Stötta SMB
Du kan trycka Shift + S för att få fram sökfältet när som helst och Esc för att stänga det.
Tryck ENTER för fler resultat, då kan du även förfina din sökning.
    Stäng

    Sverige missar 15 av 16 miljömål

    Posted on by Birgitta Losman

    När Naturvårdsverket redovisar hur det går för Sveriges miljömål är det dyster läsning. 15 av 16 mål i kommer inte uppnås och för klimatpåverkan är utvecklingen negativ. Myndigheten pekar på ljusglimtar, men kritiken mot klimatpolitiken är skarp.

    Riksdagen beslutade om de svenska miljömålen 1999 och sedan dess ska Sverige arbeta för att nå dem. Målen tar sikte på år 2030, dit det nu bara är fyra år. Varje år görs en årlig uppföljning på nationell och regional nivå. Vart fjärde år gör Sverige en fördjupad utvärdering. Det är i den årliga uppföljningen som Naturvårdsverket nu konstaterar att Sverige endast ser ut att klara ett enda miljömål, nämligen skyddande ozonskikt.

    I ett pressmeddelande konstaterar Naturvårdsverket att visst hopp finns också när det gäller frisk luft och säker strålmiljö. Myndigheten skriver att mycket trots allt görs för att nå målen, samt att åtgärder tar tid för att ge effekt men betonar att mycket arbete återstår.

    Negativ utveckling för klimat

    För målet ”begränsad klimatpåverkan” gör Naturvårdsverket en gedigen genomgång av vad som går bra, vilka stora utmaningar som finns och vad de bedömer ska göras framåt. Avseende sådant som går bra nämner Naturvårdsverket att andelen elbilar av den globala bilförsäljningen ökade från 3 procent 2019 till över 25 procent 2025. Därtill har teknikutvecklingen inom förnybar energi, i synnerhet solkraft, gått mycket snabbt de senaste åren.

    När det gäller stora utmaningar omnämns att tiden vi har på oss för att klara omställningen krymper hastigt. Investeringar globalt är heller inte i linje med Parisavtalet, vilket försvårar en snabb och samordnad omställning. Dessutom hotas kolupptag i skog och mark av förändrad markanvändning och klimatförändringar. Slutligen utvecklas teknik för permanent koldioxidlagring från till exempel förbränning av biomassa för långsamt.

    Klimatpolitik efterlyses

    Vad bedömer då Naturvårdsverket krävs för att nå målen? Myndigheten menar att styrmedelspaket behöver utvecklas, för att stärka synergier med andra samhällsmål och skapa acceptans. Klimatpolitik som möjliggör en kraftfull och samordnad global omställning i linje med 1,5°C-målet krävs också.

    Därtill behöver utsläppsminskningar påskyndas i alla sektorer genom styrmedel som snabbt fasar ut användningen av fossila bränslen. Effektivare användande av energi och material behöver främjas. Samtidigt behöver samhället stärka incitament för bevarande och utveckling av naturliga kolsänkor, samt skala upp permanenta koldioxidupptag.

    Läs mer om de svenska miljömålen här och om Naturvårdsverkets uppföljning av klimatmålet här.

    Finns det regnskog i Jämtland?

    Posted on by Filippa Svannäs

    En ny rapport från Länsstyrelsen stärker bilden av hur speciella granskogarna i västra Jämtland är. Nya fynd från naturinventeringar väcker nu frågan om delar av skogarna faktiskt motsvarar det som i Norge klassificeras som boreal regnskog, en skogstyp som hittills inte varit känd från Sverige.

    Har vi ett eget Amazonas i Sverige? Nja, inte riktigt. Till skillnad från Amazonas tropiska regnskogar handlar det här om betydligt kallare skogar i nordligt klimat, ofta kallade boreala skogar. Skogarna beskrivs också som suboceaniska, det vill säga skogar som påverkas av ett fuktigt havsklimat. I västra Jämtland kan vattenfyllda luftmassor från Atlanten nå in över Sverige eftersom fjällen i området är relativt låga. I kombination med gamla granskogar skapar det särskilda livsmiljöer för arter som annars är mycket ovanliga. 

    Under senare års inventeringar har det visat sig finnas fler arter med oceanisk utbredning i området än man tidigare känt till. Bland fynden finns både arter som aldrig tidigare påträffats i Sverige och arter som ansetts vara nationellt utdöda. De gamla jämtländska skogarna hyser enligt Länsstyrelsens rapport en mångfald som är unik både nationellt och internationellt. Flera av arterna är rödlistade och vissa har även sin huvudsakliga, eller nästan hela, europeiska förekomst i just västra Jämtland och i delar av Norge. 

    Riskerar att avverkas

    Trots sina höga naturvärden kan skogarna vara svåra att känna igen. De kan nämligen sakna vissa av de tydliga tecken som vanligtvis förknippas med skyddsvärd skog, såsom stora mängder död ved. I stället är gamla träd, hög luftfuktighet och förekomsten av särskilda mossor och lavar viktiga kännetecken. Utan kunskap om dessa arter och skogstyper går det alltså att missa hur värdefulla de här skogarna faktiskt är. För att göra dem lättare att känna igen har rapporten därför sammanställt arter och egenskaper som kan hjälpa till att identifiera dem vid framtida inventeringar.

    Att kunna identifiera skogarna är inte minst viktigt då avverkning pekas ut som det främsta hotet. Missas naturvärdena riskerar värdefulla skogar att försvinna. Faktum är att endast tre procent av den produktiva granskogen nedanför den fjällnära gränsen i Jämtland har formellt skydd. Hur mycket av just den suboceaniska granskogen som saknar skydd är däremot fortfarande oklart, och kunskapen om var skogarna finns är begränsad.

    Det finns onekligen en hel del kvar att upptäcka i Sveriges skogar. Att boreal regnskog kanske finns i Jämtland är ett ganska bra exempel på det. Vem vet vad mer som gömmer sig bland granarna.

    Sverker Sörlin: Folkbildning viktig för vår tids utmaningar

    Posted on by Birgitta Losman

    BOKMÄSSAN 2026: Sverker Sörlin är hoppfull om framtiden. Folkbildning har potential att bygga tillitsfulla demokratier, med förmåga att ta sig an de utmaningar vårt samhälle står inför idag, inte minst klimatfrågan.

    Köerna ringlade sig kilometerlånga utanför årets Bokmässa i Göteborg. Ett av årets teman är folkbildning och det tycks engagera att döma av köerna. I ett samtal hos Svenska kyrkan berättade författaren och forskaren Sverker Sörlin om sin senaste bok ”Till folkbildningens försvar” som utkom nu i september.

    Folkbildning är försvar mot påverkan

    Folkbildningen erbjuder många av de saker vi behöver i dagens samhälle och vi måste hela tiden arbeta för att upprätthålla bildningen i befolkningen. Påverkansmöjligheterna har ökat och det finns många som har onda avsikter. Folkbildningen träder fram mer och mer som en kraft, som en aktör, som kan hjälpas oss, förklarade Sverker Sörlin.

    Bildning och utbildning

    Bildning gör något annat än utbildning. Utbildning är relativt förutbestämd, medan bildning är något djupare och mindre tillrättalagt, ett sökande. Sverker Sörlin lyfte att det inte är särskilt mycket bildning i utbildningarna idag i Sverige. Det märks på den yngre generationen, de vet inte så mycket om folkbildning, medan de äldre ofta känner till vikten av just detta. Så vad är då skillnaden? Bildning är mera öppen och knuten till personligt omdöme. Det handlar inte om professionell kunskap, utan en form av omdöme som gäller det allmänna bästa, hur vi ska utforma våra liv och vårt samhälle. Bildning vetter mot moral och etik och att det finns etiska dimensioner, samt att vi alla har ett ansvar för samhällets utveckling. Utbildning är mer att ta till sig ett färdigt koncept. Båda behövs, påpekade Sverker Sörlin.

    Bildningen avgörande för demokratin

    Det finns inget enkelt mått på bildning, det är mer en gemensam samhällelig process. Bildning är också viktig för att bygga tillit över klassgränser och etniska gränser.

    – Om vi tog bort bildningen skulle vi leva i ett annat land och det skulle jag inte vilja, för vi har mycket att försvara, fortsatte Sverker Sörlin.

    I samtalet framhöll Sverker Sörlin att egentligen blir det inte riktig bildning förrän den är delad med andra, det är då bildning får samhällelig verkan och lyfte också fram bildning som rättighet:

    – Det är inte bara något som vi bör göra utan bildning är faktiskt en rättighet. Det ställer vissa krav på institutioner i samhället och vi bör inte nedmontera bildningen. Sverige är en studiecirkeldemokrati.

    Folkbildningen och politiken

    Demokrati är en samtalsform som växt fram under lång tid och sedan backat tillbaka på många håll under 2000-talet. Hur verkar vi då för att folkbildning ska vara en del i studiecirkeldemokratin och bidra till att skapa tillit? Varje sammankomst i bildningens tecken är en del av demokratin, att fördjupa förståelse, att lära sig att tala och bli lyssnad på. Och läsning är ett grundläggande element i såväl studiecirkeldemokratin som bildning, betonade Sverker Sörlin.

    – I det här landet har vi levt relativt skyddade och haft progressiv politik på många områden och varit en röst i världen. Men de senaste åren har staten på många sätt monterat ner folkbildningen genom nedskärningar. Att återupptäcka folkbildningen och använda folkbildningen för att mobilisera samhället är viktigt. Det gäller inte minst i klimatfrågan, sa Sverker Sörlin.

    I slutet av samtalet gick Sverker Sörlin in på den politiska spelplanen.

    – De som är skeptiska till bildning är ett hot mot vårt samhälle. Tidö 2.0 har exempelvis skrivningar om att kraftigt skära ner i folkbildningen. I Sverige har vi starkt fokus på att producera effektiva utbildningar för arbetsgivararnas kompetensbehov. Det är inget fel på det, men folkbildning behövs också för att vi ska kunna mobilisera och bygga samhället starkt.

    Hopp inför framtiden

    Som författare och samhällsengagerad är Sverker Sörlin hoppfull. Några partier som tidigare velat skära ner på folkbildningen, har ändrat sig och vill i stället värna den. Satsningar kan gälla allt från studiecirklar till replokaler och Sörlin menar att uppslutningen växer kring folkbildningens vikt. Många kända profiler sluter nu upp och berättar om vikten av politikens engagemang och satsningar. Samtalet vid bokmässan slutade hoppfullt när det gäller vår förmåga att bygga starka tillitsfulla samhälle där vi tillsammans löser problem.

    Författare vid bokmässan: ”Det behövs mer än IPCC-rapporter”

    Posted on by Birgitta Losman

    SMB PÅ BOKMÄSSAN 2026: Berättelser om människor på flykt, radikalisering och skildringar av landskap som blivit obeboeliga på grund av klimatförändringar. Det är några ingångar i ett spännande författarsamtal på årets bokmässa, om vikten av att låta klimatkrisen ta plats i skönlitteraturen.

    Klimatkrisen gestaltas ofta i hårda data som IPCC-rapporter. Men klimatkrisen är inte lika närvarande i skönlitteraturen. Det vill de tre författarna Ian De Toffoli, Kajsa Grytt och Jacob Hirdwall ändra på. I ett arrangemang av Luxemburgs ambassad och Ordfront Förlag ledde vetenskapsjournalisten Izabella Rosengren ett samtal om att gestalta klimatkatastrofen skönlitterärt vid årets bokmässa.

