Du kan trycka Shift + S för att få fram sökfältet när som helst och Esc för att stänga det.
Tryck ENTER för fler resultat, då kan du även förfina din sökning.
    Stäng

    Klimatförändringarna spås framkalla finanskris

    Klimatförändringar innebär en risk för det finansiella systemet och kan utlösa nästa finanskris. Näringslivet måste ta kostnaden för klimatförändringar på allvar för att på så vis minska investeringsrisken, skriver Bloomberg.

    Enligt Paul Fisher, före detta biträdande chef på avdelningen för övervakning av bankerna i den engelska centralbanken, innebär klimatförändringar ”en potentiell systemrisk”. Han pekar på den senaste tidens nedgång i det brittiska pundet, som kan härledas till Brexit och menar att det är att jämföra med vad som kan hända vid plötsliga klimat relaterade händelser. Det tyder på hur snabbt priser kan reagera och att det kan ske en systemomfattande förändring i priset på tillgångar som resultat av klimatförändringar, säger Paul Fisher.

    ”Klimatförändringar är en genuin investeringsrisk”

    Säger Andrew Grey, investeringsansvarig på en av Australiens största pensionsfonder i en intervju i Sydney. Vidare menar han att klimatanpassning och en övergång till en så kallad ”low-carbon-economy” med minskat beroende av fossil energi, innebär kostnader som måste tas med i beräkningen av priset på tillgångar – annars ökar investeringsrisken.

    När beslutsfattare världen över nu tar klimatfrågan på större allvar kommer det att medföra regleringar. Detta i sin tur, är något som näringslivet måste ta hänsyn till vid kalkylering av risk, ”vare sig man tror på klimatförändringar eller inte” enligt Paul Fisher.

    Samtidigt är just långsiktiga politiska beslut vad som ofta efterfrågas från entreprenörer och investerare. Fluktueringar i politiska beslut kan leda till att investeringar i framförallt grön teknik kan uppfattas som en större risk. Detta visar bland annat en tidigare rapport från European Liberal Forum. En omställning från en fossilberoende ekonomi till en ”grön ekonomi” kräver också omställning i investeringar och då är långsiktighet en viktig faktor som medför stabilitet och en minskad investeringsrisk.

    I ett inlägg på Supermiljöbloggen Debatt förra veckan skrev också Amanda Jackson, Koncernhållbarhetschef på Swedbank om hur finansbranschen och näringslivet kan trappa upp sitt hållbarhetsarbete. Artikeln kan du läsa här.

    Världens förnybara förmåga äntligen större än kolkraftens

    För första gången någonsin kan världens förnybara energislag producera mer elektricitet än kolkraft, och den förnybara förmågan fortsätter att vinna mark.

    Enligt en ny rapport från International Energy Agency (IEA) installerades det under förra året en halv miljon solpaneler om dagen och i Kina restes två nya vindturbiner varje timme. Det har lett till att den installerade kapaciteten hos förnybara energislag nu är högre än den för kolkraft.

    Men viktigt att komma ihåg i sammanhanget är att kapacitet inte är samma sak som den faktiska producerade elektriciteten. Med kapacitet menas den mängd elektricitet som de förnybara källorna kan producera under perfekta förhållanden. Men solen skiner som bekant inte dygnet runt och likaså händer det att vinden mojnar. Kolet kan däremot producera när andan faller på, dag som natt. Förnybara energikällor genererar därmed alltid mindre elektricitet än vad kapaciteten allena kan få en att tro.

    Trots att den faktiska mängden förnybar elektricitet ännu överskuggas av mängden kolkraft menar IEA att utvecklingen är mycket positiv. Enligt rapporten fortsätter den förnybara framryckningen mycket tack vare nationella skattelättnader och ständigt lägre kostnader.

     

    Världsbanken fortsätter stödja kolkraft

    Rapport visar att nya kontroversiella kolprojekt indirekt finansieras av Världsbanken, trots att man 2013 lovade att avsluta sina investeringar i kolkraft.

    Världsbanken har de senaste åren försökt förbättra sin hållbarhetsprofil, och har lanserat flera rapporter om klimatförändringar. 2013 meddelade man att alla bankens investeringar i kolkraft skulle fasas ut. Tre år tidigare stod bankens satsningar på fossilprojekt för hisnande 12 miljarder USD, en tredjedel av dess totala energibudget.

    Även Världsbankens ordförande Jim Yong Kim har uttalat sig skarpt om de negativa effekterna av kolkraft. I början av oktober beskrev han hur en kolkraftsboom i Asien kan förstöra alla chanser att klara Parisavtalet.

    Om alla nya kolkraftverk som planerats under året byggs – speciellt de i Asien – blir det helt omöjligt att begränsa uppvärmningen till två grader, sa Yong Ki under Världsbanksgruppens årsmöte. [reds.övers.]

    Ironiskt nog har en ny rapport skriven av ett flertal människorättsorganisationer visat att Världsbanken har kopplingar till inte mindre än 41 nya kolprojekt – varav många ligger i just Asien. Projekten finansieras av privata banker och företag som fått lån och investeringar från Världsbankens International Finance Corporation (IFC), skriver Mongabay. Bland satsningarna finns mycket kontroversiella projekt som kolkraftverket Rampal i Bangladesh, som förutom att påverka koldioxidutsläpp och sociala förhållanden i området hotar världens största mangroveskog Sundarban.

    Olika miljö- och människorättsorganisationer arbetar nu för att Världsbanken ska ta ansvar för sina handlingar. Att säga sig arbeta emot kolkraft samtidigt som man gynnar densamma med ekonomiska medel kan knappast kallas konsekvent.

     

    Johanna Grant: Gröna bilister och smarta mobilister

    KRÖNIKA: Gröna Bilister har i över 20 års tid varit en stark och oberoende röst i debatten kring effektivare bilar och renare bränslen. Föreningen grundades av Per Kågesson år 1994, som ville skapa en ”alternativ bilistförening” för landets alla ansvarskännande och miljömedvetna bilister. Fokus låg på att miljöanpassa utvecklingen av biltrafiken och möjliggöra för ”kommande generationer att ha glädje av bilen”. Sedan dess har mycket skett.

    Idag vet vi att det inte räcker med att göra bilen enbart ”ren”. En fossilfri bilkö är ju fortfarande en bilkö. I växande städer är det tydligt att bilen kommer med fler problem än bara utsläpp. Framförallt är den ineffektiv, skapar ohälsa och tar dyrbar plats. I synnerhet från våra barn vars möjlighet till lek, rörelse och interaktion med naturen är betydligt mer begränsad idag i takt med att konkurrensen om stadens ytor hårdnar. Genom p-tal ges en stillasittande bil en förutbestämd plats i planeringen, barnen däremot tilldelas inget mätbart utrymme för lek i utomhusmiljö. Bilen som norm måste brytas.

    Städer behöver helt enkelt fler mobilister, inte fler bilister.

    Här är fyra perspektiv på vad jag och Gröna Bilister, år 2016, vill se för att åstadkomma detta.

    1. Ta hand om framtidens mobilister

    Ungdomar är ingen homogen grupp, men på ett övergripande plan kan man sålla fram vissa generella tendenser. Exempelvis anser allt fler ungdomar att klimatfrågan är viktig, men det är dessvärre inget som avgör hur man väljer att resa. Istället kan ungdomars syn på mobilitet grovt sammanfattas i att de färdsätt som är mest effektiva och bekväma är de som kommer att efterfrågas. Om bilen begränsar ens rörlighet och flexibilitet, lämnas den hän. Presenteras man däremot för samma bilfokuserade mobilitetslösningar som tidigare generationer, kommer man troligtvis att fortsätta att gå i samma fotspår.

