Ny forskning visar att världen använder mer mark för golfbanor än för att producera förnybar energi. Om samma ytor fylldes med sol- och vindkraftverk skulle de kunna täcka en stor del av framtidens energibehov.
För många är golf en riktig sommarfavorit – gröna gräsmattor, frisk luft och timmar ute på banan. Men de enorma ytorna har fått forskare att börja fundera: tänk om marken kunde göra mer nytta?
Den frågan fick forskare i Tyskland att räkna på saken. De ville ta reda på hur mycket energi som skulle kunna produceras om golfbanorna i stället användes för förnybar energi.
Resultatet är slående. Studien visar att golfbanorna globalt skulle kunna producera upp till 842 gigawatt solkraft och 659 gigawatt vindkraft. Det motsvarar mer el än vad många länder producerar i dag – och i flera fall skulle det till och med räcka för att nå klimatmålen med hjälp av bara sol- och vindkraft.
Hur mycket mark tar golfbanorna egentligen?
Runt om i världen finns över 38 000 golfbanor. Och de flesta av dem är koncentrerade till bara ett fåtal länder. Hela 80 procent ligger i tio länder – och USA leder överlägset med mer än 16 000 banor. Därefter kommer Storbritannien med 3 100 och Japan med 2 700.
I Storbritannien upptar golfbanorna nästan en halv procent av landets totala yta. Även Japan och Sydkorea använder stora arealer – 0,37 respektive 0,42 procent. Trots det visar studien att dessa länder använder betydligt mindre mark till sol- och vindkraft, trots att potentialen är enorm.
Som kuriosa: Även om Sverige inte ingick i studien finns det ungefär 661 golfbanor runt om i landet.
Golf och förnybar energi kan samexistera
Studien visar emellertid att golf och förnybar energi faktiskt kan samexistera. Golfbanor kan fortsätta vara gröna oaser samtidigt som delar av marken används för att producera el. Vindkraftverk tar liten plats och kan placeras på banorna utan att spelet störs. Solpaneler kan också installeras på vissa ytor utan att ta över hela anläggningen.
Och på några håll händer det redan. I Hyogo-prefekturen i Japan har en hel golfbana byggts om till en solpark med 260 000 paneler. Den producerar 125 gigawattimmar el varje år – nog för att försörja tusentals hushåll.
Dags att omvärdera markanvändningen
Forskarna betonar att de inte vill stoppa golfen. I stället vill de starta en diskussion om hur vi använder vår gemensamma mark och utmana oss att tänka om kring våra prioriteringar.
Golfbanor behöver alltså inte försvinna. Men studien visar tydligt att marken spelar en avgörande roll i energiomställningen. De val vi gör – om vi låter stora ytor fortsätta ligga outnyttjade eller om vi satsar på förnybar energi – kan avgöra om vi lyckas nå klimatmålen i tid.
En ny rapport från International Council on Clean Transportation (ICCT) visar att elbilar är det överlägset bästa alternativet för att minska klimatpåverkan från personbilar i EU. Fast den allra största klimatnytta får du naturligtvis fortfarande genom att välja bort bilen helt.
Det diskuteras ofta om elbilar verkligen är det bästa valet för miljön. Det kan vara en av förklaringarna till att nybilsförsäljningen av elbilar bromsat in. Samtidigt vill många köra mer miljövänligt – men i djungeln av information, teknik och olika bilval är det inte alltid lätt att veta vad som faktiskt är bäst för miljön.
Och valet blir inte lättare när forskningen pekar åt olika håll. Studier visar exempelvis att elbilar både ökar partikelutsläppen, framför allt från däck och vägbeläggning, och att batteritillverkningen driverbåde miljöproblem och sociala konflikter. Men ICCT:s nya rapport slår emellertid fast en sak: när det gäller klimatpåverkande utsläpp leder elbilarna klart bland personbilar.
Elbilar kör ikapp sina produktionsutsläpp
ICCT:s rapport publicerades i juli i år och bygger på en livscykelanalys samt en jämförelse mellan olika biltyper vad gäller utsläppen från tillverkning, användning och skrotning. Resultaten är tydliga. En elbil som säljs 2025 släpper i genomsnitt ut 73 procent mindre koldioxid än en bensinbil under hela sin livstid.
Elbilar ger visserligen ungefär 40 procent högre utsläpp vid tillverkning, framför allt på grund av batterierna. Men skillnaden hämtas snabbt hem. Efter cirka 1 700 mil körda mil har elbilen lägre totala utsläpp än en bensinbil. För en genomsnittlig svensk bilägare, som kör omkring 1 126 mil per år, betyder det att elbilen i jämförelse med bensinbilen går plus för klimatet på mindre än två år.
Jämförelse mellan olika biltyper
ICCT jämför även utsläppen mellan flera olika biltyper mätt i gram koldioxidekvivalenter per kilometer (g CO₂e/km). För elbilar bygger beräkningarna på en genomsnittlig europeisk elmix enligt EU-kommissionens energiscenario JRC POTEnCIA CETO 2024. Resultatet visar stora skillnader:
Elbilar (BEV): cirka 63 g CO₂e/km – 73 procent lägre utsläpp än bensinbilar
Elbilar som laddas med 100 procent förnybar el: cirka 52 g CO₂e/km – 78 procent lägre utsläpp än bensinbilar
Laddhybrider (PHEV): cirka 163 g CO₂e/km – ungefär tre gånger högre utsläpp än rena elbilar
Hybridbilar (HEV): cirka 188 g CO₂e/km – cirka 20 procent lägre utsläpp än bensinbilar
Bensin- och dieselbilar: cirka 234–235 g CO₂e/km
Det här gör jämförelsen tydlig: även om hybrider och laddhybrider minskar utsläppen något jämfört med bensinbilar, är elbilar det klart bästa alternativet för att sänka klimatpåverkande utsläpp. Och laddas de med förnybar el blir klimatnyttan ännu större.
Siffrorna för bensin- och dieselbilar baseras på genomsnittliga livscykelutsläpp för nya bilar i EU 2025. Tunga SUV:ar släpper ofta ut betydligt mer än 235 g CO₂e/km, medan små, bränslesnåla bilar ligger något lägre.
Vätgasbilar – stor potential
Rapporten visar att vätgasbilar kan vara minst lika klimatvänliga som elbilar – men bara om de drivs med vätgas producerad från förnybar el. Med så kallad grön vätgas blir utsläppen ungefär 50 g CO₂e/km, vilket är 79 procent lägre än för bensinbilar.
Men om vätgasen istället framställs från naturgas ser bilden helt annorlunda ut. Då stiger utsläppen till omkring 175 g CO₂e/km. Det är högre än för laddhybrider och långt ifrån elbilarnas nivå. ICCT bedömer därför att vätgasbilar inte är ett realistiskt klimatvänligt alternativ i dag, så länge förnybar vätgas är svårtillgänglig inom EU.
Elbilar avgörande för klimatmålen
ICCT:s slutsats är tydlig: elbilar spelar en avgörande roll för att EU ska nå sina klimatmål. Hybrider och laddhybrider minskar visserligen utsläppen, men inte tillräckligt snabbt eller mycket.
För att snabba på omställningen föreslår rapporten att försäljningen av nya bensin-, diesel- och hybridbilar ska upphöra senast 2035. Men det räcker inte att bara byta ut bilparken. ICCT argumenterar också för att produktionen måste bli betydligt mer hållbar. Det kräver att tillverkarna ökar användningen av återvunnet material i batterier, satsar på klimatsmart stål och effektiviserar energianvändningen i fabrikerna.