    Stanna eller fly?

    Kajsa Grytt har skrivit en bok om att stanna kvar eller fly. Hur viktigt är det att hitta ”säkra platser” frågar moderatorn? – Det går inte att hitta sådana platser, förklarar Kajsa Grytt. När du försöker undvika klimatförändringen, påverkar den dig oavsett. Så det är inte möjligt att fly från klimatförändringarna. Det är en illusion. Du kan få andrum genom exempelvis meditiation, men det finns inga säkra platser.

    Ian De Toffoli håller med, liksom Jaob Hirdwall som lyfter behovet av en filosofi som ändå ger hopp och framtidstro. Det gäller att hitta en vacker och lovande framtid trots att klimatkrisen är närvarande hela tiden och överallt. Hur ska vi exempelvis uppmuntra våra barn att skaffa barn, i en tid när vi inte kan lova dem en hoppfull framtid? Ian De Toffoli lyfter också hur olika kriser går in i varandra och förstärker varandra.

    Dokumentär och skönlitteratur i förening

    Kombinationen av dokumentär, berättelse och fiktion är ett grepp som Ian De Toffoli använt i sin bok. Inför publicering granskade förlagets jurister noga texterna utifrån vilka delar som kan leda till stämningar från företag som granskats. Det är den amerikanske oljeindustrin som är i fokus och huvudpersonen i boken har tankar om att att förstöra hjärtat i ett stort fossilföretag för att påverka klimatfrågan. Den här formen av ekoterrorism är kontroversiell och väcker tankar om vem som egentligen är hotet: de som låter klimatkrisen fortgå eller de som försöker stoppa den, menar Ian De Toffoli.

    Ekoterrorism med nyanser

    Tror du att civil olydnad mot klimatförstörande aktörer kommer bli vanligare?, frågar moderatorn. Ian De Toffoli vill inte uppmuntra unga människor att spränga sönder oljindustrin. Detta trots att han spontant kan känna sig sugen att göra en sådan uppmaning när han besöker skolklasser.

    Boken handlar om vad som kan hända om våra politiska system fortsätter fungera som nu. Det kan bli våldsamt, menar Ian de Toffoli. Och litteraturen behöver diskutera och reflektera över våra misslyckanden att hantera klimatkrisen och diskutera framtiden. Diktaturer och ytterhöger avskyr litteratur och teater, för det är där vi reflekterar och diskuterar framtiden, säger han med eftertryck. Jacob Hirdwall fyller i, de som engagerar sig i civil olydnad är de som verkligen bryr sig om framtiden. De ska inte målas upp som fiender, anser han.

    Svar på handlingsförlamade beslutsfattare

    Om beslutsfattare fortsätter att vara handlingsförlamade, kan det leda till civil olydnad och attacker på fossilindustrin och ekoterrorism. Ekoterrorism är inte riktat mot samället, utan ett sätt att försvara vår framtid när beslutsfattaren står handlingsförlamade, menar Ian De Toffoli.

    Våra politiker idealiserar framtiden och för fram att tekniken ska lösa allt. Det kommer inte att bli verklighet, menar Jacob Hirdwall.

    Han avslutar: Litteratur är ett verktyg att undersöka idéer för vårt framtids samhälle.

    Nyfiken på böckerna?

    Karta med vita fläckar, Jacob Hirdwall. Citat om boken: ”På Island, i vändkorset mellan nutid och framtid, bestämmer sig nio genetiker för att försöka skjuta upp döden. Till sin hjälp har de avsevärda resurser sedan två storföretag slagits ihop för ett gemensamt mål – att med hjälp av ny teknik besvara frågan om det är möjligt att förlänga livet.”

    Ökenhundar, Kajsa Grytt. Citat om boken: ”Tre timmar utanför Stockholm, bakom en bergskedja, sträcker en ödslig, skållhet öken ut sig. I sanden syns spår av vilda djur. Sarah bor ensam på slätterna, på flykt från stadens stridigheter är det här hon sökt ro…När himlen bakom bergen en natt skiner röd, och knallar från explosioner ekar dovt över landskapet, får hon mejl från aktivistsonen Manne som berättar om kravallerna och manar henne att återvända.”

    Léa ou la théorie des systèmes complexes, Ian de Toffoli. Citat om boken, fritt översatt från franska: ”Efter att en bomb exploderat och förstört det luxemburgska huvudkontoret för Koch Industries, USA:s största privatägda oljebolag, flätas två berättelser samman: den om det familjeägda multinationella företaget och den om radikaliseringen av en ung kvinna, Léa, som känner ett akut behov av en systemförändring för att möta klimatkrisen.”

    Världens skogar en undervärderad matresurs

    Posted on by Ingela Björck
    svampkorgar

    Att skogar ger trä till virke och pappersmassa vet ju alla, och många känner också till deras viktiga roll för att ta upp växthusgaser. Men skogarna spelar också en viktig roll för folkhushållningen i många länder, där de förser invånarna med nyttig och gratis mat. Detta är ännu ett skäl att ta vara på skogarna, menar FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation FAO i en ny rapport. 

    Bakgrunden är dagens dystra fakta om hunger och avskogning. Nära 650 miljoner människor lever med kronisk hunger, samtidigt som det försvinner skog i en takt av nära 11 miljoner hektar varje år. Den skogen hade kunnat ge mycket livsmedel: frukt, nötter, ätliga rötter och blad, svamp, insekter, fyrfotadjur, fåglar och fisk. 

    Enligt FAO-rapporten är det mer än 50 000 vilda arter som utnyttjas för mat, energi, material, medicin och andra syften. Av dem är det minst 10 000 arter som används just som livsmedel. På vissa håll kan dessa livsmedel stå för fyra femtedelar av invånarnas proteintillförsel och nästan hälften av all mat.

    Skogen kompletterar också jordbruket genom att ge bönder i närheten rent vatten, skugga, hem för pollinatörer och foder för husdjuren. Ved till matlagning och vattenkokning är en annan viktig skogsresurs.

    Det är oftast de fattigare människorna på landet som använder sig av skogens mat. De som flyttat till städerna äter mer industritillverkade livsmedel och mer mjöl-, socker- och fetthaltiga produkter. Men den processade maten kan också göra människor så oroade för hälsan så att de gärna återvänder till mer naturliga livsmedel bland annat från skogen, konstaterar FAO.

    Äts på alla kontinenter

    FAO-rapporten går bland annat igenom hur skogens mat används på olika kontinenter. I Afrika får vissa befolkningar hela 80 procent av sitt dagliga proteinbehov tillgodosett genom vilt från skogen. En uppskattning är att det äts 5 miljoner ton viltkött i Kongobäckenet, fyra gånger mer än Amazonasområdet.

    Vilda frukter och växter är också viktiga, både för näringsämnen, vitaminer och mineraler. Bladen från lianen Gnetum africanum är till exempel rika på mineraler, fibrer och antioxidanter och äts mycket i traditionella rätter i Västafrika. 

    I Nordamerika finns det miljontals jägare som jagar hjort, ­­­­änder och duvor. Där är jakten mer ett fritidsnöje än en nödvändighet, vilket den ofta är i Sydamerika. Förutom viltkött äter man i Sydamerika mycket bär och nötter som paranötter och acaibär. I Amazonasområdet äter invånarna också fisk nästan varje dag, och fisken står där för 44 procent av allt matintag.

    Även i Asien ger skogen ofta ett viktigt tillskott. De över 100 miljonerna människor från ursprungsbefolkningen i Indien äter hundratals växt- och djurarter ur skogen. Det finns också studier som visar att barn från skogsområden har en rikare kost och en bättre tillväxt än barn utan skog i sin närhet. 

    Insekter ingår i skogens livsmedelsutbud på många håll i Asien. I Laos äts till exempel mycket syrsor, gräshoppor, cikador och ägg från en viss myrart. 

    Även i Europa äter merparten av befolkningen vilda bär och viltkött åtminstone ibland, och plockar ofta bär och svamp. Valnötter, äkta kastanjer och pinjenötter samlas också in och äts i delar av Europa.

    Förbisett bidrag

    Trots allt detta, så är skogarnas bidrag till livsmedelssäkerhet och näring ofta förbisedd och bör uppmärksammas mer, enligt FAO-rapporten. Politik och planering måste ta större hänsyn till kopplingen mellan skogsskötsel, jordbruk och mattillgång. Lagarna måste göras tydliga när det gäller vem som äger skog och vem som har rätt att utnyttja dess resurser. Det är också viktigt med ett samarbete mellan politiker, näringsliv, organisationer och allmänhet, som alla har intresse av att tillvarata skogens resurser.

    En effektiv styrning kräver starka institutioner, jämlikhet, transparens i beslutsfattandet och delaktighet för alla intressenter, inklusive kvinnor, urbefolkningar och lokalsamhällen,” heter det sammanfattningsvis i rapporten.

    Forskare om valet: Därför fick miljön och klimatet en undanskymd plats

    Posted on by Jan Lindsten

    Hur syntes klimat- och miljöfrågorna i årets valrörelse? Som inför många tidigare val inte mycket alls. Så lyder, starkt sammanfattad, ett antal forskares slutsats i den snabbt framtagna valrapporten Snabbtänkt. En orsak, filosoferar professor Jonna Bornemark, är att klimatet är en mycket speciell slags fråga som utmanar allas, inte minst politikernas, vanliga sätt att förhålla sig till problem och utmaningar.

    I rapporten, som ges ut av Mittuniversitets enhet Demicom, har 120 forskare inom en lång rad discipliner fått just snabbkommentera och reflektera över den svenska valrörelsens innehåll och vad som nu väntar för beslutsfattarna och den kommande regeringen. Hur denna nu kommer att se ut.

    Rapporten täcker det mesta från kulturfrågor till försvar, skola, AI, ekonomi, migration och alltså miljö, klimat och hållbarhetsfrågor.

    Klimatet mindre hett i valet men inte i verkligheten

    Camilla Sandström, statsvetare vid Umeå universitet, konstaterar att klimatet sjönk undan som prioriterat ämne inför valet, samtidigt som effekterna av uppvärmningen blev mycket synliga för alla: hetta, vattenbrist och svåra bränder runtom i Europa.

    Det är en märklig utveckling. Klimatförändringen påverkar ju frågor som väljarna sätter högt: livsmedelspriser, hälsa och energisäkerhet, konstaterar Sandström. Men hon drar ändå inte slutsatsen att folk inte bryr sig om klimatet längre.

    En rimligare tolkning är att klimatfrågan förlorat politisk betydelse, samtidigt som ekonomi, välfärd och trygghet upplevs som mer omedelbara. När människor står vid valurnan väger dagens kostnader ofta tyngre än morgondagens risker, skriver hon.

    Professorn i filosofi, Jonna Bornemark, menar att klimatförändringen som spörsmål är ett så kallat hyperobjekt – en extremt sammansatt, komplex företeelse som återfinns i alla tidsskalor. Den är på en gång ett akut och långsiktigt problem som man inte kan ställa sig utanför. Inte minst passar den politikernas värld dåligt.

