Uppvärmningen av Jorden är ojämnt fördelad mellan dag och natt. Men tidigare trend, med högre temperaturer nattetid, har under de senaste 30 åren blivit den motsatta. Fyndet har gjorts av en internationell grupp forskare, bland annat från Chalmers i Göteborg, och det oroar dem.
Klimatförändringens dynamik är mycket komplex och en lång rad faktorer spelar in. Forskarlaget gjorde sin upptäckt när de i en ny studie skulle bekräfta tidigare observationer om ökad uppvärmning nattetid.
Denna tendens har varit känd länge och kännetecknar utvecklingen från mitten av 1900-talet och framåt. Men resultatet i den uppföljande studien visade alltså att det inte är så längre: de senaste 30 åren har istället jordytan värmts mer under dagtid än under natten. Denna förändring gör att temperaturskillnaden mellan dag och natt ökar.
Detta kan låta tämligen oskyldigt, men forskarna pekar på risken för storskaliga förändringar med effekter på skördar, djurs välbefinnande och folkhälsan. Större variationer mellan dag- och nattemperaturer kan till exempel öka stressen på hjärt- och kärlsystemet, med bland annat högre blodtryck som följd.
Studien har inga säkra svar på vad omsvängningen av denna så kallade ”asymmetriska uppvärmning” beror på. Minskad molnbildning, i sig ett mycket svårbeforskat område, samt minskad avdunstning dagtid som en följd av mer torka och kraftiga värmeböljor nämns som förklaringar.
Detta visar på behovet av anpassade strategier inom olika områden som påverkas av temperaturvariationer mellan dag och natt, såsom jordbruk, folkhälsa och skogsförvaltning, för att ta itu med de utmaningar som denna klimatförändring innebär, säger en av forskarna Ziqian Zhong i ett pressmeddelande.
Studien publicerades i Nature Communications och kan läsas i sin helhet här.
Organisationen Klimatkommunerna kräver större engagemang, högre fart och skarpare förslag från regeringen och gör tummen ned för dess klimathandlingsplan. Man fortsätter också att propagera för ett samarbetsavtal om klimatet med staten, vilket både denna och tidigare regeringar varit kallsinniga till.
Klimatkommunerna har sedan starten 2001, med Lund som initiativtagare, vuxit till att omfatta drygt 50 kommuner, samt Region Skåne. Samtliga landets största kommuner är medlemmar. Föreningens medlemmar samlar nu hälften av landets befolkning, fem miljoner.
I ett uttalande, som även sänts till Klimatpolitiska rådet, pekar man på att det är i kommunerna som konsekvenserna av klimatförändringen i stor omfattning hamnar och kräver handling. Dessutom är det inom kommunerna som många av alla de utsläppsminskande åtgärderna måste utföras.
Det är dock staten som behöver axla rollen som samlande kraft, säger Klimatkommunerna och formulerar tre huvudkrav gentemot regeringen:
Slut ett samarbetsavtal med landets samtliga kommuner, som inkluderar finansiering av åtgärder och uppföljning av arbetet.
Inför ett nationellt mål om transporteffektivitet enligt de förslag som Klimaträttsutredningen presenterat.
Sätt genast in åtgärder för att nå målet om 70 procents minskade utsläpp i transportsektorn till 2030, åtgärder som fullt ut kompenserar för de uteblivna minskningar som ökad reduktionsplikt hade inneburit.
”Trovärdigheten kräver åtgärder här och nu”
Åtgärder som ger effekt behövs här och nu. Att då som regeringen gör presentera ett åtgärdspaket som möjligen kan få effekt om 20 år är inte trovärdigt, heter det i föreningens skrivelse.
Klimatkommunerna ger en tydlig känga åt regeringens ofta framförda argument att man nu är närmare utsläppsmålen för 2045 jämfört med tidigare. (Vilket för övrigt knappt ens är sant, som SMB har visat i en analys).
Önskemålet om ett nationellt övergripande klimatavtal framfördes till dåvarande S-MP-regering i slutet av 2021, vilket SMB uppmärksammade. Något avtal blev det inte den gången. Inte heller nuvarande regeringen Kristersson har responderat på Klimatkommunernas tankegångar.
Det har också i andra avseenden varit klent med intresse från regeringens sida att samordna och ta ledningen för den omfattande klimatanpassning som krävs för en lång rad funktioner i samhället.
Allt fler och värre översvämningar på olika håll i landet, exakt i detta nu kring skånska Kävlingeån, påminner om det ökade behovet. I Skåne har, berättar DN i veckan, forskarna i decennier pekat på riskerna för översvämningar i Ringsjöns vattenområde. En rad åtgärder, till exempel anläggandet av nya våtmarker, hade kunnat dämpa riskerna.
Regeringen har försämrat istället för tvärtom
Ingen regering fram till idag har tagit något initiativ i denna riktning. Eller snarare sagt, nuvarande regering har tagit ett initiativ – åt andra hållet.
För trots de ökade hoten och allvarligare konsekvenserna, och behovet av samordning och initiativ, överraskade regeringen Kristersson de flesta med att, utan någon rationell förklaring, i årets budget minska anslaget för statliga samordningsinsatser för klimatanpassning med 50 miljoner kronor, vilket SMB rapporterade om.
Jag vet inte om regeringen inte vill att vi ska kartlägga risker och stödja kommuner och länsstyrelser med beslutsunderlag. Jag vet inte heller om man tycker att det ska finansieras på något annat sätt, sa MSB:s enhetschef Mette Lindahl Olsson när hon kommenterade neddragningen för DN.
Klimatpolitiska rådet lägger fram sin årsrapport, med analys av regeringens klimatarbete, under mars månad.
Den senaste ”Rapporten om Cirkularitetsgapet” för 2024 har presenterats, och den innehåller viktiga insikter om det globala behovet av övergång till en cirkulär ekonomi. Trots ökad medvetenhet och debatt kring cirkularitet, fortsätter den globala cirkularitet att minska.
Rapporten framhäver att majoriteten av material som kommer in i ekonomin fortfarande är jungfruliga. Dessutom visar rapporten att andelen återvunnet material minskat från 9,1 procent 2018 till endast 7,2 procent 2023.
Minskningen i cirkularitet är alarmerande. Rapporten visar dessutom att vi på bara sex år totalt har förbrukat över en halv biljon ton material, vilket är nästan lika mycket som under hela 1900-talet. Denna trend hotar våra miljömål.
Slutsatsen i rapporten är därför att vi snabbt måste gå över till en cirkulär ekonomi. Denna omställning kräver att vi tänker i system och inkluderar alla i samhället.
Forskare vid Blekinge Tekniska Högskola (BTH) har i en ny studie jämfört olika framtidsscenarier för energiförsörjning och kommit fram till att ny kärnkraft varken är hållbart eller kostnadseffektivt.
Resultaten pekar på att regeringens plan för nya kärnkraftsreaktorer skulle innebära en betydande ekonomisk belastning för landet. Ny kärnkraft skulle innebära extra kostnader som kan uppgå till 1070 miljarder kronor fram till 2050.
Dessutom skulle ytterligare kostnader tillkomma för drift av kärnkraftverken ända till cirka år 2100. Det skulle innebära en total merkostnad på upp till 5000 miljarder kronor.
Trots generösa beräkningar av kärnkraftens kostnader, visade sig alla scenarier med ny kärnkraft vara dyrare än alternativen, säger Henrik Ny, studiens huvudförfattare, i ett pressmeddelande.
