Stötta SMB
Du kan trycka Shift + S för att få fram sökfältet när som helst och Esc för att stänga det.
Tryck ENTER för fler resultat, då kan du även förfina din sökning.
    Stäng

    Nytt EU-förslag: Bara elbilar i hyr- och tjänsteflottor från 2030

    Posted on by Anna Nyquist

    EU-kommissionen planerar ett nytt förbud mot bensin- och dieselbilar. Den här gången gäller det företagsflottor och hyrbilar – och beslutet kan träda i kraft redan 2030. Det avslöjade tyska Bild am Sonntag, som hänvisar till anonyma tjänstemän inom kommissionen.

    Enligt uppgifterna ska det från och med 2030 endast vara tillåtet för företag och biluthyrare att köpa in vad som beskrivs som utsläppsfria fordon – i praktiken elbilar och eventuellt vätgasdrivna modeller. EU-kommissionen har bekräftat att en ny reglering är under framtagande, men detaljerna är ännu inte offentliga. Förslaget väntas presenteras i slutet av sommaren och måste därefter godkännas av både EU-parlamentet och ministerrådet.

    Bakgrunden är EU:s beslut från 2023, där all nyförsäljning av bensin- och dieselbilar förbjuds från 2035. Det nya förslaget skulle innebära att delar av marknaden – företags- och hyrbilar – omfattas redan fem år tidigare. Eftersom dessa bilar ofta säljs vidare till privatpersoner kan förslaget få stor effekt även på andrahandsmarknaden.

    Både stöd och skarp kritik

    Förslaget har väckt starka reaktioner, särskilt i Tyskland. Det tyska transportministeriet säger nej till förslaget, likaså gör flera ledamöter från konservativa EPP-gruppen i EU-parlamentet. Kritikerna varnar för att det finns för få laddstationer, ökade kostnader och praktiska problem.

    Samtidigt finns starkt stöd från både miljörörelsen och inom EU-kommissionen. Företagsbilar ses som en nyckel i klimatomställningen. Dessa bilar byts ut ofta och säljs vidare snabbt, vilket gör att elbilar når ut brett på marknaden. Dessutom är det lättare att ställa om företag än att påverka miljontals konsumenter.

    Saltare vatten kan smälta mer is i Antarktis

    Posted on by Lisa Jacobson

    Havsvattnet runt Antarktis har de senaste tio åren plötsligt börjat bli saltare, vilket överraskar forskarna bakom en ny studie. Den globala uppvärmningen har tidigare gjort vattnet mindre salt – vilket har haft en dämpande effekt på avsmältningen. Den ökande salthalten är därför oroande.

    I flera decennier har havsvattnet runt Antarktis blivit allt sötare, en förväntad effekt av den globala uppvärmningen på grund av smältande isar och mer nederbörd.

    Forskare från University of Southampton, Barcelona Expert Centre och European Space Agency har nu använt data från satelliter och avancerade undervattensrobotar för att utvärdera avsmältningen av havsisen och salthalten i havet runt Antarktis.

    Resultaten, som publicerats i den vetenskapliga tidskriften PNAS, visar att salthalten plötsligt verkar ha börjat öka de senaste tio åren, sedan 2015. Under samma period har avsmältningen ökat drastiskt och Antarktis har förlorat is motsvarande Grönlands yta.

    Vad vi fann var häpnadsväckande. Runt 2015 började salthalten vid ytan av Södra ishavet stiga brant – samtidigt som havsisens utbredning började minska. Den här förändringen var totalt oväntad, skriver studiens förstaförfattare Alessandro Silvano i en kommenterande artikel i tidskriften The Conversation.

    Saltare vatten smälter mer is

    Vanligtvis skiktas havsvattnet så att saltare och varmare vatten sjunker nedåt, medan sötare vatten stannar i de övre lagren. Detta har en dämpande effekt på avsmältningen eftersom det söta vattnet är kallare. Saltare vatten vid havsytan beter sig annorlunda genom att det drar upp värme från havsdjupen och gör det svårare för isen att växa till sig.

    Varför vattnet blivit saltare vet inte forskarna, men de ser allvarligt på de överraskande fynden. De menar att en tippningspunkt kan ha passerats där det saltare ytvattnet smälter mer is vilket leder till att ännu mer värme kan absorberas av den mörka havsytan. I värsta fall kan det betyda att trenden inte kan vändas utan att Antarktis is kan försvinna.

    ”Inte säkert vad som driver förändringen”

    Forskarna har fått en del kritik eftersom ett pressmeddelande kunde tolkas som att de påstod att det stora systemet av havsströmmar på södra halvklotet nu har kollapsat eller ”vänt” (liknande hoten mot Golfströmmen). Detta var dock en missuppfattning, vilket bland andra forskaren David Armstrong McKay, University of Sussex, har kommenterat på Bluesky.

    Han är en av experterna bakom Global Tipping Points Report och är tveksam till om detta verkligen är en ny tippningspunkt.

    – De nya satellitmätningarna visar en oväntad ökning av salthalten sedan 2015. Den är sannolikt kopplad till den plötsliga minskningen av Antarktis havsis på något sätt. Det är möjligt att det är ett tippningsrelaterat skifte, men de begränsade observationerna runt Antarktis betyder att vi fortfarande inte kan vara säkra vad det är som driver förändringen, kommenterar David Armstrong McKay i ett mejl till Supermiljöbloggen.

    Européerna söker allt mer svalka i norr – det driver på klimatkrisen

    Posted on by Mattias Goldmann

    Coolcation – turistresor till svalka istället för värme – har alla förutsättningar att driva på klimatkrisen. Antalet européer som kan välja coolcation är ju mångdubbelt fler än svenskar som jagar sol och värme. Mycket resande lär gå med flyg, skriver SMB:s krönikör Mattias Goldmann som just besöker ett inte alls särskilt svalt Färöäarna.

    KRÖNIKA De som semestrat kring Medelhavet ångrar sig nog. Det var för hett, för många skogsbränder, för akut brist på dricksvatten, för många lokalboende som tydligt visar att massturism inte ses med lika blida ögon längre. Många som tågluffade söderut stannade längs vägen eller bytte rutt för att få det svalare – de som fossilflög fick inte bara ett snabbt kvitto på vad de bidrar till utan också stå sitt kast eftersom flyget inte låter dig kliva av där du vill.

    Många svenskar har hemestrat – både för att njuta av den svenska sommaren, som väl strängt taget är bästa argumentet för att alls bo här och för att slippa hettan söderut. Kanske en och annan också hade en klimattanke med att minska resandet – fast tar man tåget söderut och agerar genomtänkt behöver påverkan knappt bli större än av att ta bilen ut till landet eller färjan ut i skärgården. 

    Silvergruvans svalka lockar allt fler utlänningar

    De som stannat hemma har fått uppleva rekord i utländska besökare. Jag besöker Sala Silvergruva med en grupp polacker, fransmän och kineser och gruvans statistik visar nästan dubbla antalet utländska besökare första halvan av året jämfört med samma tid i fjol medan antalet svenskar är oförändrat. Dessutom räknar gruvan med en rusch mot slutet av sommaren, då ledigheterna tar fart i södra Europa. 

    Visst, Sala har precis öppnat nya spännande delar av gruvan och guidningen imponerar, men de jag pratar med säger alla samma sak; De vill bort ifrån hettan hemmavid. Det gäller rentav skåningen som åkte norrut; först åkte han på stadsfestival i Västerås men det var varmt där med, så då fann han gruvan där det bara är tre grader varmt, året runt. Både han och polacken i shorts och flip-flops njuter av kylan, ser ut att vilja samla den i märg och ben ungefär som vi svenskar tidigare lapat sol.

    Så klart önskar jag att alla ska få besöka Sala silvergruva och förstås unnar jag alla att få svalka sig. Men detta nya coolcation-fenomen behöver problematiseras, ur hålllbarhetsperspektiv. 

    Coolcation spär på klimatkrisen

    Coolcation är  bekymmersamt ur miljöperspektiv. Det sista känsliga fjäll, lättstörda renar och redan övergödda sjöar behöver är en turistinvasion. Men det argumentet, som ibland hörs från stugvärdar och NIMBY-aktörer, känns lite unket för mig – vad ger just oss som bor här större rätt att njuta av naturen här än de som väljer att komma hit?

    Mer entydigt bekymmersamt och viktigt att analysera är vad coolcation gör för klimatet, och det är inte upplyftande. Grundproblemet är att det helt enkelt finns mångdubbelt fler människor i södra Europa som kan vilja semestra svalt i norr, än vise versa. 