Så maximerar du klimatnyttan
Elbilsvaruhuset.se lyfter i samband med ICCT-rapporten hur konsumenter kan göra elbilen mer klimatvänlig. Ett första steg är att installera en laddbox hemma, vilket möjliggör att klimatnyttan ökar. Med en laddbox kan konsumenter styra och anpassa laddningen till tider då andelen förnybar el är som högst. Nästa steg är att teckna ett elavtal med 100 procent förnybar energi för att minska utsläppen ytterligare. Konsumenter kan också investera i solceller med batterilagring för att öka självförsörjningen och minska beroendet av fossil el.
Men om målet är att maximera klimatnyttan finns det ett ännu bättre alternativ: att välja bort bilen helt. Att gå, cykla, ta elsparkcykeln eller åka tåg och kollektivtrafik ger jämförelsevis nästan inga klimatpåverkande utsläpp alls. Ett tåg som drivs med förnybar el kan ligga så lågt som 14 gram koldioxidekvivalenter per kilometer. En elcykel hamnar runt 15 gram och en elsparkcykel så lite som 3 gram. Skillnaden jämfört med både fossilbilar och elbilar är enorm. Dessutom sjunker partikelutsläppen rejält med dessa alternativ, och batteriproblematiken försvinner helt för fordon utan batteri.
Dystopiska scener utspelar sig i Teheran, huvudstaden med över tio miljoner invånare, när vattenbristen får kranarna att stå torra. Det har varit torka i Iran i fem år, men denna sommar har det regnat ännu mindre, och värmeböljan varit ännu varmare.
Storskaligt industriellt jordbruk och oreglerad användning i urbana områden där befolkningen konstant ökar lägger beslag på stora delar av vattenreservoarerna. Sommaren medförde värmerekord på över 40 grader Celsius. I kombination med torkan skapar detta stora utmaningar i vattenkraftproduktionen och således elförsörjningen. När behovet av luftkonditionering är som högst står invånarna inför återkommande strömavbrott utöver avbrott i vattenförsörjningen.
Teheranbon Fatemeh beskriver dagarna i 40 grader som att ha feber, och berättar för Al Jazeera om hur hon förvarar vatten för att förbereda inför avbrotten. Hon lägger isbitar i ventilationen för att hantera värmen, och kyler kroppen med blöta handdukar.
Klimatförändringarna gör saken mycket värre. Landet har sett en minskad nederbörd på 40 procent i år, jämfört med genomsnittet. Vattenreservoarerna är därför bara fyllda till knappt en tredjedel. Värmeböljor som den Iran såg denna sommar kommer att bli både vanligare och mer intensiva i och med ökad global uppvärmning.
I höst fattar kyrkomötet beslut om hur Svenska kyrkan ska bedriva sitt skogsbruk. Ett 15-tal av de totalt 129 motioner som väckts inför mötet kommer med förslag om att skärpa det kompromissförslag som kyrkostyrelsen klubbat, och som många miljö- och skogsaktiva medlemmar tyckte blev urvattnat i förhållande till skogsutredningen. SMB har läst motionerna.
Svenska kyrkans skogsutredning, beställd av kyrkomötet år 2021, föreslog i höstas en lång rad mål för att göra skogsbruket långsiktigt hållbart. Uppdraget var att förbättra den biologiska mångfalden, förbättra klimatnyttan genom ökad kollagring, ge samerna större inflytande över kyrkans skogar i renbeteslandet, och allmänt stärka de andliga och etiska aspekterna i skogsbruket, vilket SMB berättat om.
För att garantera att målen nåddes föreslogs fastställda arealer för olika åtgärder: 20 procent ska skyddas helt och 33 procent börja brukas så kallat naturnära. De återstående 47 procenten skulle fortsätta att brukas enligt dagens metoder, det vill säga med trakthyggesbruk (=kalhuggning).
Skogsutredningen misskrediterades internt
SMB har i en stor granskning visat hur skogsutredningen misskrediterades och misstänkliggjordes i en mycket omdiskuterad intern aktion som drevs av egendomsnämnder och tjänstemän inom kyrkans skogsförvaltning. När kyrkostyrelsen klubbade sitt beslutsförslag till kyrkomötet hade samtliga volymmål slipats bort, vilket också SMB rapporterade.
Från flera nomineringsgrupper (kyrkomötets beteckning för ”partier”) väcks nu motioner med krav på att skogsutredningen ska följas mer strikt. Ivrigast är gruppen HoJ, Himmel och Jord, som lägger tio motioner som sammantagna skulle innebära att utredningens förslag genomförs full ut.
Därtill lägger HoJ en motion som föreslår att kyrkans aktieinnehav i skogsbolaget SCA avvecklas. Förslaget motiveras med att bolaget genomfört hårdhänta avverkningar av naturskogar och struntat i att man är certifierad.
I en motion från ÖKA, Öppen kyrka, vill motionären att ansvaret för att genomföra omställningen till ett skonsammare skogsbruk lyfts över från stiften, med hänvisning till hur stiftens egendomsansvariga hanterat skogsutredningen:
Kritik mot egendomsförvaltningar
Vi har under tiden som gått sedan utredningen släpptes hösten 2024 bevittnat flera märkliga aktioner från våra stift och egendomsförvaltningar. Det har handlat om beställda skuggutredningar som kan ifrågasättas utifrån såväl syfte som innehåll. Samma stift som har initierat dessa skuggutredningar ska nu ges ansvaret att driva skogsförvaltningen, enligt kyrkostyrelsen i linje med utredningen. Det lär inte ske. Ansvaret för processen kan inte läggas där, heter det i motionen.
Posk, Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan, föreslår i en gruppmotion att det sätts ett volymmål på 20 procent skyddad skog och att det bildas ett särskilt råd som följer upp arbetet.
Visk, Vänsterpartiet i Svenska kyrkan, lägger sig i sin gruppmotion rätt nära skogsutredningen men utan att precisera några volymmål. Man för också fram en kritik liknande den Öppen kyrka kommer med i sin motion:
Vi är medvetna om det negativa remissutfallet från stiften och särskilt egendomsförvaltningarna som till och med beställt skuggutredningar. I flera remissyttranden från stiften har vidare visats en stor skepsis mot att ändra de hittillsvarande metoderna att förvalta skogsbeståndet. Det finns därför stora farhågor för att de övergripande målen för förvaltningen av prästlönetillgångarna inte inom överskådlig tid kommer att uppnås om ansvaret överlämnas till stiften.
Liberaler vill ha hållbarhetsindex
De gröna i Svenska kyrkan, vill att målen för det omställda skogsbruket skrivs in i kyrkoordningen, men föreslår inte några siffersatta mål. Det gör inte heller Fisk, Fria liberaler i Svenska kyrkan, som dock vill att det införs ett slags hållbarhetsindex som underlättar kontrollen av hur egendomsförvaltningarna bedriver arbetet.
SDSK, Sverigedemokraterna i Svenska kyrkan, kommer med ett förslag som indirekt talar för viss ökning av omloppstiderna i skogsbruket. Skälet är att det behövs en del äldre timmer kring 200 år till reparationer och restaurering av kyrkobyggnader, vilket behöver tryggas i egen skog, menar man. I andra sammanhang pläderar SD dock för fortsatt hårdhänt och industriellt skogsbruk, och vill även stimulera mångfaldsfientlig skogsgödsling för att få fart på tillväxten.
Socialdemokraterna och Centerpartiet lägger inga motioner med bäring på skogsutredningen.
Det kyrkoval som hålls 8 – 21 september bestämmer sammansättningen av kyrkomötet för nästa mandatperiod. Men det nyvalda kyrkomötet tillträder först den 19 november vid kyrkomötets andra höstsession.
Nya kyrkomötet röstar inte om skogen
Det slutliga besvarandet av skogsutredningen avgörs alltså innan dess och med nuvarande sammansättning av kyrkomötet.
