Stötta SMB
Du kan trycka Shift + S för att få fram sökfältet när som helst och Esc för att stänga det.
Tryck ENTER för fler resultat, då kan du även förfina din sökning.
    Stäng

    Brittisk rapport: Kollaps av ekosystemen hotar landets säkerhet

    Posted on by Elin Segerlind
    Bild på en torr åker med enstaka plantor som spirar

    En nyligen släppt brittisk rapport slår fast att krisen för biologisk mångfald och kollaps av ekosystem inte bara är miljöproblem, utan ett växande hot mot landets nationella säkerhet. Bland riskerna som lyfts fram finns matbrist, ekonomisk oro och ökade konflikter. Samtidigt finns uppgifter om hur regeringen försökt tona ned rapporten av rädsla för den allvarliga bild som ges, och inte minst för vad rapporten säger om Storbritanniens faktiska agerande för att avvärja krisen.

    Den nya analysen ”Global biodiversity loss, ecosystem collapse and national security”, är framtagen av den brittiska regeringen. Bland rapportörerna finns främst underrättelseanalytiker och säkerhetstjänsten. Rapporten beskrivs som en i första hand nationell säkerhetsbedömning som ska svara på frågor kring vilka risker globala naturförluster kommer att innebära för Storbritanniens trygghet, ekonomi och politiska stabilitet.

    I rapportens inledning slås fast att den globala degradering av ekosystem som sker är ett stort hot mot både nationell säkerhet och social välfärd. Den lyfter att samhällen globalt redan upplever konsekvenser av minskade skördar, och intensifierade naturkatastrofer likväl som infektionssjukdomar.

    Kollaps av ekosystem en fråga om nationell säkerhet

    Rapporten lyfter en rad grundläggande samhällsfunktioner, som den menar starkt kommer påverkas av förlusten av biologisk mångfald och kollapsen av ekosystem. I och med det kommer också säkerheten påverkas nationellt, men också globalt. Ett problem som enkelt låter sig identifieras är tillgången på mat och vatten. Med en kollaps av kritiska ekosystem kommer vi se bland annat minskade skördar, minskad andel odlingsbar mark, avsaknad av rent vatten och en artdöd som kan leda till ett stopp för fisket. Allt detta driver upp matpriser och hotar livsmedelssäkerheten även i brittiska butiker.

    Med brister på mat, odlingsbar mark och avsaknad av rent vatten pekar rapporten på att konflikter och migration kommer att öka. Då fler vill ha tillgång till allt mindre. Den betonar också risken för organiserad brottslighet likväl som ökad risk för pandemier. Rapporten beskriver förlusten av biologisk mångfald som en ”hotmultiplikator” som förstärker redan existerande risker. Även samhällens motståndskraft och förmåga att hantera andra kriser försämras. Den nämner allt från översvämningar och stormar till värmeböljor, sjukdomsutbrott och resurskonflikter. Situationer som tillsammans bedöms belasta brittiska myndigheter, militär och räddningstjänst långt över vad dagens planer tar höjd för.

    Sex avgörande ekosystem

    Rapporten lyfter fram sex ekosystem som alla är kritiska för den brittiska säkerheten. Dessa är viktiga inte bara för den lokala naturen, utan för att de är med och styr globala matflöden, vädersystem och resurser som Storbritannien är beroende av.

    De sex kritiska ekosystemen är regnskogarna och flodsystemen i både Amazonas och Kongobäckenet, boreala skogar i t.ex. Kanada och Ryssland, korallrev och mangrovesystem i Sydostasien samt Himalaya.

    Gemensamt för de här områdena är att de är avgörande för global livsmedelsproduktion. De påverkar också klimat, vatten- och vädermönster eller rymmer stora kolsänkor som vid kollaps kan släppa ut enorma mängder växthusgaser.

    Rapporten lyfter också fram naturens ”osynliga tjänster”. Tjänster som redan idag motsvarar ett värde på tiotals miljarder pund för Storbritannien. Det handlar om allt från pollinering till översvämningsskydd. När dessa funktioner försvagas måste samhället betala dyrt för att försöka ersätta dem, om det alls är möjligt.

    Regeringen försöker tona ned rapporten

    Samtidigt som bedömningen nu finns offentligt, har processen fram till publicering väckt frågor om politisk censur. Adam Vaughan är klimatredaktör på The Times. Han beskriver i ett inlägg på LinkedIn hur tjänstemän på Downing Street i sista stund stoppade offentliggörandet av rapporten.

    Tjänstemän på Downing Street har blockerat publiceringen av en rapport som varnar för att kollapsen av tropiska regnskogar skulle kunna driva upp matpriserna i brittiska mataffärer, skriver Adam Vaughan.

    Enligt Vaughan skulle regeringens rapport ha publicerats tidigare, men att starka röster blockerade det eftersom den ansågs för negativ. Han skriver vidare att det arbetats med rapporten under minst ett år, men att det funnits oro för att dokumentet skulle väcka för många frågor kring hur Storbritannien faktiskt gör för att förhindra de allvarliga effekter som beskrivs.

    Alternativtal av Rockström i Davos: ”Fullskalig avveckling av fossilbränslena nu”

    Posted on by Jan Lindsten
    Alternativt tal i Davos med bland andra Johan Rockström

    Alldeles innan president Trump spred hat och hot vid sitt tal i Davos under onsdagen höll bland andra professor Johan Rockström en alternativ, vädjande appell utanför möteslokalen om klimat- och miljöutmaningarna för Jorden. Och om den möjlighet som ännu finns för världens ledare att ändra kurs för planeten.

    Kontrasten kan nog gärna inte bli större: inne i den glassiga, fullsatta möteshallen vräkte presidenten ur sig förvirrande otidigheter och försökte rent av skämta om Grönland (som bara hans lakejer på första raden skrattade åt).

    På ett litet snöklätt torg i närheten vädjade strax före Trumps uppvisning fyra ledare för olika klimat- och forskningsorganisationer till alla företagsledare, politiker och tunga finanschefer i publiken. Dessa bör kraftsamla sina resurser till ”a giant leap” för att fasa ut de fossila bränslena och inleda en omställning av världens ekonomiska system i förny- och hållbar riktning, löd budskapet.

    – Den vetenskapliga grunden för vår ståndpunkt är orubblig. Med fortsatt utvinning och konsumtion av fossila bränslen är vi nära gränsen när någon återvändo längre inte är möjlig. Med nuvarande utveckling kan jorden nå + 1,5 graders genomsnittlig temperaturhöjning inom fem år. Förändringarna som klimatförändringen medför kan då vara irreversibla och överskrida vad som är möjligt att anpassa sig till, sa Johan Rockström allvarligt i sitt korta anförande.

    Men det finns fortfarande möjligheter att klara klimatkrisen, betonade Sandine Dixson-Declève, ordförande i organisationen Earth4All. Och slog fast att de fyra talarnas vision ser helt annorlunda ut än den som företräds av USA:s president – en expansion av fossilindustrin och avreglering av restriktioner och regler för klimatarbetet.

    ”Trumps vision skapar välstånd för några få”

    – Den visionen skapar välstånd för några få, men en mindre säker värld för alla andra. Om världens ekonomier satsade 2-3 procent i ett gigantisk steg för klimatet skulle det ge tiofaldigt tillbaka och öka välståndet för alla, sa hon.

    Företagsledaren Paul Polman, tidigare vd för Unilever, och Carlos Nobre, brasiliansk forskare och expert på Amazonas regnskog, höll också korta anföranden med liknande innehåll. Båda är knutna till organisationen Planetary Guardians. Bakom aktionen stod även forskargruppen Earth Commission som leds av Johan Rockström, Earth4All och Global Commons Alliance. Talet videoutsändes av nätverket We Don’t Have Time, grundat av svenske företagaren Ingmar Rentzhog.

    Att Donald Trump strax därpå skulle säga något om klimatfrågan – ens i avfärdande ordalag – väntade sig knappast någon. Mer väntat var att gruppens alternativa apell skulle förbigås med tystnad och att Trumps tirader skulle bevakas intensivt av världsmedia.

    Och så blev det. Höjdpunkten nyhetsmässigt blev presidentens löfte att i alla fall INTE använda militärt våld mot sin trogna allierade, konungariket Danmark för att bemäktiga sig Grönland. Här länk till presidentens mer än timslånga tal, som utöver det något nedskalade hotet mot Danmark och Grönland även innehåll lögner om vindkraft, babbel om president Macrons solglasögon och en mängd rasistiska utfall.

    Miljöfakta: Därför är det fel att blanda ihop skogens kollagring och fossila utsläpp

    Posted on by Jan Lindsten

    De svenska skogarna har vuxit mer under de allra senaste åren. Och lagrar nu mer koldioxid än vad som släpps ut från kol- och oljeförbränning i Sverige. ”Nu har vi nått klimatmålen”, ropades det glatt i debatten när nyheten släpptes.

    Det påståendet är falskt, men svårt att genomskåda. SMB reder ut begreppen.

    Det lät ju som en väldigt bra nyhet. När Naturvårdsverket för en månad sedan offentliggjorde den senaste statistiken för kolinlagring i skog och mark enligt det så kallade LULUCF-protokollet (Land Use, Land Use Change and Forestry) hade det svenska utsläppssaldot förbättrats rejält. ”Kanske den bästa julklapp klimatministern kan få” löd en DN-rubrik. Men längre ned i artikeln konstaterades att gåvan nog inte var så fantastisk, trots allt, vilket SMB nu också ska redogöra för.

    Världens länder har enats om LULUCF för att mäta och redovisa avgång och upptag av växthusgaser från mark- och skogssektorn. Systemet antogs redan vid klimatförhandlingarna i Kyoto 1997.

    Samma molekyler i biomassa och kol

    Skogar och annan gröda avger precis samma slags koldioxidmolekyler när de bryts ned eller eldas upp som när kol och olja förbränns. Växthuseffekten är helt och hållet den samma. Och när skogar växer är det precis samma molekyler som tas upp.

    Men varför hålls siffrorna för biomassans kolinnehåll och fossilt kol och olja då isär? Det är nödvändigt, och av fundamental betydelse att vi förstår orsaken.

    När vi människor använder biomassa hanterar vi NUTIDENS kolcykel. Med återplantering kan vi kompensera för den biomassa vi eldar upp eller använder kortsiktigt under vår egen livstid – det tar mellan tio och 100 år ungefär, beroende på vad som konsumeras och hur.

    När vi eldar olja och kol konsumerar vi däremot FORNTIDENS lagrade, fossila kol. Här är inlagringstiden hundratals miljoner år.