    De flesta fossilflyger, kommer med bil, husbil eller husvagn och bara väldigt få med tåg eller segelbåt. När man väl är framme så riskerar också önskan om kyla att leda till ökad energiåtgång jämfört med strandliv vid Medelhavet som ju har minimal klimatpåverkan när man väl är framme. Vintertid är kalkylen ännu tydligare; de som har nära till Alpernas eller Pyreneernas skidåkning är långt fler än de som har nära till Åre eller Sälen – vänder skidresandet så att de flesta kommer hit, spricker klimatkalkylen. Däremot behöver vi i norr inte ta ansvaret för merparten av utsläppen, eftersom de sker utanför våra territoriella gränser.

    Resorna till svalkan blir allt längre

    Dessa rader skrivs från Färöarna. Färjan hit var full av coolcation-semestrare, från Spanien, Frankrike, Portugal. Med en mun svarade de samma sak på frågan om valet av destination; har du inte sett nyheterna om hur fruktansvärt varmt det är hos oss? Jag messar med min dotter som är i Norrbottens inland, där det är så varmt att katten flämtar i skuggan och ingen orkar göra något.

    Detta illustrerar hur klimatförändringarna i sig spär på de negativa klimatefffekterna av coolcation. För medan man numer och framgent inte alls måste resa långt söderut för att finna värmen, måste man resa längre och längre norrut för att finna svalka – man kan trots allt bara stanna nere i silvergruvan så länge. Och ska man långt norrut, ja då leder inte rälsen ända fram. Många tycker uppenbarligen att man måste ha bilen med sig på färjan och då har man plötsligt närmare två ton packning med sig istället för våra knappt 20 kilo – och då blir klimatpåverkan långt värre än för flyget eftersom flyget inte godtar att man kommer med två tons bagage (det går utmärkt att hyra elbil på Färöarna!, alla mål nås på en laddning och fem dagars hyra är billigare än att ta bilen på båten). 

    Även här på Färöarna slås värmerekorden på löpande band; vi och alla andra tänkte snegla efter tjocka ulltröjor men byter till shorts istället. Se där en sinnebild av vart coolcation leder om vi inte hejdar klimatkrisen; längre och längre norrut tills det inte finns något kvar att resa till. 

    Stress bidrog till bidöden i USA – och även vilda bin hotas

    Posted on by Ingela Björck
    Honungsbin

    I vintras dog hela 60 procent av alla biodlares bisamhällen i USA. Nu beskriver forskare vid landets jordbruksdepartement i en rapport flera troliga skäl till denna massdöd. Ett är att det skadliga varroakvalstret, som sprider sjukdomar bland bin, på många håll blivit resistent mot det vanligaste bekämpningsmedlet. Kvalstren i sig orsakar dock inte storskalig död, utan samhällena tros också ha stressats av bland annat klimatförändringarna och det moderna jordbruket.

    I USA är biodling en industri. Biodlarna har ofta tusentals samhällen, som hyrs ut till lantbrukare och fraktas kors och tvärs över landet i enlighet med när olika grödor blommar. Inhyrda bisamhällen pollinerar över hundra grödor i USA, enligt en artikel i tidningen Guardian. 

    Varroakvalstret är en parasit som ofta bär på virussjukdomar som överförs till bina. Den står bakom många fall av CCD (Colony Collapse Disorder), som inträffat både i USA, Asien och flera europeiska länder. 

    Flera bekämpningsmedel mot varroakvalstret har tagits fram, men kvalstren blir ganska snabbt resistenta. Det sista medel som fungerat i USA, amitraz, tycks nu också ha förlorat sin verkan eftersom man funnit resistenta kvalster i bikupor med döda honungsbin.

    Inte bara kvalstrens fel

    Kvalstren anses dock inte vara enda orsaken till den storskaliga bidöden. Amerikanska biodlare har haft varroakvalster i bikuporna i årtionden, och de har i regel inte orsakat större skador.

    ”Nästan alla bisamhällen har de virus som kvalstren sprider, men de gör bara allvarlig skada om samhället är stressat från början”, säger den kände experten professor Dave Goulson från University of Sussex.

    Han menar att virusinfektionerna kan ses som ett symtom på dåligt mående hos bina, snarare än orsaken till deras problem.

    Det dåliga måendet kan ha flera orsaker, menar Dave Goulson och andra experter. Klimatförändringarna är en, jordbrukets bekämpningsmedel en annan, och bristen på mat en tredje. I naturliga landskap blommar växter i tur och ordning hela sommaren, vilket ger bina en jämn och varierad födotillgång. Det moderna jordbruket är mycket ensidigare, vilket gör att bina ibland inte har några blommande växter i sin omgivning.

    Även vilda bin kan påverkas

    Den stora bi-döden i vintras i USA drabbade honungsbin i kommersiella bikupor. Men de faktorer som tros göra de tama bina stressade påverkar även de många olika arterna av vilda bin. 

    Framtiden för både vilda bin och tambin är numera ett stort bekymmer både för biodlare, jordbrukare och naturvänner, eftersom både naturen och jordbruket har svårt att klara sig utan pollinerare. Globalt sett värderas bins och humlors insats enbart inom jordbruket till minst 200 miljarder dollar per år, enligt tidskriften Sveriges Natur.

    Debatt: Ekonomisk tillväxt är inte viktigt i sig

    Posted on by Supermiljöbloggen

    Debatten om tillväxtens hållbarhet och dess roll i klimatomställningen har fått ny fart, efter att bland annat Sydsvenskans ledarsida gått ut till tillväxtens försvar. Men utsläppen minskar – och ökar – som följd av aktiv politik. Tillväxt är inte ett viktigt mål i sig, skriver Markus Larsson, forskare i ekonomi och hållbarhet vid KTH, på SMB Debatt.

    DEBATT Frågan om ekonomisk tillväxt, hållbar utveckling och klimat har återkommande diskuterats på SMB (t.ex. här och här). ”Ingen annan fråga kan vara viktigare inom svensk politik”, skriver företrädare för Svenskt Näringsliv på DN debatt (25/6) och Ekonomifakta har en egen sida om hållbar tillväxt.

    Senast ut är Sydsvenska dagbladet. I en signerad ledare (12/7) skriver Marcus Rossheim om vikten av ekonomisk tillväxt för såväl samhällsutvecklingen i stort som för att mota klimatkrisen i grind. Rossheim skriver: ”Redan på 1600-talet varnade den brittiska filosofen Thomas Hobbes för riskerna med ett samhälle utan politisk ordning.”

    Det är lätt att hålla med om vikten av ”politisk ordning”. Men att därifrån dra slutsatsen att ekonomisk tillväxt är nödvändig är att dra väl långtgående slutsatser. Och om vi ska hänvisa till gamla brittiska filosofer så förordade John Stuart Mill en icke-växande, stationär, ekonomi. Även det kan man hålla med om. Eller inte. Låt oss lämna döda filosofer därhän. Hur ser utvecklingen beträffande ekonomisk tillväxt och klimatpåverkan ut? 

    Sedan 1990 har den globala ekonomin växt fem gånger om. Under samma period har de globala utsläppen av koldioxid ökat med 70 procent. Den ekonomiska aktiviteten växer alltså mycket snabbare än utsläppen av växthusgaser, men som ett verktyg för att minska utsläppen är ekonomisk tillväxt minst sagt trubbigt. Att skapa förutsättningar ”för landets ekonomi att växa snabbare än idag, så att det finns resurser till att både utveckla samhället och stoppa klimatkrisen”, för att tala som Rossheim, är alltså ingen generallösning. Att Sveriges utsläpp minskat sedan 1990 samtidigt som ekonomin har växt är ett resultat av en medveten politik. En politik som inte bedrivs idag, varpå utsläppen ökar. 

    Det är sant att det är lättare att fördela en växande kaka. Med en större kaka kan vad helst vi som kollektiv finner viktigt få utökade resurser. En ekonomi som inte växter, eller som till och med krymper, innebär andra utmaningar för politik och samhälle. Prioriteringar behöver göras och alla kan inte få mer. ”Tillväxten är varken ett hot eller en saga” skriver Sydsvenskan. Tillväxt är heller inte ett viktigt mål i sig. Det vi som skattebetalare vill ha, och det som politiker borde sträva efter, är bra och välfungerande vård, skola, omsorg, försvar, kultur och en hållbar utveckling med begränsad påverkan på klimat och miljö. Om det i sin tur leder till ekonomisk tillväxt är en annan fråga. 

    Markus Larsson

    Ekonomie doktor, KTH, Institutionen för hållbarhet, miljövetenskap och teknik.

    Det här är en debattartikel. Analyser och ställningstaganden är skribentens egna. För att skicka in en debattartikel, mejla kontakt@supermiljobloggen.se och bifoga text, profilbild och din titel.

    Storbritannien inför krav på solpaneler – kan Sverige göra detsamma?

