Du kan trycka Shift + S för att få fram sökfältet när som helst och Esc för att stänga det.
Tryck ENTER för fler resultat, då kan du även förfina din sökning.
    Stäng

    Ny studie: Extremväder driver upp matpriserna

    När skördar torkar bort eller regnar bort, stiger matpriserna snabbt. Forskare ser nu hur klimatförändringarnas effekter slår direkt mot hushållens ekonomi – och varnar för ökade risker framöver.

    I en ny studie i Environmental Research Letters visar forskare från Barcelona Supercomputing Center, Potsdam Institute for Climate Impact Research och Europeiska centralbanken hur extremväder påverkar matpriser. En kartläggning av prisutvecklingen vid 16 fall av extremväder under 2022–2024 tydliggör hur värmeböljor, torka och skyfall har drivit upp matpriserna – och vilka samhällsrisker det medför.

    Klimatchocker påverkar priser globalt

    Studien lyfter fram exempel på hur extremväder från flera delar av världen påverkat matpriserna. En värmebölja i Sydkorea sommaren 2024 drev upp priset på kål med 70 procent. Samma sommar sköt rispriserna i Japan i höjden med 48 procent när rekordhetta förstörde skördarna. Under samma period slog kraftiga skyfall mot Kinas odlingsmarker och drev upp grönsakspriserna med 30 procent.

    I USA torkade en långvarig torka under 2022 ut markerna i Kalifornien och Arizona, vilket fick grönsakspriserna att stiga med 80 procent. I Spanien minskade en extrem torka under 2023 olivskördarna och drev upp priset på olivolja med 50 procent. När hetta och torka samtidigt drabbade Elfenbenskusten och Ghana i början av 2024 pressade det upp kakaopriserna på världsmarknaden med över 300 procent.

    Mer än bara mat som blir dyrare

    Forskarna menar att dessa prisökningar inte är tillfälliga. Även om priser kan sjunka tillbaka något efter en kris, stannar de ofta på en högre nivå än tidigare. Nya extremväder hinner slå till innan marknaden återhämtat sig, vilket gör att prisnivåerna successivt trappas upp.

    Det här gör att fler hushåll kan få svårt att klara sina matkostnader. När priserna stiger tvingas många hushåll prioritera billigare, ofta mindre näringsrik mat. Det påverkar hälsan negativt, särskilt i låginkomstländer. Samtidigt pekar forskarna på att dyrare mat kan skapa politisk oro.

    Vad krävs för att bromsa utvecklingen?

    Studien lyfter fram flera möjliga åtgärder. För det första behöver myndigheter och jordbrukare bättre klimatprognoser för att kunna förbereda sig. För det andra krävs investeringar i jordbruk som klarar nya väderförhållanden. Och för det tredje måste länder skydda utsatta grupper med fungerande sociala skyddsnät.

    Trots dessa förslag understryker forskarna att den mest avgörande åtgärden är att snabbt minska utsläppen. Om världen inte agerar väntar fler prischocker, växande klyftor mellan rika och fattiga och en ökad risk för både ekonomisk och politisk instabilitet

    Falska miljöpåståenden: Shein får böter i Italien

    Italiens konkurrens- och konsumentskyddsmyndighet AGCM meddelar att bolaget bakom Sheins europeiska hemsida bötfälls på en miljon euro för vilseledande miljökommunikation. Myndigheten menar att e-handelsjätten gett konsumenter en felaktig bild av sina produkters miljöpåverkan – särskilt vad gäller klädernas återvinningsbarhet.

    En central del av AGCM:s kritik riktas mot Sheins marknadsföring i sektioner som #SHEINTHEKNOW, evoluSHEIN och Social Responsibility, där kläder beskrevs som en del av en ”cirkulär ekonomi” och som återvinningsbara. Enligt myndigheten var dessa påståenden falska eller åtminstone förvirrande eftersom de saknade nödvändiga förklaringar om materialens faktiska återvinningsmöjligheter.

    I praktiken innebär detta att många av plaggen, ofta tillverkade av blandmaterial som polyester och bomull, inte kan återvinnas i befintliga system. Ett plagg kan tekniskt sett bestå av återvinningsbara fibrer, men om dessa inte kan separeras eller om insamlingssystemet inte finns på plats är påståendet missvisande.

    Varför är återvinningspåståenden känsliga?

    AGCM argumenterar att konsumenter kan uppfatta det som en hållbarhetsgaranti när klädföretag använder begrepp som ”återvinningsbart”. I verkligheten är det dock ofta mer komplext:

    • Materialblandningar (som polyester och bomull) försvårar återvinning.
    • Tekniska begränsningar gör att textilåtervinning i stor skala ännu är sällsynt.
    • Brist på system i många länder innebär att även teoretiskt återvinningsbara plagg i slutändan bränns eller hamnar på deponi.

    Utifrån detta menar AGCM att företag måste vara tydliga och specifika i sina miljöuttalanden för att inte vilseleda.

    Andra vilseledande miljöuttalanden

    AGCM kritiserar även Sheins klimatmål om att minska sina växthusgasutsläpp med 25 procent till 2030 och nå nettonoll till 2050. Målen beskrivs som ”vaga och generiska”, framför allt eftersom företaget inte redovisat en tydlig plan för hur de ska uppnås. Kritiken förstärks av att Sheins utsläpp faktiskt ökade under både 2023 och 2024, vilket enligt AGCM skapar en klyfta mellan företagets ambitioner och dess faktiska miljöpåverkan.

    Den italienska myndigheten framhåller även att klimatmål utan konkreta åtgärder eller verifierbara delmål riskerar att vilseleda konsumenter. För att sådana åtaganden ska vara trovärdiga menar de att det krävs tydliga stegvisa planer, transparent redovisning av framsteg och en koppling till faktiska utsläppsminskningar.

    Återkommande kritik i EU

    Boten i Italien följer nära inpå Frankrikes rekordböter på 40 miljoner euro mot Shein tidigare i sommar, som bland annat rörde vilseledande rabatter och miljöpåståenden. Detta antyder en trend inom EU där klädbolag granskas hårdare.

    I ett uttalande säger Shein att bolaget ”samarbetat fullt ut med AGCM” och att man har förtydligat och justerat sina miljöpåståenden. Företaget hävdar att man nu säkerställer att dessa är ”tydliga, verifierbara och uppfyller regelverket”.

    Annie Croona: Sommaren visar att en annan värld är möjlig

    Det ska inte vara svårt att leva utan bil – men det finns fortfarande tydliga hinder. Förhoppningsvis kan sommarens resmönster påminna om hur smidigt det kan vara att ta sig runt med tåg, kollektivtrafik och cykel, och få oss att förvänta oss något annat än gator som domineras av biltrafik, skriver Annie Croona i veckans krönika.

    KRÖNIKA Den första punkten på min semesterrutin är att lämna Stockholm. Det är en rutin jag delar med många andra som är bosatta här: folk flyr storstaden för några veckor av frisk luft.

    Men i år har jag varit hemma i flera veckor under semestern, eftersom jag ville ha en sommar med mer vila och mindre packning och planering. Det är en ny upplevelse, och jag slås av hur lugn staden är. 

    För när många av stadens invånare beger sig härifrån blir gatorna plötsligt något annat än stressiga, stökiga passager man helst vill passera så snabbt det går. Visst, turister strosar omkring och bussarna går fortfarande. Men det är bra mycket färre bilister. 

    Att cykla i centrala Stockholm en sommarkväll är något helt annat än att göra det en stressig eftermiddag när vardagen är i full gång. När ytan främst tillhör fotgängare, cyklister och kollektivtrafiken inser man hur staden skulle kunna se ut: hur härligt det skulle kunna vara om inte mängder med bilister på väg till och från jobbet dominerade vägarna varje dag.

    Det jag däremot också inser denna hemmasemester är hur oflexibelt biljettsystemet i kollektivtrafiken är. När vänner besöker mig skäms jag nästan när jag berättar vad det kostar att köpa en dygnsbiljett i kollektivtrafiken; att man måste göra minst fem resor på en dag för att det ska löna sig.

    Numera är jag bosatt så centralt att jag cyklar i princip överallt – jag har inget SL-kort och ingen bil. Jag önskar att jag kunde säga att det är smärtfritt, för det borde det ju vara: hur kan det inte vara enkelt att leva bilfritt i Sveriges största stad? 

    Visst, för det mesta fungerar det bra. Men det är mycket som påminner mig om att staden fortfarande är utformad med bilen i åtanke. Jag har till exempel kliat mig i huvudet både en och två gånger när jag ska göra mig av med farligt eller skrymmande avfall. Hur gör folk som inte har grovsoprum eller bil? 

    För egen del har jag tur som har en kommunal miljöstation, där man kan slänga farligt avfall, bara några hundra meter bort – men denna ska stänga 1 september. Kartan över stationer visar att det därefter finns tre miljöstationer innanför tullarna. Ytan samlar över 350 000 invånare. 

