Stötta SMB
Du kan trycka Shift + S för att få fram sökfältet när som helst och Esc för att stänga det.
Tryck ENTER för fler resultat, då kan du även förfina din sökning.
    Stäng

    Två tunga klimatreportrar lämnar Dagens Nyheter

    Posted on by Lisa Jacobson

    Klimatreportern Alexandra Urisman Otto lämnar DN efter nästan tio år, och anger att ”åsidosättande av klimatkrisen” är ett skäl. I maj sade även grävande reportern Lisa Röstlund, som bland annat bevakat skogsfrågor, upp sig från tidningen.

    Alexandra Urisman Otto går nu till en tjänst som redaktionschef på den nystartade tidningen GAD, som startats av den profilerade krigsreportern Magda Gad. I ett uttalande på sociala medier skriver Alexandra Urisman Otto att hon har DN att tacka för mycket, men hon skriver också:

    Samtidigt har jag de senaste åren sett allt tydligare hur jag har varit en del av de etablerade mediernas svek. Vi har misslyckats med att skildra världen i dess mest avgörande skeden. Det har märkts extra tydligt under folkmordet i Gaza, men också i hur klimatkrisen hela tiden åsidosätts, även av de medier som säger sig prioritera den.

    Hon menar att det inte handlar om enstaka fall utan om ett systemfel i de journalistiska organisationerna som gör stor skada. För SMB förtydligar Alexandra Urisman Otto:

    – Det handlar om att vi har misslyckats med att ha den bästa tillgängliga vetenskapen som utgångspunkt i vår journalistik. När det blev pandemi förflyttades all journalistisk verksamhet till en helt ny spelplan – över en natt. Motsvarande förflyttning i relation till klimatkrisen är akut nödvändig men syns inte hos något etablerat mediehus. Vad vi än skriver om måste vår bottenplatta vara det faktum att mänskligheten med stormsteg är på väg ut ur det som forskare kallar för livets korridor – det snäva temperaturspann som vi vet möjliggör mänsklig civilisation, skriver hon i ett textmeddelande.

    Klimatet prioriterat område enligt DN

    Tidningen Syre har bett Dagens Nyheter bemöta kritiken mot de etablerade medierna och fått en kommentar via SMS:

    Klimatjournalistiken är ett av våra prioriterade områden på redaktionen. Vi har en särskild klimat/vetenskapsredaktion på Dagens Nyheter som bevakar på frågan och har nyligen anställt Staffan Lindberg som grävreporter, som redan har gjort granskningar i ämnet, skriver Matilda E Hanson, biträdande redaktionschef på DN, till Syre.

    Alexandra Urisman Otto fick 2021 Aftonbladet Klimatjournalistpris (som 2025 gick till Supermiljöbloggen och ETC för avslöjanden om oljelobbyn och Timbro) för sin skarpa analys. Tillsammans med kollegan Lisa Röstlund släppte hon i mars i år boken Att låta världen få veta : handbok i klimatjournalistik.

    Klimat och exploatering av människor hänger ihop

    I maj sade även Lisa Röstlund, prisbelönt grävreporter, upp sig från DN för en tjänst hos sin tidigare arbetsgivare Aftonbladet. Hon har skrivit flera andra böcker, bland annat Skogslandet om den svenska skogsindustrin, och nyutkomna Norgeparadoxen om grannlandets mörka baksida – fossilindustri.

    Lisa Röstlund poängterar att klimatkrisen inte går inte att bryta ut från andra samhällsstrukturer, från all typ av exploatering av mark och människor.

    – Hur ska vi kunna få människor att vilja rädda mänskligheten genom att först och främst rädda de som nu lever i frontlinjen av konsekvenserna av våra utsläpp, om vi inte journalistiskt erkänner ett uppenbart folkmord, exempelvis? När man inte känner att journalistiken är verkligt fri att skildra helheten så måste alla som har privilegiet att ha råd med mod försöka förändra, på alla sätt vi kan, skriver hon till Supermiljöbloggen.

    Hopp för Amazonas – kraftig minskning av avskogning i Colombia

    Posted on by Anna Nyquist

    Avskogningen i Colombia har minskat med 33 procent under början av 2025 – den lägsta nivån på tio år. Minskningen kopplas till ökad statlig närvaro, militära insatser, samarbete med lokala grupper och ursprungsbefolkningar, samt internationellt klimatsamarbete. Samtidigt har regeringen skärpt sin miljöpolitik och prioriterar nu skydd av natur och klimat tydligare än tidigare. Tillsammans ger detta nytt hopp för Amazonas och Colombias rika ekosystem.

    Colombia har den fjärde största skogsytan i Sydamerika, efter Brasilien, Peru och Bolivia. En stor del av landets skogar ligger i Amazonas – världens största regnskog. Amazonas fungerar som en gigantisk “koldioxidslukare” där träden tar upp koldioxid ur luften, vilket bromsar klimatförändringarna.

    Men Colombias skogar gör mer än så. Precis som övriga Amazonas och skog i allmänhet hjälper de till att skapa regn, vilket är livsviktigt för jordbruk och färskvatten. Rötterna håller även jorden på plats, så att den inte sköljs bort av regn. Därför skyddar skogen mot negativa effekter av jordskred och översvämningar.

    Landet tillhör även världens mest artrika länder med cirka 63 300 registrerade arter av växter och djur, varav omkring 8 800 är unika. Landet har världens rikaste fågel- och orkidéflora och rankas globalt tvåa för mångfalden av växter, amfibier och sötvattensfiskar

    Men skogen hotas – varför försvinner den?

    Trots att Colombias skogar är så viktiga, försvinner stora delar varje år genom så kallad avskogning. Det betyder att skogen huggs ner och ersätts med något annat – till exempel betesmark för kor eller odlingar. Orsakerna är flera, men kan sammanfattas med praktiska behov, långvariga konflikter och oklara maktförhållanden.

    Det första, praktiska behov, grundar sig i att många människor i Colombia lever på jordbruk. För att odla mat eller föda upp djur behöver de mark, och avverkning av skog kan ge mer odlingsmark. Andra hugger ner träd för att tjäna pengar snabbt, till exempel genom att odla kokaplantor (som används för att tillverka kokain) eller genom att gräva efter guld – ofta utan tillstånd. Ibland byggs också vägar rakt genom skogsområden, vilket öppnar upp för ännu mer avverkning.

    Till detta, och kanske även som förklaring till att colombianer varit så beroende av att hugga ner skog för att kunna försörja sig, är att det pågått långa väpnade konflikter i Colombia. 2016 undertecknades ett fredsavtal, men därefter har statens kontroll försvagats i många avlägsna områden, vilket lett till en eskalerande avskogning eftersom det underlättat för illegal verksamhet att breda ut sig.

    2025 visar en vändning – och en ny riktning

    Nu kommer goda nyheter. Under början av 2025 har avskogningen i Colombia minskat med hela 33 procent jämfört med samma period året innan. Det är den största minskningen på tio år.

    Flera aspekter ligger bakom förbättringen. Staten har blivit mer närvarande i områden där man tidigare saknat kontroll. Militären har börjat patrullera skogar för att stoppa illegal avverkning. Samtidigt har regeringen fördjupat samarbetet med lokala samhällen och ursprungsfolk, som länge varit skogens bästa beskyddare. Dessa grupper får nu mer stöd och inflytande i arbetet med att bevara skogen.

    Colombia har också ett avtal med Norge, Tyskland och Storbritannien. Genom det får landet ekonomiskt stöd – men bara om avskogningen minskar på riktigt. Det skapar ett starkt incitament att fortsätta arbetet.

    Samtidigt har regeringen i Colombia börjat prioritera miljö- och klimatfrågor tydligare. Ett exempel är att urfolksledaren Lena Estrada utsågs till miljöminister i februari 2025 – ett historiskt val som markerar ökat fokus på naturvård och rättvisa. Regeringen har också förenklat regler för sol- och vindkraft för att påskynda övergången till förnybar energi.

    En ljusare framtid – men inte utan risk

    Den minskade avskogningen är goda nyheter för både Colombia och världen. Den visar att det är möjligt att vända en negativ utveckling med avskogning genom tydliga lagar, lokalt engagemang och internationellt samarbete.

    Men hoten finns kvar: ekonomiska intressen, markkonflikter och klimatförändringar kan snabbt vända trenden igen. För att lyckas på lång sikt krävs fortsatt stöd – både inom landet och från omvärlden.

    Extrema pollennivåer i Europa ger problem för allergiker

    Posted on by Ingela Björck
    björkhängen med pollen

    Mängderna pollen i luften har varit ovanligt höga i Europa under våren, visar ett EU-system som övervakar bland annat luftkvaliteten. I södra Europa handlar det om gräs- och olivpollen, medan det i norra Europa handlar mest om björkpollen. Finland, som var särskilt drabbat, hade så mycket björkpollen att även icke-allergiker fick problem.

    EU-systemet heter Copernicus Atmosphere Monitoring Service, CAM, och mäter luftkvalitet, växthusgaser, ozonskiktet och solstrålning. Enligt dess chef Laurence Rouil är perioder med höga pollennivåer inte ovanliga under våren, men årets pollenperiod var ovanligt omfattande och intensiv.

