkare politiskt stöd än tidigare.

    Viktig EU-dom hindrar avverkningar under häckningstid -även i Sverige

    Posted on by Leif Öster
    Bild på större hackspett

    I Sverige tutar skogsindustrin på med avverkningar även under häckningstiden sedan länge. Trots att vi lyder under EU:s fågeldirektiv. Men en skärpning verkar vara på gång, konstaterar Leif Öster i veckans krönika efter att ha nosat upp en färsk EU–dom. Nu kan det bli som i Tyskland, där avverkningar är förbjudna under vår och sommar.

    KRÖNIKA EU:s lagstiftning kräver sedan tidigare ett strikt skydd för fåglar. I en ny EU-dom härom dagen, den 1 augusti 2025 tydliggörs lagen. För att inga fåglar ska skadas eller dödas av skogsbruket krävs nu kvalificerade fågelinventeringar inför alla avverkningar som planeras ske under häckningstid.  Dessutom ska en försiktighetsprincip gälla. Vid osäkerhet ska inga avverkningar göras. Domstolsbeslutet tolkas nu av duktiga jurister, men troligen innebär det nya beskedet att vissa avverkningar under häckningstid, är helt förbjudna.

    EU:s fågeldirektiv (2009/147/EC) är unionens första regelrätta naturlagstiftning. Direktivet är bindande för medlemsstaterna. Därför tillämpar exempelvis Tyskland redan avverkningsförbud under vår och sommar. Även Finland har ambitionen att minska avverkningar under den aktuella tiden. Det svenska skogsbruket vill absolut inte att direktivet ska gälla i vårt land.

    Kan bli både skärpning och lättnader

    Några dagar innan EU-domen, hade den svenska regeringen meddelat att man vill se mer ”ändamålsenliga bestämmelser för nationell fridlysning”. I en PM förklarar regeringen att fridlysning av arter ska både kunna mildras eller skärpas. Naturvårdsverket får nu uppdraget att lämna förslag.

    På en presskonferens menar miljöminister Romina Pourmokhtari att orkidén knärot är ett exempel på en art som inte behöver ha strikt skydd för varje individ. Men hon pekar också på att andra arter kan få ett starkare skydd än idag.  Detta innebär i klartext att alla de som hoppats på lättnader av vissa vanliga arter, kanske kommer att få sin önskan uppfylld. Men priset blir skarpare skydd för alla andra arter.

    När det gäller just skydd av fåglar finns idag ett svenskt undantag för jakt. Detta undantag vill regeringen ha kvar.  Däremot signalerar regeringen i sin PM inget önskemål att häva EU:s allmänna fridlysning av fåglar. Regeringens enkla analys är förmodligen att väljarkåren aldrig skulle acceptera att ugglor, hackspettar och ovanliga rovfåglar blir fredlösa.  LRF är missnöjda och vill däremot ha lättnader.  

    Rimligt om staten bistod med kunskap

    Sammantaget tydliggörs nu allt mer skogsägarnas kunskapskrav enligt miljöbalkens 2 kapitel, 2 paragraf. Lagkravet är att skogsägaren ska ”skaffa sig den kunskap som behövs …för att skydda … miljön mot skada eller olägenhet”.   

    Personligen anser jag att det är orimligt att enskilda skogsägare ska ha detta kunskapskrav på sig.  Men skogsnäringen och LRF har sig själva att skylla som systematiskt har motarbetat och stoppat statliga inventeringar av höga naturvärden. Jag menar att det är statens verkliga uppgift att stötta skogsägare med kunskap. För utan den kunskapen kommer skydd av värdefulla skogar fortsätta vara brandkårsutryckningar i samband med avverkningsanmälningar. Och det blir inte bra för någon. Allra minst för oss skogsägare

    Ideella inventerare förhindrar olagliga avverkningar i Västerbotten

    Posted on by Alva Danielsson

    Det är trettio grader varmt i Västerbottens inland, och i princip myggfritt med norrländska mått mätt. Naturvänner, artnördar och biologer springer efter skogsbolagen med lupp under en veckas tid i Västerbotten. En av dem är SMB:s Alva Danielsson, som rapporterar och reflekterar om ett viktigt – och tyvärr nödvändigt – ideellt initiativ i kampen för att rädda skogarnas mångfald.

    Det är den årliga Forskningsresan som anordnas av Naturskyddsföreningen och Skydda skogen. Här är det ingen som har förtroende för att skogsbolag och statliga aktörer gör sitt jobb rätt, och det är inte konstigt när naturvännerna gång på gång möts av olagliga avverkningsanmälningar, och i flera fall redan avverkad skog.

    En av deltagarna gör sin fjärde forskningsresa i år, och berättar att gruppen baserar allt arbete på fakta. Vi inventerar arter för att sedan kunna visa upp att skogarna har ett värde och biologisk mångfald som måste skyddas, och använder underlaget för att kommunicera med bolagen och myndigheter, säger hon.

    Gruppen har på förhand rekat ett antal avverkningsanmälningar i området som torde hysa höga naturvärden, och borde således inte bli avverkade över huvudtaget. Naturskog kallas skogar som inte har påverkats av modernt skogsbruk, alltså kalavverkning, och därför har en lång kontinuitet. Forskningsresan startade för 30 år sedan med bevarandet av dessa skogar i sikte.

    Behovet fanns då och det är ännu starkare idag. De sista naturskogarna måste skyddas.

    Det fragmenterade västerbottniska landskapet

    Rallarrosen har just slagit ut och kalhyggena lyser rosa. Vi åker ut till några avverkningsanmälningar som enligt kartanalyser har potential att hysa rödlistade arter. Gruppen sprider sig i gransluttningen. “Här är det knärot!” ropar någon. En annan har stannat vid några granlågor – döda liggande träd – och tittar med en spegel efter intressanta vedsvampar.

    Totalt har vi 9,4 procent skyddad skogsmark i Sverige, varav dryga sex procent utgör produktiv skog. Det finns flera experter och FN-ramar som indikerar att mer måste göras. Överenskommelsen från COP15 som går under konventionen om biologisk mångfald pekar på 30 procent skyddade terrestra ekosystem till år 2030. Här är det också viktigt med sammanhängande ytor, till skillnad från de utspridda, små skyddade områden vi har idag, och dessutom ett erkännande och respekterande av urfolksrätt på dessa landområden.

    På fem år har vi alltså mycket kvar att göra. Men istället för att spara de sista naturskogarna som skulle vara lämpliga i ett sådant skydd, verkar de avverkas i allt snabbare takt.

    De flesta naturskogar är redan avverkade i Västerbotten. Foto: Alva Danielsson

    En av arrangörerna för årets forskningsresa, Isac Enetjärn, bor själv i Västerbotten. Han berättar att deltagarna åker till de fickor av naturskog som finns kvar. Landskapet i Västerbotten är oerhört fragmenterat. Vi försöker hitta konnektiviteten, alltså där det finns möjlighet för arter att sprida sig. I den här trakten finns det några större områden kvar, men inte länge till, säger han och syftar till den höga avverkningstakten av just dessa skyddsvärda skogar.

    Satellitbild över Fredrika-Bjurholm, Västerbotten. Gult är områden som avverkats de senaste 25 åren, medan orange och rött är befintliga avverkningsanmälningar. Kartbild från Skogsmonitor.

    ”Svårt att få stopp utan domstol”

    Inventeringsgruppen står plötsligt på ett kalhygge, mitt i den avverkningsanmälan som fortfarande skulle varit gammal granskog. De sista hektaren är borta, avverkade i maj i år enligt satellitbilder. Resterande skog är intakt och vi hittar så många knärotsplantor att vi nästan trampar på dem. Men i avverkningsanmälan nämns inga knärotfynd inom det markerade området. Markägarna har antingen inte inventerat, eller aktivt undanhållit information – vilket i båda fall kan utgöra brott enligt Miljöbalkens kunskapskrav.

    En del av avverkningsanmälan var redan kalhuggen när inventerarna kom dit. Foto: Alva Danielsson

    Den kvällen åker datorerna kvickt fram för att skriva en överklagan till Mark- och miljödomstolen, i hopp om att rädda de kvarvarande hektaren. Två dagar senare kommer beskedet: interimistiskt förbud. En avverkning skulle vara en oåterkallelig åtgärd, heter det i Mark- och miljödomstolens skäl för beslut. Här är förekomsten av knäroten central – den fridlysta orkidén med oansenliga bladrosetter och små vita blommor. Lätt att missa bland blåbärsriset, men avgörande för inventerarna i Västerbotten när det kommer till att rädda skog.

    Ett alternativ till att överklaga är att begära tillsyn från Skogsstyrelsen, som då ska titta på den planerade avverkningen. Idag får avverkningsanmälningar ett automatiskt godkännande efter sex veckor, vilket gör att myndigheten i många fall aldrig fattar aktiva beslut kring vad som får avverkas.

    Isac Enetjärn har märkt att Skogsstyrelsen ofta inte hinner titta på tillsynsbegäran innan skogen huggs ned, eftersom deras resurser är så knappa. Som rättsläget ser ut idag är det svårt att få till ett stopp på olagliga avverkningar utan att gå till domstol, förklarar han. Beprövad erfarenhet visar att domstol är den snabbaste vägen.

