Du kan trycka Shift + S för att få fram sökfältet när som helst och Esc för att stänga det.
Tryck ENTER för fler resultat, då kan du även förfina din sökning.
    Stäng

    Dagens CO2-kurva

    Varje vecka redovisar SMB halten av koldioxid i luften.

    Enligt senaste mätningen uppmätt på Mauna Loa på Hawaii ligger koldioxidhalten i atmosfären nu på 415,67 miljondelar (ppm). Det är en liten minskning jämfört med förra veckans notering på 416,44 ppm. På ett år har det skett en ökning med 1,82 ppm. Sammantaget blev halten koldioxid under november månad i år 415,01 ppm, vilket är en ökning med 1,89 ppm jämfört med samma månad 2020.

    Källa: NOAA

    För bara 10 år sedan låg halten på 393 ppm och redan 2013 passerades 400 ppm för första gången i mänsklighetens historia. Förra året nådde halten av koldioxid nya rekordnivåer på 413,2 ppm och ligger nu 49 procent över förindustriell nivå räknat från år 1750. Därmed är världen halvvägs till en dubblering av koldioxidhalten.

    Källa: NOAA

    Koldioxidhalten i atmosfären har i år nått nya historiska nivåer med ett månadsgenomsnitt på nästan 419 ppm i maj och dagsrekord på 421 ppm. Det är den högsta månadsnivån sedan mätningarna började för 63 år sedan vid NOAA:s Mauna Loa-observatorium på Hawaii. Ökningen för hela 2020 var cirka 2,30 ppm jämfört med 2019 och är en del i en tydlig trend där koldioxidökningen och den globala temperaturökningen följs tydligt åt.

    Källa: NOAA Climate Gov

    Dagens koldioxidhalt i atmosfären är exceptionellt hög och har inte befunnit sig på den nivån på 3,6 miljoner år, enligt NOAA, och vi närmar oss nu nivåer liknande de som fanns för 15 miljoner sedan när det var 3-4 grader varmare och havsnivån var 20 meter högre. Forskning visar att världen nu snabbt rör sig mot förändringar i klimatsystemet som saknar motstycke i människans historia. Detta bekräftades av IPCC-rapporten som betonar den mänskliga påverkan som otvetydig för den uppvärmning som skett och vars hastighet saknar motstycke under i alla fall de senaste 2 000 åren.

    Vi har precis lämnat en ovanligt varm höst bakom oss, enligt EU:s miljöövervaknings­program Copernicus, där delar av Europa upplevde rekordhög eller nästan rekordhög höstvärme. Globalt var det den femte varmaste novembermånaden globalt som uppmätts. Den globala medeltemperaturen för november 2021 var nästan 0,2 grader svalare än den rekordstora november 2020, men mycket nära temperaturen för de andra varmare november: 2015, 2016 och 2019.

    Pepparkakorna utan palmolja – hela listan

    Med julen i antågande går pepparkaksförsäljningen på högvarv runtom i landet. Men det kan vara värt att kolla en extra gång på förpackningen – drygt 40 procent av pepparkakorna i handeln innehåller palmolja, trots att det är dåligt för både klimat och biologisk mångfald.

    Äkta vara och Foodfighters har undersökt vilka pepparkakor som innehåller och inte innehåller palmolja. Sedan förra året har inga tillverkare fasat ut palmoljan, som länge setts som ett dålig alternativ ur miljö- och klimatsynpunkt.

    I en rapport från WWF tidigare i höstas WWF kallas företagens inköp av palmolja för ”oacceptabelt”. Av 227 granskade livsmedels- och hygienföretag gör majoriteten alldeles för lite för att fasa ut oljan.

    Men det när det gäller pepparkakorna finns det iallafall alternativ – över hälften av de undersökta kakorna är bakade på exempelvis smör, rapsolja, solrosolja eller kokosolja. Det är däremot väldigt svårt att hitta pepparkakor som både är ekologiska och palmoljefria, där endast Gilles ekologiska sort lyckas uppfylla båda önskemålen.

    Pepparkakor med palmolja

    • Annas
      Original, Apelsin, Ekologisk plastburk, Pippikakor, Limited edition kardemumma, Annas Toffee.
    • ICA
      Välkryddade pepparkakor, Pepparkakor chokladdoppade.
    • Nyåkers
      Original, Ekologiska, Pepparkakor små hjärtan plåtburk, Ekologiska pepparkaksfigurer.
    • Semper
      Original glutenfri.
    • Änglamark
      Ekologiska.

    Pepparkakor utan palmolja

    • Annas
      Pippi vanilj & rabarber.
    • Coop
      Pepparkakor.
    • Gille
      Små hjärtan, Stora hjärtan, Pepparkaksfigurer, Utan tillsatt socker.
    • Göteborgskex
      Kung Oscars välkryddade pepparkakor, Pepparkaksfigurer, Pepparkakshjärtan.
    • Eldorado
      Pepparkakor.
    • ICA
      Pepparkakor, Pepparkaksgranar.
    • Nyåkers
      Pepparkakor, Storta hjärtan, Pepparkakor plåtburk, Pepparkakshjärtan små.
    • Swedish Fika
      Pepparkakor.
    • Carl Kakor & Kex
      Pepparkakor bakade med smör.
    • Huså bröd
      Pepparkakor.
    • Olof Viktors
      Pepparkakor, Fransk pepparkaka.

    Läs mer om listan och fettingredienserna hos FoodFighters.

    Infångad koldioxid återvinns allt mer – men CCS är fortfarande problematiskt

    Intresset för nya CSS-tekniker är fortsatt högt. Nu har även den infångade koldioxiden börjat återvinnas i nya produkter. Detta är positivt om det inte hämmar ett fortsatt arbete för att minska utsläppen. 

    Kol är ett vanligt förekommande ämne och används i en mängd olika produkter, allt ifrån livsmedel till olika förpackningsmaterial. Samtidigt är koldioxid ett stort problem eftersom det är den huvudsakliga orsaken till den pågående klimatkrisen.

    Enligt FN:s klimatpanel IPCC behöver vi inte bara begränsa framtida utsläpp av koldioxid utan även få bort många miljarder ton redan existerande koldioxid ur atmosfären för att temperaturen ska stabilisera sig på den maximalt tvågradiga ökning som vi förbundit oss till i Parisavtalet.

    I SOU:n ”Vägen till en klimatpositiv framtid” från 2020 kom man fram till att det behöver fångas in hela 1,8 miljoner ton koldioxid årligen till år 2030 för att Sverige ska uppnå sina klimatlöften.

    CCS-tekniker för att fånga in koldioxid

    För att lyckas fånga in koldioxiden kan naturliga metoder som mer skog och torvmark användas. Utöver de naturliga metoderna har även nya tekniker för koldioxidinfångning och lagring utvecklats, så kallade CCS-tekniker. CCS ser rent ekonomiskt ut att kunna löna sig, varför allt fler kommersiella aktörer attraheras. Bland de mer omskrivna återfinns exempelvis det kanadensiska företaget Carbon Engineering. 

    Sedan finns teknikföretag som satsar på att bredda sig till att utöver kärnverksamheten även fånga in koldioxid, bland dem Microsoft och United Airlines som hitills gjort miljardinvesteringar i den framväxande industrin. I Sverige jobbar flera stora industrier med att ta fram mer eller mindre välarbetade CCS-planer.

    Tekniker för att återvinna infångad koldioxid

    Nu växer även en ny industri upp med fokus på att återanvända den koldioxid som fångas in. Olika tekniker och tillämpningar har utvecklats. Till exempel har kol från den infångade koldioxiden börjat ersätta råolja i flera plastprodukter såsom madrasser, golv och isolering.

    Stora forskningssatsningar görs för att utvidga användningsområdena och utveckla nya sätt att använda den återvunna gasen. Bland dessa återfinns forskning vid Qatar Environment and Energy Research Institute (QEERI) där det talas om att få in den uppfångade koldioxiden i en cirkulär ekonomi.