    Klimatförändringarna förändrar pollensäsongen så att den blir tidigare och längre, eftersom växter och träd blommar tidigare. Invasiva arter som sprider sig i takt med uppvärmningen kan också bidra till pollenproblemen. 

    Allergiker påverkas även av skogsbränder, som blivit vanligare i det varmare klimatet. Enligt CAMS påverkades luften i Europa märkbart av skogsbränder mellan mars och maj i år. Både Storbritannien och Nederländerna hade många skogsbränder, och rök från bränder i Kanada nådde Europa i slutet av maj. 

    Allergier blir allt vanligare

    Omkring en fjärdedel av alla vuxna i Europa lider av luftvägsallergier och astma, enligt tidningen Guardian. Bland barn är andelen ännu högre, 30-40 procent. År 2050 väntas hälften av hela Europas befolkning ha utvecklat någon form av luftburen allergi, enligt världshälsoorganisationen WHO.

    Även i Sverige blir andelen personer med pollenallergi allt större. Sedan 1990 har antalet allergiker ökat med 20-25 procent. ”Det är kopplat till att det har blivit varmare på grund av klimatförändringarna och det ger mer pollen i luften”, säger professorn i lung-, allergi- och sömnforskning Christer Janson vid Uppsala universitet.

    När pollensäsongen blir tidigare ger det också en längre period av besvär för de ungefär tre miljoner svenskar som lider av någon form av pollenallergi.

    ”Det här är faktiskt orsakat av klimatförändringarna”, menar Astma- och Allergiförbundets ordförande Mikaela Odemyr. Hon noterar att al och hassel brukade börja blomma i södra Sverige i februari, medan de nu i stället börjar i januari vilket ger en mer utdragen pollensäsong.

    Frida Hylander: Media måste ta sitt ansvar i värmeböljan

    Posted on by Frida Hylander

    Extremhettan i Europa uppskattas skörda tusentals liv. Samtidigt fortsätter svensk media att bildsätta värmeböljan med glada strandbesökare som äter glass. Det är missvisande och riskerar att förminska allvaret, skriver Frida Hylander i veckans krönika.

    KRÖNIKA Här kommer några olika fakta: svenskar flyger fem gånger mer än genomsnittet. Juni 2025 var den tredje varmaste månaden som någonsin uppmätts och under stora delar av månaden rasade en värmebölja i södra Europa där bland annat Spanien hade temperaturer på 46 grader. En grupp forskare vid Imperial College i London har räknat ut att värmeböljan under 10 dagar orsakade 1500 fler dödsfall än en värld utan klimatförändringarna hade gjort. Under midsommarveckan hade resebolaget Ving 18% fler sommarresebokningar jämfört med samma vecka förra året. Det populäraste resmålet ä det värmeböljedrabbade Mallorca. 

    Semestersugna svenskar flyger med andra ord i horder rakt in i den potentiellt livsfarliga hettan. 

    Människor underskattar riskerna med extremvärme

    Det kan verka obegripligt men behöver inte handla om dödsdrift, utan om att man faktiskt inte förstår riskerna med värmeböljor. Vilket inte är så konstigt eftersom nyheter om värmeböljor allt som oftast bildsätts med bilder på strandbadare, glassätande människor och lekande barn. Det verkar ju inte alls farligt, tvärtom ganska härligt med lite rejäl värme, särskilt när Sverige är mulet och grått! 

    Fenomenet med den missvisande bildsättningen är inte nytt. I flera studier som undersökt hur media bildsätter och porträtterar värmeböljor kan forskare se att majoriteten av bilderna visar människor som har det härligt på stranden och i vattnet. En analys av hur flera länders värmeböljor 2019 bildsattes i media visade att när bilder väl visade farorna med extremvärmen så var människor till stor del frånvarande på bilderna – som om farorna inte rörde oss. En australiensisk studie har visat att hälsorelaterade varningar om extremvärme ofta får samsas med bilder av strandbadare, vilket kan bidra till att människor underskattar riskerna med värmen. De glada bilderna skapar en association mellan värmeböljor och härliga dagar på stranden och denna association riskerar väga tyngre än texten som berättar om de faktiska riskerna. 

    För vem vill inte ha det gött på stranden? Inte minst vi i Norden som tillbringar halva året med att längta efter ljus och värme. Det är trixigt det här med hur man ska förhålla sig till sol och värme i en klimatförändrad värld. Ska man njuta? Vara rädd? Ta varma dagar som en påminnelse om klimatkrisens ständiga hot? Och var går gränsen mellan varma, sköna dagar och extremvarma, farliga dagar? Om värmeböljor kontinuerligt porträtteras som härliga dagar på stranden, hur ska folk i allmänhet förstå att de är farliga? 

    Bildsättningen tycks gå emot publicistregler

    Det verkar tyvärr som att många faktiskt inte fattar hur farlig extremvärme kan vara. En brittisk undersökning från 2023 gav forskarna motstridiga och illavarslande svar: även om majoriteten av de svarande erkände att värmeböljor ökar hälsorelaterade risker för andra människor var det få som såg sig själva som potentiella offer för de riskerna. En majoritet uppgav att de upplevde att riktigt varma dagar både blivit vanligare och jobbigare att hantera. Men även om 37% uppgav att de personligen upplevt hälsorelaterade konsekvenser av värme, trodde bara 19% att deras egen hälsa skulle påverkas av värme under de närmsta fem åren. Människors egen riskbedömning är helt enkelt inte att lita på, vilket gör det ännu viktigare att de faktiska farorna porträtteras korrekt.

    Om vi, med medias hjälp, förknippar värmeböljor med härliga stranddagar finns risken att människor fortsätter underskatta riskerna och utsätter sig för situationer som är farliga och potentiellt dödliga. Media bär ett stort ansvar i att förmedla en korrekt bild av verkligheten. I Journalistförbundets publicitetsregler står att man ska vara noga med att bilder och grafiska illustrationer är korrekta och inte används på ett missvisande sätt. Men missvisande är precis vad det är att bildsätta värmeböljor med glass och glada strandbadare. Det behöver bli ändring på det nu.

    EU:s klimatkrediter: ”Verkligheten borde styra mer än visioner och teorier”

    Posted on by Supermiljöbloggen

    EU-förslaget att släppa fram klimatkrediter med insatser i utvecklingsländer för att klara utsläppsnivån på 90 procent bygger på teorin att detta är ekonomiskt mest effektivt. Motargumentet, att EU istället bör städa framför egen dörr bygger på en vision om bättre moral. Ingetdera ger tillräckligt underlag för vad som ger bäst verklig effekt, skriver professorn i miljövetenskap Björn Hassler i ett inlägg på SMB debatt.

    Detta är en debattartikel. Åsikterna som framförs är skribentens egna.

    DEBATT Återigen har debatten blossat upp om huruvida klimatåtgärder utomlands bör kunna användas som redskap i den svenska klimatpolitiken. I Parisavtalets kapitel 6 ges länder möjlighet att använda sig av så kallade klimatkrediter. Vidare har EU-kommissionen nyligen kommit fram till medlemsländer ska kunna tillgodoräkna sig insatser i länder utanför EU med upp till tre procent. För att ge förändringen en positiv (?) klang, lanserade EU-kommissionen detta nygamla inslag som ”ökad flexibilitet”.

    Liknande åsiktsblock som tidigare genomsyrat denna fråga formerades snart inte bara inom politiken utan även inom klimatforskningen. Enkelt uttryckt handlar dessa block om huruvida rationalitet och effektivitet är avgörande, eller om det snarare handlar om moral och betydelsen av att bevara Sveriges rykte som föregångsland i klimatarbetet.

    Argumentet för flexibilitet (åtgärder utanför EU) bygger i grunden på nationalekonomisk teoribildning, där det rationella är att investera där man får mest för pengarna. Denna logik ter sig oantastlig, men den bygger på en enkel modell där i stort sett allt annat som kan ha betydelse i det enskilda fallet inte tas tillräcklig hänsyn till, som svårigheter att övervaka utfall, korruption, bristande politisk vilja, brist på kompetens, med mera. Argumentet om rationalitet och effektivitet är således bra i teorin, medan det är svårt att förutsäga hur utfallet i verkligheten kommer att bli. En rimlig gissning är att det kommer att variera avsevärt från fall till fall. 
    Knäckfrågan är här saklig: Hur mycket kommer utfallet i det enskilda fallet avvika från den teoretiska generaliseringen?

    Moraliskt betänkligt att inte åtgärda på hemmaplan

    Argumentet mot flexibilitet bygger i huvudsak på att det åligger oss som land att först städa framför egen dörr. Det är inte moraliskt försvarbart att ta åt sig äran för åtgärder i utsatta länder, i synnerhet inte då det är vi i den rika världen som på det stora hela orsakat och orsakar klimatproblemen. Det är inte heller vare sig klokt eller moraliskt godtagbart att solka ned det svenska ryktet som föregångsland inom miljö och klimat genom att på detta sätt dagtinga med samvetet. 
    Knäckfrågan är här politisk: Vilken vikt bör den moraliska ståndpunkten att först sopa rent framför egen dörr och betydelsen av det svenska ryktet tillmätas?

