Du kan trycka Shift + S för att få fram sökfältet när som helst och Esc för att stänga det.
Tryck ENTER för fler resultat, då kan du även förfina din sökning.
    Stäng

    Förnybara energikällor snart större än kol

    Solcellsanläggning på fält

    Förnybara energikällor kommer att gå om kol som världens främsta källor till elektricitet nästa år, om inte redan i år. Det skriver det internationella energiorganet International Energy Agency i sin halvårsrapport.

    Bakom förändringen står vad IEA kallar ”den extremt snabba tillväxten i vindkraft och solenergi”. Eftersom kärnkraft och gas också ökar sina andelar av elproduktionen så kommer kolets andel att minska betydligt: den väntas hamna under 33 procent för första gången på 100 år. Därmed kommer klimatutsläppen från produktionen av elektricitet också att minska.

    Sol och vind, som stod för bara några procent av världens elproduktion för ett årtionde sedan, kommer enligt IEA att kunna stå för 19 procent av all elektricitet nästa år. Då väntas vindkraften och solenergin att bidra med ytterligare 1000 TWh (terawattimmar), ungefär lika mycket som Japans årliga elförbrukning. Tillsammans väntas de förnybara energikällorna vind, sol, vatten, bioenergi och geotermisk energi alstra 36 procent av världens elektricitet nästa år. 

    Mindre kol, mer kärnkraft

    Den minskade kolförbränningen kommer enligt IEA-rapporten främst från minskad användning av kol i Kina och EU. Däremot har kolanvändningen ökat i USA, Indien och andra länder i Asien. 

    Kärnkraften väntas enligt IEA stå för en rekordhög elproduktion i år, och ännu mer nästa år. Bakom detta ligger omstartade reaktorer i Japan, nya reaktorer ibland annat Kina, Indien och Sydkorea, och fortsatt elproduktion från kärnkraft i USA och Frankrike. 

    Världens elbehov ökar

    Efterfrågan på el väntas stiga mycket snabbare i år och nästa år än under den gångna tioårsperioden. Bland skälen är elektrifieringen av transportsektorn, de många stora datahallar som byggs, och de allt vanligare värmeböljorna som ökar behovet av luftkonditionering. 

    Industrin efterfrågar också mer el, och eldriven utrustning blir allt vanligare i alla hushåll. Tillsammans gör detta att efterfrågan på elektricitet väntas stiga mer än dubbelt så fort som den totala efterfrågan på energi.

    Exemplet Kina

    Kina är ett land som på senare år använt allt mer el till luftkonditionering, datacentraler och 5G-nätverk. I Kina tillverkas också – med hjälp av el – många av de batterier, solceller och elbilar som bidrar till övergången från fossila bränslen. Bara under första halvåret i år fick den kinesiska fordonsflottan ett tillskott på fem miljoner nya elbilar. Även värmepumpar ingår i Kinas elektrifiering, sedan myndigheterna i våras la fram en aktionsplan för ökad användning av värmepumpar.

    Svenska regeringen positiv till EU-kommissionens förslag om stopp för rysk naturgas

    Den svenska regeringen ställer sig i en promemoria positiv till EU-kommissionens förslag till förordning om att fasa ut import av rysk naturgas. Förslaget innebär även att medlemsstater som importerar gas eller olja från Ryssland ska inrätta nationella planer för utfasning. Men om förslaget leder till minskade klimatutsläpp är mer tveksamt.

    Det var den 17 juni 2025 som EU-kommissionen presenterade ett förslag till förordning om
    utfasning av import av rysk naturgas. Förslaget innebär förbud mot import av rörbunden naturgas
    och LNG från Ryssland från den 1 januari 2026, med förslag till vissa undantag avseende senare datum för ikraftträdande av förbudet.

    Flytande naturgas, förkortat som LNG från engelskans Liquefied Natural Gas, är fossil naturgas som har kylts ner till en flytande form för att underlätta både lagring och transport. LNG består huvudsakligen av metan, även om det också kan innehålla små mängder av andra kolväten.

    Flera svenska partier för importstopp

    EU har totalt sett minskat beroendet av ryska fossila bränslen de senaste åren, men debatten om att via import göda den ryska krigskassan har gått hög, inte minst i Sverige. Bland annat Aftonbladet har tidigare rapporterat om att trots att Sveriges andel av importerad naturgas från Ryssland är liten, så ökade den efter den fullskaliga invasionen av Ukraina. Miljöpartiet har varit en av de hårdaste kritikerna mot regeringens arbete i frågan och även Vänsterpartiet har uttalat kritik mot import av olja och gas från Ryssland. Kristdemokraterna, Liberalerna, Centern och Moderaterna var till att börja med mot ett stopp för import av rysk olja och gas till Sverige men bytte sedan uppfattning och stödjer ett stopp. Socialdemokraterna har framförallt sett behovet av samordning inom EU i frågan medan Sverigedemokraterna liksom flera svenska partier velat gå före EU. Till slut blev det alltså ett gemensamt initativ inom EU och den svenska regeringen ställer sig nu positiv till kommissionens förslag att helt stoppa import av rysk naturgas.

    Krav på nationella planer

    I förslaget från EU-kommissionen finns också nya mekanismer för att öka transparensen, övervakningen och spårbarheten för rysk gas på EU:s marknader. Därutöver finns krav på att medlemsstater som importerar gaseller olja direkt eller indirekt från Ryssland ska inrätta nationella planer för utfasning.

    I en promemoria från regeringskansliet välkomnar den svenska regeringen EU-kommissionens förslag till förordning och målsättningen att fasa ut EU:s import av rysk naturgas. Regeringen uttrycker även stöd för ett förbud mot import av rörbunden naturgas, LNG och terminaltjänster från Ryssland och avser verka för en hög ambitionsnivå i förslaget. Regeringen anser vidare att EU:s beroende av rysk energi, inte minst fossila bränslen, ska upphöra så snart som möjligt.

    Det bedöms som nödvändigt att EU vidtar ytterligare gemensamma åtgärder för att bryta beroendet av rysk energi och därmed också komma åt en viktig inkomstkälla för Rysslands krigsekonomi.

    Regeringen välkomnar krav på nationella diversifieringsplaner för naturgas och olja, samt vid import av naturgas. Detta innebär en ökad spårbarhet av naturgasens ursprung, vilket är särskilt viktigt för att öka transparensen. Enligt promemorian motiverar EU-kommissionen sitt förslag till förordning med att Ryssland visat sig vara en opålitlig partner genom att vid upprepade tillfällen använt EU:s energiberoende för politiska påtryckningar och hotat EU:s försörjningstrygghet.

    Minskar utfasningen av rysk gas klimatpåverkan?

    De skarpa förslagen från EU kan ses som exempel på att säkerhetspolitiska intressen, precis som hälsoaspekter såsom under covid-pandemin, leder till politisk handlingskraft även från partier som normalt inte sätter klimatfrågan högt.

    Om rysk naturgas ersätts med icke fossila alternativ kan en positiv miljöeffekt uppnås. Men om, vilket hittills varit fallet, den ryska gasen ersätts av bland annat norsk eller amerikansk naturgas, blir knappast planeten vinnare, även om beroendet av Ryssland minskar. Norge var, enligt EU:s beräkningar, den största gasleverantören till EU 2024 och stod för över 33 procent av all gasimport. Övriga leverantörer var främst USA, Algeriet, Qatar, Storbritannien, Azerbajdzjan och Ryssland.

    Klimatförändringar förstärkte värmeböljan i norr

    Renar sökte skugga i tunnlar, äldre och vårdpersonal kämpade i värmen och algerna blommade mer än vanligt i norr. Nu visar en studie att den globala uppvärmningen bidrog till att göra sommarens värmebölja i Norden mer extrem än den annars skulle ha varit.

    Jämfört med hettan och skogsbränderna som nu rasar i södra Europa, kanske vår nordiska sommar inte har känts riktigt lika extrem. Men under juli var det rekordvarmt, och det rekordlänge, i norr. Finland hade på vissa platser 30 grader varmt hela tre veckor i sträck, och i Norge registrerade en väderstation norr om Polcirkeln minst 30 grader 13 dagar i rad. I Haparanda och Jokkmokk visade termometern över 25 grader 14 respektive 15 dagar i sträck. Det har inte hänt på det senast århundradet, sade Sverker Hellström på SMHI då till The Guardian.

    Fler och hetare värmeböljor

    Nu visar en studie från World Weather Attribution att värmeböljorna blir både vanligare och mer extrema på grund av klimatförändringarna. Den den globala uppvärmningen förstärkte den nordiska värmeböljan i juli med cirka två grader, och gör liknande heta perioder tio gånger vanligare än innan. Om den globala uppvärmningen ökar till 2,6 grader, beräknas de bli ytterligare fem gånger så vanliga.

