Du kan trycka Shift + S för att få fram sökfältet när som helst och Esc för att stänga det.
Tryck ENTER för fler resultat, då kan du även förfina din sökning.
    Stäng

    Finns det täckning för de investeringar som krävs för att nå COP28-målen?

    Vid COP28-konferensen fastställdes flera viktiga klimatmål. Men en rapport från Climate Analytics ifrågasätter om de nödvändiga investeringarna på minst 12 biljoner dollar, motsvarande över 120 biljoner svenska kronor, som krävs för att uppnå dessa mål har täckning.

    Enligt Climate Analytics granskning finns orsak att vara bekymrad över om klimatmålen från COP28 kommer nås. Dels för om det faktiskt finns tillräckligt med pengar att investera för, och dels för att det fortsätts att investeras i fossila bränslen.

    Enligt Climate Analytics ligger ungefär 6,6 miljarder dollar i investeringsplaner för perioden 2024 till 2030. Dock är detta otillräckligt för att täcka hela det nödvändiga investeringsbeloppet, vilket leder till ett potentiellt finansieringsgap.

    För att övervinna detta gap föreslår Climate Analytics en strategisk omfördelning av resurser. De betonar att pengar som för närvarande är avsatta för investeringar i fossila bränslen istället kan omfördelas till förnybar energi och infrastrukturprojekt. Detta skulle inte bara bidra till att täcka kostnadsunderskottet, utan också underlätta en snabbare övergång från fossilt till förnybart.

    Vidare poängterar de att en sådan omfördelning av investeringar inte bara är ekonomiskt genomförbar, utan också en nödvändighet ur ett miljöperspektiv. Fortsatta investeringar i fossila bränslen förvärrar klimatkrisen.

    Rapporten framhäver även vikten av internationellt samarbete och finansiellt stöd, särskilt till utvecklingsländer. Dessa nationer står inför unika utmaningar i omställningen till förnybar energi, inklusive begränsade resurser och teknologiska hinder. Ett ökat globalt samarbete och finansiell hjälp skulle inte bara bidra till att möta dessa utmaningar, utan också säkerställa en mer rättvis övergång till förnybar energi.

    Forskning: Tekniska miljöinnovationer främjas av stark miljöpolitik

    En ny studie visar hur miljötekniska innovationer i OECD-länder påverkas av politik och ekonomi. I studien betonas vikten av stark miljöpolitik för att gynna den här typen av innovationer.

    Genom att undersöka data från 29 OECD-länder från tidsperioden 1993 till 2019 visar forskare i studien hur stark miljöpolitik i form av gynnsamma riktlinjer bidrar till fler tekniska miljöinnovationer. Dessa inkluderar:

    • Miljöbeskattning: Införande av skatter på utsläpp och andra miljöpåverkande aktiviteter. Genom att beskatta miljöskadliga beteenden skapas ekonomiska incitament för företag och individer att minska sina utsläpp och investera i renare teknologier.
    • Koldioxidprissättning: Fastställande av ett pris på koldioxidutsläpp som speglar dess verkliga miljömässiga och sociala kostnader. Detta kan genomföras via ett handelssystem för utsläppsrätter eller en koldioxidskatt. Målet är att göra det dyrare att släppa ut koldioxid, vilket stimulerar efterfrågan på och utvecklingen av renare teknologier.
    • Investeringar i förnybar energi: Ökade budgetar och ekonomiska stöd till forskning, utveckling och implementering av förnybar energi. Detta kan inkludera subventioner, skattelättnader eller direkt finansiering av forsknings- och utvecklingsprojekt inom förnybar energi.
    • Decentraliserad miljöpolitik: Möjligheten för regionala och lokala myndigheter att utforma och implementera egen stark miljöpolitik. Detta kan inkludera specifika miljöregler, skatter och incitamentsprogram som är anpassade till lokala förhållanden och behov.

    Forskarna betonar att dessa åtgärder, när de kombineras, kan skapa en gynnsam miljö för innovation och utveckling av miljövänlig teknik, vilket leder till en mer hållbar och renare framtid.

    Dagens CO2-kurva

    Varje vecka redovisar SMB halten av koldioxid i luften.

    Enligt senaste mätningen uppmätt på Hawaii 11 februari låg koldioxidhalten i atmosfären på 424,82 miljondelar (ppm). Jämfört med för ett år sedan är det en ökning med 3,67 ppm.

    Källa: NOAA Global CO2 Trend webpage

    Förra veckans medeltal blev 425,83 ppm, vilket är en ökning med 5,75 ppm jämfört med för ett år sedan. På ett decennium är det en ökning med 27,65 ppm.

    Källa: NOAA

    Koncentrationen av koldioxid nådde 422,80 ppm i januari, vilket är en ökning med 3,32 ppm jämfört med år tidigare. Temperaturen var +1,60 °C relativt till 1880-1920 och därmed tillfälligt högre än Parisavtalets under gräns på max 1,5 °C. 2023 blev som förväntat det varmaste året som någonsin uppmätts med 1,48 °C över den globala medeltemperaturen jämfört med förindustriella nivåer. Sedan 1980-talet har varje decennium blivit varmare än det föregående.

    Koldioxidhalten ligger nu över 50 procent över förindustriell nivå räknat från år 1750 och världen är därmed halvvägs till en dubblering av koldioxidhalten. Den underliggande trenden går tydligt uppåt och vi är på väg åt fel håll. Koldioxid stannar i atmosfären i många årtionden och låser därmed in klimatförändringarna för kommande generationer.

    Samtidigt blir det tydligt att det sker en acceleration ju mer koldioxid som släpps ut. Fram till 1970-talet ökade koncentrationen med ungefär 1 ppm per år, men runt år 2000 var den årliga ökningen uppe i 2 ppm för att nu ligga på 2,5 ppm per år och ökande.

    Källa: NOAA

    Dagens koldioxidhalt i atmosfären är exceptionellt hög och har inte befunnit sig på den nivån på flera miljoner år, och vi närmar oss nu nivåer liknande de som fanns för 15 miljoner sedan när det var 3-4 grader varmare och havsnivån var 20 meter högre. Forskning visar att världen nu snabbt rör sig mot förändringar i klimatsystemet som saknar motstycke i människans historia.

    Källa: Scripps

    Ytterligare värmerekord: januari 2024 varmast hittills

    Januari 2024 är den varmaste januari-månaden som uppmätts, med en temperatur på 1,66 grader över förindustriella nivåer. I Sverige hade vi däremot köldrekord.

    Januari 2020 har hittills hållit rekordet för varmaste januari som uppmätts. 2023 var ett rekordår på många sätt, med temperaturer nära 1,5 grader över förindustriella nivåer, och nu verkar trenden fortsätta.

    EUs klimatövervakningstjänst Climate Copernicus rapporterar att temperaturanomalin för januari 2024 uppmättes till 1,66 grader celsius jämfört medeltemperaturen 1850-1900, vilket är den utsedda referensperioden.

