Stötta SMB
Du kan trycka Shift + S för att få fram sökfältet när som helst och Esc för att stänga det.
Tryck ENTER för fler resultat, då kan du även förfina din sökning.
    Stäng

    EU:s vattenkris: Bara 40 procent av ytvattnet i gott skick

    Posted on by Anna Nyquist

    Jessika Roswall, Sveriges miljökommissionär i EU, slår larm om den kritiska situationen för Europas ytvatten. En ny rapport visar att bara 40 procent av EU:s ytvatten är i gott skick, en situation som kräver omedelbara åtgärder.

    Rapporten är Roswalls första stora initiativ sedan hon började sitt uppdrag i Bryssel. Den avslöjar en dyster bild av Europas vattenresurser. Hon lyfter fram akuta problem med vattenföroreningar, hotade vattentillgångar och otillräckliga åtgärder mot översvämningar.

    SMB:s tidigare rapporter belyser denna en dramatiska ökning av förorenade sötvattenssystem. Forskning förutspår att antalet förorenade system kan tredubblas fram till år 2050. Forskarna understryker särskilt problemen med kväveföroreningar från jordbruksgödsel och stadsavfall, vilket försämrar vattenkvaliteten. Forskning visar även att det inte skett några signifikanta förbättringar med Europas vattenkvalitet sedan 2010.

    Mot denna bakgrund betonar Roswall behovet av snabba åtgärder för att bekämpa de växande hoten mot Europas vattentillgångar och skydda dess ekosystem för framtiden.

    Januariplusgraderna var en käftsmäll

    Posted on by Alva Danielsson

    Det känns otroligt ytligt att prata om väder, mitt i allt. Men i brinnande klimatkris är det plötsligt inte bara väder längre. Det töar som om det vore maj i Västerbotten. Stängda skidorter, översvämmade vägar i fjällen och oåtkomligt renbete under istäcken präglade årets första månad.

    Den senaste tiden har jag haft en konstig känsla av att leva genom farhågorna av mitt yngre jag. När jag var ung skolstrejkare kändes tanken på klimatkrisens konsekvenser svindlande och domedagsaktiga. Nåväl. Det gör de fortfarande. Ändå intalade jag mig naivt nog att jag själv inte skulle se dem utanför min dörr förrän om många, många år. Jag hade hoppats på att det skulle bli som för mina föräldrar: De säger att det var bättre vintrar när de var små och att april var den ultimata skidmånaden, men nog njuter vi av vintern nu också. Det hela kändes lite mer hanterbart om jag kunde få växa upp först – och sitta där som gammal och få säga att det var bättre skidföre förr.

    De höga plusgraderna i januari var en käftsmäll. Det var varmt så pass länge här i Västerbotten att jag hann bli orolig att vi skulle få meteorologisk vår. Det får mig att tänka på framtidens Skelleftehamn i klimatsci-fiserien Ättlingarna av Mats Söderlund. Där är vädret är så oberäkneligt och extremt att en plötslig köldknäpp innebär livsfara för våra huvudkaraktärer. Scenariot kändes så avlägset, nästan otroligt, när jag läste böckerna för ett par år sedan. Nu börjar jag undra.

    När Borgafjäll stänger skidanläggningen mitt i januari, och Åke i Tärnaby isoleras på grund av översvämningar i Tärnaån, ja, då känns det inte så avlägset längre. Hittills har 23 samebyar ansökt om katastrofskadeskydd, eftersom tövädret i januari gav förödande konsekvenser för renarna. Isbildning och hårdpackad snö gör betet otillgängligt, och stödutfodring blir nödvändigt.

    Jag tar på mig spikskor och svär åt regnet. För mycket mer än så påverkas jag inte just nu av klimatkrisens konsekvenser. Det gör mig väl utrustad att kunna tänka på något större än Umeås isiga gångvägar. För det handlar ju trots allt inte om väder.

    Vi kommer behöva tampas med alla möjliga väder som vi inte tycker borde vara väder just den tiden på året. Och jag undrar om folk kommer rynka pannan och gå vidare i vardagen, och fortsätta låtsas som om klimatkrisen inte angår dem. Jag tänker på klimataktivisterna som mördas i Filippinerna, ett land som drabbas av ett tjugotal cykloner om året och där miljontals människor flyr naturkatastroferna. Jag tänker på ett panelsamtal jag modererade i höstas, där Lars-Ole, som tillhör Grönlands ursprungsbefolkning, berättade för mig om hur glaciärerna smälter och kustsamhällena svämmas över. Det är många som har drabbats oproportioneligt av klimatförändringarna länge nu. Januariplusgraderna i Västerbotten handlar mindre om att det var irriterande att gångvägarna var isiga, och mer om en tydligare påminnelse än någon nyhetsnotis hade kunnat vara.

    Januariregnet väckte mig på morgonen, bankade på fönsterrutan och skrek att det kommer bli värre.

    Världsekonomin riskerar att halveras utan snabba åtgärder för klimatet

    Posted on by Lisa Jacobson

    Den globala bruttonationalprodukten riskerar att minska med 50 procent mellan 2070 och 2090 om inte rejäla åtgärder för att motverka försämringen av klimat och natur sätts in snarast. Det menar forskare bakom en ny rapport, som pekar på att de ekonomiska riskerna med klimatförändringarna underskattats.

    Rapporten Planetary solvency – Finding our balance with nature från Institute and Faculty of Actuaries (IFoA) och University of Exeter lyfter fram hur beroende utveckling, mänskligt välstånd och en hälsosam ekonomi är beroende av ett stabilt klimat och fungerande ekosystem.

    Redan idag drabbas miljoner av den globala uppvärmningens påverkan på matproduktionen, osäker tillgång på vatten, hetta och smittsamma sjukdomar. Om situationen inte kontrolleras kommer den att leda till mängder av dödsfall, massmigration, kollapsande ekonomier och konflikter, enligt rapporten som refereras av Forbes och Guardian. Enligt ett extremscenario skulle en temperaturökning på 3°C vid 2050 kunna leda till 4 miljarder döda, kollaps av stater, stora förluster av kapital och utrotning av arter.

    Konventionell ekonomi underskattar risker

    Rapportförfattarna menar att tidigare ekonomiska framtidsscenarier underskattat riskerna med klimatförändringarna stort. Många riskmodeller tar bara hänsyn till stigande temperaturer och nederbörd, men inte de effekter som alla extrema väderhändelser tillsammans kan få.

    Risker som översvämningar och skogsbränder inträffar faktiskt snabbare än vad klimatforskarna tidigare hade beräknat, och deras frekvens och intensitet ökar också snabbare. Dessa extrema väderhändelser kommer att förstöra infrastruktur, hem och leveranskedjor, säger Jesse Abrams, University of Exeter, till Forbes.

    Han lyfter fram att det behövs mer realistiska riskmodeller för det finansiella systemet, som också tar hänsyn till risken för abrupta förändringar i klimatsystemet, så kallade tippningspunkter, som är svåra att återställa när de väl passerats.

    Snabba samhälleliga förändringar krävs

    Rapportförfattarna efterlyser politik och andra åtgärder som leder till en snabb omställning till en fossilfri ekonomi. De påpekar även att så kallade socioekonomiska ”positiva tippningspunkter” behöver triggas. Teorin bygger på att social förändring, till exempel elektrifiering eller beteendeförändring mot mer hållbar livsstil, först går långsamt men vid en viss punkt accelererar. Detta kan till exempel stimuleras med ekonomiska incitament.

    Den nya rapporten går i linje med en forskningsartikel från förra året som förklarar hur viktigt det är att ekonomiska modeller anpassas för att inkludera tippningspunkter. Forskaren Aart de Zeeuw, bland annat verksam vid Beijerinstitutet för ekologisk ekonomi i Stockholm, understryker behovet av att öka sparandet för att förbereda samhällen på ekonomiska chocker och argumenterar för högre skatter på växthusgasutsläpp.

    Genom att visa hur tippningspunkter kan påverka globala ekonomier lyfter artikeln fram behovet av internationellt samarbete för att förebygga kriser och gemensamma risker.

    Filip Johnsson: ”En majoritet vill se klimatåtgärder – utnyttja det”

    Posted on by Filip Johnsson

    Medan ofruktbart käbbel om vi ska ha vindkraft eller kärnkraft blockerar politisk handling på riksnivån, kännetecknas lokal och regional politik ofta av mer fruktbart och bredare samarbete om klimatåtgärder. Och faktum är att det finns en tydlig majoritet hos allmänheten som välkomnar sådana. Det skriver SMB:s krönikör Filip Johnsson, som talar av egen erfarenhet såsom ledamot i Västra Götalands forskarråd för klimatomställningen.

    Som jag skrivit om i mina senaste krönikor är det inte mycket som just nu pekar åt att människan kommer lyckas möta klimatmålen. Men jag kan såklart inte fortsätta att bara skriva om det negativa. Det blir knappast så konstruktivt.

    Så har jag då något positivt att komma med?

    Jo, jag tycker faktiskt att det finns en del. Speciellt de möjligheter som bör kunna realiseras om politiken och samhället kunde ta fasta på vad en majoritet av oss medborgare verkligen känner inför klimatförändringarna.