    Årets värmebölja ledde till ökad algblomning och påverkade fiskar som inte kan leva i för varmt vatten. Renar sökte skugga inne i tunnlar och samhällen i både Finland och Sverige. Pensionärer led av värmen på äldreboenden, vårdcentraler fylldes och sjukhus överhettades. Fler än vanligt drunknade också på Sveriges badplatser.

    Kan leda till att fler än vanligt dör

    Sannolikt kommer det att visa sig att värmen ledde till överdödlighet i år, det vill säga att fler än vanligt dör, säger Erik Kjellström, professor i klimatologi på SMHI, en av forskarna bakom studien, till Sveriges Radio. Detta var något som skedde under den rekordheta sommaren 2018.

    Han intervjuas även i The Guardian och betonar där att antalet tropiska nätter, då temperaturen inte går ner under 20 grader, var ovanligt många. Även Friederike Otto, klimatforskare vid Imperial College London och som leder World Weather Attribution, kommenterar den nordiska värmeböljan:

    Även de relativt kalla skandinaviska länderna drabbas av farliga värmeböljor redan idag vid 1,3 graders uppvärmning – inget land är skyddat från klimatförändringen. Att bränna olja, gas och kol dödar människor idag. Fossila bränslen förstärker extremväder, och för att hindra klimatet från att bli ännu farligare måste vi sluta förbränna dem och byta till förnybar energi, säger hon till The Guardian.

    Magnus Nilsson: Mer skogsråvara minskar inte de fossila utsläppen

    Att hävda att en större användning av skogsråvaror minskar de totala utsläppen inom EU är vilseledande. Det är dags för regeringens skogsutredare, Skogsindustrierna men även många miljövänner att inse hur utsläppshandeln ändrat spelplanen, skriver Magnus Nilsson i veckans krönika.

    KRÖNIKA I slutet av denna månad ska regeringens senaste skogsutredare, tidigare Södra-direktören och professor emeritus Göran Örlander, överlämna sitt slutbetänkande till regeringen. Före sommaren fick Dagens Nyheter tag på ett utkast, och kunde då bland annat avslöja att Örlander funderar på att föreslå att Sverige ska börja tillämpa ett helt nytt sätt att redovisa skogens klimatnytta, den så kallade CLEAR-modellen, och även driva på för att EU ska införa samma system.

    Det där är ingen bra idé – vilket jag omgående påpekade i ett mail till Örlander.

    En central utgångspunkt i CLEAR-modellen är att ju mer bioråvara vi använder, desto mindre blir utsläppen av fossil koldioxid (från förbränning av fossila bränslen eller från tillverkning av till exempel cement eller stål). Tesen är att om vi eldar ved istället för olja eller kol, och bygger i trä istället för i stål och betong, minskar utsläppen mer eller mindre per definition. 

    Modellens konstruktörer hävdar att den påstådda klimatnyttan av denna substitution går att beräkna, att ”substitutionseffekten” ofta är betydande och att nyttan missas av nuvarande EU-lagstiftning.

    Resonemanget har entusiastiskt anammats av Skogsindustrierna som på sin hemsida hävdar att det svenska skogsbruket, via denna substitution, åstadkommer en årlig utsläppsreduktion på 52 miljoner ton koldioxid – mera än de samlade svenska, fossila utsläppen. Modellen utgör dessutom basen för en ny, internationell ISO-standard.

    Haken är att CLEAR-modellen är oanvändbar och snarast vilseledande, i varje fall inom EU, och i varje fall så länge unionens utsläppshandelssystem, EU ETS, inte radikalt förändrats.

    Nästan all användning av skogsråvara berörs av utsläppshandeln

    EU ETS omfattar för närvarande alla större energi- och industrianläggningar (knappt 10 000) plus flyg och sjöfart inom unionen. Eftersom nästan all råvara som tas ut ur de svenska skogarna på ett eller annat sätt kan användas istället för fossila bränslen, eller kan ersätta en del produkter som framställs i anläggningarna inom utsläppshandeln, har handelssystemet direkt bäring inte bara på verksamheter som släpper ut fossil koldioxid, utan även på användningen av skogsråvara.

    Hur stora de samlade fossila utsläppen från verksamheterna inom ETS blir, påverkas däremot i princip inte alls av hur mycket skogsråvara som tillförs. Storleken på de samlade utsläppen avgörs i stället i princip uteslutande av hur många utsläppsrätter som ges ut och görs tillgängliga, vilket i sin tur regleras i EU:s utsläppshandelsdirektiv.

    Med nuvarande lagstiftning återstår en framtida utgivning av drygt 8 miljarder utsläppsrätter, EUA. Därutöver finns ytterligare cirka 1 miljard EUA ute på marknaden som ännu inte utnyttjats. Förutsatt att lagstiftningen inte ändras återstår därmed ett totalt framtida utsläppsutrymme inom systemet på ca 9 miljarder ton koldioxidekvivalenter.

    Denna utsläppsvolym kan ytterligare begränsas om den som äger en EUA väljer att aktivt annullera utsläppsrätten utan koppling till några utsläpp. Under de närmaste åren verkar dessutom inom systemet en (väldigt komplicerad) automatisk annulleringsmekanism, som ytterligare kan begränsa auktioneringen av utsläppsrätter, förutsatt att antalet outnyttjade utsläppsrätter ute på marknaden överstiger 833 miljoner (vid senaste årsskiftet var detta antal, som nämnts, drygt 1 miljard).

    Bortsett från påverkan på denna mekanism spelar det därför helt enkelt ingen roll för de samlade utsläppen inom EU ETS om vi använder lite eller mycket ved, vare sig vedråvaran används för energiändamål, till byggande eller något annat ändamål – utsläppen blir lika stora oavsett.

    Att elda ved kan ge oss värme och el utan att ytterligare förvärra klimatproblemen – det är bra. Och att bygga i trä kan göras klimatneutralt – enastående. Men att hävda, som CLEAR-modellen och Skogsindustrierna gör, att en ökad användning av skogsprodukter leder till lägre, samlade fossila utsläpp är däremot (i varje fall om produkterna används inom EU) direkt vilseledande.

    “Det spelar ingen roll om vi flyger mycket eller lite inom EU”

    Hit kommen i krönikan misstänker jag att många miljövänner håller med utan invändningar. Men den som förstått varför de samlade utsläppen inom EU inte påverkas av om vi använder mycket eller lite ved, inser rimligen att det på motsvarande sätt faktiskt inte heller spelar någon roll för de samlade utsläppen om vi flyger mycket eller lite inom EU, om vi bygger många eller få vindkraftverk eller hur många solpaneler vi sätter upp (eller för den delen om vi behåller, bygger ut eller lägger ned kärnkraften…). 

    Antalet tillgängliga utsläppsrätter påverkas inte, och därmed inte heller de samlade utsläppen. Och att tillverka fossilfritt stål betyder att vi kan öka tillgången på stål utan att skada klimatet, men hur vi tillverkar stålet påverkar faktiskt inte hur stora de totala utsläppen blir.

    Genom utsläppshandeln har politikerna inom EU – Europaparlamentet och medlemsstaternas regeringar – lagstiftningsvägen tagit ett utomordentligt stadigt grepp om den framtida utsläppsutvecklingen. Så länge lagstiftningen består kommer därför utsläppen att stadigt minska, oavsett hur oljepriser, ekonomiska konjunkturer eller medborgarnas flygvanor utvecklas.

    ***

    I mailet till Örlander försökte jag förklara varför han borde stryka förslagen om CLEAR-modellen i slutversionen av betänkandet – att den helt enkelt saknar relevans för den europeiska situationen. Det återstår att se om han tog intryck.

    Varning för fossilindustrins nya fokus på livsmedel

    Traktor på fält

    Nu när transportsektorn börjat minska användningen av fossila bränslen, så intresserar sig olje- och gasindustri allt mer för petrokemi: att tillverka kemiska produkter av fossila bränslen. Livsmedelsindustrin, som använder mycket sådana produkter, blir då allt mer sammankopplad med olje- och gasindustrin.

    Detta framgår av rapporten Fuel To Fork från IPES-Food (International Panel of Experts on Sustainable Food Systems), en internationell tankesmedja inriktad på hållbar matproduktion.

    Rapporten varnar för denna sammankoppling. Att de multinationella bolagen inom jordbruks- och livsmedelsindustrin, IT och fossilsektorn får gemensamma intressen utgör ett allvarligt hot mot den demokratiska styrningen och allmänhetens hälsa och välstånd, menar man.

    Idag används hela 40 procent av alla petrokemiska produkter i världen inom livsmedelssektorn, framför allt i form av konstgödsel och plast. Merparten av allt fossilbränsle inom jordbruket går åt till att producera konstgödsel.