    Global temepraturanomali för januari 2024 i förhållande till perioden 1991-2020. Bild: Climate Copernicus

    Här i Norden fick vi ingen ovanlig vintervärme. Faktum är att vi hade en månad med temperaturer under medelvärdet för 1991-2020, vilket visas med blå färg på figuren ovan. Temperaturer under -43 grader i början av januari i Lappland var de lägsta januarivärdena i Sverige på 25 år, och mätstationen Kvikkjokk-Årrenjarka uppnådde köldrekord, med den kallaste temperaturen sedan 1918.

    Andra delar av världen var betydligt varmare, och väl över medeltemperatur hade östra Kanada, nordvästra Afrika, Mellanöstern och Centralasien. El Niño började försvagas i Stilla havet, men de marina lufttemperaturerna låg i allmänhet kvar på en ovanligt hög nivå. Supermiljöbloggen har tidigare skrivit om de höga havstemperaturerna som inledde 2024.

    Regeringen ger skogsutredare 50 deluppdrag – ”andas 70-talspolitik”

    Bilden föreställer en skördare i full gång med slutavverkning

    Kommer den nya skogsutredningen att bringa klarhet och ordning i svensk skogspolitik? Och överbrygga de stora motsättningarna mellan inte minst näringen själv och de hittills så försummade miljö- och klimatintressena? SMB:s Leif Öster tvivlar starkt i veckans krönika att så kan bli fallet och konstaterar att regeringen ger utredaren kort tid och ett mycket spretigt beting.

    KRÖNIKA ”Det är mycket rörigt i skogspolitiken nu”, förklarade landsbygdsminister Peter Kullgren när han tillsammans med EU-minister Jessika Roswall samt klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari i veckan presenterade det 25-sidiga kommittédirektivet för en ny skogsutredning. Som utredare har regeringen utsett jägmästaren Göran Örlander. Han får ett mycket svårt uppdrag. Direktivet innehåller närmare 50 (!) olika deluppdrag.

    Det var förra chefen för Naturvårdsverket, Lars-Erik Liljelund som i en debattartikel i DN, redan sommaren 2022 väckte förslaget att tillsätta en ny skogsutredning för att göra ett större samlat omtag på alla öppna skogsfrågor.  Nu blir utredningen av. Mycket av innehållet kunde Altinget presentera redan i maj 2023, men interna bråk om formuleringar har försenat utredningen. Och någon samlad utredning blir det inte. Istället får Örlander uppdraget att föra en dialog med minst fyra andra utredningar som alla berör skogsfrågor, nämligen Miljömålsberedningen, Renmarkskommittén, utredningen om avskogningsförordningen samt en ny planerad utredning om artskyddsfrågor.

    Delbetänkande ska vara klart till nyår!

    Allt detta ska hanteras i ett mycket högt temo. Redan vid årsskiftet ska utredaren ge ett delbetänkande och föreslå lösningar på mycket kniviga frågor.  När detta är gjort ska ytterligare frågor lösas i ett slutbetänkande, innan sista augusti 2025. Kanske ges då extra tid, så innan betänkandet har remissats är vi nog inne i valrörelsen 2026.

    De flesta bedömare hade räknat med att de infekterade frågorna om artskydd och nationella fridlysningsregler samt ersättningen till skogsägare som har höga naturvärden, skulle lösas med denna utredning. Istället meddelade regeringen att man ska hantera de frågorna i en annan ny utredning. Dessutom verkar regeringen bereda valda delar av 2021 års Artskyddsutredning. Det är i så fall bra, för den utredningen är mycket bra och gedigen. Men vem ska utreda helheten?

    Både LRF och lobbyorganisationen Skogsindustrierna välkomnar utredningen, men är missnöjda med att artskyddsfrågorna bryts ut.   Världsnaturfonden WWF är kritiska och menar att ” regeringen tillsätter skogsutredning som andas 70-talspolitik”.

    I direktivet till den nya skogsutredningen, nämner regeringen EU 72 gånger och biologisk mångfald knappt alls. Så utredningens viktigaste uppdrag är nog att ge förslag på hur Sverige kan harmonisera svensk skogspolitik med EU:s ambitioner på området. Mellan raderna framskymtar även en kritik mot hur svensk skogsnäring själva har hanterat EU.

    För samtidigt som skogsnäringen nu tar alla tillfällen att klaga när EU har synpunkter på hur vi sköter våra skogar så var man inte på plats i Bryssel när lagförslag började diskuteras för många år sedan. Nu kommer från Bryssel en ström av både skogliga försöksballonger och skarpa förslag, för ett i grunden förändrat skogsbruk.

    ”Träff med von der Leyen räcker inte”

    Enligt en ledare i Dagens industri har Norden ändå vunnit ”EU-slaget om skogen”. Förstår jag saken rätt menar tidningen att Sverige och Finland kan fortsätta bedriva skogsbruk som man gör, utan EU-inblandning. Detta efter att den svenska och finska statsministern träffat Ursula von der Leyen. Det är en ganska märklig slutsats. Dels för att EU redan har beslutat en rad saker, men också för att det är kunderna som förmodligen kommer att förändra skogsbruket – mer än vad politikerna förmår göra.

    Dessutom fungerar EU så att när förslag stoppas av olika skäl, tenderar de att komma tillbaka ett antal år senare. Som motvikt till DI kan man lästa EU-journalisten Ylva Nilssons intressanta  krönika. Hon menar att hur Ursula von der Leyen agerar varken är problemet eller problemets lösning för svensk skogsindustri.

    Oavsett artighetsvisiter i Stockholm, har skogsnäringen skapat egna problem. Det har uppstått en virkesbrist, som inte har ett dugg med EU att göra, utan är en effekt av egna överavverkningar i södra och mellersta Sverige.  Men fler förändringar kommer nog från Bryssel. Här är några av de frågor som den nya skogsutredaren lär få titta närmare på.

    Ett stort utvecklingsområde för skogsbruket handlar om bättre skoglig planering, inte minst på gårdsnivå. I en läsvärd debattartikel i Land skogsbruk, menar forskarna Karin Öhman och Tomas Lämås att det är dags att lägga dagens skogsbruksplaner på hyllan. I artikeln skissar de på framtidens skogliga planering. 

    Skogsägarna förväntas ha kunskap om naturvärden

    Många skogsägare har överhuvudtaget ingen plan. Det rimmar illa med EU:s beslut om vad man kallar ”taxonomin” – som är en sorts ram för att underlätta för hållbara investeringar. Ett delkrav är utvecklade skogsbruksplaner som bland annat ska redovisa klimatnytta, samt hur skogsägaren tänker sig återställa biologisk mångfald och skadade ekosystem.

    Skogar med höga naturvärden och som inte tidigare kalhuggits ska enligt redan tagna beslut i riksdagen inte avverkas, konstaterar Leif Öster i sin krönika. FOTO: Leif Öster

    Både i Sverige och inom unionen blir det allt tydligare att vi skogsägare förväntas ha kunskapen om våra skogars eventuella höga natur- och kulturvärden. Kunskapskravet var faktiskt en av de bärande delarna i den skogspolitik som Sverige fick 1993 och som gäller än idag, 30 år senare. Fast det kravet har nog fallit i glömska.