Det studiens resultat pekar på är att Sverige istället bör investera i energibesparingar och förnybara energiskällor som sol- och vindenergi. Det vore miljömässigt hållbart och mest kostnadseffektivt.
Fler och fler forskare blir klimataktivister när utsläppen fortsätter att öka och klimatkrisen förvärras. Civil olydnad för att få beslutsfattare att lyssna till forskningsresultaten har blivit ett viktigt sätt att försöka bidra till skarpare klimatpolitik.
Allt fler forskare blir klimataktivister när klimatutsläppen fortsätter att öka och klimatkrisen förvärras. En av dem är Jeannette Eggers vid Sveriges Lantbruksuniversitet, SLU, som i Vetenskapsradion Klotet berättar om varför hon valt att kombinera forskaruppdraget med aktivism. Hon menar att eftersom vi har ett planetärt nödläge måste vi agera nu. Därför deltar hon numera i fredlig civil olydnad för att tvinga fram bättre klimatbeslut.
För Vetenskapsradion Klotet berättar Jeannette Eggers om det svåra men självklara valet att göra mer för klimatet än att ta fram vetenskapliga fakta. Hon beskriver också hur oroliga hennes barn är för att hon ska bli arresterad, vilket hon också blev i samband med en civil olydnadsaktion vid Bromma flygplats.
Våra beslutsfattare lyssnar inte på det vi har att säga, så jag ville göra mer.
Jeannette Eggers har liksom över 1000 forskare i mer än 30 länder valt att ansluta sig till Scientist Rebellion. ”What is the point in documenting in ever greater detail the catastrophe we face, if we are not willing to do anything about it?”, skriver Scientist Rebellion på sin kampanjsida. Fritt översatt betyder det: Vad är det för poäng att dokumentera klimatkrisen på en allt mer detaljerad nivå som forskare, om vi inte är beredda att göra något åt den.
Varje vecka redovisar SMB halten av koldioxid i luften.
Enligt senaste mätningen uppmätt på Hawaii 27 januari låg koldioxidhalten i atmosfären på 422,71 miljondelar (ppm). Jämfört med för ett år sedan är det en ökning med 2,35 ppm. Förra årets ökning är förmodligen den största som någonsin registrerats – mer än dubbelt så mycket som det senaste decenniets årliga genomsnitt.
Förra veckans medeltal blev 422,86 ppm, vilket är en ökning med 3,22 ppm jämfört med för ett år sedan. På ett decennium är det en ökning med 24,81 ppm.
Koncentrationen av koldioxid nådde 421,86 ppm i december 2023, vilket är en ökning med 2,87 ppm jämfört med år tidigare. Temperaturen var +1,60 °C relativt till 1880-1920 och därmed tillfälligt högre än Parisavtalets under gräns på max 1,5 °C. 2023 blev som förväntat det varmaste året som någonsin uppmätts med 1,48 °C över den globala medeltemperaturen jämfört med förindustriella nivåer. Sedan 1980-talet har varje decennium blivit varmare än det föregående.
Koldioxidhalten ligger nu över 50 procent över förindustriell nivå räknat från år 1750 och världen är därmed halvvägs till en dubblering av koldioxidhalten. Den underliggande trenden går tydligt uppåt och vi är på väg åt fel håll. Koldioxid stannar i atmosfären i många årtionden och låser därmed in klimatförändringarna för kommande generationer.
Samtidigt blir det tydligt att det sker en acceleration ju mer koldioxid som släpps ut. Fram till 1970-talet ökade koncentrationen med ungefär 1 ppm per år, men runt år 2000 var den årliga ökningen uppe i 2 ppm för att nu ligga på 2,5 ppm per år och ökande.
Dagens koldioxidhalt i atmosfären är exceptionellt hög och har inte befunnit sig på den nivån på flera miljoner år, och vi närmar oss nu nivåer liknande de som fanns för 15 miljoner sedan när det var 3-4 grader varmare och havsnivån var 20 meter högre. Forskning visar att världen nu snabbt rör sig mot förändringar i klimatsystemet som saknar motstycke i människans historia.
I den komplicerade och splittrade beslutsprocessen om PFAS-utsläpp i Vättern från den förorenade militära flygplatsen i Karlsborg har en ny möjlighet att hindra fler utsläpp dykt upp. Organisationen Aktion Rädda Vättern manar nu alla kommuner runt sjön att ta strid för sina vattentäkter.
Den vattensjuka marken intill försvarets landningsbana uppmäter på sina ställen extremt höga halter av PFAS-ämnen, framförallt ett av de mest toxiska, PFOS, från många års brandövningar med släckskum.
Ämnena sipprar sakta ut i Vättern, som är dricksvattentäkt för hundratusentals invånare i kommunerna runt sjön. När nu gränsen för PFAS-ämnen i dricksvatten från år 2026 sänks många gånger om till fyra nanogram (miljarddelar av ett gram) per liter måste de kommunala huvudmännen se till att inte hamna i kläm, manar organisationen.
Regeringen har beviljat tillstånd till försvaret att dränera flygplatsen, och öka flygverksamheten femfaldigt. Dessa beslut har redan överklagats av Rädda Vättern som hävdar att regeringen bryter mot både svensk lag och EU:s vattendirektiv. Högsta förvaltningsdomstolen kommer att hålla muntliga förhandlingar i vår och det finns därmed inte någon dom ännu.
Ny möjlighet att visa motstånd inför beslut
Nu har ännu en chans att pröva PFAS-frågan rättsligt dykt upp. En av de separata ansökningarna försvaret gjorde hamnade på efterkälken, då det stoppades av den egna tillsynsmyndigheten.
Just detta ärende gäller en mindre åtgärd i sammanhanget, så kallad bankantsdränering. Men motståndarna framhåller att det är orimligt att höja flödet av skadliga onedbrytbara kemikalier ut i Vättern. Man överklagade omedelbart godkännandet till regeringen, som alltså har att ta ställning en gång till i ett kontroversiellt PFAS-ärende.
SMB berättade i höstas om en dom i Högsta domstolen, som slår fast att invånare i Kallinge, Ronneby kommun, har rätt till skadestånd. De har under många år druckit vatten med mycket höga PFAS-halter. Flera av dem har drabbats av en rad sjukdomar som forskningen förknippar med kemikalierna.
Även om giftet kommer från den militära flygflottiljen intill vattentäkten föll ansvaret på kommunens vattenbolag i egenskap att vara huvudman för vattenförsörjningen.
Rädda Vätterns juridiska ombud Christer Haagman framhöll i samband med domen att precis samma sak kan inträffa för alla kommunala vattenhuvudmän runt Vättern. ”Domen sänder en stark och varnande signal”,sa han till SMB.
Uppsala kommun måste betala för vattenrening
PFAS-halterna i den stora klarvattensjön Vättern mäts kontinuerligt och ligger nu, enligt organisationens uppgift, på mellan två och fem nanogram per liter. Men kemikalierna är extremt långlivade och bryts i princip inte ned. Därför är höjda halter alls inte uteslutna om flygplatsen dräneras utan att genomgå total sanering, framhåller man. Höjda halter ovan de nya gränsvärdena kan då tvinga kommunerna att på egen bekostnad installera dyr reningsutrustning.
