Övergödning av havet är ett globalt problem, och enligt en rapport från Havsmiljöinstitutet pekas vårt ökande intag av animaliskt protein ut som en av bovarna.
Ett av syftena bakom rapporten är enligt Havsmiljöinstitutet att synliggöra viktiga samhällsfenomen som har betydelse för belastningen av näringsämnen på haven. Vid övergödning förändras havets känsliga ekosystem och havsbottnen dör, och på grund av övergödningen har ett område dubbla Danmarks yta helt eller delvis drabbats av bottendöd bara i Östersjön.
Övergödning i världens hav beror på utsläpp av näringsämnena kväve och fosfor, vilket just animaliska livsmedel såsom fisk, ägg, kött och mejeriprodukter har högt innehåll av. Ju mer vi konsumerar av dessa livsmedel desto högre blir flödet av dem ut i luften och vattnet. Jordbruk har sedan länge pekats ut som en av de största bovarna bakom övergödningen. Kopplingen mellan vårt köttintag och övergödningen stärks av statistik som visar att över hela 70 procent av Sveriges jordbruksmark utnyttjas för just foderproduktion.
I Östersjön beräknas tillförseln årligen uppgå till 70 000 ton kväve och cirka 30 000 ton fosfor, vilket är mer än en fördubbling de senaste 100 åren.
– Vi måste inse att det är vi konsumenter och andra i livsmedelskedjan som driver övergödningen av våra hav, säger Eva-Lotta Sundblad, vetenskaplig koordinator, miljöpsykolog och en av de fyra författarna till rapporten till Dagens Nyheter.
Enligt WHO:s uppskattning ska en person som väger 70 kg i genomsnitt för att täcka dagsbehovet äta cirka 58 gram protein per dag. I Sverige ligger intaget per dag och per person på 110 gram, med en dubbelt så stor andel animaliskt protein som vegetabiliskt.
Sundblad säger också till Dagens Nyheter att många konsumenter missar kopplingen mellan köttätande och övergödning. Hon anser att både svenska och utländska myndigheter lagt den stora skulden på andra aktörer istället för att se sambandet mellan köttätandet och övergödningen.
– Vi säger inte att det här är den enda orsaken, men vi tycker att det är viktigt att peka på hur allt hänger ihop och att det är viktigt att angripa problemet längre upp i flödet, säger Sundblad till Dagens Nyheter.
För att få människor att inse sambandet mellan köttkonsumtion och övergödningen av haven föreslår författarna köttskatt och bättre information om kopplingen mellan matkonsumtion och övergödning av haven.
Inför FN:s klimattoppmöte i Paris 30 november-11 december så har världens länder fått presentera vilka klimatåtgärder de tänker genomföra. Idag presenterade FN en rapport där de sammanställt ländernas klimatåtgärder inför klimattoppmötet i Paris och konsekvenserna av dem.
Totalt har 146 länder rapporterat vilka klimatåtgärder de tänkt genomföra, dessa 146 länder står tillsammans för 86 % av de globala växthusgasutsläppen.
Chefen för FN:s klimatkonvention Christiana Figueres säger om rapporten att klimatåtgärderna innebär att uppvärmningen kan begränsas till 2,7 grader, vilket inte är tillräckligt men lägre än den uppvärmning på 4-5 grader som många hade förutspått innan dessa klimatåtgärder presenterades. Figueras säger också att detta ska ses som ett golv och och inte som det sista ordet om vad länderna är beredda att göra.
Sverige har inte lämnat in ett eget åtagande till FN. Istället står Sverige bakom EU:s åtagande om att minska växthusgasutsläppen med 40 procent till år 2030 jämfört med 1990.
Frågan om Sverige ska lämna in ett eget klimatåtagande diskuterades bland annat i en debatt i riksdagen mellan Vänsterpartiets miljöpolitiska talesperson Jens Holm och miljöministern Åsa Romson (mp). Jens Holm tyckte att Sverige borde komplettera EU:s åtagande med ett eget åtagande. Romson svarade med att hon driver att EU ska minska sina växthusgasutsläpp med 50 procent till 2050, men att Sverige inte bör lämna in ett eget åtagande.
Centerpartiets miljöpolitiske talesperson Kristina Yngwe säger till Supermiljöbloggen om FN-rapporten att:
Klimatpanelens rapport blir en viktig pusselbit inför toppmötet i Paris, men den visar också att ländernas åtaganden inte räcker om vi tillsammans ska nå tvågraders-målet. Därför får inte arbetet stanna av efter Paris, utan alla länder måste fortsätta sträva efter att hela tiden göra mer.
Amerikanska nätjätten Google går nu in och investerar i vindkraftparken, när den står färdig 2017.
Som vi på Supermiljöbloggen rapporterade i somras, har en vindkraftpark som ska bli Afrikas största när den står färdig börjat byggas vid Turkanasjön i Kenya. Projektet har rönt mycket kritik:
Projektet har varit kontroversiellt eftersom det byggs på ursprungsbefolkningens land och har fördröjts av överklaganden av sociala, ekonomiska och miljömässiga skäl. Världsbanken drog tillbaka sin finansiering under 2012, men många utländska investerare finns kvar i projektet.
Trots detta väljer Google ändå att gå in i projektet. När det är tänkt att stå klart 2017 tänker norska vindkraftsföretaget Vestas sälja sin andel på 12,5 procent till Google. Det rapporterar Washington Post. Den amerikanska nätjätten har tidigare gjort sig känd för att investera i förnybart. Här är ett axplock av våra tidigare inlägg:
SMB träffade Jonas Sjöstedt, partiledare för Vänsterpartiet, när han besökte Norra Kärr utanför Gränna. Han berättar att partiet bland annat vill höja mineralavgiften, skärpa miljölagstiftningen och förbjuda gruvor i skyddade områden.
– Om vi höjer mineralavgiften kommer vi att skrämma bort de mest oseriösa aktörerna från att öppna gruvor i Sverige. Vi kommer att få färre gruvor, men de vi får kommer att vara säkrare för miljön.
Jonas Sjöstedt berättar att Vänsterpartiet vill höja mineralavgiften från dagens två promille till 10 procent.
I SMB:s reportage från Norra Kärr uttrycker den lokala miljöaktivisten Kent Vedefors frustration över att miljöhänsyn kommer så sent i beslutsprocessen när gruvor ska öppnas. Han menar att gruvan nästan är igång när mark- och miljödomstolen ska ta ställning. När företagen redan har investerat stora summor är det svårt för myndigheterna att trycka på bromsen och blåsa av projektet.
Jonas Sjöstedt meddelar att Vänsterpartiet vill förbjuda att nya gruvor öppnar i skyddade områden.
– Vi vill inte att Bergsstaten ska kunna ge provbrytningstillstånd i Natura 2000-områden eller i andra naturreservat, säger Jonas.
Vänsterpartiet vill att Länsstyrelserna ska ha veto i tillståndsprövningen. Genom att skärpa miljöbalken ska Länsstyrelserna kunna avslå ansökan om provbrytning om de anser att gruvan hotar allmänhetens intressen, som till exempel friluftsliv, vatten eller renskötsel. Med en sådan lagstiftning så hade gruvan i Gallók utanför Jokkmokk kunnat stoppas, eftersom Länsstyrelsen först sa nej till med hänvisning till att renskötseln skulle påverkas negativt.
– Sverige är en gruvnation, och gruvindustrin är viktig för Sverige. Men brytningen måste ske med större hänsyn till miljö och till de människor som bor i området. Bergsstaten är en statlig myndighet, de ska inte drivas av företagsintressen.
Ett problem med tillämpningen av dagens minerallagstiftning är att företag får gruvtillstånd, så kallade bearbetningskoncessioner, trots att de har usel ekonomi. Som journalisterna Nils Resare och Emanuel Sidea har visat, är det uppenbart att flera av de företag som fått gruvtillstånd de senaste åren inte kommer att kunna städa upp efter sig ifall giftiga ämnen läcker ut i naturen. Också detta vill Vänsterpartiet ändra på:
– Bara de företag som kan visa på lönsamhet efter att hela miljökostnaden, alltså även efterbearbetningen och eventuella olyckor, har tagits i beaktning ska få starta gruvor. Idag tar vi onödiga risker med vårt vatten och vår natur.
