I veckan skulle EU-kommissionen föreslå att formalisera ett klimatmål om utsläppsminskning till 2040. Nu har kommissionen beslutat att förslaget inte kommer presenteras förrän senare i vår.
Ett förslag om att formalisera det klimatmålet som ämnar att minska utsläppen inom EU med 90 procent till 2040 skulle presenteras av EU-kommissionen nu i veckan. Men kommissionen har nyligen beslutat att förslaget inte kommer att presenteras förrän senare i vår. Anna-Kaisa Itkonen, EU-kommissionens talesperson, berättade för Politico att 2040 målet kommer att “presenteras snart”, men att det inte finns ett specifikt datum i åtanke.
Endast åtta medlemsländer stödjer öppet målet. Sverige har villkorat sitt stöd till ett 90-procentsmål, vilket Europaportalen rapporterade om tidigare i veckan. SMB har tidigare rapporterat om splittringen i kring klimatmålet. Flera medlemsländer tycker att EU gör tillräckligt för klimatet om man jämför med andra stora globala utsläppare, som Kina och USA.
Den brittiska regeringen har bestämt att permanent stoppa alla nödtillstånd för tre bekämpningsmedel: clothianidin, imidacloprid och thiamethoxam. Dessa kemikalier, skadliga för bland annat bin, förbjöds redan 2018.
Denna politiska åtgärd utgör ett viktigt steg för miljön, men väcker blandade känslor. Miljöaktivister ser det som en seger med tanke på att den utbredda döden av insekter från bekämpningsmedel hotar både biologisk mångfald och de ekosystemtjänster människor är beroende av.
Däremot är lantbrukare, särskilt inom sockerbetesindustrin, oroliga för ekonomiska konsekvenser och potentiella skördeförluster när de inte längre kan använda dessa bekämpningsmedel.
Inom EU, inklusive Sverige, har liknande tillstånd för vissa kemiska bekämpningsmedel godkänts – trots att dessa har varit förbjudna i EU sedan 2018. Detta har stött på kraftig motstånd från miljöorganisationer. I Sverige blev exempelvis ett sådant tillstånd överklagat av Naturskyddsföreningen och senare upphävt av Mark- och miljödomstolen.
I både Storbritannien och EU arbetar emellertid bland annat forskare och politiker med att utveckla hållbara och effektiva alternativ till dessa bekämpningsmedel. Tekniker som genredigering och integrerad skadedjursbekämpning (IPM) testas för att utveckla skadedjursresistenta grödor och kontrollera skadedjur, utan att skada pollinerare.
Världen står inför stora miljöutmaningar, men samtidigt finns initiativ som inger hopp. Ett sådant exempel är parlamentet i Demokratiska republiken Kongo som beslutat att skydda ett tropiskt skogsområde lika stort som Frankrike, inklusive 108 000 kvadratkilometer orörd skog, genom Kivu-Kinshasa Green Corridor-lagstiftningen.
Den vidsträckta gröna korridoren i Kongobäckenet beskrivs ofta som världens största naturliga kolsänka. Den fångar varje år 1,5 miljarder ton CO₂ och är hemvist för över 10 000 arter, inklusive unika arter som Okapi och Röda colobusapor. Dessa skogar spelar en avgörande roll inte bara för global biologisk mångfald utan även för klimatet. Beslutet innebär nu att nära 14 procent av Kongos yta är skyddad natur.
Skydd av natur är dock inte enbart Kongos ansvar. Globalt är cirka 17,6 procent av landytan och 8,4 procent av havsområdena skyddade enligt Protected Planet Report 2024. Dock är det globala målet mer ambitiöst, det så kallade 30×30 målet, innebär att minst 30 procent av jordens yta ska vara skyddad till år 2030. När 2030 nu snabbt närmar sig, är det tydligt att ett utökat skydd av dessa områden är avgörande för att bevara biologisk mångfald och ekosystemtjänster som rent vatten och luft, samt för att mildra klimatförändringarna.
I Sverige är ungefär 15 procent av landets yta formellt skyddade, en siffra som alltså ligger långt under 30-procentsmålet. De skyddade områdena inkluderar nationalparker, naturreservat och andra områden reglerade genom miljöbalken, avsedda att bevara Sveriges biologiska mångfald och naturarv. Kanske kan Sverige dra inspiration från Kongo i sina strävanden att utöka sina skyddade områden.
I veckan inleddes en rättsprocess mot Greenpeace USA, som kan stå dem så pass dyrt att de tvingas lägga ned. Oljebolaget Energy Transfers har stämt miljöorganisationen på drygt tre miljarder kronor efter protester mot bolagets oljeledning genom ett urfolksreservat i North Dakota.
2014 ansökte bolaget Energy Transfer om att bygga oljeledningen Dakota Access Pipeline, från North Dakota till den Mexikanska gulfen. Utöver ytterligare fossilberoende, och ett steg längre ifrån Parisavtalets mål om att hålla globala uppvärmningen under två grader, finns ett annat stort problem. Oljeledningen korsar en flod i området Standing Rock, ett reservat som tillhör ursprungsbefolkningen.
Under protester 2016 med tusentals människor och med stöd av över 300 urfolksstammar, stoppades till slut utbyggnaden av dåvarande presidenten Barack Obama. Men när Donald Trump kom till makten fick ledningen åter grönt ljus.
Energy Transfers stämningsansökan från 2017 är nu uppe i domstol i North Dakota. De anklagar Greenpeace för protesterna 2016, och säger sig ha förlorat 300 miljoner dollar som följd. Greenpeace skriver i ett pressmeddelande att rättsprocessen har kopplingar till president Donald Trumps vilja att expandera oljeproduktionen i landet. Energy Transfers rättegång ”försöker skriva om historien om den urfolksledda protesten vid Standing Rock och kan ha en skadlig inverkan på yttrandefriheten i USA och internationellt” står att läsa i ett pressmeddelande från Greenpeace. Organisationen beskriver den här typ av stämningsansökan som ett försök att dränka ideella organisationer i pappersarbete och juridiska avgifter, för att pressa dem mot konkurs.
Utöver den inverkan som den här stämningen kan ha på Greenpeace-enheterna är en av de mest oroande sakerna med fallet att det kan skapa farliga nya rättsliga prejudikat som kan hålla alla deltagare i protester ansvariga för andras handlingar vid dessa protester. Och man kan föreställa sig att detta skulle ha en allvarligt avskräckande effekt på alla som vill delta i protester”, säger Deepa Padmanabha, senior juridsk rådgivare på Greenpeace USA.
Enligt ett mail till Dallas Morning News skriver Energy Transfers att stämningsansökan handlar om att Greenpeace inte har följt lagen. De tar avstånd från påståenden om att de försöker tysta yttrandefrihet, och att de ”stöder alla amerikaners rätt att uttrycka sina åsikter och protestera lagligt.”
Med en ny amerikansk president i Vita Huset, den skenande utvecklingen av AI, ökat extremväder globalt och höstens kommande COP30, händer det mycket på klimatfronten. Samtidigt finns det aktörer som vill utnyttja de klimatutmaningar som vår samtid står inför. Det skriver den icke-statliga organisationen Global Witness, som listar på vilka sätt ökad klimatdesinformation kan tänkas uttrycka sig under 2025.
Klimatdesinformation går ut på att förvilla, framföra politiska åsikter, skapa spänningar i samhället eller tjäna pengar på missvisande information om klimatfrågor. Förvillande klimatbudskap kan, exempelvis, uttrycka sig i riktade online–attacker mot klimatforskare, eller genom missvisande information om ett företags egentliga klimatpåverkan. 2021 gjorde SVT en granskning om hur klimatskeptiker sprider falska uppgifter om statistik online och hur dessa i sin tur kan leta sig in i etablerade svenska medier. I samband med den snabba utvecklingen av AI och ökat extremväder står klimatfrågan inför nya prövningar framåt.
I år hålls COP30 i Brasilien, ett land som nyligen lanserat ett initiativ med FN och UNESCO för att stärka arbetet mot online–desinformation som kan sakta ner klimatåtgärder. Om regeringar och internationella institutionella organ inte tar initiativ för att motverka klimatdesinformation på nätet, kan utvecklingen röra sig åt fel håll under 2025, skriver Global Witness.
Men hur kan egentligen den ökade klimatdesinformation uttrycka sig under 2025?
Extremväder och konspirationer
2024 var året för allt fler väderkatastrofer globalt. Från sociala medier har vi bevittnat skenande bränder i Los Angeles. I Chile härjade även omfattande bränder. Italien och stora delar av Sydamerika har drabbats av torka. Nepal, Sudan och flera länder i Europa har bevittnat dödliga översvämningar. Även i Sverige blev vädret allt mer oförutsägbart under 2024. Stormar mot Skånes kuster, rekordvärme i nordligaste Norrland och på västkusten härjade stora översvämningar.
Hand i hand med ökat extremväder går även konspirationsteorier. Den tropiska cyklonen Hurricane Helen rörde sig under september månad över flera amerikanska delstater såsom Tennessee, North Carolina, Georgia och Florida. De starka vindarna tog 230 människors liv, vilket gjorde den till den dödligaste orkanen sedan Hurricane Maria slog mot Puerto Rico under 2017. Samtidigt spreds konspirationsteorier om att stormen skulle vara en form av vädermanipulation från den amerikanska staten.
Under 2024 spreds även falsk information online om att dammar skulle ha förstörts för att förvärra de dödliga översvämningarna i Spanien. Ett exempel, som SMB berättade om, kom från en svensk riksdagsledamot.
Klimatjournalisten Marco Silva på BBC, som arbetat som klimatjournalist sedan 2021, säger i en intervju med Reuters att han bara på några få år märkt en markant ökning av spridning av falsk information kring extremväder. Desinformationen har spridits på en global nivå om alltifrån bränder i Kanada och Hawaii, om Hurricane Milton och Helene i USA, översvämningar i Dubai och Valencia samt värmeböljor i södra Europa.
