Du kan trycka Shift + S för att få fram sökfältet när som helst och Esc för att stänga det.
Tryck ENTER för fler resultat, då kan du även förfina din sökning.
    Stäng

    Debattinlägg: ”Maktutredningen om skogen missar alla förbättringar som skett”

    Den uppmärksammade rapporten Makten över skogen överdriver relationerna mellan politiken och skogsindustrin. Den missar också att stora förändringar skett inom skogsbruket, trots att skogspolitiken inte gjort det, skriver i detta inlägg Mats Bladh, pensionär och doktor i ekonomisk historia och tidigare lektor vid Linköpings universitet.

    Detta är en debattartikel. Analyser och ställningstaganden är skribentens egna. För att skicka in en debattartikel, mejla kontakt@supermiljobloggen.se och bifoga text, profilbild och din titel.

    DEBATT Av SMB:s nyhetsartikel den 5 februari om den statsvetenskapliga rapporten Makten över skogen, skriven på uppdrag av Skogsstyrelsen, skulle man kunna tro att budskapet är en oproblematisk bekräftelse av vad vi redan misstänkt. I själva verket har utredningen missat de stora förändringar som skett i skogen, trots att skogspolitiken inte ändrats.

    De recept som utredningen landar i, såsom ett transparensregister för att motverka demokratins urgröpning till förmån för de policyprofessionella, bortser från de faktiska förändringar som skett i skogsbruket under de senaste 30 åren. Redan anslaget, att det är fråga om ännu ett exempel på ”global demokratisk tillbakagång”, som det skrivs i den inledande sammanfattningen, är att spänna bågen för högt: Är det svenska problemet verkligen i klass med Orbán, Putin och Trumps auktoritära regimer?

    ”Miljöintressena har fått genomslag”

    Grunden för att tala om ett ”skogsindustriellt komplex” är det fokus som utredningen lagt på ett förmodat status quo i skogspolitiken. Närmare bestämt skogsvårdslagens utformning 1993 som bestått, trots flera regeringsskiften sedan dess. Diagnosen på lagen anser utredningen vara att statens roll reducerades ”…vilket skapade en inbyggd obalans där industrins vertikala integration och marknadsmakt blev den faktiska styrmekanismen i skogen” som det står på sidan 45. Ett genomgående drag, skriver utredningen på annat ställe, är maktkampen mellan produktions- och miljöintressen, där de förra vill bevara status quo och miljösidan vill förändring. 

    Utredningen talar om ett starkt ”förändringstryck”, och ”kritik mot den rådande skogsbruksmodellen där biologisk mångfald och sociala värden ges mindre tyngd”. Misstaget som utredningen gör är att utgå från att skogspolitikens beständighet är detsamma som skogsbrukets beständighet. I själva verket har miljöintressena fått genomslag. I inte så liten grad har EU:s alltmer restriktiva inställning till bioenergi efter 2009 bidragit till detta. Därför har vi hållbarhetskriterier för just skogsprodukter men inga andra.

    Kalhyggenas fördärv har blivit en sanning

    I Sverige har miljöorganisationer under lång tid kritiserat kalhyggen och dess negativa inverkan på skogens biologiska mångfald. Det började på 1970-talet, då en grundläggande misstro slog rot, enligt Per Simonsson i en artikel i Skogshistoriska sällskapets årsskrift. Sedan dess är kalhyggen så intimt förknippade med karaktären på skogsbruket och förluster i mångfald, att det blivit en sanning som inte längre behöver bevisas.

    Låt mig få påminna om Naturskyddsföreningens kampanj mot klorblekt papper på 1980-talet, att medlemsantalet steg kraftigt 1985–1991 från 85 000 till 206 000, att man införde ”Bra miljöval” för att skapa konsumentopinion. Att Världsnaturfonden satte igång arbetet med miljöcertifieringen FSC, och Greenpeace stödde Springerkoncernens krav på ”kalhyggesfritt papper” 1993. Detta opinionstryck finns inte alls med i Makten över skogen.

    Hur står det till i skogen egentligen? Är det verkligen fråga om ”skövling” och ”artutrotning”?

    Naturvårdsverket skriver om ”positiva tendenser men tydliga utmaningar kvar”.

    Artdatabanken uppger att av 4746 rödlistade arter är det inte mer än 394 som är direkt hotade av skogsbruket. Trots att skog står för 68 procent av landytan.

    Fler större träd finns kvar

    Forskning har visat att ökad naturhänsyn 1968–2003 har förändrat trakthyggesbruket så att bland annat fler stora träd finns kvar.

    Annan forskning har påvisat bland annat ökad mängd död ved i skogen, med mera.

    Nyligen publicerad forskning har påvisat en tydlig förändring i mängden gamla träd i svensk skog.

    Den årliga publikationen Skogsdata baserad på Riksskogstaxeringen och med flera specialstudier varje år har påvisat förbättringar.

    Låt mig här få påpeka att kalhyggen handlar om slutavverkning, något som sker efter 100 år i genomsnitt i Sverige, och utgör endast några få procent av skogsmarken varje år. De röjningar och gallringar som genomförts innan dess påverkar skogens innehåll.

    Vi har således den märkliga situationen att segraren i kampen mellan produktions- och miljöintressen – åtminstone delsegraren – förnekar sina framsteg och framhärdar i den misstro mot skogsindustrin som uppkom före 1993. Det är denna misstro som består, och för den beständigheten krävs helt annan analys och förklaringsmodell.

    Forskning: Mer koldioxid gör skogen fattigare på kväve

    En ny studie visar att en ökande koldioxidhalt i luften minskar tillgången på kväve i nordliga skogar. Det riskerar att bromsa tillväxten – och minska skogens betydelse för att binda koldioxid.

    När koldioxidhalten i atmosfären ökar har det länge funnits en förhoppning om att skogar ska växa snabbare och därmed binda mer kol. Men en ny studie från SLU (Sveriges lantbruksuniversitet), publicerad i Nature, ger en mer komplicerad bild. För träd kan inte enbart leva på koldioxid. De behöver också näring, bland annat kväve.

    I studien har forskarna studerat årsringar från träd, vilka fungerar ungefär som en dagbok över hur träden vuxit år för år. Där såg de något som sticker ut: mängden kväve som är tillgängligt för träden i skogen har minskat över tid, samtidigt som koldioxidhalten i luften har ökat.

    Ett unikt arkiv avslöjar förändringen

    Studien bygger på ett stort antal prover från träd över hela Sverige. Forskarna borrade ut smala kärnor ur stammarna och analyserade spår av kväve i årsringarna. På så sätt kunde de följa hur tillgången på näring i skogen har förändrats sedan 1960-talet.

    Eftersom proverna kommer från hela landet kunde forskarna jämföra olika platser. De tog hänsyn till temperatur, nederbörd och luftföroreningar. När de gjorde det såg de tydligt att den ökande mängden koldioxid i luften bäst förklarar varför träden har fått mindre kväve.

    Risk att skogen binder mindre koldioxid

    I dag tar världens skogar upp ungefär en tredjedel av människans koldioxidutsläpp. Det gör skogen till en viktig del av klimatarbetet. Men den nya studien visar att den här förmågan kan försvagas i takt med att koldioxidhalten ökar.

    För att förstå det här har forskarna tittat på vad som sker när koldioxidhalten stiger och träden försöker växa mer. För att kunna växa behöver träden också mer näring, bland annat kväve. Men tillgången på kväve ökar inte i samma takt som koldioxiden. I stället måste fler organismer dela på samma mängd kväve. Det beror på att när träden producerar mer kol förs mer organiskt material ner i marken, till exempel via rötter, löv och kvistar. Det ger mikroorganismerna i jorden mer att leva av. Då växer också de – och de behöver också mer kväve.

    Resultatet är därför att även mikroorganismerna tar upp en större del av kvävet och då blir det mindre kvar till träden. Då räcker kvävet inte till för den ökade tillväxten som den extra koldioxiden annars skulle kunna ge. Forskarna beskriver det som att kvävecykeln stramas åt. Följden blir att träden inte fullt ut kan utnyttja den extra koldioxiden som finns i luften – och att skogens tillväxt, och därmed dess upptag av koldioxid, bromsas.

    Konsekvenser för klimatpolitik och skogsbruk

    Fynden har betydelse för såväl skogspolitik som skogsbruk. Om skogen tar upp mindre koldioxid än tidigare klimatmodeller visar måste samhällets utsläpp minska mer. Klimatpolitiken behöver ta höjd för det. Resultaten påverkar också hur man kan bruka skogen samt hur stor tillväxt i skogen som skogsägare och samhället kan räkna med i framtiden.

    Studien visar dessutom att naturen reagerar på klimatförändringen på komplexa sätt. Man kan inte räkna med att skogen automatiskt kompenserar för samhällets utsläpp.

    Läs studien i Nature här.

    Regeringen välkomnar Omnibus-förändringarna

    EU:s ministerråd har nu godkänt Omnibus 1, det första av kommissionens två förenklingspaket. Beslutet innebär omfattande förändringar av flera centrala hållbarhetslagar. Något som enligt många kritiker riskerar att urholka EU:s miljö- och klimatarbete, eftersom stora delar av regelverket försvagas eller skjuts fram i tiden.

    Omnibus I antogs under senaste ministerrådet den 23–24 februari 2026. Europaparlamentet sa ja redan i december 2025, något som Supermiljöbloggen då skrev om. Paketet öppnar upp nyligen beslutade lagar som CSDDD, lagen om företagsansvar och CSRD, EU:s hållbarhetsrapportering. Det innebär att grundläggande delar av dem ändras. I praktiken får det effekten att färre företag behöver följa reglerna, att skyldigheter tas bort och att tidsplanen för genomförande av lagarna skjuts framåt.

