Stötta SMB
Du kan trycka Shift + S för att få fram sökfältet när som helst och Esc för att stänga det.
Tryck ENTER för fler resultat, då kan du även förfina din sökning.
    Stäng

    Aktivistaktioner lönar sig, även om många ogillar dem

    Posted on by Ingela Björck
    Återställ våtmarker blockerar en väg

    Rörelsen Återställ våtmarker har retat upp många genom att bland annat hindra trafiken på motorvägar och störa populära arrangemang. Trots detta har aktionerna ökat medvetenheten om behovet av att stoppa torvbrytning och återväta före detta våtmarker. Det visar en brittisk studie gjord av forskningsinstitutet Social Change Lab.

    Återställ våtmarker startade 2022 och har som mål att återställa förstörda svenska våtmarker. För att få publicitet för frågan har man använt drastiska metoder som att sätta sig ner på trafikerade vägar, spraya färg på flygplan, hälla soppa på kända målningar och uppträda störande på Melodifestivalen, Let’s Dance och olika idrottsevenemang. 

    Att rörelsen kämpar för våtmarkerna beror på den viktiga roll de har för klimatet. Normalt tar de upp koldioxid, men om de torkar ut genom utdikning eller torvbrytning avger de i stället mycket klimatgaser. Enligt Naturvårdsverket släpper uttorkade våtmarker ut omkring 11 miljoner ton koldioxid varje år – mer än utsläppen från all personbilstrafik i Sverige.

    Mer uppmärksammat i media

    Problemet var tidigare ganska okänt, men blev allt mer uppmärksammat i takt med aktionerna från Återställ våtmarker. Social Change Labs studie visar att media nämnde frågan dubbelt så mycket år 2022 som året innan, och tre gånger så mycket 2023 som 2021. 95 procent av artiklarna klassades som neutrala, och handlade alltså inte mest om det störande i aktionerna utan mer om det miljöproblem aktivisterna ville sätta fokus på.

    Social Change Lab är ett forskningsinstitut som studerar folkliga rörelser på bland annat miljöområdet. I sin rapport har man inte bara analyserat media utan också riksdagsdebatter och opinionsmätningar, samt intervjuat politiker, forskare och representanter olika delar av miljörörelsen. 

    Opinionsmätningarna visade enligt studien positiva resultat. Trots att 70 procent av allmänheten inte tyckte rörelsens metoder var berättigade, så stödde hela 75 procent tanken att våtmarker behöver återställas. 

    Även de intervjuade politikerna insåg rörelsens bidrag till att lyfta våtmarksfrågan, trots att de i regel ogillade dess metoder. Våtmarkerna har också klarat sig ganska väl genom Tidöregeringens nedskärningar av naturvården, med anslag på 765 miljoner kr fram till 2030 för återställning av våtmarker.

    Risk för polarisering

    Den brittiska rapporten tar dock även upp två risker med rörelsens taktik: polarisering och överförenkling. Den första innebär att en tidigare neutral fråga blivit kontroversiell, vilket på längre sikt kan skada målet. Några miljöexperter nämner till exempel att det blivit mycket negativ stämning kring arbetet med återvätning, vilket kan få markägare att dra sig för att delta.

    Risken för överförenkling är att återvätning ses som en enkel lösning oavsett hur, när och var den tillämpas. Att rädda våtmarker är bra, men måste göras på rätt sätt, påpekade några av de intervjuade. Det bör inte heller uppfattas som den totala lösningen på klimatkrisen. 

    Trots dessa invändningar menar Social Change Lab att analysen av det svenska fallet ger slutsatser som är viktiga för hela klimatrörelsen. Den visar tydligt att allmänheten kan skilja på metod och budskap, så att ett budskap kan gå hem även om metoderna ogillas. Den visar också värdet av att fokusera på få och konkreta krav inom ett okontroversiellt område, vilket gör budskapet lätt att kommunicera.

    Batteriutvecklingen går snabbt – men blir det hållbart?

    Posted on by Anna Nyquist

    Batterier spelar en avgörande roll i både transportsektorns elektrifiering och övergången till förnybar energi. Men bakom teknikutvecklingen väcks frågor om miljöpåverkan, råvaror och återvinning: Vad krävs för att batteritekniken ska bli hållbar?

    SMB genomförde en översyn av elbilsbatterier 2021 och det kan konstateras att batterimarknaden sedan dess förändrats i snabb takt – med ny teknik, ökade krav och flera överraskande vändningar. Mycket har handlat om att minska beroendet av kritiska metaller, förbättra återvinningen och hitta alternativ till dagens litiumjonbatterier.

    Samtidigt återstår stora miljöproblem kopplat till batterier. Marknaden verkar heller inte optimal för mer hållbara batterilösningar om man tänker på hur stora industriella satsningar gått i stöpet och stora aktörer som Northvolt hamnat i krisläge.

    Om batterier inte är hållbara – varför satsar vi så mycket på dem?

    För att minska klimatpåverkande utsläpp måste fossila bränslen – som kol, olja och gas – fasas ut i allt från transporter till uppvärmning och industri. Det enklaste och mest effektiva sättet att ersätta fossila bränslen är att i stället använda elektricitet från förnybara källor som sol, vind och vatten. Därför är elektrifiering en grundpelare i klimatomställningen.

    En sådan övergång till förnybar energi kräver emellertid lagring av el – eftersom sol- och vindkraft inte alltid producerar energi när vi behöver den. Här kommer batterier in som en avgörande lösning. De fungerar som energibuffertar som jämnar ut skillnaderna mellan produktion och konsumtion – till exempel lagrar solenergi på dagen så den kan användas på natten.

    När sedan även fordon elektrifieras för att minska utsläpp från fossila bränslen behövs effektiva och lätta batterier för att ersätta fossila bränslen. Ju bättre batterierna blir, desto längre räckvidd får fordonen, och det kan sedan snabba på samhällets minskning av utsläpp från transportsektorn.

    Samtidigt behövs batterier för lokala energilager i hushåll, industrier och elnät, så att även de kan klara perioder med mindre energitillgång samt hög belastning eller störningar. Därför ses batteriteknik som ett centralt verktyg i klimatomställningen – men också som ett område med stora utmaningar kopplat till miljöpåverkan från produktion, materialanvändning och återvinning.

    Elbilsbatterier: snabb utveckling

    Transportsektorn står för en stor del av världens utsläpp, och att ersätta fossildrivna fordon med eldrivna är en av de mest påtagliga och positiva förändringarna i klimatomställningen. Därför är utvecklingen av elbilsbatterier central – inte bara för att möjliggöra omställningen, utan också för att den påverkar hur hållbar den faktiskt blir.

    Försäljningen av elbilar har fortsatt öka snabbt – både globalt och i Sverige. Samtidigt har batterierna blivit bättre: de laddas snabbare, räcker längre och kostar mindre, vilket gör elbilen till ett allt mer realistiskt val för fler hushåll.

    Men ju fler batterier som produceras, desto viktigare blir det att de tillverkas på ett hållbart sätt. Därför växer kraven på att batterier ska innehålla färre sällsynta metaller, ha lägre klimatpåverkan och vara återvinningsbara. För att möta detta har flera nya batterityper börjat användas, bland annat:

    • Litium-järnfosfat (LFP) har blivit vanligare tack vare sin stabilitet och relativt låga miljöpåverkan.
    • Natriumjonbatterier, som helt saknar litium och kobolt, är på väg ut på marknaden som ett billigare alternativ.
    • Solid state-batterier, som väntas ge högre säkerhet och energitäthet, närmar sig kommersiell produktion.

    Flera biltillverkare satsar nu på att rulla ut dessa tekniker i stor skala. Tesla använder redan LFP-batterier i sina standardmodeller och bygger en ny fabrik i USA för att öka produktionen. Volkswagen planerar att införa LFP i nästa generations elbilar från 2026. General Motors kombinerar egna batteriplattformar med nya materiallösningar som solid state och natriumjon.

    Återvinning och cirkularitet: från vision till verklighet

    Redan 2021 var det tydligt att ett effektivt återvinningssystem för elbilsbatterier var avgörande. Dels för att minska miljöpåverkan från produktion och avfall, dels för att tackla bristen på kritiska råmaterial som litium, kobolt och nickel. Fyra år senare har flera av dessa visioner börjat ta konkret form och röra sig från intention till industriell verklighet.

    Utvecklingen drivs av både lagkrav och banbrytande initiativ från industrin. Exempelvis har Volkswagen tagit ett stort steg genom att etablera en specialiserad återvinningsanläggning i Salzgitter, Tyskland. Målet är att återvinna upp till 90 procent av metallerna i ett uttjänt batteri.

    I Sverige har Stena Recycling positionerat sig som en ledande aktör. Deras anläggning i Halmstad kan redan nu återvinna imponerande 95 procent av ett litiumjonbatteri. De siktar på att bli Europas främsta aktör inom batteriåtervinning, vilket signalerar en betydande kapacitetsuppbyggnad och expertis inom regionen.

