Du kan trycka Shift + S för att få fram sökfältet när som helst och Esc för att stänga det.
Tryck ENTER för fler resultat, då kan du även förfina din sökning.
    Stäng

    Birgitta Losman: Ideologisk kortslutning när Sverige ska ställa om

    normskifte

    I dagarna överlämnade Delegationen för cirkulär ekonomi sin årsrapport till regeringen. I den finns mer av samma ekonomiskt-tekniska synsätt som tagit oss till den ekologiska kris vi har idag. Det är inget fel på förslagen, förutom att de inte räcker för att åstadkomma den systemförändring som krävs för att de planetära gränserna ska hållas, skriver Birgitta Losman som också varit med i expertgruppen Normskifte under Delegationen.

    Delegationen för cirkulär ekonomi väljer att lyfta fyra viktiga förslag i sin årsrapport till regeringen:

    • etablera ett samverkansprogram för ökad återanvändning och återvinning i tillverkningsindustrin,
    • utöka ROT och RUT alltså skatteavdragen för bygg- och servicetjänster för privatpersoner.
    • införa ett Bonus Malus-system för att förlänga produkters livslängd, ett sätt att styra med skattenivå för att göra det dyrare att göra fel och billigare att göra rätt.
    • införa nationella mål för ökad cirkulär användning av råvaror och produkter

    Tidigare rapporter till Delegationen för cirkulär ekonomi har fokuserat på tekniska lösningar och styrmedel. Expertgruppen Normskifte under Delegationen har därför belyst andra, lika viktiga drivkrafter för en hållbar omställning. Expertgruppen Normskifte har på uppdrag av Delegationen för cirkulär ekonomi undersökt hur ett normskifte kan åstadkommas. Experternas förslag tar sin utgångspunkt i att det behövs mer åtgärder för att stärka människors framtidstro och positiva bilder av en ny cirkulär framtid.

    De globala och nationella klimatmålen kan inte nås om den linjära ekonomin förblir norm. För att hålla ekonomin inom de planetära gränserna krävs ett normskifte, som är något långt mer än gradvisa förbättringar i befintligt system. Ett normskifte innebär genomgripande förändringar av våra gemensamma och ofta underförstådda regler och förväntningar på beslut och beteenden.

    Expertgruppen Normskifte har gått igenom befintlig forskning och identiferat tre huvudfaktorer som kan utgöra nyckeln till att lösa de hinder som finns för det cirkulära normskiftet. För det första att kombinera insatstyper. Forskning visar att en kombination av styrande (policies) och stöttande
    (interventioner) insatser har bäst effekt för att driva förändring. För det andra att skapa emotionell anknytning. Det är inte primärt mer evidens som behövs för att motivera till handling, utan det är de känslomässiga relationer människan har till varandra, naturen och mänskligheten som helhet som behöver förstärkas. Och för det tredje ge individer möjlighet att identifera sig och känna sig inkluderade.

    Bakom varje beslut, på såväl individ- som organisations- och samhällsnivå, står en människa som behöver känna motivation och ha förmåga till förändring, utifrån sina förutsättningar och värderingar. Politiken behöver ta ett större ansvar för att möjliggöra detta. Normskiftet till en cirkulär ekonomi, ett samhälle med säkrad resurstillgång och framgångsrikt bromsad klimatkris kan inte begränsas till att inkludera enbart specialintresserade individer med viss värdegrund.

    Det är hög tid att komplettera omställningen till en cirkulär ekonomi med åtgärder som ökar farten i normskiftet genom att stötta individer, organisationer och samhälle att förändra beteende. Därtill behöver de mjuka humanistiska värden som ett demokratiskt samhälle vilar på stärkas.

    Det kan låta flummigt men är likafullt nödvändigt. En övertro på teknisk utveckling riskerar leda Sveriges omställning in i en linjär återvändsgränd som bara inkluderar en välbärgad teknikintresserad elit. För att klara övergången till ett samhälle där cirkularitet är norm behövs primärt inte mer fakta – det behövs visioner om hur livsstilarna i det nya moderna samhället kan te sig som människor kan knyta an till.

    Ett förslag från expertgruppen Normskifte är att regeringen uppdrar åt Delegationen för cirkulär ekonomi att visualisera och kommunicera attraktiva cirkulära framtidsscenarier och föra dialog med Sveriges invånare om dessa. Expertgruppen har gjort några mindre exempel för att visa på kraften i bilder av cirkulära framtider. Ett exempel är maten på äldreboendet år 2040 och ett annat hur banken och börsen fungerar när normskiftet har skett.

    Bilder av framtiden är viktiga – en del håller med – andra inte. En viktig poäng med att formulera berättelser om framtiden är den demokratiska diskussionen som följer om vart vi ska. Sveriges hållbarhetsarbete behöver utvidgas från höginkomsttagare och teknikoptimister till att omfatta samtliga invånare med alla de drivkrafter som finns hos befolkningen. Och för företagen som just nu vill – eller via kommande EU-lagstiftning tvingas till – en övergång till cirkulära produkter och tjänster, är det viktigt att invånarna är med på tåget. Det är ju företagens kunder vi pratar om.

    Även den som drivs av strävan efter hälsa, kreativitet, ett enklare liv, har låg inkomst, väljer bort flygresorna eller har ett brinnande intresse för EPA-traktorer, design eller musik behöver komma med i omställningen till ett cirkulärt samhälle. En fortsatt ensidig koncentration på tekniskt-ekonomiska styrmedel, ofta riktade till ett fåtal företag och branscher samt en liten högutbildad elit riskerar leda Sveriges hållbarhetsarbetet rakt in i en ideologisk återvändsgränd.

    Leif Öster: En urstark äganderätt – men hotad biodiversitet

    I skogsdebatten låter det ofta som att äganderätten är hotad. Det är ett synsätt som krönikören Leif Öster motsätter sig, och han undrar om hävdandet verkligen är så smart av skogsindustrin. Det som dock är kristallklart är att biodiversiteten är hotad och att läget försämras. Krönikören frågar om det inte är dags att skogsägare börjar rädda och utveckla den biologiska mångfalden istället för att slåss mot väderkvarnar.

    Krönika Det påstås ibland i den svenska skogsdebatten att äganderätten är hotad, medan den biologiska mångfalden inte är hotad. Jag tror att det är precis tvärtom.

    Låt oss börja med äganderätten. År 1809 kom den individuella äganderätten till den by i södra Dalarna där jag bor. Allt sedan 1300-talet hade kungahuset hävdat att kronan ägde alla naturtillgångar som låg djupare i jorden än plogen nådde. Gustav Vasa gick längre. Han var av åsikten att staten, det vill säga han själv, ägde all jord i Sverige. Bönderna hade bara en rätt att bruka sin jord och den nyttjanderätten gick i arv.