    Posted on by Anna Nyquist

    Från och med 2025 blir solpaneler obligatoriska på nästan alla nya bostäder i England – ett beslut som syftar till att sänka elkostnader, stärka energiförsörjningen och nå klimatmålen. Men skulle ett liknande krav fungera i Sverige? SMB undersöker vilka effekter ett sådant regelverk skulle få i svensk kontext.

    Den brittiska regeringen har beslutat att göra solpaneler obligatoriska på nästan alla nya bostäder som byggs i England, rapporterar PV Magazine. Beslutet ingår i den kommande byggstandarden Future Homes Standard, som väntas träda i kraft hösten 2025.

    Målet är att göra nya bostäder energieffektiva och hållbara. Solenergi ska bli en självklar del av byggnaden. Reformen ingår i en större plan för att anpassa byggsektorn till klimatmålen. Förutom solpaneler ställer Future Homes Standard krav på klimatsmarta uppvärmningslösningar – till exempel värmepumpar och fjärrvärme.

    Bra för ekonomi och klimat

    Bakgrunden till beslutet är både ekonomisk och klimatrelaterad. Regeringen vill minska hushållens elutgifter, stärka försörjningstryggheten i elsystemet och samtidigt minska utsläppen från bygg- och bostadssektorn. Förslaget innebär att solpaneler kommer att krävas på cirka 90 procent av alla nya bostäder.

    Beräkningar visar att ett genomsnittligt hushåll i Storbritannien skulle kunna spara motsvarande över 7 000 kronor per år i elutgifter. Den ökade användningen av solpaneler ses som ett viktigt steg i omställningen mot ett mer decentraliserat och klimatvänligt energisystem.

    Skulle ett motsvarande beslut fungera i Sverige?

    När solpaneler blir obligatoriska på nya bostäder i England från 2025 väcks frågan om ett liknande krav skulle fungera i Sverige. Flera av motiven är överförbara, men förutsättningarna skiljer sig. Med stöd i offentlig statistik och branschbedömningar belyser SMB vad ett sådant beslut sannolikt skulle innebära i svensk kontext, från ekonomi och klimatnytta till det juridiska.

    • Minskade elkostnader och goda solförhållanden i södra Sverige. Precis som i Storbritannien skulle en direkt effekt kunna bli att hushåll får lägre elkostnader. Konsumentguiden Solcellskollen visar att ett normalstort villahushåll kan spara mellan 11 000 och 19 000 kronor per år på egenproducerad el, beroende på elområde, anläggningens storlek och användningsmönster. I Sverige finns dock stora skillnader mellan norr och söder. Enligt Energimyndigheten är potentialen för solel högst i södra Sverige men forskning visar att det även i norr kan finnas god potential för solel.
    • Egenproduktion stärker lokal elförsörjning. Fler hushåll skulle, precis som i Storbritannien, bli delaktiga i produktionen av el. En studentrapport från Högskolan i Halmstad visar att svenska villor med solceller i genomsnitt täcker 53 procent av sin årliga elanvändning själva. Det bidrar till minskat nätberoende och stärker lokal motståndskraft vid störningar.
    • Klimatnytta även i ett fossilfritt elsystem. Till skillnad från Storbritannien, där en del av elen fortfarande kommer från fossila källor, är Sveriges elproduktion till över 98 procent fossilfri. Men Energimyndigheten bedömer ändå att solel spelar en viktig roll som komplement till andra kraftslag. Detta gäller särskilt eftersom solenergi producerar som mest under tider då hushållens elförbrukning och behov av kylning är högt, och vindkraften ibland levererar mindre.
    • Belastning på elnätet och behov av lagring ökar. När andelen solel ökar, både i Storbritannien och Sverige, uppstår nya utmaningar i elnäten. Särskilt är lågspänningsnäten som levererar elen till hushållen inte byggda för att hantera elproduktion från många hushåll samtidigt. Mer solel kan dessutom leda till effekttoppar, spänningsvariationer och i vissa fall omvänt effektflöde tillbaka ut i nätet. Enligt en rapport från Energimarknadsinspektionen krävs därför investeringar i smarta elnät och energilagring för att jämna ut belastningen, stabilisera spänningen och styra produktion och konsumtion på ett effektivt sätt.
    • Byggkostnader och återbetalningstid. Ett generellt krav på solpaneler skulle initialt öka byggkostnaden per bostad. Emellertid har både Energimyndigheten och branschkalkyler visat att återbetalningstiden för solceller är relativt snabb. Den genomsnittliga återbetalningstiden ligger på cirka 8–12 år – vilket ofta gör det till en lönsam investering under en bostads livslängd.

    Svenskt regelverk kräver anpassning – men Storbritannien kan visa vägen

    För att ett solpanelskrav liknande det brittiska skulle kunna införas i Sverige krävs förändringar i både Boverkets byggregler (BBR) och lokala kommunala plan- och byggprocesser. Liksom i England behöver man räkna med undantag i områden där kulturmiljöskydd, skuggning eller takets konstruktion gör solpaneler olämpliga. Det brittiska regelverket tillåter sådana undantag och skulle kunna fungera som modell även för svenska förhållanden.

    Sammantaget pekar mycket på att ett liknande beslut i Sverige skulle kunna ge betydande klimat- och kostnadsfördelar, precis som i Storbritannien. Samtidigt kräver skillnaderna i energimix, lagstiftning och lokalt självstyre att en svensk lösning anpassas noggrant till nationella och regionala förutsättningar – snarare än att kopieras rakt av. Och kanske det viktigaste, det måste finnas politisk vilja.

    Två tunga klimatreportrar lämnar Dagens Nyheter

    Posted on by Lisa Jacobson

    Klimatreportern Alexandra Urisman Otto lämnar DN efter nästan tio år, och anger att ”åsidosättande av klimatkrisen” är ett skäl. I maj sade även grävande reportern Lisa Röstlund, som bland annat bevakat skogsfrågor, upp sig från tidningen.

    Alexandra Urisman Otto går nu till en tjänst som redaktionschef på den nystartade tidningen GAD, som startats av den profilerade krigsreportern Magda Gad. I ett uttalande på sociala medier skriver Alexandra Urisman Otto att hon har DN att tacka för mycket, men hon skriver också:

    Samtidigt har jag de senaste åren sett allt tydligare hur jag har varit en del av de etablerade mediernas svek. Vi har misslyckats med att skildra världen i dess mest avgörande skeden. Det har märkts extra tydligt under folkmordet i Gaza, men också i hur klimatkrisen hela tiden åsidosätts, även av de medier som säger sig prioritera den.

    Hon menar att det inte handlar om enstaka fall utan om ett systemfel i de journalistiska organisationerna som gör stor skada. För SMB förtydligar Alexandra Urisman Otto:

    – Det handlar om att vi har misslyckats med att ha den bästa tillgängliga vetenskapen som utgångspunkt i vår journalistik. När det blev pandemi förflyttades all journalistisk verksamhet till en helt ny spelplan – över en natt. Motsvarande förflyttning i relation till klimatkrisen är akut nödvändig men syns inte hos något etablerat mediehus. Vad vi än skriver om måste vår bottenplatta vara det faktum att mänskligheten med stormsteg är på väg ut ur det som forskare kallar för livets korridor – det snäva temperaturspann som vi vet möjliggör mänsklig civilisation, skriver hon i ett textmeddelande.

    Klimatet prioriterat område enligt DN

    Tidningen Syre har bett Dagens Nyheter bemöta kritiken mot de etablerade medierna och fått en kommentar via SMS:

    Klimatjournalistiken är ett av våra prioriterade områden på redaktionen. Vi har en särskild klimat/vetenskapsredaktion på Dagens Nyheter som bevakar på frågan och har nyligen anställt Staffan Lindberg som grävreporter, som redan har gjort granskningar i ämnet, skriver Matilda E Hanson, biträdande redaktionschef på DN, till Syre.

    Alexandra Urisman Otto fick 2021 Aftonbladet Klimatjournalistpris (som 2025 gick till Supermiljöbloggen och ETC för avslöjanden om oljelobbyn och Timbro) för sin skarpa analys. Tillsammans med kollegan Lisa Röstlund släppte hon i mars i år boken Att låta världen få veta : handbok i klimatjournalistik.

    Klimat och exploatering av människor hänger ihop

    I maj sade även Lisa Röstlund, prisbelönt grävreporter, upp sig från DN för en tjänst hos sin tidigare arbetsgivare Aftonbladet. Hon har skrivit flera andra böcker, bland annat Skogslandet om den svenska skogsindustrin, och nyutkomna Norgeparadoxen om grannlandets mörka baksida – fossilindustri.

    Lisa Röstlund poängterar att klimatkrisen inte går inte att bryta ut från andra samhällsstrukturer, från all typ av exploatering av mark och människor.

