Budskapet att det viktigaste vi kan göra för klimatet är att sluta äta kött upprepas ständigt, men är både felaktigt och farligt. Att det vore bra för miljön och klimatet att de flesta drar ner på sin konsumtion av kött från djur som huvudsakligen äter sådant människor kan äta är korrekt, men hör till samma kategori som att vi bör dra ner på konsumtionen av i stort sett allt. Det menar författaren och småodlaren Gunnar Rundgren.  

Om vi går på de officiella miljöräkenskapernas analysverktyg orsakade genomsnittssvenskens köttkonsumtion utsläpp av 522 kg koldioxidekvivalenter år 2015. Det är mycket, men ändå inte mer än 5 % av de utsläpp varje svensk orsakar, eller 24 % av matens totala utsläpp. Det är uppenbart att påståendet att det viktigaste man kan göra för klimatet är att sluta äta kött är felaktigt. I verkligheten kommer ju det man köper i stället också släppa ut en hel del. Om man ersätter köttet på kaloribas med ett genomsnitt av alla andra livsmedel kommer utsläppen ungefär att halveras. Nettoeffekten blir därför snarast 2-3 procent av utsläppen.

Det finns ett allvarligt tankefel i antagandet att ”mindre kött är bra och inget kött är bäst”. Detta kan vara korrekt på individnivå, beroende på vad man ersätter köttet med. Men på systemnivå kan man inte addera summan av teoretiska kostval. Vi måste ha ett jordbrukssystem som kan producera dessa teoretiska koster, det gäller oavsett om vi räknar lokalt, nationellt eller globalt. Väldigt många vegetabiliska livsmedel har restprodukter som används som djurfoder, det gäller exempelvis öl, all spannmål, vegetabiliska oljor, socker, havredryck och tofu. Stora delar av skörden av livsmedelsgrödor håller heller inte den nödvändiga kvaliteten och används därför som foder. En viss andel animaliska livsmedel i kosten är därför en förutsättning för att nå den lägsta miljöbelastningen. Det finns också en många andra faktorer i odlingssystemet som gör att en mix av växtodling och djurhållning är mest resurseffektiv.

Beräkningarna av utsläppen från djuren bygger på schabloner och modeller och har mycket stora felmarginaler. Detta gäller framför allt lustgasutsläppen där även FN:s klimatpanel anser att osäkerheten i beräkningsgrunderna varierar mer än tio gånger. Mycket tyder på att beräkningarna systematiskt överskattar utsläppen från extensiva produktionssystem, som betesdrift och underskattar utsläppen från intensiv växtodling och djurhållning som bygger på intensivt odlat foder.

Omräkningen av metan till koldioxidekvivalenter ger felaktigt intrycket av att effekterna av dessa två växthusgaser är jämförbara genom en omräkningsfaktor. För metan ger en ökning eller minskning en snabb men kortvarig klimateffekt medan konstanta utsläpp på en viss nivå inte orsakar vidare temperaturökning. Beräkningarna tar heller inte hänsyn till att betande djur, tillförsel av stallgödsel och vallodling kan leda till betydande inlagring av kol.  

”Är mindre men bättre kött” är en alternativ slogan som det är lättare att hålla med om. Det finns dock tyvärr rätt starka indikationer att den grupp som starkast har tagit till sig budskapet om djurhållningens stora miljöpåverkan helt enkelt slutar konsumera animalieprodukter istället för att konsumera mindre men bättre. Ser man rent generellt till konsumtionsmönster är det svårt att se ett samband mellan fallande konsumtion och bättre kvalitet, snarare tvärtom.

Ett ensidigt betonande av köttkonsumtionens klimatnackdelar riskerar att helt slå ut den bästa produktionen. Om vi verkligen vill ha ett ”bättre” kött måste vi nyansera diskussionen och också inse att det är i stor utsträckning politiska styrmedel som avgör hur köttet produceras och om det överhuvudtaget kommer att produceras i Sverige.  

Gunnar Rundgren
Författare, småbrukare samt mat- och jordbruksdebattör

Det här är en debattartikel. Skribenten står för åsikter i artikeln.