    På EU-nivå har den nya batteriförordningen trätt i kraft, vilket sätter tydliga och bindande krav på hela batteriets livscykel. Denna lagstiftning stipulerar bland annat att tillverkare senast 2027 ska kunna återvinna minst 50 procent av litiumet i batterier, en siffra som höjs till hela 80 procent senast 2031. Förordningen innehåller också skarpa krav på spårbarhet för batterimaterial och ett obligatoriskt återvunnet innehåll i nya batterier. Dessa bestämmelser är drivkrafter för att snabbt etablera ett mer funktionellt och cirkulärt system för batterier.

    Northvolt – Från framtidshopp till industrikris

    En vision som inte blivit som många hoppats är Northvolt. När SMB skrev om Northvolt 2021 var det med optimism: företaget framstod som en symbol för Sveriges gröna industriella framtid. Gigafabriken i Skellefteå skulle producera hållbara batterier med låg klimatpåverkan och skapa tusentals jobb. Idag, 2025, är bilden betydligt mörkare.

    Northvolt har dragits med stora problem – produktionsstörningar, förseningar och kvalitetsbrister har lett till att viktiga kunder som Volkswagen och BMW inte fått sina beställda batterier i tid. Samtidigt har kostnaderna ökat dramatiskt. Företaget har bränt miljarder i driftunderskott och tvingats ta in nytt kapital flera gånger.

    Under våren 2025 begärde Northvolt rekonstruktion, och delar av verksamheten har redan sålts av. Börsnoteringen, som tidigare sågs som ett naturligt steg i företagets expansion, har nu pausats på obestämd tid. Det som skulle bli Europas gröna batterigigant har istället blivit ett avskräckande exempel på de risker som den snabba elektrifieringen kan föra med sig.

    Alternativa tekniker och sandbatterier – innovation bortom litium

    Fast på andra håll är det fortfarande optimistiskt. Exempelvis har, parallellt med elbilsbatteriernas utveckling, en ny våg av alternativa energilagringstekniker vuxit fram – många med fokus på att helt undvika litium, kobolt och andra problematiska metaller. Syftet är att skapa billigare, säkrare och mer hållbara lösningar – inte minst för stationär lagring.

    Ett uppmärksammat projekt inom alternativa batteritekniker är det finska “Sand Battery”, utvecklat av Polar Night Energy. Systemet, som togs i drift i juni 2025 i Pornainen, lagrar värmeenergi i 2 000 ton krossad täljsten. Det fungerar genom att elektrisk överskottsenergi värmer upp sanden, som sedan avger värme till ett fjärrvärmenät – och kan minska lokala utsläpp med upp till 70 procent. Batteriet kan även bidra till elnätets balans genom att delta i reservmarknaden.

    Sandbatteriet visar att energilagring inte alltid behöver ske i elektrisk form – så kallad termisk lagring kan vara billigare, resurssnålare och mer lokalanpassad. Tekniken är särskilt lovande för uppvärmning av byggnader, som står för en stor del av de globala klimatutsläppen, men ofta får mindre uppmärksamhet än transporter eller elproduktion.

    Fyra år senare – vad har vi lärt oss, och vad krävs nu?

    När SMB granskade bilbatterier 2021 stod teknikutvecklingen inför ett genombrott. Frågan var om batterier kunde bli både miljövänliga och skalbara – utan att skapa nya miljöproblem. Fyra år senare är bilden mer komplex, men också mer positiv.

    Utvecklingen har inte varit spikrak. Northvolts fall visar att visioner inte räcker. En grön industri kräver fungerande teknik, tydlig styrning och ekonomisk uthållighet. Samtidigt har flera framsteg tagits: återvinning går från pilotprojekt till industriell skala, nya batterityper minskar behovet av sällsynta metaller och tekniker som sandbatterier visar vägen för alternativ energilagring.

    Det som tidigare sågs som framtidsvisioner – cirkulära batterikedjor, lagring utan litium – börjar nu realiseras. Omställningen är i rörelse, och tekniken utvecklas i snabb takt. Men hållbarhet uppstår inte av sig självt. Den kräver aktiva val, ansvarstagande och tydliga politiska prioriteringar.

    Svenska nationalparker i förfall – Pourmokhtari krävs på svar

    Posted on by Hedda Berg

    Ett nytt larm om uteblivna naturskyddspengar väcker reaktioner. Nu vill två socialdemokratiska riksdagsledamöter att klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari (L) svarar på om regeringen kommer öka finansiering till bevarandet av svensk natur.

    För att bibehålla ett välfungerande ekosystem och möjlighet till natur- och kulturupplevelser i en tid av skenande klimatförändringar krävs finansiella resurser för underhåll och skydd av landets naturreservat och nationalparker. Samtidigt har budgetanslaget från staten till naturvård minskat drastiskt de senaste åren.

    Varningar till regeringen har kommit från både kommuner och länsstyrelser samt olika miljö- och friluftorganisationer runt om i landet, som menar att fortsatta nedskärningar skulle leda till sämre underhåll, bantade personalstyrkor och begränsad tillgänglighet till naturupplevelser, skriver Aktuell Hållbarhet.

    Att svensk natur inte har fått den vård som den är i behov av har inte varit populärt. När Svenska Turist Föreningen (STF) under 2023 lanserade uppropet ”Stoppa nedskärningarna i naturen” samlades snabbt ihop 65 000 underskrifter från allmänheten.

    Infografik av Hedda Berg

    Framförallt har regeringen Kristersson gjort flera nedskärningar i den budget som bidrar med åtgärder till värdefull natur. Och mycket riktigt har de minskade statsanslagen kommit att drabba Sveriges nästan 5 000 statliga nationalparker och naturreservat. Aktuell Hållbarhet har tidigare rapporterat om hur omåttligt populära nationalparker med högt besöksantal har behövt stänga ned vitala delar av sina anläggningar, då det helt enkelt inte funnits medel för att underhålla verksamheterna.

    Aktuell Hållbarhet har även listat exempel från länsstyrelserna på hur naturreservat och friluftsliv drabbats av bristande underhåll. Det kan handla om allt ifrån initiativ till nya vandringsleder som aldrig kommer till skott, utebliven städning eller nedstängning av utedass. På Gotland är flera ledstänger söndertrampade . I Västerbotten behöver raststugor läggas ned, och i Västra Götaland tillgodoses inte det ökande behovet av vindskydd.

    Ännu en varningsklocka ringer

    Häromveckan rapporterade Aktuell Hållbarhet och Helsingborgs Dagblad att den skånska Söderåsens nationalpark ligger risigt till i samband med uteblivna resurser. Artikeln har väckt reaktioner från två socialdemokratiska riksdagsledamöter. Per-Arne Håkansson (S) och Ewa Pihl Krabbe (S) har skickat in skriftliga riksdagsfrågor som kräver svar på om ministern kommer agera för att det redan bristfälliga stödet inte ska fortsätta att försämras. 

    Kina minskar sina utsläpp – ett historiskt trendbrott eller en kort paus?

    Posted on by Anna Nyquist

    Kina har för första gången minskat sina utsläpp av växthusgaser trots att ekonomin växer. Minskningen drivs av rekordstor satsning på förnybar energi. Men är detta början på en varaktig omställning – eller riskerar utsläppen att stiga igen?

    Kina, känt som världens största utsläppare, minskar för första gången sina utsläpp samtidigt som ekonomin fortsätter att växa. Enligt Carbon Brief och analytikern Lauri Myllyvirta föll utsläppen med 1 procent under det senaste året och 1,6 procent under första kvartalet 2025.

    Enligt analysen beror tidigare nedgångar på kriser: finanskrisen 2009, eurokrisen 2012, byggsektorns kollaps 2015 och covid-nedstängningarna 2022. Den här gången ser det annorlunda ut. Minskningen sker inte på grund av en kris, utan drivs av att Kina snabbt bygger ut sol-, vind- och kärnkraft.

    Leder nu omställningen

    Reuters rapporterar också att utsläppen från Kinas elproduktion har sjunkit kraftigt. För första gången släpper landets elproduktion ut mindre än 500 gram koldioxid per producerad kilowattimme – en rekordlåg nivå.

    Denna förbättring beror på att Kina under 2024 byggde enorma mängder av anläggningar för förnybar energi, som sol- och vindkraft. Landet utökade den förnybara energin med över 373 gigawatt – ungefär lika mycket som hela Tysklands nuvarande elproduktion. Kina leder nu världens omställning. Fram till år 2030 beräknas Kina bygga 60 procent av alla nya sol- och vindkraftverk i världen.

    Är utsläppstoppen nära?