    Det är intressant att notera att dessa två till synes fundamentalt olika ståndpunkter paradoxalt nog rymmer en viktig likhet. De bygger båda på abstrakta konstruktioner (förenklad modell, respektive vision om bättre moral), snarare än på hur det konkret förhåller sig i verklighetens enskilda fall. Givetvis är vare sig ekonomisk modell eller moralisk vision helt frikopplade från verkligheten, men det är uppenbart att debatter ofta tenderar att dra åt sina respektive ideala och abstrakta positioner.

    Sakligheten hamnar på efterkälken

    Eftersom verkligheten alltid är mer komplicerad än såväl vetenskapliga modeller som moraliska visioner, hamnar sakligheten inte sällan på efterkälken ju hetare debatten blir. Det är inte undra på med tanke på att modeller och visioner är tydliga, logiska och konsekventa och därmed retoriskt mer potenta, medan verkligheten är komplicerad, mångfacetterad och knöligare att relatera till. Det är emellertid olyckligt att hamna i de ideala och abstrakta positionerna, då det till syvende och sist är verkligheten som måste fälla avgörandet – såväl inom vetenskap som i visioner om en bättre värld.

    Om man vill uppnå goda resultat kan det vara klokt att förhålla sig konstruktivt skeptisk till såväl teori som vision. Inte så att de helt förkastas, de är båda nödvändiga för att förklara (vetenskap) respektive motivera handling (vision). Men de får inte förlora markkontakten, än mindre förväxlas med verkligheten. Faktum är att varje gång det gäller konkreta förslag och åtgärder, som till exempel Artikel 6 och flexibilitet, är vi faktiskt inte speciellt intresserade av generaliseringar vare sig i teori eller vision. Teori och vision kan utgöra utgångspunkter för vidare analys, men det viktiga är vilka konkreta konsekvenser – kostnad per minskat ton utsläpp i Sverige jämfört med utomlands, respektive påverkan på det svenska ryktet som föregångsland – vi kan förvänta oss i de enskilda fallen.

    Först när vi har detta någorlunda klart för oss finns förutsättningar för att kunna fatta kloka beslut på sakliga grunder.

    Björn Hassler

    Professor i miljövetenskap, Södertörns Universitet

    HD fastslår friande dom mot klimataktivister – inte sabotage att blockera E 4:an

    Posted on by Jan Lindsten

    Det var inte sabotage när aktivister i aktionsgruppen Återställ Våtmarker år 2022 blockerade trafiken på E4:an norr om Stockholm. Högsta Domstolen avvisar i en prejudicerande dom det överklagande som riksåklagaren lämnat in mot hovrättens tidigare friande dom.

    Brottsrubriceringen sabotage hade inneburit fängelse om aktivisterna fällts. HD kommer dock fram till att hovrätten resonerat korrekt i sin dom, som friade de 13 aktivisterna från fällningen i tingsrätten, vilken SMB tidigare berättat om.

    Aktionen var minst sagt kontroversiell. Den skapade trafikkaos och en ambulans blev något försenad vid en utryckning, dock utan men för patienten.

    Men debatten blev häftig och många ropade på hårda tag mot ”sabotörerna.” Emellertid, en civil olydnadsaktion även av detta slag når inte upp till kriterierna för sabotage, menade hovrätten och nu har HD alltså satt ned foten.

    Blockad kan inte jämföras med sabotage

    ”En tidsmässigt begränsad vägblockad i samband med en demonstration av det slag som är aktuell i målet bedöms inte kvalitativt jämförbar med angrepp på och hot mot sådana vitala samhällsintressen som anges i straffbestämmelsen. Något straffansvar för sabotage föreligger därför inte”, lyder HD:s sammanfattning. Beslutet avser enbart den del av aktionen som beskrivits som sabotage.

    En av de åtalade, Viktor Jonsson från Kinna i Västergötland känner stark lättnad efter HD:s beslut:

    Det är väldigt skönt att bli friad, jag hade ställt in mig på att få fängelse. Det här är en seger för demokratin, rätten att yttra sig och demonstrera, säger han till Borås Tidning.

    Det finns många exempel i Västvärldens demokratier på att allt hårdare domar meddelas mot olika former av olydnadsaktioner bland klimataktivister. Storbritannien sticker ut särskilt. Här har fleråriga fängelsestraff mot klimataktivister som enbart planerat aktioner utdelats. Den prejudicerande domen från Sveriges högsta juridiska instans pekar i motsatt riktning.

    HD:s dom kan sökas via denna länk.

    Ny satellit mäter hälsan hos världens skogar

    Posted on by Ingela Björck

    Hur det går för världens skogar är avgörande för klimatet. En ny satellit ska besvara den frågan genom att ”väga” skogarna från rymden.

    Den europeiska klimatövervakningssatelliten Biomass sändes upp i slutet av april. Den har nu skickat ner sina första bilder, som enligt Europeiska Rymdorganisationen, ESA, varit mycket lyckade.

    ”De första bilderna är helt enkelt spektakulära, och bara en föraning av vad som komma skall”, säger Michael Fehringer från ESA.

    Skogarnas hälsa är avgörande för klimatet. Friska skogar utgör kolsänkor, medan skadade skogar kan släppa ut mer koldioxid än de tar upp. Världens skogar anses enligt Rymdstyrelsen lagra omkring 8 miljarder ton koldioxid per år, men klimatforskarna vill ha säkrare uppgifter om hur mycket kol som finns i skogarna och vart utvecklingen går.

    Biomass ligger i en omloppsbana på 600 kilometers höjd. Den har en speciell radar med lång våglängd och en 12 meter stor radarreflektor som skickar signaler ner till jorden.

    Tränger genom trädkronorna

    Poängen med radarns långa våglängd är att den kan tränga igenom trädkronornas översta lager och mäta alla stammar, grenar och lövverk under detta. Det ska, hoppas man, kunna ge en mycket mer exakt bild av mängderna biomassa i skogen än dagens grova uppskattningar.

    Instrumenten har också olika polariseringskanaler, där olika färger visar olika inslag i landskapet. Grön visar huvudsakligen regnskog, röda färger är floddalar och våtmark, blått och lila är gräsbevuxna områden och svart representerar floder och sjöar.

    Bolivia från Biomass-satelliten
    Satellitbild från Bolivia

    Biomass-satelliten kommer inte att få mäta över Europa och Nordamerika av säkerhetsskäl, eftersom P-bandet även används för militär övervakning. Det ses dock inte som någon stor brist, eftersom utvecklingen i dessa skogar redan mäts på andra sätt. Det är i de kolrika tropiska skogarna som data saknas, och där ska Biomass kunna bidra.

    Sverige har varit delaktigt i projektet genom Lars Ulander, professor i radarfjärranalys på Chalmers, och Rymdstyrelsen. En del fälttester från skogar i Skövde och Vindeln har också använts för att kalibrera radarn.

    Genom sand och is

    Satellitens förmåga att tränga ner på djupet kan också användas på andra sätt. Den kan mäta geologiska strukturer fem meter ner i torr sand, vilket kan ge ledtrådar till var det funnits floder för länge sedan och kanske visa på vattentillgångar i dagens ökenregioner. Den kan också visa isströmmarna som flyter under Antarktis’ is och hur de förändras i takt med det varmare klimatet.

    Trots Trump: Det gröna USA-tåget rullar

    Posted on by Anna Nyquist

    Donald Trumps återkomst till den amerikanska politiska scenen har snabbt fått klimataktivister att frukta det värsta – med all rätt. Trump-politiken saknar helt miljöfokus. Fast fortfarande finns motkrafter.

    Som SMB tidigare rapporterat innebär Trumps politik få glädjeämnen för miljön. Men den gröna amerikanska omställningen är inte död, utan har faktiskt ett stort folkligt stöd.

    Bland annat visar flera undersökningar att en klar majoritet av amerikanerna stöder utbyggnaden av grön energi – oavsett partitillhörighet. Enligt den oberoende tankesmedjan Pew Research Centers senaste undersökning från juni 2025 vill 77 procent av amerikanerna se mer solenergi och 68 procent mer vindkraft. Stödet är särskilt starkt bland yngre väljare och kvinnor.

    Fast vad kan röra sig framåt med det stora politiska motståndet som just nu finns på nationell politisk nivå?

    Delstaterna driver på – oavsett vem som styr i Washington

    Många tror att USA:s klimatpolitik avgörs i Vita huset – men det är delstaterna som håller i många av de viktigaste trådarna. Stater som Kalifornien, New York och Colorado har egna lagar om utsläppsminskning och stöd till bland annat sol- och vindkraft.

    På delstatsnivå satsas det dessutom stort, till exempel har Kalifornien målet att vara 100  procent fossilfritt till 2045, New York bygger ut havsbaserad vindkraft i miljardklassen, och Colorado har lanserat ett klimatinvesteringsprogram på flera miljarder dollar. Dessa delstater inte bara behåller sina klimatambitioner – de skruvar fortfarande upp dem.

    Till och med Texas – som ofta röstar konservativt – är idag den delstat som bygger mest sol- och vindkraft i landet. Varför? För att det är billigare än kol och gas. Här väger ekonomi ofta tyngre än ideologi.

    Kapitalet satsar – även utan gröna subventioner

    Trots federala bakslag satsar kapitalet i USA allt mer på grön energi. Rapporter som indikerar att fossil energi är drabbad av priskaos, politisk osäkerhet och klimatrisker publiceras tätt, vilket gör den typen av investeringar alltmer riskfyllda. Exempelvis visar rapporter från Internationella energiorganet IEA och USA:s energiinformationsmyndighet EIA hur geopolitiska händelser driver på prisvolatilitet för olja och gas, det vill säga att priserna svänger kraftigt och snabbt upp och ner över tid.