Hur kyrkovalet utfaller kan dock bli en fingervisning om hur starkt engagemanget är bland kyrkomedlemmarna för en förändrad skogsförvaltning. Det skulle alltså i teorin kunna påverka ledamöterna i samband med omröstningen om svaret på skogsutredningen.
Uranbrytning förbjöds i Sverige av den förra regeringen 2018. Men på torsdagen klubbas en proposition som gör det tillåtet från och med 1 januari 2026.
Klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari vill öka Sveriges självförsörjningsgrad när det gäller energi, i och med det säkerhetspolitiska läget. Hon anser att inhemsk uranbrytning är ett viktigt steg mot svensk kärnkraft, skriver Dagens Nyheter.
Regeringen tar nu även de första stegen mot att jämställa uranbrytning med annan gruvdrift, och att ta bort kommunernas rätt att säga nej. Detta är något som Sveriges Kommuner och Regioner har kritiserat, vilket Supermiljöbloggen tidigare skrivit om.
Miljöpartiets språkrör Amanda Lind kallar det hela ett ”enormt svek”:
Dessutom är det uppenbart att det kommunala vetot är på väg att ryka helt och hållet. Det är helt orimligt med tanke på den påverkan på närmiljö, dricksvatten och jordbruksmark som finns i samband med uranbrytning, säger hon till SVT Nyheter.
Antalet spermier i den manliga sädesvätskan har gått ner stadigt i flera årtionden. Många teorier har förts fram om orsaken. Shanna Swan, känd forskare inom miljömedicin och reproduktionsmedicin, tror att huvudskälet är plastens tillsatser av hormonstörande kemikalier.
Shanna Swan har intervjuats i Guardian apropå FN:s strandade förhandlingar om ett globalt plastavtal. Hon och hennes kollegor har gjort två metaanalyser (sammanvägningar av data från många olika studier) av spermieantalet hos män.
Den första analysen, från 2017, visade att spermierna blivit färre hos sex av tio män i Nordamerika, Europa och Australien mellan åren 1973 och 2011. Den senare, som tog med data fram till 2018 och även omfattade studier från Afrika, Asien och Latinamerika, gav ett ännu mer slående resultat.
I de studier som gick tillbaka till 1973 kunde vi se en minskning av spermieantalet med 1 procent per år. Men de studier som gjorts efter år 2000 visade en minskning med över två procent varje år, säger Shanna Swan i intervjun.
Även svenska reproduktionsmedicinare har oroats av utvecklingen. Två läkare, Stefan Arver och Lars Björndahl, gjorde år 2018 ett internationellt upprop som kollegor i många delar av världen ställde sig bakom. Uppropet skickades till myndigheter och vetenskapliga organisationer i hela världen.
Fetma, stress, snus eller tajta kalsonger
En åldrande befolkning, ökad vikt och en mer stillasittande livsstil har förts fram som möjliga skäl till att spermierna blivit färre. Alkohol, droger och stress har också nämnts, liksom snus och för tajta kalsonger. Och dessa faktorer kan kanske spela in, men Shanna Swan ser ändå huvudskälet som de hormonstörande ämnen som numera finns i miljön.
Just kemikalierna i plast – ett material som slog igenom ungefär samtidigt som det manliga spermieantalet började gå nedåt – är en stor källa till sådana ämnen. Plast innehåller ofta både ftalater, som tillsätts för att göra materialet mjukt och flexibelt, och bisfenoler, som tillsätts när man vill ha plasten hård och oböjlig. Båda dessa ämnesgrupper är kända för att kunna påverka hormoner som testosteron och östrogen.
Förbud mot bisfenol A
EU tog i våras ett viktigt steg genom att förbjuda bisfenol A, som anses vara farligast, i livsmedelsförpackningar och förvaringskärl. Men några bredare internationella överenskommelser om begränsningar för riskabla kemikalier i plast nåddes alltså inte vid FN-förhandlingarna i Génève.
Deep Science Ventures, ett miljöinriktat företag som vill koppla ihop forskare och näringsliv, varnade också nyligen för kemikalier i miljön. Enligt deras rapport kan man i människors kroppar numera hitta bland annat över 3.600 syntetiska kemikalier från matförpackningar. Företaget kallar risken med giftiga kemikalier för ”en osynlig tsunami”.
När ord och siffror blir till en röra i huvudet och nyhetsflödet lämnar oss avtrubbade, kan konsten vara en räddning som fyller på med liv, energi och nya perspektiv. Här är några tips som vi hoppas kan ge just det. Fem kulturupplevelser för miljöengagerade i september – från konsert och forskarshow till konstutställningar och dokumentärfilm – markerar starten på en ny rubrik i Supermiljöbloggen.
1. Amnesty Live 2025 – konsert för mod och mänskliga rättigheter
Cirkus, Stockholm, 15 september kl. 19.30
Amnesty International Sverige fortsätter sin välgörenhetskonsert, som hade premiär hösten 2024. På scen 2025 står The Soundtrack of Our Lives som husband i sin enda spelning för året. De delar kvällen med artister som Lars Winnerbäck, Miriam Bryant och Daniela Rathana. Kvällens konferencierer är komikern Ahmed Berhan och journalisten Ika Johannesson.
Årets tema är mod, med fokus på kampen för mänskliga rättigheter. Extra uppmärksamhet riktas mot en 30-årig fitnessinstruktör och kvinnorättsaktivist från Saudiarabien. Hon dömdes 2024 i en hemlig rättegång till 11 års fängelse, anklagad för att ha stött kvinnors rättigheter på Twitter och för att ha publicerat bilder av sig själv utan abaya på Snapchat.
2. Omställningsont – bråkshow om klimatomställningen
Skandiateatern, Stockholm, 30 september kl. 19.00
Hur ofta får man chansen att se en show skapad av två forskare? Docent i retorik vid Södertörns högskola Maria Wolrath Söderberg och professor i teknikhistoria vid KTH Nina Wormbs, som även gett ut sin forskning i den välkända boken i miljökretsar “Ursäkta mig! Argument som driver och bromsar klimatomställningen”, har ställt sig riktigt stora och svåra frågor om omställningen. Tillsammans med gäster som Thomas Öberg (från bandet Bob Hund), Carl Cassegård (professor i sociologi vid Göteborgs universitet) och Isabell McAllister (omställningsaktivist) bråkar de kring känslor, vanor och attityder inför klimatkrisen – och bjuder på “gravallvar, forskning och lite trams”.
Föreställningen gör en efterlängtad comeback efter att ha sålt slut på alla shower 2024. En chans att (troligtvis) både gråta och skratta åt klimatkampen.
3. Fred med jorden – konstutställning om natur, ekonomi och läkning
Tensta konsthall, Stockholm, 10 maj – 31 oktober
Titeln på utställningen i Campus Tensta är hämtad från Elin Wägners och Elisabeth Tamms skrift från 1940, där fredsarbete, jordbruk och kvinnors rättigheter sattes i samband – idéer som senare blev viktiga för miljörörelsens framväxt. Här möter du verk om natur och ekonomi, exploatering och omsorg: fåglar som redan dött ut, stränder täckta av avfall och en skulptur av en kastanj från Djurgården.
Medverkande konstnärer är bland andra Ann Lislegaard, Ingela Ihrman, Enno Hallek, Hira Nabi och Ylva Westerlund. Utställningen visas i Glaskilen, omgiven av vinterträdgårdens exotiska växter, och har skapats i dialog med Tensta konsthall och elever från Järva Gymnasium som bjuds in i mötet med konsten.