    Utsläppen ligger fortfarande bara 1 procent under tidigare rekordnivån. En ny industriboom skulle snabbt kunna vända den positiva trenden. Samtidigt visar en prognos från Climate Action Tracker att Kina kan nå sin utsläppstopp redan 2025 – om utbyggnaden av ren energi fortsätter i samma takt. Det syns också i World Economic Forums Energy Transition Index, där Kina har klättrat till plats 12 av 118 länder.

    Kina säger att de ska presentera nya klimatmål för 2035 vid COP30 i Belém, Brasilien. För första gången ska målen omfatta hela ekonomin – alla sektorer och alla växthusgaser. Det blir spännande att se hur långt Kina är berett att gå för att faktiskt pressa ned sina utsläpp.

    Det är fortfarande för tidigt att slå fast om Kina har nått sin utsläppstopp. Men nu driver teknik och en snabb energiomställning ned utsläppen – inte kriser. Detta markerar ett historiskt skifte som kan vända utvecklingen, inte bara för Kina utan också för hela världens klimatarbete.

    Kan tarmbakterier ta bort PFAS ur kroppen?

    Posted on by Ingela Björck
    kolibakterier

    Vissa tarmbakterier verkar ha förmågan att ta upp ”evighetskemikalierna” PFAS, som sedan kan lämna kroppen med avföringen. Det visar en studie på försöksdjur från universitetet i Cambridge. Mycket återstår innan det kan bli en eventuell behandling för människor, men fyndet är ändå ett viktigt steg framåt.

    PFAS (per- och polyfluorerade alkylsubstanser) är ett samlingsnamn för många tusen ämnen, som kallats evighetskemikalier eftersom de sällan eller aldrig bryts ner i naturen. Ämnena används i många olika produkter, men har visat sig ge ökad risk för bland annat cancer, leverskador, försämrat immunsystem och fosterskador. Idag finns inga bra sätt att få bort PFAS ur kroppen, så om tillskott av tarmbakterier skulle fungera vore det en stor vinst för hälsan.

    Studien i Cambridge har publicerats i den ansedda tidskriften Nature. Forskarna började med att i sitt laboratorium odla ett antal vanliga tarmbakterier, bland annat colibakterier (se bild). Man tillförde sedan 42 skadliga kemikalier som förekommer som föroreningar i livsmedel.

    När flera av bakteriestammarna visade sig kunna ta upp PFAS-ämnen gick forskarna vidare med djurförsök. De bästa tarmbakterierna gavs till möss som sedan också fick PFAS i maten. Resultatet var positivt: upp till 75 procent av vissa PFAS-ämnen lämnade mössens magar med avföringen. 

    Utvecklas till probiotika?

    ”Om detta kan utvecklas till probiotika med vars hjälp PFAS kan lämna kroppen, så vore det en lösning som inte skulle ha så många biverkningar”, säger en av forskarna, Anna Lindell, till tidningen Guardian. Idag finns inget biverkningsfritt sätt att bli av med ämnena, utan de stannar i kroppen en lång tid.

    Flera av medlemmarna i forskargruppen vill fortsätta i den riktningen. Målet är att försöka få fram en blandning av tarmbakterier som på ett effektivt och ofarligt sätt kan hjälpa den mänskliga kroppen att bli av med ”evighetskemikalierna”.

    I stekpannor och kläder

    PFAS-ämnena  stöter bort fett, smuts och vatten och används därför bland annat i stekpannor, funktionskläder, matförpackningar, bekämpningsmedel och skönhetsprodukter. Ämnena kommer ut i naturen både när produkterna tillverkas och används, och när de så småningom blir avfall.

    I Sverige har PFAS förekommit i ett uppmärksammat fall där boende i Kallinge stämt det kommunala vattenbolaget för att deras dricksvatten innehållit stora mängder PFAS. De uppmätta halterna PFAS i blodet hos blekingeborna var bland de högsta som uppmätts i världen. Över 150 personer fick därför rätt till skadestånd genom en dom i Högsta domstolen. Ämnena hade kommit in i dricksvatten från släckskum som använts vid brandövningar på flygflottiljen i Kallinge.

    Naturskyddsföreningen har i många år drivit en kampanj för att hela gruppen PFAS-ämnen ska förbjudas i EU. Föreningen har också låtit analysera PFAS i dricksvatten och bidragit till en europeisk rapport om PFAS i sjöar och vattendrag. 

    Cykel på tåg är krångligt – när kommer de nya vagnarna?

    Posted on by Filip Johnsson

    Det går oftast bra att ta med cykeln på pendeltågen i Västsverige. Men utrymmet är för begränsat och osäkerheten om man får plats sänker upplevelsen en del. Ändå kan en liten semestertripp med cyklar på tåg rekommendera, skriver SMB:s krönikör Filip Johnsson, som också har ett bra poddtips om klimatfrågan.

    Denna sommars väder har å ena sidan varit ganska fantastiskt med sol och uppemot 30 grader, men å andra sidan undrar man hur mycket av värmen som är kopplad till klimatförändringarna. Såklart kan inte en enskild extremvarm sommar sägas bero på den av människan skapade växthuseffekten. Det känns ändå som att det inte går att glädjas av värmen till hundra procent.

    Några dagar i juli tillbringade jag och min sambo och några vänner med att cykla längs Göta kanal. Det kan verkligen rekommenderas. Vi började med att ta tåget till Skövde från Göteborg. Lite nervöst då man aldrig vet om det kommer att gå att ta med cyklarna på regionaltågen i Sverige – i detta fall Västtågen. På dessa tåg kan cyklar tas med i mån av plats. Alltid något, även om det blir lite svårplanerat med ”i mån av plats”.

    När vi kom till tåget funkade det dock utmärkt med en mycket trevlig tågvärd (han gjorde verkligen skäl för sin yrkestitel). Han gjorde sitt bästa för att skapa trevlig stämning trots tågvagnens något märkliga konstruktion av den del av tåget som var märkt med en cykelsymbol. Cyklarna skulle bäras upp en halvtrappa för att där samsas med barnvagnar och nedfällbara extra sittplatser.

    Knepig design gör det svårt att få plats

    På tillbakavägen mellan Skövde och Göteborg fick vi precis plats med cyklarna. Detta då tåget utgick från Skövde. Vid efterföljande stationer fylldes tåget sedan snabbt på med resenärer inklusive sådana med barnvagnar. Till slut meddelade tågvärden en snopen familj som ville stiga på med barnvagn att det nu var fullt. Kändes inte bra där vi stod med våra cyklar inpressade bakom barnvagnar och resenärer som satt i trapporna. Med gemensamma krafter lyckades vi dock dela på och fälla ihop barnvagnen och placera överdelen på hatthyllan så dom kom med.

    Jag måste säga att jag inte begriper hur man kan designa tågvagnar med en sådan knölig cykel- och barnvagnsdel. Varför inte en större öppen yta för cyklar? Varför ska ytan vara en halvtrappa upp och rymma max fyra cyklar – och då får man ändå pressa in dom, samt att det förutsätter att det inte kommer på några med barnvagn. En öppen yta på samma nivå som perrongen med rum för i alla fall ett 10-tal cyklar hade väl varit mer rimligt. Så ser det ut i många andra länder och har så gjort så länge.

    Sedan har vi SJ som inte alls har några utrymmen för cyklar. Tja, vad ska man säga. Det är ju ändå år 2025 och jag trodde vi hade kommit längre.

    När kommer nya tågsätt egentligen…?

    Vad jag kommer ihåg från media känns det som att svaret från SJ de senaste 10 åren på frågan varför det inte går att ta med cyklar är att detta eventuellt blir möjligt först när det kommer nya tågvagnar. När blir det undrar man? På SJs hemsida möts man än så länge av det raka meddelandet ”Cykel måste vara demonterad eller hopfälld innan du kliver ombord och ska förvaras i en anpassad transportväska […]. Ombord på tåget placeras väskan i bagageutrymmet”.

    Så det så!

    Hursomhelst blev det en fin cykling, först från Skövde till Sjötorp med sina slussar precis vid Göta kanals inlopp från Vänern. Vi cyklade sedan i lugn takt längs kanalen till Tåtorp med övernattning i Lyrestad på vägen. Kan rekommenderas varmt – även om lite väl varmt när vi cyklade.

    Slutligen ett litet sommartips: Youtube-podcasten ”Just Have a Think” ger mycket bra information om olika aspekter på klimatförändringarna och olika åtgärder och tekniker för att minska koldioxidutsläppen. Ofta i form av sammanfattningar av nya forskningspublikationer och i lagom långa avsnitt.

    Måtte domstolens utlåtande skapa den juridiska eld i baken som politikerna behöver!

    Posted on by Jan Lindsten

    Framtiden lär väl utvisa om onsdagens utlåtande i ICJ, FN:s internationella domstol i Haag, om nationernas ansvar för en hållbar miljö kan bli en klimatkrisens game-changer.