Idag har inte Vänsterpartiet någon utarbetad återvinningsstrategi. Sjöstedt håller med om att återvinningspolitiken är missgynnad jämfört med gruvpolitiken:
– Det är absolut någonting som vi bör undersöka närmare, säger Sjöstedt till SMB.
Vad vill de andra riksdagspartierna göra för att förbättra minerallagen?
Socialdemokraternaplanerar inte att se över minerallagen, däremot vill de se över och skärpa miljökraven vid prospektering och provborrning.
Miljöpartiet vill också höja mineralavgiften, samt liksom Vänsterpartiet freda naturskyddade områden från gruvor. ”Människors rätt till rent vatten måste gå före gruvetableringar” skriver partiet i sitt valmanifest 2014-2018.
Centerpartiet är det parti som var ledande i att ta fram minerallagen så som den ser ut idag. De driver inte någon politik för att förändra lagen.
Kristdemokraterna vill göra en översyn av minerallagen i syfte att stärka markägarens rätt vid prospektering.
Den kontroversiella handeln av utsläppsrätter i EU har hamnat på Centerpartiets Fredrick Federleys bord.
EU:s handelssystem med utsläppsrätter ska stimulera industrin till utsläppsminskningar genom att sätta ett pris på koldioxidutsläppen som gör det lönsamt att minska sina utsläpp.
Men det har funnits ett överskott av utsläppsrätter som drivit ned priserna, och industrin har fått betala löjliga summor för att släppa ut ett ton koldioxid vilket har lett till att det inte varit lika lönsamt att investera i ny grön teknologi.
Tidigare i år ändrades systemet så att de överblivna utsläppsrätterna efter ett år hamnade i en reserv istället för att gå ut på marknaden igen, men det finns fortfarande problem.
– Systemet som det fungerar idag har fortfarande en hel del luckor, bland annat är det alldeles för många industrier som fortfarande får släppa ut utan att behöva betala för det och jag kommer arbeta för att dessa luckor ska börja täckas igen, säger Fredrick Federley i ett pressmeddelande.
Tusentals av våra vanligaste solkrämer innehåller ämnet oxybenzone (bensophenon-3) som i små mängder kan orsaka stora skador på världshavens känsliga korallrev.
I dagarna släpptes en ny studie som varnar för ytterligare ett hot mot världshavens känsliga korallrev. Forskare menar att en stor andel av de kemikaliebaserade solkrämer och solsprayer innehållande oxybenzone som används i dessa områden är extremt skadliga för reven. Det behövs bara otroligt små mängder för att stora områden av korallrev ska påverkas negativt, skriver bland annat Washington Post.
Ämnet oxybenzone tillhör gruppen bensofenoner och används för att absorbera ultraviolett ljus. Ämnet har utretts för att vara hormonstörande för människor samt öka risken för cancer.
Solkrämer ger skydd mot UV ljus på två olika sätt. Det första är ett fysiskt filter, där krämens ingående ämnen stoppar ljuset från att tränga in i huden. Det andra är ett kemiskt filter, där ämnet oxybenzone kan ingå. Detta används för att omvandla UV-strålarna till ofarlig strålning.
Korallrev är ett av jordklotets mest artberikade ekosystem. Mellan 6 000 och 14 000 ton solkräm släpps varje år ut i dessa områden och en extremt låg koncentration i vattnet av oxybenzone räcker för att livet kring reven ska påverkas negativt.
Världshavens korallrev är redan under extrem press på grund av människans stora påverkan. De fossila utsläppen leder bland annat till surare hav, att den biologiska mångfalden rubbas och populationerna blir sköra på grund av överfiske samt att ökad medeltemperatur ger varmare hav vilket stressar livet kring korallreven något oerhört.
En stor del av alla havslevande växter och djur är direkt och indirekt beroende av välfungerande korallrev. Så mycket som en fjärdedel av marina arter kan drabbas om de försvinner, då reven står för både föda, boplats och barnkammare.
Ämnet oxybenzone påverkar koralldjurens DNA negativt och kan verka hormonstörande, vilket kan leda till så kallad blekning, där korallerna dör och enbart den ljusa, kalkbaserade skelettstrukturen står kvar. Kemikalien finns även i vissa kosmetikaprodukter och sprider sig både direkt via badande i haven samt via spillvatten.
Det finns många solkrämer som inte innehåller oxybenzone om man vill undvika ämnet. Dock kan många ämnen som ingår i solkrämer vara skadliga för miljön, både de med så kallade fysiskt filter och de med kemiskt filter. Här har vi bara undersökt ett ämne som kan vara bra att undvika. Det bästa för miljön är att i största möjliga mån istället täcka huden med klädesplagg och hålla sig i skuggan när solen är som starkast.
Världens BNP ökade med 3,3 procent förra året. Samtidigt ökade världens energirelaterade koldioxidutsläpp med 0,5 procent.
Det gör att vi börjar se en frikoppling mellan ekonomisk tillväxt och energirelaterade utsläpp, skriver revisionsbyrån PwC i en rapport. Frikoppling defineras som att bryta sambandet mellan ekonomisk tillväxt och negativ miljöpåverkan. Men eftersom utsläppen inte ökade lika mycket som den ekonomiska tillväxten skedde 2014 vad som kallas för en relativ frikoppling. Om utsläppen skulle stå stilla eller minska samtidigt som den ekonomiska tillväxten ökar så skulle det vara en absolut frikoppling.
Koldioxidintensiteten i världsekonomin minskade med 2,7 procent år 2014, vilket är den snabbaste minskningen hittills, enligt PwC. Med det menas att mängden växthusgaser som släpps ut per dollar i BNP:n. Koldioxidintensiteten minskade i både Kina, USA och EU. Däremot så ökade de faktiska utsläppen något i både USA och Kina.
Om tillväxten fortsätter öka så behövs det en absolut frikoppling mellan och tillväxt och utsläpp. För att tvågradersmålet ska nås behöver koldioxidintensiteten minska med 6,3 procent årligen, enligt PwC. De utsläppsminskningar som världens 20 största ekonomier har föreslagit inför FN:s klimattoppmöte i Paris innebär att koldoxidintensiteten endast skulle minska 3 procent per år. Världen måste alltså höja ambitionen om tvågradersmålet ska nås.
Investeringar i miljardklassen kräver spelregler mer än ett par år framåt i tiden, det skriver Petter Holland, koncernchef och vd på Preem AB, och Svante Axelsson, generalsekreterare på Naturskyddsföreningen.
Klimatforskarnas budskap är glasklart. Den globala uppvärmningen kan bara begränsas genom snabbt minskade utsläpp av växthusgaser. Sverige har tack vare koldioxidskatten och riktade investeringsstöd lyckats fasa ut stora delar av de fossila bränslena i värmesektorn.
Nästa område där det finns goda förutsättningar till omställning är trafiksektorn.
Det är nu många år sedan Alliansregeringen satte ett mål om att skapa en fossiloberoende fordonsflotta till 2030, ett mål som vår nuvarande regering anammat, men hur vi ska nå dit är fortfarande en öppen fråga. För att få ner utsläppen från transporterna kommer regeringen därför att behöva lägga ett stort batteri med olika åtgärder. Försäljningen av nya fordon indikerar emellertid att vi i första hand måste öka volymerna av drivmedel som kan ersätta bensin och diesel i den befintliga fordonsparken.
Men otydliga långsiktiga ambitioner bromsar utvecklingen.Målsättningen om en fossilfri fordonsflotta 2030 riskerar att aldrig realiseras om inte kraftfulla och långsiktiga politiska åtgärder vidtas. Utan långsiktiga spelregler uteblir de stora investeringar som behövs göras för att ta steg mot fossilfri fordonstrafik. Är inte marknadens spelregler tydliga är investeringskostnaderna för stora för att någon ska våga satsa. Från drivmedelsbranschen och miljörörelsen vill vi nu markera att vi fullt ut stödjer ett tufft regelverk för att snabbt öka andelen biodrivmedel på den svenska marknaden.