    Tidsaxlarna måste hållas isär

    Dessa båda tidsaxlar kan aldrig mötas. De måste hanteras var för sig.

    Det är ändå viktigt att förstå vilka oerhörda volymer världens skogar och övrig mark står för när det gäller att ta upp och ge ifrån sig kol till atmosfären. Mellan tummen och pekfingret anges i storleksordningen 15 procent av världens totala utsläpp av växthusgaser på cirka 55 miljarder ton per år, bero på ogynnsam markanvändning och avskogning, vilket alltså mäts och redovisas enligt LULUCF-protokollet.

    Nettoupptaget i Sverige i skog och mark var 54 miljoner ton, enligt NVV:s siffror för 2024 – drygt hela åtta miljoner ton mer än året innan (siffran avser så kallade koldioxidekvivalenter, där växthusgaserna koldioxid, metan och lustgas räknas ihop och jämkats till CO2-värden).

    Det är mycket som kan bli fel i den här statistiken. Men det är noga stadgat i lagen hur mätningar och beräkningar ska göras. Både Skogsstyrelsen och Jordbruksverket är oberoende granskare av Naturvårdsverkets siffror. Det är nog så tillförlitliga data som man kan begära.

    8,5 milj ton mer koldioxid lagrades 2024

    54 miljoner ton koldioxid har växande svensk skog alltså hämtat hem från atmosfären, under bara ett år. Samma år var de svenska, territoriella, utsläppen av fossil koldioxid från transportsektorn, industrin och hushållen 47,5 miljoner ton.

    Skogarnas upptag ligger med andra ord flera miljoner ton över de fossila utsläppen. Trots att de sistnämnda ökat mycket kraftigt som en följd av den nuvarande regeringens beslut att låta dem öka. Den minskade reduktionsplikten för bensin och diesel och sänkningen av drivmedelsskatterna ledde ju till en historiskt hög ökning av Sveriges klimatutsläpp, vilket SMB tidigare rapporterat.

    Men – är det svenska klimatbetinget ändå i stort sett fixat – trots regeringens grava misskötsel av frågan? Tack vare hyggliga skogar som sett till att växa lite mer?

    Precis detta är vad som totalt felaktigt påstods i debatten. Här följer två exempel bland åtskilliga:

    Eftersom kolinlagringen i Sveriges skogar ökar mer än utsläppen nådde Sverige förra året i praktiken EU:s långsiktiga mål om nettonollutsläpp av växthusgaser, skrev politiske redaktören Peter Wennblad i en SvD-ledare och gladdes över nyheten. Han rådde rent av svenskarna att ”plocka fram skumpan.”

    Ulf Larsson, chef för skogskoncernen SCA – som mött skarp kritik för hårdhänt framfart i skogarna – var också snabbt ute och pekade på skogsindustrins stora och avgörande roll för skogens klimatnytta. I en debattartikel i Sundsvalls Tidning uttrycker han sig ungefär likadant:

    Detta [NVV:s nyhet, red:s anm] innebär något mycket konkret: Sverige har redan idag ett nettoupptag som överstiger våra territoriella utsläpp. I det officiella klimatbokslutet har Sverige därmed passerat nettonoll – ett mål som EU som helhet siktar på först 2050.

    Som om skogsbruket skapar klimatnyttan

    Vare sig medvetet eller omedvetet är alltså de här påståendena gravt missvisande. SCA-chefens argumentation får det att låta som att det är själva skogsindustrin som skapar skogens klimatnytta – eftersom skogens produkter används till att bland annat ersätta fossila bränslen och koldioxidstinn cement som byggnadsmaterial.

    I själva verket är det tvärtom: Om skogsbruket, hypotetiskt, inte fanns hade skogarna tvärtom lagrat mer kol än det netto som återstår när utsläppen från skogsavverkningarna räknats bort – ända tills en naturlig jämvikt mellan upptag och avgång hade nåtts. I en kunskapssammanställning från 2022 konstaterar Skogsstyrelsen att minskade avverkningsnivåer är det som ger bäst effekt för kollagringen, både i kort och långt perspektiv.

    För att göra klimatnytta på riktigt måste skogsbruket bli skonsammare och branschen satsa på ökade förädlingsvärden och lägre virkesuttag. Detta har många framstående skogsexperter länge framhållit, se här ett exempel.

    Alldeles för låg lagring av kol i skogsprodukter

    Enbart 15-20 procent av det avverkade virket används till långsiktiga produkter som utgör lagring av kol, som exempelvis hus och möbler. Allt för mycket av skogen blir bränsle, kartong, engångsprodukter och pappersmassa. Det europeiska vetenskapliga rådgivningsorganet Easac har också i ett brev manat skogsbranschen att inte kalla bioenergi ”förnybar” och låtsas som om denna industri är utsläppsfri.

    Den här viktiga diskussionen verkar dock inte den svenska regeringen ha tagit intryck av. Förslagen i den nyligen framlagda skogsutredningen syftar till att branschen fortsätter enligt business-as-usual, vilket kritiserats stenhårt av praktiskt taget alla remissinstanser utom skogsbranschen själv och lantbruksorganisationen LRF.

    Peter Wennblad konstaterar i sin ledare visserligen, helt korrekt, att Sveriges och EU:s klimatmål skiljer sig åt, och att den ökade kolinlagringen i skogen räknas in i EU:s klimatmål för Sverige. Men denna reservation räcker inte för att utropa att målet är nått.

    Nästan oavsett hur mycket kollagringen ökar i svensk skog, återstår för Sverige att enligt Parisavtalet fram till år 2050 uppnå det så kallade nettonollmålet för fossila utsläpp. Utsläpp från transporter, livsmedelsproduktion, cement- och ståltillverkning ska vara borta till dess, till 85 procent jämfört med jämförelseåret 1990 (2005 för vissa sektorer). Endast 15 procent av utsläppen får kompenseras med så kallade kompletterande åtgärder.

    Ingen historisk höjning av kolupptaget

    Betinget att nästan helt få bort de fossila utsläppen kvarstår alltså till allra största del, oavsett hur mycket det jublas över att skogarna har återhämtat sig något efter den hårda torkan 2018 och de mycket höga avverkningsnivåerna fram tills för några få år sedan. (Under 2023 och 2024 sjönk avverkningsnivån kraftigt efter att ha legat mycket högt under en dryg tioårsperiod, vilket går att läsa mer om i nedanstående länk).

    Av Naturvårdsverkets statistik framgår också tydligt att det ökade upptaget av koldioxid under 2024 inte var så uppseendeväckande, om man tittar på långtidstrenden. Under perioden 1990 till 2024 har nettoupptaget av koldioxid i skogarna legat på 56 miljoner ton per år i genomsnitt – fast med stor variation. Den långsamma tillväxten efter 2018 års hårda torka med ökade barkborreangrepp är två stora förklaringar till flera års låga siffror)

    I samtal med Naturvårdsverkets experter på kollagring framkommer ännu en viktig skillnad mellan att minska de fossila utsläppen och att öka kollagringen med växande skogar: Tar man bort fossila koldioxidutsläpp genom att ersätta bensin, diesel, stenkol och förändra klassisk cementproduktion blir minskningen permanent.

    En storm kan radera miljoner tons kollagring

    Skogarnas kollagring är väsentligt mer nyckfull. Hård torka, barkborreangrepp, högre virkesuttag och – inte minst – stormar kan i ett enda slag öka kolläckaget kraftigt från ett år till ett annat. Ett sådant exempel är alldeles färskt: stormen Johannes vid nyår ledde till stormfällning av hela tio miljoner skogskubikmeter, visar Skogsstyrelsens inventering. Siffrorna indikerar att större delen av 2024 års stora ökning av kollagringen i svensk skog därmed är utraderad – av en enda storm.

    Alla dessa fakta kan bara utmynna i två slutsatser:

    • Skogarnas förmåga att lagra stora mängder kol behöver prioriteras och underlättas.
    • Vi i nutidens civilisation i kan inte tillåta oss att under några ynka generationers livstid konsumera hundratals årmiljoners lagrade solsken.

    Priset kan bli ohyggligt högt.

    Vätgas i stället för diesel är bra för klimatet – om det görs på rätt sätt

    Posted on by Ingela Björck
    lastbilar på väg

    Inom EU är det dieseldrivna lastbilar som orsakar trafikens största koldioxidutsläpp. Globalt sett står också tunga transporter för en femtedel av all oljeförbrukning. Därför finns det klimatmässigt mycket att vinna på att ersätta dieseln med vätgas, om denna producerats på rätt sätt. Det visar en studie från Chalmers, publicerad i tidskriften Science. 

    Vätgas ger inga klimatutsläpp när den används i bränsleceller. Själva tillverkningen av vätgasen kan däremot orsaka koldioxidutsläpp. Så kallad ”blå vätgas” framställs ur naturgas, varvid klimatgaser ofta läcker ut under tillverkningen.

    Betydligt bättre är så kallad ”grön vätgas”, som tillverkas genom att vatten delas upp i väte och syre med hjälp av elektricitet. Om elektriciteten kommit från förnybara källor som sol, vind eller vattenkraft blir klimatutsläppen minimala.

    Viktigt är, enligt forskarna, att den gröna vätgasen produceras nära tankstationerna – det är då som klimatnyttan blir maximal. Det gäller att undvika långa transporter, som skulle kräva mycket energi och ge ökade utsläpp.

    Kan produceras överallt

    En fördel med lokal vätgasproduktion är att vätgas kan produceras i alla länder, oavsett deras tillgång på naturresurser.

    Lika viktigt som att minska koldioxidutsläppen är det att vara självförsörjande på energi, vilket vi särskilt sett i samband med Rysslands anfallskrig mot Ukraina. Och vätgas kan tillverkas överallt i världen med hjälp av vatten och energi från sol eller vind”, säger Chalmersforskaren Maria Grahn i ett pressmeddelande.

    Ett problem för den gröna vätgasen är dock att vatten visserligen är billigt, men att de dyra metallerna iridium och platina också behövs i processen. Det pågår därför mycket forskning för att försöka hitta alternativ. En annan forskargrupp vid Chalmers la förra året fram en studie som visade att platina kan ersättas av en specialdesignad elektriskt ledande plast. Om det går att skala upp metoden från laboratoriet till större volymer skulle detta kunna bli ett stort steg framåt för den gröna vätgasen.

    Chalmers driver sedan 2022 i samarbete med bland andra Volvo, Scania och Siemens ett kompetenscentrum kallat TechForH2. Detta är inriktat på att utveckla ny teknik för vätgas som bränsle för tunga lastbilar. 