Göteborgs konstmuseum, Göteborg, 22 februari 2025 – 18 januari 2026
Miljöskydd och klimatfrågan är ofta förknippade med berättelsen om katastrofen. Just det är temat för utställningen Apokalyps. Från yttersta domen till klimathot, som samlar 500 år av undergångsskildringar – från klimatkatastrofer till krigshot, skenande teknik och AI. För den som gillar genren, eller vill utmana fantasin med drastiska domedagsbilder, finns här mycket att hämta.
Utställningen rör sig från renässansens och barockens domedagsmotiv via romantikens storslagna scener och symbolismens ödesmättade bilder till moderna dystopier och science fiction. Verk ur museets egen samling möter internationella lån, där konstnärer som John Martin, Evelyn De Morgan och Ferdinand Hodler samsas med samtida röster som Cajsa von Zeipel, IC-98 och Anna von Hausswolff.
5. Dokumentärfilmen Frökriget – fröernas roll i en hållbar framtid
Regionmuseet, Kristianstad, 14 september kl. 16.00-18.30
Biografen Kino, Lund, 25 september kl. 18.00-20.00
Har du tänkt på ett frö som ett kulturarv? Om inte, så är det nästan ett måste att se dokumentärfilmen Frökriget av Tina-Marie Qviberg – regissör och odlare, vars tidigare film Sista skörden visades på SVT.
Filmen lyfter frågan om vem som äger rätten till våra fröer – grunden för mat, hälsa och biologisk mångfald. Vi får följa bönder, forskare och fröodlare som kämpar för att bevara mångfalden i en tid när allt fler fröer kontrolleras av globala företag. Efter visningen, som är cirka 45 minuter lång, bjuds publiken in till samtal.
Om du läser detta inlägg sista veckan i augusti och befinner dig i Stockholm, här kommer ett bonustips för dig: Bob Hund-veckan på Södermalm. Inför bandets sista spelning bjuder Bob Hund in till ett hållbarhetsexperiment med Medborgarplatsen som nav.
Målet är att göra Zinkensdamms IP till en ”1,5 grader coolare arena”. Under veckan blir det Istället för Bob Hund: MATVAGN, en utställning på Medborgarhuset, workshops och samtal. Matvagnen serverar ”stryktåliga” måltider enligt forskningsprinciper om resiliens – klimatsmart, hälsosam, beredskapsvänlig, konkurrenskraftig och god mat. Slutpunkten blir den sista konserten på Zinkensdamms IP den 30 augusti.
Tidöregeringen har svikit med sin klimatpolitik. Att delta i en 24-timmarsdemonstration visar sig vara ett botemedel. Att kämpa, umgås och sitta i en ring med andra som fattar blir en buffer. En buffer fylld av glädje, demonstration och motståndskraft, skriver Frida Hylander i veckans krönika.
KRÖNIKA Såhär tre fjärdedelar in i mandatperioden går det inte att komma ifrån den övergripande känslan av Tidöregeringens klimatpolitik: att vi blivit svikna. Att vi inte kan lita på de som säger att klimatkrisen är viktig men för en politik som gör förvärrar den.
Att bli sviken är smärtsamt eftersom det får en att känna sig ensam. Övergiven. Den som lovade förbättring drog med sig både sina löften och hoppet. Mot svikare som vägrar ta ansvar och be om ursäkt finns egentligen bara en bot: andra människor. Som stannar kvar och visar att de inte ger upp, att de går att lita på och att du inte är ensam.
Ett stort gäng av de människorna befann sig i helgen på Rebellmammornas och Rebellpappornas 24-timmarsmanifestation i Malmö. Under ett dygn manifesterade mängder av människor mitt på Gustav Adolfs torg, allt inordnat av ett späckat program där musik, tal av forskare och aktivister, samtal, sång och dans avlöste varandra och avslutades med ett stort demonstrationståg. I mitten av manifestationen fanns den numera välkända cirkeln av sittande demonstranter. Och förutom scenen med musik och tal kunde demonstranter och förbipasserande spela pingis för klimatet, skriva framtidsbrev till dem man älskar, prata med hälso- och sjukvårdspersonal om klimatkrisens hälsoeffekter och sticka rebellmammeröda halsdukar.
”Sociala rörelser är nödvändiga på ett mänskligt plan”
Men inte minst uppstod mängder av samtal folk emellan. Samtal som bara pågick. Hela manifestationen var som att få bli fulltankad med mod och tilltro till att världen går att förändra. Att vi vägrar ge upp. “Ni är droppen som får bägaren att rinna över”, sa artisten och ordkonstnären Emil Jensen när han uppträdde på fredagskvällen. Droppen som kan vara skillnaden mellan en klimatpolitik som sviker och en som räddar.
FN:s internationella klimatpanel IPCC menar att sociala rörelser är en väsentlig del av att hantera klimatkrisen och driva igenom nödvändiga förändringar. Men sociala rörelser är också nödvändiga på ett ytterst mänskligt plan, för att få oss att orka hantera sveket från politiker och makthavare. Få saker är lika trösterika som att få vara bland andra som man vet fattar. Som man vet bryr sig. Som man vet kämpar. I nästan all forskning på vad som är viktigt för att kunna hantera kriser och katastrofer återkommer just vikten av socialt stöd. Den som har socialt stöd innan en kris kommer klarar sig också bättre under och efteråt. Man blir varandras buffer.
Jag tänker ofta på att vi behöver göra mer av det som skapar en känsla av att saker är möjliga, av att framtiden inte är ristad i sten utan formbar som lera. De tankar och handlingar som leder oss närmare känslan av agens ska vi uppmuntra. Och den där känslan av agens uppstår ganska sällan när man sitter själv hemma och skurar badrumsgolvet eller scrollar nyhetsflödet. Men den uppstår där vi sitter i ringen, hundratals av oss. Den uppstår av att se vad ett gäng morsor lyckats planera och organisera med sina ideella krafter. Den uppstår av att få titta runt omkring sig och inte bara veta – utan på djupet känna – att framtiden inte är färdigristad; den håller på att skrivas av oss.
Havsisens avsmältning i polartrakterna har gått ner betydligt de senaste 20 åren. Det är bra för isbjörnarna just nu, men inte ett tecken på att klimatet slutat förändras. Ny forskning visar att uppbromsningen är inom ramarna för klimatets naturliga variation och inte kommer att hålla i sig i längden, så länge koldioxidutsläppen fortsätter.
Uppvärmningen i Arktisregionen går fyra gånger fortare än genomsnittet i världen. Det beror bland annat på ”albedo-effekten”: att snö och is reflekterar solljuset tillbaka ut i rymden. Mycket snö och is innebär alltså mindre uppvärmning, medan en minskning av istäcket skapar mera värme.
Forskarna har därför förvånats över att havsisen i polarregionen faktiskt inte minskat mätbart sedan 2005. Den har visserligen inte ökat, men inte heller smält bort i den utsträckning man väntat sig. Därför har en forskargrupp nu studerat tusentals variationer av klimatmodeller där man matat in kända utsläpp av klimatgaser från 1979 och framåt. Deras studie har publicerats i tidskriften Geophysical Research Letters.
Många modeller visade en paus
Merparten av de modeller som studerades ledde till ett avsmältande istäcke, men så mycket som en femtedel av dem visade i stället det som faktiskt skett: en paus på ett eller ett par årtionden. Denna paus beror troligen på utvecklingen i havsströmmarna i Atlanten och Stilla havet, och är att se som en naturlig variation i klimatet. Den nuvarande pausen kan väntas upphöra inom 5-10 år, tror forskarna.
Studiens ledare Mark England, professor i geosystemvetenskap, varnar i en artikel i tidningen Guardian för att använda pausen i avsmältningen som ett bevis för att klimatkrisen kan nonchaleras. ”Klimatförändringarna är odiskutabelt verkliga, skapade av människan och mycket allvarliga”, säger han.
