Stötta SMB
Du kan trycka Shift + S för att få fram sökfältet när som helst och Esc för att stänga det.
Tryck ENTER för fler resultat, då kan du även förfina din sökning.
    Stäng

    Färre nya solceller på villa- och företagstak – men fler solenergiparker

    Posted on by Ingela Björck
    solceller

    Färre nya solceller installerades på villor förra året jämfört med 2024. Även antalet installationer på affärer och andra kommersiella anläggningar minskade. Däremot tillkom flera större solenergiparker med stor elproduktion, visar årsstatistiken från Svensk Solenergi.

    I installerad totaleffekt visar sammanställningen att solceller på villor och kommersiella anläggningar gått ner med 39 respektive 35 procent. Den installerade effekten från storskaliga anläggningar har däremot gått upp med 46 procent.

    En annan förändring är att batterier blir allt vanligare. De flesta nya anläggningar, både på villor och industri- och jordbruksfastigheter, är nu hybridanläggningar där solceller och batteri samtidigt blir installerade. Enligt Skatteverket var det förra året omkring 75 000 privatpersoner som fick avdrag för batteriinstallationer. Det är en ökning med 34 procent jämfört med 2024.

    Skattereduktionen borta

    Ett skäl till att antalet anläggningar på villor minskat är att ”60-öringen” försvunnit – den skattereduktion på 60 öre per kilowattimme för överskottsel, som gjort det lönsamt att sälja el till nätet. Denna skatteminskning försvann vid årsskiftet. 

    Samtidigt har så kallade effektavgifter börjat tillkomma. Alla nätbolag ska ha infört sådana senast vid nästa årsskifte, i syfte att minska effekttopparna och sprida ut belastningen på elnätet. Hushåll som laddar elbilen, tvättar och lagar mat samtidigt kan därigenom få högre nätavgift än de som sprider ut sin elförbrukning över dygnet.

    Betala för att sälja el?

    Dessa effektavgifter går ut på att sprida uttaget av el från nätet. Men även inmatningen av el bör bli jämnare, menar det skånska nätbolaget C4 Energi. Företaget har infört en avgift för villaägare som säljer överskottsel till elnätet under sommaren, då solcellsproduktionen är hög men elförbrukningen låg. 

    Syftet är att motverka överbelastning på elnätet när många solcellsägare samtidigt levererar el, och gör alltså att villaägare i nordöstra Skåne kan få betala när de säljer sin solel. C4 Energi är hittills det enda nätbolag som infört en sådan avgift, skriver nätsajten Börskollen. Företaget hoppas att den ska uppmuntra solcellsägarna till att själva använda mer av sin el, till exempel genom att ladda en elbil eller lagra el i ett batteri. 

    På ETC El, ett företag som vill öka solcellsanvändningen i Sverige, ser man positivt på utvecklingen trots att antalet nya mindre anläggningar minskat. ETC:s grundare Johan Jenny Ehrenberg konstaterar att Sverige är det land som mest ihärdigt försökt bekämpa solcellernas spridning över landet, men att man inte bör bli för nedslagen av nedgången.

    Solceller producerar i dag 4 TWh ren el i det svenska elnätet, och räknar vi den egenkonsumtion som solceller därutöver ger ägaren är siffran snarare 6 TWH. Det här är en fantastisk insats av över 300 000 ägare av solceller, en insats som skett i stadig motvind från energipolitiken och de stora energibolagen, säger han i en nyhetsartikel hos ETC El.

    Frida Hylander: ”Omsorgen och motståndet lever än”

    Posted on by Supermiljöbloggen

    Det finns mycket att känna sig trött över i världen just nu. Tröttheten är omsorgens pris, men ett bevis på att vi bryr oss. Och omsorg är ett underskattat vapen i en hårdnande värld, skriver Frida Hylander i veckans krönika.

    KRÖNIKA Alla kvinnor i mig är trötta, skrev Supermiljöbloggens krönikör Annie Crona nyligen i en ledartext för Dagens ETC. Citatet kommer från poeten Nayyirah Waheed och spreds efter Donald Trumps första valseger. Så här drygt nio år senare har vi inte blivit mindre trötta. Tvärtom. Saker att vara trött på finns bokstavligen överallt runtom oss: nedskärningar i välfärden, barn och civila som skjuts till döds, skenande klimatkris, krig, försvagade demokratier, ökad arbetsbelastning, Epsteinfilerna. Det går nästan inte längre att sortera ut vad man ska vara argast på. Och allt oftare kan det kännas som att det inte spelar någon roll.

    För det kostar på att bry sig. Det är en del av tröttheten; uppmärksammandet av världens orättvisor, önskan om att förändra det skeva, att lindra smärtan det skapar, allt det kostar på. Trötthet är möjligen omsorgens pris, men omsorg är också ett underskattat vapen i en hårdnande värld.  

    Att våga tro på medkänsla är att göra motstånd

    Omsorg är en påminnelse om att saker är viktiga. Att det finns sånt som är värt att stå upp och kämpa för, trots att det sliter. I en värld som försöker få oss att tro att hårdare tag, repression och cynism är det enda som kan leda till en positivare samhällsutveckling blir omsorg en motståndshandling. Att stå stadigt i sin medmänsklighet och våga tro på att medkänsla kan förändra människor är att göra motstånd. 

    Det betyder inte att allt ska vara mjukt och fluffigt. Omsorg är inte detsamma som att inte sätta gränser eller säga ifrån. Fråga vilken förälder eller lärare som helst som med stadig, men varm röst, sätter upp tydliga regler för sina ungar och elever, just utifrån omsorg om att de ska få de bästa förutsättningarna för ett gott liv. Omsorg är inte heller detsamma som att blåögt tro gott om allt och alla. För visst finns det fog för cynism! Men cynismen behöver riktas åt rätt håll: mot fossilbolagen och deras betalda tankesmedjor som i decennier motarbetat klimatomställningen. Mot personerna som figurerar i Epsteinhärvan. Eller mot partier som i jakten på att vinna val prioriterar ner klimatfrågan eftersom den inte anses tillräckligt viktig. Rikta cynismen dit den hör hemma så blir det också enklare att sprida sin omsorg där den behövs. 

    Det är en tröst att vi är många

    Hårdare tag, nedmonterat klimatarbete, repression, ökad ojämlikhet och välfärdsnedskärningar. De hänger ihop på så vis att de passar in i narrativet att det främst är med mer piskor mot vanligt folk som ett bättre samhälle kan skapas. Kampen för ett rättvist, hållbart, demokratiskt och fossilfritt samhälle handlar inte bara om politiska förslag och teknisk utveckling. Den handlar lika mycket om hur vi är mot varandra, i det stora och det lilla. Om vilken tro vi har på människors förmåga att bygga nytt, hjälpas åt och med rätt stöttning kunna förändras till det bättre. Om vilken syn vi har på oss själva. 

    Under Vietnamkriget demonstrerade aktivisten A.J. Muste kväll efter kväll utanför Vita Huset. När en reporter frågade honom om han trodde att han verkligen kunde ändra landets politik genom att stå där själv om kvällarna, svarade han lugnt: “Jag gör inte detta för att ändra landet. Jag gör det så att landet inte ändrar mig.” 

    Alla kvinnor i mig är trötta, men det är en tröst att vi är många som är trötta. Det betyder att omsorgen – och motståndet – ännu lever.

    EU förenklar hållbarhetsregler – ökad risk för greenwashing

    Posted on by Anna Nyquist

    EU-kommissionen vill göra reglerna enklare för hållbara investeringar. Samtidigt varnar både investerar- och miljöorganisationer för att förslaget kan minska insynen. De menar att det därmed kan bli svårare att skilja verkligt hållbara investeringar från greenwashing.