    En tankstation var 20e mil

    En forskargrupp inom TechForH2 har studerat EUs planerade infrastruktur för vätgas. Enligt planerna ska EUs medlemsländer till år 2030 ha byggt tankstationer för vätgas med minst 20 mils mellanrum längs alla större vägar. 

    Detta riskerar dock att leda till ett stort slöseri, visar Chalmersforskarna i en artikel i Science Direct. Eftersom olika länder har olika mycket tung trafik skulle t.ex. Frankrike med EUs modell ha alldeles för få tankstationer,  medan länder som Bulgarien och Grekland skulle tvingas bygga mer än vad de behöver. Även terrängen och vägarnas lutning påverkar lastbilarnas energibehov och bör därför tas med i beräkningen.

    El på korta sträckor och vätgas på långa?

    Forskarna tror att vätgasen framför allt blir aktuell för långdistanstrafiken.

    Mycket av dagens forskning visar att batterier kommer kunna täcka de kortare sträckorna medan alternativ som vätgas kan behövas som komplement på långdistans”, säger Chalmersforskaren Joel Löfving i ett pressmeddelande.

    Förnybar energi kommer fortsätta växa – trots Trump

    Posted on by Lisa Jacobson

    Trots att Trump-administrationen redan har hunnit göra stor skada, förutspås förnybar energi fortsätta att växa i USA. Fallande priser, ökat behov av elektricitet och satsningar från amerikanska delstater och städer driver på marknaden.

    Sedan Trump tillträdde som president för ett drygt år sedan, har USA lämnat Paris-avtalet, FNs klimatkonvention och internationella samarbeten för klimat- och miljöforskning som IPCC och IPBES. På hemmaplan har han snabbt monterat ned Bidens klimatpolitik med den ambitiösa planen ”Inflation Reduction Act”. Trump satsar som bekant stenhårt på olja, och försöker stoppa vindkraftprojekt och stater som satsar på att minska sina utsläpp.

    Texas satsar på både olja och förnybart

    Klimatjournalistikorganisationen Grist rapporterar återkommande om den negativa utvecklingen men gör nu även en genomgång av motkrafterna. Slutsatserna ligger i linje den senaste rapporten från Världsekonomiskt forum som SMB rapporterat om; den ”gröna ekonomin” är helt enkelt lönsam och logisk från ett marknadsperspektiv. Samtidigt sätter administrationen käppar i hjulen och gör det svårare, dyrare och långsammare för företagen.

    Grist lyfter fram Texas som ett exempel. Trots att delstaten är USAs största oljeproducent, satsar den mer på förnybart än någon annan stat – för att det är billigare och mer pålitligt. Priserna för landbaserad vindkraft har fallit med 70 procent, solpaneler med 90 procent och batterier med minst lika mycket.

    Domstolar ger klartecken för stoppad vindkraft

    Trump är speciellt negativ till vindkraft och har pausat etableringen av fem stora vindkraftparker till havs. Men nu möter han motstånd från domstolar som öppnar för två projekt utanför New York och Rhode Island. Samtidigt växer behovet av elektricitet vilket ökar efterfrågan på förnybar energi.

    Enligt en ny rapport  från tankesmedjan Ember ökade solenergiproduktionen med 27 procent under 2025, vilket tillgodosåg 61 procent av det ökade behovet. I flera delar av landet kunde ökningen av solenergi täcka hela det ökade behovet och i Florida ännu mer.

    Delstater går sin egen väg för att minska utsläpp

    Trots att det federala stödet har försvunnit, fortsätter flera delstater sina satsningar för att minska utsläppen. Exempelvis satsar Maine stort på luftvärmepumpar. Delstaten ger sina medborgare upp till cirka 90 000 kronor för värmepumpar och satsar på att ha 175 000 installerade 2027. Andra delstater satsar på att anlägga trädgårdar i städerna, för att både öka matsäkerheten och sänka temperaturen.

    Vi har sett många delstater stiga fram över hela landet och bekräfta att de fortfarande är engagerade i den långsiktiga visionen. Det går inte att förneka att en konkurrenskraftig ekonomi är en ren ekonomi framöver, säger Julie McNamara, policychef för klimat på forskarorganisationen Union of Concernced Scientists till Grist.

    Esmeralda Sjögren: Den gröna omställningens mörka botten

    Posted on by Esmeralda Sjögren

    De senaste åren har djuphavsbrytning ansetts vara central av den gröna omställningen. I Norge har man, bland annat efter kritik från miljörörelsen, beslutat att tillfälligt stoppa planer på exploatering. Det ger ett tillfälligt andrum, men kampen får inte stanna upp. Haven har ett egenvärde bortom den logik som driver exploateringen, skriver Esmeralda Sjögren, Supermiljöbloggens nya krönikör!

    Miljörörelsen firar en seger. Norges nyvalda regering beslutade den 3 december att inte utfärda några licenser för prospektering av mineraler på havsbotten i arktiska vatten under mandatperioden, som sträcker sig till 2029. Beslutet ger djuphaven ett tillfälligt andrum – men deras framtid är långt ifrån säkrad. Kampen för ett totalt förbud mot djuphavsbrytning måste fortsätta. Haven har ett egenvärde bortom den antropocentriska logik som driver exploateringen.

    År 2024 blev Norge det första landet i världen att godkänna djuphavs brytning som en del av sin strategi för den gröna omställningen.  Regeringen framhöll att mineraler som kobolt och zink i noduler och metallskorpor är avgörande för elbilar, solpaneler och bränsleceller.

    Ambitionen är tydlig: med hjälp av djuphavsbrytning ska vill Norge röra sig bort från olje- och gasindustrin och bygga en grön framtid. Grönmålningen från regeringens sida kan ses som ett sätt att försöka rentvå sig från den svärta som oljeutvinningen har lämnat efter sig. I verkligheten är den gröna omställningen ett luftslott som reproducerar idén om att havet är en resurs som ska exploateras snarare än bevaras – och att vi försöker lösa klimatkrisen med samma system och metoder som har fört oss in i denna kris.

    “En jakt på mineraler vi inte behöver”

    Mineralerna behövs visserligen, men det rättfärdigar inte exploatering. Amnesty Internationals rapport från 2024 visar att metallutvinning i Kongo lett till tvångsförflyttningar och brott mot mänskliga rättigheter. Att öppna haven – fortfarande nästan helt okänt territorium – minskar inte mänskligt lidande. Tvärtom: förstör vi haven, avgörande som kolsänka, gräver vi vår egen djupgrav.

    Förra året planerade Norge att öppna cirka 280 000 kvadratmeter av nationella vatten mellan Svalbard, Grönland och Island. Trots löften om hållbarhet varnar experter för irreversibla skador. Enligt Environmental Justice Foundation behövs djuphavsgruvdrift inte för den gröna omställningen. Med ny teknik, cirkulär ekonomi och återvinning skulle efterfrågan på mineraler kunna minska med 58 procent fram till 2050. Steve Trent, vd för stiftelsen, kallar exploateringen “en jakt på mineraler vi inte behöver” som riskerar miljöskador “vi inte har råd med”.

    Beslutet den 3 december var resultatet av intensiva förhandlingar mellan Arbeiderpartiet, Socialistisk Venstreparti, Miljöpartiet De Grønne, Rødt och Senterpartiet. Arbeiderpartiet saknar egen majoritet och var beroende av stöd från flera partier. Djuphaven blev en bricka i spelet, inte ett skyddsvärt ekosystem.

    Beslutet ger ett andrum – men dörren står fortfarande öppen. Den gröna omställningen kan inte byggas på att vi förstör unika ekosystem och världens största kolreservoar. Kampen för ett permanent moratorium mot djuphavsbrytning får inte dö ut bara för att vi firar en seger. Haven har ett egenvärde som inte kan reduceras till mänskliga behov, politiska ambitioner eller den utopiska sagan om en grön framtid. Människans antropocentriska visioner måste få stå åt sidan, och vi måste vara havets röst. 

    Esmeralda Sjögren är aktivist, student och projektledare för ett demokratiprojekt på Fryshuset. Fritiden ägnas framförallt åt ideella engagemang och återhämtning i naturen.

    Samtliga av Supermiljöbloggens krönikörer är fristående från redaktionen.

    Ny rapport: Den gröna ekonomin är värd över 5 000 miljarder dollar

    Posted on by Anna Nyquist

    Trots politisk backlash, krig och sviktande klimatambitioner fortsätter den gröna ekonomin att växa snabbt. En ny rapport från Världsekonomiskt forum visar att marknaden redan omsätter över 5 000 miljarder dollar per år – och väntas växa kraftigt under resten av decenniet. Klimatomställningen framstår nu som en av världens största ekonomiska drivkrafter.

    Rapporten Already a Multi-Trillion-Dollar Market: CEO Guide to Growth in the Green Economy slår fast att klimatomställningen nu är en av världens största tillväxtmöjligheter, näst efter techsektorn. Enligt rapporten fortsätter den gröna ekonomin att växa snabbt, trots att den politiska debatten i flera länder allt oftare handlar om att bromsa, pausa eller ifrågasätta klimatpolitiken som ”för dyr”.

    Bakom rapporten står Världsekonomiskt forum, en inflytelserik organisation där storföretag, politiska ledare och finansaktörer samarbetar kring globala ekonomiska frågor. Organisationen är mest känd för sitt årliga möte i Davos och spelar en viktig roll i att forma hur näringsliv och beslutsfattare ser på framtida investeringar. När organisationen nu pekar ut klimatomställningen som en affärsmöjlighet säger det något om hur djupt den gröna ekonomin har rotat sig i den globala makteliten.

    Klimatinvesteringarna ökar – trots politisk osäkerhet

    Rapporten visar även varför den gröna ekonomin fortsätter att växa, trots att klimatpolitiken allt oftare ifrågasätts. En enkel förklaring är att många gröna lösningar är lönsamma. Sol- och vindkraft, batterier och elbilar konkurrerar i dag på lika villkor med fossila alternativ. De kostar inte mer – och ofta mindre. Enligt rapporten kan dessa tekniker tillsammans minska mer än hälften av världens utsläpp.

    Men omställningen går inte i samma takt överallt. Teknik som redan är mogen växer snabbt i stora delar av världen. Mer avancerade lösningar släpar däremot efter. Dit hör fossilfritt stål, vätgas och koldioxidinfångning. De är dyrare, svårare att skala upp och starkt beroende av politiska beslut och stöd för att ta fart.