En Reutersrapport från 2025 visade hur klimatdesinformation kring extremväder har ökat till den grad att myndigheter omedvetet har inkluderat falsk information på sina hemsidor. Detta redan existerande fenomen, menar Global Witness, kan komma att förvärras under 2025. Framförallt i samband med begynnelsen av Trumps andra mandatperiod.
Klimatförnekelse : Den stora pengamaskinen
Under 2024 gjorde Global Witness en undersökning som visade att The Epoch Times, en medieplattform känd för att ägna sig åt klimatförvillande budskap, tjänade nära 1,5 miljoner dollar på att publicera klimatdesinformation. Liknande har SMB visat i sina flera omfattande granskningar hur aktörer tjänar pengar på klimatdesinformation. Detta genom att avslöja hur svenska tankesmedjan Timbro har tagit emot hundratusentals kronor från oljejätten Exxon för att, bland annat, sprida klimatförvillande budskap.
Undersökningen från Global Witness visar även hur The Epoch Times publicerat annonser som främjat användandet av klimatförvillande budskap online på Meta. Metas VD Mark Zuckerberg tar även bort faktaverifiering av inlägg under 2025, med argumentet att verifiering av fakta minskar yttrandefrihet. Global Witness skriver att fler aktörer kommer att utnyttja möjligheten att tjäna pengar på klimatförnekande innehåll online under 2025, i samband med att skyddet försvinner. Att skapa AI-bilder om klimatdesinformation är ett lätt sätt att tjäna pengar, då det får ofta många visningar.
Trakasserier mot klimatjournalister och aktivister
SMB har tidigare skrivit om hur trakasserier har ökat gentemot klimatjournalister och aktivister under 2024. Framförallt i form av stämningsansökningar mot offentlig deltagande, även kallade SLAPP:s (Strategic lawsuits against public participation). Dessa är rättsliga processer som initieras av politiker, företag eller andra offentliga aktörer mot privatpersoner, journalister eller icke-statliga organisationer. Framförallt blir journalister och aktivister som driver klimatfrågor stämda i högre utsträckning än personer som driver andra politiska eller sociala frågor.
Global Witness skriver att desinformation kommer bli ett allt vanligare sätt att tystna ned de som driver klimatfrågan. Online-attacker mot klimataktivister och journalister har ökat, i ett försök att misskreditera deras arbete. I en undersökning från 2023 frågade Global Witness 468 klimatjournalister huruvida de upplevt trakasserier online för deras arbete, varav 183 svarade ja. Även UNESCO visade i en rapport att attacker online i form av desinformation mot journalister som driver klimatfrågor har ökat. Och trots att mycket att desinformation riktad mot dessa grupper blir faktaverifierat, lever de kvar länge på internet. När skydd mot faktaverifiering minskar, kan dessa attacker tänkas öka under 2025.
Under 2024 avslöjade Global Witness hur desinformationskampanjer hade spridits på X inför COP29 i Azerbaijan. Inför COP30 i Brasilien skriver Global Witness att ursprungsbefolkning i Brasilien, vars tillgång till sitt land är hotat, kan komma att bli utsatta för likande riktade desinformationskampanjer inför COP-mötet.
Du kan själv hindra spridning av desinformation
De tre punkterna för hur klimatdesinformation kan komma att öka behöver nödvändigtvis inte bli verklighet, skriver Global Witness.
Som privatperson kan man själv försöka skilja på vad som är fakta och vad som är klimatdesinformation med avsikt att förvilla. På EU-komissionens officiella hemsida listar de varningsflaggor att hålla utkik efter när man skrollar på olika sociala medier. Att vara källkritisk och titta efter om referenserna faktisk kommer från etablerade mediehus och vetenskapliga institutioner är ett sätt att undvika att bli utsatt för klimatdesinformation. Man bör även hålla utkik efter sensationalistiskt och överdrivet språk, som är vanligt hos de som försöker spela på känslor för att nå privatpersoner med sina klimatförvillande budskap.
Global Witness menar att i slutändan ligger ansvaret på EU att fortsätta driva lagstiftning och politiska beslut på klimat- och teknikområdet. Arbetet med The Digital Service Act, EU:s initiativ för att reglera desinformation, måste intensifieras för att hålla aktörer som sprider klimatdesinformation ansvariga.
Lägre oljepriser kräver ökad produktion. Därför ropar Donald Trump ”Drill, baby drill” för att ge amerikanerna lägre bensinpriser. I Sverige finns motsvarigheten i skogspolitiken. ”Hugg, baby hugg” ropar skogsindustrin och landsbygdsministern. Men lägre virkespriser gynnar inte de svenska skogsägarna, skriver SMB:s krönikör Leif Öster.
KRÖNIKA Varenda bonde vet det. Underskott av spannmål eller insatsvaror ger högre priser. Överskott ger lägre priser. ”Drill, baby, drill ”säger Donald Trump av samma skäl. Han vill öka utbudet av olja för att priset på bensin och olja ska sjunka. Trump försöker till och med att få oljekartellen Opec+ att öka produktionen för att sänka priset. På samma sätt agerar landsbygdsminister Peter Kullgren. Han vill öka utbudet av virke. I vartenda tal vill han se en ökad tillgång till biomassa. Industrin jublar förstås och ropar ”hugg, baby, hugg”.
Frågan är väl om oljeindustrin tycker att det är en så bra idé med lägre priser. Och vad tycker 300 000 svenska skogsägare om det blir ett överutbud av virke? Egentligen är det där med råvarupriser ganska enkelt. Varenda virkesköpare vet att exempelvis fler reservat och mer överhållen skog minskar virket på marknaden och priset på virket stiger.
De enda som inte verkar ha förstått detta är LRF Skogsägarna. Men det är klart, alla tre skogsägareföreningarna, Södra, Mellanskog och Norra skog, är numera medlemsägda skogsindustrier. Man äger numera så mycket skogsindustrier att de 105 000 medlemmarnas virke inte längre räcker till, utan man måste köpa resterande virkesvolym på andra marknader.
Utredning enligt devisen hugg, baby, hugg
När Peter Kullgren presenterade kommittédirektivet till den nu pågående skogsutredningen användes ordet ”öka” 35 gånger. Tillväxten, avverkningarna, nyttan, ja, allt ska öka. Förutom då virkespriset, som rimligen går ner när det blir ett överskott av virke. Ekot hörs från ”hugg, baby, hugg”.
Ordet landsbygd förekommer bara en gång i direktivet. Detta är typiskt. För landsbygdsfrågorna är egentligen bara i rikspolitikens fokus några få sommarveckor vart fjärde år, strax innan valet. Då sätter partiledarna på sig Goretex-jackor, far ut och klappar kor, får och gärna någon bonde. Ofta har man gevär på axel för att även attrahera jägarkåren.
I riksdagsvalet fick KD bara 5,34 procent av rösterna. Ändå styr partiet mycket av den svenska skogs- och klimatpolitiken. Allra tydligast har denna styrning varit i Miljömålsberedningen som nyligen lämnat sina förslag om växthusgaser och biologisk mångfald. Beredningens syfte är att komma sams över partigränser, så att miljömålen ska överleva i flera mandatperioder. KD representerades här av en regionpolitiker från Kalmar, Carl-Wiktor Svensson.
Utredare ville inte samsas om någonting
I ett mail skriver Carl-Wiktor Svenssons att ”Demokrati bygger på att vi kan samsas och respektera varandras ståndpunkter, även om vi inte är överens om allting”. Själv ville Svensson inte samsas om någonting alls. Han blev snabbt känd som den som läckte tidiga ej förhandlade förslag i debattartiklar. Han medgav senare att många av hans egna inspel till Miljömålsberedningen i själva verket var skrivna av skogsindustrin. Mer om den saken och en interiör från Miljömålsberedningens sista dagar framgår av Naturpodden. Och hur det som skulle bli en politisk samsyn istället blev ett KD-projekt på temat hugg, baby, hugg”.
Till sist. Det är inte Donald Trump som hittat på slogan om drill, baby, drill, utan det republikanska partiet använde slogan redan 2008. Men efter oljekatastrofen med oljeplattformen Deepwater Horizon började kritiker istället säga ”Spill, baby, Spill” och ”Kill, baby, kill”.
I januari infördes trängselavgifter i New York för att bland annat minska trafiken, öka framkomligheten och minska utsläppen i staden. Bara en månad senare kräver president Trump att de tas bort.
Trängselskatterna i New York infördes för endast en månad sedan i syfte att:
Minska trafikmängd och restider
Göra gatorna säkrare och luften renare
Minska utsläpp
Förbättra livskvalitet
Ge inkomster till kollektivtrafiken
Nu tar Donald Trump bort dem. I ett brev från USAs transportdepartement klargörs att trängselavgifter är ett hårt slag mot arbetarklassen och småföretag. Alla amerikaner ska ha tillgång till New York City via bil, oavsett inkomst. Det ska inte vara förebehållet en elit.
Trump postade samtidigt på sociala medie-plattformen Truth Social att ”Trängselavgifterna är döda. Manhattan och hela New York är räddad. Länge leve kungen!” Inlägget gjordes tillsammans med en bild på en leende president med en krona på huvudet.
Supermiljöbloggen konstaterar att nedmonteringen av miljöpolitiken i USA fortsätter i en rasande fart.
Nu har EU-parlamentet och ministerrådet i en förhandling enats om att producentansvar för textiler ska införas i samtliga medlemsländer. Sverige, som redan 2020 arbetade fram lagförslag om textilt producentansvar som sedan inte beslutades, är ett av de medlemsländer som nu behöver sätta igång med implementeringen av ett nationellt producentansvar.
Enligt det tidigare beslutade avfallsdirektivet i EU, som implementerades i Sverige 2025, är det numera krav på att samla in textilavfall separat i samtliga EUs medlemsländer. Råd och tillsyn för hur detta ska gå till i Sverige finns hos Naturvårdsverket.