    Det nya förslaget från EU handlar om ändrade regler för hur banker, fondbolag och andra finansaktörer beskriver hur hållbara deras produkter är. Reglerna kallas Sustainable Finance Disclosure Regulation (SFDR). EU antog dem 2019 för att ge sparare och andra investerare bättre information om hur fonder och andra finansiella produkter påverkar miljö, klimat och sociala frågor.

    Syftet var därmed att det skulle bli enklare att genomskåda produkter som bara framstår som gröna. Men enligt EU-kommissionen har reglerna blivit så tekniska att många investerare har svårt att förstå dem. De menar även att informationen dessutom kan vara svår att jämföra. Därför vill kommissionen nu förenkla regelverket.

    Kritikerna varnar att transparensen kan försvagas

    Förslaget väcker emellertid kritik från flera håll. Både organisationer som företräder investerare och grupper som arbetar med miljö- och hållbarhetsfrågor slår larm om att förenklingarna kan minska insynen.

    Bland annat riktar den internationella organisationen ShareAction, som arbetar för att finanssektorn ska ta större ansvar för miljö och mänskliga rättigheter, skarp kritik mot förslaget. Organisationen menar att EU vill ta bort viktig information om hur investeringar påverkar människor och miljö i praktiken. De menar att många investerare använder den informationen för att förstå vad deras pengar bidrar till. Utifrån det anser ShareAction att investerare får sämre beslutsunderlag om det nya förslaget går igenom.

    Även Better finance, som företräder investerare och finansiella konsumenter i EU, pekar på tydliga risker. Organisationen välkomnar enklare regler, men kräver att tydlighet och konsumentskydd består. De varnar särskilt för nya, bredare kategorier för hållbara produkter. De menar att om kraven blir för otydliga riskerar fonder med mycket olika hållbarhetsnivåer att hamna i samma kategori.

    Liknande signaler kommer från Eurosif, ett europeiskt nätverk för aktörer inom hållbara investeringar. De ser värdet i vissa förenklingar, men betonar att avgörande information måste finnas kvar. Om uppgifter om verklig miljö- och samhällspåverkan tonas ner menar de att jämförelser mellan fonder försvåras.

    Forskning och granskningar ifrågasätter överlag effekten av SFRD

    Kritiken mot förslaget kommer inte bara från intresseorganisationer. Även forskare och oberoende analytiker ifrågasätter regelverkets effekt. De pekar på att dagens regler hittills gett begränsade resultat i praktiken.

    Financial Times har till exempel rapporterat om forskning som granskar hur SFDR fungerat. Studierna visar att reglerna varken tydligt har förbättrat fondernas miljöarbete eller styrt mer kapital till verkligt hållbara investeringar. Resultaten har satt fart på en bredare diskussion om behovet av förändring – men också om hur långt EU bör gå i sina förenklingar.

    Även tidigare granskningar i andra stora medier som The Guardian har bidragit till debatten. De har avslöjat att flera fonder som marknadsförts som ”hållbara” samtidigt investerat stora summor i bolag inom fossil energi. Avslöjandena har väckt frågor om greenwashing och om regelverket verkligen förmår skilja genuint hållbara investeringar från sådana som bara ser gröna ut på pappret.

    Balansgång mellan enkelhet och trovärdighet

    Nu går förslaget vidare till Europeiska parlamentet och Europeiska unionens råd. Där ska politikerna avgöra hur långt EU kan gå i sina förenklingar utan att urholka trovärdigheten. Diskussionen väntas bli avgörande. Den sätter gränsen för vad som räknas som hållbart – och vad som bara ser hållbart ut.

    I grunden handlar frågan om förtroende. EU vill styra mer kapital mot investeringar som faktiskt bidrar till klimat- och miljöomställningen. För att lyckas måste investerare dock kunna lita på informationen de får. Om reglerna blir för vaga tappar begreppet ”hållbar investering” sin kraft. Då blir det svårare för människor att göra medvetna val, och lättare för marknaden att fortsätta som vanligt. Hur EU nu väljer att utforma reglerna kan därför få långtgående konsekvenser.

    Svenskar anser att EU bör prioritera miljö och klimat

    Posted on by Lisa Jacobson
    nordiska företag vill framtidssäkra verksamheten

    Miljö och klimat borde den viktigaste frågan för Europaparlamentet enligt svenskarna i den stora undersökningen Eurobarometern. Här sticker svenskarna ut – övriga EU-medborgare sätter kampen mot inflation högst.

    I mätningen har över 26 000 EU-medborgare, varav 1000 svenskar, fått svara på frågor om EU. Totalt sett ansåg bara 26 procent att Europaparlamentet borde prioritera miljö och klimatförändringar. Men bland svenskarna var det hela 59 procent som att dessa frågor ska prioriteras.

    Fyra av tio svenskar ansåg också att EU som helhet borde fokusera på åtgärder för att bekämpa klimatförändringar för att stärka sin ställning i världen, jämfört med bara 19 procent totalt sett. För EU-medborgarna som helhet toppas den listan av försvar och säkerhet, följt av konkurrenskraft, ekonomi och industri. Här prioriterade svenskarna värderingsfrågor, som stärkt demokrati och mänskliga rättigheter allra högst.

    Svenskarna utmärker sig också genom att vara de som är allra mest positiva till EU – hela 85 procent är positiva till EU-medlemskapet.

    Sjunkande intresse i andra mätningar

    Andra undersökningar har dock visat att svenskarna på senare tid haft ett dalande intresse för miljöfrågor. I november visade en rapport från SOM-institutet vid Göteborgs universitet att det allmänna intresset för miljöfrågor har sjunkit bland 16–24-åringarna, framför allt bland unga män. De unga är betydligt mindre intresserade av miljöfrågor än befolkningen i stort.

    I Dagens Nyheters och Ipsos opinionsundersökning från i höstas om vad svenskarna tycker är viktigast inför valet, hamnade miljö, klimat och energi på en delad fjärdeplats, tillsammans med invandring/integration. På den listan hamnade sjukvården i topp, följt av brottslighet och skola.

    Försäkringskris i fastighetssektorn när klimatförändringarna tilltar

    Posted on by Anna Nyquist

    En ny trendrapport visar att fastighetssektorn står inför en växande försäkringskris. Bakom utvecklingen ligger de snabba klimatförändringarna, som redan nu påverkar både riskbedömningar och kostnader.

    SMB har tidigare skrivit om hur klimatförändringarna hotar fastigheter och bostäder. Nu pekar siffrorna i den nya rapporten Emerging Trends in Real Estate®: Europe 2026 i samma riktning. Rapporten är framtagen av PwC, ett av världens största konsult- och revisionsbolag, i samarbete med Urban Land Institute, som analyserar globala trender inom fastighetssektorn. Den varnar för en annalkande försäkringskris i fastighetssektorn. Klimatrisker påverkar inte längre bara hur fastigheter värderas. De avgör också om det går att få försäkring – och till vilket pris.

    Rapporten bygger på svar från över 1 200 personer i fastighetssektorn runt om i Europa. Den visar att klimatrelaterade risker nu hamnat högt på agendan hos både investerare och långivare. Hela 83 procent av de tillfrågade uppger att klimatrisk är den näst viktigaste hållbarhetsfaktorn för att få tillgång till finansiering. Endast energieffektivitet rankas högre. Det visar att långivare i allt större utsträckning ser översvämningar, extremväder och andra klimateffekter som direkta risker för sina lån.