    Med andra ord, om samhällsutvecklingen fortsätter att se ut som idag, kommer framtidens mobilist förmodligen vara ganska lik då som nu, i värsta fall bunden till fyra hjul och en ratt. Men, om vi kan skapa förutsättningar för att lösa vardagspusslet med resurssmarta lösningar som är tillgängliga, effektiva och bekväma, kommer framtidens mobilitet förhoppningsvis att se annorlunda ut. Bjud in ungdomar i samhällsdebatten!

    2. Backa inte in i framtiden- målstyr!

    Klimathotet kräver ett paradigmskiftet när det kommer till hur vi ska tänka, fatta beslut och planera. Enligt en uppmärksammad rapport från Trafikverket, måste 3 av 10 bilar plockas bort från storstädernas gator om vi ska nå klimatmålen. Därför är det ett stort problem att samhällsplaneringen och infrastruktursatsningar fortfarande styrs av prognoser om ökad trafik som går stick i stäv med de klimatpolitiska målen.

    Men vi kan inte backa in i framtiden. Istället behövs målstyrning som förutsätter vi tar hand om de framtida mobilisterna och hjälper dem att ta del av klimatsmarta och resurssnåla alternativ.

    3. Mer PR och sälj av klimatsmart mobilitet

    Villa, Volvo och vovve är starkt inpräntat i den svenska folksjälen, en bild som kan tyckas förstärkas av påkostade och frekventa bilreklamer. Men hur skulle det se ut om Zlatan i stället satt på en elcykel, ett tåg eller i en bilpoolsbil? Offentliga myndigheter och kommuner har en viktig roll att spela när det kommer till att påverka resvanor i hållbar riktning. Men det räcker inte att bygga cykelvägar och endast ”informera” om att cykling är bra. Med reklam finns större möjligheter att väcka känslor och skapa resonans på människors emotionella drivkrafter.

    Kan myndigheter ta rollen som motvikt till bilföretagen och bli mer av PR-byråer? En angelägen utmaning som förmodligen ställer krav på nya samarbeten.

    4. Förståelse för människan måste in i stadsplaneringen

    Att planera städer som är mer mänskligt orienterade är något den danske arkitekten Jan Gehl ägnat ett helt arbetsliv åt och som jag tycker är en inspirationskälla på området. Gehl gick i arkitekturskola under ”det värsta modernistiska” 60-talet men fick nya perspektiv på stadsplanering efter att han gifte sig med en psykolog. Hans intressanta slutsats är att vi vet mer om lämpliga habitat för bergsgorillor och sibiriska tigrar än om vad som är det lämpliga habitatet för vår egen art homo sapiens.

    Förståelse för människors attityder och ambitioner saknas i stadsplanering, men det är just här lösningen ligger.

    Om man tänker på hur vi har levt historiskt gjorde vi det i stammar, i stora byar och i släkter. Vår instinkt är att umgås med varandra. Och precis som nya vägar föder mer trafik, är Gehls iakttagelse att gemensamma ytor och offentliga rum för människor skapar mer möten och vitalitet. Liv uppstår på platser där vi får chans att mötas.

    En enkel policy för stadsutveckling enligt Gehl är att ”bjuda in” folk att gå och cykla så mycket som möjligt inom ramen för vardagslivet”. Det görs genom att prioritera framkomlighet för gång, cykel och kollektivtrafik och göra dem tillgängliga och attraktiva. Många goda exempel finns till min glädje redan idag, men än är det långt kvar.

    Mot bakgrund av ovan, kanske den främsta utmaningen egentligen handlar om värderingar? En enhetlig bild av vad som egentligen utgör ett attraktivt samhälle? Att Bilen, Bränslet och Beteendet är tre ben som måste gå åt samma håll står klart, men när det kommer till det sista har vi längst kvar. Och det är just här Gröna Bilister vill kraftsamla.

    Vare sig du är bilist eller mobilist kan du bli medlem och stödja Gröna Bilisters arbete.

    Johanna Grant

    Klimatstrateg på ZeroMission och ordförande på Gröna Bilister


    Supermiljöbloggens fasta krönikörer heter Johanna Grant, Mattias Svensson, Kitty Ehn och Anders Wijkman. Åsikterna är krönikörernas egna och behöver varken spegla åsikter från övriga krönikörer eller Supermiljöbloggens skribenter.

    För diskussioner är ni välkomna till Supermiljöbloggens facebooktrådar och för rättningar och tankar kring innehållet får ni gärna kontakta krönikören eller höra av er till SMB-redaktören Beatrice Rindevall.

    Giftfri miljö – hur ska det gå till?

    Det fjärde svenska miljökvalitetsmålet i SMB:s måndagsserie är Giftfri miljö, ett komplext mål där Kemikalieinspektionen står som ansvarig myndighet. Vi har pratat med myndigheten för att ta reda på varför inte heller det här målet uppnås. 

    Förekomsten av ämnen i miljön som har skapats i eller utvunnits av samhället ska inte hota människors hälsa eller den biologiska mångfalden. Halterna av naturfrämmande ämnen är nära noll och deras påverkan på människors hälsa och ekosystemen är försumbar. Halterna av naturligt förekommande ämnen är nära bakgrundsnivåerna.”

    – riksdagens definition av miljökvalitetsmålet.

    4-giftfri-miljo
    Foto: Tobias Flygar

    Vad handlar målet om?

    Antalet kemikalier ökar i samhället till följd av människans leverne. Både djur och natur påverkas negativt, likaså människans hälsa.  Ett stort antal hormonstörande, cancerframkallande och på annat sätt farliga kemikalier cirkulerar i samhället och naturen, kemikalier som är svåra att bli av med.

    Några kemikaliegrupper som ingår under miljökvalitetsmålet Giftfri miljö har SMB tagit upp tidigare, bland annat PFAS, mikroplaster, läkemedelsrester och bensofenoner.

    Kemikalier finns i det mesta i dagens samhälle. I princip allt som vi använder har behandlats med kemikalier för olika ändamål, många av dem farliga. Även mat besprutas i stor utsträckning för att förhindra angrepp av bland annat svamp, insekter och mögel.

    Vad görs?

    Det görs insatser på många håll runt om i Sverige där stora fokusområden inkluderar utbildning och utveckling av regelverk. Sverige driver på kemikaliefrågorna hårt inom EU och globalt för att få till bättre och striktare regelverk och lagstiftningar, enligt Kemikalieinspektionen. Men det finns fortfarande stora brister och problem som behöver förbättras.

    Nationell nivå: Både på lokal, regional och nationell nivå tas handlingsplaner och åtgärdsprogram fram, där stort fokus läggs på information och utbildning mot riktade målgrupper, bland annat förskola, då den exponering av kemikalier barn och unga utsätts för är ett stort problem.

    Åtgärdsprogrammen ska fokusera på högflourerade, hormonstörande och allergiframkallande ämnen. Kemikalieinspektionen tog nyligen fram en handlingsplan för 2015-2020 som stor del av deras arbete utgår ifrån.

    EU-nivå: EU har ett flertal regelverk som ska reglera och se till att kemikalieanvändningen är hållbar, däribland Reach, som trädde i kraft 2006 och sen stegvis införts men är långt ifrån fullständig. Reach handlar om registrering, utvärdering, tillstånd och begränsning av kemikalier. CLP  är ett annat system som används för att klassificera kemikalier.

    Dock tillkommer hela tiden nya ämnen med både känd och okänd effekt, vilket kräver ständig och snabb utveckling av systemen. Tyvärr verkar det inte fungera lika snabbt i praktiken som det kanske skulle behövas.