    CCS – en omdiskuterad lösning

    Men som SMB tidigare skrivit är CCS en omdiskuterad lösning, inte minst för att CCS kan användas som ett argument av industrin för att fortsätta förbränna fossila bränslen och pressa fram ännu mer olja och fossilgas. Dessutom kan giftiga kemikalier släppas ut i samband med infångningen. CCS är också plats- och energikrävande. 

    CCS är alltså problematiskt ur flera aspekter. Samtidigt är klimatkrisen akut och alla lösningar är intressanta. CCS som bidrar till infångandet av koldioxid och kompletterande tekniker som för in den infångade koldioxiden i nya cirkulära flöden kan vara en dellösning, men får inte riskera att fördröja nödvändiga utsläppsminskningar. 

    Beslut om slutförvar av kärnavfall kommer den 27 januari

    Annika Strandhäll meddelar idag att slutförvaret av kärnavfall ska tas i början på nästa år. Trycket på den nytillträdde miljö- och klimatministern att fatta beslut i denna omdiskuterade fråga har varit högt.
    – När jag klev in som statsråd för mindre än en vecka sedan så var jag tydlig med att den här frågan låg högst upp på mitt skrivbord och på min prioriteringslista. Därför är jag glad över att en vecka senare kunna presentera en tidsplan för när vi kan förvänta oss att regeringen fattar dom här besluten, säger ministern.

    Beskedet om slutförvaring av kärnavfall har varit högt upp på regeringens agenda det senaste året. Per Bolund, tidigare miljö- och klimatminister, har dröjt med besked, vilket föranlett både högljudd kritik från oppositionen samt en KU-anmälan. Tidigare i år gav Bolund besked om utökad mellanlagring i Oskarshamn för utbränt kärnbränsle och radioaktivt avfall. Men beslutet om kärnavfall har skjutits vidare på framtiden.

    Och ett beslut tas inte idag heller. Strandhäll får således vänta med att fatta sitt första beslut som miljö- och klimatminister och ministern menar att ett slutgiltigt besked inte kan tas inom 30 dagar, eftersom att det finns formella krav och att det måste ske en ”formell slutkommunicering” som ska vara 30 dagar. Därför landar Strandhäll i att beslutet kan tas först den 27 januari.

    Strandhäll menar att Miljöpartiets utträdde ur regeringen inte förenklar ett beslut, utan att planeringen som nu läggs fram ligger i linje med vad tidigare miljö- och klimatministern Bolund kommunicerat.

    Mitt besked idag är att beslutet om använt kärnbränsle går in i slutfasen. Efter ett mycket omfattande arbetet så bedömer jag att ärendena är färdiga för avgörande inom kort, sade ministern på presskonferensen.

    Strandhäll tar ingen ställning kring vilket beslut som kommer tas, så ett slutgiltigt formellt ställningstagande från regeringen får vänta.

    Slutförvar av kärnavfall

    Diskussionen om kärnavfall har pågått sedan 2011 då SKB, Svensk Kärnbränslehantering, lämnade in en ansökan om att få bygga ett slutförvar i Forsmark. Regeringen skickade då ansökan på remiss. 2018 godkände Strålsäkerhetsmyndigheten ärendet och 2019 godkände Mark- och miljödomstolen förslaget om slutförvaring.

    I väntan på ett godkännande av slutförvaring lagras kärnavfallet i CLAB. Lagringskapaciteten i bassängerna är dock begränsad, vilket både SKB och Vattenfall varnat om. I våras beslutade regeringen att behandla mellanlagringen enskilt från slutförvaret och i augusti fattades ett beslut om att mellanlagret i Oskarshamn skulle utökas.

    Ny infrastruktur för 850 miljarder bidrar inte alls till lägre utsläpp

    Trots gigantiska investeringar i ny infrastruktur bidrar landets största myndighet, Trafikverket, i väldigt låg grad till att Sverige ska nå sina klimatmål. I verkets förslag till ny Nationell plan för åren 2022-2033 blir effekten plus minus noll i utsläppsminskningar. Det i särklass dyraste projektet, nya stambanor för höghastighetsjärnväg, sänker exempelvis de fossila utsläppen endast marginellt enligt verkets beräkningar.

    Den så kallade Nationella planen, som revideras vart fjärde år, fördelar oerhörda 799 miljarder kronor i skattemedel under den kommande tolvårsperioden till investeringar i och underhåll av det statliga vägnätet, järnvägen, byggen av cykelbanor och till anläggningar för sjöfarten. Till summan kommer ytterligare drygt 50 miljarder från trängselavgifter och liknande.

    Vägar respektive järnvägar lägger beslag på det allra mesta av pengarna: 165 miljarder avsätts till drift och underhåll av järnvägarna, och motsvarande till vägnätet 197 miljarder. Satsningar inom sjöfarten uppgår till blott elva miljarder kronor.

    Nyinvesteringar och utveckling av infrastrukturen får större delen av kakan, 437 miljarder. 80 procent läggs på järnvägsbyggen, varav den enskilt största posten, 104 miljarder, ska användas till att påbörja de nya stambanorna för höghastighetståg upp till 320 km i timmen på sträckorna Stockholm–Jönköping–Malmö/Göteborg. Pengarna räcker dock långt ifrån till då projektet har beräknats kosta 325 miljarder kronor och det kommer därför troligen inte att stå färdigt förrän framåt mitten av seklet.

    När infrastrukturminister Tomas Eneroth (S) presenterade planen för medierna erinrade han om det uttalade politiska målet att Sverige ska bli det första fossilfria välfärdslandet år 2045. Inte minst inom transportområdet ”behöver mycket göras” eftersom utsläppen från denna sektor måste minska med 70 procent (från 2010 års nivå) redan till 2030, betonade ministern vid pressbriefingen.

    Med tanke på hur stor del av utsläppsminskningarna som måste ske inom transportsektorn är det emellertid slående och märkligt hur oerhört lite den ansvariga myndigheten för just transporternas infrastruktur bidrar. I planen beskrivs den sammanlagda klimateffekten av alla åtgärderna i densamma som plus minus noll. Vägbyggena leder till ökade utsläpp, medan järnvägsinvesteringarna sänker dem med ungefär lika mycket, dock mindre än en procent totalt.

    I ett räkneexempel (kap. 9.3.1) över investeringarnas klimateffekter har Trafikverket prissatt ett ton koldioxid till 700 kronor och räknat vad de olika objekten tjänar in, respektive kostar mätt i utsläpp. Som väntat genererar väginvesteringarna ett negativt bidrag, men inte mer än 0,6 miljarder kronor. De nya stambanorna ger ett positivt utsläppsvärde, men enbart 1,7 miljarder, vilket är lite i förhållande till den höga anläggningskostnaden – och inget man räddar klimatet med.

    Övriga järnvägsinvesteringar skapar minskade utsläpp värda 5,2 miljarder. Det är dock inte ett ökat resande på järnväg och minskat bilresande som skapar den här effekten, enligt Trafikverket, utan istället elektrifiering av banor som idag trafikeras av dieseldrivna fordon.

    Intressant nog leder de blygsamma sjöfartssatsningarna på bara elva miljarder kronor till ett positivt bidrag för minskade utsläpp på 2,2 miljarder kronor.

    Det ska sägas att Trafikverket har mött mothugg från flera håll för sina beräkningsmetoder och allmänna synsätt. Branschorganisationen Tågföretagen kritiserade tidigare i år verket, i sitt remissvar på planens inriktningsunderlag, för att underdriva potentialen för järnvägen att locka över resenärer från vägsektorn. En lång rad forskare från bland andra Väg- och transportforskningsinstitutet och KTH rådde tidigare i år verket att göra ett stort omtag, vilket Supermiljöbloggen rapporterade om.

