Du kan trycka Shift + S för att få fram sökfältet när som helst och Esc för att stänga det.
Tryck ENTER för fler resultat, då kan du även förfina din sökning.
    Stäng

    Våtmarksaktivist: Därför vågar jag riskera fängelse och är stolt över det jag gör

    Bild på Klimatalliansens talesperson och folkhögskoleläraren William Grönlund

    Aktivister som försöker hindra starten av torvbrytning på Grimsås mosse i västsvenska Tranemo kommun möter uppslutning från bybor och samhällsförening – men också hot om åtal och fängelse. Aktivisten, Klimatalliansens talesperson och folkhögskoleläraren William Grönlund beskriver i ett debattinlägg varför han tagit steget till aktivism och olydnad mot lagen. Och varför han är stolt över det.

    ……………………………………………………………………………..

    Detta är ett debattinlägg. Åsikterna som framförs är författarens egna.

    ………………………………………………………………………………

    DEBATT ”Det är helt ofattbart att höra. Detta är den viktigaste skogen i mitt liv. Du får gärna skicka bilder sedan så kan jag dela med släktingar. Tack för att ni är där!” 

    Meddelandet kommer från en gammal studiekamrat. Hon syftar egentligen inte på en skog, utan på Grimsås mosse. Hon har sett mig på Facebook. Där sitter jag en dag på vingliga störar fyra meter upp i luften, för att dagen efter huttrande frysa i ett dike med brunsörjigt vatten upp till bröstet. Jag deltar för första gången i en aktion med Återställ Våtmarker. Jag fyller femtio år i augusti. Mitt liv har varit ett laglydigt liv, med bara två fortkörningsböter i bagaget. Inte prickfritt, men jag är stolt över det. Nu riskerar jag att gripas och åtalas för grovt olaga intrång, med upp till tre års fängelse på straffskalan.

    Det kanske låter konstigt, men stoltheten växer. 

    Grimsås mosse är ett område på 100 hektar i Tranemo kommun. Där har Neova, ett finskt statligt bolag, fått tillstånd att först rensa hela området från träd, buskar och sly. Sedan ska företaget tömma det på vatten, för att avslutningsvis hyvla av växtligheten och successivt omvandla mossen till ett stort svart dagbrott. Naturresursen är torv, som ska omvandlas till energi. Den ska alltså brännas upp. Vägen från mosse till atmosfär kunde inte vara kortare. Återställ Våtmarker försöker stoppa brytningen och i stället bygga ett naturreservat, med spångar, utkikstorn och informationstavlor. 

    Med mossbrytningen kommer stora risker för Grimsås dricksvatten. Många oroas också över damm, buller och hur järnvägens bärighet i mosskanten kommer att påverkas. Uppslutningen mot Neovas verksamhet är total. Idrottsföreningen upplåter sina lokaler till Återställ Våtmarker. Kicki, en temperamentsfull kvinna som närmar sig åttio år, bakar blåbärspajer till aktivisternas eftermiddagskaffe. Hon är orolig för det kanske finns någon mejeriprodukt i den pajdeg hon köpt. Hon vet ju att många av aktivisterna är veganer och alla är värda en pajbit. ”Ni är ju mina hjältar”, säger hon.

    Fick kedjor och cykellås

    När kaffet och pajerna har dukats fram på altanen till fotbollsföreningens klubbhus dyker två unga flickor upp i sommarklänningar. De är kanske fem och sju år gamla. I sina händer har de grå plastpåsar. ”Mamma sa att ni kanske ville ha det här”, säger dem och lägger plastpåsarna med en duns på bordet. Vi plockar ut flera nyinköpta tjocka cykellås, hänglås och kedjor. Ja, det är verkligen sådant som aktivister vill ha! Flickorna tar emot en rungande applåd och springer iväg innan vi hinner bjuda dem på Kickis blåbärspaj. 

    Det jag inte vågar berätta för Grimsåsborna är att det finns ytterligare en ”exportvara” som kommer med brytningen av torv. Jag har mailat en torvmarksforskare och frågat vad Neovas brytning kommer att innebära. En försiktig skattning är ytterligare totalt drygt 300 000 ton koldioxid till atmosfären. Effekterna av för tidiga dödsfall till följd av utsläpp av koldioxid är, enligt vetenskaplig uppskattning ungefär en död person per 1000 ton utsläpp.

    Matematiken är enkel. Torvbrytningen på mossen kommer att leda till att 300 personer kommer att avlida för tidigt. De första att gå under på grund av värmeeffekterna kopplade till klimatet är gamla, sjuka och riktigt små barn. Och de lever långt från Sverige. Från Grimsås går döden på export.

    Människorna i Grimsås minns min väns farfar. De berättar att han var tydlig med att ”det ALDRIG skulle brytas torv på hans älskade mosse så länge han var i livet”. Men nu är han död. Jag valde att under tre dagar riskera tre års fängelse för hans mosse, för Grimsåsbornas rätt till rent vatten och för att 300 personer som lever någon helt annanstans skall få fortsätta göra det. 

    Det är inte så konstigt att stoltheten växer. 

    William Grönlund

    Folkhögskollärare och klimataktivist. 


    Marina ekosystem hotas av olje- och gasplattformar

    Ny forskning visar hur olje- och gasplattformar skadar den biologiska mångfalden och näringsväven hos bottenlevande ryggradslösa djur i Nordsjön.

    Nordsjön är känt för sina många olje- och gasplattformar som administreras av olika länder, främst Norge, Storbritannien, Danmark och Tyskland. Regionen är en central punkt för stora energibolag som Equinor, Shell, Total Energies och BP, vilka alla driver omfattande operationer där.

    Nu har forskare från University of Essex och Centre for Environment, Fisheries and Aquaculture Science publicerat en ny studie i Science of the Total Environment. I den nya studien använder forskarna data från en 30-årsperiod. Resultaten ger en inblick i hur närliggande sediment påverkas av kontaminering från dessa plattformar.

    Kemiska utsläpp påverkar arter och mångfald

    Resultaten från studien visar att kemiska utsläpp från olje- och gasutvinning har gjort näringsväven mindre komplex och minskat både antalet arter och den biologiska mångfalden. Detta betyder att havets ekosystem nu har svårare att upprätthålla en varierad grupp av arter och deras sammankopplade näringskedjor.

    Denna försämring kan leda till långvariga skador på den marina miljön, vilket minskar dess motståndskraft och förmåga att återhämta sig efter störningar.

    Minskning av större och specialiserade arter

    Föroreningar från olje- och gasutvinning påverkar inte bara vattnets kemiska innehåll, utan också djuren som lever på havsbotten. Dessa föroreningar förändrar hur olika arter lever och äter i havet, vilket stör hela havets ekosystem.

    Föroreningarna har gjort att stora och viktiga arter har minskat kraftigt, eller till och med försvunnit. Istället tar små och mindre krävande arter över. Dessa små arter anpassar sig snabbt och tar över de platser som de större arterna lämnat efter sig. Detta gör att havets mångfald blir enklare och svagare. Det kan i sin tur påverka hela havets hälsa negativt.

    Förslag om framtida regleringar

    För att skydda våra marina ekosystem effektivt föreslår forskarna att skräddarsydda regler och övervakningssystem utvecklas för att noggrant följa industriell påverkan på dessa känsliga miljöer.

    Genom att genomföra detaljerade undersökningar av de områden som är mest påverkade av industriell aktivitet menar de att vi kan få en djupare förståelse för hur dessa aktiviteter påverkar marina ekosystem. Det kan sedan leda till bättre utvecklade metoder för att mildra eventuella skador.