    Globalt: På internationell nivå har även FN:s globala kemikaliestrategi SAICM tagit fram en vägledning där prioriterade områden lyfts för att nå de globala hållbarhetsmålen till 2020. Kemikalier kopplar till åtta av FN:s sjutton hållbarhetsmål, där kemikaliekontroll är den absolut viktigaste delen för att kunna klara av problemen som idag finns.

    Det genomförs även en ständig utveckling av regelverken globalt genom bland annat konventioner, men frågan är om utvecklingen sker tillräckligt snabbt för att möta de utmaningar som finns.

    Uppnås målet?

    Miljökvalitetsmålet är inte uppnått och kommer inte kunna nås med befintliga och beslutade styrmedel och åtgärder.
    –  Naturvårdsverket

    Varför inte målet uppnås verkar bero på flera orsaker. Delvis saknas tillräcklig lagstiftning och kunskap om de kemikalier som idag finns, deras effekter enskilt och tillsammans. Delvis finns den lagstiftning som är aktuell men inte hänger med i utvecklingen, varken inom EU eller utanför. EU har regelverk och lagstiftningar som medlemsländerna ska följa.

    Dock finns väldigt starka ekonomiska intressen både i och utanför EU, främst kring handelsfrågor, som påverkar utgången av kemikalielagstiftningen. Import av varor från andra länder är ett väldigt stort problem då produktionen ligger i länder där kemikaliekontrollerna ofta kan vara väldigt bristande.

    I Sverige anser Kemikalieinspektionen att det satsas alldeles för lite på forskning för att kunna uppnå både det svenska miljömålet Giftfri miljö och de globala hållbarhetsmålen kring kemikalier. Det behövs både forskning kring befintliga kemikalier, men även forskning kring hur man i framtiden kan minska ner kemikalieanvändningen (kemikaliefria lösningar) och dessutom kunna övergå till mindre farliga ämnen.

    Ett stort problem är idag tidigare utsläpp och föroreningar som ligger kvar i miljön, då många föreningar är både långlivade och svårnedbrytbara.

    Grunden för att kunna nå målet Giftfri miljö är regelverk som begränsar och kontrollerar vad som kommer ut på marknaden, främst i EU, men även nationellt och globalt. Enligt kemikalieinspektionen behöver regelverken kompletteras med stora insatser från andra håll, bland annat styrmedel och frivilliga insatser från näringslivet och andra aktörer.

    Innovatörer, produktutvecklare och forskare behöver ta fram kemikalier med egenskaper som är mindre farliga och kemikaliefria lösningar. Redan vid utvecklingen av ny teknik och nya varor behöver hänsyn tas till att minimera kemikalierisker som kan uppstå vid produktion, användning och i avfallsledet. Dessutom behöver efterfrågan på varor utan farliga kemikalier öka. Drivkrafterna behövs med andra ord från alla håll i samhället, kanske både du och jag kan göra en insats?


    Bakgrund:

    Andelen kemikalier ökar ständigt till följd av ökad konsumtion och produktion. Nya kemikalier kommer hela tiden ut på marknaden, kemikalier som kan skada både människa, djur och natur.

    Idag finns inte alltid tillräcklig kunskap om de ämnen som finns på marknaden och vilka effekter de har. Många ämnen ackumuleras hos levande organismer och påverkar dessa negativt, många är även långlivade i naturen och har svårt att brytas ner.

    I naturen kan kemikalier bidra till hormonstörningar hos djur, hög dödlighet hos ungar och mödrar, rubba hela ekosystem och slå ut stora delar av populationer på grund av bland annat fortplantningsproblematik. Vissa ämnen som är konstaterat farliga har minskat. Dock ökar antalet olika kemikalier lavinartat varav många inte har dokumenterad påverkan på miljön.

    Cocktaileffekten är också något som alltför sällan dokumenteras. Den handlar om hur olika kemikalier interagerar med varandra och den effekt som uppstår. Två eller flera tillsynes ofarliga kemikalier kan tillsammans ge upphov till negativa effekter som man inte har räknat med.

    Läs också tidigare avsnitt i SMB:s serie om miljökvalitetsmålen:

    1. Begränsad miljöpåverkan

    2. Frisk luft 

    3.  Bara naturlig försurning

    EU kan förbjuda bensinbilar till 2030

    Flera europeiska länder har redan satt slutdatum för fossilbränsledrivna bilar. Förutom Tyskland har både Norge och Nederländerna liknande stopp på gång till år 2025. Nu pressar Tyskland EU att göra detsamma.

    Efter att Tyskland nyligen gått ut med att de vill förbjuda försäljning av nyproducerade bensin- och dieselbilar från år 2030 och sagt att de även tänker trycka på för att EU ska jobba i samma riktning, säger nu klimatminister Isabella Lövin att ett EU-förbud mot bensin- och dieselbilar år 2030 är en klar möjlighet.

    Det är ett väldigt intressant förslag som vi naturligtvis kommer att titta närmare på. Ska man kunna genomföra det så är det enda realistiska att sätta ett sådant förbud på EU-nivå. Det skulle vara en väldigt bra och stark signal till biltillverkarna att ställa om till en fossilfri fordonsflotta, säger Isabella Lövin (MP).

    Även Norge är inne på en liknande bana. Stortinget har satt upp ett mål om att inga bensin- och dieseldrivna privatbilar ska säljas från år 2025 och samtidigt går elbilen starkt framåt i Norge, där över en femtedel av alla nya bilar som säljs är eldrivna. I Sverige är motsvarande siffra bara 2,5 procent. Elbilar har länge varit subventionerade i Norge och när systemet med laddstolpar började byggdes ut ordentligt år 2007 kom försäljningen igång på allvar. Nu satsar landet dessutom på vätgasbilar, med ett mål om 50 000 vätgasbilar på vägarna inom 10 år.

    Tyskland är en tung röst inom EU och har dessutom Europas största marknad för både biltillverkning och bilförsäljning, så det finns goda chanser att deras framlagda förslag om att EU ska följa efter med ett liknande förbud som Tysklands kommer att tas på allvar. Ett snarlikt förslag har också lagts fram i Nederländerna med ett stopp för bensin- och dieselbilar år 2025, så trenden talar för att bensin och diesel är på väg ut.

    Svenskarnas elektronikhamstrande når nya nivåer

    Enkelt, avskalat, minimalistiskt. Så beskrivs den svenska inredningsstilen gång på gång. Men trots det hamstrar vi som aldrig förr.

    Det gäller den växande mängden elavfall som svenskar förvarar i sina hem. Enligt Batteriåtervinningens senaste beräkningar förvarar vi i runda slängar 20 800 ton batteridrivna elprodukter i våra hem, produkter som vi inte längre använder.

    Enligt Batteriåtervinningen är just elavfall den snabbast växande avfallskategorin världen över, något som kanske inte förvånar med tanke på hur ofta vi uppmanas att uppgradera telefonen eller köpa valfri revolutionerande teknikpryl.  På bara ett år har mängden elavfall i svenska hem ökat med 2000 ton.

    Metaller och andra komponenter i batterier och elprylar behöver komma tillbaka in i kretsloppet igen för att jordens resurser inte ska utarmas. Nästan allt innehåll i batterier och elektronik kan återvinnas. Fungerande elprylar kan säljas, skänkas eller delas med andra, säger Batteriåtervinningens Micaela Westerberg  i ett pressmeddelande.

    Ett ökat fokus på cirkulär ekonomi är någonting som tagits upp av såväl FN:s hållbarhetsmål som de svenska miljömålen. Låt oss vända trenden, sluta hamstra elektronik och lämna in de prylar vi inte använder till återvinning. Vi föredrar ju trots allt enkelt, avskalat och minimalistiskt.