I Sverige är det kommunerna som ansvarar för insamling av textilavfall, antingen i egen regi eller i avtal med privat entreprenör, eller ideella aktörer. Såväl kommuner som producenter har signalerat svårigheter att hantera ovissheten. Det finns ett glapp mellan kommunalt insamlingsansvar och det aviserade producentansvaret.
Producenterna, som i det här sammanhanget är företag som sätter textil på marknaden, alltså även aktörer som importerar textil, har länge levt i ovisshet om hur lagstiftningen kommer att bli. Idag, blev det något tydligare hur framtiden kommer att bli, även om mycket återstår i nationell implementering.
Överenskommelsen mellan EU-parlamentet och ministerrådet, som är preliminär fram till att den slutligen fastställs, medför harmoniserade regler om utökat producentansvar. Producenterna kommer att göras ekonomiskt ansvariga för sitt avfall och åläggas att betala en avgift för att finansiera insamling och behandling av textilavfallet. Avgiften kommer att vara beroende av hur cirkulär och hållbar utformningen av produkterna är.
Det återstår fortfarande många detaljer kring genomförandet, men det framgår att medlemsländerna får anpassa de avgifter som betalas av tillverkarna utifrån textilprodukternas användningstid och hållbarhet.
Svenska kyrkans centrala rådgivare i skogsfrågor, Magnus Niklasson, har haft en viktig roll i egendomsförvaltningarnas arbete att ta fram de kraftigt kritiserade ”kompletterande analyserna” för att underminera kyrkans stora skogsutredning. Han informerade heller aldrig kyrkans högsta ledning om dessa eller att han själv deltog i arbetet, visar SMB:s fortsatta granskning.
Magnus Niklasson, till professionen jägmästare och med närmare två decenniers tjänst bakom sig inom LRF och skogsindustrin, utsågs i september 2023 till kyrkans ”seniora policyrådgivare för skog och mark”, som hans titel lyder.
Niklasson är placerad i kyrkans absoluta topp, på kyrkokansliet i Uppsala. När skogsfrågor står på dagordningen är det han som är föredragande i kyrkostyrelsen med ärkebiskopen som ordförande.
SMB berättade den 20 januari om hur landets stiftsjägmästare och den politiska ledningen inom egendomsnämnder och egendomsutskott arbetat intensivt och målmedvetet för att så tvivel inom kyrkan om möjligheten att förändra skogsbruket i en mer hållbar riktning.
Detta har skett genom att man, delvis med förtäckta finansiella hot, beställt tre motutredningar från SLU, Sveriges Lantbruksuniversitet. De har kallats för ”kompletterande analyser”, men utgör inte några strikt vetenskapliga underlag. Tvärtom har uppdragen designats för att finna fel och svagheter i kyrkans skogsutrednings förslag, främst om nivån på virkesuttaget. Utredningen föreslog en rad nya, alternativa vägar att idka skogsbruk med skonsammare metoder, mer sparad skog och bland annat även större hänsyn gentemot samiska intressen i renbetesområden. Dessa viktiga delar kommenterades däremot nästan inte alls.
Risk för att remissarbetet inom kyrkan saboteras
De här beställningarna hos SLU har orsakat stor uppståndelse. I ett brev direkt till Sveriges biskopar påpekade skogsutredningens ordförande Göran Enander att sättet att ta fram alternativa utredningar, som sedan utgjort underlag för församlingar och kyrkoråd och andra enheter inom kyrkan, riskerar att sabotera remissarbetet.
Det står klart att landets stiftsjägmästare, och vissa av egendomsenheternas chefer, samt därtill den politiska ledningen – det vill säga egendomsutskott och egendomsnämnder inom stiften – haft ett tätt samarbete för att dra igång de här motåtgärderna.
Men SMB:s granskning av en stor mängd e-post mellan dessa aktörer visar att Magnus Niklasson också haft en viktig roll. En av de ifrågasatta utredningarna, där man bad SLU-forskare att undersöka vad skogsutredningens förslag om sänkt virkesuttag och skonsammare metoder skulle innebära om hela landets produktionsskogar berördes, var det på tal att Magnus Niklasson skulle vara ansvarig för:
Det blir som sagt högst sannolikt Kyrkokansliet [han själv] som blir beställare av körning på nivå hela Sverige. Vi är inte helt redo att beställa än. För att ge möjlighet att hålla viss beredskap planeringsmässigt vill jag dock skicka med en ”heads-up” om att en sådan beställning är på gång, skriver Niklasson i ett mejl till en stiftsjägmästare.
Så blev det emellertid inte. På en direkt fråga från SMB varför svarar Niklasson att det kunde anses mindre lämpligt om kyrkokansliet engagerar sig på det viset, under pågående remisstid. Det blir istället egendomsnämndernas förening Enso som beställer rapporten.
Rapport besvarar frågor som inte ställs
Denna körning har för övrigt kritiserats hårt för att inte ha ett dugg med kyrkans egen skog att göra och för att besvara frågor som inte överhuvudtaget ställs i skogsutredningen.
Magnus Niklasson är ändå starkt inblandad att få fram motutredningarna. I en mejlväxling mellan en stiftsjägmästare och två av rapportförfattarna, Lars Lundqvist och Jonas Jacobsson, visar det sig att Niklassons ingår i en speciell referensgrupp med uppgift att skruva fram önskvärda svar.
Vi har en liten referensgrupp (Hampus, Mattias Magnusson, Tomas Lundmark, Magnus Niklasson och jag) och vi ska ha ett möte nästa vecka för att försöka bestämma olika parametrar i Heureka för att efterlikna utredningens förslag, skriver stiftsjägmästare Martin Bäck i mejlet (fetstil tillagd av SMB).
Förutom att detta mejl visar att Niklasson var starkt inblandad i strävandena att så tvivel om skogsutredningens förslag, framkommer ännu en intressant upplysning. Nästa punkt i mejlet diskuterar tekniska detaljer om hur simuleringen i skogsbruksprogrammet Heureka ska läggas upp. Och det står klart att man syftar till att få andra remissinstanser inom kyrkan att ansluta sig till det man får fram:
Klokt inspel om att försöka få till en period om 10 år (är kortare period ett alternativ?) och sedan utvärdera resultaten. Det är något vi försöker få in som svar i de remissinstanser vi kan vara med och påverka, skriver jägmästaren (fetstil tillagd av SMB).
I klartext: här ska andra delar av kyrkan alltså förses med tillrättalagd argumentation för att förmås att ta avstånd från förslagen i skogsutredningen.
Hur är det då med informationen till kyrkans högsta ledning, biskopar och kyrkostyrelsen om remissarbetet med skogsutredningen, från den seniore rådgivarens sida?
Hade inget att säga om alternativa utredningar
Det går inte att säga något annat än att den lider av svåra brister. Vid tre tillfällen i möten med kyrkostyrelsen respektive dess arbetsutskott, den 5, 6 och 15 november i fjol är skogsfrågor med på dagordningen, med Niklasson angiven som en av de föredragande.
Magnus Niklasson bekräftar själv SMB:s uppgifter att han inte med ett ord berört det omfattande arbetet med att ta fram alternativa rapporter, som ju väckte stor uppmärksamhet när detta blev känt två månader senare.
Vid det första mötet den 5 november, höll Niklasson en lång dragning under rubriken ”Vad händer i vår omvärld – skoglig trendspaning” utan att med en stavelse nämna den allt intensivare svenska och europeiska debatten om att byta spår i skogsbruket, än mindre något om kyrkans vägval. Enligt branschkunniga SMB talat med är mycket i hans power-pointsammanställning hämtat direkt från skogsindustrins gängse argumentation för ett oförändrat industriellt skogsbruk.
Niklasson svarar alltså nej på frågorna om han nämnde något om de alternativa utredningarna och om att han själv är involverad i en referensgrupp kring dessa:
– Mötet (5 november) var inte ett kyrkostyrelsemöte, det var ett samrådsmöte mellan kyrkostyrelsen och Enso inom ramen för kyrkostyrelsens tillsyn av PLT (prästlönetillgångarna). Jag var, som policyrådgivare för skog och mark, inbjuden att hålla i presentationen, vilken inte berörde utredningen, inte heller uppdragen du nämner.
”Uttalade mig inte på mötet”
När det gäller de båda övrig mötena, dels med arbetsutskottet och dels med hela kyrkostyrelsen, står skogsutredningen nämnd på dagordningarna. Så här svarar Niklasson varför han inte hade något att säga:
– Jag stod upptagen som föredragande men uttalade mig inte på mötet. Kyrkokansliets roll är bland annat att bereda ärenden inför beslut i kyrkostyrelsen. Vi informerar inte våra styrelseorgan fortlöpande om varje vägval som görs i beredningen av ärenden, särskilt inte om vägval som innebär att något som inte måste göras väljs bort.
Du är central rådgivare i skogs- och markfrågor och har full kännedom om de kompletterande utredningarna. Har du gått bakom ryggen på hela Svenska kyrkans ledning när du inte informerat om detta?
– Jag känner inte igen mig i den frågeställningen. Jag har i min roll som skoglig rådgivare på nationell nivå helt naturligt en nära dialog med stiftens egendomsförvaltningar. […] I denna löpande dialog förekommer det förstås rådgivning och stöd utan att det i alla delar sedan rapporteras till kyrkostyrelsen.
”Osmakligt att bjuda in person som vägrade hjälpa oss”
Andra granskade mejl visar att Magnus Niklasson däremot själv får detaljerad information om hur skogsfrågan kommuniceras internt i kyrkan. Stiftsjägmästare Klas Gustavsson i Växjö berättar för honom i ett mej den 19 november om en kommande informationskväll om skogsutredningen i kyrkan i Uppsala, där även en av SLU-utredarna i skogsutredningen, Jeannette Eggers, ska medverka. Gustavsson betonar att han tycker det är skumt att hon ska få vara med:
Lite osmakligt att Svenska kyrkan bjuder in Jeannette Eggers, den forskare på SLU som vägrade hjälpa oss med Heurekakörningar så jag fick vända mig till dekanus på SLU så han fick ta henne i örat, skriver Gustavsson om en episod som SMB berättade om i vår första granskning.