    Kina drar ifrån

    Rapporten pekar ut Kina som den tydliga vinnaren i den gröna ekonomin. Landet investerar mer i ren energi än EU och USA tillsammans. Kina står för över 60 procent av all ny förnybar kapacitet globalt. Landet leder också utvecklingen inom batterier, solceller och elfordon.

    Rapporten beskriver detta som ett historiskt maktskifte. Ledarskapet inom energi och industripolitik flyttar från väst till öst. Europa har starka klimatregler, men regionen har svårt att skala upp innovation till storskalig industri.

    Klimatanpassning nästa stora marknad

    När klimatförändringarna redan är här räcker det inte längre att bara minska utsläppen. Samhällen måste också anpassa sig till ett varmare och mer extremt klimat. Det är därför klimatanpassning snabbt har blivit ett nytt tillväxtområde.

    Enligt rapporten omsätter marknaden för klimatanpassade lösningar redan omkring 1 100 miljarder dollar per år. Den spänner över många områden: översvämningsskydd, kylsystem, värmetåliga byggmaterial, klimatanalys, riskbedömningar och försäkringslösningar.

    Tidigare kom efterfrågan främst från det globala syd, där klimatpåverkan länge varit som störst. Men nu tvingas även rika länder agera. Värmeböljor, skogsbränder och översvämningar i USA och Europa driver stora investeringar i skydd av samhällen och infrastruktur.

    Tillsammans med den snabba utbyggnaden av förnybar energi gör detta att den gröna ekonomin breddas. Fler sektorer växer. Mer kapital sätts i rörelse. Och konkurrensen om vem som ska leda omställningen hårdnar.

    Ekonomiska förutsättningar på plats

    Rapporten visar tydligt att den gröna ekonomin inte längre är ett experiment. Företag med gröna affärsmodeller går ofta bättre än sina konkurrenter. De växer snabbare, får tillgång till billigare kapital och värderas högre på börsen. Under de senaste åren har dessutom gröna intäkter vuxit ungefär dubbelt så snabbt som traditionella affärsområden. För investerare och företagsledningar framstår klimatomställningen därför allt mer som ett rationellt affärsbeslut – inte som ett ideologiskt ställningstagande.

    En slutsats baserat på rapporten är därmed att de ekonomiska förutsättningarna för en grön omställning är på plats. Tekniken fungerar. Kapitalet är redo. Efterfrågan växer. Det som dock i många fall saknas är långsiktiga politiska spelregler som gör det möjligt att skala upp omställningen fullt ut.

    Bloomberg: Omvärlden häpnar över Sverige – klimatpolitiken som inte går att få ihop

    Posted on by Anna Nyquist

    I veckan riktar Bloomberg blicken mot Sveriges tillbakagång i klimatpolitiken. I en analys publicerad den 14 januari försöker den globala affärsnyhetsbyrån förstå varför ett tidigare klimatpolitiskt föredöme nu rör sig i motsatt riktning. Samtidigt ger genomgången intrycket att utvecklingen är svår att förklara utifrån de ekonomiska och politiska resonemang som annars brukar styra sådana beslut.

    Bloomberg är en av världens största affärs- och nyhetsbyråer, med en global publik av investerare, beslutsfattare och regeringar. Att just Sverige hamnar i fokus beror inte på nya dramatiska händelser, utan på att landets politiska kursändring väcker frågor i ett internationellt sammanhang.

    I analysen ställs denna kursändring mot Sveriges faktiska förutsättningar: tillgången till stora mängder utsläppsfri el, lång erfarenhet av klimatpolitiska styrmedel och ett tidigare rykte som internationellt föregångsland.

    Ett skifte som förbryllar utifrån

    Bloomberg inleder med bilden av ett nästan tomt Mynttorg. Där tusentals klimatdemonstranter samlades för några år sedan står nu två personer med en pappskylt. Men den internationella blicken fastnar inte vid engagemangets tillbakagång, utan vid det politiska sammanhanget.

    Enligt Bloomberg har Sverige tillgång till rikliga mängder utsläppsfri el från vattenkraft, kärnkraft och vindkraft. Elen beskrivs som billig i ett internationellt perspektiv. Ändå är det i just detta land som klimatambitionerna nu monteras ned, styrmedel försvagas och utsläppen åter ökar.

    Kontrasten lämnas till läsaren att själv begripa.

    När förebilden börjar tveka

    Bloomberg påminner om att Sverige länge varit ett av de länder som visat att ekonomisk utveckling kan kombineras med minskade utsläpp. Det är därför omsvängningen framstår som särskilt anmärkningsvärd.

    I artikeln beskrivs hur skepsis vuxit i riksdagen, hur den politiska viljan svalnat och hur investerare i stora gröna industriprojekt nu blivit osäkra. För ett internationellt näringsliv, som vant sig vid att se Sverige som stabilt och långsiktigt i klimatfrågan, framstår utvecklingen som svår att tolka.

    Beslut som pekar bakåt – effekter som redan syns

    Efter regeringsskiftet 2022 har flera beslut bidragit till att försvaga Sveriges gröna profil, enligt Bloomberg. Miljödepartementet har avskaffats, stöden till elbilar minskat och dieselskatten sänkts.

    Bloomberg rapporterar att Sveriges utsläpp ökade med sju procent under 2024, något Naturvårdsverket kopplar till ökad dieselanvändning. OECD bedömer samtidigt att Sverige riskerar att missa större delen av sina klimatmål till 2030.

    I ett internationellt perspektiv framstår utvecklingen som ett steg bort från den modell som Sverige tidigare varit känt för.

    Gröna projekt som tappar politiskt fotfäste

    Bloomberg lyfter fram Northvolts konkurs som den mest uppmärksammade motgången. Bolaget sågs som Europas bästa hopp för inhemsk batteriproduktion, men staten valde att inte ingripa när problemen hopade sig.

    Även Stegra, bolaget bakom den planerade fossilfria stålproduktionen i Boden, beskrivs ha mött ett svalt politiskt stöd. Kreditgarantier har frysts, medan kommuner redan investerat tungt i infrastruktur i förväntan på de gröna satsningarna.

    En fråga som hänger kvar

    Bloomberg avslutar sin genomgång med en fråga som riktas till omvärlden, men som i praktiken studsar tillbaka mot Sverige självt:

    ”Om ett rikt föregångsland där konsumenterna faktiskt känner av den gröna energins fördelar direkt i plånboken inte kan hålla kursen, vem ska då kunna det?”

    Det är en fråga som, sedd utifrån, gör Sveriges nuvarande politik svår att förstå. I Bloombergs rapportering framstår omsvängningen som både ekonomiskt svårmotiverad, särskilt i ljuset av de investeringsmöjligheter och kostnadsfördelar som samtidigt beskrivs, och rent mänskligt ohållbart.

    Snittblommor är vackra – men också fulla av bekämpningsmedel

    Posted on by Ingela Björck
    Blombukett

    Man vill inte gärna tänka på gifter när man ser en vacker blombukett. Men faktum är att snittblommor innehåller mycket bekämpningsmedel, som använts för att hålla insekter, ogräs och svampar borta från odlingarna. Den som köper en enstaka bukett behöver knappast oroa sig, men de florister som ständigt hanterar stjälkar, blad och knoppar bör vara försiktiga.

    Tidningen The Guardian har ägnat ett långt reportage åt problemet. Man har bland annat intervjuat amerikanskan Madeline King, som arbetat som florist i många år men plågats av återkommande trötthet, illamående och huvudvärk. Att börja med skyddskläder och sätta in luftrenare hjälpte inte – men alla symtom försvann när hon väl bestämde sig för att lämna blomsterhandeln.

    Ännu mer oroväckande är fallet med den franska floristen Laure Marivain, vars 11-åriga dotter dött i leukemi. Flickans dödsfall har officiellt erkänts som orsakat av de bekämpningsmedel modern utsattes för under graviditeten. Franska forskare har funnit ytterligare två liknande fall: ett annat barn som också dött av cancer, och ett tredje som har neuropsykiatriska funktionsnedsättningar.

    I Frankrike har en utredning nu startats för att bedöma skaderisken för dem som arbetar med blommor, skriver tidningen Le Monde. Utredningen väntas komma fram till riktlinjer som begränsar innehållet av bekämpningsmedel i växterna. Konsumentorganisationen UFC-Que Choisir vill att även de eventuella riskerna för konsumenterna tas i beaktande, även om dessa risker lär vara mycket mindre.

    Hälsoproblem i Kenya

    En stor andel av de blommor som säljs i Europa importeras från länder som Ecuador, Colombia, Kenya och Etiopien. Där används stora mängder bekämpningsmedel. Den kenyanska tidningen Daily Nation har rapporterat om hur arbetare på blomsterodlingar klagat över svåra hälsoproblem, från kräkningar till förlamningar. Även dödsfall har inträffat. Och Supermiljöbloggen redovisade för några månader sedan en studie från organisationen Swedwatch, som också beskrev en stor användning av farliga medel i Kenya. 

    I Colombia visade en studie av omkring 9000 anställda inom blomsterindustrin att arbetarna utsattes för 127 olika medel i odlingarna. Man fann också en viss ökning av antalet spontana aborter, för tidiga födslar och fosterskador hos de kvinnliga arbetarna.

    Acephate, acetamiprid, acrinatrin…

    I en annan studie undersöktes 50 blombuketter från lika många blomsteraffärer i Belgien. Studien visade att rosorna innehöll mer bekämpningsmedel än gerberor och krysantemer, men att det fanns sådana ämnen i alla buketter oavsett blomsort. Den oroande listan börjar med acephate, acetamiprid och acrinatrin och slutar med trifloxystrobin, triflumizole och triforine – sammanlagt 107 ämnen, varav några är kända för att kunna ge nervskador.

    Den belgiska studien gjordes 2016, men läget verkar inte vara bättre idag. I en studie från Nederländerna förra året fann man i sex blombuketter hela 23 olika bekämpningsmedel, varav åtta är förbjudna i landet. 

    ”Bivänliga” växter innehöll gifter

    I Sverige har Naturskyddsföreningen gjort två liknande undersökningar. Den ena inriktades på trädgårdsväxter som marknadsförts som ”bivänliga”, medan den andra gällde vårblommande lökar som krokus, narcisser och tulpaner. Nästan alla de ”bivänliga” växterna innehöll bekämpningsmedel, vissa så farliga att de är helt förbjudna att använda eller direkt skadliga för bin. När det gällde lökväxterna, så innehöll 19 av 21 analyserade växter minst en sorts bekämpningsmedel.