Som en rullande boll
Mark England har också skrivit en gästkrönika på Carbon Brief, en brittisk webbplats som inriktar sig på klimatforskning och klimat- och energipolitik.Där framhåller han att många av de modeller som innehöll en paus i avsmältningen samtidigt visade att havsisen smälter ännu snabbare när pausen väl är slut. Han liknar situationen vid en boll som rullar nerför en ojämn klippsluttning. Bollen kan ibland stötas till i sidled eller till och med studsa bakåt – men till slut rullar den ändå fortare och fortare utför.
Regeringens klimatpolitik är inte skadlig bara för klimatet. Även samhällsekonomin försämras, framförallt situationen för hushåll med svag ekonomi. Det framhåller fyra forskare i en studie som undersökt effekterna av mångmiljardstödet till sänkta bensin- och dieselpriser.
Bakom studien står Uppsalaforskarna Mikael Karlsson och Jens Ergon, samt Göran Finnveden och Markus Larsson från KTH i Stockholm. Deras rapport publiceras i den vetenskapliga tidskriften Climate Policy och i en debattartikel i SvD redogör de för sina slutsatser.
De underkänner regeringens resonemang att klimatpolitiken inte får hota svensk konkurrenskraft och ekonomi, och att klimatpolitiken inte får gå på tvärs mot befolkningens uppfattning. De menar att det är tvärtom – både allmänhet och företag efterlyser kraftfull klimatpolitik och ledarskap. Och att miljardstödet till generellt sänkta fossilbränslepriser är kontraproduktivt, inte bara för själva klimatet:
Vår övergripande slutsats är att energiskattesänkningar på drivmedel är ett dåligt recept för klimat, ekonomi och låginkomsttagare. Ett inkomststöd av samma storlek är mer effektivt för att kompensera hushåll för höga drivmedelspriser – med obetydlig förändring av utsläppen och med likvärdig eller större positiv effekt på BNP och sysselsättning, skriver forskarna i SvD.
Inkomststöd ger lägre klimatutsläpp
I sina analyser har forskarna modellerat effekterna av att använda budgetutrymmet som förbrukats till fossilbränslena på en rad andra sätt, till exempel till elbilssubventioner, inkomststöd och inkomstskattesänkningar. Slutsatsen är alltså att dessa metoder hade varit mer gynnsamma såväl för samhällsekonomins utveckling som för klimatet.
Forskarna inledde studien när regeringen lagt åtta miljarder kronor till att sänka bränslepriserna. I dagsläget är de sammanlagda budgetutgifterna för detta väsentligt högre, påpekar de. Forskarna varnar också för ännu högre kostnader framöver för stat och samhälle, bland annat i form av hotande böter från EU om de bindande utsläppsmålen fram till år 2030 inte klaras.
Höstbudgeten för 2026 lär ge en del svar på vilken politik regeringen avser att driva. Finansminister Elisabeth Svantesson presenterar förslaget om jämnt en månad, den 22 september.
Försäljningen av begagnade bilar minskar för första gången på två år. Men elbilar är undantaget. Trots att färre bilar säljs totalt sett byter fler elbilar ägare än i fjol, och de tar därför en allt större plats på begagnatmarknaden.
Under andra kvartalet 2025 bytte 318 556 bilar ägare. Det är 3,1 procent färre än samma period i fjol, visar en rapport från Kvdbil. Fast elbilar sticker ut. I den kategorin steg försäljningen med 43,7 procent till totalt 20 812 fordon. De utgör nu 6,5 procent av den totala begagnatmarknaden.
Vi ser ett skifte där allt fler vågar välja elbil. Det handlar både om ett större utbud och ett förändrat konsumentbeteende, där andrahandsmarknaden spelar en allt viktigare roll i elektrifieringen, säger Daniel Odsberg, försäljningschef på Kvdbil, i ett pressmeddelande.
Försäljningen påverkas även av att de första volymerna från elbilsboomen 2020–2022 nu når andrahandsmarknaden och att priserna på de begagnade bilarna är lägre än för motsvarande nya modeller. Dessutom är tekniken mer mogen med längre räckvidd och snabbare laddning. Utöver detta har Sverige även fått fler publika laddpunkter.
Nybilsmarknaden i motvind
Läget ser dock annorlunda ut för nya elbilar. Enligt Mobility Sweden nyregistrerades 2024 det lägsta antalet eldrivna personbilar på tio år. Totalt sjönk elbilsförsäljningen med 16 procent, medan laddhybrider ökade svagt.
Den kraftiga nedgången för eldrivna personbilar under 2024 får tydliga följder för klimatet. Under flera år har de klimatpåverkande utsläppen från nya bilar minskat i takt med att elbilar tagit en större andel av marknaden. När försäljningen av nya elbilar går ner och istället ersätts av nya bensin- och dieselbilar samt laddhybrider med högre klimatpåverkande utsläpp, bryts den utvecklingen.
Enligt Mobility Sweden berodde förändringen främst på lågkonjunkturen, höga räntor och avsaknaden av statliga styrmedel som stimulerar efterfrågan på elbilar. När färre köpare har råd att välja helt eldrivna alternativ i och med att styrmedlen minskar i omfattning, blir andelen bilar med fossildrift högre — och utsläppen ökar. Mobility Sweden lyfter även i ett tidigare remissvar till regeringen att en sänkning av skatt på bensin och diesel kan försämra elbilens konkurrenskraft.
Framtiden beror på nybilsförsäljningen
Emellertid, om det fortsätter finnas fler elbilar på begagnatmarknaden beror på framtida försäljning av nya elbilar. Mobility Sweden spår att 2025 blir ett svagt år, men med en viss återhämtning. Prognosen är 275 000 nyregistrerade bilar, varav elbilar väntas stå för 40 procent. Nya modeller och lägre räntor kan locka fler köpare, men utan fler statliga styrmedel riskerar övergången till eldrift att gå långsammare.
Det här spelar även en stor roll för begagnatmarknaden. De bilar som säljs nya idag utgör morgondagens utbud av begagnade fordon. Om nyförsäljningen av elbilar stannar av, minskar också antalet elbilar som om några år kan säljas vidare. Det skulle kunna bromsa den pågående tillväxten för elbilar i andra hand och fördröja elektrifieringen av hela bilflottan.
Farliga tungmetaller som bly, kvicksilver och arsenik förorenar dricksvattnet i stora delar av världen. Nu visar ny forskning att ett avancerat material kallat metal-organic frameworks (MOF) kan ta bort upp till 99 procent av dessa skadliga ämnen.
Den här insikten framgår av en översiktsartikel från University of Sulaimani i Irak, publicerad i Journal of Water Process Engineering. I artikeln sammanfattar forskarna resultaten från ett stort antal tidigare studier och ger en bild av den senaste utvecklingen kring hur MOF-material kan användas för att rena vatten från tungmetaller. Utgångspunkten är ett växande miljöproblem som berör människor världen över: de ökande halterna av tungmetaller i vattentäkter.
Tungmetaller som bly, kvicksilver och arsenik kommer från flera olika källor – bland annat gruvdrift, industriutsläpp, bekämpningsmedel och förbränning av fossila bränslen. När de väl hamnar i sjöar, floder och grundvatten stannar de kvar. Till skillnad från många andra föroreningar bryts de inte ner naturligt. Istället ackumuleras de och blir en del av ekosystemet. Med tiden ansamlas tungmetallerna i växter, djur och slutligen också i oss människor. Det innebär att även små utsläpp kan leda till allvarliga problem på lång sikt.
Tungmetaller kan skada hjärnan, levern, njurarna och nervsystemet, och vissa av dem är dessutom cancerframkallande. Forskarna bakom studien varnar även för att problemet växer och betonar att behovet av nya, effektiva metoder för vattenrening därför är akut.