    Den 4 januari kom en mycket intressant dom från Högsta förvaltningsdomstolen. Bakgrunden är att det har funnits en möjlighet för bolag och privat skogsägare att mörka kunskapen om höga naturvärden, i form av nyckelbiotoper, genom att be skogsstyrelsen avregistrera dem.  Nu har Skogsstyrelsen analyserat domen och beslutat att upphöra att avregistrera de nyckelbiotoper som myndigheten själv inventerat och registrerat.  Däremot verkar Skogsstyrelsen inte ha tänkt visa de områden man hittills dolt. Men det kan nog ta en annan vändning, för det finns EU-rätt, det så kallade Inspire-direktivet, som säger att miljöinformation ska vara tillgänglig för allmänheten. 

    Ursprungsmärkt virke blandas med importvirke

    Det är troligt att EU kommer att driva igenom lagkrav om att alla skogsprodukter som säljs inom unionen kan spåras tillbaka till källan. I vårt land borde detta vara enkelt, eftersom varenda avverkning har ett unikt nummer. Problemet är att detta virke nästan alltid blandas ihop med annat virke, ibland till och med importvirke. Redan i slutet av 2024 kommer den första lagarna träda i kraft även om dessa då handlar mer om virke från avskogade och förstörda områden.

    EU vill att inga urskogar eller skogar med begränsad mänsklig påverkan ska avverkas. Det är ännu inget strikt lagkrav, men eftersom Sveriges riksdag redan har beslutat att inga skyddsvärda skogar ska avverkas, borde det inte ske i vårt land. Inte minst därför att certifierade virkesköpare har förbundit sig att inte köpa sådant virke. 

    EU menar, på goda grunder, att det finns en win-win möjlighet i att rädda våra mest värdefulla skogar och samtidigt lagra mera kol.  Ett steg på vägen är att EU nu har tagit fram tre riktlinjer; för naturnära skogsbruk,  för att definiera kartlägga, övervaka och strikt skydda gammelskog och urskog och för biologisk mångfaldsvänlig beskogning, återskogning och trädplantering.

    Tuffare villkor från EU kan väntas

    Än så länge är dessa riktlinjer frivilliga, men som med mycket annat inom EU kan frivilliga riktlinjer bli tuffa krav i framtiden. Det är fullt möjligt att det framöver blir avverkningsförbud i skogar med höga naturvärden.

    EU har som mål att få friskare och mer tåliga ekosystem i unionen. Man vill reglera detta i en egen förordning. Det kan handla om att sätta mål för vissa signal- och nyckelarter eller hur mycket skog som ska undantas från exempelvis kalhyggesbruk.  För att kunna följa utvecklingen vill EU även ha gemensamma system för satellit- och fjärranalyser av skogarna.  Förslag bereds just nu i Bryssel.

    Ännu kommer systemen behöva kalibreras från marken och vi får hoppas att den svenska riksskogstaxeringen får resurser, så att deras långa mätserier kan fortsätta parallellt. 

    EU har redan beslutat om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor. Innan sommaren 2025 måste Sverige införliva regelverket i svensk lag. Riktigt vad det innebär för den svenska skogen är oklart.  Personligen kan jag tycka att om har man avverkat träd bör man ta tillvara hela träden på bästa sätt. Och normalt inte låta grenar och toppar ligga kvar i skogen. Bättre då att avverka färre träd.

    Oklart hur mycket fossilt som trängs undan av skogsprodukter

    Här kan man notera att i stort sett alla skogens produkter slutar sina dagar som energi. Detta har skogsnäringens PR-folk tagit fasta på och branschens lobbyister säljer snygga rapporter om hur mycket fossila produkter skogen tränger undan. Man kan då undra hur mycket forskning det ligger bakom olika klimatargument?  Enligt Bioekonomiutredningen ”saknas harmoniserande verktyg för att mäta och redovisa den nationella bioekonomins totala substitutionsnytta”.  

    Intressant och knappt diskuterat i Sverige är att EU nu planerar skärpt lagstiftning för den PR och reklam där företagen använder miljö- och klimatargument. Påståendena ska vara verifierbara. I annat fall väntar böter eller andra påföljder.  Skogsprodukternas klimatnytta varierar och råvarorna används nog i första hand där de betalas bäst, inte där de kan göra störst klimatnytta. Bästa exemplet är kanske en helt onödig kartong eller reklamtrycksak. Hur beskriver man där deras klimatnytta?

    Länge ägde staten ett eget skogsindustriföretag, Aktiebolaget Statens Skogsindustrier, ASSI. 1994 blev företaget en del av AssiDomän och idag är de flesta industrierna privatägda eller nerlagda. Vid ett besök som jag gjorde på ett av Assis pappersbruk fick jag som present och uppmaning en skylt. Där stod att ”Kundernas önskan – är vår lag”. Det kan vara värt att komma ihåg när så många har synpunkter på vad EU ska göra eller inte göra. För kunderna förväntar sig ett annat skogsbruk än det vi bedriver idag. Ordet kund nämndes dock inte en enda gång, när den nya skogsutredningen presenterades.

    Nettonollutmaning: Företagen riskerar missa målet

    Många företag har satt ambitiösa nettonollmål för sina klimatpåverkande utsläpp. Dock ifrågasätts trovärdigheten av dessa mål i en rapport från Accenture. De kommer fram till att endast en del av företagen ser ut att nå målet med nuvarande strategier.

    Nettonollmål innebär att ett företag, land eller annan enhet strävar efter att inte släppa ut mer växthusgaser än vad som kan tas upp från atmosfären. Detta är i linje med Parisavtalet och syftar till att begränsa den globala uppvärmningen till 1,5°C. Målet kräver att växthusgasutsläppen når sin topp senast 2025, minskar med 45 procent till 2030 och därefter når nettonoll till 2050​.

    Rapporten från Accenture visar att bland världens 2000 största företag har nu 37 procent satt upp nettonollmål, en ökning från tidigare år. Detta inkluderar en märkbar ökning bland europeiska företag där 61 procent nu har nettonollmål, jämfört med endast 28 procent i Nordamerika och 30 procent i resten av världen.

    Rapporten visar dock även en oroande trend: trots sina åtaganden ser endast 18 procent av företagen ut att nå sina nettonollmål. Rapporten beskriver att resterande företag saknar nödvändiga och konkreta åtgärder. Företag som har antagit hållbarhetsstrategier för att byta till förnybar energi och förbättra energieffektivitet har misslyckats med att ta andra viktiga steg, exempelvis att förändra affärsmodeller och öka cirkulariteten.

    Michael Mann: Rättegången mot de klimatförnekande bloggarna har inletts

    En av klimatforskarna bakom välkända Hockeystick-grafen, Michael Mann, har nu i en domstol – efter tolv års väntan – fått berätta om hur klimatförnekande bloggare skadat hans och klimatforskningens rykte.

    År 2012 jämförde bloggarna Rand Simberg och Mark Steyn Manns vetenskap med Penn State-universitetets barnsexskandal. Mann menar att detta gjorde honom till en ”paria” skadat tillförlitligheten för forskningen. Inside Climate News rapporterar hur Mann stämt bloggarna för ärekränkning.

    Mann har länge varit mål för klimatförnekare. Grafen visar genomsnittstemperaturen globalt eller på halvklotet för de senaste 500 till 2000 åren. Den börjar med en långsam kylningstrend, följt av en snabb uppvärmning under 1900-talet. Dess form liknar en hockeyklubba.

