Stötta SMB
Du kan trycka Shift + S för att få fram sökfältet när som helst och Esc för att stänga det.
Tryck ENTER för fler resultat, då kan du även förfina din sökning.
    Stäng

    AfD växer men Linke vinner i Berlin

    Posted on by Birgitta Losman

    Trots oro för främlingsfientlighet och klimatförnekelse när AfD växer i Tyskland ger stärkt mandat till klimatengagerade Die Linke visst hopp när ytterligare två delstater gått till val i Tyskland.

    Supermiljöbloggen har tidigare beskrivit hur främlingsfientliga AfD blev största parti i delstatsvalet i Sachsen-Anhalt. Ett valresultat som inte bara har inverkan på främlingsfientlighet utan också på miljö- och klimatpolitiken, där AfD både förnekar människans påverkan på klimatet och vill riva upp tysk och europeisk klimatpolitik.

    Två till delstatsval i Tyskland

    Den här helgen var det dags för ytterligare två delstatsval i vårt betydelsefulla grannland: Mecklenburg-Vorpommern bildades 1947 som delstat i den den sovjetiska ockupationszonen, i den del av Tyskland som sedan blev Östtyskland. Vid Tysklands återförening mellan öst och väst 1990 återuppstod Mecklenburg-Vorpommern. Delstaten ligger i nordöst, men gräns mot Östersjön. Också huvudstaden Berlin, som även är en delstat har hållit val.

    Främlingsfientliga och klimatförnekande AfD växer

    Redan i opinionsundersökningarna ledde AfD stort i Mecklenburg-Vorpommern. Om det preliminära resultatet står sig kommer AfD bli största parti med 38 procent av rösterna, med SPD som näst största parti. För konservativa CDU, som leder den nationella regeringen, var valet katastrofalt. Det inverkar dock inte omedelbart på den nationella politiken. Däremot försvagas förbundskansler Friedrich Merz position internt genom det dåliga valresultatet.

    Linke vinner i Berlin med klimat på agendan

    I Berlinregionen står vänsterpartiet Die Linke som klara vinnare med 25,6 procent av rösterna. Även AfD ökar. I det federala partiets program beskriver Die Linke sin linje som”Klimagerechtigkeit und Energiewende” (klimaträttvisa och energiomställning). Die Linke vill kombinera utsläppsminskningar med omfördelning och investeringar i offentlig infrastruktur.

    I partiets valprogram för Berlin 2026 lyfts bland annat följande fram:

    • Snabb utbyggnad av kollektivtrafik och på längre sikt målet om avgiftsfri kollektivtrafik.
    • Minskad biltrafik och satsningar på gång- och cykeltrafik.
    • Energieffektivisering av byggnader för att minska energianvändning och utsläpp.
    • Utbyggnad av förnybar energi, särskilt solenergi i staden.
    • Mer grönområden och klimatanpassning för att hantera värmeböljor och extremväder.
    • Betoning på att klimatpolitiken inte ska öka levnadskostnaderna för låg- och medelinkomsttagare.

    Vad ska hända med Tysklands klimatpolitik?

    Trots stark oro när högerextrema AfD fortsätter att växa i de tyska delstaterna, inger valresultatet i Berlin visst hopp. Die Linke kommer ges chans att visa hur de vill bedriva en rättvis klimatpolitik. Dock finns oro för Tysklands klimatarbete totalt sett under de kommande åren. AfDs enorma framgångar i framförallt före detta Östtyskland både oroar och riskerar få stark inverkan på Tysklands arbete med klimatfrågorna.

    Mattias Goldmann testar elflygplan: ”Verkar omöjligt tills det är självklart”

    Posted on by Mattias Goldmann

    Är elflyg en omöjlighet och bara en dröm? Eller är det tvärtom en lovande teknik som absolut kan växa och utvecklas? SMB:s krönikör Mattias Goldmann håller på det senare och blev taggad av en provtur i ett mycket energisnålt och lättmanövrerat elflygplan över Storsjön i Jämtland. Men betonar samtidigt att eltekniken sannolikt inte kommer att göra det möjligt att flyga så ohejdat som vi gör idag.

    KRÖNIKA ”Elflyg är en fysikalisk omöjlighet”. KTH-professorn var säker på sin sak. Får folk att skratta åt det uppenbart orimliga – ju mer batterier man lastar in för att ge flyget kraft att lyfta, desto mer omöjligt blir det att få upp det från marken. Det är ett par år sen professorn tvålade till mig med all sin akademiska pondus. Hans tvärsäkerhet har förföljt mig – ända hit till Åre Östersunds flygplats.

    Och ändå flyger vi, tänker jag strax efter att vi lyft från Östersunds flygplats, ut över Storsjön. Som humlan kanske. Det ska inte gå, men det går utmärkt. Bättre än med fossilflyget. 

    Elflygplanet lyfter nästan direkt efter start

    Elflygplan behöver inte stå och varva, inte värma upp tröga motorer. Vi lyfter på några få meter, rakt upp i luften. Om kontrolltornet tillåtit så hade vi kunnat lyfta direkt från gaten. Det blåser kraftigt men de långa vingarna stabiliserar, kan vara mer flexibla än i fossilplanen eftersom de inte är fyllda med flygfotogen.  

    Efter kanske tjugo sekunder drar piloten ner på gasen. Det blir inte så tyst som jag tänkt, och lite dragigt. ”Du kan dra igen fönstret”, säger piloten. Sen blir det helt stilla, vi pratar i normal samtalston utan hörlurar. Tills kontrolltornet anropar – vi måste väja för en helikopter och lägger oss i en brant högergir. Genom sidofönstret blickar jag rakt ner i Storsjön, men piloten Uwe Nortmann är stencool. Kanske för att lugna mig går han igenom instrumenten. Det är snabbt gjort; förutom höjd och riktning är det som i en elbil.

    Northmann har flugit i många år och jag frågar vad han slipper bry sig om när han flyger på el. Uppräkningen blir lång: Fan speed, core speed, exhaust gas temperature, engine pressure ratio, revolutions per minute, manifold pressure, oil pressure and temperature, fuel temperature, fuel pressure, valve and crossfeed status – det mesta får jag som förkortningar och mycket fattar jag inte ens nu efteråt. Men ett fattar jag: Det är få saker som kan gå fel med ett elflyg.

    Drar långt mindre ström än elbilen

    Det kan inte stämma! Jag får lust att knacka på instrumentbrädan, men den är helt digital. Fast vi far fram i 130 km i timmen är förbrukningen 1,0 kWh per 10 km. Det är ju långt mindre än i en elbil. Men jo, det är förbrukningen. När vi går in för landning går den under ettan: 0,8 till 0,7.

    När jag nämner dessa data på Östersunds Klimatdag blir jag omedelbart motsagd. Det kan inte stämma. Snålare än en bil – i ett flygplan. Så jag översköljs av tvivel, dubbekollar. Siffrorna stämmer. Batteriet på 31 kWh är en tredjedel mot en normal elbil. Vikten också – bara 600 kilo. Det mesta är glasfiber. Luftmotståndet jättelågt, rullmotståndet förstås inget alls. Tunnare luft en bit upp hjälper också. Låg förbrukning betyder låga driftskostnader, kanske trettio spänn för Östersund-Trondheim mot uppemot det tiodubbla för flygfotogen.

    Detta lilla elflyg började sin resa vid Bodensjön och flög norrut över Tyskland, över Östersjön, genom Sverige som Nils Gåsapåg, till Finland och tillbaks igen och ska nu vidare till Trondheim och sen tillbaks till Tyskland. Över haven sparar man mycket tid på att flyga elektriskt jämfört med färjan, och så långt går inga elfärjor än. 

    Elektra Trainer heter planet och namnet berättar att det funkar bra för pilotutbildningar. Flygutbildarna sparar stora summor och flygskolan stör inte sin omgivning. Det funkar bra också för ambulans, läkare, spaning – men för det mesta annat behöver planet bli större. Tidigare svenska Heart Aerospace flyger på el med plats för 30 personer. Då kan massor av mindre rutter ersättas. 

    97,5 procent av svenskt flyg ohållbart idag

    Make no mistake. Hållbart flyg är inte det nya normala. I fjol stod hållbart flygbränsle för 2,43 procent av allt flygbränsle som användes i Sverige. Uttryckt på ett annat sätt: 97,5 procent var ohållbart. I år blir det marginellt bättre – behöver du flyga så köp till SAF (Sustainable Aviation Fuel, hållbart flygbränsle), men inse också att det inte på långa vägar finns nog för att motsvara hur vi flyger idag. Elflygets roll är ännu mycket, mycket mindre, och kan inte tas som intäkt för att vi kommer att kunna flyga på som förut. 

    Men hur litet elflyget än är och hur få det än finns, så visar det något viktigt: Väldigt mycket verkar vara omöjligt tills det plötsligt bevisligen går. Då är det självklart och har alltid varit det. Skrattar bäst som skrattar sist, KTH-professorn.

    Mattias Goldmann är vd för 2030-sekretariatet, föreläsare, författare och debattör. Han medverkar regelbundet med helgkrönikor på SMB.

    Så kan en ny regering minska miljöpåverkan

    Posted on by Supermiljöbloggen

    De partier som gått till val på att sänka utsläppen har fått väljarnas förtroende. Nu behöver resultatet omsättas i en handlingskraftig regering som kan återupprätta miljödepartementet och Sveriges internationella anseende i klimatfrågan, efter fyra år av stiltje och tillbakagång. Det skriver tre företrädare för tankesmedjan Cogito.

    DEBATT Miljöpartiet, Vänsterpartiet liksom Centerpartiet ökade i valet. Nu finns underlag för en regering som tar större ansvar för klimat och miljö, efter Tidös fyra förlorade år.

    Klimatpolitiska rådets granskning av Tidö-regeringens klimatpolitik är tydlig. Sverige når varken klimatmålen för 2030 eller 2040, gapet har vuxit i stället för att krympa och politiken har försämrat möjligheterna att lyckas. Rådet rekommenderar att en konkret klimathandlingsplan tas fram tidigt under denna mandatperiod, med vetenskapligt förankrade reformförslag.

    Röda linjer går att förhandla

    Det finns ingen tid att förlora. Röda linjer i regeringsfrågan går att förhandla, men det går inte att förhandla med naturen.

    1,5-gradersgränsen för den globala uppvärmningen passeras nu. Samtidigt ska EU:s klimatministrar snart fastställa unionens hållning inför klimattoppmötet i Antalya i november och Sverige riskerar att då företrädas av en regering som sitter kvar i väntan på en efterträdare. Den kan föra fram redan förankrade svenska positioner, men knappast staka ut nya.