    Bråk om den fridlysta orkidén

    Knäroten växer i skogar som är över 120 år gamla, och har minskat med en tredjedel år 1999-2019 enligt Riksskogstaxeringen. Den är fridlyst och rödlistad som sårbar (VU). När privatpersoner och miljöorganisationer i större utsträckning börjat rapportera in knärot för att kunna hindra att värdefulla skogar skövlats vill nu regeringen se över dess skydd för att lättare kunna genomföra exploateringar.

    Den fridlysta orkidén knärot är rödlistad som sårbar i Rödlistan från år 2020. Foto: Alva Danielsson

    Philipp Weiss, skogssamordnare på Naturskyddsföreningen i Dalarna, säger till tidningen Syre att regeringens agerade är pinsamt och att det är uppenbart att man försöker skydda de ekonomiska särintressena i skogsbruket.

    Ska skogsbruket stå eller falla på en liten orkidé? Eller om vi vänder på frågan: ska skyddet av våra sista skogar stå eller falla på en liten orkidé?

    I dagens avverkningstakt kommer kontinutetsskogarna att vara borta år 2070 – då har allt omvandlats till planterade skogar. Dessa skogar är husrum för över 2000 rödlistade arter, där avverkning är den största orsaken till arternas hotade status. I det korta tidsfönstret vi har för att klara Parisavtalet och undvika oåterkalleliga klimateffekter ger minskad avverkning den största klimatnyttan.

    Västerbottens sista skogar, alltså de sista naturskogarna, måste stå kvar.

    Våra folkvalda politiker och skogsindustrin måste kunna se en större problembild än en fridlyst orkidé.

    Garnlaven indikerar lång kontinuitet i skogen och är rödlistad som nära hotad. Foto: Alva Danielsson

    Kyrkligt nätverk anmäler sabotage av skogsutredningen

    Posted on by Jan Lindsten

    En mindre grupp jägmästare och förtroendevalda inom Svenska kyrkan manipulerade hela remissprocessen kring den stora skogsutredningen. Remissvaren från ett stort antal stift påverkades till att bli mer negativa på grund av otillbörliga och osakliga skuggutredningar. Det hävdar nu Nätverket för hållbart skogsbruk i en omfattande anmälan till kyrkostyrelsen.

    Skrivelsen utgör en svidande anklagelseakt som banar väg för nästa etapp i striden om hur Svenska kyrkan ska hantera sina skogar. I höst väntar kyrkomötets slutliga ställningstagande om huruvida kyrkan ska anträda och visa andra aktörer vägen till ett skonsammare skogsbruk.

    SMB har i en lång artikelserie under våren skildrat de många uppseendeväckande turerna efter att skogsutredningen lades fram i höstas – se länksammanställning här.

    I början av juni antog kyrkostyrelsen ett kompromissförslag om hur utredningen skulle besvaras. Vid presentationen kunde SMB rapportera om god stämning och det talades om en bra kompromiss. Men redan då var det uppenbart att striden mellan traditionalister med skogsindustriellt synsätt och krafter som vill att kyrkan ska gå en annan väg kommer att fortsätta.

    Bifogar 17 bilagor med stöd för anklagelserna

    Gruppens tio undertecknare, som utgörs av förtroendevalda, medlemmar och anställda, skriver i huvudbrevets slutkläm att de bland annat kommer från stift som ”agerat olämpligt och i strid med gängse demokratiska spelregler.”

    Skrivelsen innehåller hela 17 bilagor med mängder av citat från mejlkorrespondens – varav en del hämtat från SMB:s stora granskning – och annan dokumentation som anses visa ett manipulativt beteende från vissa stiftsjägmästare och egendomschefer, samt förtroendevalda inom egendomsnämnderna.

    Centralt i anklagelsen är att dessa tagit fram så kallade ”skuggutredningar” med helt andra utgångspunkter än den officiella skogsutredningens. Utredningar med orimliga och osakliga beskrivningar av vad de officiella förslagen skulle leda till, enligt nätverket.

    Nätverket har även gjort en stor egen genomgång av hur de 13 stiften besvarat skogsutredningens förslag om bland annat ökad fredning av bestånd och kraftigt minskad kalavverkning. De åtta stift där skuggutredningarna utgjorde det huvudsakliga underlaget för att ta ställning, lämnade väsentligt mer negativa svar än de övriga, som inte använde dessa. Mönstret finns även bland församlingar.

    ”Förslaget till svar hade kunnat bli mindre urvattnat”

    ”När kyrkostyrelsens förslag till kyrkomötet kom den 11 juni var det i mångas ögon lamt och urvattnat. Om remissprocessen hade fått ha sin gång med respekt för den kyrkliga demokratins grundprinciper hade förslaget med stor sannolikhet blivit annorlunda” hävdar man i sin skrivelse.

    Ett av de starkaste försvarsargumenten från de som initierade och distribuerade skuggutredningarna har varit att materialet tagits fram med vetenskapliga utgångspunkter och presenterar resultat som är gjorda av forskare vid SLU, Sveriges lantbruksuniversitet.

    SLU tar inte ansvar för resultaten i skuggutredningarna

    Intressant nog lägger nätverket fram dokument som motsäger påståendet. Ansvarige prefekten på SLU:s enhet för skoglig resurshushållning betonar i ett mejl att SLU:s ansvar för materialet är begränsat: ”Uppdragen utförs av oss men SLU har inte specificerat skötseln i scenarierna och ansvarar inte för resultaten.”

    En av undertecknarna, kyrkomedlemmen Birgit Nielsen i Göteborg, gjorde tillsammans med en annan medlem en liknande anmälan i vintras till kyrkostyrelsen, vilket SMB berättade om. De anmärkte på hur Göteborgs stift hanterat remissarbetet, bland annat att man släppt fram de så kritiserade skuggutredningarna och låtit dessa utgöra underlag. Alltså i mycket samma kritik som framförs nu.

    Men kyrkostyrelsen befattade sig inte med materialet och avvisade er begäran om att utreda saken. Vad är skillnaden den här gången?

    – Vår begäran avvisades med motiveringen att kyrkostyrelsen inte har bestämmanderätt över ett stift. Skillnaden nu är att vi tydligt visar att de här manipulativa åtgärderna från Ensos sida har fått nationell påverkan. Många stifts remissvar har färgats av de här felaktiga underlagen.

    Vad är ni ute efter med er anmälan?

    – Att kyrkostyrelsen reder ut vad som hänt och röjer upp så att vi kommer vidare och ser till att detta inte sker igen. Dessutom är det viktigt att det klargörs vilka som ligger bakom. Jag bedömer att det är en mindre grupp, och många kan känna sig påhoppade utan att det finns fog för det.

    – Dessutom är det självklart vår förhoppning att ledamöterna på  kyrkomötet blir varse vad som hänt. Det är ju de som har sista ordet hur skogsutredningens förslag ska genomföras. Och här finns ju nu ett antal motioner i linje med skogsutredningens förslag– och med vårt material i bagaget hoppas vi att man genomskådar Ensos skugganalyser och diskuterar vad utredningen faktiskt föreslår för att ställa om kyrkans skogsbruk, betonar Birgit Nielsen.

    Fler svenskar flyger – men inte som före pandemin

    Posted on by Lisa Jacobson

    Svenskarna flyger alltmer igen. Under juli månad ökade utrikesresandet med 2 procent, och inrikesflygandet med 7 procent, jämfört med juli förra året. Det visar ny statistik från Swedavia.

    Under juli månad tog nästan var tredje svensk, 3,3 miljoner resenärer, flyget från någon av Swedavias tio flygplatser. De flesta, 2,4 miljoner, flög från Arlanda. Inrikesflyget ökade mest vid flygplatserna i Umeå, Luleå Airport och Kiruna. Det skriver företaget i ett pressmeddelande.

    Som svar på ökad efterfrågan öppnade 15 nya flyglinjer, många till olika charterdestinationer.

    Jämfört med 2019, före Covid19-pandemin, flyger vi dock fortfarande mindre. Totalt ligger flygandet på 88 procent av dåvarande nivåer. Vi flyger faktiskt drygt 40 procent mindre inrikes, medan utrikesflygandet är uppe i 96 procent, jämfört med före pandemin.

    Swedavia gör ingen analys av varför svenskarna flyger mer igen, men sannolikt spelar det in att flygskatten skrotades den 1 juli.

    EU vill stryka finansieringen till sitt största miljöprogram

    Posted on by Elin Segerlind

    EU står inför stora förändringar i sin långtidsbudget för 2028–2034. En av förändringarna som fått kritik gäller LIFE-programmet, EU:s största och enda dedikerade fond för miljö- och klimatprojekt. Förslaget om att integrera LIFE i en bredare fond har väckt oro bland miljö- och klimatengagerade i Europa.

    EU-kommissionen har nyligen presenterat sitt förslag till EU:s långtidsbudget för åren 2028–2034, den så kallade Multiannual Financial Framework (MFF). Här fastställer EU hur över 22 000 miljarder svenska kronor fördelas mellan olika politikområden under en sjuårsperiod. Budgeten påverkar i praktiken allt från jordbruk och forskning till klimatinsatser och miljöskydd.