Och Magnus Niklasson håller med:
Ja, vad ska man säga, mycket märkligt! Undrar om det är en uppföljning på den ”skogskväll” de hade i Uppsala redan i våras, då Helena var med. Detta är ju församlingarna i Uppsala som arrangerar, svarar han samma dag.
Rådgivaren medger olycklig formulering
Vad är det för märkligt att bjuda in en av forskarna bakom skogsutredningen – och är det fel att församlingarna ordnar samtalskvällar med kyrkans folk?
– Det var en olycklig formulering. I inbjudan till evenemanget stod det att även vi på nationell nivå var medarrangör. Jag hade inte hört talas om detta och det kändes märkligt att vi var medarrangörer utan att jag alls visste något –– detta visade sig inte stämma. Det är självklart upp till församlingarna att arrangera och bjuda in vem som helst till de evenemang de önskar, svarar Magnus Niklasson på SMB:s fråga.
Skogsutredningens remisstid går ut på tisdag nästa vecka, den 25 februari. I egenskap av central skogsrådgivare kan det bli aktuellt att Magnus Niklasson ges ansvar för beredningen av de inkomna remisserna inför kyrkomötets beslut i höst.
Läs de andra delarna av SMB:s granskning av kyrkan och skogen.
En ny studie belyser hur en blandning av tungmetaller, mikroplaster och bekämpningsmedel skadar vår jord och påverkar miljön negativt. Forskarna visar att dessa föroreningar inte bara existerar var för sig utan också interagerar på sätt som ökar riskerna för miljön och människors hälsa.
Forskarna genomförde studien i Huangshui River Basin i Qinghai-provinsen, Kina, där de upptäckte höga nivåer av tungmetaller som krom (Cr) och kadmium (Cd) i markprover. Dessa metaller, tillsammans med mikroplaster och bekämpningsmedel som atrazin och klorpyrifos, bildar skadliga föreningar.
Bland annat visar resultaten att tungmetaller som krom och kadmium kan fästa sig vid mikroplaster och skapa bindningar som ökar deras rörlighet i miljön, vilket gör dem mer svårnedbrytbara och giftiga. På liknande sätt kan bekämpningsmedel som atrazin och klorpyrifos adsorberas på mikroplasternas ytor, vilket påverkar hur de sprids och bryts ner i naturen. Mikroplasterna transporterar sedan dessa tungmetaller och bekämpningsmedel genom miljön, vilket ökar spridningen av dessa giftiga ämnen och förvärrar miljöskadorna.
Studien kopplar även dessa markföroreningar till specifika mänskliga aktiviteter som industriutveckling, gruvdrift, metallsmältning och användning av bekämpningsmedel inom jordbruket. Dessa aktiviteter släpper ut tungmetaller och kemikalier i miljön.
Ungdomarna i nätverket Aurora har inte rätt att få sin stämning av svenska staten för bristande klimatpolitik prövad i domstol. Det slår Högsta domstolen fast i en prejudicerande dom som meddelades på onsdag morgon. Samtidigt öppnar HD en slags bakdörr i målet.
Det var i april i fjol som Högsta domstolen beviljade prövningstillstånd för den fråga som nu avgjorts, berättade SMB. Förhoppningarna var mycket stora om ett lyckat utslag. Inte minst som ett uppmärksammat och delvis liknande mål där den schweiziska gruppen Klimaseniorinnen figurerade avgjorts till deras fördel, med åberopande av Europakonventionen.
Högsta domstolen konstaterar att svensk lag i detta fall inte medger någon prövning huruvida staten kränker ungdomarnas rätt som en följd av otillräckliga klimatåtgärder som hotar deras framtid. I ett pressmeddelande sägs dock att detta beror på utformningen av ungdomarnas grupptalan.
En domstol kan inte, konstaterar man, ålägga den politiska statsmakten att utforma klimatpolitiken på ett visst sätt. Men med andra utgångspunkter i en grupptalan mot staten skulle utslaget kunna bli annorlunda:
Europadomstolen har nyligen i en dom slagit fast att en förening som uppfyller vissa krav kan ha rätt att föra en klimattalan. Högsta domstolen konstaterar i sitt beslut att ett sådant mål enbart skulle kunna gälla frågan om enskildas rättigheter enligt konventionen har blivit kränkta, inte vilka specifika åtgärder staten är skyldig att vidta, heter det i pressmeddelandet.
Auroras talesperson Ida Edling kommentar domen i försiktiga ordalag:
Vi måste analysera beslutet närmare, men respekten för vår rättighet till domstolsprövning är avgörande för att människor ska kunna hålla makthavare ansvariga för brutna klimatlöften. De planetära kriserna kräver drastiska, omedelbara, rättvisa omställningar av alla samhällets system – då duger det inte att makthavare får bryta mot lagen utan att ifrågasättas, säger hon i ett pressmeddelande.
Försvarets materielverk (FMV) har till försvarsinspektören (FIHM) anmält ett krav på att upphäva nästan alla miljöbegränsningar som reglerar militär verksamhet vid Vättern. Detta följer efter ett regeringsbeslut från 1 januari i år, som innebär ett femårigt undantagstillstånd från miljölagstiftningen för militära ändamål.
Aktion Rädda Vättern, en miljöorganisation som kämpar för sjöns miljöskydd, har reagerat starkt mot FMV:s anmälan. Organisationen beskriver i ett pressmeddelande den som ett ”fullskaligt krig mot Vättern”. Detaljer i FMV:s krav inkluderar avlägsnande av bullerbegränsningar, möjlighet till kraftigare undervattenssprängningar utan hänsyn till vindriktning eller tidpunkt, samt en total eliminering av begränsningar på hur stora sprängladdningar som får användas.
Aktion Rädda Vätterns ordförande, Elisabeth Lennartsson, och miljöjuridisk talesperson, Christer Haagman, uttrycker sin oro och kräver att FIHM inte godkänner de önskade förändringarna. De understryker att detta steg inte bara är en risk för Vätterns naturliga habitat och dricksvattenkvalitet, utan för hela regionens miljö och hälsa.
Kan kopplas till andra kontroverser
Denna nyhet kommer i kölvattnet av andra diskussioner relaterade till Vättern och dess miljöpåverkan. SMB har tidigare rapporterat om hur Aktion Rädda Vättern har vänt sig mot att den lagliga möjligheten att skydda Vättern mot PFAS-utsläpp försvunnit samt om de enorma kostnaderna för att sanera dessa kemikalier.
Miljöövervakningsprogram i Vättern visar på förhöjda PFAS-halter i all fisk från sjön. Länsstyrelserna i berörda län har därför skärpt rekommendationerna för konsumtion av Vätternfisk, särskilt för barn och gravida, vilket ytterligare understryker behovet av strikt miljöövervakning och skyddsåtgärder.
Ytterligare kontrovers uppstod nyligen när Högsta förvaltningsdomstolen godkände regeringens beslut att femdubbla flygtrafiken vid militärflygplatsen i Karlsborg, men utan krav på att PFAS-sanera området. Dessa beslut väcker oro för ytterligare påverkan på Vätterns ekosystem och vattenkvalitet.
Viktig fråga – även bortom Vätterns gränser
Ytterligare information om FMV:s fullständiga anmälan och gällande miljövillkor finns tillgänglig via Aktion Rädda Vätterns hemsida. Organisationen förklarar där vikten av att skydda Vättern. Emellertid, frågan är större än så.
Det här är frågor som inte bara rör en stor sjö med omnejd, utan är principiellt viktiga för miljöskydd och folkhälsa på en bredare skala. Debatten kring hur vi balanserar industriella aktiviteter och militära övningar med miljöskydd och hälsorisker är central. Hur sjuka är vi beredda att bli utan att kräva lagskydd? Och vilken typ av miljö vill vi lämna efter oss till kommande generationer? Det är vad miljölagstiftningen innebär i praktiken.
Göteborgarna och kyrkomedlemmarna Birgit Nielsen och Maria Svensson anmäler Göteborgs stifts sätt att hantera remissarbetet om kyrkans skogsutredning som ett tillsynsärende till kyrkostyrelsen. De ifrågasätter i en utförlig skrivelse om den demokratiska process som kyrkoordningen slår fast har följts. Udden i deras kritik är också riktad mot samarbetsföreningen Enso och dess ordförande.
– Vi är mycket naturintresserade och engagerade i skogsfrågorna. Vi tittade i kyrkans skogsutredning när den kom i september och blev mycket glada över vad som föreslogs, berättar Birgit Nielsen som är biolog.
Det hördes inte så mycket mer om utredningen under en tid. Men i december gick hon på ett informationsmöte i sin stadsdelskyrka som ordnades av pilgrimscentrum och handlade om skogsutredningen.
– En politiker i kyrkorådet berättade om utredningen och allt lät väldigt hoppfullt. Och jag tänkte, ”bra, den måste vi stödja, och kanske borde vi lämna synpunkter på den i ett remissvar.”
Innan den tanken blev verklighet, tog hon för en knapp månad sedan istället del av vad SMB skrev om det interna motarbetandet av skogsutredningens förslag, i form av ”kompletterande analyser” beställda hos SLU av egendomsförvaltningarnas samarbetsorgan Enso, en förening fristående från kyrkan i övrigt.
Började leta själv efter SMB:s artikel
– Det var väldigt förvirrande att läsa, och jag undrade vad handlar detta om? Så jag började leta.
Vad fick du fram av ditt letande?
– Att Göteborgs stift har publicerat dessa analyser på sin hemsida och felaktigt beskrivit dem som kompletterande till kyrkans skogsutredning. Men dessa utgår inte från kyrkomötets beslut som ville värna skogens alla värden. Och att inte respektera kyrkans högsta beslutande organ är att agera utanför kyrkans beslutsordning.