    Naturskyddsföreningens råd till konsumenter är att i första hand köpa ekologiskt odlade växter. Om sådana inte går att få tag på rekommenderar man växter märkta med Svenskt Sigill, i tredje hand andra växter odlade i Sverige.

    Island deklarerar havsströmskollaps som nationellt säkerhetshot

    Posted on by Alva Danielsson

    För första gången har ett direkt klimatrelaterat hot tagits upp hos Islands nationella säkerhetsråd. Det är kollapsen av havsströmmarna i Atlanten som har deklarerats vara ett nationellt säkerhetshot.

    Det stora systemet av strömmar i Atlanten, AMOC, riskerar att kollapsa. Genom att deklarera det som ett nationellt säkerhetshot kan den isländska regeringen att planera strategier för värsta scenarier.

    Det här är första gången ett specifikt klimatscenario läggs på bordet för det nationella säkerhetsrådet, enligt Islands klimatminister Jóhann Páll Jóhannsson. Att det tas upp möjliggör för koordinering av åtgärder och regeringen bedömer vilken ytterligare forskning och policy som behövs. Det handlar om risker inom områden som energiförsörjning, livsmedel, infrastruktur och internationell transport.  

    SMB har tidigare rapporterat om att det inte finns någon vetenskaplig konsensus om risken för kollaps av de atlantiska strömmarna, då modellerna är komplexa. Forskare har ändå varnat för att varningssignalerna måste tas på allvar. Förra året kom ännu en studie som pekar på att tippingpunkten för AMOC kan passeras inom de närmsta decennierna om utsläppstakten av växthusgaser fortsätter som tidigare.

    Och konsekvenserna skulle bli katastrofala – där Island skulle vara centrum för en kraftig regional nedkylning. AMOC styr Islands väder, och en kollaps skulle förstöra infrastruktur, transport och avgörande industrier såsom fisket.

    Vårt klimat, vår ekonomi och vår säkerhet är starkt kopplade till stabiliteten i havsströmmarna omkring oss. Kort sagt, detta är inte bara en vetenskaplig fråga – det är en fråga om nationell överlevnad och säkerhet”, säger Jóhann Páll Jóhannsson till CNN.

    Mattias Goldmann: ”Inte mycket klimattänk i italienska OS-konceptet”

    Posted on by Supermiljöbloggen
    Anna och Daniel som fjällräv respektive vitryggig hackspett i Vasaloppsspåret

    Sverige hade ett skapligt klimattänk i sitt koncept till årets Vinter-OS, skriver Mattias Goldmann som ansvarade för just denna delen av den svenska ansökan. Men konceptet brast i andra delar, där istället Italien tog hem spelet. Men klimatfrågan är inte så framträdande i Italiens program, framhåller Goldmann i sin helgkrönika för SMB.

    KRÖNIKA Det ljudet, det förföljer mig. När OS-utvärderingskommitténs ordförande bröt sin plastgaffel på lunchen i Stockholm, förstod jag att det var kört för Sveriges ansökan. Visst, arbetsmötena skulle bara ha en normal arbetslunch – men svenskarnas pastasallad i plastbytta, ramlösa på burk och så plastbesticken… Jämför det med vad italienarna bjöd på, och man börjar förstå varför det är Milan Cortina som nu genomför vinter-OS och inte Sverige. Jag var klimatansvarig för Sveriges ansökan, så in i det sista hoppades jag på att italienarna vann på ett ännu bättre klimatkoncept som vi kan lära av. Knappast.  

    Låt oss börja med hur man tar sig till och från Italien. Ta fossilflyget, är budskapet, trots att det är lätt att ta ta tåget. ITA Airways är en nyckelpartner, högtidligt lanserat av arrangören som inte med ett ord nämnde hållbarhetsambitioner. Små, fattiga event, som världscupen I telemark lyckas få flyget och alla transporter fossilfritt, vinter-OS försöker inte ens. 

    Oändlig merchandise som är helt meningslös

    De flesta som besöker vinter-OS kommer först till den enorma officiella OS-butiken på Piazza Duomo i Milano. OS-hållbarhetschefens ord om cirkularitet har milt uttryckt ingen stark ställning här; Budskapet är köp, köp, köp och mängden meningslös merchandise är oändlig. Kinesiska Alibaba är partner och anger stolt: ”Genom att ta fram de nya produktkollektionerna strävar vi efter att göra officiella olympiska produkter lätta att upptäcka, roliga att uppleva och pålitliga att köpa” – ”inklusive gosedjur, nyckelringar och figurer, tillsammans med en serie halsband, örhängen och armband”. 

    Sen är det dags att åka till själva tävlingarna. Ta tåget, föreslår arrangören med Trenitalia som sponsor. Gott så, det är trevligt och funkar bra – till andra delar av Italien. Till OS-tävlingarna? Knappast. Cortina, där de kvinnliga alpina tävlingarna hålls: 35 kilometer från närmsta station. Bormio där herrarnas alpina grenar hålls: 38 km. Val di Fiemme, med längdskidåkningen: 60 km. 

    Transporterna på själva tävlingsorten sker väl med el i alla fall? Nix. Italien, med Fiat i spetsen, har förlöjligat och bekämpat elbilarna, även om det går bra att köra elbil till och med på Sicilien. Så bensin och diesel dominerar. Arrangören är stolt över att man lyckas få 20 procent eldrift – fyra av fem fordon genererar avgaser. Kul förstås att fossil diesel ersätts med HVO, vilket alla borde göra, men inspirerande för framtiden? Kanske ändå inte. 

    Huvudsponsorn har stämt journalister

    Drivmedlen kommer från italienska oljejätten ENI, en av huvudsponsorerna för spelen. Känns namnet igen? Just det, ENI är stämda för att medvetet ha bidragit till klimatförändringar, trots interna varningar ända sedan 1970-talet. Dessutom rapporterar tidningen the Guardian att ”ENI har lämnat in minst sex förtalsmål mot journalister och NGO:er sedan 2019 i vad kritiker säger är en skrämselkampanj”. Hur kunde en så kontroversiell aktör bli huvudsponsor? Kanske för att det inte finns några specifika, mätbara hållbarhetskrav på dem – även om hållbarhetsavdelningen lyfter fram att ENI minsann producerat OS-facklorna med återvunnet material. De kan rent av återanvändas ”upp till tio gånger”.

    Okej, biodiversiteten måste väl skyddas i alla fall? Nja. Arrangören lyfter fram att OS främst använder befintliga arenor, banor och backar, men lokalbefolkningen i Cortina är inte övertygade. För den nya bob-banan avverkades minst 600 urgamla lärkträd, ett område motsvarande fem fotbollsplaner. Kanske var det OS-kommittén som krävde det? Tvärtom, de föreslog att bob, rodel och skeleton skulle hållas på en befintlig anläggning just på andra sidan gränsen i Igls, Österrike eller St. Moritz, Schweiz, men italienska regeringen vägrade (fun fct: båda dessa orter är lätta att ta tåget till).

    Bristfällig klimatkompensation från spelen

    Kort sagt: Det blir en del klimatpåverkan från detta vinter-OS. Men det hanteras väl? Ja – till en knapp tredjedel. Av den dryga miljonen ton koldioxidekvivalenter som spelen ger upphov till, tar arrangörerna ansvar för de 300 000 ton som planering och drift ger upphov till. Byggandet av permanent infrastruktur, 300 000 ton till, och publikresor, drygt 400 000 ton till – det är inte vårt ansvar, säger arrangören. Bara de första 300 000 tonnen klimatkompenseras. Hur? Det vet vi inte än, kanske kommer arrangören att berätta det först när spelen är över. 

    Internationella Olympiska Kommittén betonar att hållbarhet och klimathänsyn är viktiga vid valet av arrangör. Ur det perspektivet är det svårt att imponeras fullt ut av italienarnas OS – det svenska erbjudandet var åtminstone klimatmässigt bättre. Det tjänar inget till att vara bitter, men för klimatet är det synd och det är trots allt inte helt oviktigt. Jäkla plastgaffel att gå itu!

    Grönlands naturtillgångar i fokus

    Posted on by Elin Segerlind
    En karta över Grönland och en bild på en hus med berg i bakgrunden på Grönland

    Grönland har hamnat i politiskt fokus och världens uppmärksamhet riktar sig mot ett land som normalt inte drar till sig stor internationell uppmärksamhet. Anledningen är USA och President Trumps återkommande och på den senaste tiden mer ihärdiga uttalanden om Grönlands relation till USA. Många beskriver det amerikanska intresset som militärt. Men vid sidan om det finns också en önskan om att få tillgång till de omfattande Grönländska naturtillgångarna.

    Grönland har stora fyndigheter av både olja och uran. Här finns också flera sällsynta jordartsmetaller som zink, järnmalm, koppar och nickel. Det är metaller som behövs för den teknik vi omger oss med dagligen, men som också är nödvändiga för den gröna omställningen. Kina kontrollerar idag till stor del både brytningen och förädlingen av dessa sällsynta jordartsmetaller. Det sätter resten av världen i en beroendeställning, ett beroende som USA men också EU är intresserade av att bryta.

    Grönland på åttonde plats

    Grönland är på åttonde plats på listan över de länder i världen som har mest sällsynta jordartsmetaller. Två av världens största fyndigheterna tror geologer också finnas här, och Grönland rymmer totalt uppemot 1,5 miljoner ton av dessa metaller. Enligt beräkningar tror man att de här tillgångarna skulle kunna bidra med 25% av den globala efterfrågan på sällsynta jordartsmetaller. Andra länder som har stora tillgångar är Kina, Brasilien. Indien och Australien men också USA är i topp åtta i världen.

    På EUs lista över identifierade kritiska råmaterial som bedöms avgörande för EU och den gröna omställningen finns hela 25 av 30 av dem på just Grönland. Jordartsmetallerna bedöms avgörande eftersom de möjliggör permanentmagneter i bland annat vindkraftverk, elmotorer i elbilar och generatorer för förnybar energi. Utan dessa metaller skulle effektiviteten hos de här teknologierna sjunka.

    Möjligheten att utvinna sällsynta jordartsmetaller eller andra naturtillgångar har hittills varit begränsad på Grönland. Ett hårt klimat och en ogästvänlig terräng är några anledningar till att Grönland tidigare inte haft stora gruvor. Omständigheter för det förändras däremot i takt med att istäcket smälter vilket tillgängliggör nya områden på ön.