    Ministerrådets beslut var det slutgiltiga beslutet. Efter publicering av beslutet i EU:s officiella tidning, som ska ske inom 20 dagar, kommer medlemsländerna ha i uppdrag att inom 12 månader överföra beslutet i nationell lag.

    Regeringen är positiv

    Regeringen har under processen varit positiv till Ombibus paketet och välkomnat kommissionens översyn av regelverket. I samband med parlamentets beslut i december skrev Jessica Rosencrantz, Sveriges EU-minister, i ett inlägg på LinkedIn att det är viktigt med begripliga miljöregler:

    EU har under flera år byggt upp en omfattande lagstiftning på miljöområdet. Det är i grunden bra – vi ska ställa höga krav på oss själva för att förvalta vår gemensamma miljö och naturen omkring oss. Men vi måste ställa högra krav på oss på fler områden: Europa måste ta ett större ansvar för vår säkerhet och ekonomiska styrka. Vi måste helt enkelt göra Europa till världens bästa plats för företag att investera, starta, skala och stanna. Begripliga miljöregler är en viktig del. Där har EU tyvärr inte hittat rätt balans – hittills.

    Miljöorganisationerna är kritiska

    Inför arbetet med Omnibus skrev flera organisation ett öppet brev till finansminister Elisabeth Svantesson. Bland dem fanns Naturskyddsföreningen och Act Svenska Kyrkan. De menar att andemeningen i Omnibus, att minska regelbördan, inte är det enda resultat som Omnibus för med sig. Utan att förslaget också riskerar att kraftigt underminera regelverkens syfte. Det vill säga att skydda mänskliga rättigheter och miljön, samt främja hållbart och ansvarsfullt företagande.

    Efter ministerrådets beslut i början på veckan konstaterar Karin Lexén, generalsekreterare på Naturskyddsföreningen, att EU:s krav på företags ansvar för miljö- och mänskliga rättigheter nu urvattnas:

    CSDDD kom till efter allvarliga katastrofer där ansvarsutkrävande visade sig nästintill omöjligt. Till exempelfabriksraset i Rana Plaza 2013 där över 1 200 textilarbetare miste livet […] Direktivet föreslogs av Europeiska kommissionen 2022, antogs och trädde i kraft i juli 2024 – men öppnades på nytt genom lagstiftningspaketet Omnibus I i februari 2025. Nu har ministerrådet antagit en betydligt försvagad version som bara omfattar de allra största företagen. Förändringarna innebär kort sagt: mindre ansvar, mindre insyn och lägre krav på företag att agera hållbart, säger Karin Lexén i en kommentar på LinkedIn.

    Sverige kan gå längre

    Trots EU:s sänkta ambitioner finns en möjlighet för Sverige och övriga medlemsländer att gå längre än EU. Det betyder att om den svenska regeringen vill kan de ställa hårdare krav än EU, eftersom EU:s nivåer är en lägsta nivå.

    EU:s utsläppshandel hotas av tunga företag och politiker

    EU:s utsläppshandelssystem ETS är under attack från inflytelserika företag och flera medlemsstaters ledande politiker. ETS har varit helt avgörande för att framgångsrikt minska koldioxidutsläppen i Europa. Fallande priser på utsläppsrätterna kan hota inte minst svenska företag som bejakar omställningen till fossilfrihet, varnar ekonomer och experter.

    ETS, eller Energi Trade System, infördes inom EU 2005 och är alltjämt världens enda juridiskt bindande avtal mellan stater för att pressa ned utsläppen av koldioxid från fossila bränslen. De företag som ingår i systemet (cirka 12 000 inom ETS1) måste betala en viss summa för att ha rätt att släppa ut ett ton koldioxid, och kan sälja rätten till andra företag om man själv kan minska sina utsläpp så att man inte behöver den.

    Under många år var marknadspriset alltför lågt och tilldelningen av så kallade gratisrätter för hög för att systemet skulle börja leverera på allvar. Men gradvis har priserna ökat eftersom utgivningen av utsläppsrätter successivt minskar. År 2029 ska en utökning av utsläppshandelssystemet som även gäller bland annat transportsektorn, byggnader och bostäder och arbetsmaskiner, det så kallade ETS2, vara införd i medlemsländerna.

    ”Konkurrenskraften i fara” enligt kritiker

    Men det är utsläppshandelns första fas, ETS 1, som omfattar tillverkningsindustrin, inte minst utsläppstunga företag inom till exempel stål- och cementindustrin, som nu utmanas. Omställningen går trögt för flera av dem, och nu oroar sig politiker i en rad länder för försämrad konkurrenskraft om inte reglerna lindras.

    Makthavare i Österrike, Tjeckien, Slovakien och Polen vill se lättnader i utsläppshandeln. Och de har fått sällskap även av förbundskansler Friedrich Mertz i EU:s största ekonomi Tyskland. Även han talar nu om behovet av att reformera ETS, rapporterar P1 i veckan.

    Det är en ny lägsta nivå som vi nu ser. Utsläppshandelssystemet har varit EU:s mest effektiva klimatverktyg som det rått stor konsensus om. Därför är det oroväckande signaler. Risken är att företag nu istället blir inlåsta i den fossila ekonomin, kommenterar EU-parlamentarikern Emma Wiesner (C) i inslaget.

    Priserna på utsläppsrätterna har fallit

    Miljö- och energikonsulten och experten på EU:s klimatpolitik, tillika SMB-krönikören Magnus Nilsson, ger Wiesner rätt. I ett inlägg på Linked in pekar han på uppenbara faror för de företag som satsat på klimatomställningen. Enligt Nilsson har lobbying från fossilberoende företag, påhejade av politiska uttalanden, medverkat till att auktionspriserna på utsläppsrätter nu fallit.

    Diskussionen hotar i hög grad de svenska industriintressen som ligger vid omställningsfronten. Deras lönsamhet, deras möjligheter att ragga investeringskapital, deras möjligheter att skapa jobb och välfärd i Sverige hänger på att priserna på utsläppsrätterna hålls uppe. Priserna behöver nog inte stiga nämnvärt, men de får absolut inte falla. Osäkerheten är i sig ett magnifikt hot mot satsningarna, skriver Magnus Nilsson i sitt inlägg.

    Nilsson kritiserar i sitt resonemang även den svenska regeringen och oppositionen för att vara alldeles för tysta om den pågående lobbyingen inom EU för att försvaga ETS-regelverket.

    En rimlig huvuduppgift för en svensk regering är att slå vakt om svenska industriintressen – vilket i nuläget inte minst handlar om att slå vakt om utsläppshandeln. Men då duger det inte att tassa i förhandlingsrummet – då måste man gå i öppen polemik med de aktörer som nu försöker snacka ned utsläppshandeln, betonar han.

    Liberalerna öppnar för att skrota transportmålet

    Klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari (L) vill ta bort Sveriges transportmål. Ett mål som idag kräver att utsläppen från inrikes transporter (exklusive flyg) ska minska med 70 procent till 2030 jämfört med 2010 års nivå.

    Hittills har minskningen bara nått 19 procent, enligt Naturvårdsverket, vilket får ministern att kalla målet orealistiskt.

    Det skulle i princip kräva att vi förbjuder bilkörning vissa dagar, säger klimatminister Romina Pourmokhtari till SVT Nyheter.

    I stället vill hon se ett nytt elektrifieringsmål, som fokuserar på att ställa om hela fordonsflottan till eldrift. Enligt ministern behöver Sverige mål som beskriver vad vi ska göra, snarare än vad vi ska sluta med.

    Har redan stöd från Sverigedemokraterna

    Liberalerna driver nu frågan om skrotat transportmål inom regeringen. De har redan stöd från Sverigedemokraterna som sedan tidigare lagt förslag om att slopa transportmålet. Nu hoppas Liberalerna få stöd även från de övriga Tidöpartierna, Moderaterna och Kristdemokraterna. Samtliga riksdagspartier har tidigare sagt sig vara öppna för att utreda ett elektrifieringsmål som Pourmokhtari vill ersätta dagens mål med, men då som komplement, inte ersättning, till transportmålet. Det slog man också fast i miljömålsberedningens senaste betänkande som presenterades 30 oktober 2025

    Slopat mål ett tecken på misslyckad klimatpolitik

    Kommer regeringen överens så har den majoritet för att avskaffa transportmålet. Men oppositionen har hittills inte hållit tillbaka sin kritik och reaktionerna har varit kraftiga.

    Centerpartiets klimatpolitiske talesperson Rikard Nordin skriver på LinkedIn och kallar förslaget ett desperat försök att maskera ett klimatpolitiskt misslyckande:

    Det är inte brist på förslag, det är brist på politisk vilja som gör att vi inte når målen. Det är sorgligt. För vi har allt att vinna på ökat tryck i klimatpolitiken – lägre utsläpp, fler jobb, bättre konkurrenskraft, högre tillväxt, ökad säkerhet, renare luft, bättre hälsa och mycket mer, skriver han.

    Miljöpartiet menar att regeringen slösar tid på att ifrågasätta klimatmål istället för att införa åtgärder som minskar utsläppen:

    Det här är ett pinsamt sätt att försöka dölja att man har en usel klimatpolitik som bommar alla målen. Först spenderar man tre och ett halvt år till att montera ned klimatpolitiken och medvetet öka utsläppen, sen vill man ändra det mål som man totalt misslyckas med att nå, skriver Miljöpartiets språkrör Daniel Helldén i en kommentar till Aftonbladet.