    Forskning: Klimatmodeller överskattar växternas kollagringskapacitet

    En ny vetenskaplig studie ger insikter i hur växter absorberar och lagrar koldioxid. Resultaten visar att växter kan absorbera mer koldioxid än man tidigare trott, men att lagringsperioden är kortare.

    Forskare på Imperial College London har genomfört studien som nu publiceras i tidskriften Science. Den erbjuder en fördjupad förståelse av hur kol cirkulerar genom våra ekosystem.

    Forskarna baserade sin analys på radioaktivt kol-14, en isotop frigjord i stora mängder under de omfattande kärnvapentesterna på 1960-talet. Sedan dess har denna isotop integrerats i jordens biosfär, vilket ger forskarna unika möjligheter att spåra och detaljerat förstå kolcykeln.

    Systematisk överskattning

    Genom att kombinera radiokoldata med avancerade klimatmodeller har forskarna visat att tidigare modeller systematiskt överskattar hur länge växter lagrar kol. Tidigare antog man att växter kunde binda och behålla mellan 43 och 76 petagram kol varje år, där petagram motsvarar ungefär en miljard ton. Men nya uppskattningar, baserade på direkta mätningar av radiokol i växterna, börjar upptaget vid 80 petagram per år och kan till och med nå upp till det dubbla. Detta visar därmed att växter absorberar mer koldioxid än beräknat,

    Däremot visar resultaten även att växterna inte kan lagra koldioxiden lika länge som man tidigare trott. Denna slutsats baserar forskarna bland annat på att växterna främst lagrar kolet i kortlivade växtdelar som blad och fina rötter. Därmed släpps koldioxiden snabbare tillbaka till atmosfären än man tidigare trott eftersom deras livscykler är kortare.

    Så, även om resultaten visar att växter tar upp mer kol än man tidigare trott, är deras kapacitet att fungera som långsiktiga kolreservoarer begränsad. Denna insikt är kritisk för hur vi modellerar koldioxidens flöde genom biosfären och formulerar strategier för att hantera klimatförändringar.

    Viktigt att övervaka och revidera klimatmodeller

    Den här forskningen betonar hur viktigt det är att noggrant övervaka och uppdatera klimatmodeller. Genom att göra detta kan vi bättre förstå och förutsäga det komplexa samspelet mellan biosfären och atmosfären. Den lyfter också fram behovet av att skydda och bevara våra naturliga ekosystem, vilka är avgörande för att reglera jordens klimat.

    Studien tydliggör även att vår nuvarande förståelse av naturens förmågor och begränsningar är ofullständig. Detta gör det nödvändigt att närma sig miljöfrågor med försiktighet och respekt för naturens komplexitet.

    Konsten att orka när usla nyheter sköljer över oss

    Ledsamma, eskalerande, katastrofala och alarmerande nyheter har präglat sommaren. Klimatkurvorna borde vänts för längesedan men fortsätter istället uppåt. ”Det är inte det jag vill”, skriver SMB:s krönikör Nina Ekelund och resonerar om hur man orkar fortsätta kämpa för klimatet, i veckans krönika.

    KRÖNIKA Ibland undrar jag om det är bra för min hälsa att arbeta med klimat- och miljöfrågor. Jag översköljs av forskningsrapporter som visar att jorden mår sämre för varje dag. Den senaste nyheten om att den 22 juli, för bara två veckor sedan, var världens varmaste uppmätta dag någonsin (någonsin!) – det är svårt att ta in.

    Under sommarledigheten har jag delvis tagit paus från nyheter, särskilt nyheter kopplat till klimatet och hur den biologiska mångfalden utarmas. Ser jag en artikel som jag vet att jag borde läsa, men jag vet att jag kommer bli frustrerad eller oroad över, så lägger jag den på läsa-sen-listan. Vi är alla olika men jag dras med av klimat- och miljönyheterna och mår dåligt. Jag oroar mig för framtiden och för vilka omständigheter dagens unga kommer tvingas leva under. Det geopolitiska läget i världen är instabilt och dessutom stundar ett amerikanskt val där demokratin står på spel.

    Och fastän jag försöker hålla nyheterna borta så går det inte. Amerikanska gymnastikstjärnan Simone Biles klagar över värmen tillsammans med många andra idrottsstjärnor på plats i Paris. En ny rapport från World Weather Attribution konstaterar att OS-vädret i Paris kunde varit runt tre grader svalare, och därmed säkrare för idrott, om atmosfären inte varit full av utsläpp från förbränning av fossila bränslen.

    Nyheterna i Sverige gör det tydligt att vi behöver klimatanpassa infrastruktur; vägar och järnvägar påverkas av kraftiga regnmängder. Och dessutom visar en ny forskningsrapport att matpriserna beräknas öka med mellan 0,9 och 3,2 procent per år på grund av klimatförändringarna.

    Mitt i allt detta hade jag velat se klimatledarskap från svenska politiker. Några veckor innan nyheten om att världens varmaste dag uppmätts så lämnade regeringen den uppdaterade nationella energi- och klimatplanen till EU-kommissionen där regeringen räknar med att Sverige kommer bryta mot samtliga centrala EU-lagar om klimatet. Det är inte det jag vill.

    Jag vill få ljusglimtar, jag vill att regeringen ger mig hopp och jag vill ha framtidstro.

    Efter att ha jobbat med klimat- och miljöfrågor i över 30 år så undrar jag hur jag håller min mentala hälsa intakt. Hur ska jag ta mig an hösten när vi vet att vi måste vända klimatkurvorna nu, helst i förrgår.

    Att jag orkat hålla på med dessa frågor så länge beror nog på att jag har människor i min närhet som inte jobbar med dessa frågor. Hjärnan får paus från Celsiuskurvor och klimathandlingsplaner när jag istället får lära mig om barockskåp, leta efter katter eller hänga på hembygdsgården i Marbäck.

    En annan sak som följt mig genom livet är att vara i naturen, och ta del av vad naturen erbjuder. Alltifrån en skön höstpromenad i skogen till att ta till vara på röda vinbär och äpplen och göra saft och sylt. Utan pollinerare, välmående jord, gödsel från hästar eller kor, sol och regn, maskar och kompost så blir det ingen mat. Jag odlar, liksom miljoner människor gör idag och har gjort i tusentals år. Det finns en trygghet och kontinuitet i det. Jag sår faktiskt något hela året, utom i november.

    För att orka i längden är det nödvändigt med pauser, det ser olika ut för olika människor. Att zooma ut och få perspektiv på det vi faktiskt försöker rädda och säkerställa för att det ska finnas tillgängligt för framtida generationer är nödvändigt. Så jag vill verkligen uppmana dig att tänka på vad som ger dig energi och vad som får dig att orka. Vad består dina pauser av? Att trivas, orka och må bra är essentiellt i allt det här. Du är viktig och du behövs, för att vi ska klara det här.

    Torka tog jobben från 160 000 jordbrukare i Marocko

    Marockos jordbrukare är bland klimatkrisens senaste offer. I spåren av den mest intensiva torkan på decennier har nästan 160 000 jordbrukare mist sina jobb.

    Landet, som upplevt sex år av pågående torka, står nu inför en situation där den dagliga vattenavdunstningen i slutet av juni nådde otroliga 1,5 miljoner kubikmeter. Det är en direkt följd av den varmaste vintern på över 80 år.