    ”Blå” och ”grön” ammoniak

    Båda dessa alternativ har dock stora nackdelar. Även om CCS-tekniken skulle fungera som tänkt, vilket inte alls är säkert, ger den fortsatta användningen av naturgas stora utsläpp. Forskaren Robert Howarth från Cornell-universitetet i USA, som studerat ”blå ammoniak”, ser produkten enbart som ett marknadsföringsknep från branschen.

    Den ”gröna” processen är inte bättre. Att tillverka ammoniak med elektrolys och förnybar el tar visserligen bort behovet av fossilbränslen, men kräver enorma mängder energi. Enligt en studie skulle en total övergång till ”grön ammoniak” kräva 24 gånger mer el, 30 gånger mer mark och 50 gånger mer vatten än dagens tillverkningsprocess.

    Många svårigheter med biobaserad plast

    Biobaserad, nedbrytbar plast är en annan produkt som lovordas av industrin men inte utgör någon verklig lösning. Den kan inte ersätta fossilbaserad plast i alla sammanhang, den innehåller ofta mängder av ibland giftiga kemikalier, och dess nedbrytbarhet är inte alltid garanterad.

    Dessutom skulle även denna lösning kräva orimliga insatser. Att ersätta alla dagens plastförpackningar med biobaserad plast skulle enligt IPES-rapporten kräva större markyta än Frankrike och mycket mer färskvatten än vad EU använder under ett år.

    Vill vi få bort fossilbränslena från jordbruk och livsmedelsindustri, så duger därför inte storföretagens lösningar, menar rapportens författare. Man måste helt enkelt försöka minska användningen av konstgödsel och plastprodukter. Rapporten förespråkar mer ekologiskt jordbruk, mer lokal produktion, mindre livsmedelssvinn, en rättvis energiomställning och kraftigare åtgärder mot miljögifter och hälsovådliga kemikalier. Det är inga enkla lösningar – men att peka ut problemen kan ju ändå ses som det första steget på vägen.

    Vi förlorar kopplingen till naturen allt mer – urbanisering och miljöförstöring ligger bakom

    Vi känner allt mindre närhet till naturen, visar en ny studie som kopplar detta till orsaker som urbanisering och miljöförstöring. Artikelförfattaren Miles Richardson säger att vår känsla av samhörighet med naturen är viktig både för vår mentala hälsa och naturens välmående.

    Forskning som publicerats i den vetenskapliga tidskriften Earth utgår från en modell som beaktar faktorer som urbanisering, förlust av natur, och föräldrar som inte längre förmedlar vidare engagemang till sina barn. Modellen analyserar data som sträcker sig över 220 år, från 1800 till år 2020, och ger en inblick i socioekologiska dynamiker. 

    Urbanisering med väldigt lite grönområden skapar en förlust av naturupplevelser, enligt studien. När artikelförfattaren Miles Richardson modellerade policyförändringar som behövdes för att motverka känslan blev han förvånad. Det verkar krävas tio gånger så stora grönytor för att vända minskningen i naturkoppling.

    Miles Richardson säger till The Guardian att det kopplar ihop vår mental ohälsa med naturens välmående. “Det behövs en omvälvande förändring om vi ska kunna förändra samhällets relation till naturen”, förklarar han.

    Dessutom är det numera internationellt etablerat att storskalig miljöförstöring orsakar minskade naturerfarenheter och således också känsla av koppling därtill. Internationella panelen för biologisk mångfald (IPBES) ser att ökad känsla av tillhörighet till naturen skulle vara en kraftfull strategi för att förbättra den biologiska mångfalden. 

    Värmen i Mälaren pressar Stockholms vattenförsörjning

    Stockholm Vatten och Avfall varnar för ett ansträngt läge i vattenproduktionen. Den ovanligt höga temperaturen i Mälaren har sänkt kapaciteten vid stadens vattenverk. Mindre dricksvatten än normalt kan nu produceras.

    Invånare och verksamheter i Stockholm och flera kranskommuner uppmanas att genast spara på kranvattnet. De kommande veckorna väntas bli särskilt känsliga när fler återvänder från semestern och förbrukningen stiger.

    Det här kan verka som en engångshändelse orsakad av tillfällig värmebölja, men forskning visar tyvärr att med klimatförändringarna är det här numera snarare ett troligt inslag i den svenska sommaren. Enligt klimatforskningen är värmeböljor minst tio gånger mer sannolika nu än i förindustriell tid. Juli 2025 var dock den varmaste månaden på över ett sekel i vissa delar av landet.

    Förändrad sjöstruktur och sämre vattenkvalitet

    Värmen i luften leder även till högre temperaturer i Mälaren. Det i sin tur orsakar försämrad dricksvattenproduktion. Varmare råvatten gör att vattenverkens kemiska och biologiska reningsprocesser fungerar sämre. Resultatet blir mindre vatten i kranarna.

    Högre sommartemperaturer förändrar dessutom hur sjöar är skiktade. När det är varmt i Mälaren bildas ett varmt ytvattenlager som blandas mindre med det kallare djupvattnet. Det kan orsaka syrebrist på djupet och rubba näringsbalansen. Vattenkvaliteten försämras och risken för algblomning ökar. Skadliga algblomningar kan producera gifter och kräver mer avancerad och långsammare rening innan vattnet kan distribueras.

    Klimatförändringar påverkar nederbörd och föroreningar

    Klimatförändringar ändrar också nederbördsmönstren. Sverige får troligen mer regn totalt, men i form av intensiva skurar – särskilt under höst och vinter. När regnet faller hårt sköljs mer organiskt material, humus (nedbrutet växt- och djurmaterial som ger vattnet en brunaktig färg) och föroreningar ner i Mälaren från omgivande marker.

    Detta ger mörkare och mer partikelfyllt råvatten som är svårare att rena. Långsiktiga mätningar visar att halterna av organiskt material och grumlighet redan har ökat i Mälaren, delvis på grund av dessa väderförändringar.

    Framtiden – en ny balans mellan tillgång och efterfrågan

    Kombinationen av extrem värme, varmare vattentemperaturer, förändrad sjöstruktur och ökade föroreningar gör det svårare att producera dricksvatten. Problemet ökar dessutom vid värmeböljor eftersom värmen leder till att vattenförbrukningen dessutom stiger och under perioder med många hemma – som inför skolstarten – försvinner marginalerna snabbt.

    För att säkra tillgången på rent dricksvatten framöver i det varmare klimatet krävs anpassning. Det betyder att spara vatten, utveckla reningsteknik och planera vattenförvaltningen för nya förutsättningar.

    Klädkonsumtionen fortsätter öka

    I juni slog modehandeln rekord. SMB skrev då om hur försäljningen rusade mitt i klimatkris och lågkonjunktur. Nu visar Stilindex att konsumtionen ökade ytterligare i juli, +4,4 procent jämfört med samma månad i fjol.

    Precis som tidigare är det lågprissegmentet som driver utvecklingen, medan premiumvaror tappar. Mönstret är tydligt: trots allt mer alarmerande klimatrapporter och pressad ekonomi fortsätter svenskarna att fylla garderoberna.

    Och det är inte utan konsekvenser. Textilindustrin är en av världens mest resurskrävande – med enorm vattenförbrukning, höga utsläpp och begränsad återvinningsnytta. Varje ökning i försäljning är en ökning i miljöbelastning.

    Frågan kvarstår: vad är det vi försöker lösa med ännu ett köp mitt i en rad av kriser?

    Världen utan ett globalt plastavtal

    En hand med plastskräp och en hand med snäckor hålls ut över en sandstrand

    Förhandlingarna om ett globalt plastavtal strandade. Den främsta orsaken är oenighet i om plastproduktionen ska begränsas. Idag avslutades förhandlingarna därför i Geneve utan att medlemsländerna har nått en överenskommelse.

    Det som skulle bli världens första bindande avtal om plastens hela livskedja nådde inte heller denna gång i hamn. De 184 länderna som fram tills igår samlats i Geneve lyckades inte kommer överens. Det trots att flera förslag på avtalstexter presenterats.

    Den främsta orsaken till att förhandlingarna inte nådde fram är den skiljelinje som finns när det kommer till frågan om att begränsa plastproduktionen. The High Ambition Coallition (HCA) vill begränsa produktionen medan de oljeproducerande länderna vill lägga fokus på återvinnig. Oljeländerna menade också att avtalets syfte inte alls var att tala om produktionen utan enbart om hur man skulle hantera plasten efter produktion.

    Som SMB berättat tidigare var det också oenigheter kring regleringen av kemikalier i plast. Det fanns även diskussion kring om avtal man tog fram skulle vara bindande eller bygga på frivillighet.

    Oljenationerna satte punkt för förhandlingen

    Det sista avtalsutkastet saknade konkreta mål för hur mycket plastproduktionen skulle begränsas. Trots det så kunde oljenationerna inte acceptera förslaget till ett globalt plastavtal. Saudi Arabien menade att båda de avtal som presenterats under förhandlingarna saknade balans och det faktum att avtalen alls talade om plastproduktionen ansåg de var att gå för långt.