    Otydliga besked skapar osäkerhet

    Transportmålet är ett etappmål inom det svenska miljömålssystemet. I januari 2025 fick miljömålsberedningen i uppdrag att bland annat lämna förslag på hur svenska etappmålen till 2030 kan utformas så att de bättre överensstämmer med Sveriges åtaganden inom EU.

    När beredningens resultat presenterades för pressen i oktober i fjol så var Romina Pourmokhtari tydlig med att det inte var tal om att avskaffa några klimatmål:

    Sedan regeringen tillträdde har det spridits falska påståenden och rubriker hej vilt om påstådda avskaffade klimatmål och det har skapat stor oro, inte minst i näringslivet. Men nu står samtliga partier bakom klimatmålen och då hoppas jag att vi är färdiga med tramset om avskaffade klimatmål eller sänkta ambitioner. För det är inte värdigt Sverige, sa hon vid presskonferensen.

    Nu öppnar hon dock för just detta, att avskaffa ett av klimatpolitikens större etappmål. Mattias Goldmann, vd för 2030-sekretariatet och helgkrönikör på Supermiljöbloggen, betonar i en kommentar att klimatministern var rätt ute då och är fel ute idag.

    När Pourmokhtari tog emot Miljömålsberedningens genomlysning av klimatmålen var det med orden ’Väldigt efterlängtat att Sverige visar en klar och tydlig enighet bakom klimatmålen’. Det anser också näringslivet, som gång på gång betonat vikten av att klimatmålen inte urholkas – exempelvis i ett upprop med 374 företag. Näringslivet betonar också att klimatmålen i närtid är viktigast, eftersom de går att hålla politiken ansvarig för, medan 2045 är fem mandatperioder bort, skriver Goldmann.

    Klimatproblem vanliga i Europa, men beredskapen är dålig

    Översvämning

    Fyra av fem tillfrågade personer i Europa har redan upplevt minst en skadlig händelse orsakad av klimatkrisen. Ändå är en stor del av befolkningen dåligt rustad för att stå emot värmeböljor, översvämningar eller vattenbrist. Det visar en stor europeisk studie. Ett nyligen inträffat exempel är de stormar i sydvästra Europa som tagit minst 16 liv och tvingat tusentals människor att lämna sina hem.

    Den europeiska studien bygger på en enkät med över 27 000 deltagare från 27 länder. Rapporten har fått titeln Overheated and underprepared, ”För varm och för dåligt förberedd”. Den har getts ut av European Environment Agency, EEA, och European Foundation for the Improvement of Living and Working Conditions, Eurofound.

    I enkäten fick deltagarna frågan om de upplevt klimatrelaterade företeelser som hetta, översvämningar, skogsbränder, vattenbrist, stormar eller mygg- och fästingbett under de senaste fem åren. De flesta angav hetta som det vanligaste problemet. Nästan hälften av de svarande hade upplevt för stark hetta hemma, på arbetet eller i skolan, och ännu fler (över 60 procent) sa att det varit för hett utomhus. 

    Värmeböljor och skogsbränder var också det som man oroade sig mest för i framtiden. Över 38 procent av de svarande sa att de inte hade råd att skaffa ventilation, luftkonditionering eller solskydd för att hålla sina bostäder svala på sommaren. Andelen var ännu större, 66 procent, bland dem som hade dålig ekonomi eller var sjukliga. 

    Dålig tillgång till rent vatten

    Skydd mot andra extrema väderhändelser saknades också ofta. Många uppgav att de inte hade något översvämningsskydd, någon möjlighet att samla regnvatten vid vattenbrist eller några tillräckliga försäkringar. De hushåll som hade sämst ekonomi nämnde bristen på rent vatten som ett särskilt problem. 

    Klimatförändringarna påverkar livet för fyra av fem EU-medborgare, men bara en fjärdedel av alla har de resurser som behövs för att möta utmaningarna,” säger VDn för Eurofound, Ivailo Kalfin. 

    Han menar att den nu publicerade studien visar politiker och forskare vilka stora skillnader som finns mellan och inom EU-länderna, och var samhället främst behöver sätta in sina insatser.

    Unga människor bekymrar sig

    Kvinnor, deltagare mellan 16 och 29 års ålder och deltagare från södra och centrala-östra Europa var de som var mest bekymrade över risken för klimatrelaterade problem. Det var också i södra och centrala-östra Europa som man i störst utsträckning redan upplevt följderna av extremväder. 

    Norra Europa hade däremot andel deltagare som angav att de upplevt klimatrelaterade problem. På frågan om man märkt att myndigheterna gjort några förebyggande åtgärder, så var det också i norra Europa som den lägsta andelen deltagare svarade ja.

    Stormar i Spanien och Portugal

    Ett exempel som visar både farorna och den bristande beredskapen är de skyfall och stormar som drabbat Portugal och Spanien i januari och februari. Minst 16 personer har omkommit och tusentals människor har varit tvungna att lämna sina hem. 

    I Spanien orsakade stormen vågor på upp till nio meters höjd längs landets nordkust. Över 150 vägar och många skolor stängdes, och Spaniens militära katastrofenhet gick upp till högsta beredskap.

    I Portugal nådde floden Mondego kritiska nivåer. En skyddsvall brast, vilket förstörde delar av en viktig motorväg, och över 30 000 hushåll i olika delar av landet blev utan ström.

    Kritiken mot regeringens hantering av krisen har varit hård i Portugal, så hård att inrikesministern känt sig tvungen att avgå. Även forskare kritiserar landets dåliga klimatanpassning.

    Vi är inte förberedda på dagens klimat, än mindre framtidens, säger atmosfärfysikern i Lissabon Pedro Matos Soares i ett SVT-inslag.

    Storföretag bojkottar norrländsk skogsråvara i förpackningar

    Klädföretaget Zalando slutar köpa in råvara från det stora svenska skogsbolaget SCA. Företaget vill inte längre ha material från skogar i norra Sverige, på grund av bristande hänsyn till miljö och mänskliga rättigheter.

    Efter påstötningar från miljöorganisationer lät den tyska e-handelsjätten Zalando ett konsultbolag specialiserat på mänskliga rättigheter utreda saken förra året. Därefter beslutade företaget att pappersförpackningar med material från SCA kommer att fasas ut, rapporterar Sveriges Radio.

    Även Nestlé har tidigare meddelat att man inte köper ny skogsråvara från ”företag som är inblandade i kontroverser i norra Sverige” och där känsliga ekosystem hotas, vilket Dagens Nyheter rapporterade om. Beslutet följdes av en hätsk debatt mellan skogsindustrin och miljörörelsen, som SMB tidigare berättat.

    Välkomnar företagens beslut

    I Sveriges Radios reportage i Godmorgon Världen välkomnas bojkotten av renskötaren Mattias Fjellström i Vilhelmina Norra sameby.

    Man fick ju ändå ett litet ljus i vardagen när man fick se att det är fler som ser att skogsbolagen håller på, att det kanske blir förändring. Jag blev faktiskt överraskad att sådana stora företag faktiskt sätter ner foten och säger att det här är inte okej, säger han.

    Det moderna skogsbruket med stora kalhyggen har lett till att skogar rika på lav har minskat med 70 procent sedan 50-talet, enligt reportaget. De ungskogar som växer upp är täta, och där trivs inte laven som är renarnas huvudsakliga vinterföda. Försvinner laven, försvinner förutsättningarna för traditionell renskötsel.

    Annette Löf som forskar om urfolksrättigheter på Stockholm Environment Institute, menar att det är en stark och ny signal från företagen att de inte accepterar risker för miljö och mänskliga rättigheter i sina leverantörskedjor. Det behövs, eftersom märkningar som FSC inte är tillräckliga och det är väl belagt att skogsindustrin påverkat renskötseln negativt under lång tid, kommenterar hon i Godmorgon Världen.

    SCA lovar att fortsätta dialogen med samerna

    Anders Edholm, hållbarhets- och kommunikationsdirektör på SCA, säger till P4 Västernorrland att han har svårt att förstå kritiken då företaget följer lagstiftningen och olika certifieringar. Han tror inte att fler företag kommer att ta efter, men lovar att fortsätta dialogen med Svenska Samernas Riksförbund om framtidens renskötsel.

    Omprövad vattenkraft: Varannan damm rivs och de låga miljökraven får kritik

    Sveriges vattenkraft står inför en stor omprövning med resultatet att över hälften de hittills prövade dammarna rivs. Samtidigt varnar forskare för att de anläggningar som får fortsätta ofta får otillräckliga miljökrav och att uppföljningen av åtgärder är bristfällig.

    Som SMB tidigare rapporterat pågår en omprövning av miljötillstånden för Sveriges vattenkraftverk. Orsaken är att många dammar och kraftverk drivs med gamla tillstånd som inte tar hänsyn till dagens miljökrav. Samtidigt kräver EU:s vattendirektiv att vattendrag ska nå god ekologisk status. Därför måste omkring 2 000 anläggningar nu få sina villkor omprövade och anpassas till modern lagstiftning.

    Processen startade 2022 och väntas ta omkring 20 år. I en ny vetenskaplig genomgång har forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU Aqua, analyserat de första rättsfallen som vunnit laga kraft fram till slutet av 2024. Studien bygger på en systematisk genomgång av 33 domstolsbeslut från miljöprövningar inom den nationella planen för moderna miljövillkor för vattenkraften och fokuserar särskilt på biologiska effekter och krav på åtgärder i vattendragen.