    Detta påverkar inte bara tillgången på färskvatten, utan även säkerheten i livsmedelsproduktionen och den ekonomiska stabiliteten för tusentals familjer som förlitat sig på jordbruk. Rekordtemperaturer, som på vissa platser nådde över 50 grader förra året, har förvärrat situationen ytterligare.

    Minskad avkastning i torkans spår

    Africanews rapporterar att trots att en del spannmålsfält ser lovande ut vid första anblick, döljer de en besvikelse. Skördarna är rejält reducerade jämfört med tidigare år, vilket även innebär kraftigt minskade avkastningar.

    Driss Mamma, en lokal jordbrukare, berättar för Africanews att en hektar mark idag endast ger tio säckar vete, jämfört med 40 till 60 säckar som var normen tidigare.

    Effekten av klimatförändringar

    Nalsiya, en ideell organisation som fokuserar på utveckling och miljö, understryker att klimatförändringar är det bakomliggande problemet. ”Marocko nyttjar årligen fem miljoner hektar för spannmål, men på grund av klimatförändringarna kunde endast cirka 2,7 miljoner hektar odlas i år,” säger Abdelkrim Naaman, ordförande för Nalsiya, till Africanews.

    I takt med att problemen eskalerar, står det klart att Marocko och många andra länder måste förbereda sig för en allt mer osäker framtid, där traditionellt jordbruk inte längre är en garanterad livskälla.

    För Sveriges del riskerar den här typen av missväxt i världen påverka såväl livsmedelspriserna som livsmedelsförsörjningen. Detta eftersom en minskad tillgång på jordbruksprodukter i världen kan leda till global brist och prisuppgångar som följd.

    Ny studie varnar: Tredubblad brist på vatten år 2050

    En ny forskningsstudie lyfter den ökande bristen av dricksvatten i världen. Forskarna förutspår dessutom att antalet förorenade sötvattensystem kommer att tredubblas fram till år 2050.

    Studien är utförd av forskare från Wageningen University and Research och Potsdam Institute for Climate Impact Research. Den beskriver det växande problemet med förorenat sötvatten. Forskarna skriver att det redan idag finns hundratals länder och områden där befolkningen saknar tillgång till tjänligt vatten på grund av föroreningar, men att förorenat vatten förväntas öka dramatiskt de nästkommande årtiondena.

    Kväveföroreningar det stora problemet

    Forskarna fokuserar på kväveföroreningar, vilket även är en av de störst bidragande faktorna till förorenat vatten. Kväveföroreningar kommer ofta från gödselmedel i jordbruket. En annan vanlig källa till kväveföroreningar är avfall i snabbväxande städer.

    Kväveföroreningar från avfall i snabbväxande städer kan bland annat kopplas till otillräcklig behandling av avloppsvatten. När städer expanderar snabbt utan tillräcklig infrastruktur för avfallshantering, kan exempelvis orenat avloppsvatten med höga kvävehalter släppas ut direkt i floder och sjöar.

    Vattenbrist medför akut folkhälsokris

    Forskarna skriver att globalt är det redan idag vattenbrist i hela 984 sötvattensystem. Dock visar deras studie att det till år 2050 kan vara över 3000 vattensystem med brist på tjänligt vatten.

    Forskarna varnar för att den vattenbristen som följer av detta kommer att drabba nära tre miljarder människor. Det är ett scenario som inte bara är en miljökris, utan även en akut folkhälsorisk.

    Skogsindustrins klimatskryt stämmer inte så väl – för mycket ”slit och släng”

    Bilden föreställer ett trasigt wellpappemballage.

    Den svenska skogsnäringen påpekar ständigt hur oerhört stor klimatnytta den står för. Men det är ett påstående som inte stämmer riktigt, skriver SMB:s Leif Öster som läst en färsk rapport om skogsnäringens klimatnytta. Det är för mycket ”slit- och släng” och lågt förädlingsvärde hos många av dagens skogsprodukter, påpekar Öster i sin krönika.

    KRÖNIKA Sommarens intressantaste skogsrapport är skriven av professorn i klimatologi, Markku Rummukainen vid namn Skogens klimatnytta 2.0  och utgiven på Lunds universitet.  Markku Rummukainen menar att skogsnäringen ofta framställer sin samlade klimatnytta lite väl frikostigt, inklusive substitutionsnyttan. Att olika aktörer utgår från olika antaganden och systemgränser när skogens klimatnytta diskuteras, gör att resultat och slutsatser behöver jämföras med omsorg.

    SCA skriver å sin sida i sin senaste årsredovisning att man vill få fram en ISO-standard 2025 som beskriver den totala klimatnyttan för ett skogsbolag. Det låter väl klokt, men istället för att be en fristående grupp klimatforskare att fram standarden, har man bett näringens eget forskningsinstitut Skogforsk ge ut en rapport.  

    En trasig wellpapplåda på min gårdsplan väcker dock många frågor. 

    Wellpapp tveksamt för ömtåligt gods – kräver plast

    – Wellpapp kommer snart bli lika omodernt som tidningspapper, säger lastbilschauffören som just levererat ett mosat paket i wellpapp, till mig. Trots upplysningar om ömtåligt innehåll, var paketet rejäl tilltufsat. Men hela lådan fylld med bubbelplast, plastkulor och frigolit, så innehållet var ändå helt. Chauffören som kört ut paket menade att wellpapp måste vara världens sämsta material för ömtåligt gods. Hon berättade att hälften av landets varutransporter nu är luft, ofta för att wellpapp fungerar så dåligt att man måste ha extra stora lådor fyllda med plastmaterial.  Särskilt svårt blir det om lådan riskeras att utsättas för fukt och regn.

    En bra sak med wellpapp är att materialet kan återvinnas, upp till tio gånger säger en del. Om det nu inte vore för att de ofta, som min låda, är fullklistrade med platstejp och annat. Annat felsorteras till brännbart. Just kombinationen klimatsmarta pappersförpackningar som kräver fossilt plast för att fungera är intressant. Hur beräknar man klimatnyttan på produkter som är så svåra att återvinna att de ofta bränns istället?

    Skogsindustrin är en slit- och slängnäring

    Trä i byggnader ersätter däremot nästan alltid sämre fossilbaserat material och användningen av sådant trä bör därför stimumleras och öka. Gärna med högre virkeskvalité än idag. Men onödiga pappersprodukter som kräver råvara, energi och kemi för att tillverkas, kan rimligen inte ses som någon sorts bidrag till ett bättre klimat. Dessa blir symbolen för en näring med fallande förädlingsgrad, inriktad på bulkvolym, istället för kvalité. Eller som någon sa – en slit-och slängskogsnäring. Och hur ska näringen redovisa klimatnyttan med helt onödiga skogsprodukter som överhuvudtaget inte undantränger några fossila produkter?

    Men även gällande sågade trävarors klimatnytta gäller det att ha ordning på siffrorna. Europa producerar cirka 100 miljoner kubikmeter sågat virke per år. Ca 25 miljoner av detta går till pallvirke, som har en livstid på 3-5 år, innan det eldas upp eller slängs på tippen. Hur lång eller kort livslängden är för en IKEA-hylla i trä varierar säkert. 

    Efterkalkyler på klimatnyttan vore intressant

    Seriösa företag arbetar ofta med efterkalkyler för att kunna förutse framtiden.   En efterkalkyl upprättas när alla data är kända och denna kalkyl görs för en period som redan har varit. Så det vore intressant om några forskare gjorde en seriös efterkalkyl av klimatnyttan av tryck- och tidningspapper de senaste tio åren. För nu visar det ju sig att smarta mobiltelefoner de senaste tio åren har substituerat miljontals ton fin vedråvara, minskat skogsindustrins fossila transporter, dyr energi och kemi.