    Förbud mot uranbrytning

    Det är inte bara den fysiska miljön på Grönland som gör det svårt att utvinna de sällsynta jordartsmetallerna som så många är intresserade av att få tillgång till. Det finns sedan fem år tillbaka också ett förbud mot uranbrytning på ön, något som i praktiken gör det svårt att bryta även andra metaller då de två ofta förekommer tillsammans.

    Ett exempel är Kvanefjeld i södra Grönland. Ett projekt för att möjliggöra brytning av sällsynta jordartsmetaller som drevs av australiska Energy Transition Minerals, vilket var ett av världens största projekt. Projektet har nu helt stoppats på grund av allt för höga halter uran. Stoppet har gjort att det australienska företaget nu stämt Grönland på 11 miljarder dollar för expropriation, eftersom de menar att statens blockering av mineralerna och uranet är ett otillåtet ingrepp i investerarnas rättigheter.

    200 000 ton avfallsprodukter

    Tanbreez, ett annat aktivt projekt är däremot unikt. Av de 147 aktiva mineral licenser som finns på Grönland är Tanbreez det enda som faktiskt fått en så kallade licens för exploatering. Beläget på den grönländska sydspetsen finns här stor tillgång på bland annat eudialytmalm. Malmen är rik på sällsynta jordartsmetaller som neodym och cerium som används för omställningen av transportsektorn. Fyndigheten innehåller även gallium, en mineral som nyligen utsatts för kinesisk exportkontroll på grund av dess användning inom militären. Bakom Tanbreez-projektet finns ett flertal privata ägare men också ett kinesiskt bolag. Det bolaget är redan projektets största ägare och det finns en oro att de ska köpa hela projektet och gruvdriften. Ett köp som skulle stärka Kinas ställning ytterligare.

    Förutom de sällsynta jordartsmetallerna förväntas Tanbreezprojektet generera stora mängder giftiga avfallsprodukter med tungmetaller som arsenik, kadmium och bly samt surt dräneringsvatten. Enligt kalkylerna kommer projektet varje år att dumpa 200 000 ton avfallsprodukter i en närliggande sjö. Detta skulle skada den biologiska mångfalden på plats, men även riskera att skada arter och ekosystem nedströms från sjön.

    Uranbrytningen är en nyckel

    2021 beslutade Grönland om ett förbud mot uranbrytning på Grönland. Det har bara varit tillåtet att bryta uran under en kort period, mellan 2013 och 2021. Innan det har det varit förbjudet ända tillbaka till 1950-talet och någon brytning av uran har heller inte skett under den tiden. Oron för brytningens miljökonsekvenser, framför allt riskerna för vattenföroreningar och radioaktivitet, har hindrat tillstånd för uranbrytning. Det var också en av huvudanledningarna till att förbudet trädde i kraft för fem år sedan.

    Uranbrytning skapar stora mängder radioaktivt avfall som kan förorena vatten, luft och även livsmedel. Det i sin tur kan föra med sig hälsorisker som cancer och genetiska skador till både djur och växtliv. De dammar och områden där avfall för gruvbrytning förvaras måste kunna motstå stora påfrestningar. Något som är särskilt känsligt i det grönländska hårda klimatet med permafrost och extremt väder. På lång sikt ökar det risken för föroreningar av känsliga vattendrag och isfria områden.

    Sätter Grönland i rampljuset

    Förbudet mot uranbrytning på Grönland är det som effektivt sätter stopp för utvinningen av sällsynta jordartsmetaller. Därför är det en nyckel för att kunna utvinna även andra fyndigheter. Att påverka den inhemska politiken i riktning mot ett slopat förbud är ett av de intressen USA har när det kommer till kontroll över Grönland.

    Världens rikaste har redan bränt sin del av årets koldioxidbudget

    Posted on by Lisa Jacobson

    Bara tio dagar in på det nya året har de som tillhör världens rikaste 1 procent använt upp sin andel av koldioxidbudgeten, enligt en ny analys från Oxfam. Och den allra rikaste promillen av världens befolkning behövde bara tre dagar för att bränna sin ”rättvisa andel”.

    Beräkningen bygger på att alla människor i världen skulle dela lika på det utsläppsutrymme vi har kvar för att hålla oss inom Parisavtalets 1,5 grads uppvärmning.

    Extrema skillnader mellan fattiga och rika

    I dagsläget är det extremt stora skillnader mellan olika inkomstgrupper när det gäller utsläpp. En person som tillhör den rikaste promillen i världen bidrar med mer växthusgaser på en enda dag, än vad en person från de fattigaste 50 procenten gör på ett helt år. Samtidigt är det de som har bidragit minst till den globala uppvärmningen som drabbas värst av dess effekter, skriver The Guardian.

    En rapport som Oxfam Sverige släppte i höstas, visade att de svenskar som tillhör den landets rikaste 1 procent i genomsnitt släpper ut 48 ton CO2 per person och år. Detta är 11 gånger mer än en person från de 50 procent med lägst inkomst. För att vara i linje med 1,5-gradersmålet måste utsläppen från Sveriges rikaste 0,1 och 1 procent minska med 99 respektive 96 procent till 2030 jämfört med 2022, enligt den svenska rapporten.

    Kräver höjda skatter för de största utsläpparna

    Oxfam förespråkar höjda skatter för de rikaste och för verksamheter som bidrar mest till klimatkrisen. De står inte bara för mest koldioxidutsläpp, utan investerar också i de mest förorenande industrierna, skriver The Guardian.

    Därför borde regeringen fokusera på de rikaste utsläpparna för att på mest effektiva sätt minska utsläppens skador, enligt Beth John, rådgivare inom klimaträttvisa på brittiska Oxfam.

    Att beskatta de största utsläpparna rättvist är en uppenbar åtgärd för att generera pengarna som behövs för en omställning till en mer rättvis och grön framtid, säger hon till tidningen.

    Intresset för gruvdrift i djuphavet ökar – men också motståndet

    Posted on by Ingela Björck
    Djuphavsmaneter

    I vissa området på djuphavets bottnar ligger små metallrika klumpar kallade ”noduler”. De är fulla av mangan, kobolt, nickel och koppar – metaller som används både i batterierna i elbilar och mobiler och i viktig försvarsutrustning. Behovet av dem är stort, men skadorna när de hämtas upp kan också bli stora.

    Forskningen har hittills mest inriktats på de skador som uppstår på havsbotten när metallnodulerna skrapas samman. En studie i Nature visade till exempel att bottnarna söder om Hawaii, där man gjort en testutvinning för 44 år sedan, ännu inte hämtat sig helt. En annan studie fann enligt BBC att antalet maskar, mollusker och andra organismer minskat med nära 40 procent där noduler tagits upp. 

    Men det är inte bara havsbotten som påverkas. Gruvdrift på havsbotten går till så att hopsamlat bottensediment hämtas upp till ett fartyg, där nodulerna sållas fram. Det leriga avfallsvatten som blir över sprutas tillbaka ner i havet vid sidan om fartyget. 

    Grus i stället för mat

    Ett par hundra meter nere i vattnet finns bland annat krill (små kräftdjur) och mikroskopiska zooplankton som lever på partiklar som sjunker ner från havsytan. När avfallsvattnet sprutats ut får de i sig grus- och stenpartiklar i stället för biologiskt material, vilket utarmar deras diet. 

    Forskare från University of Hawaii har nyligen publicerat en studie om detta i Nature Communications. De fann att mer än hälften av organismerna i ett berört område riskerade att påverkas av avfallsvattnet. Detta kan i sin tur skada tonfisk, havsfåglar och marina däggdjur som lever på mikroorganismerna.

    Detta kan minska tillväxten, reproduktionen och överlevandet i botten av näringskedjan,” skriver miljösajten Earth.com om fynden.

    Hur avfallet hanteras kan få stor betydelse för havets hälsa. Släpps det ut i mitten av vattenpelaren skadas dessa mikroorganismer. Släpps det ut på botten kan det å andra sidan leda till syrebrist som kväver bottenlevande arter, och släpps det ut nära ytan kan det skada växtplankton. Vad som är minst dåligt är oklart idag, så mer forskning behövs. 

    Bolagens intresse ökar

    Samtidigt ökar det kommersiella och politiska intresset av gruvdrift i djuphaven hela tiden, eftersom nodulernas metaller blir allt viktigare. De används i all digital teknik, inte minst i solceller och elbilar som behövs i omställningen från fossila bränslen.

    Det är idag Kina som har de största tillgångarna av dessa viktiga metaller. USA, som vill bli oberoende av Kina, har ingen lust att vänta på mer forskning utan vill komma åt havsbottnens rikedomar så fort som möjligt. Donald Trump förklarade därför förra året att USA har rätt att starta sådan gruvdrift – detta trots att FN-organet ISA, International Seabed Authority, ännu inte utarbetat den lagstiftning som ska reglera gruvdriften i internationella vatten.

    Det är stora områden som berörs, skriver miljösajten Grist som ägnat en reportageserie åt metallutvinning världen runt. De områden som främst intresserar Trump och gruvbolaget The Metals Company ligger söder om Hawaii, runt Cook Island och utanför amerikanska Samoa. Tillsammans utgör de en lika stor yta som hela staten Kalifornien. 

    Lokalt och internationellt motstånd

    Många i de berörda områdena motsätter sig planerna. Det gäller både miljövänner, fiskare och grupper som värnar om den traditionella kulturen. Motstånd kommer också från organisationen DSCC, Deep Sea Conservation Coalition. 

    Koalitionen, som för närvarande består av 40 länder, vill se antingen ett tidsbegränsat moratorium eller ett förbud för nya gruvprojekt i djuphavet. Bland dess deltagare finns Sverige och flera andra EU-länder, Canada, Brasilien, Nya Zeeland och en rad smånationer i Stilla Havet. 

    Stoppade planer i Norge

    Glädjande för miljösidan är också att Norge beslutat stoppa alla planer på gruvdrift i djuphavet i fyra år framåt. Före år 2030 kommer inga företag att ges licenser för sådan verksamhet. Gruvbolagen ser detta som en dödsstöt, vilket Greenpeace och andra miljöorganisationer hoppas är en riktig bedömning.

    Sammanfattningsvis kan sägas att kampen mellan dem som vill utvinna jordens resurser snabbast möjligt, och dem som vill bromsa detta, nu inte längre utspelar sig bara på land. Den har fått en ny arena, som ligger på flera tusen meters djup.