    Försäkring blir dyrare – och ibland omöjlig

    Rapporten pekar på en tydlig utveckling. Försäkringsbolagen anpassar sig till ett mer instabilt klimat. De höjer premierna i områden där risken för skador ökar. I särskilt utsatta områden väljer vissa bolag att dra sig ur helt.

    För fastighetsägare får det tydliga konsekvenser. Försäkringar kostar mer. Villkoren blir hårdare. I områden som ofta drabbas av översvämningar, värmeböljor eller stormar kan det bli omöjligt att teckna försäkring. Samtidigt kräver försäkringsbolagen mer detaljerade analyser av klimatrisker innan de säger ja. På så sätt försöker de minska sina framtida förluster i ett allt mer osäkert klimat.

    Utvecklingen bekräftar också det mönster som SMB tidigare uppmärksammat. Klimatförändringarna är inte längre ett framtidshot. De påverkar redan i dag hur försäkringar fungerar i praktiken. När extrema väderhändelser blir vanligare stiger kostnaderna. Ersättningarna pressas. Villkoren förändras. För hushåll och fastighetsägare innebär det högre utgifter och ett mer osäkert skydd – långt innan samhället hunnit genomföra nödvändiga klimatanpassningar.

    Inte längre ett framtidsscenario

    Utvecklingen tvingar också investerare att tänka om. Enligt rapporten ställer de nu tydligare krav på ”klimatresiliens”. Det handlar om fastigheters förmåga att stå emot klimatförändringarnas fysiska effekter. I låglandsområden och andra riskzoner blir det därmed svårare att både försäkra och finansiera fastigheter.

    Samtidigt skärper investerare sina krav på klimatanpassning, och långivare drar åt kreditgivningen där riskerna bedöms som för höga. Sammantaget visar utvecklingen att klimatförändringarnas konsekvenser inte längre hör framtiden till. De formar redan nu villkoren för Europas fastighetsmarknad.

    Mer från SMB om detta tema finns att läsa här och här.

    Mer delaktighet och mer ersättning kan underlätta för vindkraften

    Posted on by Ingela Björck
    vindkraftverk

    Tre av fyra svenskar kan tänka sig vindkraft i sin kommun, och stödet är ungefär lika högt i övriga EU. Men medan många andra EU-länder bygger ut sin vindkraft, så går det trögt i Sverige. Frågan är varför, och vad man kan göra åt saken.

    ”Vad gör Europa som Sverige kan lära av?” Det är temat i en ny rapport från den gröna och liberala tankesmedjan Fores. Författare är Daniel Lindvall, doktor i sociologi och forskare vid Uppsala universitet.

    Utbyggd vindkraft är ett viktigt sätt att öka andelen förnybar energi till 2030. Att tredubbla denna andel är ett mål som över 200 länder var eniga om vid FN-mötet COP28 för två år sedan. Vindkraften ger också många arbetstillfällen samt minskar beroendet av importerad olja från till exempel Ryssland.

    Nackdelarna med vindkraftverk är bland annat belysningen på natten och ljudet från rotorbladen, som kan verka störande. En enkät från hösten 2025 visade ändå att nio av tio som bor inom tre kilometer från ett vindkraftverk trivs med sin boendemiljö. Det är samma andel som för befolkningen i övrigt. De allra flesta – 79 procent – tyckte inte heller att boendemiljön blivit försämrad av vindkraftverken.

    Närboende inte mer negativa

    Denna och andra studier har visat att närboende inte är mer kritiska till vindkraft än andra, och inte heller anser att man ska sluta bygga ut vindkraften. Att opinionen ändå kan uppfattas som negativ beror enligt Daniel Lindvall på att den minoritet som är emot vindkraft ofta är mer högljudd och aktiv än den majoritet som ger sitt tysta samtycke.

    Faktorer som påverkar inställningen till vindkraft i övrigt är dess bidrag till den lokala ekonomin. Om kraftverken ger arbetstillfällen och intäkter till markägare eller kommun blir stödet starkare. Om de närboende varit delaktiga i planeringen ökar stödet också. Det minskar däremot om desinformation från fossilbränsle-lobbyister och andra ideologiskt motiverade grupper fått fotfäste i området.

    De politiska lösningar som läggs fram i Fores-rapporten tar fasta på dessa erfarenheter. Här är rekommendationerna:

    • Välj rätt utformning. Det handlar om att välja lämpliga platser, minska kraven på belysning och skärpa miljökraven.

    • Gör lokalbefolkningen delaktig. De berörda samhällena bör tas med i planeringsprocessen så tidigt som möjligt, och deras farhågor bör tas på allvar.

    • Dela på vinsterna. Kommunerna bör få beskatta vindkraftverken. Det bör också finnas tydliga regler för hur delar av intäkterna ska kunna gå till de närboende, kanske genom så kallade ”bygdepengar”. Andra möjligheter är att närboende får köpa andelar i projekt, och att intresserade enskilda skapar så kallade energigemenskaper.

    • Motverka desinformation. Kampanjer med falska fakta kan öka vindkraftmotståndet, vilket bromsar omställningen. Desinformationskampanjer hotar också EU:s säkerhet, eftersom de gynnar odemokratiska oljeländer. 

    Det är därför avgörande att alla politiska partier som står bakom Sveriges klimat- och energipolitiska mål, oavsett ideologisk inriktning, visar politisk samsyn och säkerställer långsiktiga spelregler för klimat- och energipolitiken och därmed snabbar på omställningen inom EU” heter det i rapporten, som kan laddas ner här.

    Ny forskarrapport: Skogsindustriellt nätverk styr svensk skogspolitik

    Posted on by Jan Lindsten

    Det är totala svängdörrar mellan särintressena inom skogsindustrin och de högsta politiska nivåerna i Sverige. Och sedan flera år utses statens skogsutredare inte bland experter utan hämtas oftast från skogsindustrin, visar en sensationell forskarrapport från Lunds universitet.

    Det är Skogsstyrelsen, det vill säga statens egna myndighet för skogsfrågor, som är beställare av rapporten, som getts ut i dagarna. Skogsstyrelsen går också ut med information om den på sin hemsida. Den tidsperiod som undersökts är framförallt 2014 till 2022, men även med vissa utblickar fram till i fjol. Förhållandena som granskas gäller alltså såväl nuvarande regering så väl som den föregående.

    Anledningen till att utredningen görs av utomstående experter är enligt Skogsstyrelsen att man själv är en av de aktörer som har makt i frågan. Och i artikeln på hemsidan betonas också noga att det är rapportförfattarna som står för slutsatserna och inte myndighetens egen uppfattning.

    Enligt rapporten upprätthålls maktutövandet med ett finmaskigt nätverk där politikerna, myndigheterna och skogsbolagen gemensamt gör upp om hur skogsindustrins intressen, maximal avkastning och högsta möjliga produktion, ska tillgodoses.

    Väsentligt i sammanhanget är att tidigare statsråd och höga tjänstemän ofta tar tjänst i pr-byråer när de lämnar politiken, där deras kunskaper lätt kan föras över till skogsindustrin.

    Försämrat demokratiskt inflytande

    Utredningen konstaterar att det demokratiska inflytandet från väljarna försämras av den maktallians som byggts upp mellan politiken och särintresset. Och föreslår, som ett av 18 konkreta förslag att det införs ett slags transparensregister där lobbyistinflytande tydliggörs:

    Den svaga regleringen av svängdörrar mellan politik och näringsliv i Sverige är särskilt bekymmersam i ljuset av den globala tillbakagången för demokratin. När gränserna mellan partipolitik och påverkansindustrin suddas ut blir det svårt för idéutveckling underifrån, heter det bland annat.