MOF – ett supermaterial för vattenrening
Forskarnas lösning är alltså ett material som kallas MOF. Det består av små byggstenar av metall och organiska ämnen. När de kopplas ihop bildar de ett nätverk fullt av pyttesmå hålrum – ungefär som ett mikroskopiskt skum. Det är just alla dessa hålrum som gör materialet speciellt. Om man skulle veckla ut alla väggarna inuti materialet och lägga dem platt, skulle ytan bli enorm – upp till 1 600 kvadratmeter i bara ett gram.
Den stora ytan gör att MOF fungerar som en svamp som effektivt fångar upp och binder tungmetaller i vattnet, även vid mycket låga halter. Forskare har testat flera olika varianter av MOF. En av dem kunde ta upp 670 milligram kvicksilver per gram material. Andra har visat sig rena bort nästan allt bly, arsenik och nickel. I vissa laboratorieförsök nådde reningsgraden över 99 procent.
En annan fördel som forskarna lyfter är att många MOF-material kan återanvändas. När de har fyllts med tungmetaller kan de rengöras och användas på nytt i flera reningscykler utan att förlora mycket av sin effektivitet.
Stora möjligheter – men också hinder
Trots de lovande resultaten finns det utmaningar. Den största är kostnaden. Att framställa MOF-material är dyrt i dag, vilket gör tekniken svår att använda i stor skala. Dessutom har vissa varianter begränsad stabilitet i vatten, vilket kan göra dem mindre effektiva över tid.
En annan svårighet är att de flesta försök hittills har gjorts i laboratorier. Verkliga vattenmiljöer är mer komplexa och innehåller många olika föroreningar som kan påverka resultatet. För att tekniken ska kunna användas i praktiken behövs därför storskaliga tester i naturliga miljöer.
Trots detta är forskarna optimistiska. De menar att MOF-teknologin kan bli en nyckel i framtidens vattenrening. Med billigare produktion, mer stabila material och fler tester i verkliga miljöer kan tekniken få stor betydelse för att skydda folkhälsan och ekosystemen – och bidra till att säkra tillgången på rent dricksvatten.
Förnybara energikällor kommer att gå om kol som världens främsta källor till elektricitet nästa år, om inte redan i år. Det skriver det internationella energiorganet International Energy Agency i sin halvårsrapport.
Bakom förändringen står vad IEA kallar ”den extremt snabba tillväxten i vindkraft och solenergi”. Eftersom kärnkraft och gas också ökar sina andelar av elproduktionen så kommer kolets andel att minska betydligt: den väntas hamna under 33 procent för första gången på 100 år. Därmed kommer klimatutsläppen från produktionen av elektricitet också att minska.
Sol och vind, som stod för bara några procent av världens elproduktion för ett årtionde sedan, kommer enligt IEA att kunna stå för 19 procent av all elektricitet nästa år. Då väntas vindkraften och solenergin att bidra med ytterligare 1000 TWh (terawattimmar), ungefär lika mycket som Japans årliga elförbrukning. Tillsammans väntas de förnybara energikällorna vind, sol, vatten, bioenergi och geotermisk energi alstra 36 procent av världens elektricitet nästa år.
Mindre kol, mer kärnkraft
Den minskade kolförbränningen kommer enligt IEA-rapporten främst från minskad användning av kol i Kina och EU. Däremot har kolanvändningen ökat i USA, Indien och andra länder i Asien.
Kärnkraften väntas enligt IEA stå för en rekordhög elproduktion i år, och ännu mer nästa år. Bakom detta ligger omstartade reaktorer i Japan, nya reaktorer ibland annat Kina, Indien och Sydkorea, och fortsatt elproduktion från kärnkraft i USA och Frankrike.
Världens elbehov ökar
Efterfrågan på el väntas stiga mycket snabbare i år och nästa år än under den gångna tioårsperioden. Bland skälen är elektrifieringen av transportsektorn, de många stora datahallar som byggs, och de allt vanligare värmeböljorna som ökar behovet av luftkonditionering.
Industrin efterfrågar också mer el, och eldriven utrustning blir allt vanligare i alla hushåll. Tillsammans gör detta att efterfrågan på elektricitet väntas stiga mer än dubbelt så fort som den totala efterfrågan på energi.
Exemplet Kina
Kina är ett land som på senare år använt allt mer el till luftkonditionering, datacentraler och 5G-nätverk. I Kina tillverkas också – med hjälp av el – många av de batterier, solceller och elbilar som bidrar till övergången från fossila bränslen. Bara under första halvåret i år fick den kinesiska fordonsflottan ett tillskott på fem miljoner nya elbilar. Även värmepumpar ingår i Kinas elektrifiering, sedan myndigheterna i våras la fram en aktionsplan för ökad användning av värmepumpar.
Den svenska regeringen ställer sig i en promemoria positiv till EU-kommissionens förslag till förordning om att fasa ut import av rysk naturgas. Förslaget innebär även att medlemsstater som importerar gas eller olja från Ryssland ska inrätta nationella planer för utfasning. Men om förslaget leder till minskade klimatutsläpp är mer tveksamt.
Det var den 17 juni 2025 som EU-kommissionen presenterade ett förslag till förordning om utfasning av import av rysk naturgas. Förslaget innebär förbud mot import av rörbunden naturgas och LNG från Ryssland från den 1 januari 2026, med förslag till vissa undantag avseende senare datum för ikraftträdande av förbudet.
Flytande naturgas, förkortat som LNG från engelskans Liquefied Natural Gas, är fossil naturgas som har kylts ner till en flytande form för att underlätta både lagring och transport. LNG består huvudsakligen av metan, även om det också kan innehålla små mängder av andra kolväten.
Flera svenska partier för importstopp
EU har totalt sett minskat beroendet av ryska fossila bränslen de senaste åren, men debatten om att via import göda den ryska krigskassan har gått hög, inte minst i Sverige. Bland annat Aftonbladet har tidigare rapporterat om att trots att Sveriges andel av importerad naturgas från Ryssland är liten, så ökade den efter den fullskaliga invasionen av Ukraina. Miljöpartiet har varit en av de hårdaste kritikerna mot regeringens arbete i frågan och även Vänsterpartiet har uttalat kritik mot import av olja och gas från Ryssland. Kristdemokraterna, Liberalerna, Centern och Moderaterna var till att börja med mot ett stopp för import av rysk olja och gas till Sverige men bytte sedan uppfattning och stödjer ett stopp. Socialdemokraterna har framförallt sett behovet av samordning inom EU i frågan medan Sverigedemokraterna liksom flera svenska partier velat gå före EU. Till slut blev det alltså ett gemensamt initativ inom EU och den svenska regeringen ställer sig nu positiv till kommissionens förslag att helt stoppa import av rysk naturgas.
Krav på nationella planer
I förslaget från EU-kommissionen finns också nya mekanismer för att öka transparensen, övervakningen och spårbarheten för rysk gas på EU:s marknader. Därutöver finns krav på att medlemsstater som importerar gaseller olja direkt eller indirekt från Ryssland ska inrätta nationella planer för utfasning.
I en promemoria från regeringskansliet välkomnar den svenska regeringen EU-kommissionens förslag till förordning och målsättningen att fasa ut EU:s import av rysk naturgas. Regeringen uttrycker även stöd för ett förbud mot import av rörbunden naturgas, LNG och terminaltjänster från Ryssland och avser verka för en hög ambitionsnivå i förslaget. Regeringen anser vidare att EU:s beroende av rysk energi, inte minst fossila bränslen, ska upphöra så snart som möjligt.
Det bedöms som nödvändigt att EU vidtar ytterligare gemensamma åtgärder för att bryta beroendet av rysk energi och därmed också komma åt en viktig inkomstkälla för Rysslands krigsekonomi.