    I SCA:s senaste årsredovisning har man slutat använda begreppet ”Substitutionseffekt” och istället skriver man om bolagets klimatnytta på 77 (!) ställen.  Som aktieägare vill man istället kanske få mer information om vinster och orosmoment kring dagens skogsbruk.

    Kanske ett kapitel om hur dåliga planteringar och eftersatt skogsvård påverkar skogens framtida klimatnytta. I en ny rapport från just Skogforsk, redovisas att massor av skogsplantor som skulle ta funnits planterade saknas.

    Det är inte bra, utan faktiskt upprörande.

    Varmare klimat gör maten allt dyrare

    Stigande temperaturer har bidragit till ökade matpriser under flera decennier, och klimatförändringarna kommer att leda till ytterligare prisökningar och inflation i framtiden. Det visar en ny studie om kopplingen mellan klimat och ekonomi.

    Forskare vid Potsdaminstitutet och Europeiska Centralbanken har jämfört matprisindex med väderdata i 121 länder sedan 1996, och ser hur stigande temperaturer har bidragit till högre matpriser under studieperioden. Effekterna var störst på låga breddgrader, nära ekvatorn. På höga breddgrader, alltså längre norr- respektive söderut, var sambandet mer varierande och starkast på sommaren.

    Resultaten publiceras i den vetenskapliga tidskriften Nature Communications Earth & Environment, och förvånar inte professor Göran Bergkvist vid Sveriges Lantbruksuniversitet:

    Klimatförändringarna påverkar produktionen, speciellt i tropikerna. Ska inte priserna gå upp måste andra producera mer eller man måste ta nya arealer i anspråk och det finns inte så mycket nya arealer, så det är inte speciellt överraskande, säger han till Vetenskapsradion i P1.

    När forskarna utvärderade resultaten från studieperioden och applicerade dem på de temperaturökningar som beräknas ske fram till 2035, kunde de konstatera att utvecklingen kommer att fortsätta: Matpriserna beräknas öka med mellan 0,9 och 3,2 procent per år på grund av klimatförändringarna, och den totala inflationen med ca 0,3-1,3 procent per år. Extremvärmen 2022 ökade matinflationen i Europa med ca 0,4-0,9 procentenheter. Med de temperaturökningar som förutspås till 2035 skulle denna effekt bli 30 till 50 procent starkare, enligt studien.

    Extremväder hot mot maten – och mot bönderna

    Bara i år har bränder, skyfall och andra extrema väderhändelser fått priset på olivolja att skjuta i höjden, liksom på apelsinjuice och kakao. Högre temperaturer ökar även risken för växtsjukdomar, exempelvis har en svår bakteriesjukdom drabbat apelsinodlingar och lett till årets brist på apelsiner. På många håll i världen hotas också stapelvaror som majs, vete och ris av klimatförändringar, enligt reportaget i Vetenskapsradion.

    Klimatförändringarna slår förstås hårt mot jordbrukarna. Nyhetsbyrån AFP rapporterar att 160 000 lantbrukare i Marocko har mist sina jobb på grund av den torka och hetta som drabbat landet sex år i rad, skriver Omni.

    I Sverige har lantbrukare drabbats hårt av skyfallen tidigare i juli, skriver Dagens Nyheter. Framöver förväntas nederbörden öka och bli mer oberäknelig i Sverige, med häftigare skyfall omväxlande med perioder av torka. Vi måste därför anpassa oss till de nya förhållandena och lära oss att hushålla med vattnet, kommenterar Göran Bergkvist i Vetenskapsradion.

    Måndag var världens varmaste dag – rekordperioden håller i sig

    En temperaturkarta.

    Nya rekord för den globala dygnsmedeltemperaturen har satts. Aldrig tidigare har temperaturen uppmätts till så högt som under söndagen och måndagen. Samtidigt befinner vi oss i en period där de senaste 13 månaderna i rad har varit rekordvarma.

    Måndagen var världens varmaste uppmätta dag någonsin, och slog de tidigare rekorden på 17,09°C, som noterades dagen innan, söndagen den 21 juli, och 17,08°C, som sattes ett år tidigare, den 6 juli 2023, enligt EU:s klimattjänst Copernicus Climate Change Service (C3S).

    Det som är verkligen häpnadsväckande är hur stor skillnaden är mellan temperaturen under de senaste 13 månaderna och de tidigare temperaturrekorden. Vi befinner oss nu i verkligen okända territorier och när klimatet fortsätter att bli varmare, kommer vi att se nya rekord brytas under kommande månader och år.

    Kommentar från Carlo Buontempo, direktör för C3S, från Corpenicus webbplats.

    Grafen visar den dagliga globala genomsnittliga ytlufttemperaturen. 2024 visas i rött, 2023 i orange, och alla år mellan 1940 och 2022 i grått. Den röda skuggningen visar skillnaden mellan de dagliga globala genomsnittstemperaturerna från 2023 till 2024, för dagar där 2024 har varit varmare än 2023. Data för 22 juli 2024 är preliminära. Datakälla: ERA5, via Climate Pulse. Källa: C3S/ECMWF.

    Den globala medeltemperaturen når som regel sin årliga topp mellan slutet av juni och början av augusti, vilket sammanfaller med norra halvklotets sommar. Detta beror på att norra halvklotet har större landmassor som värms upp snabbare än de djupa oceanerna. Forskare tror att rekordet just nu beror på att stora delar av Antarktis har temperaturer högt över genomsnittet för året. Men att rekordet sker nu trots att det återkommande väderfenoment El Niño – som tenderar att temporärt höja den globala medeltemperaturen – sedan några månader klingat av är anmärkningsvärt.

    Men, som SMB rapporterat om tidigare, befinner sig mänskligheten i just okända territorier. Även om forskarna kan förklara varför planetens högsta temperaturer sker i juli och att nya rekord är att vänta som en följd av klimatförändringarna, råder det inte konsensus om varför temperaturerna så tydligt skjutit i höjden.

    De senaste 13 månaderna utgör de 13 varmaste månaderna någonsin, relativt respektive motsvarande månader. Och detta med stor marginal. Det har alltså skett ett tydligt ”skutt” i den globala lufttemperaturen, utan att temperaturerna återgått tillbaka till tidigare nivåer.

    Och vetenskapen är alltså – ett drygt år senare – fortfarande osäker på varför detta skutt har skett, varför det håller i sig och varför det hänt just nu, vilket SMB tidigare rapporterat. Värt att understryka är likväl att rekordavvikkelserna fortfarande ryms inom vetenskapens klimatmodeller. Avvikelserna i sig är inga överraskningar givet klimatförändringarna. Det notabla är istället att temperaturer som dessa förväntades först närmare seklets mitt.

    Den globala medeltemperaturen för haven är även de fortsatt rekordvarma, vilket SMB även tidigare rapporterat om. I skrivande stund har haven varit rekordvarma i drygt sexton månader – sedan mars 2023 – med betydligt större ihållande avvikelser än i luften.

    Världshavens medeltemperatur, dag för dag. 2024 visas i svart, 2023 i orange och alla år mellan 1981-2022 i grått. Källa: Climatereanalyzer.org, data från amerikanska NOAA.