     

     

    Här är Clintons klimatpolitik

    Hillary Clintons övergripande klimatmål är att USA:s utsläpp av växthusgaser ska ha minskat med 30 procent till 2025 och 80 procent till 2050, jämfört med 2005. För att nå dessa mål vill Clinton se mindre kol och olja och mer förnybart och naturgas. 

    Mindre kol och olja

    Clinton vill genomföra och utöka Clean Power Plan. Det är en lag som Obama beslutade om och som innebär att koldioxidutsläppen från elproduktion ska minska med 32 procent till 2030 jämfört med 2005.  Minskningen av utsläpp ska ske främst genom att kolproduktionen minskar.

    Samtidigt vill hon satsa 30 miljarder på att samhällen som levt på kolbrytning ska kunna bli starka på andra sätt.

    Clinton vill minska USA:s oljekonsumtion med en tredjedel på 10 år. Det ska ske genom renare bränslen och effektivare bilar, båtar och oljepannor.

    Hon är emot havsbaserad gas- och oljeutvinning i Arktis och Atlanten. Detta är en förändring då hon tidigare röstat för havsbaserad fossilutvinning. Subventionerna till gas- och oljeindustrin ska bort om Clinton blir president.

    Mer förnybart och naturgas

    Ett av Clintons främsta mål är att en halv miljard solceller ska vara uppsatta efter fyra år och till 2020 ska solenergi ökat med 700 procent från nuvarande nivå. Hon vill göra det lättare för låginkomstagare att använda solenergi.

    Andelen förnybar el ska fördubblas inom tio år och då stå för 33 procent av elproduktionen.  För att nå dessa mål ska 60 miljarder dollar satsas på ren energi.

    Clinton är positiv till naturgas och skriver att naturgas kan spela en viktig roll i omställningen till ren energi. Hon motiverar det med att naturgas har minskat utsläppen genom att ersätta kol och att det kan vara ett bra komplement till väderberoende energi som sol och vind. Hon vill minska utsläppen från metan med 40-45 procent.

    Hon vill inte stoppa den kontroversiella metoden fracking. Det enda Clinton skriver om det är att företag ska redovisa vilka kemikalier de använder vid utvinningen.

    Fem övriga punkter om Clinton och klimat

    • Hon har uttalat sig mycket positivt om Parisavtalet och kallat det för ett ”historiskt steg framåt”.
    • Förutom förnybart vill Clinton också satsa forskningspengar på avancerad kärnkraft och koldioxidlagring (CCS)
    • Det står inget om vad hon vill göra för att minska klimatutsläppen från jordbruket i den sammanfattande texten om klimatpolitik på hennes hemsida.
    • Clinton har tidigare i år framhävt hur hon röstade för att rädda bilindustrin under finanskrisen och att bilindustrin nu har sitt bästa år på länge.
    • Clinton har tagit emot mycket pengar från gas- och oljeindustrin, dubbelt så mycket som Trump har.

    Supermiljöbloggen har tidigare skrivit om Trump, som anser att klimatförändringarna är en bluff.

     

    Politikerna som lyssnar på klimatskeptiker

    Expressen avslöjade i förrgår att ett flertal kontroversiella klimatförnekare och lobbyister haft direkt inflytande över Sverigedemokraternas politik. Det visar sig nu att även Moderaterna bjudit in samma klimatförnekare att föreläsa.

    Sverigedemokraternas riksdagsledamot Josef Fransson, tidigare miljötalesperson för partiet och nu representant i näringsutskottet, har under fler år fått hemlig hjälp i sitt politiska arbete av personer som öppet kallar sig klimatförnekare. Att Sverigedemokraterna är klimatskeptiker är däremot ingen större nyhet. Tidigare har Fransson, tillsammans med partiets pressekreterare Martin Kinnunen, svarat på frågan om huruvida Sverigedemokraterna har någon miljöpolitik så här:

    Självfallet! Vår uppfattning skiljer sig dock från övriga riksdagspartier då vi faktiskt tagit oss tid att sätta oss in noggrant i klimatvetenskapen och tagit ställning därefter, i stället för att bara följa strömmen.

    Men att ”sätta sig in i klimatvetenskapen” har alltså inneburit att bjuda in klimatskeptiker att sätta partiets agenda, vilket varit tydligt i deras klimatpolitik. Supermiljöbloggen har vid ett flertal tillfällen lyft att partiet förnekat klimatförändringarna och målat sin klimatpolitik efter den klimatskeptiska paletten.

    Att Sverigedemokraterna inte är välkända för att profilera sig i miljöfrågorna i enlighet med vetenskaplig konsensus är alltså inte något nytt (läs mer här, här och här.) Många har anat mönstren under en lång tid, men nu finns det svart på vitt att Sveriges tredje största parti i hemlighet låter minst sagt tveksamma miljöförvillare direkt styra deras politik. Sverigdemokraterna är en av Sveriges största politiska spelare, och det får ändå sägas vara problematiskt när representanter för ett så etablerat parti ger legitimitet till – och låter sina åsikter styras av – kontroversiella klimatförnekare.

    En av de mest framstående klimatskeptikerna i Franssons nätverk är Lars Bern, som 2008 skrev en mycket kritiserad debattartikel i Svenska Dagbladet om hur klimatlarmen överdrivs. Ett flertal gånger har Fransson, som då satt i miljö – och jordbruksutskottet, låtit Bern påverka partiets miljöpolitik genom kontrolläsning och redigering av debattartiklar och riksdagsinlägg. Dessutom har Bern bjudits in till Sverigedemokraterna för att föreläsa om sina klimatskeptiska ideér.

    Tjänster och gentjänster

    Man har också tagit hjälp av flera personer med kopplingar till sajten Stockholmsinitiativet, som Expressen beskriver som ”ett slags nav för svenska klimatförnekare”. 2010 utsågs Stockholmsinitiativet till ”Årets förvillare” av föreningen Forskning och Folkbildning. Flera av representanterna, däribland Jonny Fagerström och ordförande Per Welander, har haft direkt påverkan på Sverigedemokraternas miljöpolitiska program, och har i gengäld fått gentjänster av Fransson.

    En annan av Stockholmsinitiativets representanter i Franssons nätverk är Peter Stilbs, som bland annat annat underkänt FN:s klimatpanel IPCC och deras slutsatser angående den akuta globala uppvärmningen. Stilbs har likt tidigare kontakter påverkat Franssons texter, som i sin tur lobbade för att Stilbs skulle få skribentuppdrag hos sajten Nyheter Idag, som tagit emot pengar av SD. Fransson själv är inte främmande för att kritisera IPCC, då han i en debattartikel från 2014 uppger att han tycker klimatpanelen ”många gånger presenterar slutsatser som de inte har täckning för”.

    Timbro och Moderaterna

    Under 2012 hade Fransson gedigen mejlväxling med Lydia Wålsten, projektledare på tankesmedjan Timbro, som har starka kopplingar till branschföreningen Svenskt näringsliv. Vid tidpunkten arbetade Wålsten med miljö, tillväxt och konsumtion på Timbro, och uppmuntrade Fransson till fortsatt kritik av subventioner för vindkraft och annan förnyelsebar energi. Fransson frågade senare i ett mejl om Wålsten kunde tänka sig att ”understödja mig med saker inget annat parti vågar dryfta”.

    Om Sverigedemokraternas samarbete med klimatförnekare inte är så förvånande, förefaller det mer överraskande att vissa företrädare för Moderaterna också verkar haft kopplingar till kontroversiella klimatförnekare och lobbyister.