Uppsala kommuns vattenbolag har tidigare stämt försvarsmakten på närmare en kvarts miljard kronor för sina utgifter för just detta. Nu måste även kommunerna runt Vättern se om sitt hus och kräva stopp för ökade PFAS-utsläpp, betonar organisationen.
De många tusentals kemikalierna i PFAS-gruppen har i senare forskning allt mer uppmärksammats för att ha värre långtidsverkande negativa hälsoeffekter än man tidigare trott. Kemikalierna påverkar immunsystem, fertilitet och frekvensen av vissa cancertyper, och är spridda över hela jordklotet. En helt färsk studie visar till exempel att fosters ämnesomsättning påverkas av lägre halter PFAS än vad som varit känt.
Dubbelbeskattningen av återbruk hämmar omställningen. Momsen på second hand-produkter måste sänkas, säger Svensk Handel, en av Svenskt Näringslivs tunga medlemsorganisationer.
Svensk Handel, en bransch- och arbetsgivarorganisationen som driver handelns frågor för parti-, detalj- och e-handeln och företräder ca 9 000 handlare i Sverige, ryter nu ifrån om att momsen på second hand-produkter måste sänkas.
Vill regeringen ha konkurrenskraftiga villkor?
I Sverige är det fortfarande full moms varje gång en begagnad vara säljs. Nu menar Svensk Handel, som också är medlemmar i Svenskt Näringsliv, att om regeringen menar allvar med sina hållbarhetsambitioner är det dags för konkurrenskraftiga villkor, som på riktigt främjar omställningen till en mer cirkulär handel.
I veckan var Svensk Handel genom Magnus Nikkarinen som är hållbarhetsansvarig på Svensk Handel och näringspolitisk expert, inbjuden till Näringslivets Hus i Stockholm för att prata om behovet av sänkt moms på second hand-produkter.
Om regeringen menar allvar med sina hållbarhetsambitioner är det dags för konkurrenskraftiga villkor som på riktigt främjar omställningen till en mer cirkulär handel.
Magnus Nikkarinen menar att det egentligen finns en bred politisk vilja att stödja sänkt moms på second hand, men att diskussionen ofta stannar vid en hänvisning till att EU:s skatteregler hindrar detta. Ett annat skäl att inte ändra momsen brukar vara att man inte vill ha för många momssatser.
Men Svensk Handel med Magnus Nikkarinen i spetsen har svar på tal. Motargumentet gällande det första påståendet, att EU hindrar, är att andra EU-länder har hittat vägar fram. Därmed borde även Sverige kunna göra detta. Vad gäller olika momssatser, är det enligt Magnus Nikkarinen viktigt att undvika ett spretigt momssystem. Men, framhåller han, om vi använder momsen för att exempelvis begränsa konsumtionen av tobak och alkohol kan den även användas för att främja aktiviteter som verkligen skulle göra samhället gott.
Lagom till det omtalade stora kalaset som statsminister Ulf Kristersson håller på undersåtarnas bekostnad för att fira sin 60-årsdag, föräras han här ett hyllningstal av SMB:s krönikör Mattias Goldmann. Statsministern får bland annat rådet att nu kliva i sin sanningsdräkt – för den ligger väl i Riktighetsväskan i Sagerska palatset…?
KRÖNIKA Du tycker ju det är ett säkerhetshot när miljöfolk sjunger och just gällande mig kan du faktiskt ha rätt. Så jag säger som i riksdagsprotokollen: Det talade ordet gäller.
Första gången jag verkligen lyssnade på dig, och inte bara ofrivilligt hörde, var när du pratade klimat för eleverna på Handels. Ifall du skulle staka dig var moderaternas dåvarande klimattalesperson Maria Malmer Stenegård där – those were the days – men hon fick inte en syl i vädret. Du hade stenkoll, du var skitbra, du ägde – och det gillar ju moderater.
Det där är en sida av dig som bara de som får komma på de privataste av dina fester får se nu för tiden, Ulf. Det är som att du sparar klimatet som vinnarfråga för din efterträdare, Christofer Fjellner. Eller att du väntat till nu. För att fylla 60 är att inte behöva bry sig längre. Du har nått toppen nu, Ulf. Leder Sverige, har lett hela EU. Allt efter detta är reträttposter – utom möjligen EU-kommisionär, men det ska ju Ebba bli. Så kör nu ända in i kaklet, Ulf.
Ta på dig sanningsdräkten nu!
Din hustru Birgitta har avslöjat att du på er semesterresa hade med en Viktighetsväska med mörk kostym och en vit skjorta. Jag tror att du någonstans på Sagerska palatset har en Riktighetsväska, med en sanningsdräkt som du nu både i livets och mandatperiodens andra hälft tar på dig.
Vi kommer att gilla den riktiga Uffe bättre, tänker jag. Den som använder ”Det är allvar på riktigt” för sånt som är allvar på riktigt. Som att respektera ingångna avtal, vare sig det är med FN, EU eller förintelselägrens överlevare. Som att sparka uppåt, inte nedåt. Inte besluta att undersköterskan måste lämna landet, utan att översittaren måste lämna regeringsunderlaget.
De där favoritfraserna du ständigt använder – ”det är ju alldeles uppenbart så” är en annan – får oss att underskatta din kommunikativa briljans. Ta bara detta 60-årsfirande, där notan förstås kommer fram så småningom och då säger vi alla att inte var det mycket att bråka om.
Säg att kalaset kostat en halv miljon. Några blir glada och ingen drabbas. Er sänkta skatt på fossila bränslen kostar mer än så – varje timma dygnet om, hela året tills vi kommer upp i sju miljarder. Och då pratar vi bara den ena bensinskattesänkningen, den som var uppäten dagen efter. Den andra är lika stor, och liksom med jobbskatteavdragen blir det väl fler innan ni är klara. Några blir glada, men väldigt många drabbas; svenskar, resten av världen, nu levande och de efter oss. Men fokus är på den futtiga festnotan. Snyggt spin, Uffe.
Uruguay toppar sol- och vindkraftsligan
Mycket gnäll var det också om din födelsedagsresa, trots den där Viktighetsväskan. Märkligt att samma personer som brukar säga att det är Jimmie som bestämmer nu plötsligt tyckte att du måste vara hemma och styra landet. Hur ska de ha det?
Uruguay som resmål var genialt – snacka om att du fick överläge mot deep fake-moderaterna nu. För där finns världens snabbaste ökning av el från sol och vind och Uruguay har inte ens betalat själva. De bara auktionerade ut rättigheterna med tjugoårskontrakt. Ännu bättre – Sverige cashar in för det står ABB på utrustningen. Hur det hela började? Med ett projekt från Energimyndigheten. Den svenska. Det där med att ”ärat ditt namn flög över jorden”, om vi nu ändå ska sjunga något, det är inte så längesen faktiskt.
Argentina var lika lysande. Där ser man hur det går när främlingsfientliga populister får makten. Muy mal, señor Ulf. Till efterfesten när whiskeyn kommer fram kan du dela med dig av lite historier, och istället för att liberalerna skålar med Sverigedemokraterna, kan du skåla för vårt gemensamma Sverige. Du är sextio nu. Du är den vuxne i rummet, Ulf. Nu tar du det härifrån, blir den du vill vara och den vi behöver att du är. Grattis till dig och – om du vill – grattis till oss alla.