    Låt oss verkligen hoppas det. Utvecklingen under flera decennier har visat att politiken inte förmått visa tillräcklig beslutsförmåga – ens för att verkställa egna beslut. Det behövs juridisk eld i baken på världens politiker, skriver SMB i en ledarartikel.

    LEDARE Vi som följde klimatmötet i Paris 2015 har nog lätt att minnas att slutvinjetten kändes verkligt hoppfull, inte minst efter det misslyckade Köpenhamnsmötet 2009. Världen fick nu ett avtal som förpliktade civilisationen att hejda uppvärmningen av jorden till ”väl under + 2 grader” till år 2100 – vilket kräver ett nettonollutsläppsläge år 2050, och kraftig minskning av mängden atmosfäriskt kol därefter.

    Men, förplikta – är det rätt ord för att beskriva avtalet? Nej, juridiskt bindande har det inte varit. När USA:s president Donald Trump lämnade avtalet, första gången, bad undertecknad miljöekonomen och professorn Tomas Sterner om en kommentar. Han sa: ”Kanske är det av ren ondska som Trump vill göra en markering genom att lämna Parisavtalet? För USA riskerar ju inget alls om man är kvar men struntar i att följa det.”

    Får Parisavtalet status som del av internationell rätt?

    Det kommer hoppfulla tolkningar av ICJ:s utlåtande, som SMB berättade om i veckan. Att underlåta att agera mot klimatförändringar kan utgöra ett brott mot internationell rätt, och därför kan Parisavtalet få den juridiska kavaj det hittills saknat.

    Ingen tjänar på att klimatkrisen beskrivs i förmildrande ordalag. En stor internationell studie visar tvärtom att saklig rapportering om det allvarliga läget, gärna med betoning på hur skadlig och hotande uppvärmningen är för det uppväxande släktet, är effektivast för att påverka attityderna till klimatläget i en mobiliserande riktning.

    Men det finns guldkorn, som det ska naturligtvis ska berättas om. Vi på SMB är skickliga på att hitta dem, inte minst inom forskningens värld, och aktar oss för att falla i greenwashingens djupa diken.

    Och ICJ har kanske kommit med något mycket mer än ett glädjande korn. Bättre juridiska verktyg är absolut nödvändiga som påtryckningsmedel när politiken inte lever upp till de mål man själv satt. Ta som exempel Parisavtalets krav att medlemsländerna skulle börja leverera konkreta handlingsplaner – så kallade National Determined Contributions, NDC:er för sina klimatåtgärder. Men nationerna har inte levererat alls, eller så har man lagt fram handlingsplaner som ändå inte följs. Konsekvensen är att 1,5-gradersmålet för nästa sekelskifte inte har en chans att förverkligas.

    Blir domstolsbeslutet ett lyft för Aurora-målet?

    ICJ:s uttalande att hållbar miljö är en mänsklig rättighet, stärker nu förhoppningsvis pågående och kommande mål där staterna ställs till ansvar för bristande klimatpolitik. Ett utmärkt exempel är de svenska ungdomarnas Aurora-mål, där man nu samlar sig till nya juridiska nappatag.

    Ett ofta använt argument, inte sällan från klimatskeptiker, är att domstolar inte ska användas därför att klimatfrågan handlar om politiska prioriteringar. Nivån på politiska ambitioner ska inte förestavas i domstol, utan mejslas fram via allmänna val, framhålls det. I svenskt perspektiv är det synsättet dubbelt fel. För det första borde det finnas juridisk möjlighet att utkräva ansvar – och kanske sanktion – mot Tidöregeringens ”klimatpolitik” som redan bryter klockrent mot den klimatlag man själv varit med om att fatta (SD anslöt sig – på pappret – till klimatlagen långt senare).

    Väljarna måste ha någon klimatpolitik att rösta på

    För det andra är det meningslöst att hänvisa till att väljarna med valsedeln kan och ska peka ut den klimatpolitik man vill se – om det inte finns någon klimatpolitik att peka ut på valdagen. Den här invändningen aktualiseras inte minst av agerandet hos Socialdemokraternas partiordförande och oppositionsledaren, Magdalena Andersson. Trots att hon hade landets blickar på sig under ett 50 minuter långt linjetal efter sitt omval på S-kongressen för en tid sedan, nämnde hon inte med en stavelse vilka prioriteringar klimatfrågan kräver. Något SMB tidigare kritiserat i en ledare.

    Kanske hade Andersson tagit för gott att kungöra för väljarna att hon vill göra något i klimatfrågan om hon visste att passivitet och likgiltighet faktiskt kan slå tillbaka – även juridiskt?

    Sverige återupptar omprövningen av vattenkraftens miljötillstånd

    Posted on by Elin Segerlind
    Omprövningen av vattenkraftens miljötillstånd

    Efter en två och ett halvt års lång kritiserad paus återupptar Sverige nu omprövningen av vattenkraftens miljötillstånd. Pausen, som motiverades med att energiförsörjningen måste säkras, har mött skarp kritik från både EU, miljörörelsen och oppositionen. Nu ska tusentals vattenkraftverk miljöanpassas och frågan är om regeringen klarar att möta EU:s miljökrav.

    Sverige är en av Europas mest vattenkraftsdominerade nationer. Vattenkraften står för drygt 40 procent av landets elproduktion och spelar en avgörande roll för elsystemets stabilitet och för reglerbarheten.

    Men bakom den höga andelen döljer sig en stor skillnad mellan kraftverken. Endast omkring 250 av de cirka 2 000 vattenkraftverken i Sverige står tillsammans för hela 98 procent av produktionen De återstående 1 750 mindre kraftverken bidrar alltså med cirka 2 procent  av elen, trots det medför de stora ingrepp i våra vattendrag och ekosystem.

    Samtidigt ställer EU:s ramdirektiv för vatten (Water Framework Directive) tydliga krav, alla vattenförekomster ska uppnå ”god ekologisk status” senast 2027. Detta innebär att vattenkraftverk som påverkar miljön negativt måste miljöanpassas, till exempel genom att skapa fiskvägar och anpassade vattenflöden. Sverige antog redan 2020 en nationell plan (NAP) för omprövning av vattenkraften, med målet att arbetet ska vara klart 2038.

    Regeringen pausade omprövningarna i början av 2023, med hänvisning till behovet av att analysera hur miljöanpassningar påverkar elsystemets stabilitet. Pausen förlängdes sedan flera gånger och avslutades formellt den 1 juli 2025. Under tiden har myndighetsuppdrag och remisser använts för att ta fram nya vägledningar och förtydliga hur mycket utrymme det finns för undantag från miljölagstiftningen. När omprövningen nu återupptas menar regeringen att de förändringar som gjorts ska garantera en balans mellan miljöhänsyn och trygg elproduktion.

    Sverige får skarp kritik

    Pausen och regeringens hantering har mötts av kritik på flera fronter. EU-kommissionen inledde 2024 ett överträdelseärende mot Sverige eftersom man anser att landet inte lever upp till Ramdirektivets krav. Kritiken handlar framför allt om den långvariga uppskjutningen av omprövningarna, den stora användningen av undantagsmöjligheter och att miljökraven dämpats jämfört med EU:s ambitioner. Kommissionen varnar för att brister i miljöanpassningen kan hota vattenmiljön och klimatmålen.

    På hemmaplan har miljörörelsen och oppositionspartier uttryckt stark kritik. Miljöorganisationer menar att regeringen konsekvent prioriterat vattenkraftsproduktionen över miljökraven. De pekar på att alltför generösa undantag riskerar att permanent tillåta miljöskadliga verksamheter och hindra återhämtningen av ekosystem och fiskbestånd.

    Miljömål och energipolitik ställs mot varandra

    Ett särskilt tvisteämne har varit regeringens fokus på den småskaliga vattenkraften. Miljöorganisationer menar att det är missvisande att använda elförsörjningen som skäl för att skydda de cirka 1 750 små kraftverk som tillsammans bidrar med 2 procent av vattenkraftens elproduktion. De hävdar att reglerkapacitet och effekt i huvudsak kan tryggas genom de stora älvarna och kraftverken, där modern miljöteknik redan implementeras eller planeras.

    Myndigheter och departement har nu fått nya uppdrag som syftar till att förbättra både det juridiska ramverket och prövningsprocesserna. I maj och juni 2025 beslutade regeringen om två nya förordningsändringar, som syftar till att skapa tydligare riktlinjer för bedömning av miljönytta och bevarande av elproduktion.

    Nu när omprövningarna återupptas ligger fokus på hur väl Sverige kan leva upp till de bindande mål som EU satt för vattenmiljö, biologisk mångfald och klimat. Det blir ett avgörande test för regeringens förmåga att kombinera energipolitik med ekologiskt ansvar. Kritiken från både EU och miljörörelsen kvarstår och frågan är om regeringens kompromisser verkligen är förenliga med både europeisk lagstiftning eller de svenska miljömålen.