    I Expressens artikel försvarar sig nämligen ovan nämnda Lars Bern att han välkomnats att föreläsa för SD om sin syn på klimatfrågan med argumentet att Moderaterna gjort samma sak.

    Expressen: Men Josef Fransson bjöd till och med in dig att föreläsa på riksdagskansliet.

    – Ja, det gjorde Moderaterna också. Blir jag inbjuden av ett riksdagsparti att föreläsa och tala om vad jag har för uppfattning i en vetenskaplig fråga så ställer jag upp, säger Lars Bern.

    Faktaresistensen

    Så även Moderaterna har bjudit in Lars Bern att prata om sin uppfattning i klimatfrågan. I detta väcks samtidigt frågor kring Moderaternas analys- och kommunikationschef Per Nilsson. Under Almedalsveckan 2010 presenterade Nilsson, som då arbetade som konsult hos Demoskop, en undersökning gjord av Demoskop på uppdrag av Stockholmsinitiativet om allmänhetens attityder och kunskap om klimatfrågan. Efteråt följde en debatt under rubriken ”Lurar media allmänheten med klimatkrisen?” där bland andra Stockholmsinitiativets Lars Jonsson och Peter Stilbs medverkade. Nilsson blev visserligen inte anställd av Moderaterna förrän tre år senare, och man kan argumentera för att hans kontakt med Stockholmsinitiativet endast var på grund av att hans dåvarande arbete hos Demoskop krävde det.

    Men 2011 skrev även Nilsson en rapport om vindkraft på uppdrag av lobbyistgruppen Timbro. Rapporten handlade om vindkraftens kostnader, och den fick hård kritik för att innehålla förvanskade fakta och felaktiga uppgifter. Uppdraget att skriva rapporten utlystes av ingen mindre än Timbros då ansvariga på området – Lydia Wålsten, tidigare nämnd i kontakt med Josef Fransson. Wålsten var vid tillfället tillsammans med just Per Nilsson.

    I rapporten och tillhörande debattartikel kritiserade Nilsson och Wålsten den dåvarande alliansregeringen för deras satsningar på vindkraft. En avgörande siffra för rapportens slutsats baserades på uppgifter från Stockholmsinitiativ-kopplade Jonny Fagerström, samt från den kontroversiella nationalekonomiprofessorn Marian Radetzki, en annan klimatförnekare som förutom att påstå att det inte existerar en global uppvärmning på grund av fossila bränslen även påstått att oljan aldrig kommer ta slut. 

    Varken Moderaterna eller Sverigedemokraterna har någonsin utmärkt sig i klimatfrågorna, men politiker och politiska organisationers faktaresistens i världens viktigaste fråga är oroande. För samtidigt som partier låter klimatskeptiker påverka blir jorden allt varmare. Läs mer under Supermiljöbloggens klimat-etikett.


    Josef Fransson flyttades efter valet 2014 från miljö- och jordbruksutskottet till näringsutskottet eftersom Sverigedemokraternas partiledning, enligt Expressens artikel, var tveksamma till vad potentiella väljare skulle tycka om man allierade sig för starkt med klimatskeptiker. Fransson har dock fortfarande inflytande över klimatpolitiken, eftersom näringsutskottet är ansvariga för att behandla energifrågor.

     

    Anna Ljungström

    Beatrice Rindevall

    ”Att kritiskt granskas är inte alltid skönt – men väldigt viktigt”

    ”Min förhoppning och förväntan är att vi kan påverka näringslivet att öka takten i hållbarhetsarbetet”, skriver Amanda Jackson, Koncernhållbarhetschef på Swedbank, idag i en debattartikel på Supermiljöbloggen.

    Banksektorn skulle kunna liknas vid ett finansiellt blodomlopp som gör det möjligt för företag att utveckla, bygga upp eller globalisera sin verksamhet. Detta är självklart positivt, men det medför också ett ansvar att vara en långsiktigt hållbar och ansvarsfull partner i en värld som förändras och där intressenternas krav på ansvar och hållbarhet ökar i en allt högre takt.

    Inget företag är en isolerad ö. Att förstå och förhålla sig till olika intressenters förväntningar och önskemål, och hur dessa förändras över tid, är avgörande för att kunna vara ett långsiktigt lönsamt företag. Även om det kan upplevas som jobbigt att kritiskt granskas så är det de facto en källa till skräddarsydda förbättringsförslag från viktiga intressentgrupper.

    Så, när Fair Finance Guide lanserades i Sverige såg vi det som en möjlighet för oss att få ta del av de förväntningar som initiativet, och de många organisationer som står bakom det, har på bank- och finanssektorn när det gäller mänskliga rättigheter, miljö, klimat, etc.

    Att lyssna på intressenters förväntningar är en viktig del i mitt jobb. Vi genomför strukturerade intressentdialoger och jag har även fört en mängd samtal med intressenter under årens lopp. Både med mer väntade intressentgrupper som kunder, ägare, investerare, medarbetare, reglerare och opinionsbildare men även med intressentgrupper som aktivister, civilsamhällesorganisationer, meningsmotståndare och granskare. Jag ser dessa samtal som en källa till kunskap och information som kan bidra till att utveckla och förbättra vårt arbete. Möten och samtal med människorättsaktivister och civilsamhällesorganisationer på våra olika marknader har exempelvis bidragit med viktiga perspektiv till arbetet med hållbarhetsbedömningar och riskanalys. På liknande sätt har dialogen med bland annat granskare gett värdefulla synpunkter kring de snabbt ökande förväntningarna på finansbranschen.

    Att stänga gap, minska risker, påverka bolag samt att bidra till utvecklingen av nya hållbara finansiella produkter är det som ligger på bordet varje dag. Dialog med olika intressenter är således viktiga inspel i bankens strategiska hållbarhetsarbete.

    De senaste 2-3 åren har vi tagit flera viktiga steg framåt i vårt hållbarhetsarbete. Vi arbetat mycket med att skapa ett koncernövergripande förhållningssätt där vi har policy och implementering på koncernnivå. På så sätt vill vi säkerställa att kunder, och andra intressenter, kan få en ökad tydlighet för hur vi arbetar med hållbarhetsfrågor över hela koncernen. Vidare har vi bland annat tagit fram en ny klimatstrategi med fokus på att minska vår indirekta klimatpåverkan och stödja kunder i att göra mer hållbara val. Som ett led i detta minskar vi vår exponering mot kol.

    Vi har dessutom nyligen arbetat fram sektorriktlinjer, vilka tydliggör våra förväntningar på bolag när det gäller mänskliga rättigheter, miljö, klimat, antikorruption, etc. Riktlinjerna är viktiga verktyg för oss när vi påverkar bolag samt för vår hållbarhetsanalys. Det finns många branscher som påverkar och påverkas av exempelvis ökade klimatförändringar. Branscher som vi investerar i, finansierar eller köper in varor och tjänster från. Därför är sektorriktlinjerna viktiga redskap för att bidra till att minska hållbarhetsrelaterade risker i våra portföljer.

    Samtidigt har vi ökat fokus på finansiella produkter med hållbarhetsprofil, vilket är ett otrolig viktigt steg för att skapa förändring. Vi vill möjliggöra för våra kunder att spara hållbart för sig själva och för en hållbar framtid. Bara för någon vecka sedan lanserade vi en ny SPAX som väljer in de bästa bolagen och väljer bort känsliga produkter.

    Min förhoppning, och förväntan, är att vi på detta sätt kan påverka näringslivet att öka takten i hållbarhetsarbetet. Det är också min förhoppning, och förväntan, att detta kommer att ge positivt utfall i externa granskningar, så som exempelvis Fair Finance Guide, som lanserar resultatet för 2016 års granskning nu i november. För, även om det inte alltid är smärtfritt att kritiskt granskas, så är det oerhört viktigt, då det möjliggör dialog, kompetensöverföring och ökad transparens.