    Samtidigt har förhandlingarna om EU:s utsläppshandel efter 2030 börjat i rådet. En utdragen regeringsbildning riskerar alltså inte att tysta Sverige, men att låsa landet vid gårdagens linjer just när morgondagens regler börjar formas.

    Det är mot den bakgrunden Centerpartiets röda linjer mot Vänsterpartiet i regeringen måste ses.

    C och V har mycket gemensamt

    Centerpartiet gick till val på en mittenregering. Utifrån att S i hög grad röstat med Tidöpartierna och att C i stort har samma ideologi nu som under alliansregeringen, så kan S+C+V+MP ses som just en mittenregering.

    Avståndet mellan Centerpartiet och Vänsterpartiet i ekonomiska frågor är förvisso stort. Inte minst när det gäller vinster i välfärden och skattereformer kommer förhandlingar och kompromisser krävas från båda sidor. Men det är inte samma sak som att alla frågor måste lösas på förhand, eller att partiernas skiljelinjer behöver hindra dem från att söka en gemensam grund där den faktiskt finns.

    Vi kan också konstatera i färska SVT Valu att avståndet mellan väljarna till C respektive V inte alls verkar vara lika stort som mellan partierna. 58 procent av Centerpartiets väljare är negativa till vinster i välfärden, och skatter är den fråga av 16 som prioriteras lägst av C-väljarna. SVT Valu visar också att C-väljarna prioriterar frågor mer likt V-väljarna än något Tidöpartis väljare.

    Klimat och miljö viktigaste frågorna

    Samtliga Tidöpartier har väljare som rankar miljö lägst av alla 16 frågor i SVT Valu. En av flera gemensamma prioriteringar bland väljarna till S, C, V och MP i samma undersökning är att de alla rankar klimat som en av de fem viktigaste frågorna. För Centerpartiets väljare är klimat den allra viktigaste frågan och för Miljöpartiets väljare är det miljön.

    Centerpartiet gick till val på nettonollutsläpp 2040 och har en rad bra förslag i sitt klimatkontrakt. Miljön är ju också i sak grunden för allt annat, så det vore på flera sätt ett bra gemensamt projekt för den nya regeringen. Här finns många reformer som brådskar och goda möjligheter till samarbete. Några exempel:

    • Återupprätta miljödepartementet som Tidöstyret lade ner. Vår tids ödesfrågor kräver ett eget departement.
    • Investera i hållbar industri och infrastruktur. Staten har en viktig roll att spela i stora teknologiska skiften. Fortsätt stötta industrins gröna omställning, elektrifieringen av transportsektorn och investera i förnybar energi och elnät.
    • Billig och bättre kollektivtrafik och satsningar på cykel och tåginfrastruktur. Inför ett Sverigekort, rusta upp järnvägen och bygg nya stambanor.
    • Skydda skog och kompensera skogsägarna. Stoppa avverkningarna av de sista natur- och kontinuitetsskogarna.
    • En skarp svensk linje för skärpt utsläppshandel i EU.
    • Styr mot en hållbar ekonomi där vi slutar slänga saker i förtid och slutar designa produkter för kort livslängd. Detta systematiska slöseri beräknas kosta motsvarande halva statsbudgeten enligt oberoende statliga forskningsinstitutet RISE.
    • Arbetstidsförkortning. Inte bara för livskvalitet och att dela på jobben, utan också för att minska utsläppen. Det var över 50 år sedan sist trots folkligt stöd och har nu blivit ännu mer aktuellt till följd av den accelererande AI-utvecklingen. Centerpartiet bör i alla fall kunna acceptera en statlig utredning om det i utbyte mot annat.

    Det finns väldigt mycket mer som det nya styret bör kunna enas kring (se exempelvis Naturskyddsföreningens lista), men det här är en god grund för det miljöarbete som behöver inledas omedelbart.

    Göran Hådén, talesperson för den gröna tankesmedjan Cogito
    Anna Clara Acevedo, analytiker för den gröna tankesmedjan Cogito
    Clara Bohman, analytiker för den gröna tankesmedjan Cogito


    Hur ett dammigt förslag kan rädda en regering i knipa

    Posted on by Fredrik Holm

    Bensinpriserna kommer att stiga, oavsett vilken regering vi får. Det kommer att ylas om sveket mot hårt arbetande svenskar. Tur då att det finns politiska förslag som är färdiga att damma av, skriver SMBs nya medarbetare Fredrik Holm i en kommentar.

    KOMMENTAR I skrivande stund, i veckan efter valet, vet vi ännu lite om nästa regering. Rösträkningen är avslutad och Kristersson har avgått men förhandlingarna för den rödgröna sidan är långt ifrån avslutade. Vi vet inget om vem som är statsminister när riksdagen öppnar den 29 september.

    Däremot vet vi att det omtalade priset vid pump kommer att stiga markant två dagar senare. Då upphör den tillfälliga sänkningen av energiskatten som regeringen Kristersson tidigare beslutat om (och finansierat med lånade medel, men det är en annan historia).

    Priset går då upp med en krona per liter bensin och 40 öre per liter diesel. Och redan den 1 december kommer nästa prishöjning, när den tillfälligt sänkningen av koldioxidskatten upphör. Det blir ett påslag med tre kronor litern för såväl bensinen som dieseln, vilket Ekot har rapporterat om. Sverige kommer då inte längre att ha Europas lägsta bränslepriser och vare sig danskar, norrmän eller finländare kommer att resa över gränsen som bränsleturister.

    Prishöjningar går inte att undvika

    Det går att föreställa sig hur det kommer att låta redan 1 oktober. Det går att föreställa sig hur den avgångna blågula regeringens företrädare kommer att yla om hur den nya rödgröna regeringen vill gör livet surt för landets alla bilister och åkerier. Det går å andra sidan också att föreställa sig den svekdebatt som en fortsatt blågul regering skulle få på halsen. Detta trots att prishöjningarna är en helt naturlig följd av Tidöregeringens tillfälliga sänkningar och inte går att göra så mycket åt.

    Det var höstens prishöjningar det. Någon gång under 2027 kommer drivmedelsbolagen att ta
    höjd för utsläppshandeln som börjar gälla 2028. Exakt vad det innebär vet ingen, men ytterligare
    runt 1,50 kr per liter är den bedömning som görs av bland annat Konjunkturinstitutet. Summerar man de
    tre prishöjningarna landar vi på ungefär fem kronor per liter. Lite surt för alla som de senaste åren
    vant sig vid något annat. Lite surt för alla som dröjt med att köpa elbil för att kalkylen varit för svag. Eller busskort eller cykel, för den delen.

    Det går att föreställa sig hur det kommer att låta då också. Hur nya (eller samma) röster kommer att yla om hur eliten i Bryssel jävlas med hårt arbetande svenskar. Hur utsläppshandeln, som är flaggskeppet i EU:s klimatpolitik, kommer att utnyttjas av dem som vill få oss att lämna unionen. Detta trots att vi varit med och fattat besluten i god demokratisk ordning. Betänk då att vi ändå inte vet något om kommande råvarupriser. Lite mer oroligheter i Hormuzsundet eller på andra ställen – var hamnar vi då? Ingen vet.

    Fem kronor mer per liter. Såklart det kommer att kännas för den som verkligen behöver sin bil mycket. Såklart alla som nu vant sig vid lägre priser kommer att reagera. Vad göra, oavsett färg på regeringen?

    Reseavdraget – förslaget som revs upp

    Tja, varför inte begrunda faktum att de allra flesta svenskar faktiskt önskar sig en klimatpolitik som är både effektiv och rättvis. Och varför inte då damma av det förslag till nytt reseavdrag som var snubblande nära att beslutas hösten 2022 men som revs upp av Tidöregeringen nästan innan den hade tillträtt. För vad innehöll förslaget? Av en händelse just fem kronor. Fast räknat per mil och inte per liter. Och lika för alla, vare sig man tar bil eller åker kollektivt. Vare sig man betalar mycket eller lite i skatt.

    Förslaget löser väl inte alla problem men det går att fila på. Belopp, regler och reslängder går att justera. Men det ligger där i byrålådan och går att sätta i sjön snabbt. Den som har låg inkomst har mest att vinna på förändringen och den som kan byta från bil till kollektivtrafik vinner ännu mer. Sålunda en förändring som en majoritet av alla svenskar skulle uppskatta, om man får tro opinionsundersökningarna.

    En intressant följd av en sådan förändring skulle vara att väldigt många av dem som idag anser sig behöva bilen kommer att upptäcka att de inte behöver den alls lika mycket längre. Så kan det gå.

    Urfolkens skogar i lika bra skick som naturskyddsområden

    Posted on by Ingela Björck
    Indiansk demonstration i Ecuador

    Ursprungsbefolkningens skogar i Ecuador har lika bra status som de skogsområden som är formellt skyddade av regeringen, visar en studie. Amazonas-delen av Ecuador är känd för att vara en av världens viktigaste hem för biologisk mångfald, och är samtidigt hem för många urfolk. Ecuador var också nyligen värd för ett stort möte för ursprungsbefolkningar, där man utropade nödläge i Amazonas.

    Amazonasområdet i Ecuador är utsatt för ett hårt tryck från företag som vill utvinna virke, starta boskapsrancher eller leta efter olja och mineraler. För att så långt möjligt skydda skogen har landet därför tre sorts skyddssystem: det finns regeringsskyddad skog, skog som skyddas av lokalsamhällen samt urbefolkningens territorier. 

    De tre systemen har alla som mål att så långt möjligt bevara skogens biologiska mångfald. Men hur effektiva de är, och om alla tre är lika effektiva, har inte tidigare varit känt. Nu har en grupp belgiska forskare använt satellitbilder av området mellan 2010 och 2021 för att bedöma skogens produktivitet och grönska samt se eventuella hyggen. Studien är publicerad i tidskriften Biological Conservation och beskrivs av webbsajten Downtoearth. 

    Bra status på skogen

    Analysen visade att avskogningen i Amazonasområdet fortsatt trots att mycket skog formellt är skyddad. Ingen strategi var tydligt bättre än de andra. Men urbefolkningens territorier, även om de saknade formella regler för naturskydd, hade lika bra status på sin skog som de andra systemen. De hade också fler delområden med positiv utveckling för vegetationens grönska. 

    Även de skogar som sköttes av lokalsamhällena hade bra resultat i vissa avseenden, bland annat när det gällde motståndskraft mot torka. De regeringsskyddade områdena i norra Ecuador var de som hade sämst utveckling på sin vegetation. Det kan enligt forskarna bero på en ökad befolkning, fler vägar och fler oljeprojekt i dessa områden. 

    ”Resultaten talar för lokalt anpassad skötsel och hävdvunna urfolksprinciper inom naturskyddet”, skriver forskarna sammanfattningsvis.