    I sommar har vi också kunnat läsa en hel del om tåghaverier av olika slag – trasiga vagnar, problem med rälsen, signal- och elfel, you name it. Många vill ju verkligen åka tåg, och de som inte har bil har ju inte mycket att välja på, men de blir så klart alldeles matta när resan de sett fram emot ersätts av olika grader av misär. 

    Men en annan värld är möjlig, och semestern är ofta en liten försmak av hur det skulle kunna se ut. Tänk om man cyklade överallt, som man ofta gör på semestern. Tänk om gatorna i Stockholm, eller andra städer för den delen,  inte var fulla av bilar med fyra tomma säten. Tänk om man alltid tog tåget – och att det fungerade! – och slapp stå i bilkö och leta efter parkering. 

    Ja, tänk om.

    Debatt: Äganderätten rättfärdigar inte kalhyggen

    Debatt och förslag kring skog knuffar alltmer bort de miljöhänsyn som finns. Ett argument för detta är äganderätten. Men så har äganderättens frihet aldrig fungerat, skriver två debattörer på SMB Debatt.

    DEBATT Samhället har länge haft principen att den enes frihet slutar där den skadar en annan. Det gäller också miljölagstiftning eftersom miljön räknas som gemensamt utrymme. Ser vi till skog och kalhyggen, påverkas inte bara hyggets yta utan även luft, vatten, arter och klimat. Kalhuggning går därför att se som att överskrida sin frihet genom att orsaka skador på andras hälsa, livsmiljö, eller ekosystem som inte kan återställas. En samhällsbevarande syn med långsiktighet utgår ifrån att ekosystemens funktioner och arter finns kvar. Gränsen för frihet är då inte en inskränkning utan en möjlighet att bevara, vilket även gagnar ägaren.

    Frihet ska även marknaden förhålla sig till. Kostnader ska bäras av den som orsakar dem. Kalhyggen skapar dolda kostnader: förstörd biologisk mångfald, koldioxidutsläpp och förändrade vattenflöden. Det är negativa externaliteter – kostnader som drabbar tredje part utan att synas i priset. Ett klassiskt marknadsmisslyckande. I värsta fall hamnar notan på skattebetalarna via räddningsprojekt för arter eller dyr koldioxidlagring istället för en naturlig sådan. En fungerande marknad rättar till dessa skevheter. Om marknaden inte klarar det är det rimligt att politiken reglerar skogsbruket hårdare. Att låta bli är att belöna rovdrift. Kanske börsnotering av skogsbolag bidrar? Det kräver regler för ansvar och utdelning.

    ”Vem vill bo bland kalhyggen?”

    Det finns flera gränser för äganderättens frihet. Du kan inte dumpa skrotbilar på tomten, inte övergödsla åkrar hur du vill, inte bryta torv utan tillstånd… Varför ska skogsbruk vara undantaget?

    En marknad som tar ansvar för frihet och miljöbelastning söker innovation. Där råvaruanvändning ställs mot miljöbelastning. Med rätta frågas varför 80% av skogen fortfarande går till kortlivade produkter som förpackningar och massa. Alternativa material finns baserat på gräs och halm. Lösviktslösningar efterfrågas i dagligvaruhandeln. Att skog ska ersätta olja är ett överspelat mantra. Överexploatering gynnar få – mest massaindustrin. Trä är inte enda materialet som kan ge en substitutionseffekt, som av skogsbrukets företrädare dessutom oftast överskattas.   

    LRF vill stärka markägarens rättigheter och menar att det gynnar landsbygdsutveckling. Men resonemanget kan vändas. Om exploatering tillåts ohämmat finns inga skäl att investera i landsbygden. Vem vill bo bland kalhyggen eller där artfattigdom breder ut sig?

    ”Äganderätten behöver stärkas”

    Vem vill turista trots en nordisk turismplan? Turistnäringen står sig i arbetstillfällen jämfört med skogsbranschen och har potential att växa. LRF behöver se att fler än deras medlemmar bor på landsbygden. Flera näringar blir svårare att driva. Igen en konflikt där den enes frihet begränsar andras. Ett fåtals frihet, ty markägare är en minoritet i landet. Skogsinnehavet koncentreras – andelen enskilda med över 1000 hektar ökar. Skog blir en investering med följande avverkning. Hur gynnar detta landsbygden? Gruppen av skogsägare som inte bor i bygden växer och är ca en tredjedel. Inte heller är skogsbolagen kända för att driva utveckling i bygderna.

    Regeringens stegvisa anpassning till skogsbranschen, med utredningar som går dem till mötes, är ett svek. Information om skogen ses så politiskt känslig att regeringen vill ta över den. Det tyder inte på ansvar eller krav på innovation. Äganderätt behöver regleras och det är statens roll att säkerställa att frihet inte sker på andras bekostnad.

    Lena Wallin, markägare, kommunikatör

    David van der Spoel, forskare biolog


    Det här är en debattartikel. Analyser och ställningstaganden är skribentens egna. För att skicka in en debattartikel, mejla kontakt@supermiljobloggen.se och bifoga text, profilbild och din titel.

    Debatt: Namnkunnig nerväxtförespråkare sopar Kinas ansvar under mattan

    Nerväxt och posttillväxt tycks diskuteras mer i och utanför klimatrörelsen. En av nerväxtrörelsens allra främsta förespråkare, antropologen Jason Hickel, ger frisedel åt Kina för klimatutsläppen i sin argumentation, menar Mats Bladh, pensionerad energiforskare, på SMB Debatt.

    DEBATT I artikeln ”Vad betyder nerväxt” förklarar Jason Hickel, ekonomisk antropolog, att det globala ”Syd” är oskyldigt till klimatkrisen eftersom ”Nord” stått för 92 procent av utsläppen. Jag kan inte få ihop det med data. Här visas ett diagram från ”Global Carbon Budget 2024”, s 988. Hur kan han ge frisedel åt Kina?

    En bild som visar text, linje, diagram, Graf

AI-genererat innehåll kan vara felaktigt.
    Global Carbon Budget 2024 (s. 988). De heldragna linjernas visar territoriella CO2-utsläpp, de streckade visar konsumtionsbaserade.

    Hickel vill bortse från de totala nationella utsläppen och i stället räkna på utsläpp per invånare. Dessutom räknar han kumulativt sedan 1800-talet. Då anser han att man får fram vilka länder som är ansvariga för klimathotet. Det löser inte problemet. Halten koldioxid i atmosfären kommer då öka förbi tröskelpunkterna om inte Kina vänder sina utsläpp nedåt. Hickel väljer rättvisa utsläpp framför minskade utsläpp. Det vi kan hoppas på är att Kina avvecklar kol och annat fossilt och låter satsningarna på förnybar energi och elektrifierad konsumtion ta över.

    Dessutom tycks han vilja ge en positiv bild av demokratin i Kina! På sin blogg skriver Jason Hickel: ”Studier visar ett starkt folkligt stöd för Kinas politiska system”. Förbluffande med tanke på minoritetsförtryck, övervakningssystem, politiskt monopol och kontroll av medier som förekommer där. Till detta kommer lågprisfabrikerna för exportvaror som har uppenbara likheter den utsugning som förekom i brittiska industriella revolutionen. Men inte heller det tycker Hickel ger anledning till kritik.

    Ytterligare en pusselbit ges i en föreläsning. Hickel blev inbjuden till Fudan University i Shanghai den 18 mars 2025, där han pratade om ”Kina, ojämnt byte och det nuvarande världshistoriska vägskälet” inom ramen för ett tema om ”Socialistiska perspektiv på global styrning i en multipolär värld”. Professor Hickel sa då att världen var kapitalistisk, men att det fanns gränser för hur långt kapitalet kan gå i sina hemländer – imperialism är en nödvändig del av kapitalismen. ”Syd” säljer mer av material och energi till ”Nord” än vad ”Syd” själv använder just genom ojämnt byte. Därmed friskriver den brittiske professorn den tillväxtpolitik som det kinesiska kommunistpartiet lett in landet på sedan 1978, som under lång tid överglänste Västvärldens (”Nord”).

    Inte så få inom klimatrörelsen attraheras av tankarna kring ”nerväxt”. Här visar det sig att en av de namnkunnigaste företrädarna sopar Kinas ansvar under mattan. Sedan ett femtontal år är Kina den största utsläpparen av fossil koldioxid. Upptaget i Kinas skogar har vänt till något positivt sedan 2010, som Global Carbon Budget visar (sidan 990ff). Att byta masscyklismen till massbilismen, manifesterat av åttafiliga motorvägar runt Peking, är ett val som kunde ha gjorts annorlunda. Att ansvarsbefria de klimatskadliga besluten hos en diktatur är inget som vi demokratiska socialister ställer upp på.