    Många regioner och städer både i Sverige och utomlands har med en bred politisk uppslutning höga ambitioner när det gäller att minska klimatgasutsläppen. Delvis på grund av att det på lokal nivå blir en mer direkt koppling mellan åtgärder och arbetstillfällen och folks livsmiljö.

    Politiskt käbbel om energislag leder ingenvart

    Den stundande elektrifieringen och därtill hörande nyetableringar av såväl elproduktion som industrier kopplade till elektrifieringen gör att det blir uppenbart att politiskt käbbel om vi ska ha kärnkraft eller vindkraft inte leder någonstans. Istället har politikerna på dessa lokala och regionala nivåer över blockgränserna enats om klimatmål som ofta är mer eller mindre i linje med Parismålet – i alla fall tvågradersmålet (alltså att begränsa jordens uppvärmning till en och en halv grader är väl mer eller mindre kört), och försöker arbeta därefter.

    Exempel på detta är Västra Götalandsregionen och Göteborgs stad. Bägge med tydliga klimatmål, som vad jag förstår är tagna i bred politisk enighet.

    Men det görs ändå för lite och ett problem verkar vara att politikerna inte riktigt vågar eller tycker sig kunna ta beslut som är i linje med de mål de själva har satt upp.

    Jag sitter med i forskarrådet för Västra Götalands klimatomställning vars uppgift är att följa upp klimatarbetet i länet, identifiera åtgärder som kan förstärka omställningsarbetet och rekommendera vad som behöver göras av olika aktörer i Västra Götaland för att minska utsläppen i den takt som krävs. Rådet som är oberoende inrättades 2021 och i slutet av varje år presenterar vi en rapport med statistik över utsläppen i regionen samt rekommendationer hur klimatarbetet kan stärkas. Samtliga rapporter sedan starten har konstaterat att utsläppsminskningarna går för långsamt. Varje rapport har också ett visst fokusområde.

    Invånarna vill faktiskt ha klimatåtgärder

    I den senaste rapporten som presenterades i december 2024 fokuserar vi på invånares acceptans, engagemang och delaktighet i klimatomställningen. Ett viktigt men svårt område. Speciellt som det finns åtgärder som, om de inte upplevs som rättvisa eller kan kompenseras med alternativ, kan skapa ett starkt motstånd mot omställningen. Det kan till exempel handla om att begränsa bilismen i städer, som om det inte samtidigt erbjuds trovärdiga alternativ kommer mötas av protester.

    När jag skriver detta läser jag i Göteborgsposten att resandeutvecklingen i Göteborg inte går åt det håll som de styrande politikerna i Göteborg hoppas på. Andelen hållbara resor ligger på 29 procent och ökar inte. Detta är inte alls i linje med de mål som lagts fast i Göteborgs miljö- och klimatplan. Göteborg har dessutom också ett klimatråd sammansatt av forskare som även det ska utvärdera och följa upp Göteborgs klimatarbete. I deras senaste rapport konstaterade rådet att de utsläppsminskningar som sker går alldeles för långsamt och är långt ifrån vad som krävs för att uppnå stadens utsläppsmål till år 2030.

    Jag tror det är viktigt att politikerna verkligen börjar tänka till om hur de på allvar ska kunna möta de mål de själva bestämt. Om inte finns det en risk att vi kommer till en punkt när det blir alltför uppenbart att målen aldrig kommer att kunna nås.

    Ett faktum som jag tycker har kommit bort lite i debatten är att det faktiskt finns ett brett stöd bland allmänheten för att genomföra åtgärder som minskar klimatförändringarna. Enkätundersökningarna av attityder och beteenden hos svenska medborgare som sedan länge genomförs av SOM institutet visar tydligt att Sveriges befolkning ger uttryck för en stark oro för framtida klimatförändringar och också tycker att politikerna gör för lite för att hejda klimatförändringarna.

    Förutsättningar finns att höja ambitionerna

    Detta gäller både på nationell nivå och i Västsverige. Den västsvenska SOM-undersökningen visar att en majoritet tycker att livsstilsförändringar är nödvändiga, att det bör satsas mer på solenergi, vindkraft och andra klimatneutrala alternativ, och att hittills genomförda klimatåtgärder är otillräckliga. Samtidigt svarar de flesta att de har få möjligheter att påverka politiska beslut.

    Detta visar att det trots allt finns goda förutsättningar för att höja ambitionsnivån i klimatpolitiken, men att det måste tas större hänsyn till invånarperspektivet. Här kunde man önskat att politikerna – med SOM-resultaten i ryggen – kunde våga ta lite tuffare beslut och samtidigt hitta sätt att låta oss medborgare involveras mer i omställningen. Det handlar trots allt om beslut som krävs för att nå de mål de själva satt upp.

    Det är därför viktigt att politiken och samhället inte viker sig för högljudda minoriteter när det finns svart på vitt att en majoritet av invånarna vill se kraftigare åtgärder för att genomföra klimatomställningen. Det är också nödvändigt att erbjuda alternativ när till exempel det görs svårare för folk att använda bilen.

    Tuffa åtgärder accepteras efter en tid

    Men här finns också exempel från andra länder där man tagit till synes ganska tuffa beslut som inledningsvis mötts av betydande motstånd men när de väl genomförts visat sig uppskattas av en majoritet av invånarna – de man kan kalla den tysta majoriteten. En av rekommendationerna i vår forskarrådsrapport är att regionen bör skapa framtidsbilder av ett fossilfritt Västra Götaland och visa på vägarna dit, samt synliggöra det klimatarbete som redan görs.

    Vågar man hoppas på att regioner och städer i Sverige kan hitta vägar framåt, där politiken avspeglar majoritetens vilja att klimatarbetet förstärks? I den bästa av världar skulle detta kunna skapa en sammanhållning som också spiller över i positiv bemärkelse på andra samhällsutmaningar.

    De globala riskerna ökar i en alltmer osäker värld 

    Posted on by Andreas Vilhelmsson

    Samtidigt som den andra Trumpadministrationen påbörjade sin installation i Vita Huset släpptes två årligt återkommande riskanalyser som bekräftar vad vi har att vänta: en allt mer osäker värld med stora globala utmaningar för klimat och säkerhet.

    Inför sitt årliga möte i Davos släppte Världsekonomiskt forum (World Economic Forum) nyligen sin årligt återkommande globala riskrapport ”Global Risks Report 2025” baserad på input från över 900 globala ledare över akademi, näringsliv, myndigheter, internationella organisationer och civilsamhället. Årets rapport är den 20:e upplagan där globala risker på kort sikt (två år) och lång sikt (10 år) rankas. Med ”global risk” menar Världsekonomiskt forum möjligheten att en händelse eller ett tillstånd inträffar som, om det inträffar, skulle ha en negativ inverkan på en betydande andel av global BNP, befolkning eller naturresurser.

    Årets rapport bekräftar att när vi nu går in i 2025 är de globala utsikterna dessvärre alltmer splittrade över geopolitiska, miljömässiga, samhälleliga, ekonomiska och tekniska domäner. Under det senaste året har vi sett utvidgningen och eskaleringen av konflikter, en mängd extrema väderhändelser som förstärks av klimatförändringar, utbredd samhällelig och politisk polarisering och fortsatta tekniska framsteg som påskyndar spridningen av falsk eller vilseledande information.

    Väpnade konflikter mellan stater största risken

    Enligt rapporten uppgav 88 procent av de tillfrågade globala ledarna att de nästföljande två åren kommer innebära åtminstone en måttlig risk för en global katastrof (upp från 84 procent året före) och 92 procent de kommande tio åren (upp från 91 procent). De tre mest troliga globala kriserna för 2025 anses vara statsbaserad väpnad konflikt, extrema väderhändelser och geoekonomisk konfrontation. 

    Den första upplagan av den globala riskrapporten (Global Risks Report) lanserades redan 2006 i ett risklandskap som kännetecknades av terrorism och oro kring fågelinfluensa. Under de tjugo upplagorna av rapporten har världen genomlevt betydande händelser som förändrat riskparadigmet och nuförtiden hanterar beslutsfattare ofta kris på kris – geopolitisk, ekonomisk, miljömässig, samhällelig, politisk. Under det senaste året har vi sett utvidgningen och eskaleringen av konflikter, en mängd extrema väderhändelser som förstärks av klimatförändringar, utbredd samhällelig och politisk polarisering och fortsatta tekniska framsteg som påskyndar spridningen av falsk eller vilseledande information.

    Klimatförändringar – ett allt större hot

    Sedan 2006 är det särskilt klimatförändringarna som mest genomgått ett tydligt pågående systemskifte. Miljöriskerna generellt har ökat dramatiskt som risk på lång sikt och har under de senaste åren kontinuerligt rankats som allvarliga problem. Extrema väderhändelser blir allt vanligare och dyrare, och kostnaden per händelse har ökat med nästan 77 procent (inflationsjusterad) under de senaste fem decennierna. 

    Effekterna av klimatförändringsdrivna extrema väderhändelser märks över hela världen och drabbar ofta de fattigaste samhällena hårdast. Samtidigt fortsätter globala värmerekord att slås. Det var emellertid först med Global Risks Report 2011 som klimatförändringar, extremväder och förlust av biologisk mångfald överhuvudtaget började ses som globala risker. Klimatförändringarna är också en underliggande drivkraft för flera andra risker som rankas högt som ofrivillig migration eller fördrivning. 