    Mötet har varit tydligt uppvaktat av intressenter från olje- och plastindustrin med 234 deltagande lobbyister, några även inom ländernas delegationer. Tim Gabriel, en jurist och policyrådgåvare för brittiska ”Environmental Investigations Agency” sa till The Guardian:

    Den här gången höll oljenationerna inte bara förhandlingarna som gisslan, de försökte också strypa dem i badkaret och begrava kroppen.

    Avtalet är av stor betydelse för många länder men för små öutvecklingsländer (Sids) som redan drabbas hårt av klimatkrisen är det extra viktigt.

    Det är frustrerande att återigen komma hem till vårt folk med besked om otillräcklig utveckling. Det är orättfärdigt för Sids att möte konsekvensen av ännu en global miljökris som vi bidragit minimalt till, säger Palau en talesperson för 30 små öutvecklingsländer.

    Om det här bli sista förhandlingsrundan vad gäller avtalet återstår att se. EUs kommissionär Jessika Roswall skriver i ett inlägg på LinkedIn att EU och medlemsländerna hade större förhoppningar men ser också att avtalet är en bra grund för fortsatta förhandlingar.

    Återvinning löser inte problemet med plastavfall

    ”Bättre avfallshantering samt återvinning av plast är lösningen på plastproblemet.” Det menade oljestater som Saudiarabien och Ryssland vid de FN-förhandlingar i Genève om ett globalt plastavtal som Supermiljöbloggen berättat om i två artiklar under och efter förhandlingarna. Men återvinning är ingen lösning: många forskningsrapporter, senast från Göteborgs universitet, visar på riskerna med återvunnen plast.

    Vid FN-förhandlingarna hade bland andra EU, Australien, Kanada och flera länder i Afrika och Stillahavsregionen gått samman i en allians kallad High Ambition Coalition. Denna menade att produktionen av plast måste minskas och vissa farliga kemikalier i plast måste förbjudas med tanke på både miljön och människors hälsa. Oljestaterna å andra sidan ville inte begränsa plastproduktionen utan bara fokusera på lösningar i avfallsledet.

    Idag hamnar 90 procent av all plast på soptippar, i förbränningsugnar eller i naturen. Att mindre än 10 procent av all plast återvinns beror bland annat på plastens innehåll av farliga kemikalier som mjukgörande ämnen, flamskyddsmedel och färgämnen. Läget är visserligen bättre i ny plast, enligt Kemikalieinspektionen, men fortfarande finns det många ämnen som behöver åtgärdas eller utredas vidare. 

    Påverkade zebrafiskar

    I studien från Göteborgs universitet lät man zebrafiskar simma fem dagar i vatten där det legat pellets av återvunnen plast. Experimentet visade att ynglens fettomsättning och hormonreglering påverkades på ett sätt som kan förändra fiskens fysiologi och hälsa.

    Tidigare forskning har visat att vissa kemikalietillsatser eller föroreningar i plast är hormonstörande, och kan ha effekter på fertilitet och barns utveckling. Det finns också kopplingar till vissa cancerformer och störd ämnesomsättning, inklusive fetma och diabetes. 

    – Detta är det största hindret med idén om att återvinna plast. Vi vet aldrig säkert vilka kemikalier som kommer att hamna i ett föremål som tillverkats av återvunnen plast. Det finns också en betydande risk för att det sker en blandning av kemikalier som gör den återvunna plasten giftig, säger Bethanie Carney Almroth, professor i Göteborg och huvudansvarig för projektet om återvunna plaster, i ett pressmeddelande.

    Okända arbetsmiljörisker

    Kemikalieinspektionen anser därför att Sverige bör arbeta för att stärka kraven på information om plasters kemikalieinnehåll, utvärdera ämnen och föreslå regleringar för särskilt farliga ämnen inom EU. Det ska också startas forskning om arbetsmiljöriskerna för dem som ska syssla med att återvinna plast, ett område som är mycket lite känt.

    Att plast är svårt att återvinna har plastindustrin länge vetat om, men ändå har produktionen ökat. Företagen har också gjort kampanjer för att övertyga konsumenter och lagstiftare om att återvinning kan lösa problemet med plastavfall, enligt en rapport från Centre for Climate Integrity förra året.

    Av rapporten framgår att producenter som Exxon, Mobil, Du Pont och Dow investerat miljontals dollar i återvinning, inklusive marknadsföringskampanjer, skapade i syfte att forma konsumenters uppfattning om återvinning.

    Klimatanpassning i kommuner måste gå snabbare, visar stor undersökning

    Bil står nästan helt under vatten, vid en översvämning. Den visar vikten av klimatanpassning

    Kommunernas anpassning till ett varmare klimat blir för varje år en allt tuffare uppgift. Många mindre kommuner har knappt påbörjat arbetet, samtidigt som regeringen har dragit ned de blygsamma anslag som finns till samordning och stöttning för klimatanpassning. Men det görs vissa framsteg, visar en stor enkätundersökning gjord av Svensk Försäkring och Sveriges Miljöinstitut, IVL.

    Försäkringsbranschens intresseorganisation mäter och poängsätter tillsammans med IVL klimatanpassningsarbetet inom kommunerna sedan tio år tillbaka. Årets rapport är den sjunde i ordningen.

    Ett omfattande formulär skickades ut till samtliga 290 kommuner, som fått svara på en lång rad frågor om hur långt man kommit i inventering och kartläggning av specifika klimatrelaterade risker – som till exempel översvämningar och skred vid skyfall och liknande.

    Kommunerna behöver inte tvivla på att klimatanpassningens kostnader för dessa områden i hög grad blir deras huvudvärk. I regeringens klimatanpassningsutredning, som lades fram i maj i år, konstateras att ”kommunerna, inklusive kommunala företag, har en central roll i arbetet med klimatanpassning i och med sitt planmonopol och genom sitt ansvar för gator samt vatten- och avloppssystem.”

    Värmeböljor kräver planering för äldreboenden

    Undersökningen tar även upp vilka resurser man har för anpassningsarbetet och vilka styrdokument och program som tagits fram, liksom även vilka fysiska åtgärder, till exempel inom vatten och avlopp, som gjorts. Allt åsätts poäng enligt fastställd modell.

    Utöver den traditionella tekniska sektorn inom kommunerna, kommer planering och fysiska åtgärder för att skydda känsliga personer vid extrema värmeböljor att bli allt mer nödvändigt för kommunerna. De ansvarar ju för såväl äldres hälsa på äldreboenden, liksom för småbarnens på förskolorna. Staten har på senare år tydliggjort kommunernas ansvar, och enligt undersökningar som gjorts har en majoritet av kommunerna idag handlingsplaner för bättre beredskap vid värmeböljor.

    Två kommuner, Boden och Norrköping, uppnår i årets rapport de maximala 33 poäng som kan delas ut. Därefter följer bland andra Arvika, Lund, Uppsala, Helsingborg, Lomma och Göteborg med höga poäng.

    Norrköping, som toppat mätningarna två år i rad, har nått positionen genom att ha ett omfattande och systematiserat samarbete dels mellan de egna förvaltningarna, men också med både universitetet och statliga SMHI, enligt motiveringen. Konkreta investeringar för förbättringar inom olika kommunala anläggningar har även kommit igång.

    Anpassningsarbetet i Norrköping har exempelvis konkret inneburit att en centralt belägen å med potential att stiga kraftigt försetts med en omfattande invallning som förhindrar stora översvämningsskador på byggnader och infrastruktur. Ett annat exempel är att alla extremare väderhändelser och incidenter kartläggs och analyseras varje år med en särskild klimatstrateg som samordnare. Syftet är att göra rätt prioritering och val av åtgärder.

    97 kommuner har inte svarat alls

    Men rapporten visar också att väldigt mycket återstår. Medelpoängen bland de 193 svarande kommunerna är 17,5 poäng, en enda mer än året innan. Och bara något mindre än hälften av kommunerna har antagit och bestämt vilka direkta mål som man ska ha för anpassningsarbetet, konstaterar rapporten.

    97 kommuner har inte besvarat enkäten. I rätt stor utsträckning handlar det om mindre, mer glesbefolkade kommuner som ofta har svagare ekonomi.

    – Vi kan nog utgå från att de som inte svarat alls troligen inte kommit i gång alls heller, säger Staffan Moberg, Svensk försäkrings klimatanpassningsexpert till SMB.

    – Men vi vill inte skuldbelägga eller skamma med vår undersökning. Rapporten beskriver framförallt och visar vad de kommuner som hamnar högt i ranking gjort, som goda exempel och förebilder. Jag har stor förståelse för mindre kommuner med tuff ekonomi och bristande kunskap om dessa svåra frågor, betonar han.

