Stötta SMB
Du kan trycka Shift + S för att få fram sökfältet när som helst och Esc för att stänga det.
Tryck ENTER för fler resultat, då kan du även förfina din sökning.
    Stäng

    Ny rapport: Den gröna ekonomin är värd över 5 000 miljarder dollar

    Posted on by Anna Nyquist

    Trots politisk backlash, krig och sviktande klimatambitioner fortsätter den gröna ekonomin att växa snabbt. En ny rapport från Världsekonomiskt forum visar att marknaden redan omsätter över 5 000 miljarder dollar per år – och väntas växa kraftigt under resten av decenniet. Klimatomställningen framstår nu som en av världens största ekonomiska drivkrafter.

    Rapporten Already a Multi-Trillion-Dollar Market: CEO Guide to Growth in the Green Economy slår fast att klimatomställningen nu är en av världens största tillväxtmöjligheter, näst efter techsektorn. Enligt rapporten fortsätter den gröna ekonomin att växa snabbt, trots att den politiska debatten i flera länder allt oftare handlar om att bromsa, pausa eller ifrågasätta klimatpolitiken som ”för dyr”.

    Bakom rapporten står Världsekonomiskt forum, en inflytelserik organisation där storföretag, politiska ledare och finansaktörer samarbetar kring globala ekonomiska frågor. Organisationen är mest känd för sitt årliga möte i Davos och spelar en viktig roll i att forma hur näringsliv och beslutsfattare ser på framtida investeringar. När organisationen nu pekar ut klimatomställningen som en affärsmöjlighet säger det något om hur djupt den gröna ekonomin har rotat sig i den globala makteliten.

    Klimatinvesteringarna ökar – trots politisk osäkerhet

    Rapporten visar även varför den gröna ekonomin fortsätter att växa, trots att klimatpolitiken allt oftare ifrågasätts. En enkel förklaring är att många gröna lösningar är lönsamma. Sol- och vindkraft, batterier och elbilar konkurrerar i dag på lika villkor med fossila alternativ. De kostar inte mer – och ofta mindre. Enligt rapporten kan dessa tekniker tillsammans minska mer än hälften av världens utsläpp.

    Men omställningen går inte i samma takt överallt. Teknik som redan är mogen växer snabbt i stora delar av världen. Mer avancerade lösningar släpar däremot efter. Dit hör fossilfritt stål, vätgas och koldioxidinfångning. De är dyrare, svårare att skala upp och starkt beroende av politiska beslut och stöd för att ta fart.

    Kina drar ifrån

    Rapporten pekar ut Kina som den tydliga vinnaren i den gröna ekonomin. Landet investerar mer i ren energi än EU och USA tillsammans. Kina står för över 60 procent av all ny förnybar kapacitet globalt. Landet leder också utvecklingen inom batterier, solceller och elfordon.

    Rapporten beskriver detta som ett historiskt maktskifte. Ledarskapet inom energi och industripolitik flyttar från väst till öst. Europa har starka klimatregler, men regionen har svårt att skala upp innovation till storskalig industri.

    Klimatanpassning nästa stora marknad

    När klimatförändringarna redan är här räcker det inte längre att bara minska utsläppen. Samhällen måste också anpassa sig till ett varmare och mer extremt klimat. Det är därför klimatanpassning snabbt har blivit ett nytt tillväxtområde.

    Enligt rapporten omsätter marknaden för klimatanpassade lösningar redan omkring 1 100 miljarder dollar per år. Den spänner över många områden: översvämningsskydd, kylsystem, värmetåliga byggmaterial, klimatanalys, riskbedömningar och försäkringslösningar.

    Tidigare kom efterfrågan främst från det globala syd, där klimatpåverkan länge varit som störst. Men nu tvingas även rika länder agera. Värmeböljor, skogsbränder och översvämningar i USA och Europa driver stora investeringar i skydd av samhällen och infrastruktur.

    Tillsammans med den snabba utbyggnaden av förnybar energi gör detta att den gröna ekonomin breddas. Fler sektorer växer. Mer kapital sätts i rörelse. Och konkurrensen om vem som ska leda omställningen hårdnar.

    Ekonomiska förutsättningar på plats

    Rapporten visar tydligt att den gröna ekonomin inte längre är ett experiment. Företag med gröna affärsmodeller går ofta bättre än sina konkurrenter. De växer snabbare, får tillgång till billigare kapital och värderas högre på börsen. Under de senaste åren har dessutom gröna intäkter vuxit ungefär dubbelt så snabbt som traditionella affärsområden. För investerare och företagsledningar framstår klimatomställningen därför allt mer som ett rationellt affärsbeslut – inte som ett ideologiskt ställningstagande.

    En slutsats baserat på rapporten är därmed att de ekonomiska förutsättningarna för en grön omställning är på plats. Tekniken fungerar. Kapitalet är redo. Efterfrågan växer. Det som dock i många fall saknas är långsiktiga politiska spelregler som gör det möjligt att skala upp omställningen fullt ut.

    Bloomberg: Omvärlden häpnar över Sverige – klimatpolitiken som inte går att få ihop

    Posted on by Anna Nyquist

    I veckan riktar Bloomberg blicken mot Sveriges tillbakagång i klimatpolitiken. I en analys publicerad den 14 januari försöker den globala affärsnyhetsbyrån förstå varför ett tidigare klimatpolitiskt föredöme nu rör sig i motsatt riktning. Samtidigt ger genomgången intrycket att utvecklingen är svår att förklara utifrån de ekonomiska och politiska resonemang som annars brukar styra sådana beslut.

    Bloomberg är en av världens största affärs- och nyhetsbyråer, med en global publik av investerare, beslutsfattare och regeringar. Att just Sverige hamnar i fokus beror inte på nya dramatiska händelser, utan på att landets politiska kursändring väcker frågor i ett internationellt sammanhang.

    I analysen ställs denna kursändring mot Sveriges faktiska förutsättningar: tillgången till stora mängder utsläppsfri el, lång erfarenhet av klimatpolitiska styrmedel och ett tidigare rykte som internationellt föregångsland.

    Ett skifte som förbryllar utifrån

    Bloomberg inleder med bilden av ett nästan tomt Mynttorg. Där tusentals klimatdemonstranter samlades för några år sedan står nu två personer med en pappskylt. Men den internationella blicken fastnar inte vid engagemangets tillbakagång, utan vid det politiska sammanhanget.

    Enligt Bloomberg har Sverige tillgång till rikliga mängder utsläppsfri el från vattenkraft, kärnkraft och vindkraft. Elen beskrivs som billig i ett internationellt perspektiv. Ändå är det i just detta land som klimatambitionerna nu monteras ned, styrmedel försvagas och utsläppen åter ökar.

    Kontrasten lämnas till läsaren att själv begripa.

    När förebilden börjar tveka

    Bloomberg påminner om att Sverige länge varit ett av de länder som visat att ekonomisk utveckling kan kombineras med minskade utsläpp. Det är därför omsvängningen framstår som särskilt anmärkningsvärd.

    I artikeln beskrivs hur skepsis vuxit i riksdagen, hur den politiska viljan svalnat och hur investerare i stora gröna industriprojekt nu blivit osäkra. För ett internationellt näringsliv, som vant sig vid att se Sverige som stabilt och långsiktigt i klimatfrågan, framstår utvecklingen som svår att tolka.

    Beslut som pekar bakåt – effekter som redan syns

    Efter regeringsskiftet 2022 har flera beslut bidragit till att försvaga Sveriges gröna profil, enligt Bloomberg. Miljödepartementet har avskaffats, stöden till elbilar minskat och dieselskatten sänkts.

    Bloomberg rapporterar att Sveriges utsläpp ökade med sju procent under 2024, något Naturvårdsverket kopplar till ökad dieselanvändning. OECD bedömer samtidigt att Sverige riskerar att missa större delen av sina klimatmål till 2030.

    I ett internationellt perspektiv framstår utvecklingen som ett steg bort från den modell som Sverige tidigare varit känt för.

    Gröna projekt som tappar politiskt fotfäste

    Bloomberg lyfter fram Northvolts konkurs som den mest uppmärksammade motgången. Bolaget sågs som Europas bästa hopp för inhemsk batteriproduktion, men staten valde att inte ingripa när problemen hopade sig.

    Även Stegra, bolaget bakom den planerade fossilfria stålproduktionen i Boden, beskrivs ha mött ett svalt politiskt stöd. Kreditgarantier har frysts, medan kommuner redan investerat tungt i infrastruktur i förväntan på de gröna satsningarna.

    En fråga som hänger kvar

    Bloomberg avslutar sin genomgång med en fråga som riktas till omvärlden, men som i praktiken studsar tillbaka mot Sverige självt:

    ”Om ett rikt föregångsland där konsumenterna faktiskt känner av den gröna energins fördelar direkt i plånboken inte kan hålla kursen, vem ska då kunna det?”

    Det är en fråga som, sedd utifrån, gör Sveriges nuvarande politik svår att förstå. I Bloombergs rapportering framstår omsvängningen som både ekonomiskt svårmotiverad, särskilt i ljuset av de investeringsmöjligheter och kostnadsfördelar som samtidigt beskrivs, och rent mänskligt ohållbart.

    Snittblommor är vackra – men också fulla av bekämpningsmedel

    Posted on by Ingela Björck
    Blombukett

    Man vill inte gärna tänka på gifter när man ser en vacker blombukett. Men faktum är att snittblommor innehåller mycket bekämpningsmedel, som använts för att hålla insekter, ogräs och svampar borta från odlingarna. Den som köper en enstaka bukett behöver knappast oroa sig, men de florister som ständigt hanterar stjälkar, blad och knoppar bör vara försiktiga.

    Tidningen The Guardian har ägnat ett långt reportage åt problemet. Man har bland annat intervjuat amerikanskan Madeline King, som arbetat som florist i många år men plågats av återkommande trötthet, illamående och huvudvärk. Att börja med skyddskläder och sätta in luftrenare hjälpte inte – men alla symtom försvann när hon väl bestämde sig för att lämna blomsterhandeln.

    Ännu mer oroväckande är fallet med den franska floristen Laure Marivain, vars 11-åriga dotter dött i leukemi. Flickans dödsfall har officiellt erkänts som orsakat av de bekämpningsmedel modern utsattes för under graviditeten. Franska forskare har funnit ytterligare två liknande fall: ett annat barn som också dött av cancer, och ett tredje som har neuropsykiatriska funktionsnedsättningar.