    Internationella domstolen: ”Klimatförändringarna ett existentiellt hot”

    Posted on by Lisa Jacobson

    En ren, hälsosam och hållbar miljö är en mänsklig rättighet, enligt FN:s högsta domstol. Under onsdagen levererade Internationella domstolen i Haag det efterlängtat utlåtandet som kan komma att styra det framtida klimatarbetet världen över.

    För två år sedan gav FN:s generalförsamling, efter påtryckningar från drabbade ö-nationer, den internationella domstolen ICJ i uppgift att klargöra vilket juridisk ansvar länder har att tackla den globala uppvärmningen. Framför allt handlar det om vilket ansvar de rika länderna, som släppt ut mest växthusgaser, har gentemot de fattigare som ofta drabbas hårdast.

    Enligt yttrandet har alla världens länder skyldighet att lösa klimatkrisen. Gör de inte det, bryter de mot internationell rätt. Under presentationen av utlåtandet betonade domstolens ordförande Yuji Iwasawa det ”akuta och existentiella hot som klimatförändringarna utgör”, skriver Reuters.

    Utlåtandet är inte juridiskt bindande men väntas ändå få stor betydelse. Det mer än 500 sidor långa dokumentet och ses som en potentiell vändpunkt för internationell klimatlagstiftning, skriver The Guardian. Att en hållbar miljö blir en mänsklig rättighet banar väg för att stater kan ställa varandra till svars vid Internationella domstolen, och det kan även stötta nationella rättsprocesser, enligt tidningen.

    Jonas Ebbesson, professor i miljörätt vid Stockholms universitet, säger till Ekot att stater kommer att ha svårt att bortse från domslutet.

    Det är Internationella domstolen som uttalar sig om vilka regler som gäller, vilka regler som definierar staternas skyldigheter och vad staternas ansvar är. Det kommer att påverka diskussionerna i de kommande klimatförhandlingarna, vid kommande klimattoppmöten, och diskussioner i olika diplomatiska sammanhang, säger han.

    ”En ny era av klimatstämningar”

    Innan utlåtandet släpptes intervjuades Ida Edling, miljöjurist och talesperson för Aurora-nätverket som stämt svenska staten, av Dagens ETC. Hon hoppas att utlåtandet ska öka ”trycket på de länder och stora utsläppare som inte lever upp till internationella rättsprinciper på klimatområdet”.

    Yttrandet är inte bindande men den juridik som domstolen tolkar är det. Så det här kan komma att påverka både klimatpolitik, klimatförhandlingar och domstolsprocesser världen över. Vi kan få en ny era av klimatstämningar, där vi kan hålla många fler utsläppare ansvariga, säger Ida Edling till ETC. 

    ICJ är den tredje av fyra viktiga internationella domstolar som har publicerat liknande rådgivande uttalanden om klimatförändringar. Tidigare i sommar slog den Interamerikanska domstolen för mänskliga rättigheter (IACHR) fast att ett hälsosamt klimat är en mänsklig rättighet. Både IACHR och den Internationella havsrättsdomstolen har sagt att stater har ett juridiskt ansvar att kontrollera utsläppen av växthusgaser. Även en afrikansk människorättsdomstol har påbörjat en liknande process.

    Fler nattåg i Europa – fast fortfarande svårt med samordningen

    Posted on by Ingela Björck

    Malmö kan få ett nattåg till Basel redan nästa vår, om parlamentet i Schweiz godkänner de planer som lagts fram. Då ska det också gå att åka nattåg från Köpenhamn till Prag under sommaren. Det österrikiska järnvägsbolaget ÖBB, som satsat mycket på internationella nattåg, har dock minskat sina beställningar av nya tåg. Skälet kan vara de fortsatta samordningsproblemen i Europa.

    Bakom planerna på ett nattåg mellan Basel och Malmö står, enligt Sydsvenska Dagbladet, Schweiz’ statliga järnvägsbolag SBB samt det tysk-amerikanska företaget RDC-Deutschland. Projektet ingår i Schweiz’ satsning på hållbart resande, och ligger i linje med landets nyligen skärpta klimatlag. 

    Nattåget Malmö-Basel är tänkt att gå tre dagar i veckan i vardera riktningen från och med april nästa år. Schweiz väntas investera över 550 miljoner svenska kronor i den nya linjen fram till 2030, om landets parlament i december röstar igenom den föreslagna statsbudgeten. 

    Framåt för nattåg

    Nattågen i Europa har upplevt en blomstring de senaste åren, enligt det tyska nyhetsprogrammet Tagesschau. Biljetterna är visserligen oftast dyrare än flygbiljetter för samma sträcka, men de dyraste sovvagnsplatserna blir ändå snabbare fullbokade än de billigaste. Tyska miljöministeriet Umweltbundesamt ger också utsläppssiffror för olika transportmedel för att visa att tågresor är mycket mer klimatvänliga än flygresor.

    Nya nattågslinjer Amsterdam-Barcelona och Paris-Venedig ingår i de tio pilotprojekt som EU lanserat för att förbättra den långväga tågservicen mellan olika länder. Målet är att tågtrafiken mellan länderna ska göras enklare och mer samordnad.

    Nightjet från Österrike

    Österrikiska tågbolaget ÖBB är det europeiska bolag som satsat mest på nattåg. Deras så kallade Nightjet går i både Österrike, Belgien, Frankrike, Tyskland, Italien, Nederländerna, Polen och Schweiz. ÖBB har dock nyligen dragit ner sin beställning av nya nattåg från 33 till 24. Skälet har inte angivits, men kan enligt organisationen Back on Track vara den kvarvarande bristen på samordning. 

    Ett av dessa samordningsproblem rör banarbetena, som ofta görs på natten. Tågbolagen i olika länder informerar inte alltid varann om när en viss delsträcka är stängd för trafik, vilket leder till oförutsedda förseningar. Andra problem är att normerna för lok och vagnar varierar mellan länderna, liksom priset för att få utnyttja en linje av en viss längd. 

    Back on Track, en ideell organisation som arbetar för nattåg i Europa, konstaterar att linjen Beijing-Shenzen i Kina har flera nattåg varje natt med ett totalt platsantal på över 3 500 bäddar. Samtidigt har den mest trafikerade nattågslinjen i Europa inte mer än 480 bäddar, så det är tydligt att en del återstår att göra.

    EU:s ytterhöger leder klimatförhandlingar

    Posted on by Hedda Berg

    I partigruppen Patrioter för Europa (PFE) samlas Europaparlamentets yttersta högerkant. Nu ska partigruppen, som länge motsatt sig EU:s gröna ambitioner, leda förhandlingarna om unionens nästa klimatmål.

    Det blir den tredje största partigruppen i Europaparlamentet, högerextrema Patrioter för Europa (PFE), som ska leda de kommande förhandlingarna om EU:s nya klimatmål. Det rapporterar Reuters.

    Patriotgruppen får i uppgift att utse en rapportör från deras egen partigrupp. Denna person ska bereda och arbeta med betänkande av lagförslag under klimatförhandlingar. Rapportören kan därefter rekommendera en politisk linje för förhandlingarna och därigenom påverka processen att nå en överenskommelse i andra partigrupper. Och det är sannolikt att PFE kommer att driva en politisk linje som strider mot EU:s gröna mål.

    Om PFE:s nyckelroll: ”Uppriktigt förfärad”

    I PFE ingår även franska partiet Nationell samling, tidigare lett av den högerextrema politikern Marine Le Pen. Sedan 2022 sitter 29-åriga Jordan Bardella som partiledare för Nationell samling. 

    Grafik av Hedda Berg

    Även det ungerska regeringspartiet Fidesz som leds av den Ungerns premiärminister Viktor Orbán ingår i PPE.

    Den Orbán-ledda regeringen har vid upprepade tillfällen försökt att nedmontera Europas klimatpolitik genom regeringsfinansierade tankesmedjor som predikat om ”nettonollans faror” i Bryssel.

    Enligt Bardella, som utöver sin partiledarpost är ordförande för PFE i Europaparlamentet, är PFE ”bestämt emot” EU-kommissionens mål om att minska utsläppen med 90 procent, jämfört med 1990-talets nivåer, till 2040, ett av flera avgörande steg för att unionen ska kunna nå klimatneutralitet senast 2050. Tidigare i år har Jordan Bardella också uttryckt att han vill stoppa EU:s gröna giv som syftar till att bromsa den globala uppvärmningen.

    Att PFE ska leda klimatförhandlingarna har väckt reaktioner runt om i Europaparlamentet. Svenska Europaparlamentarikern Heléne Fritzon (S) skriver i en kommentar till TT:

    Att klimatförnekare nu ska leda arbetet med EU:s klimatmål gör mig uppriktigt förfärad. Det är som att be någon som tror att jorden är platt rita en karta.