    Kungen måste dessutom haft världens bästa copywriters anställda. Eller vad sägs om denna briljanta mening i ett kungligt brev den 20 september 1542, där han skriver: »Sådana ägor som obebyggda ligga, höra Gud, Oss och Kronan till och ingen annan«. Eller på modern svenska: Det som ingen annan äger, äger kungen.

    Med detta synsätt startade en enorm lantmäteriförrättning på 1600-talet, som staten kallade »avvittring, mellan statligt och enskilt jord­ägande«. Marker där ingen kunde styrka ägandet av blev statens med hänvisning till Gustav Vasas brev från 1542. Enorma arealer av Sverige blev på detta sätt statlig mark, huvudsakligen i norr.

    I de svenska skogarna finns miljontals råstenar och råvisare som skapar rågränser mellan fastigheter. Många är flera hundra år gamla. Och det är helt förbjudet att själv flytta på dem.

    Individuell äganderätt blev lag

    Det är först med Gustav III:s beslut år 1789 som bönderna får en tydlig och laglig individuell äganderätt till sin jord. De återfår också rätten till jakt på sin mark och möjlighet att köpa och sälja jord. I vår lilla by ansågs nog tidigt att inägomark och byggnader var individuellt ägda, medan byns skog var en allmänning som nyttjades kollektivt. År 1809 delar man så upp skogen efter hur mycket inägomark varje gård då hade. Sedan dess har den svenska äganderätten i vår by fungerat utan problem.

    Men nu läser jag att Sveriges markägare är oroliga för att staten ska inskränka äganderätten. 4 av 10 säger att oron håller dem vakna på natten, enligt en undersökning som Landshypotek Bank har gjort. Detta är naturligtvis fruktansvärt, särskilt när oron för de allra flesta fall är helt obefogad. Det finns absolut inga politiska förslag eller något politiskt parti som vill inskränka äganderätten. Sverige har idag kanske har värdens starkaste äganderätt.

    Kartläggning och fastighetsregistrering hör till de äldsta verksamheterna i den svenska staten. Sverige har därför en av världens största kartskatter. I Lantmäteriets digitala arkiv finns mer än en miljon historiska kartor och de sträcker sig så långt bak i tiden som 1628.

    Statsminister Ulf Kristersson lovade ändå att stärka äganderätten i höstens regeringsförklaring. Dock utan att precisera vad han menade. Men kopplingen till skogen var uppenbar. Länge har det odlats en historia om att äganderätten är hotad och att staten konfiskerar privata skogar utan ersättning. Konfiskering handlar om att något som kopplar till ett brott beslagtas och utan ersättning. Men det gör inte staten, så någon skapar medveten en kraftigt överdriven oro bland landets markägare.

    Den som googlar på ”LRF äganderätt hotad” får 35 000 träffar. Mot den bilden har professor Sten B Nilsson gått i polemik med LRF. Han skriver att ”Vi har inte något äganderättsproblem i skogen. Vi har en debatt om brukanderätten och det är den vi ska lösa”. Jag delar Sten B Nilssons uppfattning.

    Artskydd och nyckelbiotoper

    Den senaste skogsutredningen föreslog att nya formella skydd av värdefull natur i huvudsak ska vara frivilligt för skogsägaren. Riksdagen har därefter beslutat att det ska vara så. Det kan ju verka bra, men skyddet bygger på att det finns budget att ersätta markägaren. Och tackar skogsägaren ändå nej, så får hen ofta ändå inte avverka på grund av certifieringsreglerna. Minskad budget har redan lett till att exempelvis Skogsstyrelsen inrättar allt färre biotopskydd, 2022 blev det rekordlåga 980 hektar.

    Om skogsbruket försvåras på grund av att det finns så höga naturvärden att formellt skydd ska bildas är ersättningsrätten glasklar och staten måste ut med pengarna. Men här finns specialfall som bör kommenteras, nämligen artskyddsförordningen och nyckelbiotoperna.

    Artskyddsförordningen innebär att alla vilda fåglar samt vissa utpekade växter och djurarter är fridlysta. Det är förbjudet att på olika sätt skada eller störa dem. Och att följa lagar får skogsägare som bekant inte betalt för. Så har man exempelvis häckande berguv i sin skog får man inte betalt för den hänsyn man måste ta.

    När det gäller nyckelbiotoperna så utgör de ibland en mellangrupp som enligt skogsvårdslagen kan få avverkas, men som FSC-certifierade virkesköpare inte får avverka. Naturvärden är höga, men når kanske inte upp till nivån för formellt skydd. Och då kan skogsägaren hamna i kläm. Vanligt är att skogsägare då gör frivilliga avsättningar av dessa områden.

    LRF menar nu att staten ändå ska lösa in nyckelbiotoper om skogsägaren önskar det. Obegripligt krav kan jag tycka, när det inte är staten som stoppar avverkningen, utan marknaden. Dessutom bör staten prioritera skogar med högst naturvärden. Rimligt vore istället att de som tjänar stora pengar på FSC-certifierade produkter, det vill säga skogsbolag och LRF:s tre skogsägareföreningar, nu bör skapa en fond som kan ersätta de skogsägare som kommer i kläm.

    Leif Öster är skogsbrukare och turistföretagare. Han har tidigare bland annat varit informationschef för Sveaskog, konsult för gröna näringar, expert i senaste skogsutredningen och krönikör i Land Skogsbruk.

    Tappat medlemmar

    Skogsstyrelsen arbetar med tillsyn enligt skogsvårdslagen, miljöbalken, lagen om virkesmätning och timmerförordningen. 2021 kom det in 70 434 anmälningar och ansökningar om föryngringsavverkning. Av dessa resulterade 708 stycken, eller i 1,2 procent av fallen, någon form av föreläggande eller förbud om miljöhänsyn. Ett föreläggande kan vara att man inte får avverka runt ett kungsörnsbo under häckning, men däremot resten av året. Men 98,8 procent av anmälningarna passerade utan att det ställdes bindande krav på skogsägarna.

    Så frågan är hur smart det är av LRF att driva ägandefrågan så hårt? För vem vill bli jord- och skogsägare om man riskerar att staten tar ens mark utan ersättning? Följden kan ha blivit att LRF tappar medlemmar. LRF hade vid förra årets slut 128.056 medlemmar, vilket är 6 365 färre än föreningen hade året innan. För 10 år sedan hade LRF 170.000 medlemmar.

    Trots en intensiv debatt om äganderätt så har även de tre skogsägareföreningarna svårt att växa. Fortfarande är bara var tredje skogsägare medlem.

    Stark äganderätt sämre biodiversitet

    Sammantaget kan man nog säga att den svenska äganderätten är urstark. Tyvärr försämras biodiversitetens samtidigt hela tiden. Eller som Per Angelstam, professor i hållbart skogsbruk sammanfattar saken i DN:

    – Det är kristallklart, vi når inte miljömålen för levande skogar och tillståndet blir sämre. Punkt.  

