Det finns tydliga spår att följa för den som tittar närmare på hanteringen av Svenska kyrkans skogsutredning. Gröna spår. Här följer den snåriga berättelsen om hur strategiskt placerade centerpartister idkat framgångsrikt krypskytte mot kyrkans strävan efter förnyelse i sitt skogsbruk. Desinformation, hån och hemlighetsmakeri är några av verktygen.
Centerpartiet. LRF. Skogsindustrin. Tre olika organ och branscher. Tre skilda representanter för svensk politik, organisationsväsen och näringsliv – men som när det gäller Svenska kyrkan och dess skogsförvaltning ständigt överlappar varandra.
Kyrkan, som är landets femte största skogsägare, presenterade i höstas sin utredning med förslag om hur skogsbruket ska ställas om för att bli långsiktigt hållbart i socialt, andligt, existentiellt och ekonomiskt avseende.
De interna motsättningar om skogsförvaltningen som 2021 låg bakom beslutet att starta utredningen, blommade upp igen så fort den lades fram den 25 september.
I den mejlflod SMB har studerat under flera månaders granskning av den interna konflikten vimlar det av personer – anställda, förtroendevalda på alla nivåer, forskare och aktiva kyrkomedlemmar. I flera av våra artiklar framkommer att ett antal stiftsjägmästare och egendomschefer tidigt varit mycket aktiva och drivande för att skapa starkast möjliga antipati mot utredningens förslag.
Stiftsjägmästare fick helhjärtat stöd
Vad som återstår att berätta är hur dessa tjänstepersoner backats upp av förtroendevalda och en hög centralt placerad befattningshavare. Utan dem hade inga beslut om kritiska motutredningar kunnat dras igång. Och kommunikationen av skogsutredningens innehåll, förslag och syfte ut till stift, kyrkoråd och församlingar hade med allra största sannolikhet varit rakare och tydligare.
Några namn sticker ut. Och ett parti. Och en organisation. Och en bransch. Här är listan:
Karin Perers (C) – mångårig ordförande för Svenska kyrkans högsta beslutsorgan kyrkomötet. Också själv skogsägare och tidigare under elva år ordförande i medlemsägda skogskoncernen Mellanskog. Kandiderar nu till kyrkopolitiker i Västerås stift.
Anneli Kihlstrand (C) – ordförande för egendomsnämnden i Lunds stift, långvarigt aktiv inom LRF och ordförande för kyrkans egendomsnämnders samarbetsorgan Enso.
Sture Karlsson (C) – ordförande för egendomsnämnden i Västerås stift och utbildad jägmästare. Idag kyrkopolitiker i Falun och ordförande för Västerås stifts skogsaktiebolag, Svenska kyrkans enda. Samarbetade nära Karin Perers när hon som ordförande anställde honom som VD i Mellanskog,
Magnus Niklasson (tjänsteperson, ej förtroendevald) – tidigare mångårig medarbetare inom LRF samt skogsindustrin, idag centralt placerad på kyrkans huvudkansli i Uppsala. Anställdes 2023, med titeln senior rådgivare i skog- och markfrågor.
Vad var det som blev framgångsrikt?
Hur skogsutredningen besvaras är inte avgjort ännu. Det sker i kyrkomötets plenum i november (nyvalda kyrkomötet tillträder dock senare). Så vad motiverar då formuleringen i ingressen här ovan – att krypskyttet mot utredningen varit ”framgångsrikt”?
Det handlar i hög grad om hur skogsutredningen presenterats ute i stiften, i församlingar och andra kyrkliga enheter.
Skogsutredningen innehöll flera konkreta förslag: att kalhuggning (dock ”anpassad” sådan) som metod enbart ska praktiseras på 47 procent av arealen (mot idag cirka 90), att 20 procent av skogarna ska skyddas helt och att återstående 33 procent ska brukas ”naturnära” – där begrepp som blädning, luckhuggning och plockhuggning figurerar.
I det förslag till kyrkomötesbeslut som lades fram av kyrkostyrelsen i juni har alla dessa konkreta volymmål slopats – och stiftens starka grepp över skogsskötseln föreslås vara kvar i hög grad. Stiftens närmast totala självsvåldighet över hur skogsbruket sker har varit en svår stötesten och konflikthärd inom kyrkan.