    Politiken vill ha entydiga orsakssamband samt korta tidshorisonter. Men klimatet är just inte väder. Vädret på en viss plats är bara en av hyperobjektets fasetter. Det är därför Jimmie Åkesson, liksom så många andra, kan säga om värmeböljorna i södra Europa: ’Att man har väldigt varmt eller extrema vädersituationer där är inget nytt, det har man alltid haft.’ I ett sådant uttalande syns svårigheten i att se mer än bara en skiva av äpplet, skriver hon.

    Ingen diskussion om resursförbrukning

    Helt centrala ämnen vid sidan om klimatet och biologisk mångfald, nämligen resursförbrukning och dito -fördelning, lyste så gott som helt med sin frånvaro inför valet. Det konstaterar för sin del Uppsalaforskaren Eva Friman. Att betona elektrifiering och nya energilösningar räcker inte, särskilt inte eftersom nya tekniska lösningar oftast leder till ökad konsumtion.

    Vi behöver en diskussion om konsumtionsutrymme och ambitioner att för oss – länder, företag, medborgare – med stort ekologiskt fotavtryck minska vår konsumtion. Vi behöver ställa om till minskad konsumtion, rättvisare konsumtionsutrymme både inom och mellan länder, och stärkta lokala produktions- och konsumtionssystem. Det svenska valets absoluta fokus på plånboks- och välfärdsfrågor ter sig ur det perspektivet futtigt, framhåller Eva Friman.

    Det gjordes bland medierna ändå en del för att belysa klimatfrågan utifrån andra perspektiv än det vanliga fokuset på bränsle- och energipriser. Det anser professor Victoria Wibeck vid Linköpings universitet och nämner bland annat Agendas specialutfrågning om klimatfrågan:

    Bland annat debatterades Sveriges roll i EU och det internationella klimatarbetet, Sveriges och EUs ledarskap och ambitionsnivå, elektrifiering av fordonsflottan, kollektivtrafik, möjligheterna till en bred och blocköverskridande överenskommelse i energifrågan, och politikens roll i att påverka människors konsumtion. Detta tyder på en viss breddning av klimatfrågan i årets valrörelse, skriver hon i sin artikel.

    Läget förvärrat för sju av planetens gränser

    Posted on by Lisa Jacobson

    När ”The Planetary Health Check” publiceras för tredje året i rad har febern stigit ytterligare. Läget har förvärrats för alla de sju planetära gränser som har överskridits, av totalt nio. För att återvända inom gränserna räcker det inte med naturskydd – hela samhället måste ställas om.

    Sedan 2024 har ett stort forskarlag lett av Potsdam-institutet för klimatforskning, PIK, utvärderat jordens hälsotillstånd, i förhållande till de planetära gränserna. I måndags presenterade klimat- och jordsystemforskaren Johan Rockström, chef för PIK, årets rapport under klimatveckan som pågår i New York samtidigt som FN:s generalförsamling.

    2024 hade sex av nio gränser överskridits: de för klimat, biologisk mångfald och ekosystem, landanvändning, färskvatten, användning av näringsämnen som kväve och fosfor, samt kemiska föroreningar. Förra året hade läget förvärrats för världshaven och även gränsen för försurade hav överskreds, vilket SMB rapporterade om. Även i år är det sju av nio gränser som har överskridits – och läget har förvärrats för samtliga. Det ökar risken för att systemen som upprätthåller jordens stabilitet ska kollapsa.

    ”Trycket ökar inom alla områden”

    Efter ett år hemsökt av bränder, torka, översvämningar, glaciärkollaps och rekordvarma hav kommer det inte som någon överraskning.

    Diagnosen är entydig. Trycket ökar inom alla områden där de planetära gränser redan har passerats. Det innebär att risken för omfattande, bestående och potentiellt oåterkalleliga förändringar ökar, samtidigt som vårt utrymme för misstag när det gäller att ta itu med problemen krymper”, säger Boris Sakschewski, rapportens huvudförfattare, i en kommentar.

    Årets rapport lyfter bland annat fram att planetens system för att buffra för klimatförändringar verkar försvagas. Växtlighet och jordar kan ta upp en stor del av koldioxidutsläppen men värmeböljor, torka, bränder och utarmade ekosystem kan minska upptaget. På vissa håll kan till och med ekosystemen övergå från att vara kolsänkor till att bli utsläppskällor, och forskarna diskuterar om de modeller som används för att räkna på detta kan ha överskattat kolsänkornas motståndskraft. Detta är alarmerande, eftersom vi behöver sänkor för att kunna nå nollutsläpp.

    Samhällsomställning krävs

    Rapporten är främst en ”hälsoundersökning” som ställer diagnos på vår planet, och föreslår inga enskilda botemedel. Forskarna skriver dock att vi snarast måste återvända till det ”säkra handlingsutrymmet” inom de planetära gränserna. Det innebär åtgärder som sträcker sig långt bortom att ”skydda miljön” – våra samhällen och ekonomier behöver ställas om fundamentalt:

    Jordens biofysiska systemgränser måste omsättas i bindande materiella begränsningar och cirkulära produktionsmodeller. De ekonomiska målen bör omorienteras mot att upprätthålla stabiliteten i jordens livsuppehållande system, liksom människors välbefinnande, snarare än BNP-tillväxt”, skriver författarna i rapportens avslutande kapitel.

    Se Johan Rockström presentera rapporten här:

    AfD växer men Linke vinner i Berlin

    Posted on by Birgitta Losman

    Trots oro för främlingsfientlighet och klimatförnekelse när AfD växer i Tyskland ger stärkt mandat till klimatengagerade Die Linke visst hopp när ytterligare två delstater gått till val i Tyskland.

    Supermiljöbloggen har tidigare beskrivit hur främlingsfientliga AfD blev största parti i delstatsvalet i Sachsen-Anhalt. Ett valresultat som inte bara har inverkan på främlingsfientlighet utan också på miljö- och klimatpolitiken, där AfD både förnekar människans påverkan på klimatet och vill riva upp tysk och europeisk klimatpolitik.

    Två till delstatsval i Tyskland

    Den här helgen var det dags för ytterligare två delstatsval i vårt betydelsefulla grannland: Mecklenburg-Vorpommern bildades 1947 som delstat i den den sovjetiska ockupationszonen, i den del av Tyskland som sedan blev Östtyskland. Vid Tysklands återförening mellan öst och väst 1990 återuppstod Mecklenburg-Vorpommern. Delstaten ligger i nordöst, men gräns mot Östersjön. Också huvudstaden Berlin, som även är en delstat har hållit val.

    Främlingsfientliga och klimatförnekande AfD växer

    Redan i opinionsundersökningarna ledde AfD stort i Mecklenburg-Vorpommern. Om det preliminära resultatet står sig kommer AfD bli största parti med 38 procent av rösterna, med SPD som näst största parti. För konservativa CDU, som leder den nationella regeringen, var valet katastrofalt. Det inverkar dock inte omedelbart på den nationella politiken. Däremot försvagas förbundskansler Friedrich Merz position internt genom det dåliga valresultatet.

    Linke vinner i Berlin med klimat på agendan

    I Berlinregionen står vänsterpartiet Die Linke som klara vinnare med 25,6 procent av rösterna. Även AfD ökar. I det federala partiets program beskriver Die Linke sin linje som”Klimagerechtigkeit und Energiewende” (klimaträttvisa och energiomställning). Die Linke vill kombinera utsläppsminskningar med omfördelning och investeringar i offentlig infrastruktur.

    I partiets valprogram för Berlin 2026 lyfts bland annat följande fram:

    • Snabb utbyggnad av kollektivtrafik och på längre sikt målet om avgiftsfri kollektivtrafik.
    • Minskad biltrafik och satsningar på gång- och cykeltrafik.
    • Energieffektivisering av byggnader för att minska energianvändning och utsläpp.
    • Utbyggnad av förnybar energi, särskilt solenergi i staden.
    • Mer grönområden och klimatanpassning för att hantera värmeböljor och extremväder.
    • Betoning på att klimatpolitiken inte ska öka levnadskostnaderna för låg- och medelinkomsttagare.

    Vad ska hända med Tysklands klimatpolitik?

    Trots stark oro när högerextrema AfD fortsätter att växa i de tyska delstaterna, inger valresultatet i Berlin visst hopp. Die Linke kommer ges chans att visa hur de vill bedriva en rättvis klimatpolitik. Dock finns oro för Tysklands klimatarbete totalt sett under de kommande åren. AfDs enorma framgångar i framförallt före detta Östtyskland både oroar och riskerar få stark inverkan på Tysklands arbete med klimatfrågorna.

    Mattias Goldmann testar elflygplan: ”Verkar omöjligt tills det är självklart”

    Posted on by Mattias Goldmann

    Är elflyg en omöjlighet och bara en dröm? Eller är det tvärtom en lovande teknik som absolut kan växa och utvecklas? SMB:s krönikör Mattias Goldmann håller på det senare och blev taggad av en provtur i ett mycket energisnålt och lättmanövrerat elflygplan över Storsjön i Jämtland. Men betonar samtidigt att eltekniken sannolikt inte kommer att göra det möjligt att flyga så ohejdat som vi gör idag.

    KRÖNIKA ”Elflyg är en fysikalisk omöjlighet”. KTH-professorn var säker på sin sak. Får folk att skratta åt det uppenbart orimliga – ju mer batterier man lastar in för att ge flyget kraft att lyfta, desto mer omöjligt blir det att få upp det från marken. Det är ett par år sen professorn tvålade till mig med all sin akademiska pondus. Hans tvärsäkerhet har förföljt mig – ända hit till Åre Östersunds flygplats.

    Och ändå flyger vi, tänker jag strax efter att vi lyft från Östersunds flygplats, ut över Storsjön. Som humlan kanske. Det ska inte gå, men det går utmärkt. Bättre än med fossilflyget. 

    Elflygplanet lyfter nästan direkt efter start

    Elflygplan behöver inte stå och varva, inte värma upp tröga motorer. Vi lyfter på några få meter, rakt upp i luften. Om kontrolltornet tillåtit så hade vi kunnat lyfta direkt från gaten. Det blåser kraftigt men de långa vingarna stabiliserar, kan vara mer flexibla än i fossilplanen eftersom de inte är fyllda med flygfotogen.  

    Efter kanske tjugo sekunder drar piloten ner på gasen. Det blir inte så tyst som jag tänkt, och lite dragigt. ”Du kan dra igen fönstret”, säger piloten. Sen blir det helt stilla, vi pratar i normal samtalston utan hörlurar. Tills kontrolltornet anropar – vi måste väja för en helikopter och lägger oss i en brant högergir. Genom sidofönstret blickar jag rakt ner i Storsjön, men piloten Uwe Nortmann är stencool. Kanske för att lugna mig går han igenom instrumenten. Det är snabbt gjort; förutom höjd och riktning är det som i en elbil.

    Northmann har flugit i många år och jag frågar vad han slipper bry sig om när han flyger på el. Uppräkningen blir lång: Fan speed, core speed, exhaust gas temperature, engine pressure ratio, revolutions per minute, manifold pressure, oil pressure and temperature, fuel temperature, fuel pressure, valve and crossfeed status – det mesta får jag som förkortningar och mycket fattar jag inte ens nu efteråt. Men ett fattar jag: Det är få saker som kan gå fel med ett elflyg.