    – Hur ska vi kunna få människor att vilja rädda mänskligheten genom att först och främst rädda de som nu lever i frontlinjen av konsekvenserna av våra utsläpp, om vi inte journalistiskt erkänner ett uppenbart folkmord, exempelvis? När man inte känner att journalistiken är verkligt fri att skildra helheten så måste alla som har privilegiet att ha råd med mod försöka förändra, på alla sätt vi kan, skriver hon till Supermiljöbloggen.

    Hopp för Amazonas – kraftig minskning av avskogning i Colombia

    Posted on by Anna Nyquist

    Avskogningen i Colombia har minskat med 33 procent under början av 2025 – den lägsta nivån på tio år. Minskningen kopplas till ökad statlig närvaro, militära insatser, samarbete med lokala grupper och ursprungsbefolkningar, samt internationellt klimatsamarbete. Samtidigt har regeringen skärpt sin miljöpolitik och prioriterar nu skydd av natur och klimat tydligare än tidigare. Tillsammans ger detta nytt hopp för Amazonas och Colombias rika ekosystem.

    Colombia har den fjärde största skogsytan i Sydamerika, efter Brasilien, Peru och Bolivia. En stor del av landets skogar ligger i Amazonas – världens största regnskog. Amazonas fungerar som en gigantisk “koldioxidslukare” där träden tar upp koldioxid ur luften, vilket bromsar klimatförändringarna.

    Men Colombias skogar gör mer än så. Precis som övriga Amazonas och skog i allmänhet hjälper de till att skapa regn, vilket är livsviktigt för jordbruk och färskvatten. Rötterna håller även jorden på plats, så att den inte sköljs bort av regn. Därför skyddar skogen mot negativa effekter av jordskred och översvämningar.

    Landet tillhör även världens mest artrika länder med cirka 63 300 registrerade arter av växter och djur, varav omkring 8 800 är unika. Landet har världens rikaste fågel- och orkidéflora och rankas globalt tvåa för mångfalden av växter, amfibier och sötvattensfiskar

    Men skogen hotas – varför försvinner den?

    Trots att Colombias skogar är så viktiga, försvinner stora delar varje år genom så kallad avskogning. Det betyder att skogen huggs ner och ersätts med något annat – till exempel betesmark för kor eller odlingar. Orsakerna är flera, men kan sammanfattas med praktiska behov, långvariga konflikter och oklara maktförhållanden.

    Det första, praktiska behov, grundar sig i att många människor i Colombia lever på jordbruk. För att odla mat eller föda upp djur behöver de mark, och avverkning av skog kan ge mer odlingsmark. Andra hugger ner träd för att tjäna pengar snabbt, till exempel genom att odla kokaplantor (som används för att tillverka kokain) eller genom att gräva efter guld – ofta utan tillstånd. Ibland byggs också vägar rakt genom skogsområden, vilket öppnar upp för ännu mer avverkning.

    Till detta, och kanske även som förklaring till att colombianer varit så beroende av att hugga ner skog för att kunna försörja sig, är att det pågått långa väpnade konflikter i Colombia. 2016 undertecknades ett fredsavtal, men därefter har statens kontroll försvagats i många avlägsna områden, vilket lett till en eskalerande avskogning eftersom det underlättat för illegal verksamhet att breda ut sig.

    2025 visar en vändning – och en ny riktning

    Nu kommer goda nyheter. Under början av 2025 har avskogningen i Colombia minskat med hela 33 procent jämfört med samma period året innan. Det är den största minskningen på tio år.

    Flera aspekter ligger bakom förbättringen. Staten har blivit mer närvarande i områden där man tidigare saknat kontroll. Militären har börjat patrullera skogar för att stoppa illegal avverkning. Samtidigt har regeringen fördjupat samarbetet med lokala samhällen och ursprungsfolk, som länge varit skogens bästa beskyddare. Dessa grupper får nu mer stöd och inflytande i arbetet med att bevara skogen.

    Colombia har också ett avtal med Norge, Tyskland och Storbritannien. Genom det får landet ekonomiskt stöd – men bara om avskogningen minskar på riktigt. Det skapar ett starkt incitament att fortsätta arbetet.

    Samtidigt har regeringen i Colombia börjat prioritera miljö- och klimatfrågor tydligare. Ett exempel är att urfolksledaren Lena Estrada utsågs till miljöminister i februari 2025 – ett historiskt val som markerar ökat fokus på naturvård och rättvisa. Regeringen har också förenklat regler för sol- och vindkraft för att påskynda övergången till förnybar energi.

    En ljusare framtid – men inte utan risk

    Den minskade avskogningen är goda nyheter för både Colombia och världen. Den visar att det är möjligt att vända en negativ utveckling med avskogning genom tydliga lagar, lokalt engagemang och internationellt samarbete.

    Men hoten finns kvar: ekonomiska intressen, markkonflikter och klimatförändringar kan snabbt vända trenden igen. För att lyckas på lång sikt krävs fortsatt stöd – både inom landet och från omvärlden.

    Extrema pollennivåer i Europa ger problem för allergiker

    Posted on by Ingela Björck
    björkhängen med pollen

    Mängderna pollen i luften har varit ovanligt höga i Europa under våren, visar ett EU-system som övervakar bland annat luftkvaliteten. I södra Europa handlar det om gräs- och olivpollen, medan det i norra Europa handlar mest om björkpollen. Finland, som var särskilt drabbat, hade så mycket björkpollen att även icke-allergiker fick problem.

    EU-systemet heter Copernicus Atmosphere Monitoring Service, CAM, och mäter luftkvalitet, växthusgaser, ozonskiktet och solstrålning. Enligt dess chef Laurence Rouil är perioder med höga pollennivåer inte ovanliga under våren, men årets pollenperiod var ovanligt omfattande och intensiv.

    Klimatförändringarna förändrar pollensäsongen så att den blir tidigare och längre, eftersom växter och träd blommar tidigare. Invasiva arter som sprider sig i takt med uppvärmningen kan också bidra till pollenproblemen. 

    Allergiker påverkas även av skogsbränder, som blivit vanligare i det varmare klimatet. Enligt CAMS påverkades luften i Europa märkbart av skogsbränder mellan mars och maj i år. Både Storbritannien och Nederländerna hade många skogsbränder, och rök från bränder i Kanada nådde Europa i slutet av maj. 

    Allergier blir allt vanligare

    Omkring en fjärdedel av alla vuxna i Europa lider av luftvägsallergier och astma, enligt tidningen Guardian. Bland barn är andelen ännu högre, 30-40 procent. År 2050 väntas hälften av hela Europas befolkning ha utvecklat någon form av luftburen allergi, enligt världshälsoorganisationen WHO.

    Även i Sverige blir andelen personer med pollenallergi allt större. Sedan 1990 har antalet allergiker ökat med 20-25 procent. ”Det är kopplat till att det har blivit varmare på grund av klimatförändringarna och det ger mer pollen i luften”, säger professorn i lung-, allergi- och sömnforskning Christer Janson vid Uppsala universitet.

    När pollensäsongen blir tidigare ger det också en längre period av besvär för de ungefär tre miljoner svenskar som lider av någon form av pollenallergi.

    ”Det här är faktiskt orsakat av klimatförändringarna”, menar Astma- och Allergiförbundets ordförande Mikaela Odemyr. Hon noterar att al och hassel brukade börja blomma i södra Sverige i februari, medan de nu i stället börjar i januari vilket ger en mer utdragen pollensäsong.

    Frida Hylander: Media måste ta sitt ansvar i värmeböljan

    Posted on by Frida Hylander

    Extremhettan i Europa uppskattas skörda tusentals liv. Samtidigt fortsätter svensk media att bildsätta värmeböljan med glada strandbesökare som äter glass. Det är missvisande och riskerar att förminska allvaret, skriver Frida Hylander i veckans krönika.

    KRÖNIKA Här kommer några olika fakta: svenskar flyger fem gånger mer än genomsnittet. Juni 2025 var den tredje varmaste månaden som någonsin uppmätts och under stora delar av månaden rasade en värmebölja i södra Europa där bland annat Spanien hade temperaturer på 46 grader. En grupp forskare vid Imperial College i London har räknat ut att värmeböljan under 10 dagar orsakade 1500 fler dödsfall än en värld utan klimatförändringarna hade gjort. Under midsommarveckan hade resebolaget Ving 18% fler sommarresebokningar jämfört med samma vecka förra året. Det populäraste resmålet ä det värmeböljedrabbade Mallorca. 

    Semestersugna svenskar flyger med andra ord i horder rakt in i den potentiellt livsfarliga hettan. 

    Människor underskattar riskerna med extremvärme

    Det kan verka obegripligt men behöver inte handla om dödsdrift, utan om att man faktiskt inte förstår riskerna med värmeböljor. Vilket inte är så konstigt eftersom nyheter om värmeböljor allt som oftast bildsätts med bilder på strandbadare, glassätande människor och lekande barn. Det verkar ju inte alls farligt, tvärtom ganska härligt med lite rejäl värme, särskilt när Sverige är mulet och grått! 