    I Frankrike har en utredning nu startats för att bedöma skaderisken för dem som arbetar med blommor, skriver tidningen Le Monde. Utredningen väntas komma fram till riktlinjer som begränsar innehållet av bekämpningsmedel i växterna. Konsumentorganisationen UFC-Que Choisir vill att även de eventuella riskerna för konsumenterna tas i beaktande, även om dessa risker lär vara mycket mindre.

    Hälsoproblem i Kenya

    En stor andel av de blommor som säljs i Europa importeras från länder som Ecuador, Colombia, Kenya och Etiopien. Där används stora mängder bekämpningsmedel. Den kenyanska tidningen Daily Nation har rapporterat om hur arbetare på blomsterodlingar klagat över svåra hälsoproblem, från kräkningar till förlamningar. Även dödsfall har inträffat. Och Supermiljöbloggen redovisade för några månader sedan en studie från organisationen Swedwatch, som också beskrev en stor användning av farliga medel i Kenya. 

    I Colombia visade en studie av omkring 9000 anställda inom blomsterindustrin att arbetarna utsattes för 127 olika medel i odlingarna. Man fann också en viss ökning av antalet spontana aborter, för tidiga födslar och fosterskador hos de kvinnliga arbetarna.

    Acephate, acetamiprid, acrinatrin…

    I en annan studie undersöktes 50 blombuketter från lika många blomsteraffärer i Belgien. Studien visade att rosorna innehöll mer bekämpningsmedel än gerberor och krysantemer, men att det fanns sådana ämnen i alla buketter oavsett blomsort. Den oroande listan börjar med acephate, acetamiprid och acrinatrin och slutar med trifloxystrobin, triflumizole och triforine – sammanlagt 107 ämnen, varav några är kända för att kunna ge nervskador.

    Den belgiska studien gjordes 2016, men läget verkar inte vara bättre idag. I en studie från Nederländerna förra året fann man i sex blombuketter hela 23 olika bekämpningsmedel, varav åtta är förbjudna i landet. 

    ”Bivänliga” växter innehöll gifter

    I Sverige har Naturskyddsföreningen gjort två liknande undersökningar. Den ena inriktades på trädgårdsväxter som marknadsförts som ”bivänliga”, medan den andra gällde vårblommande lökar som krokus, narcisser och tulpaner. Nästan alla de ”bivänliga” växterna innehöll bekämpningsmedel, vissa så farliga att de är helt förbjudna att använda eller direkt skadliga för bin. När det gällde lökväxterna, så innehöll 19 av 21 analyserade växter minst en sorts bekämpningsmedel.

    Naturskyddsföreningens råd till konsumenter är att i första hand köpa ekologiskt odlade växter. Om sådana inte går att få tag på rekommenderar man växter märkta med Svenskt Sigill, i tredje hand andra växter odlade i Sverige.

    Island deklarerar havsströmskollaps som nationellt säkerhetshot

    Posted on by Alva Danielsson

    För första gången har ett direkt klimatrelaterat hot tagits upp hos Islands nationella säkerhetsråd. Det är kollapsen av havsströmmarna i Atlanten som har deklarerats vara ett nationellt säkerhetshot.

    Det stora systemet av strömmar i Atlanten, AMOC, riskerar att kollapsa. Genom att deklarera det som ett nationellt säkerhetshot kan den isländska regeringen att planera strategier för värsta scenarier.

    Det här är första gången ett specifikt klimatscenario läggs på bordet för det nationella säkerhetsrådet, enligt Islands klimatminister Jóhann Páll Jóhannsson. Att det tas upp möjliggör för koordinering av åtgärder och regeringen bedömer vilken ytterligare forskning och policy som behövs. Det handlar om risker inom områden som energiförsörjning, livsmedel, infrastruktur och internationell transport.  

    SMB har tidigare rapporterat om att det inte finns någon vetenskaplig konsensus om risken för kollaps av de atlantiska strömmarna, då modellerna är komplexa. Forskare har ändå varnat för att varningssignalerna måste tas på allvar. Förra året kom ännu en studie som pekar på att tippingpunkten för AMOC kan passeras inom de närmsta decennierna om utsläppstakten av växthusgaser fortsätter som tidigare.

    Och konsekvenserna skulle bli katastrofala – där Island skulle vara centrum för en kraftig regional nedkylning. AMOC styr Islands väder, och en kollaps skulle förstöra infrastruktur, transport och avgörande industrier såsom fisket.

    Vårt klimat, vår ekonomi och vår säkerhet är starkt kopplade till stabiliteten i havsströmmarna omkring oss. Kort sagt, detta är inte bara en vetenskaplig fråga – det är en fråga om nationell överlevnad och säkerhet”, säger Jóhann Páll Jóhannsson till CNN.

    Mattias Goldmann: ”Inte mycket klimattänk i italienska OS-konceptet”

    Posted on by Supermiljöbloggen
    Anna och Daniel som fjällräv respektive vitryggig hackspett i Vasaloppsspåret

    Sverige hade ett skapligt klimattänk i sitt koncept till årets Vinter-OS, skriver Mattias Goldmann som ansvarade för just denna delen av den svenska ansökan. Men konceptet brast i andra delar, där istället Italien tog hem spelet. Men klimatfrågan är inte så framträdande i Italiens program, framhåller Goldmann i sin helgkrönika för SMB.

    KRÖNIKA Det ljudet, det förföljer mig. När OS-utvärderingskommitténs ordförande bröt sin plastgaffel på lunchen i Stockholm, förstod jag att det var kört för Sveriges ansökan. Visst, arbetsmötena skulle bara ha en normal arbetslunch – men svenskarnas pastasallad i plastbytta, ramlösa på burk och så plastbesticken… Jämför det med vad italienarna bjöd på, och man börjar förstå varför det är Milan Cortina som nu genomför vinter-OS och inte Sverige. Jag var klimatansvarig för Sveriges ansökan, så in i det sista hoppades jag på att italienarna vann på ett ännu bättre klimatkoncept som vi kan lära av. Knappast.  

    Låt oss börja med hur man tar sig till och från Italien. Ta fossilflyget, är budskapet, trots att det är lätt att ta ta tåget. ITA Airways är en nyckelpartner, högtidligt lanserat av arrangören som inte med ett ord nämnde hållbarhetsambitioner. Små, fattiga event, som världscupen I telemark lyckas få flyget och alla transporter fossilfritt, vinter-OS försöker inte ens. 

    Oändlig merchandise som är helt meningslös

    De flesta som besöker vinter-OS kommer först till den enorma officiella OS-butiken på Piazza Duomo i Milano. OS-hållbarhetschefens ord om cirkularitet har milt uttryckt ingen stark ställning här; Budskapet är köp, köp, köp och mängden meningslös merchandise är oändlig. Kinesiska Alibaba är partner och anger stolt: ”Genom att ta fram de nya produktkollektionerna strävar vi efter att göra officiella olympiska produkter lätta att upptäcka, roliga att uppleva och pålitliga att köpa” – ”inklusive gosedjur, nyckelringar och figurer, tillsammans med en serie halsband, örhängen och armband”. 

    Sen är det dags att åka till själva tävlingarna. Ta tåget, föreslår arrangören med Trenitalia som sponsor. Gott så, det är trevligt och funkar bra – till andra delar av Italien. Till OS-tävlingarna? Knappast. Cortina, där de kvinnliga alpina tävlingarna hålls: 35 kilometer från närmsta station. Bormio där herrarnas alpina grenar hålls: 38 km. Val di Fiemme, med längdskidåkningen: 60 km. 

    Transporterna på själva tävlingsorten sker väl med el i alla fall? Nix. Italien, med Fiat i spetsen, har förlöjligat och bekämpat elbilarna, även om det går bra att köra elbil till och med på Sicilien. Så bensin och diesel dominerar. Arrangören är stolt över att man lyckas få 20 procent eldrift – fyra av fem fordon genererar avgaser. Kul förstås att fossil diesel ersätts med HVO, vilket alla borde göra, men inspirerande för framtiden? Kanske ändå inte. 

    Huvudsponsorn har stämt journalister

    Drivmedlen kommer från italienska oljejätten ENI, en av huvudsponsorerna för spelen. Känns namnet igen? Just det, ENI är stämda för att medvetet ha bidragit till klimatförändringar, trots interna varningar ända sedan 1970-talet. Dessutom rapporterar tidningen the Guardian att ”ENI har lämnat in minst sex förtalsmål mot journalister och NGO:er sedan 2019 i vad kritiker säger är en skrämselkampanj”. Hur kunde en så kontroversiell aktör bli huvudsponsor? Kanske för att det inte finns några specifika, mätbara hållbarhetskrav på dem – även om hållbarhetsavdelningen lyfter fram att ENI minsann producerat OS-facklorna med återvunnet material. De kan rent av återanvändas ”upp till tio gånger”.

    Okej, biodiversiteten måste väl skyddas i alla fall? Nja. Arrangören lyfter fram att OS främst använder befintliga arenor, banor och backar, men lokalbefolkningen i Cortina är inte övertygade. För den nya bob-banan avverkades minst 600 urgamla lärkträd, ett område motsvarande fem fotbollsplaner. Kanske var det OS-kommittén som krävde det? Tvärtom, de föreslog att bob, rodel och skeleton skulle hållas på en befintlig anläggning just på andra sidan gränsen i Igls, Österrike eller St. Moritz, Schweiz, men italienska regeringen vägrade (fun fct: båda dessa orter är lätta att ta tåget till).

    Bristfällig klimatkompensation från spelen

    Kort sagt: Det blir en del klimatpåverkan från detta vinter-OS. Men det hanteras väl? Ja – till en knapp tredjedel. Av den dryga miljonen ton koldioxidekvivalenter som spelen ger upphov till, tar arrangörerna ansvar för de 300 000 ton som planering och drift ger upphov till. Byggandet av permanent infrastruktur, 300 000 ton till, och publikresor, drygt 400 000 ton till – det är inte vårt ansvar, säger arrangören. Bara de första 300 000 tonnen klimatkompenseras. Hur? Det vet vi inte än, kanske kommer arrangören att berätta det först när spelen är över. 