    Mats Bladh

    Pensionär, energihistoriker


    Det här är en debattartikel. Analyser och ställningstaganden är skribentens egna. För att skicka in en debattartikel, mejla kontakt@supermiljobloggen.se och bifoga text, profilbild och din titel.

    Våtmarksaktivist: ”Med vatten till midjan står jag på rätt ställe”

    I fjol skrev aktivisten William Grönlund ett uppmärksammat debattinlägg om att vara en stolt aktivist, och hur stoltheten växte efter att ha deltagit i Återställ Våtmarkers aktion för att stoppa torvbrytning på Grimsås mosse. I år återvände han till aktivismen på mossen, och så även till SMB:s debattsida – denna gång i form av ett vittnesmål.

    DEBATT Grimsås, Tranemo kommun, Västergötland. Andra året. Jag är tillbaka. Det är ett år senare och Grimsås mosse blöder vatten och koldioxid. Den finska statens företag Neova åderlåter mossen med djupa sår i form av diken. Över ett stort fält på hundratjugo hektar löper de spikrakt med tjugo meters mellanrum. Markens hyvlade yta är torr och krackelerad. Det är damm och vibrerande hetta. Grimås mosse är klimatkatastrofen i koncentrat.

    Vi kliver ut på mossen i grupper. I våra händer bär vi spadar med vilka vi ska försöka stoppa blödningen, så gott det går. Dikena ska fyllas med torv och täppas igen för att på så sätt höja vattennivån. Den första dagen arbetar vi i par. Jag jobbar med Henrik. Han är industriarbetare. Jag är lärare. Vi kommer från helt olika delar av landet och han är säkert mer än tjugo år yngre än jag. Med den knastertorra jorden under våra fötter talar vi om existensen av en Gud, om världen och om meningen med att finnas. Vi jobbar tillsammans och spadtag för spadtag täpper vi till dike efter dike. Tillsammans försöker vi föra livet tillbaka till mossen.

    ”Jag vet att jag har rätt”

    Jag och Henrik klarar inte det själva. Vilken tur att vi inte är ensamma. Mossen fylls av människor. Den tragiska insikten att mossen är i värre skick nu än när jag var här i fjol vägs i viss mån upp av att vi istället blivit så många aktivister. Nästan dubbelt så många. Nu kommer det ungefär trettio nya aktivister ut på mossen varje vecka. I våg efter våg. Med starka armar och en brinnande övertygelse om att det går att få stopp på idiotin. Överallt på mossen rör sig små grupper med gula reflexvästar, lite som ansamlingar av vita blodkroppar i full färd med att läka de öppna sår som är orsakade av Neova. Bara under de två första dagarna proppar vi diken på totalt 473 ställen. Grävmaskinen som jobbar med att plocka bort våra pluggar hinner inte alls med. Att gräva bort en plugg tar för maskinen inte mer än en minut, men våra pluggar är förstås inte på ett och samma ställe. Vi sprider ut dem över hela det stora området. Det tar en evighet för maskinen att förflytta sig över så stora avstånd. Medan den plockar bort en plugg sätter vi tjugofem nya. Att fem myror är fler än fyra elefanter vet vi sedan länge. Tydligen är trettio aktivister också fler än en grävmaskinist.

    ”Vilka jävla stollar!”, ”Senila gubbe!”, ”Miljömuppar”. Invektiven haglar över oss som jobbar på mossen. Det är hatspridarna och de avlönade högerextrema trollen som spyr sin digitala galla. Men, till skillnad från förra året, bryr jag mig inte det minsta. Jag vet att jag har rätt och jag befinner mig i en grupp aktivister där kärlek och omtanke finns i varje åtbörd. Vi värnar varandra, precis som vi värnar mossen.

    ”Att existensen riskeras förenar oss”

    Det kan låta självförmätet att så oblygt hävda sin rätt. Men allt fler tunga globala institutioner stödjer det vi hävdar. På den tredje dagen på mossen kommer utlåtandet från den internationella domstolen i Haag: Stater som inte skyndsamt minskar utsläppen av koldioxid gör sig skyldiga till brott mot mänskligheten, skriver domstolen. Tydligare än så kan det inte vara. Jag glider ned i diket bredvid vår största plugg för att försvåra för polisen att plocka bort mig. När jag med vatten upp till midjan driver ned mina fötter djupt i leran vet jag att jag står på helt rätt ställe. Jag brinner och förbannar inombords våra nordiska ledare för att de lämnar oss i sticket och gasar på mot den avgrund som är så tydlig. Jag skulle så gärna vilja få tag på den finska och svenska staten och bunta ihop dem i ett envarsgripande. Sedan skulle jag hålla fast till polisen kom för att bura in dem. Jag och mina trettio medaktivister är dock fortfarande alldeles för få. Men vi kan förhindra att brottet mot mänskligheten som utspelar sig på Grimsås mosse tillåts fortsätta, med våra kroppar.

    Jag tänker på Henrik som jag grävde med första dagen. Hur jag för ett ögonblick tittade på honom när han grävde. Svettpärlorna samlades återkommande i pannan, om och om igen fick han torka av sig med underarmen för att inte få de salta dropparna i ögonen. Luften över marken vibrerade där vi stod och var så olika. Olika ålder, olika bakgrund, olika professioner och olika sätt att se på Gud. Men ändå grävde vi sida vid sida. Spadtag efter spadtag. Båda beredda att ta de straff som kunde vänta runt hörnet, som böter eller fängelse. Jag antar att det är så det blir när existensen riskeras och de mest grundläggande rättigheterna hotas. Vi arbetar sida vid sida trots våra olikheter. Vi försvarar det som förenar oss. Kärleken till det mänskliga och den natur som omsluter oss i sin trygga famn.

    Vi vill leva.

    William Grönlund

    Folkhögskollärare och fortfarande stolt aktivist.


    Det här är en debattartikel. Analyser och ställningstaganden är skribentens egna. För att skicka in en debattartikel, mejla kontakt@supermiljobloggen.se och bifoga text, profilbild och din titel.

    Aktivistaktioner lönar sig, även om många ogillar dem

    Återställ våtmarker blockerar en väg

    Rörelsen Återställ våtmarker har retat upp många genom att bland annat hindra trafiken på motorvägar och störa populära arrangemang. Trots detta har aktionerna ökat medvetenheten om behovet av att stoppa torvbrytning och återväta före detta våtmarker. Det visar en brittisk studie gjord av forskningsinstitutet Social Change Lab.

    Återställ våtmarker startade 2022 och har som mål att återställa förstörda svenska våtmarker. För att få publicitet för frågan har man använt drastiska metoder som att sätta sig ner på trafikerade vägar, spraya färg på flygplan, hälla soppa på kända målningar och uppträda störande på Melodifestivalen, Let’s Dance och olika idrottsevenemang. 

    Att rörelsen kämpar för våtmarkerna beror på den viktiga roll de har för klimatet. Normalt tar de upp koldioxid, men om de torkar ut genom utdikning eller torvbrytning avger de i stället mycket klimatgaser. Enligt Naturvårdsverket släpper uttorkade våtmarker ut omkring 11 miljoner ton koldioxid varje år – mer än utsläppen från all personbilstrafik i Sverige.

    Mer uppmärksammat i media

    Problemet var tidigare ganska okänt, men blev allt mer uppmärksammat i takt med aktionerna från Återställ våtmarker. Social Change Labs studie visar att media nämnde frågan dubbelt så mycket år 2022 som året innan, och tre gånger så mycket 2023 som 2021. 95 procent av artiklarna klassades som neutrala, och handlade alltså inte mest om det störande i aktionerna utan mer om det miljöproblem aktivisterna ville sätta fokus på.

    Social Change Lab är ett forskningsinstitut som studerar folkliga rörelser på bland annat miljöområdet. I sin rapport har man inte bara analyserat media utan också riksdagsdebatter och opinionsmätningar, samt intervjuat politiker, forskare och representanter olika delar av miljörörelsen. 

    Opinionsmätningarna visade enligt studien positiva resultat. Trots att 70 procent av allmänheten inte tyckte rörelsens metoder var berättigade, så stödde hela 75 procent tanken att våtmarker behöver återställas. 

    Även de intervjuade politikerna insåg rörelsens bidrag till att lyfta våtmarksfrågan, trots att de i regel ogillade dess metoder. Våtmarkerna har också klarat sig ganska väl genom Tidöregeringens nedskärningar av naturvården, med anslag på 765 miljoner kr fram till 2030 för återställning av våtmarker.

    Risk för polarisering

    Den brittiska rapporten tar dock även upp två risker med rörelsens taktik: polarisering och överförenkling. Den första innebär att en tidigare neutral fråga blivit kontroversiell, vilket på längre sikt kan skada målet. Några miljöexperter nämner till exempel att det blivit mycket negativ stämning kring arbetet med återvätning, vilket kan få markägare att dra sig för att delta.