    Amazonas-forum med tusentals deltagare

    Ecuador, där urbefolkningen har en relativt stark ställning, var också platsen för ”Foro Social Panamazónico”, det Pan-amazonska sociala forumet som anordnades för 12:e gången i augusti i år. FOSPA-mötet samlade representanter för urbefolkningar, afro-latinamerikaner, miljöorganisationer och sociala rörelser från hela Amazonas och Anderna. 

    Vid mötet påpekade talare att Amazonas under perioden 2010-2020 fortsatt att förlora sin förmåga att lagra kol, enligt en artikel iNature. En annan artikel i samma tidskrift, med bland andra Johan Rockström som författare, varnar för att en kombination av ökad hetta, torka och avskogning riskerar att göra ekosystemen instabila i stora delar av hela Amazonas.

    FN-representanten Pedro Arrojo-Agudo kallade vid mötet dagens utvinning av råvaror från Amazonas för ett brott mot mänskligheten. De stora företagen skadar befolkningen genom både giftutsläpp från gruvbrytning, kemikalier från jordbruket och oljespill från oljeutvinningen, sa han enligt ett reportage på webbsajten InsideClimateNews. 

    FOSPA-mötet avslutades med att dess omkring 2.500 deltagare utropade ett nödläge i Amazonas och la fram en lång rad förslag. Bland dessa var skapandet av fler skyddade zoner där gruvbrytning och oljeutvinning är förbjudna, att organiserad brottslighet i Amazonas ska kartläggas och att naturen bör få lagliga rättigheter som skyddar den biologiska mångfalden. 

    Tiden är knapp – nu måste krismedvetenhet bli till handlingskraft

    Posted on by Supermiljöbloggen

    Vi lever idag på jordens kapital snarare än på räntan. Följderna är allvarliga och akuta – inte bara för miljön utan även för ekonomin. Det är hög tid att kavla upp ärmarna, skriver Markus Larsson, ekonomie doktor vid KTH, i en gästkrönika.

    KRÖNIKA ”Den som håller huvudet kallt och inte grips av panik inser inte vad som håller på att hända.” Orden kommer från en ledare, av signaturen Sander, i Dagens Nyheter för över 30 år sedan, men är lika aktuella i samtalet om klimatfrågan i dag.

    Omställningen till ett hållbart samhälle är brådskande, och sannolikheten för att man ska kavla upp ärmarna och ta tag i utmaningarna står i proportion till krismedvetenheten. “Vänta och se” kallar nationalekonomen John Hassler för ”en mycket riskabel klimatpolitik” i ett bidrag i den nyligen utgivna boken Klimatinfo för alla  (KTH och Fores, 2026).

    Att människan lever över sina tillgångar är väl känt. År 2026 hade vi som art förbrukat de resurser som jorden producerar under ett helt år den 30 juli. ”Overshoot day” för Sverige inträffade i år redan 4 april. För att tala ekonomspråk tär vi alltså under stora delar av året på kapitalet snarare än lever på räntan.

    World Economic Forum inser riskerna…

    Det här är inte bara ett miljöproblem. World Economic Forum listar i sin årliga ”Global Risks Report” de största hoten som världen står inför. I 2026 års rapport toppas listan på lång sikt av ”extrema väderhändelser” följt av ”förlust av biologisk mångfald och ekosystemkollaps” samt ”kritisk förändring av jordens system”. Fem av de tio allvarligaste riskerna på lång sikt är kopplade till klimat och miljö enligt World Economic Forum.

    Miljön och klimatet är viktiga frågor i egen kraft, men även för ekonomin och för minskad sårbarhet i tider av turbulens. Att samtiden präglas av flera, parallella kriser gör det alltså inte mindre viktigt att fokusera på klimatarbetet och undvika att viktiga åtgärder skjuts på framtiden. 

    Medialt får internationellt klimatarbete och förhandlingar i FN eller EU stor uppmärksamhet. Mycket av arbetet med utsläppsbegränsningar och klimatanpassning sker dock bortanför storpolitikens rampljus – lokalt i svenska kommuner, hushåll och företag. Det får inte samma mediala genomslag men är väl så viktigt.

    … liksom svenska befolkningen

    För några år sedan uppfattade en majoritet av svenskar att klimatfrågor var viktigare än andra samhällsfrågor. I den senaste SOM-undersökningen är andelen knappt hälften (46%). Det är fortsatt en betydande del av befolkningen och tillsammans med gruppen som ser klimatfrågor som lika viktiga som andra samhällsfrågor är andelen en betryggande majoritet av svenskarna (89%). 

    Tiden är knapp i klimatfrågan. Utsläppen av växthusgaser är fortsatt höga och minskningstakten för låg. För att sluta de ekonomiska kretsloppen och uppnå en grön ekonomi behöver omställningen vara global. Vi behöver, för att tala med Johan Rockström, en ”global transformation” och en debatt som är saklig och bygger på fakta.

    ”Bättre göra för mycket än för lite”

    Krismedvetenheten finns där, men den måste kanaliseras till handlingskraft bland såväl konsumenter, organisationer och företag som politiska och ekonomiska ledare för att transformationen ska bli verklighet. “En ambitiös klimatpolitik är robust”, skriver Hassler.

    Det kan översättas till att det är bättre att göra för mycket än för lite. Det är dags att kavla upp ärmarna på internationell, nationell och lokal nivå. 

    Markus Larsson är ekonomie doktor, KTH Kungliga Tekniska Högskolan, och redaktör för Klimatinfo för alla (KTH och Fores, 2026)

    Klimatet var ingen stor fråga i valet – men kan bli det efteråt

    Posted on by Jan Lindsten

    Riksdagsvalet hölls i söndags. Men ännu är faktiskt inte rösträkningen klar. Det KAN bli fyra år till för de fyra Tidöpartierna om ett par mandat flyttar över blockgränsen. Eller så står sig prognosen om ett knappt rödgrönt övertag. Men oavsett utgång: 2026 års val var inget val där tidens ödesfråga, klimatet, spelade någon framträdande roll alls, skriver Jan Lindsten i en ledarartikel om valet.

    LEDARE: Många hjärtan värmdes, med rätta, i de stora klimatmanifestationerna som anordnades i en lång rad svenska kommuner kort innan riksdagsvalet. Bara i rikets två största städer samlades i storleksordningen 65 000 personer under den gemensamma och enda officiella parollen ”Enade för klimatet”.

    Det var en viktig händelse för många av de som känt sig frustrerade och kanske ensamma med sin klimatoro.

    Många tusen personer vädjade till politiken att låta klimat- och miljöfrågan steppa upp i valrörelsens sista skälvande dagar. En vädjan som ackompanjerades av ännu en skräckrapport om Jordens snabbt stegrade temperatur. I den europeiska vädertjänsten Copernicus text läser vi att den globala medeltemperaturen i augusti stigit till + 1,65 grader över den förindustriella nivån. På kontinenten (och i Storbritannien) brann det hejdlöst. De stolta europeiska floderna blev rännilar på sina håll, och – framförallt – tiotusentals människor DOG i de grymma värmeböljorna.

    Besvikelse över mediebevakningen

    Man kunde notera besvikelsen efteråt i kommentarerna från folk som deltog i manifestationerna. Medierna speglade dessa uselt, tyckte många (vilket stämde bara delvis – det gjordes stora reportage och inslag i vissa tidningar och radion och TV:n).

    Men kunde man då möjligen förnimma något förändrat tonläge från politiskt håll efter detta kraftfulla folkliga ställningstagande? Nej, det går inte att påstå det. Från respektive parti lät det ungefär som innan.

    ”Den här demonstrationen visar att det finns en tyst majoritet för kraftfull klimatpolitik”, sa Åsa Westlund i en intervju efter marschen i Stockholm. Hon är S-talesperson i klimatfrågor och en av de välkända politiker som deltog i marschen.

    Ändå orkade hon inte vare sig förorda eller erkänna att det både behövs och kommer att bli skattehöjningar på såväl bensin som diesel inom kort. Detta faktum – att de konstlat låga svenska bränslepriserna kommer att öka när EU:s skatteundantag för Sverige går ut och utsläppshandeln för fossilbränslen träder i kraft – hör till det allra mest förtigna i denna valrörelse.

    Straffade sig MP:s klarspråk vid valurnan?

    Strängt taget är det bara Miljöpartiets språkrör som i en valintervju sa rakt ut hur det ligger till. Kanske kan detta vara en förklaring till att partiet trots allt noterade en relativt begränsad framgång vid valurnorna, jämfört med vad många nog trots allt förväntade sig.

    Ja, en stor majoritet av väljarna ÄR oroade över klimatet. Men det kan vara så att de konkreta krav som omställningen ställer på oss alla fortfarande ter sig mer oroande än klimatet självt, när det börjar bli allvar.

    Det återstår att se om de politiker och partier som hållit tand för tunga drabbas av en gigantisk svekdebatt eller ej.

    Många sitter nog och grubblar på varför det var enbart två partier som gick back – de två största, Sverigedemokraterna och Socialdemokraterna – medan alla andra noterade plus i lite olika grad.

    En rolig och kanske även träffande kommentar kommer från Svenska Dagbladets ledarskribent Mattias Svensson. Han spekulerar över om det kan ha varit de båda mest nostalgiska partierna som förlorade.

    Socialdemokraterna ville göra Sverige mer som Sverige, medan Sverigedemokraternas valaffischer deklarerade: Vi gör Sverige till Sverige igen – Väljarna ansåg uppenbarligen att de redan levde i Sverige och sökte andra alternativ, skriver han.

    Det behöver inte vara rätt avläst – men Svenssons resonemang känns väsentligt mer sannolikt än att det bristande intresset för miljö- och klimatfrågorna skulle kunna vara en förklaring till dessa partiers samtidiga nedgång.

    Regeringspartierna låter alltmer lika SD

    Inte tappar väl SD några röster av klimatskäl, medan de andra borgerliga partierna går framåt trots att de inte heller bryr sig ett dugg om klimatet? Moderaterna låter ju i sin klimatretorik allt mer som SD, de tidigare mer klimatprogressiva Liberalerna talar nu öppet om att Sveriges roll inte är så viktig, och Kristdemokraterna vill avskaffa de svenska klimatmålen helt.

    Nej, klimatet hade helt enkelt en undanskymd plats på dagordningen i årets valrörelse. Och även vid valurnorna, tvingas man konstatera. Och under tiden blir Jorden allt varmare, allt snabbare. Och det är fyra år till nästa val. Det är lång ifrån osannolikt att Sverige drabbas av väsentligt hårdare klimatrelaterade händelser i närtid – som verkligen ökar det folkliga trycket på politikerna att agera, snabbt och effektivt.