    Fenomenet med den missvisande bildsättningen är inte nytt. I flera studier som undersökt hur media bildsätter och porträtterar värmeböljor kan forskare se att majoriteten av bilderna visar människor som har det härligt på stranden och i vattnet. En analys av hur flera länders värmeböljor 2019 bildsattes i media visade att när bilder väl visade farorna med extremvärmen så var människor till stor del frånvarande på bilderna – som om farorna inte rörde oss. En australiensisk studie har visat att hälsorelaterade varningar om extremvärme ofta får samsas med bilder av strandbadare, vilket kan bidra till att människor underskattar riskerna med värmen. De glada bilderna skapar en association mellan värmeböljor och härliga dagar på stranden och denna association riskerar väga tyngre än texten som berättar om de faktiska riskerna. 

    För vem vill inte ha det gött på stranden? Inte minst vi i Norden som tillbringar halva året med att längta efter ljus och värme. Det är trixigt det här med hur man ska förhålla sig till sol och värme i en klimatförändrad värld. Ska man njuta? Vara rädd? Ta varma dagar som en påminnelse om klimatkrisens ständiga hot? Och var går gränsen mellan varma, sköna dagar och extremvarma, farliga dagar? Om värmeböljor kontinuerligt porträtteras som härliga dagar på stranden, hur ska folk i allmänhet förstå att de är farliga? 

    Bildsättningen tycks gå emot publicistregler

    Det verkar tyvärr som att många faktiskt inte fattar hur farlig extremvärme kan vara. En brittisk undersökning från 2023 gav forskarna motstridiga och illavarslande svar: även om majoriteten av de svarande erkände att värmeböljor ökar hälsorelaterade risker för andra människor var det få som såg sig själva som potentiella offer för de riskerna. En majoritet uppgav att de upplevde att riktigt varma dagar både blivit vanligare och jobbigare att hantera. Men även om 37% uppgav att de personligen upplevt hälsorelaterade konsekvenser av värme, trodde bara 19% att deras egen hälsa skulle påverkas av värme under de närmsta fem åren. Människors egen riskbedömning är helt enkelt inte att lita på, vilket gör det ännu viktigare att de faktiska farorna porträtteras korrekt.

    Om vi, med medias hjälp, förknippar värmeböljor med härliga stranddagar finns risken att människor fortsätter underskatta riskerna och utsätter sig för situationer som är farliga och potentiellt dödliga. Media bär ett stort ansvar i att förmedla en korrekt bild av verkligheten. I Journalistförbundets publicitetsregler står att man ska vara noga med att bilder och grafiska illustrationer är korrekta och inte används på ett missvisande sätt. Men missvisande är precis vad det är att bildsätta värmeböljor med glass och glada strandbadare. Det behöver bli ändring på det nu.

    EU:s klimatkrediter: ”Verkligheten borde styra mer än visioner och teorier”

    Posted on by Supermiljöbloggen

    EU-förslaget att släppa fram klimatkrediter med insatser i utvecklingsländer för att klara utsläppsnivån på 90 procent bygger på teorin att detta är ekonomiskt mest effektivt. Motargumentet, att EU istället bör städa framför egen dörr bygger på en vision om bättre moral. Ingetdera ger tillräckligt underlag för vad som ger bäst verklig effekt, skriver professorn i miljövetenskap Björn Hassler i ett inlägg på SMB debatt.

    Detta är en debattartikel. Åsikterna som framförs är skribentens egna.

    DEBATT Återigen har debatten blossat upp om huruvida klimatåtgärder utomlands bör kunna användas som redskap i den svenska klimatpolitiken. I Parisavtalets kapitel 6 ges länder möjlighet att använda sig av så kallade klimatkrediter. Vidare har EU-kommissionen nyligen kommit fram till medlemsländer ska kunna tillgodoräkna sig insatser i länder utanför EU med upp till tre procent. För att ge förändringen en positiv (?) klang, lanserade EU-kommissionen detta nygamla inslag som ”ökad flexibilitet”.

    Liknande åsiktsblock som tidigare genomsyrat denna fråga formerades snart inte bara inom politiken utan även inom klimatforskningen. Enkelt uttryckt handlar dessa block om huruvida rationalitet och effektivitet är avgörande, eller om det snarare handlar om moral och betydelsen av att bevara Sveriges rykte som föregångsland i klimatarbetet.

    Argumentet för flexibilitet (åtgärder utanför EU) bygger i grunden på nationalekonomisk teoribildning, där det rationella är att investera där man får mest för pengarna. Denna logik ter sig oantastlig, men den bygger på en enkel modell där i stort sett allt annat som kan ha betydelse i det enskilda fallet inte tas tillräcklig hänsyn till, som svårigheter att övervaka utfall, korruption, bristande politisk vilja, brist på kompetens, med mera. Argumentet om rationalitet och effektivitet är således bra i teorin, medan det är svårt att förutsäga hur utfallet i verkligheten kommer att bli. En rimlig gissning är att det kommer att variera avsevärt från fall till fall. 
    Knäckfrågan är här saklig: Hur mycket kommer utfallet i det enskilda fallet avvika från den teoretiska generaliseringen?

    Moraliskt betänkligt att inte åtgärda på hemmaplan

    Argumentet mot flexibilitet bygger i huvudsak på att det åligger oss som land att först städa framför egen dörr. Det är inte moraliskt försvarbart att ta åt sig äran för åtgärder i utsatta länder, i synnerhet inte då det är vi i den rika världen som på det stora hela orsakat och orsakar klimatproblemen. Det är inte heller vare sig klokt eller moraliskt godtagbart att solka ned det svenska ryktet som föregångsland inom miljö och klimat genom att på detta sätt dagtinga med samvetet. 
    Knäckfrågan är här politisk: Vilken vikt bör den moraliska ståndpunkten att först sopa rent framför egen dörr och betydelsen av det svenska ryktet tillmätas?

    Det är intressant att notera att dessa två till synes fundamentalt olika ståndpunkter paradoxalt nog rymmer en viktig likhet. De bygger båda på abstrakta konstruktioner (förenklad modell, respektive vision om bättre moral), snarare än på hur det konkret förhåller sig i verklighetens enskilda fall. Givetvis är vare sig ekonomisk modell eller moralisk vision helt frikopplade från verkligheten, men det är uppenbart att debatter ofta tenderar att dra åt sina respektive ideala och abstrakta positioner.

    Sakligheten hamnar på efterkälken

    Eftersom verkligheten alltid är mer komplicerad än såväl vetenskapliga modeller som moraliska visioner, hamnar sakligheten inte sällan på efterkälken ju hetare debatten blir. Det är inte undra på med tanke på att modeller och visioner är tydliga, logiska och konsekventa och därmed retoriskt mer potenta, medan verkligheten är komplicerad, mångfacetterad och knöligare att relatera till. Det är emellertid olyckligt att hamna i de ideala och abstrakta positionerna, då det till syvende och sist är verkligheten som måste fälla avgörandet – såväl inom vetenskap som i visioner om en bättre värld.

    Om man vill uppnå goda resultat kan det vara klokt att förhålla sig konstruktivt skeptisk till såväl teori som vision. Inte så att de helt förkastas, de är båda nödvändiga för att förklara (vetenskap) respektive motivera handling (vision). Men de får inte förlora markkontakten, än mindre förväxlas med verkligheten. Faktum är att varje gång det gäller konkreta förslag och åtgärder, som till exempel Artikel 6 och flexibilitet, är vi faktiskt inte speciellt intresserade av generaliseringar vare sig i teori eller vision. Teori och vision kan utgöra utgångspunkter för vidare analys, men det viktiga är vilka konkreta konsekvenser – kostnad per minskat ton utsläpp i Sverige jämfört med utomlands, respektive påverkan på det svenska ryktet som föregångsland – vi kan förvänta oss i de enskilda fallen.

    Först när vi har detta någorlunda klart för oss finns förutsättningar för att kunna fatta kloka beslut på sakliga grunder.

    Björn Hassler

    Professor i miljövetenskap, Södertörns Universitet

    HD fastslår friande dom mot klimataktivister – inte sabotage att blockera E 4:an

    Posted on by Jan Lindsten

    Det var inte sabotage när aktivister i aktionsgruppen Återställ Våtmarker år 2022 blockerade trafiken på E4:an norr om Stockholm. Högsta Domstolen avvisar i en prejudicerande dom det överklagande som riksåklagaren lämnat in mot hovrättens tidigare friande dom.

    Brottsrubriceringen sabotage hade inneburit fängelse om aktivisterna fällts. HD kommer dock fram till att hovrätten resonerat korrekt i sin dom, som friade de 13 aktivisterna från fällningen i tingsrätten, vilken SMB tidigare berättat om.