    De starkaste politiska aktörerna i den här maktutövningen utgörs av Socialdemokraterna och Centerpartiet, enligt studien.

    Socialdemokraternas starka inflytande kommer från långvariga maktinnehav, förhandlingsskicklighet och band till både skogsindustrin och valdistrikt där skogsindustri är stark. Centerpartiets inflytande beror på partiets starka betoning av äganderätt och genom att kunna mobilisera skogsägarnas kollektiv, lyder utredarnas analys.

    Dessa båda inflytanden skapar en stark stabilitet för att i stort sett inget inom skogsförvaltningen förändras, trots att förändringstrycket under de över 30 år som gått sedan 1993 års skogspolitiska beslut antogs är mycket högt.

    Nuvarande regering innehåller varken S eller C, de är båda i opposition. Men, anser utredarna, precis som socialdemokraterna bildar även moderata regeringar koalitioner där utformningen av skogspolitiken används för att köpa tillräckligt politiskt stöd.

    Plastskräp i haven kan analyseras från rymden

    Posted on by Ingela Björck
    Plast i havsvatten

    Minst åtta miljoner ton plastskräp beräknas landa i världshaven varje år. Om det gick att med fjärranalys kartlägga var olika sorters skräp kommer ifrån, så kunde det bli lättare att täppa till avfallskällorna. Forskare vid amerikanska rymdorganisationen NASA arbetar nu på detta.

    Det instrument forskarna använder är en särskild sensor ombord på rymdstationen ISS, en sensor kallad EMIT (Earth Surface Mineral Dust Source Investigation). Denna sändes upp år 2022 för att undersöka mineraldamm från öknar. Syftet var att bedöma om sådant damm ökar eller minskar den globala uppvärmningen. 

    Att bedöma damm var dock bara en av de saker som sensorn kan göra, visade det sig. Den kan också identifiera hundratals ämnen och föreningar på jordytan med hjälp av spektroskopi (ett sätt att undersöka hur olika material reagerar på solljus).   

    Bland allt det som sensorn kan identifiera är olika sorters plast. NASAs forskare visade förra året att exempelvis plastavfall på soptippar kunde analyseras från rymden. 

    Plast i havet är dock en svårare uppgift, skriver NASA i en nyhetsartikel. Havsvatten tar upp infrarött ljus, vilket ger sensorn mindre information att arbeta med. Plast i havet påverkas dessutom av saltvattnet. En flaska som legat länge i vågorna får av det skälet ett annat spektralmönster än en som nyligen hamnat i vattnet. 

    25 000 ”fingeravtryck”

    Därför behövs särskild information för att forskarna ska kunna tolka EMIT-sensorns bilder av avfall i havet. En sådan information har nu NASA-forskaren Ashley Ohall sammanställt. Det har blivit ett referensbibliotek med nästan 25 000 molekylära fingeravtryck från allt skräp i havet. Det handlar om allt från rep och fisknät till bildäck, metall, livbojar, badleksaker och plastflaskor. Eftersom plast utgör den största delen av avfallet är listan över plastmaterial extra lång – den innehåller bland annat hela 19 olika sorters polymerplast.

    Skräp i havet kan föras hundratals mil bort av havsströmmarna. Att förstå varifrån vissa sorters skräp kommer har därför varit svårt. Men om det blir lättare att analysera skräpet kan det också bli lättare att hitta den gemensamma källan till vissa sorters avfall. Genom den nya listan över molekylära fingeravtryck hoppas NASA ha kommit ett steg närmare detta mål.

    ”Universiteten måste stötta svenska klimatforskare mot hot och trakasserier”

    Posted on by Jan Lindsten

    Även svenska klimatforskare utsätts för hot och trakasserier, och stödet från arbetsgivarna är ofta svagt. En följd är att många undviker att medverka i öppna arrangemang och idkar självcensur. Det skriver två Uppsalaforskare i ett debattinlägg och kräver åtgärder från akademiernas sida. Förra året publicerade de en undersökning där 30 svenska klimatforskare intervjuades om sina erfarenheter.

    Intervjun med klimatforskarna gjordes av docenten i miljövetenskap Mikael Karlsson och doktoranden Laila Mendy vid Uppsala universitet. Deras studie publicerades i Kungliga Vetenskapsakdemiens tidskrift Ambio.

    Forskarna fick även besvara frågan om hur de hanterade de fientliga bemötandena. Svaren gav en rätt nedslående bild.

    Kvinnliga forskare drabbas hårdare

    Enligt intervjuerna är det vanligt att klimatforskarnas rapporter och studier misstolkas och förvrängs för att sedan användas i politiska syften. Den här kritiken är inte av samma slag som ordinärt, sakligt ifrågasättande av studier, utan medvetet förvrängande och misskrediterande. Hot och trakasserier förekommer ibland och drabbar i högre grad kvinnliga forskare än manliga.

    Frågan om hur forskare hanterar detta har inte studerats så mycket, men i Karlssons och Mendys studie ställdes alltså frågan. Det visade sig att klimatforskarna ägnar sig åt ökad självcensur och rentav ibland undviker att publicera sina resultat. Viljan att medverka i offentliga sammanhang och vara aktiv inom sociala medier påverkas också negativt.

    Mikael Karlsson och Laila Mendy skriver nu i ett debattinlägg i forskningstidningen Curie att de svenska universiteten måste bli mer aktiva med att stötta sina klimatforskare:

    Det handlar inte bara om att tillhandahålla fysiskt skydd utan också om att skapa miljöer där forskare kan arbeta och kommunicera utan rädsla för hot och trakasserier. Men när vi frågar forskarna om de upplever stöd från sina arbetsgivare är resultatet nedslående. Det saknas ofta resurser och annat stöd. Så länge det inte rör sig om allvarliga personhot får problemen begränsad uppmärksamhet, framhåller de.

    Stöttning behövs på olika sätt. Dels utbildning på individuell nivå, inte minst för doktorander, om strategier för att hantera och bemöta vetenskapsförnekelse. Men även större satsningar på högre nivåer inom akademierna, framhåller forskarna.

    Alla lärosäten behöver sjösätta kraftfulla kommunikationsstrategier för att motverka vetenskapsförnekelse i samhället. Viktigast är att förebygga desinformation och att verka för en kultur där forskning och forskare respekteras, betonar Karlsson och Mendy i sitt inlägg.

    Trenden överlag i världen, även i demokratiska stater, är att den akademiska friheten i stort är under stark press, långt ifrån bara avseende klimatforskning. I slutet av förra året stod Högskolan i Borås värd vid den svenska lanseringen av organisationen Scholars at Risks årsrapport Free to Think 2025. Bara under detta år dokumenterades 395 olika slag av attacker och hot mot forskare, studenter och universitet i 49 länder. Det rör sig om allt från allvarligt våld och försvinnanden till sådant som indragna anslag, inskränkta resevillkor och andra förbud och hinder.

    Magnus Nilsson: Har de nya klimatmålen ställts in?

    Posted on by Magnus Nilsson

    ”Tuta och kör” är budskapet från remissinstanserna. Partierna är överens, åtminstone något så när. Så det borde vara lätt för regeringen att omvandla miljömålsberedningen till en proposition om uppdaterade klimatmål för Sverige. Ändå blinkar varningslamporna illröda, skriver Magnus Nilsson i veckans krönika.