    Grafen mötte initial vetenskaplig kritik, men har sedan dess blivit alltmer accepterad. Klimatförnekare har dock nyttjat den initiala kritiken för att ifrågasätta grafen och forskningen bakom den. Bland dessa klimatförnekare finns nu de åtalade bloggarna.

    Mann och hans juridiska team måste bevisa att bloggarna ljugit medvetet eller ignorerat sanningen för att skada hans rykte. Mann hoppas att hans klimatforskning uppmärksammas under rättegången.

    De fem största bankerna orsakar miljoner ton koldioxidutsläpp

    De fem största bankerna i Sverige släpper ut nästan hundra miljoner ton koldioxid genom att bevilja lån till klimatskadliga bolag. Det visar en ny rapport från Fair Finance Guide och Naturskyddsföreningen.

    De utsläpp som räknas i rapporten är koldioxidavtrycket från investeringar och lån, hämtad från bankernas öppna årsrapporter. Sveriges territoriella utsläpp var 45,2 miljoner ton CO2 ekvivalenter under 2022. Rapporten beräknar att utsläppen som de fem största bankerna stod för var mer än dubbelt så mycket, nämligen 99,7 miljoner ton. Det är dock stor skillnad på utsläppsmängderna bankerna emellan, där SEB har de klart största utsläppen, på ungefär 34 miljoner ton.

    Bild: Fair Finance Guide

    I samma rapport finnns även en analys av de policydokument som bankerna har för att nå 1.5-gradersmålet, där de granskat utsläppsmål, avskogningspolicy och policy för fossila bränslen. Alla fem banker har åtagit sig att justera sina finansiella aktiviteter i linje med vad bankerna själva bedömer krävs för 1,5-gradersmålet genom att nå nettonollutsläpp senast 2050 (2040 enligt Handelsbanken). Men mer kortsiktiga och drastiska mål saknas, vilket även gäller planer på att fasa ut finansiering för fossila bränslen och avskogning. Rapportens analys är även att det saknas faktiska planer för att nå de mål som satts upp.

    Endast Danske Bank och Handelsbanken har en policy som utesluter finansiering av företag som expanderar utvinningen av olja och gas. Detta trots att Internationella Energirådet (IEA) slagit fast att all ny utvinning av olja, gas och kol måste upphöra efter 2021 för att begränsa uppvärmningen i enlighet med Parisavtalets 1,5-gradersmål, står det i en svensk sammanfattning av rapporten.

    Att våra banker investerar i fossilbolag mitt i en klimatkris är tyvärr ingen nyhet. Fair Finance Guide rapporterade 2022 att de fem ovannämnda bankerna då hade lånat ut totalt 400 miljarder kronor till fossilbolag sedan Parisavtalet tecknades. Värst även då var SEB, där 57 procent av bankens klimatpåverkan orsakades av lånen till oljebolag. Lånen i sig stod bara för dryga två procent av SEB:s totala utlåning, vilket tydligt visar hur stor påverkan pengarna till fossilindustrin har.

    Läs hela rapporten från 2024 här. 

    Nya rekordvärden efter nyår för havens temperatur

    2024 har knappt hunnit börja förrän mätserierna över yttemperaturen för världshavet fortsätter att visa extrema, stigande värden. Jämfört med samma tid i fjol har snittemperaturen ökat med omkring en halv grad.

    En lång rad mätstationer i satelliter, fartyg och havsbojar, administrerade av amerikanska NOAA, samlar sedan början av 80-talet in temperaturvärden i världshaven.

    Trenden har, precis som för lufttemperaturen, varit stigande i princip så gott som för varje år, fast med variationer. Men i fjol våras hände något exceptionellt i diagrammen. Kurvorna över ytvärmen i haven steg oförklarligt drastiskt under våren och fortsatte sedan att stiga till aldrig tidigare skådade nivåer, vilket SMB berättade om.

    Forskarna ställde sig frågande till orsakerna, eftersom det väl kända och regelbundna värmande globala fenomenet El Nino inte inletts när temperaturerna började stiga kraftigt.

    Mätvärdena för januari månad 2024 visas i svart längst upp i diagrammets vänstra hörn och kan jämföras med fjolårets oranga linje. ILLUSTRATION: climatereanalyzer.org

    2024 års inledning bjuder på fortsatta skäl att söka svar på vad det är som sker. Årets första veckor visar på fortsatt uppvärmning, vilket framgår tydligt i det här diagrammet från University of Maines klimatenhet. Grafen kan skiftas över till att gälla värdena i Nordatlanten, mellan ekvatorn och 60 grader nordlig höjd, och även dessa visar stor differens jämfört med ett år tillbaka.

    ”Inte så oväntat att havsytan är fortsatt varm”

    SMB har bett professor Erik Kjellström vid SMHI:s forskningsenhet Rossby Centre om en kommentar till siffrorna. Kjellström framhåller att det inte är oväntat att ytvattentemperaturerna är fortsatt höga eftersom El Nino ännu påverkar.

    Forskarna bedömer att effekten avtar under våren, vilket sänker yttemperaturen i centrala Stilla havet – med återverkningar på hela den globala medeltemperaturen (läs mer här).

    – Rimligen kommer vi inte se en lika stor avvikelse uppåt under året som helhet – särskilt inte om vi går över i en ny (kylande) La Nina framåt hösten, säger Erik Kjellström.

    Han tillägger dock att trenden med stigande värden är oundviklig – om inte människan ser till att minska utsläppen av koldioxid och andra klimatpåverkande gaser.

    – Ja, på längre sikt kommer vi se allt högre temperaturer, så länge som halterna av växthusgaser i atmosfären fortsätter öka. Fortsatt arbete med förbättrad luftkvalitet – som ger mindre mängd aerosolpartiklar i luften – kan också väntas fortsätta bidra till ökad uppvärmning.

    – Eller man kan snarare säga att uppvärmningen till följd av ökade växthusgaskoncentrationer tillåts ”blomma ut” och inte maskeras av de i huvudsak kylande partiklarna, avslutar han.

    Klimatet förlorar när ytterhögern förenas med missnöjda EU-väljare

    EU sitter i förarsätet för Europas klimatpolitik. Men kommer det att vara så även efter valet i juni 2024? En ny rapport beräknar stora förändringar när ytterhögern förenas med EU-väljare som är missnöjda med ekonomi, allehanda kriser och klimatpolitik.

    Europas ytterhögerpartier kommer troligen få stora framgångar i EU-valet juni 2024. Detta enligt bedömningar i en ny rapport framtagen för European Council on Foregin Relations, en tankesmedja med bland annat tidigare svenska statsministern Carl Bildt, förre finske premiärminister Alexander Stubb och tidigare premiärministern i Danmark Helle Thorning-Schmidt i ledningen.

    Populismen växer i medlemsstaterna

    Anti-europeiska populistpartier bedöms som troliga att få starkast stöd i nio av EUs medlemsstater: Österrike, Belgien, Tjecken, Frankrike, Ungern, Italien, Nederländerna, Polen och Slovakien. I ytterligare nio länder, däribland Sverige och Tyskland, bedöms anti-europeiska populistpartier komma upp som andra eller tredje största parti. Partier orienterade mot mitten eller vänster samt gröna partier bedöms i samma rapport förlora platser i kommande EU-val.