    Aktionen var minst sagt kontroversiell. Den skapade trafikkaos och en ambulans blev något försenad vid en utryckning, dock utan men för patienten.

    Men debatten blev häftig och många ropade på hårda tag mot ”sabotörerna.” Emellertid, en civil olydnadsaktion även av detta slag når inte upp till kriterierna för sabotage, menade hovrätten och nu har HD alltså satt ned foten.

    Blockad kan inte jämföras med sabotage

    ”En tidsmässigt begränsad vägblockad i samband med en demonstration av det slag som är aktuell i målet bedöms inte kvalitativt jämförbar med angrepp på och hot mot sådana vitala samhällsintressen som anges i straffbestämmelsen. Något straffansvar för sabotage föreligger därför inte”, lyder HD:s sammanfattning. Beslutet avser enbart den del av aktionen som beskrivits som sabotage.

    En av de åtalade, Viktor Jonsson från Kinna i Västergötland känner stark lättnad efter HD:s beslut:

    Det är väldigt skönt att bli friad, jag hade ställt in mig på att få fängelse. Det här är en seger för demokratin, rätten att yttra sig och demonstrera, säger han till Borås Tidning.

    Det finns många exempel i Västvärldens demokratier på att allt hårdare domar meddelas mot olika former av olydnadsaktioner bland klimataktivister. Storbritannien sticker ut särskilt. Här har fleråriga fängelsestraff mot klimataktivister som enbart planerat aktioner utdelats. Den prejudicerande domen från Sveriges högsta juridiska instans pekar i motsatt riktning.

    HD:s dom kan sökas via denna länk.

    Ny satellit mäter hälsan hos världens skogar

    Posted on by Ingela Björck

    Hur det går för världens skogar är avgörande för klimatet. En ny satellit ska besvara den frågan genom att ”väga” skogarna från rymden.

    Den europeiska klimatövervakningssatelliten Biomass sändes upp i slutet av april. Den har nu skickat ner sina första bilder, som enligt Europeiska Rymdorganisationen, ESA, varit mycket lyckade.

    ”De första bilderna är helt enkelt spektakulära, och bara en föraning av vad som komma skall”, säger Michael Fehringer från ESA.

    Skogarnas hälsa är avgörande för klimatet. Friska skogar utgör kolsänkor, medan skadade skogar kan släppa ut mer koldioxid än de tar upp. Världens skogar anses enligt Rymdstyrelsen lagra omkring 8 miljarder ton koldioxid per år, men klimatforskarna vill ha säkrare uppgifter om hur mycket kol som finns i skogarna och vart utvecklingen går.

    Biomass ligger i en omloppsbana på 600 kilometers höjd. Den har en speciell radar med lång våglängd och en 12 meter stor radarreflektor som skickar signaler ner till jorden.

    Tränger genom trädkronorna

    Poängen med radarns långa våglängd är att den kan tränga igenom trädkronornas översta lager och mäta alla stammar, grenar och lövverk under detta. Det ska, hoppas man, kunna ge en mycket mer exakt bild av mängderna biomassa i skogen än dagens grova uppskattningar.

    Instrumenten har också olika polariseringskanaler, där olika färger visar olika inslag i landskapet. Grön visar huvudsakligen regnskog, röda färger är floddalar och våtmark, blått och lila är gräsbevuxna områden och svart representerar floder och sjöar.

    Bolivia från Biomass-satelliten
    Satellitbild från Bolivia

    Biomass-satelliten kommer inte att få mäta över Europa och Nordamerika av säkerhetsskäl, eftersom P-bandet även används för militär övervakning. Det ses dock inte som någon stor brist, eftersom utvecklingen i dessa skogar redan mäts på andra sätt. Det är i de kolrika tropiska skogarna som data saknas, och där ska Biomass kunna bidra.

    Sverige har varit delaktigt i projektet genom Lars Ulander, professor i radarfjärranalys på Chalmers, och Rymdstyrelsen. En del fälttester från skogar i Skövde och Vindeln har också använts för att kalibrera radarn.

    Genom sand och is

    Satellitens förmåga att tränga ner på djupet kan också användas på andra sätt. Den kan mäta geologiska strukturer fem meter ner i torr sand, vilket kan ge ledtrådar till var det funnits floder för länge sedan och kanske visa på vattentillgångar i dagens ökenregioner. Den kan också visa isströmmarna som flyter under Antarktis’ is och hur de förändras i takt med det varmare klimatet.

    Trots Trump: Det gröna USA-tåget rullar

    Posted on by Anna Nyquist

    Donald Trumps återkomst till den amerikanska politiska scenen har snabbt fått klimataktivister att frukta det värsta – med all rätt. Trump-politiken saknar helt miljöfokus. Fast fortfarande finns motkrafter.

    Som SMB tidigare rapporterat innebär Trumps politik få glädjeämnen för miljön. Men den gröna amerikanska omställningen är inte död, utan har faktiskt ett stort folkligt stöd.

    Bland annat visar flera undersökningar att en klar majoritet av amerikanerna stöder utbyggnaden av grön energi – oavsett partitillhörighet. Enligt den oberoende tankesmedjan Pew Research Centers senaste undersökning från juni 2025 vill 77 procent av amerikanerna se mer solenergi och 68 procent mer vindkraft. Stödet är särskilt starkt bland yngre väljare och kvinnor.

    Fast vad kan röra sig framåt med det stora politiska motståndet som just nu finns på nationell politisk nivå?

    Delstaterna driver på – oavsett vem som styr i Washington

    Många tror att USA:s klimatpolitik avgörs i Vita huset – men det är delstaterna som håller i många av de viktigaste trådarna. Stater som Kalifornien, New York och Colorado har egna lagar om utsläppsminskning och stöd till bland annat sol- och vindkraft.

    På delstatsnivå satsas det dessutom stort, till exempel har Kalifornien målet att vara 100  procent fossilfritt till 2045, New York bygger ut havsbaserad vindkraft i miljardklassen, och Colorado har lanserat ett klimatinvesteringsprogram på flera miljarder dollar. Dessa delstater inte bara behåller sina klimatambitioner – de skruvar fortfarande upp dem.

    Till och med Texas – som ofta röstar konservativt – är idag den delstat som bygger mest sol- och vindkraft i landet. Varför? För att det är billigare än kol och gas. Här väger ekonomi ofta tyngre än ideologi.

    Kapitalet satsar – även utan gröna subventioner

    Trots federala bakslag satsar kapitalet i USA allt mer på grön energi. Rapporter som indikerar att fossil energi är drabbad av priskaos, politisk osäkerhet och klimatrisker publiceras tätt, vilket gör den typen av investeringar alltmer riskfyllda. Exempelvis visar rapporter från Internationella energiorganet IEA och USA:s energiinformationsmyndighet EIA hur geopolitiska händelser driver på prisvolatilitet för olja och gas, det vill säga att priserna svänger kraftigt och snabbt upp och ner över tid.

    Som kontrast beskrivs förnybar energi vara billig, skalbar och framtidssäkrad, vilket marknaden tydligt belönar. Rapportering från BloombergNEF visar att kostnaderna för sol- och vindkraft har rasat och gjort dem till de billigaste energikällorna. Vidare visar analyser från finansiella institutioner som Morgan Stanley och Goldman Sachs att hållbara investeringar fortfarande är eftertraktade och kan erbjuda högre avkastning med lägre volatilitet jämfört med investeringar i fossila bränslen. Dock visar deras analyser även att faktiska resultat blivit viktigare för de gröna investerarna. Särskilt populärt har det blivit med investeringar i sol, vind och batterier – inte bara för att det är ”grönt”, utan för att det ger stabil avkastning och låg risk.

    Även Financial Times rapporterar om hur fonder som Pictet Asset Management och jättar som BlackRock har investerat miljardbelopp i förnybar infrastruktur. Dessutom har Amazon och Google tecknar långsiktiga avtal för sol- och vindkraft till sina datacenter.

    Och siffrorna talar för sig

    Enligt en rapport från IEA förväntas de globala energiinvesteringarna 2025 uppgå till rekordhöga 3,3 biljoner USD, ungefär 34,7 biljoner svenska kronor. Av detta beräknas investeringar i rena energiteknologier (förnybar energi, kärnkraft, elnät, lagring, bränslen med låga utsläpp, effektivitet och elektrifiering) att nå ett nytt rekord på 2,2 biljoner USD, det vill säga nära en tredjedel av de totala investeringarna. Detta innebär att ren energi attraherar dubbelt så mycket kapital som fossila bränslen 2025.

    Även investeringar i batterilagringssystem (BESS) klättrar snabbt och förväntas överstiga 65 miljarder USD, eller ungefär 683 miljarder svenska kronor, under 2025. Detta görs för att elnäten ska fungera stabilt när mer el från sol och vind – vars energigenerering inte alltid är stabil – kopplas in.