    Internationella Olympiska Kommittén betonar att hållbarhet och klimathänsyn är viktiga vid valet av arrangör. Ur det perspektivet är det svårt att imponeras fullt ut av italienarnas OS – det svenska erbjudandet var åtminstone klimatmässigt bättre. Det tjänar inget till att vara bitter, men för klimatet är det synd och det är trots allt inte helt oviktigt. Jäkla plastgaffel att gå itu!

    Grönlands naturtillgångar i fokus

    Posted on by Elin Segerlind
    En karta över Grönland och en bild på en hus med berg i bakgrunden på Grönland

    Grönland har hamnat i politiskt fokus och världens uppmärksamhet riktar sig mot ett land som normalt inte drar till sig stor internationell uppmärksamhet. Anledningen är USA och President Trumps återkommande och på den senaste tiden mer ihärdiga uttalanden om Grönlands relation till USA. Många beskriver det amerikanska intresset som militärt. Men vid sidan om det finns också en önskan om att få tillgång till de omfattande Grönländska naturtillgångarna.

    Grönland har stora fyndigheter av både olja och uran. Här finns också flera sällsynta jordartsmetaller som zink, järnmalm, koppar och nickel. Det är metaller som behövs för den teknik vi omger oss med dagligen, men som också är nödvändiga för den gröna omställningen. Kina kontrollerar idag till stor del både brytningen och förädlingen av dessa sällsynta jordartsmetaller. Det sätter resten av världen i en beroendeställning, ett beroende som USA men också EU är intresserade av att bryta.

    Grönland på åttonde plats

    Grönland är på åttonde plats på listan över de länder i världen som har mest sällsynta jordartsmetaller. Två av världens största fyndigheterna tror geologer också finnas här, och Grönland rymmer totalt uppemot 1,5 miljoner ton av dessa metaller. Enligt beräkningar tror man att de här tillgångarna skulle kunna bidra med 25% av den globala efterfrågan på sällsynta jordartsmetaller. Andra länder som har stora tillgångar är Kina, Brasilien. Indien och Australien men också USA är i topp åtta i världen.

    På EUs lista över identifierade kritiska råmaterial som bedöms avgörande för EU och den gröna omställningen finns hela 25 av 30 av dem på just Grönland. Jordartsmetallerna bedöms avgörande eftersom de möjliggör permanentmagneter i bland annat vindkraftverk, elmotorer i elbilar och generatorer för förnybar energi. Utan dessa metaller skulle effektiviteten hos de här teknologierna sjunka.

    Möjligheten att utvinna sällsynta jordartsmetaller eller andra naturtillgångar har hittills varit begränsad på Grönland. Ett hårt klimat och en ogästvänlig terräng är några anledningar till att Grönland tidigare inte haft stora gruvor. Omständigheter för det förändras däremot i takt med att istäcket smälter vilket tillgängliggör nya områden på ön.

    Förbud mot uranbrytning

    Det är inte bara den fysiska miljön på Grönland som gör det svårt att utvinna de sällsynta jordartsmetallerna som så många är intresserade av att få tillgång till. Det finns sedan fem år tillbaka också ett förbud mot uranbrytning på ön, något som i praktiken gör det svårt att bryta även andra metaller då de två ofta förekommer tillsammans.

    Ett exempel är Kvanefjeld i södra Grönland. Ett projekt för att möjliggöra brytning av sällsynta jordartsmetaller som drevs av australiska Energy Transition Minerals, vilket var ett av världens största projekt. Projektet har nu helt stoppats på grund av allt för höga halter uran. Stoppet har gjort att det australienska företaget nu stämt Grönland på 11 miljarder dollar för expropriation, eftersom de menar att statens blockering av mineralerna och uranet är ett otillåtet ingrepp i investerarnas rättigheter.

    200 000 ton avfallsprodukter

    Tanbreez, ett annat aktivt projekt är däremot unikt. Av de 147 aktiva mineral licenser som finns på Grönland är Tanbreez det enda som faktiskt fått en så kallade licens för exploatering. Beläget på den grönländska sydspetsen finns här stor tillgång på bland annat eudialytmalm. Malmen är rik på sällsynta jordartsmetaller som neodym och cerium som används för omställningen av transportsektorn. Fyndigheten innehåller även gallium, en mineral som nyligen utsatts för kinesisk exportkontroll på grund av dess användning inom militären. Bakom Tanbreez-projektet finns ett flertal privata ägare men också ett kinesiskt bolag. Det bolaget är redan projektets största ägare och det finns en oro att de ska köpa hela projektet och gruvdriften. Ett köp som skulle stärka Kinas ställning ytterligare.

    Förutom de sällsynta jordartsmetallerna förväntas Tanbreezprojektet generera stora mängder giftiga avfallsprodukter med tungmetaller som arsenik, kadmium och bly samt surt dräneringsvatten. Enligt kalkylerna kommer projektet varje år att dumpa 200 000 ton avfallsprodukter i en närliggande sjö. Detta skulle skada den biologiska mångfalden på plats, men även riskera att skada arter och ekosystem nedströms från sjön.

    Uranbrytningen är en nyckel

    2021 beslutade Grönland om ett förbud mot uranbrytning på Grönland. Det har bara varit tillåtet att bryta uran under en kort period, mellan 2013 och 2021. Innan det har det varit förbjudet ända tillbaka till 1950-talet och någon brytning av uran har heller inte skett under den tiden. Oron för brytningens miljökonsekvenser, framför allt riskerna för vattenföroreningar och radioaktivitet, har hindrat tillstånd för uranbrytning. Det var också en av huvudanledningarna till att förbudet trädde i kraft för fem år sedan.

    Uranbrytning skapar stora mängder radioaktivt avfall som kan förorena vatten, luft och även livsmedel. Det i sin tur kan föra med sig hälsorisker som cancer och genetiska skador till både djur och växtliv. De dammar och områden där avfall för gruvbrytning förvaras måste kunna motstå stora påfrestningar. Något som är särskilt känsligt i det grönländska hårda klimatet med permafrost och extremt väder. På lång sikt ökar det risken för föroreningar av känsliga vattendrag och isfria områden.

    Sätter Grönland i rampljuset

    Förbudet mot uranbrytning på Grönland är det som effektivt sätter stopp för utvinningen av sällsynta jordartsmetaller. Därför är det en nyckel för att kunna utvinna även andra fyndigheter. Att påverka den inhemska politiken i riktning mot ett slopat förbud är ett av de intressen USA har när det kommer till kontroll över Grönland.

    Världens rikaste har redan bränt sin del av årets koldioxidbudget

    Posted on by Lisa Jacobson

    Bara tio dagar in på det nya året har de som tillhör världens rikaste 1 procent använt upp sin andel av koldioxidbudgeten, enligt en ny analys från Oxfam. Och den allra rikaste promillen av världens befolkning behövde bara tre dagar för att bränna sin ”rättvisa andel”.

    Beräkningen bygger på att alla människor i världen skulle dela lika på det utsläppsutrymme vi har kvar för att hålla oss inom Parisavtalets 1,5 grads uppvärmning.

    Extrema skillnader mellan fattiga och rika

    I dagsläget är det extremt stora skillnader mellan olika inkomstgrupper när det gäller utsläpp. En person som tillhör den rikaste promillen i världen bidrar med mer växthusgaser på en enda dag, än vad en person från de fattigaste 50 procenten gör på ett helt år. Samtidigt är det de som har bidragit minst till den globala uppvärmningen som drabbas värst av dess effekter, skriver The Guardian.

    En rapport som Oxfam Sverige släppte i höstas, visade att de svenskar som tillhör den landets rikaste 1 procent i genomsnitt släpper ut 48 ton CO2 per person och år. Detta är 11 gånger mer än en person från de 50 procent med lägst inkomst. För att vara i linje med 1,5-gradersmålet måste utsläppen från Sveriges rikaste 0,1 och 1 procent minska med 99 respektive 96 procent till 2030 jämfört med 2022, enligt den svenska rapporten.

    Kräver höjda skatter för de största utsläpparna

    Oxfam förespråkar höjda skatter för de rikaste och för verksamheter som bidrar mest till klimatkrisen. De står inte bara för mest koldioxidutsläpp, utan investerar också i de mest förorenande industrierna, skriver The Guardian.

    Därför borde regeringen fokusera på de rikaste utsläpparna för att på mest effektiva sätt minska utsläppens skador, enligt Beth John, rådgivare inom klimaträttvisa på brittiska Oxfam.

    Att beskatta de största utsläpparna rättvist är en uppenbar åtgärd för att generera pengarna som behövs för en omställning till en mer rättvis och grön framtid, säger hon till tidningen.

    Intresset för gruvdrift i djuphavet ökar – men också motståndet

    Posted on by Ingela Björck
    Djuphavsmaneter

    I vissa området på djuphavets bottnar ligger små metallrika klumpar kallade ”noduler”. De är fulla av mangan, kobolt, nickel och koppar – metaller som används både i batterierna i elbilar och mobiler och i viktig försvarsutrustning. Behovet av dem är stort, men skadorna när de hämtas upp kan också bli stora.

    Forskningen har hittills mest inriktats på de skador som uppstår på havsbotten när metallnodulerna skrapas samman. En studie i Nature visade till exempel att bottnarna söder om Hawaii, där man gjort en testutvinning för 44 år sedan, ännu inte hämtat sig helt. En annan studie fann enligt BBC att antalet maskar, mollusker och andra organismer minskat med nära 40 procent där noduler tagits upp. 

    Men det är inte bara havsbotten som påverkas. Gruvdrift på havsbotten går till så att hopsamlat bottensediment hämtas upp till ett fartyg, där nodulerna sållas fram. Det leriga avfallsvatten som blir över sprutas tillbaka ner i havet vid sidan om fartyget. 

    Grus i stället för mat

    Ett par hundra meter nere i vattnet finns bland annat krill (små kräftdjur) och mikroskopiska zooplankton som lever på partiklar som sjunker ner från havsytan. När avfallsvattnet sprutats ut får de i sig grus- och stenpartiklar i stället för biologiskt material, vilket utarmar deras diet. 