Kyrkostyrelsens ställningstagande var en kompromiss som samlade en betryggande majoritet, men även gjorde många av kyrkans miljöaktiva medlemmar missnöjda. De tyckte det var urvattnat och att det viktigaste målet missades – en konkret, siffersatt omställning av skogsbruket, som skulle ske inom några få år.
Stift blev kritiska efter desinformation
Kyrkostyrelsens svar motiverades av att en majoritet av stiften ställt sig negativa till rätt stora delar av utredningen, i något fall till hela. Och så var det. Men den intressanta följdfrågan blir ändå VARFÖR många stift, och även kyrkoråd, var så negativa?
I en sammanställning gjord av Svenska kyrkans nätverk för hållbart skogsbruk, som SMB tidigare berättat om, finns en omfattande dokumentation som pekar på en trolig och obehaglig orsak: remissvaren påverkades i hög grad av en negativ, till stora delar felaktig, beskrivning av vad skogsutredningen innehöll och skulle ge för konsekvenser.
Nätverket, som anmält hela remissprocessen till kyrkostyrelsen för granskning, gick igenom remissvaren från samtliga 13 stift. Man fann att de som hänvisar till Ensos så kallade kompletterande utredningar (beskrivna utförligt i SMB:s första artikel) hade intagit mest kritisk hållning. De åtta stift som hänvisade till skuggutredningarna och Ensos sammanfattning var tydligt mer avståndstagande än övriga fem.
Här figurerar Anneli Kihlstrand som en nyckelperson. Det är hon som undertecknat Ensos fyrasidiga sammanfattning av skuggutredningarna. Kihlstrand lämnar i sin text falska varudeklarationer om dessa:
”Experter har lyckats producera tre oberoende analyser” skriver hon, och hävdar också att ”skogsutredningen kompletteras med fakta som bygger på stiftens faktiska skogsinnehav och på en vetenskaplig granskning av det underlag som utredningen har för sina förslag.” (SNB:s kursiveringar).
Konsultuppdrag – ingen vetenskap
Sanningen är istället att dessa skuggutredningar är konsultuppdrag, där beställaren – Enso självt – dikterat utgångspunkterna. En viktig utgångspunkt för Enso var att belysa kostnaden för att göra de större avsättningar av skog som föreslås. Men detta gjordes med ändrade ingångsvärden jämfört med dem som skogsutredningen utgick från. (Den tredje utredningen fakturerades aldrig av utföraren, utan är finansierad med statliga forskningsmedel – men är likafullt en beställd konsultrapport med syfte att misskreditera skogsutredningen).
Varken oberoende eller vetenskaplighet föreligger, med andra ord.
Att det står till så här bekräftas av flera kommentarer i mejl från inblandade forskarna, som SMB har tagit del av. ”Det är uppdragsgivaren och referensgruppen som avgör vad de vill att jag simulerar och beaktar i analyserna” skriver en av dem.
Den ansvarige prefekten på Sveriges Lantbruksuniversitet, Hans Peterson, bekräftar även han i ett mejl att SLU inte ställer sig bakom slutsatserna i rapporterna, bara att själva körningarna enligt den simuleringsmodell som använts är korrekt gjorda.
Anneli Kihlstrand figurerar i många andra händelser och situationer kopplade till kyrkans utredning. Hon har inte dragit sig för drastiska uttalanden i slutna sammanhang och även spridit texter med hånfulla beskrivningar av motståndarna.
I ett utredningsmöte hösten 2023, ett år före presentationen, kallade Kihlstrand andlig och teologisk hållbarhet för trams och något som biskopar och teologer hittat på. Hon fann det också störande att biskopar alls uttalade sig om skogsbruket. Detta enligt mötesnoteringar SMB tagit del av.
Miljöaktiv församling hånas
När startskottet gått i den interna kampen mot skogsutredningen någon vecka efter dess lansering delade hon i en lång sändlista länkar på artiklar där bland annat en församling som engagerat sig i skogsfrågan hånas i en ledarartikel i LRF-anknutna tidningen ATL. SMB har i en tidigare artikel berättat om detta.
Anneli Kihlstrand har getts, tidsmässigt god, möjlighet att kommentera och bemöta SMB:s uppgifter. I ett mejl skriver hon: ”Jag delar inte alls bilden du ger av hur saker gått till utan tycker att du skarvar och far med osanning.”