    Jag tror att det nu är dags för såväl oss inom finansbranschen som näringslivet i stort att öka takten i hållbarhetsarbetet och ett viktigt verktyg för att göra det är att se inspel från granskare som just skräddarsydda förbättringsförslag!

    Amanda Jackson
    Koncernhållbarhetschef Swedbank

    ”Det är dags att stänga ner kolkraften i Värtan”

    Klimatet tillåter inte att vi fortsätter driva kolkraftverket i Stockholm. Förnyelsebara alternativ är färdigbyggda, och klimatkatastrofen som kolkraften bidrar till hotar både dricksvattnet och möjligheterna till boende i vår översvämningskänsliga huvudstad.

    Nyligen släppte tankesmedjan Oil Change International en skrämmande men klarsynt rapport. Den konstaterar att ingen ny fossil infrastruktur får byggas om vi ska klara tvågradersmålet, som världens regeringar har kommit överens om genom klimatavtalet i Paris. Tyvärr vet vi ju att nya fossila projekt kommer att startas. Därför måste befintliga projekt läggas ner i förtid.

    Kampen mot klimatförändringarna handlar om att snabbt stänga ner utsläppskälla efter utsläppskälla, och ersätta dem med energieffektivisering eller förnybara energikällor.

    Därför bör det nu vara dags för Stockholms enskilt största klimatbov, Värtaverkets koldrivna kraftvärmeverk KVV 6, att läggas ner. Kolkraftverket har de senaste åren släppt ut omkring 600 000 ton koldioxid per år, vilket är i stort sett lika mycket som trafiken i hela Stockholm.

    Värtaverket är nu igång med sitt nya, biobränsledrivna kraftvärmeverk, och fjärrvärmenäten i Stockholms län blir alltmer integrerade. Sammantaget innebär detta att det är möjligt att avveckla kolpannan i Värtan. Så vad väntar vi på?

    Stora delar av vår energiförsörjning är i händerna på bolag som prioriterar sina egna vinstintressen. Därför säger Fortum Värme (där Stockholms stad är delägare) att de planerar en stängning av kolkraftverket till senast 2030. Anledningen är oklar. Kanske vill företaget hämta hem den investering de gjort?

    Ska vi få till en stängning här behövs det folkligt tryck i frågan. Därför kräver vi i kampanjen Noll Kol i Värtan att kolkraftverket stängs ned så snart som möjligt. Vi har startat ett upprop där vi uppmanar alla att kräva kolkraftverkets stängning, senast 2018.

    Klimatavtalet som träffades i Paris i december innebär en skärpning av klimatmålen. Världen ska sträva efter att begränsa den globala uppvärmningen till högst 1,5 grader. Det innebär att alla gamla planer inte längre gäller. Målet är bara möjligt om befintliga utsläppskällor stängs ned i förtid.

    Det innebär också att EU:s system med utsläppskrediter inte håller. Det siktar mot att de stora utsläpparna ska komma ner till nollutsläpp omkring 2050. Det är alldeles för sent. Det medger även Fortum.

    Vi behöver vidta egna åtgärder för att utsläppsminskningarna ska ske betydligt snabbare än vad EU:s ETS-system medger. En sådan åtgärd är att snabbt stänga ner kolkraftverket och annullera de utsläppskrediter som inte utnyttjas.

    Stockholms stads politiska majoritet har satt som mål att kolkraftverket ska avvecklas till 2020. Det är bra, men det är inte säkert att de får majoritet i valet 2018 och kan fullfölja avvecklingen av kolkraftverket. Detta tillsammans med det allt skarpare läge vi befinner oss i vad gäller klimathotet gör att vi vill driva på för en snabbare avveckling.

    Under 2016 arbetar Stockholms stad med att ta fram en ny energi- och klimatstrategi. Den strategin måste innehålla en avvecklingsplan där kolkraftverket stängs senast 2018. Dessutom måste ej utnyttjade utsläppsrätter annulleras. Allt annat vore ett hån mot stadens invånare och de framtida möjligheterna till liv i Stockholm. Skulle staden dränkas i höjda havsnivåer så är kolkraften i Värtan en bidragande anledning.

    Ruben Brundell
    Fossil Free Stockholm / Divest Nobel / Noll Kol i Värtan

    Eva Lenke
    Divest Nobel

    Torbjörn Vennström
    Klimataktion Stockholm

    Sebastian Dawson
    Jordens Vänner Stockholm

    ”Sverige kan ha tio procent solel till 2030”

    Solelkommissionen välkomnar Energimyndighetens nya förslag till solelstrategi, men menar att utvecklingen kan gå mycket snabbare. 

    Supermiljöbloggen skrev i går om Energimyndighetens nya rapport, Förslag till strategi för ökad användning av solel (pdf),  där det uppskattas att solenergin kan komma att stå för 5–10 procent av Sveriges totala elanvändning år 2040.

    Johan Öhnell, som är ansvarig för företagsnätverket Solelkommissionen och även ordförande i Solkompaniet, säger i en skriftlig kommentar till Supermiljöbloggen:

    – Bra med mål, det är första gången som solelens del i den svenska energimixen kvantifieras. Vi på Solelkommissionen har satt målet till tio procent solel år 2030 – det är fullt möjligt. Det räcker med att vi bygger solel på en fjärdedel av befintliga lämpliga tak för att nå det.

    Enligt Johan Öhnell är Energimyndigheten rätt ute då man i rapporten gör klart att enkla och tydliga regelverk som är anpassade till olika kundgrupper är avgörande för att få fart på utbyggnaden av solel i Sverige.

    – Härligt med fokus på den viktigaste frågan, det är inte stöd utan enkla regelverk som är anpassade till kundägd elproduktion, säger Johan Öhnell. Han menar att det finns många andra bra förslag i Energimyndighetens rapport, men tillägger att han saknar förlag om att bredda skattereduktionen till andelsägd solel, samt förslag om rätten att flytta el mellan byggnader och olika förbrukningsabonnemang.

    Greenpeace stämmer den norska staten

    Idag stämde Natur og Ungdom och Greenpeace den norska staten för att de tillåter ny oljeborrning i Arktis.

    Norge har gett 13 bolag nya licenser för att borra efter olja i Barents hav i Arktis, bland annat Statoil och svenska Lundin Petroleum. Sedan 2014 har landet en grundlagsparagraf som säger att myndigheter ska värna om naturen och miljön för framtida generationer, och nu ska lagen enligt Greenpeace prövas i rätten för första gången.

    Norge var ett av de första länderna att ratificera klimatavtalet från Paris, men avtalet hann inte ens träda i kraft förrän norska staten valde att öppna för ytterligare oljeborrning. Det visar på ett monumentalt hyckleri, skriver Truls Gulowsen, chef för Greenpeace Norge i pressmeddelandet.

    ”Vi är generationen som kan stoppa olja”.

    Samtidigt startar organisationen en namninsamling för att lämna in till domstolen. I skrivande stund har över 22 000 personer skrivit på.


    I grundlagsparagrafen står det att:

    “Var och en har rätt till en miljö som säkrar hälsan och till en natur vars produktionskapacitet och mångfald är bevarad. Naturresurserna skall disponeras utifrån långsiktiga och allsidiga överväganden vilka ska skydda denna rätt också för framtida generationer. Statens myndigheter skall vidta åtgärder för att implementera dessa principer.“

    Ny rapport lyser upp vägen för svensk solenergi

    Igår presenterade Energimyndigheten sitt förslag för hur svensk solenergi ska gå från ord till handling.