    Klädförsäljningen rusar – men till vilket pris?

    Posted on by Anna Nyquist

    Klimatrapporterna blir allt mer alarmerande. Det är lågkonjunktur. Krig rasar i vår omvärld och hushållens ekonomi pressas från flera håll. Ändå tycks svenskarna ha en gemensam strategi för att hålla humöret uppe: shoppa kläder. Och det rejält.

    Enligt Stilindex för juni 2025 slog modehandeln nya rekord. Försäljningen av kläder ökade med 10,1 procent jämfört med juni förra året. Skoförsäljningen steg ännu mer – hela 12,4 procent.

    Särskilt dammode gick starkt framåt. Damskor ökade med 13,4 procent och damkläder med 15,7 procent. Det är tydligt att konsumenterna inte bara handlar mer – de handlar specifikt somrigt: klänningar, shorts, sandaler. Klassiska reafavoriter, enligt Svensk Handel.

    Vad driver uppgången?

    Stilindex visar att det finns flera samverkande faktorer som ligger bakom uppgången. En kall vår gjorde att vårkläder blev liggande i butik. När juni bjöd på både värme och reor slog konsumentlusten till.

    Rapporten visar även att det inte bara är fysisk handel som går bra. E-handeln exploderade i juni: +30,7 procent för kläder och +33,4 procent för skor jämfört med juni 2024. Det visar att svenskarnas köpvanor fortsätter att förflyttas till nätet – särskilt när priserna pressas.

    Och det handlar inte om lyx. Det är lågprissegmentet som växer snabbast, med 13,4 procents ökning under juni. Premiumsegmentet, däremot, backade med 1,2 procent. Ekonomiskt försiktiga konsumenter vill fortfarande förnya garderoben – men de gör det billigare.

    Och miljön då?

    Det som däremot inte nämns i Stilindex – inte med ett ord – är den miljöpåverkan som följer med varje såld klänning eller varje reafyndad sandal. Enligt Naturvårdsverket sker 80  procent av ett plaggs klimatpåverkan i produktionsledet, långt innan vi klickar hem det till varukorgen. Produktionen kräver enorma mängder vatten, kemikalier och energi – ofta i länder med svag miljötillsyn och brist på färskvatten.

    En enda nyproducerad tröja kan generera mellan 10 och 40 kilo växthusgaser, beroende på vilket material och energislag som används. Dessutom krävs upp till 29 000 liter vatten för att producera ett enda kilo textil. Återvinning låter som lösningen, men den minskar bara klimatpåverkan med 5–10 procent jämfört med nytillverkning. Det räcker inte. Konsumtionen behöver minska.

    Tillväxt i försäljning – men vi behöver en ny berättelse

    Stilindex visar vad vi köper och att det är de billiga segmenten som ökar – men säger ingenting om vad det kostar miljön och människors livskvalitet på planeten. Information från Naturvårdsverket visar att textilindustrin tillhör de mest resurskrävande branscherna i världen, med enorm miljöpåverkan. Att ökad försäljning i praktiken innebär ökad miljöbelastning borde inte längre komma som en överraskning.

    Och vad tänker konsumenterna? SMB har tidigare resonerat kring konsumtionshets som psykologisk längtan, hur konsumtion ofta speglar något djupare – behov av trygghet, status eller tillhörighet. Med det resonemanget är det inte nödvändigtvis bristen på kläder som driver oss – särskilt inte som en genomsnittlig person i Sverige redan äger 60-130 plagg – utan bristen på något annat. Den insikten gör det möjligt att ställa en annan fråga: vad är det vi försöker lösa med ännu ett köp mitt i en rad av kriser?

    Nytt EU-förslag: Bara elbilar i hyr- och tjänsteflottor från 2030

    Posted on by Anna Nyquist

    EU-kommissionen planerar ett nytt förbud mot bensin- och dieselbilar. Den här gången gäller det företagsflottor och hyrbilar – och beslutet kan träda i kraft redan 2030. Det avslöjade tyska Bild am Sonntag, som hänvisar till anonyma tjänstemän inom kommissionen.

    Enligt uppgifterna ska det från och med 2030 endast vara tillåtet för företag och biluthyrare att köpa in vad som beskrivs som utsläppsfria fordon – i praktiken elbilar och eventuellt vätgasdrivna modeller. EU-kommissionen har bekräftat att en ny reglering är under framtagande, men detaljerna är ännu inte offentliga. Förslaget väntas presenteras i slutet av sommaren och måste därefter godkännas av både EU-parlamentet och ministerrådet.

    Bakgrunden är EU:s beslut från 2023, där all nyförsäljning av bensin- och dieselbilar förbjuds från 2035. Det nya förslaget skulle innebära att delar av marknaden – företags- och hyrbilar – omfattas redan fem år tidigare. Eftersom dessa bilar ofta säljs vidare till privatpersoner kan förslaget få stor effekt även på andrahandsmarknaden.

    Både stöd och skarp kritik

    Förslaget har väckt starka reaktioner, särskilt i Tyskland. Det tyska transportministeriet säger nej till förslaget, likaså gör flera ledamöter från konservativa EPP-gruppen i EU-parlamentet. Kritikerna varnar för att det finns för få laddstationer, ökade kostnader och praktiska problem.

    Samtidigt finns starkt stöd från både miljörörelsen och inom EU-kommissionen. Företagsbilar ses som en nyckel i klimatomställningen. Dessa bilar byts ut ofta och säljs vidare snabbt, vilket gör att elbilar når ut brett på marknaden. Dessutom är det lättare att ställa om företag än att påverka miljontals konsumenter.

    Saltare vatten kan smälta mer is i Antarktis

    Posted on by Lisa Jacobson

    Havsvattnet runt Antarktis har de senaste tio åren plötsligt börjat bli saltare, vilket överraskar forskarna bakom en ny studie. Den globala uppvärmningen har tidigare gjort vattnet mindre salt – vilket har haft en dämpande effekt på avsmältningen. Den ökande salthalten är därför oroande.

    I flera decennier har havsvattnet runt Antarktis blivit allt sötare, en förväntad effekt av den globala uppvärmningen på grund av smältande isar och mer nederbörd.

    Forskare från University of Southampton, Barcelona Expert Centre och European Space Agency har nu använt data från satelliter och avancerade undervattensrobotar för att utvärdera avsmältningen av havsisen och salthalten i havet runt Antarktis.

    Resultaten, som publicerats i den vetenskapliga tidskriften PNAS, visar att salthalten plötsligt verkar ha börjat öka de senaste tio åren, sedan 2015. Under samma period har avsmältningen ökat drastiskt och Antarktis har förlorat is motsvarande Grönlands yta.

    Vad vi fann var häpnadsväckande. Runt 2015 började salthalten vid ytan av Södra ishavet stiga brant – samtidigt som havsisens utbredning började minska. Den här förändringen var totalt oväntad, skriver studiens förstaförfattare Alessandro Silvano i en kommenterande artikel i tidskriften The Conversation.

    Saltare vatten smälter mer is

    Vanligtvis skiktas havsvattnet så att saltare och varmare vatten sjunker nedåt, medan sötare vatten stannar i de övre lagren. Detta har en dämpande effekt på avsmältningen eftersom det söta vattnet är kallare. Saltare vatten vid havsytan beter sig annorlunda genom att det drar upp värme från havsdjupen och gör det svårare för isen att växa till sig.

    Varför vattnet blivit saltare vet inte forskarna, men de ser allvarligt på de överraskande fynden. De menar att en tippningspunkt kan ha passerats där det saltare ytvattnet smälter mer is vilket leder till att ännu mer värme kan absorberas av den mörka havsytan. I värsta fall kan det betyda att trenden inte kan vändas utan att Antarktis is kan försvinna.

    ”Inte säkert vad som driver förändringen”

    Forskarna har fått en del kritik eftersom ett pressmeddelande kunde tolkas som att de påstod att det stora systemet av havsströmmar på södra halvklotet nu har kollapsat eller ”vänt” (liknande hoten mot Golfströmmen). Detta var dock en missuppfattning, vilket bland andra forskaren David Armstrong McKay, University of Sussex, har kommenterat på Bluesky.

    Han är en av experterna bakom Global Tipping Points Report och är tveksam till om detta verkligen är en ny tippningspunkt.

    – De nya satellitmätningarna visar en oväntad ökning av salthalten sedan 2015. Den är sannolikt kopplad till den plötsliga minskningen av Antarktis havsis på något sätt. Det är möjligt att det är ett tippningsrelaterat skifte, men de begränsade observationerna runt Antarktis betyder att vi fortfarande inte kan vara säkra vad det är som driver förändringen, kommenterar David Armstrong McKay i ett mejl till Supermiljöbloggen.