    Kamala Harris blir inte sämre för klimatet än Biden – och ljusår bättre än Trump

    Joe Bidens avhopp från presidentvalskampanjen väcker genast frågor om vad följderna blir för klimatfrågan. Hans sannolika efterträdare, vicepresident Kamala Harris, negligerar inte klimatet – och markerar att hon kommer att använda innehållet i det klimat- och miljöfientliga republikanska valdokumentent Project 25 som vapen i den stundande valrörelsen.

    Den amerikanska klimatpolitiken lämnar sannerligen mycket att önska. Men administrationen under Joe Biden har de facto sjösatt den största satsningen hittills inom klimatomställning i USA, Inflation Reduction Act, ett biljonprogram för elektrifiering och utbyggd förnybar energi med tonvikt på industristöd.

    Joe Biden har också i många av sina tal framhållit att klimatförändringarna är en ödesfråga, till skillnad från företrädaren Donald Trump. Men i måndags meddelade han sitt avhopp som presidentkandidat för nästa fyraårsperiod.

    Kamala Harris, som ytterst troligt blir Demokraternas presidentkandidat, kommer av allt att döma att hålla fast vid Inflation Reduction Act om hon blir president – och verkar enligt analyser kunna gå längre.

    Bloomberg pekar i en summering av Harris tidigare ställningstaganden att hon talat för till exempel en koldioxidskatt och har föreslagit förbud mot fossilgasutvinning via fracking. Innan hon utsågs av Biden till vicepresident var hon beredd att satsa väsentligt mer pengar till omställning än vad som senare blev fallet med Bidens program, skriver SvD.

    Det kanske i bästa fall kan bli en viss och mycket välbehövlig skärpning av USA:s klimatpolitik med Harris vid rodret nästa år. Vad som väntar för klimatpolitiken om Donald Trump återkommer till Vita huset är ingalunda okänt – det står fullständigt klart att Trump inte vill driva någon klimatpolitik alls. Han har så gott som lovat att ännu en gång lämna Parisavtalet och göra mos av Joe Bidens klimatsatsning Inflation Reduction Act.

    ”Bra med allt varmare klimat” enligt Trump

    Dessutom har han rent retoriskt nått nya höjder av klimatförnekelse, och nyligen på ett kampanjmöte till exempel hävdat att det är bra med ett allt varmare klimat.

    Intressant nog har Kamala Harris, skriver Bloomberg, visat att hon kommer att använda det även för många republikaner kontroversiella dokumentet Project 25 i valrörelsen, för att varna vad som står på spel, om Donald Trump återinträder i Vita huset.

    Project 25 är en slags färdplan på 900 sidor med politiska förslag, författad av gamla medarbetare till Donald Trump och utgiven av den djupt reaktionära tankesmedjan Heritage Foundation. SMB berättade i fjol om dokumentets olycksbådande skrivningar beträffande miljö och klimat. Ambitionerna i planen är att kraftigt gynna kol- och oljeintressen på bekostnad av förnybar energi samt att försämra, eller snarare så gott som helt avskaffa, miljöskyddslagstiftningen.

    Project 25 innehåller många andra extrema förslag, till exempel att demontera stora delar av den traditionella oberoende statsförvaltningen och skapa ett auktoritärt och presidentstyrt samhällssystem, till den grad att Donald Trump sett sig tvingad att markera avstånd till och okunskap om planerna.

    Det återstår att se om Harris i sin valkampanj kan dra nytta av den ”kompletta kartan för den nya presidentens första 180 dagar”, som en av personerna bakom dokumentet, Trumps tidigare medarbetare Paul Dans, själv beskriver Project 25 i en intervju.

    Det finns ingen bättre investering än i en levande planet

    Numera utgör varje sommar en påminnelse om hur allvarligt läget är. Ändå fortsätter vi att resa till södra Europa under sommarmånaderna, ändå fortsätter politiker att prioritera ned såväl klimatanpassningen som utsläppsminskningarna. Nu måste vi ställa in oss på att rädda det vi har kvar – och kanske behöver vi vända oss till naturen för att hitta kraften att göra det, skriver Annie Croona i veckans krönika.

    Krönika För några år sedan sa jag till min sambo, med förvarningen om att det jag skulle säga var både dystopiskt och cyniskt: 

    “Man borde investera i ett air condition-företag”.

    Vi visste ju att det skulle bli varmare och varmare i Sverige, att våra bostäder snart måste utrustas med nedkylande apparater. Men vi visste inte att AC-behovet skulle infinna sig här så snart.

    Sverige har dubbelt så många dagar över 30 grader nu jämfört med perioden 1961-1990, enligt en sammanställning av SR Ekot. Samtidigt plågas södra Europa allt oftare av värmeböljor: torka, bränder och vattenbrist. Det kryper närmare.

    Grekland har i sommar nått temperaturer uppemot 45 grader, något som lett till dödsfall (av bland andra kändisdoktorn Michael Mosley) och evakuering av turister som, mot bättre vetande, rest till extremvärmen. Europa är den kontinent som värms upp snabbast av alla kontinenter.

    Hela semestern brann

    Som barn åkte jag aldrig utomlands på sommaren. Dels fanns det inga pengar till det, dels tyckte mina föräldrar att det var obegripligt att åka till södra Europa när det var outhärdligt varmt där men äntligen behagligt här hemma. 

    Nu har jag råd att åka söderut om jag vill och en gång har jag rest till södra Europa under sommaren: Albanien i juli för två år sedan. Och visst var det underbart, som det ju är att resa: att känna andra dofter, bada i varmare vatten, att utforska något nytt. 

    Men när jag var i Albanien upplevde jag inte bara den goda sortens pirr i magen. Jag kände rädsla, skam, ånger. Det brann i alla bergssluttningar och bredvid vägen när vi åkte bil. Luften dallrade hotfullt över asfalten.

    När vi checkade in på vårt hotell frågade receptionisten var vi kom ifrån. När vi svarade Sverige var hennes första fråga så talande: hon undrade hur vädret är på sommaren. Vi höftade, sa att det brukar vara runt 20 grader.

    “That’s very liveable”, svarade hon. 

    Liveable. Beboeligt, drägligt. Och där stod jag, en idiot som frivilligt åkt till 40-gradig värme, medan hon verkade drömma om att ta sig därifrån – till något mer liveable. 

    Vi behöver en ny plan

    Men nu förändras alltså även norra Europa. Vårt uthärdliga lagomväder är snart ett minne, en önskedröm.

    Det blir allt tydligare att vi måste anpassa våra liv efter de förändringar som sker här och nu. Och då menar jag både de hårda och mjuka aspekterna av livet: städer och infrastruktur, inställning och beteende. 

    Luftkonditionering kan låta banalt, men snart kommer det att vara ett måste även i Sverige – precis som att vi måste bygga hus och vägar som klarar skyfall och stormar. Vi behöver ha en plan för värmerelaterade sjukdomsfall som kommer att belasta vården och säkra tillgången till dricksvatten. Och så vidare.

    Men det handlar också om attityd, vanor, prioriteringar. Om att våga konfrontera sig själv med frågan om den kortsiktiga njutningen är värd den långsiktiga risken, om att ifrågasätta likhetstecknet mellan semester och utlandsresa.

    Jag vet att det kan kännas som en uppoffring att ändra livsstil, och politikerna har bidragit till den känslan genom att göra klimatkrisen till ett politiskt spel där man tävlar om att sänka bensinpriserna.