    I den nya rapporten uppskattar Energimyndigheten att solenergin kan komma att stå för som mest tio procent av vår totala elanvändning år 2040. Siffran kan tyckas blygsam, men bör för bästa effekt ses i förhållande till dagens situation i vilken solenergin står för endast 0,08 procent av vår totala elanvändning. Ökningen är dock inte att uppnås utan lite hjälp på traven.

    Enligt Energimyndighetens Zinaida Kadic beror avsaknaden av en svensk solrevolution inte bara på vårt geografiska läge, utan på grund av solpanelens gamla ärkefiende – krångliga regelverk och en förödande byråkrati.

    Ett av förslagen som nu har lämnats till regeringen pekar på initiativ som underlättar för investeringar. Ett exempel är solROT-avdrag, ett skatteavdrag som, förutom att nöjt rulla runt på tungspetsen, skulle förkorta och förenkla processen för de som vill börja tillverka sin egen el.

    Energimyndighetens rapport är en del i kraftsamlingen för att uppnå de mål som satts för Sveriges fossilfria framtid.

    Axfood satsar på solceller

    En direkt konsekvens av att regeringen backat vad gäller skatten på solel.

    I dag meddelade Axfood att företaget vågar investera i solceller igen.

    – Vårt mål är att fortsätta utbyggnaden av solceller på så många tak till våra Willys och Hemköpsbutiker runt om i landet där det är praktiskt möjligt och där fastighetsägaren också tillåter att vi gör det, säger Anders Strålman, Axfoods vd och koncernchef, i ett pressmeddelande.

    I somras när regeringen införde en skatt som drabbade den som har en eller flera solcellsanläggningar på sammanlagt 255 kW kallade Åsa Domeij, hållbarhetschef på Axfood, skatten för en ”idiotskatt”. Men regeringen backade snabbt i frågan och i september sa klimatminister Isabella Lövin (MP) till Supermiljöbloggen:

    – Regeringen kan nu vara tydlig med att vi kommer att göra allt för att den här skatten ska försvinna – eller om vi inte hittar den lösningen, men det är vår ambition, så ska den ned till en absolut miniminivå.

    I regeringens budgetproposition (pdf) för nästa år står också följande skrivning att läsa:

    Solceller är en förnybar energiteknik som är gynnsam i ett klimatperspektiv och regeringen fortsätter att stimulera utbyggnaden av solceller. Regeringen ser också skyndsamt över förutsättningarna för att skattemässigt gynna solenergi, i synnerhet den el som produceras och förbrukas bakom en och samma anslutningspunkt.

    – Vi tolkar det som att regeringen tänkt om när det gäller solskatten. Därmed kan vi återuppta de planer på utbyggnad vi hade tidigare, säger Åsa Domeij, i pressmeddelandet.

     

     

    Bara naturlig försurning – hur surt är det?

    Malin Sahlin, Skog
    3-naturlig-forsurning
    Foto: Illustratör: Tobias Flygar

    Det tredje svenska miljökvalitetsmålet i SMB:s måndagsserie är Bara naturlig försurning, ett mål som skapar riktigt sura miner på SMB:s redaktion. Ännu ett mål som inte uppnås.

    De försurande effekterna av nedfall och markanvändning ska underskrida gränsen för vad mark och vatten tål. Nedfallet av försurande ämnen ska inte heller öka korrosionshastigheten i markförlagda tekniska material, vattenledningssystem, arkeologiska föremål och hällristningar.

    – riksdagens definition av miljökvalitetsmålet.

    Vad handlar målet om?

    Svaveldioxid och kväveoxider från utsläpp orsakade av människan har lett till att marker och vattendrag blivit surare och att den biologiska mångfalden minskat i drabbade områden.

    Utsläppen kommer framförallt från transport- och energisektorn. Skogsbruket har även det en betydande roll då markerna och avrinningsvattnet kan påverkas ytterligare vid uttag av biobränsle.

    Vad görs?

    Nationellt: I Sverige har kalkning använts under flera decennier för att förbättra tillstånden i framförallt sjöar och vattendrag. Det är en metod som har haft positiv effekt, men som löser problemen kortsiktigt då ny kalkning måste göras med jämna mellanrum eftersom utsläppen som leder till försurning fortsätter. Även kalken som används i stora mängder måste komma någonstans ifrån, vilket kan ge betydande påverkan på framförallt lokala områden kring kalkbrotten.

    Till skogsmark tillförs aska från skogsenergi för att balansera upp de försurade markerna. I framförallt södra Sverige används aska där de ingående näringsämnena bidrar till att minska försurningen och täcka upp för det som tagits ut vid avverkningen. Döda träd lämnas kvar vid avverkning för näringstillförsel, likaså kan grenar och toppar lämnas på försurade skogsmarker. Skogsstyrelsen tog fram en handlingsplan för askåterföring 2015.

    Biobränsle är, samtidigt som uttaget bidrar till försurning, nödvändigt för omställningen från fossila energikällor till förnybara. Utan biobränslet från skogen skulle vi troligtvis behöva använda betydligt mer fossila bränslen. Men om inte askåterföringen ökar med tiden så att uttagen balanseras kan inte bioenergin från skogen sägas vara långsiktig hållbar. Dock blir det här en delad fråga där lokala värden vägs mot globala effekter. Det som Sverige kommer att behöva arbeta mot i än högre grad i framtiden, är ett hållbart skogsbruk som i minsta möjliga mån ökar försurningen.

    Även Vattenmyndigheten har lagt fram förslag till åtgärdsprogram där Skogsstyrelsen behöver utveckla underlag och rådgivning samt även kanske nya styrmedel för att minska den försurning som sker inom skogsbruket.

    Globalt: Ny teknik och ändrat regelverk ska få utsläppen från sjöfarten att minska, både genom ändrat svavelinnehåll i bränslet och bättre teknik för rening av vad som släpps ut. Det har även kommit direktiv för utsläpp från medelstora förbränningsanläggningar som förhoppningsvis kommer leda till mindre och renare utsläpp.

    EU-kommissionens förslag till ny luftvårdspolitik har sen 2015 intensifierats. Vad resultaten blir återstår att se. Det kopplar även tätt samman med miljökvalitetsmålet Frisk Luft som SMB skrev om förra veckan.

    Uppnås målet?

    Miljökvalitetsmålet är inte uppnått och kommer inte kunna nås med befintliga och beslutade styrmedel och åtgärder – Naturvårdsverket.

    Med andra ord kommer miljökvalitetsmålet inte att kunna uppfyllas som det ser ut idag. Framförallt behövs hårdare lagar och krav på internationell nivå för att minska utsläppen från industri-, energi- och transportsektorn, då inkluderat den internationella sjöfarten.

    Statusen för många sjöar har förbättrats i Sverige, tack vare framförallt kalkning. Men kalkningen är inte ett sätt att lösa problemen långsiktigt, bara dämpa påverkan på kortare sikt. Det betyder att Sverige måste jobba ännu hårdare och verkligen gå i framkant för att drastiskt minska bakgrunden till problemet, det vill säga utsläppen av försurande ämnen på både nationell och internationell nivå.

    Det behövs dessutom tas fram ordentliga, funktionella åtgärdsprogram för återinförandet av näring till drabbade skogsmarker. Om askåterföringen, den metod som lyfts fram i miljökvalitetsmålet, verkligen ska fungera, krävs det ett ordentligt arbete inom hela skogsbruket. Det räcker inte att handlingsplaner tas fram om åtgärderna stannar i teorin och inte används konsekvent i det praktiska arbetet.