    Risken för överförenkling är att återvätning ses som en enkel lösning oavsett hur, när och var den tillämpas. Att rädda våtmarker är bra, men måste göras på rätt sätt, påpekade några av de intervjuade. Det bör inte heller uppfattas som den totala lösningen på klimatkrisen. 

    Trots dessa invändningar menar Social Change Lab att analysen av det svenska fallet ger slutsatser som är viktiga för hela klimatrörelsen. Den visar tydligt att allmänheten kan skilja på metod och budskap, så att ett budskap kan gå hem även om metoderna ogillas. Den visar också värdet av att fokusera på få och konkreta krav inom ett okontroversiellt område, vilket gör budskapet lätt att kommunicera.

    Batteriutvecklingen går snabbt – men blir det hållbart?

    Batterier spelar en avgörande roll i både transportsektorns elektrifiering och övergången till förnybar energi. Men bakom teknikutvecklingen väcks frågor om miljöpåverkan, råvaror och återvinning: Vad krävs för att batteritekniken ska bli hållbar?

    SMB genomförde en översyn av elbilsbatterier 2021 och det kan konstateras att batterimarknaden sedan dess förändrats i snabb takt – med ny teknik, ökade krav och flera överraskande vändningar. Mycket har handlat om att minska beroendet av kritiska metaller, förbättra återvinningen och hitta alternativ till dagens litiumjonbatterier.

    Samtidigt återstår stora miljöproblem kopplat till batterier. Marknaden verkar heller inte optimal för mer hållbara batterilösningar om man tänker på hur stora industriella satsningar gått i stöpet och stora aktörer som Northvolt hamnat i krisläge.

    Om batterier inte är hållbara – varför satsar vi så mycket på dem?

    För att minska klimatpåverkande utsläpp måste fossila bränslen – som kol, olja och gas – fasas ut i allt från transporter till uppvärmning och industri. Det enklaste och mest effektiva sättet att ersätta fossila bränslen är att i stället använda elektricitet från förnybara källor som sol, vind och vatten. Därför är elektrifiering en grundpelare i klimatomställningen.

    En sådan övergång till förnybar energi kräver emellertid lagring av el – eftersom sol- och vindkraft inte alltid producerar energi när vi behöver den. Här kommer batterier in som en avgörande lösning. De fungerar som energibuffertar som jämnar ut skillnaderna mellan produktion och konsumtion – till exempel lagrar solenergi på dagen så den kan användas på natten.

    När sedan även fordon elektrifieras för att minska utsläpp från fossila bränslen behövs effektiva och lätta batterier för att ersätta fossila bränslen. Ju bättre batterierna blir, desto längre räckvidd får fordonen, och det kan sedan snabba på samhällets minskning av utsläpp från transportsektorn.

    Samtidigt behövs batterier för lokala energilager i hushåll, industrier och elnät, så att även de kan klara perioder med mindre energitillgång samt hög belastning eller störningar. Därför ses batteriteknik som ett centralt verktyg i klimatomställningen – men också som ett område med stora utmaningar kopplat till miljöpåverkan från produktion, materialanvändning och återvinning.

    Elbilsbatterier: snabb utveckling

    Transportsektorn står för en stor del av världens utsläpp, och att ersätta fossildrivna fordon med eldrivna är en av de mest påtagliga och positiva förändringarna i klimatomställningen. Därför är utvecklingen av elbilsbatterier central – inte bara för att möjliggöra omställningen, utan också för att den påverkar hur hållbar den faktiskt blir.

    Försäljningen av elbilar har fortsatt öka snabbt – både globalt och i Sverige. Samtidigt har batterierna blivit bättre: de laddas snabbare, räcker längre och kostar mindre, vilket gör elbilen till ett allt mer realistiskt val för fler hushåll.

    Men ju fler batterier som produceras, desto viktigare blir det att de tillverkas på ett hållbart sätt. Därför växer kraven på att batterier ska innehålla färre sällsynta metaller, ha lägre klimatpåverkan och vara återvinningsbara. För att möta detta har flera nya batterityper börjat användas, bland annat:

    • Litium-järnfosfat (LFP) har blivit vanligare tack vare sin stabilitet och relativt låga miljöpåverkan.
    • Natriumjonbatterier, som helt saknar litium och kobolt, är på väg ut på marknaden som ett billigare alternativ.
    • Solid state-batterier, som väntas ge högre säkerhet och energitäthet, närmar sig kommersiell produktion.

    Flera biltillverkare satsar nu på att rulla ut dessa tekniker i stor skala. Tesla använder redan LFP-batterier i sina standardmodeller och bygger en ny fabrik i USA för att öka produktionen. Volkswagen planerar att införa LFP i nästa generations elbilar från 2026. General Motors kombinerar egna batteriplattformar med nya materiallösningar som solid state och natriumjon.

    Återvinning och cirkularitet: från vision till verklighet

    Redan 2021 var det tydligt att ett effektivt återvinningssystem för elbilsbatterier var avgörande. Dels för att minska miljöpåverkan från produktion och avfall, dels för att tackla bristen på kritiska råmaterial som litium, kobolt och nickel. Fyra år senare har flera av dessa visioner börjat ta konkret form och röra sig från intention till industriell verklighet.

    Utvecklingen drivs av både lagkrav och banbrytande initiativ från industrin. Exempelvis har Volkswagen tagit ett stort steg genom att etablera en specialiserad återvinningsanläggning i Salzgitter, Tyskland. Målet är att återvinna upp till 90 procent av metallerna i ett uttjänt batteri.

    I Sverige har Stena Recycling positionerat sig som en ledande aktör. Deras anläggning i Halmstad kan redan nu återvinna imponerande 95 procent av ett litiumjonbatteri. De siktar på att bli Europas främsta aktör inom batteriåtervinning, vilket signalerar en betydande kapacitetsuppbyggnad och expertis inom regionen.

    På EU-nivå har den nya batteriförordningen trätt i kraft, vilket sätter tydliga och bindande krav på hela batteriets livscykel. Denna lagstiftning stipulerar bland annat att tillverkare senast 2027 ska kunna återvinna minst 50 procent av litiumet i batterier, en siffra som höjs till hela 80 procent senast 2031. Förordningen innehåller också skarpa krav på spårbarhet för batterimaterial och ett obligatoriskt återvunnet innehåll i nya batterier. Dessa bestämmelser är drivkrafter för att snabbt etablera ett mer funktionellt och cirkulärt system för batterier.

    Northvolt – Från framtidshopp till industrikris

    En vision som inte blivit som många hoppats är Northvolt. När SMB skrev om Northvolt 2021 var det med optimism: företaget framstod som en symbol för Sveriges gröna industriella framtid. Gigafabriken i Skellefteå skulle producera hållbara batterier med låg klimatpåverkan och skapa tusentals jobb. Idag, 2025, är bilden betydligt mörkare.

    Northvolt har dragits med stora problem – produktionsstörningar, förseningar och kvalitetsbrister har lett till att viktiga kunder som Volkswagen och BMW inte fått sina beställda batterier i tid. Samtidigt har kostnaderna ökat dramatiskt. Företaget har bränt miljarder i driftunderskott och tvingats ta in nytt kapital flera gånger.

    Under våren 2025 begärde Northvolt rekonstruktion, och delar av verksamheten har redan sålts av. Börsnoteringen, som tidigare sågs som ett naturligt steg i företagets expansion, har nu pausats på obestämd tid. Det som skulle bli Europas gröna batterigigant har istället blivit ett avskräckande exempel på de risker som den snabba elektrifieringen kan föra med sig.

    Alternativa tekniker och sandbatterier – innovation bortom litium

    Fast på andra håll är det fortfarande optimistiskt. Exempelvis har, parallellt med elbilsbatteriernas utveckling, en ny våg av alternativa energilagringstekniker vuxit fram – många med fokus på att helt undvika litium, kobolt och andra problematiska metaller. Syftet är att skapa billigare, säkrare och mer hållbara lösningar – inte minst för stationär lagring.

    Ett uppmärksammat projekt inom alternativa batteritekniker är det finska “Sand Battery”, utvecklat av Polar Night Energy. Systemet, som togs i drift i juni 2025 i Pornainen, lagrar värmeenergi i 2 000 ton krossad täljsten. Det fungerar genom att elektrisk överskottsenergi värmer upp sanden, som sedan avger värme till ett fjärrvärmenät – och kan minska lokala utsläpp med upp till 70 procent. Batteriet kan även bidra till elnätets balans genom att delta i reservmarknaden.

    Sandbatteriet visar att energilagring inte alltid behöver ske i elektrisk form – så kallad termisk lagring kan vara billigare, resurssnålare och mer lokalanpassad. Tekniken är särskilt lovande för uppvärmning av byggnader, som står för en stor del av de globala klimatutsläppen, men ofta får mindre uppmärksamhet än transporter eller elproduktion.

    Fyra år senare – vad har vi lärt oss, och vad krävs nu?