De båda har funnit mer än så, och redogör för det i en rad bilagor i anmälan. Att Göteborgs stifts agerande kan ifrågasättas när man i slutet av januari bjöd in till frågestunder om skogsutredningen. I inbjudan till träffen länkades till de ”kompletterande” analysera, inte till själva skogsutredningen. Ansvariga för informationsträffen var egendomsenhetens chef och ordföranden i egendomsutskottet. Alltså de som via föreningen Enso ligger bakom att de alternativa analyserna togs fram.
– Jag ställer mig också frågan varför inte den som ansvarade för skogsutredningen bjöds att komma och berätta? Vem kan vara mer lämplig att berätta om skogsutredningen än utredaren själv? frågar Birgit Nielsen retoriskt.
– Och vem beslöt att analyserna skulle läggas ut på hemsidan? Jag vet en annan medlem i kyrkan som frågat och försökt få svar, men utan resultat.
”Är det fritt fram för alla att använda kyrkans logga?”
– Jag undrar också om det är fritt fram för andra föreningar som står utanför kyrkan att kunna publicera sig på kyrkans hemsida och med kyrkans logotyp, när de till exempel sluter avtal med SLU? frågar hon sig.
Det finns fler frågor än så i de bådas anmälan till kyrkostyrelsen. Bland annat vilka pengar det egentligen är som betalar SLU-analyserna, cirka 200 000 kronor.
Slutklämmen i deras anmälan är att stiftets förtroende är i fara:
Vi anser sammanfattningsvis att Göteborgs stifts agerande skadar Svenska kyrkan och strider mot Svenska kyrkans värderingar. Agerandet är, menar vi, odemokratiskt och manipulativt. Vår förhoppning är att kyrkostyrelsen tar sig an saken och vidtar de åtgärder som behövs.
Läs de andra delarna av SMB:s granskning av kyrkan och skogen.
När bilsamhället först växte fram såg det offentliga till att det fanns bensinstationer även i småorter, trots att de inte alltid var lönsamma. När transportsystemet nu måste transformeras och lämna det fossila till historien är tänket ett annat. Nu tycks den inslagna vägen endast bestå av laddstolpar som på marknaden är lönsamma. De kaosartade laddningsköerna på väg till fjällen är därför inte förvånade, menar Annie Croona i veckans krönika.
KRÖNIKA Varje gång det är sportlov, särskilt när det är stockholmarnas tur, är det samma visa. Fjällen överbefolkas av storstadsbor (varav några beklagar sig över att fjällen överbefolkats av storstadsbor) – och kvällstidningarna rapporterar om det fruktade elbilskaoset.
Vägar som riksväg 70, som går från Enköping till Idre, är betydligt mer trafikerade under sportlovsveckorna än under övriga veckor. När allt fler gör resan till skidorterna med elbil innebär det förstås att trycket på laddstolparna utmed sträckan ökar. Alltså: det blir kö. Lång kö.
Uppenbarligen behövs alltså fler laddstolpar (och, förstås: storsatsningar på järnvägen så att fler kan ta tåget). Men det är inte lönsamt, resonerar man, på sträckor som är lågtrafikerade större delar av året. Tänk om vi skulle ha resonerat likadant med bensinstationer: här passerar ju inte så många, så vi struntar i bränsletillgången. Folk får planera bättre!
Fossilsamhällets infrastruktur och normer fungerar inte för elbilen
Men nej, så säger vi ju inte. Och när bilsamhället växte fram bestämde vi oss för att det ska finnas bensinstationer även i småorter, till exempel längs vägarna som leder från storstäderna till fjällvärlden – trots att de nog är ganska folktomma majoriteten av årets dagar.
Det hela visar att vi fortfarande är fast i fossilsamhället, men också i en ekonomi där snabb vinst är det enda som räknas. Vill vi att människor ska ställa om måste vi ju satsa på det som gör omställningen möjlig. I det här fallet: få upp fler laddstolpar.
Omställningen av fordonsflottan kommer dock med en utmaning: det tar ju längre tid att ladda en elbil än att tanka en fossilbil. Dagens infrastruktur är inte gjord för det. Boende i orter längs väg 70 och liknande vägar vittnar om hur turisternas bilar tar över hela kvarter, och lokal service ställs inför en utmaning när bilägarna vistas längre på orten i samband med laddning.
Inte ens olönsamma laddstolpar kan politikerna bjussa på
Det går inte att komma ifrån att mängden bilar är ett problem, och därför kan lösningen inte begränsas till fler laddstolpar. Vi måste också titta på kringliggande infrastruktur och våra resebeteenden överlag. Inte minst behöver vi utmana normen att ta bilen.
Förvisso görs resorna till fjällen ofta med full bil – bilresor görs annars ofta med bara en resenär i bilen – och bil kan krävas för att få med sig packning och ta sig till och från backar och spår. Men det finns också andra lösningar, såsom att skapa fler skidvänliga buss- och tåglinjer, och att se till så att hälften av fjällturiststugorna och hotellrummen har bytesdag på lördagen och den andra hälften på söndagen. Enbart med den senare förändringen lär laddköerna halveras.
Det finns väldigt många lägen där bilen används av ren vana, och för att hela samhället är utformat efter bilismen. Jag tänker att omställningen från bensinbil till elbil trots allt är en ganska liten förändring för den enskilda när infrastrukturen väl kommit ikapp. Det är ju fortfarande en egen bil, med alla bekvämligheter intakta. Alltså är det ett gyllene läge för politiker som är rädda för att lägga fram förslag som kan upplevas som frihetsinskränkande. Men inte ens det kan politikerna bjussa på.
Vi måste helt enkelt börja med de lågt hängande frukterna. Att bygga fler laddstolpar är ett exempel, att satsa på minskad bilism i storstäder, där det finns stora möjligheter att gå, cykla och åka kollektivt, är ett annat.
Kommande veckors tidningsartiklar kommer antagligen, traditionsenligt, att kretsa kring lidandet i den milslånga kön till laddstationen. Återigen kommer någon att påpeka att det inte är lönsamt med laddstationer på så kallade turiststräckor. Någon kommer att tveka kring att köpa en elbil.
Men den här gången kanske någon, till exempel du, påpekar att vi en gång i tiden smällde upp bensinstationer på löpande band – och att de flesta står kvar på samma plats än idag, även längs riksväg 70.
I en nyligen politisk manöver har Donald Trump meddelat att han avser att upphäva Joe Bidens försök att minska användningen av plastprodukter inom den federala sektorn. En åtgärd som var tänkt att adressera miljöfrågor genom att fasa ut plastsugrör.
”Det är tillbaka till plast för oss,” förkunnade Trump via sin plattform Truth Social, där han beskrev Bidens tidigare initiativ som ”löjligt”.
Under Bidenadministrationen var målsättningen att eliminera all engångsplast inom statlig verksamhet senast år 2035, enligt Washington Post. Med den amerikanska regeringen, som en av världens största konsumenter av varor, hoppades man att initiativet kraftigt skulle minska produktionen och användningen av engångsplaster. Nu kommer den förhoppningen inte att realiseras.
Det står ännu inte klart huruvida Trump under sin andra mandatperiod planerar att skrota alla tidigare miljöinitiativet eller endast delar av det. Det här är början på något.
Redan långt innan skogsutredningen lades fram insåg Svenska kyrkans skogsförvaltning att förslagen om ett mer hållbart skogsbruk kunde bli tuffa att hantera. Och så fort utredningen lades på bordet började man i ilfart dela och sprida debattinlägg med mycket hånfullt innehåll om utredningen, även till biskopar. Det visar SMB:s fortsatta granskning av kyrkans interna mejltrafik.
SMB har i en rad artiklar berättat om de många, innehållsrika och mycket uppmärksammade turerna om skogsutredningen, som angripits hårt av interna motutredningar, där alternativa fakta förs fram. Utredaren själv skrev ett upprört brev till biskoparna och varnade för att remissarbetet kunde skadas allvarligt. Remisstiden har pågått sedan den 25 september och avslutas inom knappt två veckor.
Här kommer nästa berättelse:
Vintern 2024 var den huvudsakliga inriktningen i skogsutredningen naturligtvis väl känd bland stiftsjägmästarna och egendomsförvaltningarna. Det står klart att den, om den genomfördes, skulle innebära rätt stora förändringar i kyrkans skogsbruk.
Ville pausa och samordna kyrkans utredning med statens
Kunde den möjligen inte göra paus, rent av? Den frågan ställde stiftsjägmästaren i Växjö stift, Klas Gustavsson i två mejl rakt upp i kyrkans centrala ledning. Dels till finanschefen Gustaf af Ugglas och dels till den seniora rådgivaren för skog och mark, Magnus Niklasson. Han är en central person i skogsutredningen, länken mellan kyrkostyrelsen och egendomsförvaltningarna.
Det skulle kunna vara en fördel om kyrkans utredning samordnades med den statliga skogsutredningen, som tillsattes just då,reflekterar Klas Gustavsson. (Gustavsson har tidigare namngetts i SMB och lämnat kommentarer om sitt agerande kring de alternativa utredningarna).
Hans poäng förefaller tydlig: Regeringens skogsutredning hade ju så gott som helt motsatta direktiv mot kyrkans. För den skulle besvara frågan om hur det svenska virkesuttaget ska kunna öka, och utan att med ett endaste uns ifrågasätta det nuvarande kalhyggesbruket – ett av de mest infekterade stridsämnena i kyrkans interna skogskonflikt.
Då slipper man det ”chickenrace” som jag kan gissa att de små nomineringsgrupperna kommer att driva på mot, det vill säga undvika intryck från den nationella utredningen, funderar jägmästaren i mejlet.
Nu blir det inget av med detta. Kyrkans skogsutredning rullar på enligt schema. Den 25 september 2024 presenteras den och får stor uppmärksamhet. Många miljöaktiva medlemmar, och miljörörelsen gör tummen upp. Men två dagar därpå blåser Gustavsson i stridshornet i ett pepprat mejl till ett 20-tal medarbetare.