    Anti-röstning mot klimatpolitiken

    Kevin Cunningham, statsvetare vid Technological University i Dublun är en av författarna bakom rapporten. Han berättar för SVT hur ytterhögern och bondeprotester binds ihop genom något som kallas ”negativ polarisering”. Detta är när människor på en sida av en debatt tar principiell ställning mot de grupper vars uppfattning de ogillar. I Europa, menar Cunningham, har ytterhögern generellt varit mer engagerade i migrationsfrågorna medan mer vänsterorienterade partier varit mer engagerade i klimatfrågan.

    Från ytterhögerns perspektiv finns nu en tendens att se någon form av kulturkrig där man generellt motsätter sig de som engagerar sig i klimatfrågan. Cunningham menar att ytterhögern i allt större utsträckning förenar sina intressen med kritiska bönder som vill ”antirösta” och känner sig drabbade av klimatförändringar, ekonomisk kris och krig.

    Statsvetarna spår nya majoriteter i EU-parlamentet

    Om statsvetarnas bedömningar i rapporten stämmer, skulle en koaliation av kristdemokratriska, konservativa och högerradikala EU-parlamenteriker kunna få majoritet för första gången i EU-parlamentet. Bedömningen illustreras i ”Figure 1 forecast 2024 seats”:

    Detta att jämföra med dagens fördelningen i EU-parlamentet:

    Mot bakgrund av rapporten som visar hur ytterhögerns partier nu söker ”anti-röster” mot klimatpolitiken, finns all anledning att känna oro för hur klimatpolitiken i EU kommer att utvecklas efter valet i juni. När ytterhögern förenas med allmänt missnöjda EU-väljare är det klimatet och ytterst planeten och vi själva som blir de stora förlorarna.

    Dagens CO2-kurva

    Varje vecka redovisar SMB halten av koldioxid i luften.

    Enligt senaste mätningen uppmätt på Hawaii 2 februari låg koldioxidhalten i atmosfären på 422,21 miljondelar (ppm). Jämfört med för ett år sedan är det en ökning med 2,18 ppm.

    Källa: NOAA Global CO2 Trend webpage

    Förra veckans medeltal blev 422,28 ppm, vilket är en ökning med 2,56 ppm jämfört med för ett år sedan. På ett decennium är det en ökning med 24,20 ppm.

    Källa: NOAA

    Koncentrationen av koldioxid nådde 421,86 ppm i december 2023, vilket är en ökning med 2,87 ppm jämfört med år tidigare. Temperaturen var +1,60 °C relativt till 1880-1920 och därmed tillfälligt högre än Parisavtalets under gräns på max 1,5 °C. 2023 blev som förväntat det varmaste året som någonsin uppmätts med 1,48 °C över den globala medeltemperaturen jämfört med förindustriella nivåer. Sedan 1980-talet har varje decennium blivit varmare än det föregående.

    Koldioxidhalten ligger nu över 50 procent över förindustriell nivå räknat från år 1750 och världen är därmed halvvägs till en dubblering av koldioxidhalten. Den underliggande trenden går tydligt uppåt och vi är på väg åt fel håll. Koldioxid stannar i atmosfären i många årtionden och låser därmed in klimatförändringarna för kommande generationer.

    Samtidigt blir det tydligt att det sker en acceleration ju mer koldioxid som släpps ut. Fram till 1970-talet ökade koncentrationen med ungefär 1 ppm per år, men runt år 2000 var den årliga ökningen uppe i 2 ppm för att nu ligga på 2,5 ppm per år och ökande.

    Källa: NOAA

    Dagens koldioxidhalt i atmosfären är exceptionellt hög och har inte befunnit sig på den nivån på flera miljoner år, och vi närmar oss nu nivåer liknande de som fanns för 15 miljoner sedan när det var 3-4 grader varmare och havsnivån var 20 meter högre. Forskning visar att världen nu snabbt rör sig mot förändringar i klimatsystemet som saknar motstycke i människans historia.

    Källa: Scripps

    Annie Croona: Systemförändringar kommer inte utan individförändringar 

    Har vi blandat ihop begreppen? Det tycks råda en förvirring kring vad individförändringar och systemförändringar innebär, eller kanske framför allt hur de samspelar. Vi kan inte gå och vänta på att politikerna ska ställa om – vi måste kräva det av dem, skriver Annie Croona, SMB:s nya krönikör.

    KRÖNIKA. “Jag tror inte på individförändringar, jag tror på systemförändringar.” 

    Du känner säkert igen resonemanget och kanske har du själv sagt något liknande. Inga konstigheter egentligen: systemförändringar är alldeles nödvändiga för att bekämpa klimatkrisen. 

    Men möjligen har vi blandat ihop begreppen. Kanske för att någon tjänar på att vi missförstår, kanske för att det är en försvarsmekanism, ett rättfärdigande av status quo. 

    Helheten är summan av många små enheter

    Det är lätt att trampa snett. Se bara på påståendet “det spelar ingen roll vad Sverige gör, det är viktigare att Kina minskar sina utsläpp” (vilket en stor del av svenskarna instämmer i). 

    Vid första anblick är det såklart mer effektfullt om Kinas utsläpp minskar än om Sveriges utsläpp gör det.  Men det är inte så enkelt. 

    För det första är Kinas utsläpp inte frikopplade från vår konsumtion. Det vore orättvist att lägga all skuld på länder vars klimatpåverkan till stor del drivs på av vår livsstil. 

    För det andra är helheten, trots allt, inget annat än summan av alla små enheter. Globala utsläppsminskningar är resultatet av alla länders utsläppsminskningar. Alla sektorers, alla företags, alla människors.

    Väldigt många enstaka flygresor

    “Det kommer ändå inte att räcka att jag slutar flyga.” 

    Ännu ett vanligt påstående, tillika ett populärt argument för att rättfärdiga uteblivna individuella förändringar. Stämmer det? Både ja och nej. 

    Det är förstås sant att planetens framtid inte avgörs av just din enstaka flygresa. Å andra sidan genomförs just nu väldigt, väldigt många enstaka flygresor av personer som menar att just den här resan inte spelar någon roll.

    Jag är en stark förespråkare för systemförändringar. Något annat vore naivt: vi behöver helt enkelt hjälp. Så ofta jag får chansen trycker jag på det och föreslår sådant som kan bidra till en ambitiös och bred klimatomställning.

    Det kan handla om att bygga ut och subventionera kollektivtrafiken, förbjuda privatflygplan eller att se till att det är enklare och billigare att reparera, hyra och dela än att slänga och köpa nytt. 

    Men om man vill ha allt det där kan man inte förlita sig på politikerna. 

    Väljarna leder politikerna

    När jag intervjuade ekonomijournalisten Ulrike Herrmann, författare till boken Kapitalismens slut, sa hon en sak som fastnade: att begreppet ledare egentligen är helt missvisande. 

    Politikerna leder inte väljarna, även om det är så man vill att det ska vara. Det är väljarna som leder politikerna. Det är alldeles uppenbart när man tittar på svensk politik just nu. 