    När SMB granskade bilbatterier 2021 stod teknikutvecklingen inför ett genombrott. Frågan var om batterier kunde bli både miljövänliga och skalbara – utan att skapa nya miljöproblem. Fyra år senare är bilden mer komplex, men också mer positiv.

    Utvecklingen har inte varit spikrak. Northvolts fall visar att visioner inte räcker. En grön industri kräver fungerande teknik, tydlig styrning och ekonomisk uthållighet. Samtidigt har flera framsteg tagits: återvinning går från pilotprojekt till industriell skala, nya batterityper minskar behovet av sällsynta metaller och tekniker som sandbatterier visar vägen för alternativ energilagring.

    Det som tidigare sågs som framtidsvisioner – cirkulära batterikedjor, lagring utan litium – börjar nu realiseras. Omställningen är i rörelse, och tekniken utvecklas i snabb takt. Men hållbarhet uppstår inte av sig självt. Den kräver aktiva val, ansvarstagande och tydliga politiska prioriteringar.

    Svenska nationalparker i förfall – Pourmokhtari krävs på svar

    Ett nytt larm om uteblivna naturskyddspengar väcker reaktioner. Nu vill två socialdemokratiska riksdagsledamöter att klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari (L) svarar på om regeringen kommer öka finansiering till bevarandet av svensk natur.

    För att bibehålla ett välfungerande ekosystem och möjlighet till natur- och kulturupplevelser i en tid av skenande klimatförändringar krävs finansiella resurser för underhåll och skydd av landets naturreservat och nationalparker. Samtidigt har budgetanslaget från staten till naturvård minskat drastiskt de senaste åren.

    Varningar till regeringen har kommit från både kommuner och länsstyrelser samt olika miljö- och friluftorganisationer runt om i landet, som menar att fortsatta nedskärningar skulle leda till sämre underhåll, bantade personalstyrkor och begränsad tillgänglighet till naturupplevelser, skriver Aktuell Hållbarhet.

    Att svensk natur inte har fått den vård som den är i behov av har inte varit populärt. När Svenska Turist Föreningen (STF) under 2023 lanserade uppropet ”Stoppa nedskärningarna i naturen” samlades snabbt ihop 65 000 underskrifter från allmänheten.

    Infografik av Hedda Berg

    Framförallt har regeringen Kristersson gjort flera nedskärningar i den budget som bidrar med åtgärder till värdefull natur. Och mycket riktigt har de minskade statsanslagen kommit att drabba Sveriges nästan 5 000 statliga nationalparker och naturreservat. Aktuell Hållbarhet har tidigare rapporterat om hur omåttligt populära nationalparker med högt besöksantal har behövt stänga ned vitala delar av sina anläggningar, då det helt enkelt inte funnits medel för att underhålla verksamheterna.

    Aktuell Hållbarhet har även listat exempel från länsstyrelserna på hur naturreservat och friluftsliv drabbats av bristande underhåll. Det kan handla om allt ifrån initiativ till nya vandringsleder som aldrig kommer till skott, utebliven städning eller nedstängning av utedass. På Gotland är flera ledstänger söndertrampade . I Västerbotten behöver raststugor läggas ned, och i Västra Götaland tillgodoses inte det ökande behovet av vindskydd.

    Ännu en varningsklocka ringer

    Häromveckan rapporterade Aktuell Hållbarhet och Helsingborgs Dagblad att den skånska Söderåsens nationalpark ligger risigt till i samband med uteblivna resurser. Artikeln har väckt reaktioner från två socialdemokratiska riksdagsledamöter. Per-Arne Håkansson (S) och Ewa Pihl Krabbe (S) har skickat in skriftliga riksdagsfrågor som kräver svar på om ministern kommer agera för att det redan bristfälliga stödet inte ska fortsätta att försämras. 

    Kina minskar sina utsläpp – ett historiskt trendbrott eller en kort paus?

    Kina har för första gången minskat sina utsläpp av växthusgaser trots att ekonomin växer. Minskningen drivs av rekordstor satsning på förnybar energi. Men är detta början på en varaktig omställning – eller riskerar utsläppen att stiga igen?

    Kina, känt som världens största utsläppare, minskar för första gången sina utsläpp samtidigt som ekonomin fortsätter att växa. Enligt Carbon Brief och analytikern Lauri Myllyvirta föll utsläppen med 1 procent under det senaste året och 1,6 procent under första kvartalet 2025.

    Enligt analysen beror tidigare nedgångar på kriser: finanskrisen 2009, eurokrisen 2012, byggsektorns kollaps 2015 och covid-nedstängningarna 2022. Den här gången ser det annorlunda ut. Minskningen sker inte på grund av en kris, utan drivs av att Kina snabbt bygger ut sol-, vind- och kärnkraft.

    Leder nu omställningen

    Reuters rapporterar också att utsläppen från Kinas elproduktion har sjunkit kraftigt. För första gången släpper landets elproduktion ut mindre än 500 gram koldioxid per producerad kilowattimme – en rekordlåg nivå.

    Denna förbättring beror på att Kina under 2024 byggde enorma mängder av anläggningar för förnybar energi, som sol- och vindkraft. Landet utökade den förnybara energin med över 373 gigawatt – ungefär lika mycket som hela Tysklands nuvarande elproduktion. Kina leder nu världens omställning. Fram till år 2030 beräknas Kina bygga 60 procent av alla nya sol- och vindkraftverk i världen.

    Är utsläppstoppen nära?

    Utsläppen ligger fortfarande bara 1 procent under tidigare rekordnivån. En ny industriboom skulle snabbt kunna vända den positiva trenden. Samtidigt visar en prognos från Climate Action Tracker att Kina kan nå sin utsläppstopp redan 2025 – om utbyggnaden av ren energi fortsätter i samma takt. Det syns också i World Economic Forums Energy Transition Index, där Kina har klättrat till plats 12 av 118 länder.

    Kina säger att de ska presentera nya klimatmål för 2035 vid COP30 i Belém, Brasilien. För första gången ska målen omfatta hela ekonomin – alla sektorer och alla växthusgaser. Det blir spännande att se hur långt Kina är berett att gå för att faktiskt pressa ned sina utsläpp.

    Det är fortfarande för tidigt att slå fast om Kina har nått sin utsläppstopp. Men nu driver teknik och en snabb energiomställning ned utsläppen – inte kriser. Detta markerar ett historiskt skifte som kan vända utvecklingen, inte bara för Kina utan också för hela världens klimatarbete.

    Kan tarmbakterier ta bort PFAS ur kroppen?

    kolibakterier

    Vissa tarmbakterier verkar ha förmågan att ta upp ”evighetskemikalierna” PFAS, som sedan kan lämna kroppen med avföringen. Det visar en studie på försöksdjur från universitetet i Cambridge. Mycket återstår innan det kan bli en eventuell behandling för människor, men fyndet är ändå ett viktigt steg framåt.

    PFAS (per- och polyfluorerade alkylsubstanser) är ett samlingsnamn för många tusen ämnen, som kallats evighetskemikalier eftersom de sällan eller aldrig bryts ner i naturen. Ämnena används i många olika produkter, men har visat sig ge ökad risk för bland annat cancer, leverskador, försämrat immunsystem och fosterskador. Idag finns inga bra sätt att få bort PFAS ur kroppen, så om tillskott av tarmbakterier skulle fungera vore det en stor vinst för hälsan.

    Studien i Cambridge har publicerats i den ansedda tidskriften Nature. Forskarna började med att i sitt laboratorium odla ett antal vanliga tarmbakterier, bland annat colibakterier (se bild). Man tillförde sedan 42 skadliga kemikalier som förekommer som föroreningar i livsmedel.

    När flera av bakteriestammarna visade sig kunna ta upp PFAS-ämnen gick forskarna vidare med djurförsök. De bästa tarmbakterierna gavs till möss som sedan också fick PFAS i maten. Resultatet var positivt: upp till 75 procent av vissa PFAS-ämnen lämnade mössens magar med avföringen. 

    Utvecklas till probiotika?

    ”Om detta kan utvecklas till probiotika med vars hjälp PFAS kan lämna kroppen, så vore det en lösning som inte skulle ha så många biverkningar”, säger en av forskarna, Anna Lindell, till tidningen Guardian. Idag finns inget biverkningsfritt sätt att bli av med ämnena, utan de stannar i kroppen en lång tid.

    Flera av medlemmarna i forskargruppen vill fortsätta i den riktningen. Målet är att försöka få fram en blandning av tarmbakterier som på ett effektivt och ofarligt sätt kan hjälpa den mänskliga kroppen att bli av med ”evighetskemikalierna”.

    I stekpannor och kläder

    PFAS-ämnena  stöter bort fett, smuts och vatten och används därför bland annat i stekpannor, funktionskläder, matförpackningar, bekämpningsmedel och skönhetsprodukter. Ämnena kommer ut i naturen både när produkterna tillverkas och används, och när de så småningom blir avfall.