Egendomspersonalen kände sig som syndabockar
Egendomsförvaltargruppen hade då snabbläst olika delar av utredningen och slår fast att denna i stort sett inkompetensförklarar dem och deras anställda. Flera i personalen känner sig utpekade som syndabockar:
Det samtliga förvaltare slås av är den skarpa kritik som framförs av utredaren gällande dagens förvaltning och det som utredaren menar är bristande kommunikation och lyhördhet mellan PLT-förvaltningen och Svenska kyrkans övriga verksamhet —- Därför vill vi med denna gemensamma information beskriva att vi delar känslorna och vill försöka få ledningen i Svenska kyrkan att förstå den utsatta situation som vi nu upplever.
Jägmästaren informerar i det långa mejlet också om att kontakter redan tagits med SLU, Sveriges Lantbruksuniversitet, för att komplettera kyrkans skogsutredning. Detta eftersom man finner den bristfällig, förutom att den är kritisk mot skogsförvaltningen som den bedrivs nu. ”Utredaren har till stor del valt att stödja sig mot ett fåtal forskare medan vi vill få en större bredd,” hette det också.
Inom parentes blev det precis tvärtom, skulle det visa sig. Skuggutredningen som egendomsnämnderna beställde av SLU och som bland annat skulle beskriva vådan av hyggesfritt skogsbruk, innehöll i stort sett inga referenser alls till vetenskapliga studier.
300 forskningsreferenser stod mot nästan inga alls
Skogsutredningen anlitade, för att beskriva hur klimatnyttan i skogen kan förbättras bland annat med färre kalhyggen, förre IPCC-ledamoten, klimatprofessor Markku Rummukainen. Till skillnad från skuggutredningen hänvisade han för sin del till 300 svenska och finska studier om saken.
Därpå skreds det till verket för att inhämta stöd för den egna uppfattningen om att kyrkans skogsbruk fungerar väl och att det nya som föreslås kan bli förödande.
Och debatten i tidningarna var ju livlig om kyrkans eventuella omsvängning i skogsbruksfrågan. Några dagar senare meddelar en egendomsförvaltningschef att hen hittat fyra bra debattartiklar som förtjänade spridning.
Två av dessa poängterade att skogsindustrin bidrar till hållbarhet, och att det svenska skogsbruket varken hotar klimat eller biologisk mångfald. Och ja, detta är ju precis vad frågan handlar om.
De andra var inte särskilt polerade. ”Kyrkan tar bocken till trädgårdsmästare” skriver en kritisk skogsägare i Skåne och namnger skogsutredare Göran Enander med beteckningen ”en miljöpartist med tunnelseende.”
Kyrkan är löjligt trendkänslig, enligt ATL-skribent
Mer kätterskt uttrycker sig LRF-drivna affärstidningen ATL:s ledarskribent Anders Gustavsson under rubriken ”Herre fräls oss ifrån andlig skogsförvaltning.” Han menar att kyrkan är löjligt trendkänslig: Innan klimataktivisten Greta Thunbergs gloria kom på sned hann Svenska kyrkans församling i Limhamn med att utropa att hon var Jesu efterträdare. Därefter engagerade sig Luleås biskop Åsa Nyström och dåvarande ärkebiskop Antje Jackelén i svensk mineralpolitik och förklarade att en gruvetableringen i Kallak varken var existentiellt eller andligt hållbar, raljerar han bland annat.
De här råbarkade pamfletterna anses uppenbarligen tillräckligt respektfulla mot alla kyrkans motstridiga uppfattningar och känslor att bedriva intern remissdebatt med. ”Jag skickar till biskopen och X” skriver egendomschefen glatt i sitt mejl till en hög förtroendevald inom egendomsförvaltningen.
Denna person sprider i sin tur, så sent som efter midnatt samma dag med ”hög prioritet” vidare de fyra debattartiklarna till stora delar av egenomsförvaltningen med orden:
Jag tycker det är viktigt att vi alla förstår hur stora värden som står på spel och tar del av tunga rösters invändningar mot utredningens slutsatser och förslag— tag del av bifogade artiklar.
”Fullt stöd från ärkebiskopen”
Redan dagen därpå kommer den förtroendevalda med en hög hälsning från ingen mindre än ärkebiskopen, och skriver så här i ett ännu större utskick:
Till ENSO Hej på er!
Jag talade med Ärkebiskopen efter dagens morgonmässa i domkyrkan. Han var tydlig med att han och biskoparna uttalar sitt fulla stöd för Egendomsförvaltningarnas arbete. ÄB kommer inte att uttala sig om den Enanderska utredningen, utan emotser vår inomkyrkliga process där vi respektfullt ska komma fram till en klok hantering av utredningsresultatet, hälsade personen.
Hur replikerna ordagrant utföll har inte SMB någon dokumentation om. Men stiftsjägmästare Klas Gustavsson är klar med sin tolkning lite senare samma dag, i ett mejl till en förtroendevald:,
Intressant att ärkebiskopen ber om ursäkt för utredarens sätt att uttrycka sig om pågående förvaltning. (Kanske vore på sin plats att kyrkostyrelsen gjorde detsamma som beställare, uppdragsgivare om de nu inte håller med utredaren).
”Andlig hållbarhet är teologisk klåfingrighet”
Inom ramen för skogsutredningen har det även muntligt sagts ett och annat förklenande om de höga och låga inom kyrkan, som vill se något nytt inom skogsförvaltningen. Vid ett protokollfört möte om skogsutredningen ett år innan den lades fram uttalade en central förtroendevald person starkt ogillande mot vad som pågick.
Detta enligt mötesanteckningar som SMB tagit del av.
Vidbo kyrka, januari 2022. Foto: Svenska Kyrkan/Johan Nilsson
De fyra dimensionerna ”andligt, ekonomiskt, socialt och biologiskt” som skogsutredningen talar om, framhöll personen, var en för mycket. Andlig hållbarhet var trams som teologer och biskopar hittat på och var ett sätt för kyrkan att vara lite märkvärdig, en slags ”teologisk klåfingrighet” uttrycktes det. Varför ska man ”harva” om detta, frågade sig personen, som också fann det ”störande” att biskopar sa saker om skogsbruket. Det var också provocerande att ”Nätverket för hållbart skogsbruk i Svenska kyrkan” överhuvudtaget existerade, enligt mötesanteckningarna.
Läs de andra delarna av SMB:s granskning av kyrkan och skogen.
I fjol avslöjade SMBhur oljebolaget ExxonMobilslussat hundratusentals kronor till tankesmedjan Timbrovia Atlas Network. Nu ger en ny granskning, gjord av den journalistiska klimatorganisationen DeSmog och franska undersökningsorganet l’Observatoire des multinationales, ytterligare perspektiv om samarbetet mellan oljejätten och tankesmedjan.
Läs SMB:s två prisvinnande reportage om Timbro och Exxon.
Det var i mars 1999 som Alejandro Chaufen, dåvarande ordförande för den internationella frimarknadskoalitionen och konservativa tankesmedjan Atlas Network, skickade ett brev till William E. Hale, en högt uppsatt chef på den amerikanska oljejätten ExxonMobil (XOM), som sedan 1999 heter Exxon och är numera en fusion med oljebolaget Mobil, där han tackade för företagets “generösa bidrag” till Atlas.
“På uppdrag av Atlas och de institut som det stöder, vill vi tacka er igen för Exxon Corporations generösa bidrag och för det förtroende som du och Exxon har visat oss”, skrev Chafuen.
I brevet till Hale, som satt på Exxons public affairs-avdelning, fanns ett fem sidor långt dokument som sammanfattade alla aktiviteter som företaget finansierade 1998 genom donationer till Atlas Networks projekt “Energi och miljö : marknadsbaserade lösningar”. Aktiviteterna i fråga inkluderade bland annat konferenser för att adressera “den globala uppvärmningsskräcken” där erkända klimatförnekare deltog. Dokumenten visar även att man finansierade en bok med syftet att förhindra skolbarn från att bli “självgoda förespråkare” för klimatfrågan. Utan Exxons finansiella stöd hade “få av dessa insatser lyckats”, skrev Chaufen i brevet.
En av Exxons oljeriggar i Mexikanska golfen. Foto : BSEE
Det är sedan länge allmänt känt att ExxonMobil donerade pengar till Atlas Network under 1990-talet och in på 2000-talet. Nu visar en ny granskning gjord av den journalistiska klimatorganisationen DeSmog och franska undersökningsorganset l’Observatoire des multinationales ytterligare perspektiv om samarbetet mellan oljejätten och tankesmedjan Atlas Network under en avgörande period i internationell klimatdiplomati.
Atlas Network, som länge försökt influera både politiken och den allmänna klimatopinionen, har varit en del i att driva fram flera liknande globala tankesmedjor, däribland Manhattan Institute, som sägs komma att ha ett avgörande inflytande över Trump-administrationens andra mandatperiod.
I ett mail till l’Observatoire des multinationales, försvarar Atlas Networks VD, Brad Lips, relationen mellan deras nätverk och oljejätten Exxon. “Donationerna från slutet av 1990-talet och början av 2000-talet återspeglar perspektivet från vårt ledarskap vid en tidpunkt där överdriven miljöreglering, baserad på klimatförändringar, hade varit skadlig för den generella ekonomiska tillväxten, och framförallt för möjligheten att öka levnadsstandarden i det globala syd.”
I mailet tillägger han även att organisationens fokus har skiftat. “När jag blev VD för Atlas Network för femton år sedan var det tydligt att det fanns liten konsensus om dessa ämnen bland våra partners. Jag bestämde mig för att detta inte skulle bli ett fokus för Atlas Network, då vi vill arbeta konstruktivt med våra nyckelfrågor med alla våra partners, utan att behöva tänka på var de landar i klimatfrågan.”
Avgörande år för klimatåtgärder
Alejandro Chafuen var inte den enda från Atlas Network som signerade dokumenten till ExxonMobil år 1999. De var även signerade av Paul Driessen, dåvarande vice president för verksamhets- och företagsutveckling för nätverket. Driessen är idag bidragsgivare till amerikanska tankesmedjan Heartland Institute, en ledande aktör inom klimatförnekelse.