    Européerna söker allt mer svalka i norr – det driver på klimatkrisen

    Posted on by Mattias Goldmann

    Coolcation – turistresor till svalka istället för värme – har alla förutsättningar att driva på klimatkrisen. Antalet européer som kan välja coolcation är ju mångdubbelt fler än svenskar som jagar sol och värme. Mycket resande lär gå med flyg, skriver SMB:s krönikör Mattias Goldmann som just besöker ett inte alls särskilt svalt Färöäarna.

    KRÖNIKA De som semestrat kring Medelhavet ångrar sig nog. Det var för hett, för många skogsbränder, för akut brist på dricksvatten, för många lokalboende som tydligt visar att massturism inte ses med lika blida ögon längre. Många som tågluffade söderut stannade längs vägen eller bytte rutt för att få det svalare – de som fossilflög fick inte bara ett snabbt kvitto på vad de bidrar till utan också stå sitt kast eftersom flyget inte låter dig kliva av där du vill.

    Många svenskar har hemestrat – både för att njuta av den svenska sommaren, som väl strängt taget är bästa argumentet för att alls bo här och för att slippa hettan söderut. Kanske en och annan också hade en klimattanke med att minska resandet – fast tar man tåget söderut och agerar genomtänkt behöver påverkan knappt bli större än av att ta bilen ut till landet eller färjan ut i skärgården. 

    Silvergruvans svalka lockar allt fler utlänningar

    De som stannat hemma har fått uppleva rekord i utländska besökare. Jag besöker Sala Silvergruva med en grupp polacker, fransmän och kineser och gruvans statistik visar nästan dubbla antalet utländska besökare första halvan av året jämfört med samma tid i fjol medan antalet svenskar är oförändrat. Dessutom räknar gruvan med en rusch mot slutet av sommaren, då ledigheterna tar fart i södra Europa. 

    Visst, Sala har precis öppnat nya spännande delar av gruvan och guidningen imponerar, men de jag pratar med säger alla samma sak; De vill bort ifrån hettan hemmavid. Det gäller rentav skåningen som åkte norrut; först åkte han på stadsfestival i Västerås men det var varmt där med, så då fann han gruvan där det bara är tre grader varmt, året runt. Både han och polacken i shorts och flip-flops njuter av kylan, ser ut att vilja samla den i märg och ben ungefär som vi svenskar tidigare lapat sol.

    Så klart önskar jag att alla ska få besöka Sala silvergruva och förstås unnar jag alla att få svalka sig. Men detta nya coolcation-fenomen behöver problematiseras, ur hålllbarhetsperspektiv. 

    Coolcation spär på klimatkrisen

    Coolcation är  bekymmersamt ur miljöperspektiv. Det sista känsliga fjäll, lättstörda renar och redan övergödda sjöar behöver är en turistinvasion. Men det argumentet, som ibland hörs från stugvärdar och NIMBY-aktörer, känns lite unket för mig – vad ger just oss som bor här större rätt att njuta av naturen här än de som väljer att komma hit?

    Mer entydigt bekymmersamt och viktigt att analysera är vad coolcation gör för klimatet, och det är inte upplyftande. Grundproblemet är att det helt enkelt finns mångdubbelt fler människor i södra Europa som kan vilja semestra svalt i norr, än vise versa. 

    De flesta fossilflyger, kommer med bil, husbil eller husvagn och bara väldigt få med tåg eller segelbåt. När man väl är framme så riskerar också önskan om kyla att leda till ökad energiåtgång jämfört med strandliv vid Medelhavet som ju har minimal klimatpåverkan när man väl är framme. Vintertid är kalkylen ännu tydligare; de som har nära till Alpernas eller Pyreneernas skidåkning är långt fler än de som har nära till Åre eller Sälen – vänder skidresandet så att de flesta kommer hit, spricker klimatkalkylen. Däremot behöver vi i norr inte ta ansvaret för merparten av utsläppen, eftersom de sker utanför våra territoriella gränser.

    Resorna till svalkan blir allt längre

    Dessa rader skrivs från Färöarna. Färjan hit var full av coolcation-semestrare, från Spanien, Frankrike, Portugal. Med en mun svarade de samma sak på frågan om valet av destination; har du inte sett nyheterna om hur fruktansvärt varmt det är hos oss? Jag messar med min dotter som är i Norrbottens inland, där det är så varmt att katten flämtar i skuggan och ingen orkar göra något.

    Detta illustrerar hur klimatförändringarna i sig spär på de negativa klimatefffekterna av coolcation. För medan man numer och framgent inte alls måste resa långt söderut för att finna värmen, måste man resa längre och längre norrut för att finna svalka – man kan trots allt bara stanna nere i silvergruvan så länge. Och ska man långt norrut, ja då leder inte rälsen ända fram. Många tycker uppenbarligen att man måste ha bilen med sig på färjan och då har man plötsligt närmare två ton packning med sig istället för våra knappt 20 kilo – och då blir klimatpåverkan långt värre än för flyget eftersom flyget inte godtar att man kommer med två tons bagage (det går utmärkt att hyra elbil på Färöarna!, alla mål nås på en laddning och fem dagars hyra är billigare än att ta bilen på båten). 

    Även här på Färöarna slås värmerekorden på löpande band; vi och alla andra tänkte snegla efter tjocka ulltröjor men byter till shorts istället. Se där en sinnebild av vart coolcation leder om vi inte hejdar klimatkrisen; längre och längre norrut tills det inte finns något kvar att resa till. 

    Stress bidrog till bidöden i USA – och även vilda bin hotas

    Posted on by Ingela Björck
    Honungsbin

    I vintras dog hela 60 procent av alla biodlares bisamhällen i USA. Nu beskriver forskare vid landets jordbruksdepartement i en rapport flera troliga skäl till denna massdöd. Ett är att det skadliga varroakvalstret, som sprider sjukdomar bland bin, på många håll blivit resistent mot det vanligaste bekämpningsmedlet. Kvalstren i sig orsakar dock inte storskalig död, utan samhällena tros också ha stressats av bland annat klimatförändringarna och det moderna jordbruket.

    I USA är biodling en industri. Biodlarna har ofta tusentals samhällen, som hyrs ut till lantbrukare och fraktas kors och tvärs över landet i enlighet med när olika grödor blommar. Inhyrda bisamhällen pollinerar över hundra grödor i USA, enligt en artikel i tidningen Guardian. 

    Varroakvalstret är en parasit som ofta bär på virussjukdomar som överförs till bina. Den står bakom många fall av CCD (Colony Collapse Disorder), som inträffat både i USA, Asien och flera europeiska länder. 

    Flera bekämpningsmedel mot varroakvalstret har tagits fram, men kvalstren blir ganska snabbt resistenta. Det sista medel som fungerat i USA, amitraz, tycks nu också ha förlorat sin verkan eftersom man funnit resistenta kvalster i bikupor med döda honungsbin.

    Inte bara kvalstrens fel

    Kvalstren anses dock inte vara enda orsaken till den storskaliga bidöden. Amerikanska biodlare har haft varroakvalster i bikuporna i årtionden, och de har i regel inte orsakat större skador.

    ”Nästan alla bisamhällen har de virus som kvalstren sprider, men de gör bara allvarlig skada om samhället är stressat från början”, säger den kände experten professor Dave Goulson från University of Sussex.

    Han menar att virusinfektionerna kan ses som ett symtom på dåligt mående hos bina, snarare än orsaken till deras problem.

    Det dåliga måendet kan ha flera orsaker, menar Dave Goulson och andra experter. Klimatförändringarna är en, jordbrukets bekämpningsmedel en annan, och bristen på mat en tredje. I naturliga landskap blommar växter i tur och ordning hela sommaren, vilket ger bina en jämn och varierad födotillgång. Det moderna jordbruket är mycket ensidigare, vilket gör att bina ibland inte har några blommande växter i sin omgivning.

    Även vilda bin kan påverkas

    Den stora bi-döden i vintras i USA drabbade honungsbin i kommersiella bikupor. Men de faktorer som tros göra de tama bina stressade påverkar även de många olika arterna av vilda bin. 

    Framtiden för både vilda bin och tambin är numera ett stort bekymmer både för biodlare, jordbrukare och naturvänner, eftersom både naturen och jordbruket har svårt att klara sig utan pollinerare. Globalt sett värderas bins och humlors insats enbart inom jordbruket till minst 200 miljarder dollar per år, enligt tidskriften Sveriges Natur.

    Debatt: Ekonomisk tillväxt är inte viktigt i sig

    Posted on by Supermiljöbloggen

    Debatten om tillväxtens hållbarhet och dess roll i klimatomställningen har fått ny fart, efter att bland annat Sydsvenskans ledarsida gått ut till tillväxtens försvar. Men utsläppen minskar – och ökar – som följd av aktiv politik. Tillväxt är inte ett viktigt mål i sig, skriver Markus Larsson, forskare i ekonomi och hållbarhet vid KTH, på SMB Debatt.