    KRÖNIKA 30 oktober 2025. Presskonferens på Rosenbad. Klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari strålar ikapp med Christofer Fjellner, oppositionsborgarråd (M) i Stockholm.

    Under Fjellners ledning har total politisk enighet uppnåtts i den parlamentariska miljömålsberedningen om revideringen av de nationella, svenska klimatmålen. Samtliga åtta riksdagspartier ställer upp på att de svenska ESR-utsläppen (utsläppen utanför EU:s nuvarande utsläppshandel) 2030 ska vara minst 60 procent lägre än de var 2005.

    Utöver EU-lagstiftningens krav om en minskning med 50 procent, ska Sverige minska med ytterligare 10 procent, antingen genom ytterligare utsläppsminskningar inom landet, eller genom så kallade ”kompletterande åtgärder”. Utan sådana åtgärder får de inhemska ESR-utsläppen 2030 inte överstiga 17,3 miljoner ton koldioxidekvivalenter, om “kompletterande åtgärder utnyttjas fullt ut högst 21,3 miljoner ton.

    Bättre koordinering med EU:s lagstiftning

    Mycket till förändring handlar det inte om, förslaget är nästan identiskt med de mål som redan gällt sedan 2017, men koordineringen med EU-lagstiftningen blir bättre.

    Som ”kompletterande åtgärder” pekas ut a) att fånga in koldioxid från förbränning av biomassa och permanent lagra den i berggrunden, b) större kolinlagring i skog och träprodukter än EU-lagstiftningen kräver, c) köp av ESR-utrymme från andra EU-länder, d) finansiering av klimatåtgärder utanför EU (”artikel 6-krediter”) samt e) köp och annullering av utsläppsrätter från EU:s utsläppshandel.

    På detaljnivå finns det sprickor i enigheten, men bortsett från V (som kräver att utrymmet för ”kompletterande åtgärder” minskas och artikel 6-krediter inte tillåts) ställer alla upp bakom huvudförslaget. Några av ledamöterna kommenterar i särskilda yttranden (som ibland ser ut som avståndstaganden), men alla ställer sig ändå bakom.

    Det är därför Pourmokhtari och Fjellner är så stolta.

    I mitten av november skickar ministern betänkandet på remiss. Flitiga tjänstemän, experter och beslutsfattare på myndigheter, intresseorganisationer, kommuner och universitet ägnar därefter tiden fram till jul och lite därefter åt att läsa, pröva, värdera och kommentera förslagen i hopp om att bidra till en gedigen regeringsproposition.

    Förra söndagen, 23 januari, gick remisstiden ut, och i superkort sammanfattning är reaktionen ”Jamen, det här var väl bra – tuta och kör!”

    Så därmed borde det väl bara vara för regeringen att ”copy-pasta” från miljömålsberedningen och dunka en proposition genom riksdagen?

    Osäkert om det blir några nya klimatmål

    Men så enkelt tycks det inte vara. Vad som pågår inom regeringen är oklart, men de signaler Tidö-regeringen hittills sänt ut, går inte att tolka på annat sätt än att det är osäkert om det alls blir några nya klimatmål.

    En stark indikation är att av de 226(!) förslag regeringen tagit med på den lista över propositioner och skrivelser m.m. som den under våren 2026 tänker lämna till riksdagen, handlar inget om de nationella klimatmålen. Att man av misstag skulle ha råkat glömma ett så pass viktigt dokument, är lite svårt att tro. På fråga svarar departementet: ”Det finns ingen garanti för att regeringen kommer att lämna en proposition som står på förteckningen, och det finns heller inga hinder mot att regeringen lämnar även andra propositioner eller skrivelser till riksdagen som inte tagits upp i förteckningen.”

    Såklart. Men ändå.

    Samtidigt lyser alla varningslampor illröda.

    Hösten 2023 kröp visserligen SD till korset och ställde upp på att Sverige respekterar EU-lagstiftningens krav om utsläppsminskningar 2005-2030 på minst 50 procent, ett krav partiet i Europaparlamentet hade bekämpat. Att partiet på hemmaplan skulle ställa sig bakom ännu tuffare mål, ser märkligt ut.

    Gick planerna i stöpet med KD:s debattartikel?

    Frågan är dock om inte planerna på nya, nationella mål definitivt gick i stöpet när KD, bara några veckor efter att Pourmokhtaris och Fjellners stora stund, i en debattartikel (signerad Europaparlamentarikern Alice Teodorescu Måwe och landsbygdsminister Peter Kullgren) förklarade att partiet motsatte sig nationella klimatmål.

    På en fråga till KD:s riksdagskansli hur detta besked gick ihop med stödet till miljömålsberedningens förslag, blev beskedet att det särskilda yttrande partiets representant i beredningen hade bifogat betänkandet (”Vår generella ingång har varit att vi i Sverige ska anta EU:s mål som våra och inte ha egna nationella etappmål”) var att betrakta som en reservation (!?).

    När regeringens förslag om ändrade nationella miljömål kommer?

    Min gissning: Aldrig.

    Första insekten med juridiska rättigheter

    Posted on by Alva Danielsson

    Gaddlösa bin i Peru är de första insekterna som fått juridiska rättigheter. Bina är viktiga pollinatörer – de pollinerar hela 80 procent av de vilda växterna i Amazonas, och dessutom grödor som kaffe och avocado.

    Urfolket Asháninka, forskare och miljöorganisationer har jobbat fram förslaget som nu antagits i två regioner i landet. Det innebär att bina har rätt till en stabil livsmiljö utan föroreningar, samt laglig representation som för binas talan. Nu vill man se det implementeras i hela Peru.

    De gaddlösa bina har förvaltats av urfolk i regionen sedan långt före Columbus. Idag står de inför stora svårigheter på grund av klimatförändringar, avskogning och bekämpningsmedel, och även konkurrens från europeiska bin.

    Kampanjledaren Rosa Vásquez Espinoza på Amazon Research Internacional återberättar för The Guardian vittnesmål från regnskogens invånare: “Jag kan inte se mina bin längre. Det brukade ta mig 30 minuters promenad in i djungeln för att hitta dem. Nu tar det timmar”.

    Constanza Prieto, latinamerikansk direktör vid Earth Law Center, som deltog i kampanjen, glädjs åt beskedet:

    Denna förordning markerar en vändpunkt i vår relation till naturen: den synliggör gaddlösa bin, erkänner dem som rättighetsbärande subjekt och bekräftar deras viktiga roll i bevarandet av ekosystem”, säger hon till The Guardian.

    WWF:s klimatbarometer visar starkt stöd för EU-politik

    Posted on by Birgitta Losman

    Världsnaturfondens nya Klimatbarometer visar på stark oro för klimatförändringarna och önskan om EU-politik för att lösa dem. Och till vardags är kvinnorna beredda att göra mer, även om den egna ekonomin påverkas.

    Världsnaturfonden (WWF) släppte nyligen sin Klimatbarometer som är organisationens årliga undersökning om hur svenskarna tycker och tänker i frågor kopplade till natur, klimat och biologisk mångfald. Undersökningen utfördes av Verian på uppdrag av WWF och genomfördes med hjälp av en en onlineundersökning 9-16 december 2025. Totalt genomfördes 2049 intervjuer för årets rapport.

    Enligt rapporten är oron fortsatt stark för klimatförändringar. Kvinnor och unga är mest oroande för klimatförändringar, men också för andra samhällsrisker som arbetslöshet, ekonomisk kris och fattigdom. När det gäller miljöfrågor är yngre personer främst oroliga för överkonsumtion och förlust av vild natur. Äldre är mer oroliga för plast i haven, överfiske och miljögifter. Dessa trender har enligt WWF även synts i tidigare barometrar.