    EU skrotar LIFE-programmet

    En central del av budgetförslaget och som oroar många är vad som kommer hända med LIFE-programmet. LIFE har sedan början av 1990-talet varit EU:s enda större program med exklusivt fokus på miljö och klimat. Det har möjliggjort stöd till tusentals projekt som räddar natur, bromsar klimatförändringar och stärker civilsamhällets roll i den gröna omställningen.

    I förslaget till ny långtidsbudget planerar EU-kommissionen att avskaffa LIFE som ett eget program. Istället ska delar av LIFE slås ihop med en ny, bredare fond som kallas European Competitiveness Fund (Europeiska konkurrenskapsfonden). Denna fond fokuserar på att stärka industrins konkurrenskraft och innovation inom områden som artificiell intelligens (AI), rymdteknik och grön teknologi.

    Kritik från både miljöorganisationer och forskarsamhälle

    Kritiken mot denna förändring är skarp och kommer från flera håll. WWF Europa lyfter fram att den nya fondens struktur riskerar att splittra program och insatser, och att sammanslagningen med andra delar riskerar att göra resultatet fragmenterat och verkningslöst. Tycho Vadermaesen, policychef på WWFs europeiska kontor säger:

    Genom att demontera och slå ihop det riktade, dedikerade och framgångsrika finansieringsstödet från dagens LIFE-program till två stora pelare i den nya MFF, som förväntas leverera på en lång lista av mål utan tydlig prioritering, riskerar kommissionen att sluta finansiera viktiga natur- och klimatåtgärder.

    Ytterligare kritik kommer från forskarsamhället. Organisationen The Guild, som samlar flera ledande europeiska forskningsuniversitet, varnar för att en fond med starkt fokus på snabba industriella resultat kan göra den fristående och nyfikenhetsdrivna forskningen mer sårbar och kortsiktig. Något den menar hotar universitetens viktiga roll i Europas forskningslandskap.

    För att stärka den europeiska ekonomin föredrar kommissionen därför en förenklad budget, med en konkurrensfond i centrum. Den största delen av forskningsfinansieringen skulle placeras där, tillsammans med initiativ såsom EU:s digitala infrastruktur. Med viktiga finansieringsbeslut fattade av kommissionsordföranden Ursula von der Leyens innersta krets kan prioriteringar för utgifterna skifta från år till år, beroende på politiska behov och praktiskt hänsyn, skriver Anton Muscatelli i en kommentar på The Guilds hemsida.

    Naturen riskerar att få stå tillbaka

    När EU-kommissionen slår ihop miljöinvesteringar med bredare industriprioriteringar, riskerar det att minska uppmärksamheten och resurserna för miljö- och klimatinsatser. Det kan således bli svårare att trygga långsiktigt och förutsägbart stöd till viktiga miljöprojekt och civilsamhället, som ofta är drivande i miljöfrågor runtom i Europa.

    Det finns en verklig risk att biologisk mångfald kommer att hamna i skymundan till förmån för industriella prioriteringar som kan presenteras som gröna investeringar,” sa Ester Asin, direktör för WWF:s europeiska kontor till tidningen POLITICO.

    Miljöorganisationer och andra experter varnar för att detta är en nedmontering av ett av EU:s starkaste verktyg för miljöskydd och klimatåtgärder. En sådan förändring kan försvaga möjligheterna att växla upp arbetet i rätt tid för att möta klimatutmaningarna. Men miljökommissionär Jessika Roswall delar inte kritiken:

    Jag tycker faktiskt att den här budgeten ser på det på ett helhetsmässigt sätt. Vi har många miljölagstiftningar som är riktigt bra, men nu behöver vi också leverera resultat, och den här budgeten tar faktiskt just itu med det, sa hon till POLITICO.

    EU slår ner på lågprisimport från nätjättar

    Posted on by Elin Segerlind

    E-handelns baksida blir allt tydligare med lågprisimport från nätjättar av undermåliga produkter, farliga kemikalier och växande avfallsmängder i centrum. Nu föreslår Europaparlamentet åtgärder för att stoppa inflödet av lågvärdesvaror från nätplattformar utanför EU.

    Varje dag skickas ungefär tolv miljoner småpaket till EU från länder utanför unionen och många av dem kommer från populära nätplattformar som Temu, Shein och Wish. Problemet är att många av dessa produkter inte uppfyller EU:s säkerhets- och miljökrav. De kan innehålla skadliga kemikalier som är förbjudna inom EU. Exempel på sådana varor är allt från leksaker och elektronik till smycken och kosmetika. Dessa produkter kan vara direkt farliga för vår hälsa och dessutom skadliga för miljön när de slängs eller återvinns på fel sätt.

    Problemet förvärras av att dessa varor ofta importeras som så kallade lågvärdespaket med ett värde under 150 euro. Just den gränsen innebär idag att produkterna kan komma in i EU utan att tullavgift behöver betalas. Det gör att många försändelser slipper ordentliga kontroller och regler, vilket i praktiken leder till att handeln pågår nästan helt oreglerat. Det drabbar både miljön, eftersom farliga och kortlivade produkter sprids och ökar avfallet, samt europeiska konsumenter som riskerar att köpa osäkra varor. Dessutom missgynnas de företag inom EU som följer reglerna för miljö och hälsa.

    EU vill se ny politik för hållbar e-handel

    För att komma till rätta med problemen vill Europaparlamentet nu stänga de kryphål som gör det möjligt för undermåliga produkter att komma in i unionen. I juli 2025 röstade parlamentet igenom flera förslag som en del av en översyn av EU:s tullkodex. Här är några av de viktigaste åtgärderna:

    • Avskaffad tullbefrielse för varor under 150 euro. Det innebär att även små paket framöver ska kunna beläggas med tullavgift för att motverka systematisk undervärdering och smitning från regler.
    • En administrativ avgift på två euro per paket från länder utanför EU. Denna avgift ska täcka kostnader för tull- och marknadskontroll och också bidra till minskad överkonsumtion.
    • Krav på att utländska e-handelsföretag använder lager inom EU. Det gör det enklare att kontrollera produkter innan de når konsumenterna och kan minska behovet av många små transporter.
    • Digitalisering av tullen med hjälp av ny teknik som artificiell intelligens (AI) . Det ska underlätta och snabba upp identifieringen av riskprodukter.

    Miljöfarlig slit-och-släng dominerar e-handeln

    Miljö- och hållbarhetsperspektivet är ett centralt perspektiv i frågan om e-handelns snabba tillväxt. Många av de produkter som importeras i stora mängder via lågt prissatta nätplattformar är ofta tillverkade under dåliga arbetsvillkor, av material med låg kvalitet och har kort livslängd. Detta bidrar till ett växande avfallsberg i Europa, samtidigt som de många små transporterna, ofta med flyg eller andra fossilbaserade fraktlösningar, ger ökade utsläpp av växthusgaser.

    Alltför många varor kommer dessutom in på den europeiska marknaden utan att genomgå tillräckliga kontroller. Det äventyrar konsumentsäkerheten och slår hårt mot de företag som följer EU:s regelverk, säger Salvatore De Meo (EPP, Italien), ansvarig för Europaparlamentets rapport om lågvärdesimport via e-handel.

    Samtidigt pågår ett viktigt arbete inom EU för att stärka miljölagstiftningen kopplat till konsumtion och företags ansvar, där två regelverk är särskilt betydelsefulla. Det första är ekodesigndirektivet (ESPR), som ställer krav på att varor ska ha god energiprestanda, hög hållbarhet och vara reparerbara för att minska miljöpåverkan under hela produktens livscykel.

    Det andra är Green Claims-direktivet, vilket syftar till att införa strängare regler för vilka miljöpåståenden företag får göra om sina produkter och tjänster. Målet är att stoppa så kallad ”greenwashing”, alltså när företag ger vilseledande eller överdrivna intryck av sina produkters miljövänlighet.

    Dock befinner sig Green Claims-direktivet i ett politiskt stoppläge sedan juni 2025 då förhandlingarna avbröts efter att Europeiska kommissionen signalerat att förslaget kan komma att dras tillbaka. Även om direktivet inte formellt har avskrivits finns för närvarande stor oenighet inom EU:s institutioner, vilket gör att det ligger på is samtidigt som det finns en vilja att återuppta och omarbeta förslaget för att hitta lösningar.

    EU:s e-handelsreform ett steg mot hållbar konsumtion?

    E-handeln fortsätter att växa, men för EU behöver spelreglerna uppdateras för att bättre möta miljö- och konsumentskyddskraven. Med de nya förslagen lägger EU grunden för ett tryggare, mer rättvist och mer miljöanpassat handelssystem som kan minska riskerna med den snabba och oreglerade e-handeln från länder utanför unionen.

    Om reformerna går igenom i ministerrådet och blir lag väntas de börja gälla successivt från 2028. Det innebär att lagen inte träder i kraft fullt ut samtidigt utan istället kommer olika delar att implementeras steg för steg under en period. Detta gör det möjligt för myndigheter, företag och andra berörda parter att anpassa sina rutiner och system i lugn takt och säkerställa att kraven verkligen efterlevs i praktiken.