    I Sverige har PFAS förekommit i ett uppmärksammat fall där boende i Kallinge stämt det kommunala vattenbolaget för att deras dricksvatten innehållit stora mängder PFAS. De uppmätta halterna PFAS i blodet hos blekingeborna var bland de högsta som uppmätts i världen. Över 150 personer fick därför rätt till skadestånd genom en dom i Högsta domstolen. Ämnena hade kommit in i dricksvatten från släckskum som använts vid brandövningar på flygflottiljen i Kallinge.

    Naturskyddsföreningen har i många år drivit en kampanj för att hela gruppen PFAS-ämnen ska förbjudas i EU. Föreningen har också låtit analysera PFAS i dricksvatten och bidragit till en europeisk rapport om PFAS i sjöar och vattendrag. 

    Cykel på tåg är krångligt – när kommer de nya vagnarna?

    Det går oftast bra att ta med cykeln på pendeltågen i Västsverige. Men utrymmet är för begränsat och osäkerheten om man får plats sänker upplevelsen en del. Ändå kan en liten semestertripp med cyklar på tåg rekommendera, skriver SMB:s krönikör Filip Johnsson, som också har ett bra poddtips om klimatfrågan.

    Denna sommars väder har å ena sidan varit ganska fantastiskt med sol och uppemot 30 grader, men å andra sidan undrar man hur mycket av värmen som är kopplad till klimatförändringarna. Såklart kan inte en enskild extremvarm sommar sägas bero på den av människan skapade växthuseffekten. Det känns ändå som att det inte går att glädjas av värmen till hundra procent.

    Några dagar i juli tillbringade jag och min sambo och några vänner med att cykla längs Göta kanal. Det kan verkligen rekommenderas. Vi började med att ta tåget till Skövde från Göteborg. Lite nervöst då man aldrig vet om det kommer att gå att ta med cyklarna på regionaltågen i Sverige – i detta fall Västtågen. På dessa tåg kan cyklar tas med i mån av plats. Alltid något, även om det blir lite svårplanerat med ”i mån av plats”.

    När vi kom till tåget funkade det dock utmärkt med en mycket trevlig tågvärd (han gjorde verkligen skäl för sin yrkestitel). Han gjorde sitt bästa för att skapa trevlig stämning trots tågvagnens något märkliga konstruktion av den del av tåget som var märkt med en cykelsymbol. Cyklarna skulle bäras upp en halvtrappa för att där samsas med barnvagnar och nedfällbara extra sittplatser.

    Knepig design gör det svårt att få plats

    På tillbakavägen mellan Skövde och Göteborg fick vi precis plats med cyklarna. Detta då tåget utgick från Skövde. Vid efterföljande stationer fylldes tåget sedan snabbt på med resenärer inklusive sådana med barnvagnar. Till slut meddelade tågvärden en snopen familj som ville stiga på med barnvagn att det nu var fullt. Kändes inte bra där vi stod med våra cyklar inpressade bakom barnvagnar och resenärer som satt i trapporna. Med gemensamma krafter lyckades vi dock dela på och fälla ihop barnvagnen och placera överdelen på hatthyllan så dom kom med.

    Jag måste säga att jag inte begriper hur man kan designa tågvagnar med en sådan knölig cykel- och barnvagnsdel. Varför inte en större öppen yta för cyklar? Varför ska ytan vara en halvtrappa upp och rymma max fyra cyklar – och då får man ändå pressa in dom, samt att det förutsätter att det inte kommer på några med barnvagn. En öppen yta på samma nivå som perrongen med rum för i alla fall ett 10-tal cyklar hade väl varit mer rimligt. Så ser det ut i många andra länder och har så gjort så länge.

    Sedan har vi SJ som inte alls har några utrymmen för cyklar. Tja, vad ska man säga. Det är ju ändå år 2025 och jag trodde vi hade kommit längre.

    När kommer nya tågsätt egentligen…?

    Vad jag kommer ihåg från media känns det som att svaret från SJ de senaste 10 åren på frågan varför det inte går att ta med cyklar är att detta eventuellt blir möjligt först när det kommer nya tågvagnar. När blir det undrar man? På SJs hemsida möts man än så länge av det raka meddelandet ”Cykel måste vara demonterad eller hopfälld innan du kliver ombord och ska förvaras i en anpassad transportväska […]. Ombord på tåget placeras väskan i bagageutrymmet”.

    Så det så!

    Hursomhelst blev det en fin cykling, först från Skövde till Sjötorp med sina slussar precis vid Göta kanals inlopp från Vänern. Vi cyklade sedan i lugn takt längs kanalen till Tåtorp med övernattning i Lyrestad på vägen. Kan rekommenderas varmt – även om lite väl varmt när vi cyklade.

    Slutligen ett litet sommartips: Youtube-podcasten ”Just Have a Think” ger mycket bra information om olika aspekter på klimatförändringarna och olika åtgärder och tekniker för att minska koldioxidutsläppen. Ofta i form av sammanfattningar av nya forskningspublikationer och i lagom långa avsnitt.

    Måtte domstolens utlåtande skapa den juridiska eld i baken som politikerna behöver!

    Framtiden lär väl utvisa om onsdagens utlåtande i ICJ, FN:s internationella domstol i Haag, om nationernas ansvar för en hållbar miljö kan bli en klimatkrisens game-changer.

    Låt oss verkligen hoppas det. Utvecklingen under flera decennier har visat att politiken inte förmått visa tillräcklig beslutsförmåga – ens för att verkställa egna beslut. Det behövs juridisk eld i baken på världens politiker, skriver SMB i en ledarartikel.

    LEDARE Vi som följde klimatmötet i Paris 2015 har nog lätt att minnas att slutvinjetten kändes verkligt hoppfull, inte minst efter det misslyckade Köpenhamnsmötet 2009. Världen fick nu ett avtal som förpliktade civilisationen att hejda uppvärmningen av jorden till ”väl under + 2 grader” till år 2100 – vilket kräver ett nettonollutsläppsläge år 2050, och kraftig minskning av mängden atmosfäriskt kol därefter.

    Men, förplikta – är det rätt ord för att beskriva avtalet? Nej, juridiskt bindande har det inte varit. När USA:s president Donald Trump lämnade avtalet, första gången, bad undertecknad miljöekonomen och professorn Tomas Sterner om en kommentar. Han sa: ”Kanske är det av ren ondska som Trump vill göra en markering genom att lämna Parisavtalet? För USA riskerar ju inget alls om man är kvar men struntar i att följa det.”

    Får Parisavtalet status som del av internationell rätt?

    Det kommer hoppfulla tolkningar av ICJ:s utlåtande, som SMB berättade om i veckan. Att underlåta att agera mot klimatförändringar kan utgöra ett brott mot internationell rätt, och därför kan Parisavtalet få den juridiska kavaj det hittills saknat.

    Ingen tjänar på att klimatkrisen beskrivs i förmildrande ordalag. En stor internationell studie visar tvärtom att saklig rapportering om det allvarliga läget, gärna med betoning på hur skadlig och hotande uppvärmningen är för det uppväxande släktet, är effektivast för att påverka attityderna till klimatläget i en mobiliserande riktning.

    Men det finns guldkorn, som det ska naturligtvis ska berättas om. Vi på SMB är skickliga på att hitta dem, inte minst inom forskningens värld, och aktar oss för att falla i greenwashingens djupa diken.

    Och ICJ har kanske kommit med något mycket mer än ett glädjande korn. Bättre juridiska verktyg är absolut nödvändiga som påtryckningsmedel när politiken inte lever upp till de mål man själv satt. Ta som exempel Parisavtalets krav att medlemsländerna skulle börja leverera konkreta handlingsplaner – så kallade National Determined Contributions, NDC:er för sina klimatåtgärder. Men nationerna har inte levererat alls, eller så har man lagt fram handlingsplaner som ändå inte följs. Konsekvensen är att 1,5-gradersmålet för nästa sekelskifte inte har en chans att förverkligas.

    Blir domstolsbeslutet ett lyft för Aurora-målet?

    ICJ:s uttalande att hållbar miljö är en mänsklig rättighet, stärker nu förhoppningsvis pågående och kommande mål där staterna ställs till ansvar för bristande klimatpolitik. Ett utmärkt exempel är de svenska ungdomarnas Aurora-mål, där man nu samlar sig till nya juridiska nappatag.

    Ett ofta använt argument, inte sällan från klimatskeptiker, är att domstolar inte ska användas därför att klimatfrågan handlar om politiska prioriteringar. Nivån på politiska ambitioner ska inte förestavas i domstol, utan mejslas fram via allmänna val, framhålls det. I svenskt perspektiv är det synsättet dubbelt fel. För det första borde det finnas juridisk möjlighet att utkräva ansvar – och kanske sanktion – mot Tidöregeringens ”klimatpolitik” som redan bryter klockrent mot den klimatlag man själv varit med om att fatta (SD anslöt sig – på pappret – till klimatlagen långt senare).