SMB har bett om exempel på vad av det vi tar upp som är osant och skarvat, men Kihlstrand har inte återkommit.
Men tillbaka till Enso. Dess centrala roll i spridandet av missvisande budskap om skogsutredningens konsekvenser gör väl denna sammanslutning till största ”boven i dramat”? Eller finns det andra aktörer som också är ansvariga?
Det är Anneli Kihlstrands besked till SMB att det inte är hon och Enso som beställt utredningarna som får oss att leta ytterligare. Och här dyker partikamraten Sture Karlssons namn upp.
Fram träder ett landskap som får Lewis Carolls ”Alice i Underlandet” att framstå som en helt logisk berättelse.
”Det är de 13 egendomsförvaltningarna som beställt dessa [–utredningarna–] och det har ombesörjts via STEF” framhåller Kihlstrand i sitt mejl. Det stämmer, formellt. Avtalen med SLU-forskarna är underskrivna av två stiftsjägmästare med deras gemensamma organ STEF (Stiftens egendomsförvaltningars förening) i brevhuvudet.
Ledamöter i nämnder utan information
STEF har agerat på uppdrag av stiftens egendomsnämnder, förklarar Västerås stiftsjägmästare Martin Bäck i ett mejl till SMB. ”Samtliga egendomsnämnder och utskott såg ett behov av kompletterande konsekvensanalyser av förslagen. Enso gavs uppdraget att samordna och tillfråga SLU om att utföra dessa analyser” förklarar han, och tillägger att hans chef, Sture Karlsson blev den som fick konkretisera uppdraget i beställningen till forskarna.
Men ”samtliga egendomsnämnder” är inte alls tillfrågade. SMB har varit i kontakt med förtroendevalda i Luleå, Växjö och Stockholms stift, där saken inte kommunicerades överhuvudtaget. Allt tyder tvärtom på att beställningarna av de kontroversiella sidoutredningarna enbart hanterats av ordförandena i egendomsnämnder och utskott.
I tio av de 13 stiftens egendomsnämnder, eller utskott, sitter centerpartistiska politiker som ordförande, bland andra alltså Sture Karlsson och Anneli Kihlstrand. Dessa ordförande har alltså i praktiken mycket väl kunnat lägga upp strategin så gott som helt utan inblandning av någon annan.
Går det då att få klarare fakta på bordet genom att studera beslutsprotokoll? Nej, Enso för inga sådana. Stadgar eller bokföring står heller inte att finna. Enso sägs inte ha någon egen ekonomi, trots att en hel del utgiftsalstrande aktiviteter ordnas. En sökning på Skatteverket föreningsregister ger heller ingen träff.
Kyrkan är idag en medlemsorganisation, landets största, med offentlighetsregler som är mycket lika statens egna, och en demokratisk struktur. Beslutsprocesserna ska vara transparenta och insyn standard.
Enso uppfyller inget av detta.
Bråk om centralt informationsmaterial
SMB har frågat Sture Karlsson i ett mejl om hans roll och kommunikation kring Enso och utredningsuppdragen. Han har svarat att han inte lämnar några kommentarer alls, utöver vad han sagt i andra medier (uttalanden som inget har att göra med vad SMB vill veta).
De kontroversiella skuggutredningarna är såklart inte det enda som kommunicerats ut till landets stift och församlingar om skogsutredningen. Det togs fram olika typer av sammanställningar och kortversioner, häften och power-pointpresentationer som spreds på informationsaftnar och sammankomster, och länkar till såväl utredningen som till de kontroversiella motutredningarna lades i varierande former ut på respektive stifts hemsidor.
En fråga som inte fått något tydligt svar är emellertid hur det centrala kyrkokansliets kommunikationsavdelning hanterat den sammanfattning som man beställde direkt från skogsutredningens eget sekretariat.
Det handlar om en så kallad FAQ, Frequently Asked Questions. Det är en mycket vanligt förekommande typ av dokument när ett omfattande material, till exempel en utredning, ska göras mer tillgänglig i en kortfattad populärversion.
SMB har läst utkastet, som i neutral ton beskriver vad utredningen syftar till och föreslår, i fråga-svarform.