Viljan att cykla mer, till jobb och aktiviteter och samtidigt få motion och hålla nere resekostnaderna är stor hos folk. Nyttan för miljö, klimat och hälsa är uppenbar. Desto mer frustrerande är det att åse hur regeringen och Trafikverket på alldeles för många sätt saboterar möjligheterna till ökad cykling.
Våren 2022 lades den digra klimaträttsutredningen fram. 700 sidor med analys och förslag om hur lagar och förordningar behöver förändras för att få bort hindren för klimatomställningen, och tvärtom gynna och snabba på den.
Det finns väldigt mycket att göra, inom en lång rad samhällssektorer. Jag ska bara ta upp en, transportsektorn. Det är en av de största utsläpparna av koldioxid, med sammanlagt 13,6 miljoner ton under 2022. De totala nationella utsläppen var som jämförelse detta år 45,2 miljoner ton, allt enligt officiell statistik.
Att gynna elektrifiering av fordonsparken och undanröja hindren för utbyggd laddinfrastruktur var självklara förslag för utredarna. Men det krävs mer. Det är omöjligt att klara klimatmålen, trots allt fler elbilar, om inte biltrafiken också minskar.
Sluta med prognosstyrd planering för trafiken!
Utredningen ville därför att staten skulle ta ett helt nytt grepp och beordra sitt stora trafikverk att planera för så kallad transporteffektivitet. Detta istället för att låta den klassiska, prognosstyrda, planeringsmetoden bestämma.
För då vinner alltid biltrafiken. Biltrafiken ökar nämligen ”alltid”. Och då behövs fler genomfarter, förbifartsleder och motorvägar. Det säger sig självt att det då blir mindre pengar över till gångstråk, cykelleder och kollektivtrafik. I Trafikverkets så kallade Nationella planer har det därför inte gått att skönja någon klimateffekt av de enorma belopp som hanteras.
Det finns ännu ett problem med denna metod: bättre vägar genererar i sig själv ökad trafik, så kallad inducerad efterfrågan. När köer byggts bort med fler och större vägar skapar dessa mer trafik, och därmed behov av mer av samma vara.
En procent lägre utsläpp från transportsektorn – det var därför allt som kunde klämmas fram ur de 800 miljarder kronor som hanteras för tolvårs-perioden 2022-2033, rapporterade SMB för två år sedan.
Så har det sett ut, och så ser det även ut nu. Härom veckan lämnade Trafikverket över underlaget för kommande revidering av denna plan till regeringen (det sker vart fjärde år). Massiv kritik från miljöorganisationer och andra myndigheter, och förslagen från klimaträttsutredningen, har inte ändrat synsättet tidigare, och ingen förändring synes till nu heller.
Här på gamla E 20 mellan Vårgårda och Alingsås satsade Trafikverket 30 miljoner kronor på att smalna av den tidigare så breda före detta Europavägen, istället för att säga ja till 22 miljoner från berörda kommuner och regionen till en ny och säker cykelled mellan orterna. Foto: Jan Lindsten
Trafiken ökar och därför ska vägnätet byggas ut, lyder verkets credo, ännu en gång.
”Biltrafiken måste minska snabbt” upprepar trafikforskaren och utredaren Anders Roth hjälplöst i radion när han kommenterar det ledsamma dokumentet. Han var en av de som behandlade just frågan om ökad transporteffektivitet i klimaträttsutredningen.
Ökad cykling borde vara lågt hängande frukt
Lågt hängande frukt för en regering och riksdag som vill förbättra folkhälsan, luftmiljön och klimatet borde vara cykelfrämjande åtgärder. Men frukten får hänga kvar på grenarna och ruttna istället.
Man blir närmast mörkrädd av att botanisera bland exemplen på hur illa lagar, regler, förordningar, rutiner och det bristande politiska intresset att förbättra villkoren slår.
Här följer några fall som jag hittat inom bara några mils omkrets från min bostad i Alingsås kommun:
Vårgårda och Alingsås ville bygga en sammanhängande, säker cykelled mellan sina centralorter, när gamla hårdtrafikerade E 20 blev en glest trafikerad, men bred lokalväg i samband med att den nya motorvägen invigdes. Kommunerna och Västra Götalandsregionen var beredda att satsa 22 miljoner. Trafikverket sa nej med hänvisning till att det krävdes ny vägplan och att skördetröskor inte skulle kunna mötas (hur gör dessa på andra ordinära och smalare statliga vägar??)
Istället plockade man fram 30 miljoner kronor ur egen ficka för att smalna av vägen och för överskådlig tid sätta punkt för alla cykelleds-griller (bilden ovan visar ett avsnitt där det tydligt framgår hur vägen gjorts smalare vid en vägbank).
I Borås stad har tekniska förvaltningen beslutat att inte längre satsa på att få fram cykelleder mellan sina tätorter längs det statliga vägnätet. Orsaken är att kommunen måste medfinansiera leden till hälften, medan Trafikverket ska vara byggherre (däremot finns inga regler som säger att staten å sin sida ska medfinansiera cykelleder längs kommunernas vägar).
Med Trafikverket som byggherre har kostnaderna upp till tredubblats under de senaste decennierna, enligt trafikförvaltningen i Borås, som inte lyckats få någon förklaring om orsaken.
Vi lyder under kommunallagen och har helt enkelt inte rätt att använda skattebetalarnas pengar till oacceptabla utgifter. Med Trafikverket som byggherre sticker gång- och cykellederna upp till nästan samma nivå som när vi bygger en bilväg, säger tekniska enhetschefen Jan-Åke Claesson till SMB.
Fyra miljoner till vägplan för 1 500 meter led!
Med tvekan och missnöje signerade nyligen Alingsås kommun ett medfinansieringsavtal för sju miljoner kronor med Trafikverket om en cykelväg intill en starkt trafikerad och smal 70-väg. De 1 500 metrarna går totalt på modiga 18 miljoner kronor, varav fyra miljoner (!) till pappersarbetet med en ny vägplan för pyttesträckan. För att få fram angelägna cykelbanor intill statliga vägar försöker kommunen numera placera lederna en bit utanför statens vägområde, vilket gått ibland.
Så skärpning, Trafikverket! Men det är naturligtvis ingen annan än regeringen som utfärdar instruktioner till sina myndigheter om hur de ska arbeta och med vad. Och regering och riksdag som beslutar och skatter och styrmedel för att påverka hur och vad vi konsumerar.
Någon omsvängning i reglerna för Trafikverkets planeringsmetoder har alltså inte synts till. Klander för att så inte blivit fallet bör nog i hög grad falla på tidigare rödgröna och röda S-MP-regeringar.
De borde definitivt haft tid att åstadkomma något under sina inte så få år vid makten.
Nuvarande regering Kristerssons syndabörda är dock absolut inte mindre. Exempelkatalogen på hur bilism gynnas och cykling och kollektivtrafikresande missgynnas av Tidöpartierna är sorgligt tjock.
Bilresor till jobbet fick bättre villkor
Ministrarna hade knappt ens hunnit värma upp sina taburetter efter valet 2022 förrän några snabba beslut visade vilken väg man vill beträda:
Det framförhandlade och färdiga förslaget om ett förändrat avdragssystem för arbetsresor, som skulle gynnat kollektivresande (sannolikt även cykling) och minskad bilanvändning, skrotades utan prut till förmån för fortsatt förmånliga bilavdrag.