    Vad är egentligen individansvar? Jag hävdar att vi inte kommer att se några systemförändringar förrän tillräckligt många individer kräver det. 

    Om individerna inte tycker att flygresorna spelar någon roll får vi inga politiska förslag som syftar till att minska flygandet. Om individerna fortsätter att köpa enorma mängder billiga plagg och prylar kommer inga politiker försöka motverka slit- och slängsamhället. 

    Politiker vill vinna val

    Det är förstås bekvämt att intala sig själv att man är liten och obetydlig för att med gott samvete leva det liv man vant sig vid. Det är mänskligt, och på sätt och vis sant. 

    Men din röst är värd precis lika mycket som alla andras. Om tillräckligt många väljare inser allvaret och kräver förändring måste systemförändringarna komma. 

    Det ena utesluter alltså inte det andra. Individförändringar driver systemförändringar. Vi kan inte gå runt och vänta på det senare. 

    För (de flesta) politiker tror inte på flygskam och de tror inte på systemförändringar. De tror på att snärja röster och vinna val.


    Annie Croona är ny bland SMB-krönikörerna. Hon är skribent på Supermiljöbloggen samt Politisk redaktör på Dagens ETC. Hon har tidigare innehaft rollen som redaktör på SMB.

    Arjeplog ser över skogsbruksmetoder till förmån för renbetet

    Arjeplogs Allmänningsskogar ska se över sina skogsbruksmetoder och anpassa dem bättre efter renskötseln. 

    Det har varit många års fruktlöst samråd mellan Allmänningsskogarna och samebyarna, men efter ett möte förra våren där samebyarna gav mycket stark kritik, har skogsbolaget tänkt om. Leif Lundberg, Maskaure sameby, har debatterat frågan i tiotals år, och tycker att det är hög tid för förändring.

    Vi kan inte bruka skogarna som vi har gjort hittills, med hänsyn till samebyarnas problem och samråd, säger Rickard Landström, ordförande på Allmänningsskogarna, till Sveriges Radio.

    Det rör sig om 40 000 hektar skog, och nu påbörjas ett arbete med att se över skogsbruksmetoderna. I en intervju med Sveriges Radio nämner Leif Lundberg att plockning istället för kalhuggning skulle vara bättre både för naturen och för renbetet. Rickard Landström säger att de har en lång väg kvar att gå, och behöver inledningsvis lära sig mer om hyggesfria metoder.

    Supermiljöbloggen har tidigare skrivit om hur dagens skogsbruk i Sverige innebär minskat renbete, och att allt fler kommuner väljer bort kalhyggesbruket till förmån för klimatet.

    Klimataktion mot SEB i Malmö

    I onsdags genomfördes en aktion mot SEB i Malmö, där aktivister kastade lera på ingången till kontoret. Budskapet var att belysa bankernas roll i klimatkrisen, nämligen som stora investerare i fossilindustrin.

    Skåne har präglats av stora översvämningar under början av 2024. Aktivistgruppen Återställ våtmarker hämtade lera från ett översvämmat område i Kävlingeån som kastades på entrén till SEB:s kontor.

    De översvämningar vi sett i Skåne nu är bara början. Folk kommer att behöva lämna sina hem. När då samtidigt exempelvis SEB investerar miljarder i fossilindustrin så bidrar de till den klimatkollaps som vi står inför, säger aktivisten Josefin Eidrup Dahlberg till Sydsvenskan. 

    De sju aktivisterna som deltog i aktionen är misstänkta för skadegörelse och brott mot ordningslagen, eftersom demonstrationen saknade tillstånd. Banken fick stängas under aktionen, men kunde öppna igen kort därefter.

    Northvolt anmäls för misstänkt miljöbrott

    Länsstyrelsen Västmanland anmäler företaget Northvolt för misstänkt miljöbrott. Det gäller förvaring av kemikalier och gränsvärden för metaller i avloppsvatten.

    Sveriges Radio Västmanland var först att rapportera om polisanmälan, som gjorts mot Northvolt i Västerås. Företaget ska enligt anmälan ha förvarat flytande kemikalier utan invallning, och farligt avfall utan väderskydd. Därtill ska gränsvärdena för metaller i avloppsvatten ha överskridits vid flera tillfällen. Enligt DN upptäcktes förhållandena vid en rutinkontroll förra hösten.

    Northvolt har en batterifabrik i Skellefteå, och har nyligen beviljats stora lån för att expandera verksamheten. Batterifabriker, vindkraftverk, skogsbruk och gruvor ställer företag som Northvolt i rampljuset för omställningen från fossila bränslen. En rapport från Naturvårdsverket från 2023 konstaterar att utvecklingen av batterier har en stor miljöpåverkan, främst kopplat till gruvbrytning.

    Bästa för miljön är att effektivisera transporterna, batterier är inte svaret på miljöproblemen men det är en bra början, säger Erik Stigell, projektledare på Naturvårdsverket till SVT.

    Naturvårdsverket tappar 65 anställda efter hårdbantning

    De kraftiga nedskärningar som regeringen aviserar under 2025 för Naturvårdsverket tvingar nu fram en massuppsägning av 65 anställda. Det motsvarar hela tio procent av myndighetens personalstyrka.

    Det framgår av ett pressmeddelande från verket under torsdag eftermiddag.

    Bedömningen är att vi behöver minska våra kostnader med 65 miljoner kronor jämfört med 2024. Det görs dels genom att minska på verksamhet motsvarande 65 årsarbetskrafter, dels genom annan sparsamhet. Uppskattningsvis kommer det beröra 65 personer, men först ser vi över vilka möjligheter som finns till bland annat omplacering, säger generaldirektör Björn Risinger.

    Den uppseendeväckande kraftiga bantningen av personalstyrkan beror, enligt myndighetens egen beskrivning, till största delen på att särskilda, tidsbegränsade insatser upphör vid nästa årsskifte.

    Det handlar om insatser för att genomföra tre nya EU-direktiv, samt satsningar på hållbar plastanvändning. Utöver dessa områden kommer även miljömyndighetens stöd till andra verksamheter och organ påverkas.

    Själva kärnverksamheten, till exempel expertstöd gentemot regeringen, liksom stora uppdrag som kommer att dyka upp – ny lagstiftning från EU till exempel – måste däremot skyddas och värnas, heter det.

    Neddragningarna kommer att ske vid både huvudkontoret i Stockholm och enheten i Östersund.

    Även om inte Naturvårdsverkets personalstyrka påverkades i någon hög grad i årets statliga budget, har ändå de nedskärningar som nu presenteras legat i korten.

    Tidöregeringen hade knappt tillträtt efter 2022 års val förrän det stod klart att massiva nedskärningar stundade på miljö- och klimatområdet. Det totala anslaget inom miljö i statsbudgeten sänktes med fyra miljarder kronor på ett bräde. Istället prioriterades och gynnades bland annat fossilbränsledriva bilar istället.

    Bland stod det klart att möjligheten att skydda värdefull skog, och skötsel av olika naturreservat skulle försämras avsevärt. I den treåriga långtidsöversikten flaggades för ren nedslaktning av miljöbudgeten, med mer än en halvering – från 23,7 miljarder kronor under 2022 – till cirka tio miljarder kronor år 2025.