    Som kontrast beskrivs förnybar energi vara billig, skalbar och framtidssäkrad, vilket marknaden tydligt belönar. Rapportering från BloombergNEF visar att kostnaderna för sol- och vindkraft har rasat och gjort dem till de billigaste energikällorna. Vidare visar analyser från finansiella institutioner som Morgan Stanley och Goldman Sachs att hållbara investeringar fortfarande är eftertraktade och kan erbjuda högre avkastning med lägre volatilitet jämfört med investeringar i fossila bränslen. Dock visar deras analyser även att faktiska resultat blivit viktigare för de gröna investerarna. Särskilt populärt har det blivit med investeringar i sol, vind och batterier – inte bara för att det är ”grönt”, utan för att det ger stabil avkastning och låg risk.

    Även Financial Times rapporterar om hur fonder som Pictet Asset Management och jättar som BlackRock har investerat miljardbelopp i förnybar infrastruktur. Dessutom har Amazon och Google tecknar långsiktiga avtal för sol- och vindkraft till sina datacenter.

    Och siffrorna talar för sig

    Enligt en rapport från IEA förväntas de globala energiinvesteringarna 2025 uppgå till rekordhöga 3,3 biljoner USD, ungefär 34,7 biljoner svenska kronor. Av detta beräknas investeringar i rena energiteknologier (förnybar energi, kärnkraft, elnät, lagring, bränslen med låga utsläpp, effektivitet och elektrifiering) att nå ett nytt rekord på 2,2 biljoner USD, det vill säga nära en tredjedel av de totala investeringarna. Detta innebär att ren energi attraherar dubbelt så mycket kapital som fossila bränslen 2025.

    Även investeringar i batterilagringssystem (BESS) klättrar snabbt och förväntas överstiga 65 miljarder USD, eller ungefär 683 miljarder svenska kronor, under 2025. Detta görs för att elnäten ska fungera stabilt när mer el från sol och vind – vars energigenerering inte alltid är stabil – kopplas in.

    Investeringar i ny ren energiteknik som helhet (inklusive förnybar elproduktion, grön vätgasproduktion och koldioxidavskiljning och lagring) förväntas nå 670 miljarder USD under 2025. För första gången förväntas detta överträffa investeringar i olja och gas.

    Även de hållbara fondmarknaderna är fortfarande starka. Under början av 2025 sålde investerare visserligen hållbara fonder för ungefär 8,6 miljarder dollar globalt sett, vilket hänger ihop med oroliga marknader i stort. Men det var ändå bara en mycket liten del – 0,3 procent – av det totala beloppet på 3,2 biljoner dollar som är investerat i sådana fonder.

    Trump bromsar – men tåget rullar ändå

    Allt är inte nattsvart – trots Trump-politiken. Marknaden, tekniken, opinionen och många delstater fortsätter driva omställningen framåt, om än i motvind på grund av den federala politiken.

    Men riskerna kvarstår.

    Republikanerna driver i hög hastighet igenom lagar som rullar tillbaka tidigare miljöreformer – exempelvis i Trumps senaste ”underbara, stora paket”. Nya regler ska underlätta för olja, gas och kol – medan subventioner för sol, vind och energilagring är under attack. Med dessa förändringar tappar USA fart, särskilt i de delstater som saknar egna miljö- och klimatmål eller lokala stödmekanismer.

    Men, det är ännu inte helt avgjort åt vilket håll USA rör sig. Så länge konsumenter, företag och investerare efterfrågar hållbarhet samt tekniken förbättras – och så länge väljarna inte nöjer sig med att gå tillbaka till kol och olja i nästa val – finns en tydlig motkraft. Trump kan bromsa. Men han har ännu inte stoppat tåget.

    Extremväder kostar Europa miljarder – vem ska betala?

    Posted on by Anna Nyquist

    En ny rapport från Europeiska miljöbyrån (EEA) visar att väder- och klimatrelaterade katastrofer har orsakat enorma ekonomiska förluster i Europa de senaste årtiondena. En allt mer relevant fråga är vem som ska täcka kostnaderna.

    Rapporten beskriver att Europa mellan 1980 och 2023 har drabbats av en lång rad klimatrelaterade händelser – översvämningar, värmeböljor, stormar och torka. Det här har orsakat olika slags problem, varav hälsoproblem och dödsfall är de mest omskrivna. Dock, i den här rapporten fokuserar EEA främst på de ekonomiska effekterna.

    Enligt rapporten uppgår de sammanlagda ekonomiska förlusterna av de klimatrelaterade händelserna till över 790 miljarder euro – vilket motsvarar ungefär 9 500 miljarder svenska kronor. Dessutom varnar rapportförfattarna för att dessa kostnader kan fördubblas till 2050 och tredubblas till 2100, om inte samhället vidtar mer förebyggande åtgärder.

    Förluster som inte täcks av försäkringar

    Förutom att visa på de stora kostnader som klimatförändringarna innebär för Europa visar rapporten även att en stor del av de ekonomiska förlusterna från extremväder i Europa inte täcks av försäkringar. I många länder är över 90 procent av skadorna oförsäkrade, och i vissa – särskilt i Västra Balkan – saknas försäkringsskydd nästan helt. Bara Danmark och Norge har mer än hälften av sina förluster försäkrade.

    Dessutom varnar rapporten för att försäkringar riskerar att bli dyrare eller helt otillgängliga i områden som drabbas ofta och hårt av klimatrelaterade händelser. Det kan slå särskilt hårt mot hushåll och företag i redan utsatta regioner, som Sydeuropa och mindre ekonomier i östra och sydöstra Europa. Där kan det bli svårt att återhämta sig efter en katastrof, vilket ökar den ekonomiska och sociala sårbarheten.

    Lösningar föreslås – men vem står för kostnaderna?

    I rapporten beskrivs hur EU arbetar för att möta klimatrelaterade risker genom både ekonomisk och miljömässig klimatanpassning. Arbetet sker bland annat genom samarbeten mellan myndigheter, försäkringssektorn och andra aktörer.

    Exempelvis finns plattformen Climate-ADAPT, som drivs av EEA och erbjuder stöd till medlemsländer i form av verktyg, exempel och lösningar. Dessa kan vara ekonomiska – som subventionerade försäkringar och offentlig-privata samarbeten – men också strategiska, till exempel bättre planering av markanvändning och klimatanpassad infrastruktur. Målet är att stärka samhällets motståndskraft mot klimatrelaterade skador.

    Därmed finns förslag på lösningar, men en underliggande och genomgående fråga i rapporten är vem som bär kostnaderna för konsekvenserna av ett förändrat klimat. I rapporten ställs inte frågan rakt ut, men präglar analyserna i rapporten: försäkringsgapet, återhämtningsförmågan och behovet av nya lösningar. Att den ekonomiska ansvarsfrågan blir allt viktigare i takt med att extremväder ökar är tydligt. Det är även tydligt att det är en central utmaning för klimatpolitiken som alltför sällan diskuteras. Kanske kan den här rapporten bli ett relevant underlag för en mer seriös debatt om hur klimatrelaterade utmaningar ska hanteras?

    Upcycling – ny metod för att återvinna gamla batterier

    Posted on by Anna Nyquist

    Ny forskning visar hur vi kan ta hand om uttjänta batterier på ett smartare och mer hållbart sätt – genom så kallad ”upcycling”. Metoden förädlar materialen i stället för att bara återvinna dem, vilket sparar resurser och minskar utsläppen.

    Batterier driver allt från elbilar och mobiler till stora energilager. När de når slutet av sin livslängd blir de ett växande miljöproblem. Många hamnar bland vanligt avfall och riskerar att läcka skadliga ämnen – trots att de fortfarande innehåller värdefulla metaller.

    Men även när batterier återvinns fungerar det ofta dåligt. En ny internationell studie visar att dagens metoder är ineffektiva, energikrävande och skadliga för miljön. Forskarna menar att vi slösar resurser i stället för att ta tillvara på det som finns kvar. Nu vill de förändra systemet – genom konkreta lösningar för en smartare och mer hållbar batteriåtervinning.

    Upcycling – när gamla batterier blir bättre än nya

    Dagens återvinningsmetoder bygger ofta på att smälta ner batterier vid mycket höga temperaturer. Det kräver stora mängder energi och kan släppa ut skadliga ämnen. Samtidigt riskerar viktiga material att förlora sina egenskaper i processen, menar forskarna.

    Studien lyfter fram upcycling som ett alternativ, vilket innrbär att istället för att bryta ner materialen helt, försöker man bevara deras struktur och funktion. I vissa fall kan man till och med förbättra dem. Ett exempel är grafit från gamla anoder som kan omvandlas till grafen – ett material med flera tekniska användningsområden.

    Utöver exempel på materialförädling visar studien också hur vissa batterikomponenter kan renas och återanvändas direkt, utan att först brytas ner. Det kan enligt studiens resultat minska energianvändningen och behovet av ny gruvbrytning, samtidigt som det skapar nya möjligheter för återbruk i tillverkningen av batterier.