    Trafikverket har vidhållit sitt synsätt att vägtrafiken ökar vare sig det byggs nya trafikleder eller inte, och betonar att de fossila utsläppen främst ska minska med ökad inblandning av biodrivmedel, ökad eldrift, trängselavgifter och liknande. I ett uppmärksammat bråk mellan Trafikverket och Naturvårdsverket gällande en ny trafikled söder om Stockholm fick verket även S-MP-regeringens stöd. När Naturvårdsverket ville pröva det nya vägbygget mot klimatlagens krav på minskade utsläpp, beslutade regeringen att inte ta upp ärendet till prövning. Supermiljöbloggen berättade tidigare i höst om konflikten.

    I ett annat debattinlägg om infrastrukturen i ett klimatperspektiv, hävdade fem KTH-forskare att man måste kräva att alla större infrastrukturinvesteringar som görs leder till sänkta utsläpp med tanke på det allvarliga läget.

    Remissbehandlingen av den Nationella planen har nu inletts. Beslut i riksdagen om den kan väntas till våren.,

    Flyget testar nya metoder – nytt bränsle av koldioxid och väte från luften

    Världens första syntetiska flygbränsle bestående av koldioxid och väte från luften har tagits fram av det brittiska företaget Zero Petroleum. Positivt, men det är långt ifrån en lösning för att faktiskt minska flygindustrins enorma klimatpåverkan i närtid.

    Bränslet har framställts genom att väte utvunnits från vatten och kol från atmosfärisk koldioxid och är fortfarande i ett tidigt innovationsstadie. Den energi som använts vid utvinningen har kommit från förnybara källor.

    Enligt den brittiska regeringen har det nya bränslet potential att bidra till att spara in 80-90 procent av koldioxidutsläppen per flygning. Flygchefsmarskalk Sir Mike Wigston vid brittiska flygstaben kopplar det nya bränslet till klimatförändringarna och säger:

    Klimatförändringar är en transnationell utmaning som hotar global motståndskraft och vår gemensamma säkerhet och välstånd. Jag är fast besluten att ta itu med detta direkt och har satt det ambitiösa målet för Royal Air Force att vara Net Zero år 2040. Sättet vi driver våra flygplan på kommer att vara en stor del av att uppnå det målet, och detta spännande projekt för att göra flygbränsle från luft och vatten visar hur det kan göras.

    Förhoppningen är att bränslet ska kunna komplettera elektrifierade flygplan som i liten skala nu finns på marknaden för kortare resor. Tidigare i år rapporterade SMB om att det första helt eldrivna passagerarflygplanet lanserats, vilket är ett framsteg.

    De tekniska framstegen behövs med tanke på att flygets klimatpåverkan är oroväckande hög, men ännu finns inga lösningar för att minska klimatpåverkan från en absolut majoritet flygresor.

    I Sverige är utsläppen från flyget lika stora som från personbilstrafiken. Enligt Naturvårdsverket flyger svenskar nu dubbelt så mycket som på 1990-talet. Förutom att göra tekniska framsteg skulle klimatpåverkan från flyget kunna sänkas genom att människor minskar sitt flygande.

    L säger nej till att stoppa sänkning av bensinskatten

    Liberalerna nobbar Miljöpartiets initiativ – trots att partiet håller med i sak.

    Kampen om energiskatten på drivmedel fortsätter. Under måndagen meddelade Liberalerna att man inte ställer sig bakom Miljöpartiets riksdagsförslag om att förhindra en skattesänkning, rapporterar Sveriges Radio. Detta trots att L säger sig hålla med i sak, och dessutom lämnade budgetsamtalen med M, KD och SD med hänvisning till just bensinskatten.

    Beskedet innebär att sänkningen troligtvis kommer genomföras. Vänsterpartiet har redan beslutat att rösta mot sänkningen, men Socialdemokraterna och Centerpartiet har ännu inte meddelat sin inställning.

    Bakgrunden till MP:s initiativ är den nya M/KD/SD-budgeten som föreslår en sänkning av skatten på bensin och diesel. Bensinskatten är ett av Sveriges viktigaste klimatstyrmedel och forskare har kritiserat sänkningen för att låsa fast samhället i ett fossilberoende.

    Konflikten i EU: Ska fossilgas klassas som grön energi?

    I ett läckt förslag till EU-kommissionen föreslår ett tiotal länder att fossilgas ska klassas som en ”grön investering”, enligt Euractiv. Men det kontroversiella förslaget splittrar medlemsländerna och miljöorganisationer har kallat det för en ”vetenskaplig skam”.

    I Bryssels korridorer diskuteras just nu vilka energislag som ska klassas som ”gröna” enligt EU-taxonomin, som sätter ramarna för hur EU kategoriserar miljömässigt hållbara investeringar. Taxonomin är en del av EU:s plan för hållbara investeringar och syftet är att hjälpa investerare identifiera vilka satsningar som bidrar till klimatomställningen.

    När taxonomin träder i kraft 2023 kommer den att inkludera många utsläppstunga sektorer och det som klassas miljömässigt hållbart kommer att sätta tonen för framtidens investeringar. Att miljöklassa fossilgas skulle alltså innebära att EU fortsätter stötta fossilindustrin, trots att utsläppen måste minska. SMB rapporterade tidigare i höst om att Europaparlamentets utskott för industri- och energifrågor har röstat för att EU ska fortsätta subventionera fossilgas fram till slutet av 2027.

    Kommissionens ordförande Ursula von der Leyen har även hon uttryckt sig i positiva ordalag om förslaget. Hon menar att fossilgas, som också kallas naturgas, krävs för att stabilisera eltillgången med en större andel förnybar energi.

    Det är uppenbart att vi behöver mer förnybar och ren energi. Vid sidan om det behöver vi också en stabil källa – kärnkraft – och under en övergångstid också naturgas, sade von der Leyen på EU-ledarnas toppmöte i oktober.

    Argumentet är att fossilgas ska ses som ett övergångsbränsle från kol och olja. Fossilgas klassas som ett fossilt bränsle enligt Naturvårdsverket och ger ungefär 25 procent lägre utsläpp än olja.

    Men utöver den koldioxid som genereras släpper fossilgasen dessutom ut stora mängder metan, som är 34 gånger mer potent än koldioxid. Många menar att minskningen av metangas är bland det viktigaste vi kan göra för att snabbt begränsa den globala uppvärmningen.

    Över 225 forskare, civilsamhällesorganisationer och finansiella institutioner har uttryckt sitt missnöje med förslaget och menar att det underminerar trovärdigheten för taxonomin. Dessutom ökar incitamenten för investerare att fortsätta placera kapital i fossila bränslen.

    Förslaget är en vetenskaplig skam som skulle bli rena dödsstöten för taxonomin. Det skulle allvarligt skada EU:s politik för hållbara finanser och hela den gröna given, sade WWF:s talesperson för hållbara finanser Henry Eviston i ett pressmeddelande.

    Förslaget strider även mot forskningen som otaliga gånger påpekat vikten av att fasa ut fossila bränslen och framförallt minska utsläpp av metangas.

    Inte nog med det så har EU frågat över 45 000 EU-medborgare om hur taxonomin ska utformas och då svarade 97 procent av de tillfrågade att regelverket måste ligga i linje med vad forskningen säger.

    Fossilgasförslaget väntas presenteras innan årsskiftet. Innan det antas krävs ett enhälligt godkännande av EU-länderna och en omröstning i EU-parlamentet.

    Oavsett om förslaget går igenom eller ej så är det i slutändan upp till länderna själva att avgöra varifrån de får sin energi. Men miljöklassningen sänder en stark signal till både investerare och omvärlden om vilka energislag som väntas ingå i en framtida europeisk energimix. I en eskalerande klimatkris är en sådan signal det sista som behövs.

    Dagens CO2-kurva

    Varje vecka redovisar SMB halten av koldioxid i luften.