    Drar långt mindre ström än elbilen

    Det kan inte stämma! Jag får lust att knacka på instrumentbrädan, men den är helt digital. Fast vi far fram i 130 km i timmen är förbrukningen 1,0 kWh per 10 km. Det är ju långt mindre än i en elbil. Men jo, det är förbrukningen. När vi går in för landning går den under ettan: 0,8 till 0,7.

    När jag nämner dessa data på Östersunds Klimatdag blir jag omedelbart motsagd. Det kan inte stämma. Snålare än en bil – i ett flygplan. Så jag översköljs av tvivel, dubbekollar. Siffrorna stämmer. Batteriet på 31 kWh är en tredjedel mot en normal elbil. Vikten också – bara 600 kilo. Det mesta är glasfiber. Luftmotståndet jättelågt, rullmotståndet förstås inget alls. Tunnare luft en bit upp hjälper också. Låg förbrukning betyder låga driftskostnader, kanske trettio spänn för Östersund-Trondheim mot uppemot det tiodubbla för flygfotogen.

    Detta lilla elflyg började sin resa vid Bodensjön och flög norrut över Tyskland, över Östersjön, genom Sverige som Nils Gåsapåg, till Finland och tillbaks igen och ska nu vidare till Trondheim och sen tillbaks till Tyskland. Över haven sparar man mycket tid på att flyga elektriskt jämfört med färjan, och så långt går inga elfärjor än. 

    Elektra Trainer heter planet och namnet berättar att det funkar bra för pilotutbildningar. Flygutbildarna sparar stora summor och flygskolan stör inte sin omgivning. Det funkar bra också för ambulans, läkare, spaning – men för det mesta annat behöver planet bli större. Tidigare svenska Heart Aerospace flyger på el med plats för 30 personer. Då kan massor av mindre rutter ersättas. 

    97,5 procent av svenskt flyg ohållbart idag

    Make no mistake. Hållbart flyg är inte det nya normala. I fjol stod hållbart flygbränsle för 2,43 procent av allt flygbränsle som användes i Sverige. Uttryckt på ett annat sätt: 97,5 procent var ohållbart. I år blir det marginellt bättre – behöver du flyga så köp till SAF (Sustainable Aviation Fuel, hållbart flygbränsle), men inse också att det inte på långa vägar finns nog för att motsvara hur vi flyger idag. Elflygets roll är ännu mycket, mycket mindre, och kan inte tas som intäkt för att vi kommer att kunna flyga på som förut. 

    Men hur litet elflyget än är och hur få det än finns, så visar det något viktigt: Väldigt mycket verkar vara omöjligt tills det plötsligt bevisligen går. Då är det självklart och har alltid varit det. Skrattar bäst som skrattar sist, KTH-professorn.

    Mattias Goldmann är vd för 2030-sekretariatet, föreläsare, författare och debattör. Han medverkar regelbundet med helgkrönikor på SMB.

    Så kan en ny regering minska miljöpåverkan

    Posted on by Supermiljöbloggen

    De partier som gått till val på att sänka utsläppen har fått väljarnas förtroende. Nu behöver resultatet omsättas i en handlingskraftig regering som kan återupprätta miljödepartementet och Sveriges internationella anseende i klimatfrågan, efter fyra år av stiltje och tillbakagång. Det skriver tre företrädare för tankesmedjan Cogito.

    DEBATT Miljöpartiet, Vänsterpartiet liksom Centerpartiet ökade i valet. Nu finns underlag för en regering som tar större ansvar för klimat och miljö, efter Tidös fyra förlorade år.

    Klimatpolitiska rådets granskning av Tidö-regeringens klimatpolitik är tydlig. Sverige når varken klimatmålen för 2030 eller 2040, gapet har vuxit i stället för att krympa och politiken har försämrat möjligheterna att lyckas. Rådet rekommenderar att en konkret klimathandlingsplan tas fram tidigt under denna mandatperiod, med vetenskapligt förankrade reformförslag.

    Röda linjer går att förhandla

    Det finns ingen tid att förlora. Röda linjer i regeringsfrågan går att förhandla, men det går inte att förhandla med naturen.

    1,5-gradersgränsen för den globala uppvärmningen passeras nu. Samtidigt ska EU:s klimatministrar snart fastställa unionens hållning inför klimattoppmötet i Antalya i november och Sverige riskerar att då företrädas av en regering som sitter kvar i väntan på en efterträdare. Den kan föra fram redan förankrade svenska positioner, men knappast staka ut nya.

    Samtidigt har förhandlingarna om EU:s utsläppshandel efter 2030 börjat i rådet. En utdragen regeringsbildning riskerar alltså inte att tysta Sverige, men att låsa landet vid gårdagens linjer just när morgondagens regler börjar formas.

    Det är mot den bakgrunden Centerpartiets röda linjer mot Vänsterpartiet i regeringen måste ses.

    C och V har mycket gemensamt

    Centerpartiet gick till val på en mittenregering. Utifrån att S i hög grad röstat med Tidöpartierna och att C i stort har samma ideologi nu som under alliansregeringen, så kan S+C+V+MP ses som just en mittenregering.

    Avståndet mellan Centerpartiet och Vänsterpartiet i ekonomiska frågor är förvisso stort. Inte minst när det gäller vinster i välfärden och skattereformer kommer förhandlingar och kompromisser krävas från båda sidor. Men det är inte samma sak som att alla frågor måste lösas på förhand, eller att partiernas skiljelinjer behöver hindra dem från att söka en gemensam grund där den faktiskt finns.

    Vi kan också konstatera i färska SVT Valu att avståndet mellan väljarna till C respektive V inte alls verkar vara lika stort som mellan partierna. 58 procent av Centerpartiets väljare är negativa till vinster i välfärden, och skatter är den fråga av 16 som prioriteras lägst av C-väljarna. SVT Valu visar också att C-väljarna prioriterar frågor mer likt V-väljarna än något Tidöpartis väljare.

    Klimat och miljö viktigaste frågorna

    Samtliga Tidöpartier har väljare som rankar miljö lägst av alla 16 frågor i SVT Valu. En av flera gemensamma prioriteringar bland väljarna till S, C, V och MP i samma undersökning är att de alla rankar klimat som en av de fem viktigaste frågorna. För Centerpartiets väljare är klimat den allra viktigaste frågan och för Miljöpartiets väljare är det miljön.

    Centerpartiet gick till val på nettonollutsläpp 2040 och har en rad bra förslag i sitt klimatkontrakt. Miljön är ju också i sak grunden för allt annat, så det vore på flera sätt ett bra gemensamt projekt för den nya regeringen. Här finns många reformer som brådskar och goda möjligheter till samarbete. Några exempel:

    • Återupprätta miljödepartementet som Tidöstyret lade ner. Vår tids ödesfrågor kräver ett eget departement.
    • Investera i hållbar industri och infrastruktur. Staten har en viktig roll att spela i stora teknologiska skiften. Fortsätt stötta industrins gröna omställning, elektrifieringen av transportsektorn och investera i förnybar energi och elnät.
    • Billig och bättre kollektivtrafik och satsningar på cykel och tåginfrastruktur. Inför ett Sverigekort, rusta upp järnvägen och bygg nya stambanor.
    • Skydda skog och kompensera skogsägarna. Stoppa avverkningarna av de sista natur- och kontinuitetsskogarna.
    • En skarp svensk linje för skärpt utsläppshandel i EU.
    • Styr mot en hållbar ekonomi där vi slutar slänga saker i förtid och slutar designa produkter för kort livslängd. Detta systematiska slöseri beräknas kosta motsvarande halva statsbudgeten enligt oberoende statliga forskningsinstitutet RISE.
    • Arbetstidsförkortning. Inte bara för livskvalitet och att dela på jobben, utan också för att minska utsläppen. Det var över 50 år sedan sist trots folkligt stöd och har nu blivit ännu mer aktuellt till följd av den accelererande AI-utvecklingen. Centerpartiet bör i alla fall kunna acceptera en statlig utredning om det i utbyte mot annat.

    Det finns väldigt mycket mer som det nya styret bör kunna enas kring (se exempelvis Naturskyddsföreningens lista), men det här är en god grund för det miljöarbete som behöver inledas omedelbart.

    Göran Hådén, talesperson för den gröna tankesmedjan Cogito
    Anna Clara Acevedo, analytiker för den gröna tankesmedjan Cogito
    Clara Bohman, analytiker för den gröna tankesmedjan Cogito


    Hur ett dammigt förslag kan rädda en regering i knipa

    Posted on by Fredrik Holm

    Bensinpriserna kommer att stiga, oavsett vilken regering vi får. Det kommer att ylas om sveket mot hårt arbetande svenskar. Tur då att det finns politiska förslag som är färdiga att damma av, skriver SMBs nya medarbetare Fredrik Holm i en kommentar.

    KOMMENTAR I skrivande stund, i veckan efter valet, vet vi ännu lite om nästa regering. Rösträkningen är avslutad och Kristersson har avgått men förhandlingarna för den rödgröna sidan är långt ifrån avslutade. Vi vet inget om vem som är statsminister när riksdagen öppnar den 29 september.

    Däremot vet vi att det omtalade priset vid pump kommer att stiga markant två dagar senare. Då upphör den tillfälliga sänkningen av energiskatten som regeringen Kristersson tidigare beslutat om (och finansierat med lånade medel, men det är en annan historia).

    Priset går då upp med en krona per liter bensin och 40 öre per liter diesel. Och redan den 1 december kommer nästa prishöjning, när den tillfälligt sänkningen av koldioxidskatten upphör. Det blir ett påslag med tre kronor litern för såväl bensinen som dieseln, vilket Ekot har rapporterat om. Sverige kommer då inte längre att ha Europas lägsta bränslepriser och vare sig danskar, norrmän eller finländare kommer att resa över gränsen som bränsleturister.

    Prishöjningar går inte att undvika

    Det går att föreställa sig hur det kommer att låta redan 1 oktober. Det går att föreställa sig hur den avgångna blågula regeringens företrädare kommer att yla om hur den nya rödgröna regeringen vill gör livet surt för landets alla bilister och åkerier. Det går å andra sidan också att föreställa sig den svekdebatt som en fortsatt blågul regering skulle få på halsen. Detta trots att prishöjningarna är en helt naturlig följd av Tidöregeringens tillfälliga sänkningar och inte går att göra så mycket åt.

    Det var höstens prishöjningar det. Någon gång under 2027 kommer drivmedelsbolagen att ta
    höjd för utsläppshandeln som börjar gälla 2028. Exakt vad det innebär vet ingen, men ytterligare
    runt 1,50 kr per liter är den bedömning som görs av bland annat Konjunkturinstitutet. Summerar man de
    tre prishöjningarna landar vi på ungefär fem kronor per liter. Lite surt för alla som de senaste åren
    vant sig vid något annat. Lite surt för alla som dröjt med att köpa elbil för att kalkylen varit för svag. Eller busskort eller cykel, för den delen.