    Ny studie: Extremväder driver upp matpriserna

    Posted on by Anna Nyquist

    När skördar torkar bort eller regnar bort, stiger matpriserna snabbt. Forskare ser nu hur klimatförändringarnas effekter slår direkt mot hushållens ekonomi – och varnar för ökade risker framöver.

    I en ny studie i Environmental Research Letters visar forskare från Barcelona Supercomputing Center, Potsdam Institute for Climate Impact Research och Europeiska centralbanken hur extremväder påverkar matpriser. En kartläggning av prisutvecklingen vid 16 fall av extremväder under 2022–2024 tydliggör hur värmeböljor, torka och skyfall har drivit upp matpriserna – och vilka samhällsrisker det medför.

    Klimatchocker påverkar priser globalt

    Studien lyfter fram exempel på hur extremväder från flera delar av världen påverkat matpriserna. En värmebölja i Sydkorea sommaren 2024 drev upp priset på kål med 70 procent. Samma sommar sköt rispriserna i Japan i höjden med 48 procent när rekordhetta förstörde skördarna. Under samma period slog kraftiga skyfall mot Kinas odlingsmarker och drev upp grönsakspriserna med 30 procent.

    I USA torkade en långvarig torka under 2022 ut markerna i Kalifornien och Arizona, vilket fick grönsakspriserna att stiga med 80 procent. I Spanien minskade en extrem torka under 2023 olivskördarna och drev upp priset på olivolja med 50 procent. När hetta och torka samtidigt drabbade Elfenbenskusten och Ghana i början av 2024 pressade det upp kakaopriserna på världsmarknaden med över 300 procent.

    Mer än bara mat som blir dyrare

    Forskarna menar att dessa prisökningar inte är tillfälliga. Även om priser kan sjunka tillbaka något efter en kris, stannar de ofta på en högre nivå än tidigare. Nya extremväder hinner slå till innan marknaden återhämtat sig, vilket gör att prisnivåerna successivt trappas upp.

    Det här gör att fler hushåll kan få svårt att klara sina matkostnader. När priserna stiger tvingas många hushåll prioritera billigare, ofta mindre näringsrik mat. Det påverkar hälsan negativt, särskilt i låginkomstländer. Samtidigt pekar forskarna på att dyrare mat kan skapa politisk oro.

    Vad krävs för att bromsa utvecklingen?

    Studien lyfter fram flera möjliga åtgärder. För det första behöver myndigheter och jordbrukare bättre klimatprognoser för att kunna förbereda sig. För det andra krävs investeringar i jordbruk som klarar nya väderförhållanden. Och för det tredje måste länder skydda utsatta grupper med fungerande sociala skyddsnät.

    Trots dessa förslag understryker forskarna att den mest avgörande åtgärden är att snabbt minska utsläppen. Om världen inte agerar väntar fler prischocker, växande klyftor mellan rika och fattiga och en ökad risk för både ekonomisk och politisk instabilitet

    Falska miljöpåståenden: Shein får böter i Italien

    Posted on by Anna Nyquist

    Italiens konkurrens- och konsumentskyddsmyndighet AGCM meddelar att bolaget bakom Sheins europeiska hemsida bötfälls på en miljon euro för vilseledande miljökommunikation. Myndigheten menar att e-handelsjätten gett konsumenter en felaktig bild av sina produkters miljöpåverkan – särskilt vad gäller klädernas återvinningsbarhet.

    En central del av AGCM:s kritik riktas mot Sheins marknadsföring i sektioner som #SHEINTHEKNOW, evoluSHEIN och Social Responsibility, där kläder beskrevs som en del av en ”cirkulär ekonomi” och som återvinningsbara. Enligt myndigheten var dessa påståenden falska eller åtminstone förvirrande eftersom de saknade nödvändiga förklaringar om materialens faktiska återvinningsmöjligheter.

    I praktiken innebär detta att många av plaggen, ofta tillverkade av blandmaterial som polyester och bomull, inte kan återvinnas i befintliga system. Ett plagg kan tekniskt sett bestå av återvinningsbara fibrer, men om dessa inte kan separeras eller om insamlingssystemet inte finns på plats är påståendet missvisande.

    Varför är återvinningspåståenden känsliga?

    AGCM argumenterar att konsumenter kan uppfatta det som en hållbarhetsgaranti när klädföretag använder begrepp som ”återvinningsbart”. I verkligheten är det dock ofta mer komplext:

    • Materialblandningar (som polyester och bomull) försvårar återvinning.
    • Tekniska begränsningar gör att textilåtervinning i stor skala ännu är sällsynt.
    • Brist på system i många länder innebär att även teoretiskt återvinningsbara plagg i slutändan bränns eller hamnar på deponi.

    Utifrån detta menar AGCM att företag måste vara tydliga och specifika i sina miljöuttalanden för att inte vilseleda.

    Andra vilseledande miljöuttalanden

    AGCM kritiserar även Sheins klimatmål om att minska sina växthusgasutsläpp med 25 procent till 2030 och nå nettonoll till 2050. Målen beskrivs som ”vaga och generiska”, framför allt eftersom företaget inte redovisat en tydlig plan för hur de ska uppnås. Kritiken förstärks av att Sheins utsläpp faktiskt ökade under både 2023 och 2024, vilket enligt AGCM skapar en klyfta mellan företagets ambitioner och dess faktiska miljöpåverkan.

    Den italienska myndigheten framhåller även att klimatmål utan konkreta åtgärder eller verifierbara delmål riskerar att vilseleda konsumenter. För att sådana åtaganden ska vara trovärdiga menar de att det krävs tydliga stegvisa planer, transparent redovisning av framsteg och en koppling till faktiska utsläppsminskningar.

    Återkommande kritik i EU

    Boten i Italien följer nära inpå Frankrikes rekordböter på 40 miljoner euro mot Shein tidigare i sommar, som bland annat rörde vilseledande rabatter och miljöpåståenden. Detta antyder en trend inom EU där klädbolag granskas hårdare.

    I ett uttalande säger Shein att bolaget ”samarbetat fullt ut med AGCM” och att man har förtydligat och justerat sina miljöpåståenden. Företaget hävdar att man nu säkerställer att dessa är ”tydliga, verifierbara och uppfyller regelverket”.

    Annie Croona: Sommaren visar att en annan värld är möjlig

    Posted on by Annie Croona

    Det ska inte vara svårt att leva utan bil – men det finns fortfarande tydliga hinder. Förhoppningsvis kan sommarens resmönster påminna om hur smidigt det kan vara att ta sig runt med tåg, kollektivtrafik och cykel, och få oss att förvänta oss något annat än gator som domineras av biltrafik, skriver Annie Croona i veckans krönika.

    KRÖNIKA Den första punkten på min semesterrutin är att lämna Stockholm. Det är en rutin jag delar med många andra som är bosatta här: folk flyr storstaden för några veckor av frisk luft.

    Men i år har jag varit hemma i flera veckor under semestern, eftersom jag ville ha en sommar med mer vila och mindre packning och planering. Det är en ny upplevelse, och jag slås av hur lugn staden är. 

    För när många av stadens invånare beger sig härifrån blir gatorna plötsligt något annat än stressiga, stökiga passager man helst vill passera så snabbt det går. Visst, turister strosar omkring och bussarna går fortfarande. Men det är bra mycket färre bilister. 

    Att cykla i centrala Stockholm en sommarkväll är något helt annat än att göra det en stressig eftermiddag när vardagen är i full gång. När ytan främst tillhör fotgängare, cyklister och kollektivtrafiken inser man hur staden skulle kunna se ut: hur härligt det skulle kunna vara om inte mängder med bilister på väg till och från jobbet dominerade vägarna varje dag.

    Det jag däremot också inser denna hemmasemester är hur oflexibelt biljettsystemet i kollektivtrafiken är. När vänner besöker mig skäms jag nästan när jag berättar vad det kostar att köpa en dygnsbiljett i kollektivtrafiken; att man måste göra minst fem resor på en dag för att det ska löna sig.

    Numera är jag bosatt så centralt att jag cyklar i princip överallt – jag har inget SL-kort och ingen bil. Jag önskar att jag kunde säga att det är smärtfritt, för det borde det ju vara: hur kan det inte vara enkelt att leva bilfritt i Sveriges största stad? 

    Visst, för det mesta fungerar det bra. Men det är mycket som påminner mig om att staden fortfarande är utformad med bilen i åtanke. Jag har till exempel kliat mig i huvudet både en och två gånger när jag ska göra mig av med farligt eller skrymmande avfall. Hur gör folk som inte har grovsoprum eller bil? 

    För egen del har jag tur som har en kommunal miljöstation, där man kan slänga farligt avfall, bara några hundra meter bort – men denna ska stänga 1 september. Kartan över stationer visar att det därefter finns tre miljöstationer innanför tullarna. Ytan samlar över 350 000 invånare. 

    I sommar har vi också kunnat läsa en hel del om tåghaverier av olika slag – trasiga vagnar, problem med rälsen, signal- och elfel, you name it. Många vill ju verkligen åka tåg, och de som inte har bil har ju inte mycket att välja på, men de blir så klart alldeles matta när resan de sett fram emot ersätts av olika grader av misär. 