    Enligt senaste mätningen uppmätt på Mauna Loa på Hawaii ligger koldioxidhalten i atmosfären nu på 416,44 miljondelar (ppm). Det är en liten ökning jämfört med förra veckans notering på 415,49 ppm. På ett år har det skett en ökning med 3,36 ppm. Sammantaget blev halten koldioxid under oktober månad i år 413,93 ppm, vilket är en ökning med 2,42 ppm jämfört med samma månad 2020.

    Källa: NOAA

    För bara 10 år sedan låg halten på 393 ppm och redan 2013 passerades 400 ppm för första gången i mänsklighetens historia. Förra året nådde halten av koldioxid nya rekordnivåer på 413,2 ppm och ligger nu 49 procent över förindustriell nivå räknat från år 1750. Därmed är världen halvvägs till en dubblering av koldioxidhalten.

    Källa: NOAA

    Koldioxidhalten i atmosfären har i år nått nya historiska nivåer med ett månadsgenomsnitt på nästan 419 ppm i maj och dagsrekord på 421 ppm. Det är den högsta månadsnivån sedan mätningarna började för 63 år sedan vid NOAA:s Mauna Loa-observatorium på Hawaii. Ökningen för hela 2020 var cirka 2,30 ppm jämfört med 2019 och är en del i en tydlig trend där koldioxidökningen och den globala temperaturökningen följs tydligt åt.

    Källa: NOAA Climate Gov

    Dagens koldioxidhalt i atmosfären är exceptionellt hög och har inte befunnit sig på den nivån på 3,6 miljoner år, enligt NOAA, och vi närmar oss nu nivåer liknande de som fanns för 15 miljoner sedan när det var 3-4 grader varmare och havsnivån var 20 meter högre. Forskning visar att världen nu snabbt rör sig mot förändringar i klimatsystemet som saknar motstycke i människans historia. Detta bekräftades av IPCC-rapporten som betonar den mänskliga påverkan som otvetydig för den uppvärmning som skett och vars hastighet saknar motstycke under i alla fall de senaste 2 000 åren.

    För närvarande är dock ovanligt kallt i stora delar av Sverige där Nikkaluokta i Lappland nyligen uppmätte 37,4 minusgrader, vilket blev Sveriges lägsta novembertemperatur sedan 1980.

    Osäker framtid för konsumtionsbaserade klimatmål

    Politisk strid kan sätta stopp för Sveriges försök att införa konsumtionsbaserade utsläppsmål. Risken är påtaglig att viktiga åtgärder urvattnas.

    De konsumtionsbaserade utsläppen har länge varit osynliga i klimatpolitiken, trots att de står för ungefär 60 procent av svenskarnas totala klimatpåverkan. Det finns numera officiell nationell statistik för konsumtionsbaserade utsläpp, men ännu saknas nationella mål för att minska den svenska överkonsumtionen.

    Januaripartierna gav miljömålsberedningen i uppdrag att ta fram underlag om konsumtionsbaserade klimatmål. Om de blir verklighet skulle Sverige bli först i världen med liknande målsättning.

    Men nu har ett tidigt utkast, författat av opolitiska tjänstemän och experter, skapat oreda i miljömålsberedningen, rapporterar DN. Underlaget innehåller en lång rad förslag till effektiva konsumtionsåtgärder inom bland annat textil, livsmedel, offentlig upphandling och flygtransporter, som exempelvis progressiv flygskatt riktad mot de rikaste resenärerna. Det övergripande målet som föreslås innebär att Sverige ska nå netto nollutsläpp för konsumtionsbaserade utsläpp 2050.

    Enligt DN finns nu varningssignaler om att flera av de politiska företrädarna i miljömålsberedningen inte gillar underlaget. Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna pekas ut för att bromsa ambitionerna. Flera partier, däribland Liberalerna, har motsatt sig formuleringar om att svenskarna som helhet måste flyga mindre. Detta trots att svenskarna hamnar på sjunde plats över världens mest flygande folk.

    Om partierna ens ska lyckas enas om några slags konsumtionsmål finns det alltså en stor risk att ursprungsförslagen urvattnas.

    Kända klädkedjor länkas till skövlad regnskog

    50 stora globala klädmärken och bolagen bakom dessa riskerar i hög grad att bidra till skövlingen av regnskog i Amazonas genom kopplingar till Brasiliens största läderexportör, enligt en undersökning av organisationen Stand.earth. Bland de undersökta varumärkena ingår till exempel Adidas, Puma och Rocky och svenska klädjätten H&M.

    Avskogningen av Amazonas drivs av många olika intressen, men enligt undersökningen är boskapsskötsel den enskilt största faktorn bakom skövlingen. Den ensam beräknas bidra med två procent av världens årliga utsläpp av mänskligt genererade koldioxidutsläpp. Det är lika mycket som den globala luftfartens utsläpp enligt rapporten, som här citerar Air transport action group.

    Utöver en omfattande köttproduktion och export av densamma till Nordamerika, Europa och Kina, är export av läderråvara en stor faktor bakom boskapsskötseln. Stand.earth har undersökt kopplingarna mellan klädkedjorna och JBS, Brasiliens största läderexportör. Undersökningen visar att leverantörskedjorna är mycket snåriga och omfattande och lider av otydlighet, vilket gör det svårt att bevisa strikta samband.

    Rapporten, som refereras i the Guardian, betonar att det inte verkar ha haft någon betydelse att en del av de undersökta kedjorna hade vidtagit åtgärder för att undvika leverantörer som förknippas med skogsskövling.

    Du borde ha förväntat dig att det skulle ge någon effekt på tempot i avskogningen när en tredjedel av företagen antagit policies av olika slag, men vi ser ingen sådan utveckling, säger Greg Hills, en av de medverkande i undersökningen till tidningen.

    Den brasilianska exportören JBS har nyligen sagt att man vill nå målet att helt upphöra med avskogningen inom sitt ansvarsområde till år 2035, vilket miljöorganisationer dömt ut som helt otillräckligt.

    Supermiljöbloggen har bett H&M om en kommentar om hur man ser på de alarmerande uppgifterna i rapporten. Presstalespersonen Laura Mendez Blanco svarar att företaget inte förnekar risken, trots att man införde en strikt restriktion mot läder från Brasilien 2019.

    På grund av den dåliga transparensen inom leverantörskedjan för läderindustrin kvarstår risken, och vi tar allvarligt på varje avsteg från vår sanktion mot att använda läder från Brasilien. Detta är orsaken till att vi samarbetar med textil- och läderindustrin för att öka spårbarhet och öppenhet i lädersektorn inom initiativet Responsible Leather Roundtable, säger Mendez Blanco i sin skriftliga kommentar.

    Trots alla larm och protester har avskogningen av Amazonas ökat mycket kraftigt under tioårsperioden 2011 – 2020, visar Brasiliens egna nationella data. För ett decennium sedan låg avskogningen på drygt 5 000 kvadratkilometer, medan siffran år 2020 ökat till drygt 10 000 kvadratkilometer, en yta nästan motsvarande två Vänern.

    Svenskar gillar hållbar mat – men den är dyr och svår att hitta

    Svenskarna anser att det är deras eget ansvar att äta hållbar mat och att det krävs för att tackla klimatkrisen och hoten mot naturen. Utmaningen är att hitta de hållbara alternativen, som anses vara dyra och svåra att hitta i butiken. Det visar en ny undersökning av WWF i nio europeiska länder, varav Sverige är ett. 

    ”Mat står idag för en fjärdedel av de globala utsläppen av växthusgaser och det är svårt att minska utsläppen från livsmedelssektorn. Men alla sektorer måste bidra, därför behöver vi göra det enkelt att äta hållbart och det snabbt”, säger Gustaf Lind, generalsekreterare WWF. 