Framgångsfaktorerna, som vi ser det, är:
En tuff kvotplikt för ökad andel biodrivmedel gentemot fossila drivmedel. Det leder till att andelen biobränslen ökar år efter år på bekostnad av minskad försäljning av fossila bränslen. Kvotpliktsinförandet ska ske med en kraftig upptrappning mot en fossiloberoende vägtrafik 2030. Ansvaret för genomförandet läggs på de bolag som säljer drivmedel. De ska alltså se till att det finns en viss andel biodrivmedel i den kvotpliktiga volymen diesel- eller bensinbränsle.
Med hjälp av nya bränsleprodukter kan alla fordon köra på bränslen med allt större andel förnybara råvaror. Ett sådant exempel som redan finns på marknaden är Preems Evolution Diesel som tillverkas av upp till 50 procent förnybar råvara, till största delen svensk tallolja. Preem önskar även investera i produktion av förnybar bensin. Men investeringar i miljardklassen kräver spelregler mer än ett par år framåt i tiden.
En sund konkurrens mellan olika biodrivmedel som främjar de mest klimateffektiva och resurssnåla biodrivmedlen är nödvändig. Därför bör kvoterna utformas i termer av utsläppsminskning. Kvotkurvan bör vara stegrande med en tidshorisont åtminstone fram till 2030, vilket skapar långsiktighet. Tillräckligt ambitiösa mål skapar utrymme för många olika aktörer och bränslen att tillsammans göra jobbet.
Viktigt är också att systemet är teknikneutralt, så att klimatprestanda för biodrivmedel är överordnad vilken teknik biodrivmedlet är producerat med. På längre sikt kan även elförsäljning till bilar utgöra en del av kvotplikten om elen produceras av förnybar energi.
Ett hållbart skogsbruk är grunden för att få fram hållbara biobränslen. Den stora utmaningen i omställningen till förnybara bränslen är att stimulera hållbara biobränslen och motverka biodrivmedel som får negativa effekter på markanvändning och råvarutillgång. Därför ska drivmedlen till exempel inte innehålla palmolja som resulterar i skogsskövling, eller andra råvaror som leder till minskade vattentillgångar eller användning av hälso- och miljöfarliga bekämpningsmedel.
Det finns ett brett stöd i riksdagen för införandet av ett kvotpliktsystem för biodrivmedel. Regeringen bör därför snabbt kunna utforma en proposition med förslag på införande av ett kvotpliktssystem för biodrivmedel, som kan läggas fram för omröstning i riksdagen redan i år. Sverige har en unik chans att i likhet med värmesektorn bli det första landet i världen som har en fossilfri fordonstrafik.
Petter Holland, koncernchef och vd, Preem AB Svante Axelsson, generalsekreterare, Naturskyddsföreningen
Andrea Gardnert och Petter Bjersér är YMCA:s ungdomsrepresentanter vid FNs Klimatmöte. Det här är del två av rapportering från Bonnförhandlingarna inför klimatmötet i Paris. Här kan du hitta första delen.
Ytterligare en tyfon, Koppu drog in över Filippinerna. Utanför förhandlingssalen så hade det bildats en kö. Förhandlingsstarten dröjde och allting hade satts ur spel, innan veckan ens börjat.
Öppningsceremonin föll isär. Det alla pratade om var den kraftigt redigerade handlingstexten och personerna bakom den., Daniel Reifsneyder (USA) och Ahmed Djoghlaf (Algeriet) är ordföranden under förhandlingarna och hade fått uppdraget att sammanställa parternas ståndpunkter efter Septembermötet. Texten som presenterades hade kortats ned från 80 till 20 sidor. Frågan var hur det kom det sig att texten var så obalanserad?
De flesta industrialiserade länderna förde fram att de inte var nöjda med texten, men att de ändå var redo att använda den som grund för förhandlingarna. Nozipho Joyce Mxakato-Diseko lyfte den Sydafrikanska namnskylten och begärde ordet för G77 och China, förhandlingarnas största grupp bestående av 134 icke industrialiserade länder. Hon deklarerade att det sätt som avgörande rättviseperspektiv uteblivit är helt oacceptabelt och att det var omöjligt för gruppen att acceptera den som grunden för veckans förhandlingar.
Rättviseperspektiven är många och har ofta målats upp som röda linjer under de mer än tjugo åren som klimatförhandlingarna pågått. För att ett nytt globalt avtal ska kunna slutas i Paris så krävs det att dessa meningsskiljaktigheter överbryggs genom kompromisser. En förutsättning för att nå kompromiss är att alla parters åsikter finns representerade.
Diseko kämpade nu för att förhandlingen ens skulle kunna börja med den största gruppen representerad. Det var i denna diskussion som hon påpekade att det sätt som hon nu måste förhandla för gruppens rätt till att få sin röst representerad, påminde om hur den svarta befolkningen var tvungen att rättfärdiga sin röst under apartheid. Detta blev ett omtalat och många gånger felciterat uttalande.
The draft Paris #climatechange agreement is now a battle between the co-chair from the US and 134 countries from g77+China #ADP2#COP21
Konfrontationen var oundviklig. Ordförandeskapet anklagades för att aktivt marginalisera förhandlingarnas största koalition, och tvingades mot sin vilja att öppna upp texten igen. Parterna ägnade sedan eftermiddagen till att lägga till de textförslag som de ansåg saknades i den obalanserade texten. Diseko såg till att texten återigen innehöll stärka anknytningar till den konvention från 1992 som definierar ansvarsfördelning inom klimatförhandlingarna. Flertalet viktiga textförslag kring finansiering, rättighetsfrågor och ”loss & damage” lades till. Den gemensamma nämnaren för dessa förslag var att återförankra den konvention som hela processen utgår ifrån, ett perspektiv som successivt urvattnats.
Trust took years to recover from Copenhagen. But both sets of #ADP2 co-chairs seem to have set out to derail that and create crisis — climate-justice.info (@ClimateJustInfo) 19 oktober 2015
I stormens öga stod Filippinerna som förespråkare för mänskliga rättigheter och ursprungsbefolkningars rättigheter. De förde fram ett textförslag som tagits fram genom ett initiativ mellan civilsamhällesgrupper, där vi från KFUMs Världsorganisation tillsammans med andra organisationer representerat ungdomars perspektiv. Vi har hoppats att den skulle kunna bli en nyckel till rättviseperspektiven.
Under tisdagen så kunde förhandlingarna inledas utifrån den nya texten, men samtidigt så stängdes dörrarna för civilsamhället. Detta trots att det tidigare har sagts vackra ord om vikten av transparens och civilsamhällets rättighet till delaktighet.
I samtalen med Sveriges huvudförhandlare Anna Lindstedt har hon sagt att de verkar för att brygga meningsskiljaktigheter, både inom EU och genom så kallade bilaterala samtal med andra parter. De påstår att de stödjer en transparent process, men de har inte lyft frågan om att öppna förhandlingarna. I plenumsalen och i presskonferenser var det istället de icke industrialiserade länderna som stod upp för civilsamhällets deltagande. De flesta av de resterande länderna undvek att kommentera frågan, men Japan gjorde klart att deras åsikt var att inga riktiga förhandlingar kan ske öppet.
Att den svenska delegationen tar tydligare ställning för rättvisefrågor, transparens och ökad ambition kan vara avgörande i fortsättningen. Det är en av delegationens största påverkansmöjligheter där de genom aktiv diplomati kan göra verklig skillnad.
Civilsamhällets roll är avgörande. Vi står upp för de mest marginaliserade grupperna, vi presenterar avgörande perspektiv på textförslag och vi garanterar en öppen och transparent process. Det är inte ovanligt att vissa förhandlingar är stängda, men under den här veckan som lägger grunden till Paris, har vi praktiskt taget varit helt utestängda.
Istället för att få ta del av processen med egna ögon, så får vi olika svar på vad som händer, beroende på vem vi frågar. I Paris så måste det bedrivas en transparent process där civilsamhället bjuds in som en del av lösningen.
Diseko for G77 + China: Young people have a lot of wisdom and incredible capacity. #UNFCCC#ADP2
Fredagen var den sista dagen av förhandlingar innan nationerna möts igen i Paris för att sluta ett avtal. Dokumentet består nu av 55 sidor med 1290 parenteser. Detta är dock en förbättring från Köpenhamn då texten bestod av 180 sidor och 2000 parenteser. Det stora framsteget är att parterna är överens om att använda detta som en grund för att fortsätta förhandlingarna i december.