    DEBATT Frågan om ekonomisk tillväxt, hållbar utveckling och klimat har återkommande diskuterats på SMB (t.ex. här och här). ”Ingen annan fråga kan vara viktigare inom svensk politik”, skriver företrädare för Svenskt Näringsliv på DN debatt (25/6) och Ekonomifakta har en egen sida om hållbar tillväxt.

    Senast ut är Sydsvenska dagbladet. I en signerad ledare (12/7) skriver Marcus Rossheim om vikten av ekonomisk tillväxt för såväl samhällsutvecklingen i stort som för att mota klimatkrisen i grind. Rossheim skriver: ”Redan på 1600-talet varnade den brittiska filosofen Thomas Hobbes för riskerna med ett samhälle utan politisk ordning.”

    Det är lätt att hålla med om vikten av ”politisk ordning”. Men att därifrån dra slutsatsen att ekonomisk tillväxt är nödvändig är att dra väl långtgående slutsatser. Och om vi ska hänvisa till gamla brittiska filosofer så förordade John Stuart Mill en icke-växande, stationär, ekonomi. Även det kan man hålla med om. Eller inte. Låt oss lämna döda filosofer därhän. Hur ser utvecklingen beträffande ekonomisk tillväxt och klimatpåverkan ut? 

    Sedan 1990 har den globala ekonomin växt fem gånger om. Under samma period har de globala utsläppen av koldioxid ökat med 70 procent. Den ekonomiska aktiviteten växer alltså mycket snabbare än utsläppen av växthusgaser, men som ett verktyg för att minska utsläppen är ekonomisk tillväxt minst sagt trubbigt. Att skapa förutsättningar ”för landets ekonomi att växa snabbare än idag, så att det finns resurser till att både utveckla samhället och stoppa klimatkrisen”, för att tala som Rossheim, är alltså ingen generallösning. Att Sveriges utsläpp minskat sedan 1990 samtidigt som ekonomin har växt är ett resultat av en medveten politik. En politik som inte bedrivs idag, varpå utsläppen ökar. 

    Det är sant att det är lättare att fördela en växande kaka. Med en större kaka kan vad helst vi som kollektiv finner viktigt få utökade resurser. En ekonomi som inte växter, eller som till och med krymper, innebär andra utmaningar för politik och samhälle. Prioriteringar behöver göras och alla kan inte få mer. ”Tillväxten är varken ett hot eller en saga” skriver Sydsvenskan. Tillväxt är heller inte ett viktigt mål i sig. Det vi som skattebetalare vill ha, och det som politiker borde sträva efter, är bra och välfungerande vård, skola, omsorg, försvar, kultur och en hållbar utveckling med begränsad påverkan på klimat och miljö. Om det i sin tur leder till ekonomisk tillväxt är en annan fråga. 

    Markus Larsson

    Ekonomie doktor, KTH, Institutionen för hållbarhet, miljövetenskap och teknik.

    Det här är en debattartikel. Analyser och ställningstaganden är skribentens egna. För att skicka in en debattartikel, mejla kontakt@supermiljobloggen.se och bifoga text, profilbild och din titel.

    Storbritannien inför krav på solpaneler – kan Sverige göra detsamma?

    Posted on by Anna Nyquist

    Från och med 2025 blir solpaneler obligatoriska på nästan alla nya bostäder i England – ett beslut som syftar till att sänka elkostnader, stärka energiförsörjningen och nå klimatmålen. Men skulle ett liknande krav fungera i Sverige? SMB undersöker vilka effekter ett sådant regelverk skulle få i svensk kontext.

    Den brittiska regeringen har beslutat att göra solpaneler obligatoriska på nästan alla nya bostäder som byggs i England, rapporterar PV Magazine. Beslutet ingår i den kommande byggstandarden Future Homes Standard, som väntas träda i kraft hösten 2025.

    Målet är att göra nya bostäder energieffektiva och hållbara. Solenergi ska bli en självklar del av byggnaden. Reformen ingår i en större plan för att anpassa byggsektorn till klimatmålen. Förutom solpaneler ställer Future Homes Standard krav på klimatsmarta uppvärmningslösningar – till exempel värmepumpar och fjärrvärme.

    Bra för ekonomi och klimat

    Bakgrunden till beslutet är både ekonomisk och klimatrelaterad. Regeringen vill minska hushållens elutgifter, stärka försörjningstryggheten i elsystemet och samtidigt minska utsläppen från bygg- och bostadssektorn. Förslaget innebär att solpaneler kommer att krävas på cirka 90 procent av alla nya bostäder.

    Beräkningar visar att ett genomsnittligt hushåll i Storbritannien skulle kunna spara motsvarande över 7 000 kronor per år i elutgifter. Den ökade användningen av solpaneler ses som ett viktigt steg i omställningen mot ett mer decentraliserat och klimatvänligt energisystem.

    Skulle ett motsvarande beslut fungera i Sverige?

    När solpaneler blir obligatoriska på nya bostäder i England från 2025 väcks frågan om ett liknande krav skulle fungera i Sverige. Flera av motiven är överförbara, men förutsättningarna skiljer sig. Med stöd i offentlig statistik och branschbedömningar belyser SMB vad ett sådant beslut sannolikt skulle innebära i svensk kontext, från ekonomi och klimatnytta till det juridiska.

    • Minskade elkostnader och goda solförhållanden i södra Sverige. Precis som i Storbritannien skulle en direkt effekt kunna bli att hushåll får lägre elkostnader. Konsumentguiden Solcellskollen visar att ett normalstort villahushåll kan spara mellan 11 000 och 19 000 kronor per år på egenproducerad el, beroende på elområde, anläggningens storlek och användningsmönster. I Sverige finns dock stora skillnader mellan norr och söder. Enligt Energimyndigheten är potentialen för solel högst i södra Sverige men forskning visar att det även i norr kan finnas god potential för solel.
    • Egenproduktion stärker lokal elförsörjning. Fler hushåll skulle, precis som i Storbritannien, bli delaktiga i produktionen av el. En studentrapport från Högskolan i Halmstad visar att svenska villor med solceller i genomsnitt täcker 53 procent av sin årliga elanvändning själva. Det bidrar till minskat nätberoende och stärker lokal motståndskraft vid störningar.
    • Klimatnytta även i ett fossilfritt elsystem. Till skillnad från Storbritannien, där en del av elen fortfarande kommer från fossila källor, är Sveriges elproduktion till över 98 procent fossilfri. Men Energimyndigheten bedömer ändå att solel spelar en viktig roll som komplement till andra kraftslag. Detta gäller särskilt eftersom solenergi producerar som mest under tider då hushållens elförbrukning och behov av kylning är högt, och vindkraften ibland levererar mindre.
    • Belastning på elnätet och behov av lagring ökar. När andelen solel ökar, både i Storbritannien och Sverige, uppstår nya utmaningar i elnäten. Särskilt är lågspänningsnäten som levererar elen till hushållen inte byggda för att hantera elproduktion från många hushåll samtidigt. Mer solel kan dessutom leda till effekttoppar, spänningsvariationer och i vissa fall omvänt effektflöde tillbaka ut i nätet. Enligt en rapport från Energimarknadsinspektionen krävs därför investeringar i smarta elnät och energilagring för att jämna ut belastningen, stabilisera spänningen och styra produktion och konsumtion på ett effektivt sätt.
    • Byggkostnader och återbetalningstid. Ett generellt krav på solpaneler skulle initialt öka byggkostnaden per bostad. Emellertid har både Energimyndigheten och branschkalkyler visat att återbetalningstiden för solceller är relativt snabb. Den genomsnittliga återbetalningstiden ligger på cirka 8–12 år – vilket ofta gör det till en lönsam investering under en bostads livslängd.

    Svenskt regelverk kräver anpassning – men Storbritannien kan visa vägen

    För att ett solpanelskrav liknande det brittiska skulle kunna införas i Sverige krävs förändringar i både Boverkets byggregler (BBR) och lokala kommunala plan- och byggprocesser. Liksom i England behöver man räkna med undantag i områden där kulturmiljöskydd, skuggning eller takets konstruktion gör solpaneler olämpliga. Det brittiska regelverket tillåter sådana undantag och skulle kunna fungera som modell även för svenska förhållanden.

    Sammantaget pekar mycket på att ett liknande beslut i Sverige skulle kunna ge betydande klimat- och kostnadsfördelar, precis som i Storbritannien. Samtidigt kräver skillnaderna i energimix, lagstiftning och lokalt självstyre att en svensk lösning anpassas noggrant till nationella och regionala förutsättningar – snarare än att kopieras rakt av. Och kanske det viktigaste, det måste finnas politisk vilja.

    ← Tipsa!

    Tipsa oss

    Har du något du tror vi missat och kanske borde skriva om? Vi tar tacksamt emot alla tips du kan bidra med. Maila direkt till tips@supermiljobloggen.se eller fyll i formuläret nedan.