Ett av Atlas uttalade mål i dokumenten var att stödja marknadsbaserade lösningar för “globala frågor som klimatförändringar, immateriella rättigheter, ekonomi, vetenskap, internationella fördrag och miljöutbildning”. Detta och flera andra dokument, som erhållits av Corporate Genome Project, adderar till en mängd bevis för att förseningar i att tackla klimatförändringar kan spåras bakåt till en utbredd industri med syftet att sprida desinformation om klimatfrågor. Finansieringen av sådana organ har till stor del kommit från oljebolag i slutet av 1990-talet och början av 2000-talet, visar DeSmogs granskning.
De åren var avgörande i tidiga försök från regeringar att minska utsläppen av växthusgaser – och långt efter tidpunkten under slutet av 1970-talet och början av 1980-talet när Exxons egna forskare uppmanade företagsledare att göra “avgörande nedskärningar” i användningen av fossila bränsle för att undvika ”potentiellt katastrofala” framtida scenarion.
Dokumenten i DeSmogs granskning visar också hur Atlas Network fördelade finansiella tillgångar mellan andra libertarianska tankesmedjor runt om i världen, med syftet att förespråka företagsvänliga politiska implementeringar. En av tankesmedjornas viktigaste mål var att försöka få in politiskt verksamma personer som delade deras politiska ståndpunkter i folkvalda positioner. En av de personerna var Ana Lamas, en argentinsk statligt anställd tjänsteperson, som i dokumenten identifierats som en tidig mottagare av Atlas Networks stöd. Lamas är numera anställd som undersekreterare för miljödepartementet i president Javier Mileils högerextrema regering.
Som medlem av Atlas 1998 tillbringade Lamas flera veckor i Washington D.C. där hon “arbetade med global uppvärmning och andra miljöfrågor” med Cato Institute, Competitive Enterprise Institute (CEI) Heritage Foundation och andra tankesmedjor med kopplingar till klimatförnekelse-rörelsen. Lamas namn fanns också med i ett annat Atlas Network dokument som visar resekostnader som betalats till olika individer som var en del av klimatsamtalen “Global Warming Events in Argentina” som hölls i Buenos Aires 1998. Dokumenten visade även att Fundación MEL fick 5000 dollar från American Petroleum Institute, landets största olje- och gaslobbygrupp. Lamas fick 850 dollar i sin egen ficka, enligt dokumentet.
Argentinas president Javier Milei : Foto Hannes P. Albert/dpa/Newscom
Inför klimatkonferensen i Azerbajdzjan november 2024, ett kvartssekel senare, stod Lamas fast vid Mileis ståndpunkt att klimatförändringar är ett problem som kan lösas av marknadskrafterna. Argentina drog tillbaka sina klimatförhandlare från konferenser några dagar senare.
“Djupt tacksamma”
Atlas talesperson Adam Weinberg sa till l’Observatoire des multinationales att organisationen inte har fått något finansiellt stöd från olje- eller gasföretag på 15 år.
“Atlas Network själva förespråkar inte energi, miljö eller klimatförändringsfrågor”, sa Weinberg i en kommentar till DeSmogs och l’Observatoire des multinationales granskning.
“Insamlingar från företag har aldrig varit en stor del i Atlas Networks budget”, sa Weinberg.
“Den årliga budgeten vi samlar in bleknar i jämförelse med många andra ideella organisationer med globala uppdrag, och speciellt i jämförelse med skattebetalarnas medel som slösas bort av praktiskt taget alla regeringar runt om i världen”.
Atlas Network är “djupt tacksamma” gentemot “många generösa personer och stiftelser” som finansierar deras arbete för att främja ”individuella rättigheter och fritt företagande och förse oss med resurserna för att stärka den världsomspännande frihetsrörelsen”.
Varken Exxon eller Chaufen, som nu är VD för tankesmedjan Action Institute for the Study of Religion och Liberty, har velat lämna kommentarer till DeSmog om uppgifterna i granskningen.
Finansierade en global rörelse
Att Atlas Network finansierades av ExxonMobil växte fram ur ett gemensamt mål att expandera tankesmedjor på den fria marknaden. Mottagare av sådana resurser antecknades år 1999 i en programsammanfattning. De var ett par tankesmedjor i flera länder runt om i världen, i bland annat Kina (Unirule Institute of Economics, Institute of World Economics and Politics), Indien (Center for Civil Society, Liberty Institute), Chile (Libertad y Desarollo), Argentina (Fundación Libertad) och i Kanada (Fraser Institute). Flera av konferenserna och seminarierna som finansierats av programmet samlade hundratals människor för att diskutera de “vetenskapliga, ekonomiska och tekniska aspekterna” av den “globala uppvärmningsskräcken”.
I Europa var stödmottagarna organisationer som den svenska tankesmedjan Timbro och den tjeckiska Civic Institute. Under denna tid leddes Civic Institute av Michal Semin, en kristen konservativ tjeckisk journalist och kommentator som motsatte sig både abort, samkönade äktenskap och menade att attackerna den 11 september var iscensatt av “amerikanska eliter”.
I dokumenten från DeSmogs granskning beskrivs det initiativ som var känt som “Atlas Fellows Program”. Programmet gick ut på att ge Atlas Fellows aspiranter från flera olika delar av världen erfarenhet av att arbeta i tankesmedjor, organisera och delta i konferenser. En del av programmet gick också ut på att få kandidater att läsa på George Mason University i Virginia, då skolan är som en magnet för donationer från konservativa stiftelser kopplade till olje- och gasmiljardärer.
Atlas skickade även pengar till Sciene and Environmental Policy Project (SEPP), en amerikansk klimatförnekelse tankesmedja, som då leddes av den nu avlidne Fred Singer.
DeSmog visar även hur Atlas skickade ExxonMobil-pengar till Science and Environmental Policy Project (SEPP), en amerikansk tankesmedja känd för att sprida klimatförnekande budskap. Chaufen och Driessen rapporterade till Exxon att “Atlas skickat leveranser av böcker, artiklar och videor om klimatförändringar och ekonomi till nio institut i Asien och Latinamerika”.
Böckerna – som distribuerades från Turkiet till Chile via Spanien – inkluderande “Facts, Not Fear : Teaching Children About The Environment”. Boken var en manual som instruerade lärare hur man motsätter sig “oansvariga påståenden från miljöextremister” och hur man förhindrar elever från att bli “självgoda förespråkare för kunskap som är, i bästa fall, skakig” i frågor som fossila bränslen.
Ett separat dokument, med titeln “Benefits of Supporting the Atlas Economic Research Foundation”, framhävde organisationens förmåga att främja affärspolitiska rapporter, utan att avslöja vilka organisationer som låg bakom finansieringen av forskningen.
”Policies är oftast som mest värdefulla när de kan försvaras av organisationer som inte uppfattas spegla snäva, lokala intressen”, står det i dokumentet. “Donationer som gjorts till Atlas, som sedan diskret ges till tankesmedjor, ger ett ytterligare mått av oberoende och kredibilitet till studierna”.
“Långt ifrån fastställt”
I maj 2000, skickade Chaufen ett dokument till ExxonMobil som visade de specifika resurser som Atlas Network skulle använda för att försvara en finansiärs intressen. I ett medföljande brev adresserat till ExxonMobil-chefen Arthur G. “Randy” Randol, fanns ett vänligt varningsord till oljejätten.
Chaufen skrev till Randol att “globala uppvärmningsalarmister” skulle släppa en klimatrapport för att “övertyga USA och andra länder om att godkänna Kyoto protokollet”, ett avtal från 1997 som skulle, legalt, binda rika länder att minska utsläppet av växthusgaser.
“Genom att göra det, kommer de också att klargöra att temperaturrekord för klimatförändringar inte på något sätt motiverar omedelbara, drastiska minskningar av fossila bränslen”, skrev Chaufen i dokumentet.
Chaufen var särskilt oroad över IPCC:s kommande utvärderingsrapport, som var en omfattande sammanfattning av den främsta tillgängliga klimatforskningen och en utvärdering av framtida risker som skulle publiceras det nästkommande året.
“Förespråkare av teorier om katastrofal global uppvärmning kommer snart börja använda IPCC:s tredje utvärderingsrapport (TAR) och den reviderade amerikanska nationella utvärderingsrapporten till stöd för deras kampanjer för att övertyga USA och andra länder att ratificera Kyotoprotokollet”, stod det i dokumentet.
“Det är avgörande att kongressledamöter, journalister, ambassadörer och amerikanska såväl som internationella tjänstemän blir medvetna om att vetenskapen om global uppvärmning är långt ifrån fastställd”, skrev Chaufen.
Sedan 1979 hade det funnits en konsensus om att utsläpp av fossila bränslen förde med sig katastrofala konsekvenser för klimatet. Detta var efter att en grupp klimatforskare samlades samma år vid Wood Hole Oceanographic Institution i Massachusetts och deras gemensamma forskning sammanställdes i rapporten Carbon Dioxide and Climate : A Scientific Assessment. Rapporten anses idag vara en viktig milstolpe inom klimatforskning, framförallt för att den tydligt kunde fastställa i vilken takt mänsklig aktivitet skulle få globala temperaturer att stiga.
Under år 2000 kunde två decenniers forskning säkerställa resultaten i rapporten från år 1979. Chaufen stod dock fortsatt fast vid att Atlas Networks egna “oberoende” forskare kunde samla tillräckligt med bevis för att motsätta sig den senaste forskningen.
“De finns ett växande erkännande inom det vetenskapliga samfundet att satelliter och andra data bara visar en minimal uppvärmning i jordens atmosfär – en mycket mindre andel än vad klimatmodeller och globala uppvärmningens alarmister förutspått”, skrev Chaufen i ett meddelande till Exxon. “En stor och växande andel av respekterade forskare menar också att naturfenomen kan vara den främsta faktorn till förändringar i klimatet, och att mänsklig aktivitet bara spelar en liten roll”.
“En värdefull och generös partner”
Syftet med Atlasprojektet var att få kongressledamöter, journalister, ambassadörer och andra tjänstemän i USA och internationellt att förstå att global uppvärmningsforskning är ”långt ifrån färdigställd”.