    Framtidens batterilösningar kräver samarbete

    Forskarna skriver dock att enbart teknik inte räcker. För att upcycling och effektiv återvinning av batterier ska fungera krävs tydliga regler, fungerande insamling och batterier som går att plocka isär. Redan i designen måste man tänka på återanvändning. Dessutom behövs samarbete – mellan forskare, företag och beslutsfattare.

    EU har börjat ta steg i rätt riktning, vilket även SMB tidigare rapporterat om. Nya regler kräver att batterier ska innehålla återvunnet material – det kan bli en viktig drivkraft. Men regionala insatser räcker inte enligt forskarna. Batterier tillverkas, används och kasseras över hela världen. Därför behövs globala regler, investeringar i infrastruktur och mer kunskap.

    Starkt folkligt stöd för EU:s klimatmål – men regeringen kräver lättnader

    Posted on by Hedda Berg

    91 procent av svenskarna är för EU:s mål om att bli klimatneutralt till 2050, visar Eurobarometern. Den svenska regeringen ställer sig bakom EU:s klimatmål – men regeringens kravlista för ett slutgiltigt godkännande är lång.

    Den senaste Eurobarometern visar på ett massivt folkligt stöd för EU:s lagstadgade mål om att bli klimatneutralt till 2050. För unionen i stort är stödet 81 procent. I Sverige ligger det på 91 procent – den näst högsta siffran bland unionens medlemsländer. Det land med starkast folkligt stöd är Malta, med hela 94 procent.

    Det är i samband med att EU-kommissionen förväntas att formellt föreslå ett mål om en nettominskning av växthusgasutsläppen med 90 procent till år 2040 jämfört med 1990 års nivåer, som undersökningen publiceras. Förslaget är ett avgörande steg för att EU ska nå klimatneutralitet till 2050.

    Förslaget skulle ursprungligen ha formaliserats tidigare i år, vilket SMB rapporterat om. Men politisk strid och oenighet i unionen har försvårat processen avsevärt. När förslaget skulle presenteras i vintras var det endast åtta medlemsländer som stod bakom målet.

    Pourmokhtari ställer ultimatum

    Sverige är däremot en av de medlemsländer som ställt sig bakom målet – men uppbackningen kommer inte utan en omfattande kravlista från regeringen, med klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari (L) i framkanten.

    Bland annat vill regeringen att samtliga EU-länder ska nå nollutsläpp till 2050 och att Sverige inte ska bära bördan för de medlemsländer som inte når målen i tid.

    Pourmokhtari har tidigare uttryckt att 2040-målet riskerar att enbart bli retorik som visar en felaktig bild och inte verkligheten.

    ”Om vi inte faktiskt högt diskuterar svårigheterna vi står inför när det gäller genomförandet [av ett 2040-mål] riskerar 90 procent att bara bli ett retoriskt ord för att stärka synen på EU som klimatledande”, sade Pourmokhtari.

    Klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari (L). Foto: Ninni Andersson/Regeringskansliet.

    Bland annat vill Pourmokthari att unionen inte ska förlita sig på vad svenska regeringen refererar till som ”svåruppnåeliga åtaganden” för kolsänkan i skog och mark. Medan EU ställer krav på att bevara skog, förespråkar regeringen istället ett ”aktivt skogsbruk” som inte begränsar den svenska avverkningen.

    Utöver det vill regeringen se bättre förutsättningar för att använda teknik som skapar negativa utsläpp, såsom koldioxidinlagring. Man vill även se att alla teknikalternativ för att fasa ut fossila bränslen ska ingå i omställningen, inklusive kärnkraft.

    Plantera träd på hemmaplan, utsläpp på bortaplan

    Ytterligare ett avgörande krav från regeringens sida handlar om utsläppshandeln. EU har ett system som heter ETS (Emissions Trading System) där unionen bestämmer en gräns för hur mycket koldioxid företag tillsammans får släppa ut. Gränsen fördelas som utsläppsrätter, där företag kan köpa och sälja utsläppsbiljetter. Om de släpper ut lite så kan de sälja sina överblivna rätter och tjäna pengar på det.

    Det andra systemet som EU har är ESR systemet (Effort Sharing Regulation) där varje land får ett eget utsläppsmål från unionen. Varje land sköter processen att minska utsläppen. I sin kravlista för att ställa sig bakom målet vill regeringen slopa ESR systemet efter 2030, då de anser att EST är mer kostnadseffektivt.

    Problematiken med ETS-systemet är att det kan skapa förutsättningar för att man kan köpa sig fri från sitt klimatansvar. Att köpa utsläppsrätter i andra länder kan bli en billig quick-fix, utan att faktiskt minska utsläpp på inhemsk mark eller ställa om tunga industrier i hemlandet. Organisationer såsom svenska Oxfam har tidigare kritiserat svenska regeringen för att ha försökt köpa sig fri från sitt klimatansvar på detta sätt.

    Magnus Nilsson: ”Klimatkrediter i EU:s utsläppshandel hotar gröna investeringar i Sverige”

    Posted on by Magnus Nilsson

    I veckan som gick presenterade EU-kommissionen sitt förslag till unionens nya utsläppsmål till 2040 – efter över ett års uppskjutning. Förslaget innebär bland annat EU-länderna kan räkna in internationella klimatkrediter. Klimatkrediter är i bästa fall ett lotteri, och förslaget riskerar att göra EU:s klimatpolitik mindre effektiv, skriver SMB:s nya krönikör, klimat- och miljöexperten Magnus Nilsson.

    KRÖNIKA EU:s klimatlag är kärnan i unionens klimatpolitik. Målen i lagen styr över all annan unionslagstiftning på klimatområdet, inklusive de tvingande krav som EU-lagstiftningen ställer på unionens medlemsstater och företag.

    EU-kommissionens förslag till revidering av klimatlagen innehåller ett nytt mål att unionens nettoutsläpp (bruttoutsläpp minus nettoinlagring) 2040 ska vara 90 procent lägre än 1990.

    Nuvarande 2030-mål (minus 55 procent) handlar enbart om utsläpp och inlagring inom unionen. Beträffande 2040 vill kommissionen tillåta att upp till tre av de totalt 90 procenten ska kunna ersättas av så kallade internationella klimatkrediter, som baseras på åtgärder på annat håll och utfärdats enligt regler som utvecklats utifrån Parisavtalets artikel 6.

    Om både ministerrådet och Europaparlamentet efter sommaren gör tummen upp för förslaget, kommer det tillåtna utsläppsutrymmet inom EU 2040 att bli drygt 600 miljoner ton, en ökning med 30 procent jämfört med om klimatkrediter inte beaktas. Jämförelsevis uppgick utsläppen av koldioxid från flygtrafik inom EU till ca 56 miljoner ton 2024.

    Potentiellt förödande för gröna industrisatsningar

    Kommissionen hävdar att en sådan manöver skulle sänka unionens kostnader för att kunna bokföra en minskning på 90 procent.

    Hanteringen kan diskuteras ur ett moraliskt perspektiv. Många ser internationella krediter som ett omoraliskt sätt för rika länder att slippa minska de egna utsläppen. Ett spegelargument är att kalla kritiken mot klimatkrediter för egoistisk ”klimatnationalism”.

    De starkaste argumenten emot att blanda in krediter i EU:s klimatmål handlar dock inte om moral. De handlar dels om att EU-länderna med en sådan modell mister kontrollen över hur väl unionens klimatarbete fungerar, dels (och kanske värre) att det driver upp kostnaderna och försenar omställningen.

    Värst vore att släppa in krediterna i unionens utsläppshandel, inte minst ur ett svenskt perspektiv. Med krediter i handelssystemet skulle priset på utsläppsrätter falla, med potentiellt förödande effekter för den rad av svenska industrisatsningar vars ekonomi faktiskt är beroende av att utsläppsrätterna tvärtom stiger i pris.

    ”Klimatkrediter i EU:s 2040-mål är i bästa fall ett lotteri”

    Att stater, individer och företag inom EU satsar pengar på att köpa högkvalitativa internationella klimatkrediter är definitivt ingen dålig insats. Men det går aldrig att seriöst fastslå i vilken utsträckning en artikel 6-kredit – certifierad enligt alla konstens regler för att motsvara en utsläppsminskning med ett ton CO2 – i realiteten har bidragit till minskade utsläpp.

    Jämför med den de senaste årens utbyggnad av svensk vindkraft. Denna satsning kommer tveklöst att underlätta klimatomställningen i Sverige och EU. Men lika lite som det går att med någon sorts trovärdighet fastställa hur stora effekter denna satsning har på de samlade utsläppen, går det att avgöra hur stora utsläppsminskningar den svenska artikel 6-satsningen på elmopeder i Ghana kommer att leverera (vilket absolut inte är detsamma som hävda att satsningen är dålig).

    En artikel 6-kredit utgör ett bevis på att insatser har gjorts som kan bidra till lägre utsläpp – gott så. Men dessa insatser sker i ett närmast oöverskådligt sammanhang, och effekterna på utsläppen av den enskilda åtgärden är per definition omöjliga att seriöst kvantifiera. Att låtsas att en artikel 6-kredit, certifierad för en utsläppsminskning på ett ton, ger samma klimatnytta som om den svenska försäljningen av fossil diesel minskar med 0,394 kubikmeter (motsvarar 1 ton CO2) är oseriöst siffertrixande, ett illusionstrick.