    Riskerna förknippade med extrema väderhändelser är också en viktig fråga för det kommande året, med 14 % av de tillfrågade som väljer det. Bördan av klimatförändringarna blir mer uppenbar för varje år, eftersom föroreningar från fortsatt användning av fossila bränslen som kol, olja och gas leder till tätare och mer allvarliga extrema väderhändelser. Samtidigt råder det osäkerhet i det globala klimatpolitiska arbetet där allt fler länder antingen vill minska sina åtaganden, eller som USA lämna Parisavtalet helt. 

    89 sekunder till midnatt

    Rapporten kom nästan samtidigt som Bulletin of Atomic Scientists flyttade fram sin domedagsklocka (Doomsday Clock) från 90 sekunder till 89 sekunder till midnatt. Så nära midnatt har domedagsklockan aldrig tidigare stått. Klockan visar symboliskt hur lång tid det är kvar till mänsklighetens undergång utifrån en bedömning av risker som berör kärnvapenhot, klimatförändringar och biorisker som pandemier. Att klockan flyttas närmare midnatt beror framför allt på att antalet kärnvapenarsenaler ökar i världen, precis som mängden nya kärnvapentyper under utveckling, men även det fortsatt otillräckliga arbetet för att hantera klimatförändringarna.

    Det är uppenbart att världen befinner sig på ett sluttande plan och en farlig plats just nu. Det kommande decenniet kommer därför att vara avgörande eftersom ledare kommer att konfronteras med alltmer komplexa globala risker. Men för att förhindra en nedåtgående spiral där medborgare över hela världen kommer att ha det sämre än tidigare, finns det i slutändan inget annat alternativ än att hitta vägar för dialog och samarbete.

    Oljeprojektet Rosebank stoppas i domstol

    Posted on by Alva Danielsson

    Skottlands högsta domstol fastslår att den brittiska regeringens godkännande av nya oljefältet Rosebank är olagligt. Domen beskrivs som en stor vinst för miljön, efter flera års kampanjande från klimatrörelsen för att stoppa Rosebank.

    Bakom oljefältet Rosebank ligger norska Equinor och israeliska Ithaca Energy. Rättsfallet gäller även det lite mindre oljefältet Jackdaw som ägs av Shell. Den förra brittiska regeringen godkände projekten 2023, och Rosebank skulle bli Storbritanniens största oljefält, lokaliserat utanför Shetland. Under parollen Stop Rosebank har klimataktivister från bland annat Greenpeace och Uplift tagit fallet till domstol.

    Under torsdagen kom beskedet att domstolen upphäver regeringens beslut, som ogiltigförklaras. Anledningen är att koldioxidutsläpp från förbränningen av oljan och gasen inte var inberäknade i underlaget.

    Tiden då regeringar godkänner nya borrplatser genom att ignorera deras klimatpåverkan är över. Domstolarna har hållit med om vad klimatkampanjerna har sagt hela tiden: Rosebank och Jackdaw är olagliga, och deras fulla klimatpåverkan måste nu beaktas ordentligt.” säger Greenpeaceaktivisten Philip Evans till The Guardian.

    Det innebär att Jackdaw och Rosebank skickas tillbaka till regeringen för revideringar. Det är ännu oklart vad utvecklingen blir, men enligt The Guardian ska en ny rapport komma under våren med reviderade riktlinjer och hänsyn till utsläpp. 

    Aktivister utanför högsta domstolen i Skottland bevakar domstolsförhandlingarna i november. Foto: Andrew Perry

    SMB prisas för granskning av Timbros kopplingar till oljelobbyn

    Posted on by Lisa Jacobson

    Supermiljöbloggen och Dagens ETC belönas med Aftonbladets klimatjournalistpris. Priset går till granskningen av hur näringslivets tankesmedja Timbro tagit emot pengar från oljebolaget Exxon, för att sprida en bild av klimatfrågan som gynnade fossilindustrin.

    Under 2024 avslöjade Supermiljöbloggen och Dagens ETC att Timbro under slutet av 1990-talet tog emot oljepengar från Exxon Mobil genom ett samarbete med det internationella klimatförvillande tankesmedjenätverket Atlas Network. Statsminister Ulf Kristersson och justitieminister Gunnar Strömmer var under tiden marknadschef respektive projektledare på Timbro. Kort efter att Timbro opinionsbildat med Exxons pengar lades Moderaternas miljöpolitik om. Timbro är fortsatt med i Atlas nätverk, enligt organisationens pressekreterare.

    Nu belönas SMB:s Jan Lindsten och Lukas Frisell samt ETC:s Eigil Söderin och Anton Borgström med Aftonbladets klimatjournalistpris för granskningen.

    Jan Lindsten, du har varit journalist sedan 1982 och jobbat mest inom lokalpressen i Västsverige. Sedan 2023 är du redaktör för ideella Supermiljöbloggen. Vad tycker du är mest anmärkningsvärt med den här granskningen?

    – Det är att vi, med den rika tillgången på autentiska dokument från ett stort antal inblandade aktörer, i detalj kunnat visa hur den i stort sett okända, men ändå världsomspännande organisationen Atlas Network agerat för att sprida klimatförnekande och förvillande budskap långt in i svenskt näringsliv och politik – och till råga på allt med en hel del framgång. Och därtill med sponsring från oljebolaget Exxon!

    Och hur känns det att få årets klimatjournalistpris?

    – Naturligtvis är det en mycket stor personlig uppmuntran. Och jag vet att detta även innebär glädje, energi och kämpaglöd för vår redaktion och övriga medarbetare – inte minst eftersom vi alla vet att bakom avslöjandet finns ett teamwork där vi stöttat varandra på olika sätt.

    Priset har delats ut till framstående klimatjournalister sedan 2021 och prissumman är på 25 000 kronor. I juryn sitter Aftonbladets grävchef Jonathan Jeppsson, Sveriges Radios tidigare vd Kerstin Brunnberg, och Johan Rockström, professor i jordsystemvetenskap vid Potsdaminstitutet. Deras motivering lyder:

    Dagens ETC och Supermiljöbloggen visar i sin granskade serie hur stora summor från oljejätten Exxon, via Atlas, gått till den marknadsliberala tankesmedjan Timbro – detta under den tid då både statsminister Ulf Kristersson och justitieminister Gunnar Strömmer hade höga positioner i tankesmedjan. Granskningen frilägger därmed hur djupa rötterna för fossillobbyns engagemang är och hur tentaklerna från ett av världens största företag slingrat sig in även i svensk opinionsbildning med syfte att ge förnekelsemaskineriet muskler.

    – Att oljeindustrin pumpat in hundratals miljoner för att manipulera sanningen om mänskligt orsakad global uppvärmning är väl etablerat i USA, men att Exxon också penetrerat Sverige, genom att utnyttja Timbro som spridare av klimatförnekelse, är remarkabelt. Och utan tvekan ett viktigt journalistiskt gräv, säger Johan Rockström, till Aftonbladet.

    Lukas Frisell är också redaktör för SMB och läser annars samhällsgeografi på masternivå vid Lunds universitet. Vad betyder det här priset för dig?

    – Att få priset är oerhört hedrande och det har stor betydelse. Min och Jans del av priset är i allra högsta grad hela Supermiljöbloggens, det var ett väldigt stort lagarbete under våren och sommaren som låg till grund för granskningen. Allra roligast är att dessa avslöjanden återigen hamnar i rampljuset. Timbro är fortsatt med i det som kanske är världens mest klimatdestruktiva nätverk – Atlas Network. Med det erkännande av granskningen som priset innebär skulle man kunna hoppas på att Timbros VD har något mer att säga om den än att det är en ”konspirationsteori.”

    Hur går Supermiljöbloggen vidare efter det här? 

    – Med ett stort momentum hoppas jag! Vår ideella ansats kommer trumma på i full galopp som den alltid gör. Vi har mycket spännande på gång, och hoppas såklart kunna få till ännu fler granskningar framöver, utöver den om skogskonflikten inom kyrkan som just nu pågår för fullt, säger Lukas Frisell.

    Supermiljöbloggen startade 2010 som ett svar på medias bristande miljöbevakning. Sedan dess har ”bloggen” vuxit till en av Sveriges största nättidningar för miljöjournalistik och belönats med flera utmärkelser. Till exempel vann SMB 2015 WWF:s pris Årets mil­jö­hjäl­te, och blev Bästa Branschblogg 2016.

    Läs hela granskningen här:

    Första delen: Tankesmedjan som fördröjer Sveriges klimatomställning

    Andra delen: Timbro, Bryssel och klimatet

    Tredje delen: Svenskt Näringslivs inflytande i media – vilseleder om klimatet

    Fjärde delen: Svenskt Näringslivs kamp mot miljörörelsen: en historisk genomgång

    Femte delen: Så köpte oljejätten Exxon inflytande över Moderaternas miljöpolitik

    Stiftsjägmästare spred osanningar om skogsutredare Enander i mail till kyrkochefer

    Posted on by Jan Lindsten

    ”Jag skrev i affekt.” Så förklarar stiftsjägmästare Klas Gustavsson i Växjö nu sin hotfulla ton i ett mejl till SLU:s chef när kyrkan inte först fick som man ville. Men detta är inte enda gången jägmästaren håller hård ton. I ett mail till kyrkliga chefer i Växjö beskriver han skogsutredaren Göran Enander i nedvärderande och felaktiga ordalag, visar SMB:s fortsatta granskning. ”Jag skrev fel” lyder hans svar.