    Men en annan värld är möjlig, och semestern är ofta en liten försmak av hur det skulle kunna se ut. Tänk om man cyklade överallt, som man ofta gör på semestern. Tänk om gatorna i Stockholm, eller andra städer för den delen,  inte var fulla av bilar med fyra tomma säten. Tänk om man alltid tog tåget – och att det fungerade! – och slapp stå i bilkö och leta efter parkering. 

    Ja, tänk om.

    Debatt: Äganderätten rättfärdigar inte kalhyggen

    Posted on by Supermiljöbloggen

    Debatt och förslag kring skog knuffar alltmer bort de miljöhänsyn som finns. Ett argument för detta är äganderätten. Men så har äganderättens frihet aldrig fungerat, skriver två debattörer på SMB Debatt.

    DEBATT Samhället har länge haft principen att den enes frihet slutar där den skadar en annan. Det gäller också miljölagstiftning eftersom miljön räknas som gemensamt utrymme. Ser vi till skog och kalhyggen, påverkas inte bara hyggets yta utan även luft, vatten, arter och klimat. Kalhuggning går därför att se som att överskrida sin frihet genom att orsaka skador på andras hälsa, livsmiljö, eller ekosystem som inte kan återställas. En samhällsbevarande syn med långsiktighet utgår ifrån att ekosystemens funktioner och arter finns kvar. Gränsen för frihet är då inte en inskränkning utan en möjlighet att bevara, vilket även gagnar ägaren.

    Frihet ska även marknaden förhålla sig till. Kostnader ska bäras av den som orsakar dem. Kalhyggen skapar dolda kostnader: förstörd biologisk mångfald, koldioxidutsläpp och förändrade vattenflöden. Det är negativa externaliteter – kostnader som drabbar tredje part utan att synas i priset. Ett klassiskt marknadsmisslyckande. I värsta fall hamnar notan på skattebetalarna via räddningsprojekt för arter eller dyr koldioxidlagring istället för en naturlig sådan. En fungerande marknad rättar till dessa skevheter. Om marknaden inte klarar det är det rimligt att politiken reglerar skogsbruket hårdare. Att låta bli är att belöna rovdrift. Kanske börsnotering av skogsbolag bidrar? Det kräver regler för ansvar och utdelning.

    ”Vem vill bo bland kalhyggen?”

    Det finns flera gränser för äganderättens frihet. Du kan inte dumpa skrotbilar på tomten, inte övergödsla åkrar hur du vill, inte bryta torv utan tillstånd… Varför ska skogsbruk vara undantaget?

    En marknad som tar ansvar för frihet och miljöbelastning söker innovation. Där råvaruanvändning ställs mot miljöbelastning. Med rätta frågas varför 80% av skogen fortfarande går till kortlivade produkter som förpackningar och massa. Alternativa material finns baserat på gräs och halm. Lösviktslösningar efterfrågas i dagligvaruhandeln. Att skog ska ersätta olja är ett överspelat mantra. Överexploatering gynnar få – mest massaindustrin. Trä är inte enda materialet som kan ge en substitutionseffekt, som av skogsbrukets företrädare dessutom oftast överskattas.   

    LRF vill stärka markägarens rättigheter och menar att det gynnar landsbygdsutveckling. Men resonemanget kan vändas. Om exploatering tillåts ohämmat finns inga skäl att investera i landsbygden. Vem vill bo bland kalhyggen eller där artfattigdom breder ut sig?

    ”Äganderätten behöver stärkas”

    Vem vill turista trots en nordisk turismplan? Turistnäringen står sig i arbetstillfällen jämfört med skogsbranschen och har potential att växa. LRF behöver se att fler än deras medlemmar bor på landsbygden. Flera näringar blir svårare att driva. Igen en konflikt där den enes frihet begränsar andras. Ett fåtals frihet, ty markägare är en minoritet i landet. Skogsinnehavet koncentreras – andelen enskilda med över 1000 hektar ökar. Skog blir en investering med följande avverkning. Hur gynnar detta landsbygden? Gruppen av skogsägare som inte bor i bygden växer och är ca en tredjedel. Inte heller är skogsbolagen kända för att driva utveckling i bygderna.

    Regeringens stegvisa anpassning till skogsbranschen, med utredningar som går dem till mötes, är ett svek. Information om skogen ses så politiskt känslig att regeringen vill ta över den. Det tyder inte på ansvar eller krav på innovation. Äganderätt behöver regleras och det är statens roll att säkerställa att frihet inte sker på andras bekostnad.

    Lena Wallin, markägare, kommunikatör

    David van der Spoel, forskare biolog

    Det här är en debattartikel. Analyser och ställningstaganden är skribentens egna. För att skicka in en debattartikel, mejla kontakt@supermiljobloggen.se och bifoga text, profilbild och din titel.

    Debatt: Namnkunnig nerväxtförespråkare sopar Kinas ansvar under mattan

    Posted on by Supermiljöbloggen

    Nerväxt och posttillväxt tycks diskuteras mer i och utanför klimatrörelsen. En av nerväxtrörelsens allra främsta förespråkare, antropologen Jason Hickel, ger frisedel åt Kina för klimatutsläppen i sin argumentation, menar Mats Bladh, pensionerad energiforskare, på SMB Debatt.

    DEBATT I artikeln ”Vad betyder nerväxt” förklarar Jason Hickel, ekonomisk antropolog, att det globala ”Syd” är oskyldigt till klimatkrisen eftersom ”Nord” stått för 92 procent av utsläppen. Jag kan inte få ihop det med data. Här visas ett diagram från ”Global Carbon Budget 2024”, s 988. Hur kan han ge frisedel åt Kina?

    En bild som visar text, linje, diagram, Graf AI-genererat innehåll kan vara felaktigt.
    Global Carbon Budget 2024 (s. 988). De heldragna linjernas visar territoriella CO2-utsläpp, de streckade visar konsumtionsbaserade.

    Hickel vill bortse från de totala nationella utsläppen och i stället räkna på utsläpp per invånare. Dessutom räknar han kumulativt sedan 1800-talet. Då anser han att man får fram vilka länder som är ansvariga för klimathotet. Det löser inte problemet. Halten koldioxid i atmosfären kommer då öka förbi tröskelpunkterna om inte Kina vänder sina utsläpp nedåt. Hickel väljer rättvisa utsläpp framför minskade utsläpp. Det vi kan hoppas på är att Kina avvecklar kol och annat fossilt och låter satsningarna på förnybar energi och elektrifierad konsumtion ta över.

    Dessutom tycks han vilja ge en positiv bild av demokratin i Kina! På sin blogg skriver Jason Hickel: ”Studier visar ett starkt folkligt stöd för Kinas politiska system”. Förbluffande med tanke på minoritetsförtryck, övervakningssystem, politiskt monopol och kontroll av medier som förekommer där. Till detta kommer lågprisfabrikerna för exportvaror som har uppenbara likheter den utsugning som förekom i brittiska industriella revolutionen. Men inte heller det tycker Hickel ger anledning till kritik.

    Ytterligare en pusselbit ges i en föreläsning. Hickel blev inbjuden till Fudan University i Shanghai den 18 mars 2025, där han pratade om ”Kina, ojämnt byte och det nuvarande världshistoriska vägskälet” inom ramen för ett tema om ”Socialistiska perspektiv på global styrning i en multipolär värld”. Professor Hickel sa då att världen var kapitalistisk, men att det fanns gränser för hur långt kapitalet kan gå i sina hemländer – imperialism är en nödvändig del av kapitalismen. ”Syd” säljer mer av material och energi till ”Nord” än vad ”Syd” själv använder just genom ojämnt byte. Därmed friskriver den brittiske professorn den tillväxtpolitik som det kinesiska kommunistpartiet lett in landet på sedan 1978, som under lång tid överglänste Västvärldens (”Nord”).

    Inte så få inom klimatrörelsen attraheras av tankarna kring ”nerväxt”. Här visar det sig att en av de namnkunnigaste företrädarna sopar Kinas ansvar under mattan. Sedan ett femtontal år är Kina den största utsläpparen av fossil koldioxid. Upptaget i Kinas skogar har vänt till något positivt sedan 2010, som Global Carbon Budget visar (sidan 990ff). Att byta masscyklismen till massbilismen, manifesterat av åttafiliga motorvägar runt Peking, är ett val som kunde ha gjorts annorlunda. Att ansvarsbefria de klimatskadliga besluten hos en diktatur är inget som vi demokratiska socialister ställer upp på.

    Mats Bladh

    Pensionär, energihistoriker

    Det här är en debattartikel. Analyser och ställningstaganden är skribentens egna. För att skicka in en debattartikel, mejla kontakt@supermiljobloggen.se och bifoga text, profilbild och din titel.

    Våtmarksaktivist: ”Med vatten till midjan står jag på rätt ställe”

    Posted on by Supermiljöbloggen

    I fjol skrev aktivisten William Grönlund ett uppmärksammat debattinlägg om att vara en stolt aktivist, och hur stoltheten växte efter att ha deltagit i Återställ Våtmarkers aktion för att stoppa torvbrytning på Grimsås mosse. I år återvände han till aktivismen på mossen, och så även till SMB:s debattsida – denna gång i form av ett vittnesmål.