    Väljarna måste ha någon klimatpolitik att rösta på

    För det andra är det meningslöst att hänvisa till att väljarna med valsedeln kan och ska peka ut den klimatpolitik man vill se – om det inte finns någon klimatpolitik att peka ut på valdagen. Den här invändningen aktualiseras inte minst av agerandet hos Socialdemokraternas partiordförande och oppositionsledaren, Magdalena Andersson. Trots att hon hade landets blickar på sig under ett 50 minuter långt linjetal efter sitt omval på S-kongressen för en tid sedan, nämnde hon inte med en stavelse vilka prioriteringar klimatfrågan kräver. Något SMB tidigare kritiserat i en ledare.

    Kanske hade Andersson tagit för gott att kungöra för väljarna att hon vill göra något i klimatfrågan om hon visste att passivitet och likgiltighet faktiskt kan slå tillbaka – även juridiskt?

    Sverige återupptar omprövningen av vattenkraftens miljötillstånd

    Omprövningen av vattenkraftens miljötillstånd

    Efter en två och ett halvt års lång kritiserad paus återupptar Sverige nu omprövningen av vattenkraftens miljötillstånd. Pausen, som motiverades med att energiförsörjningen måste säkras, har mött skarp kritik från både EU, miljörörelsen och oppositionen. Nu ska tusentals vattenkraftverk miljöanpassas och frågan är om regeringen klarar att möta EU:s miljökrav.

    Sverige är en av Europas mest vattenkraftsdominerade nationer. Vattenkraften står för drygt 40 procent av landets elproduktion och spelar en avgörande roll för elsystemets stabilitet och för reglerbarheten.

    Men bakom den höga andelen döljer sig en stor skillnad mellan kraftverken. Endast omkring 250 av de cirka 2 000 vattenkraftverken i Sverige står tillsammans för hela 98 procent av produktionen De återstående 1 750 mindre kraftverken bidrar alltså med cirka 2 procent  av elen, trots det medför de stora ingrepp i våra vattendrag och ekosystem.

    Samtidigt ställer EU:s ramdirektiv för vatten (Water Framework Directive) tydliga krav, alla vattenförekomster ska uppnå ”god ekologisk status” senast 2027. Detta innebär att vattenkraftverk som påverkar miljön negativt måste miljöanpassas, till exempel genom att skapa fiskvägar och anpassade vattenflöden. Sverige antog redan 2020 en nationell plan (NAP) för omprövning av vattenkraften, med målet att arbetet ska vara klart 2038.

    Regeringen pausade omprövningarna i början av 2023, med hänvisning till behovet av att analysera hur miljöanpassningar påverkar elsystemets stabilitet. Pausen förlängdes sedan flera gånger och avslutades formellt den 1 juli 2025. Under tiden har myndighetsuppdrag och remisser använts för att ta fram nya vägledningar och förtydliga hur mycket utrymme det finns för undantag från miljölagstiftningen. När omprövningen nu återupptas menar regeringen att de förändringar som gjorts ska garantera en balans mellan miljöhänsyn och trygg elproduktion.

    Sverige får skarp kritik

    Pausen och regeringens hantering har mötts av kritik på flera fronter. EU-kommissionen inledde 2024 ett överträdelseärende mot Sverige eftersom man anser att landet inte lever upp till Ramdirektivets krav. Kritiken handlar framför allt om den långvariga uppskjutningen av omprövningarna, den stora användningen av undantagsmöjligheter och att miljökraven dämpats jämfört med EU:s ambitioner. Kommissionen varnar för att brister i miljöanpassningen kan hota vattenmiljön och klimatmålen.

    På hemmaplan har miljörörelsen och oppositionspartier uttryckt stark kritik. Miljöorganisationer menar att regeringen konsekvent prioriterat vattenkraftsproduktionen över miljökraven. De pekar på att alltför generösa undantag riskerar att permanent tillåta miljöskadliga verksamheter och hindra återhämtningen av ekosystem och fiskbestånd.

    Miljömål och energipolitik ställs mot varandra

    Ett särskilt tvisteämne har varit regeringens fokus på den småskaliga vattenkraften. Miljöorganisationer menar att det är missvisande att använda elförsörjningen som skäl för att skydda de cirka 1 750 små kraftverk som tillsammans bidrar med 2 procent av vattenkraftens elproduktion. De hävdar att reglerkapacitet och effekt i huvudsak kan tryggas genom de stora älvarna och kraftverken, där modern miljöteknik redan implementeras eller planeras.

    Myndigheter och departement har nu fått nya uppdrag som syftar till att förbättra både det juridiska ramverket och prövningsprocesserna. I maj och juni 2025 beslutade regeringen om två nya förordningsändringar, som syftar till att skapa tydligare riktlinjer för bedömning av miljönytta och bevarande av elproduktion.

    Nu när omprövningarna återupptas ligger fokus på hur väl Sverige kan leva upp till de bindande mål som EU satt för vattenmiljö, biologisk mångfald och klimat. Det blir ett avgörande test för regeringens förmåga att kombinera energipolitik med ekologiskt ansvar. Kritiken från både EU och miljörörelsen kvarstår och frågan är om regeringens kompromisser verkligen är förenliga med både europeisk lagstiftning eller de svenska miljömålen.

    Internationella domstolen: ”Klimatförändringarna ett existentiellt hot”

    En ren, hälsosam och hållbar miljö är en mänsklig rättighet, enligt FN:s högsta domstol. Under onsdagen levererade Internationella domstolen i Haag det efterlängtat utlåtandet som kan komma att styra det framtida klimatarbetet världen över.

    För två år sedan gav FN:s generalförsamling, efter påtryckningar från drabbade ö-nationer, den internationella domstolen ICJ i uppgift att klargöra vilket juridisk ansvar länder har att tackla den globala uppvärmningen. Framför allt handlar det om vilket ansvar de rika länderna, som släppt ut mest växthusgaser, har gentemot de fattigare som ofta drabbas hårdast.

    Enligt yttrandet har alla världens länder skyldighet att lösa klimatkrisen. Gör de inte det, bryter de mot internationell rätt. Under presentationen av utlåtandet betonade domstolens ordförande Yuji Iwasawa det ”akuta och existentiella hot som klimatförändringarna utgör”, skriver Reuters.

    Utlåtandet är inte juridiskt bindande men väntas ändå få stor betydelse. Det mer än 500 sidor långa dokumentet och ses som en potentiell vändpunkt för internationell klimatlagstiftning, skriver The Guardian. Att en hållbar miljö blir en mänsklig rättighet banar väg för att stater kan ställa varandra till svars vid Internationella domstolen, och det kan även stötta nationella rättsprocesser, enligt tidningen.

    Jonas Ebbesson, professor i miljörätt vid Stockholms universitet, säger till Ekot att stater kommer att ha svårt att bortse från domslutet.

    Det är Internationella domstolen som uttalar sig om vilka regler som gäller, vilka regler som definierar staternas skyldigheter och vad staternas ansvar är. Det kommer att påverka diskussionerna i de kommande klimatförhandlingarna, vid kommande klimattoppmöten, och diskussioner i olika diplomatiska sammanhang, säger han.

    ”En ny era av klimatstämningar”

    Innan utlåtandet släpptes intervjuades Ida Edling, miljöjurist och talesperson för Aurora-nätverket som stämt svenska staten, av Dagens ETC. Hon hoppas att utlåtandet ska öka ”trycket på de länder och stora utsläppare som inte lever upp till internationella rättsprinciper på klimatområdet”.

    Yttrandet är inte bindande men den juridik som domstolen tolkar är det. Så det här kan komma att påverka både klimatpolitik, klimatförhandlingar och domstolsprocesser världen över. Vi kan få en ny era av klimatstämningar, där vi kan hålla många fler utsläppare ansvariga, säger Ida Edling till ETC. 

    ICJ är den tredje av fyra viktiga internationella domstolar som har publicerat liknande rådgivande uttalanden om klimatförändringar. Tidigare i sommar slog den Interamerikanska domstolen för mänskliga rättigheter (IACHR) fast att ett hälsosamt klimat är en mänsklig rättighet. Både IACHR och den Internationella havsrättsdomstolen har sagt att stater har ett juridiskt ansvar att kontrollera utsläppen av växthusgaser. Även en afrikansk människorättsdomstol har påbörjat en liknande process.

    Fler nattåg i Europa – fast fortfarande svårt med samordningen

    Malmö kan få ett nattåg till Basel redan nästa vår, om parlamentet i Schweiz godkänner de planer som lagts fram. Då ska det också gå att åka nattåg från Köpenhamn till Prag under sommaren. Det österrikiska järnvägsbolaget ÖBB, som satsat mycket på internationella nattåg, har dock minskat sina beställningar av nya tåg. Skälet kan vara de fortsatta samordningsproblemen i Europa.