     Bakgrund:

    Miljökvalitetsmålet Bara naturlig försurning handlar om att marken och vattnet har blivit surare genom nedfall av surt regn till följd av utsläpp från energiframställning och transport. Framförallt är det svaveldioxid (H2SO4) och kväveoxider (NOx) som har bidragit till försurningen i Sverige, även om andra ämnen spelar in.

    Många sjöar, vattendrag och marker i Sverige har naturligt ett lågt pH-värde som växt- och djurliv är anpassade till. Dock påverkar människans utsläpp försurningen i den grad att pH-värdet har sjunkit till farliga nivåer. När svaveldioxid reagerar med vatten bildas svavelsyra, en syra med lågt pH-värde. Likaså kan kväveoxider reagera och bilda salpetersyra. När regnet faller ner och rinner ut i sjöar och vattendrag sjunker pH-värdet och både djur och växter får svårt att anpassa sig.

    Statusen för svenska vattendrag och sjöar har blivit betydligt bättre än tidigare tack vare direkta åtgärder och minskade utsläpp av framförallt svaveldioxid. Dock återstår fortfarande mycket jobb för att nå målet som säger att det enbart ska finnas naturlig försurning.

    Även markförsurning är ett problem, där framförallt skogsmarker är drabbade. Många skogsmarker är naturligt näringsfattiga, men påverkas vid uttag av biobränsle då de näringsämnen som är bundna i träden försvinner från ekosystemen istället för att brytas ner igen och återinföras till kretsloppet.

    Läs tidigare artiklar i SMB:s måndagsserie:

    1. Begränsad klimatpåverkan

    2. Frisk luft

    Delningsekonomin spås bli dominerande

    Göteborgsposten kallar delningsekonomin för en revolution – och finansmarknads- och konsumentministern tror att den kommer bli dominerande i framtiden. Det vore i så fall mycket goda nyheter för klimatet!

    Delningsekonomin har ökat med 30 procent från förra året. Numera är det 13 procent av Sveriges befolkning som är med och delar, hyr, hyr ut eller byter saker med varandra, enligt en årlig undersökning från Nordea. Av svenska 18-29-åringar kan nästan hälften tänka sig att hyra ut sin bostad, och många kan även tänka sig att hyra ut sin bil, skriver Svenska Dagbladet.

    Finansmarknads- och konsumentminister Per Bolund (MP) är positiv och tror starkt på delningsekonomin.

    Det här nya ekonomiska systemet tror jag kommer att bli dominerande. För det är så smidigt att gå från det självklara i att äga till att man kan få tillgång till en bil, men slippa trasslet med att ha en egen bil, betala räkningar och byta till vinterdäck, säger Per Bolund till DI Weekend enligt Breakit.

    Och det är inte bara bilar en kan dela på. Bolund berättar att han tillsammans med sina grannar har en förening där de lånar verktyg av varandra, och ett annat känt exempel på delningsekonomi är Airbnb, där privatpersoner via en hemsida kan hyra ut boende till andra.

    Trots Bolunds lovord om delningsekonomin så har regeringens strategi för hållbar konsumtion kritiserats av två forskare för att inte ta grundproblemet på tillräckligt stort allvar, nämligen att vi konsumerar för mycket.

    Den stora fördelen med delningsekonomi när det gäller klimatet är att när vi delar på bilar, verktyg, boende, kläder, prylar och annat så behöver det inte produceras lika mycket nytt. Till exempel en borrmaskin används i snitt bara 10 minuter totalt under hela dess livstid, vilket är ett stort slöseri. Det är helt klart på tiden att delningstrenden letar sig in i både våra hem och i våra verktygsbodar.

     

    Mattias Svensson: En solskenshistoria i höstmörkret

    KRÖNIKA: Så var sommaren slutligen över för den här gången och höstmörkret breder ut sig. Var det inte alldeles för få riktigt solvarma sommardagar i år också? Det kan förstås tyckas så på våra breddgrader, men globalt sett är 2016 så här långt det varmaste året sedan globala temperaturmätningarna startade år 1880. Varje månad under det första halvåret var den varmaste i historien, utom mars som var den näst varmaste.

    Allt talar för att 2016 blir det varmaste året hittills, ett rekord som också slogs 2015, och 2014. Enligt amerikanska NASA är det också allt tydligare att det är den underliggande trenden som driver uppvärmningen. Väderfenomenet El Niño, som till viss del kan förklara tidigare års toppar, har nu avtagit, men värmen stiger ändå. Lägg till rekordsnabb avsmältning av Arktis istäcke.

    För bara några år sedan hoppades många, både klimatskeptiker och andra, på en observerad temperaturplatå. Året 1998, under förra El Niño, förblev länge det varmaste i historien, även om 00-talet blev ett varmare decennium än 90-talet. Visade klimatmodellerna fel? Klarar planeten av de växande växthusgasutsläppen utan att värma planeten, försura oceanerna och smälta polarisar? Det verkar tyvärr ha varit en fåfäng förhoppning.

    Nu skvallrar tvärtom smältande isar om att vår tid håller på att rinna ut.

    Sommaren var dock inte helt utan solskenshistorier. I finanspressen blir intresset för förnybar energi alltmer påtaglig. Särskilt optimistisk är man om solenergi. El från solpaneler blir allt billigare, och ett flertal rapporter förutspår att detta blir en betydande energikälla framöver.

    Bloomberg New Energy Finance räknar exempelvis i en rapport från i juni med ett prisfall på både solpaneler och vindkraft med 60 respektive 40 procent till 2040. Större än ett väntat prisfall på kol och naturgas på omkring 30 procent. Denna billigare el kommer att kunna försörja efterfrågan från en kommande elbilsflotta, vilket har potential att minska utsläpp från både fabriker och trafik samtidigt som människor får det bättre.

    Det är en optimistisk prognos där 7,8 biljoner dollar, alltså 7 800 000 000 000 dollar, investeras i förnybar energi under de kommande 25 åren. Redan till år 2020 bedöms länder som Brasilien, Chile, Israel, Jordanien, Mexiko, Filippinerna, Ryssland, Sydafrika och Saudiarabien vara intressanta marknader för solpaneler.

    Mycket kommer enligt rapporten att avgöras av Indiens vägval. Trots små utsläpp per person är landet genom sin folkmängd världens tredje största utsläppare. Här ger Henrik Sundboms nyutkomna bok På spaning efter det nya Indien visst hopp.

    Trots att landet beskrivits som motsträvigt i klimatförhandlingarna, siktar Indien på att alla nya bilar ska vara elbilar och andelen förnybar energi hela 40 procent omkring 2030. Det finns redan rapporter om att solenergi är billigare än kol, och rickshaws med solceller på taken blir en allt vanligare syn i städerna.

    Och i Sverige har regeringen åtminstone backat om att införa skatt på större solcellsanläggningar. Det är välkommet det också.

    Mattias Svensson


     

    Supermiljöbloggens fasta krönikörer heter Johanna Grant, Mattias Svensson, Kitty Ehn och Anders Wijkman. Åsikterna är krönikörernas egna och behöver varken spegla åsikter från övriga krönikörer eller Supermiljöbloggens skribenter.

    För diskussioner är ni välkomna till Supermiljöbloggens facebooktrådar, och för rättningar och tankar kring innehållet får ni gärna kontakta krönikören eller SMB-redaktören Beatrice Rindevall.

    ← Tipsa!

    Tipsa oss

    Har du något du tror vi missat och kanske borde skriva om? Vi tar tacksamt emot alla tips du kan bidra med. Maila direkt till tips@supermiljobloggen.se eller fyll i formuläret nedan.