    Det går att föreställa sig hur det kommer att låta då också. Hur nya (eller samma) röster kommer att yla om hur eliten i Bryssel jävlas med hårt arbetande svenskar. Hur utsläppshandeln, som är flaggskeppet i EU:s klimatpolitik, kommer att utnyttjas av dem som vill få oss att lämna unionen. Detta trots att vi varit med och fattat besluten i god demokratisk ordning. Betänk då att vi ändå inte vet något om kommande råvarupriser. Lite mer oroligheter i Hormuzsundet eller på andra ställen – var hamnar vi då? Ingen vet.

    Fem kronor mer per liter. Såklart det kommer att kännas för den som verkligen behöver sin bil mycket. Såklart alla som nu vant sig vid lägre priser kommer att reagera. Vad göra, oavsett färg på regeringen?

    Reseavdraget – förslaget som revs upp

    Tja, varför inte begrunda faktum att de allra flesta svenskar faktiskt önskar sig en klimatpolitik som är både effektiv och rättvis. Och varför inte då damma av det förslag till nytt reseavdrag som var snubblande nära att beslutas hösten 2022 men som revs upp av Tidöregeringen nästan innan den hade tillträtt. För vad innehöll förslaget? Av en händelse just fem kronor. Fast räknat per mil och inte per liter. Och lika för alla, vare sig man tar bil eller åker kollektivt. Vare sig man betalar mycket eller lite i skatt.

    Förslaget löser väl inte alla problem men det går att fila på. Belopp, regler och reslängder går att justera. Men det ligger där i byrålådan och går att sätta i sjön snabbt. Den som har låg inkomst har mest att vinna på förändringen och den som kan byta från bil till kollektivtrafik vinner ännu mer. Sålunda en förändring som en majoritet av alla svenskar skulle uppskatta, om man får tro opinionsundersökningarna.

    En intressant följd av en sådan förändring skulle vara att väldigt många av dem som idag anser sig behöva bilen kommer att upptäcka att de inte behöver den alls lika mycket längre. Så kan det gå.

    Urfolkens skogar i lika bra skick som naturskyddsområden

    Posted on by Ingela Björck
    Indiansk demonstration i Ecuador

    Ursprungsbefolkningens skogar i Ecuador har lika bra status som de skogsområden som är formellt skyddade av regeringen, visar en studie. Amazonas-delen av Ecuador är känd för att vara en av världens viktigaste hem för biologisk mångfald, och är samtidigt hem för många urfolk. Ecuador var också nyligen värd för ett stort möte för ursprungsbefolkningar, där man utropade nödläge i Amazonas.

    Amazonasområdet i Ecuador är utsatt för ett hårt tryck från företag som vill utvinna virke, starta boskapsrancher eller leta efter olja och mineraler. För att så långt möjligt skydda skogen har landet därför tre sorts skyddssystem: det finns regeringsskyddad skog, skog som skyddas av lokalsamhällen samt urbefolkningens territorier. 

    De tre systemen har alla som mål att så långt möjligt bevara skogens biologiska mångfald. Men hur effektiva de är, och om alla tre är lika effektiva, har inte tidigare varit känt. Nu har en grupp belgiska forskare använt satellitbilder av området mellan 2010 och 2021 för att bedöma skogens produktivitet och grönska samt se eventuella hyggen. Studien är publicerad i tidskriften Biological Conservation och beskrivs av webbsajten Downtoearth. 

    Bra status på skogen

    Analysen visade att avskogningen i Amazonasområdet fortsatt trots att mycket skog formellt är skyddad. Ingen strategi var tydligt bättre än de andra. Men urbefolkningens territorier, även om de saknade formella regler för naturskydd, hade lika bra status på sin skog som de andra systemen. De hade också fler delområden med positiv utveckling för vegetationens grönska. 

    Även de skogar som sköttes av lokalsamhällena hade bra resultat i vissa avseenden, bland annat när det gällde motståndskraft mot torka. De regeringsskyddade områdena i norra Ecuador var de som hade sämst utveckling på sin vegetation. Det kan enligt forskarna bero på en ökad befolkning, fler vägar och fler oljeprojekt i dessa områden. 

    ”Resultaten talar för lokalt anpassad skötsel och hävdvunna urfolksprinciper inom naturskyddet”, skriver forskarna sammanfattningsvis.

    Amazonas-forum med tusentals deltagare

    Ecuador, där urbefolkningen har en relativt stark ställning, var också platsen för ”Foro Social Panamazónico”, det Pan-amazonska sociala forumet som anordnades för 12:e gången i augusti i år. FOSPA-mötet samlade representanter för urbefolkningar, afro-latinamerikaner, miljöorganisationer och sociala rörelser från hela Amazonas och Anderna. 

    Vid mötet påpekade talare att Amazonas under perioden 2010-2020 fortsatt att förlora sin förmåga att lagra kol, enligt en artikel iNature. En annan artikel i samma tidskrift, med bland andra Johan Rockström som författare, varnar för att en kombination av ökad hetta, torka och avskogning riskerar att göra ekosystemen instabila i stora delar av hela Amazonas.

    FN-representanten Pedro Arrojo-Agudo kallade vid mötet dagens utvinning av råvaror från Amazonas för ett brott mot mänskligheten. De stora företagen skadar befolkningen genom både giftutsläpp från gruvbrytning, kemikalier från jordbruket och oljespill från oljeutvinningen, sa han enligt ett reportage på webbsajten InsideClimateNews. 

    FOSPA-mötet avslutades med att dess omkring 2.500 deltagare utropade ett nödläge i Amazonas och la fram en lång rad förslag. Bland dessa var skapandet av fler skyddade zoner där gruvbrytning och oljeutvinning är förbjudna, att organiserad brottslighet i Amazonas ska kartläggas och att naturen bör få lagliga rättigheter som skyddar den biologiska mångfalden. 

    Tiden är knapp – nu måste krismedvetenhet bli till handlingskraft

    Posted on by Supermiljöbloggen

    Vi lever idag på jordens kapital snarare än på räntan. Följderna är allvarliga och akuta – inte bara för miljön utan även för ekonomin. Det är hög tid att kavla upp ärmarna, skriver Markus Larsson, ekonomie doktor vid KTH, i en gästkrönika.

    KRÖNIKA ”Den som håller huvudet kallt och inte grips av panik inser inte vad som håller på att hända.” Orden kommer från en ledare, av signaturen Sander, i Dagens Nyheter för över 30 år sedan, men är lika aktuella i samtalet om klimatfrågan i dag.

    Omställningen till ett hållbart samhälle är brådskande, och sannolikheten för att man ska kavla upp ärmarna och ta tag i utmaningarna står i proportion till krismedvetenheten. “Vänta och se” kallar nationalekonomen John Hassler för ”en mycket riskabel klimatpolitik” i ett bidrag i den nyligen utgivna boken Klimatinfo för alla  (KTH och Fores, 2026).

    Att människan lever över sina tillgångar är väl känt. År 2026 hade vi som art förbrukat de resurser som jorden producerar under ett helt år den 30 juli. ”Overshoot day” för Sverige inträffade i år redan 4 april. För att tala ekonomspråk tär vi alltså under stora delar av året på kapitalet snarare än lever på räntan.

    World Economic Forum inser riskerna…

    Det här är inte bara ett miljöproblem. World Economic Forum listar i sin årliga ”Global Risks Report” de största hoten som världen står inför. I 2026 års rapport toppas listan på lång sikt av ”extrema väderhändelser” följt av ”förlust av biologisk mångfald och ekosystemkollaps” samt ”kritisk förändring av jordens system”. Fem av de tio allvarligaste riskerna på lång sikt är kopplade till klimat och miljö enligt World Economic Forum.

    Miljön och klimatet är viktiga frågor i egen kraft, men även för ekonomin och för minskad sårbarhet i tider av turbulens. Att samtiden präglas av flera, parallella kriser gör det alltså inte mindre viktigt att fokusera på klimatarbetet och undvika att viktiga åtgärder skjuts på framtiden. 

    Medialt får internationellt klimatarbete och förhandlingar i FN eller EU stor uppmärksamhet. Mycket av arbetet med utsläppsbegränsningar och klimatanpassning sker dock bortanför storpolitikens rampljus – lokalt i svenska kommuner, hushåll och företag. Det får inte samma mediala genomslag men är väl så viktigt.

    … liksom svenska befolkningen

    För några år sedan uppfattade en majoritet av svenskar att klimatfrågor var viktigare än andra samhällsfrågor. I den senaste SOM-undersökningen är andelen knappt hälften (46%). Det är fortsatt en betydande del av befolkningen och tillsammans med gruppen som ser klimatfrågor som lika viktiga som andra samhällsfrågor är andelen en betryggande majoritet av svenskarna (89%). 

    Tiden är knapp i klimatfrågan. Utsläppen av växthusgaser är fortsatt höga och minskningstakten för låg. För att sluta de ekonomiska kretsloppen och uppnå en grön ekonomi behöver omställningen vara global. Vi behöver, för att tala med Johan Rockström, en ”global transformation” och en debatt som är saklig och bygger på fakta.

    ”Bättre göra för mycket än för lite”

    Krismedvetenheten finns där, men den måste kanaliseras till handlingskraft bland såväl konsumenter, organisationer och företag som politiska och ekonomiska ledare för att transformationen ska bli verklighet. “En ambitiös klimatpolitik är robust”, skriver Hassler.

    Det kan översättas till att det är bättre att göra för mycket än för lite. Det är dags att kavla upp ärmarna på internationell, nationell och lokal nivå. 

    Markus Larsson är ekonomie doktor, KTH Kungliga Tekniska Högskolan, och redaktör för Klimatinfo för alla (KTH och Fores, 2026)

    Klimatet var ingen stor fråga i valet – men kan bli det efteråt

    Posted on by Jan Lindsten

    Riksdagsvalet hölls i söndags. Men ännu är faktiskt inte rösträkningen klar. Det KAN bli fyra år till för de fyra Tidöpartierna om ett par mandat flyttar över blockgränsen. Eller så står sig prognosen om ett knappt rödgrönt övertag. Men oavsett utgång: 2026 års val var inget val där tidens ödesfråga, klimatet, spelade någon framträdande roll alls, skriver Jan Lindsten i en ledarartikel om valet.

    LEDARE: Många hjärtan värmdes, med rätta, i de stora klimatmanifestationerna som anordnades i en lång rad svenska kommuner kort innan riksdagsvalet. Bara i rikets två största städer samlades i storleksordningen 65 000 personer under den gemensamma och enda officiella parollen ”Enade för klimatet”.

    Det var en viktig händelse för många av de som känt sig frustrerade och kanske ensamma med sin klimatoro.

    Många tusen personer vädjade till politiken att låta klimat- och miljöfrågan steppa upp i valrörelsens sista skälvande dagar. En vädjan som ackompanjerades av ännu en skräckrapport om Jordens snabbt stegrade temperatur. I den europeiska vädertjänsten Copernicus text läser vi att den globala medeltemperaturen i augusti stigit till + 1,65 grader över den förindustriella nivån. På kontinenten (och i Storbritannien) brann det hejdlöst. De stolta europeiska floderna blev rännilar på sina håll, och – framförallt – tiotusentals människor DOG i de grymma värmeböljorna.

    Besvikelse över mediebevakningen

    Man kunde notera besvikelsen efteråt i kommentarerna från folk som deltog i manifestationerna. Medierna speglade dessa uselt, tyckte många (vilket stämde bara delvis – det gjordes stora reportage och inslag i vissa tidningar och radion och TV:n).