    Med rätt politiskt ledarskap framstår omställningen kanske inte som enkel, men heller inte som ett straff. Och med rätt politik är det hållbara alternativet det givna, likväl det man från politiskt håll satsar på.

    Investeringen som överträffar allt

    Om man behöver motivation att förändras kan jag lugna er med att det kommer att komma. Det lär snart bli allt tydligare var som sker om vi inte dristar oss till att göra de där uppoffringarna (om vi nu ska kalla dem för det). 

    Vad gör vi när det inte längre finns någon mat att äta, eftersom alla skördar torkat ut eller regnat bort? Vad ska vi med elbilarna till när städerna är så varma av all asfalt och avsaknad av träd att det ändå inte går att vistas där? 

    Kanske måste man vända sig till naturen för att finna kraften att göra det som känns som en uppoffring. Jag är ganska säker på att det du senast blev hänförd av, ditt senaste wow-moment, hade inslag av natur – kanske en brinnande himmel eller en spegelblank sjö. I semestertider regnar det ju av bilder på naturfenomen, som uppenbarligen gör något med oss.

    Det är ju den vi ska investera i. Naturen. Den långsiktiga avkastningen överträffar allt, AC-företag inkluderat. Det vackra och viktiga överlever, våra barn får en trygg framtid, vi får leva ett bra liv här. Jag kan inte tänka mig en bättre affär. 

    Aktivister dömda till fyra års fängelse för konspiration i Storbritannien

    Fem klimataktivister från protestgruppen Just Stop Oil har dömts till minst fyra års fängelse vardera. Anledningen är att de har planerat att blockera motorvägen M25 i London. Detta är det längsta straff som någonsin utdömts för en icke-våldsam protest i Storbritannien.

    Domen gäller en aktion som ägde rum i november 2022, där aktivister störde trafiken genom att klättra upp på portalerna över motorvägen. Fem aktivister dömdes för konspiration till att orsaka allmän olägenhet när de samordnade aktionerna. De hade pratat om aktionen på ett zoom-möte, där de beskrev den som “den största störningen i brittisk modern historia”.

    Stark kritik från FN-rapportör

    FN-rapportören Michael Forst har uttalat sig kritiskt mot domen. Under rättegångarna gjorde han ett offentligt uttalande där han bland annat uttryckte oro inför domen mot aktivisten Daniel Shaw, som sedan tidigare har spenderat tid i fängelse.

    Även om vi talar om en störande form av protest, och det går inte att förneka, så är det fortfarande helt och hållet icke-våldsamt och det borde ha behandlats som sådant. För mig, för mitt team, är det inte acceptabelt i en demokrati som Storbritannien, säger FNs rapportör Michael Forst om domen till the Guardian (översatt citat).

    Upptrappning mot klimatrörelsen i Europa

    Reuters skriver att domen sker i samband med överlag hårdare åtgärder mot proteströrelser i Storbritannien och Europa. Människorättsexperter har flaggat för att vad de kallar för en “crackdown”, med hårdare tillslag, som nu intensifieras. I länder som Tyskland, Frankrike, Italien, Sverige, Nederländerna och Storbritannien har myndigheterna reagerat med massarresteringar, stränga straff för icke-våldsamma protester och stämpling av aktivister som huliganer, sabotörer eller miljöterrorister.

    EU:s strategiska agenda blev något bättre för klimatet

    Klimatambitionerna i EU:s nya strategiska agenda för den kommande femårsperioden blev inte fullt så urvattnade som befarat. Agendan som nu medlemsländernas regeringschefer enats om blev en kompromiss med fler hänvisningar till klimatfrågan och EU:s gröna giv än i tidigare utkast. Men skrivningarna är svagare än de var för fem år sedan.

    Den strategiska agendan antas inför varje ny mandatperiod i samband med parlamentsvalet. Det är ett ganska kortfattat dokument, som dock i hög grad styr EU-maskineriets prioriteringar under de närmsta åren.

    Det väckte därför oro när ett läckt förslag tidigare under våren uppvisade mycket nedtonade och närmast lakoniska formuleringar om klimatfrågan, vilket SMB berättade om.

    Klimatet nämndes pliktskyldigt och kortfattat och fick inga egna rubriker i förslaget. Inga skrivningar om ambitionen att bygga ett ”klimatneutralt, grönt och socialt rättvist Europa” fanns med.

    Förhandlingarna på toppmötet i slutet av juni slutade dock annorlunda. Enligt tidningen Altinget försökte Frankrike och Tyskland driva igenom skrivningar om utökade ambitioner i den gröna given, vilket inte godtogs. Däremot finns nu formuleringar om att stärka arbetet med den cirkulära ekonomin och betoningar om en ”rättvis” klimatomställning.

    En del av kompromissen blev att betona behovet av ökad konkurrenskraft för den europeiska industrin som ett medel att nå klimatmålen.

    Den strategiska agendan kan läsas i sin helhet här.

    Att EU-agendan slutligen blev annorlunda än de första utkasten välkomnas av organisationen CAN, Climate Action Networks, europeiska enhet. Men formuleringarna är otillräckliga, betonar talespersonen och vd:n Chiara Martinelli i sin kommentar:

    Vi kan dra en lättnades suck över att den slutliga versionen av agendan för 2024-29 är signifikant bättre än de versioner vi sett tidigare. Men vi ska inte låta lura oss – klimatnödläget beskrivs i denna agenda alldeles för lättvindigt jämfört med för fem år sedan, trots att utmaningarna är oförändrade, säger hon.

    Sverige – ett av världens mest ohållbara länder

    I årets uppdatering av Sustainable Development Index hamnar Sverige på plats 134 av 163 länder och rankas således som ett av världens mest ohållbara länder. Detta främst till följd av vår stora belastning på naturen.

    Den senaste uppdateringen av Sustainable Development Index – en ekologisk förlängning av FN:s Human Development Index – har nu publicerats. Sverige, som i likhet med exempelvis de andra nordiska länderna brukar toppa Human Development Index och praktiskt taget de flesta av de mest spridda utvecklingslistorna, ges klandervärda plats 134 av totalt 163 rankade länder. 

    Eftersom Sustainable Development Index tar länders klimat- och miljöpåverkan i beaktning utgör indexet även en påminnelse om hur ohållbart vårt nuvarande sätt att allokera, distribuera och hushålla resurser är. Om alla länder hade gjort som Sverige hade vi behövt motsvarande fem jordklot för att undvika ekologisk kollaps.

    Tar hänsyn till ekologiska avtryck

    Human Development Index (HDI) uppdateras av FN varje år, i samband med att årets World Development Report publiceras. I HDI får världens länder en sammanlagd poängsats jämnt baserad på de tre parametrarna förväntad livslängd, utbildningsgrad (förväntad och reell) och bruttonationalinkomst (BNI) per capita. 

    Sustainable Development Index, å sin sida, utgår ifrån samma sociala faktorer men erlägger ett tak på BNI:n så att ett lands poängsats inte blir högre efter en given inkomstnivå per capita (20 000 amerikanska dollar). Detta eftersom högre BNI per capita tenderar att generera destruktiva sociala och ekonomiska konsekvenser enligt forskning. 

    Därefter tillsätts ekologiska faktorer till ekvationen (genom att ländernas respektive poängsatser divideras) i form av materialanvändning (materiella fotavtryck) per capita och konsumtionsbaserade utsläpp per capita.