    Återigen – detta betyder absolut inte att det är fel av unionen, medlemsstater, företag och enskilda att stötta åtgärder som genererar krediter – tvärtom. Men att ersätta åtgärder inom EU med internationella klimatkrediter är i bästa fall ett lotteri, i sämsta fall ren humbug. Att göra krediterna till en del av EU:s klimatlag kommer att försena omställningen och i onödan att göra unionens klimatpolitik mindre effektiv.

    Magnus Nilsson är fristående miljökonsult, forskare och klimatpolitisk analytiker. Han ägnar sig mest åt europeiska och internationella klimatpolitiska frågor samt en del om skogsfrågor. Magnus har tidigare bland annat arbetat för Naturskyddsföreningen och Sveriges Radio. Han är också fritidspolitiker (S).

    Samtliga av Supermiljöbloggens krönikörer är fristående från redaktionen.

    Därför är vi oense om skogens klimatnytta: forskare reder ut

    Posted on by Alva Danielsson

    Det är inte bara aktörer inom skogsfrågan som är oense kring på vilket sätt skogen gör bäst nytta för klimatet. Även forskningen är till viss del tvetydig. Nu har forskare analyserat vetenskapliga artiklar för att hitta vad olikheterna beror på. Därtill är minskad avverkning det som enligt den nya studien skulle göra bäst nytta för klimatet.

    Minskad avverkning, eller intensivare skogsbruk? Skogens klimataspekter är en omdebatterad fråga. Genom att använda de metoder som tidigare forskning gjort, men på ett och samma försöksområde, har forskare i en ny studie kunnat belysa skillnaderna. Och resultatet är tydligt: Forskare i tidigare studier har olika antydanden kring nyttan av substitution och vilka skötselåtgärder som bör göras inom skogsbruket, vilket resulterar i motsägande slutsatser. Göran Englund, en av artikelförfattarna, förklarar att studier som exempelvis räknar på en större substitutionseffekt förespråkar intensifierat skogsbruk på en nivå som i vissa fall skulle bryta mot skogsvårdslagen.

    Substitution handlar om att kunna ersätta fossila produkter med produkter från skogen. Att fasa ut fossila bränslen är avgörande för att bemöta klimatkrisen, men samtidigt utgör skogen en viktig kolsänka när den får stå kvar.

    Vad är då en rimlig substitutionsnivå? Den frågan ledde forskarna bakom den nya studien att granska vetenskapen bakom substitution, samt svensk lagstiftning och rekommendationer. Här visas att det som gör mest klimatnytta de närmaste 150 åren är att minska avverkningen av svensk skog. 

    Utgår vi från dagens lagstiftning och dagens användning av skogsprodukter så ser vi att en måttlig minskning av dagens avverkningsnivå, till exempel till den vi hade 2000-2015, ger betydligt större klimatnytta än ett intensifierat skogsbruk. Här är bilden entydig”, säger Göran Englund, en av artikelförfattarna, i ett pressmeddelande.

    Alla är inte eniga med forskarnas slutsats. Till SVT säger branschorganisationen Skogsindustrierna att det viktigaste för klimatet är att ersätta fossila utsläpp. De ser snarare att avverkningen måste fortsätta, och kanske till och med öka.

    Göran Englund säger att det finns forskning som visar på att skogsbruket mycket riktigt ger klimatnytta. Men med dagens normer och lagar som i slutändan styr klimatnyttan hos våra produkter, så är minskad avverkning det bästa för klimatet de kommande 150 åren. Att öka omlpppstiden för avverkning med 30 år gav större klimatnytta. Ännu större nytta var det att minska avverkningen från dagens 95 procent till 75 procent av årlig tillväxt.

    Det är forskare från Umeå universitet, Mittuniversitetet och Sveriges Lantbruksuniversitet som har drivit forskningsprojektet om skogsbrukets klimateffekter, och studien finns publicerad i den vetenskapliga tidskriften Environmental Management.

    Svensk miljöpolitik går stick i stäv med vetenskapen

    Posted on by Lisa Jacobson
    Bild på flygplan i luften

    Sveriges flygskatt slopades helt den första juli. Vargstammen riskerar att krympa rejält efter att regeringen drivit igenom en sänkning av riktvärdet, och dessutom naggas strandskyddet i kanten. De dåliga nyheterna inom klimat- och miljöpolitik har duggat tätt de senaste dagarna.

    Det är inte bara klimat- och hållbarhetspolitiken i EU och USA som just nu går i helt fel riktning. Även den svenska regeringen har den senaste tiden jobbat flitigt tvärtemot vad klimatforskare och miljöexperter rekommenderar.

    Slopad flygskatt kommer att öka utsläppen

    Den 1 juli trädde en rad nya lagar i kraft. Bland annat slopas nu flygskatten helt, vilket kommer att leda till billigare flygbiljetter. Skatten infördes 2018, i samma veva som den stora flygskamsdebatten rasade i svensk media. 2019 vände svenskarnas flygande nedåt för första gången på nio år. Under Covid19-pandemin minskade flygresandet och utsläppen dramatiskt, och minskningen höll i sig under 2021. Under 2022 och 2023 ökade utsläppen från utrikes flyg igen men låg fortfarande rejält lägre än före pandemin, enligt Naturvårdsverket.

    Flygbranschen, näringslivsföreträdare och Tidöpartierna har hävdat att skatten inte minskat utsläppen, men de får mothugg av forskare, vilket Aktuell Hållbarhet rapporterat. Avskaffandet av flygskatten har som uttalat mål att flygresorna ska öka, vilket kommer att ge högre utsläpp. En rad andra länder – Storbritannien, Tyskland, Frankrike, Italien, Portugal och Schweiz – har flygskatt i någon form medan svenska regeringen väljer att subventionera flyget.

    Fler än hälften av vargarna kan skjutas

    En annan långdragen diskussion som nu landat på tvärs med vetenskapen är den om storleken på Sveriges vargstam. Som Supermiljöbloggen tidigare berättat så föreslog regeringen redan i höstas att det så kallade referensvärdet för Sveriges vargstam ska sänkas till 170 vargar från tidigare 300. Det innebär att det blir fritt fram att skjuta av mer än hälften av Sveriges ca 375 vargar.

    Regeringen hävdade att den lutade sig på en forskningsrapport. Författarna menade dock att deras rapport gravt misstolkats. Trots det ger regeringen nu slutgiltigt Naturvårdsverket i uppdrag att sänka referensvärdet till 170, skriver Dagens Nyheter. Enligt landsbygdsminister Peter Kullgren (C) ska antalet ned till 270 redan vid nästa licensjakt 2026.

    Strandskyddet försvagas trots starkt stöd

    Även det som regeringen kallar en ”lättnad av strandskyddet” trädde i laga kraft den 1 juli. Fler land- och vattenområden undantas från strandskydd och det blir lättare att bygga nära mindre sjöar och vattendrag.

    Enligt Naturskyddsföreningen förlorar områden motsvarande över 10 procent av Sveriges yta sitt skydd. Det minskade strandskyddet kommer att göra det svårare för Sverige att nå flera miljökvalitetsmål och försämra motståndskraften mot klimatförändringar och extremväder. Samtidigt stödjer de allra flesta svenskar ett starkt strandskydd, skriver organisationen.

    Att reduktionsplikten (det vill säga inblandning av biobränslen i drivmedel) nu höjdes från 6 till 10 procent är en klen tröst, speciellt som skatten på diesel och bensin sänktes ytterligare och skatteavdraget för den som vill installera solceller minskade från 20 till 15 procent den 1 juli.

    Trumps budgetförslag ”värre för klimatet än vad som gått att föreställa sig”

    Posted on by Jan Lindsten

    USA:s kommande budget, som president Trump satsar hårt på att få slutligt antagen den 4 juli, innehåller i sin senaste version stora skattehöjningar för sol- och vindkraft och massiva subventioner till fossilindustrin. Den kan bli ett dråpslag mot omställningen, men skulle kunnas stoppas av några få motsträviga republikaner.

    Presidentens ”underbara, stora paket” som han kallar sitt budgetförslag är kontroversiellt även inom det republikanska partiet. Men inte för att det innebär ett dråpslag mot den begränsade klimatpolitik som trots allt förts i USA – utan för att de oerhörda skattesänkningarna till främst välbärgade amerikaner ökar den amerikanska statsskulden med ytterligare biljontals kronor.

    Förslaget innehåller också stora nedskärningar i det offentliga sjukvårdssystemet och ekonomiskt stöd till utsatta, vilket orsakat visst motstånd inom den bräckliga republikanska majoriteten i kongressens båda kamrar.

    För klimatet och miljön är Trumps paket också verkligen allt annat än underbart. I nyhetsbrevet Destilled beskrivs den senaste versionen av förslaget i senaten som ”värre än vad man trodde var möjligt.” I senaten röstades dessvärre förslaget igenom under tisdagen, rapporterar bland andra DN.

    Massiva subventioner till kol- och oljeindustrin

    Kostnaden för nya sol- och vindprojekt beräknas öka med 10-20 procent med nya skatter, förutom ökade kostnader som en följd av snabbt avvecklade skattesubventioner. Samtidigt ska kraftiga subventioner och skattelättnader införas för både olje- och kolindustrin. Sammanlagt spås, i en beräkning gjord av Cleanwiew, utbyggnaden av sol- och vindkraften sjunka mot noll i mitten av 2030-talet om förslagen blir verklighet.