    Forskare från University of Hawaii har nyligen publicerat en studie om detta i Nature Communications. De fann att mer än hälften av organismerna i ett berört område riskerade att påverkas av avfallsvattnet. Detta kan i sin tur skada tonfisk, havsfåglar och marina däggdjur som lever på mikroorganismerna.

    Detta kan minska tillväxten, reproduktionen och överlevandet i botten av näringskedjan,” skriver miljösajten Earth.com om fynden.

    Hur avfallet hanteras kan få stor betydelse för havets hälsa. Släpps det ut i mitten av vattenpelaren skadas dessa mikroorganismer. Släpps det ut på botten kan det å andra sidan leda till syrebrist som kväver bottenlevande arter, och släpps det ut nära ytan kan det skada växtplankton. Vad som är minst dåligt är oklart idag, så mer forskning behövs. 

    Bolagens intresse ökar

    Samtidigt ökar det kommersiella och politiska intresset av gruvdrift i djuphaven hela tiden, eftersom nodulernas metaller blir allt viktigare. De används i all digital teknik, inte minst i solceller och elbilar som behövs i omställningen från fossila bränslen.

    Det är idag Kina som har de största tillgångarna av dessa viktiga metaller. USA, som vill bli oberoende av Kina, har ingen lust att vänta på mer forskning utan vill komma åt havsbottnens rikedomar så fort som möjligt. Donald Trump förklarade därför förra året att USA har rätt att starta sådan gruvdrift – detta trots att FN-organet ISA, International Seabed Authority, ännu inte utarbetat den lagstiftning som ska reglera gruvdriften i internationella vatten.

    Det är stora områden som berörs, skriver miljösajten Grist som ägnat en reportageserie åt metallutvinning världen runt. De områden som främst intresserar Trump och gruvbolaget The Metals Company ligger söder om Hawaii, runt Cook Island och utanför amerikanska Samoa. Tillsammans utgör de en lika stor yta som hela staten Kalifornien. 

    Lokalt och internationellt motstånd

    Många i de berörda områdena motsätter sig planerna. Det gäller både miljövänner, fiskare och grupper som värnar om den traditionella kulturen. Motstånd kommer också från organisationen DSCC, Deep Sea Conservation Coalition. 

    Koalitionen, som för närvarande består av 40 länder, vill se antingen ett tidsbegränsat moratorium eller ett förbud för nya gruvprojekt i djuphavet. Bland dess deltagare finns Sverige och flera andra EU-länder, Canada, Brasilien, Nya Zeeland och en rad smånationer i Stilla Havet. 

    Stoppade planer i Norge

    Glädjande för miljösidan är också att Norge beslutat stoppa alla planer på gruvdrift i djuphavet i fyra år framåt. Före år 2030 kommer inga företag att ges licenser för sådan verksamhet. Gruvbolagen ser detta som en dödsstöt, vilket Greenpeace och andra miljöorganisationer hoppas är en riktig bedömning.

    Sammanfattningsvis kan sägas att kampen mellan dem som vill utvinna jordens resurser snabbast möjligt, och dem som vill bromsa detta, nu inte längre utspelar sig bara på land. Den har fått en ny arena, som ligger på flera tusen meters djup.

    Efter fem månaders väntan – nu ska kyrkans skogsnätverk få svar på sin anmälan

    Posted on by Jan Lindsten

    För fem månader sedan begärde Svenska kyrkans nätverk för ett hållbart skogsbruk att hela remissprocessen kring skogsutredningen ska granskas av Kyrkostyrelsen. Hela processen har manipulerats av ett mindre antal personer inom egendomsförvaltningarna, hävdade man. Efter massiv tystnad utlovas nu, på direkt fråga från SMB, ett svar till nätverket inom kort.

    I september 2024 lades kyrkans skogsutredning om att förändra skogsbruket fram av utredaren Göran Enander. Istället för att, som hittills, driva det traditionellt och industriellt med kalhyggesbruk och med ekonomisk avkastning som högsta mål, skulle det ta större hänsyn till ekologi och klimat och även väga in andliga, existentiella och sociala värden, till exempel genom att öka hänsynen till samerna och rennäringen.

    Förslagen mottogs med entusiasm bland kyrkans skogs- och miljöengagerade medlemmar, och även inom miljörörelsen. Men det stod relativt snart klart att reaktionerna inom kyrkans skogsförvaltning och dess ledningar var mycket negativa.

    Drog igång hemlig motkampanj

    I mitten av januari i fjol publicerade SMB en omfattande granskning av vad som hände efter genomgång av hundratals e-postmeddelanden. Den visade att stiftsjägmästare och framförallt centerpartistiska ledamöter inom egendomsförvaltningen i hemlighet dragit igång en kraftig motkampanj för att skjuta skogsutredningens förslag i sank.

    Avslöjandet kom som en överraskning även för många inom kyrkan, och Nätverket för hållbart skogsbruk började själva undersöka omständigheterna.

    I början av augusti gjorde nätverket sin anmälan till Kyrkostyrelsen vilket SMB rapporterade om. Och det var sannerligen inga små anklagelser som framfördes.

    Man skriver att en sund remissprocess praktiskt taget kortslöts när stiftens egendomsnämnder, via dess förening Enso, beställde riggade sidoutredningar till den skogsutredning som var det egentliga föremålet för remissande. För att styrka påståendena försågs anmälan med närmare 20 bilagor. Delvis byggde man på uppgifter i SMB:s stora granskning.

    ”Stiften påverkades att ge mer negativa svar”

    Men nätverket gick längre än så. Man påstod i sin anmälan att hela förfarandet med stor sannolikhet även påverkade stift och församlingar att vara mer negativa till Göran Enanders skogsutredning än vad som annars hade varit troligt:

    Vi befarar att denna påverkanskampanj utanför den gängse remissprocessen har påverkat flertalet av stiftens remissvar. En genomgång visar att åtta av tretton stift refererat till skugganalyserna och dess sammanfattning av Enso:s ordförande och att dessa stift genomgående är mer negativa än de som inte hänvisar till skugganalyserna. Vidare finns exempel på att det även kan ha färgat remissvaren bland de pastorat och församlingar som varit anmodade att svara på remissen, heter det i anmälan.

    Nätverkets grundare och en av undertecknarna, Christofer Sjödin, kyrkoherde i Holmsund utanför Umeå, säger till SMB att han tycker det är märkligt att det ska behöva ta så lång tid att svara på nätverkets anmälan. Han vill inte spekulera över vilket besked man kan komma att få, men betonar att nätverket anser att en opartisk, oberoende granskning över vad som händer i remissarbetet är mycket viktig.

    – Ja, både för vad som har hänt och för framtiden. Det var såpass anmärkningsvärda saker som inträffade. Vi behöver få klarlagt om vad kyrkans regelverk säger. Är det tillåtet att kyrkans medel, kommunikationskanaler, loggor och liknande används av en organisation som ligger helt utanför kyrkan, till exempel? (Han talar här om gruppen Enso, Egendomsnämndernas samarbetsorgan, red:s anmärkning).

    ”Frågan om ansvarsutkrävande kan bli aktuell”

    – Är det okej, ja, då är det ju så. Men om det inte är okej kommer ju frågan in om någon form av ansvarsutkrävande är aktuellt, betonar han.

    Om så blir fallet är alltså ännu oklart – däremot blir det inom kort ett besked om hur anmälan ska bemötas, bekräftar Svenska kyrkans biträdande rättschef Fredrik Nilsson när SMB når honom på telefon:

    – Ja, anmälarna kan räkna med svar inom någon vecka när alla samlats efter helgerna. Ett utkast har tagits fram och förslaget är att beslutet fattas av generalsekreteraren (Camilla Asp, red:s anm).

    Anmälan var ställd till Kyrkostyrelsen, men Fredrik Nilsson säger att beslutet om det fattas på delegation kommer att anmälas i Kyrkostyrelsen.

    Inom nätverket anser man att det tagit väldigt lång tid att få en reaktion, vad säger du om det?

    – Jag kan på sätt och vis förstå att man tycker det. Men den här hösten har varit otroligt intensiv arbetsmässigt, vilket jag tror du känner till, och det har funnits en stor tidspress.

    Viktigt att bygga trovärdighet för företag som vill kommunicera hållbarhet

    Posted on by Lisa Jacobson

    Det räcker inte med fagra ord och löften när företag i sin marknadsföring ska lyfta fram hur hållbara de är. I sin avhandling visar Anna Nyquist hur trovärdighet i hållbarhetskommunikation handlar om att hantera komplexitet, osäkerhet och målkonflikter snarare än om att presentera enkla sanningar. Nyquist är även skribent för SMB, med särskilt fokus på miljöforskning och hållbart företagande.

    När företagsekonomen Anna Nyquist drev en mediebyrå under 2010-talet, fick hon allt oftare förfrågningar om att marknadsföra företag som ”miljövänliga”. Även när det inte verkade finnas speciellt mycket substans bakom påståendet. För Anna, som alltid värderat naturen och verklig hållbarhet högt, kändes det mer och mer obekvämt. Droppen som fick bägaren att rinna över var när ett företag bad henne marknadsföra deras produkter som ”ren plast”. När hon frågade vad de menade, fick hon svaret att ”koldioxid är ju rent”. Att kommunicera ett sådant vilseledande budskap var en linje hon inte kunde tänka sig att passera.

    Där och då väcktes tanken att börja forska om ”hållbar marknadsföring” och trovärdigheten bakom denna. Sedan dess har hållbarhet – trots en viss backlash på senare tid – blivit en allt mer integrerad del av företagens verksamhet, och en viktig del av marknadsföringen. Nyligen presenterade Anna Nyqvist sin avhandling vid Södertörns Högskola. I sin forskning har hon studerat en rad olika företag genom intervjuer och analyser av verksamhetsdokument och marknadsföringstexter, och visar att hållbarhetskommunikation är viktigt men inte lätt för företagen.

    Vilka är de stora utmaningarna för företagen när det gäller hållbarhetskommunikation?

    – Rådet till företag är ofta att ‘bara vara transparent och säga sanningen’. Men i hållbarhetsfrågor vet vi inte alltid vad sanningen är. Miljöeffekter är komplexa, föränderliga och ofta beroende av antaganden. Det gör ibland huvudregeln svår att följa i praktiken. I stället för att utgå från att hållbarhet kan kommuniceras som färdig och säker kunskap, förordar jag att företag är öppna med osäkerheter, målkonflikter och pågående lärande när sanningen är svår att kommunicera. Trovärdighet handlar då inte om att ha alla svar – utan om hur man tar ansvar för det man ännu inte vet och gör det på ett så transparent sätt som möjligt, säger Anna Nyquist.