    Efter fem månaders väntan – nu ska kyrkans skogsnätverk få svar på sin anmälan

    Posted on by Jan Lindsten

    För fem månader sedan begärde Svenska kyrkans nätverk för ett hållbart skogsbruk att hela remissprocessen kring skogsutredningen ska granskas av Kyrkostyrelsen. Hela processen har manipulerats av ett mindre antal personer inom egendomsförvaltningarna, hävdade man. Efter massiv tystnad utlovas nu, på direkt fråga från SMB, ett svar till nätverket inom kort.

    I september 2024 lades kyrkans skogsutredning om att förändra skogsbruket fram av utredaren Göran Enander. Istället för att, som hittills, driva det traditionellt och industriellt med kalhyggesbruk och med ekonomisk avkastning som högsta mål, skulle det ta större hänsyn till ekologi och klimat och även väga in andliga, existentiella och sociala värden, till exempel genom att öka hänsynen till samerna och rennäringen.

    Förslagen mottogs med entusiasm bland kyrkans skogs- och miljöengagerade medlemmar, och även inom miljörörelsen. Men det stod relativt snart klart att reaktionerna inom kyrkans skogsförvaltning och dess ledningar var mycket negativa.

    Drog igång hemlig motkampanj

    I mitten av januari i fjol publicerade SMB en omfattande granskning av vad som hände efter genomgång av hundratals e-postmeddelanden. Den visade att stiftsjägmästare och framförallt centerpartistiska ledamöter inom egendomsförvaltningen i hemlighet dragit igång en kraftig motkampanj för att skjuta skogsutredningens förslag i sank.

    Avslöjandet kom som en överraskning även för många inom kyrkan, och Nätverket för hållbart skogsbruk började själva undersöka omständigheterna.

    I början av augusti gjorde nätverket sin anmälan till Kyrkostyrelsen vilket SMB rapporterade om. Och det var sannerligen inga små anklagelser som framfördes.

    Man skriver att en sund remissprocess praktiskt taget kortslöts när stiftens egendomsnämnder, via dess förening Enso, beställde riggade sidoutredningar till den skogsutredning som var det egentliga föremålet för remissande. För att styrka påståendena försågs anmälan med närmare 20 bilagor. Delvis byggde man på uppgifter i SMB:s stora granskning.

    ”Stiften påverkades att ge mer negativa svar”

    Men nätverket gick längre än så. Man påstod i sin anmälan att hela förfarandet med stor sannolikhet även påverkade stift och församlingar att vara mer negativa till Göran Enanders skogsutredning än vad som annars hade varit troligt:

    Vi befarar att denna påverkanskampanj utanför den gängse remissprocessen har påverkat flertalet av stiftens remissvar. En genomgång visar att åtta av tretton stift refererat till skugganalyserna och dess sammanfattning av Enso:s ordförande och att dessa stift genomgående är mer negativa än de som inte hänvisar till skugganalyserna. Vidare finns exempel på att det även kan ha färgat remissvaren bland de pastorat och församlingar som varit anmodade att svara på remissen, heter det i anmälan.

    Nätverkets grundare och en av undertecknarna, Christofer Sjödin, kyrkoherde i Holmsund utanför Umeå, säger till SMB att han tycker det är märkligt att det ska behöva ta så lång tid att svara på nätverkets anmälan. Han vill inte spekulera över vilket besked man kan komma att få, men betonar att nätverket anser att en opartisk, oberoende granskning över vad som händer i remissarbetet är mycket viktig.

    – Ja, både för vad som har hänt och för framtiden. Det var såpass anmärkningsvärda saker som inträffade. Vi behöver få klarlagt om vad kyrkans regelverk säger. Är det tillåtet att kyrkans medel, kommunikationskanaler, loggor och liknande används av en organisation som ligger helt utanför kyrkan, till exempel? (Han talar här om gruppen Enso, Egendomsnämndernas samarbetsorgan, red:s anmärkning).

    ”Frågan om ansvarsutkrävande kan bli aktuell”

    – Är det okej, ja, då är det ju så. Men om det inte är okej kommer ju frågan in om någon form av ansvarsutkrävande är aktuellt, betonar han.

    Om så blir fallet är alltså ännu oklart – däremot blir det inom kort ett besked om hur anmälan ska bemötas, bekräftar Svenska kyrkans biträdande rättschef Fredrik Nilsson när SMB når honom på telefon:

    – Ja, anmälarna kan räkna med svar inom någon vecka när alla samlats efter helgerna. Ett utkast har tagits fram och förslaget är att beslutet fattas av generalsekreteraren (Camilla Asp, red:s anm).

    Anmälan var ställd till Kyrkostyrelsen, men Fredrik Nilsson säger att beslutet om det fattas på delegation kommer att anmälas i Kyrkostyrelsen.

    Inom nätverket anser man att det tagit väldigt lång tid att få en reaktion, vad säger du om det?

    – Jag kan på sätt och vis förstå att man tycker det. Men den här hösten har varit otroligt intensiv arbetsmässigt, vilket jag tror du känner till, och det har funnits en stor tidspress.

    Viktigt att bygga trovärdighet för företag som vill kommunicera hållbarhet

    Posted on by Lisa Jacobson

    Det räcker inte med fagra ord och löften när företag i sin marknadsföring ska lyfta fram hur hållbara de är. I sin avhandling visar Anna Nyquist hur trovärdighet i hållbarhetskommunikation handlar om att hantera komplexitet, osäkerhet och målkonflikter snarare än om att presentera enkla sanningar. Nyquist är även skribent för SMB, med särskilt fokus på miljöforskning och hållbart företagande.

    När företagsekonomen Anna Nyquist drev en mediebyrå under 2010-talet, fick hon allt oftare förfrågningar om att marknadsföra företag som ”miljövänliga”. Även när det inte verkade finnas speciellt mycket substans bakom påståendet. För Anna, som alltid värderat naturen och verklig hållbarhet högt, kändes det mer och mer obekvämt. Droppen som fick bägaren att rinna över var när ett företag bad henne marknadsföra deras produkter som ”ren plast”. När hon frågade vad de menade, fick hon svaret att ”koldioxid är ju rent”. Att kommunicera ett sådant vilseledande budskap var en linje hon inte kunde tänka sig att passera.

    Där och då väcktes tanken att börja forska om ”hållbar marknadsföring” och trovärdigheten bakom denna. Sedan dess har hållbarhet – trots en viss backlash på senare tid – blivit en allt mer integrerad del av företagens verksamhet, och en viktig del av marknadsföringen. Nyligen presenterade Anna Nyqvist sin avhandling vid Södertörns Högskola. I sin forskning har hon studerat en rad olika företag genom intervjuer och analyser av verksamhetsdokument och marknadsföringstexter, och visar att hållbarhetskommunikation är viktigt men inte lätt för företagen.

    Vilka är de stora utmaningarna för företagen när det gäller hållbarhetskommunikation?

    – Rådet till företag är ofta att ‘bara vara transparent och säga sanningen’. Men i hållbarhetsfrågor vet vi inte alltid vad sanningen är. Miljöeffekter är komplexa, föränderliga och ofta beroende av antaganden. Det gör ibland huvudregeln svår att följa i praktiken. I stället för att utgå från att hållbarhet kan kommuniceras som färdig och säker kunskap, förordar jag att företag är öppna med osäkerheter, målkonflikter och pågående lärande när sanningen är svår att kommunicera. Trovärdighet handlar då inte om att ha alla svar – utan om hur man tar ansvar för det man ännu inte vet och gör det på ett så transparent sätt som möjligt, säger Anna Nyquist.

    Hur ska ett företag då göra för att skapa och upprätthålla trovärdighet i hållbarhetsfrågor?

    – Trovärdighet i hållbar marknadsföring byggs inte genom snygga ord, utan genom spårbarhet, transparens och konsekvens över tid. Företag som kan visa hur deras verksamhet faktiskt påverkar miljön och samhället i övrigt – även när resultaten är ofullkomliga – uppfattas som mer trovärdiga. Min forskning visar att trovärdighet är ett pågående arbete snarare än ett tillstånd. Den måste ständigt förtjänas genom hur hållbarhetsarbete integreras i beslut, processer och ansvar – inte bara i kommunikationen.

    Men är företag som är trovärdiga i sin hållbara marknadsföring också mer hållbara i praktiken?

    – Min forskning visar att trovärdighet inte automatiskt betyder att ett företag är miljömässigt bäst i klassen. Men, det är också mycket svårt att upprätthålla trovärdig hållbarhetsmarknadsföring utan faktiska miljödata, uppföljning och ansvar. Verklig förankring av miljöarbetet i organisationen är också ett sätt att skapa trovärdighet, förklarar Anna Nyqvist.

    Det finns ju en inneboende spänning mellan hållbarhet å ena sidan, och marknadsföring som ju går ut på att sälja mer. Kan marknadsföring verkligen vara ”hållbar”?

    – Jag tänker att trovärdighet fungerar ungefär som ett slags stresstest. Företag som saknar substans bakom sina hållbarhetsbudskap får svårt att stå emot granskning över tid – från myndigheter, civilsamhälle och allt mer medvetna konsumenter. Och tvärtom, finns ingen trovärdig för något företag kan konsumenter inte gynna de som faktiskt är bättre för miljön. Så, vi behöver verkligen trovärdighet för att få ett grönare samhälle.

    Du skriver också regelbundet här på Supermiljöbloggen om miljöfrågor, ofta med utgångspunkt i miljöforskning och hållbart företagande. Hur hänger det skrivandet ihop med din forskning?

    – Miljöfrågan är djupt engagerande för mig, och SMB ger mig möjlighet att skriva på ett friare och bredare sätt än vad forskningen tillåter. Forskning kräver fördjupning i avgränsade frågor, vilket är nödvändigt – men här kan jag röra mig mellan miljöforskning, företagande, politik och praktik. Det gör att jag kan följa miljöfrågans många dimensioner och bidra till samtalet på fler sätt.

    För den som vill fördjupa sig i frågorna finns avhandlingen Creating, Maintaining, and Enhancing Sustainable Marketing Credibility att läsa som bok via Adlibris och digitalt via Södertörns högskola.

    Regeringsförslaget: Ersättning till skogsägare vid avverkningsförbud

    Posted on by Alva Danielsson

    Osäkerheten för skogsägare har ökat, liksom antalet överklagade avverkningsanmälningar de senaste åren. ”Det upplevs rättsosäkert”, säger klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari under onsdagens pressträff. Nu vill regeringen göra reglerna tydligare och stärka äganderätten med nya lagförslag.