Under det avslutande mötet, lämnades ingen oberörd när Mexikos ambassadör med gråten i halsen berättade om stormen Patricia som skulle nå hans land inom några timmar. Patricia är den starkaste orkanen som har drabbat den västra hemisfären, någonsin. Med klimatförändringar är värre stormar en av effekterna som väntas. Det krävs att parterna aktivt arbetar för att nå kompromisser där i-länderna faktiskt tar sitt historiska ansvar definierat i konventionen, samtidigt som de snabbast växande ekonomierna accepterar att de har det största ansvaret för framtida utsläpp.
Emotional Mexican envoy says Hurricane Patricia will hit coast in 4 hours… urgency needed on talks #ADP2pic.twitter.com/SpOVvmC3Iz
Det är civilsamhällets roll att sätta press på politikerna att våga nå dessa kompromisser för att etablera ett transparent, ambitiöst och rättvist avtal. Parisavtalet måste sedan fungera som en katalysator för ett stärkt civilsamhällesengagemang även efter Paris, då det kommer vara nyckeln till att lösa klimatkrisen.
Byggandet har varit igång sedan maj 2013 och nu läggs de sista bitarna på plats. I november tas den Marockanska Ouarzazate Solar Power Station i bruk och planen är att över en tredjedel av landets energiförbrukning ska tillgodoses med förnybara källor till 2020.
Supermiljöbloggen rapporterade om bygget redan i början av året och nu är det inte lång tid kvar innan del ett av världens största solkraftsanläggning är redo att sättas igång. Anläggningen, som kommer att uppföras i fyra faser, förväntas generera totalt 580 MW, medan den del som tas i bruk nästa månad har en kapacitet på 160 MW.
Anläggningen i Ouarzazate använder sig av termisk solkraft, vilket innebär att installationen utgörs av en stor mängd speglar som koncentrerar solens strålar till en central punkt där energin sedan kan omvandlas till elektricitet. Den här typen av generering är mycket fördelaktig i heta och obebodda områden som de i Saharaöknen.
I dagsläget importerar Marocko 94 procent av sin energi som till största del utgörs av fossila källor. Förutom att förse landet med förnybar energi kommer alltså den nya solkraftsanläggningen även ha en stor inverkan på Marockos ekonomi och energioberoende.
Marocko planerar nu att låta solenergi ta över facklan från de fossila bränslena tillsammans med vind- och vattenkraft. Detta är helt i linje med de nationella klimatmål som landet presenterade till FN i somras. Men det finns även vissa förhoppningar om att i framtiden expandera och exportera energiöverskottet till kringliggande länder.
Fas två och tre av anläggningen kommer att vara färdigställda 2017.
Att främja en cirkulär ekonomi, förebygga miljöproblemen och förändra styrmedlen. Det föreslår Naturvårdsverket efter att ha sett över och utvärderat Sveriges miljömål.
Det var i förra veckan som Naturvårdsverket lämnade över sin utvärdering av Sveriges miljömål till regeringen. Sammanlagt rör det sig om 32 förslag som sträcker sig över flera områden såsom näring, finans, konsument, transport, energi och skogs- och jordbruk.
Miljö är en tvärgående fråga eftersom samhället och människan är beroende av ekosystemens många tjänster. För att nå miljömålen och en ekologiskt hållbar framtid behöver samhällets alla sektorer bidra. Det behövs miljöinsatser i alla politikområden, säger Björn Risinger, generaldirektör på Naturvårdsverket i ett pressmeddelande från myndigheten.
Naturvårdsverket vill att vi ska återanvända och reparera, och menar att vi måste ha ett skattesystem som främjar en cirkulär ekonomi för att kunna bryta sambandet mellan ekonomisk tillväxt och negativ miljöpåverkan.
Enligt myndigheten handlar dagens styrmedel till största del av att begränsa och kompensera för skador på miljön istället för att förebygga problemen. Som förslag läggs därför fram förebyggande styrmedel som bland annat ska minska utsläpp vid transporter och en utredning av momsdifferentiering för en hållbar konsumtion.
Miljöbalken, skogsvårdslagen, plan- och bygglagen, vattenförvaltningen, kemikalielagstiftningen, landsbygdsprogrammets miljöersättningar och en rad andra styrmedel inom klimat- och luftområdet är i centrum för flera av miljökvalitetsmålen. Men styrmedelen räcker inte i sin nuvarande form och därför föreslår Naturvårdsverket en rad förändringar för de redan befintliga styrmedlen.
Mer om utvärderingen kan du läsa på Naturvårdsverkets hemsida.
Detta är del två i vår reportageserie från Norra Kärr. I del ett kunde du läsa om oron för att den tilltänkta gruvan ska förgifta Vätterns vattenreserver. Här fördjupar vi oss i de för samhället nödvändiga sällsynta jordartsmetallerna.
Sällsynta jordartsmetaller behövs för att bygga tekniken som ska hjälpa oss att ställa om till ett klimatsmart samhälle. Men mineralen som bryts går främst till vanliga motorer – och till vapen. För att nå klimatmålen måste vi skaffa oss ett cirkulärt förhållningssätt till mineral, och vi måste ge återvinningsindustrin samma politiska förutsättningar som gruvindustrin, menar forskare.
Ett vanligt argument i gruvdebatten är att de sällsynta jordartsmetallerna behövs för att bygga grön teknik. Forskarvärlden är tämligen överens om att klimathotet måste prioriteras, och för att vi ska klara tvågradersmålet så måste förnybart öka snabbt i hela världen. Dysprosium, en av de jordartsmetaller som är tänkt att utvinnas i Norra Kärr, är en nödvändig komponent i vindturbiner. Yttrium, den andra mineralen som ska brytas, används i lågenergilampor.
”Ni får välja, dricksvatten eller gruva” var budskapet efter ett seminarium om gruvan i Gränna den 1:a mars 2014, gästat av Eva-Lotta Thunqvist, teknologie doktor i mark- och vattenteknik vid KTH. Innebär det att vi också måste välja mellan dricksvatten och att nå klimatmålen?
Det finns forskare som menar att vi inte har tillräckligt med material för att konstruera alla de vindturbiner och solpaneler som behöver tillverkas. Kategorin sällsynta jordartsmetaller nämns ofta i dessa sammanhang, men problemet gäller till exempel också kisel, som behövs i stora mänger för att tillverka solpaneler. Vart materialen ska komma ifrån är en olöst ekvation för de globala institutionerna, EU har helt ignorerat problemet när man har formulerat målen för omställningen till förnybart inför klimatmötet i Paris i december.
Därför är det inte så konstigt att kopplingen till förnybart är det vanligaste narrativet i berättelsen om varför gruvan måste öppnas.
– Synd bara att det inte stämmer, säger Thor Alhstrand från Aktion Rädda Vättern. Visst slukar grön teknik sällsynta jordartsmetaller, men man kan inte separera energisektorn från någon annan sektor på råvarumarknaden. De här mineralen går främst till plattskärmar och annan elektronik, och till kärnkraft. En stor del går till högteknologiska vapen, men det pratar inte gruvoptimisterna om.
SMB:s granskning av de sällsynta jordartsmetallerna bekräftar vad Ahlstrand säger. Av all dysprosium som bryts är det bara några enstaka procent som faktiskt används till teknik som ska hjälpa oss att ställa om till ett resurseffektivt och klimatsmart samhälle: en procent används till vindkraft, fyra procent till elcyklar och tre procent till elbilar.
De sällsynta jordartsmetallarna utgör en grupp som innehåller 17 olika ämnen. Det kanadensiskt ägda företaget
Malmen med de åtråvärde sällsynta jordartsmetallerna. Foto: Paula Lenninger
Tasman Metal vill förutom dysprosium också utvinna ämnet yttrium, som liksom dysprosium är ett grundämne. Det fick sitt namn efter att det upptäcktes i bohuslänska Ytterby år 1794. Yttrium används förutom till lågenergilampor också till den röda färgen i våra TV-skärmar, samt till att bygga mikrovågsfilter.
Marknaden förändras ständigt. 2050 spås elfordonssektorn vara den största konsumenten av sällsynta jordartsmetaller. Därav inte sagt att efterfrågan på elektronik – eller vapen – kommer att minska. Tvärtom, 2050 spås också sex miljarder människor ha samma köpkraft som vi har idag i Europa.