    WWF har ställt frågor till personer mellan 18 och 65 år i nio europeiska länder (Belgien, Estland, Finland, Frankrike, Grekland, Portugal, Storbritannien, Sverige och Österrike) som en del av det EU-finansierade projektet Eat4Change. Syftet med projektet är att engagera människor till att välja mer hållbar mat.  

    ”Det är förvånande att endast en låg andel av svenskarna anser att matbutikerna och restaurangerna har ett ansvar. Det är ju i livsmedelsbutiker och restauranger som de flesta gör sina aktiva matval”, säger Anna Richert, senior matexpert WWF, som är positiv till breda branschsamarbeten för att skapa matmiljöer som underlättar hållbara och hälsosamma matval.

    Varannan svensk anser att det inte är tydligt i affärer och restauranger vad som är hållbar mat (49 procent). Var femte menar att det är tillgången på hållbar mat som främst hindrar (22 procent). Det är fler äldre än yngre som tycker att det är otydligt vad som är hållbar mat (54 respektive 45 procent). Det främsta hindret mot att välja hållbar mat är att den anses vara dyr (43 procent). Detta syntes särskilt bland de som är under 25 år och i gruppen 36-45 år (där barnfamiljerna är i majoritet). 

    ”Det är uppenbart att det finns flera hinder för hållbara matsystem som borde vara lätta att undanröja. Ökad kunskap hos konsumenter måste gå hand i hand med ett genomgripande arbete inom dagligvaruhandeln. Det krävs också ett politiskt ledarskap för att göra det lätt att göra rätt. I flertalet undersökningar har det visats att konsumenterna vill ha vägledning, nu är det dags”, avslutar Anna Richert.   

    Slutsatser från den svenska delen av undersökningen:  

    • Tre av fem svenskar anser att det primärt är kött som har störst negativ effekt på miljön.  
    • En majoritet av svenskarna äter fortfarande kött, fisk och mjölkprodukter (95 procent). Endast var fjärde person överväger att köpa mindre kött, fisk eller mejeriprodukter, eller inget av dem, för att minska klimatpåverkan i den mat de äter. 
    • I valet av fem alternativ vill konsumenterna helst köpa rätt mängd (minska matsvinn) samt köpa lokalt odlad mat. 
    • Det är fler yngre som svarar att de väljer mat utifrån värderingar och köper mat som är miljömärkt (exempelvis ekologisk, Rainforest Alliance, RSPO, UTZ (till den yngre åldersgruppen räknas 18-35 år). 
    • Varannan svensk i undersökningen anser att maten utgör en negativ miljöpåverkan, vilket var ungefär samma nivå som i de andra länderna i studien. Var femte person anser också att Sveriges matproduktion har en negativ effekt på miljön. Varannan uppger att den har en positiv miljöeffekt. 

    Nej Kristersson, kärnkraft löser inte allt

    Partiernas pajkastning om kärnkraft kommer inte att lösa grundproblemen med det svenska energisystemet. Det är dags för politikerna att utgå från verkligheten, istället för fantasin. Annars lär vi få se fler elprischocker framöver.

    Under måndagen steg elpriserna i Sverige till rekordhöga nivåer. Som vanligt räcker det med att någon viskar ”el” för att somliga partier ska gå upp i atomer av kärnkraftsiver. Nu vänder Moderaterna blicken mot Rosenbad och anklagar regeringen för de höga elpriserna.

    Enligt Moderaterna är regeringen högst ansvarig för att Vattenfall tagit Ringhals 1 och 2 ur bruk och menar att reaktorerna kunde stabiliserat elpriset om de hade fått drivas vidare.

    De höga elpriserna är ett tydligt underkännande av regeringens energipolitik. Det går inte att stänga ner kärnkraftsreaktorer och tro att vindkraft ska kunna fylla tomrummet, säger Moderaternas näringspolitiska talesperson Lars Hjälmered till Dagens Industri.

    Den tidigare energiministern Anders Ygeman avfärdar kritiken i samma artikel.

    Det är en mycket märklig kritik. Konsensus kring Europas stigande elpriser är att de främst beror på en rekyl efter pandemin och höga priser på utsläppsrätter och inte minst brist på naturgas bland annat på grund av minskade leveranser från Putins Ryssland.

    Denna pågående pajkastning är osaklig. Moderaterna kapitaliserar på yttre omständigheter för att ännu en gång driva kärnkraftsfrågan, samtidigt som Socialdemokraterna menar att frågan ligger utanför regeringens kontroll. När partierna pratar förbi varandra skapas än mer osäkerhet om hur elprissättningen fungerar och i slutändan är det elkonsumenterna och svensk industri som drabbas.

    Det höga elpriset beror på en kombination av låg elproduktion från fossilfria energislag, kalla temperaturer och spilleffekter av att elpriserna även är höga i övriga delar av Europa. Utöver detta pågår isläggning i tre vattenkraftverk i norra Sverige – en följd av de låga vintertemperaturerna – vilket gör att verken går på halvfart. Att isläggning pågår samtidigt i flera vattenkraftverk är ovanligt, säger elprisanalytikern Lotta Aronsson till Expressen.

    Vidare är det viktigt att klargöra att Sverige inte har ett slutet elsystem. Det sker en ständig elhandel mellan Sverige och våra grannländer. Det svenska elnätet är direkt ihopkopplat med elsystem i Finland, Norge, Danmark, Tyskland, Polen och Litauen. Elpriset i Europa är ofta högre än det i Sverige, då vi har en stor andel billig förnybar energi.

    Det historiskt höga priset på kol och naturgas i Europa påverkar därför elpriset i Sverige – framförallt när det finns en begränsad eltillförsel från de billigare vatten- och vindkraftverken. Elpriserna i Sverige påverkas då av produktionskostnaden för den dyrare fossilbaserade el vi köper in från utlandet.

    Det finns flera förklaringar till Europas höjda priser på kol och naturgas under hösten. Ekonomierna har startat igång efter pandemin, vindkraftsproduktionen har varit förhållandevis låg och bristen på gas har ökat efterfrågan på gas från Ryssland, som dock inte ökat sina leveranser. Detta har i sin tur ökat behovet av kolkraft. Dessutom har ett rekordhögt pris på utsläppsrätter påverkat elpriset i Sveriges södra delar under hösten, vilket SMB har rapporterat om tidigare.

    Slutsatsen som Moderaterna drar av detta är att mer kärnkraft hade löst elprisproblematiken. Det är möjligt att ökad elproduktion från kärnkraft skulle kunna innebära ett lägre pris, men det finns inga garantier för att så skulle vara fallet. Elpriset i Frankrike under veckan har till exempel varit det högsta på nio år, trots att 70 procent av landets el kommer från kärnkraft.

    Därför är ett högljutt proklamerande för kärnkraft inte bara osakligt, det har också populistiska drag. Energisystemet är alldeles för komplext för att kärnkraft skulle vara den gyllene lösningen.

    Möjligtvis kan oppositionen vinna röster på kort sikt, men Ulf Kristersson kommer att få svårt att leverera på kärnkraftssnacket om han vinner valet nästa år. Marknadsaktörer vill inte bygga ny kärnkraft eftersom det framtida elpriset är ovisst, vilket gör att stora initiala investeringar inte kan räknas hem. Kärnkraft är dessutom extremt dyrt i jämförelse med andra fossilfria energislag, där vind slår kärnkraften med hästlängder. Men det verkar inte Moderaterna vilja kännas vid. Istället försöker de stoppa nya vindkraftverk över hela landet.

    Trots den återkommande talepunkten om kärnkraft avsätter Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna inte heller pengar till vare sig utveckling eller forskning om kärnkraft i sin budget. När politikerna hoppas att marknadsaktörer ska ta risken och marknadsaktörerna hoppas att politikerna ska göra det undrar man hur det är tänkt att saker faktiskt ska hända.