    Investeringar i ny ren energiteknik som helhet (inklusive förnybar elproduktion, grön vätgasproduktion och koldioxidavskiljning och lagring) förväntas nå 670 miljarder USD under 2025. För första gången förväntas detta överträffa investeringar i olja och gas.

    Även de hållbara fondmarknaderna är fortfarande starka. Under början av 2025 sålde investerare visserligen hållbara fonder för ungefär 8,6 miljarder dollar globalt sett, vilket hänger ihop med oroliga marknader i stort. Men det var ändå bara en mycket liten del – 0,3 procent – av det totala beloppet på 3,2 biljoner dollar som är investerat i sådana fonder.

    Trump bromsar – men tåget rullar ändå

    Allt är inte nattsvart – trots Trump-politiken. Marknaden, tekniken, opinionen och många delstater fortsätter driva omställningen framåt, om än i motvind på grund av den federala politiken.

    Men riskerna kvarstår.

    Republikanerna driver i hög hastighet igenom lagar som rullar tillbaka tidigare miljöreformer – exempelvis i Trumps senaste ”underbara, stora paket”. Nya regler ska underlätta för olja, gas och kol – medan subventioner för sol, vind och energilagring är under attack. Med dessa förändringar tappar USA fart, särskilt i de delstater som saknar egna miljö- och klimatmål eller lokala stödmekanismer.

    Men, det är ännu inte helt avgjort åt vilket håll USA rör sig. Så länge konsumenter, företag och investerare efterfrågar hållbarhet samt tekniken förbättras – och så länge väljarna inte nöjer sig med att gå tillbaka till kol och olja i nästa val – finns en tydlig motkraft. Trump kan bromsa. Men han har ännu inte stoppat tåget.

    Extremväder kostar Europa miljarder – vem ska betala?

    Posted on by Anna Nyquist

    En ny rapport från Europeiska miljöbyrån (EEA) visar att väder- och klimatrelaterade katastrofer har orsakat enorma ekonomiska förluster i Europa de senaste årtiondena. En allt mer relevant fråga är vem som ska täcka kostnaderna.

    Rapporten beskriver att Europa mellan 1980 och 2023 har drabbats av en lång rad klimatrelaterade händelser – översvämningar, värmeböljor, stormar och torka. Det här har orsakat olika slags problem, varav hälsoproblem och dödsfall är de mest omskrivna. Dock, i den här rapporten fokuserar EEA främst på de ekonomiska effekterna.

    Enligt rapporten uppgår de sammanlagda ekonomiska förlusterna av de klimatrelaterade händelserna till över 790 miljarder euro – vilket motsvarar ungefär 9 500 miljarder svenska kronor. Dessutom varnar rapportförfattarna för att dessa kostnader kan fördubblas till 2050 och tredubblas till 2100, om inte samhället vidtar mer förebyggande åtgärder.

    Förluster som inte täcks av försäkringar

    Förutom att visa på de stora kostnader som klimatförändringarna innebär för Europa visar rapporten även att en stor del av de ekonomiska förlusterna från extremväder i Europa inte täcks av försäkringar. I många länder är över 90 procent av skadorna oförsäkrade, och i vissa – särskilt i Västra Balkan – saknas försäkringsskydd nästan helt. Bara Danmark och Norge har mer än hälften av sina förluster försäkrade.

    Dessutom varnar rapporten för att försäkringar riskerar att bli dyrare eller helt otillgängliga i områden som drabbas ofta och hårt av klimatrelaterade händelser. Det kan slå särskilt hårt mot hushåll och företag i redan utsatta regioner, som Sydeuropa och mindre ekonomier i östra och sydöstra Europa. Där kan det bli svårt att återhämta sig efter en katastrof, vilket ökar den ekonomiska och sociala sårbarheten.

    Lösningar föreslås – men vem står för kostnaderna?

    I rapporten beskrivs hur EU arbetar för att möta klimatrelaterade risker genom både ekonomisk och miljömässig klimatanpassning. Arbetet sker bland annat genom samarbeten mellan myndigheter, försäkringssektorn och andra aktörer.

    Exempelvis finns plattformen Climate-ADAPT, som drivs av EEA och erbjuder stöd till medlemsländer i form av verktyg, exempel och lösningar. Dessa kan vara ekonomiska – som subventionerade försäkringar och offentlig-privata samarbeten – men också strategiska, till exempel bättre planering av markanvändning och klimatanpassad infrastruktur. Målet är att stärka samhällets motståndskraft mot klimatrelaterade skador.

    Därmed finns förslag på lösningar, men en underliggande och genomgående fråga i rapporten är vem som bär kostnaderna för konsekvenserna av ett förändrat klimat. I rapporten ställs inte frågan rakt ut, men präglar analyserna i rapporten: försäkringsgapet, återhämtningsförmågan och behovet av nya lösningar. Att den ekonomiska ansvarsfrågan blir allt viktigare i takt med att extremväder ökar är tydligt. Det är även tydligt att det är en central utmaning för klimatpolitiken som alltför sällan diskuteras. Kanske kan den här rapporten bli ett relevant underlag för en mer seriös debatt om hur klimatrelaterade utmaningar ska hanteras?

    Upcycling – ny metod för att återvinna gamla batterier

    Posted on by Anna Nyquist

    Ny forskning visar hur vi kan ta hand om uttjänta batterier på ett smartare och mer hållbart sätt – genom så kallad ”upcycling”. Metoden förädlar materialen i stället för att bara återvinna dem, vilket sparar resurser och minskar utsläppen.

    Batterier driver allt från elbilar och mobiler till stora energilager. När de når slutet av sin livslängd blir de ett växande miljöproblem. Många hamnar bland vanligt avfall och riskerar att läcka skadliga ämnen – trots att de fortfarande innehåller värdefulla metaller.

    Men även när batterier återvinns fungerar det ofta dåligt. En ny internationell studie visar att dagens metoder är ineffektiva, energikrävande och skadliga för miljön. Forskarna menar att vi slösar resurser i stället för att ta tillvara på det som finns kvar. Nu vill de förändra systemet – genom konkreta lösningar för en smartare och mer hållbar batteriåtervinning.

    Upcycling – när gamla batterier blir bättre än nya

    Dagens återvinningsmetoder bygger ofta på att smälta ner batterier vid mycket höga temperaturer. Det kräver stora mängder energi och kan släppa ut skadliga ämnen. Samtidigt riskerar viktiga material att förlora sina egenskaper i processen, menar forskarna.

    Studien lyfter fram upcycling som ett alternativ, vilket innrbär att istället för att bryta ner materialen helt, försöker man bevara deras struktur och funktion. I vissa fall kan man till och med förbättra dem. Ett exempel är grafit från gamla anoder som kan omvandlas till grafen – ett material med flera tekniska användningsområden.

    Utöver exempel på materialförädling visar studien också hur vissa batterikomponenter kan renas och återanvändas direkt, utan att först brytas ner. Det kan enligt studiens resultat minska energianvändningen och behovet av ny gruvbrytning, samtidigt som det skapar nya möjligheter för återbruk i tillverkningen av batterier.

    Framtidens batterilösningar kräver samarbete

    Forskarna skriver dock att enbart teknik inte räcker. För att upcycling och effektiv återvinning av batterier ska fungera krävs tydliga regler, fungerande insamling och batterier som går att plocka isär. Redan i designen måste man tänka på återanvändning. Dessutom behövs samarbete – mellan forskare, företag och beslutsfattare.

    EU har börjat ta steg i rätt riktning, vilket även SMB tidigare rapporterat om. Nya regler kräver att batterier ska innehålla återvunnet material – det kan bli en viktig drivkraft. Men regionala insatser räcker inte enligt forskarna. Batterier tillverkas, används och kasseras över hela världen. Därför behövs globala regler, investeringar i infrastruktur och mer kunskap.

    Starkt folkligt stöd för EU:s klimatmål – men regeringen kräver lättnader

    Posted on by Hedda Berg

    91 procent av svenskarna är för EU:s mål om att bli klimatneutralt till 2050, visar Eurobarometern. Den svenska regeringen ställer sig bakom EU:s klimatmål – men regeringens kravlista för ett slutgiltigt godkännande är lång.

    Den senaste Eurobarometern visar på ett massivt folkligt stöd för EU:s lagstadgade mål om att bli klimatneutralt till 2050. För unionen i stort är stödet 81 procent. I Sverige ligger det på 91 procent – den näst högsta siffran bland unionens medlemsländer. Det land med starkast folkligt stöd är Malta, med hela 94 procent.

    Det är i samband med att EU-kommissionen förväntas att formellt föreslå ett mål om en nettominskning av växthusgasutsläppen med 90 procent till år 2040 jämfört med 1990 års nivåer, som undersökningen publiceras. Förslaget är ett avgörande steg för att EU ska nå klimatneutralitet till 2050.