    Hur ska ett företag då göra för att skapa och upprätthålla trovärdighet i hållbarhetsfrågor?

    – Trovärdighet i hållbar marknadsföring byggs inte genom snygga ord, utan genom spårbarhet, transparens och konsekvens över tid. Företag som kan visa hur deras verksamhet faktiskt påverkar miljön och samhället i övrigt – även när resultaten är ofullkomliga – uppfattas som mer trovärdiga. Min forskning visar att trovärdighet är ett pågående arbete snarare än ett tillstånd. Den måste ständigt förtjänas genom hur hållbarhetsarbete integreras i beslut, processer och ansvar – inte bara i kommunikationen.

    Men är företag som är trovärdiga i sin hållbara marknadsföring också mer hållbara i praktiken?

    – Min forskning visar att trovärdighet inte automatiskt betyder att ett företag är miljömässigt bäst i klassen. Men, det är också mycket svårt att upprätthålla trovärdig hållbarhetsmarknadsföring utan faktiska miljödata, uppföljning och ansvar. Verklig förankring av miljöarbetet i organisationen är också ett sätt att skapa trovärdighet, förklarar Anna Nyqvist.

    Det finns ju en inneboende spänning mellan hållbarhet å ena sidan, och marknadsföring som ju går ut på att sälja mer. Kan marknadsföring verkligen vara ”hållbar”?

    – Jag tänker att trovärdighet fungerar ungefär som ett slags stresstest. Företag som saknar substans bakom sina hållbarhetsbudskap får svårt att stå emot granskning över tid – från myndigheter, civilsamhälle och allt mer medvetna konsumenter. Och tvärtom, finns ingen trovärdig för något företag kan konsumenter inte gynna de som faktiskt är bättre för miljön. Så, vi behöver verkligen trovärdighet för att få ett grönare samhälle.

    Du skriver också regelbundet här på Supermiljöbloggen om miljöfrågor, ofta med utgångspunkt i miljöforskning och hållbart företagande. Hur hänger det skrivandet ihop med din forskning?

    – Miljöfrågan är djupt engagerande för mig, och SMB ger mig möjlighet att skriva på ett friare och bredare sätt än vad forskningen tillåter. Forskning kräver fördjupning i avgränsade frågor, vilket är nödvändigt – men här kan jag röra mig mellan miljöforskning, företagande, politik och praktik. Det gör att jag kan följa miljöfrågans många dimensioner och bidra till samtalet på fler sätt.

    För den som vill fördjupa sig i frågorna finns avhandlingen Creating, Maintaining, and Enhancing Sustainable Marketing Credibility att läsa som bok via Adlibris och digitalt via Södertörns högskola.

    Regeringsförslaget: Ersättning till skogsägare vid avverkningsförbud

    Posted on by Alva Danielsson

    Osäkerheten för skogsägare har ökat, liksom antalet överklagade avverkningsanmälningar de senaste åren. ”Det upplevs rättsosäkert”, säger klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari under onsdagens pressträff. Nu vill regeringen göra reglerna tydligare och stärka äganderätten med nya lagförslag.

    Regeringen föreslår nu ersättning till markägare vid rådighetsinskränkning till följd av artskyddet. Ersättning ska ges om markanvändning (exempelvis skogsbruk) avsevärt försvåras, och motsvara 125 procent av fastighetsvärdet. Det är samma andel som idag råder för exempelvis bildandet av naturreservat eller nekad avverkning i fjällnära skog, enligt skogsvårdslagen. Det är Skogsstyrelsen som ska företräda staten i dessa ärenden. Budgetpropositionen för 2026 är 100 miljoner SEK per år från 2027 och framåt.

    Rättsosäkerheten i skogen är alldeles för stor, säger Kjell-Arne Ottosson, vice ordförande i miljö- och jordbruksutskottet, under pressträffen. Regeringen föreslår därför också att endast de mest hotande arterna ska leda till att pågående markanvändning hindras eller försvåras. Därför har regeringen även tidigare skickat ett förslag på remiss om ändringar i nationella fridlysningen. I november förra året presenterade Naturvårdsverket sitt uppdrag om vilka arter som ska vara fridlysta, där de utgått från den nationella rödlistan om hotade arter, men listan är ännu preliminär.

    Förslagen ska innebära ett effektivare skydd, eftersom fridlysningen anpassar skyddsbehovet för arterna, och samtidigt innebär lättnader i skogsbruket. Skogsbruket ska ta hänsyn till naturvärden, men arter som inte är tillräckligt hotade ska inte försvåra skogsbruket avsevärt, lyder resonemanget.

    Under onsdagen skickas förslagen på remiss. Regeringen avser besluta om fridlysningen under våren.

    Stora skador efter Johannes: Hur kan skogarna bli mer motståndskraftiga?

    Posted on by Anna Nyquist

    I slutet av 2025 drog stormen Johannes in över Sverige. Den slog hårt mot både samhälle och natur. Skogarna drabbades särskilt. Träd föll över vägar och elledningar, tiotusentals hushåll blev strömlösa. Enligt SMHI var Johannes årets kraftigaste storm. De ekonomiska förlusterna för skogsägare väntas bli betydande.

    Men när stormen lagt sig uppstår en mer avgörande fråga: hur kan skogsbruket anpassas för att skogen ska stå bättre rustad i framtiden? För som journalisten Sanna Samuelsson uttryckte det i Aftonbladet: Skogen blir plockepinn när stormen drar in. För att undvika att samma mönster upprepas krävs mer än akut röjning och återställning. Det kräver en förståelse för vilka strukturer i skogen som brister när extremväder slår till – och hur skogsbruket kan förändras i ett klimat där sådana händelser blir allt vanligare.

    Frågorna är komplexa och svaren sällan enkla. Skog förändras långsamt, medan klimatet ändras snabbt. Dessutom ser varje landskap olika ut. Samtidigt finns det viktig kunskap att ta del av. Med ett sedan länge uttalat fokus på skog vänder SMB nu blicken mot vad vetenskapen säger om hur skog kan bli mer motståndskraftig.

    Ett skogsbruk byggt för stabilitet – i ett klimat som blivit mer instabilt

    När man tar del av skogsforskningen framträder en tydlig bild: mycket av dagens skogsbruk är utformat för en värld som inte längre finns. Under lång tid har skogen skötts utifrån antagandet om stabilitet – förutsägbart väder och störningar som går att hantera var för sig. I ett klimat som förändras snabbt har detta synsätt blivit allt mer problematiskt.

    En global forskningssyntes som sammanfattar över 600 vetenskapliga studier visar att klimatförändringarna redan nu förändrar hur skogar påverkas världen över. Stormar, bränder, torka, insektsangrepp och sjukdomar uppträder allt mer sällan var för sig. I stället blir de vanligare, kraftigare och allt oftare sammanlänkade. En storm kan följas av barkborreangrepp. En torr sommar kan försvaga träden inför nästa extremväder. Effekterna förstärker varandra.

    I Europa är stormar redan den viktigaste naturliga störningen i skogen, särskilt i barrskogar. Men forskningen visar att problemet inte bara handlar om vindstyrka. Klimatförändringen påverkar också markens bärighet, trädens rotsystem, skogens struktur och vilka trädslag som dominerar. Det är faktorer som i hög grad formas av skogsbrukets egna val. När dessa val gjorts för ett stabilare klimat blir följderna tydliga i ett mer instabilt.

    Det mest oroande är att skogens egen återhämtningsförmåga i vissa fall pressas till bristningsgränsen. När störningar staplas på varandra kan skogen få svårt att återhämta sig. I stället riskerar den att förändras varaktigt – eller i värsta fall övergå i helt andra ekosystem.

    Vilken typ av skogsbruk innebär störst risker?

    När forskningen börjar ringa in varför vissa skogar skadas mer än andra återkommer ett mönster gång på gång: likformighet. Stora sammanhängande bestånd, där träden är ungefär lika gamla och ofta består av samma trädslag, reagerar mer som en enda kropp när stormen slår till. När vinden väl får fäste finns det få strukturer som bromsar kraften, och skadorna kan sprida sig snabbt över stora ytor.

    Detta blev särskilt tydligt efter stormen Gudrun. En omfattande svensk studie visade att höga, täta och jämnåriga bestånd var i den stormen betydligt mer utsatta än mer varierade skogar – i synnerhet där gran dominerade. Skadorna följde inte slumpen, utan strukturen.

    Mot denna bakgrund har forskningen allt oftare vänt blicken mot variation som motvikt. I en internationell översiktsartikel sammanfattas ett stort antal studier om hur trädslagsvariation påverkar skogens stabilitet i ett förändrat klimat. Slutsatsen är tydlig: skogar med flera trädslag är ofta inte bara produktiva, utan framför allt mer stabila över tid.

    I sådana skogar svänger tillväxten mindre från år till år. När en art drabbas av torka, storm eller sjukdom kan andra arter ta över delar av samma uppgift. Det gör att hela beståndet står stadigare – både ekologiskt och fysiskt. Förklaringen ligger i hur olika trädarter samverkar. De använder ljus, vatten och näring på olika sätt och vid olika tidpunkter. Vissa har djupa rötter, andra grunda. Vissa växer snabbt tidigt på säsongen, andra senare. Tillsammans skapar de ett biologiskt skyddsnät som gör skogen mindre känslig för plötsliga påfrestningar.

    När trädslag och mark inte matchar

    En särskilt viktig riskfaktor som pekas ut i forskningen är när samma trädslag dominerar på marker där det inte är optimalt anpassat. I en studie från 2010 visas hur markförhållanden, trädslagsval och skogsstruktur samverkar. På marker med hög markfuktighet eller svag bärighet får träd med grunda rotsystem sämre förankring, vilket kraftigt ökar risken för vindfällning.