    SMB berättade förra veckan om hur kyrkans stiftsjägmästare och egendomsnämnder under stort hysch-hysch i detalj planerat hur kyrkans omfattande och omvälvande skogsutredning skulle hanteras.

    Bland annat har dessa grupperingar helt tagit hand om förmedlingen av information om och tolkning av skogsutredningen till församlingarnas och stiftens berörda. Men kritiken har varit omfattande och debatten rasar inom kyrkan, sedan det visar sig att den här informationen i hög grad är en omtolkning av skogsutredning, med nya ingångsdata. Något även utredaren Göran Enander påpekade i ett kritiskt brev till samtliga biskopar.

    SMB kan också berätta att frågan om hur remissarbetet ska göras och föras inte ens hamnat på sammanträdesborden hos förtroendevalda i just egendomsnämnder och stiftsutskott – det vill säga de instanser som allra mest har med just kyrkans skogsförvaltning att göra.

    ”Vi fick aldrig någon remiss på vårt bord”

    – Den här frågan togs aldrig upp. Vare sig som besluts- eller informationspunkt på våra möten innan beredningen i stiftet började, säger Ulrika Karlsson, som är ersättare i Luleå stifts egendomsutskott och representerar gruppen Himmel och Jord till SMB.

    – Efter att SMB publicerat kritik mot detta, fanns visserligen en informationspunkt om remissen med på ett möte. Men i realiteten fick vi ingen information alls, och det blev heller ingen diskussion eller möjlighet att bidra. Och jag hade ingen yttranderätt. Det är tydligt att man på stiftet inte vill att Himmel och Jords synpunkter ska höras.

    Liknande förhållande råder i Växjö, berättar kyrkopolitiskt aktiva Amie Ringberg med plats i stiftsfullmäktige:

    – Jag är även ersättare i egendomsnämnden, med sju ordinarie ledamöter och sju ersättare. Det var först på egendomsnämndens möte den 12 december som stiftets remissvar kom på tal. På samma möte fick vi veta att förvaltningen hade bjudit in församlingar och pastorat till informationsmöte om utredningen, men dessa möten var då redan inplanerade och nära förestående.

    – Sättet att hantera allt detta är jättekonstigt. Att det har beställts alternativa utredningar för att finna fel och brister i skogsutredningen, och bjuds in till informationsmöten ”på uppdrag av egendomsnämnden” när vi i nämnden inte ens vetat att det planeras några möten, tycker jag är ett väldigt märkligt agerande, tillägger hon.

    Växjö stifts förvaltningschef för skogsegendomarna är just Klas Gustavsson. Han hör till en av de mest aktiva i det inre arbetet för att bemöta skogsutredningens för skogsförvaltarnas många utmanande förslag. Det framgår klart av SMB:s omfattande granskning av mejlkorrespondensen mellan aktörerna inom stiftsförvaltningarna och deras politiker.

    Hotade fakultetschef ”i affekt”

    SMB berättade i granskningen om hur Gustavsson i ett mejl till SLU:s högste fakultetschef indirekt kom med hot som anspelade på att medfinansieringen av forskningsuppdrag kan vara i fara. Detta ifall inte SLU biträdde stiften med nya utredningar, med nya ingångsdata om utfallet av skogsutredningens förslag.

    SLU:s ansvarige forskningschef för arbetet med skogsutredningen hade först avvisat den begäran.

    SMB har bett Klas Gustavsson om kommentarer till agerandet, som väckt stor uppmärksamhet i den nationella debatten. Det ledde rentav till ett replikskifte mellan den troende vänsterdebattören, författaren och kulturprofilen Göran Greider och ärkebiskop Martin Modéus i DN.

    Varför formulerade du dig i de här ordalagen?

    – Tyvärr i frustration, det var onödigt och dumt, men vi såg oklarheter i viktiga delar av utredningen, både resultatmässigt och innehållsmässigt. Det kändes därför mycket utmanande när vi initialt fick kalla handen från institutionen i att få hjälp. Tidsfönstret för arbete var mycket begränsat, med kort remisstid för en så omfattande utredning och analys. För att få hjälp ville vi, precis som utredaren, använda akademin som referens, lyder Gustavssons skriftliga svar.

    Kan man tolka dina ord som något annat än ett förtäckt hot, och i så fall hur?

    – Som sagt, jag skrev det tyvärr i affekt när jag inte kunde förstå varför institutionen inte var beredd att hjälpa oss. Trots att det fanns tid avsett för ett stift som man kunde disponera. Vi som utredare vill använda bästa möjliga kompetens, och andra alternativ var mycket begränsade. (…) Det föreföll därför märkligt att institutionen, trots sitt allmänna uppdrag inte ville stötta oss/kyrkan med hjälp, skriver Gustavssons till SMB.

    ”Informerade” chefer inför möte om skogsutredningen

    Nu fick kyrkan – eller snarare stiftsjägmästarna och egendomsnämndernas samarbetsorgan Enso – hjälp ändå. Detta efter att SLU:s dekanus, professor Göran Ericsson, ändrade sin underordnades beslut.

    Inte långt efter denna händelse i början av oktober skriver Klas Gustavsson ett mejl till en rad personer centralt i Växjö stift inför ett stort informationsmöte om skogsfrågorna som ska hållas med kyrkostyrelsen. Den kan sägas vara Svenska kyrkans motsvarighet till regeringen.

    Nu handlar det om att preparera det egna stiftets deltagare inför ”en dragning och frågestund med skogsutredaren” (Göran Enander) framhåller Gustavsson. Mejlet är adresserat till biskop Fredrik Modéus, biskopsadjunkt Rickard Bonnevier och stiftsdirektor Camilla Ruben.

    De får sig presenterade en lång rad tekniska frågeställningar, som främst kännetecknas av bekymrade påståenden om hur ekonomiskt svårt det skulle bli om utredningen genomförs.

    Som avslutning porträtterar Klas Gustavsson chefsutredaren Enander i ordalag som inte ligger särskilt långt från karaktärsmord:

    Eftersom utredaren är noga med att peka på svagheterna, kompetensbristen i nuvarande förvaltning genom hela utredningen, kan det vara på sin plats att presentera honom också. Ordförande i SNF under flera år, nästan en period som generaldirektör för Skogsstyrelsen (den till nu första som inte fått förlängning av sitt förordnande utan fick gå bara några månader före första perioden var slut). Sedan några år på Elefantkyrkogården innan han plockades upp av Miljöpartiet och blev partisekreterare då. Belönades sedermera med en landshövdingeplats i Uppland, lyder Gustavssons ordagranna formuleringar i e-brevet.

    Slopade all positiv information

    Det kan framhållas direkt att Klas Gustavssons beskrivning av utredaren sakligt sett är tendentiös och delvis alltså helt falsk. Enander har aldrig varit partisekreterare i Miljöpartiet. Hans petning från generaldirektörsposten i Skogsstyrelsen var därtill en kontroversiell historia – dåvarande landsbygdsminister Eskil Erlandsson (C) avpolletterade Enander med en diffus hänvisning till dålig ekonomisk förvaltning. Dock var myndighetens ekonomi vid detta tillfälle på väg uppåt igen efter en rad åtgärder.

    Ministern kallades även själv till ett riksdagsutskott för förhör om huruvida ministerstyre skett, då Enanders medverkan vid olika miljögruppers sammankomster mött starkt ogillande, och möjligen inblandning från ministerns sida (någon sådan slogs inte fast).

    Det är dock väl känt att Enander lade ned stor möda på att lösa upp kamaraderiet som rått under decennier mellan somliga av skogsstyrelsens och skogsindustrins medarbetare.

    Gustavsson nämner inte andra, betydligt ljusare delar av Enanders långa CV som miljöchef, statlig utredare, förvaltningschef vid Vetenskapsrådet, länsöverdirektör och andra meriter med ett endaste ord.

    SMB har ställt frågor till stiftsjägmästaren om varför han presenterar utredaren så här. Klas Gustavsson medger i ett mejl till SMB att han skrivit fel. Göran Enander utsågs för en tid till dåvarande miljöminister Åsa Romsons statssekreterare, vilket är ett helt annat uppdrag. Gustavsson skriver att han ”hade dålig koll på utredaren men ville bättre förstå hur han (Enander) kunde nedvärdera en organisations kompetens som sker i utredningen.”

    Stiftsjägmästaren svarar inte på frågorna om han tycker att han agerat seriöst med en så nedvärderande beskrivning av Enander i ett brev till sin stiftsledning och om han har något att säga till honom efter sina insinuationer.

    Läs de andra delarna av SMB:s granskning av kyrkan och skogen.

    Första delen: Kyrkans skogsutredning skadskjuts inifrån – ”antiutredningar” letar fel

    Andra delen: ”Många i kyrkan skäms över vad som sker i våra skogar”

    Tredje delen: Utredningschef skriver brev till biskoparna: Remissarbete sätts ur spel med siffertrix!