    Det är lägre andel personer än tidigare som anser att förtroendevalda politiker bör göra mer för klimatfrågan, men stödet är fortsatt starkt: två av tre instämmer i att beslutsfattare bör intensifiera klimatarbetet. En majoritet anser att svenska partier bör arbeta i linje med EU:s klimatmål. Sju av tio vill se en stark EU-gemensam naturvårdslagstiftning. Fyra av tio kan tänka sig högre kostnader i vardagen för att minska Sveriges utsläpp. Men skillnaden i kön och ålder är stora. Män är betydligt mer negativa, liksom yngre.

    Läs hela rapporten: här

    Amsterdam förbjuder ”klimat-ovänlig” reklam på offentliga platser

    Posted on by Ingela Björck
    Tomma reklamtavlor på busshållplats

    I Amsterdam kommer reklam för bilar och flygresor snart att försvinna från gator och torg samt från kollektivtrafiken. Det har stadens högsta myndigheter nu beslutat. Liknande förbud mot fossilbränslereklam har införts i Frankrike, kan bli infört i Spanien, och kommer i kollektivtrafiken i Stockholm och Göteborg.

    Ett argument för åtgärden i Amsterdam har varit förbudet mot tobaksreklam. Cigarettannonserna togs bort från offentlig miljö när sambandet mellan rökning och lungcancer blev uppenbart, varpå tobakskonsumtionen gick ner. Även sambandet mellan fossilbränslena och den globala uppvärmningen är omöjligt att bortse från idag, menar förespråkarna. 

    Förbud mot fossilbränslereklam har införts i flera holländska städer, bland annat Utrecht och Haag. Förbudet i Haag drogs inför rätta av representanter för industrin, men godkändes förra året av en domstol. Domstolen slog fast att kommuner kan få förbjuda reklam för produkter som är skadliga för hälsan och klimatet.

    I Amsterdam antogs redan 2020 en motion om ett förbud mot reklam för fossila bränslen. Men förbudet gällde då bara vid nya reklamkontrakt, och i praktiken bara i tunnelbanan. Det nu antagna förbudet gäller oavsett gällande kontrakt, och omfattar inte bara bilresor och flyg utan också kryssningar med fossilbränsledrivna fartyg, samt kött.

    Frankrike först ut med reklamförbud

    Medan Amsterdam är den första huvudstad som förbjudit reklam för fossilbränsledrivna produkter, så blev Frankrike år 2022 det första land som gjort detsamma. Åtgärden ansågs ligga inom ramen för landets klimatlag. 

    Spanien kan snart väntas följa Frankrikes exempel. Den spanska regeringen har stött ett lagförslag som förbjuder offentlig reklam för fossila bränslen, för korta flygresor där alternativa resesätt finns, och för bilar som går enbart på bensin och diesel.

    Riksdagsmotion i Sverige

    I Sverige skrev två riksdagsledamöter år 2022 en motion som föreslog en nationell utredning om förbud mot reklam för fossilbaserade produkter och tjänster i Sverige. Motionen fick dock avslag av riksdagen året efter.

    I väntan på en eventuell nationell lag har ett par enskilda städer i stället gjort åtgärder. Stockholm upphör snart med all reklam för fossildrivna bilar inom SL-trafiken, efter ett beslut av Region Stockholm. Västtrafik i Göteborg har tagit ett bredare beslut som omfattar inte bara bilannonser utan även flygreklam. 

    De aktörer som vill stoppa fossilreklam i offentlig miljö i Sverige är  främst Greenpeace och tankesmedjan New Weather Sverige. Deras tänkande stöds av FN:s generalsekreterare António Guterres, som på Världsmiljödagen 2024 kallade oljebolagen ”klimatkaosets gudfäder” som förvrängt sanningen och lurat allmänheten i årtionden. Han manade till nationella förbud mot fossilreklam, och bad även nyhetsmedier, teknikföretag och PR-företag att sluta samarbeta med oljebolagen.

    Tobakskonsumtionen gick ner

    Ett reklamförbud kan tyckas vara en liten och föga meningsfull åtgärd i den stora klimatkrisen. Men forskning har visat att förbudet mot tobaksreklam verkligen hade effekt: konsumtionen av cigaretter och tobak gick ner när annonserna försvann.

    Vi tänker att vi har en fri vilja och inte påverkas så mycket, men reklamen skapar sociala normer kring hur ett gott liv ser ut, och de normerna är enormt starka. Reklam från flygbolagen ger till exempel bilden av semesterresor som en del i att leva lyckligt”, säger konsumtionsforskaren Cecilia Solér i en artikel i webbtidningen Extrakt. 

    Hon upplever att det finns en stor naivitet i synen på reklam, och att fossilreklamens betydelse inte riktigt tagits på allvar.

    Ny studie: Kvävebrist bromsar koldioxidupptag i tropiska skogar

    Posted on by Anna Nyquist

    Tropiska skogar spelar en nyckelroll i klimatarbetet. När skog växer tillbaka efter avverkning kan den ta upp stora mängder koldioxid från luften. Men ny forskning visar att återväxten ofta går långsammare än vi tror. Orsaken är brist på näring i marken och framför allt kvävebrist.

    I den nya studien, publicerad i Nature Communications, visar ett internationellt forskarlag att unga tropiska skogar växer betydligt snabbare när de får tillgång till kväve. Utan tillräckligt med näring minskar dessutom skogarnas förmåga att binda koldioxid, vilket gör att deras klimatnytta riskerar att överskattas.

    För att nå fram till resultaten följde forskarna återväxande tropiska skogar i Panama under flera decennier. I fältförsök jämförde de skogsområden som fick extra näring med områden som de lämnade orörda. Samtidigt mätte de trädens tillväxt och hur mycket kol skogarna lagrade i biomassan. På så sätt isolerade forskarna vilken roll kväve spelar när skogar återhämtar sig efter avverkning och jordbruk.

    Därför är unga skogar extra viktiga

    Skog avverkas regelbundet för virke och markanvändning, men i många fall får ny skog växa upp igen efter avverkningen. Dessa unga, återväxande skogar kallas sekundärskogar. När träden växer bygger de stammar, grenar och blad. I den processen tar träden upp koldioxid från luften och lagrar kolet i sin biomassa. Ju snabbare skogarna växer, desto snabbare ökar också deras koldioxidupptag.

    För att undersöka hur detta fungerar i praktiken följde forskarna tropiska skogar i Panama under flera decennier. De jämförde skogsområden som fick extra näring med områden som de lämnade orörda. Genom att tillföra framför allt kväve och mäta trädens tillväxt kunde forskarna följa hur mycket kol skogarna lagrade i biomassan över tid.

    Resultaten visar ett tydligt mönster. I de allra yngsta skogarna bromsar kvävebrist tillväxten kraftigt. När forskarna tillförde kväve ökade tillväxten tydligt och skogarnas koldioxidupptag nästan fördubblades. Även skogar som var omkring tio år gamla reagerade starkt.

    I äldre skogar, runt 30 år och uppåt, gjorde extra kväve däremot liten skillnad. Där styr andra faktorer än näring hur snabbt skogarna växer och hur mycket koldioxid de kan ta upp.

    Ett problem för dagens klimatplaner

    I dag bygger många klimatstrategier på att återbeskoga tropiska områden. Tanken är enkel: låt skogar växa, så ökar koldioxidupptaget och halten av växthusgaser i atmosfären minskar.