    Detta är särskilt relevant i Sverige. Under lång tid har framförallt gran planterats på fuktiga, tidigare lövdominerade eller dikade marker. På sådana marker utvecklar gran ofta grunda rotsystem, eftersom syretillgången i marken är begränsad, vilket försämrar trädens förankring. Det har gett produktionsfördelar på kort sikt eftersom fler granar kunnat planteras, men samtidigt byggt in en ökad känslighet för storm, torka och rotskador när klimatet blivit mer extremt. Om detta varnar såväl Skogsstyrelsen som SLU.

    Gallring – både risk och möjlighet

    Gallring lyfts ofta fram som ett sätt att stärka skogen. Forskningen visar dock att effekten beror på hur och när den görs. En studie från södra Sverige visar att gallring kan öka stormkänsligheten på kort sikt. När träd som tidigare stått skyddade plötsligt exponeras för vind ökar risken för att de fälls. På längre sikt beror utfallet på tidpunkten. Tidig och gradvis gallring i unga bestånd ger träden möjlighet att utveckla stabilare rötter och grövre stammar, vilket minskar stormrisken över tid. Sen gallring – när träden redan är höga och täta – har motsatt effekt. Då försvinner skyddet innan träden hunnit anpassa sig, vilket gör dem extra sårbara för vind.

    En internationell forskningsöversikt visar att risken för stormfällning ökar under en period efter gallring, som i vissa fall kan vara i upp till 2–10 år, särskilt i höga och täta bestånd. Samtidigt finns det god evidens för att tidig gallring i unga bestånd kan minska den långsiktiga stormrisken, genom att träden utvecklar stabilare rötter och stammar. Problemet är att mycket av dagens skog gallras sent – först när träden redan är höga och täta – vilket gör dem extra känsliga för vind när skyddet plötsligt försvinner.

    När riskerna byggs i helheten

    Noterbart är även att flera studier pekar på samma grundproblem: riskerna i dagens skogsbruk uppstår sällan av enskilda beslut, utan av hur beslut kombineras över tid. En studie visar att kortsiktigt rationella skötselbeslut kan öka vindrisken på längre sikt. En annan visar att åtgärder som minskar en risk ofta ökar en annan.

    Ytterligare forskning visar att beslut som tas i enskilda skogsbestånd kan påverka hur vinden rör sig över större landskapet och ägogränser. När skog möter öppna ytor med tvära, höga kanter – till exempel vid hyggen eller åkrar – skapas kraftig turbulens. Det gör att vinden inte bromsas vid kanten, utan i stället trycks längre in i skogen, vilket ökar risken för att fler träd fälls längre bort från själva öppningen.

    En skog som klarar framtidens väder kräver helhetssyn

    Sammantaget ger den forskning som lyfts här en tydlig, men nyanserad bild. Det rör sig inte om en fullständig genomgång av all kunskap, utan om ett urval av studier som pekar åt samma håll. Skogars sårbarhet uppstår sällan genom ett enskilt felbeslut. Den byggs i stället upp över tid, genom många till synes rimliga val som samverkar.

    Forskningen pekar inte ut en enkel lösning, ett ”rätt” trädslag eller en universell åtgärd. I stället återkommer samma budskap gång på gång: motståndskraft växer ur helheten. Variation i trädslag, ålder och struktur spelar roll. Liksom anpassning till markens förutsättningar och ett landskapsperspektiv där skogen får fungera som ett sammanhängande system.

    Med andra ord råder det ingen brist på kunskap, även om bilden är komplex och lokalt betingad. Vetenskapen ger tydliga vägledningar för hur skog kan byggas för att bättre tåla ett klimat med fler och kraftigare störningar. Den stora utmaningen ligger i hur denna kunskap omsätts i praktiken.

    Ny forskning ifrågasätter enkla lösningar för de vilda bina

    Posted on by Anna Nyquist

    Vilda bin är en viktig del av den biologiska mångfalden och avgörande för pollinering och matproduktion, men de fortsätter att minska i Europas jordbrukslandskap. Nu ifrågasätter forskare enkla lösningar och visar att fungerande pollinering av bin kräver biologiskt rika, varierade landskap med mindre kemikalier.

    Forskare från flera österrikiska universitet har undersökt hur pollinering fungerar i dagens jordbrukslandskap, med särskilt fokus på vilda bin – bin som lever fritt i naturen och inte sköts av människor. Till skillnad från honungsbin i kupor består vilda bin av hundratals olika arter, med olika storlek, livssätt och preferenser för blommor. Just den variationen gör dem viktiga för att pollineringen ska fungera stabilt över tid.

    För att förstå det bättre har forskarna studerat så kallade pollinationsnätverk. Det innebär att de kartlagt vilka bin som besöker vilka växter och hur dessa relationer hänger ihop i ett större system. Sådana nätverk visar inte bara hur mycket pollinering som sker, utan även hur väl pollineringen klarar förändringar som vädervariationer, minskande arter eller förändrad markanvändning.

    Resultaten visar ett tydligt mönster. I jordbruksområden där landskapet är varierat, med inslag av olika livsmiljöer, finns fler arter av vilda bin som kompletterar varandra. Olika bin pollinerar olika växter, vid olika tider på året och under olika väderförhållanden. Det skapar ett slags biologiskt skyddsnät som gör pollineringen starkare och mer motståndskraftig.

    I mindre varierat åkerlandskap ser det annorlunda ut. Där dominerar ofta några få, tåliga arter, medan många andra saknas. Pollineringen blir då mer sårbar. Om en art minskar eller försvinner finns färre andra som kan ta över samma roll, vilket ökar risken för att pollineringen sviktar.

    Inte bara fler blommor

    Under två år studerade forskarna 100 jordbruksområden runt om i Österrike. De dokumenterade över 700 olika möten mellan bin och växter. Sedan jämförde de dessa med hur marken används, hur mycket som odlas ekologiskt, hur blomrikt det är – och hur landskapet ser ut.

    Ett viktigt resultat sticker ut. Mycket blommor räcker inte alltid. Stora fält med massblommande grödor, som raps eller klöver, lockar många bin, men ofta är det samma få arter som kommer. Pollineringen blir då ensidig och känslig för förändringar.

    Det betyder inte att blommor är fel – tvärtom. Men blommor gör störst nytta när de ingår i ett levande landskap med många olika livsmiljöer. Studien visar att i områden där åkrar blandas med ängar, fältkanter, buskage, träd och småbiotoper finns fler arter av bin. Och fler växter. Och fler kopplingar mellan dem.

    Sådana pollinationssystem är mer motståndskraftiga. De klarar klimatförändringar bättre. De står emot sjukdomar. De kan fortsätta fungera även om vissa arter minskar. Biologisk mångfald fungerar som ett skyddsnät.

    Ekologiskt jordbruk bidrar – men räcker inte ensamt

    Ekologiskt jordbruk visade i studien positiva effekter för pollineringen. Det beror bland annat på att ekologiska odlingar använder mindre bekämpningsmedel, vilket gör att fler insekter överlever och kan besöka blommor. Ogräs och blommande växter får också ofta större utrymme, vilket kan ge mer mat åt bin under delar av säsongen.

    Men resultaten visar samtidigt att ekologiskt jordbruk inte är någon garanti för fungerande pollinering. Ett ekologiskt odlat fält som omges av stora åkrar utan större variation ger begränsad nytta för vilda bin. Där kan det finnas mat under korta perioder, men ofta saknas platser att bo på, skydd mot väder och variation i blomning över hela året.

    För vilda bin räcker det alltså inte att enskilda fält sköts på ett mer miljövänligt sätt. De behöver landskap som erbjuder både föda och livsmiljöer i närheten av varandra. Först när ekologisk produktion kombineras med småskalighet, variation och utrymme för natur – som blomrika kanter, betesmarker, buskage och träd – får pollinatörerna verkliga förutsättningar att klara hela sin livscykel.

    Vad betyder det här för framtiden?

    Forskarna drar en tydlig slutsats: ska pollineringen från vilda bin fungera även i framtiden måste vi se på jordbruket som en helhet, inte som enskilda fält. Det handlar om hur hela landskapet är uppbyggt – och hur mycket plats naturen får mellan åkrarna.

    För vilda bin betyder det fler miljöer där de kan leva, inte bara tillfälligt hitta mat. Blomrika vägkanter, betesmarker, buskage, träd och små skogsdungar fungerar som både matsalar och bostäder. När sådana platser hänger ihop i landskapet kan bina röra sig mellan dem och klara hela säsongen.

    Variation är också avgörande. När jordbruket innehåller olika grödor, olika stora fält och flera typer av livsmiljöer finns det mat och skydd vid olika tider på året. Det gör pollineringen mindre sårbar om något slår fel, till exempel vid torka, sjukdomar eller extrema väderhändelser.

    Forskarna pekar även på vikten av att minska användningen av kemikalier. Bekämpningsmedel och konstgödsel påverkar inte bara skadedjur, utan även bin och andra nyttiga insekter. Mindre kemikalier ger fler insekter och starkare ekosystem.

    Slutligen lyfter studien hur ekonomiska styrmedel kan bidra. Så kallade miljöersättningar – alltså ekonomiskt stöd till lantbrukare som gör extra insatser för naturen, till exempel genom att bevara blommande marker eller skapa livsmiljöer för pollinatörer – gör störst nytta när de uppmuntrar verklig biologisk mångfald i landskapet, snarare än enkla standardlösningar.

    Kondensstrimmorna skadar klimatet – men problemet kan minskas

    Posted on by Ingela Björck
    kondensstrimmor efter flygplan

    Flyget påverkar klimatet inte bara genom motorernas koldioxidutsläpp. Även de vita kondensstrimmorna bakom flygplan har visat sig ha betydelse. Deras effekt varierar dock kraftigt beroende på bland annat flygrutterna, som skulle kunna ändras för att minska klimatpåverkan.

    Kondensstrimmorna består av vattenånga, så de ökar inte mängden koldioxid i atmosfären. Däremot släpper de igenom solens instrålning samtidigt som de hindrar värme från att stråla ut från jorden. Dessa mekanismer bidrar till den globala uppvärmningen.

    En internationell forskargrupp med deltagare från bland annat Chalmers i Göteborg har nu analyserat nästan en halv miljon flygningar över Nordatlanten. Analysen, som beskrivs i en nyhetsartikel från Chalmers, visar att nästan fyra av tio flygningar orsakar kondensstrimmor som ger en uppvärmande effekt. Studien har publicerats i Nature Communications.