    Samma budskap ger Skogsstyrelsen som i en ny rapport skriver att ”Miljökvalitetsmålet Levande skogar är inte uppnått och kommer inte kunna nås med befintliga och beslutade styrmedel och åtgärder. Utvecklingen i miljön är negativ.” Och fortsätter: ”Biologisk mångfald utgör en av de ekosystemtjänster som bedöms ha otillräcklig status”

    Få forskare har en annan bild än att dagens skogsbruk är negativt för den biologiska mångfalden, trots att man kan hitta enstaka nyckeltal som tidvis går åt rätt håll.

    Istället för att slåss mot väderkvarnar borde vi svenska skogsägare rädda och utveckla den biologiska mångfalden. Och vara tacksamma över vår starka äganderätt.


    Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Fler krönikor och ledare från SMB:s skribenter hittar du på SMB Opinion.

    Varmare vintrar kräver förlängt fågelskydd

    Skyddet för rastande fåglar vid Hornborgasjön i Västergötland tidigareläggs tre veckor, beslutar länsstyrelsen. Orsaken är vårens allt tidigare ankomst, och med den flyttfåglarnas. Samtidigt rapporteras nu om rekordvarmt i februari.

    Den stora fågelsjön strax norr om Falköping i Skaraborg hyser ett mycket rikt fågelliv och är mest känd för att härbärgera tusentals rastande tranor under vårarna.

    Den första tranan vid sjön rapporterades i år redan den 19 februari. Trenden med allt tidigare ankomster av flera vinterflyttande fågelarter har varit tydlig under en lång rad år. Nu har länsstyrelsen behövt ingripa med en flytt av datumet för de särskilda skyddsbestämmelserna inom naturreservatet i Hornborgasjöns södra del.

    Skyddsregeln börjar gälla från och med nu, den 1 mars, istället för som tidigare den 20 mars. Den varar, liksom tidigare, till den 15 juli.

    Vi ser att många flyttande fåglar kommer hit tidigare än de gjorde för tjugo år sedan, sannolikt på grund av det varmare klimatet. Även platsen där tranorna väljer att rasta har flyttats under åren, säger Sofie Stålhand, reservatschef för Hornborgasjön i länsstyrelsens pressmeddelande.

    Ett ställe de tidigare använde att vila sig på har därför undantagits från regeln.

    Bestämmelsen innebär att ett större strandängsområde intill sjön är helt förbjudet att vistas på under skyddstiden. Övrig tid får skyddsområdet beträdas, men man måste hålla sig på markerade leder.

    Den pågående och stegrade uppvärmningen avspeglas också i SMHI:s sammanställning av vädret i februari. I norra Sverige var månadens medeltemperatur upp till sex grader över normalt, i Sydsverige mellan en och tre grader varmare.

    Flera av väderstationerna i södra Sverige, bland andra Helsingborg och Malmö, registerade aldrig någon vinter över huvudtaget. Det vill säga att man inte hade någon period med medeltemperatur under noll grader i fem dygn eller mer.

    Februari månad i år tangerar de värden som uppmättes under 2015 och utgör alltså inget rekord.

    Över 40 000 skaffade solceller förra året

    Installationer av solceller ökade med hela 136 procent under 2022. Detta jämfört med motsvarande period året innan, enligt ny statistik från Skatteverket.

    136 procents ökning av solcellsinstallationer motsvarar 44 000 personer i Sverige som installerat solceller. Detta kan jämföras med knappt 19 000 personer under samma period 2021.

    Den kraftiga ökningen av solcellsinstallationer i Sverige visar på en ökad efterfrågan av hållbara och förnybara energikällor.

    Fler anmälningar till ARN

    Samtidigt rapporterar SVT att allt fler anmälningar gällande solceller ökade till Allmänna reklamationsnämnden (ARN) 2022. Enligt branschföreningen Svensk Solenergi är ökningen naturlig med tanke på att branschen växer så pass snabbt, men att ökningen av anmälningarna sker för fort.

    Anmälningarna varierar från dröjsmål i installationer till trasiga anläggningar och utrustning, att man inte får ut de kilowattimmar som utlovats eller att man upplever skador på taket efter installationen av solceller.

    Positivt, men behövs stöd

    Sammanfattningsvis är utvecklingen där allt fler skaffar solceller positiv. Den visar att solenergi kan leda en hållbar energitransformation. Samtidigt behövs stöd och tydligt regelverk så att både installatörer och de som satsar på solenergi kan känna sig säkra på hur solceller bäst installeras.

    Vill att företagen tar större samhällsansvar

    normskifte

    En ny undersökning genomförd av PwC med stöd av Kantar/Sifo visar att hela 78 procent av svenskarna anser att företagen behöver ta ett större samhällsansvar.

    I undersökningen lät man även deltagarna ranka de viktigaste områdena för svenska företag att fokusera på utifrån FN:s 17 globala mål för hållbar utveckling. Resultaten visar att de tre mest prioriterade områdena är att bekämpa klimatförändringarna och främja hållbar konsumtion och produktion, vilket båda fick 34 procent av rösterna.

    På tredje plats med 27 procent av rösterna kom hållbar industri, innovation och infrastruktur. Detta visar att svenska folket är medvetna om vikten av att arbeta mot hållbarhet och hållbar utveckling.

    Det är tydligt att det svenska folket vill att näringslivet tar ett större ansvar i viktiga samhällsfrågor. De flesta företag har goda möjligheter att bidra till ett hållbart samhälle, men de kan också bli ännu bättre på att tydliggöra samhällseffekterna som de skapar. Genom att inspirera andra kan näringslivet fortsätta att vara en motor för en positiv samhällsutveckling, säger Sofia Leffler Moberg, som är hållbarhetsspecialist på PwC Sverige.

    Frågan är, kommer företagen lyssna? Ett gott råd från SMB: ”Kunden har alltid rätt” (iallafall i just detta).

    Paradoxernas Kina: Smutsig utsläppare eller förnybar förebild?

    Kina är känt för sina paradoxer, varav en handlar om energi. Ett land med världens största energikonsumtion och som storsatsar på kolkraft. Samtidigt som landet också är världens största producent av förnybar energi. Hur ska vi förstå Kinas förhållande till energi?

    Kina är en av de största energikonsumerande länderna i världen, med en energikonsumtion som dessutom har ökat markant de senaste åren. Kina är också den största konsumenten av kol i världen och kol står för en betydande del av landets energiproduktion.

    Kina – världens kolnation

    Faktum är att Kina blivit den största bidragsgivaren till den globala uppvärmningen, vilket beror på att Kina bränner mer än hälften av världens kol. Dessutom godkände Kina ny kolkraft för hundratals miljarder kronor bara förra året.