Också dessa människor kommer att behöva dricka vatten. 2050 lever hälften av jordens befolkning i områden med vattenbrist, och vatten förväntas i allt högre grad orsaka krig och konflikter. Mineralbrytning kräver mycket vatten – i Norra Kärr förväntas gruvan omsätta sjutton miljoner liter per dygn. Eftersom brytningen sker i urberget, som ju är fullt av grundvatten, behöver vattnet ständigt pumpas undan och ledas om, annars skulle gruvan översvämmas. Grundvattnet används ofta som processvatten, och som vi kunde läsa i förra delen av reportaget, kan detta resultera i sänkta grundvattennivåer.
Både i lakningen, processen som separerar den önskade mineralen från berget, och i anrikningen, alltså avfallshanteringen, används stora mängder vatten. Detta vatten är i kontakt med starka kemikalier, och ofta även med tungmetaller som finns i berget men som frisätts vid lakningen. I norra Sverige finns flera vattendrag som är förgiftade av tungmetaller från gruvindustrin. Anrikningsdammarna består av förbrukad, giftig sand som täcks med vatten, och kan vara stora som sjöar. Finland, Ungern och Spanien är länder som har drabbats hårt av sådana katastrofer de senaste decennierna.
Politiken missgynnar återvinning
Alternativet till en gruva är effektiv återvinning av de metaller som redan är i omlopp i samhället. I SMB:s tidigare granskning av de sällsynta jordartsmetallerna citeras en forskningsstudie som menar att återvinningen inte räcker för att lösa klimatkrisen:
– Återvinning ser inte ut att räcka för att stänga det stora gapet mellan behov och tillgång 2050, till största del på grund av den långa livslängden hos viktiga produkter som innehåller sällsynta jordartsmetaller. Hur som helst, på lång sikt, till 2100, så kan återvinning stå för nästan hälften av behovet.
Nils Johansson från Linköpings Universitet håller inte med. Han menar att återvinningen inte kommer igång eftersom det helt saknas en återvinningspolitik, både i Sverige och i världen.
– Idag återvinns bara tre procent av alla sällsynta jordartsmetaller. Att det är så beror inte på att det inte går, det beror på att det inte är lönsamt. Och lönsamhet är ju något vi skapar politiskt. Idag har gruvindustrin lägre koldioxidskatt, energiskatt och svavelskatt, och de betalar ingen deponiskatt. Allt detta betalar återvinningsindustrin.
Just svavelskatten har betydelse för Norra Kärr, eftersom det är den kemikalie som är tänkt att användas i gruvan.
Nils lyfter också problemet med att 92 procent av det dysprosium som bryts ändå inte går till förnybart, utan till konsumtionsvaror som slukar energi och vatten att producera.
– Vi måste fundera mer kring hur vi använder mineralen. Är det hållbart att åka runt i en egen bil istället för att ta bussen till exempel?
Nils och hans forskarkollegor vill att samhället ska anamma ett mer cirkulärt sätt att se på mineralförbrukning.
Nils Johansson, Linköpings Universitet.
Mineral ska inte vara något som vi tar upp ur berggrunden, konsumerar en kort tid, och sedan lagrar på enorma, giftiga soptippar. Istället måste vi dels tänka på vad vi använder mineralen till, men också hur vi konstruerar det, så att produkten håller länge. Sedan måste det bli en självklarhet att vi först och främst ser om vi kan återanvända de mineral som redan finns i omlopp i samhället, innan vi plockar upp någon ny.
Också själva gruvindustrin kan öka sin effektivitet, och bli bättre på att utnyttja alla de mineral som finns i gruvavfallet. Idag slängs många värdefulla mineral tillsammans med sten- och sandavfallet, bara för att just den gruvan har specialiserat sig på ett särskilt mineral. Nils berättar:
– Det europeiska kompetenscenteret för sällsynta jordartsmetaller har identifierat gruvavfallshögarna uppe i Kiruna som en av de viktigaste tillgångarna i Europa för just sällsynta jordartsmetaller. Halten av jordartsmetalloxid är exempelvis jämförbar med Norra Närr. Tasman Metal känner självklart till detta, men tycks ändock vara inriktade på en gruva vid Vättern. En anledning, tror jag, kan vara att mineralerna i Norra Kärr är mer eller mindre undantagna markägaren, medan det är ett brott att ta något från en sophög utan ägarens tillstånd.
Nätverket Aktion Rädda Vättern, som arbetar med att försöka stoppa gruvan i Norra Kärr, vill också se en väl utarbetad nationell återvinningsstrategi.
– Även om det dröjer flera generationer, så tar ju mineralen i marken slut förr eller senare, säger Kent Vedefors. Då måste samhället börja återvinna. Vore det inte klokare att komma igång innan vi har förgiftat allt vatten och all jordbruksmark?
Det här är ett reportage i två delar av planerna på mineralbrytning i Norra Kärr. I den här delen tar vi upp riskerna för vårt vatten och vår biologiska mångfald. I del två diskuterar vi samhällets behovet av mineralerna som ska brytas, och dilemmat med att förnybar energi slukar sällsynta jordartsmetaller.
I Sverige har vi alltid haft god tillgång till dricksvatten, en lyx som inte är förunnad alla länder. Men i framtiden möter vi nya miljöutmaningar. I södra Sverige förlitar man sig på att Vättern ska kunna försörja fyra miljoner svenskar med vatten. Nu kämpar ortsbefolkningen mot gruvbolag som vill bryta sällsynta jordartsmetaller på naturskyddat område. Därmed riskerar det värdefulla vattnet att bli förgiftat.
Utsikten över Vättern från Uppgränna är vidunderlig. Den djupblå sjön badar i höstsol. Huset vi befinner oss i ligger högt, med en trädgård som slutar i en brant och störtar ner i en smal slinga av gyllengul jordbruksmark. Enstaka maskiner rullar över de gyllene råg- och vetefälten där bönderna tar in sista skörden. Sedan tar sjön vid.
Utsikt från Uppgränna. På bilden syns ett hamlat träd. Foto: Paula Lenninger.
Vättern är Sveriges näst största sjö, och den förser idag 250.000 människor med dricksvatten. I framtiden kan sjön även komma att släcka hela Mälardalens törst då Mälaren förväntas bli otjänlig som dricksvatten på grund av övergödning, klimatförändringar och förgiftning.
För Vättern finns det inga reserver, och sjön är därför vattenskyddsområde. Därutöver är den också skyddad på grund av dess biologiska värden, både i form av Natura 2000 med särskilt skyddsstatus och som så kallat biosfärsområde enligt FN-organet Unescos riktlinjer. Gruvan som allt handlar om är tänkt att ligga i Vätterns tillrinningsområde, en och en halv kilometer från strandkanten.
Kent Vedefors, som är medlem i nätverket Aktion Rädda Vättern, berättar att berggrunden är full av sprickor. Ur dem tränger grundvattnet upp i naturliga dammar uppe på berget. Här dricker kossorna som ännu betar obekymrat på det inmutade området sitt vatten. Han berättar också att sprickorna liksom lutar ner mot sjön, vilket innebär att ett läckage av miljöfarliga ämnen snabbare skulle nå Vättern.
Medlemmar i Aktion Rädda Vättern. Foto: Paula Lenninger
– Vattnet är vår största oro, säger Vedefors. Om grundvattennivån skulle sänkas, ja då blir det omöjligt att ha djur här. Vi arbetar hårt för att skapa ett långsiktigt hållbart jordbruk här på Vätternbranterna. Vi i Rädda Vättern-nätverket menar att det är fel att prioritera en miljöfarlig gruva på bekostnad av hållbara näringar, som dessutom ger mat- och vattentrygghet.
Hållbar vattenförbrukning bygger på principen att vattenreserverna fylls på i någorlunda samma takt som de förbrukas. Stora industrier som använder mycket vatten gör sina egna beräkningar för hur mycket grundvatten de kan förbruka utan att grundvattennivån sänks. Ibland räknar de fel. Det gjorde till exempel Northland Resources i Pajala, vilket resulterade i att grundvattennivån sänktes med 16 meter på fyra år. Biologiskt viktiga myrar torkade ut och renbetesmarker förstördes eftersom ingenjörerna hade tagit fel på sandhalten i jorden.