    Drabbade kommuner är mest aktiva

    Enligt Staffan Moberg är det större kommuner, eller sådana som redan drabbats svårt av klimatrelaterade händelser, som är mest aktiva medan de mindre varken har personella eller ekonomiska resurser att arbeta med frågan.

    Regeringen har alltså betonat kommunernas viktiga roll – men samtidigt dragit ned anslagen till länsstyrelser och övriga berörda myndigheter för att samordna planeringen och inte minst bistå de resurssvagare kommunerna i anpassningsarbetet.

    Bantningen gjordes i 2023 års höstbudget och anges gälla hela treårsperioden, vilket SMB tidigare berättat om. Någon förklaring till varför planeringsarbetet nedprioriterats lämnades aldrig av klimatministern, trots frågor från medierna.

    – Vi har varit kritiska mot det beslutet, men vi har även kritiserat tidigare regeringar, betonar Staffan Moberg. Det har hänt för lite, och anpassningsarbetet måste börja nu. Det blir allt dyrare ju mer vi väntar.

    Exemplet Gävle visar vad följderna kan bli

    Försäkringsbolagens stora huvudvärk idag gäller vattenrelaterade skador från skyfall, där exemplet Gävle visade vilka stora belopp det kan handla om. Men genom metodiskt arbete, där kommuner lär av varandra, men även tittar bakåt vad som hänt vid tidigare översvämningar, kan mycket förebyggas, enligt Moberg.

    – På andra plats kommer problemet med stigande havsnivåer. Här är ännu mycket osäkert, men vi ser sedan 5-10 år tillbaka tecken på att processen kommer att gå mycket fortare än vad man trott tidigare. Vid nyproduktion bör det därför tas hänsyn till förväntade risker om drygt hundra år, då byggnaderna fortfarande ska kunna användas.

    Staffan Moberg säger avslutningsvis att det finns positiva förslag i regeringens klimatanpassningsutredning som han vill ta fasta på. Han nämner bland annat förslaget att kommunerna ska kunna få medfinansiering för förebyggande åtgärder av fastighetsägare som berörs (vilket också av naturliga skäl ses som ett kontroversiellt förslag från andra håll).

    – Låt oss hoppas på att många oklara regler kanske blir bättre och tydligare, och att det ska komma anslag till arbetet från statens sida.

    Förhandlingar om ett globalt plastavtal pågår

    Globalt plastavtal förhandlas i Geneve

    Just nu pågår avgörande FN-förhandlingar i Genève om ett globalt plastavtal. Under tio intensiva dagar samlas representanter från närmare 180 länder. Men djupa motsättningar  om avtalets innehåll gör utgången oviss.

    Plastföroreningar är en av vår tids största miljökriser. Varje år produceras över 460 miljoner ton plast globalt och uppskattningsvis 20 miljoner ton läcker ut i mark, sötvatten och hav vilket hotar både ekosystem likväl som människors hälsa. Plastavfallet förväntas nå över en miljarder ton till 2060. Det är en tredubbling sedan 2022 och kostnaderna för skadorna beräknas uppgå till fler biljoner. Det är den här verkligheten som är bakgrunden till att 180 länder nu, ännu en gång, försöker förhandla fram ett historiskt och rättsligt bindande plastavtal.

    Plastens hela livscykel sätts i fokus

    Det globala plastavtalet, kallat Global Plastic Pollution Treaty, syftar till att reglera hela plastens livscykel. Från design till produktion, konsumtion och avfallshantering. Målet är att införa obligatoriska regler som minskar plastproduktionen, begränsar skadliga kemikalier, säkerställer transparens och stödjer en övergång till en cirkulär hantering som inte bygger på ständig plastavfallsgenerering.

    Arbetet med att ta fram ett plastavtal inleddes i mars 2022 på den femte sessionen av UNEA, FN:s högsta beslutande miljöorgan, när 175 närvarande länder antog en resolution för att anta avtalet. En mellanstatlig förhandlingskommitté (INC) bildades för att utarbeta avtalet och leda förhandlingarna.

    Förhandlingarna har gått trögt

    Plastföroreningar har förödande konsekvenser för hav, floder, jordar, djurliv och människor. Mikroplaster tränger in i näringskedjan, kemikalier kopplade till plast utgör direkta hälsorisker och plast bidrar till koldioxidutsläpp, främst i produktionen. Upp till 4 procent av de globala utsläppen är kopplade till plastens hela livscykel. De ekonomiska kostnaderna för dessa skador är stora och förutses nå 281 miljarder år 2040.

    Sedan 2022 har INC hållit fem möten. Det senaste innan de nuvarande förhandlingarna drog igång i Genève ägde rum i Busan, Sydkorea, i december 2024. Då lyckades man inte slutföra avtalet. Den nuvarande sessionen som pågår fram till 14 augusti kallas av vissa för sista chansen att nå en överenskommelse. Rent formellt kan förhandlingarna fortsätta även efter den 14 augusti, och hur långt ifrån varandra de olika länderna står då kommer vara avgörande för avtalets framtid.

    Därför körde avtalet fast

    Förhandlingar har under de tidigare sessionerna stött på patrull på grund av grundläggande meningsskiljaktigheter mellan länder. En av de största skiljelinjerna gäller huruvida bindande begränsningar ska införas på plastproduktion eller om avtalet bara ska fokusera på avfallshantering och återvinning. Flera länder som gått samman i en allians kallas High Ambition Coalition (HAC). Där finns bland andra EU, Australien, Kanada, flera afrikanska länder och Stillahavsnationer, som förenas i målet att stoppa all plastförorening till år 2040. De menar att en minskning av produktionen är avgörande för att hantera problemen kopplade till plast på ett effektivt sätt. På andra sidan finns oljestaterna, som till exempel Saudi Arabien och Ryssland som motsätter sig detta och vill se ett fokus på avfallsfrågan och som argumenterar att det skulle innebära stora ekonomiska konsekvenser.

    En annan skiljelinje handlar om användandet av farliga kemikalier i produktionen av plast. HAC vill inkludera strikta förbud och restriktioner mot vissa kemikalier som bedömts skadliga för mänsklig hälsa eller för miljön. De menar att utan sådana restriktioner skulle avtalet bli ineffektivt. Oljestaterna å sin sida är tveksamma till sådana restriktioner med argumentet att det skulle störa industrin och vill istället även här att man fokuserar på lösningar i avfallsledet.

    Finansieringen av avtalet är också en skiljelinje. Många av utvecklingsnationerna uttryckte oro inför sin förmåga att genomföra åtagandena i avtalet utan tillräckligt ekonomiskt och tekniskt stöd. De vill se mekanismer för att underlätta tekniköverföring och finansiering av insatser. De rika länderna var däremot tveksamma till att lova omfattande resurser innan en tydlig handlingsram inom avtalet kommit på plats.

    Oljestaterna står för det största motståndet

    Starkast motstånd kommer från stora olje- och plastproducerande länder, som menar att restriktioner på plastproduktionen hotar deras ekonomiska intressen kopplade till fossila bränslen. Dessa länder föredrar ett frivilligt eller enklare avtal med fokus på återvinning snarare än produktionsbegränsningar. Ett starkt lobbyarbete från fossil- och petrokemiska industrier anges också som en stark orsak till att ambitionerna i förhandlingarna försvagas. I Genève finns det över 234 lobbyister från olje-. petroleum och plastindustrin, tillsammans är de fler än delegaterna från de 27 EU länderna tillsammans. Undersökningar har visat att lobbyisterna även finns i ländernas delegationer, till exempel de från Egypten, Kina, Iran och Chile.

    Trots kvarstående skillnader finns en försiktig optimism att förhandlingarna under dessa dagar i augusti 2025 kan leda till ett avtal. Då utkastet är mer omfattande och har starkare politiskt stöd än tidigare.

    Viktig EU-dom hindrar avverkningar under häckningstid -även i Sverige

    Bild på större hackspett

    I Sverige tutar skogsindustrin på med avverkningar även under häckningstiden sedan länge. Trots att vi lyder under EU:s fågeldirektiv. Men en skärpning verkar vara på gång, konstaterar Leif Öster i veckans krönika efter att ha nosat upp en färsk EU–dom. Nu kan det bli som i Tyskland, där avverkningar är förbjudna under vår och sommar.

    KRÖNIKA EU:s lagstiftning kräver sedan tidigare ett strikt skydd för fåglar. I en ny EU-dom härom dagen, den 1 augusti 2025 tydliggörs lagen. För att inga fåglar ska skadas eller dödas av skogsbruket krävs nu kvalificerade fågelinventeringar inför alla avverkningar som planeras ske under häckningstid.  Dessutom ska en försiktighetsprincip gälla. Vid osäkerhet ska inga avverkningar göras. Domstolsbeslutet tolkas nu av duktiga jurister, men troligen innebär det nya beskedet att vissa avverkningar under häckningstid, är helt förbjudna.