Den lilla reformen med sänkt momssats till sex procent för bland annat reparation av cyklar (som såklart slits mer av flitigt cyklande till jobbet) ändrades och momsen höjdes till tolv procent. Det ger en minimal inkomsthöjning i statskassan, men utgör en desto tydligare signal om att det inte ska daltas med de som försöker cykla istället för att ta bilen.
Utöver att behålla det gamla reseavdraget för bilresor till jobbet, lades flera miljarder kronor på sänkningar av bensin- och dieselskatterna och till lägre reduktionsplikt. En tredjedel av årets hela reformutrymme gick till att främja bilismen, påpekade en miljöorganisation kritiskt om statsbudgeten.
Ja, när får vi makthavare som agerar adekvat på klimatkrisen – en av civilisationens absolut allvarligaste problem? Det börjar bli hög tid.
Greenpeace och Natur og Ungdom vinner domen mot norska staten i målet om nya oljefält. Domstolen har ogiltigförklarat oljefälten, och pekade bland annat på att regeringen inte gjort en ordentlig miljökonsekvensbedömning när de godkände utbyggnaden av oljefälten.
I juni 2023 godkände den norska staten förslag från olika företag att utveckla totalt 19 nya oljefält. Detta skulle vara en del av en strategi för att utveckla produktionen under de kommande åren. Den norska oljan är, enligt norska staten, nödvändig för Europas energisäkerhet.
Norge har gått om Ryssland och är idag Europa största oljeproducent. Miljöorganisationerna Greenpeace och Natur og Ungdom begärde ett omedelbart stopp för utvecklingen av de tre marina oljefälten Breidablikk, Yggdrasil och Tyrving, och tog därför den norska staten till domstolen.
Greenpeace skriver att Olje- och energidepartementet genomförde en bedömning bakom stängda dörrar och kom fram till att utsläppen från Tyrving och Yggdrasil, som förväntas uppgå till mer än sju gånger Norges nuvarande årliga utsläpp, inte har någon påverkan på klimatet. Det norska energidepartementet sade att man var övertygad om att de relevanta godkännandena inte stred mot lagen och att direkta och indirekta utsläpp från enskilda utbyggnader hade beaktats.
Förhandlingarna inleddes i november 2023, och nu har domstolen fattat ett beslut. Domen fastställer att olje- och gasfälten Breidablikk, Yggdrasil och Tyrving godkändes på olaglig grund och ogiltigförklarar statens godkännande för oljefältens utbyggnad. Domstolen förbjuder också staten att bevilja alla nya tillstånd som krävs för att bygga ut och utöka oljeproduktionen ytterligare på fälten.
Det här är en viktig seger för nuvarande och framtida generationer, och för miljön. Med denna dom kommer miljontals fat olja att stanna kvar i marken, säger Gytis Blaževičius från Natur och Ungdom.
Stämningsansökan för oljefälten är en del av en större rörelse som handlar om att hålla stater och företag ansvariga för klimatkrisen, och det är inte första gången aktivister använder en stämning som verktyg för att hävda sina rättigheter.
Den svenska energiomställningen för att klara klimatet har bara inletts. Elen kommer att spela en mycket stor roll. Men istället för att sätta sig ned och diskutera sakligt och kompromissa ägnar sig våra politiker åt skyttegravskrig, där kärnkraft ställs mot vindkraft. Titta framåt istället för bakåt, manar professor Filip Johnsson i veckans SMB-krönika.
KRÖNIKA Det är väl ingen nyhet för någon att elektrifiering är den kanske enskilt viktigaste klimatåtgärden i vårt land och i den industrialiserade delen av världen. Naturligtvis tillsammans med en mängd andra åtgärder som måste till, så som till exempel minskad materiell konsumtion, effektiviseringar och mer resurseffektiva system. Eftersom Sverige är ett högindustrialiserat land med mycket energiintensiv industri kommer omställningen kräva mycket mer el. Kanske en fördubbling.
Den svenska elanvändningen har i princip varit konstant under de senaste 30 åren, runt 140 terawattimmar, TWh. Detta trots att industriproduktionen ökat. Inom industrin har det alltså pågått ett konstant effektiviseringsarbete med investeringar i mera energieffektiva processer. På motsvarande sätt har vår elproduktion under större delen av samma period baserats på ungefär lika delar vatten- och kärnkraft, samt en del kraftvärme, vars andel har ökat och nu ligger runt 15 TWh.
Nettoexportör trots nedlagda reaktorer
Under de senaste tio femton åren har också vindkraften byggs ut kraftigt till att producera över 30 TWh och Sverige är numera nettoexportör av el på årsbasis. Detta trots att sex av våra ursprungliga tolv kärnkraftsreaktorer fasats ut – de resterande producerar numera runt 30 procent av Sveriges elproduktion. Tillsammans med att också vår omvärld investerat i stora mängder vindkraft och att det kommer in mer solel har karaktären på elsystemet ändrats. Elproduktionen är mer variabel med mer volatila elpriser som resultat.
Men vi är bara i början av omställningen. Man tänker sig då att Sverige som nation skulle inta en pragmatisk hållning och hitta politiska lösningar på de utmaningar och möjligheter som kommer med elektrifieringen. Speciellt som möjligheterna är många och Sveriges förutsättningar mycket goda jämfört med många andra länder: vi har rika naturresurser, internationellt mycket stark industri och ett starkt energisystem, inklusive mycket stora landytor för vind- och solenergi.
Men icke.
Tvärtom har omställningen blivit något av ett kulturkrig, där vind- och kärnkraft ställs mot varandra. Polariseringen resulterar i ett dåligt klimatledarskap och osäkra marknadsförutsättningar. I stället för att politiken tar ett tydligt ledarskap och får oss alla att förstå att det krävs kompromisser om vi ska lyckas med omställningen, så används energisystemet som slagträ mellan de politiska blocken.
Kanske i brist på andra enklare och tydligare politiska konfliktytor i en komplex värld?
Ofruktbart politiskt bråk om elsystemets historik
En av de mer tröttsamma och icke-konstruktiva politiska diskussionen är den om den historiska utvecklingen av vårt elsystem. Speciellt då orsaken till att kärnkraftreaktorer fasats ut.
Samtidigt händer det en del positivt ute i samhället i anslutning till de faktiska verksamheterna. Det finns ett mycket stort intresse för de nya smarta och flexibla energilösningarna. Kommuner planerar för mer elproduktion genom att till exempel samordna energiplaner, och företag säljer smarta system som aldrig förr, till exempel för att batterier ska kunna bidra med stödtjänster till elnätet och flexibilitet.
Här finns initiativ som både svarar mot dagens behov och är framåtblickande med världsledande batteriforskning. Samtidigt vet vi att vi inte kommer kunna få tillbaka det elsystem vid hade på 90-talet med stabila elpriser. Detta då såväl vårt eget elsystem som det i omvärlden har förändrats i och med den kraftiga utbygganden av ny elproduktion – framförallt i form av vindkraft på grund av dess minskade kostnader.
Det bästa vore därför om politiken kunde fokusera på att skapa stabila marknadsförutsättningar, så att investeringar i all elproduktion underlättas. Tänk om svensk energipolitik kunde vara framåtsyftande snarare än att titta bakåt och längta efter ett elsystem som inte kan återskapas. Om inte, så tror jag det finns en risk att politiken skapar en svensk opinion där en tredjedel av befolkningen inte vill ha vindkraft, en tredjedel inte vill ha kärnkraft och en tredjedel varken vill ha vind- eller kärnkraft.