    Fjärde delen: Enander får stöd av kyrkostyrelsens vice ordförande

    Sjätte delen: Hög chef i Svenska kyrkan sa nej till opinionsmätning om skogsbruket

    Sjunde delen: Utredare och miljöaktiva i kyrkan hånas i interna mejl visar SMB:s granskning

    Åttonde delen: Birgit kräver att kyrkostyrelsen prövar remissarbetet om skogen: ”Odemokratiskt”

    Nionde delen: Chefsrådgivare hjälpte till med ”kompletterande analyser” mot kyrkans skogsutredning

    Otydlig information hindrar sortering av plastförpackningar

    Posted on by Anna Nyquist

    Trots ambitiösa mål om en cirkulär ekonomi i Europa, fortsätter sortering av plastförpackningar att vara en utmaning. En ny studie visar varför många konsumenter inte sorterar sina förpackningar.

    Studien, som baserats på fokusgrupper i München och Frankfurt, utforskar konsumentbeteenden och utmaningar relaterade till sortering av plastförpackningar. Resultaten visar att trots att många av deltagarna hade en stark motivation att bidra till miljön, bidrog otydlig information och osäkerhet om sortering till att de ändå inte sorterade sina plastförpackningar.

    Ett annat resultat i studien är att många människor känner sig osäkra på hur och varför de ska sortera sina plastförpackningar. Studien understryker även vikten av ekonomiska incitament. Att spara pengar eller få andra ekonomiska fördelar för korrekt sortering skulle öka motivationen.

    Deltagarna ansåg även att förpackningarnas design påverkar deras sortering. Forskarna rekommenderar därför enklare och mer enhetliga förpackningar. Detta, i kombination med bättre information och ekonomiska incitament, menar de skulle kunna öka sorteringsgraden avsevärt.


    Amnesty: mänskliga rättigheter kränks i Sápmi i den gröna omställningens namn

    Posted on by Alva Danielsson

    Igår publicerade Amnesty International en rapport som vittnar om människorättsbrott och allvarliga övertramp från regeringar och företag i Sverige, Norge och Finland. Det gäller flertalet fall i Sápmi, där gruvor ska öppnas och vindkraftsparker byggas på renbetesområden i den gröna omställningens namn, trots tydliga nej från samebyar. 

    Vår rapport visar att svensk lagstiftning har allvarliga brister vad gäller skyddet av det samiska folkets rättigheter. Den svenska staten står nu inför ett vägval, vill man genomföra en rättvis omställning eller fortsätta bedriva grön kolonialism? säger Anna Johansson, generalsekreterare för Amnesty Sverige i ett pressmeddelande.

    I en tid med eskalerande klimatkris är en omställning nödvändig för att förhindra förödande konsekvenser. Men lika viktigt är att omställningen och utfasningen av fossila bränslen är rättvis och konsekvent respekterar mänskliga rättigheter, skriver Amnesty i rapporten Just transition or “Green colonialism?” Amnesty belyser att klimatkrisen drabbar samerna på två sätt. De står på frontlinjen för dess konsekvenser, och renskötare har bevittnat förändringar i årtionden. Oförutsägbara väder, förändringar i årstiderna och habitatförlust till följd av hårt skogsbruk skapar många utmaningar.

    Det andra sättet är industrierna som genomför storskaliga projekt i Sápmi på jakt efter koldioxidsnåla lösningar. Vindkraftverk, storskaligt skogsbruk och gruvdrift är de tre största exemplen. I Sverige är nio av tolv aktiva metallgruvor lokaliserade på renbetesmarker. Och de ökar snabbt. Sammanlagda områden för gruvdrift ökade från 10 000 hektar till 25 000 hektar mellan år 2000 och 2017. Även om Sverige och våra grannländer idag har lagar som erkänner samernas rättigheter som urfolk, så har den svenska staten under senare årtionden fått ökat internationell uppmärksamhet för att inte respektera urfolksrätten.

    Den ”gröna omställningen” blir ett sätt att tala om vinstdrivande företag som något moraliskt gott och rättfärdigat och hur dessa resurser är nödvändiga för att säkra en hållbar framtid. Denna framställning är mycket svår att stå emot eller ens kritisera, skriver samerådets ordförande Per-Olof Nutti i rapportens förord.

    Den svenska fallstudien i Amnestys rapport handlar om nickelgruvan i Rönnbäck, Vapsten sameby i Västerbotten. Nickel Mountain AB, som ägs av Bluelake Minerals AB, har fått tillstånd för tre nickeldagbrott i Rönnbäck. Men FN fastslog att att staten brutit mot flera artiklar genom att godkänna gruvkoncessionen. I dagsläget väntar Nickel Mountain AB på beslut från EU-kommissionen i frågan, för att kunna fortsätta med nästa steg, miljöprövningen. Under samverkan mellan företaget och samebyn, gjorde Vapstens renskötare det tydligt att de inte gav samtycke till gruvprocesserna. Flera hundra samer är direkt påverkade av de planerade nickelgruvorna, och de har drivit kampen sedan 2005. De vittnar om att projektet skulle förstöra renbetesmarker och blockera migrationsvägar för renarna. Men detta är långt ifrån det enda fallet; lokalbefolkningen hanterar samtidigt flera andra anspråk på deras mark i form av vindkraft och andra gruvor.  

    Amnesty välkomnar ett synsätt där samiska företrädare och samisk kunskap vägleder beslutsfattande på alla nivåer. Samerna är offer för klimatförändringarnas konsekvenser, samtidigt som deras kollektiva rättigheter kan vara en del av lösningarna istället för att behandlas som hinder.

    Norge, Sverige och Finland måste ändra sitt perspektiv, uppfylla sina internationella åtaganden om mänskliga rättigheter och respektera, skydda och uppfylla samernas rättigheter, avslutar rapporten ”Just transition or green colonialism?”.

    Fler vill producera biogas

    Posted on by Birgitta Losman

    Biogas ger hög miljönytta och möjlighet till ökad självförsörjning på energi. I skuggan av kärnkraftsdebatten ökar intresset för att producera biogas i Sverige.

    I oktober 2024 godkände EU-kommissionen att Sverige återinför skattelättnader för biogas. Detta föregicks av en utdragen process där EU satte stopp för svenska skattelättnader. Detta efter att ett tyskt företag överklagat och menade att skattelättnader snedvrider konkurrensen. Beskedet om återinförda skattelättnader var välkomnat av många aktörer i Sverige, däribland av den svenska regeringen, vilket Supermiljöbloggen tidigare rapporterat om.

    Intresset för biogasproduktion i Sverige är stort, bland annat som en följd av viljan att minska beroendet av rysk naturgas. En statlig utredning har tidigare visat att produktionen i Sverige kan mer än tredubblas till 2030 om mer matavfall, gödsel och avfall från reningsverk tas om hand.

    Nu rapporterar bland annat LRF om att rekordmånga ansökningar om stöd för biogasproduktion har kommit in till Energimyndigheten som hanterar det statliga stödet.

    Biogas ger hög klimatnytta och även möjlighet till arbetstillfällen. Biogas är ett av flera alternativ när det gäller förnybara energislag som kan spela en stor roll i övergången till ett mer hållbart och tillförlitligt energisystem. Det har bland annat belysts i en rapport om biogasens roll i industrin. Forskare har också lyft fram att biogas borde användas mer i jordbruket för att öka lantbrukens självförsörjning av energi.

    Dags att återupptäcka Octavia Butler

    Posted on by Anna Nyquist

    Octavia Butler, en amerikansk författare av science fiction, skrev på 1990-talet två romaner som med skrämmande precision förutspådde flera av de stora utmaningar 2020-talet skulle medföra. Med sina verk skildrade hon en framtid präglad av klimatkriser, politisk extremism och socialt förfall. Böckerna ger utrymme för nödvändig reflektion och känns minst lika aktuell idag som när böckerna publicerades.

    I bland annat ”Parable of the Sower”, publicerad 1993, och ”Parable of the Talents”, utgiven 1998, utforskar Octavia Butler en framtid där klimatförändringarna har skapat en värld av extrem väderlek, ekonomiskt kaos och politisk oro.

    Böckerna fokuserar på en ung kvinna, Lauren Olamina, som navigerar genom ett sönderfallande Kalifornien, plågat av vattenbrist och stora bränder, något som påminner skrämmande mycket om dagens återkommande bränder i Los Angeles.

    Butler förutspådde även uppkomsten av en populistisk och fascistisk ledare i ”Parable of the Talents”, en ledare som utnyttjar samhällets rädsla och osäkerhet för att vinna makt – ett scenario som även det ekar oroväckande i nutida politiska rum runt om i världen.

    Genombrottet i genren

    Med sina då nydanande böcker bröt Octavia Butler ny mark inom science fiction-genren under 1990-talet med sina insiktsfulla och ofta oroande berättelser om mänsklighetens framtid.

    Hon utmärkte sig genom sin djupgående förståelse för mänskliga beteenden och samhälleliga strukturer, vilket kan ha gett henne en unik förmåga att indikera framtida trender och kriser. Butlers bakgrund och erfarenheter som afroamerikansk kvinna i ett samhälle fyllt av sociala och ekonomiska utmaningar känns mellan raderna.

    Böckerna är välskrivna och spännande, men även skrämmande. Butlers böcker är mer än ett nöje, de ger möjlighet till reflektion kring samhället, miljöförstöring och politiskt ledarskap.