    Hälften rivs – stor chans för naturen

    Studien visar att av de 33 prövade anläggningarna har 22 fått sina tillstånd indragna och ska rivas, medan elva får fortsätta producera el med nya miljökrav. Det innebär att en majoritet av besluten redan nu leder till att vattendrag återställs.

    Samtidigt innebär omprövningen en tydlig målkonflikt mellan elproduktion och miljöskydd. Rivningar kan minska den el som produceras. De flesta fall som hittills prövats gäller dock små kraftverk som står för en liten del av Sveriges totala elproduktion, men som kan ha stor lokal påverkan på ekosystemen. Forskarna bedömer därför att många rivningar kan ge stora miljövinster samtidigt som förlusten av elproduktion på nationell nivå blir begränsad.

    När dammarna rivs öppnas vandringsvägar och flödena blir mer naturliga. Det gynnar fisk och många andra arter. Samtidigt visar studien att de anläggningar som får vara kvar nästan alltid bara får krav på fiskpassager, till exempel fisktrappor eller galler som leder bort fisk från turbiner.

    Forskarna menar att den snäva inriktningen missar andra viktiga miljöproblem. Det som missas kan till exempel vara krav på bättre vattenflöden, restaurering av torrlagda sträckor och åtgärder för temperatur och kemikalier. Utifrån det menar forskarna att livsmiljöer nedströms dammarna fortsätta vara kraftigt påverkade trots de kontroller som görs.

    Brist på uppföljning oroar forskarna

    Studien visar också att kraven på uppföljning är svaga. Domstolarna kräver sällan kontroller som säkerställer att fiskvägar och andra åtgärder faktiskt fungerar. I stället handlar uppföljningen oftast bara om att mäta vattenflöden, inte om att följa upp biologiska resultat.

    Det gör att åtgärder som inte fungerar kan bli kvar utan att problemen upptäcks. Samtidigt syns den grundläggande konflikten tydligt: elproduktion ställs mot miljöskydd. De flesta prövade anläggningarna är små kraftverk som producerar lite el, men som påverkar naturen lokalt. Många ägare väljer därför att lägga ned i stället för att investera i dyra åtgärder.

    Forskarna ser omprövningen som en historisk chans att förbättra Sveriges vattendrag, men anser att tempot är för långsamt och att besluten behöver bli skarpare. Vidare skriver de att de första domarna kan sätta tonen för hela processen och avgöra om Sverige lyckas förena vattenkraft med levande ekosystem.

    Det här skulle Mattias Goldmann göra första dagen som klimatministerns vikarie

    Foto på Mattias Goldmann, 2030-sekreterariatet

    Tolv veckors vikariat för snart mammalediga klimatminister Romina Pourmokthari hamnar på arbetsmarknadsminister Johan Britz bord. SMB:s krönikör Mattias Goldmann, chef för 2030-sekretariatet, målar här upp vad han själv skulle satsa på om han hade givits chansen att vicka. Och skulle få en hel del viktigt gjort redan första dagen, verkar det som.

    KRÖNIKA Många väntade säkert på samtalet som aldrig kom, skrollade efter missade samtal och undrade varför Kristersson inte ringer. För det är ju han som bestämmer över sin regering, han som inte tycker att Sverige behöver ha någon särskild minister för klimat de där 12 veckorna Pourmokhtari är borta, han som gett Johan Britz uppdraget. Jag har redan hyllat beslutet – nu får Sverige världens enda kombinerade arbetsmarknads- och klimatminister. Men OM Britz får kalla fötter och tycker det verkar mycket att utöver vår skyhöga arbetslöshet också hantera vår skyhöga klimatpåverkan, så har jag en plan för första dagen som klimatministervikarie. 

    Vikariatet börjar den andre mars som är en måndag. Därmed är det varken regeringssammanträden eller utfrågningar i riksdagen, så första dagen på jobbet kan planeras fritt.

    Ingen detaljstyrning av klimatmyndigheterna!

    Klockan 07.30: Frukost med klimatmyndigheterna. Dagen börjar tidigt, med en frukost med generaldirektörerna för Naturvårdsverket, Energimyndigheten, Kemikalieinspektionen, SMHI och SGU – ”mina” klimatmyndigheter. Syftet är främst att höra hur de med en enkel justering i ett kompletterande regleringsbrev effektivare kan bidra till att klimatmålen nås. Men det är också viktigt att slå fast att Sveriges stolta historik av självständiga myndigheter gäller – Axel Oxenstiernas modell må attackeras av Timbro och utmanas av statsrådsberedningens klåfingrighet, men åtminstone de kommande 12 veckorna är den starkt försvarad på ministernivå. Detaljstyrande direktiv från regeringen gäller inte. Till exempel som vad Energimyndigheten ska stötta med Industriklivet, hur Naturvårdsverket ska beräkna Sveriges klimatpåverkan, att Exportkreditnämnden måste öppna för fossilgas, eller att myndigheter förväntas flyga mer. 

    Klockan 9.00: Stabsgenomgång – med fokus på kommande propositioner. Den 17 mars kommer en hel drös propositioner från Klimat- och näringslivsdepartementet. De flesta är energiminister Ebba Buschs men hon kommer att fokusera på 191:an ” Ny kärnkraft i Sverige” vilket ger oss ett bra tillfälle att med 190:an ”Vindkraft i kommuner” lyfta behovet av mer fossilfri el i närtid. Landets kommuner behöver veta att ersättningen blir långsiktig, så att den som bidrar mycket också belönas rejält. Att Sverigedemokraternas tjänstemän förhandlat upp ersättningen till kommuner där de är starka är positivt; Den 17 mars bör det bli gemensam lansering med SD:s Martin Kinnunen i Blekinge och östra Småland. 

    Räcker valfläsket till klimatsatsningar?

    Klockan 10.30: Möte finansministerns stab – fokus vårbudgeten. Normalt är utrymmet för förändring litet i vårbudgeten och vårändringsbudgeten – men detta är valår och Tidöpartierna har ju bestämt sig för att fläska på. Kanske finns det ett utrymme för nya klimatsatsningar den 13 april? Finansminister Elisabeth Svantesson har tydligt markerat att det inte spelar någon roll för henne om Sverige klarar klimatmålen eller inte, så ingången i förhandlingarna är att det skulle förbättra Liberalernas anseende, vilket skulle öka chanserna för Tidöpartierna att sitta kvar. Det enda som kan hinnas med är sånt som redan förberetts, som sänkt förmånsvärde på kollektivtrafikkort som Lagrådet redan behandlat, eller det färdmedelsneutrala resebidraget som riksdagen redan beslutat men regeringen inte infört. Och så går det ju att utlova sånt som först kostar pengar efter valet – gratis nu men bindande sen. En elbilspremie även för normalinkomsttagare – inte bara till de som ändå inte har råd med ny elbil? En ”Framkomlighetsmiljard” för att gynna delat resande? 

    Klockan 12.00: Arbetslunch klimatmålsenighet. I Miljömålsberedningen enades alla åtta riksdagspartier om att klimatmålen gäller och ska nås. Sedan har några partier velat gå längre, andra backa eller stryka. Men enigheten är för mycket värd för näringslivet, kommunerna och hushållen för att släppa så lätt. Christofer Fjellner, Kjell-Arne Ottosson, Kajsa Fredholm, Martin Kinnunen, Rickard Nordin, Jytte Guteland, Katarina Luhr, Elin Nilsson och Helena Storckenfeldt bjuds därför till en rejäl arbetslunch för att utröna hur vi kan bygga vidare på överenskommelsen. Syftet är inte att komma vidare denna första gång, utan att etablera ett forum där alla partier kan flytta fram positionerna tillsammans. Skulle något av ytterkantspartierna hoppa av är ledsamt, men också fem partier som konkret enas över blockgränserna – som i den gamla energiöverenskommelsen – gör stor skillnad.

    Klockan 14.00: Klimatpolitiska rådet. Efter att regeringen på grund av hög arbetsbelastning tyvärr inte hade möjlighet att närvara när Rådets förra rapport presenterades, är det viktigt att markera stöd för denna centrala del av det Klimatpolitiska Ramverket. Bara en vecka senare, den 19 mars, släpps deras årliga rapport; hur den tas emot och vilken uppmärksamhet den får är viktigt för ambitionerna kommande mandatperiod. Rådet får också i uppdrag att visa vad mer de skulle kunna göra med resurser som mer påminner om de danska eller brittiska kollegorna.

    JohanSätt fart på Industriklivet igen!

    Klockan 15.30: Näringslivsträff på Rosenbad. Den gröna omställningen har skjutit fart tack vare Tidöpartiernas satsningar på Industriklivet, Klimatklivet och gröna exportkrediter, men nu tar de sin hand ifrån dem. Uppstartsaktörer som Stegra med fossilfritt stål, Liquid Wind med elektrobränslen och Vidde med eldrivna snöskotrar, får tillsammans med storbolag som Scania, Volvo Group, ABB och SSAB peka ut hur vi maximerar mandatperiodens sista månader och rivstartar nästa. 

    Klockan 17.00: Cyklar hem. Budskapet att leva som man lär är svårt att följa fullt ut som ledande politiker, men det är svårt att få acceptans för utsläppsminskningar om man själv åker mycket bil och använder regeringsplanet i onödan. Som relativt anonymt statsråd är det möjligt att ta cykeln hem, med löftet att ta tåget inrikes och aldrig flyga fossilt.