    Dessutom har importen av olja och gas från Ryssland ökat dramatiskt sedan invasionen av Ukraina. Detta har lett till oro över att Kina kommer att fortsätta använda fossila bränslen i stor utsträckning. Det kommer att göra det svårare att nå målen för att minska utsläppen av växthusgaser och bromsa klimatförändringarna i världen.

    Industrikluster del av att driva utvecklingen av förnybar energi

    Men som ett land fullt av paradoxer, har Kina parallellt med den stora användningen av fossila bränslen ökat sin användning av förnybar energi, såsom sol-, vind- och vattenkraft. Kina är till och med identifierad som den största producenten av förnybar energi i världen.

    En starkt bidragande orsak till att användningen av förnybar energi är på uppgång i Kina, är framväxande gröna företagskluster. Dessa har stor påverkan eftersom de står för nästan en tredjedel av Kinas totala koldioxidutsläpp.

    Genom att samarbeta och dela resurser inom företagsnätverken har nu kinesiska företag börjat sänka sin energikonsumtion. Det, tillsammans med utvecklingen och användningen av nya teknologier för att öka användningen av förnybara energikällor, verkar vara ett framgångsrecept för Kina.

    Ett exempel är staden Baoding i provinsen Hebei, som är känt för sin tillverkning av solpaneler. Här har företag inom industrin samarbetat för att utveckla nya solkraftsteknologier för att effektivisera produktionen av solceller. Resultatet har varit att Baoding nu är en av de största producenterna av solpaneler i världen.

    Ett annat exempel är staden Yixing i provinsen Jiangsu, känt för sin tillverkning av solvattenberedare. Här har företag i klustret samarbetat för att utveckla nya teknologier för att förbättra effektiviteten och prestandan hos solvattenberedare. Resultatet har varit en ökad användning av solvattenberedare i hela Kina.

    Bakomliggande orsaker till ökade satsningen på förnybar energi

    Forskning visar att den här utvecklingen beror på att olika slags smarta lösningar används i kinesiska industriområden för att främja en hållbar framtid. Forskarna beskriver hur tekniker som Internet of Things (IoT) och Artificiell Intelligens (AI) används för att övervaka och optimera resursanvändningen, minska avfallet och förbättra den allmänna livskvaliteten.

    De belyser även de policyramverk som har införts för att främja utvecklingen av smarta städer och industriområden i Kina, som inkluderar subventioner och skattelättnader för företag som investerar i förnybar energi.

    Sedan bör man titta på vem som satsar på förnybar energi – är det Kina, eller är det företagen?

    Smutsig utsläppare eller förnybar förebild?

    Så hur ska man se på Kinas relation till energi: en smutsig utsläppare som fortfarande satsar på kolkraft, eller en förebild som satsar hårt på förnybar energi inom industrierna? Tyvärr blir svaret jakande på båda, men Kina visar åtminstone att inte allt i världen går åt fel håll. Man kan göra fel, men också rätt.

    Utvecklingen i Kina indikerar även att det finns all orsak att fortsätta sätta press på företag, särskilt då de ofta har någon eller några kopplingar till Kina och andra länder som inte helhjärtat brinner för hållbarhet.

    Ny plattform ska göra samåkning enklare

    Nu lanseras en ny samåkningsplattform för föreningslivet. Syftet är att förenkla för föreningar att samåka och därigenom bidra till minskade utsläpp.

    Inom föreningslivet är det inte ovanligt att transporter till aktiviteter sker med personbilar som inte fylls till max – många halvfulla bilar kör till samma destination. Det kan förändras med hjälp av en ny plattform som ska göra samåkningen enklare att koordinera.

    Via plattformen kan medlemmarna erbjuda eller be om plats, både inom och utom föreningen. Samåkningar kan ske från och till vad som helst, som till exempel en arbetsplats eller ett evenemang.

    Projektet genomförs av Skjutsgruppen, Friluftsfrämjandet, Naturskyddsföreningen, Göteborgs stad och Umeå kommun, och finansieras av Vinnova och Västra Götalandsregionen. Förhoppningen är att göra det enklare att koordinera samåkning och på det viset bidra till minskade utsläpp från transportsektorn, som i dag står för en tredjedel av Sveriges växthusgasutsläpp.

    – Vi har inte tid att bygga helt nya sammanhang där tillit först ska uppstå och först några år efter det börjar människor samåka. Istället utgår vi från sammanhang som redan har uppbyggd och existerande tillit – nämligen föreningslivet, säger Mattias Jägerskog, grundare av Skjutsgruppen, i ett pressmeddelande.

    Från och med den 28 februari kan medlemmar i Friluftsfrämjandet, Naturskyddsföreningen och Skjutsgruppen använda tjänsten, vilket innebär 300 000 potentiella användare. Snart kan fler föreningar ansluta, meddelar projektgruppen.

    Dagens CO2-kurva

    Varje vecka redovisar SMB halten av koldioxid i luften.

    Enligt senaste mätningen uppmätt på på Hawaii låg koldioxidhalten i atmosfären 25 februari på 420,27 miljondelar (ppm). Jämfört med för exakt ett år sedan är det en liten minskning med 0,09 ppm. Koncentrationen av koldioxid nådde 419,47 ppm i januari, vilket är en ökning med 1,28 ppm jämfört med januari 2022. Temperaturen i december var +1.09°C relativt till perioden 1880-1920.

    Källa: NOAA

    På grund av vulkanutbrottet vid Mauna Loa i slutet av november kommer mätdata från och med december 2022 från en plats vid Maunakea Observatories, cirka 33 mil norr om Mauna Loa-observatoriet.

    Koldioxidhalten ligger nu över 50 procent över förindustriell nivå räknat från år 1750 och världen är därmed halvvägs till en dubblering av koldioxidhalten. Den underliggande trenden går tydligt uppåt och vi är på väg åt fel håll. Koldioxid stannar i atmosfären i många, många årtionden och låser därmed in klimatförändringarna för kommande generationer.

    Samtidigt blir det tydligt att det sker en acceleration ju mer koldioxid som släpps ut. Fram till 1970-talet ökade koncentrationen med ungefär 1 ppm per år, men runt år 2000 var den årliga ökningen uppe i 2 ppm för att nu ligga på 2,5 ppm per år och ökande.

    Källa: NOAA

    Dagens koldioxidhalt i atmosfären är exceptionellt hög och har inte befunnit sig på den nivån på 3,6 miljoner år, enligt NOAA, och vi närmar oss nu nivåer liknande de som fanns för 15 miljoner sedan när det var 3-4 grader varmare och havsnivån var 20 meter högre. Forskning visar att världen nu snabbt rör sig mot förändringar i klimatsystemet som saknar motstycke i människans historia.