    ”Väldigt mycket av den politik som ska föras avgörs efter valdagen”

    Posted on by Birgitta Losman

    Förvånansvärt mycket av den politik som ska föras avgörs efter valdagen. Men ofta ges inte kunskapen om förhandling och styrning under mandatperioderna tillräckligt stort utrymme, varken i utbildningssystemet eller i media. Det skriver SMB:s medarbetare Birgitta Losman, som själv har en bakgrund som förtroendevald förhandlare, både nationellt och regionalt.

    KOMMENTAR: ”Tänk om väljarna visste hur mycket som avgörs efter valdagen” sa min tidigare mentor en gång till mig under ett av många utbildningspass inför att jag skulle förhandla. Det ligger mycket i den kommentaren. Utan att göra anspråk på att få med alla aspekter vill jag därför bidra med några centrala komponenter i samverkan mellan valdagarna.

    Vad ska genomföras under mandatperioden?

    Vilken politik är det som ska genomföras under mandatperioden? Det förekommer politiska styren som inte har någon skriftlig överenskommelse, men det är inte att rekommendera. Både för att säkerställa effekt och för att undvika missförstånd. En luddig skriftlig överenskommelse ger utrymme för yviga tolkningar. Mer precisa överenskommelser kan öka träffsäkerheten. Att exempelvis skriva ”vi ska beakta hållbarhet vid infrastruktursatsningar” ger mer utrymme för tolkningar än ”vi ska öka ekonomiska satsningarna på kollektivtrafikkörfält och mittseparering av olycksdrabbade vägar”. Att skriva ”vi ska främja klimatarbetet” har inte samma styrande effekt som ”utsläppen från x, y, z ska minska från 2020-årsnivåer till noll är 2030”.

    I valrörelsen och även nu talas mycket om ”röda linjer”. En väl förberedd partigrupp har noga tänkt igenom före valet vad som är viktigt, vad som är förhandlingsbart och inte och jag vågar påstå att alla partier har röda linjer, men ofta väljer att inte säga dem utåt. Att undvika mediala låsningar och över huvudtaget undvika att förhandla i media är ofta en väsentlig ingrediens i starten på framgångsrika politiska samarbeten.

    En särskild varning gäller för att låta sakfrågor ligga utanför samarbeten. Det förekommer att det blir nödvändigt men är ofta ett sätt för största partiet att helt få igenom sina förslag. I dagspolitiken innebär det vanligtvis att Socialdemokraterna och Moderaterna gör upp, detta då de i många frågor – tvärt emot vad många väljare tror – har relativt likartad politik.

    Hur samarbetet ska gå till

    Hur samarbetet ska ske hör definitivt till de underskattade frågorna i politiskt samarbete. Det kan handla om den dagliga driften i regering, nämnder eller styrelser. Hur jobbar vi tillsammans? Och hur löser vi ut problem och låsningar när de uppkommer samt förebygger dem? Kommun och regionnivån är ofta skickliga på att hitta former för detta. Det beror inte nödvändigtvis på att den politiska nivån är lättare att hantera, utan på att partierna och deras företrädare är skickliga och villiga i att hitta lösningar.

    Hur partier samarbetar avgör också mycket av arbetsmiljön för de förtroendevalda och har även inverkan på hur förvaltningen upplever styret. Exempelvis är sena och upprepade nattliga förhandlingar något som är svårförenligt med att ha förtroendevalda som behöver hämta på förskola eller som är ensamstående. Svajigt politiskt styre påverkar förvaltningens tjänstemän negativt och kan ge både stress och övertid.

    När det gäller politiska förhandlingar har exempelvis Socialdemokraterna ofta varit kända för långa och sena förhandlingar, men sådant kan självklart förändras, precis som allt annat. Ibland stämmer heller inte mediabilden av hur partier är att samarbeta med. När jag tidigare reflekterat över Miljöpartiets roll har de gröna partigrupperna tvärt emot mediebilden ofta haft en medlande roll i förhandlingar, exempelvis i vårdsvalsfrågor mellan vänster och höger.

    På samma sätt har i media ofta utmålade hårda moderater, ibland med kraft tagit tag i både jämställdhetsfrågor och säkerställt kollektivtrafikbudget via skattehöjning. Hur samarbete sker är viktigt, och det politiska samtalet börjar långt innan valdagen om kommande möjliga konstellationer. Tillit går snabbt att rasera och tar tid att bygga upp. Det är i samband med de konkreta förhandlingarna starkt att rekommendera att teckna ner principerna för hur-frågorna, inklusive mediastrategier för samarbetet.

    De politiska posterna

    En tredje central komponent är de politiska uppdragen – posterna. Var ska de olika parterna arbeta? Ett väl utfört hur-arbete gör att var-frågan underlättas. Då blir inte en post bara ett partis personliga uppgift, utan ett lagarbete – även om ordförande eller minister tillhör ett visst parti. Var-frågan om uppdrag har också en stark koppling till lämpliga – eller olämpliga – personer i partierna. Det här kan vara känsligt men kan ha avgörande betydelse för hur ett samarbete och styrningen mellan politik och förvaltning kommer att fungera de kommande fyra åren.

    Det är inte ovanligt att andra partier har starka uppfattningar om var deras samarbetspartier borde vara ordförande eller minister. Här gäller det att se upp – var är det egentligen möjligt att göra mest politiskt avtryck. I Västra Götaland var Miljöpartiet exempelvis noga med att uppmuntra andra partier att ta miljöportföljen medan näringsliv och infrastruktur i kraft av effekt för hållbarhet och grön omställning var prioritet. När väl posterna var fördelade blir det i bästa fall såklart ändå ett lagarbete kring frågorna i nämnder och styrelser.

    Främja ett demokratiskt samtal

    Med denna snabbkurs i ingredienser för politiskt samarbete önskar jag partierna lycka till. Som väljare förväntar jag mig konstruktiva samarbeten för en hållbar värld. Och att ni tillsammans pratar om vad ni menar med det och vilken politik ni avser att genomföra tillsammans. Media kan hjälpa till att genom saklig konstruktiv granskning genomföra en bevakning som främjar ett gott demokratiskt samtal.

    När jag själv tänker tillbaka på förhandlingar regionalt, lokalt, nationellt finns det mycket som varit konstruktivt. Och är det något jag ångrar är att jag vid något tillfälle i ”stridens hetta” drog upp en röd linje mot ett konkurrerande parti. Den skadan tog lång tid att reparera och sedan dess undviker jag röda linjer. Både privat och i yrkeslivet. Låt oss hoppas att de nationella partiledningarna gör detsamma. Sverige har tillsammans med andra stater i FN skrivit under på att arbeta för agenda 2030 – världens agenda för hållbar utveckling. Det är fyra år kvar tills målen ska vara uppfyllda och de senaste åren har Sverige backat på de flesta områdena och dessutom tystnat som röst för hållbar utveckling i världen. Det är något att bita i för den kommande regeringen.

    Tidöregeringen förlorar makten enligt Svt:s valundersökning – men mycket är osäkert

    Posted on by Jan Lindsten

    Maktskifte. Ett första riktigt kraftigt väljartapp för Sverigedemokraterna. Liberalerna kvar i riksdagen. Se där de tre största utropstecknen i Svt:s stora valundersökning som presenterades minuterna efter att vallokalerna stängts under söndagkvällen. Men osäkerheten tilltog snabbt.

    Den så kallade Valun bygger på en utfrågning av väljare som just röstat och har genom åren ofta gett en god bild vartåt valet lutar – dock inte alltid. I årets mätning utfrågades över 13 000 personer.

    Men osäkerheten är stor i väntan på de första mer säkra prognoserna från själva rösträkningen senare under kvällen. Det jublades dock mycket högljutt på Liberalernas valvaka när Valu-siffrorna syntes: partier blir kvar i riksdagen med viss råge till fyraprocentsspärren – efter att ha varit dödsdömda en stor del av mandatperioden.

    Åt andra hållet var det av lättförståeliga skäl hos Sverigedemokraterna som tappar positionen som landets näst största parti.

    Valun ger följande siffror för partierna, med 2022 års valresultat inom parentes:

    Socialdemokraterna: 28,4 procent (-1,9)

    Moderaterna: 18,1 (-1,0)

    Sverigedemokraterna: 17,2 (-3,3)

    Vänsterpartiet: 8,0 (+1,3)

    Centerpartiet: 7,5 (+0,8)

    Miljöpartiet: 7,4 (+2,3)

    Kristdemokraterna: 6,1 (+0,8)

    Liberalerna: 5,4 (+0,8)

    Övriga: 1,9

    Med Valuns siffror som grund skulle de fyra Tidö-partierna förlora sin knappa majoritet till oppositionens S, V, MP och C. Men steget till en färdig regering med dessa partier är långt och osäkert. Statsminister Ulf Kristersson ville inte alls förklara sig besegrad under inledningen av kvällen.

    I Svt:s egen valprognos cirka klockan 21.45 med cirka 10 procent av distrikten räknade hade Valuns siffror krympt för oppositionen, som skulle vinna med ett enda mandats övervikt. Den siffran håller i sig ännu vid 23-tiden med ännu ett antal tusen valdistrikt räknade.

    Varför Valun pekade ut en såpass tydlig ledning för de rödgröna med flera procent och försprånget minskade så kraftigt vid rösträkningen till några tiondels procent fanns inget tydligt svar på.

    Statsvetaren Jonas Hinnfors vid Göteborgs universitet säger i en kommentar under kvällen till G-P att undersökningen brukar vara tillförlitlig. Det skulle vara en härdsmälta i arbetet med Valun om den skulle visa fel när mätningarna gav ett försprång för oppositionen på 4,5 procent, framhåller han.

    Filip Johnsson: ”Årets valdebatt har slagit något slags rekord i valfläsk”

    Posted on by Filip Johnsson

    Det krävs en tydlig berättelse om Sverige i den gröna omställningen för att skapa acceptans för en fortsatt skärpning av klimatpolitiken. En berättelse som innefattar ekonomi, säkerhet och konkurrenskraft. Det skriver SMB:s helgkrönikör Filip Johnsson, som längtar efter politiska diskussioner om de långsiktiga vägvalen istället för kortsiktigt valfläskande.

    KRÖNIKA Jag skriver detta på valdagen. Jag är långt ifrån den förste att konstatera att valdebatten har präglats av valfläsk. Även om det också i tidigare val riktats kritik mot partierna för att de bara pratat plånboksfrågor så tycker jag det har slagits något slags rekord i detta i årets valdebatt. Upp till 5 000 kronor mer per månad för en arbetande tvåbarnsfamilj (M), mer pengar i plånboken för folk med vanliga inkomster (S), lägre drivmedelsskatter (SD), skattesänkningar för låg- och medelinkomsttagare (C), lägre skatt för pensionärer (KD), sänkt skatt på arbete (L), höjt barnbidrag (V) och sänkta energikostnader för hushållen (MP).