    Klockan 21.15: Första intervjun. Att göra en – och endast en – intervju direkt är ett bra tillfälle att markera vad dessa tolv veckors vikariat innebär. SVT:s 30 Minuter är på torsdagar, men Agenda är på måndagar. Huvudbudskapet är att vetenskapen förstås gäller; om någon minister vid något tillfälle skulle ha råkat säga att Sveriges utsläpp minskar hela tiden så var det ett olyckligt misstag. Det måste ha berott på att utsläppsdiagrammet hamnade uppochned. Nu bygger vi vidare på åttapartiöverenskommelsen att Sverige både ska klara klimatmålen vi själva beslutat om och EU:s klimatkrav som förhandlades under Sveriges ordförandeskap. Tillsammans går det!

    Så här blir det inte. Det blir Britz. Men inget hindrar honom från att rivstarta för klimatet. Och gör han inte det, så kan ju ordinarie klimatminister rivstarta när hon kommer tillbaks efter föräldraledigheten. Och gör hon inte det, så kan en ny klimatminister rivstarta när hen tillträder efter valet. Det enda som inte får hända är att vi fortsätter som idag.

    Kyrkans skogsnätverk får nej om granskning – i informellt mejl

    Det blir ingen utredning om hur kyrkans egendomsförvaltningars fristående organisation Enso agerade under remissprocessen om skogsutredningen. Det beslutar nu kyrkoledningen i sitt svar till Nätverket för hållbart skogsbruk i Svenska kyrkan. Svaret ges i ett informellt mejl utan diarienummer och kommer inte att anmälas till kyrkostyrelsen.

    SMB:s granskning, med start för ett år sedan, om turerna inom kyrkan efter att skogsutredningen presenterades hösten 2024 gav upphov till en livlig intern debatt.

    SMB kunde visa att ett mindre antal politiker och tjänstemän inom egendomsförvaltningarna, helt utan insyn beställde skuggutredningar för hundratusentals kronor med syftet att visa att skogsutredningens förslag om ett skonsammare, samt klimat- och miljöanpassat skogsbruk skulle leda till ekonomisk ruin för stiften. Allt hanterades inom Enso, egendomsnämndernas eget informella nätverk utan budget, beslutsprotokoll eller stadgar.

    Konsultrapporter såldes in som oberoende

    Skuggutredningarna beskrevs som vetenskapliga och oberoende, men utgjorde i själva verket beställda konsultrapporter – vilket forskarna som tog fram dem själva påpekade.

    Nätverket för hållbart skogsbruk gjorde under våren en stor egen undersökning som man menade visar att skuggutredningarna påverkade flera stift och församlingar att inta en negativ hållning till skogsutredningens förslag. I augusti vände nätverket sig till kyrkostyrelsen med en omfattande begäran om en oberoende granskning. Man menade att den demokratiska processen i remissarbetet saboterats av en mindre krets av personer inom Enso.

    Efter omkring ett halvår kommer nu alltså svaret i mejlform, undertecknat av generalsekretare Camilla Asp – kyrkans högsta befattningshavare under ärkebiskopen.

    Nätverket får ett tack för starkt engagemang i en viktig fråga, men generalsekreteraren konstaterar att det inte är aktuellt att inleda någon granskning:

    Även om man kan ha olika uppfattning om delar av processen vill jag ändå framhålla att frågan om Svenska kyrkans skogsförvaltning har varit föremål för en omfattande och gedigen demokratisk process, där många röster och perspektiv har fått komma till tals, skriver hon.

    ”Litet utrymme att granska stiften”

    Det viktigaste underlaget för avslaget utgörs av en rättslig bedömning i en PM från kyrkans rättschef Mattias Thalén. Han konstaterar att kyrkans regler starkt begränsar kyrkostyrelsens möjligheter att granska hur stiften sköter sina åligganden. Han uttalar sig även om kritiken från nätverket mot Ensos agerande, dock utan att nämna organisationen. Det gör inte heller generalsekreteraren i sitt svarsmejl.

    Enligt min uppfattning kan det inte generellt sägas vara problematiskt ur demokratisynpunkt att en eller flera remissinstanser på eget initiativ väljer att inhämta kompletterande underlag inför svar på en remiss i det fall remissinstansen anser att det remitterade underlaget har brister eller förtjänar att belysas ytterligare i något avseende. Inte heller kan det, rent generellt, sägas vara problematiskt ur ett demokratiskt perspektiv att en remissinstans verkar för att även andra remissinstanser ska ställa sig bakom de synpunkter remissinstansen för fram, skriver rättschefen i sitt PM.

    SMB har frågat nätverkets initiativtagare, kyrkoherde Christofer Sjödin i Holmsund, Västerbotten, om hur han ser på svaret från kyrkoledningen.

    – Det är ett märkligt svar. Det berör inte alls vår begäran om att den från kyrkan helt fristående organisationen Ensos roll behövde klarläggas. Enligt min uppfattning går det inte att tolka svaret till oss på annat sätt än att vad Enso gjort är helt enligt Svenska kyrkans regelverk, säger Christofer Sjödin.

    ”Tydligen i sin ordning att göra så här”

    – Det vill säga, det är i sin ordning att ett fristående nätverk, som ligger utanför kyrkans organisation, kan använda kyrkans medel, digitala kanaler och logotyper för att bedriva opinionsarbete.

    Vad anser du om att beslutet, så som det är arrangerat, gör att ert ärende inte kommer att delges kyrkostyrelsen som bilaga, eftersom det inte är ett delegationsbeslut?

    – Jag känner inte till regelverket för hur brev till kyrkostyrelsen administreras. Det kan ju vara så att den får oerhört många brev adresserade till sig och därför hanteras en del av dem på kanslinivå.

    Kyrkans nätverk för ett hållbart skogsbruk vänder sig nu direkt med ett nytt krav till undertecknaren av mejlsvaret, generalsekretare Camilla Asp.

    I brevet begär de att deras hemställan om en utredning ska läggas fram direkt till kyrkostyrelsens ledamöter, eftersom det är ett principiellt ärende och att ”sådana ska underställas kyrkostyrelsen.”

    Nätverket betraktar det avvisande beskedet från kyrkoledningen som ett slags missförstånd. Man instämmer rent av i kyrkoledningens formulering att det inte är ett demokratiskt problem om en remissinstans tar fram kompletterande underlag och försöker påverka andra.

    ”Enso agerade på eget bevåg”

    Men Egendomsförvaltningarnas samarbetsorgan, Enso, var ingen remissinstans. Och det var bara delar av denna organisation som drog igång skuggutredningarna, påpekar man:

    Vår begäran gäller inte en remissinstans, det gäller några förtroendevalda och några tjänstemän och deras agerande under remissprocessen. Dessa personer utgör inte en utpekad remissinstans och de har heller inte lämnar något remissvar. De är verksamma inom Enso men har efter vad som framkommit agerat på eget bevåg, skriver nätverket i sitt brev.

    Handläggaren av ärendet i kyrkoledningen, biträdande rättschef Fredrik Nilsson, berättade för några veckor sedan för SMB att svaret till nätverket var på gång. Förslaget var att det skulle fattas på delegation av generalsekretaren. Om så blir fallet, kommer det enligt reglerna att anmälas till kyrkostyrelsen som ett delegationsärende, förklarade han då.

    Generalsekreteraren svarade informellt

    Vad som hänt sedan dess är alltså att Camilla Asp svarat informellt i ett mejl på ett sådant sätt att det inte redovisas för kyrkostyrelsen.

    Är det ur demokratisynpunkt rimligt att brev som ställs till kyrkostyrelsen inte kommer på ledamöternas bord?

    – Det är inte min uppgift att bedöma rimligheten ur demokratisynpunkt av olika ordningar. Jag konstaterar dock att den ordning vi har med omfattande delegation från styrelse till olika tjänstemän knappast skiljer sig från de som gäller till exempel regeringskansliet och större organisationer av andra slag, svarar Fredrik Nilsson.

    Han tillägger att ledamöterna i kyrkostyrelsens arbetsutskott fått information om ärendet i ett tidigare så kallat samråd med generalsekretaren.

    Den nytillsatta kyrkostyrelsen efter valet i höstas samlas till sitt första sammanträde på tisdag nästa vecka.

    Skogsstyrelsen släpper nya AI-kartor för skogsinventering

    Skogsstyrelsen lanserar nya AI-kartor som ska bidra till att visa var det kan finnas viktiga natur- och kulturvärden i skogen. Men hur tillförlitliga är de – och riskerar de att ersätta kontroller i fält?

    Det är de första delarna av kartverktyget Digitala värden i skog som Skogsstyrelsen släpper. Kartorna bygger på AI och data från satelliter och flygplan. De ska visa var det kan finnas höga naturvärden och kulturspår som fångstgropar och kolbottnar.

    Syftet är att ge skogsägare bättre underlag inför till exempel avverkning.

    – De digitala kartunderlagen kommer vara till hjälp för skogsägare att planera för hänsyn till naturvärden eller kulturvärden inför exempelvis en avverkning, säger Helena Dehlin, naturvårdsspecialist på Skogsstyrelsen, i ett pressmeddelande.

    AI tränad på naturskog och fornlämningar

    AI-modellen har tränats för att känna igen naturskog i Norrland och stora delar av Svealand. Den bygger bland annat på data från nyckelbiotoper och Natura 2000-områden. I södra Sverige saknas ännu motsvarande modell. Skogsstyrelsen räknar med ett rikstäckande underlag först 2027.

    En annan modell letar efter spår av äldre markanvändning, som fångstgropar och kolbottnar. Senare ska även röjningsrösen, tjärdalar och järnåldersgårdar läggas till.