    Men kunde man då möjligen förnimma något förändrat tonläge från politiskt håll efter detta kraftfulla folkliga ställningstagande? Nej, det går inte att påstå det. Från respektive parti lät det ungefär som innan.

    ”Den här demonstrationen visar att det finns en tyst majoritet för kraftfull klimatpolitik”, sa Åsa Westlund i en intervju efter marschen i Stockholm. Hon är S-talesperson i klimatfrågor och en av de välkända politiker som deltog i marschen.

    Ändå orkade hon inte vare sig förorda eller erkänna att det både behövs och kommer att bli skattehöjningar på såväl bensin som diesel inom kort. Detta faktum – att de konstlat låga svenska bränslepriserna kommer att öka när EU:s skatteundantag för Sverige går ut och utsläppshandeln för fossilbränslen träder i kraft – hör till det allra mest förtigna i denna valrörelse.

    Straffade sig MP:s klarspråk vid valurnan?

    Strängt taget är det bara Miljöpartiets språkrör som i en valintervju sa rakt ut hur det ligger till. Kanske kan detta vara en förklaring till att partiet trots allt noterade en relativt begränsad framgång vid valurnorna, jämfört med vad många nog trots allt förväntade sig.

    Ja, en stor majoritet av väljarna ÄR oroade över klimatet. Men det kan vara så att de konkreta krav som omställningen ställer på oss alla fortfarande ter sig mer oroande än klimatet självt, när det börjar bli allvar.

    Det återstår att se om de politiker och partier som hållit tand för tunga drabbas av en gigantisk svekdebatt eller ej.

    Många sitter nog och grubblar på varför det var enbart två partier som gick back – de två största, Sverigedemokraterna och Socialdemokraterna – medan alla andra noterade plus i lite olika grad.

    En rolig och kanske även träffande kommentar kommer från Svenska Dagbladets ledarskribent Mattias Svensson. Han spekulerar över om det kan ha varit de båda mest nostalgiska partierna som förlorade.

    Socialdemokraterna ville göra Sverige mer som Sverige, medan Sverigedemokraternas valaffischer deklarerade: Vi gör Sverige till Sverige igen – Väljarna ansåg uppenbarligen att de redan levde i Sverige och sökte andra alternativ, skriver han.

    Det behöver inte vara rätt avläst – men Svenssons resonemang känns väsentligt mer sannolikt än att det bristande intresset för miljö- och klimatfrågorna skulle kunna vara en förklaring till dessa partiers samtidiga nedgång.

    Regeringspartierna låter alltmer lika SD

    Inte tappar väl SD några röster av klimatskäl, medan de andra borgerliga partierna går framåt trots att de inte heller bryr sig ett dugg om klimatet? Moderaterna låter ju i sin klimatretorik allt mer som SD, de tidigare mer klimatprogressiva Liberalerna talar nu öppet om att Sveriges roll inte är så viktig, och Kristdemokraterna vill avskaffa de svenska klimatmålen helt.

    Nej, klimatet hade helt enkelt en undanskymd plats på dagordningen i årets valrörelse. Och även vid valurnorna, tvingas man konstatera. Och under tiden blir Jorden allt varmare, allt snabbare. Och det är fyra år till nästa val. Det är lång ifrån osannolikt att Sverige drabbas av väsentligt hårdare klimatrelaterade händelser i närtid – som verkligen ökar det folkliga trycket på politikerna att agera, snabbt och effektivt.

    ”Väldigt mycket av den politik som ska föras avgörs efter valdagen”

    Posted on by Birgitta Losman

    Förvånansvärt mycket av den politik som ska föras avgörs efter valdagen. Men ofta ges inte kunskapen om förhandling och styrning under mandatperioderna tillräckligt stort utrymme, varken i utbildningssystemet eller i media. Det skriver SMB:s medarbetare Birgitta Losman, som själv har en bakgrund som förtroendevald förhandlare, både nationellt och regionalt.

    KOMMENTAR: ”Tänk om väljarna visste hur mycket som avgörs efter valdagen” sa min tidigare mentor en gång till mig under ett av många utbildningspass inför att jag skulle förhandla. Det ligger mycket i den kommentaren. Utan att göra anspråk på att få med alla aspekter vill jag därför bidra med några centrala komponenter i samverkan mellan valdagarna.

    Vad ska genomföras under mandatperioden?

    Vilken politik är det som ska genomföras under mandatperioden? Det förekommer politiska styren som inte har någon skriftlig överenskommelse, men det är inte att rekommendera. Både för att säkerställa effekt och för att undvika missförstånd. En luddig skriftlig överenskommelse ger utrymme för yviga tolkningar. Mer precisa överenskommelser kan öka träffsäkerheten. Att exempelvis skriva ”vi ska beakta hållbarhet vid infrastruktursatsningar” ger mer utrymme för tolkningar än ”vi ska öka ekonomiska satsningarna på kollektivtrafikkörfält och mittseparering av olycksdrabbade vägar”. Att skriva ”vi ska främja klimatarbetet” har inte samma styrande effekt som ”utsläppen från x, y, z ska minska från 2020-årsnivåer till noll är 2030”.

    I valrörelsen och även nu talas mycket om ”röda linjer”. En väl förberedd partigrupp har noga tänkt igenom före valet vad som är viktigt, vad som är förhandlingsbart och inte och jag vågar påstå att alla partier har röda linjer, men ofta väljer att inte säga dem utåt. Att undvika mediala låsningar och över huvudtaget undvika att förhandla i media är ofta en väsentlig ingrediens i starten på framgångsrika politiska samarbeten.

    En särskild varning gäller för att låta sakfrågor ligga utanför samarbeten. Det förekommer att det blir nödvändigt men är ofta ett sätt för största partiet att helt få igenom sina förslag. I dagspolitiken innebär det vanligtvis att Socialdemokraterna och Moderaterna gör upp, detta då de i många frågor – tvärt emot vad många väljare tror – har relativt likartad politik.

    Hur samarbetet ska gå till

    Hur samarbetet ska ske hör definitivt till de underskattade frågorna i politiskt samarbete. Det kan handla om den dagliga driften i regering, nämnder eller styrelser. Hur jobbar vi tillsammans? Och hur löser vi ut problem och låsningar när de uppkommer samt förebygger dem? Kommun och regionnivån är ofta skickliga på att hitta former för detta. Det beror inte nödvändigtvis på att den politiska nivån är lättare att hantera, utan på att partierna och deras företrädare är skickliga och villiga i att hitta lösningar.

    Hur partier samarbetar avgör också mycket av arbetsmiljön för de förtroendevalda och har även inverkan på hur förvaltningen upplever styret. Exempelvis är sena och upprepade nattliga förhandlingar något som är svårförenligt med att ha förtroendevalda som behöver hämta på förskola eller som är ensamstående. Svajigt politiskt styre påverkar förvaltningens tjänstemän negativt och kan ge både stress och övertid.

    När det gäller politiska förhandlingar har exempelvis Socialdemokraterna ofta varit kända för långa och sena förhandlingar, men sådant kan självklart förändras, precis som allt annat. Ibland stämmer heller inte mediabilden av hur partier är att samarbeta med. När jag tidigare reflekterat över Miljöpartiets roll har de gröna partigrupperna tvärt emot mediebilden ofta haft en medlande roll i förhandlingar, exempelvis i vårdsvalsfrågor mellan vänster och höger.

    På samma sätt har i media ofta utmålade hårda moderater, ibland med kraft tagit tag i både jämställdhetsfrågor och säkerställt kollektivtrafikbudget via skattehöjning. Hur samarbete sker är viktigt, och det politiska samtalet börjar långt innan valdagen om kommande möjliga konstellationer. Tillit går snabbt att rasera och tar tid att bygga upp. Det är i samband med de konkreta förhandlingarna starkt att rekommendera att teckna ner principerna för hur-frågorna, inklusive mediastrategier för samarbetet.

    De politiska posterna

    En tredje central komponent är de politiska uppdragen – posterna. Var ska de olika parterna arbeta? Ett väl utfört hur-arbete gör att var-frågan underlättas. Då blir inte en post bara ett partis personliga uppgift, utan ett lagarbete – även om ordförande eller minister tillhör ett visst parti. Var-frågan om uppdrag har också en stark koppling till lämpliga – eller olämpliga – personer i partierna. Det här kan vara känsligt men kan ha avgörande betydelse för hur ett samarbete och styrningen mellan politik och förvaltning kommer att fungera de kommande fyra åren.

    Det är inte ovanligt att andra partier har starka uppfattningar om var deras samarbetspartier borde vara ordförande eller minister. Här gäller det att se upp – var är det egentligen möjligt att göra mest politiskt avtryck. I Västra Götaland var Miljöpartiet exempelvis noga med att uppmuntra andra partier att ta miljöportföljen medan näringsliv och infrastruktur i kraft av effekt för hållbarhet och grön omställning var prioritet. När väl posterna var fördelade blir det i bästa fall såklart ändå ett lagarbete kring frågorna i nämnder och styrelser.

    Främja ett demokratiskt samtal

    Med denna snabbkurs i ingredienser för politiskt samarbete önskar jag partierna lycka till. Som väljare förväntar jag mig konstruktiva samarbeten för en hållbar värld. Och att ni tillsammans pratar om vad ni menar med det och vilken politik ni avser att genomföra tillsammans. Media kan hjälpa till att genom saklig konstruktiv granskning genomföra en bevakning som främjar ett gott demokratiskt samtal.

    När jag själv tänker tillbaka på förhandlingar regionalt, lokalt, nationellt finns det mycket som varit konstruktivt. Och är det något jag ångrar är att jag vid något tillfälle i ”stridens hetta” drog upp en röd linje mot ett konkurrerande parti. Den skadan tog lång tid att reparera och sedan dess undviker jag röda linjer. Både privat och i yrkeslivet. Låt oss hoppas att de nationella partiledningarna gör detsamma. Sverige har tillsammans med andra stater i FN skrivit under på att arbeta för agenda 2030 – världens agenda för hållbar utveckling. Det är fyra år kvar tills målen ska vara uppfyllda och de senaste åren har Sverige backat på de flesta områdena och dessutom tystnat som röst för hållbar utveckling i världen. Det är något att bita i för den kommande regeringen.

    Tidöregeringen förlorar makten enligt Svt:s valundersökning – men mycket är osäkert

    Posted on by Jan Lindsten

    Maktskifte. Ett första riktigt kraftigt väljartapp för Sverigedemokraterna. Liberalerna kvar i riksdagen. Se där de tre största utropstecknen i Svt:s stora valundersökning som presenterades minuterna efter att vallokalerna stängts under söndagkvällen. Men osäkerheten tilltog snabbt.

    Den så kallade Valun bygger på en utfrågning av väljare som just röstat och har genom åren ofta gett en god bild vartåt valet lutar – dock inte alltid. I årets mätning utfrågades över 13 000 personer.

    Men osäkerheten är stor i väntan på de första mer säkra prognoserna från själva rösträkningen senare under kvällen. Det jublades dock mycket högljutt på Liberalernas valvaka när Valu-siffrorna syntes: partier blir kvar i riksdagen med viss råge till fyraprocentsspärren – efter att ha varit dödsdömda en stor del av mandatperioden.