    DEBATT Grimsås, Tranemo kommun, Västergötland. Andra året. Jag är tillbaka. Det är ett år senare och Grimsås mosse blöder vatten och koldioxid. Den finska statens företag Neova åderlåter mossen med djupa sår i form av diken. Över ett stort fält på hundratjugo hektar löper de spikrakt med tjugo meters mellanrum. Markens hyvlade yta är torr och krackelerad. Det är damm och vibrerande hetta. Grimås mosse är klimatkatastrofen i koncentrat.

    Vi kliver ut på mossen i grupper. I våra händer bär vi spadar med vilka vi ska försöka stoppa blödningen, så gott det går. Dikena ska fyllas med torv och täppas igen för att på så sätt höja vattennivån. Den första dagen arbetar vi i par. Jag jobbar med Henrik. Han är industriarbetare. Jag är lärare. Vi kommer från helt olika delar av landet och han är säkert mer än tjugo år yngre än jag. Med den knastertorra jorden under våra fötter talar vi om existensen av en Gud, om världen och om meningen med att finnas. Vi jobbar tillsammans och spadtag för spadtag täpper vi till dike efter dike. Tillsammans försöker vi föra livet tillbaka till mossen.

    ”Jag vet att jag har rätt”

    Jag och Henrik klarar inte det själva. Vilken tur att vi inte är ensamma. Mossen fylls av människor. Den tragiska insikten att mossen är i värre skick nu än när jag var här i fjol vägs i viss mån upp av att vi istället blivit så många aktivister. Nästan dubbelt så många. Nu kommer det ungefär trettio nya aktivister ut på mossen varje vecka. I våg efter våg. Med starka armar och en brinnande övertygelse om att det går att få stopp på idiotin. Överallt på mossen rör sig små grupper med gula reflexvästar, lite som ansamlingar av vita blodkroppar i full färd med att läka de öppna sår som är orsakade av Neova. Bara under de två första dagarna proppar vi diken på totalt 473 ställen. Grävmaskinen som jobbar med att plocka bort våra pluggar hinner inte alls med. Att gräva bort en plugg tar för maskinen inte mer än en minut, men våra pluggar är förstås inte på ett och samma ställe. Vi sprider ut dem över hela det stora området. Det tar en evighet för maskinen att förflytta sig över så stora avstånd. Medan den plockar bort en plugg sätter vi tjugofem nya. Att fem myror är fler än fyra elefanter vet vi sedan länge. Tydligen är trettio aktivister också fler än en grävmaskinist.

    ”Vilka jävla stollar!”, ”Senila gubbe!”, ”Miljömuppar”. Invektiven haglar över oss som jobbar på mossen. Det är hatspridarna och de avlönade högerextrema trollen som spyr sin digitala galla. Men, till skillnad från förra året, bryr jag mig inte det minsta. Jag vet att jag har rätt och jag befinner mig i en grupp aktivister där kärlek och omtanke finns i varje åtbörd. Vi värnar varandra, precis som vi värnar mossen.

    ”Att existensen riskeras förenar oss”

    Det kan låta självförmätet att så oblygt hävda sin rätt. Men allt fler tunga globala institutioner stödjer det vi hävdar. På den tredje dagen på mossen kommer utlåtandet från den internationella domstolen i Haag: Stater som inte skyndsamt minskar utsläppen av koldioxid gör sig skyldiga till brott mot mänskligheten, skriver domstolen. Tydligare än så kan det inte vara. Jag glider ned i diket bredvid vår största plugg för att försvåra för polisen att plocka bort mig. När jag med vatten upp till midjan driver ned mina fötter djupt i leran vet jag att jag står på helt rätt ställe. Jag brinner och förbannar inombords våra nordiska ledare för att de lämnar oss i sticket och gasar på mot den avgrund som är så tydlig. Jag skulle så gärna vilja få tag på den finska och svenska staten och bunta ihop dem i ett envarsgripande. Sedan skulle jag hålla fast till polisen kom för att bura in dem. Jag och mina trettio medaktivister är dock fortfarande alldeles för få. Men vi kan förhindra att brottet mot mänskligheten som utspelar sig på Grimsås mosse tillåts fortsätta, med våra kroppar.

    Jag tänker på Henrik som jag grävde med första dagen. Hur jag för ett ögonblick tittade på honom när han grävde. Svettpärlorna samlades återkommande i pannan, om och om igen fick han torka av sig med underarmen för att inte få de salta dropparna i ögonen. Luften över marken vibrerade där vi stod och var så olika. Olika ålder, olika bakgrund, olika professioner och olika sätt att se på Gud. Men ändå grävde vi sida vid sida. Spadtag efter spadtag. Båda beredda att ta de straff som kunde vänta runt hörnet, som böter eller fängelse. Jag antar att det är så det blir när existensen riskeras och de mest grundläggande rättigheterna hotas. Vi arbetar sida vid sida trots våra olikheter. Vi försvarar det som förenar oss. Kärleken till det mänskliga och den natur som omsluter oss i sin trygga famn.

    Vi vill leva.

    William Grönlund

    Folkhögskollärare och fortfarande stolt aktivist.

    Det här är en debattartikel. Analyser och ställningstaganden är skribentens egna. För att skicka in en debattartikel, mejla kontakt@supermiljobloggen.se och bifoga text, profilbild och din titel.

    Aktivistaktioner lönar sig, även om många ogillar dem

    Posted on by Ingela Björck
    Återställ våtmarker blockerar en väg

    Rörelsen Återställ våtmarker har retat upp många genom att bland annat hindra trafiken på motorvägar och störa populära arrangemang. Trots detta har aktionerna ökat medvetenheten om behovet av att stoppa torvbrytning och återväta före detta våtmarker. Det visar en brittisk studie gjord av forskningsinstitutet Social Change Lab.

    Återställ våtmarker startade 2022 och har som mål att återställa förstörda svenska våtmarker. För att få publicitet för frågan har man använt drastiska metoder som att sätta sig ner på trafikerade vägar, spraya färg på flygplan, hälla soppa på kända målningar och uppträda störande på Melodifestivalen, Let’s Dance och olika idrottsevenemang. 

    Att rörelsen kämpar för våtmarkerna beror på den viktiga roll de har för klimatet. Normalt tar de upp koldioxid, men om de torkar ut genom utdikning eller torvbrytning avger de i stället mycket klimatgaser. Enligt Naturvårdsverket släpper uttorkade våtmarker ut omkring 11 miljoner ton koldioxid varje år – mer än utsläppen från all personbilstrafik i Sverige.

    Mer uppmärksammat i media

    Problemet var tidigare ganska okänt, men blev allt mer uppmärksammat i takt med aktionerna från Återställ våtmarker. Social Change Labs studie visar att media nämnde frågan dubbelt så mycket år 2022 som året innan, och tre gånger så mycket 2023 som 2021. 95 procent av artiklarna klassades som neutrala, och handlade alltså inte mest om det störande i aktionerna utan mer om det miljöproblem aktivisterna ville sätta fokus på.

    Social Change Lab är ett forskningsinstitut som studerar folkliga rörelser på bland annat miljöområdet. I sin rapport har man inte bara analyserat media utan också riksdagsdebatter och opinionsmätningar, samt intervjuat politiker, forskare och representanter olika delar av miljörörelsen. 

    Opinionsmätningarna visade enligt studien positiva resultat. Trots att 70 procent av allmänheten inte tyckte rörelsens metoder var berättigade, så stödde hela 75 procent tanken att våtmarker behöver återställas. 

    Även de intervjuade politikerna insåg rörelsens bidrag till att lyfta våtmarksfrågan, trots att de i regel ogillade dess metoder. Våtmarkerna har också klarat sig ganska väl genom Tidöregeringens nedskärningar av naturvården, med anslag på 765 miljoner kr fram till 2030 för återställning av våtmarker.

    Risk för polarisering

    Den brittiska rapporten tar dock även upp två risker med rörelsens taktik: polarisering och överförenkling. Den första innebär att en tidigare neutral fråga blivit kontroversiell, vilket på längre sikt kan skada målet. Några miljöexperter nämner till exempel att det blivit mycket negativ stämning kring arbetet med återvätning, vilket kan få markägare att dra sig för att delta.

    Risken för överförenkling är att återvätning ses som en enkel lösning oavsett hur, när och var den tillämpas. Att rädda våtmarker är bra, men måste göras på rätt sätt, påpekade några av de intervjuade. Det bör inte heller uppfattas som den totala lösningen på klimatkrisen. 

    Trots dessa invändningar menar Social Change Lab att analysen av det svenska fallet ger slutsatser som är viktiga för hela klimatrörelsen. Den visar tydligt att allmänheten kan skilja på metod och budskap, så att ett budskap kan gå hem även om metoderna ogillas. Den visar också värdet av att fokusera på få och konkreta krav inom ett okontroversiellt område, vilket gör budskapet lätt att kommunicera.

    Batteriutvecklingen går snabbt – men blir det hållbart?