    Gustav Ramestad: ”Miljöanpassa vattenkraften eller få dryga böter från EU”

    Tillstånden för den svenska vattenkraften har sällan några natur- eller miljökrav alls. Trots att EU kräver att Sverige ska miljöanpassa vattenkraften pausades omprövningarna. Regeringen har nu ett val: gör vattenkraften hållbar eller vänta på dryga böter från EU, skriver Gustav Ramestad i en krönika.

    Den som stått nedanför ett vattenkraftverks damm vet vilken otrolig skala en damm kan ha. Dammen är hög, bred och man känner respekt inför dess förmåga att hålla tillbaka vattenmassorna, som ovanströms breder ut sig i landskapet. Vilket otroligt ingrepp en damm är i naturen kan inte heller undgå en. Det är dock inte bara dammens vidsträckta yta som påverkar naturen, nedströms kan älvfåror torrläggas och deras biotoper ödeläggas, samtidigt som migrerande fiskar krossas i turbinernas våld.

    Idag är vi beroende av vattenkraften, inte minst på grund av klimatförändringarna som gör dem helt nödvändiga i övergången till ett modernt hållbart samhälle. Denna konflikt är ständigt återkommande i miljörätten; hela tiden måste samhällsnyttan vägas mot vad som krasst får anses vara miljöförstöring.

    Något som däremot får den svenska vattenkraften att sticka ut, är att den i alldeles för hög grad drivs utan moderna miljötillstånd. Vattendomar som reglerar flöden och vattenreserverna kan vara hundra år gamla. Många grundar sig på en lag från 1918 och tillstånden innehåller enligt regeringen sällan några natur- och miljökrav alls.

    I slutet av år 2000, en bit in på det nya seklet, antog EU ramdirektivet för vatten som ställde nya krav på medlemsstaterna. Direktivet kräver att EU:s medlemsstater hindrar att vattenförekomsters ekologiska status försämras och i vissa fall även förbättra den. Var våra hundra år gamla tillstånd förenliga med dessa krav? Nej, ändå vidtog inte riksdagen några åtgärder och 2007 kände sig Europeiska kommissionen tvungen att öppna ett överträdelseärende mot Sverige för våra brott mot ramdirektivet.

    Det är viktigt att påpeka att direktivet inte omöjliggör vattenkraft med påverkan på miljön, inte ens mindre vattenkraftverk. EU-domstolens dom i Schwarze Sulm-målet menar regeringen öppnar för att även mindre kraftverk kan vara av sådan samhällsnytta att undantag från direktivets strikta regler kan göras. Sveriges lösning blev därför att ompröva all vattenverksamhet enligt Miljöbalkens moderna regler. Då ges domstolen möjlighet att faktiskt väga ett specifikt kraftverks fördelar gentemot dess miljöpåverkan. Nya miljöanpassningar kan också läggas till tillstånden, såsom fisktrappor och högre minsta flöden. Men även kraftverkens produktivitet kan öka med nya effektivare turbiner.

    Förra året inleddes till slut arbetet när de första nyansökningarna skulle lämnas in, men det kommer enligt regeringens plan ta uppemot 20 år. Mark- och miljödomstolarnas prövning går inte fort, så det är ingen omvälvande förändring som är att vänta. Kommissionen lät sig dock blidkas och la ned överträdelseärendet mot Sverige. Äntligen skulle vi få ett hållbart vattenbruk.

    Gustav Ramestad är juriststudent från Lund. Han är medlem i Miljöjuristerna och revisor för föreningen Aurora.

    Hos de nya regeringspartierna måste däremot något ha skavt och i Tidöavtalet skrevs det in att prövningarna skulle pausas under ett års tid. Regeringen hänvisar till energikrisen och ett behov av att undersöka effekterna av omprövningarna ytterligare. Självklart ska de nya tillstånden utvärderas, inte minst för att fastställa att de faktiskt skyddar våra åar och sjöar, men vad fyller pausen för funktion? Tillstånden ändras inte över en natt och utan nya utfärdade tillstånd att undersöka blir resultatet lika teoretisk som de tio senaste årens utvärdering som gjorts av olika myndigheter.

    Om regeringen anser att påverkan på elproduktionen är för hög är frågan vad de ska göra. Prövningen sker i hög grad enligt EU-regler och så länge Sverige inte följer dem riskerar vi att kommissionen kommer tillbaka och att vi den här gången hamnar inför EU-domstolen, med dryga böter som följd. Att få Ramdirektivet för vatten att falla är ingen väg framåt, reglerna och ett modernt vattenbruk är här för att stanna. Bäst att regeringen inser det.


    Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Fler krönikor och ledare från SMB:s skribenter hittar du på SMB Opinion.

    Birgitta Losman: Lokalt självstyre viktigare än någonsin

    Klimatarbetet på lokal nivå växer i betydelse när staten halkar efter. ”Gör vi det inte så gör vi inte det”, sa finansministern om klimatmålen när budgeten 2023 presenterades. Men på den lokala nivån arbetar politiker och tjänstepersoner vidare för att klara målen.

    Sverige har en flera hundra år tradition av kombinationen stark statlig styrning och kommunal självstyrelse. I det kommunala självstyret ingår enligt kommunallagen både regioner och kommuner. I en tid när svenska staten abdikerat från att nå klimatmålen blir det kommunala arbetet ännu viktigare. Särskilt intressant är att så många goda initiativ och resultat lokalt nås i politiska konstellationer som ofta ser helt annorlunda ut än på riksplanet.

    Det som är så svårt att nå i riksdagen – blocköverskridande överenskommelser för att klara klimatet – tycks de lokala företrädarna vara bättre på att klara av. Växjö kommuns hållbarhetsarbete är ett exempel som ofta lyfts fram. Ett annat är Västra Götalandsregionen som var tidiga med att formulera klimatmål och lyfta fram konsumtionens betydelse för att nå klimatmålen. Regionen banade väg för nationella initiativ såsom miljömålsberedningens arbete kring konsumtion.

    Klimatkommunerna lanserade nyligen en handfast guide för kommuner som vill nå klimatmålen. Guiden tar sikte på vad som kan göras inom kommunernas kompetensområde. I råden om målformulering finns konkreta frågor för kommunen att ta ställning till, som om målet för minskade klimatutsläpp ska begränsas till det geografiska området eller inkludera utsläpp från konsumtion. Kommunen uppmanas att sätta målår och basår för att kunna mäta.

    I guiden görs även en gedigen genomgång av exempel på styrning för minskad klimatpåverkan via bland annat energiplan, parkeringsstrategi, plan för säkra skolvägar och mobilitetsplan. Dessutom finns tips på hur upphandlingspolicy, avfallsplan och måltidspolicy kan användas.