    EU:s fågeldirektiv (2009/147/EC) är unionens första regelrätta naturlagstiftning. Direktivet är bindande för medlemsstaterna. Därför tillämpar exempelvis Tyskland redan avverkningsförbud under vår och sommar. Även Finland har ambitionen att minska avverkningar under den aktuella tiden. Det svenska skogsbruket vill absolut inte att direktivet ska gälla i vårt land.

    Kan bli både skärpning och lättnader

    Några dagar innan EU-domen, hade den svenska regeringen meddelat att man vill se mer ”ändamålsenliga bestämmelser för nationell fridlysning”. I en PM förklarar regeringen att fridlysning av arter ska både kunna mildras eller skärpas. Naturvårdsverket får nu uppdraget att lämna förslag.

    På en presskonferens menar miljöminister Romina Pourmokhtari att orkidén knärot är ett exempel på en art som inte behöver ha strikt skydd för varje individ. Men hon pekar också på att andra arter kan få ett starkare skydd än idag.  Detta innebär i klartext att alla de som hoppats på lättnader av vissa vanliga arter, kanske kommer att få sin önskan uppfylld. Men priset blir skarpare skydd för alla andra arter.

    När det gäller just skydd av fåglar finns idag ett svenskt undantag för jakt. Detta undantag vill regeringen ha kvar.  Däremot signalerar regeringen i sin PM inget önskemål att häva EU:s allmänna fridlysning av fåglar. Regeringens enkla analys är förmodligen att väljarkåren aldrig skulle acceptera att ugglor, hackspettar och ovanliga rovfåglar blir fredlösa.  LRF är missnöjda och vill däremot ha lättnader.  

    Rimligt om staten bistod med kunskap

    Sammantaget tydliggörs nu allt mer skogsägarnas kunskapskrav enligt miljöbalkens 2 kapitel, 2 paragraf. Lagkravet är att skogsägaren ska ”skaffa sig den kunskap som behövs …för att skydda … miljön mot skada eller olägenhet”.   

    Personligen anser jag att det är orimligt att enskilda skogsägare ska ha detta kunskapskrav på sig.  Men skogsnäringen och LRF har sig själva att skylla som systematiskt har motarbetat och stoppat statliga inventeringar av höga naturvärden. Jag menar att det är statens verkliga uppgift att stötta skogsägare med kunskap. För utan den kunskapen kommer skydd av värdefulla skogar fortsätta vara brandkårsutryckningar i samband med avverkningsanmälningar. Och det blir inte bra för någon. Allra minst för oss skogsägare

    Ideella inventerare förhindrar olagliga avverkningar i Västerbotten

    Det är trettio grader varmt i Västerbottens inland, och i princip myggfritt med norrländska mått mätt. Naturvänner, artnördar och biologer springer efter skogsbolagen med lupp under en veckas tid i Västerbotten. En av dem är SMB:s Alva Danielsson, som rapporterar och reflekterar om ett viktigt – och tyvärr nödvändigt – ideellt initiativ i kampen för att rädda skogarnas mångfald.

    Det är den årliga Forskningsresan som anordnas av Naturskyddsföreningen och Skydda skogen. Här är det ingen som har förtroende för att skogsbolag och statliga aktörer gör sitt jobb rätt, och det är inte konstigt när naturvännerna gång på gång möts av olagliga avverkningsanmälningar, och i flera fall redan avverkad skog.

    En av deltagarna gör sin fjärde forskningsresa i år, och berättar att gruppen baserar allt arbete på fakta. Vi inventerar arter för att sedan kunna visa upp att skogarna har ett värde och biologisk mångfald som måste skyddas, och använder underlaget för att kommunicera med bolagen och myndigheter, säger hon.

    Gruppen har på förhand rekat ett antal avverkningsanmälningar i området som torde hysa höga naturvärden, och borde således inte bli avverkade över huvudtaget. Naturskog kallas skogar som inte har påverkats av modernt skogsbruk, alltså kalavverkning, och därför har en lång kontinuitet. Forskningsresan startade för 30 år sedan med bevarandet av dessa skogar i sikte.

    Behovet fanns då och det är ännu starkare idag. De sista naturskogarna måste skyddas.

    Det fragmenterade västerbottniska landskapet

    Rallarrosen har just slagit ut och kalhyggena lyser rosa. Vi åker ut till några avverkningsanmälningar som enligt kartanalyser har potential att hysa rödlistade arter. Gruppen sprider sig i gransluttningen. “Här är det knärot!” ropar någon. En annan har stannat vid några granlågor – döda liggande träd – och tittar med en spegel efter intressanta vedsvampar.

    Totalt har vi 9,4 procent skyddad skogsmark i Sverige, varav dryga sex procent utgör produktiv skog. Det finns flera experter och FN-ramar som indikerar att mer måste göras. Överenskommelsen från COP15 som går under konventionen om biologisk mångfald pekar på 30 procent skyddade terrestra ekosystem till år 2030. Här är det också viktigt med sammanhängande ytor, till skillnad från de utspridda, små skyddade områden vi har idag, och dessutom ett erkännande och respekterande av urfolksrätt på dessa landområden.

    På fem år har vi alltså mycket kvar att göra. Men istället för att spara de sista naturskogarna som skulle vara lämpliga i ett sådant skydd, verkar de avverkas i allt snabbare takt.

    De flesta naturskogar är redan avverkade i Västerbotten. Foto: Alva Danielsson

    En av arrangörerna för årets forskningsresa, Isac Enetjärn, bor själv i Västerbotten. Han berättar att deltagarna åker till de fickor av naturskog som finns kvar. Landskapet i Västerbotten är oerhört fragmenterat. Vi försöker hitta konnektiviteten, alltså där det finns möjlighet för arter att sprida sig. I den här trakten finns det några större områden kvar, men inte länge till, säger han och syftar till den höga avverkningstakten av just dessa skyddsvärda skogar.

    Satellitbild över Fredrika-Bjurholm, Västerbotten. Gult är områden som avverkats de senaste 25 åren, medan orange och rött är befintliga avverkningsanmälningar. Kartbild från Skogsmonitor.

    ”Svårt att få stopp utan domstol”

    Inventeringsgruppen står plötsligt på ett kalhygge, mitt i den avverkningsanmälan som fortfarande skulle varit gammal granskog. De sista hektaren är borta, avverkade i maj i år enligt satellitbilder. Resterande skog är intakt och vi hittar så många knärotsplantor att vi nästan trampar på dem. Men i avverkningsanmälan nämns inga knärotfynd inom det markerade området. Markägarna har antingen inte inventerat, eller aktivt undanhållit information – vilket i båda fall kan utgöra brott enligt Miljöbalkens kunskapskrav.

    En del av avverkningsanmälan var redan kalhuggen när inventerarna kom dit. Foto: Alva Danielsson

    Den kvällen åker datorerna kvickt fram för att skriva en överklagan till Mark- och miljödomstolen, i hopp om att rädda de kvarvarande hektaren. Två dagar senare kommer beskedet: interimistiskt förbud. En avverkning skulle vara en oåterkallelig åtgärd, heter det i Mark- och miljödomstolens skäl för beslut. Här är förekomsten av knäroten central – den fridlysta orkidén med oansenliga bladrosetter och små vita blommor. Lätt att missa bland blåbärsriset, men avgörande för inventerarna i Västerbotten när det kommer till att rädda skog.

    Ett alternativ till att överklaga är att begära tillsyn från Skogsstyrelsen, som då ska titta på den planerade avverkningen. Idag får avverkningsanmälningar ett automatiskt godkännande efter sex veckor, vilket gör att myndigheten i många fall aldrig fattar aktiva beslut kring vad som får avverkas.

    Isac Enetjärn har märkt att Skogsstyrelsen ofta inte hinner titta på tillsynsbegäran innan skogen huggs ned, eftersom deras resurser är så knappa. Som rättsläget ser ut idag är det svårt att få till ett stopp på olagliga avverkningar utan att gå till domstol, förklarar han. Beprövad erfarenhet visar att domstol är den snabbaste vägen.

    Bråk om den fridlysta orkidén

    Knäroten växer i skogar som är över 120 år gamla, och har minskat med en tredjedel år 1999-2019 enligt Riksskogstaxeringen. Den är fridlyst och rödlistad som sårbar (VU). När privatpersoner och miljöorganisationer i större utsträckning börjat rapportera in knärot för att kunna hindra att värdefulla skogar skövlats vill nu regeringen se över dess skydd för att lättare kunna genomföra exploateringar.

    Den fridlysta orkidén knärot är rödlistad som sårbar i Rödlistan från år 2020. Foto: Alva Danielsson

    Philipp Weiss, skogssamordnare på Naturskyddsföreningen i Dalarna, säger till tidningen Syre att regeringens agerade är pinsamt och att det är uppenbart att man försöker skydda de ekonomiska särintressena i skogsbruket.