    Men den nya studien visar att sambandet inte är så rakt. När unga skogar drabbas av kvävebrist växer de långsammare och tar upp betydligt mindre koldioxid än vad många klimatmodeller förutsätter.

    Forskarna uppskattar att kvävebrist globalt kan minska skogars koldioxidupptag med upp till 0,7 miljarder ton per år. Det är en stor del av den naturliga kolsänka som dagens klimatberäkningar bygger på.

    Lösningen är inte mer gödsel

    Forskarna betonar samtidigt att resultaten inte innebär att man ska börja gödsla skogar i stor skala. Storskalig gödsling kan i stället skapa nya miljöproblem, som ökade utsläpp av lustgas och övergödning av vattendrag.

    I stället lyfter forskarna fram mer naturbaserade lösningar för att hantera kvävebrist i skogar. Ett alternativ är att använda trädarter som naturligt kan binda kväve från luften och därigenom stärka skogars koldioxidupptag. Ett annat är att styra återbeskogning till områden där marken redan har bättre näringsbalans och där skogar snabbare kan växa och lagra kol.

    Budskapet är dock tydligt: för att skogar ska kunna leverera den klimatnytta som förväntas krävs rätt ekologiska förutsättningar Annars begränsar kvävebrist skogars koldioxidupptag.

    Ny studie: Så kan medborgarforskning rädda våtmarker

    Posted on by Anna Nyquist

    Över 20 procent av världens våtmarker har försvunnit. Nu visar en ny forskningsstudie att lösningarna inte bara ligger hos experter och myndigheter – utan också hos oss vanliga medborgare. Genom så kallad medborgarforskning, där allmänheten aktivt samlar in och rapporterar miljödata, kan människor med hjälp av mobiltelefoner, enkla sensorer och lokalt engagemang bidra med kunskap för att göra våtmarker friskare och mer motståndskraftiga.

    Studien Citizen science powers wetland restoration publicerades 2026 i den vetenskapliga tidskriften Environmental Science and Ecotechnology. Forskare vid bland annat Aarhus universitet i Danmark har lett arbetet, i samarbete med Wetlands International och flera internationella forskningsinstitutioner.

    Forskarna granskade 120 våtmarksrestaureringar världen över för att se hur projekten följer upp resultaten och vem som faktiskt samlar in kunskapen om hur naturen mår. Analysen visar att färre än 20 procent av projekten använder medborgarforskning. Siffrorna gäller även i Europa där engagemanget och den tekniska infrastrukturen ändå är relativt god. I många andra delar av världen är andelen ännu lägre.

    Därför behövs mer data

    Våtmarker fungerar som naturens egna klimatanläggningar. De lagrar kol, minskar översvämningar, renar vatten och ger livsrum åt mängder av arter. Därför satsar nu Sverige, EU och andra delar av världen stort på att restaurera dem.

    Men forskarna pekar på ett grundläggande problem: uppföljningen blir ofta för kortsiktig. Externa experter mäter ofta resultaten under några få år och därefter enbart vid enstaka tillfällen. Detta trots att det visat sig ta tid för våtmarker att återhämta sig, så att det kan ta årtionden innan några förändringar blir märkbara. Följden blir att både tidiga varningssignaler och effekter över tid går förlorade. Övervakningen anpassas, som forskarna uttrycker det, snarare efter projektbudgetar än naturens tidsramar.

    Samtidigt finns det många människor som följer våtmarkerna noggrant och under lång tid, såsom boende, markägare, naturintresserade och ideella föreningar. De ser hur vattennivåer, växtlighet och djurliv förändras, men naturvården tar ofta inte deras observationer på allvar. Det är just detta perspektiv studien vill vända på.

    Ny teknik gör allmänhetens data användbar

    En vanlig invändning mot medborgarforskning är att data från frivilliga inte håller tillräcklig kvalitet. Men forskarna menar att det argumentet snabbt tappar kraft. I dag använder ofta medborgarforskare till exempel tekniska sensorer som mäter vattennivåer och vattenkvalitet. Många har mobilappar som automatiskt registrerar tid, plats och bilder. Det finns lättillgängligt AI-stöd som kvalitetssäkrar observationer samt satellitbilder och drönare som kan koppla lokala iakttagelser till större sammanhang.

    När människor dessutom samlar in uppgifter enligt tydliga instruktioner och kontrollerar dem i flera steg kan deras data hålla samma kvalitet som traditionell övervakning. Dock till en betydligt lägre kostnad. Poängen, betonar forskarna, är inte att ersätta experter utan att bygga ett större, tätare och mer långsiktigt kunskapssystem.

    Mer kunskap ger snabbare och bättre beslut

    Enligt studien ger medborgarforskning inte bara billigare data, utan också bättre beslutsunderlag. När lokala människor regelbundet rapporterar förändringar i vattennivåer, växtlighet och djurliv kan problem upptäckas tidigt och restaureringen justeras i tid – istället för att misslyckanden upptäcks först efter många år.

    Forskarna beskriver detta som adaptiv förvaltning där naturvården lär sig över tid. De menar även att medborgarforskning borde bli en självklar del av framtidens naturvård. När internationella regelverk, som exempelvis EU:s nya naturrestaureringslag, samtidigt uppmuntrar bredare deltagande öppnas möjligheten för betydligt fler människor att bidra till friskare våtmarker och starkare ekosystem.

    Att rädda våtmarker kan därmed bli en uppgift för många fler än man hittills trott.

    Venezuelas “smutsiga” råolja under USAs styre 

    Posted on by Alva Danielsson

    USA har gjort anspråk på Venezuelas råolja, efter att president Trump grep den venezuelanska presidenten Maduro. De första försäljningarna har redan gjorts. Men just denna olja är samtidigt den som är mest energikrävande och dyr att utvinna, och den största klimatboven. 

    I Venezuelas berggrund finns en av de största oljereserverna i världen. Nämligen 300 miljarder fat. När USA grep Venezuelas president Nicolás Maduro gjorde de amerikanska myndigheterna även anspråk på oljan. Ett antal dagar senare gjorde USA sin första försäljning av venezuelansk olja för ett värde av runt 500 miljoner dollar.

    Men det finns problem med Venezuelas olja. Den är så kallad “smutsig”, inte på grund av den ifrågasatta amerikanska inblandningen, utan kemiskt sett. Majoriteten av oljan är tung och sur råolja, och har en högre koncentration kol än lättare oljor. Det innebär att den generellt är svårare och mer energikrävande att utvinna, eftersom den måste hettas upp för att rinna lättare. Tung olja används ofta till asfalt, smörjolja och paraffin, medan lättare olja används till drivmedel.

    Sur råolja innebär dessutom att oljan innehåller högre andel svavel. Denna måste tas bort under processen för att oljan ska kunna förfinas till bensin och diesel, vilket är dyrt och orsakar ytterligare klimatutsläpp.

    Venezuelansk råolja är alltså den värsta ur klimatsynpunkt, och därtill dyr att utvinna. När president Trump tidigare i januari efterfrågade investeringar från oljeindustrin möttes han av skepsis: Venezuela är, enligt industrin, inte en attraktiv region att investera i. Analytiker bedömer dock att det är en viss aktör som kan vinna på den venezuelanska tunga oljan: USAs egna raffinaderier. De är nämligen byggda för att hantera den här typen av tung och sur olja.

    USAs anspråk på en annan stats naturresurser och expansion av fossilindustrin sker när en ökad fossilanvändning innebär att vi är nära gränsen till vad klimatforskaren Johan Rockström beskrivit som “det ingen kan anpassa sig till”. När Trump förra veckan talade i Davos höll Rockström, med flera, ett alternativt tal. “Med fortsatt utvinning och konsumtion av fossila bränslen är vi nära gränsen när någon återvändo längre inte är möjlig”, sade Johan Rockström.