    Ändrade flygrutter kunde hjälpa

    Kondensstrimmorna står alltså för en ganska stor del av flygets totala klimatkostnad. Men studien visade också att det kunde gå att minska deras effekt genom ändringar i flygrutter, bränsleval eller teknik. Det skulle till exempel vara klimatmässigt fördelaktigt att omdirigera en del flygningar för att undvika kondensstrimmor, även om koldioxidutsläppen därigenom skulle bli något större.

    Forskarna bakom Nature-studien hoppas att deras fynd ska kunna användas för planeringen av flygrutter. Dessa optimeras nu med hänsyn till bränsleförbrukning och tid, men skulle också kunna optimeras så att klimateffekterna blir så små som möjligt. Den nya kunskapen bör även kunna användas för att skapa nya regelverk och styrmedel för att minska flygets klimatpåverkan. Detta är något som bland annat EU-kommissionen strävar efter.

    Ett fåtal flyg har stor effekt

    Artikeln i Nature Communications stämmer väl överens med en rapport som förra året utgavs av miljöorganisationen Transport and Environment. Den visade, enligt ett inslag i SVT, att färre än tre procent av flygen står för 80 procent av uppvärmningen från kondensstrimmor. 

    Små höjdjusteringar för ett fåtal flyg skulle därför kunna minska kondensstrimmornas klimatpåverkan med över hälften till år 2040. Justeringarna skulle visserligen öka bränsleförbrukningen, men klimatvinsten skulle ändå bli många gånger större än nackdelen med de ökade utsläppen.

    Kostnaden för passagerarna skulle också vara försumbar – inte ens fyra euro på en resa mellan Paris och New York. Att minska kondensstrimmorna skulle vara mer än 15 gånger billigare än koldioxidlagring och andra sätt att minska den globala uppvärmningen, enligt Transport and Environment.

    Frida Hylander: ”Både repressionen och engagemanget ökar nästa år”

    Posted on by Frida Hylander

    2026 blir året då kampen för att klara klimatet sammanfaller med kampen mot antidemokratiska krafter och desinformation. Det spår SMB:s krönikör Frida Hylander, Klimatpsykologerna, i sin nyårstext som handlar om vad som är att vänta under det nya året. Läs även Mattias Goldmanns nyårskrönika med det spegelvända temat: ”Vad händer inte under 2026!”

    KRÖNIKA Nytt år betyder ofta nystart. En möjlighet att lämna gammalt bakom sig och blicka fram emot det som komma skall. Men vad som ligger framför oss känns just nu rörigare än kanske någonsin. Framtiden är oviss, men ovissheten innebär också att framtiden inte är huggen i sten. Den är vår att ta oss an och hjälpa till att forma. 2026 kommer att bli ett år av utmaning och kamp, men också ett år där vi har all möjlighet att bli smartare, mer strategiska och kollektiva i klimatarbetet. Dessa saker tror jag kommer att hända på klimatområdet 2026. 

    Repressionen mot klimataktivister kommer att öka. Nyligen publicerades en studie som visar hur repressiva åtgärder mot klimataktivister ökat globalt, och hur stater och polismakter använder en allt bredare repertoar av repression, till exempel nya lagar och arresteringar. Men också hur de åtgärderna möjliggörs av hur bland annat politiker och tankesmedjor kontinuerligt avhumaniserar klimatengagerade. 

    Nya allianser för klimatet kommer att bildas

    Det här ser vi också i Sverige, och mycket tyder på att den trenden kommer att bli starkare. Men samtidigt börjar folk få nog av brösttonerna mot vanligt folk som fredligt kämpar för en trygg och säker planet. 2026 blir året då folk på allvar börjar värna aktivism som en grundläggande del av ett demokratiskt samhälle. 

    Nya allianser bildas där klimatfrågan drivs tillsammans med frågor kopplade till människors behov här och nu. Vi har sett det ske i New York, med Zohran Mamdanis lyckade borgmästarkampanj, och vi ser det ske i Storbritannien där Zack Polanski fått The Greens att skjuta i både opinionen och medlemsantal: hur klimatfrågan, när den kopplas ihop med progressiva idéer om att människor ska ha råd med grundläggande och vardagliga saker som att bo, transportera sig och äta, lägger grunden för en populär politik som kan mobilisera en folkrörelse. 

    Här i Sverige har nyligen en koalition mellan forskare, fackförbund och civilsamhällesorganisationer lagt fram förslag inom tio områden, för en folkligt förankrad, rättvis och verksam klimatpolitik. 2026 blir året då klimatfrågan på allvar börjar kopplas ihop med ständigt aktuella frågor som välfärd, rättvisa och att människor ska ha råd att leva. 

    ”Mobilisering kommer att ske med verkligheten som grund”

    Vi vägrar köpa falska narrativ och slutar vara reaktiva, till förmån för gräsrotsorganisering som sker på våra egna villkor. När regeringens samordnare för återvandring kallade kommuner till möte startade en kommunal proteströrelse där kommun efter kommun vägrade ta mötet och stod upp för sina lokalinvånare. “Vi försöker lösa riktiga problem”, sa den moderate Lundapolitikern Rasmus Törnblom, som svar. Det rasistiska och falska narrativet om att invandrare bara är en belastning för Sverige mötte den praktiska verkligheten där människor landet över försöker hitta konstruktiva lösningar på verkliga problem, som äldrevårdsbemanningen – och klimatomställningen. 

    Liknande falska narrativ flödar i klimatdebatten, kanske allra främst det felaktiga men ofta upprepade budskapet att medborgarna inte vill ha, och regeringen därför inte har mandat att driva, mer klimatpolitik. 2026 blir året då fler tar inspiration från det organiskt framväxta motståndet mot återvandringspolitiken, vägrar köpa falska narrativ och mobiliserar sig på villkor som stämmer överens med verkligheten.

    Klimatfrågan kommer tydligare att bli en fråga om att vinna kampen mot antidemokratiska krafter och desinformation. Det kommer en valrörelse som, utifrån vad allt pekar på, kommer att bli smutsig. Framförallt kommer den att bli oärlig; desinformation är redan ett stort problem, både när den kommer från politiker och från trollkonton på internet. Ju svårare det blir att skilja fakta från lögner, desto svårare blir det att bedriva samhällsförändring som går i linje med vetenskapen. 

    Mod, inte hopp blir nytt fokus i klimatkampen

    Forskning visar att spridandet av desinformation är vanligare bland extremhögern och antidemokratiska grupperingar. När alternativmedier och vissa politiker medvetet använder lögn som politiskt verktyg ändras spelplanens förutsättningar. Klimatfrågan kan då inte längre bortse från det fullkomligt väsentliga att ta kampen mot både desinformation och antidemokratiska krafter; båda är antivetenskapliga, båda försvårar klimatomställningen. 

    2026 kommer det att ske en mobilisering till försvar för vetenskapen, tillsammans med en ökad folkbildning kring desinformation och antidemokrati. 

    Vi slutar fokusera på hopp och börjar fokusera på mod. 2025 slutade med en livlig debatt om hoppets vara eller inte vara, som reaktion på författaren Gun-Britt Sundströms söndagsintervju i P1 där hon klart och tydligt uttryckte att hon inte har något hopp om framtiden. Frågan om hopp cirkulerar i omgångar i den offentliga debatten och blir allt som oftast rörig eftersom ordet tolkas på väldigt många olika sätt. Dessutom hindrar den debatten från att röra sig mot frågor som är än viktigare. 

    Som frågan om vad som ger oss mod. I ljuset av ökad repression är nämligen mod väsentligt; En konsekvens av mer repression är ökad rädsla och rädsla får oss ofta att undvika – även det vi tycker är moraliskt rätt och riktigt. Under 2026 rör sig, med rätta, debatten från vad som skapar hopp till vad som ingjuter mod att göra det rätta.  

    Mattias Goldmann: ”Ingen klimatstyrning under 2026 trots antagna mål”

    Posted on by Mattias Goldmann

    Vad kommer inte hända under det nya året 2026? Till exempel kommer inte klimatminister Romina Pourmokthari att erkänna misslyckandet med klimatmålen. Det blir heller inget klimatval, spår SMB:s krönikör Mattias Goldmann i sin nyårstext. Läs även Frida Hylanders nyårskrönika med det spegelvända temat: ”Vad händer under 2026?”

    KRÖNIKA Vi går in i 2026 med en längre lista över vad mänskligheten kan gå under av än någonsin, men möjligheterna att byta kurs är också bättre. Sällan har framtiden känts så osäker – men några saker är i alla fall säkra. Ur klimatperspektiv är dessa fem icke-händelser 2026 års viktigaste.

    Inget erkännande. Nu har vi fått de slutliga svenska utsläppssiffrorna för 2024; de var 50 000 ton högre än de preliminära och innebär så vitt bekant den värsta utsläppsökningen i hela OECD. Men räkna inte med att klimatministern kommer att erkänna det som något misslyckande, långt mindre som en grund för att avgå. Räkna istället med alltmer vildsinta svängningar om att hon är offer för kulturkrig eller att kritiken bottnar i att hon saknar kostym och penis (!) Och lika bra är nog det. För har någon av alla de som gång på gång krävt hennes avgång någonsin kunnat visa vad som skulle bli bättre av det? Någon som är sugen på att avsluta mandatperioden med klimatminister Kinnunen? 

    Ingen klimatstyrning. Klimatmålen gäller och har bekräftats av alla åtta partier i Miljömålsberedningen. Det påverkar väl de stora statliga besluten? Nä du. När Trafikverket föreslår hur 1200 miljarder kronor ska användas för infrastrukturen fram till 2037, leder förslagen till 0,5 procent minskade utsläpp. Målet för transporterna är 70 procents minskning till 2030. När Försvaret ska spendera mer pengar än någonsin, kanske det också kan bry sig lite mer om klimatet som säkerhetspolitiskt hot? Icke. Räkna med fortsatta veton mot vindkraft, när som helst i processen, var som helst i landet och utan tillstymmelse till motivering. Och räkna inte med att regeringen lyfter ett finger för att göra något åt saken, vare sig mot Trafikverket eller Försvaret.

    Lika bra att det inte blir ett klimatval!