    Att reducera elprisfrågan till kärnkraft är tyvärr för simpelt. Oavsett om man är för eller emot riskerar ett ensidigt fokus på kärnkraft att fördumma en saklig debatt om de utmaningar som energisystemet faktiskt står inför. Istället måste grundproblematiken diskuteras: att ett europeiskt beroende av kol och naturgas är geopolitiskt och klimatmässigt riskabelt och att den bristande överföringskapaciteten i elnätet leder till en ojämlik elprissättning inom Sverige.

    Vi måste föra en saklig energipolitisk debatt som inte begränsar sig till kärnkraftens vara eller icke vara. Vilken politiker vågar göra det?

    Oskar Lindgren, skribent på Supermiljöbloggen


    På regelbunden basis skriver Supermiljöbloggens skribenter ledare. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Fler krönikor och ledare från Supermiljöbloggen hittar du på SMB Opinion.

    Konsumentverket: Går inte lägga ansvaret på konsumenters axlar

    För att nå en miljömässigt hållbar konsumtion räcker det inte på långa vägar att försöka öka konsumenternas motivation och förmåga att köpa hållbart. Det slår Konsumentverket fast i en ny rapport.

    Den effektivaste åtgärden för att nå hållbar konsumtion är att företaget som orsakar miljöskadan får betala för den. Trots att bristande kunskaper hos konsumenter är ett faktum, menar Konsumentverket att ökad konsumentinformation inte är en effektiv åtgärd för att göra konsumtionen mer hållbar.

    – Vi ska inte ha en övertro på konsumenternas möjligheter att bidra till en hållbar konsumtion, det går inte att lägga ansvaret på konsumenternas axlar, säger Johan Jarelin, utredare på Konsumentverket.

    Konsumentverket drar därför slutsatsen att det är nödvändigt att styra utbudet för att uppnå en mer hållbar konsumtion. ”En viktig förutsättning är att det standardutbud av varor och tjänster som erbjuds konsumenterna är miljömässigt hållbart”, står det i rapporten. Konkreta förslag på styrmedel är en klimatskatt på livsmedel och skatt på kemikalier i kläder och skor.

    De hinder för hållbar konsumtion som bedöms som mest betydande är:

    • Pris: De miljömässigt mer hållbara alternativen är ofta dyrare.
    • Utbud: Det finns ofta ett begränsat utbud av miljöanpassade alternativ och de upplevs ofta som mindre attraktiva.
    • Marknadsföring: Konsumtion av ohållbara produkter och tjänster uppmuntras.
    • Normer: Konsumtion som identitetsmarkör påverkar oss att köpa produkter som inte är miljömässigt hållbara.
    • Kännedom: Bristande kunskaper och bristande intresse hos konsumenterna.

    Rapporten har lämnats in till regeringen.

    Politikens tröghet visar varför Greta ska förbli aktivist

    För första gången efter 30 års klimatförhandlingar nämndes vid COP26 i Glasgow sambandet mellan fossil energi och global uppvärmning i slutdokumentet. Detta pinsamma faktum är i sig ett starkt skäl för Greta Thunberg och andra aktivister att hålla sig borta från politiken.

    I COP 26-mötets inre salonger bjöd slutförhandlingarna på ett sällsynt skådat maktspel från USA och Kina, de överlägset största utsläpparna, samt från Indien i en besynnerlig roll.

    Konferensen, säger slutdokumentet, ska ”inse att begränsning av den globala uppvärmningen till 1,5 grader år 2100 kräver en snabb, utbredd och varaktig minskning av de globala växthusgasutsläppen, inklusive en reduktion av koldioxidutsläppen med 45 procent år 2030 jämfört med 2010 års nivå, och en netto-nollnivå i mitten av seklet.”

    Vilka utsläpp, då? Så här löd det första förslaget till uttalande: ”länderna uppmanas att påskynda utfasningen av kol samt av subventionerna till fossila bränslen.”

    De här formuleringarna betraktades av bedömare och förhandlare som milstolpar när nyheten presenterades mot slutet av toppmötet.

    Och så rättframt blev inte slutresultatet heller. USA:s, Kinas och Indiens kohandel i förhandlingarnas slutminuter såg till att ludda till skrivningarna rejält. Nu uppmanas medlemsländerna att ”fasa ned kol utan infångning av koldioxidutsläpp och fasa ned ineffektiva fossila subventioner.”

    Trots att sambandet mellan fossila utsläpp och Jordens uppvärmning varit väl kända i mer än 40 år, och ända från det första klimattoppmötet i Rio 1992 legat som en slagskugga över konferenserna har vi alltså inte nått längre år 2021, när uppvärmningens oroande effekter näst intill dagligdags demonstreras någonstans på jordklotet.

    Detta vore helt häpnadsväckande, om vi inte visste orsakerna: oljeindustrin har använt sig av köpta forskare, likt en gång tobaksindustrin, och skapat organisationer och tankesmedjor som under decennier blandat bort korten och förhindrat effektiv klimatpolitik. Nyligen visade DN i en granskning också att ett antal oljeproducerande länder och storförbrukare effektivt suddat bort alla referenser till fossil energi i slutkommunikéerna, de så kallade ”Summary for policymakers.” 

    Detta har varit förödande, eftersom summeringarna ska utgöra den faktagrund på vilken ”policymakers” – alltså politiker – ska lägga fram sina lagförslag. Men om uppenbara fakta inte omnämns, blir besluten därefter.

    Det har nu gått 29 år sedan jag skrev min första artikel om klimatfrågan. Med tanke på det klena resultatet av tre decenniers möten på absolut högsta globala politiska nivå känner jag snarare sorg än begeistring över nyheten att den fossila energins natur nu erkänns i en klimatförhandlings slutdokument. Även om sent alltid är bättre än aldrig.

    Men det är svårt att inte instämma i Greta Thunbergs hårda ”bla-bla-bla-etikett” över världsledarnas tillkortakommanden under dessa många år. 

    Hennes, och Fridays For Future-rörelsens ton har definitivt hårdnat, och därmed även reaktionerna. Men de är rätt märkliga. Svenska SSU:s ordförande Lisa Nåbo rådde henne att gå in i politiken och ”göra skillnad på riktigt”, medan norska kommentarer gör gällande att hon skulle inne på en farlig väg och närapå uppmuntra till antidemokratiska aktiviteter. 

    Men det vore ett stort misstag om de unga aktivisterna kliver in i det partipolitiska arbetet. Vilket parti ska de välja? Aktivisternas uppgift är att pressa ALLA politiska grupperingar i den obönhörliga klimatfrågan, istället för att mista sältan genom att själva malas ned i kompromisser. 

    De ska politikerna genomföra, och stå till svars för inför väljarna. 

    Två andra politiker som figurerar i Glasgow har däremot fattat aktivisternas roll och uttalar sig på helt motsatt vis. USA:s förre president Barack Obama sa i sitt tal på klimatmötet:”behåll er ilska och frustration, men använd dem till att trycka på allt hårdare. Det är vad situationen kräver.” Och efter ett möte med två av FFF-ledarna, Thunberg och Vanessa Nakate, framhöll Skottlands försteminister Nicola Sturgeon att vad politikerna ”behöver är att knuffas framåt, både snabbare och hårdare.”

    Kanske kan man dra slutsatsen att den tilltagande kritiken mot FFF och dess främsta ledargestalter för att vara antidemokratiska och subversiva huvudsakligen beror på att de berättar sanningen om hur det ligger till med världen?

    Sanningen är ju ofta besvärlig och obekväm. Det visste inte minst HC Andersen, som lät ett barn säga hur det verkligen låg till med kejsarens nya kläder.

    Jan Lindsten, skribent på Supermiljöbloggen


    Den här krönikan har tidigare publicerats i en äldre version i GotaMedia AB. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Fler krönikor och ledare från Supermiljöbloggens skribenter hittar du på SMB Opinion.