    Åt andra hållet var det av lättförståeliga skäl hos Sverigedemokraterna som tappar positionen som landets näst största parti.

    Valun ger följande siffror för partierna, med 2022 års valresultat inom parentes:

    Socialdemokraterna: 28,4 procent (-1,9)

    Moderaterna: 18,1 (-1,0)

    Sverigedemokraterna: 17,2 (-3,3)

    Vänsterpartiet: 8,0 (+1,3)

    Centerpartiet: 7,5 (+0,8)

    Miljöpartiet: 7,4 (+2,3)

    Kristdemokraterna: 6,1 (+0,8)

    Liberalerna: 5,4 (+0,8)

    Övriga: 1,9

    Med Valuns siffror som grund skulle de fyra Tidö-partierna förlora sin knappa majoritet till oppositionens S, V, MP och C. Men steget till en färdig regering med dessa partier är långt och osäkert. Statsminister Ulf Kristersson ville inte alls förklara sig besegrad under inledningen av kvällen.

    I Svt:s egen valprognos cirka klockan 21.45 med cirka 10 procent av distrikten räknade hade Valuns siffror krympt för oppositionen, som skulle vinna med ett enda mandats övervikt. Den siffran håller i sig ännu vid 23-tiden med ännu ett antal tusen valdistrikt räknade.

    Varför Valun pekade ut en såpass tydlig ledning för de rödgröna med flera procent och försprånget minskade så kraftigt vid rösträkningen till några tiondels procent fanns inget tydligt svar på.

    Statsvetaren Jonas Hinnfors vid Göteborgs universitet säger i en kommentar under kvällen till G-P att undersökningen brukar vara tillförlitlig. Det skulle vara en härdsmälta i arbetet med Valun om den skulle visa fel när mätningarna gav ett försprång för oppositionen på 4,5 procent, framhåller han.

    Filip Johnsson: ”Årets valdebatt har slagit något slags rekord i valfläsk”

    Posted on by Filip Johnsson

    Det krävs en tydlig berättelse om Sverige i den gröna omställningen för att skapa acceptans för en fortsatt skärpning av klimatpolitiken. En berättelse som innefattar ekonomi, säkerhet och konkurrenskraft. Det skriver SMB:s helgkrönikör Filip Johnsson, som längtar efter politiska diskussioner om de långsiktiga vägvalen istället för kortsiktigt valfläskande.

    KRÖNIKA Jag skriver detta på valdagen. Jag är långt ifrån den förste att konstatera att valdebatten har präglats av valfläsk. Även om det också i tidigare val riktats kritik mot partierna för att de bara pratat plånboksfrågor så tycker jag det har slagits något slags rekord i detta i årets valdebatt. Upp till 5 000 kronor mer per månad för en arbetande tvåbarnsfamilj (M), mer pengar i plånboken för folk med vanliga inkomster (S), lägre drivmedelsskatter (SD), skattesänkningar för låg- och medelinkomsttagare (C), lägre skatt för pensionärer (KD), sänkt skatt på arbete (L), höjt barnbidrag (V) och sänkta energikostnader för hushållen (MP).

    Mycket av debatten har alltså handlat om ekonomisk kompensation till hårt arbetande människor, särskilt barnfamiljer. Politikerna bjuder över varandra i en reaktiv politik där allt fler problem ska mötas med ekonomiska lättnader. Prishöjningar som historiskt sett är relativt måttliga beskrivs som kriser som kräver omedelbar kompensation.

    Populismen hindrar debatten om långsiktiga val

    Men hur rustat blir samhället när den verkliga krisen kommer?

    Var finns idéerna om hur Sverige ska utvecklas på längre sikt? Var finns visionen om var vi vill vara om 25 år? 

    När det gäller energi, transporter, industri och klimat är det svårt att förstå varför debatten så sällan utgår från Sveriges unika möjligheter. Vi har mycket goda förutsättningar för förnybar energiförsörjning och ett elsystem som redan i det närmaste är fossilfritt genom vattenkraft, kärnkraft och vindkraft. Det borde, som det heter, vara smashläge för både transportsektorn och industrin att bli ledande i elektrifieringen bort från fossilberoendet.

    I stället tycks den tilltagande populismen göra det allt svårare att diskutera de långsiktiga vägvalen. Kortsiktiga och enkla svar på komplexa problem dominerar. Förmågan att formulera ett strategiskt ramverk för Sveriges framtid framstår som begränsad.

    SMB:s helgkrönikör, professor Filip Johnsson.

    Samtidigt fördjupas de geopolitiska spänningarna, säkerhetsläget försämras och internationella konflikter intensifieras. I detta läge tappar den gröna omställningen tempo. Både i Sverige och i övriga Europa har flera stora projekt för fossilfri produktion skjutits upp eller omprövats, trots att de tidigare beskrivits som avgörande för framtida konkurrenskraft och försörjningstrygghet.

    EU håller i stort sett kursen – och måste fortsätta med det

    Omställningen kräver dock något som dagens debatt ofta saknar: långsiktighet och en tydlig riktning. Inte minst gäller det klimatpolitiken. En successivt skärpt prissättning av koldioxidutsläpp är avgörande för att marknadskrafterna ska styra investeringar mot utsläppssnåla lösningar. Om kursen hålls över tid kan den också bidra till att ekonomisk utveckling i mindre grad kopplas till ökad materiell konsumtion.

    Det finns trots allt ljuspunkter. På EU-nivå har klimatpolitiken i huvudsak fortsatt att skärpas, bland annat genom reformer av utsläppshandelssystemet som syftar till att skapa långsiktiga och förutsägbara incitament för utsläppsminskningar. För Sverige borde den centrala frågan vara om vi vill ligga i linje med dessa ambitioner eller gå före. Med tanke på våra goda strukturella förutsättningar borde en hög ambitionsnivå vara ett strategiskt vägval.

    Men även EU:s klimatpolitik utsätts nu för ett växande tryck. När kostnaden för utsläpp stiger kommer sannolikt fler aktörer att kräva undantag, lättnader och försvagningar – utöver det förslag som nu ligger på bordet som i sig innebär en försvagning, om än måttlig. Kommer svensk politik då fortsatt orka stå upp för EUs klimatpolitik?

    För att skapa acceptans för en fortsatt skärpning av klimatpolitiken behövs därför en tydlig berättelse om Sveriges roll i den gröna omställningen. Den berättelsen måste förena klimat- och energipolitik med ekonomi, säkerhet och konkurrenskraft. Ett minskat fossilberoende handlar inte bara om utsläpp, utan också om stärkt ekonomiskt och geopolitiskt oberoende.

    Journalistiken behöver pressa politikerna på svar

    Ekonomin kommer självklart alltid att vara en viktig del av framtida valrörelser och politiska debatter. Men det vore önskvärt med större fokus på hur Sverige långsiktigt kan ta tillvara sina komparativa fördelar, snarare än på kortsiktig kompensation, förenklade motsättningar mellan enskilda tekniker eller andra symbolfrågor.

    Därför har också klimatjournalistiken ett viktigt uppdrag. Att lyfta blicken bortom nästa kvartal och nästa budget. Att pressa politiken att formulera en trovärdig vision för hur Sverige kan bidra till en framtid där vår planet förblir beboelig.

    Inte bara för dagens hårt arbetande människor, utan också för deras barn.

    Filip Johnsson är professor i energisystem på Chalmers Tekniska Högskola och ledamot i Klimatpolitiska rådet. Han medverkar regelbundet med helgkrönikor på SMB.

    Två förlorade år till för klimat och miljö med regeringen Tidö, visar SMB:s granskning

    Posted on by Jan Lindsten

    Regeringen har tillsammans med samarbetspartnern SD under sina fyra år dekonstruerat stora delar av traditionell svensk miljöpolitik och gått baklänges i klimatarbetet. Den slutsatsen kan dras av SMB:s stora granskning, som nu avslutas med en genomgång av mandatperiodens andra hälft.

    Det är, så när som på en månad, fyra år sedan Ulf Kristerssons Tidöregering tillträdde i oktober 2022. Blir det ännu fyra år vid makten för M, KD, L och SD? Det vet vi tidigast nu på söndag kväll. Det verkar, som så ofta i svensk politik, bli ett mycket jämnt val.

    Artikeln visar hur de som haft makten i Sverige använt sitt maktinnehav. Inte vad dessa partier, och oppositionen säger att de vill göra under nästa mandatperiod om de ges möjlighet. Längst ned i artikeln finns länkar till olika valkompasser med särskilt fokus på miljö och klimat för att underlätta för läsarna att orientera sig om vad partierna vill göra.

    För klimatet och miljön var Tidöregeringens politik under dess första två år i huvudsak mycket negativ. Detta konstaterade SMB i en stor genomgång av fattade beslut, utredningsförslag, direktiv och nyheter med direkt bäring på den förda politiken, som vi publicerade i oktober 2024.

    Hur blev då politiken under den sista hälften av mandatperioden? Tyvärr visar en ny granskning enligt samma upplägg att Tidöregeringen fortsatt luckra upp och försvaga såväl klimat- som miljöpolitiken, med en och annan mindre ljusglimt. Uppräkningen här nedan gör inte anspråk på att vara fullkomlig, men ger en tillräckligt tydlig bild av regeringens oftast mycket svala intresse för spörsmålen:

    Oktober 2024:

    • EU-kommissionen beslutar att godkänna den tidigare ifrågasatta svenska skattebefrielsen av biogas, ett ur klimatperspektiv positivt ställningstagande som regeringen tryckt på för att få igenom.
    • I enlighet med direktiven föreslår regeringens skogsutredare Göran Örlander att tillståndsplikten för att få avverka i de fjällnära skogarna tas bort och ersätts av anmälningsplikt. Tidsgränsen på sex veckor mellan anmälan och tillåtlig avverkning föreslås bli minskad till tio dagar, vilket försämrar möjligheten att hinna undersöka förekomsten av naturvärden.

    November:

    • Miljöjuristerna och Naturskyddsföreningen anmäler regeringen till EU-kommissionen för granskning. Regeringen klarar inte flera miljö- och klimatkrav, bland annat kollagring i mark och koldioxidutsläpp, betonar organisationerna. Något regeringen tidigare under året medgett själv i en rapport till kommissionen om läget.

    December:

    • Statliga Vattenfalls planerade anläggning för att skilja av och lagra biogen koldioxid, så kallad Bio-CCS vid värmeverket i Jordbro stoppas. Regeringen har satsat stort för att få igång sådana, av många starkt ifrågasatta, lagringsprojekt men Vattenfall konstaterar att det saknas både ekonomiska och marknadsmässiga förutsättningar.
    • Regeringen låter den statliga offentliga utredningen Fossilfritt Sverige, med uppdrag från 2015 för att stötta omställningen till förnybara bränslen, vara kvar. Förordnandet skulle gått ut 31 december men förlängs istället två år.

    Januari 2025:

    • En mödosamt framförhandlad kompromiss mellan M, L, C och S i miljömålsberedningen om visst ökat skydd av naturskogar faller oväntat under slutmötet. Moderaterna och Liberalerna hoppar av överenskommelsen. Enligt S-ledamoten i beredningen uppnås därmed varken EU:s krav på kollagring eller skydd av biologisk mångfald.