    Inget klimatval. 13 september är det val, men något klimatval blir det inte. Och kanske är det bäst så. Visst, en stor majoritet av väljarna tycker att vår gemensamma överlevnad vore en bra sak. Men varje försök att profilera klimat riskerar en backlash där några mindre nogräknade partier ser chansen att utlova billig fossil soppa vilket andra känner sig tvingade att haka på, och sen tycker sig tvingade att leverera just det hela mandatperioden. Bättre att profilera sånt där vi får klimatnyttan av bara farten, som minskad sårbarhet (fossilt importeras, förnybart kan vi göra själva), arbetstillfällen i glesbygd (dito), ledarskap i omställningen (dito).

    Ingen backar – i näringslivet i alla fall. Tystnadskulturen tycks sprids sig på myndigheterna; Tacka tusan för det när den GD som säger ifrån eller ens håller sig till sitt uppdrag riskerar att bli inkallad för uppläxning eller helt enkelt av med jobbet. En extra eloge därför till de som likt Naturvårdsverkets GD står upp för medarbetare som hängs ut av ”förbannade” ministrar.  Men näringslivet har inte vikt ner sig, inte backat, inte tystnat och inte ändrat strategi – investeringen i det hållbara, klimatsmarta är gjord och ska inte riskeras av politiska nycker.

    ”EU-målen om klimatet gäller”

    Ingen respit, ingen pardon. Den tionde februari har EU-kommissionen och 2030-sekretariatet ett seminarium med ett enda budskap: Det som är beslutat gäller. Ibland påstås att EU ändrar reglerna stup i kvarten, men Fit for 55-klimatmålen för 2030 gäller. 90 procent till 2040 gäller och klimatneutral union 2050 gäller. ESR-kraven på medlemsländerna gäller också, och böterna för den som bommar gäller. Irlands motsvarigheter till Finanspolitiska Rådet och Klimatpolitiska Rådet slår fast att det för deras del handlar om 8–26 miljarder euro, någon svensk beräkning finns inte men mycket pengar är det. Tänk dig nu en väljare eller ett helt parti som struntar i klimatet – vad kan de tycka om att i onödan skicka många miljarder i ett tjockt kuvert till Bryssel? När pengarna kan användas här hemma. 

    Vi vet vad som behöver göras. Det är inte lätt, och det är just därför vi engagerar oss. Förutsättningarna förbättras om vi tar avstamp i dessa icke-händelser. Är vi smarta tillsammans vinner vi. 

    Markvågor, trädambulanser och kängurus – positiva idéer för miljön

    Posted on by Ingela Björck
    kängurus

    Som motvikt till de alltför vanliga dåliga nyheterna om klimat och miljö kommer här en artikel full av positiva nyheter. Det är goda idéer som idag är i sin linda, men som kanske kan bli till nytta i framtiden. Det handlar bland annat om vågor genom marken, ambulanshjälp till skadade träd och kängurus i ekobyn. 

    SEISMOLOGI UNDERSÖKER JORDEN. Seismologi är läran om jordbävningar och de vågor som de alstrar, som går långa vägar genom marken. En forskargrupp i Storbritannien har använt samma mätteknik för att undersöka mycket kortare avstånd: jordbruksmarkens struktur på enskilda jordbruksfält. 

    Idag är det svårt för jordbrukare att veta hur mycket berg, organiskt material eller vatten som finns under markens ytlager. Därför kanske man vattnar och gödslar antingen för mycket eller för litet, och får mindre skördar än man kunde ha fått. 

    Den brittiska metoden bygger på att man skickar ner en seismisk våg i marken genom att helt enkelt slå till en metallbit på marken med en hammare. Hur vågen studsar tillbaka ger en tydlig bild av strukturen i marken. Metoden används nu av ett ideellt företag, Earth Rover, som grundats av bland andra den kände miljöskribenten George Monbiot.

    KÄNGURUS I STÄLLET FÖR HUNDAR. En ekoby i östra Australien har som mål att byn ska vara ett ställe där människor och natur kan blomstra tillsammans. Därför har man också bestämt att hundar och katter inte är tillåtna i byn, eftersom de kan skada de vilda djur som finns i området. Och det har fungerat, skriver tidningen The Guardian: nu besöks byn av både kängurus och wallabies (en sorts liten känguru). Även koalor, näbbdjur och bandicoots (små pungdjur) kommer på besök.

    Vi tycker det är tråkigt att inte ha en hund, men det är ett pris vi är beredda att betala”, säger Bill Smart i Currumbin Ecovillage.

    BYGGSTENAR AV PLASTSKRÄP. Varje dag förvandlas tusentals ton plast till avfall i Kenyas huvudstad Nairobi. Samtidigt är det många hushåll som saknar vettiga bostäder, bland annat för att byggmaterial är så dyra i Kenya. 

    Det är utgångspunkten för det nya företaget Gjenge Makers, som tillverkar ”kakelplattor” och ”tegelstenar” av plastavfall. Plasten strimlas först och blandas sedan med sand och pressas ihop. Gjenges byggstenar sägs på så sätt bli både starkare, lättare och billigare än cementblock.

    MERA BYGGSTENAR AV SKRÄP. Samma idé ligger till grund för det amerikanska företaget Front. De marknadsför en rad produkter som helt eller delvis har avfall som råvara. Det är produkter som byggstenar av byggavfall, väggpaneler av färgat plastavfall och av begagnade pappersfibrer. 

    Till 100 kvadratmeter panelplattor av papper går det åt över 700 kilo pappersavfall som annars hamnat på tippen, skriver företaget, som också har en sorts ”kakelplattor” där bakterier bidrar till tillverkningen.

    TRÄDAMBULANS I CALCUTTA. En undersökning har visat att mångmiljonstaden Calcutta i östra Indien har ovanligt lite grönska – bara fyra träd per 100 invånare. Samtidigt ökar hettan i staden ovanligt snabbt jämfört med andra storstäder, vilket ökar behovet av svalkande träd. De träd som faktiskt finns är också särskilt mycket i riskzonen, eftersom Calcutta ofta drabbas av tropiska cykloner.

    Allt detta är, enligt miljöskribenterna på den indiska webbsajten Down to Earth, skälet att Calcutta skaffat en ”trädambulans” – en bil med utrustning för att ta hand om ett träd som är sjukt eller ser ut att tippa omkull. Bilen och dess utrustning har betalats av kommunen, men den ska skötas av en ideell organisation.

    TYFONSÄKERT VINDKRAFTVERK. Japans sydligaste ö Kyushu råkar ofta ut för tyfoner, vilket fått vindkraftsföretag att dra sig för att sätta upp vindkraftverk på ön. Startup-företaget Challenergy har nu designat en ny typ av vindkraftverk som ska kunna stå emot tyfoner, och till och med använda deras kraft till att alstra el. 

    Enligt BBCs beskrivning har Challenergys kraftverk tre snurrande cylindrar som utnyttjar den s k Magnus-effekten, uppkallad efter en tysk fysiker. Det kan inte ge lika mycket el som konventionella vindkraftverk under normala förhållanden, men tros i gengäld kunna klara svårare förhållanden utan skador eller strömavbrott.

    BAMBU STABILISERAR MARKEN. Rivercane (Arundinaria gigantea) är en inhemsk bambuväxt i södra USA. Den fanns förr i närheten av många floder och sjöar, men har blivit nästan utrotad eftersom dess täta, höga buskage ansetts vara i vägen för jordbruk och bebyggelse.

    Nu kanske dock bambuväxten står inför en renässans, skriver den amerikanska miljösajten Grist. Just det täta buskaget och det kraftiga rotsystemet gör att bambun visat sig kunna stabilisera marken och hindra de värsta skadorna efter orkaner och översvämningar. Efter orkanen Helene förra året fann man till exempel att de vattendrag i Alabama som fortfarande hade ”rivercane” på stränderna blev mycket mindre stormskadade än andra, kalare vattendrag. Därför försöker nu miljövänner och botaniker att återplantera växten längs olika stränder i sydstaterna.

    Forskare har hittat säkrare alternativ till vanlig plast

    Posted on by Anna Nyquist

    Plast finns överallt i vardagen – i köket, i möbler, i elektronik och i förpackningar. För att plast ska bli hård och hållbar tillsätter tillverkare kemikalier, varav vissa skadar vår hälsa allvarligt. Nu har forskare lyckats ta fram plast som fungerar lika bra, men utan farliga kemikalier.

    Bakom den nya studien står forskare vid KTH Royal Institute of Technology och Stockholms universitet. De har undersökt hur plastkemikalier kan designas säkrare redan från början.

    En av de mest omdiskuterade kemikalierna är bisfenol A, BPA. Industrin har använt ämnet i plasttillverkning under lång tid. Samtidigt kan BPA störa kroppens hormonsystem. EU har därför infört begränsningar för användningen. Utmaningen är att flera ersättningsämnen senare har visat sig ge liknande effekter. Behovet av verkligt säkra alternativ har därmed blivit allt mer akut.

    Säkerhet och miljöhänsyn från start

    I den nya studien valde forskarna ett annat angreppssätt. De fokuserade på att identifiera säkra ämnen redan i designfasen, innan plastprodukten ens blivit tillverkad.

    Arbetet bygger på principen safe-and-sustainable-by-design. Forskarna väger därmed in säkerhet och miljöpåverkan tidigt när de utvecklar nya kemikalier. På så sätt menar de att man kan upptäcka risker innan materialen används i konsumentprodukter.

    Lika bra som traditionell plast

    Forskarna granskade många BPA-liknande ämnen och sorterade bort dem som påverkade hormonsystemet. Till slut hittade de tre lovande alternativ med mycket låg hormonpåverkan, som de kan framställa av förnybara, växtbaserade råvaror.

    Forskarna använde sedan ett av ämnena för att tillverka en ny polyesterplast. Tester visade att plasten fungerade lika bra som traditionell BPA-baserad plast och tålde både värme och belastning. Materialet passar därför för många vanliga produkter. Forskarna visar därmed att det går att ta fram plast som både fungerar väl och tar större hänsyn till hälsa och miljö.

    ← Tipsa!

    Tipsa oss

    Har du något du tror vi missat och kanske borde skriva om? Vi tar tacksamt emot alla tips du kan bidra med. Maila direkt till tips@supermiljobloggen.se eller fyll i formuläret nedan.