Försökte stoppa spridning av sammanfattning
Denna sammanfattning retade dock upp en av kyrkans egendomschefer som krävde en ”objektiv FAQ, som inte enbart baseras på utredningen.” Kravet riktades dock inte till kommunikationsavdelningen, utan till skogsrådgivaren på kyrkokansliet, Magnus Niklasson.
I tidigare granskning har framkommit att Niklasson varit starkt involverad i att ta fram skuggutredningarna och även suttit med i den referensgrupp som styrde upp dem. Han deltog i det arbetet utan att lämna någon information alls till kyrkostyrelsen, trots att han var föredragande vid flera möten om skogsutredningen. Trots detta dubbelspel var han med i den projektgrupp som under våren bearbetade remissvaren och tog fram ett svarsförslag att lägga på kyrkostyrelsens bord.
Mejlkorrespondens visar att Magnus Niklasson, i samarbete med Anneli Kihlstrand, nästan omgående efter presentationen av skogsutredningen försökte påverka kommunikationsavdelningen att få bort FAQ:n. Kommunikatören protesterade mot påtryckningarna och sa, enligt citat till Niklasson, ”att det finns behov av att kunna redogöra för innehållet i utredningen” – vilket väl får ses som en rimlig ståndpunkt hos en kommunikationsavdelning.
Magnus Niklasson har getts möjligheten att kommentera anklagelserna och svarar i ett mejl:
”Jag delar inte bilden av att jag skulle ha agerat på det sättet.”
I ett sent skede får SMB svar av kyrkokansliets biträdande presschef Stefan Håkansson att FAQ:n distribuerades, i oavkortat format, till stiftens kommunikatörer. Däremot lämnar inte Håkansson någon kommentar till SMB:s uppgift att Magnus Niklasson och Anneli Kihlstrand försökte hindra att dokumentet användes överhuvudtaget.
Och så slutligen Karin Perers. Hon har inte framskymtat som särskilt aktiv i den mejlkorrespondens SMB granskat. Hennes position som högsta förtroendevald i kyrkan ger ändå hennes agerande tyngd och betydelse.
”Ingen opinionsbildare om skogsbruket”
2021, samma år som kyrkomötet beslutade om att dra igång sin utredning, tillfrågades Karin Perers av DN (210518) om sina dubbla stolar som företrädare för både kyrkan och Mellanskog: ”I min roll som ordförande för Kyrkomötet är jag talman, med ansvar för det demokratiska hantverket. Jag är ingen opinionsdrivare om skogsbruk inom kyrkan” försäkrade hon.
Bläcket på kyrkans skogsutredning hade dock inte hunnit torka innan hon och partikollegan Sture Karlsson gick till generalangrepp på densamma, dagen efter dess lansering den 25 september i fjol. De varnade för att utredningsförslagen är riskabla och att kyrkan borde invänta regeringens skogsutredning (som häromveckan lade fram förslag om ökad produktion, slopade naturreservat, skogsgödsling och fler främmande trädslag – 180 grader på tvärs mot den kyrkliga utredningens inriktning, och som mött massiv kritik från forskare och miljöorganisationer, red:s anmärkning).
SMB har frågat Karin Perers på vilket sätt hennes uttalande rimmar med vad hon framhöll i DN några år innan, samt om hon deltagit i den interna processen bland centerpartisterna i egendomsnämnderna om hur skogsutredningen skulle hanteras. Så här lyder hennes mejlsvar (som inte tar upp fråga nummer två):
”När kyrkans egen skogsutredning hade presenterat sitt betänkande, ringde en journalist från Kyrkans Tidning mig. Jag bidrog då med en omvärldsspaning och sa: Just nu pågår en omfattande statlig utredning som kommer att påverka svenskt skogsbruk. Den kommer att gälla all skoglig förvaltning och Svenska kyrkan behöver inte springa i förväg.”
Ville invänta statens skogsutredning
Detta är emellertid ännu ett missvisande, förvillande uttalanden i den långa raden av felaktigheter som sagts i ärendet.
Statens skogsutredning kommer inte alls att förestava hur enskilda ägare av skog och mark ska bruka och förvalta sin egendom. Den makten saknar staten. Det finns ännu fria val att göra – något som inte minst Karin Perers varit mycket mån om att framhäva som helt centralt för landets skogsägare.