    Bakom planerna på ett nattåg mellan Basel och Malmö står, enligt Sydsvenska Dagbladet, Schweiz’ statliga järnvägsbolag SBB samt det tysk-amerikanska företaget RDC-Deutschland. Projektet ingår i Schweiz’ satsning på hållbart resande, och ligger i linje med landets nyligen skärpta klimatlag. 

    Nattåget Malmö-Basel är tänkt att gå tre dagar i veckan i vardera riktningen från och med april nästa år. Schweiz väntas investera över 550 miljoner svenska kronor i den nya linjen fram till 2030, om landets parlament i december röstar igenom den föreslagna statsbudgeten. 

    Framåt för nattåg

    Nattågen i Europa har upplevt en blomstring de senaste åren, enligt det tyska nyhetsprogrammet Tagesschau. Biljetterna är visserligen oftast dyrare än flygbiljetter för samma sträcka, men de dyraste sovvagnsplatserna blir ändå snabbare fullbokade än de billigaste. Tyska miljöministeriet Umweltbundesamt ger också utsläppssiffror för olika transportmedel för att visa att tågresor är mycket mer klimatvänliga än flygresor.

    Nya nattågslinjer Amsterdam-Barcelona och Paris-Venedig ingår i de tio pilotprojekt som EU lanserat för att förbättra den långväga tågservicen mellan olika länder. Målet är att tågtrafiken mellan länderna ska göras enklare och mer samordnad.

    Nightjet från Österrike

    Österrikiska tågbolaget ÖBB är det europeiska bolag som satsat mest på nattåg. Deras så kallade Nightjet går i både Österrike, Belgien, Frankrike, Tyskland, Italien, Nederländerna, Polen och Schweiz. ÖBB har dock nyligen dragit ner sin beställning av nya nattåg från 33 till 24. Skälet har inte angivits, men kan enligt organisationen Back on Track vara den kvarvarande bristen på samordning. 

    Ett av dessa samordningsproblem rör banarbetena, som ofta görs på natten. Tågbolagen i olika länder informerar inte alltid varann om när en viss delsträcka är stängd för trafik, vilket leder till oförutsedda förseningar. Andra problem är att normerna för lok och vagnar varierar mellan länderna, liksom priset för att få utnyttja en linje av en viss längd. 

    Back on Track, en ideell organisation som arbetar för nattåg i Europa, konstaterar att linjen Beijing-Shenzen i Kina har flera nattåg varje natt med ett totalt platsantal på över 3 500 bäddar. Samtidigt har den mest trafikerade nattågslinjen i Europa inte mer än 480 bäddar, så det är tydligt att en del återstår att göra.

    EU:s ytterhöger leder klimatförhandlingar

    I partigruppen Patrioter för Europa (PFE) samlas Europaparlamentets yttersta högerkant. Nu ska partigruppen, som länge motsatt sig EU:s gröna ambitioner, leda förhandlingarna om unionens nästa klimatmål.

    Det blir den tredje största partigruppen i Europaparlamentet, högerextrema Patrioter för Europa (PFE), som ska leda de kommande förhandlingarna om EU:s nya klimatmål. Det rapporterar Reuters.

    Patriotgruppen får i uppgift att utse en rapportör från deras egen partigrupp. Denna person ska bereda och arbeta med betänkande av lagförslag under klimatförhandlingar. Rapportören kan därefter rekommendera en politisk linje för förhandlingarna och därigenom påverka processen att nå en överenskommelse i andra partigrupper. Och det är sannolikt att PFE kommer att driva en politisk linje som strider mot EU:s gröna mål.

    Om PFE:s nyckelroll: ”Uppriktigt förfärad”

    I PFE ingår även franska partiet Nationell samling, tidigare lett av den högerextrema politikern Marine Le Pen. Sedan 2022 sitter 29-åriga Jordan Bardella som partiledare för Nationell samling. 

    Grafik av Hedda Berg

    Även det ungerska regeringspartiet Fidesz som leds av den Ungerns premiärminister Viktor Orbán ingår i PPE.

    Den Orbán-ledda regeringen har vid upprepade tillfällen försökt att nedmontera Europas klimatpolitik genom regeringsfinansierade tankesmedjor som predikat om ”nettonollans faror” i Bryssel.

    Enligt Bardella, som utöver sin partiledarpost är ordförande för PFE i Europaparlamentet, är PFE ”bestämt emot” EU-kommissionens mål om att minska utsläppen med 90 procent, jämfört med 1990-talets nivåer, till 2040, ett av flera avgörande steg för att unionen ska kunna nå klimatneutralitet senast 2050. Tidigare i år har Jordan Bardella också uttryckt att han vill stoppa EU:s gröna giv som syftar till att bromsa den globala uppvärmningen.

    Att PFE ska leda klimatförhandlingarna har väckt reaktioner runt om i Europaparlamentet. Svenska Europaparlamentarikern Heléne Fritzon (S) skriver i en kommentar till TT:

    Att klimatförnekare nu ska leda arbetet med EU:s klimatmål gör mig uppriktigt förfärad. Det är som att be någon som tror att jorden är platt rita en karta.

    Klädförsäljningen rusar – men till vilket pris?

    Klimatrapporterna blir allt mer alarmerande. Det är lågkonjunktur. Krig rasar i vår omvärld och hushållens ekonomi pressas från flera håll. Ändå tycks svenskarna ha en gemensam strategi för att hålla humöret uppe: shoppa kläder. Och det rejält.

    Enligt Stilindex för juni 2025 slog modehandeln nya rekord. Försäljningen av kläder ökade med 10,1 procent jämfört med juni förra året. Skoförsäljningen steg ännu mer – hela 12,4 procent.

    Särskilt dammode gick starkt framåt. Damskor ökade med 13,4 procent och damkläder med 15,7 procent. Det är tydligt att konsumenterna inte bara handlar mer – de handlar specifikt somrigt: klänningar, shorts, sandaler. Klassiska reafavoriter, enligt Svensk Handel.

    Vad driver uppgången?

    Stilindex visar att det finns flera samverkande faktorer som ligger bakom uppgången. En kall vår gjorde att vårkläder blev liggande i butik. När juni bjöd på både värme och reor slog konsumentlusten till.

    Rapporten visar även att det inte bara är fysisk handel som går bra. E-handeln exploderade i juni: +30,7 procent för kläder och +33,4 procent för skor jämfört med juni 2024. Det visar att svenskarnas köpvanor fortsätter att förflyttas till nätet – särskilt när priserna pressas.

    Och det handlar inte om lyx. Det är lågprissegmentet som växer snabbast, med 13,4 procents ökning under juni. Premiumsegmentet, däremot, backade med 1,2 procent. Ekonomiskt försiktiga konsumenter vill fortfarande förnya garderoben – men de gör det billigare.

    Och miljön då?

    Det som däremot inte nämns i Stilindex – inte med ett ord – är den miljöpåverkan som följer med varje såld klänning eller varje reafyndad sandal. Enligt Naturvårdsverket sker 80  procent av ett plaggs klimatpåverkan i produktionsledet, långt innan vi klickar hem det till varukorgen. Produktionen kräver enorma mängder vatten, kemikalier och energi – ofta i länder med svag miljötillsyn och brist på färskvatten.

    En enda nyproducerad tröja kan generera mellan 10 och 40 kilo växthusgaser, beroende på vilket material och energislag som används. Dessutom krävs upp till 29 000 liter vatten för att producera ett enda kilo textil. Återvinning låter som lösningen, men den minskar bara klimatpåverkan med 5–10 procent jämfört med nytillverkning. Det räcker inte. Konsumtionen behöver minska.

    Tillväxt i försäljning – men vi behöver en ny berättelse

    Stilindex visar vad vi köper och att det är de billiga segmenten som ökar – men säger ingenting om vad det kostar miljön och människors livskvalitet på planeten. Information från Naturvårdsverket visar att textilindustrin tillhör de mest resurskrävande branscherna i världen, med enorm miljöpåverkan. Att ökad försäljning i praktiken innebär ökad miljöbelastning borde inte längre komma som en överraskning.

    Och vad tänker konsumenterna? SMB har tidigare resonerat kring konsumtionshets som psykologisk längtan, hur konsumtion ofta speglar något djupare – behov av trygghet, status eller tillhörighet. Med det resonemanget är det inte nödvändigtvis bristen på kläder som driver oss – särskilt inte som en genomsnittlig person i Sverige redan äger 60-130 plagg – utan bristen på något annat. Den insikten gör det möjligt att ställa en annan fråga: vad är det vi försöker lösa med ännu ett köp mitt i en rad av kriser?

    ← Tipsa!

    Tipsa oss

    Har du något du tror vi missat och kanske borde skriva om? Vi tar tacksamt emot alla tips du kan bidra med. Maila direkt till tips@supermiljobloggen.se eller fyll i formuläret nedan.