    Mycket av debatten har alltså handlat om ekonomisk kompensation till hårt arbetande människor, särskilt barnfamiljer. Politikerna bjuder över varandra i en reaktiv politik där allt fler problem ska mötas med ekonomiska lättnader. Prishöjningar som historiskt sett är relativt måttliga beskrivs som kriser som kräver omedelbar kompensation.

    Populismen hindrar debatten om långsiktiga val

    Men hur rustat blir samhället när den verkliga krisen kommer?

    Var finns idéerna om hur Sverige ska utvecklas på längre sikt? Var finns visionen om var vi vill vara om 25 år? 

    När det gäller energi, transporter, industri och klimat är det svårt att förstå varför debatten så sällan utgår från Sveriges unika möjligheter. Vi har mycket goda förutsättningar för förnybar energiförsörjning och ett elsystem som redan i det närmaste är fossilfritt genom vattenkraft, kärnkraft och vindkraft. Det borde, som det heter, vara smashläge för både transportsektorn och industrin att bli ledande i elektrifieringen bort från fossilberoendet.

    I stället tycks den tilltagande populismen göra det allt svårare att diskutera de långsiktiga vägvalen. Kortsiktiga och enkla svar på komplexa problem dominerar. Förmågan att formulera ett strategiskt ramverk för Sveriges framtid framstår som begränsad.

    SMB:s helgkrönikör, professor Filip Johnsson.

    Samtidigt fördjupas de geopolitiska spänningarna, säkerhetsläget försämras och internationella konflikter intensifieras. I detta läge tappar den gröna omställningen tempo. Både i Sverige och i övriga Europa har flera stora projekt för fossilfri produktion skjutits upp eller omprövats, trots att de tidigare beskrivits som avgörande för framtida konkurrenskraft och försörjningstrygghet.

    EU håller i stort sett kursen – och måste fortsätta med det

    Omställningen kräver dock något som dagens debatt ofta saknar: långsiktighet och en tydlig riktning. Inte minst gäller det klimatpolitiken. En successivt skärpt prissättning av koldioxidutsläpp är avgörande för att marknadskrafterna ska styra investeringar mot utsläppssnåla lösningar. Om kursen hålls över tid kan den också bidra till att ekonomisk utveckling i mindre grad kopplas till ökad materiell konsumtion.

    Det finns trots allt ljuspunkter. På EU-nivå har klimatpolitiken i huvudsak fortsatt att skärpas, bland annat genom reformer av utsläppshandelssystemet som syftar till att skapa långsiktiga och förutsägbara incitament för utsläppsminskningar. För Sverige borde den centrala frågan vara om vi vill ligga i linje med dessa ambitioner eller gå före. Med tanke på våra goda strukturella förutsättningar borde en hög ambitionsnivå vara ett strategiskt vägval.

    Men även EU:s klimatpolitik utsätts nu för ett växande tryck. När kostnaden för utsläpp stiger kommer sannolikt fler aktörer att kräva undantag, lättnader och försvagningar – utöver det förslag som nu ligger på bordet som i sig innebär en försvagning, om än måttlig. Kommer svensk politik då fortsatt orka stå upp för EUs klimatpolitik?

    För att skapa acceptans för en fortsatt skärpning av klimatpolitiken behövs därför en tydlig berättelse om Sveriges roll i den gröna omställningen. Den berättelsen måste förena klimat- och energipolitik med ekonomi, säkerhet och konkurrenskraft. Ett minskat fossilberoende handlar inte bara om utsläpp, utan också om stärkt ekonomiskt och geopolitiskt oberoende.

    Journalistiken behöver pressa politikerna på svar

    Ekonomin kommer självklart alltid att vara en viktig del av framtida valrörelser och politiska debatter. Men det vore önskvärt med större fokus på hur Sverige långsiktigt kan ta tillvara sina komparativa fördelar, snarare än på kortsiktig kompensation, förenklade motsättningar mellan enskilda tekniker eller andra symbolfrågor.

    Därför har också klimatjournalistiken ett viktigt uppdrag. Att lyfta blicken bortom nästa kvartal och nästa budget. Att pressa politiken att formulera en trovärdig vision för hur Sverige kan bidra till en framtid där vår planet förblir beboelig.

    Inte bara för dagens hårt arbetande människor, utan också för deras barn.

    Filip Johnsson är professor i energisystem på Chalmers Tekniska Högskola och ledamot i Klimatpolitiska rådet. Han medverkar regelbundet med helgkrönikor på SMB.

    Två förlorade år till för klimat och miljö med regeringen Tidö, visar SMB:s granskning

    Posted on by Jan Lindsten

    Regeringen har tillsammans med samarbetspartnern SD under sina fyra år dekonstruerat stora delar av traditionell svensk miljöpolitik och gått baklänges i klimatarbetet. Den slutsatsen kan dras av SMB:s stora granskning, som nu avslutas med en genomgång av mandatperiodens andra hälft.

    Det är, så när som på en månad, fyra år sedan Ulf Kristerssons Tidöregering tillträdde i oktober 2022. Blir det ännu fyra år vid makten för M, KD, L och SD? Det vet vi tidigast nu på söndag kväll. Det verkar, som så ofta i svensk politik, bli ett mycket jämnt val.

    Artikeln visar hur de som haft makten i Sverige använt sitt maktinnehav. Inte vad dessa partier, och oppositionen säger att de vill göra under nästa mandatperiod om de ges möjlighet. Längst ned i artikeln finns länkar till olika valkompasser med särskilt fokus på miljö och klimat för att underlätta för läsarna att orientera sig om vad partierna vill göra.

    För klimatet och miljön var Tidöregeringens politik under dess första två år i huvudsak mycket negativ. Detta konstaterade SMB i en stor genomgång av fattade beslut, utredningsförslag, direktiv och nyheter med direkt bäring på den förda politiken, som vi publicerade i oktober 2024.

    Hur blev då politiken under den sista hälften av mandatperioden? Tyvärr visar en ny granskning enligt samma upplägg att Tidöregeringen fortsatt luckra upp och försvaga såväl klimat- som miljöpolitiken, med en och annan mindre ljusglimt. Uppräkningen här nedan gör inte anspråk på att vara fullkomlig, men ger en tillräckligt tydlig bild av regeringens oftast mycket svala intresse för spörsmålen:

    Oktober 2024:

    • EU-kommissionen beslutar att godkänna den tidigare ifrågasatta svenska skattebefrielsen av biogas, ett ur klimatperspektiv positivt ställningstagande som regeringen tryckt på för att få igenom.
    • I enlighet med direktiven föreslår regeringens skogsutredare Göran Örlander att tillståndsplikten för att få avverka i de fjällnära skogarna tas bort och ersätts av anmälningsplikt. Tidsgränsen på sex veckor mellan anmälan och tillåtlig avverkning föreslås bli minskad till tio dagar, vilket försämrar möjligheten att hinna undersöka förekomsten av naturvärden.

    November:

    • Miljöjuristerna och Naturskyddsföreningen anmäler regeringen till EU-kommissionen för granskning. Regeringen klarar inte flera miljö- och klimatkrav, bland annat kollagring i mark och koldioxidutsläpp, betonar organisationerna. Något regeringen tidigare under året medgett själv i en rapport till kommissionen om läget.

    December:

    • Statliga Vattenfalls planerade anläggning för att skilja av och lagra biogen koldioxid, så kallad Bio-CCS vid värmeverket i Jordbro stoppas. Regeringen har satsat stort för att få igång sådana, av många starkt ifrågasatta, lagringsprojekt men Vattenfall konstaterar att det saknas både ekonomiska och marknadsmässiga förutsättningar.
    • Regeringen låter den statliga offentliga utredningen Fossilfritt Sverige, med uppdrag från 2015 för att stötta omställningen till förnybara bränslen, vara kvar. Förordnandet skulle gått ut 31 december men förlängs istället två år.

    Januari 2025:

    • En mödosamt framförhandlad kompromiss mellan M, L, C och S i miljömålsberedningen om visst ökat skydd av naturskogar faller oväntat under slutmötet. Moderaterna och Liberalerna hoppar av överenskommelsen. Enligt S-ledamoten i beredningen uppnås därmed varken EU:s krav på kollagring eller skydd av biologisk mångfald.

    Februari:

    • Regeringen beslutar att det så kallade referensvärdet för vargstammen ska sänkas från 300 till 170 vargar. Referensvärdet anger hur många individer som krävs för ”gynnsam bevarandestatus.” Regeringens påstående om att man har forskningsstöd för siffran dementeras eftertryckligt av inblandade forskare som säger att det är en grov vantolkning av de studier som gjorts.
    • FN-sändebudet Michel Forst begär ett möte med regeringen för att ta upp den hårdnande behandlingen av klimataktivister. Framförallt gäller hans kritik hanteringen av en kvinna som blev av med sitt arbete på Energimyndigheten för sina aktiviteter i det fridsamma nätverket Rebellmammorna, och där civilförsvarsministern engagerade sig personligen för ett ingripande mot henne.

    Mars:

    • Det ekonomiska samarbetsorganet OECD totalsågar det mesta av regeringens miljö- och klimatpolitik. Allt från det i all hast skrotade förslaget till nya reseavdragsbestämmelser till skogspolitiken och skattesänkningar på fossila drivmedel kritiseras och 28 rekommendationer på förändringar läggs fram i rapporten.
    • Såväl klimatet som folkhälsan underordnas betydelsen av ökad svensk livsmedelsexport i regeringens nya livsmedelsstrategi. Frågan om köttets klimatpåverkan och negativa följder för folkhälsan vid för hög konsumtion spelas ned helt, vilket kritiseras av både livsmedels- och klimatforskare.

    April:

    • Regeringens av många starkt kritiserade förslag till slopad betesrätt för korna föll oväntat i riksdagen. En socialdemokratisk reservation från jordbruksutskottet fick stöd inte bara av den rödgröna oppositionen, utan även av Sverigedemokraterna.
    • Regeringens vårproposition bekräftar neddragningen av klimat- miljö- och naturanslaget med drygt fyra miljarder kronor under året. Det omfattar sänkta anslag för klimatinvesteringar, avvecklad klimatbonus för personbilar och mindre pengar till skydd av värdefull natur och insatser i hav och vattenmiljöer.

    Juni:

    • Regeringens skogsutredare presenterar i slutbetänkandet en lång rad mycket kontroversiella förslag. Naturreservat ska bli lättare att upphäva, främmande (invasiva) trädarter enklare att introducera och skogsgödsling stimuleras. Häckande skogsfåglars skydd ska minskas och hänsynen till rödlistade arter försämras. Det 20 år gamla miljömålet ”levande skogar” ska överges. Klimatnyttan av skogsbruket ska istället för FN:s protokoll få en ny definition som tagits fram av skogsindustrin, och som enligt klimatprofessor Markku Rummukainen överdriver nyttan.