    Det återstår att se om ett sådant dråpslag utdelas. 2025 års budgetförslag läggs inte fram förrän senare i år. Men spåren förskräcker så här långt.

    ”Massiv satsning på kärnkraft hotar dagens goda utveckling”

    Hugo Franzén, solelskunsult i företaget Franzén Energiteknik AB

    Den storskaliga satsning på kärnkraft som regeringen förbereder riskerar inte bara att bli extremt kostsam för medborgarna. Den hotar också den positiva utvecklingen vi just nu är inne i, skriver solelskonsulten och företagaren Hugo Franzén i ett debattinlägg.

    DEBATT Vi lever i en spännande tid. Ny teknik och innovationer skapar förutsättningar för att vi ska kunna få ett mer långsiktigt ekonomiskt, socialt och miljömässigt hållbart energisystem. Tekniska lösningar är inte allt men utgör en central del om vi i närtid vill ha låga elpriser, en konkurrenskraftig industri och teknik är inte minst viktig om vi ska klara av att nå våra klimatmål.  

    Den tekniska utvecklingen går fort och sker inom flera sektorer, men i denna text håller jag mig till elbilar, batteriteknik och solceller som utvecklas i en rasande fart. 

    Under 2023 såldes cirka 137 000 laddbara fordon i Sverige, där elbilar och lätta lastbilar stod för en stark utveckling. Det är nu över 500 000 elfordon på våra vägar och även för laddinfrastrukturen går utvecklingen starkt framåt.  

    Elbilar tar marknad från bilar med förbränningsmotor och är i dag inte bara överlägsna ur miljösynpunkt. De vinner även ur ett totalekonomiskt perspektiv. Att välja en elbil i stället för att välja en bil med förbränningsmotor är en typ av energieffektivisering.

    Elbilen använder mindre än en tredjedel av mängden energi som för en motsvarande bil med förbränningsmotor och den har potential att bli ännu mer energieffektiv. Att elbilen blir energieffektiv beror bland annat på att en elmotor har högre verkningsgrad än förbränningsmotorn, samtidigt kan energi som annars förbrukas vid inbromsningar återvinnas. 

    Bilbatterierna kan stötta svagt elnät

    En viktig komponent i elbilar är batterier. Dessa utgör en betydande del av elbilens totala kostnader samtidigt som de påverkar elbilens räckvidd mellan laddningar. I dag kan bilens batteri även användas som ett energilager och exempelvis utnyttjas för att driva elutrustning där det inte finns tillgång till elnät eller vid elavbrott. Batteriet kan även utnyttjas för så kallade stödtjänster och exempelvis hjälpa till att hålla frekvensen i ett svagt elnät. Bilens batterier har i dag lång livslängd men kapaciteten och därmed bilens räckvidd minskar när batteriet åldras. Batteriet kan då bytas ut och exempelvis användas som ett stationärt energilager. 

    Batterier till elbilar och batterier för stationärt bruk är i många fall lika, men de som väljs i elbilar har generellt lägre vikt. De stationära batterierna används bland annat för att lagra solel från dagar med mycket solkraftsproduktion till nattens elbehov och till dagar med mindre solstrålning.

    Solkraften (och vindkraften) växer globalt exponentiellt och konkurrerar nu ut elproduktion baserad på olja, kol och gas samt kärnkraft. IEA, Internationella energirådet, bedömer att den förnybara kraftproduktionen kommer att vara större än den fossilbaserade bara inom några år. På lite längre sikt bedömer man även att solkraften kommer att vara det dominerande kraftslaget.

    Sol- och vindkraft kompletterar varandra

    Solkraftens positiva trend gäller även i Sverige. I dag uppgår solkraften till tre TWh och den förväntas öka rejält de kommande åren. Solkraften har fördelen att den kan byggas ut snabbt och till låga kostnader. Solkraftsanläggningar byggs framför allt på byggnaders tak och fasader samt på mark inom lantbruket, bland annat i form av så kallad AgroPV. Det innebär att marken används för exempelvis odling samtidigt som ytan utnyttjas för solkraft.

    Solkraften kan integreras i stor volym i det svenska elsystemet och är komplementär med vindkraften samt övriga kraftslag i energisystemet. Stora mängder solel kan vid behov lagras i våra vattenkraftsdammar, utöver med tidigare nämnda batterier. En utmaning är dock att det i dag finns begränsningar i överföringskapaciteten i elnätet inom flera områden.

    Vi kan redan nu se att elbilarna och dess batterier blir energieffektivare och att verkningsgraden på solceller hela tiden ökar, och detta samtidigt som kostnaderna minskar. Enligt forskningen kommer denna positiva utveckling fortsätta.

    Globalt och även i Sverige sker i dag en nyindustrialisering och ett spår av det som nu sker har flera positiva effekter för vår samhällsekonomi och välfärd. Vi ser företag växa upp som levererar tjänster och produkter som krävs för elektrifieringen och för produktion av den förnybara kraftproduktionen. Exempelvis är batterier en viktig komponent och det byggs flera stora produktionsanläggningar för leverans av batterier till fordonsindustrin och för energilagring med mera. 

    Solkraften ger utrymme för många slags företag

    Ett annat exempel är att det finns företag i hela solkraftens värdekedja som tillverkar allt från solcellsmoduler, monteringssystem, växelriktare, och andra elkomponenter som behövs för en komplett installation. Andra företag satsar exempelvis på produkter och tjänster inom digitaliseringen och styrning med mera.

    Denna nyindustrialisering skapar många affärsmöjligheter och ger arbetstillfällen och möjligheter till exportintäkter. Den lägger även grunden för industrins gröna omställning, låga elpriser och för att vi ska kunna uppnå våra klimatmål.

    Industrins gröna omställning innebär att industrin vill vara med och bidra till att vi kan lösa klimatfrågan. Flera stora traditionella industriföretag, exempelvis inom stål och cementindustrin satsar på den gröna omställningen för att de vet att det är ett måste om de ska kunna konkurrera på en global marknad. Inom stålindustrin handlar det om en elektrifiering, att gå från fossil energi till el och då minska utsläppen av växthusgaser. En förutsättning för denna gröna omställning är dock att industriföretagen kan få tillgång till förnybar el i närtid och till konkurrenskraftiga priser. 

    Solkraft och elbilar ger stor effektivisering

    För att vi ska kunna uppnå våra klimatmål menar IEA att den förnybara kraftproduktionen inom en snar framtid behöver trefaldigas jämfört med i dag, samtidigt som energieffektiviseringen behöver fördubblas. Att elektrifiera fordonsflottan är ett bra exempel på hur vi kan energieffektivisera. Kan vi då samtidigt tillföra förnybar energi från exempelvis solkraft får vi maximal klimatnytta. Detta är helt i linje med hur IEA anser att vi ska agera.

    Om vi kan främja nyindustrialiseringen genom att satsa på elbilar (och som en naturlig följd batteritillverkning) och solkraft kan vi få stora samhällsvinster. För att illustrera de stora möjligheterna kommer nedan några räkneexempel. Beräkningarna är förenklade och tanken är mer att visa de olika stegen och vilka storleksordningar som kan vara möjliga.  