    Ska skogsbruket stå eller falla på en liten orkidé? Eller om vi vänder på frågan: ska skyddet av våra sista skogar stå eller falla på en liten orkidé?

    I dagens avverkningstakt kommer kontinutetsskogarna att vara borta år 2070 – då har allt omvandlats till planterade skogar. Dessa skogar är husrum för över 2000 rödlistade arter, där avverkning är den största orsaken till arternas hotade status. I det korta tidsfönstret vi har för att klara Parisavtalet och undvika oåterkalleliga klimateffekter ger minskad avverkning den största klimatnyttan.

    Västerbottens sista skogar, alltså de sista naturskogarna, måste stå kvar.

    Våra folkvalda politiker och skogsindustrin måste kunna se en större problembild än en fridlyst orkidé.

    Garnlaven indikerar lång kontinuitet i skogen och är rödlistad som nära hotad. Foto: Alva Danielsson

    Kyrkligt nätverk anmäler sabotage av skogsutredningen

    En mindre grupp jägmästare och förtroendevalda inom Svenska kyrkan manipulerade hela remissprocessen kring den stora skogsutredningen. Remissvaren från ett stort antal stift påverkades till att bli mer negativa på grund av otillbörliga och osakliga skuggutredningar. Det hävdar nu Nätverket för hållbart skogsbruk i en omfattande anmälan till kyrkostyrelsen.

    Skrivelsen utgör en svidande anklagelseakt som banar väg för nästa etapp i striden om hur Svenska kyrkan ska hantera sina skogar. I höst väntar kyrkomötets slutliga ställningstagande om huruvida kyrkan ska anträda och visa andra aktörer vägen till ett skonsammare skogsbruk.

    SMB har i en lång artikelserie under våren skildrat de många uppseendeväckande turerna efter att skogsutredningen lades fram i höstas – se länksammanställning här.

    I början av juni antog kyrkostyrelsen ett kompromissförslag om hur utredningen skulle besvaras. Vid presentationen kunde SMB rapportera om god stämning och det talades om en bra kompromiss. Men redan då var det uppenbart att striden mellan traditionalister med skogsindustriellt synsätt och krafter som vill att kyrkan ska gå en annan väg kommer att fortsätta.

    Bifogar 17 bilagor med stöd för anklagelserna

    Gruppens tio undertecknare, som utgörs av förtroendevalda, medlemmar och anställda, skriver i huvudbrevets slutkläm att de bland annat kommer från stift som ”agerat olämpligt och i strid med gängse demokratiska spelregler.”

    Skrivelsen innehåller hela 17 bilagor med mängder av citat från mejlkorrespondens – varav en del hämtat från SMB:s stora granskning – och annan dokumentation som anses visa ett manipulativt beteende från vissa stiftsjägmästare och egendomschefer, samt förtroendevalda inom egendomsnämnderna.

    Centralt i anklagelsen är att dessa tagit fram så kallade ”skuggutredningar” med helt andra utgångspunkter än den officiella skogsutredningens. Utredningar med orimliga och osakliga beskrivningar av vad de officiella förslagen skulle leda till, enligt nätverket.

    Nätverket har även gjort en stor egen genomgång av hur de 13 stiften besvarat skogsutredningens förslag om bland annat ökad fredning av bestånd och kraftigt minskad kalavverkning. De åtta stift där skuggutredningarna utgjorde det huvudsakliga underlaget för att ta ställning, lämnade väsentligt mer negativa svar än de övriga, som inte använde dessa. Mönstret finns även bland församlingar.

    ”Förslaget till svar hade kunnat bli mindre urvattnat”

    ”När kyrkostyrelsens förslag till kyrkomötet kom den 11 juni var det i mångas ögon lamt och urvattnat. Om remissprocessen hade fått ha sin gång med respekt för den kyrkliga demokratins grundprinciper hade förslaget med stor sannolikhet blivit annorlunda” hävdar man i sin skrivelse.

    Ett av de starkaste försvarsargumenten från de som initierade och distribuerade skuggutredningarna har varit att materialet tagits fram med vetenskapliga utgångspunkter och presenterar resultat som är gjorda av forskare vid SLU, Sveriges lantbruksuniversitet.

    SLU tar inte ansvar för resultaten i skuggutredningarna

    Intressant nog lägger nätverket fram dokument som motsäger påståendet. Ansvarige prefekten på SLU:s enhet för skoglig resurshushållning betonar i ett mejl att SLU:s ansvar för materialet är begränsat: ”Uppdragen utförs av oss men SLU har inte specificerat skötseln i scenarierna och ansvarar inte för resultaten.”

    En av undertecknarna, kyrkomedlemmen Birgit Nielsen i Göteborg, gjorde tillsammans med en annan medlem en liknande anmälan i vintras till kyrkostyrelsen, vilket SMB berättade om. De anmärkte på hur Göteborgs stift hanterat remissarbetet, bland annat att man släppt fram de så kritiserade skuggutredningarna och låtit dessa utgöra underlag. Alltså i mycket samma kritik som framförs nu.

    Men kyrkostyrelsen befattade sig inte med materialet och avvisade er begäran om att utreda saken. Vad är skillnaden den här gången?

    – Vår begäran avvisades med motiveringen att kyrkostyrelsen inte har bestämmanderätt över ett stift. Skillnaden nu är att vi tydligt visar att de här manipulativa åtgärderna från Ensos sida har fått nationell påverkan. Många stifts remissvar har färgats av de här felaktiga underlagen.

    Vad är ni ute efter med er anmälan?

    – Att kyrkostyrelsen reder ut vad som hänt och röjer upp så att vi kommer vidare och ser till att detta inte sker igen. Dessutom är det viktigt att det klargörs vilka som ligger bakom. Jag bedömer att det är en mindre grupp, och många kan känna sig påhoppade utan att det finns fog för det.

    – Dessutom är det självklart vår förhoppning att ledamöterna på  kyrkomötet blir varse vad som hänt. Det är ju de som har sista ordet hur skogsutredningens förslag ska genomföras. Och här finns ju nu ett antal motioner i linje med skogsutredningens förslag– och med vårt material i bagaget hoppas vi att man genomskådar Ensos skugganalyser och diskuterar vad utredningen faktiskt föreslår för att ställa om kyrkans skogsbruk, betonar Birgit Nielsen.

    Fler svenskar flyger – men inte som före pandemin

    Svenskarna flyger alltmer igen. Under juli månad ökade utrikesresandet med 2 procent, och inrikesflygandet med 7 procent, jämfört med juli förra året. Det visar ny statistik från Swedavia.

    Under juli månad tog nästan var tredje svensk, 3,3 miljoner resenärer, flyget från någon av Swedavias tio flygplatser. De flesta, 2,4 miljoner, flög från Arlanda. Inrikesflyget ökade mest vid flygplatserna i Umeå, Luleå Airport och Kiruna. Det skriver företaget i ett pressmeddelande.

    Som svar på ökad efterfrågan öppnade 15 nya flyglinjer, många till olika charterdestinationer.

    Jämfört med 2019, före Covid19-pandemin, flyger vi dock fortfarande mindre. Totalt ligger flygandet på 88 procent av dåvarande nivåer. Vi flyger faktiskt drygt 40 procent mindre inrikes, medan utrikesflygandet är uppe i 96 procent, jämfört med före pandemin.

    Swedavia gör ingen analys av varför svenskarna flyger mer igen, men sannolikt spelar det in att flygskatten skrotades den 1 juli.

    EU vill stryka finansieringen till sitt största miljöprogram

    EU står inför stora förändringar i sin långtidsbudget för 2028–2034. En av förändringarna som fått kritik gäller LIFE-programmet, EU:s största och enda dedikerade fond för miljö- och klimatprojekt. Förslaget om att integrera LIFE i en bredare fond har väckt oro bland miljö- och klimatengagerade i Europa.

    EU-kommissionen har nyligen presenterat sitt förslag till EU:s långtidsbudget för åren 2028–2034, den så kallade Multiannual Financial Framework (MFF). Här fastställer EU hur över 22 000 miljarder svenska kronor fördelas mellan olika politikområden under en sjuårsperiod. Budgeten påverkar i praktiken allt från jordbruk och forskning till klimatinsatser och miljöskydd.

    EU skrotar LIFE-programmet

    En central del av budgetförslaget och som oroar många är vad som kommer hända med LIFE-programmet. LIFE har sedan början av 1990-talet varit EU:s enda större program med exklusivt fokus på miljö och klimat. Det har möjliggjort stöd till tusentals projekt som räddar natur, bromsar klimatförändringar och stärker civilsamhällets roll i den gröna omställningen.