    Allt fler naturkatastrofer i USA – och allt sämre skydd

    Posted on by Ingela Björck
    följderna av tornado

    Förra året inträffade 23 större väder- och klimatrelaterade naturkatastrofer i USA. Skogsbränder, översvämningar och stormar tog nästan 300 liv och orsakade skador för 115 miljarder dollar. Men samtidigt som sådana naturkatastrofer ökat i antal och omfattning på senare år, så har Trumpadministrationen skurit ner på både varningssystem och katastrofhjälp.

    Enligt forskningsorganisationen Climate Central inträffade i genomsnitt nio naturkatastrofer om året mellan 1980 och 2010. Sedan dess har antalet stigit kraftigt, och sådana händelser inträffar nu ett par gånger i månaden.

    Giftig rök farlig för lungorna 

    Miljöorganisationen Grist har i en artikel om förra årets katastrofer bland annat beskrivit den stora branden i Los Angeles. Den stod för hälften av de ekonomiska skadorna under 2025. Utöver de materiella skadorna, så anses den giftiga röken från brinnande plast och metall också ha påverkat människor på många kilometers avstånd från själva bränderna. För patienter med hjärt- kärlsjukdomar är sådan rök mycket farlig och kan till och med orsaka dödsfall.

    Branden i Los Angeles var den värsta klimatrelaterade händelsen under förra året, men merparten av naturkatastroferna berodde inte på bränder. De orsakades i stället av hagelskurar i Texas och Colorado samt tornados och svåra stormar i både södra och nordöstra USA.

    Förra årets dystra statistik överträffas bara av siffrorna från åren 2023 och 2024. Att 2025 inte varit det värsta året, trots den fortsatta globala uppvärmningen, förklaras av att USA förra året slapp att drabbas av någon stor orkan. 

    Ingen av de havsbaserade orkanerna råkade nämligen komma in över kontinenten under 2025. De gjorde däremot stor skada i Västindien, där den värsta – orkanen Melissa – tog liv och förstörde samhällen både på Jamaica, Cuba, Bahamas och Haiti. 

    Sämre beredskap

    När USA nu råkar ut för allt fler och värre naturkatastrofer kunde man ju tro att beredskapen skulle stärkas. Men i stället har det motsatta hänt: både varningssystem och katastrofhjälp har monterats ner.

    Tidningen The Guardian beskriver i en artikel vad som hänt. När det gäller varningar, så handlar det om nedskärningar i National Weather Service (NWS)  och National Oceanic and Athmospheric Administration (NOAA). Många meteorologer och annan personal har avskedats, vilket gör det svårare för verksamheterna att kartlägga och förutse väderhändelser.

    På katastrofhjälpens område är det framför allt Federal Emergency Management Agency (FEMA) som drabbats. FEMA förlorade en tredjedel av sina anställda, vilket bland annat gjorde att en svår storm i Alaska och en översvämning i Texas fick mycket värre följder än nödvändigt. 

    Hot mot kritiker

    De som varnat för effekten av nedskärningarna råkade också illa ut:

    Mer än ett dussin  Fema-anställda blev föremål för utredningar och tvingade från sina arbeten sedan de skrivit till kongressen och varnat för följderna av administrationens ingrepp”, skriver The Guardian.

    Brandväsendet i sig har inte skurits ner, men bekämpandet av skogsbränder har försvårats av nedskärningar på andra håll. Skogsmyndigheten US Forest Service har till exempel fått avskeda personal, vilket gått ut över arbetet med att förebygga skogsbränder. Brandsoldater har också berättat om att de varit utan el på grund av brist på underhållspersonal, eller att de inte fått sin lön på grund av brist på administrativ personal.

    Sammanfattningsvis står USA nu sämre rustat inför naturkatastrofer än på länge, samtidigt som bränder, orkaner och översvämningar blir allt fler och värre. Det bådar illa för befolkningen, särskilt för dem som inte har råd att försäkra sig eller flytta till tryggare områden.

    Snart vår – och en orolig väntans tid råder för skogen!

    Posted on by Leif Öster

    En orolig väntan har utbrutit inom miljörörelsen och bland skogsvänner. Efter presentationen av den hårt kritiserade skogsutredningen väntas nu regeringens skogsproposition läggas fram den 17 mars. Gamla ambitioner om ambitiösa naturvårdsmål för skogarna sägs ligga fast – men allt talar tvärtom för sänkta ambitioner, skriver SMB:s krönikör Leif Öster i sin helgtext.

    KRÖNIKA Väntans tider råder i skogsdebatten.  Regeringens stora skogsproposition är nu utlovad att komma senast den 17e mars.  Förväntningarna är höga från den virkesköpande industrin. Miljörörelsen befarar istället att det blir en nedmontering av naturvårdsarbetet i skogarna.

    Både borgerliga och rödgröna regeringar har många gånger tydligt slagit fast att skyddsvärda skogar inte ska avverkas.  Enligt den nuvarande regeringen ska dessutom de jämställda skogspolitiska målen – miljömålet och produktionsmålet – ligga fast.  Med andra ord: Inga skyddsvärda skogar ska avverkas.  

    OK. Politiken ska ligga fast. Hur kan då Daniel Liljeberg, statssekreterare hos Peter Kullgren (KD) istället utlova en ny skogspolitik med förändringar ”av samma magnitud som 1993 års skogspolitiska beslut och vara det största som hänt på 32 år inom skogspolitiken”.   Det var i vart fall vad han nyligen sa i ett uppmärksammat anförande om skogen. 

    Att jämföra med 1993 års politik är intressant. Arkitekten bakom 1993 års skogspolitik var jordbruksministern i Carl Bilds regering, Karl-Erik Olsson (C). Till skillnad från den nya skogspropositionen fanns det den gången en bred politisk samsyn om en ambitionshöjning av naturvårdsarbetet i de svenska skogarna. Nu pressar regeringen förmodligen fram någon form av sänkta ambitioner.

    För att släta över sänka ambitioner meddelade regeringen nyligen att man avsätter 100 miljoner kronor från 2027. Pengarna ska ersätta skogsägare när artskyddet begränsar avverkningar. 

    Sänkta ambitioner döljs med litet bidrag

    Förslaget snabbremissas just nu. Svaren ska vara inne redan 4e februari och träda i kraft veckan innan valet 2026. LRF och Skogsindustrierna verkar dock redan nöjda. Förmodligen hoppas de att regeringen kraftigt ska höja ribban för vad som är skyddsvärt. Så högt att nästan ingenting behöver skyddas.

    Skogsbolag som har sett sin aktiekurs halveras på fem år, lägger nu ner mycket tid på att förklara hur synd det är om dem. Samman näring som inte vill ha ekonomiska stöd av samhället vill nu behålla alla sina stöd.  Skogsägaren Fredrik Möller pekar i en intressant debattartikel på skogsnäringen förmodligen årligen får mer än 15 miljarder i olika stöd.

    Tja, i det perspektivet känns 100 miljoner kronor i ersättningar som skogsägare som nu utlovats som lite fjuttigt. Inte minst därför att skogsbolagen säkert försöker norpa åt sig det mesta. 

    ← Tipsa!

    Tipsa oss

    Har du något du tror vi missat och kanske borde skriva om? Vi tar tacksamt emot alla tips du kan bidra med. Maila direkt till tips@supermiljobloggen.se eller fyll i formuläret nedan.