    Kan hjälpa – eller blir ytterligare ett steg bort från inventering på plats

    Skogsstyrelsen varnar emellertid för att kartorna kan missa värden på enskilda platser. De bygger på fjärranalys och är därför inte helt exakta. Använder man dem fel finns en risk att viktiga natur- eller kulturmiljöer skadas. Myndigheten säger därför att kartorna ska ses som stöd i planeringen, inte som enda beslutsunderlag.

    Och där kommer Skogsstyrelsen in på den stora frågan: kommer AI-kartorna att förbättra inventeringen genom att vara ett stöd – eller riskerar de att i praktiken ersätta delar av den fältbaserade kunskap som finns i dag?

    SMB:s tidigare rapportering ger skäl att vara vaksam. I en uppmärksammad granskning från Dagens Nyheter för några år sedan framkom att Skogsstyrelsen ofta fattade beslut utan att göra platsbesök i skogen. Inventeringar gjordes i stället ibland med hjälp av fjärranalys, trots att myndigheten själv pekat på att sådana metoder riskerar att missa mindre arter och detaljer i miljön.

    Nu återstår att se hur verktyget används i praktiken – om det blir ett komplement som stärker naturhänsynen, eller om det bidrar till att fältkontroller får stå tillbaka.

    Kartverktyget finns på Skogsstyrelsens webbplats och går att ladda ner till egna GIS-system.

    Giftigt blypigment exporteras i stor skala till fattiga länder

    Rika länder exporterar giftigt blypigment i stor skala till låg- och medelinkomstländer, visar ny forskning. Detta trots att ämnena orsakar stora hälsoproblem, samt att de ofta är förbjudna i avsändarländerna och att det finns bra alternativ.

    Studien, som publicerats i tidskriften Global Policy, visar att den storskaliga handeln med blybaserade pigment ofta går från höginkomstländer med strikt lagstiftning för bly, till fattigare länder med svagare lagstiftning och tillsyn. Pigmenten skapar starka gula och röda färger och används i bland annat färg, plast och vägmärkning samt har till och med hittats som färgtillsats i livsmedel.

    Forskarna slår fast att problemet är allvarligt. Blyförgiftning utgör ett av världens största, men är också ett av de mest förbisedda, miljö- och folkhälsoproblemen. I dag har ungefär vart tredje barn i världen förhöjda blyhalter i blodet, framför allt i låg- och medelinkomstländer.

    Dessutom varnar forskarna bakom studien för att exporten av blypigment riskerar att fortsätta förgifta hundratusentals barn varje år. Konsekvenserna är omfattande. Bly skadar barns hjärnutveckling, sänker IQ och försämrar skolresultat.

    Kartläggning av en dold handel

    Forskarna uppskattar att den globala handeln med blypigment uppgår till cirka 23 900 ton per år. För att kartlägga handeln i mer detalj analyserade forskarna över 8 000 enskilda fraktleveranser mellan 2022 och 2024. Genom analysen synliggör de ett kemikalieflöde som annars är svårt att spåra.

    Exporten domineras av företag i Indien, men studien visar också att företag i höginkomstländer – bland annat Kanada, USA, Storbritannien och flera europeiska länder – fortfarande exporterar blypigment till låg- och medelinkomstländer. Det sker trots att EU och Storbritannien i praktiken har förbjudit användningen, samt att USA och Kanada kraftigt har begränsat den till vissa snäva industriella användningar.

    Kan förgifta hundratusentals barn

    I studien uppskattar forskarna ungefär hur mycket bly som krävs för att nå skadliga nivåer i barns blod. Forskarna uppskattar att den globala handeln med blypigment kan räcka för att förgifta över två miljoner barn varje år. Av detta står exporten från höginkomstländer för en blyexponering motsvarande omkring 400 000 barn årligen.

    Problemet förvärras av att många mottagarländer saknar effektiva regler. Omkring hälften av världens länder har inga lagliga gränser för bly i färg, och där regler finns brister ofta tillsynen. Samtidigt pekar forskarna på att stora andelar av färgprodukter i låg- och medelinkomstländer innehåller blyhalter långt över säkra nivåer.

    Forskarna: så kan handeln stoppas

    Forskarna drar en tydlig slutsats: blypigment är ett onödigt och farligt gift som bör fasas ut helt. Det finns redan säkra alternativ som används i stor skala i höginkomstländer, till exempel organiska och järnoxidbaserade pigment. Det gör den fortsatta exporten svår att motivera, menar forskarna.

    För att stoppa handeln föreslår de bland annat att:

    • införa ett globalt förbud mot produktion, användning och export av blypigment,
    • stoppa transit via tredje land,
    • inkludera ämnet i Rotterdamkonventionen,
    • införa en egen tullkod för bättre spårning,
    • stärka lagstiftning, tillsyn och kunskap i importländer.

    Forskarna menar att så länge handeln fortsätter, riskerar den att underminera globala folkhälsoinsatser. Nya generationer barn kommer att förgiftas trots att säkrare alternativ redan finns.

    Är biokol den förbisedda lösningen för en grön omställning?

    Biokol lagrar in koldioxid från atmosfären med hjälp av fotosyntesen. När den grävs ned i marken lagras kolet och gör jorden bördig. Mer biokolproduktion skulle både vara effektiv klimat- och biståndpolitik, enligt debattören Camilla Grepe.

    DEBATT I spåren på havererade mångmiljardprojekt som Stegra och Northvolt finns det anledning att undersöka de enkla och billiga alternativen. Ett av de intressantare, biokolproduktion, kan vara en game changer inom både klimat- och biståndspolitik.

    Idag hanteras dessa politikområden var för sig, vilket gör att metoder med potential att lösa flera olika problem samtidigt blir svåra att identifiera och att genomföra. 

    • Klimatpolitiken handlar om koldioxid i atmosfären. 
    • Biståndspolitiken syftar till att minska fattigdom. 

    Men det finns ingen anledning att misströsta, för finns en metod som kan ge mycket intressanta synergieffekter om den tillämpas strategiskt: Biokolproduktion.

    Metod att binda kol i marken

    Alla som köpt en flygbiljett vet att trädplantering sedan länge är en etablerad klimatåtgärd, men problemet är att kolet, som binds in genom fotosyntesen, förblir bundet endast så länge trädet lever. När trädet dör eller används som bränsle återgår koldioxiden relativt snabbt till atmosfären.

    Det är här biokol kommer in som en enkel, billig och effektiv metod för att binda in kol ur atmosfären.

    Genom pyrolys – syrefri förbränning av organiskt material – omvandlas biomassa till stabilt kol. Det bryts inte ner, utan ligger kvar i marken i tusentals år. När det porösa kolet ”laddats” med näringsämnen, som gödsel eller urin, benämns det ”biokol”. Utöver att ha bundit in kol från atmosfären är detta biokol nu dessutom ett mycket effektivt jordförbättringsmedel. 

    Bördiga jordar skapas med biokol

    Det är alltså fotosyntesen som gör det mesta jobbet – men människan återför kolet till odlingsjorden.

    Vid arkeologiska utgrävningar i Amazonas har man identifierat stora områden med kolrika och mycket bördiga jordar i den annars så näringsfattig jord som vanligtvis utmärker regnskogar. Mycket tyder på att dessa jordar, terra preta, skapades med hjälp av just det biokol som människorna tillverkade.

    Det här resulterade i extremt bördiga jordar som möjliggjorde livsmedelsförsörjning för en långt större befolkning än man tidigare anat. Allt tyder på att Sydamerikas urfolk producerat den här jorden under tusentals år innan de dog ut av européernas virussjukdomar och djungeln bredde ut sig över det uppodlade landskapet Jordarten terra preta är så näringsrik att den bryts kommersiellt idag och man kan odla den utan tillsatt gödning.

    Jag tillverkar själv biokol i liten skala och vet att kunskapen nu sprider sig snabbt bland odlare. Allt talar för att terra preta får en renässans i vår tid, men den här gången med spridning över hela världen. Idag är kolet i atmosfären dessutom ett skäl att sprida metoden, eftersom biokolet är en kolsänka som kan få en avsevärd effekt genom ett mycket stort antal biokolproducenter.

    Bistånd som kan ge välstånd

    Biokolproduktion är billig, enkel, och skalbar och baseras på organiskt avfall och växtrester. När biokol används som jordförbättringsmedel ökas successivt bördigheten och den odlade biomassan ökar. Det blir en ränta-på-ränta-effekt med en ständigt ökad avkastning. Biokolproduktion är arbetsintensiv snarare än kapitalkrävande. Det gör den till en perfekt verksamhet för fattiga länder i Afrika. 

    Här finns möjligheten för Sverige att efterfråga en produktion som, förutom klimatvinsten, lägger grunden för en tjänsteexportsektor. Vi vet att bistånd skapar beroende, men att handel skapar välstånd. Effektiviteten är dessutom lätt att beräkna då varje kilo producerat biokol motsvarar ett kilo kol som binds in ur atmosfären. Det kan knappast bli enklare. 

    Om svensk klimatpolitik syftar till inbindning av kol ur atmosfären och om svensk biståndspolitik syftar till självförsörjning och global rättvisa, borde produktion av biokol vara ett självklart verktyg. Biokolproduktion är en unik möjlighet att förena målen inom klimat- och biståndspolitiken.

    Sverige bör undersöka möjligheten att efterfråga biokolproduktion i länder som idag är mottagare av svenskt bistånd. Det är dags att tänka utanför boxen. 

    Camilla Grepe – Utlandssvensk med egen biokolproduktion


    Det här är en debattartikel. Analyser och ställningstaganden är skribentens egna. För att skicka in en debattartikel, mejla kontakt@supermiljobloggen.se och bifoga text, profilbild och din titel.