    Posted on by Anna Nyquist

    Batterier spelar en avgörande roll i både transportsektorns elektrifiering och övergången till förnybar energi. Men bakom teknikutvecklingen väcks frågor om miljöpåverkan, råvaror och återvinning: Vad krävs för att batteritekniken ska bli hållbar?

    SMB genomförde en översyn av elbilsbatterier 2021 och det kan konstateras att batterimarknaden sedan dess förändrats i snabb takt – med ny teknik, ökade krav och flera överraskande vändningar. Mycket har handlat om att minska beroendet av kritiska metaller, förbättra återvinningen och hitta alternativ till dagens litiumjonbatterier.

    Samtidigt återstår stora miljöproblem kopplat till batterier. Marknaden verkar heller inte optimal för mer hållbara batterilösningar om man tänker på hur stora industriella satsningar gått i stöpet och stora aktörer som Northvolt hamnat i krisläge.

    Om batterier inte är hållbara – varför satsar vi så mycket på dem?

    För att minska klimatpåverkande utsläpp måste fossila bränslen – som kol, olja och gas – fasas ut i allt från transporter till uppvärmning och industri. Det enklaste och mest effektiva sättet att ersätta fossila bränslen är att i stället använda elektricitet från förnybara källor som sol, vind och vatten. Därför är elektrifiering en grundpelare i klimatomställningen.

    En sådan övergång till förnybar energi kräver emellertid lagring av el – eftersom sol- och vindkraft inte alltid producerar energi när vi behöver den. Här kommer batterier in som en avgörande lösning. De fungerar som energibuffertar som jämnar ut skillnaderna mellan produktion och konsumtion – till exempel lagrar solenergi på dagen så den kan användas på natten.

    När sedan även fordon elektrifieras för att minska utsläpp från fossila bränslen behövs effektiva och lätta batterier för att ersätta fossila bränslen. Ju bättre batterierna blir, desto längre räckvidd får fordonen, och det kan sedan snabba på samhällets minskning av utsläpp från transportsektorn.

    Samtidigt behövs batterier för lokala energilager i hushåll, industrier och elnät, så att även de kan klara perioder med mindre energitillgång samt hög belastning eller störningar. Därför ses batteriteknik som ett centralt verktyg i klimatomställningen – men också som ett område med stora utmaningar kopplat till miljöpåverkan från produktion, materialanvändning och återvinning.

    Elbilsbatterier: snabb utveckling

    Transportsektorn står för en stor del av världens utsläpp, och att ersätta fossildrivna fordon med eldrivna är en av de mest påtagliga och positiva förändringarna i klimatomställningen. Därför är utvecklingen av elbilsbatterier central – inte bara för att möjliggöra omställningen, utan också för att den påverkar hur hållbar den faktiskt blir.

    Försäljningen av elbilar har fortsatt öka snabbt – både globalt och i Sverige. Samtidigt har batterierna blivit bättre: de laddas snabbare, räcker längre och kostar mindre, vilket gör elbilen till ett allt mer realistiskt val för fler hushåll.

    Men ju fler batterier som produceras, desto viktigare blir det att de tillverkas på ett hållbart sätt. Därför växer kraven på att batterier ska innehålla färre sällsynta metaller, ha lägre klimatpåverkan och vara återvinningsbara. För att möta detta har flera nya batterityper börjat användas, bland annat:

    • Litium-järnfosfat (LFP) har blivit vanligare tack vare sin stabilitet och relativt låga miljöpåverkan.
    • Natriumjonbatterier, som helt saknar litium och kobolt, är på väg ut på marknaden som ett billigare alternativ.
    • Solid state-batterier, som väntas ge högre säkerhet och energitäthet, närmar sig kommersiell produktion.

    Flera biltillverkare satsar nu på att rulla ut dessa tekniker i stor skala. Tesla använder redan LFP-batterier i sina standardmodeller och bygger en ny fabrik i USA för att öka produktionen. Volkswagen planerar att införa LFP i nästa generations elbilar från 2026. General Motors kombinerar egna batteriplattformar med nya materiallösningar som solid state och natriumjon.

    Återvinning och cirkularitet: från vision till verklighet

    Redan 2021 var det tydligt att ett effektivt återvinningssystem för elbilsbatterier var avgörande. Dels för att minska miljöpåverkan från produktion och avfall, dels för att tackla bristen på kritiska råmaterial som litium, kobolt och nickel. Fyra år senare har flera av dessa visioner börjat ta konkret form och röra sig från intention till industriell verklighet.

    Utvecklingen drivs av både lagkrav och banbrytande initiativ från industrin. Exempelvis har Volkswagen tagit ett stort steg genom att etablera en specialiserad återvinningsanläggning i Salzgitter, Tyskland. Målet är att återvinna upp till 90 procent av metallerna i ett uttjänt batteri.

    I Sverige har Stena Recycling positionerat sig som en ledande aktör. Deras anläggning i Halmstad kan redan nu återvinna imponerande 95 procent av ett litiumjonbatteri. De siktar på att bli Europas främsta aktör inom batteriåtervinning, vilket signalerar en betydande kapacitetsuppbyggnad och expertis inom regionen.

    På EU-nivå har den nya batteriförordningen trätt i kraft, vilket sätter tydliga och bindande krav på hela batteriets livscykel. Denna lagstiftning stipulerar bland annat att tillverkare senast 2027 ska kunna återvinna minst 50 procent av litiumet i batterier, en siffra som höjs till hela 80 procent senast 2031. Förordningen innehåller också skarpa krav på spårbarhet för batterimaterial och ett obligatoriskt återvunnet innehåll i nya batterier. Dessa bestämmelser är drivkrafter för att snabbt etablera ett mer funktionellt och cirkulärt system för batterier.

    Northvolt – Från framtidshopp till industrikris

    En vision som inte blivit som många hoppats är Northvolt. När SMB skrev om Northvolt 2021 var det med optimism: företaget framstod som en symbol för Sveriges gröna industriella framtid. Gigafabriken i Skellefteå skulle producera hållbara batterier med låg klimatpåverkan och skapa tusentals jobb. Idag, 2025, är bilden betydligt mörkare.

    Northvolt har dragits med stora problem – produktionsstörningar, förseningar och kvalitetsbrister har lett till att viktiga kunder som Volkswagen och BMW inte fått sina beställda batterier i tid. Samtidigt har kostnaderna ökat dramatiskt. Företaget har bränt miljarder i driftunderskott och tvingats ta in nytt kapital flera gånger.

    Under våren 2025 begärde Northvolt rekonstruktion, och delar av verksamheten har redan sålts av. Börsnoteringen, som tidigare sågs som ett naturligt steg i företagets expansion, har nu pausats på obestämd tid. Det som skulle bli Europas gröna batterigigant har istället blivit ett avskräckande exempel på de risker som den snabba elektrifieringen kan föra med sig.

    Alternativa tekniker och sandbatterier – innovation bortom litium

    Fast på andra håll är det fortfarande optimistiskt. Exempelvis har, parallellt med elbilsbatteriernas utveckling, en ny våg av alternativa energilagringstekniker vuxit fram – många med fokus på att helt undvika litium, kobolt och andra problematiska metaller. Syftet är att skapa billigare, säkrare och mer hållbara lösningar – inte minst för stationär lagring.

    Ett uppmärksammat projekt inom alternativa batteritekniker är det finska “Sand Battery”, utvecklat av Polar Night Energy. Systemet, som togs i drift i juni 2025 i Pornainen, lagrar värmeenergi i 2 000 ton krossad täljsten. Det fungerar genom att elektrisk överskottsenergi värmer upp sanden, som sedan avger värme till ett fjärrvärmenät – och kan minska lokala utsläpp med upp till 70 procent. Batteriet kan även bidra till elnätets balans genom att delta i reservmarknaden.

    Sandbatteriet visar att energilagring inte alltid behöver ske i elektrisk form – så kallad termisk lagring kan vara billigare, resurssnålare och mer lokalanpassad. Tekniken är särskilt lovande för uppvärmning av byggnader, som står för en stor del av de globala klimatutsläppen, men ofta får mindre uppmärksamhet än transporter eller elproduktion.

    Fyra år senare – vad har vi lärt oss, och vad krävs nu?

    När SMB granskade bilbatterier 2021 stod teknikutvecklingen inför ett genombrott. Frågan var om batterier kunde bli både miljövänliga och skalbara – utan att skapa nya miljöproblem. Fyra år senare är bilden mer komplex, men också mer positiv.

    Utvecklingen har inte varit spikrak. Northvolts fall visar att visioner inte räcker. En grön industri kräver fungerande teknik, tydlig styrning och ekonomisk uthållighet. Samtidigt har flera framsteg tagits: återvinning går från pilotprojekt till industriell skala, nya batterityper minskar behovet av sällsynta metaller och tekniker som sandbatterier visar vägen för alternativ energilagring.

    Det som tidigare sågs som framtidsvisioner – cirkulära batterikedjor, lagring utan litium – börjar nu realiseras. Omställningen är i rörelse, och tekniken utvecklas i snabb takt. Men hållbarhet uppstår inte av sig självt. Den kräver aktiva val, ansvarstagande och tydliga politiska prioriteringar.