Varje vecka redovisar SMB halten av koldioxid i luften.
Enligt senaste mätningen uppmätt på Hawaii 19 januari låg koldioxidhalten i atmosfären på 422,80 miljondelar (ppm). Jämfört med för ett år sedan är det en ökning med 3,73 ppm. Förra årets ökning är förmodligen den största som någonsin registrerats – mer än dubbelt så mycket som det senaste decenniets årliga genomsnitt.
Förra veckans medeltal blev 422,84 ppm, vilket är en ökning med 3,54 ppm jämfört med för ett år sedan. På ett decennium är det en ökning med 24,79 ppm.
Koncentrationen av koldioxid nådde 421,86 ppm i december 2023, vilket är en ökning med 2,87 ppm jämfört med år tidigare. Temperaturen var +1,60 °C relativt till 1880-1920 och därmed tillfälligt högre än Parisavtalets under gräns på max 1,5 °C. 2023 blev som förväntat det varmaste året som någonsin uppmätts med 1,48 °C över den globala medeltemperaturen jämfört med förindustriella nivåer. Sedan 1980-talet har varje decennium blivit varmare än det föregående.
Koldioxidhalten ligger nu över 50 procent över förindustriell nivå räknat från år 1750 och världen är därmed halvvägs till en dubblering av koldioxidhalten. Den underliggande trenden går tydligt uppåt och vi är på väg åt fel håll. Koldioxid stannar i atmosfären i många årtionden och låser därmed in klimatförändringarna för kommande generationer.
Samtidigt blir det tydligt att det sker en acceleration ju mer koldioxid som släpps ut. Fram till 1970-talet ökade koncentrationen med ungefär 1 ppm per år, men runt år 2000 var den årliga ökningen uppe i 2 ppm för att nu ligga på 2,5 ppm per år och ökande.
Dagens koldioxidhalt i atmosfären är exceptionellt hög och har inte befunnit sig på den nivån på flera miljoner år, och vi närmar oss nu nivåer liknande de som fanns för 15 miljoner sedan när det var 3-4 grader varmare och havsnivån var 20 meter högre. Forskning visar att världen nu snabbt rör sig mot förändringar i klimatsystemet som saknar motstycke i människans historia.
2023 blev världens varmaste år någonsin och slog nästan alla tänkbara rekord, vilket i sin tur skapade stor ödeläggelse. Experter menar att året är ett smakprov på vad som väntar när vi fortsätter att värma upp planeten. SMB förklarar året som var klimatförändringarnas starkaste manifestation hittills.
Flest rekordvarma enskilda dagar. Den enskilt varmaste uppmätta dagen någonsin. De två första dagarna som överskred tvågradersgränsen. De två varmaste månaderna någonsin. Månaden med högst avvikelse någonsin. Rekordvarm juni, juli, augusti, september, oktober, november, december. Året med högst uppmätt temperatur någonsin.
2023 slog nästintill alla tänkbara globala temperaturrekord. Det var sannerligen ett extraordinärt år, där klimatförändringarna lyste med sin strålkastarnärvaro som aldrig förr.
Fram till mitten av mars verkade allt tuffa på normalt – om det nu kan sägas finnas något sådant. Men den första indikationen på vad som stundande inträffade den 15 mars, när den globala havsmedeltemperaturen uppmättes som varmare än någonsin tidigare. Än mer bekymmersamt blev det i takt med att tiden gick. Vanligtvis när en värmetrend med rekordtemperaturer inträffar – lokalt, regionalt som globalt; i havet som på land – sker den som en kort avvikelse. Men trenden höll i sig och höll i sig – havstemperaturerna fortsatte att avvika, och nya rekord löste av varandra.
Den 13 juni bekräftades väderfenomenet El Niño – ett regionalt väderfenomen som orsakas av varmare vatten i Stilla havet – men det var i norra Atlanten som avvikelserna genomgående var störst. I juni beskrevs en pågående marin värmebölja i denna del av Atlanten som “helt utan motstycke”. I juli respektive september kunde SMB rapportera att trenden hållit i sig i fyra månader respektive ett halvår. I skrivande stund har världshaven varit rekordvarma varje dag i drygt tio månader. Det nya året har inletts med att värmetopparna från augusti tangeras.
En illustration av havsrekorden per dag under 2023. Varje linje motsvarar ett år, mellan 1979 och 2023. Källa BBC
Världens varmaste år
Dessvärre visade det sig att även de globala lufttemperaturerna blev exceptionellt varma. I juni började världstemperaturen kraftigt avvika, och i likhet med haven blev det ingen kort trend. Med undantag för fåtalet dagar avlöste rekorden varandra. När databaserna sedan var uppdaterade med hela årets siffror stod det klart att 2023 blev världens varmaste uppmätta år någonsin. Och detta med bred marginal. När Meteorologiska världsorganisationen WMO slog ihop de sex ledande databasernas siffror blev slutsatsen att 2023 var 1,45 grader varmare än förindustriell tid. Fler än 200 dagar slog nya globala värmerekord. 77 länder upplevde sitt varmaste år någonsin. Inget land slog köldrekord.
Daglig medeltemperatur över ett år, per år. Intervall mellan 1940 och 2023. Baslinjen utgörs av medeltemperatursfördelningen för perioden 1991 till 2020. Källa BBC
Några av databaserna uppmätte årets avvikelse till 1,5 grader och således 2023 som det första året då 1,5-gradersgränsen för första gången passerades (vilket i sig inte betyder att gränsen i stort anses passerad då en passering baseras på medeltemperaturen över minst 20 år). 2020 – det tidigare varmaste året – var 1,29 grader högre än förindustriell tid. En siffra som utklassas under 2023.
Timingen en överraskning
2023 var ett klimatkaosår med så pass extrema avvikelser att klimatforskare inte hade samförstånd kring varför temperaturerna var så pass höga så pass länge, vilket SMB återkommande rapporterade. Dessutom var 2023 långt mycket varmare än forskarskråets förutsägelser inför året. Värt att understryka är likväl att rekordavikkelserna fortfarande ryms inom vetenskapens klimatmodeller. Således utgör avvikelserna i sig inga överraskningar, bara att de inträffade 2023 och inte närmare seklets mitt.
Forskarna är fortfarande osäkra på vad som föranlett extremavvikelserna under det gångna året. Minskade nivåer av aerosoler (gaspartiklar såsom rök, damm och luftföroreningar) som reflekterar tillbaka solljus och därigenom kyler planeten delvis som en följd av regleringar mot kväveutsläpp för den internationella sjöfarten är en av de främsta potentiella orsakerna som lyfts och debatteras. En annan är ett vulkanutbrott utanför Fiji. Även en temporär ökning av solljus som når jorden debatteras som en förklaring, men ingen av dessa finns det varken vetenskaplig konsensus om eller säkerhet för.
Även tidigare nämnda El Niño – den vanliga boven bakom extra varma år – råder det delade meningar om. Amerikanska Nasa och EU:s klimattjänst Copernicus lyfter El Niño som en drivkraft bakom rekorden, medan likväl trovärdiga Carbon Brief menar att det fortfarande är vetenskapligt osäkert om El Niño var en signifikant bidragande faktor.
”Det är vi som är drivkraften”
Nasa lyfter även de varma haven som en bidragande faktor till de varma lufttemperaturerna. Haven har absorberat ungefär 90 procent av den globala uppvärmningens energi. Varför haven i sin tur var extra varma under 2023 finns det däremot inga säkra svar på.