    I förslaget till ny långtidsbudget planerar EU-kommissionen att avskaffa LIFE som ett eget program. Istället ska delar av LIFE slås ihop med en ny, bredare fond som kallas European Competitiveness Fund (Europeiska konkurrenskapsfonden). Denna fond fokuserar på att stärka industrins konkurrenskraft och innovation inom områden som artificiell intelligens (AI), rymdteknik och grön teknologi.

    Kritik från både miljöorganisationer och forskarsamhälle

    Kritiken mot denna förändring är skarp och kommer från flera håll. WWF Europa lyfter fram att den nya fondens struktur riskerar att splittra program och insatser, och att sammanslagningen med andra delar riskerar att göra resultatet fragmenterat och verkningslöst. Tycho Vadermaesen, policychef på WWFs europeiska kontor säger:

    Genom att demontera och slå ihop det riktade, dedikerade och framgångsrika finansieringsstödet från dagens LIFE-program till två stora pelare i den nya MFF, som förväntas leverera på en lång lista av mål utan tydlig prioritering, riskerar kommissionen att sluta finansiera viktiga natur- och klimatåtgärder.

    Ytterligare kritik kommer från forskarsamhället. Organisationen The Guild, som samlar flera ledande europeiska forskningsuniversitet, varnar för att en fond med starkt fokus på snabba industriella resultat kan göra den fristående och nyfikenhetsdrivna forskningen mer sårbar och kortsiktig. Något den menar hotar universitetens viktiga roll i Europas forskningslandskap.

    För att stärka den europeiska ekonomin föredrar kommissionen därför en förenklad budget, med en konkurrensfond i centrum. Den största delen av forskningsfinansieringen skulle placeras där, tillsammans med initiativ såsom EU:s digitala infrastruktur. Med viktiga finansieringsbeslut fattade av kommissionsordföranden Ursula von der Leyens innersta krets kan prioriteringar för utgifterna skifta från år till år, beroende på politiska behov och praktiskt hänsyn, skriver Anton Muscatelli i en kommentar på The Guilds hemsida.

    Naturen riskerar att få stå tillbaka

    När EU-kommissionen slår ihop miljöinvesteringar med bredare industriprioriteringar, riskerar det att minska uppmärksamheten och resurserna för miljö- och klimatinsatser. Det kan således bli svårare att trygga långsiktigt och förutsägbart stöd till viktiga miljöprojekt och civilsamhället, som ofta är drivande i miljöfrågor runtom i Europa.

    Det finns en verklig risk att biologisk mångfald kommer att hamna i skymundan till förmån för industriella prioriteringar som kan presenteras som gröna investeringar,” sa Ester Asin, direktör för WWF:s europeiska kontor till tidningen POLITICO.

    Miljöorganisationer och andra experter varnar för att detta är en nedmontering av ett av EU:s starkaste verktyg för miljöskydd och klimatåtgärder. En sådan förändring kan försvaga möjligheterna att växla upp arbetet i rätt tid för att möta klimatutmaningarna. Men miljökommissionär Jessika Roswall delar inte kritiken:

    Jag tycker faktiskt att den här budgeten ser på det på ett helhetsmässigt sätt. Vi har många miljölagstiftningar som är riktigt bra, men nu behöver vi också leverera resultat, och den här budgeten tar faktiskt just itu med det, sa hon till POLITICO.

    EU slår ner på lågprisimport från nätjättar

    E-handelns baksida blir allt tydligare med lågprisimport från nätjättar av undermåliga produkter, farliga kemikalier och växande avfallsmängder i centrum. Nu föreslår Europaparlamentet åtgärder för att stoppa inflödet av lågvärdesvaror från nätplattformar utanför EU.

    Varje dag skickas ungefär tolv miljoner småpaket till EU från länder utanför unionen och många av dem kommer från populära nätplattformar som Temu, Shein och Wish. Problemet är att många av dessa produkter inte uppfyller EU:s säkerhets- och miljökrav. De kan innehålla skadliga kemikalier som är förbjudna inom EU. Exempel på sådana varor är allt från leksaker och elektronik till smycken och kosmetika. Dessa produkter kan vara direkt farliga för vår hälsa och dessutom skadliga för miljön när de slängs eller återvinns på fel sätt.

    Problemet förvärras av att dessa varor ofta importeras som så kallade lågvärdespaket med ett värde under 150 euro. Just den gränsen innebär idag att produkterna kan komma in i EU utan att tullavgift behöver betalas. Det gör att många försändelser slipper ordentliga kontroller och regler, vilket i praktiken leder till att handeln pågår nästan helt oreglerat. Det drabbar både miljön, eftersom farliga och kortlivade produkter sprids och ökar avfallet, samt europeiska konsumenter som riskerar att köpa osäkra varor. Dessutom missgynnas de företag inom EU som följer reglerna för miljö och hälsa.

    EU vill se ny politik för hållbar e-handel

    För att komma till rätta med problemen vill Europaparlamentet nu stänga de kryphål som gör det möjligt för undermåliga produkter att komma in i unionen. I juli 2025 röstade parlamentet igenom flera förslag som en del av en översyn av EU:s tullkodex. Här är några av de viktigaste åtgärderna:

    • Avskaffad tullbefrielse för varor under 150 euro. Det innebär att även små paket framöver ska kunna beläggas med tullavgift för att motverka systematisk undervärdering och smitning från regler.
    • En administrativ avgift på två euro per paket från länder utanför EU. Denna avgift ska täcka kostnader för tull- och marknadskontroll och också bidra till minskad överkonsumtion.
    • Krav på att utländska e-handelsföretag använder lager inom EU. Det gör det enklare att kontrollera produkter innan de når konsumenterna och kan minska behovet av många små transporter.
    • Digitalisering av tullen med hjälp av ny teknik som artificiell intelligens (AI) . Det ska underlätta och snabba upp identifieringen av riskprodukter.

    Miljöfarlig slit-och-släng dominerar e-handeln

    Miljö- och hållbarhetsperspektivet är ett centralt perspektiv i frågan om e-handelns snabba tillväxt. Många av de produkter som importeras i stora mängder via lågt prissatta nätplattformar är ofta tillverkade under dåliga arbetsvillkor, av material med låg kvalitet och har kort livslängd. Detta bidrar till ett växande avfallsberg i Europa, samtidigt som de många små transporterna, ofta med flyg eller andra fossilbaserade fraktlösningar, ger ökade utsläpp av växthusgaser.

    Alltför många varor kommer dessutom in på den europeiska marknaden utan att genomgå tillräckliga kontroller. Det äventyrar konsumentsäkerheten och slår hårt mot de företag som följer EU:s regelverk, säger Salvatore De Meo (EPP, Italien), ansvarig för Europaparlamentets rapport om lågvärdesimport via e-handel.

    Samtidigt pågår ett viktigt arbete inom EU för att stärka miljölagstiftningen kopplat till konsumtion och företags ansvar, där två regelverk är särskilt betydelsefulla. Det första är ekodesigndirektivet (ESPR), som ställer krav på att varor ska ha god energiprestanda, hög hållbarhet och vara reparerbara för att minska miljöpåverkan under hela produktens livscykel.

    Det andra är Green Claims-direktivet, vilket syftar till att införa strängare regler för vilka miljöpåståenden företag får göra om sina produkter och tjänster. Målet är att stoppa så kallad ”greenwashing”, alltså när företag ger vilseledande eller överdrivna intryck av sina produkters miljövänlighet.

    Dock befinner sig Green Claims-direktivet i ett politiskt stoppläge sedan juni 2025 då förhandlingarna avbröts efter att Europeiska kommissionen signalerat att förslaget kan komma att dras tillbaka. Även om direktivet inte formellt har avskrivits finns för närvarande stor oenighet inom EU:s institutioner, vilket gör att det ligger på is samtidigt som det finns en vilja att återuppta och omarbeta förslaget för att hitta lösningar.

    EU:s e-handelsreform ett steg mot hållbar konsumtion?

    E-handeln fortsätter att växa, men för EU behöver spelreglerna uppdateras för att bättre möta miljö- och konsumentskyddskraven. Med de nya förslagen lägger EU grunden för ett tryggare, mer rättvist och mer miljöanpassat handelssystem som kan minska riskerna med den snabba och oreglerade e-handeln från länder utanför unionen.

    Om reformerna går igenom i ministerrådet och blir lag väntas de börja gälla successivt från 2028. Det innebär att lagen inte träder i kraft fullt ut samtidigt utan istället kommer olika delar att implementeras steg för steg under en period. Detta gör det möjligt för myndigheter, företag och andra berörda parter att anpassa sina rutiner och system i lugn takt och säkerställa att kraven verkligen efterlevs i praktiken.

    ← Tipsa!

    Tipsa oss

    Har du något du tror vi missat och kanske borde skriva om? Vi tar tacksamt emot alla tips du kan bidra med. Maila direkt till tips@supermiljobloggen.se eller fyll i formuläret nedan.