    Regeringen föreslår nu ersättning till markägare vid rådighetsinskränkning till följd av artskyddet. Ersättning ska ges om markanvändning (exempelvis skogsbruk) avsevärt försvåras, och motsvara 125 procent av fastighetsvärdet. Det är samma andel som idag råder för exempelvis bildandet av naturreservat eller nekad avverkning i fjällnära skog, enligt skogsvårdslagen. Det är Skogsstyrelsen som ska företräda staten i dessa ärenden. Budgetpropositionen för 2026 är 100 miljoner SEK per år från 2027 och framåt.

    Rättsosäkerheten i skogen är alldeles för stor, säger Kjell-Arne Ottosson, vice ordförande i miljö- och jordbruksutskottet, under pressträffen. Regeringen föreslår därför också att endast de mest hotande arterna ska leda till att pågående markanvändning hindras eller försvåras. Därför har regeringen även tidigare skickat ett förslag på remiss om ändringar i nationella fridlysningen. I november förra året presenterade Naturvårdsverket sitt uppdrag om vilka arter som ska vara fridlysta, där de utgått från den nationella rödlistan om hotade arter, men listan är ännu preliminär.

    Förslagen ska innebära ett effektivare skydd, eftersom fridlysningen anpassar skyddsbehovet för arterna, och samtidigt innebär lättnader i skogsbruket. Skogsbruket ska ta hänsyn till naturvärden, men arter som inte är tillräckligt hotade ska inte försvåra skogsbruket avsevärt, lyder resonemanget.

    Under onsdagen skickas förslagen på remiss. Regeringen avser besluta om fridlysningen under våren.

    Stora skador efter Johannes: Hur kan skogarna bli mer motståndskraftiga?

    Posted on by Anna Nyquist

    I slutet av 2025 drog stormen Johannes in över Sverige. Den slog hårt mot både samhälle och natur. Skogarna drabbades särskilt. Träd föll över vägar och elledningar, tiotusentals hushåll blev strömlösa. Enligt SMHI var Johannes årets kraftigaste storm. De ekonomiska förlusterna för skogsägare väntas bli betydande.

    Men när stormen lagt sig uppstår en mer avgörande fråga: hur kan skogsbruket anpassas för att skogen ska stå bättre rustad i framtiden? För som journalisten Sanna Samuelsson uttryckte det i Aftonbladet: Skogen blir plockepinn när stormen drar in. För att undvika att samma mönster upprepas krävs mer än akut röjning och återställning. Det kräver en förståelse för vilka strukturer i skogen som brister när extremväder slår till – och hur skogsbruket kan förändras i ett klimat där sådana händelser blir allt vanligare.

    Frågorna är komplexa och svaren sällan enkla. Skog förändras långsamt, medan klimatet ändras snabbt. Dessutom ser varje landskap olika ut. Samtidigt finns det viktig kunskap att ta del av. Med ett sedan länge uttalat fokus på skog vänder SMB nu blicken mot vad vetenskapen säger om hur skog kan bli mer motståndskraftig.

    Ett skogsbruk byggt för stabilitet – i ett klimat som blivit mer instabilt

    När man tar del av skogsforskningen framträder en tydlig bild: mycket av dagens skogsbruk är utformat för en värld som inte längre finns. Under lång tid har skogen skötts utifrån antagandet om stabilitet – förutsägbart väder och störningar som går att hantera var för sig. I ett klimat som förändras snabbt har detta synsätt blivit allt mer problematiskt.

    En global forskningssyntes som sammanfattar över 600 vetenskapliga studier visar att klimatförändringarna redan nu förändrar hur skogar påverkas världen över. Stormar, bränder, torka, insektsangrepp och sjukdomar uppträder allt mer sällan var för sig. I stället blir de vanligare, kraftigare och allt oftare sammanlänkade. En storm kan följas av barkborreangrepp. En torr sommar kan försvaga träden inför nästa extremväder. Effekterna förstärker varandra.

    I Europa är stormar redan den viktigaste naturliga störningen i skogen, särskilt i barrskogar. Men forskningen visar att problemet inte bara handlar om vindstyrka. Klimatförändringen påverkar också markens bärighet, trädens rotsystem, skogens struktur och vilka trädslag som dominerar. Det är faktorer som i hög grad formas av skogsbrukets egna val. När dessa val gjorts för ett stabilare klimat blir följderna tydliga i ett mer instabilt.

    Det mest oroande är att skogens egen återhämtningsförmåga i vissa fall pressas till bristningsgränsen. När störningar staplas på varandra kan skogen få svårt att återhämta sig. I stället riskerar den att förändras varaktigt – eller i värsta fall övergå i helt andra ekosystem.

    Vilken typ av skogsbruk innebär störst risker?

    När forskningen börjar ringa in varför vissa skogar skadas mer än andra återkommer ett mönster gång på gång: likformighet. Stora sammanhängande bestånd, där träden är ungefär lika gamla och ofta består av samma trädslag, reagerar mer som en enda kropp när stormen slår till. När vinden väl får fäste finns det få strukturer som bromsar kraften, och skadorna kan sprida sig snabbt över stora ytor.

    Detta blev särskilt tydligt efter stormen Gudrun. En omfattande svensk studie visade att höga, täta och jämnåriga bestånd var i den stormen betydligt mer utsatta än mer varierade skogar – i synnerhet där gran dominerade. Skadorna följde inte slumpen, utan strukturen.

    Mot denna bakgrund har forskningen allt oftare vänt blicken mot variation som motvikt. I en internationell översiktsartikel sammanfattas ett stort antal studier om hur trädslagsvariation påverkar skogens stabilitet i ett förändrat klimat. Slutsatsen är tydlig: skogar med flera trädslag är ofta inte bara produktiva, utan framför allt mer stabila över tid.

    I sådana skogar svänger tillväxten mindre från år till år. När en art drabbas av torka, storm eller sjukdom kan andra arter ta över delar av samma uppgift. Det gör att hela beståndet står stadigare – både ekologiskt och fysiskt. Förklaringen ligger i hur olika trädarter samverkar. De använder ljus, vatten och näring på olika sätt och vid olika tidpunkter. Vissa har djupa rötter, andra grunda. Vissa växer snabbt tidigt på säsongen, andra senare. Tillsammans skapar de ett biologiskt skyddsnät som gör skogen mindre känslig för plötsliga påfrestningar.

    När trädslag och mark inte matchar

    En särskilt viktig riskfaktor som pekas ut i forskningen är när samma trädslag dominerar på marker där det inte är optimalt anpassat. I en studie från 2010 visas hur markförhållanden, trädslagsval och skogsstruktur samverkar. På marker med hög markfuktighet eller svag bärighet får träd med grunda rotsystem sämre förankring, vilket kraftigt ökar risken för vindfällning.

    Detta är särskilt relevant i Sverige. Under lång tid har framförallt gran planterats på fuktiga, tidigare lövdominerade eller dikade marker. På sådana marker utvecklar gran ofta grunda rotsystem, eftersom syretillgången i marken är begränsad, vilket försämrar trädens förankring. Det har gett produktionsfördelar på kort sikt eftersom fler granar kunnat planteras, men samtidigt byggt in en ökad känslighet för storm, torka och rotskador när klimatet blivit mer extremt. Om detta varnar såväl Skogsstyrelsen som SLU.

    Gallring – både risk och möjlighet

    Gallring lyfts ofta fram som ett sätt att stärka skogen. Forskningen visar dock att effekten beror på hur och när den görs. En studie från södra Sverige visar att gallring kan öka stormkänsligheten på kort sikt. När träd som tidigare stått skyddade plötsligt exponeras för vind ökar risken för att de fälls. På längre sikt beror utfallet på tidpunkten. Tidig och gradvis gallring i unga bestånd ger träden möjlighet att utveckla stabilare rötter och grövre stammar, vilket minskar stormrisken över tid. Sen gallring – när träden redan är höga och täta – har motsatt effekt. Då försvinner skyddet innan träden hunnit anpassa sig, vilket gör dem extra sårbara för vind.

    En internationell forskningsöversikt visar att risken för stormfällning ökar under en period efter gallring, som i vissa fall kan vara i upp till 2–10 år, särskilt i höga och täta bestånd. Samtidigt finns det god evidens för att tidig gallring i unga bestånd kan minska den långsiktiga stormrisken, genom att träden utvecklar stabilare rötter och stammar. Problemet är att mycket av dagens skog gallras sent – först när träden redan är höga och täta – vilket gör dem extra känsliga för vind när skyddet plötsligt försvinner.

    När riskerna byggs i helheten

    Noterbart är även att flera studier pekar på samma grundproblem: riskerna i dagens skogsbruk uppstår sällan av enskilda beslut, utan av hur beslut kombineras över tid. En studie visar att kortsiktigt rationella skötselbeslut kan öka vindrisken på längre sikt. En annan visar att åtgärder som minskar en risk ofta ökar en annan.

    Ytterligare forskning visar att beslut som tas i enskilda skogsbestånd kan påverka hur vinden rör sig över större landskapet och ägogränser. När skog möter öppna ytor med tvära, höga kanter – till exempel vid hyggen eller åkrar – skapas kraftig turbulens. Det gör att vinden inte bromsas vid kanten, utan i stället trycks längre in i skogen, vilket ökar risken för att fler träd fälls längre bort från själva öppningen.

    En skog som klarar framtidens väder kräver helhetssyn

    Sammantaget ger den forskning som lyfts här en tydlig, men nyanserad bild. Det rör sig inte om en fullständig genomgång av all kunskap, utan om ett urval av studier som pekar åt samma håll. Skogars sårbarhet uppstår sällan genom ett enskilt felbeslut. Den byggs i stället upp över tid, genom många till synes rimliga val som samverkar.

    Forskningen pekar inte ut en enkel lösning, ett ”rätt” trädslag eller en universell åtgärd. I stället återkommer samma budskap gång på gång: motståndskraft växer ur helheten. Variation i trädslag, ålder och struktur spelar roll. Liksom anpassning till markens förutsättningar och ett landskapsperspektiv där skogen får fungera som ett sammanhängande system.

    Med andra ord råder det ingen brist på kunskap, även om bilden är komplex och lokalt betingad. Vetenskapen ger tydliga vägledningar för hur skog kan byggas för att bättre tåla ett klimat med fler och kraftigare störningar. Den stora utmaningen ligger i hur denna kunskap omsätts i praktiken.

    ← Tipsa!

    Tipsa oss

    Har du något du tror vi missat och kanske borde skriva om? Vi tar tacksamt emot alla tips du kan bidra med. Maila direkt till tips@supermiljobloggen.se eller fyll i formuläret nedan.