    Juli:

    • En rad nya lagar, flera negativa för klimat och miljö, började gälla den 1 juli. Bland annat avvecklas flygskatten, något som går tvärs emot utvecklingen i flera andra EU-länder. Vidare sänktes bensin- och dieselskatten ytterligare och solcellsbidraget drogs ned från 20 till 15 procent.
    • Larm kommer från flera håll, bland annat Svenska Turistföreningen, om snabbt förfall i naturreservat och nationalparker som en följd av regeringens kraftiga nedskärningar. Rapporter om tilltagande nedskräpning, trasiga toaletter, vindskydd och raststugor fick riksdagsledamöter att begära interpellationssvar från miljöminister Romina Pourmokthari (L) om hur hon ser på situationen.

    Augusti:

    • Regeringen lägger fram sin proposition om att tillåta brytning av uran igen i Sverige från 1 januari 2026. I förslaget ingår också att det inte ska finnas någon kommunal vetorätt mot brytning (Efter mycket skarpa protester tillsattes senare en utredning om huruvida veto mot den mycket miljöstörande alunskifferbrytningen ska tillåtas, red:s anmärkning).

    September:

    • Regeringen satsar 85 miljoner kronor för att under 2026 inleda saneringsarbeten runtom i landet mot evighetskemikalierna PFAS. Men nästan samtidigt godkänner regeringen dräneringsarbeten av den starkt PFAS-förorenade marken vid Karlsborgs flygplats. Dessutom ges försvarsmakten tillstånd att lägga upp 89 000 ton förorenade jordmassor och asfalt i en kilometerlång vall strax intill dricksvattentäkten Vättern.

    Oktober:

    • Regeringen får kritik för att visa upp en alltför glättig och verklighetsfrämmande bild av sina klimatåtgärder. Enligt Riksrevisionen ges väljarna felaktig information om läget. Naturvårdsverket får också kritik, men pekar på att man fått i uppgift av regeringen att enbart presentera ett istället för flera tänkbara scenarier över utvecklingen av klimatutsläppen.
    • De svenska och finska statsministrarna har i ett gemensamt brev till EU-kommissionen begärt lättnader i klimatkraven på skogen. De är rädda för att avverkningsvolymen måste begränsas för att höja inlagringen av kol i skogsmark.

    November:

    • Frankrike sände sin president Macron och Tyskland och Storbritannien sina premiärministrar Mertz och Starmer till det viktiga förmötet inför COP 30 i Brasilien (FN:s klimattoppmöte). Sveriges statsminister Ulf Kristersson reste för sin del till Tallin, där marknadsliberala tankesmedjan Timbro höll konferens om Europas banksystem.

    December:

    • Den under året framlagda skogsutredningen noterar en närmast unikt omfattande sågning från de allra flesta remissinstanserna förutom Lantbrukarnas LRF och Skogsindustrierna. Svenska Världsnaturfonden skriver att man ”inte kan annat än att förkasta utredningen i sin helhet” och anser att inget av dagens problem löses och att förslagen bryter mot de flesta av EU:s skyddsdirektiv.
    • Trafikverkets förslag till nationell 12-årsplan för infrastrukturen lyckas inte bidra till att uppnå klimatmålen, men inte heller till nollvisionen för trafiken, eller till att hejda underhållseftersläpningen för järnvägen, med mera. Detta trots 1 200 miljarder kronor i potten, skriver 2030-sekretariatet i ett remissvar. Orsaken ligger dock i regeringens beställning, anser man.

    Januari 2026:

    • I en analys försöker affärsnyhetsbyrån Bloomberg förstå Sveriges kovändning inom miljö- och klimatpolitiken. Bloomberg konstaterar att ett land som redan kommit långt i omställningen och framstod som ett föredöme av svårförståeliga skäl började föra politik i rakt motsatt riktning. Fossila utsläpp ökade med sju procent och investerare i grön teknik börjar tveka när de möter svalt intresse, eller rent av skepsis, från politiskt håll, konstateras i analysen.

    Februari:

    • I ett plötsligt och oväntat uttalande flaggar klimatminister Romina Pourmokthari (L) för att det svenska klimatmålet för transportsektorn, 70 procent lägre utsläpp 2030 (från nivån 2010) ska skrotas. Utspelet är extra svårförståeligt då samma minister några månader tidigare tvärtom sa att målet ligger benhårt fast, och läxade upp medier som antytt motsatsen.

    Mars:

    • I en lagrådsremiss lämnar regeringen bara in begränsade delar av förslagen i den stora skogsutredningen. Det handlar nu främst om att minska anmälningstiden från sex till tre veckor inför avverkning. Ett förslag som hade haft förutsättningar att minska polariseringen – en skogsmarksersättning till de skogsägare som får avverkningsförbud – tas inte med. Skogsägare får alltså därmed, som hittills, inte någon ersättning vid avverkningsförbund, vilket flera oppositionspartier krävt.
    • Regeringens tvärvetenskapliga expertorgan Klimatpolitiska rådet konstaterar i sin utvärderingsrapport att regeringens politik måste ändras för att klara klimatmålen. Rådet pekar med statistik och branschenkäter exempelvis på att regeringen försvårat etableringen av ny fossilfri elproduktion (utöver kärnkraft som kräver mer tid). Energiminister Ebba Bush (KD) anser att rådet därmed uttrycker politiska åsikter som helt går att bortse från.

    Maj:

    • I ett särskilt krispaket för att kompensera för Irankrigets följder läggs miljarder kronor i kraftigt sänkta bensin- och dieselskatter, utöver vårpropositionens skattesänkningar. Totalt satsas 17,5 miljarder kronor med lånade pengar på framförallt fossilbränslen, men även på en mindre höjning av elbilspremien och ett elstöd till hushållen.
    • När regeringens styrmedelsutredning ska presenteras, ställs presskonferensen in och utredaren själv får passa över dokumenten i korridoren till vikarierande klimatminister Johan Britz (L). Styrmedelsutredningen, som länge sades vara svaret på hur regeringen ska klara EU:s och egna klimatmål, avfärdades unikt nog av sina beställare, inklusive ansvarige ministern – innan den ens hann presenteras.
    • Regeringen kommer med ännu en kompensation för dyrare reskostnader. Den här gången handlar det dock om ett statsbidrag till alla regionala kollektivtrafikbolag som sänker priset på månadskorten med hälften under ett halvårs tid.

    Juni:

    • Allt fler regeringsföreträdare börjar tala om Sverige som EU:s lägsta nettoutsläppare av koldioxid. Och antyda, eller säga rakt ut, att eftersom skogens kolupptag är större än de fossila utsläppen, är Sverige i stort sett redan i hamn i klimatfrågan. Även på moderaternas FB-hemsida utsägs oblygt denna osanning, som helt strider mot de internationella reglerna för hur kolupptag och kolutsläpp ska bokföras.

    Juli:

    • Ett historiskt och betydelsefullt styrmedel inom svensk klimatpolitik utraderas så gott som, lite i skymundan. Den första juli sänks koldioxidskatten från 3,27 till 0,87 kronor per liter fossilt bränsle. Koldioxidskatten infördes 1991 av Ingvar Carlssons S-regering, men har behållits av alla därefter fram till Tidö-epoken. Sverige var först i världen med skatten och har fått många efterföljare.

    Augusti:

    • Naturvårdsverket ges ett nytt uppdrag av regerigen som kraftigt försvagar verkets traditionella pådrivande roll för genomförandet av miljöpolitiken. Enligt den nya instruktionen ska verket inte driva utan ansvara för miljöfrågor, och det sägs inget alls om att arbeta med hållbarhetsfrågor och Agenda 30-målen.

    September:

    • Regeringens förslag till EU-kommissionen om hur förordningen om att restaurera skadad natur ska genomföras lägger åtgärderna på EU:s miniminivå. En rad konkreta förslag från myndigheterna stryks, exempelvis ett förslag från Naturvårdsverket om förbud mot torvbrytning.

    ——————————-

    Den första delen av granskningen omfattade regeringsåren 2022-2024 och publicerades i oktober 2024, här länk till artikeln.

    ——————————–

    Här finns länkar till en rad valkompasser med betoning på partiernas uppfattningar och förslag inom miljö och klimat:Valkoll (oberoende plattform) , SVT:s valkompass, Klimatriksdagens valkompass, Aktuell Hållbarhets valkompass, samt slutligen Naturskyddsföreningens valkompass.

    ”Ekonomisk tillväxt har blivit ett hot – inte ett löfte”

    Posted on by Supermiljöbloggen

    Tillväxten var länge ett löfte om ett bättre samhälle. Det stämmer inte längre. När politikerna ignorerar forskningen tjänar inte demokratin människan och naturen, skriver företräder för Post Growth Sverige, som har undersökt frågan, på SMB Debatt.

    DEBATT Forskningen är tydlig: sedan 1975 har ökad BNP i Sverige inte lett till förbättrad livskvalitet. Vi har alltså sedan 50 år jagat en ekonomisk modell som inte förbättrar våra liv, men som ödelägger vår planet. 

    Jakten på större BNP har dessutom intensifierats och spridits sig över hela det politiska spektrumet. Med politiker som nu fritt rör sig mellan lobbyorganisationer och partiuppdrag har företagens ekonomiska vinster blivit politikernas högsta prioritet oavsett konsekvenserna för samhället. Den nuvarande mandatperioden är en uppvisning i detta, när flygbolag subventioneras, Coca-Cola styr livsmedelsstrategin och allmänhetens bärskogar förvandlas till pappkartonger.

    Parallellt har vi samtidigt sett en enorm ökning av forskning som belyser den ekonomiska tillväxtens baksidor. Sedan den inflytelserika rapporten Limits to growth publicerades år 1972 har ytterligare forskning bara gjort den samlade bilden tydligare; fortsatt tillväxt är omöjlig ur resurssynpunkt, och omöjliggör avvärjandet av våra planetära kriser.

    Detta innebär att när våra politiker ignorerar forskningen till förmån för lobbyorganisationerna så tjänar vår demokrati inte längre människa och natur, utan den tjänar ekonomisk tillväxt.

    Men det finns en annan väg, den kallas Post Growth (även kallat posttillväxt på svenska, reds. anm.). Bland EU:s forskare inom klimatpolicy är 86% kritiska till tillväxt och förespråkar istället Post Growth. Stödet är nästan lika stort hos allmänheten. Det som saknas idag är alltså politikernas stöd för att våga titta bortom storföretagens tillväxtönskan. Därför undersökte Post Growth Sverige hur partierna ställer sig till den växande forskningen som visar att vägen till 2-gradersmålet kräver att man överger tillväxtekonomin för ett Post Growth-samhälle.