    Om vi antar att fem miljoner personbilar, vilket motsvarar Sveriges fordonsflotta, i snitt förbrukar 0,6 liter bränsle/mil motsvarar detta sex kWh/mil. Vi antar också att bilarna i snitt kör 1 200 mil/år vilket då ger en årlig förbrukning på 7 200 kWh. För alla fem miljoner bilar motsvarar detta en årlig bränsleförbrukning på 36 TWh där merparten är bensin eller diesel.

    Mycket lägre energiåtgång med elbilsflotta

    Dagens elbilar brukar antas ha en elförbrukning på i snitt två kWh/mil. Om vi då tänker oss att fem miljoner personbilar i stället utgörs av elbilar får vi en årlig elförbrukning på 2 400 kWh/bil. För alla fem miljoner motsvarar detta en årlig elförbrukning på tolv TWh. 

    Elbilarna blir hela tiden effektivare och effektivare vilket innebär att elförbrukningen inom några år rimligen kan komma ner till på en kWh/mil. Med motsvarande beräkningar som tidigare skulle detta innebära att en fordonsflotta på fem miljoner bilar skulle kunna få en årlig elförbrukning på sex TWh. 

    Dessutom blir det allt vanligare att solceller monteras på fordon. I dag ligger verkningsgraden för våra vanligaste solceller på strax över 20 procent och på en yta på cirka två kvadratmeter ryms då solceller med en effekt på cirka 400 W. De kan producera i storleksordningen 300 kWh/år. 

    Om vi nu tänker oss några år framåt i tiden så kan verkningsgraden för solceller specialanpassade för fordon öka till 40 procent. Detta skulle innebära att två kvm solceller monterade på en personbil skulle kunna producera cirka 600 kWh/år. Resultatet blir att elen som behöver tillföras från nätet också hamnar på 600 kWh/år. För en fordonsflotta på fem miljoner solcellsförsedda elbilar innebär detta en elförbrukning årligen på tre TWh.

    Storsatsning på kärnkraft kan försena och fördyra

    Övergången till elbilar innebär att vi har stora möjligheter att gå från dagens användning av 32 TWh bensin och diesel för vår personbilsflotta, till en elförbrukning på kanske 3–6 TWh  inom någon bilgeneration. Ur klimatsynpunkt är skiftet till elbilar enormt positivt, förutsatt att det nya elbehovet inte produceras med kol, olja eller gas utan med exempelvis solkraft. 

    Med den här texten och de förenklade beräkningarna vill jag beskriva en positiv utveckling som vi faktiskt är på väg emot, men som inte alltid är lätt att se. Vi har i dag en positiv utveckling med satsningar på solkraft och elbilar, nyindustrialiseringen samt industrins gröna omställning. Men det finns ett orosmoln. 

    Regeringen har aviserat en satsning på elektrifiering och en storsatsning på kärnkraft. En elektrifiering är bra, men en storsatsning på kärnkraft kommer enligt forskningen att kräva enorma subventioner. Risken är också överhängande att de satsningar som nu görs kommer att bromsas och att en övergång till ett mer långsiktigt hållbart energisystem radikalt kommer att fördröjas och fördyras.

    Hur kan vi gå vidare? 

    Ska vi välja att främja en satsning som har stöd i kunskap och forskning, som innebär en nyindustrialisering, som bäddar för låga elpriser i närtid, som bäddar för industrins gröna omställning och, inte minst, möjliggör att vi kan uppnå våra klimatmål? 

    Eller ska vi istället ta en politisk, populistisk väg som saknar stöd i forskningen och som innebär enormt höga kostnader som du och jag antingen får betala via höjda skatter eller högre elpriser?

    Vi kan också fråga oss hur det ska gå med industrins gröna omställning och hur ska vi ska kunna minska belastningen på klimatet om vi först om 12–22 år får fram ny elproduktion?

    Sveriges radios klimatkorrespondent tvingas sluta

    Sveriges Radio får ett rejält sparbeting på 250 miljoner kronor i 2024 års budget. En av effekterna är att SR:s första globala klimatkorrespondent, Marie-Louise Kristola, får sluta.

    Det var år 2020 som Sveriges Radio bestämde sig för att satsa på utrikesbevakningen genom att ta ett lokalt grepp på globala frågor. Marie-Louise Kristola fick tjänsten som Sveriges första globala klimatkorrespondent.

    Själv kommenterade hon då sin nya tjänst med att beskriva hur viktigt det var att få förtroende att rapportera om en så viktig fråga för lyssnarna. Marie-Louise Kristola hade tidigare varit programledare för Vetenskapsradions miljöprogram Klotet i tio år. År 2020 gav hon sig ut på fältet igen för att träffa och lyssna på människor som märker av klimatförändringar i sin egen vardag med ambitionen att också skildra både vinnare och förlorare i klimatomställningens spår.

    Sorgen när naturen går förlorad

    Marie Louise Kristola har förmedlat människors upplevelse av klimatförändringar och klimatomställningen, globalt och även i Sverige. Senast häromdagen lärde hon oss ett nytt ord: solastalgi, den psykiska smärtan att vara kvar på en plats där omgivningen och naturen gått förlorad. Ett exempel på lokalt reportage är från översvämningarnas Sverige. Så här löd hennes beskrivning:

    De två första gångerna huset fylldes med meterhögt, smutsigt vatten ville tonårsbarnen tillbaka till varje pris. Men efter den tredje gången på två månader, då föräldrarnas rädsla och förtvivlan inte längre gick att dölja, förstod alla. Ett mysigt hem, en gård med grönsaksland och klätterträd intill en liten å – som gjort för äventyr – var för alltid borta. Ingen har skadats, även om pappa Vincent drömmer mardrömmar varje natt om vatten som forsar in i sovrummet, så är familjen intakt. Men naturen och omgivningarna är för alltid borta. Sorgen, förtvivlan och saknaden efter det som gått förlorat har nu ett namn – solastalgi.

    Utöver att skildra människors vardag har Marie-Louise Kristola även gett lyssnarna perspektiv som inte kommer fram i det hetsiga nyhetsflödet. Ett sådant är temat: Låt naturen spela hjälte och inte offer. För lyssnarna berättar hon om hur biologer, arkitekter, ingenjörer och designers samarbetar och försöker efterlikna naturens bästa lösningar för att lösa vår tids utmaningar.

    Är klimatanpassningen en fälla?

    Ett av många citat som beskriver de viktiga perspektiv som lyfts fram av klimatkorrespondenten är utrikeskrönikan från 8 juni 2023:

    Nu kan vi, med professor Johan Rockströms ord ”stoppa huvudet i den artificiella snön, där de rikas anpassning accelererar klimatförändring”. Utan dagens klimatanpassning – skulle vi göra mer för att stoppa uppvärmningen då?

    Marie-Louse Kristola har presenterat djupare analyser och reportage långt ifrån ensidig Sverige-fokuserad teknikoptimism utan reflektion om klimatkrisens och klimatomställningens globala effekter. Tjänsten som global klimatkorrespondent kommer att vara saknad.

    ← Tipsa!

    Tipsa oss

    Har du något du tror vi missat och kanske borde skriva om? Vi tar tacksamt emot alla tips du kan bidra med. Maila direkt till tips@supermiljobloggen.se eller fyll i formuläret nedan.