Parisavtalet snart utom räckhåll

Fönstret till att klara Parisavtalets 1,5 graders mål är på väg att stängas. Enligt FN-organet WMO är det 40 procents sannolikhet att medeltemperaturen på jorden tillfälligt när upp till 1,5 grader de närmaste 5 åren och i princip säkert att ett av dessa år blir det varmaste som någonsin uppmätts. Nu måste världen drastiskt öka ambitionsnivån.

Som SMB tidigare rapporterat om har redan 5 år passerat sedan världens ledare enades i Paris om att hålla temperaturökningen väl under två grader och satsa mot 1,5 grader jämfört med förindustriella nivåer (genomsnitt för åren 1850-1900). För att begränsa den globala uppvärmningen till 1,5 grader brukar sägas att utsläppen måste halveras till 2030 och närma sig noll 2050. Men trots alla nya klimatlöften är världen fortfarande mycket långt ifrån att hålla löftena i Parisavtalet. Med Meteorologiska världsorganisationen WMO:s senaste prognos för de kommande 5 åren blir det extra dystert.

En väckarklocka

Enligt prognosen har sannolikheten för att tillfälligt nå 1,5 graders uppvärmning av jorden ungefär fördubblats jämfört med förra årets förutsägelser. Med andra ord är Parisavtalet är på väg att glida oss ur händerna, även om det är mycket osannolikt (10%) att den globala medeltemperaturen för de fem åren kommer vara 1,5 grader varmare. Dessutom kommer nästan alla regioner, utom delar av södra oceanerna och Nordatlanten, enligt prognosen sannolikt att vara varmare än den genomsnittliga temperaturen för åren 1981-2010.

Precis som WMO:s generalsekreterare Petteri Taala betonar i pressmeddelandet till prognosrapporten Global Annual to Decadal Climate Update bör även risken för tillfälliga värmerekord fungera om ”en väckarklocka” som påminner om behovet av att snabbt minska utsläppen av växthusgaser om 1,5-gradersmålet ska nås:

Det här är mer än bara statistik. Ökande temperaturer innebär mer issmältning, högre havsnivåer, mer värmeböljor och annat extremt väder, och större påverkan på livsmedelssäkerhet, hälsa, miljö och hållbar utveckling.

Ett dystert rekordår

2020 var i mångt och mycket ett rekordår. Som SMB löpande rapporterat var det ett år som inte bara förlamades av en pandemi utan dessutom ett år med rekordhöga temperaturer, extremväder som värmeböljor, skogsbränder och stormar, avsmältning av isar, ökad koncentration av växthusgaser i luften och inställda och uppskjutna klimatmöten. Det blev ett mörkt rekordår för antal väder- och klimatrelaterade katastrofer där antalet tropiska stormar slog rekord med 30 namngivna oväder. Årets orkansäsong har dessutom redan börjat rekordtidigt och ännu en ovanligt aktiv säsong förutspås av den amerikanska vädermyndigheten NOAA. Enligt WMO:s femårsprognos är det en ökad sannolikhet för fler tropiska cykloner i Atlanten jämfört med tidigare.

Globalt har medeltemperaturen nu ökat med 1,2 grader Celsius globalt, 2,2 grader i Europa och 3 grader i Arktis. De sex varmaste åren som någonsin har uppmätts globalt har nu inträffat under det senaste decenniet. Europa upplevde sitt varmaste år någonsin med en medeltemperatur på drygt 1,6 grader över medelvärdet under referensperioden 1981–2020. Hösten och vintern i Europa var de varmaste som har uppmätts med en temperatur som var mer än 3,4 grader högre än genomsnittet 1981-2010, och cirka 1,4 grader varmare än den tidigare högsta notering som har gjorts. Även för Sveriges del var 2020 det varmaste år som har uppmätts. WMO:s prognos ligger därmed i linje med den utveckling vi ser nu och det går bara åt ett håll. Sannolikheten för att den genomsnittliga temperaturen för 2021-2025 är högre än de senaste fem åren beräknar FN-organet till 80 procent.

Vad kan vi då göra för att förhindra eller mildra utvecklingen, utöver att minska utsläppen så mycket som möjligt? Liksom tidigare WMO-rapporter understryker WMO:s generalsekreterare behovet av riskinformation och system för att utfärda tidiga varningar som kritiska komponenter i klimatanpassningen. Dessvärre har endast hälften av de 193 WMO-medlemmarna toppmoderna tidiga varningstjänster. Med andra ord är detta ett område som behöver rustas upp parallellt.

Dyrt att inte agera

För att på lång sikt hejda den globala uppvärmningen och inte fastna på medeltemperaturen över 1,5 grader över förindustriell nivå måste utsläppen av växthusgaser de kommande 15 åren minska lika mycket varje år de som under förra året som påverkades starkt av covid-19-pandemin. Möjligheten finns fortfarande, men det kommer kräva snabba och kraftiga åtgärder. Ett alternativ är att fokusera på metan där FN:s senaste rapport om de stora metanutsläppen argumentera att dessa utsläpp på global nivå som orsakas av människan skulle kunna minska med 45 procent till 2030, och detta dessutom med relativt enkla åtgärder. Möjligheter finns med andra ord att satsa brett och snabbt.

Om inget annat fungerar brukar det ekonomiska argumentet bita på politiker, även om det egentligen inte borde behövas då det är illa nog som det är. För som SMB tidigare rapporterat visar forskning att det både är ekonomiskt lönsamt att uppfylla Parisavtalet och att kostnaderna blir större om vi inte agerar. Enligt Swiss Re Institute utgör klimatförändringar den största långsiktiga risken för den globala ekonomin och kan leda till att världen förlorar cirka 10 procent av det totala ekonomiska värdet redan 2050 om temperaturökningarna håller sig på nuvarande nivå och Parisavtalet inte uppfylls. Enbart skadorna från orkanen Sandy i USA 2012 blev uppskattningsvis 8 miljarder dollar dyrare på grund av klimatförändringen.

Vad som däremot står klart är att tiden är knapp och behovet av omedelbara omställningar stora. Låt därför 5-årsprognosen bli den väckarklocka som WMO föreslår och agera därefter.