Regeringen välkomnar krav på nationella diversifieringsplaner för naturgas och olja, samt vid import av naturgas. Detta innebär en ökad spårbarhet av naturgasens ursprung, vilket är särskilt viktigt för att öka transparensen. Enligt promemorian motiverar EU-kommissionen sitt förslag till förordning med att Ryssland visat sig vara en opålitlig partner genom att vid upprepade tillfällen använt EU:s energiberoende för politiska påtryckningar och hotat EU:s försörjningstrygghet.
Minskar utfasningen av rysk gas klimatpåverkan?
De skarpa förslagen från EU kan ses som exempel på att säkerhetspolitiska intressen, precis som hälsoaspekter såsom under covid-pandemin, leder till politisk handlingskraft även från partier som normalt inte sätter klimatfrågan högt.
Om rysk naturgas ersätts med icke fossila alternativ kan en positiv miljöeffekt uppnås. Men om, vilket hittills varit fallet, den ryska gasen ersätts av bland annat norsk eller amerikansk naturgas, blir knappast planeten vinnare, även om beroendet av Ryssland minskar. Norge var, enligt EU:s beräkningar, den största gasleverantören till EU 2024 och stod för över 33 procent av all gasimport. Övriga leverantörer var främst USA, Algeriet, Qatar, Storbritannien, Azerbajdzjan och Ryssland.
Renar sökte skugga i tunnlar, äldre och vårdpersonal kämpade i värmen och algerna blommade mer än vanligt i norr. Nu visar en studie att den globala uppvärmningen bidrog till att göra sommarens värmebölja i Norden mer extrem än den annars skulle ha varit.
Jämfört med hettan och skogsbränderna som nu rasar i södra Europa, kanske vår nordiska sommar inte har känts riktigt lika extrem. Men under juli var det rekordvarmt, och det rekordlänge, i norr. Finland hade på vissa platser 30 grader varmt hela tre veckor i sträck, och i Norge registrerade en väderstation norr om Polcirkeln minst 30 grader 13 dagar i rad. I Haparanda och Jokkmokk visade termometern över 25 grader 14 respektive 15 dagar i sträck. Det har inte hänt på det senast århundradet, sade Sverker Hellström på SMHI då till The Guardian.
Fler och hetare värmeböljor
Nu visar en studie från World Weather Attribution att värmeböljorna blir både vanligare och mer extrema på grund av klimatförändringarna. Den den globala uppvärmningen förstärkte den nordiska värmeböljan i juli med cirka två grader, och gör liknande heta perioder tio gånger vanligare än innan. Om den globala uppvärmningen ökar till 2,6 grader, beräknas de bli ytterligare fem gånger så vanliga.
Årets värmebölja ledde till ökad algblomning och påverkade fiskar som inte kan leva i för varmt vatten. Renar sökte skugga inne i tunnlar och samhällen i både Finland och Sverige. Pensionärer led av värmen på äldreboenden, vårdcentraler fylldes och sjukhus överhettades. Fler än vanligt drunknade också på Sveriges badplatser.
Kan leda till att fler än vanligt dör
Sannolikt kommer det att visa sig att värmen ledde till överdödlighet i år, det vill säga att fler än vanligt dör, säger Erik Kjellström, professor i klimatologi på SMHI, en av forskarna bakom studien, till Sveriges Radio. Detta var något som skedde under den rekordheta sommaren 2018.
Han intervjuas även i The Guardian och betonar där att antalet tropiska nätter, då temperaturen inte går ner under 20 grader, var ovanligt många. Även Friederike Otto, klimatforskare vid Imperial College London och som leder World Weather Attribution, kommenterar den nordiska värmeböljan:
Även de relativt kalla skandinaviska länderna drabbas av farliga värmeböljor redan idag vid 1,3 graders uppvärmning – inget land är skyddat från klimatförändringen. Att bränna olja, gas och kol dödar människor idag. Fossila bränslen förstärker extremväder, och för att hindra klimatet från att bli ännu farligare måste vi sluta förbränna dem och byta till förnybar energi, säger hon till The Guardian.
Att hävda att en större användning av skogsråvaror minskar de totala utsläppen inom EU är vilseledande. Det är dags för regeringens skogsutredare, Skogsindustrierna men även många miljövänner att inse hur utsläppshandeln ändrat spelplanen, skriver Magnus Nilsson i veckans krönika.
KRÖNIKA I slutet av denna månad ska regeringens senaste skogsutredare, tidigare Södra-direktören och professor emeritus Göran Örlander, överlämna sitt slutbetänkande till regeringen. Före sommaren fick Dagens Nyheter tag på ett utkast, och kunde då bland annat avslöja att Örlander funderar på att föreslå att Sverige ska börja tillämpa ett helt nytt sätt att redovisa skogens klimatnytta, den så kallade CLEAR-modellen, och även driva på för att EU ska införa samma system.
Det där är ingen bra idé – vilket jag omgående påpekade i ett mail till Örlander.
En central utgångspunkt i CLEAR-modellen är att ju mer bioråvara vi använder, desto mindre blir utsläppen av fossil koldioxid (från förbränning av fossila bränslen eller från tillverkning av till exempel cement eller stål). Tesen är att om vi eldar ved istället för olja eller kol, och bygger i trä istället för i stål och betong, minskar utsläppen mer eller mindre per definition.
Modellens konstruktörer hävdar att den påstådda klimatnyttan av denna substitution går att beräkna, att ”substitutionseffekten” ofta är betydande och att nyttan missas av nuvarande EU-lagstiftning.
Resonemanget har entusiastiskt anammats av Skogsindustrierna som på sin hemsida hävdar att det svenska skogsbruket, via denna substitution, åstadkommer en årlig utsläppsreduktion på 52 miljoner ton koldioxid – mera än de samlade svenska, fossila utsläppen. Modellen utgör dessutom basen för en ny, internationell ISO-standard.
Haken är att CLEAR-modellen är oanvändbar och snarast vilseledande, i varje fall inom EU, och i varje fall så länge unionens utsläppshandelssystem, EU ETS, inte radikalt förändrats.
Nästan all användning av skogsråvara berörs av utsläppshandeln
EU ETS omfattar för närvarande alla större energi- och industrianläggningar (knappt 10 000) plus flyg och sjöfart inom unionen. Eftersom nästan all råvara som tas ut ur de svenska skogarna på ett eller annat sätt kan användas istället för fossila bränslen, eller kan ersätta en del produkter som framställs i anläggningarna inom utsläppshandeln, har handelssystemet direkt bäring inte bara på verksamheter som släpper ut fossil koldioxid, utan även på användningen av skogsråvara.
Hur stora de samlade fossila utsläppen från verksamheterna inom ETS blir, påverkas däremot i princip inte alls av hur mycket skogsråvara som tillförs. Storleken på de samlade utsläppen avgörs i stället i princip uteslutande av hur många utsläppsrätter som ges ut och görs tillgängliga, vilket i sin tur regleras i EU:s utsläppshandelsdirektiv.
Med nuvarande lagstiftning återstår en framtida utgivning av drygt 8 miljarder utsläppsrätter, EUA. Därutöver finns ytterligare cirka 1 miljard EUA ute på marknaden som ännu inte utnyttjats. Förutsatt att lagstiftningen inte ändras återstår därmed ett totalt framtida utsläppsutrymme inom systemet på ca 9 miljarder ton koldioxidekvivalenter.
Denna utsläppsvolym kan ytterligare begränsas om den som äger en EUA väljer att aktivt annullera utsläppsrätten utan koppling till några utsläpp. Under de närmaste åren verkar dessutom inom systemet en (väldigt komplicerad) automatisk annulleringsmekanism, som ytterligare kan begränsa auktioneringen av utsläppsrätter, förutsatt att antalet outnyttjade utsläppsrätter ute på marknaden överstiger 833 miljoner (vid senaste årsskiftet var detta antal, som nämnts, drygt 1 miljard).