    Fossilindustriförespråkare har talat klarspråk om vad det handlar om. Artikeln i Destilled citerar ett uttalande från oljelobbyisten Alex Epstein: ”Sol och vind är en cancer som vi måste göras oss av med” och kallade arbetena som skapats i denna sektor för ”fentanyl jobs.”

    Donald Trump siktar själv på att få sitt budgetpaket slutligt antaget senast den 4 juli, på den amerikanska nationaldagen. Men det räcker att en liten handfull republikaner sätter sig emot för att han ska få stora problem.

    Nytt EU-beslut om invasiva arter

    Posted on by Birgitta Losman
    plattmask

    Den biologiska mångfalden hotas av invasiva främmande arter. Nu har EU uppdaterat förteckningen över invasiva arter, ett beslut som syftar till gemensam hantering av de arter som orsakar störst problem i Europa. 

    EU:s medlemsländer röstade på midsommarafton med kvalificerad majoritet igenom ett förslag om att lägga till 26 arter till EU:s förteckning över invasiva främmande arter.  Fram till idag innehöll förteckningen 88 arter men kommer i och med beslutet att utökas till 114. Samtliga förbuden för arterna kommer att träda i kraft efter sommaren. Undantagen är mink och nordamerikansk bäver som får en övergångsperiod på två år. I Sverige är det Naturvårdsverket som särskilt arbetar med att förhindra spridning av invasiva arter och ger råd om hur de ska hanteras.

    ”De arter som kommer med på förteckningen anses vara så pass skadliga i länder inom EU att det motiverar förbud för alla medlemsländer”

    Johan Linnander, handläggare Naturvårdsverket

    Lövplattmask ny på listan

    En av de arter som lagts till på listan är lövplattmasken (Obama nungara). I Sverige upptäcktes den hösten 2024. Sedan dess har ett arbete pågått med att begränsa spridningen. Denna mask är rovdjur som lever på daggmaskar, sniglar, snäckor och andra plattmaskar. Det finns en stor oro för negativ påverkan på exempelvis daggmaskar om lövplattmasken får en stor spridning. Riskerna för skador på ekosystem och försämrade förutsättningar för jordbruk är stora. Enligt Naturvårdsverket underlättar ett EU-gemensamt krafttag mot den här arten Sveriges arbete att förhindra en etablering av masken.

    Läs mer om Naturvårdsverkets arbete: här

    Länk till nuvarande listan över invasiva arter: här

      

    EU:s hållbarhetspolitik bromsas – vad betyder det egentligen?

    Posted on by Anna Nyquist

    EU har länge lett vägen när det gäller hållbarhetskrav för näringslivet. Genom nya lagar har unionen tvingat företag att visa hur deras verksamhet påverkar miljön, arbetsvillkor och samhälle. Men nu vänder vindarna. Nya politiska krafter i Europaparlamentet bromsar flera delar av den gröna lagstiftningen. Unionen står därmed vid ett vägval: ska man fortsätta driva omställningen med bindande regler – eller släppa taget och överlåta ansvaret till marknaden?

    En av de mest centrala delarna i EU:s hållbarhetskrav för näringslivet är det nya direktivet om hållbarhetsrapportering, CSRD – Corporate Sustainability Reporting Directive som infördes år 2023. Det kräver att större företag i EU redovisar sin påverkan på klimat, miljö, arbetsrätt och mänskliga rättigheter.

    Syftet med CSRD är att både andra bolag, investerare och allmänheten ska få bättre insyn i företagens hållbarhetsarbete. Men något har förändrats och kraven på att mildra regelverket växer. Detta något har lett till att direktivet nyligen blivit föremål för ett förenklingspaket, ofta kallat ”omnibus”.

    Kritiken: för många datapunkter

    En av de mest framträdande invändningarna mot CSRD har varit den stora mängden data som företag förväntas samla in och rapportera. Kritiker menar att de över tusen datapunkterna, det vill säga vilken hållbarhetsinformation som företagen förväntas rapportera om, är för omfattande och riskerar att leda till en tung administrativ börda och fokus på fel saker. Knutet till detta beskriver tidningen Balans behovet av en ”reality check”.

    Även Allt om arbetsmiljö har publicerat varningar från jurister som befarar att direktivet kan leda till ökad byråkrati och till och med ”avprofessionalisering” om kraven blir alltför detaljerade. Förslaget om ett ”omnibus-paket” syftar därmed till att möta denna kritik. Det innehåller förslag om att höja tröskelvärdena för vilka företag som omfattas, minska datapunkterna och förenkla andra delar av rapporteringsstandarderna, något som bland annat EY har belyst.

    Fördelarna: en drivkraft för affärsutveckling

    Trots farhågorna kring omfattningen av rapporteringskraven finns det även en positiv syn på CSRD inom näringslivet. Bland annat publicerade Aktuell hållbarhet en kartläggning under 2024 av vad svenska börsbolag tyckte om CSRD. En klar majoritet svarade då att de såg affärsfördelar med direktivet. Genom att systematiskt rapportera hållbarhetsdata kan företag förbättra sin riskhantering och få djupare insikt i såväl sina egna verksamheter som i leverantörskedjorna.

    Särskilt har otillgänglig hållbarhetsdata från leverantörskedjor länge varit en stor riskfaktor för bolagen och miljön. När företagen samarbetar genom gemensamma system för att dela informationen, här genom hållbarhetsrapportering, minskar dessa risker. Forskning visar dessutom att ökad transparens i leverantörskedjorna kan ge stora miljövinster, minskade affärsrisker samt ökade affärsmöjligheter.

    Revisionsbyrån PwC betonar dessutom att bra hållbarhetsrapportering kan stärka förtroendet hos investerare och kunder. Även Finansinspektionen har lyft fram att CSRD-rapporteringen kan underlätta finansiering och öka medvetenheten inom företaget om egna risker och möjligheter kopplade till hållbarhet.

    Ytterligare en nedmontering: Green claims-direktivet

    Ett annat exempel på EU:s nedmontering, som SMB rapporterat om, är det så kallade Green Claims-direktivet. Det skulle ha krävt att företag kan bevisa sina miljöpåståenden – exempelvis om en produkt är klimatneutral eller tillverkad av återvunnet material. Syftet var att skydda konsumenter från att vilseledas och att öka trovärdigheten för hållbara val. Men i juni 2025 meddelade EU-kommissionen att de planerar att dra tillbaka förslaget, efter hårt tryck från konservativa partier som ansåg att lagen var för komplicerad och kostsam att följa.

    Det är ovanligt att kommissionen drar tillbaka ett färdigt lagförslag. Att detta nu sker inom hållbarhetsområdet signalerar mer än bara en teknisk justering – det är ett tecken på att EU:s gröna politik åtminstone delvis backar.

    Varför sker detta nu?

    Bakom utvecklingen finns en tydlig politisk förskjutning. Efter EU-valet 2024 har den konservativa och marknadsliberala gruppen EPP (Europeiska folkpartiet), där bland annat svenska Moderaterna ingår, vuxit sig starkare. Tillsammans med högerpopulistiska partier, särskilt från länder som Italien, Polen och Tyskland, har EPP drivit på för att minska bördan på företag.

    De menar att hållbarhetsreglerna är för byråkratiska, kostsamma och riskerar att hämma Europas innovationskraft i en tid av global konkurrens, särskilt från USA och Kina. Under ytan finns en växande frustration över att EU:s hållbarhetsregler har blivit så omfattande att de upplevs som ett hot mot företagens konkurrenskraft.

    Bakom kulisserna pågår samtidigt ett omfattande lobbyarbete. Näringslivsorganisationer och stora industriförbund har under de senaste åren lagt betydande resurser på att påverka politiker, särskilt i frågor som rör redovisning, cirkulär ekonomi och produktmärkning. Exempelvis har livsmedelsindustrin varit mycket aktiva i att kritisera tydligare produktmärkningar.

    Fortsatt stöd – men nya prioriteringar

    Samtidigt finns ett fortsatt starkt stöd för hållbarhetslagstiftning inom andra delar av parlamentet – särskilt från Gröna Gruppen, Socialdemokratiska Gruppen (S&D) och delar av Renew Europe, där svenska Centerpartiet och Liberalerna ingår. Dessa grupper var med och förhandlade fram Green Deal från början och de kommunicerar fortfarande att de aktuella förslagen är en grund för trovärdig klimatpolitik.

    Dock, för att förstå det som händer nu behöver man se både den politiska och ekonomiska kontexten. Europa står inför flera parallella kriser: ökade levnadskostnader, energi–osäkerhet, geopolitisk oro och konkurrens från andra ekonomiska stormakter. I det läget ifrågasätts om EU har råd att gå före med höga hållbarhetskrav – särskilt när andra regioner inte gör det i samma takt. Det finns en dragkamp mellan det långsiktiga behovet av hållbar omställning och det kortsiktiga behovet av ekonomisk lättnad och industristöd.

    Det går därmed att tolka läget som att EU backar – men kanske snarare i tempo än i målbild. Ingen av de starkare politiska grupperingarna vill avskaffa hållbarhetspolitiken i EU, men däremot finns olika syn på vad som bör prioriteras. I praktiken håller unionen just nu på att förhandla om hur snabbt, hur strikt och hur bindande hållbarhetspolitiken ska vara. Och vilka som i slutändan ska bära kostnaderna: företagen, konsumenterna eller samhället i stort.