    Februari:

    • Regeringen beslutar att det så kallade referensvärdet för vargstammen ska sänkas från 300 till 170 vargar. Referensvärdet anger hur många individer som krävs för ”gynnsam bevarandestatus.” Regeringens påstående om att man har forskningsstöd för siffran dementeras eftertryckligt av inblandade forskare som säger att det är en grov vantolkning av de studier som gjorts.
    • FN-sändebudet Michel Forst begär ett möte med regeringen för att ta upp den hårdnande behandlingen av klimataktivister. Framförallt gäller hans kritik hanteringen av en kvinna som blev av med sitt arbete på Energimyndigheten för sina aktiviteter i det fridsamma nätverket Rebellmammorna, och där civilförsvarsministern engagerade sig personligen för ett ingripande mot henne.

    Mars:

    • Det ekonomiska samarbetsorganet OECD totalsågar det mesta av regeringens miljö- och klimatpolitik. Allt från det i all hast skrotade förslaget till nya reseavdragsbestämmelser till skogspolitiken och skattesänkningar på fossila drivmedel kritiseras och 28 rekommendationer på förändringar läggs fram i rapporten.
    • Såväl klimatet som folkhälsan underordnas betydelsen av ökad svensk livsmedelsexport i regeringens nya livsmedelsstrategi. Frågan om köttets klimatpåverkan och negativa följder för folkhälsan vid för hög konsumtion spelas ned helt, vilket kritiseras av både livsmedels- och klimatforskare.

    April:

    • Regeringens av många starkt kritiserade förslag till slopad betesrätt för korna föll oväntat i riksdagen. En socialdemokratisk reservation från jordbruksutskottet fick stöd inte bara av den rödgröna oppositionen, utan även av Sverigedemokraterna.
    • Regeringens vårproposition bekräftar neddragningen av klimat- miljö- och naturanslaget med drygt fyra miljarder kronor under året. Det omfattar sänkta anslag för klimatinvesteringar, avvecklad klimatbonus för personbilar och mindre pengar till skydd av värdefull natur och insatser i hav och vattenmiljöer.

    Juni:

    • Regeringens skogsutredare presenterar i slutbetänkandet en lång rad mycket kontroversiella förslag. Naturreservat ska bli lättare att upphäva, främmande (invasiva) trädarter enklare att introducera och skogsgödsling stimuleras. Häckande skogsfåglars skydd ska minskas och hänsynen till rödlistade arter försämras. Det 20 år gamla miljömålet ”levande skogar” ska överges. Klimatnyttan av skogsbruket ska istället för FN:s protokoll få en ny definition som tagits fram av skogsindustrin, och som enligt klimatprofessor Markku Rummukainen överdriver nyttan.

    Juli:

    • En rad nya lagar, flera negativa för klimat och miljö, började gälla den 1 juli. Bland annat avvecklas flygskatten, något som går tvärs emot utvecklingen i flera andra EU-länder. Vidare sänktes bensin- och dieselskatten ytterligare och solcellsbidraget drogs ned från 20 till 15 procent.
    • Larm kommer från flera håll, bland annat Svenska Turistföreningen, om snabbt förfall i naturreservat och nationalparker som en följd av regeringens kraftiga nedskärningar. Rapporter om tilltagande nedskräpning, trasiga toaletter, vindskydd och raststugor fick riksdagsledamöter att begära interpellationssvar från miljöminister Romina Pourmokthari (L) om hur hon ser på situationen.

    Augusti:

    • Regeringen lägger fram sin proposition om att tillåta brytning av uran igen i Sverige från 1 januari 2026. I förslaget ingår också att det inte ska finnas någon kommunal vetorätt mot brytning (Efter mycket skarpa protester tillsattes senare en utredning om huruvida veto mot den mycket miljöstörande alunskifferbrytningen ska tillåtas, red:s anmärkning).

    September:

    • Regeringen satsar 85 miljoner kronor för att under 2026 inleda saneringsarbeten runtom i landet mot evighetskemikalierna PFAS. Men nästan samtidigt godkänner regeringen dräneringsarbeten av den starkt PFAS-förorenade marken vid Karlsborgs flygplats. Dessutom ges försvarsmakten tillstånd att lägga upp 89 000 ton förorenade jordmassor och asfalt i en kilometerlång vall strax intill dricksvattentäkten Vättern.

    Oktober:

    • Regeringen får kritik för att visa upp en alltför glättig och verklighetsfrämmande bild av sina klimatåtgärder. Enligt Riksrevisionen ges väljarna felaktig information om läget. Naturvårdsverket får också kritik, men pekar på att man fått i uppgift av regeringen att enbart presentera ett istället för flera tänkbara scenarier över utvecklingen av klimatutsläppen.
    • De svenska och finska statsministrarna har i ett gemensamt brev till EU-kommissionen begärt lättnader i klimatkraven på skogen. De är rädda för att avverkningsvolymen måste begränsas för att höja inlagringen av kol i skogsmark.

    November:

    • Frankrike sände sin president Macron och Tyskland och Storbritannien sina premiärministrar Mertz och Starmer till det viktiga förmötet inför COP 30 i Brasilien (FN:s klimattoppmöte). Sveriges statsminister Ulf Kristersson reste för sin del till Tallin, där marknadsliberala tankesmedjan Timbro höll konferens om Europas banksystem.

    December:

    • Den under året framlagda skogsutredningen noterar en närmast unikt omfattande sågning från de allra flesta remissinstanserna förutom Lantbrukarnas LRF och Skogsindustrierna. Svenska Världsnaturfonden skriver att man ”inte kan annat än att förkasta utredningen i sin helhet” och anser att inget av dagens problem löses och att förslagen bryter mot de flesta av EU:s skyddsdirektiv.
    • Trafikverkets förslag till nationell 12-årsplan för infrastrukturen lyckas inte bidra till att uppnå klimatmålen, men inte heller till nollvisionen för trafiken, eller till att hejda underhållseftersläpningen för järnvägen, med mera. Detta trots 1 200 miljarder kronor i potten, skriver 2030-sekretariatet i ett remissvar. Orsaken ligger dock i regeringens beställning, anser man.

    Januari 2026:

    • I en analys försöker affärsnyhetsbyrån Bloomberg förstå Sveriges kovändning inom miljö- och klimatpolitiken. Bloomberg konstaterar att ett land som redan kommit långt i omställningen och framstod som ett föredöme av svårförståeliga skäl började föra politik i rakt motsatt riktning. Fossila utsläpp ökade med sju procent och investerare i grön teknik börjar tveka när de möter svalt intresse, eller rent av skepsis, från politiskt håll, konstateras i analysen.

    Februari:

    • I ett plötsligt och oväntat uttalande flaggar klimatminister Romina Pourmokthari (L) för att det svenska klimatmålet för transportsektorn, 70 procent lägre utsläpp 2030 (från nivån 2010) ska skrotas. Utspelet är extra svårförståeligt då samma minister några månader tidigare tvärtom sa att målet ligger benhårt fast, och läxade upp medier som antytt motsatsen.

    Mars:

    • I en lagrådsremiss lämnar regeringen bara in begränsade delar av förslagen i den stora skogsutredningen. Det handlar nu främst om att minska anmälningstiden från sex till tre veckor inför avverkning. Ett förslag som hade haft förutsättningar att minska polariseringen – en skogsmarksersättning till de skogsägare som får avverkningsförbud – tas inte med. Skogsägare får alltså därmed, som hittills, inte någon ersättning vid avverkningsförbund, vilket flera oppositionspartier krävt.
    • Regeringens tvärvetenskapliga expertorgan Klimatpolitiska rådet konstaterar i sin utvärderingsrapport att regeringens politik måste ändras för att klara klimatmålen. Rådet pekar med statistik och branschenkäter exempelvis på att regeringen försvårat etableringen av ny fossilfri elproduktion (utöver kärnkraft som kräver mer tid). Energiminister Ebba Bush (KD) anser att rådet därmed uttrycker politiska åsikter som helt går att bortse från.

    Maj:

    • I ett särskilt krispaket för att kompensera för Irankrigets följder läggs miljarder kronor i kraftigt sänkta bensin- och dieselskatter, utöver vårpropositionens skattesänkningar. Totalt satsas 17,5 miljarder kronor med lånade pengar på framförallt fossilbränslen, men även på en mindre höjning av elbilspremien och ett elstöd till hushållen.
    • När regeringens styrmedelsutredning ska presenteras, ställs presskonferensen in och utredaren själv får passa över dokumenten i korridoren till vikarierande klimatminister Johan Britz (L). Styrmedelsutredningen, som länge sades vara svaret på hur regeringen ska klara EU:s och egna klimatmål, avfärdades unikt nog av sina beställare, inklusive ansvarige ministern – innan den ens hann presenteras.
    • Regeringen kommer med ännu en kompensation för dyrare reskostnader. Den här gången handlar det dock om ett statsbidrag till alla regionala kollektivtrafikbolag som sänker priset på månadskorten med hälften under ett halvårs tid.

    Juni:

    • Allt fler regeringsföreträdare börjar tala om Sverige som EU:s lägsta nettoutsläppare av koldioxid. Och antyda, eller säga rakt ut, att eftersom skogens kolupptag är större än de fossila utsläppen, är Sverige i stort sett redan i hamn i klimatfrågan. Även på moderaternas FB-hemsida utsägs oblygt denna osanning, som helt strider mot de internationella reglerna för hur kolupptag och kolutsläpp ska bokföras.

    Juli:

    • Ett historiskt och betydelsefullt styrmedel inom svensk klimatpolitik utraderas så gott som, lite i skymundan. Den första juli sänks koldioxidskatten från 3,27 till 0,87 kronor per liter fossilt bränsle. Koldioxidskatten infördes 1991 av Ingvar Carlssons S-regering, men har behållits av alla därefter fram till Tidö-epoken. Sverige var först i världen med skatten och har fått många efterföljare.

    Augusti:

    • Naturvårdsverket ges ett nytt uppdrag av regerigen som kraftigt försvagar verkets traditionella pådrivande roll för genomförandet av miljöpolitiken. Enligt den nya instruktionen ska verket inte driva utan ansvara för miljöfrågor, och det sägs inget alls om att arbeta med hållbarhetsfrågor och Agenda 30-målen.

    September:

    • Regeringens förslag till EU-kommissionen om hur förordningen om att restaurera skadad natur ska genomföras lägger åtgärderna på EU:s miniminivå. En rad konkreta förslag från myndigheterna stryks, exempelvis ett förslag från Naturvårdsverket om förbud mot torvbrytning.

    ——————————-

    Den första delen av granskningen omfattade regeringsåren 2022-2024 och publicerades i oktober 2024, här länk till artikeln.

    ——————————–

    Här finns länkar till en rad valkompasser med betoning på partiernas uppfattningar och förslag inom miljö och klimat:Valkoll (oberoende plattform) , SVT:s valkompass, Klimatriksdagens valkompass, Aktuell Hållbarhets valkompass, samt slutligen Naturskyddsföreningens valkompass.

    ← Tipsa!

    Tipsa oss

    Har du något du tror vi missat och kanske borde skriva om? Vi tar tacksamt emot alla tips du kan bidra med. Maila direkt till tips@supermiljobloggen.se eller fyll i formuläret nedan.