    Svenska nationalparker i förfall – Pourmokhtari krävs på svar

    Posted on by Hedda Berg

    Ett nytt larm om uteblivna naturskyddspengar väcker reaktioner. Nu vill två socialdemokratiska riksdagsledamöter att klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari (L) svarar på om regeringen kommer öka finansiering till bevarandet av svensk natur.

    För att bibehålla ett välfungerande ekosystem och möjlighet till natur- och kulturupplevelser i en tid av skenande klimatförändringar krävs finansiella resurser för underhåll och skydd av landets naturreservat och nationalparker. Samtidigt har budgetanslaget från staten till naturvård minskat drastiskt de senaste åren.

    Varningar till regeringen har kommit från både kommuner och länsstyrelser samt olika miljö- och friluftorganisationer runt om i landet, som menar att fortsatta nedskärningar skulle leda till sämre underhåll, bantade personalstyrkor och begränsad tillgänglighet till naturupplevelser, skriver Aktuell Hållbarhet.

    Att svensk natur inte har fått den vård som den är i behov av har inte varit populärt. När Svenska Turist Föreningen (STF) under 2023 lanserade uppropet ”Stoppa nedskärningarna i naturen” samlades snabbt ihop 65 000 underskrifter från allmänheten.

    Infografik av Hedda Berg

    Framförallt har regeringen Kristersson gjort flera nedskärningar i den budget som bidrar med åtgärder till värdefull natur. Och mycket riktigt har de minskade statsanslagen kommit att drabba Sveriges nästan 5 000 statliga nationalparker och naturreservat. Aktuell Hållbarhet har tidigare rapporterat om hur omåttligt populära nationalparker med högt besöksantal har behövt stänga ned vitala delar av sina anläggningar, då det helt enkelt inte funnits medel för att underhålla verksamheterna.

    Aktuell Hållbarhet har även listat exempel från länsstyrelserna på hur naturreservat och friluftsliv drabbats av bristande underhåll. Det kan handla om allt ifrån initiativ till nya vandringsleder som aldrig kommer till skott, utebliven städning eller nedstängning av utedass. På Gotland är flera ledstänger söndertrampade . I Västerbotten behöver raststugor läggas ned, och i Västra Götaland tillgodoses inte det ökande behovet av vindskydd.

    Ännu en varningsklocka ringer

    Häromveckan rapporterade Aktuell Hållbarhet och Helsingborgs Dagblad att den skånska Söderåsens nationalpark ligger risigt till i samband med uteblivna resurser. Artikeln har väckt reaktioner från två socialdemokratiska riksdagsledamöter. Per-Arne Håkansson (S) och Ewa Pihl Krabbe (S) har skickat in skriftliga riksdagsfrågor som kräver svar på om ministern kommer agera för att det redan bristfälliga stödet inte ska fortsätta att försämras. 

    Kina minskar sina utsläpp – ett historiskt trendbrott eller en kort paus?

    Posted on by Anna Nyquist

    Kina har för första gången minskat sina utsläpp av växthusgaser trots att ekonomin växer. Minskningen drivs av rekordstor satsning på förnybar energi. Men är detta början på en varaktig omställning – eller riskerar utsläppen att stiga igen?

    Kina, känt som världens största utsläppare, minskar för första gången sina utsläpp samtidigt som ekonomin fortsätter att växa. Enligt Carbon Brief och analytikern Lauri Myllyvirta föll utsläppen med 1 procent under det senaste året och 1,6 procent under första kvartalet 2025.

    Enligt analysen beror tidigare nedgångar på kriser: finanskrisen 2009, eurokrisen 2012, byggsektorns kollaps 2015 och covid-nedstängningarna 2022. Den här gången ser det annorlunda ut. Minskningen sker inte på grund av en kris, utan drivs av att Kina snabbt bygger ut sol-, vind- och kärnkraft.

    Leder nu omställningen

    Reuters rapporterar också att utsläppen från Kinas elproduktion har sjunkit kraftigt. För första gången släpper landets elproduktion ut mindre än 500 gram koldioxid per producerad kilowattimme – en rekordlåg nivå.

    Denna förbättring beror på att Kina under 2024 byggde enorma mängder av anläggningar för förnybar energi, som sol- och vindkraft. Landet utökade den förnybara energin med över 373 gigawatt – ungefär lika mycket som hela Tysklands nuvarande elproduktion. Kina leder nu världens omställning. Fram till år 2030 beräknas Kina bygga 60 procent av alla nya sol- och vindkraftverk i världen.

    Är utsläppstoppen nära?

    Utsläppen ligger fortfarande bara 1 procent under tidigare rekordnivån. En ny industriboom skulle snabbt kunna vända den positiva trenden. Samtidigt visar en prognos från Climate Action Tracker att Kina kan nå sin utsläppstopp redan 2025 – om utbyggnaden av ren energi fortsätter i samma takt. Det syns också i World Economic Forums Energy Transition Index, där Kina har klättrat till plats 12 av 118 länder.

    Kina säger att de ska presentera nya klimatmål för 2035 vid COP30 i Belém, Brasilien. För första gången ska målen omfatta hela ekonomin – alla sektorer och alla växthusgaser. Det blir spännande att se hur långt Kina är berett att gå för att faktiskt pressa ned sina utsläpp.

    Det är fortfarande för tidigt att slå fast om Kina har nått sin utsläppstopp. Men nu driver teknik och en snabb energiomställning ned utsläppen – inte kriser. Detta markerar ett historiskt skifte som kan vända utvecklingen, inte bara för Kina utan också för hela världens klimatarbete.

    Kan tarmbakterier ta bort PFAS ur kroppen?

    Posted on by Ingela Björck
    kolibakterier

    Vissa tarmbakterier verkar ha förmågan att ta upp ”evighetskemikalierna” PFAS, som sedan kan lämna kroppen med avföringen. Det visar en studie på försöksdjur från universitetet i Cambridge. Mycket återstår innan det kan bli en eventuell behandling för människor, men fyndet är ändå ett viktigt steg framåt.

    PFAS (per- och polyfluorerade alkylsubstanser) är ett samlingsnamn för många tusen ämnen, som kallats evighetskemikalier eftersom de sällan eller aldrig bryts ner i naturen. Ämnena används i många olika produkter, men har visat sig ge ökad risk för bland annat cancer, leverskador, försämrat immunsystem och fosterskador. Idag finns inga bra sätt att få bort PFAS ur kroppen, så om tillskott av tarmbakterier skulle fungera vore det en stor vinst för hälsan.

    Studien i Cambridge har publicerats i den ansedda tidskriften Nature. Forskarna började med att i sitt laboratorium odla ett antal vanliga tarmbakterier, bland annat colibakterier (se bild). Man tillförde sedan 42 skadliga kemikalier som förekommer som föroreningar i livsmedel.

    När flera av bakteriestammarna visade sig kunna ta upp PFAS-ämnen gick forskarna vidare med djurförsök. De bästa tarmbakterierna gavs till möss som sedan också fick PFAS i maten. Resultatet var positivt: upp till 75 procent av vissa PFAS-ämnen lämnade mössens magar med avföringen. 

    Utvecklas till probiotika?

    ”Om detta kan utvecklas till probiotika med vars hjälp PFAS kan lämna kroppen, så vore det en lösning som inte skulle ha så många biverkningar”, säger en av forskarna, Anna Lindell, till tidningen Guardian. Idag finns inget biverkningsfritt sätt att bli av med ämnena, utan de stannar i kroppen en lång tid.

    Flera av medlemmarna i forskargruppen vill fortsätta i den riktningen. Målet är att försöka få fram en blandning av tarmbakterier som på ett effektivt och ofarligt sätt kan hjälpa den mänskliga kroppen att bli av med ”evighetskemikalierna”.

    I stekpannor och kläder

    PFAS-ämnena  stöter bort fett, smuts och vatten och används därför bland annat i stekpannor, funktionskläder, matförpackningar, bekämpningsmedel och skönhetsprodukter. Ämnena kommer ut i naturen både när produkterna tillverkas och används, och när de så småningom blir avfall.

    I Sverige har PFAS förekommit i ett uppmärksammat fall där boende i Kallinge stämt det kommunala vattenbolaget för att deras dricksvatten innehållit stora mängder PFAS. De uppmätta halterna PFAS i blodet hos blekingeborna var bland de högsta som uppmätts i världen. Över 150 personer fick därför rätt till skadestånd genom en dom i Högsta domstolen. Ämnena hade kommit in i dricksvatten från släckskum som använts vid brandövningar på flygflottiljen i Kallinge.

    Naturskyddsföreningen har i många år drivit en kampanj för att hela gruppen PFAS-ämnen ska förbjudas i EU. Föreningen har också låtit analysera PFAS i dricksvatten och bidragit till en europeisk rapport om PFAS i sjöar och vattendrag. 

    ← Tipsa!

    Tipsa oss

    Har du något du tror vi missat och kanske borde skriva om? Vi tar tacksamt emot alla tips du kan bidra med. Maila direkt till tips@supermiljobloggen.se eller fyll i formuläret nedan.