    Vad står på spel: vägval för framtiden

    För företagen innebär detta en ny typ av osäkerhet. Många har redan anpassat sig till de kommande kraven genom att investera i nya hållbarhetssystem som fungerar med CSRD-kraven samt även på utbildningar inom det. Nu riskerar de att konkurreras ut av företag som aldrig börjat ställa om – eller som med hjälp av snygg marknadsföring kan framstå som lika hållbara, utan att behöva visa bevis.

    Även för konsumenterna får det konsekvenser. Det blir svårare att veta om ”miljövänliga” produkter verkligen är det. Utan krav på att gröna påståenden måste bevisas, finns det stor risk att greenwashing blir vanligare – precis det problemet EU försökte motverka från början.

    Utan tydliga regler blir det även svårare att nå EU:s mål om att vara klimatneutralt till 2050. Om lagstiftningen försvagas eller dras tillbaka, saknas viktiga verktyg för att följa upp hur företag faktiskt bidrar – eller inte bidrar – till omställningen.

    Det som nu sker är mer än en teknisk justering av regelverk. Det är ett vägval. Ska EU fortsätta styra mot en grön och hållbar ekonomi med hjälp av lagstiftning – eller ska marknaden själv avgöra vad som är hållbart? Många företag vill ha tydliga spelregler. Många konsumenter vill kunna lita på märkningar och löften. Samtidigt finns en ökande politisk vilja att förenkla och minska kraven.

    Oavsett vilken väg EU väljer, står mycket på spel. För klimatet, för företagen – och för trovärdigheten i hela den gröna omställningen.

    Greenwashing lag stoppas i EU – en farlig väg att vandra

    Posted on by Hedda Berg

    EU-kommissionen drar i sista stund tillbaka sitt lagförslag mot greenwashing – det så kallade ”Green claims-direktivet”. Det väcker inte bara kritik från de rödgröna och liberala partigrupperna i Europaparlamentet, utan fortsätter rasera tilliten till unionens gröna ambitioner. Men varför är lagstiftning mot greenwashing så avgörande – och vad händer när politiken stagnerar?


    I Bryssel befinner sig kommissionsordförande Ursula von der Leyen i en knivig sits. Tunga partier i Europaparlamentet hotar att dra tillbaka sitt stöd till henne i samband med EU-kommissionens upphävande av en föreslagen miljölag mot vilseledande miljöreklam, också kallad ”Green claims-direktivet”.

    Green claims-direktivet lades fram i mars 2023 och skulle hindra företag från att missleda konsumenter genom ogrundade påståenden om miljövänliga produkter – också kallat greenwashing. Men mitt i slutförhandlingarna valde kommissionen att riva upp förslaget.

    I det rådande läget har kommissionen för avsikt att dra tillbaka förslaget om miljöpåståenden, säger kommissionens talesperson Maciej Berestecki under en pressträff på fredagen.

    Kommissionens plötsliga vändning baseras på ett brev skickat till EU:s miljökommissionär Jessika Roswall, från EPP-partigruppen, där svenska Kristdemokraterna och Moderaterna ingår. Roswall ska ha uppmanats att dra tillbaka direktivet då det skulle leda till en ”byråkratisk mardröm” för företag.

    För att tillbakadragandet ska bli slutgiltigt krävs dock ett formellt beslut av kommissionärskollegiet. Debatterna pågår fortsatt under veckan.

    Bild: Unsplash. Faktaruta: Hedda Berg

    Greenwashings kännetecken

    Stormigt i Bryssel

    Beslutet har inte minst väckt skarp kritik från de liberala, socialdemokratiska och gröna partigrupperna i Europaparlamentet, som menar att kommissionsordförande von der Leyen stryker konservativa och högerextrema krafter medhårs.

    Idag utgör de gröna, socialdemokratiska och liberala partigrupperna en majoritet i parlamentet tillsammans med von der Leyens EPP. Och utan deras stöd till EPP, finns ingen pro-europeisk majoritet. 

    Svenska EU-parlamentarikern Alice Bah Kuhnke (MP) menar att partigruppens agerade är oansvarigt.

    ”Om kommissionen drar tillbaka denna nyckellagstiftning mot greenwashing sätter det ett otroligt farligt prejudikat för deras inställning till Gröna given-lagstiftningen. EPP:s oansvariga helomvändning kastar det pro-europeiska politiska samarbetet överbord till förmån för att liera sig med extremhögern”, säger hon i ett uttalande.

    Vilseledande miljöreklam är en återkommande konsumentfälla som EU menat att stjälpa, fram tills att Green Claims-direktivet stoppades nu i veckan.

    SMB har tidigare rapporterat om de problem som kan uppstå till följd av greenwashing. Framförallt kan det leda till en djuplodad misstro för företag hos konsumenter och en ovilja att vända sig till faktiskt miljövänliga produkter.

    Samtidigt finns det olika sätt som du som privatperson kan känna igen greenwashing. Ofta använder företag vaga ord för att beskriva på vilket sätt just deras produkt är ”miljövänlig”, utan att ge någon ytterligare förklaring.

    Bild: Unsplash. Grafik: Hedda Berg.

    Endast ett företagsfenomen?

    I en kommentarartikel från 2020 i Politico Eu svarade den före detta riksdagsledamot för det rödgröna ungerska partiet Dialog för Ungern, Dávid Dorosz, på landets Orbán-ledda regerings försök att lansera en kristen och konservativ grön politik.

    Samtidigt var den ungerska regeringen i full färd med att nedmontera Europas klimatpolitik. Enligt Dorosz bedrev regeringen en form av ”konservativ greenwashing”, där man i ljuset av politiska lovord om en ny konservativ klimatpolitik ägnade sig åt klimatförnekelse.

    Så är det endast företag vi ska se upp för när det kommer till greenwashing?

    Tidigare har SMB rapporterat om hur svenska kommuner har satt upp ambitiösa miljömål, trots att de i realiteten är långt från att uppnå sina storslagna planer – eller helt saknar strategier för att kunna uppnå klimatmålen. Även den svenska regeringens bild av vad deras miljöpolitik innebär står i stark kontrast till deras agerande, där det på Regeringskansliets hemsida står att:

    Miljöpolitiken handlar om att skapa ett samhälle som är fritt från utsläpp och farliga gifter med hänsyn till både människor, djur och natur. Den handlar också om att skapa ett hållbart samhälle som är anpassat till ett förändrat klimat.

    Samtidigt har Sverige rasat i klimatrankningar sedan regeringen Kristerssons tillträde. I fjol listade SMB även de få positiva miljöbeslut och konsekvenserna av den klimatpolitik som Tidö-regeringen bedrivit sedan 2022. Senast i år kom Klimatpolitiska rådet ut med en rapport där de granskat regeringens politik, som bedöms som undermålig för att nå 2030-målen.

    ”En trovärdig plan och ett konsekvent genomförande av Sveriges EU-åtaganden till 2030 behövs för att Sverige inte ska bli ett land som bromsar EU i dess klimatledande globala roll”, skrev rådet i rapporten.

    EU anklagade för greenwashing

    Även EU-kommissionen, som nu dragit in sitt greenwashing direktiv, har blivit anklagad för missledande klimatpolitik av flera miljöorganisationer.

    Framförallt har detta skett i samband med en läcka av interna dokument som visat hur kommissionen har varit medvetna om att deras klimatstrategier inte varit ambitiösa nog, utan snarare fungerat som en form av kommunikationsstrategi, vilket Tidningen Syre rapporterat om.

    Europaparlamentet. Bild: Pixabay

    Kommissionen har tidigare i år varit i blåsväder för att ha stoppat flera miljö- och klimatdirektiv, trots dess lovord om ambitiösa miljömål.

    Bland annat har kommissionen i år och i slutet av förra året valt att skjuta upp formaliserande av 2040-målen, sänka vargens skyddsstatus runt om i Europa, och dubbla kvoten för strömmingsfiske i den utsatta Östersjön.

    Utöver det ser de ut att missa att nå globala klimatmål i stort. Huruvida Green Claims-direktivet helt kommer skrotas och adderas till den listan återstår att se när debatterna fortsätter i EU-kommissionens korridorer.

    Konsekvenserna av unionens inagerande mot greenwashing sträcker sig bortom misstro mot företag. En forskningsartikel från 2023 visar att medborgares skepsis för företag i händelse av greenwashing sprids till statliga institutioner. Samtidigt minskar individers efterfrågan på politisk handling mot greenwashing, då tilltron till hela styrsystemet fallerar. Därför är aktiva politiska beslut för att motverka greenwashing avgörande.

    Men om tidigare miljölagstiftning förvandlas till urholkad grön retorik på statlig hemsidor riskerar förtroendet från offentligheten för staters förmåga att bedriva effektiv miljö- och klimatpolitik att minska långsiktigt – och istället kommer greenwashing att sätta agendan.

    ← Tipsa!

    Tipsa oss

    Har du något du tror vi missat och kanske borde skriva om? Vi tar tacksamt emot alla tips du kan bidra med. Maila direkt till tips@supermiljobloggen.se eller fyll i formuläret nedan.