    Framtidens ekolod

    Butlers kusliga förutsägelser om framtiden kan ses som en kombination av vetenskaplig fantasi och skarpsinnig samhällsanalys. Genom sina verk skapade hon inte bara framtida världar utan också speglade de potentiella konsekvenserna av de vägar samhället då valde att följa.

    Dessa berättelser fungerar som en spegel av vår egen tid och som en kraftfull påminnelse om att de val vi gör idag formar vår framtid. Att Butler kunde förutse händelser som nu utspelar sig, när så många andra fortfarande knappt ännu idag ser dem säger mycket om samhällets tendens att ignorera långsiktiga problem.

    En röst för framtiden

    Butlers böcker framhäver också behovet av fler som henne, fler röster som kan tolka tidens tecken och hjälpa oss att navigera framtiden så att vi har möjlighet att rädda vad som räddas kan. Butlers verk erbjuder inte bara fascinerande läsning utan också värdefulla insikter i hur vi kan och bör förhålla oss till framtida globala utmaningar. I en tid då verkligheten ofta överträffar fiktionen, blir Butlers böcker alltmer relevanta som en spegel av vår tid och som en guide för framtiden.

    Denna struktur belyser inte bara Butlers bidrag till litteraturen och samhället, utan även den pågående relevansen av hennes verk som en resurs för att förstå och hantera de komplexa utmaningar som vår värld står inför.

    För dem som söker djupare förståelse för vår tids utmaningar, är det kanske dags att (åter)upptäcka Butlers profetiska romaner. De erbjuder inte bara en chans till reflektion över våra nuvarande omständigheter utan också vägledning för hur vi kan navigera en osäker framtid.

    Hållbarhetsfonder investerar i Temu

    Posted on by Anna Nyquist

    Svenska storbanker har placerat över en miljard kronor i PDD Holdings, ägarbolaget bakom den kinesiska shoppingplattformen Temu, via sina hållbarhetsfonder. Detta trots företagets påverkan på miljön och i övrigt tveksamma affärsmodell.

    En granskning utförd av Aftonbladet och Fair Finance Guide avslöjar att svenska hållbarhetsfonder, ledda av stora banker som Handelsbanken, SEB, Länsförsäkringar och Nordea, har placerat betydande summor i PDD Holdings som äger Temu. Hur den typen av investeringar kan anses hållbara är högst oklart och bankerna verkar inte ha några bra svar.

    Temu, som expanderat kraftigt globalt sedan starten 2022, kritiseras för sin affärsmodell som främjar överkonsumtion genom att erbjuda billiga varor, låga fraktkostnader och ett till synes oändligt utbud av produkter. Plattformen har liknats vid Amazon i sin funktion som en marknadsplats för flera olika säljare.

    Temu har även tidigare mött skarp kritik från Sveriges konsumenter och 16 andra europeiska konsumentorganisationer som har anmält bolaget för brott mot EU-lagen Digital Services Act (DSA). Den kritiken riktar sig mot brister i produktsäkerhet och konsumentskydd, vilket inkluderar problem med spårbarhet av säljare, användning av vilseledande metoder för produktrekommendationer och plattformens inriktning mot en ung publik på sociala medier som TikTok utan tydliga ålderskontroller.

    EUs klimatpolitik riskerar att bromsa in

    Posted on by Lisa Jacobson

    Den största partigruppen i Europaparlamentet, konservativa EPP, vill att EU tar en ”klimatpolitisk paus”. EPP vill sätta stopp för införandet av mål för förnybar energi och skjuta upp klimattullar. Målet är att öka konkurrenskraften – men delar av näringslivet är skeptiska.

    EU ses ofta som en föregångare i klimatpolitiken internationellt sett, och under den senaste mandatperioden har många lagar stiftats och initiativ tagits för en grön omställning. Koldioxidutsläppen har också minskat i unionen, trots att de ökat i Sverige. Men den senaste tiden tyder mycket på att starka krafter i EU vill backa utvecklingen.

    För någon vecka sedan meddelade EU:s klimatkommissionär Wopke Hoekstra att arbetet med med ett nytt utsläppsmål till 2040 kommer att dra ut på tiden, vilket Aktuell Hållbarhet rapporterade. Förslaget från förra året är att EU ska minska sina utsläpp med 90 % till 2040, och förhoppningen var att ett skarpt och detaljerat lagförslag skulle komma i februari.

    Men nu har både ordförandelandet Polen och EUs konservativa partigrupp EPP, aviserat att de vill pausa EUs klimatpolitik på flera sätt för att öka EU:s konkurrenskraft.

    Klimatambitioner kallas ”överdrivna”

    EPP är EUs största partigrupp och dit hör till exempel svenska Moderaterna, Kristdemokraterna och EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyens tyska CDU. EPP anser att EUs klimatambitioner är överdrivna och omöjliggör ekonomisk tillväxt, skriver Aktuell Hållbarhet. Därför vill partigruppen:

    • Skrota planerna på ett nytt mål om förnybar energi.
    • Riva upp det kommande förbudet mot förbränningsmotorer i nya personbilar.
    • Förenkla hållbarhetsrapporteringen och slå ihop olika lagar på området, inklusive EU:s så kallade taxonomi, den gemensamma klassificeringen för hållbara investeringar.
    • Sänka ambitionen med klimattullar.

    Klimattullar på exempelvis järn, gödsel och vätgas från länder utanför EU planeras att införas 1 januari 2026, men EPP vill att de skjuts upp i minst två år och bara ska gälla företag med minst 1000 anställda.

    Vi förväntar oss att man ger ett andrum för Europas småföretag, och (…) att vi får en politik som säkerställer ett Europa som är mer konkurrenskraftigt, säger moderaten Tomas Tobé, vice ordförande för EPP, till Sveriges Radio.

    Kritiseras av miljöpolitiker – och cementbranschen

    Förslagen väcker motstånd från gröna och socialdemokratiska politiker.

    Det är otroligt oroande att de konservativa i Europa går fram med att slå undan benen för den europeiska klimatomställningen. Särskilt när Trump nu lämnar Parisavtalet igen, signalerar att han vill borra efter mer olja och vi kan räkna med att utsläppen kan öka. EU måste ta klimatledarskap, säger Isabella Lövin till Dagens Nyheter.

    Hon får medhåll från stål- och cementbranschen som menar att de investeringar branschen redan har gjort för att minska utsläppen kräver en långsiktig politik. Enligt Aktuell Hållbarhet vill de inte att klimattullarna senareläggs och påpekar att lagstiftningen inte ökar byråkratin utan bara ställer klimatkrav på företag utanför EU.

    Andra fossilintensiva företag, till exempel inom bilbranchen, står dock på EPPs sida, skriver DN.

    ”Vi bär alla blodet från Kongos gruvor genom mobiltelefonen i våra fickor”

    Posted on by Alva Danielsson

    Barnarbete, tvångsförflyttningar och förgiftat vatten. I Kongo pågår just nu en av världens allvarligaste humanitära katastrofer, delvis på grund av exploateringen av naturresurser. Tresor Singbo från Hope for Kinshasa vill att fler ska prata om vad som händer i Kongo.

    Det handlar främst om kobolt. I Demokratiska Republiken Kongo finns mer av detta silvriga metall än i resten av världen sammanlagt. I boken Cobalt Red skriver forskaren Siddharth Kara om den blodiga sanningen bakom kobolten från Kongos gruvor. “Jag har inte sett någon mer extrem form av exploatering för vinstintresse som jag gjorde på botten av koboltens leveranskedja, under mina 21 år av forskning om slavarbete och barnarbete”, skriver Kara.

    SMB har pratat med Tresor Singbo, grundare av solidaritetsrörelsen Hope for Kinshasa.

    – Jag kom till Sverige som politisk flykting när jag var barn. Under skolgången började jag jämföra livet här med hur det är i Kongo; bara saker som gratis utbildning och skollunch tar vi för givet här. Det gav mig perspektiv.

    Efter gymnasiet startade han Hope, en ideell organisation som jobbar med mänskliga rättigheter, utbildning och demokrati i Kongo.

    – Vi hjälper människor i Kongo att bli medvetna om deras situation och hur de kan förändra samhället och landet de bor i. Om du inte ens vet dina rättigheter så är det svårt att säga till när någon försöker utnyttja dig. Det blir en ond cirkel.

    Hope for Kinshasa arbetar bland annat med utbildning för barn i Kongo. Foto: Hope for Kinshasa

    Livsfarlig gruvdrift

    Amnesty rapporterar om storskaliga tvångsförflyttningar där människornas hem och jordbruksmarker jämnas med marken för att nya gruvor ska öppnas. De står då utan hem, utan levebröd, utan tillgång till humanitär hjälp. Människor blir alltså offer i utvinningen av koppar, litium, kobolt och andra metaller.

    Hundratusentals arbetar i den småskaliga gruvdriften utan tillgång till skyddsutrustning, och allt görs för hand: Tunnlar ska grävas, mineral ska samlas, tvättas och sorteras. 2019 uppmärksammades den bristande regleringen i gruvförhållanden när 43 personer dog av att en tunnel kollapsade i en gruva Kolwezi. Bristen på regleringar gör att vatten och mark förgiftas av urlakning från gruvorna, som gör dricksvatten och kringliggande jordbruksmark otjänliga. Dödliga sjukdomar som cancer, blod- och lungsjukdomar kopplas till gruvorna.