Atlas planerade att spendera över 17 500 amerikanska dollar – vilket motsvarar strax över 190 000 svenska kronor i dagens värde – på att hålla konferenser och möten för politiska beslutsfatatre, politiker och “utvalda kyrkoledare” med flera kända klimatförnekande tankesmedjor, såsom Heartland Institute. Budgeten inkluderande också 6000 dollar för att täcka fyra dagar av sammandrag för journalister och ytterligare 1500 dollar för att hålla diverse presskonferenser.
Trots att det var en tid innan digital media slog igenom, framförde Chaufen en detaljerad strategi för Exxon, som inklduerade finansering av “bannerannonser på utvalda hemsidor” och en budget på 1500 dollar för att skapa och lägga ut ”hyperlänkar” som skulle leda användare till sidor med information som motsatte sig den etablerade vetenskapliga forskningen om att klimatförändringarna var ett faktum.
Atlas lovade att bevaka projektets påverkan på allmänheten på nära håll. ”Projektets framgång kommer mätas genom antalet “träffar” som webbsidorna, artiklarna och opinionskrönikor får, genom personer som deltar på briefings och presskonferenser, framträdande i talkshows och andra program, intervjuer i media, inbjudningar till redaktionsmöten och kongressutfrågningar, radio- och tv-stationer som använder materialet – såväl som nivåer av entusiasm som uttrycks av målgrupper.” skrev Chaufen i förslaget. “Nivåer av finansiering kommer att avgöra hur många komponenter i förslaget som kan komma att implementeras inom tidsramen, och till den standard som ni [ExxonMobil] förväntar er av Atlas program.”
Den följande månaden, i juni år 2000, skickade Exxons chef Gary Ehlig en check på 65 000 dollar, vilket motsvarar ungefär 750 000 svenska kronor, som kom från “ExxonMobils stiftelse för att stödja ert fortsatta arbete kring klimatförändringar”.
Ehlig skrev att fonderna var “menade att stödja de aktiviteter som relaterades till vetenskapliga utvärderingar av olika rapporter, däribland det aktuella utkastet av IPCCs Third Assessment Report och U.S National Assessment Report när de publiceras,” och att han såg fram emot att “höra mer om era aktiviteter i klimatförändringsområdet under året”.
Men knappt två veckor senare skrev Brad Lips, den då nyutnämnde operativa chefen, och idag VD för Atlas, ett meddelande med tråkiga nyheter till Exxon. På grund av “oväntade omständigheter” var organisationen ”tvungna att lämna tillbaka checken från ExxonMobil”.
“Det sista Atlas vill göra är att svika en värdefull och generös allierad.” Men, förklarade han, organisationen var inte längre övertygad om “att detta viktiga projekt kan genomföras i den mån vi hade planerat.”
Fångade av företag?
Trots att Atlas var stolta över sitt nära arbete och insamlingar för att finansiera sina och deras allierade företags gemensamma intresse, hade ledande figurer i organisationen börjat ifrågasätta om de inte hade blivit lite väl begränsade av sina finansierare.
I juni år 2000 skrev Lips i en pm till organisationen att de skulle vara lite mer försiktiga med att designa projekt till vissa finansiärer.
“Program har tenderat att planeras kring särskilda donatorer”, menade han. “Det skulle vara mer respektabelt om Atlas själva bestämde de större planerna och målen för sitt miljöprogram innan de bad om stöd från ExxonMobil, istället för våra gamla tillvägagångssätt, som var att skriva ut ett förslag för ExxonMobil och sedan märka det som vårt miljöprogram.”
Lips gav ett förslag om att deras egna team skulle definiera deras projekt innan de gick till företagen. Han menade att det i slutändan skulle göra gott för nätverket och deras allierade företag. “Atlas skulle vara fortsatt flexibelt för att tillgodose nya donatorers intressen.”
PM:et från Lips lyfte potentiella finansiärer för miljöprojekt på temat vetenskap och internationell reglering: ExxonMobil, kemikalieföretaget Procter & Gamble, och the American Petroleum Institute.
Trots hans oro över vem som satte Atlas agenda – den egna staben eller donatorer – fortsatte Lips att betona organisationers förmåga att hänge sig åt företagens intressen.
I maj 2002, skrev Lips ett vänligt meddelande till Nick Welch, en högt uppsatt chef på Shell, för att erbjuda Atlas stöd för att utveckla företagets “policymål”. Welch och Lips hade träffats på en middag som den libertarianska tankesmedjan Cato Institute hade hållit i.
“Behåll mitt namn i dina filer, tack”, skrev Lips, “utifall att du skulle behöva några referenser till några lokala Atlas-allierade i olika länder. (Kommer jag ihåg rätt att Ryssland, Nigeria och Turkiet var några av de som du nämnde förra veckan?)”
Med Atlas räckvidd i åtanke, skrev Lips att ”Vi kan hjälpa till att samordna insatser av policymål som representerar båda våra organisationers bästa.” Atlas globala kopplingar var attraktiva för Exxon, som använde organisationen in i tidigt 2000-tal för att skicka bidrag till tankesmedjor i Asien och Afrika, visar de nya dokumenten.
I januari 2004, skrev Lips i ett mejl till Exxons VD Walt. F Buchholzt att Atlas har riktat medel som donerats av Exxon för deras program ”Eko-imperialism och relaterade institut” till tankesmedjor i Nigeria, Kenya, Bangladesh och Indien, via bidrag till ett värde mellan 2500 och 6000 dollar.
”Som vi diskuterade kommer vi att i framtiden se till att bidragstagare vet om medlens ursprung och att Atlas/ExxonMobils partnerskap hjälper och främjar deras goda arbete”, skrev Lips.
Ett ”krigsrum” för Exxon
Atlas såg ytterligare en möjlighet att pitcha deras tjänster till företag i samband med klimatförhandlingarna COP10 i Buenos Aires i november 2004.
COP10 i Buenos Aries, Argentina, den 8 December 2004. Foto : AP Photo/Natacha Pisarenko
”Vi är väl positionerade för att ha ett positivt inflytande på debatten och mediebevakningen i Argentina,” skrev Atlas-chefen i ett brev till Buchholtz i juli 2004. ”Vi har redan reserverat en anläggning bredvid konferenscentret, som kan fungera som en hemmabas eller ett ’krigsrum’ för våra ansträngningar.”
I brevet beskrevs ett förslag för att vinna medietid relaterad till COP10. Detta skulle man göra genom att mobilisera så många globala allierade som möjligt, framförallt i vad som kallades för “strategiska” regioner och hos flera olika tankesmedjor där Atlas’ medlemmar redan var styrelsemedlemmar eller ordförande.
Dokumenten i DeSmogs granskning visar inte huruvida Exxon godkände förslaget. Dock visar meddelanden mellan parterna att under början av 2004 hade Exxon donerat 30 000 respektive 55 000 dollar – motsvarande cirka 327 000 svenska kronor respektive cirka 600 000 svenska kronor – till Atlas.
I februari 2005 skrev Chaufen till Buchholzt för att uttrycka sin tacksamhet över ytterligare en donation på 45 000 dollar, motsvarande över 490 000 svenska kronor.
“Jag vill tacka dig personligen för din hängivenhet för Atlas mål”, skrev Chaufen.
Anne-Sophie Simpère, DeSmog
Översättningen från engelska är gjord av Hedda Berg, SMB
Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, SMHI, har låtit ta fram en rapport för att på ett överskådligt sätt kartlägga lagar och andra författningar som är relevanta för klimatanpassningen. Syftet är att utgöra ett stödjande underlag för berörda aktörer.
Rapporten Klimatanpassning – Urval av tillämplig lagstiftning till stöd för myndigheter och kommuner har beställts av SMHI i syfte att hjälpa de nationella myndigheter som berörs av förordningen (2018:1428) om myndigheters klimatanpassningsarbete. Avsikten är att identifiera lagar och andra författningar som påverkar myndigheternas arbete med klimatanpassning, till stöd i myndigheternas och kommunernas arbete.
Länsstyrelsen i Västra Götaland medverkar
Det är advokatfirman Delphi som på uppdrag av SMHI har identifierat relevanta lagar och författningar. Arbetet har gjorts utifrån information från SMHI och länsstyrelsen i Västra Götalands län, samt en kompletterande genomgång av rättskällor, litteratur och allmän information från myndigheter.
För varje område beskrivs exempel på lagar och andra författningar som kan ha relevans för klimatanpassningsarbetet. Det finns också exempel på hur reglerna kan användas för att främja klimatanpassningsarbetet, samt exempel på motsättningar mellan olika regler. I vissa fall finns en kort sammanfattning av lagstiftningsförslag eller pågående utredningar och slutligen nämns den eller de ansvariga myndigheterna.
Krav ska kunna ställas vid bygglov
Ett exempel på regelverk som tas upp i rapporten är kommunernas möjligheter att i samhällsplaneringen ställa krav på bygglov. Kommunen får skjuta upp den slutliga prövningen av skydds- eller säkerhetsåtgärder till bygglovsskedet genom att ange att bygglov bara får ges om markens lämplighet för byggande har säkerställts. Det kan ske genom att exempelvis en skyddsåtgärd har vidtagits på tomten. Det här innebär att kommunen i detaljplan kan kräva vissa klimatanpassningsåtgärder.
Mer läsning: Supermiljöbloggen har tidigare skrivit om klimatanpassning, bland annat om regeringens arbete och riskerna för kustsamhällen.
←Tipsa!
Tipsa oss
Har du något du tror vi missat och kanske borde skriva om? Vi tar tacksamt emot alla tips du kan bidra med. Maila direkt till tips@supermiljobloggen.se eller fyll i formuläret nedan.
SMB kämpar för en hållbar framtid. Sedan starten 2010 har vår ideella redaktion drivit miljödebatten framåt genom nyhetsbevakning och granskningar. Nu vill vi utveckla vårt arbete – och vi hoppas att du vill hjälpa oss.