    I avsnittet om organisation och arbetssätt lyfts frågor som att analysera nuläget, våga satsa, ge tydliga ägardirektiv till bolag och arbeta med inkluderande medborgardialog. Den viktiga uppföljningen har ett eget kapitel och här rekommenderas tydlig koppling till årsredovisning och att ha konkreta fördjupande indikatorer såsom bilinnehav per invånare och sjävförsörjningsgrad av förnybar el. Därefter går guiden vidare till budget. Här finns två tydliga anvisningar: avsätt medel och arbetstid för klimatstrategiskt arbete och säkerställ att budgetmedel avsätts för att nå mål och strategier.

    Som en avslutande uppmuntran finns ett antal framgångsfaktorer nämnda. Exempel på avgörande faktorer är att tjänstepersoner har arbetstid för att arbeta med klimatfrågan och att hela organisationen känner ett ägarskap. Att våga hantera målkonflikter och att vara en lokal förebild och ledare har stor betydelse. En viktig del är också att inkludera landsbygden och se landsbygden och stadens olika förutsättningar.

    Regeringen har så mycket att lära från den lokala nivån. Att ta till sig klimatkommunernas guide och omsätta den i regeringskansliet skulle vara en bra början.

    Anna Ljungström: ”Inte ens branschen tror på fossilfritt flyg”

    Regeringen får ett tufft jobb med att få ihop kalkylen när elflyg och biobränsle inte räcker, skriver krönikör Anna Ljungström.

    Flyget är återigen i hetluften. Förra veckan genomförde Extinction Rebellion en global aktion mot privatjets och igår meddelade infrastrukturminister Andreas Carlson att regeringen stoppar avvecklingen av Bromma flygplats. Enligt den senaste utredningen skulle trafiken flyttas till Arlanda från 2025, men nu sätts det alltså på paus.

    I dagarna har även en stor utredning om Sveriges flygplatser presenterats. Utredaren Peter Norman föreslår ett ökat statligt ägande av flygplatser och ökade bidrag till icke-statliga flygplatser. På kort sikt ska staten pröva om man kan ta över fyra flygplatser som idag går med underskott, däribland Skellefteå och Timrå-Sundsvall. Stödet till både statliga- och icke-statliga flygplatser föreslås fördubblas, till omkring 200 respektive 150 miljoner kronor.

    Norman, som var moderat finansmarknadsminister under Reinfeldtåren och därefter ordförande för Transportstyrelsen, tillsattes som utredare av förre infrastrukturminister Tomas Eneroth (S) ifjol. Det är han som nu behöver förklara varför statskassan ska täcka upp för förlusttyngda flygplatser. I sammanhanget ska också nämnas att flygindustrin redan har stora fördelar, till exempel genom att bränslet är skattebefriat efter en lyckad lobbyinsats från 1940-talet.

    För att beviljas statligt stöd föreslår utredningen att man ska “bedriva en fossilfri flygplatsverksamhet eller tillse att en fossilfri flygplatsverksamhet kan bedrivas senast år 2025”. Hur stor omfattning den fossilfria verksamheten ska ha preciseras inte. “Om produktionen av el är fossilfri och hållbar, är elflyg förmodligen det mest hållbara och klimatsmarta kommunikationssätt som finns att uppbringa”, står det att läsa i en uppmärksammad mening i utredningens presentation.

    Utredningen, som nu är ute på remiss, föreslår flera åtgärder för att öka andelen fossilfritt. Det handlar bland annat om ökad inblandning av biobränsle, fördelar för fossilfritt i offentlig flygupphandling och en statlig biobränslekommission tillsammans med Finland.

    Anna Ljungström
    Anna Ljungström är reporter och digital redaktör på Sveriges Natur. Hon sitter i SMB:s styrelse och har tidigare varit redaktör för sajten.

    Men det är lättare sagt än gjort att snabbt införa fossilfritt flygande i stor skala. Elflyg begränsas av tungt batteri, där räckvidden på några tjugotals mil gör att man lika gärna kan ta tåget, enligt forskare vid Lunds universitet. När det gäller biobränsle finns stora utmaningar med varifrån och till vilken miljökostnad bränslet ska tas, inte minst nu när många andra branscher också ropar efter mer grönt i tanken. Flyghistoriens enda dipp i utsläppskurvan skedde under pandemin, när betydligt färre flygresor genomfördes. Nu återhämtar sig flygresenärerna och utsläppen väntas stiga.

    Flygplatsutredare Peter Norman skriver själv: “Det är ont om tid för flyget att nå klimatmålen om inte konkreta åtgärder omgående vidtas”. Det bekräftades också när de 22 branscherna inom Fossilfritt Sverige på årskonferensen ifjol svarade på frågan om de tror att de kommer vara fossilfria år 2045. 21 gröna skyltar upp i luften – stål, cement, gruvor, alla sa ja. Nästan. Flyget var den enda branschen som höjde röd skylt. Det säger något om läget.


    Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Fler krönikor och ledare från SMB:s skribenter hittar du på SMB Opinion.

    Lägre elpriser med fler godkända vindkraftprojekt

    Ny statistik visar att endast drygt en tredjedel av de ansökningar för landbaserad vindkraft som lämnas in blir godkända. För havsbaserad vindkraft är andelen ännu mindre. Experter menar att det skulle ha varit möjligt att sänka elpriserna om fler projekt hade godkänts, rapporterar TV4.

    Åsa Elmqvist, vindkraftsexpert på Energiforsk, beskriver för TV4 hur elpriset kunde ha varit mycket lägre om fler vindkraftverksprojekt hade kunnat genomföras. Hon framhåller att om man hade kunnat bygga ut vindkraft i södra Sverige och ansluta havsbaserad vindkraft, så hade elpriset kunnat ligga på ungefär hälften av dagens höga pris.

    Detta visar på en utmaning för vindkraftsindustrin i Sverige. Trots att vindkraft är en hållbar energikälla och att forskning tagit fram flera lösningar för att förebygga miljöproblem som vindkraft är förknippade med, verkar det som att det ändå finns en del hinder att övervinna för att möjliggöra utbyggnad av vindkraft i Sverige.

    För att nå Sveriges miljömål och bidra till en hållbar utveckling är det emellertid viktigt att politiker tar ansvar och arbetar för att skapa bättre förutsättningar för utbyggnad av vindkraft. Om fler vindkraftprojekt blir godkända kan vi både öka andelen förnybar energi i Sverige och sänka elpriserna.

    Finns tillräckligt politiskt stöd för fortsatt omställning av fordonsindustrin?

    Enligt en ny studie från 2030-sekretariatet pågår en mycket positiv utveckling, där tunga lastbilar i allt större utsträckning drivs med förnybart bränsle. Men den utvecklingen behöver också politiskt stöd, hävdar sekreterariatet.

    Studien från 2030-sekretariatet visar att år 2022 utgjorde eldrivna lastbilar nästan 3 procent av alla nya lastbilar över 16 ton, vilket innebar en ökning med 210 procent jämfört med föregående år. Gasdrivna tunga lastbilar hade samma år en marknadsandel på drygt 8 procent, vilket var en ökning med 36 procent jämfört med föregående år.