    Mineralerna som utvinns i Kongos gruvor går vidare i leveranskedjorna för att slutligen hamna i våra mobiltelefoner, elbilar och datorer. Amnesty har granskat leveranskedjorna för kobolten från Kongo, och i slutet av dem finns välkända företag som Apple, Tesla, Dell och Microsoft.

    Tresor Singbo menar att detta är ett skäl för alla att bry sig om vad som händer i Kongo. ”Vi bär alla blodet från gruvorna genom mobiltelefonen i våra fickor, och all teknik vi använder i vår vardag”, säger han.

    Det svenska stödet till Kongos gruvor

    Den svenska Exportkreditnämnden (EKN) stod i Kalla faktas strålkastarljus förra året, där det framkom att de ger miljardstöd till affärer med ett kinesiskt gruvbolag i Kongo-Kinshasa. Gruvbolaget kopplas till brott mot mänskliga rättigheter, bland annat genom tvångsförflytttningar, övervåld och barnarbete. De svenska företagen Sandvik och Epiroc har sålt utrustning till gruvbolaget, vilka fått stöd från just EKN i form av kreditgarantier på nästan två miljarder kronor. Men EKN verkar inte ha för avsikt att dra tillbaka stödet trots avslöjandena, något som kritiseras av bland annat miljörörelsen. “Hur många döda barn är techindustrin värd?” står att läsa på en banderoll när Hope for Kinshasa och Fridays For Future demonstrerade utanför EKN i maj 2024.

    – Istället för att följa varningar och rekommendationer att inte inleda affärer på grund av brist på hänsyn för mänskliga rättigheter och miljöförstöring gör många västerländska företag precis tvärtom, säger Tresor Singbo om EKNs beslut att fortsätta med stödet.

    SMB har tidigare rapporterat om tvister i frågor om naturresurser, då på urfolks mark i Sápmi, bland annat gruvan i Gállok och vindkraftparken i Fosen. Och debatten fortgår; ska vi exploatera här hemma i Sverige, eller på andra sidan jorden? Den gröna omställningen är nödvändig, men det är tydligt att den just nu sker med ett fruktansvärt högt pris.

    – Man måste komma ihåg att Kongo är en helt annan situation än gruvorna i Sverige. Gravida kvinnor och barn arbetar i gruvorna för att överleva. Man tvångsförflyttar folk och bränner deras hus för att kunna öppna gruvor. Och det är samma företag som i Sverige inte skulle acceptera orättvisa arbetsvillkor, men i Kongo bryr de sig inte om människorna, säger Tresor Singbo. 

    Kolonialism i en ny skepnad

    Exploatering i Demokratiska Republiken Kongo är inget nytt. Är det inte metaller, så är det fossil olja, gummi, palmolja, eller timmer från de stora regnskogarna. Inget land i världen har blivit mer exploaterat, står det i Siddharth Karas Cobalt Red.

    – Det är inte svårt att lägga ihop ett och ett för att förstå vilka som tjänar på att tystnaden kring de fruktansvärda människorättsbrotten i Kongo upprätthålls. Att Kongo hålls i kaos möjliggör en fortsatt exploatering. Under Kung Leopold var det gummi och nu är det tungmetaller för våra mobiltelefoner och batterier till våra elbilar, säger Tresor Singbo.

    Tresor Singbo upplever att ytterst få här i Sverige faktiskt vet om vad som händer i Kongo. Du kan fråga vem som helst på gatan, menar han, och de kommer inte veta.

    Men varför är det tyst kring det som händer i Kongo?

    – Det är många intressen och mycket pengar som står på spel, därför pratas det inte om vad som händer. Nu är allt fokus på den gröna omställningen, men väldigt många människor får betala ett högt pris för det. Och det måste vara så för att gynna västerländska företag. Det måste fortsätta vara konflikter i Kongo för att de ska kunna utvinna kobolt så billigt.

    Vad betyder ett fritt Kongo för dig?

    – Att få låta kongoleser bestämma över sitt eget öde. Kongoleser ska ha verklig suveränitet och kontroll över ekonomin, utan att andra lägger sig i. Just nu är självständigheten bara på papper, men i ett verkligt fritt Kongo är det ingen annan som sätter priset på naturtillgångarna. Låt kongoleser stärka miljölagarna och skydda sina mänskliga rättigheter. Det är det vi strävar efter och drömmer om. Det är så jag definierar mitt free Congo.

    Tresor Singo på en demonstration i Stockholm. Foto: Hope for Kinshasa

    Frida Hylander: Ingen gräns mellan kamperna mot fascismen och för klimatet längre

    Posted on by Frida Hylander

    Desinformationen får oss att tvivla på verkligheten och används för att diskreditera sanningen, oavsett om det handlar om forskning, demokrati eller miljö. Det går inte längre att dra en gräns mellan kampen för klimatet och kampen mot fascismen, skriver Frida Hylander i veckans krönika.

    KRÖNIKA I måndags installerades Donald Trump återigen som USA:s president. Jag hade hållit det faktumet ifrån mig hela dagen, men när jag scrollade flödet på kvällen och såg videon av Elon Musk som entusiastiskt heilade på scen tappade jag bäringarna. Kanske inte så mycket för att världens rikaste man öppet och stolt heilar på ett supportermöte för presidenten i the land of the free, utan för att gesten innebar ytterligare en positionsförflyttning som direkt skulle relativiseras av medier, ledarskribenter och opinionsbildare – och försöka få oss att inte tro på det vi sett med våra egna ögon.

    Dagen efter Musks heilande hade jag och mina kollegor i Klimatpsykologerna möte. Vi har precis skrivit på kontrakt för en ny bok om klimatpsykologi, en som ska skrivas på engelska och marknadsföras brett över kontinenterna. Men nu kände vi oss alla vilse. Går det ens längre att skriva om klimatet utan att också skriva om fascism och demokrati som monteras ner? Vilket slags kollektivt agerande behövs? Hur ska folk orka? Hur ska vi?

    ”Ingen gräns mellan klimatet och antifascismen”

    Nej, det går inte längre att dra en gräns mellan kampen för klimatet och miljön och kampen mot fascism. Det går inte heller längre att helt skilja mellan all den desinformation som riktas mot klimataktivister, transpersoner, demokratiförsvarare och forskare. Den fyller ett likartat syfte: att underminera vetenskap, demokrati och utsatta gruppers rättigheter och trygghet. Nu mer än någonsin behöver vi förstå hur dess mekanismer fungerar.

    Under dagarna som följt har jag hanterat känslan av vilsenhet genom att läsa psykologiforskaren Sander van der Linders bok Foolproof som handlar om hur misinformation och desinformation påverkar människor och vad man kan göra för att rusta sig mot det.

    Han skriver om the illusory truth effect (illusoriska sanningseffekten, även kallad upprepningseffekten); att sanningen blir en chimär genom att ett påstående som upprepas flera gånger upplevs som mer sant, nästan oavsett hur falskt det är. Hjärnan tycker att budskapet blir bekant och därför känns det också mer troligt att det skulle vara sant. I propagandaspridning är det här grundlägganade: berättar man en tillräckligt stor lögn och fortsätter att upprepa den kommer människor till slut att tro på den.

    När desinformation väl fått fäste i oss är den svår att korrigera bort, och kommer att påverka våra beslut. Där har desinformationen ett ständigt försprång eftersom den inte behöver ta hänsyn till sanningens och vetenskapens nyanser och komplexitet. Vetenskap är en långsam process, spridandet av fake news blixtsnabbt. 

    Att kalla en spade för en spade

    Grejen med the illusory truth effect är att kännedom om den inte gör en immun. Vi har alla potential att påverkas av desinformation och därför är det så viktigt att så många som möjligt står fast vid sanning och fakta. Att göra det som borde vara självklart men just nu kräver mod: våga tala klarspråk och säga som det är. Klimatkrisen är akut. Musk heilade. Fascismen är farlig.

    För om Musks heilande relativiseras tillräckligt mycket och av tillräckligt många kommer vi börja tveka på vad som egentligen hände. Gjorde han verkligen det där? Visste han verkligen vad han gjorde? På samma sätt som allting kan relativiseras så till den grad att vi till slut inte vågar lita på det vi faktiskt ser och hör. Istället får det mest upprepade budskapet fäste i våra hjärnor.

    Som historikern Timothy Snyder skriver i boken On Tyranny: Att överge fakta är att överge frihet. Om inget är sant kan ingen kritisera makten, eftersom det inte finns någon grund att göra det på. Om inget är sant är allt ett spektakel. Den största plånboken betalar för de mest bländande ljusen (min översättning).

    Enander får stöd av kyrkostyrelsens vice ordförande

    Posted on by Jan Lindsten
    Bild på Husby kyrka

    Kyrkostyrelsens vice ordförande Wanja Lundby Wedin (S) ger sin utredare Göran Enander rätt i hans kritik mot egendomsnämnderna och stiftsjägmästarna om agerandet kring skogsutredningen.

    – Det är olyckligt att de inte kommit till kyrkostyrelsen, istället för att göra egna utredningar, säger hon till Kyrkans Tidning.