Miljöhänsyn lågt prioriterat i beslutsprocessen
Det kanadensiskt ägda företaget Tasman Metal har idag rätt att bryta mineral på ett område som skulle ta tiokvadratkilometer av Östra Vätternbranterna i anspråk. Det är lika stort som Södermalm, Gamla Stan och Skeppsholmen tillsammans. Främst ska de utvinna de två sällsynta jordartsmetallerna dysprosium och yttrium, men de utesluter inte att andra mineral kan komma att brytas i framtiden. Företaget har fått bearbetningskoncession, som tillståndet heter på gruvspråk, från Bergsstaten. Besluten har överklagats, både till regeringen och till mark- och miljödomstolen. Vedefors lyfter en vanlig kritik riktad mot hur beslut om gruvtillstånd fattas:
– Bergsstaten tar inte hänsyn till något annat än branschens intressen när de ger tillstånd att öppna en gruva. Vore det inte rimligt att en myndighet har ett mer holistiskt samhällsperspektiv? Miljöhänsyn borde ju vara prioriterat från början. Nu är beslutsprocessen snedvriden, gruvan är ju nästan igång när mark- och miljödomstolen ska fatta sitt beslut.
Vid alla former av gruvbrytning används olika kemikalier för att laka ur de mineral man vill komma åt ur det krossade berget. För att laka ur mineralerna utanför Gränna kommer man – ifall gruvan i Norra Kärr blir verklighet – att använda svalesyra. Den urlakade sanden innehåller kemikalier från processeringen och beroende av vilken typ av mineralbrytning det handlar om, även tungmetaller och radioaktiva ämnen som uran och torium. Avfallet lagras i dammar som kan jämföras med ett slags slutförvar: det kommer att vara mycket giftigt mycket länge, och måste förvaras på detta sätt i många generationer, men det kan också bli aktuellt för framtida utvinning av restmaterial.
Område med stor biologisk mångfald
Adelövsån. Här vill gruvbolaget släppa ut 17 miljoner liter processvattenvatten varje dag. Foto: Paula Lenninger Foto: Paula Lenninger
På en skogsinbäddad äng mitt i det inmutade området stannar Kent Vedefors bilen som vi åker i, så att jag ska kunna fotografera Adelövsån , där Tasman Metal planerar att släppa ut sjutton miljoner liter processvatten. Varje dygn. Jag ser mig lite förvirrat omkring, innan jag ser hur vegetationen på ängen ändrar karaktär och bildar en remsa av träd och hög vass. Jag får ta mig ner alldeles intill kanten för att se att det verkligen är en liten bäck som flyter fram under oss. Bäcken tillhör ett annat vattensystem än Vättern, och är sammankopplad med flera sjöar runtomkring Tranås, Linköping och Norrköping.
Det är inte bara Vättern som är skyddad enligt Natura 2000. Gruvområdet sträcker sig också över Narbäck, Holkaberg och Vändelstorp, som innehar samma skydd, då de enligt EU:s direktiv anses ”omfatta värdefulla naturområden med arter eller naturtyper som är särskilt skyddsvärda ur ett europeiskt perspektiv”. Området runt östra Vättern är också utnämnt till biosfärområde av FN-organet Unesco med anledning av traktens höga biologiska, kulturhistoriska och estetiska värden. Utmärkelsen syftar till att skapa ”modellområden där bevarande och utveckling går hand i hand”. Världsnaturfonden har pekat ut platsen till en av hundra så kallade ”hotspots” i Europa för skoglig biologisk mångfald.
Adelövsån. Foto: Paula Lenninger
Hotad biologisk mångfald pekas ut av forskare som ett av de mest alarmerande miljöproblemen. Mångfalden behövs för att ekosystemen ska vara livskraftiga, så att de klarar olika förändringar utan att kollapsa, eller förändras i grunden. Naturligtvis påverkar giftiga utsläpp och förstört vatten arternas livschanser, men ett stort problem är att de förlorar sina livsmiljöer genom vad man kallar förändrad markanvändning. Det största hotet är det moderna jordbruket, men utbredda industrier och annan byggnation i artrika områden står högt upp på listan över vad som utrotar djur och växter. En gruva innebär därför att livsmiljöerna förstörs, oavsett om gruvan kommer att läcka giftiga ämnen eller inte.
Har inte råd att städa upp vid giftutsläpp
Namnet sällsynta jordartsmetaller ger ett sken av att mineralerna skulle vara ovanliga, men faktum är att Sverige antas ha stora fyndigheter av dessa mineral. Fyndigheten i Norra Kärr har varit känd sedan 1906, och har sedan dess varit föremål för flera geologiska studier. 1995 utnämndes fyndigheten till riksintresse av SGU.
– Vi är egentligen inte emot gruvor, säger Vedefors. Samhället behöver mineralerna som tas upp. Vad vi vänder oss mot är att det görs på ett så onödigt ansvarslöst och farligt sätt. Det finns nästan ingen plats i Sverige som kunde vara sämre ur miljösynpunkt. Tasman Metal har jättedålig ekonomi. De har inte råd att städa upp om gifterna skulle läcka ut i naturen.
Den gruva som Tasman Metal planerar karakteriseras inte av några särskilda hållbarhetsåtgärder utöver de åtaganden som krävs enligt svensk miljölagsstiftning. Brytningen kommer att ske i så kallade dagbrott, gruvor ovan jord. Dessa är kända för att ha betydligt större påverkan på miljön än underjordiska gruvor.
Vedefors påstående om Tasman Metals dåliga ekonomi får stöd av en undersökning genomförd av frilansjournalisterna Nils Resare och Emanuel Sidea för Svensk Natur. De konstaterar att företag som har dålig soliditet, det vill säga stora skulder i relation till det egna kapitalet, ofta får gruvtillstånd av Bergsstaten, trots att det är uppenbart att de inte kan betala kostnaderna för oväntade miljöproblem.
Enligt undersökningen har Tasman Metal en soliditet på 0,27 procent. Företaget har avsatt 50.000 kronor i säkerhet, vilket är en droppe i havet vad gäller kostnaderna för en sanering. Lappland Goldmines gruva i Svarträsk i Norrbotten kan nämnas som jämförelse. Skattebetalarna betalar en miljon kronor i månaden för att hålla giftutsläppen i schack, och den totala kostnaden förväntas överstiga 200 miljoner.
”Det går troll i gruvfrågan”
Sällsynta jordartsmetaller är bundna till radioaktiva ämnen i berggrunden, vilket gör brytningen mycket giftig. Det är också anledningen till att Sverige hittills inte har brutit dessa mineral. Till en början hävdade myndigheten Sveriges Geologiska Undersökning (SGU) att uranhalten i berget vid Norra Kärr var noll. Om så var fallet skulle det vara ännu svårare att motivera varför vi ska förlita oss på att Kina, som med sina slappa miljölagar producerar 95 till 97 procent av alla sällsynta jordartsmetaller på världsmarknaden, ska göra det smutsiga jobbet år oss.
Thor Alhstrand, som också är medlem i Aktion Rädda Vättern, tyckte att SGU:s resultat lät konstiga, så han bestämde sig för att själv kontrollera saken. Hans uranmätare gav tydliga utslag.
Erik Jonsson arbetar på SGU och har sedan flera år varit involverad i gruvprojektet vid Norra Kärr. Han antar att det felaktiga resultatet om uranhalterna beror på myndighetens mätmetoder. Eftersom de ska mäta av stora ytor snabbt och billigt så tar de stickprov, och eftersom uranhalten kan variera mycket inom en relativt liten yta, så kan resultaten bli missvisande. Han känner inte heller till huruvida sprickorna i Östra Vätternbranternas berggrund lutar ner mot sjön.
– För att få sådan information måste man mäta längs med marken. Det räcker inte med de flygmätningar som SGU utför. På Hallandsåsen gjordes en sådan undersökning, och efter att ha sett de resultaten stod det tydligt för varenda geolog att tunneln skulle innebära en katastrof. Mig veterligen finns det ingen sådan mätning av Norra Kärr.