    En miljöminister utan miljöerfarenhet – därför blev det så och detta betyder det

    Foto på Mattias Goldmann, 2030-sekreterariatet

    De senaste klimat- och miljöministrarna har alla haft gedigen erfarenhet av sakfrågorna innan de tillträtt; Bolund, Lövin, Skog, Romson, Ek. Nu, med bara nio månader till valet, bryts den traditionen. Annika Strandhäll är en tung socialdemokrat och erfaren politiker, men inom helt andra områden. Varför gör statsminister Andersson så? Debattören Mattias Goldmann presenterar här fem skäl.

    För det första: Nu behövs det skinn på näsan – och det har Strandhäll. Regeringen måste innan luciahelgen besluta om slutförvaringen av kärnavfall – annars väntar en misstroendeförklaring från Liberalerna, med goda chanser att gå igenom. Väl medveten om att delar av miljörörelsen kommer att protestera högljutt, sköt Bolund beslutet framför sig tills det inte längre var hans – den lyxen har inte Strandhäll. Också stärkt äganderätt för skogen och ändrat strandskydd är knepiga beslut där regeringen tjänar på att ha en minister fri från miljörörelsen. För den som hoppats att socialdemokraterna i egen regering ändå skulle driva miljöpartistiska hjärtefrågor som ökat skogsskydd eller konsumtionsmål för klimatet, är utnämningen ett tydligt besked: Så blir det inte.

    För det andra: Industrin är i fokus – med många bollar på Thorwaldsson. I Anderssons regeringsförklaring och i en framtida grönare socialdemokrati är industriomställningen i centrum och de utökade kreditgarantierna i princip den enda gröna nyheten i regeringsförklaringen. Industrifokuset är logiskt eftersom det skapar jobb i Sverige, med fokus på bruksorter vars väljare S vill locka tillbaka från V och SD. Därför är förre LO-basen Karl-Petter Thorwaldsson idealisk som näringsminister och många bollar kommer att spelas på honom. Som tidigare rådgivare till SSAB med Hybrit-projektet för fossilfritt stål kan han också sakfrågan väl.

    För det tredje: Jämställdhetsdimensionen behöver stärkas i miljö- och klimatfrågorna. Att Sverige enligt egen utsago har världens första feministiska regering har inte märkts särskilt mycket under Bolunds tid som klimat- och miljöminister. Den har inte heller varit framträdande i hur den industriella omställningen hittills profilerats. Strandhäll är jämställdhetspolitisk talesperson för Socialdemokraterna och kommer säkert att lyfta den dimensionen, vilket inte minst i gränslandet mot Vänsterpartiet är angeläget för S.

    För det fjärde: Strandhäll var screenad och klar. Andersson fick inte ens en vecka på sig från det att miljöpartiet hastigt lämnade regeringen till att en ny regering skulle presenteras. Det är väldigt kort tid att preppa och säkerhetsscreena personer som inte tidigare varit ministrar – betydligt lättare med de som redan screenats. Samma sak gäller biståndsminister Olsson Fridh, som ersatts med Matilda Ernkrans, också hon minister sen tidigare. Samma sak gäller nu och fram till valet: Nio månader är kort tid, ska man få något gjort är det bra med en hög andel ministrar som inte först behöver lära sig hitta på Rosenbad.

    För det femte: Efter valet väntar någon annan. Efter att ha varit social- och socialförsäkringsminister var klimat och miljö inte rimligen Strandhälls favoritportfölj. Men att vara minister ger henne en plattform till gagn både för hennes fortsatta ambitioner och för S. Exakt vilken post det är, är inte så noga i valrörelsen; hur många av de som går på ett torgmöte med Ygeman håller koll på precis vilken portfölj han har just nu?

    Inte minst bäddar Strandhäll nu för en annan minister efter valet, om socialdemokraterna kan behålla makten. Det kan t.ex. vara Jytte Guteland som redan aviserat att hon kandiderar till riksdagen 2022 men som förmodligen tackade nej till at lämna en tung post i EU-parlamentet för nio månader som minister – särskilt som även många av de scenarier där socialdemokraterna behåller regeringsmakten efter valet 11 september innebär att de lämnar ifrån sig klimat- och miljöministerposten.

    Slutligen: Ingen enskild minister avgör klimat- och miljöfrågorna – inte ens en hel regering. Strandhäll är ett oskrivet kort på klimat- och miljöområdet, det hon sade på första pressträffen gav inte mycket till vägledning i hennes ambitioner och prioriteringar. Anderssons regeringsförklaring är inte heller särskilt precis.

    Att tempot ska öka och att Sverige ska vara en blåslampa finns nu svart på vitt från vår nya klimat- och miljöminister Annika Strandhäll och statsminister Magdalena Andersson, men mandat-matematiken är svår och prioriteringarna många och delvis motstridiga. Då är det viktigt med ett ständigt tryck i klimatfrågorna och ett kraftfullt flöde av konkreta förslag på hur klimat- och miljömålen vi enats om kan uppnås. Ta för dig, agera klimat-och miljö-blåslampa mot politiken!

    Mattias Goldmann, miljö- och klimatexpert


    Analyser av den nya regeringen: ”En kommunikativ naturkraft”

    Ny miljö- och klimatminister och ny regeringsförklaring. Vad innebär den nya socialdemokratiska regeringen för miljöarbetet? De tillfrågade experterna lyfter att klimatet är tydligt prioriterat, men saknar fokus på biologisk mångfald. Det finns också ett stort frågetecken kring den nya ministerns ämneskunskap.

    Karin Lexén, generalsekreterare för Naturskyddsföreningen, reagerar främst på avsaknaden av biologisk mångfald i regeringsförklaringen.

    Jag tror att klimatfrågorna kommer att få en stark ställning, men det fanns inget om biologisk mångfald i regeringsförklaringen. Det lyftes att takten i klimatomställningen behöver öka, vilket är bra. De nya miljö- och klimatministern Annika Strandhäll tog också bara upp klimat, vilket kanske är naturligt, men vi anser att arbetet med miljö och biologisk mångfald måste prioriteras och är oroande över att detta inte nämndes. Inom skogsfrågan är vi förstås jätteledsna över att M/KD/SD:s ändringsbudget innebar att 2,4 miljarder för att skydda skog försvann ur budgeten. Klimat och utarmningen av biologisk mångfald är två akuta kriser, som måste hanteras gemensamt, så det är något vi kommer att bevaka noga framöver.

    Även Gustaf Lind, generalsekreterare för WWF, lyfter skogens vikt i miljöfrågorna.

    Skogen är en av de viktigaste miljöfrågorna just nu. För att kunna komma till rätta med minskningen av biologisk mångfald i Sverige måste ansträngningarna öka för att säkra arters livsmiljöer i skogen. Då är det oroande att Magdalena Andersson så tydligt markerar att Bryssel inte ska lägga sig i svenskt skogsbruk som i allra högsta grad påverkar den biologiska mångfalden. Vi har idag 1400 rödlistade arter på grund av skogsbruket enbart i Sverige.

    Pia Björstrand, talesperson för Klimataktion, tror att risken för grönmålning är stor.

    Min analys: Nine shades of grey. Socialdemokraterna kommer ofta med vackra ord när det gäller miljön, men i verkligheten har det inte skett mycket utan press från miljöpartiet. Annika Strandhäll har ingen tidigare erfarenhet av miljöfrågor och verkar som de flesta i socialdemokraterna prioritera jobben och tillväxten. Risken är stor för business as usual med lite grönmålning med denna regering.

    Mattias Svensson, ledarskribent på Svenska Dagbladet, ifrågasätter främst den nya ministerns kunskaper.

    Undrar om avsikten med Annika Strandhäll som miljöminister är mellanförvaring eller slutförvaring. Hon har mig veterligen inte utmärkt sig för profilering eller kompetens i vare sig klimat- eller miljöfrågor.