    SMB berättade under onsdagen om Göran Enanders brev till biskoparna och kyrkostyrelsen. Enander framhöll att hela den demokratiska processen kring kyrkans interna remissarbete hotas när det tagits fram alternativa utredningar som enligt hans mening vantolkar skogsutredningens utgångspunkter och förslag.

    Det var Lundby Wedins parti som låg bakom den motion i kyrkomötet som föreslog en utredning för att ställa om skogsbruket till att bli andligt, ekonomiskt, socialt och ekologiskt hållbart. Hon betonar i intervjun att detta uppdrag har följts och utförts transparent och professionellt av Enander och hans team.

    De ”alternativa” utredningarna som egendomsnämnder och stiftsjägmästare självsvåldigt beställt kan helt enkelt inte användas i arbetet med att besvara och kommentera skogsutredningen, enligt Lundby Wedin.

    ”Utredningarna har gjorts med andra ingångsvärden”

    – Dessa andra analyser är säkert gjorda av personer med bred kompetens, men de är gjorda utifrån andra ingångsvärden. De förtroendevalda får lägga dessa analyser åt sidan för att istället svara på remissen, säger hon till Kyrkans Tidning.

    I tidningen framträder samtidigt ordföranden i Egendomsnämndernas samarbetsorgan Enso, Anneli Kihlstrand (C). Hon försvarar agerandet och anser tvärtom att skogsutredningen och dess ordförande borde tåla att uppgifterna granskas. En brist i utredningen är till exempel att den inte redogör för det ekonomiska utfallet av förslagen stift för stift. Och hon är även kritisk mot Enanders ton i brevet till biskoparna:

    – Utredaren misskrediterar såväl förtroendevalda som högsta tjänstemän från de 13 stiftens egendomsförvaltningar, som alla är representerade i ENSO, framhåller hon.

    Det blir så småningom det nyvalda kyrkomötet i höst som får fatta beslut om vilket skogsbruk kyrkan ska praktisera. Meningarna är delade. Kyrkomötets ordförande Karin Peters (C) har tidigare uttryckt sig negativt om förslagen. I en intervju med Kyrkans Tidning i höstas ansåg hon och partikamraten Sture Karlsson att riskerna med omläggningen är stora och att regeringens skogutredning borde inväntas i stället.

    Läs de andra delarna av SMB:s granskning av kyrkan och skogen.

    Första delen: Kyrkans skogsutredning skadskjuts inifrån – ”antiutredningar” letar fel

    Andra delen: ”Många i kyrkan skäms över vad som sker i våra skogar”

    Tredje delen: Utredningschef skriver brev till biskoparna: Remissarbete sätts ur spel med siffertrix!

    Femte delen: Stiftsjägmästare spred osanningar om skogsutredare Enander i mail till kyrkochefer

    Sjätte delen: Hög chef i Svenska kyrkan sa nej till opinionsmätning om skogsbruket

    Sjunde delen: Utredare och miljöaktiva i kyrkan hånas i interna mejl visar SMB:s granskning

    Åttonde delen: Birgit kräver att kyrkostyrelsen prövar remissarbetet om skogen: ”Odemokratiskt”

    Nionde delen: Chefsrådgivare hjälpte till med ”kompletterande analyser” mot kyrkans skogsutredning

    Utredningschef skriver brev till biskoparna: Remissarbete sätts ur spel med siffertrix!

    Posted on by Jan Lindsten
    Bild på Göran Enander, f d landshövding och utredare för Svenska Kyrkan

    Svenska kyrkans stora utredning för ett hållbart skogsbruk är på väg att undermineras och remissarbetet sättas helt ur spel på grund av egendomsnämndernas och stiftsjägmästarnas agerande. Det skriver utredningens huvudsekreterare Göran Enander idag, onsdag, i ett brev direkt adresserat till samtliga biskopar. Enander hänvisar även till SMB:s granskning av e-posttrafiken mellan stiftsjägmästare och SLU.

    Det långa brevet, som anländer till biskoparna just när de är samlade till biskopsmöte i Uppsala, skrivs med ”tungt hjärta” enligt Enander. Men är likafullt en svidande vidräkning med det sätt på vilket jägmästare, egendomsnämnder och deras samverkansförening Enso hanterat utredningen. Brevet publiceras även i Kyrkans Tidnings nätupplaga.

    Det var i måndags som SMB berättade om de omfattande aktiviteterna, som syftar till att påvisa att skogsutredningens förslag innebär svåra ekonomiska påfrestningar för stiften. Och närapå ruin för några av dem.

    Vissa stift har överavverkat kraftigt

    Att det kan bli ekonomiska påfrestningar för vissa stift tillbakavisas inte av Göran Enander. Men han påpekar i brevet att detta inte särskilt beror på förslagen i skogsutredningen – utan på att några av stiften gjort så stora överuttag att man har väldigt lite skog kvar i avverkningsbar ålder.

    SMB:s granskning av materialet visar att det framförallt handlar om två stift – vars stiftsjägmästare också varit mycket aktiva i arbetet med att få fram uppgifter om hur illa man drabbas, om utredningen genomförs.

    Som ett av de mer grannlaga inslagen bland alla aktiviteter lyfter Enander i sitt brev fram kommunikationen mellan en av stiftens förvaltningschefer och högste chefen för Sveriges Lantbruksuniversitet.

    Han hänvisar med länkar till SMB:s rapportering: Stiftstjänstemannen hotar i förtäckta ordalag universitetet om minskat samarbete och finansiering. Den högst ansvarige ger då med sig och ger klartecken till nya uppdrag som SLU:s ansvarige för universitetets medverkan i skogsutredningen tidigare avböjt.

    Denna händelse spiller även över på SLU, anser Enander i sitt brev:

    Agerandet ställer givetvis också frågor avseende universitetets självständighet och integritet. Beställningen till SLU-medarbetaren och skogsindustrikonsulten (rapport 2) har också varit att uttryckligen hitta fel och brister i Skogsutredningens betänkande, inte riktigt ”en bredare belysning” som ENSO (Egendomsnämndernas samarbetsorgan) uppger.

    Enander går i sitt brev igenom utgångspunkterna för de tre alternativa utredningar som egendomsnämnderna beställt av SLU. Enligt Enander är beställningarna både styrda och specificerade att gå i en viss riktning och att de därmed, till skillnad från skogsutredningen, inte har någon forskningsmässig utgångspunkt utan ska ses som konsultrapporter.

    Beställda konsultrapporter blir underlag i remissarbetet

    Aktörerna har, betonar han också, inte utgått från kyrkostyrelsens direktiv till skogsutredningen, och inte heller vad utredningen står för i sin helhet. Istället har nya parametrar och utgångspunkter som egentligen inte kommenterar skogsutredningens förslag lagts in. Och det är det materialet som nu läggs fram som underlag till kyrkans övriga instanser när de ska lämna remissvar.

    Enander skriver att han inte inbjudits i kyrkliga sammanhang för att få möjlighet att presentera utredningen och dess förslag för kyrkans fotfolk. Det arbetet höll istället företrädare för stiftens egendomsförvaltning i. Effekten blir förödande, är hans slutsats:

    När dessa ”sanningar” framförs som egendomsförvaltningars slutsatser på remissmöten med kyrkoherdar och förtroendevalda sätts hela remissförfarandet i gungning. ”Sanningen” förstärks när konsultrapporter från ett statligt universitet åberopas, skriver Enander till biskoparna.

    Hela landets skogsbruk har inget med kyrkan att göra

    Den sista utredningen, eller rapporten, som ännu inte är klar, ligger helt bortanför kyrkans domäner, konstaterar Enander:

    Den tredje konsultrapporten uppges handla om vad Skogsutredningens inriktning, enligt ovan beskrivna vantolkning av premisserna, skulle kunna innebära för hela landets skogsinnehav. Frågeställningen har över huvud taget inget med Skogsutredningens förslag att göra.

    Skogsutredaren skriver som slutkläm att han är förvånad över att egendomar som historiskt byggts upp av svenska folket och värderas till 43 miljarder kronor ”tillåts hanteras på det sätt som de senaste månaderna gett exempel på.”

    Läs de andra delarna av SMB:s granskning av kyrkan och skogen.

    Första delen: Kyrkans skogsutredning skadskjuts inifrån – ”antiutredningar” letar fel

    Andra delen: ”Många i kyrkan skäms över vad som sker i våra skogar”

    Fjärde delen: Enander får stöd av kyrkostyrelsens vice ordförande

    Femte delen: Stiftsjägmästare spred osanningar om skogsutredare Enander i mail till kyrkochefer

    Sjätte delen: Hög chef i Svenska kyrkan sa nej till opinionsmätning om skogsbruket

    Sjunde delen: Utredare och miljöaktiva i kyrkan hånas i interna mejl visar SMB:s granskning

    Åttonde delen: Birgit kräver att kyrkostyrelsen prövar remissarbetet om skogen: ”Odemokratiskt”

    Nionde delen: Chefsrådgivare hjälpte till med ”kompletterande analyser” mot kyrkans skogsutredning

    ← Tipsa!

    Tipsa oss

    Har du något du tror vi missat och kanske borde skriva om? Vi tar tacksamt emot alla tips du kan bidra med. Maila direkt till tips@supermiljobloggen.se eller fyll i formuläret nedan.