    Däremot har etanoldrivna (ED95) lastbilar i praktiken försvunnit från marknaden och laddhybrider är fortfarande ovanliga.

    Mattias Goldmann från 2030-sekretariatet menar att detta är ett tecken på att omställningen mot mer hållbara fordon börjar ta fart även för tunga lastbilar. Han tror också att det fossila snart kommer att bli ovanligt om vi fortsätter på samma inslagna väg. Däremot oroar han sig för att politiken inte stödjer denna utveckling:

    Nu gäller det att hålla ut och hålla i. Regeringen måste tänka om gällande stödet till tunga fordons omställning – den halvering som statsbudgeten för år 2023 innehåller var en nybörjarmiss som man bör korrigera i vårbudgeten. Den behöver också trygga fortsatt goda villkor för biogas som drivmedel och jobba för att få ner priserna på HVO och RME, säger Mattias Goldmann.

    Frågan är nu om regeringen lyssnar och skapar en fordonspolitik i linje med Sveriges miljömål.

    Dagens CO2-kurva

    Varje vecka redovisar SMB halten av koldioxid i luften.

    Enligt senaste mätningen uppmätt på på Hawaii låg koldioxidhalten i atmosfären 18 februari på 420,57 miljondelar (ppm). Jämfört med för exakt ett år sedan är det en ökning med 1,38 ppm. Koncentrationen av koldioxid nådde 419,47 ppm i januari, vilket är en ökning med 1,28 ppm jämfört med januari 2022. Temperaturen i december var +1.09°C relativt till perioden 1880-1920.

    Källa: NOAA

    På grund av vulkanutbrottet vid Mauna Loa i slutet av november kommer mätdata från och med december 2022 från en plats vid Maunakea Observatories, cirka 33 mil norr om Mauna Loa-observatoriet.

    Koldioxidhalten ligger nu över 50 procent över förindustriell nivå räknat från år 1750 och världen är därmed halvvägs till en dubblering av koldioxidhalten. Den underliggande trenden går tydligt uppåt och vi är på väg åt fel håll. Koldioxid stannar i atmosfären i många, många årtionden och låser därmed in klimatförändringarna för kommande generationer.

    Samtidigt blir det tydligt att det sker en acceleration ju mer koldioxid som släpps ut. Fram till 1970-talet ökade koncentrationen med ungefär 1 ppm per år, men runt år 2000 var den årliga ökningen uppe i 2 ppm för att nu ligga på 2,5 ppm per år och ökande.

    Källa: NOAA

    Dagens koldioxidhalt i atmosfären är exceptionellt hög och har inte befunnit sig på den nivån på 3,6 miljoner år, enligt NOAA, och vi närmar oss nu nivåer liknande de som fanns för 15 miljoner sedan när det var 3-4 grader varmare och havsnivån var 20 meter högre. Forskning visar att världen nu snabbt rör sig mot förändringar i klimatsystemet som saknar motstycke i människans historia.

    Färsk EU-dom sätter käppar i hjulet för biogasen

    En byråkratiskt petig EU-dom väcker nu farhågor om att den svenska skattebefrielsen av biogasen är i fara. Biogasaktörer i Sverige manar i ett debattinlägg den svenska regeringen att agera.

    Förutsättningarna för den klimatmässigt gynnsamma biogasen har under många år varit mycket ryckiga. Branschen vädrade morgonluft när till slut den så kallade biogasmarknadsutredningens förslag antogs och ett antal produktionsstöd och förbättrade villkor infördes.

    2020 beviljade EU-kommissionen också, vilket var en väsentlig komponent, en tioårig förlängning av den svenska skattebefrielsen för biogas som fordonsbränsle och för värmeproduktion.

    Effekten av att spelreglerna blev bättre, och långsiktiga, kunde SMB ge ett exempel på i veckan: finska energijätten Gasum inleder nu inom kort bygget av en biogasanläggning i Skaraborg för LBG (flytande biogas) för 550 miljoner kronor. Och inom EU kan satsningar ge mycket stora effekter för klimatet, miljön, arbetsmarknaden och ekonomin.

    Men tyvärr kommer nedslående besked inifrån Bryssel-byråkratin. I en dom i EU-domstolen nyligen slås fast att skattebefrielsen i Sverige ogiltigförklaras. Domen motiveras av brister i formalia kring hur beslutet om skattebefrielsen fattades, alltså inte några sakliga invändningar.

    Likafullt kan effekten nu bli att biogasen snabbt blir mycket dyrare att producera och därmed olönsam i förhållande till dess klimatförstörande fossila alternativ.

    En rad branschföreträdare för biogassektorn kräver nu i ett debattinlägg i DN att regeringen vidtar åtgärder. De kritiserar domen i EU som både obegriplig och dålig. Effekten blir att den klimateffektiva biogasen beskattas lika hårt som Putins fossilgas om domen vinner lagar kraft, framhåller debattörerna.

    Utfallet (…av domen) och dess förmodade konsekvenser kan liknas vid att under covidpandemins höjdpunkt kraftigt höja skatten på handsprit. Domen innebär också en risk för återbetalning av skatt på tidigare såld biogas, skriver de på DN-debatt.

    Regeringen bör överklaga domen, och framförallt snabbt få kompenserande stödåtgärder på plats, framhåller debattörerna.

    Annie Croona: Utan ål finns inget kulturarv att bevara

    LEDARE: Nu kräver EU att Sverige förlänger fiskeförbudet för den utrotningshotade ålen. Havs- och Vattenmyndigheten svarar med att lägga förbudet under den period på året då nästan ingen ål fiskas. Motiveringen? Ålfisket är ett kulturarv som ska skyddas. Men förslaget innebär att kulturarvet snart fiskats bort. 

    Ålen är akut hotad och forskningen säger att fiskestopp är det enda som kan rädda den. EU har ännu inte gått hela vägen, men åtminstone beslutat om utökat förbud mot ålfiske: från tre till sex månader per år.

    Sedan tidigare är svenskt ålfiske stoppat från oktober till december, och nu vill Havs- och vattenmyndigheten (HaV) att januari, februari och mars ska utgöra den utökade tremånadersperioden. Det är en tid på året då ålfisket är nära noll.

    Förslaget är en låtsasåtgärd. Men hur förvånad borde man vara? Regeringen motsatte sig EU-kommissionens förslag om utökat fiskeförbud. När det ändå gick igenom trollade HaV bort det beslutade skyddet för ålen. Kreativt.

    Åtgärden skyddar fisket – inte fisken

    HaV har själva beräknat effekterna av fyra möjliga förbudsperioder: 

    • 1 juli-31 december: 95 procent av ålen räddas. 
    • 1 juni-31 augusti samt 1 oktober-31 december: 63 procent av ålen räddas.
    • 1 maj-31 juli samt 1 oktober-31 december: 18 procent av ålen räddas. 
    • 1 januari-31 mars samt 1-oktober-31 december: ingen effekt. 