    Förslaget skulle ursprungligen ha formaliserats tidigare i år, vilket SMB rapporterat om. Men politisk strid och oenighet i unionen har försvårat processen avsevärt. När förslaget skulle presenteras i vintras var det endast åtta medlemsländer som stod bakom målet.

    Pourmokhtari ställer ultimatum

    Sverige är däremot en av de medlemsländer som ställt sig bakom målet – men uppbackningen kommer inte utan en omfattande kravlista från regeringen, med klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari (L) i framkanten.

    Bland annat vill regeringen att samtliga EU-länder ska nå nollutsläpp till 2050 och att Sverige inte ska bära bördan för de medlemsländer som inte når målen i tid.

    Pourmokhtari har tidigare uttryckt att 2040-målet riskerar att enbart bli retorik som visar en felaktig bild och inte verkligheten.

    ”Om vi inte faktiskt högt diskuterar svårigheterna vi står inför när det gäller genomförandet [av ett 2040-mål] riskerar 90 procent att bara bli ett retoriskt ord för att stärka synen på EU som klimatledande”, sade Pourmokhtari.

    Klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari (L). Foto: Ninni Andersson/Regeringskansliet.

    Bland annat vill Pourmokthari att unionen inte ska förlita sig på vad svenska regeringen refererar till som ”svåruppnåeliga åtaganden” för kolsänkan i skog och mark. Medan EU ställer krav på att bevara skog, förespråkar regeringen istället ett ”aktivt skogsbruk” som inte begränsar den svenska avverkningen.

    Utöver det vill regeringen se bättre förutsättningar för att använda teknik som skapar negativa utsläpp, såsom koldioxidinlagring. Man vill även se att alla teknikalternativ för att fasa ut fossila bränslen ska ingå i omställningen, inklusive kärnkraft.

    Plantera träd på hemmaplan, utsläpp på bortaplan

    Ytterligare ett avgörande krav från regeringens sida handlar om utsläppshandeln. EU har ett system som heter ETS (Emissions Trading System) där unionen bestämmer en gräns för hur mycket koldioxid företag tillsammans får släppa ut. Gränsen fördelas som utsläppsrätter, där företag kan köpa och sälja utsläppsbiljetter. Om de släpper ut lite så kan de sälja sina överblivna rätter och tjäna pengar på det.

    Det andra systemet som EU har är ESR systemet (Effort Sharing Regulation) där varje land får ett eget utsläppsmål från unionen. Varje land sköter processen att minska utsläppen. I sin kravlista för att ställa sig bakom målet vill regeringen slopa ESR systemet efter 2030, då de anser att EST är mer kostnadseffektivt.

    Problematiken med ETS-systemet är att det kan skapa förutsättningar för att man kan köpa sig fri från sitt klimatansvar. Att köpa utsläppsrätter i andra länder kan bli en billig quick-fix, utan att faktiskt minska utsläpp på inhemsk mark eller ställa om tunga industrier i hemlandet. Organisationer såsom svenska Oxfam har tidigare kritiserat svenska regeringen för att ha försökt köpa sig fri från sitt klimatansvar på detta sätt.

    Magnus Nilsson: ”Klimatkrediter i EU:s utsläppshandel hotar gröna investeringar i Sverige”

    Posted on by Magnus Nilsson

    I veckan som gick presenterade EU-kommissionen sitt förslag till unionens nya utsläppsmål till 2040 – efter över ett års uppskjutning. Förslaget innebär bland annat EU-länderna kan räkna in internationella klimatkrediter. Klimatkrediter är i bästa fall ett lotteri, och förslaget riskerar att göra EU:s klimatpolitik mindre effektiv, skriver SMB:s nya krönikör, klimat- och miljöexperten Magnus Nilsson.

    KRÖNIKA EU:s klimatlag är kärnan i unionens klimatpolitik. Målen i lagen styr över all annan unionslagstiftning på klimatområdet, inklusive de tvingande krav som EU-lagstiftningen ställer på unionens medlemsstater och företag.

    EU-kommissionens förslag till revidering av klimatlagen innehåller ett nytt mål att unionens nettoutsläpp (bruttoutsläpp minus nettoinlagring) 2040 ska vara 90 procent lägre än 1990.

    Nuvarande 2030-mål (minus 55 procent) handlar enbart om utsläpp och inlagring inom unionen. Beträffande 2040 vill kommissionen tillåta att upp till tre av de totalt 90 procenten ska kunna ersättas av så kallade internationella klimatkrediter, som baseras på åtgärder på annat håll och utfärdats enligt regler som utvecklats utifrån Parisavtalets artikel 6.

    Om både ministerrådet och Europaparlamentet efter sommaren gör tummen upp för förslaget, kommer det tillåtna utsläppsutrymmet inom EU 2040 att bli drygt 600 miljoner ton, en ökning med 30 procent jämfört med om klimatkrediter inte beaktas. Jämförelsevis uppgick utsläppen av koldioxid från flygtrafik inom EU till ca 56 miljoner ton 2024.

    Potentiellt förödande för gröna industrisatsningar

    Kommissionen hävdar att en sådan manöver skulle sänka unionens kostnader för att kunna bokföra en minskning på 90 procent.

    Hanteringen kan diskuteras ur ett moraliskt perspektiv. Många ser internationella krediter som ett omoraliskt sätt för rika länder att slippa minska de egna utsläppen. Ett spegelargument är att kalla kritiken mot klimatkrediter för egoistisk ”klimatnationalism”.

    De starkaste argumenten emot att blanda in krediter i EU:s klimatmål handlar dock inte om moral. De handlar dels om att EU-länderna med en sådan modell mister kontrollen över hur väl unionens klimatarbete fungerar, dels (och kanske värre) att det driver upp kostnaderna och försenar omställningen.

    Värst vore att släppa in krediterna i unionens utsläppshandel, inte minst ur ett svenskt perspektiv. Med krediter i handelssystemet skulle priset på utsläppsrätter falla, med potentiellt förödande effekter för den rad av svenska industrisatsningar vars ekonomi faktiskt är beroende av att utsläppsrätterna tvärtom stiger i pris.

    ”Klimatkrediter i EU:s 2040-mål är i bästa fall ett lotteri”

    Att stater, individer och företag inom EU satsar pengar på att köpa högkvalitativa internationella klimatkrediter är definitivt ingen dålig insats. Men det går aldrig att seriöst fastslå i vilken utsträckning en artikel 6-kredit – certifierad enligt alla konstens regler för att motsvara en utsläppsminskning med ett ton CO2 – i realiteten har bidragit till minskade utsläpp.

    Jämför med den de senaste årens utbyggnad av svensk vindkraft. Denna satsning kommer tveklöst att underlätta klimatomställningen i Sverige och EU. Men lika lite som det går att med någon sorts trovärdighet fastställa hur stora effekter denna satsning har på de samlade utsläppen, går det att avgöra hur stora utsläppsminskningar den svenska artikel 6-satsningen på elmopeder i Ghana kommer att leverera (vilket absolut inte är detsamma som hävda att satsningen är dålig).

    En artikel 6-kredit utgör ett bevis på att insatser har gjorts som kan bidra till lägre utsläpp – gott så. Men dessa insatser sker i ett närmast oöverskådligt sammanhang, och effekterna på utsläppen av den enskilda åtgärden är per definition omöjliga att seriöst kvantifiera. Att låtsas att en artikel 6-kredit, certifierad för en utsläppsminskning på ett ton, ger samma klimatnytta som om den svenska försäljningen av fossil diesel minskar med 0,394 kubikmeter (motsvarar 1 ton CO2) är oseriöst siffertrixande, ett illusionstrick.

    Återigen – detta betyder absolut inte att det är fel av unionen, medlemsstater, företag och enskilda att stötta åtgärder som genererar krediter – tvärtom. Men att ersätta åtgärder inom EU med internationella klimatkrediter är i bästa fall ett lotteri, i sämsta fall ren humbug. Att göra krediterna till en del av EU:s klimatlag kommer att försena omställningen och i onödan att göra unionens klimatpolitik mindre effektiv.

    Magnus Nilsson är fristående miljökonsult, forskare och klimatpolitisk analytiker. Han ägnar sig mest åt europeiska och internationella klimatpolitiska frågor samt en del om skogsfrågor. Magnus har tidigare bland annat arbetat för Naturskyddsföreningen och Sveriges Radio. Han är också fritidspolitiker (S).

    Samtliga av Supermiljöbloggens krönikörer är fristående från redaktionen.

    ← Tipsa!

    Tipsa oss

    Har du något du tror vi missat och kanske borde skriva om? Vi tar tacksamt emot alla tips du kan bidra med. Maila direkt till tips@supermiljobloggen.se eller fyll i formuläret nedan.