Jonsson menar att fyndigheten är ovanligt lämplig att bryta ur miljösynpunkt, och att det inte föreligger någon
Platsen för provbrytningen. Foto: Paula Lenninger
risk att Vättern kan bli förorenad. Vad beträffar de radioaktiva ämnena menar han att halterna är så pass låga (10 ppm enligt gruvbolagets egna siffror. red.anm) att de inte behöver någon särskild behandling, och att de är att jämföra med halterna i granitbrott på flera håll i Sverige.
– Hade de bedömts vara så pass höga att de skulle behöva förvaras under särskilda förhållanden, så hade svensk lagstiftning inte tillåtit någon gruva. Svensk lag är mycket restriktiv mot uranhantering.
I ljuset av att flera svenska gruvor har åsamkat stor skada på miljön, trots att företagen garanterade att det inte fanns några risker, förstår du varför människor anser att det är fel att riskera dricksvatten och andra naturvärden till förmån för gruvindustrin?
– Jo, man kan aldrig vara hundra procent säker på att ingenting går fel. Själva brytningen, den är i princip helt riskfri, eftersom berggrunden i Norra Kärr är ovanligt fri från tungmetaller. Riskerna finns i lakningen, då man använder diverse kemikalier, hydraulolja och andra miljöfarliga ämnen, i processen. Av ekonomiska skäl måste företaget förlägga lakningen till själva brytplatsen. Det skulle ju inte heller vara särskilt miljösmart att transportera iväg all malm någon annanstans.
Jonsson tycker att det ”går lite troll” i just gruvfrågan.
– Skulle de resonera likadant om det gällde öppnandet av en traktorfabrik? Eller ett återvinningsverk för plast? Gruvindustrin är inte mer förorenande än någon annan tung industri.
Uppmanar politiker att öppna ögonen
Gruvfolk och ortsbefolkning har ofta svårt att förstå varandra, visar samhällsvetenskaplig forskning. Det beror på att man inte ser på risk på samma sätt. Gruvföretagens representanter beräknar risk i kvantitativa termer, medan ortsbefolkningen ofta ser naturvärden, såsom vattenresurser, som ”ovärderliga”. Där, i brytningspunkten mellan den kvantitativa och den kvalitativa riskbedömningen, uppstår konflikter.
För aktivisterna i Aktion Rädda Vättern är vattnets värde utan jämförelse, både i kvalitativa och kvantitativa termer:
– Färskvatten kommer att bli en de mest eftertraktade resurserna i framtiden. Dels så kan vi ju inte leva utan vatten, men det kommer också utgöra en ovärderlig ekonomisk tillgång, säger Vedefors. Det är dags att våra politiker öppnar ögonen inför vad som håller på att hända, att vi låter det gå till spillo.
”Man sätter fokus på ett stort problem men visar samtidigt att det går att göra något.” Det säger Emma Nohrén, riksdagsledamot och landsbygdspolitisk talesperson för Miljöpartiet.
I Sverige har allt fler människor anslutit sig till kampanjen #ettskräpomdagen, som går ut på att man tar en bild på ett skräp som plockas upp från marken och återvinns. Fotot publiceras sedan exempelvis på Twitter eller Instagram, detta för att belysa både problematiken och en möjlig lösningen vad gäller nedskräpningen i landet.
Emma Nohrén, riksdagsledamot från Lysekils kommun och landsbygdspolitisk talesperson för Miljöpartiet, la nyligen upp en sådan skräpbild på Twitter och är därmed den första riksdagspolitikern att ansluta sig till kampanjen. Supermiljöbloggen bad henne berätta varför.
Varför har du lagt upp en bild på ett skräp på Twitter och taggat med #ettskräpomdagen?
– Jag var nere vid badplatsen vid sommarstugan och det var en sån fantastisk höstdag, träden lyste gula och solen letade sig fram i morgondimman. Sjön låg blank. Å mitt i allt det vackra låg ett skräp! 30 meter från soptunnan. Precis när jag skulle plocka upp det kom jag på att jag har sett hashtaggen i mitt twitterflöde ett tag och tyckt att den är briljant. Man sätter fokus på ett stort problem men visar samtidigt att det går att göra något. Den inger hopp i stället för klimatångest. Om alla plockade med sig ett skräp om dagen och la det i rätt soptunna så skulle vi snabbt få bort en massa onödigt skräp. Dessutom så ökar man medvetenheten i samhället. Om man plockat upp någon annans skräp tror jag man tänker sig för både en och två gånger innan man själv ”råkar” låta godispappret flyga en ur händerna.
Foto: Emma Nohrén
Vad var det för skräp?
– Det var en enliters glassbytta. Jag misstänker att någon haft med sig fika till stranden och glömt den där. Kanske barnen använt den som hink så att den var grusig när man skulle stoppa i den i väskan. Eller så har den helt enkelt blåst i väg. Men jag hoppas ju att ingen glömt den medvetet.
Vad ser du för problem med nedskräpningen?
– Vart ska jag börja? Vardagsnedskräpningen är bara onödig och beror ofta på lathet men kan få enorma konsekvenser. Djur kan fastna eller skära sig på det eller äta upp det. Mycket av skräpet vi kastar på land hamnar till slut i havet. Framför allt plasten är läskig. 96 procent av alla stormfåglar i Nordsjön har plast i magen! Var tredje havsfågel äter plast som de tror är mat och mer än en miljon fåglar och 100 000 däggdjur dör på grund av plast varje år. Plasten försvinner inte utan bryts bara ner till mindre och mindre bitar. Problemet med mikroplaster har ju blivit mycket uppmärksammat det sista året. Partiklarna är så små att planktonätare äter upp dem i tron att de är växtplankton. Då får vi plast i näringskedjan. Dessutom har man visat att många miljögifter fastnar på mikroplasterna och på så sätt kommer även de också in i näringskedjan. Mycket oroande. Och då har vi inte ens börjat tala om giftiga fimpar och glasspapper. Kort sagt, det finns mycket som är problem med nedskräpning.
Vad tycker du att man bör göra från politisk sida för att tackla problemet?
– Mycket av vårt skräp är livsstilsskräp. Take-awayboxar, engångsbestick, skyddspapper. Engångsartiklar helt enkelt. Där måste först och främst minska på och ta bort allt onödigt, sedan hitta andra material. Plast är ett fantastiskt material, det är lätt, hållbart och beständigt men det kanske inte är de egenskaperna man behöver i engångsartiklar? Vi måste också få till mycket bättre cirkulära system så att avfallet har ett värde.
– Om vi ska se i ett större perspektiv än skräpet vi slänger på gatan så måste vi samverka i EU. Det sköljs upp fem badkar med skräp i timmen på Bohusläns kuster. 80 procent av det skräpet kommer från andra länder. Så vi måste verka för att få bort avfall på deponi, få gemensamma pant- och återvinningsregler och verka för mindre användning överhuvudtaget. Och så förbjuda helt onödiga saker som till exempel mikroplaster i kosmetika.
Går det att förena nytta och nöje för att kartlägga olika arter? Det hoppas utvecklarna bakom spelet Biocaching på.
För att kunna följa förändringar i naturen behöver både forskare och miljöövervakningen ha tillgång till omfattande miljödata. Ett sätt att få in fler observationer är att låta allmänheten bidra.
Redan idag kan den som är naturintresserad rapportera in arter till Artportalen i Sverige, men Biocaching-spelet är tänkt att ta datainsamlingen till en ny nivå. Ett tävlingsmoment ska göra det roligare att samla data och dela kunskap, något som kanske kan locka fler att hjälpa till.
– För närvarande finns Biocaching-spelet endast som prototyp, men vi hoppas kunna börja utveckla appen under vintern 2016, säger Albin Larsson, som är en av utvecklarna bakom spelet.
Den som vill tävla ska fotografera och geotagga så många arter som möjligt: växter, fåglar, däggdjur, insekter, fiskar eller vad som helst. Ju fler arter, desto mer poäng får spelaren. Ovanliga arter ger så klart extra poäng.
Spelarnas observationer skickas till den norska Artsdatabanken. Detta eftersom spelet i ett första skede lanseras i Norge.
Spelet är tänkt att användas i Sverige också, men det kommer att ta lite tid att översätta arter och olika klassificeringar till svenska.