    Av dessa fyra valde alltså HaV det alternativ som inte ger något utökat skydd för ålen.

    (Förresten är ”ålen räddas” inte myndighetens ordval. De skrev ”fångsten minskar”. Precis som klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari (L) verkar man se ålen som en näring och inte en art som ska skyddas.)

    Vilken kultur ska skyddas när havet är tömt på fisk?

    Besattheten av att “skydda kulturarvet” verkar inte veta några gränser. Men frågan är hur vi värnar kulturarvet genom att fiska slut på all ål? Snart finns inget kulturarv kvar att skydda.

    Och frågan är om det ens är Havs- och vattenmyndighetens uppdrag att bevara kultur. HaV:s uppgift är att genomföra havspolitik för att ”havet och dess naturresurser ska utnyttjas på ett hållbart sätt så att livet i vattnen bevaras”. Trist att det inte verkar gälla den sista procenten som finns kvar av ålen.

    Hur går det förresten för HaV att skydda resten av fiskbestånden? Torskbeståndet har kollapsat och nio av tio gäddor har försvunnit under 2000-talet. Sillbeståndet i centrala Östersjön har minskat med en tredjedel på bara fyra år. Och det är bara några av bestånden som visar drastiskt sjunkande siffror.

    Tur att vi skyddar kulturen i alla fall! Eller? Nej, tydligen inte det heller. På bara ett år har en fjärdedel av de småskaliga fiskebåtarna i Östersjön försvunnit eftersom fisken nu håller på att ta slut.

    För tio år sedan bytte Havs- och vattenmyndigheten namn från Fiskeriverket. Det nya namnet börjar bli allt mer passande. Med den här typen av förvaltning är vatten snart det enda som finns kvar.

    Teknikoptimism dominerar hållbarhetsagendan – men är det så bra?

    Internationella kvinnodagen närmar sig och det kan vara dags att lyfta fram att kvinnodominerande drivkrafter för hållbarhet ofta får stå tillbaka – trots att kvinnor generellt står för mindre utsläpp på vår planet. Teknikoptimismen, som drivs av en relativt liten mansdominerad befolkningsgrupp, har istället monopol över den politiska hållbarhetsagendan.

    Många drivkrafter för hållbarhet

    Science Park Borås har sedan länge arbetat med att belysa drivkrafter och trender som påverkar möjligheten att förflytta hållbarhetsbeteeendet hos individer, företag och kunder. Redan 2019 års rapport visade sex tydliga grupperingar i Sverige där giftfrihet & hälsa, minimalistiskt & enklare liv, stil & kreativitet, gemenskap & familj, engagemang & aktivism syns som tydliga drivkrafter utöver teknikoptimism. Giftfrihet och hälsa var den absolut största gruppen.

    Kraften i hälsan som drivkraft

    När covidpanedemin rullade över världen noterade teamet vid Science Park Borås konsumtionsområde snabbt att drivkraften att förändra beteende när hälsan står på spel var precis så hög som trendspaningen observerat. Det var enorma beteendeförändringar i minskat flyg, hemarbete med mera som på kort tid minskade utsläppen.

    Männens teknikoptimism dominerar

    De efterföljande åren har flera uppföljande trendspaningar gjorts. Och trots att teknikoptimisterna är en relativt liten grupp i befolkningen, tycks denna grupp, som helt domineras av män, ha haft monopol på många av de miljö- och klimatåtgärder som diskuterats i politiken.

    Negativa sidoeffekter av teknik

    Redan Romklubben konstaterade därtill inför FNs miljömöte 1972, att det finns stora risker för oönskade sidoeffekter av tekniska landvinningar. Många dagsaktuella studier lyfter också fram så kallade rekyleffekter, där ett känt exempel är att innehav av miljöbil kan leda till att människor ”unnar sig” längre körsträckor vilket kan ge ökade utsläpp totalt sätt. Miljöinstitutet IVL är en av de aktörer som arbetat mycket med hur policy och styrmedel kan utformas för att undvika rekyleffekter inom transportområdet.

    Känslomässig anknytning till hållbarhetsfrågorna

    I den nyligen lanserad Normskiftesrapporten, framtagen av en expertgrupp under Delegationen för cirkulär ekonomi, lyftes återligen behovet av andra typer av åtgärder än teknik. Nu för att få till stånd det nödvändiga normskiftet från linjär ekonomi till en cirkulär ekonomi, där material cirkulerar på ett energieffektivt och resurssnålt sätt. Rapporten pekar bland annat på att det i första hand inte är mer fakta som behövs, utan snarare emotionell anknytning till hållbarhetsfrågorna och gemensamma berättelser om hur det nya hållbara och mer cirkulära livet kan se ut. Slutsatserna vilar i hög grad på beteendevetenskaplig forskning om hur människor kan förändra beteende. Vi behöver helt enkelt framtidsbilder att sträva mot.

    Och regeringen då?

    Den som studerar nuvarande regerings miljöpolitik i statsbudgeten kan dock konstatera att teknik som ensam lösning fortfarande frodas i regeringskansliet. Exempelvis finns ett ensidigt fokus på byte av bränsle som lösning på flygets klimatutmaningar, i stället för att kombinera teknikutveckling med förändrade transport- och resmönster.

    Många företagsledare föredrar effektivisering framför elstöd

    Fler företagare vill få statligt stöd för att effektivisera än direkta bidrag för de höga elpriserna, enligt en undersökning bland drygt 500 företag.

    Det är den statliga offentliga utredningen Fossilfritt Sverige och regeringskansliet som har låtit Novus undersöka företagsledares inställning till stöd för att hantera de höga elpriserna. Novus hargenomfört 503 intervjuer i december 2022. Deltagarfrekvensen bland de inbjudna var 53 procent.

    Undersökningen visar i korthet följande:

    • Fyra av tio (41%) företagsledare föredrar ekonomiskt stöd för att investera i permanenta åtgärder som hjälper företaget att använda energi mer effektivt och därmed minska elanvändningen.
    • Knappt en av tre företagsledare, 29%, svarar att de vill ha elstöd.
    • 10% av företagsledarna svarar att staten inte bör ge någon form av ekonomiskt stöd, varken när elkostnaderna är höga, eller för att stödja företag att effektivisera sin elförbrukning
    • Ledarna för de mindre företagen förepråkar i högre utsträckning än större företag elstöd när elpriserna är särskilt höga.

    ← Tipsa!

    Tipsa oss

    Har du något du tror vi missat och kanske borde skriva om? Vi tar tacksamt emot alla tips du kan bidra med. Maila direkt till tips@supermiljobloggen.se eller fyll i formuläret nedan.