    Men Anders Lindberg, politisk chefredaktör på Aftonbladet, tror att Annika Strandhäll kan sätta fokus på miljö- och klimatfrågor inför valet.

    Jag tror att miljö- och klimatfrågorna kommer att vara mycket prioriterade. Annika Strandhäll är lite av en kommunikativ naturkraft, så att hon utnämns till uppdraget betyder att S kommer att göra det till en central valfråga. Sedan har ju regeringen kort tid på sig så här sent i mandatperioden så jag gissar att mycket av miljöpartiets politik ligger kvar.

    Även Mikael Karlsson, universitetslektor i klimatledarskap, har funderingar kring ministerns kunskaper. Han hoppas på ny energi från Socialdemokraterna under valrörelsen.

    Det är svårt att säga något om de nya eller omplacerade ministrarna i nuläget. Personer som inte drivit miljörelaterade frågor tidigare kan visa sig mycket bra på nya poster, och även det motsatta kan hända. Jag har genom åren sett exempel i båda riktningarna, men en god kunskapsgrund är förstås viktig när politiken måste vara vetenskapligt baserad. Regeringsförklaringen ger klimatfrågorna hög prioritet men innehöll väl inte några större överraskningar, vilket var ganska väntat med tanke på att det är sent i mandatperioden. Nya grepp i miljöfrågor kommer inte sällan inför valrörelser. Och där förväntar jag mig en helt ny energi från Socialdemokraterna – dagens politik räcker inte alls för att klara miljömålen.

    Nina Ekelund från Hagainitiativet ser inget nytt i regeringsförklaringen jämfört med regeringens tidigare förda politik.

    Det är välkommet att klimat nämns som en av de tre viktigaste frågorna under detta riksdagsår. Det är egentligen inget nytt som nämns i regeringsförklaringen, utan den förra regeringens satsningar – som industrikliv, klimatkliv och gröna kreditgarantier – ligger kvar. Jag saknade diskussion om de gröna näringarna, snabbare tillståndsprocesser, negativa utsläpp och Sveriges tydliga roll för en ambitiös klimatomställning i EU. Jag saknade också hur Sverige kan vara drivande internationellt i klimatfrågan. Här ges dock en stor möjlighet att ta plats då Sverige genomför FN-konferensen Stockholm +50 i sommar. Bra att se att Annika Strandhäll lyfter fram gröna jobb och kompetenslyft. Det blir intressant att se hur den frågan kommer att lyftas under 2022.

    Anna Ljungström, redaktör för Supermiljöbloggen, lyfter istället frågetecken om en annan minister.

    Det är bra att den nya regeringen säger sig vilja prioritera klimat, men jag saknar någon med kompetens inom biologisk mångfald. Anna-Caren Sätherberg är ny landsbygdsminister och därmed ansvarig för fiskeripolitiken och delar av skogspolitiken. Hon är lite av en doldis, men verkar inte särskilt fokuserad på miljöfrågor. Vad jag har kunnat se har hon aldrig nämnt Östersjön överhuvudtaget. Frågan är om hon är redo att kavla upp ärmarna för att dels rädda de få fiskbestånd vi har kvar, dels styra upp Sveriges stökiga skogspolitik.

    Läs också Anders Wijkmans längre analys: ”Valet av minister förvånar”

    Anders Wijkman: ”Valet av minister förvånar”

    Anders Wijkman, hedersordförande i Romklubben, kommenterar den nya regeringsförklaringen.

    Klarar världen inte klimatkrisen så blir konsekvenserna oöverskådliga. Ambitionerna måste höjas, pulsen måste upp, världen måste lyckas. – Ur regeringsförklaringen

    Att klimatomställningen fortsatt är en huvudfråga för regeringen är utmärkt. Något annat vore inte möjligt. Men även om klimatet är högst prioriterat får vi inte glömma bort ekosystemkrisen och förlusten av biologisk mångfald. Dessa frågor måste giftas ihop med klimatet och kopplas inte bara till energifrågan utan till materialanvändningen. Här kommer resurseffektivitet och cirkulär ekonomi in och där står tyvärr arbetet och stampar. Orsaken är främst att virgina råvaror är billigare än återvunna sådana. Sänkt skatt på arbete och höjd skatt på uttag ur naturen är ett måste, men av det fanns det inte ett ord.

    Äganderätten i skogen ska stärkas. Det är grunden för att i ökad utsträckning kunna ta tillvara skogens potential för ekonomi, klimat och miljö.

    Skogsfrågan kommer att bränna till på grund av EU-krav. Att bara hänvisa till äganderätten i skogen räcker inte. Vi måste vara beredda att noga avväga balansen mellan nivån på avverkning, hur vi avverkar, andelen långlivade produkter och sänkan i skogen. Den är inte en gång för alla given.

    En ny nationell elektrifieringsstrategi ska peka ut hur kapaciteten i elnäten snabbt och effektivt kan byggas ut och hur elproduktionen med rena, förnybara och billiga energikällor kraftigt kan öka.

    En viktig uppgift för regeringen blir att tydliggöra hur olika energiframtiden ser ut. Det måste bli klarlagt om och hur Sverige kan klara sig med förnybar energi och smarta system för lagring och styrning av efterfrågan. Oppositionen hävdar att det behövs ny kärnkraft, men utan studier av de olika el-alternativen blir debatten bara pajkastning.

    En ny nationell plan för infrastruktur ska läggas fram i vår. Nya steg tas mot en modern och fossilfri transportinfrastruktur så att människor kan förflytta både sig själva och de varor som produceras.

    Kopplat till detta är hela frågan om transporter och mobilitet. Man får ibland känslan att transportutmaningen bara är en fråga om att byta förbränningsmotorer mot elfordon. Men så enkelt är det inte. Regeringen måste ta ett helhetsgrepp på frågan: Städernas planering kommer in, möjligheterna till cykling, kollektiva transporter samt ”mobility as a service”. Vi behöver inte så många fordon som vi har idag. De står stilla 95 procent av tiden. Där kan mycket ske genom bilpooler och olika bilservicetjänster.

    Över 300 000 nya bostäder har byggts sedan 2014 och det hållbara byggandet främjas.

    Regeringsförklaringen refererar till hållbart byggande. Men där är det långt kvar. Jag hade gärna sett att byggande i trä prioriteras. Stat och kommun står för hälften av byggandet och kan ta ledningen vad gäller byggande i trä.

    Övriga kommentarer

    • En annan viktig fråga blir konsumtionsutsläppen. De måste rimligen styras, inte minst för dem som har höga inkomster och som ofta ligger på 40 – 50 ton koldioxid per capita och år – eller mer.
    • Valet av minister förvånar. Annika Strandhäll är en utmärkt person, men vad kan hon om miljö och klimat?! Dessa frågor är komplexa och kräver hög kompetens. Därtill krävs horisontellt beslutsfattande eftersom de stora utmaningarna finns inom sektorer som energi, industri, transporter, jord- och skogsbruk samt materialanvändning. 
    • Magdalena Andersson missade att ta ett viktigt steg, nämligen att ansluta sig till de fem länder som utgör the Wellbeing Economy Alliance, dvs Nya Zeeland, Island, Finland, Skottland och Wales. De har förstått att en fortsatt satsning på kvantitativ tillväxt i en värld som redan överutnyttjar vitala ekosystem och destabiliserar klimatet inte är möjlig. De har valt att satsa på kvalitativa välfärdsindikatorer istället i sin styrning av ekonomin – det vill säga god hälsa, meningsfulla jobb, friska ekosystem, stabilt klimat och jämnare inkomstfördelning.

    Anders Wijkman, hedersordförande i Romklubben

    ← Tipsa!

    Tipsa oss

    Har du något du tror vi missat och kanske borde skriva om? Vi tar tacksamt emot alla tips du kan bidra med. Maila direkt till tips@supermiljobloggen.se eller fyll i formuläret nedan.