    Materialanvändning används som proxy för de fem överskridna planetära gränserna som inte främst har med klimatutsläpp att göra. Ungefär 90 procent av världens rekordsnabba förlust av biologisk mångfald och vattenbrist beror på materialanvändningen och mer än 90 procent av variationen inom miljöindikatorer förklaras av densamma.

    Den ekonomiska modellen är djupt ohållbar

    Sveriges ohållbara materialanvändning och utsläppsnivåer är således varför vi tillhör den femtedel av världens länder som är mest ohållbara. Läget är heller inte nämnvärt bättre för våra nordiska grannar; Danmark hamnar på plats 136, Finland på plats 147, Island på 152 och Norge – med sin oljeutvinning – ingår i skaran av världens tio mest ohållbara länder, på plats 155, tätt följt av länder som USA, Kanada, Saudiarabien, Singapore och Qatar.

    I andra änden av indexet återfinns som regel medelinkomstländer som inte i hög utsträckning överskrider sina respektive ekologiska gränser men ändå lyckas väl med att uppfylla människors sociala behov. Listan toppas av Costa Rica och enligt indexet återfinns åtta av världens tio mest hållbara länder i Latinamerika. Spanien, Portugal, Grekland, Ukraina och Kroatien är de enda europeiska länderna som är bland de 60 högst rankade.

    I en opinionsartikel från 2019 skriver en av forskarna bakom Sustainable Development Index, Jason Hickel, om de nordiska ländernas ekologiska fotavtryck, som han förkunnar är “en katastrof för miljön”. Även om den nordiska modellen presterar väl på de flesta indikatorer som rör hälsa och välbefinnande är dess konsekvenser för planeten djupt ohållbara, mitt i en tid av ekologisk systemkollaps och klimatkris, påtalar Hickel. Men bara genom att kolla i indexet finns tydliga indikationer på att det går att göra annorlunda, fortsätter han: 

    Den goda nyheten är att de höga välfärdsnivåer som de nordiska länderna är kända för inte kräver hög konsumtion. Lyckan i Costa Rica konkurrerar med Skandinavien med 60 procent mindre resursanvändning. Italienare lever längre med hälften av resursanvändningen. Tyskland har högre utbildningsnivå med 30 procent mindre resursanvändning. Naturligtvis kräver vintrigt klimat lite mer material, men det finns fortfarande stort utrymme för förbättringar.

    Filip Johnsson: ”Lyssna på både forskning och folk om klimatomställningen”

    Om politikerna hade varit tvungna att presentera forskningsbaserade framtidsbilder av ett klimatomställt samhälle hade det varit lättare att engagera medborgarna om hur vi ska nå dit. Omställningen kommer att upplevas både positivt och negativt, vilket inte ska stickas under stol med, skriver SMB:s krönikör Filip Johnsson i helgens text.

    KRÖNIKA Jag är precis hemkommen från en liten cykelsemester i norra Tyskland. Eftersom vi bor i Göteborg, och dessutom nära Stenas Tysklandsterminal, är det enkelt att ta färjan till Kiel. Bara att ta cyklarna på färjan (men hoppas Stena snart kan öka andelen förnybart bränsle). Det var också många som valt att cykla vilket känns positivt, även om det blev trångt på cykelparkeringen på färjan.

    Tyskland har generellt bra cykelvägar. Ofta finns en helt separat cykelväg några meter från landsvägarna. Men biltrafiken är mer intensiv än i Sverige – det märks att Tyskland är ett tätbefolkat land.

    När jag cyklade genom det böljande landskapet i Schleswig-Holstein funderade jag på varför samhället har så svårt att hantera de stora samhällsutmaningarna. Utmaningarna blir än svårare när övriga samhällsproblem skapar polarisering, underblåst av högernationalism som lovar enkla lösningar på komplexa samhällsproblem. Varför kan inte övriga partier enas om de övergripande åtgärder som krävs och sedan kunna stå upp för dessa? Det borde vara möjligt då det ändå är ganska tydligt från forskarhåll – och ofta även ”common sense” – vad som är långsiktigt hållbara åtgärder.

    ”Vi är dåliga på att måla upp framtidsbilder”

    En del av svaret kanske ligger i att vi är dåliga på – eller kanske rädda för – att måla upp troliga framtidsbilder som stöd för det politiska samtalet. Det är uppenbart att samhället – inklusive vi forskare – har misslyckats med att på ett lite djupare plan berätta hur ett framtida samhälle som möter klimatmålen ter sig. Det känns som att framtidsbilderna ofta stannar vid någon glättig bild med folk som cyklar i solsken (vilket för min hemstad Göteborg absolut inte är trovärdigt).

    Även om det finns exempel på mer genomarbetade framtidsbilder så behövs det nog en fördjupad analys av hur framtiden kan se ut. Omställningen mot ett klimatneutralt samhälle kommer naturligtvis innebära både uppoffringar och förbättringar för våra livsbetingelser. När det gäller möjligheter tänker jag spontant på gröna och mer meningsfulla jobb, bättre luftmiljö i städerna, bättre kollektivtrafik, mer gröna ytor med mer inspirerande utemiljö i städerna, att landsbygden får ta större del av vinster från utnyttjande av dess naturresurser, bättre hälsa samt bättre affärsmodeller med prylar som håller längre och kan repareras.

    Förhoppningsvis resulterar omställningen på sikt också i en förändring i normer och värderingar med större fokus på upplevelser på bekostnad av mindre materiell konsumtion och kanske minskad stress i samhället.

    Stick inte under stol med det som är negativt

    Men det är ändå viktigt att inte sticka under stol med att det också kommer finnas negativa aspekter av omställningen och att vissa grupper i samhället, i alla fall till en början, inte alls kommer se möjligheter i omställningen. Det behövs mer vindkraft och solelparker som kommer ta upp ytor i anspråk och där vindkraft kan ge upphov till buller som upplevas störande för närboende, och priserna för fossila drivmedel måste obönhörligen stiga.

    Om kärnkraftverk kommer på plats på nya platser kommer det säkert också upplevas negativt – men antagligen inte av samma grupper som motsätter sig vindkraft. Många vill resa med flyg till varmare länder och har kanske inte ens ägnat en tanke åt att det finns alternativ med mindre klimatpåverkan. 

    Jag läste en artikel i GP om Sverigedemokraternas förening ”SD motor”, som lobbar för att stärka motorhobbyns status. En av de intervjuade Sverigedemokraterna suckade ”när allt som man tycker är roligt blir förbjudet”, syftande på vad han upplever blir en effekt av Sveriges och EU:s klimatpolitik. Men samtidigt borde det finnas utrymme även för dem med motorintresse, då med alternativa bränslen och särskilda regler för äldre fordon med kulturhistoriskt värde.

    De intervjuade i reportaget framställde också sina känslor som en stad-landsbygdskonflikt. Helt klart krävs det framtidsbilder som andas kompromissvilja, där landsbygdens bidrag till samhället synliggörs bättre än i dag. Det behöver utvecklas ekonomiska styrmedel som på ett bättre sätt kan kompensera de som får ökade kostnader på grund av omställningen, till exempel i form av högre drivmedelspriser. Forskning visar att upplevd rättvisa är en nyckel för att styrmedel ska få acceptans i samhället.

    Men här måste det även tydliggöras vad som är dyrare i städer. Priset för bostäder är exempelvis betydligt högre i våra storstäder än ute i landet. Dessutom har priset på kollektivtrafik faktiskt stigit betydligt mer än priset på bensin och diesel, vilket även det drabbar landsbygdsbor men också boende i våra städer.