    Diskrepansen mot forskningen är stor

    Från den sittande regeringen var det endast L som svarade, medan samtliga oppositionspartier gjorde det. Resultatet visar att en regering med MP och V vill minska utsläppen, öka medmänskligheten och omtanken om vår natur, men också att diskrepansen mot forskningen fortsatt är stor. En regering med V och MP skulle likna ett plåster på ett öppet sår, nödvändigt men långt ifrån tillräckligt.

    Att marknadsliberala C och L låter tillväxtideologi styra är väntat, men den stora sväng vi ser i S är oroväckande. Medan Olof Palme omfamnade den tillväxtkritiska forskningen i Limits to growth genom att tydligt uttrycka att ekonomisk vinst inte får gå före arbetarnas välbefinnande eller naturen, så är S idag främst ett tillväxtparti. Det kanske inte är konstigt med tanke på att S idag leds av ekonomen Magdalena Andersson. Frågan är om Socialdemokraterna har råd att fortsätta välja före detta finansministrar som partiledare, och på så vis successivt förlora sin ideologiska kompass. S dåliga väljarsiffror just nu kanske är ett kvitto på att den linjen inte håller? 

    Ljuspunkterna finns bland tre mindre partier: Enad Röst, Framtidens Vänster (endast kommunalval) och Partiet Vändpunkt, vars politik går helt i linje med forskningen om ett samhälle bortom tillväxt. Det finns alltså politiker med djupare förståelse för forskningsläget, som sätter mänskligheten och planeten före storföretagen.

    Partier som står upp för systemomställning avgörande

    Men det finns även hos de etablerade oppositionspartierna en del stöd för forskningen, inte minst hos V och därefter MP. Trots att tillväxtkritiken uteblir, så visar båda partiernas svar visar på en djupare förståelse för problemen och deras politik innehåller delvis stöd inom samtliga reformområden. Även om vår valenkät är nedslående, så finns det således hopp för ett samhälle där människor och natur väger mer än vinstjagande storföretag.

    Avgörande för att vända utvecklingen är att MP och V – likt de mindre partierna – vågar stå upp för systemomställning. När hela det politiska spektrumet sitter i knäna på storföretagens lobbyister så måste någon våga peka ut en annan riktning. 

    Forskningen är tydlig, vi måste välja mellan tillväxtdyrkan eller medmänsklighet och planet. Med bara dagar kvar till valet är det endast tre mindre partier som erbjuder det senare.

    Johan Ahlgren Doktor i ekologi och ordförande i Post Growth Sverige

    Lawrence Jörgensen Miljövetare, Post Growth Sverige

    Lena Amalia Bjärskog Ekonomhistoriker, författare och lärare, medgrundare Post growth Sverige 

    Främlingsfientlighet är långt från det enda problemet

    Posted on by Birgitta Losman

    AfD (Alternative für Deutschland), som nyligen blev största parti i tyska deltstatsvalet i Sachen Anhalt är kända för sin främlingsfientliga politik. Bland annat har de en kampsång på temat ”skicka tillbaka dem”. Men AfD har också en klimatpolitik som skiljer sig starkt från andra tyska partier.

    Alternative für Deutschland (AfD) ifrågasätter centrala delar av den vetenskapliga konsensusen om människans roll i klimatförändringarna. De motsätter sig också stora delar av den tyska och europeiska klimatpolitiken.

    Klimatförnekelse

    På partiets officiella sida skriver AfD att det enligt deras uppfattning inte är bevisat att människan eller industrin är den huvudsakliga orsaken till klimatförändringarna. Partiet menar att den senaste uppvärmningen ligger inom ramen för naturliga klimatvariationer.

    AfD:s ståndpunkter går emot den vetenskapliga konsensus som sammanfattas av FN:s klimatpanel IPCC. IPCC bedömer att människans utsläpp av växthusgaser är den dominerande orsaken till den globala uppvärmningen sedan mitten av 1900-talet.

    Afd vill avskaffa klimatmålen

    AfD motsätter sig enligt partiets klimat- och energiprogram den tyska klimatpolitiken. De beskriver målet att minska CO₂-utsläppen till nära noll som ett felaktigt projekt som leder till omfattande samhällsomvandling.

    Nej till Parisavtalet och Green Deal

    I partiets program anges uttryckligen att Parisavtalet bör sägas upp. Parisavtalet är det globala avtal som trädde i kraft 2016. Kärnan är att begränsa den globala uppvärmningen genom att minska utsläppen av växthusgaser. Tre bärande delar är stöd från industrialiserade länder till utvecklingsländer, att hålla den globala uppvärmningen långt under 2 °C och sträva efter att begränsa den till 1,5 °C samt att öka ambitionerna efter hand, avstämning var femte år.

    AfD säger nej till Green Deal och vill avskaffa alla former av CO₂-beskattning och har även argumenterat mot EU:s utsläppshandelssystem. Därtill motsätter de sig den tyska Energiewende, som bygger på utbyggnad av förnybar energi. Partiet argumenterar för fortsatt användning av fossila energikällor och ny kärnkraft.

    Vill riva upp tysk klimatlagstiftning

    Partiet vill även riva upp stora delar av tysk klimatlagstiftning. I den tyska förbundsdagen har AfD lagt fram lagförslag som skulle upphäva eller avsevärt försvaga centrala klimatpolitiska styrmedel, bland annat klimatneutralitetsmålet till 2045 och lagen om förnybar energi (EEG).

    Det senast valet i Tyskland rörde delstaten Sacshen Anhalt, men även i nationella mätningar är AfD idag största parti i opinionsmätningarna. Risken att en coctail av främlingsfientlighet och klimatförnekelse får en allvarlig inverkan på klimatpolitiken i såväl Tyskland som EU framåt är därmed stor.

    Lägsta möjliga ambitionsnivå för att återställa naturen i regeringens förslag

    Posted on by Jan Lindsten

    Regeringen har nu lämnat in sitt förslag till hur EU:s förordning om naturrestaurering ska bli svensk lag. I korthet innebär det att ambitionerna läggs på EU:s miniminivå. Flera av Naturvårdsverkets konkreta förslag till åtgärder har lyfts bort, exempelvis ett förbud mot fortsatt torvbrytning. Planer för att skydda kvarvarande naturskogar saknas också. Skogsbranschen prisar förslaget, medan miljörörelsen gör tummen ned.

    Planen presenterades i all hast förra fredagen efter det senaste regeringssammanträdet och har väckt föga uppmärksamhet. Den går nu vidare till EU-kommissionen som ska granska om förslagen bedöms uppfylla kraven i förordningen. Om så inte är fallet får den kommande regeringen ta sig an frågan igen under nästa år. Hösten 2027 ska de nationella planerna vara fastställda och börja gälla.

    Alla miljöer ska återställas fram till 2050

    Förordningen innebär att EU-länderna gradvis ska återställa skogar, vatten, våtmarker, ängs- och jordbruksmark som idag inte uppvisar god biologisk status. 2050 är slutår. 2030 ska 30 procent av de arealer som missgynnats eller skadats av exploateringar av olika slag vara restaurerade så att den biologiska mångfalden tryggas. Även grönområden, parker med mera i stads- och tätorter omfattas av kraven.

    Det stod tidigt klart att EU:s ambitioner var kontroversiella för den svenska regeringen, särskilt kraven för skogsmark. Återställningen av skogarna för att återfå mångfalden i dem sågs som ett hot mot fortsatt traditionellt skogsbruk med kalhyggen, monokulturer och ökade avverkningsnivåer. Det väckte stor uppståndelse när det avslöjades att landsbygdsminister Peter Kullgren (KD) under våren 2024 övertalade Ungerns regering att byta fot i ministerrådet för att stoppa förslaget.

    Elva EU-länder tillskrev då den svenska regeringen med krav om att få upp ärendet på bordet igen och se till att det gick igenom. Det gjorde det till slut. Men inte genom svensk försorg, utan tack vare att Österrikes miljöminister ändrade sig och röstade för – även om hon gick emot sin regeringschef.

    Åtta miljarder kronor per år för restaurering

    I Tidöregeringens programförslag bedöms restaureringen kosta drygt åtta miljarder kronor om året. Men inte minst skydd och återställande av skogsmark kräver väsentligt mer pengar, och även mer konkreta besked, anser Naturskyddsföreningen . Organisationen framhåller att regeringens plan innebär i huvudsak status quo jämfört med idag:

     Det här är inte en plan för att vända naturkrisen. Det är en plan för att fortsätta ungefär som vanligt, trots att naturen befinner sig i ett akut läge och trots att EU nu ställer bindande krav på Sverige. Nu ska EU-kommissionen granska planen. Med tanke på de krav som Sverige faktiskt måste leva upp till förväntar vi oss att kommissionen ger Sverige bakläxa, säger generalsekreterare Karin Lexén i ett pressmeddelande.

    Desto mer nöjda är LRF och skogsindustrin, som istället betonar att regeringen kommer med ett bättre förslag än de ansvariga myndigheternas. Så här säger Viveka Beckeman, Skogsindustriernas vd:

    Vi välkomnar att regeringen gjort avvägningar mellan flera olika samhällsmål i den plan som nu lämnats in. Det är helt nödvändigt för att planen ska kunna genomföras utan stora negativa konsekvenser för samhällsekonomi, sysselsättning, regional utveckling och klimatomställning.

    Fisken simmar längre nedåt när havet blir varmare

    Posted on by Ingela Björck
    torsk

    Många djur på land söker sig till högre höjder när klimatförändringarna gjort det varmare i deras vanliga miljöer. Detta är känt sedan länge. Men nu visar sig ett liknande fenomen i ett annat element och nedåt i stället för uppåt: många fiskar söker sig till större djup när vattnet på deras vanliga nivå blivit för varmt.

    Landdjurens förflyttning till högre höjder är dokumenterad i ett flertal studier. Den har noterats både hos däggdjur, fåglar och insekter. 

    Ett däggdjur som håller på att få det svårt är den lilla gnagaren pika (piphare), som finns i Nordamerika och Asien och är extremt värmekänslig. När det gäller fåglar, så finns en studie av 16 fågelarter som levt på Perus bergstoppar, men där hälften av dem nu försvunnit för att de inte kunnat flytta ännu högre upp i bergen. När det gäller insekter, så har SMB skrivit om en studie som visat att fjärilar, liksom även växter och fåglar, flyttat högre upp i de schweiziska alperna när värmen tilltagit.

    På det marina området finns nu en stor studie som följt 600 fiskarter under fyra årtionden och analyserat fångsterna i 90 000 prov från europeiska bottentrålare. Studien är publicerad i Nature Communications.

    Sex tiondelar flyttade nedåt

    Man har tidigare trott att ett varmare havsvatten skulle få temperaturkänsliga fiskarter att förflytta sig mot polerna. Något sådant mönster fann dock inte forskarna. De fann i stället att omkring sex tiondelar av fiskpopulationerna rörde sig djupare ner i havet.