I huvudsak finns det däremot endast en primär drivkraft. Det är vi. Mänskligheten har hittills skapat en global uppvärmning på 1,3 grader. Den planetära gränsen för koldioxidhalten i atmosfären är 350 miljondelar (ppm), vilken passerades 1988. Halten är nu 424,96 ppm och ökningen under 2023 var sannolikt den största någonsin (4,25ppm). De åtta senaste åren är även de åtta varmaste någonsin, trots förekomsten av La Niña – El Niños motsvarighet som vanligtvis tillfälligt sänker den globala medeltemperaturen – under vissa av åren.
Mänsklighetens handlingar bränner jorden. 2023 var bara en förhandstitt på den katastrofala framtid som väntar om vi inte agerar nu. Vi måste svara på rekordstora temperaturökningar med banbrytande åtgärder.
– FN:s generalsekreterare António Guterres till WMO.
Ett drabbande klimatår
De extrema temperaturerna på land och i hav skapade även mänsklig ödeläggelse genom att extrema väderhändelser. EU:s klimattjänst Copernicus lyfte under sin pressträff att Arizona drabbades av extrem hetta som dubblerade värmerelaterade dödsfall, att Libyen drabbades av kraftiga översvämningar som föranledde 3 400 omkomna, samt att stora delar av Floridas korallrev blektes.
Därutöver såg vi under 2023 stora översvämningar i Grekland, en fortsättning på en tre år lång torka som följdes av omfattande översvämningar på Afrikas horn och veckolånga och dödliga värmeböljor i Nordamerika, Europa och Kina i juli. Lägg därtill rekordbränderna i Kanada som brände nio gånger så mycket skogsareal än vanligt. Totalt motsvarar den elddrabbade ytan cirka fem Danmark. Samtliga extremväderhändelser som här nämns bedöms som betydligt mer sannolika på grund av klimatförändringarna.
Rekordlite havsis i Antarktis
Havsisen i Antarktis har även den avvikit genomgående under året, bortsett från i november, december och april. Vad det får det får för konsekvenser för antarktiska ekosystem och den globala havshöjningen återstår att se. I november kunde SMB rapportera att det västantarktiska istäcket nu bedöms som oundvikligen förlorat, vilket kommer att generera flera meters havsnivåhöjning.
Som SMB konstaterade redan i juni, planetens varningsklockor ringer högt.
Att ställa om från fossila bränslen ökar behovet av andra typer av naturresurser. Nu har Norges regering sagt ja till gruvbrytning på havsbotten, trots att både forskare och internationella politiker är kritiska till beslutet.
Norska stortinget röstade ja till gruvbrytning på djuphavsbotten tidigare i januari. Redan i december meddelade partierna Arbeiderpartiet, Senterpartiet, Fremskrittspartiet och Høyre att de kommit överens om förslaget. Omröstningen fick därför en klar majoritet med siffrorna 80-20.
Beslutet berör en yta motsvarande Storbrittanien i det norska havet, som nu öppnas för möjligheten till djuphavsbrytning. Mineraler som zink, koppar och kobolt finns bland fynden som gjorts på havsbotten, vilka bland annat är viktiga för tillverkningen av batterier och vindkraftverk. Enligt DN har norska regeringen sagt att djuphavsgruvbrytning kan bli landets nya olja.
Många är kritiska mot beslutet. I november 2023 uppmanade över hundra EU-parlamentariker Norge att säga nej till planerna på djuphavsbrytning. De hänvisade till forskare och miljöorganisationer som belyser riskerna som finns. Även internationella politiker har uttalat sig emot förslaget.
Forskare har varnat för att gruvbrytningen kan störa marina ekosystem och orsaka utsläpp av kol som lagrats i havsbotten. Det är också mycket vi inte vet om livet på havsbotten, eller vad störningar från gruvdriften kan innebära, både för det marina livet, och för ekonomin som är beroende av den.
Detta område är en av de sista orörda platserna för det arktiska marina livet. Som dykare och havsälskare är det fruktansvärt sorgligt att se att den norska regeringen äventyrar fantastiska marina ekosystem, säger Amanda Louise Helle, Greenpeace-aktivist i ett pressmeddelande.
Vid norska regeringens omröstning samlades miljörörelsen utanför byggnaden för att uttrycka sitt missnöje. Ett upprop med 500 000 underskrifter överlämnades till Marianne Sivertsen Næss (Ap), ordförande i Stortingets energi- och miljöutskott. Organisationer som Greenpeace, WWF och Natur og Ungdom närvarade.
Det är chockerande att se att Norge ignorerar varningar från sina egna vetenskapliga institutioner och internationella forskare! Detta innebär ett enormt hot mot haven och allt de ger oss, och är en återvändsgränd för den gröna omställningen, skriver Natur og Ungdom på sina sociala medier.
Klimatet och migrationen är de två kriser som kommer att bli avgörande för hur EU-medborgarna röstar i årets parlamentsval. Detta enligt tankesmedjan ECFR, som frågat invånare i nio EU-länder inför valet.
Resultatet redovisas i rapporten ”A crisis of one´s one: The politics of trauma in Europe´s election year.” Rapporten utgår från det faktum att EU-medborgarna verkligen har känt, och känner, av en rad betydande och allvarliga kriser med stor påverkan på deras liv under senare år.
Tankesmedjan (European Council on Foreign Relations) identifierar fem stora kriser som förmår att mobilisera EU:s väljare: covid-pandemin, Rysslands angrepp på Ukraina, levnadskostnaderna, klimatet och migrationen. Kriserna har det gemensamt att de upplevs och utspelar sig nära eller på hemmaplan i samtliga länder.
De intervjuade kommer från nio länder (Sverige ingår inte) med sammanlagt 75 procent av unionens befolkning, samt från två icke-medlemsländer, Storbritannien och Schweiz.
Svaren på vilka kriser som oroar de utfrågade mest varierar kraftigt mellan länderna. Italienare och portugiser oroar sig mest över ekonomi och levnadsomkostnader, medan fransmän och danskar anger klimatet som största krisen. I Polen och Estland är Ukrainakriget den största frågan, medan tyskarna är ensamma om att peka ut migrationen som den svåraste krisen.
När svaren analyserats framkommer två teman som är större och mer mobiliserande än de övriga: klimatet och migrationen. Men preferenserna skiljer sig åt även på individnivå, och beror på politisk uppfattning och sociala faktorer.
Klimatfrågan är större hos yngre, välutbildade personer, och de som lutar åt vänster. Migrationen oroar i högre grad äldre personer och de med sympatier mer högerut, visar undersökningen.
EU-valet till parlamentet hålls den 6-9 juni. Det pekas ut som mycket viktigt för unionens fortsatta steg mot en nödvändig och radikal klimatomställning. När omställningen nu ska ta fart enligt regelverket i klimatplanen Fit for 55 kan prövningarna bli kännbara inom många samhällssektorer. Rädslan för och missnöjet med klimatåtgärderna kan bli ett stort slagträ i den allt mer polariserade politiska debatten, konstaterar Utrikespolitiska institutet i en artikel.
I en ny rapport från Internationella energiorganet (IEA) beskrivs dramatiska förändringar och trender inom området förnybar energi. Rapporten betonar såväl stora möjligheter som utmaningar i sektorn.