    Klimatomställningen tappar fart i vår utmattade värld

    Bild på flygplan i luften

    Det är märkligt, det här. Hur svårt det har blivit att hålla kvar blicken på klimatomställningen. Som om världen blivit trött, ja, utmattad. Som om man stigit upp från en alldeles för lång sömn och ännu inte kan stå stadigt. Och mitt i det här – konflikterna, oron, säkerhetsläget – så tappar omställningen fart, skriver SMB:s krönikör Filip Johnsson och tycker sig höra en kollektiv suck som genljuder samhället.

    KRÖNIKA Och ändå: människor vill ju. Företagen vill också, åtminstone de människor som arbetar där. De är ju som alla andra, de läser samma rapporter, oroar sig på samma sätt som resten av oss. En majoritet av både svenskar och andra runt om i världen säger att de är rädda för klimatförändringarna, att politikerna måste göra mer. Det finns liksom en gemensam vilja där under ytan, men den hörs så dåligt i allt oljud.

    Jag tänker ofta på reklamen. Den som ligger som ett tunt lager smuts över allt vi försöker ta in. När jag ska läsa nyheterna och följa världen, det vill säga själva allvaret, så dyker den alltid upp först. Innan filmklippen som numera finns i alla dagstidningar ens hunnit starta hör man det där glättiga tonfallet: ”Drömresor! Lågpris! Nu ännu billigare!” Det spelar ingen roll hur tragisk berättelsen är, hur mörk rubriken är. Reklamen står där i dörren och ropar ut erbjudanden om flyg till fjärran stränder.

    Hur ska unga kunna värja sig mot reklamen?

    Jag förstår såklart att tidningar måste gå runt. Att reklamen betalar för mycket av det viktiga journalistiska arbete som faktiskt behövs. Men mängden… den där väggen av reklam vi möts av, särskilt den till barn och unga. Hur ska de kunna värja sig? Det är som om reklamen formar deras världsbild innan de ens vet att de har en. Sociala medier skiftar normer så snabbt att man knappt hinner notera förändringen innan den redan satt sig i deras beteenden.

    Och samtidigt finns ju möjligheten där. Att reklamen, om den bara riktades rätt, skulle kunna vara ett verktyg – ett kraftfullt sådant – för att lyfta hållbarhetsfrågorna. Tänk om den kunde få människor att vilja göra bättre val, istället för fler val.

    Jag minns när Dagens Nyheter gick ut med att de skulle begränsa klimatnegativ reklam. Det gjorde mig faktiskt glad. En tidning som tar ansvar. Sedan visade det sig, förstås, att gränsdragningen är svår. Att även DN fylls av annonser för flygresor när vintern ligger som en filt över allt. Det är som att värmen – och flyget – alltid hittar sin väg fram. Värmen finns dessutom ofta ganska långt bort.

    Resandet – vår tids största statussymbol

    Och forskningen pekar åt samma håll: reklam påverkar oss, mer än vi vill tro. Den driver konsumtion, den driver transport, den driver hela kulturen framåt i en riktning som inte riktigt är hållbar. Resandet, inte minst, har blivit en sorts statussymbol, kanske vår tids tydligaste.

    Men så ser jag ändå tecken på att hållbarhetsinslagen i reklamen ökar. Det är svårt, nästan omöjligt, att veta vad som är äkta och vad som bara är grönmålning. Det skiftar mellan branscher. ”Ultra fast fashion” och långväga flygresor kan knappast räddas av några löften i en bannerannons.  Och samtidigt har faktiskt ett av företagen inom ultra fast fashion antagit mål om nettonollutsläpp längs hela sin värdekedja till 2050, medan ett annat inte säger någonting alls.

    Sedan har vi de mer svårbedömda jättarna, som IKEA. De säljer ju prylar, möbler som ska flyttas, transporteras, bytas ut. Ett massivt flöde av material, in och ut. Hur hållbart kan det egentligen bli? Jag vet inte. Inte lätt att förstå, allt känns så stort och obevekligt.

    En utmaning som är monumental

    Till slut kokar allt ner till en enda fråga:

    Om vi ska klara det här – om vi ska skapa system som är cirkulära, effektiva, rättvisa och drivna av ren energi – då måste vi nå dit tillsammans. För lågprisföretagen kommer inte försvinna. Världen är sådan nu. Och det gör utmaningen… ja, monumental.

    Men samtidigt: vad annat kan man göra än att hoppas? Hoppas och fortsätta försöka se klart genom allt brus.

    ”Vi måste sluta visa följsamhet mot ett kollapsande samhällssystem”

    Klimatkrisen eskalerar, påeldad av fortsatta, massiva växthusgasutsläpp. Nu varnar rent av den brittiska säkerhetstjänsten för allvarlig matbrist inom några år. Det är hög tid att inte längre underordna sig galenskapen och inte längre visa följsamhet mot ett kollapsande samhällssystem, skriver William Grönlund och Pontus Bergendahl på SMB debatt.

    Detta är en debattartikel. Analyser och ställningstaganden är skribentens egna. För att skicka in en debattartikel, mejla kontakt@supermiljobloggen.se och bifoga text, profilbild och din titel.

    DEBATT Det finns en berättelse om en grönsakshandlare. Han som varje dag ställer fram små skyltar med texten ”Arbetare i alla länder, förena er!”, bland sina varor. I en kommunistisk diktatur gör han inte det för att han verkligen tror på skyltarnas budskap. Han gör det för att visa att han fogar sig i samhällssystemet – trots att han vet att systemet inte fungerar. Det är också en berättelse om hur medborgarnas följsamhet är en förutsättning för att hålla färdriktningen för ett land som är på väg mot kollaps.

    Det är först när människor väljer att inte längre foga sig, när de vägrar att sätta ut sina skyltar, som det finns en möjlighet för ljuset att bryta in. Det är först då som de tillsammans kan göra bättre vägval. Berättelsen om grönsakshandlaren kommer från den tjeckoslovakiske dramatikern och dissidenten Václav Havel. Han som senare kom att bli landets president, i samband med Berlinmurens och de kommunistiska diktaturernas fall.  

    Risk för matbrist inom nära framtid

    Det är alltid lättare att ha svaret när man sitter med historiens facit. Men historien tar som bekant inte slut och de nedbrytande systemens tid är långt ifrån över. Det finns fortfarande medborgare som fogar sig i system de vet inte fungerar och som leder mot kollaps. Men vilka är dagens grönsakshandlare och vilka skyltar behöver plockas ned?

    Under samma dag som Grönlandskrisen nådde sin kulmen i den schweiziska staden Davos publicerade de brittiska underrättelsetjänsterna MI5 och MI6 en säkerhetsrapport. Där konstateras att Storbritannien löper hög risk för matbrist, redan från år 2030. Detta på grund av att centrala planetära ekosystem kollapsar. Risken är ännu högre för Sverige, enligt Alexandre Antonelli som är forskningschef på Kew Gardens i London och professor i biologisk mångfald och systematik vid Göteborgs universitet. 

    För den som följt vetenskapen är dessa risker ingen nyhet. Redan under sjuttiotalet visade vetenskapspersoner kopplade till oljeindustrin på detta dräpande samband. Universitetet i Exeter driver en hemsida sedan början av 2025 under namnet Planetary Solvency Dashboard. Där kan man tydligt utläsa en förhöjd risk för människors liv och hälsa inte räknat i tusental eller ens i miljoner. De människor vars liv nu riskeras räknas i miljarder. Det på en planet som totalt befolkas av åtta miljarder människor.

    Massdöende en logisk konsekvens

    Även Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) beskriver i ett memo från juni 2023 en risk för global civilisationskollaps. De beskriver det som ett tillstånd ”där nationalstater inte längre existerar och urbana områden till stor del överges globalt medan jordens befolkning minskar kraftigt.” Det är en kollaps på en nivå som aldrig tidigare upplevts.

    Det framtida massdöendet är den uppenbart logiska konsekvensen av ett tillväxtsamhälle, där ökade resursuttag för en ständigt växande global ekonomi ofrånkomligen leder till en allt större mängd utsläpp. Tillväxten, som inte kan frikopplas från naturen, tar livet av oss.

    Vi riskerar alltså matbrist i vår del av världen redan innan barnen i dagens förskoleklasser hunnit bli gamla nog för högstadiet. Trots att alla varningslampor signalerat i illrött i decennier fortsätter dagens makthavare ett dödsprojekt riktat mot den egna befolkningen. Så även Sveriges regering. 

    Det är svårt som medborgare och människa att hantera en döende planet och ett ledarskap som driver på döendet. Många studier visar att allt fler personer reagerar genom en variation av psykiska kristillstånd. Det är inte konstigt. Vi genomlever nu inledningsfasen av den största katastrof som mänskligheten någonsin upplevt. Vi riskerar i klartext att förlora allt. Trots att kunskapen är stor om den valda vägen och trots att vi mår allt sämre, så fortsätter vi medborgare att lydigt följa. Väldigt få plockar ned sina skyltar. Det stora flertalet fortsätter gå som får på väg till slakt.

    ”Vägra underordna er galenskapen!”

    Vi som skrivit denna artikel har, tillsammans med vänner, startat klimatsjuk.nu. Det är en hemsida där vi uppmanar människor att våga berätta om sin ohälsa kopplad till den pågående kollapsen och maktens likgiltighet. Djup sorg, oro och smärta präglar de vittnesmål som hittills inkommit. Vi uppmanar också alla att sjukskriva sig för sina tillstånd. Vägran att underordna sig galenskapen är i sig meningsfull och utgör det första steget mot ett tillfrisknande. På det sättet kan sprickor skapas i mörkret där ljuset har möjlighet att hitta in. Det betyder inte att vi med säkerhet kommer hinna välja rätt väg eller att vi hinner rädda våra barn och framtida generationer. Men det betyder att vi försöker. 