I framtiden blir denna typ av samarbetstjänster troligen viktiga. Alla som vill kommer att ha möjlighet att hjälpa till med att kartlägga miljöförändringar på olika ställen i världen.
Med lite mer än en månad kvar till klimatmötet i Paris presenterar trafikverket oroväckande siffror. Sedan 2007 har verkets mätningar av koldioxidutsläpp från biltrafik visat en kurva som sakta men säkert rört sig nedåt. Men sedan slutet av 2014 har kurvan pekat uppåt och Trafikverket kallar nu situationen ett trendbrott.
Varje månad uppdateras Trafikverkets Klimatbarometer, ett verktyg som visar hur bra eller dåligt vi gör ifrån oss på utsläppsfronten. Fram till slutet av 2014 minskade siffrorna, någonting som kommit att ändras det senaste året.
Trafikverket själva beskriver utvecklingen som ett resultat av ökad vägtrafik, men även som en konsekvens av energieffektiviseringens och den förnybara energins svårigheter att hinna ikapp. Skulle dessa faktorer skyndas på skulle de kunna kompensera för en viss del av utsläppsökningen, men än så länge är detta inte fallet.
Enligt Trafikverket har trafiken i Sverige ökat med 1,1 procent sedan augusti förra året. Trots att svenska personbilar har blivit mer energieffektiva visar nybilsförsäljningen samtidigt ett uppsving för bränsleslukande fyrhjulsdrivna fordon. Konsekvensen har blivit att effektiviseringsinsatser och miljövänliga bränslen inte får det genomslag de skulle kunna ha.
I och med detta poängterar Trafikverket att den här typen av insatser inte är tillräckliga för att klara av begränsningen av den globala uppvärmningen. Nyckeln till att hålla sig under tvågradersmålet beskrivs istället som en samhällelig omställning där kollektivtrafik och goda gång- och cykelmöjligheter har företräde och det privata bilåkandet i största möjliga mån parkeras.
Australiens miljöminister gav nyligen klartecken för att öppna landets största kolgruva i delstaten Queensland. Ett beslut som kritiseras av landets miljöorganisationer.
Det omtvistade kolgruveprojektet Adani/Carmichael godkänns på nytt, två månader efter det att federal domstol stoppade projektet. Landets miljöminister, Greg Hunt, säger att regeringens beslut innehåller stränga villkor för att skydda hotade arter. Men miljöorganisationerna håller inte med. De menar att verksamheten bland annat hotar det känsliga ekosystemet i Stora barriärrevet. Den ökade sjötrafiken betyder mer muddrande i havet. Dessutom leder mer koleldning till att vattnen försuras.
Adani/Carmichael-kolgruvan är 40 kilometer lång och 10 kilometer bred – till ytan lika stor som Göteborgs kommun. Det indiska företaget som äger jättegruvan räknar med att bryta 60 miljoner ton kol per år. Men de som bor i närheten är oroliga för hur jättegruvan kommer att påverka deras grundvatten.
Den nya kolgruvan gör det svårare för landet att hålla sina klimatlöften. Australien har lovat att fram till år 2020 minska utsläppen av växthusgaser med fem procent jämfört med nivån år 2000.
I och med jättekolgruvan, fortsätter Australien att vara en av världens största klimatförstörare. Den australiska regeringen har tidigare tagit bort skatten på koldioxid, vilket medförde ökade utsläpp inom energisektorn.
Det är fortfarande oklart hur gruvprojektet ska finansieras. National Australia Bank vill ta en ledande roll inom förnybar energi och kommer därför inte att finansiera jättegruvan. Miljöaktivister uppmanar resten av de stora australiska bankerna – ANZ, Commonwealth Bank och Westpac att bojkotta finansiering av Adani/Carmichael-gruvan.
Branschorganisationen Bil Sweden menar att ”peak car” och ”peak mileage” inte finns och inte kommer att ske – vi kommer att ha allt fler bilar och köra allt fler kilometrar i dem. Så vad händer om de har rätt?
År 2030 ska Sverige ha en fossilbränsleoberoende fordonsflotta, innebärande att användningen av fossila drivmedel ska ha minskat med 80 procent jämfört med i dag. På 2030-sekretariatet, en bred ”coalition of the willing” för att uppnå målet, betonar vi att målet behöver nås med åtgärder inom Bilen (fordonen), Bränslet (drivmedlen) och Beteendet.
Vi bedömer att mycket av beteendeförändringarna sker närmast av sig självt, och har bland annat sett ett snabbt ökande av det kollektiva resandet, stadigt sjunkande körsträckor per bil och att man tar körkort allt senare i livet. Bilpoolerna ökar långt snabbare än bilförsäljningen; allt färre tycker det är relevant att äga egen bil – ”bil bara när du vill” appellerar mer.
Denna bild är samma som exempelvis The Economist angett på ett globalt plan; inte bara i Sverige utan i hela den utvecklade världen ökar intresset för att transportera sig på andra vis än medelst egen bil.
Bil Sweden, som ”arbetar för att förbättra villkoren för att producera, sälja, köpa, äga, och köra bil”, har en helt annan bild. Deras vice vd Ulf Perbo har myntat begreppet ”Boom car” – och det är inte helt taget ur luften. Just nu ökar nybilsförsäljningen och 2014 ökade även körsträckorna medan cyklingen faktiskt minskade. Perbo menar också att änkor kommer att köra mer bil än förr, samt att invandrarna som nu kommer till Sverige är och tänker sig förbli vanebilister. Det sista får ses som spekulativt, det övriga är statistiskt belagt, även om vår tolkning är att det är tillfälligt.
Men låt oss för en stund utgå ifrån att Bil Sweden har rätt; det blir ”boom car”. Då måste vi göra desto mer på andra områden för att klara 2030-målet. Med bilförsäljarorganets egen logik måste vi då:
• Snabbare minska utsläppen per bil. Skärpningen av miljöbilsdefinitionen måste komma tidigare och kan inte längre tillåta att tunga bilar får släppa ut mycket mer än lätta. Bonus-malus-beskattningen som kommer 2017 måste ta i mer, så att nya bilar snabbare blir gröna. Statlig upphandling måste snarast helt sluta köpa och leasa fossilbilar.
• Påskynda ökningen av förnybart. Utöka stödet till laddinfrastruktur, höja låginblandningen av etanol i bensin och biodiesel i diesel, säkerställa att E85-mackarna verkligen används, bygga ut biogasen i hela landet och få en vettig testflotta av vätgasfordon.
• Mer aktivt styra mot ändrat resande. Reseavdraget, som ger mest till den som tar bilen, inget till den som cyklar eller jobbar hemma, behöver då bli transportslagsneutralt eller kanske rentav stimulera till icke-bilåkande. Vi kanske måste se över förmånsbilsdefinitionen, som ju gör det starkt lönsamt för många att välja en bil i stället för någon annan form av löneförmån.
Paradoxalt nog är Bil Sweden motståndare till dessa förslag. De vill inte ha en bonus-malus-beskattning alls, de drev fram den viktbaserade miljöbilsdefinitionen, påtalar vid varje tillfälle hur svårt det är att köra elbil och vilka problem det skulle vara att införa E10-låginblandning som Finland och Tyskland redan har. Reseavdraget och förmånsbilssystemet vill de inte röra.
Bil Sweden bör inse att ju mer de driver på för ”Boom car”, desto mer måste varje ansvarsfull politiker ta i med lagstiftning och ekonomiska incitament för att vi ska klara de uppsatta målen, där fossilbränsleoberoende fordonsflotta har en särställning. Av ren självbevarelsedrift bör Bil Sweden – och alla vi andra som ser en framtid för bilen – omfamna ”peak car”.
Mattias Goldmann, vd för tankesmedjan Fores med 2030-sekretariatet
←Tipsa!
Tipsa oss
Har du något du tror vi missat och kanske borde skriva om? Vi tar tacksamt emot alla tips du kan bidra med. Maila direkt till tips@supermiljobloggen.se eller fyll i formuläret nedan.
SMB kämpar för en hållbar framtid. Sedan starten 2010 har vår ideella redaktion drivit miljödebatten framåt genom nyhetsbevakning och granskningar. Nu vill vi utveckla vårt arbete – och vi hoppas att du vill hjälpa oss.