Rapporten ger en djupgående analys av de nuvarande och framtida dynamikerna i förnybar energisektor, och understryker betydelsen av att accelerera övergången till förnybara energikällor för att uppnå de globala klimatmålen.
Med en detaljerad granskning av utvecklingen inom solenergi, vindkraft, förnybar värme och biobränslen, ger rapporten en omfattande bild av de möjligheter och utmaningar som sektorn står inför. Särskilt intressant är analysen om att förnybar energi förväntas gå om kolet i den globala energimixen till 2028.
Några områden framhävs särskilt i rapporten: Kinas växande solenergimarknad, övergången till förnybara källor, kostnadseffektiviteten av vindkraft och solenergi, behovet av att integrera och utveckla robust infrastruktur för förnybara energikällor, samt den långsammare övergången till förnybar värme och biobränslen.
Kinas växande solenergimarknad
Kinas växande marknad för solenergi ger landet en position som global ledare inom förnybar energi. Genom betydande investeringar och innovationsstrategier har Kina lyckats skala upp sin solenergiproduktion, vilket inte bara bidrar till landets egna energibehov utan också påverkar den globala energimarknaden.
Denna utveckling understryker Kinas ambitioner och förmåga att leda övergången till förnybara energikällor, vilket har en betydande inverkan på globala ansträngningar för att bekämpa klimatförändringarna.
Här kan dock SMB tillägga att Kinas energistrategi är komplex och mycket varierande eftersom de är ledande inom både förnybart och kolkraft.
Övergång till förnybara källor
Övergången till förnybara energikällor är en av de mest framträdande aspekterna i den globala energisektorn. I rapporten beskrivs hur förnybara energikällor, som sol- och vindenergi, förväntas bli vanligare än kol i den globala energimixen 2028.
Denna trend markerar en viktig milstolpe då den reflekterar en global förskjutning bort från fossila bränslen mot mer hållbara och miljövänliga energikällor. Detta skifte drivs inte bara av miljömässiga överväganden, utan även av ekonomiska faktorer eftersom förnybar energi blir alltmer kostnadseffektiv.
Ekonomisk hållbarhet
Ekonomisk hållbarhet beskrivs i rapporten som en avgörande faktor i ökningen av förnybar energi, speciellt inom vind- och solenergi. Dessa energiformer har genomgått en markant utveckling i kostnadseffektivitet, vilket nu gör dem till ekonomiskt konkurrenskraftiga alternativ jämfört med traditionella fossila bränsleanläggningar.
Denna kostnadsmässiga fördel är inte bara begränsad till nya anläggningar utan sträcker sig även till att vara fördelaktig i jämförelse med drift av befintliga fossila bränsleanläggningar. Denna trend indikerar därmed ytterligare en skiftning i den globala energimarknaden.
Utmaningar och infrastruktur
En viktig utmaning som framhävs i rapporten är integrationen av variabla förnybara energikällor, det vill säga energikällor vars produktion varierar över tid och väderförhållanden, såsom sol- och vindkraft. Dessa energikällor är oförutsägbara, vilket kräver avancerade lösningar för energilagring och nätstabilitet.
Rapporten understryker behovet av en robust och flexibel infrastruktur som kan hantera dessa variationer effektivt. Detta inkluderar utvecklingen av elnät, energilagringsanläggningar och förbättrade överföringsnät för att säkerställa en jämn och pålitlig energiförsörjning från förnybara källor.
Förnyelsebar värme och biobränslen
Sektionen om förnybar värme och biobränslen i rapporten belyser att trots ökad efterfrågan, är utvecklingen inom dessa områden långsammare än förväntat. Detta kan bli en betydande faktor som påverkar uppfyllandet av globala klimatmål.
Förnybar värme, som involverar teknologier för att generera värme från förnybara källor, och biobränslen, som produceras från biologiskt material, har beskrivits som centrala för att minska beroendet av fossila bränslen. För att dessa teknologier ska kunna bidra effektivt till klimatmålen, krävs ytterligare investeringar, forskning och utveckling, samt policyförändringar för att påskynda deras tillväxt och integration i energisystemet.
Viktigt med policybeslut och innovationer
Det rapporten tydliggör är att framtiden för förnybar energis framtida potential och utmaningar beslutas nu. Det är nu vi är framme vid de viktiga strategibesluten, det är nu gynnande policyer och innovationer kan göra skillnad.
De snabba förändringar som beskrivs i rapporten och den ökande betydelsen av förnybar energi i världen visar att det finns en stor möjlighet att den globala energiförsörjning snabbt kan bli förnybar. Det är realistiskt, men kräver ytterligare beslut för att realiseras.
Trycket på den biologiska mångfalden måste minska och övergång till cirkulär ekonomi gör det möjligt, det skriver tolv tunga representanter från näringslivet, bland annat Åsa Domeij Axfood, Katarina Thorling Preem och Claes Johansson Lantmännen, i en debattartikel i Aktuell Hållbarhet.
Cirkulär ekonomi är ett sätt att minska resursuttaget och öka återanvändning och återvinning med affärsmodeller som fungerar när material cirkulerar i stället för att kastas bort. Författarna bakom artikeln anser att detta måste genomföras för att skydda våra känsliga ekosystem. Ytterst handlar övergången till cirkulär ekonomi om att hantera risk, både för planeten, kommande generationer och företagen.
Trycket på biologisk mångfald måste minska
Resursanvändning beräknas stå för över 90 procent av förlusten när det gäller biologisk mångfald. Klimatkris och hot mot biologisk mångfald hör nära samman. De tolv näringslivsrepresentanterna menar att Sverige behöver bli betydligt bättre på att hantera flera risker samtidigt. Ett sätt att göra detta är att främja den cirkulära ekonomin. Det räddar klimatet och den biologiska mångfalden samtidigt som jobb skapas. Regering och riksdag måste därför snabba på övergången från linjär till cirkulär ekonomi.
Krav på regering och riksdag
Åtta förslag till regering och riksdag förs fram i debattartikeln:
*nationellt mål för resurseffektivt samhälle, både återbruk och återvunnen råvara
*incitament som främjar återvunnet material framför jungfrueligt material
*investeringsstöd och skattebefrielse för förnybar energi
*inhemsk produktion av biodrivmedel och biobaserad energi
*rätt för verksamheter att avgöra om restmaterial ska klassas som resurs i stället för avfall så att material inte klassas som avfall i onödan
*underlätta för privata finansiärer att ställa ut krediter till företag med cirkulära affärsmodeller
Vi ser detta viktiga arbete som en integrerad del av våra affärsstrategier för att minska våra verksamheters risker, stärka vår konkurrenskraft, skapa nya samarbeten, samt bedriva en hållbar verksamhet.
Undertecknarna av debattartikeln med upprop till regering och riksdag kommer från många olika branscher och anser att åtgärderna för att främja cirkulär ekonomi är rätt både för planeten, framtida generationer och för de företag där de är verksamma.
←Tipsa!
Tipsa oss
Har du något du tror vi missat och kanske borde skriva om? Vi tar tacksamt emot alla tips du kan bidra med. Maila direkt till tips@supermiljobloggen.se eller fyll i formuläret nedan.
SMB kämpar för en hållbar framtid. Sedan starten 2010 har vår ideella redaktion drivit miljödebatten framåt genom nyhetsbevakning och granskningar. Nu vill vi utveckla vårt arbete – och vi hoppas att du vill hjälpa oss.