    Fisk kan inte reglera sin kroppstemperatur själva, utan måste låta omgivningen gör det. Om vattnet på dess vanliga nivå blir lite för varmt kan fisken trivas bättre på djupare och kallare vatten. Men det är inte säkert att förflyttningen löser alla problem.

    Om bytesdjuren inte också förflyttar sig nedåt, vad ska fisken då äta? Och visst kan man söka sig lite djupare, men hur djupt då?” frågar sig marinekologen Camille Albouy som deltagit i studien.

    Hon är intervjuad på webbsajten InsideClimateNews, som skrivit en artikel om fiskbeståndets förändringar.

    Det finns nämligen också andra förändringar. De flesta arter har ökat i antal, troligen genom EU:s försök att minska överfisket. Men deras biomassa har inte alltid ökat i samma mån, eftersom fiskarna blivit mindre. Torsken i Östersjön är exempelvis inte alls lika stor idag som för några årtionden sedan, vilket anses bero på både en sämre miljö och ett för hårt fiske.

    Viktigt för framtiden

    Vetskapen om att många fiskarter söker sig neråt i havet har betydelse för den framtida övervakningen av havet. För att få säkra data för både naturvård och fiske måste man i fortsättningen undersöka fiskförekomsten inte bara på en viss longitud och latitud, utan också på olika djup.

    ”Varken skolverket eller UHR anlitade experter för sin klimatinformation”

    Posted on by Jan Lindsten

    Varken Skolverket eller Universitets- och högskolerådet anlitade någon expertkompetens om klimatet när det i många stycken missvisande kunskapsunderlaget inför medborgarskapsprovet togs fram. Det skriver Mattias Goldmann, som granskat korrespondensen mellan myndigheterna, i sin slutreplik på DN-debatt.

    2030-sekretariatets vd och SMB:s helgkrönikör Mattias Goldmann berättade nyligen i ett debattinlägg i DN om märkliga felaktigheter om svensk klimatpolitik i Universitets- och högskolerådet UHRs kunskapsunderlag inför det nya medborgarskapsprovet.

    Han konstaterade att informationen var vilseledande och oprecis. Den lät i hög grad som om den kom från Tidöregeringen.

    Om klimatmålen hette det till exempel ”I Sverige finns en klimatlag med klimatpolitiska mål. Ett mål är att Sveriges utsläpp av växthusgaser ska vara så nära noll som möjligt år 2045″ samt att nettonollmålet betyder att ”Sverige inte ska släppa ut mer växthusgaser än vad naturen kan ta upp.” Goldmann påpekade i sitt debattinlägg att målen i lagtexten tvärtom är mycket precisa och även omfattar direkta krav redan för 2030 – mål som sannolikt missas direkt på grund av regeringens politik.

    Skogarnas roll beskrivs felaktigt

    Nettonollmålet beskrivs även det helt felaktigt på ett sätt som påminner om de falska argument som sprids alltmer av Tidöpartierna: nämligen att den svenska skogens stora koldioxidupptag gör att de fossila utsläppen inte behöver minskas så mycket, vilket SMB tidigare skrivit om.

    Goldmann ställde sig frågan om UHR och Skolverket, som gjort själva underlaget, fått instruktioner från regeringen om att utforma kunskapsunderlaget på ett visst sätt. Det vill säga, underförstått, på ett sätt som inte avslöjar hur dåligt regeringen skött klimatfrågan och levt upp till gällande lagstiftning och EU-krav.

    Detta förnekas av Universitets och Högskolerådet i en kommentar till SMB, och även i rådets debattreplik i DN. Där skriver avdelningschef Susanne Wadsborn Taube att ”provkonstruktörerna har deltagit i arbetet och att hela materialet är faktagranskat av ämnesdidaktiker vid olika lärosäten. ”

    Goldmann har dock forskat vidare i saken. Efter att ha gått igenom korrespondensen skriver han i sin slutreplik i DN att myndigheterna inte vänt sig till en enda sakkunnig på klimatpolitiken inom SMHI eller Naturvårdsverket. Verket kommunicerade visserligen med experter inom didaktik (läran om undervisning), men dessa påpekade att de inte var sakkunniga och efterlyste tvärtom sådan kompetens.

    Felaktigheterna korrigerades inte

    Vidare gjordes inga korrigeringar av en lång rad påtalade felaktigheter, enligt Goldmanns genomgång av korrespondensen.

    Mattias Goldmann säger till SMB att felen i kunskapsunderlaget måste rättas till, eftersom de annars blir kvar i ett material på UHR:s hemsida som kommer att fortsätta läsas:

    – Faktafelen och de tendentiösa skrivningarna om klimatet är i linje med Tidöpartiernas retorik. Att UHR betonar att regeringen inte medverkat i framtagandet är en klen tröst. Myndigheter som självmant anpassar ordval och skrivningar till vad regeringen kan tänkas föredra går på tvärs mot Sveriges urgamla och viktiga historik av självständiga myndigheter, lyder hans slutkommentar.

    Många tusen tågade i klimatdemonstrationen i Göteborg

    Posted on by Jan Lindsten

    Söndagens klimatdemonstration i Göteborg var den andra som på kort tid samlade en rekordstor skara människor. Tåget gick från Linnéplatsen till stadens hjärta Gustav Adolfs torg, där bland andra Greta Thunberg och Jonna Bornemark höll tal.

    Minst 50 000 människor fyllde Stockholms centrum för två veckor sedan. Söndagens manifestation i Göteborg blev också mäktig, med fyndiga plakat, taktfasta paroller, musik och mycket glädje.

    Deltagarantalet är svårt att ange, men uppskattades av polisen till mellan 5 000 och 10 000. Det var dock med största sannolikhet den största klimatmanifestationen i staden sedan september 2019 – möjligen än större. Under söndagskvällen justerade polisen och arrangören gemensamt siffran till dryga 10 000 i tåget och ännu något fler vid samlingen på torget.

    ”Beskatta dieseln högre – jag har själv två dieselbilar” löd en öppenhjärtig maning på en handskriven kartong. ”Klimatval” stod det på en skylt med en stor blåval porträtterad. Men så var det ju också i humorstaden Göteborg som denna marsch hölls.

    Upplägget var likartat som i Stockholm. Ingen partipolitik eller ämnen utanför klimatet var önskade, om än vissa små avvikelser slank igenom. Huvudorganisatören var Klimatmarsch Göteborg 2026 som bland annat samlat Jordens Vänner, Fridays for Future, Naturskyddsföreningen, Ta tillbaka Framtiden, Amnesty, Extinction Rebellion och Svenska kyrkan som medarrangörer, totalt 53 organisationer.

    Kollektivtrafiken och vägtrafiken stod under några timmar still i stora delar av centrum. Vid Gustav Adolfs torg samlades till sist alla deltagare en bit in på eftermiddagen och fick lyssna till både tal och musik.

    Det är en vecka kvar till valdagen, vilket betonades på många plakat och banderoller. I ett videoinslag på Svt hoppades flera deltagare att demonstrationen ska sända en tydlig signal till politikerna att prioritera klimatet mycket högre än vad som gjorts.

    Fossil- och cementbolag har stor del av skulden för vattenbristen i västra USA

    Posted on by Ingela Björck
    Coloradofloden

    Världens värsta koldioxidutsläppare – stora olje- och cementbolag – står för hälften av den svåra vattenbrist som drabbat västra USA. Det visar en studie publicerad i en Nature-tidskrift. Denna vattenbrist skapar stora problem för bland annat alla delstater längs Coloradofloden. Där har staten Nevada nu stämt USAs regering för dess nyligen framlagda plan för hur flodens vatten ska fördelas.

    Mellan 2014 och 2024 har klimatförändringarna minskat snömängderna i västra USA med en tredjedel och minskat flodernas vattenmängd med drygt tio procent. Ungefär hälften av dessa förluster beror enligt studien på utsläpp från de största klimatpåverkarna (”carbon majors”), 122 stora fossil- och cementföretag.

    Studien är en så kallad attributionsstudie. Det är en typ av analys som handlar om i vad mån människoorsakade klimatförändringar ligger bakom vissa väderhändelser. Den har publicerats i Nature-tidskriften Communications Earth & Environment.

    Forskarna har bland annat använt sig av databasen Carbon Majors, som drivs av den oberoende tankesmedjan InfluenceMap. Databasen innehåller uppgifter om 178 av världens största producenter av olja, gas, kol och cement ända från 1854. Enligt dessa uppgifter har företagen släppt ut motsvarande 1,44 biljoner ton koldioxid sedan början av den industriella revolutionen.

    Storföretagen bär halva skulden

    I sin studie har forskarna bland annat beräknat de största klimatpåverkarnas andel av de globala utsläppen under perioden 2014-2024. Man har sedan utvecklat olika scenarier för hur vattentillgången i västra USA skulle sett ut i en värld utan mänskligt orsakade koldioxidutsläpp. Resultatet tyder på att de största företagen bär halva skulden för de vattenproblem som USAs västra delstater nu upplever.

    Miljontals människor är beroende av de vattenresurser som nu sinar. Följderna är högst påtagliga redan idag”, säger forskaren Carly Phillips till websajten InsideClimateNews. 

    Vattenbristen har bland annat påverkat den stora Coloradofloden, som förser omkring 40 miljoner människor med vatten för hem, jordbruk och företag. Sju delstater använder flodens vatten, och nivån i dess två största reservoarer Lake Powell och Lake Mead är nu farligt låg. 

    De största konflikterna har genom åren utspelat sig mellan staterna vid flodens övre lopp (Colorado, Utah, Wyoming och New Mexico) och staterna vid dess lägre lopp (Arizona, California och Nevada). De har haft svårt att enas om hur mycket vatten varje stat ska få ta ut.

    Nevada stämmer regeringen

    Eftersom delstaterna inte kommit överens har USAs inrikesdepartement nyligen lanserat en plan för hur vattenuttaget ska minskas så att reservoarerna kan bli påfyllda. Men den planen oroar Nevada, en ökenstat som redan genomfört stora begränsningar för användandet av vatten. 

    Den federala planen kan i värsta fall, enligt Nevada, betyda att Las Vegas-området drabbas av över 70-procentiga nedskärningar av sin vattentillförsel. Detta vore förstås en katastrof för både för turisterna, invånarna och delstatens hela ekonomi. Nevada har därför stämt regeringen, eftersom man menar att planens följder och möjliga alternativ inte blivit tillräckligt utredda.

    ← Tipsa!

    Tipsa oss

    Har du något du tror vi missat och kanske borde skriva om? Vi tar tacksamt emot alla tips du kan bidra med. Maila direkt till tips@supermiljobloggen.se eller fyll i formuläret nedan.