Bortsett från påverkan på denna mekanism spelar det därför helt enkelt ingen roll för de samlade utsläppen inom EU ETS om vi använder lite eller mycket ved, vare sig vedråvaran används för energiändamål, till byggande eller något annat ändamål – utsläppen blir lika stora oavsett.
Att elda ved kan ge oss värme och el utan att ytterligare förvärra klimatproblemen – det är bra. Och att bygga i trä kan göras klimatneutralt – enastående. Men att hävda, som CLEAR-modellen och Skogsindustrierna gör, att en ökad användning av skogsprodukter leder till lägre, samlade fossila utsläpp är däremot (i varje fall om produkterna används inom EU) direkt vilseledande.
“Det spelar ingen roll om vi flyger mycket eller lite inom EU”
Hit kommen i krönikan misstänker jag att många miljövänner håller med utan invändningar. Men den som förstått varför de samlade utsläppen inom EU inte påverkas av om vi använder mycket eller lite ved, inser rimligen att det på motsvarande sätt faktiskt inte heller spelar någon roll för de samlade utsläppen om vi flyger mycket eller lite inom EU, om vi bygger många eller få vindkraftverk eller hur många solpaneler vi sätter upp (eller för den delen om vi behåller, bygger ut eller lägger ned kärnkraften…).
Antalet tillgängliga utsläppsrätter påverkas inte, och därmed inte heller de samlade utsläppen. Och att tillverka fossilfritt stål betyder att vi kan öka tillgången på stål utan att skada klimatet, men hur vi tillverkar stålet påverkar faktiskt inte hur stora de totala utsläppen blir.
Genom utsläppshandeln har politikerna inom EU – Europaparlamentet och medlemsstaternas regeringar – lagstiftningsvägen tagit ett utomordentligt stadigt grepp om den framtida utsläppsutvecklingen. Så länge lagstiftningen består kommer därför utsläppen att stadigt minska, oavsett hur oljepriser, ekonomiska konjunkturer eller medborgarnas flygvanor utvecklas.
***
I mailet till Örlander försökte jag förklara varför han borde stryka förslagen om CLEAR-modellen i slutversionen av betänkandet – att den helt enkelt saknar relevans för den europeiska situationen. Det återstår att se om han tog intryck.
Nu när transportsektorn börjat minska användningen av fossila bränslen, så intresserar sig olje- och gasindustri allt mer för petrokemi: att tillverka kemiska produkter av fossila bränslen. Livsmedelsindustrin, som använder mycket sådana produkter, blir då allt mer sammankopplad med olje- och gasindustrin.
Detta framgår av rapporten Fuel To Fork från IPES-Food (International Panel of Experts on Sustainable Food Systems), en internationell tankesmedja inriktad på hållbar matproduktion.
Rapporten varnar för denna sammankoppling. Att de multinationella bolagen inom jordbruks- och livsmedelsindustrin, IT och fossilsektorn får gemensamma intressen utgör ett allvarligt hot mot den demokratiska styrningen och allmänhetens hälsa och välstånd, menar man.
Idag används hela 40 procent av alla petrokemiska produkter i världen inom livsmedelssektorn, framför allt i form av konstgödsel och plast. Merparten av allt fossilbränsle inom jordbruket går åt till att producera konstgödsel.
”Blå” och ”grön” ammoniak
Alternativen då? ”Blå ammoniak” och ”grön ammoniak” har framförts av fossilindustrin som nya, mer miljövänliga alternativ. Ammoniak, ofta tillverkad av naturgas, är en av huvudråvarorna till konstgödsel. I den ”blå” processen ska koldioxid fångas in med så kallad CCS-teknik, medan den ”gröna” processen inte baseras på gas, utan på elektrolys ur vatten.
Båda dessa alternativ har dock stora nackdelar. Även om CCS-tekniken skulle fungera som tänkt, vilket inte alls är säkert, ger den fortsatta användningen av naturgas stora utsläpp. Forskaren Robert Howarth från Cornell-universitetet i USA, som studerat ”blå ammoniak”, ser produkten enbart som ett marknadsföringsknep från branschen.
Den ”gröna” processen är inte bättre. Att tillverka ammoniak med elektrolys och förnybar el tar visserligen bort behovet av fossilbränslen, men kräver enorma mängder energi. Enligt en studie skulle en total övergång till ”grön ammoniak” kräva 24 gånger mer el, 30 gånger mer mark och 50 gånger mer vatten än dagens tillverkningsprocess.
Många svårigheter med biobaserad plast
Biobaserad, nedbrytbar plast är en annan produkt som lovordas av industrin men inte utgör någon verklig lösning. Den kan inte ersätta fossilbaserad plast i alla sammanhang, den innehåller ofta mängder av ibland giftiga kemikalier, och dess nedbrytbarhet är inte alltid garanterad.
Dessutom skulle även denna lösning kräva orimliga insatser. Att ersätta alla dagens plastförpackningar med biobaserad plast skulle enligt IPES-rapporten kräva större markyta än Frankrike och mycket mer färskvatten än vad EU använder under ett år.
Vill vi få bort fossilbränslena från jordbruk och livsmedelsindustri, så duger därför inte storföretagens lösningar, menar rapportens författare. Man måste helt enkelt försöka minska användningen av konstgödsel och plastprodukter. Rapporten förespråkar mer ekologiskt jordbruk, mer lokal produktion, mindre livsmedelssvinn, en rättvis energiomställning och kraftigare åtgärder mot miljögifter och hälsovådliga kemikalier. Det är inga enkla lösningar – men att peka ut problemen kan ju ändå ses som det första steget på vägen.
Vi känner allt mindre närhet till naturen, visar en ny studie som kopplar detta till orsaker som urbanisering och miljöförstöring. Artikelförfattaren Miles Richardson säger att vår känsla av samhörighet med naturen är viktig både för vår mentala hälsa och naturens välmående.
Forskning som publicerats i den vetenskapliga tidskriften Earth utgår från en modell som beaktar faktorer som urbanisering, förlust av natur, och föräldrar som inte längre förmedlar vidare engagemang till sina barn. Modellen analyserar data som sträcker sig över 220 år, från 1800 till år 2020, och ger en inblick i socioekologiska dynamiker.
Urbanisering med väldigt lite grönområden skapar en förlust av naturupplevelser, enligt studien. När artikelförfattaren Miles Richardson modellerade policyförändringar som behövdes för att motverka känslan blev han förvånad. Det verkar krävas tio gånger så stora grönytor för att vända minskningen i naturkoppling.
Miles Richardson säger till The Guardian att det kopplar ihop vår mental ohälsa med naturens välmående. “Det behövs en omvälvande förändring om vi ska kunna förändra samhällets relation till naturen”, förklarar han.
Dessutom är det numera internationellt etablerat att storskalig miljöförstöring orsakar minskade naturerfarenheter och således också känsla av koppling därtill. Internationella panelen för biologisk mångfald (IPBES) ser att ökad känsla av tillhörighet till naturen skulle vara en kraftfull strategi för att förbättra den biologiska mångfalden.
←Tipsa!
Tipsa oss
Har du något du tror vi missat och kanske borde skriva om? Vi tar tacksamt emot alla tips du kan bidra med. Maila direkt till tips@supermiljobloggen.se eller fyll i formuläret nedan.
SMB kämpar för en hållbar framtid. Sedan starten 2010 har vår ideella redaktion drivit miljödebatten framåt genom nyhetsbevakning och granskningar. Nu vill vi utveckla vårt arbete – och vi hoppas att du vill hjälpa oss.