    Václav Havel lämnade efter sig många klokskaper, utöver liknelsen med grönsakshandlaren. I en av dessa beskriver han inte hopp som optimism eller ens övertygelsen om att det kommer att gå bra. Hopp, skriver han, är ”en visshet om att något har mening – utan hänsyn till hur det kommer att gå”.

    Vi ber inte om hoppfullhet. Tvärtom. Vi ber er visa vad ledarskapets dödskult gör med oss medborgare genom att ni sjukskriver er. Det är en handling fylld av mening och omsorg om er själva och de ni älskar mest.  

    Det är dags att plocka ned skylten. 

    EU klubbar nytt klimatmål: 90 procent mindre utsläpp till 2040

    EU skruvar upp tempot i klimatpolitiken. Nu har Europaparlamentet röstat ja till ett nytt mål om 90 procents minskning av utsläppen till 2040, jämfört med 1990 års nivåer.

    413 ledamöter röstade för förslaget, medan 226 röstade emot. Det innebär en tydlig majoritet, men också att motståndet är betydande. Omröstningen visar därmed att klimatpolitiken fortsatt splittrar parlamentet, även om en bred mittenmajoritet står bakom skärpta mål.

    När medlemsländernas regeringar i Europeiska unionens råd formellt godkänner beslutet träder ändringen i kraft. Då blir 2040-målet en del av EU:s klimatlag. Det betyder att unionen är juridiskt skyldig att nå målet. Det är inte längre bara en politisk ambition eller en viljeinriktning, utan bindande lag som måste följas.

    Vad innebär 90 procent?

    År 1990 släppte EU ut betydligt mer växthusgaser än i dag. Sedan dess har utsläppen minskat, men inte tillräckligt snabbt. Nu vill EU höja tempot.

    Målet gäller så kallade nettoutsläpp. Det betyder att man räknar både utsläpp och upptag. Upptag kan till exempel ske genom skogar och mark, eller genom teknik som fångar in och lagrar koldioxid.

    En minskning med 90 procent innebär därför inte att alla utsläpp försvinner helt. En liten del utsläpp kommer att finnas kvar, till exempel från jordbruk eller vissa industriprocesser som är svåra att få bort.

    Dessa kvarvarande utsläpp måste vägas upp av upptag av koldioxid. Det är först när utsläpp och upptag räknas ihop som EU når sitt mål om 90 procent lägre nettoutsläpp.

    I praktiken betyder det att EU måste få ner sina faktiska utsläpp mycket kraftigt – och samtidigt öka upptaget av koldioxid – så att summan till slut blir mycket nära noll.

    Fem procent får ske utanför EU

    En del av beslutet har väckt extra mycket debatt. Det är att upp till fem procentenheter av minskningen får ske genom åtgärder utanför EU. Det kan handla om att EU köper internationella klimatkrediter, till exempel från projekt som minskar utsläpp i utvecklingsländer. Enligt rådet ska flexibiliteten bidra till att göra målet mer “kostnadseffektivt” och genomförbart, särskilt för sektorer där utsläppen är svåra att få bort helt.

    Flera medlemsländer i ministerrådet förespråkar denna lösning, särskilt de med tung industri och höga omställningskostnader. Även delar av den konservativa och liberala partigruppen i Europaparlamentet har argumenterat för flexibilitet för att skydda konkurrenskraften och undvika alltför snabba kostnadsökningar.

    Samtidigt har kritiken varit tydlig. Miljöorganisationer som Climate Action Network Europe och flera gröna och vänsterorienterade parlamentariker har varnat för att internationella krediter riskerar att urholka ambitionen. De pekar på erfarenheter från tidigare system, där kvaliteten på klimatkompensation har ifrågasatts. Även annan rapportering och forskning har lyft att internationella krediter måste hålla mycket hög kvalitet för att ge verkliga utsläppsminskningar, samt att det ofta inte fungerar som det är tänkt.

    Vad betyder det för Sverige?

    Sverige påverkas direkt. EU:s klimatlag gäller alla medlemsländer och sätter ramarna för den nationella klimatpolitiken. Som SMB tidigare rapporterat finns ett starkt folkligt stöd i Sverige för ambitiösa klimatmål på EU-nivå. Dock har den svenska regeringen varit bland de röster i ministerrådet som velat se större flexibilitet i genomförandet. Regeringen har betonat konkurrenskraft, kostnadseffektivitet och behovet av undantag för att skydda svensk industri.

    Sverige har relativt låga utsläpp jämfört med många andra EU-länder och kommer därmed inte få störst utmaningar med det nya målet. Men ett mål på 90 procent till 2040 ökar ändå pressen ytterligare. Elektrifieringen måste gå snabbare. Industrins omställning måste fortsätta. Jordbruk och markanvändning hamnar mer i fokus.

    Världen allt närmare kritiska brytpunkter, varnar forskare

    isberg

    Den globala uppvärmningen är nu så snabb och kraftig att vi närmar oss de ”tippningspunkter” där utvecklingen börjar skena utan återvändo. Vare sig politiker eller allmänhet har fattat vidden av de risker världen står inför, menar oroade forskare. 

    Parisavtalets mål var att klimatet inte skulle bli varmare än 1,5 grader över förindustriell nivå. Det målet är nu inte längre nåbart, utan världen är på väg mot ett 2-3 grader varmare klimat. 

    Ett sådant klimat är illa nog, med tanke på att olidlig hetta, torka, orkaner, skogsbränder och översvämningar redan nu tar mängder av liv och förstör oersättlig natur. Men ännu värre blir det om uppvärmningen inte går att bromsa – om de kritiska brytpunkter passeras där en förändring leder till en annan i en ohejdbar ond cirkel.

    Att passera några av dessa trösklar kan döma planeten till en het framtid. Politiker och allmänhet är oftast inte medvetna om risken för sådana förändringar utan återvändo”, säger dr Christopher Wolf i en artikel i tidningen The Guardian.

    Christopher Wolf, Johan Rockström och andra internationellt kända toppforskare har sammanställt den senaste forskningen om ”tippningspunkter” i tidskriften One Earth.

    Isarna och regnskogen nära brytpunkterna

    Bland de kritiska brytpunkter de beskriver är Grönlands och Antarktis isar, som om de smälter alltför mycket sätter igång en oreparabel uppvärmning av havet. En annan brytpunkt är regnskogen i Amazonas, som om den blir för het kommer att sluta ta upp koldioxid och i stället börja släppa ut växthusgaser. Både Grönland, Antarktis och Amazonas anses vara mycket nära den punkt där uppvärmningen kan börja skena utan att möjlighet att bromsa. 

    Vi måste handla snabbt och använda våra allt mer begränsade möjligheter att förebygga en farlig och ohanterlig utveckling”, säger professor William Ripple.

    Varmare än på 125 000 år

    Enligt forskarna är den globala temperaturen idag troligen varmare än någonsin under de senaste 125 000 åren, och uppvärmningen går fortare än vad många prognoser räknat med. Klimatet är snabbt på väg bort från de gynnsamma omständigheter som rått under de senaste 11 000 åren, den tid då den mänskliga civilisationen utvecklats. 

    Redan år 2018 varnade Johan Rockström och andra kända forskare för riskerna med kritiska brytpunkter och onda, självförstärkande cirklar av uppvärmning. Men de kraftfulla åtgärder som forskarvärlden och FN efterfrågat har uteblivit, och den farliga uppvärmningen har fortsatt. 

    Ingen slipper undan extremvärme – även rika länder oförberedda

    Ingen del av världen är immun mot extremvärme. Forskare till en ny studie i tidskriften Nature beräknar att 41 procent av världsbefolkningen kommer att påverkas vid två graders uppvärmning. Även rikare länder är oförberedda på att hantera konsekvenserna.

    I den mest detaljerade studien hittills har forskare undersökt tre nivåer av global medeltemperatur över förindustriella nivåer: 1°C, 1,5°C och 2°C, och hur det påverkar olika geografiska områden. Det rör sig om en fördubbling av antalet människor som drabbas av extremhetta vid två graders uppvärmning – totalt runt 3,8 miljarder. Värst drabbade är Indien, Nigeria, Indonesien, Bangladesh, Pakistan och Filippinerna. 

    Uppvärmningen sker inte linjärt, och studien konstaterar att nedkylningsbehoven ändras snabbare det kommande årtiondet, när vi närmar oss 1,5 grader. “Det skulle påverka allt ifrån vår utbildning och hälsa till migration och jordbruk”, säger Radhika Khosla, en av artikelförfattarna till The Guardian. Hon påpekar att det är absolut nödvändigt att politiker vidtar initiativ för att bemöta utmaningarna.

    Ingen del av världen kommer slippa undan värmen. Radhika Khosla säger att även rikare länder är oförberedda på att hantera värmen. I Storbritannien, till exempel, är byggnaderna och infrastrukturen gamla och byggda för att stå emot kyla. Andra regioner, som naturligt har ett varmare klimat, har socioekonomiska förutsättningar som ytterligare försvårar anpassning till extremare förhållanden.

    Läs hela studien här.

    ← Tipsa!

    Tipsa oss

    Har du något du tror vi missat och kanske borde skriva om? Vi tar tacksamt emot alla tips du kan bidra med. Maila direkt till tips@supermiljobloggen.se eller fyll i formuläret nedan.