    Medborgarråd för klimatet kan engagera

    Tänk om politiken var tvungen att utveckla framtidsbilder som baseras på vad forskningen säger och sedan agera utifrån dessa. Då kunde det politiska samtalet i stället läggas på de skiljelinjer som finns när det gäller hur vi ska nå målen. För här finns också olika scenarier, även om jag tror att skillnaderna i praktiken är ganska begränsade. 

    Kort sagt borde vi lyssna både på forskningen och på folket. Vi måste då hitta nya sätt att engagera allmänheten i omställningen. Ett intressant alternativ är medborgarrådet för klimatet där representanter för allmänheten får ta del av forskning, diskutera och komma med förslag på hur Sverige kan klara omställningen så att klimatmålen kan nås. Kanske kan detta skalas upp.

    Men att de som leder Sverigedemokraterna skulle delta i en konstruktiv debatt är dock knappast troligt. Deras strategi bygger på att motsättningarna kvarstår så att de kan komma med enkla svar på komplexa problem. Eller rättare sagt, de har nästan aldrig lösningar på problemen.

    Här håller jag med Sven-Eric Liedman om att det är förvånande att övriga politiska partier inte bättre granskar högerpopulisternas tomma ord. Speciellt som en majoritet av befolkningen anser att politikerna borde göra mer för att begränsa klimatförändringarna.

    Kanske kan en forskningsbaserad bild som visar en framtid där klimatmålen inte möts vara ett mer kraftfullt stöd för att vi måste agera, med alla de negativa effekter på samhället som en sådan bild kommer uppvisa. Eller skulle SD:s ledning avfärda även en sådan som en vänsterliberal påverkanskampanj?

    Ny forskning: Basinkomst kan minska både fattigdom och miljöproblem

    Genom att beskatta miljöskadlig verksamhet skulle det bli möjligt att finansiera en global basinkomst och på så sätt råda bot på både miljökrisen och ökande klyftor. Dessutom skulle den globala ekonomin växa rejält. Det hävdar en internationell forskargrupp i en ny studie.

    Att ge alla vuxna i världen en stadig basinkomst skulle kunna få den globala ekonomin att växa med upp till 130 procent, enligt forskarna bakom studien. Den bygger på data från 186 länder och publiceras i det senaste numret av den vetenskapliga tidskriften Cell Reports Sustainability.

    Att ekonomin växer är ingen garant för att minska varken fattigdom eller miljöproblem, men forskarna föreslår strategier som skulle kunna möjliggöra detta:

    Genom att kräva att låta stora utsläppare betala för att städa upp efter sig, enligt ”förorenaren betalar-principen”, har vi en kreativ lösning för att både komma tillrätta med båda problemen genom att minska incitamenten att förorena miljön med hjälp av beskattning och genom att avskaffa existerande miljöskadliga subvention, och använda de pengarna för att finansiera basinkomst, säger Rashid Sumaila, professor vid University of British Columbia i en artikel på Stockholm Resilience Centre’s hemsida.

    Kan minska sårbarheten inför extremhändelser

    Forskarna uppskattar att det skulle kosta drygt 40 biljoner dollar att ge hela världens befolkning en basinkomst eller medborgarlön. Om enbart de som idag lever under fattigdomsgränsen skulle få basinkomst, skulle kostnaden vara drygt 7 biljoner. Samtidigt skulle effekten av att ge dessa fattigaste en sådan inkomst leda till en ökning av den globala bruttonationalprodukten med 49 biljoner dollar.

    Basinkomst skulle potentiellt också kunna bidra till att motverka den växande ojämlikheten inför den ökade risken för chocker och extrema händelser, kommenterar medförfattaren Carl Folke, professor och chef för Beijer-institutet för ekologisk ekonomi vid Kungliga Vetenskapsakademien, i artikeln.

    Koldioxidskatt kan finansiera basinkomst för många

    I studien tittar forskarna närmare på koldioxidskatt som en möjlig finansieringsmekanism för basinkomst, och konstaterar att med en skatt på mellan 50 och 100 dollar per utsläppt ton koldioxid skulle en basinkomst kunna finansieras för alla under fattigdomsgränsen i Asien, Europa och Nordamerika.

    En annan möjlig finansieringskälla skulle kunna vara att ta de miljöskadliga fiskesubventioner som till exempel leder till överfiske, och använda dessa pengar till att finansiera basinkomst för fattiga fiskare.

    Var är då haken? Forskarna påpekar att det inte bara är finansieringen som är en utmaning för att införa basinkomst. Även andra praktiska och politiska svårigheter finns när det gäller implementeringen, och dessutom en rädsla för att det skulle minska incitamenten för att arbeta.

    Forskarna lyfter dock fram framgångsrika exempel som har visat att basinkomst både lett till ökat deltidsarbete (i Alaska) och minskad avskogning (i Indonesien). Sammanfattningsvis anser de att basinkomst kan fungera som en proaktiv ekonomisk strategi som skulle kunna ge ett mer universellt socialt säkerhetsnät och stärka motståndskraften mot kriser, som pandemier och klimatkatastrofer.

    Ändrad lagtolkning förbättrar ekonomin för att lagra solel hemma

    Batterilagring i hemmen kommer att bli mer ekonomiskt gynnsamt när Skatteverket nu signalerar en omsvängning från sin tidigare hållning. Fler hushåll kan räkna med att få statsbidrag, samtidigt som fler hemmabatterier kan hjälpa till med landets energiomställning i stort.

    Skatteverket lade vid årsskiftet fram en restriktiv tolkning av lagen och bidragsbestämmelserna för solcellsanläggningar i hemmen. Den innebar att om det fanns batterier med i bilden, och som till någon minsta del användes till något annat än att lagra el från egna solpaneler, skulle inget statsbidrag utgå.

    Dagens moderna batterier kan dock användas på fler sätt, till så kallade stödtjänster. Vintertid, när solcellerna inte producerar någon egen el, kan de till exempel lagra köpt el utifrån när priset är lågt, för att sedan användas (eller säljas) när priset är högt.

    Eller, vilket ses som viktigt för att främja utbyggnaden av förnybar sol- och vindel, ingå i ett växande nationellt system av sammankopplade batterier för så kallad frekvensstabilisering.

    Frekvensstabilisering är ytterst viktigt för att hålla det svenska kraftnätet på 50 hertz, med mycket låg tolerans för förskjutningar. Det finns nu möjlighet att mot ersättning sluta avtal med kraftnätägare om att låta ens batteri ingå i ett sammankopplat system för att hålla frekvensen i nätet stabil. När ojämna elkällor som sol- och vindkraft ökar blir sådana tjänster allt viktigare.

    Restriktiv tolkning blir mer generös

    Skatteverket pekade dock på att lagstiftningen inte syftar till att bidrag ska utgå till anläggningar som kan dra in pengar. Därför infördes mycket snäva bestämmelser, vilket minskade intresset för att investera i solanläggningar med batterier när det 50-procentiga bidraget bortföll.

    Härom dagen ljusnade det dock för alla batterisugna solcellsproducenter. Bidrag kommer att beviljas även om det är uppenbart att batterier kommer att användas även för stödtjänster. Detta är innebörden i ett preliminärt ställningstagande i Skatterättsnämnden som avgavs i dagarna.

    Branschen hälsar den nya hållningen med glädje:

    Det kommer gå dubbelt så snabbt att räkna hem (…en investering…) enkelt uttryckt. Avdraget för batteriet är 50 procent, det betyder att det blir halva priset. Sedan finns det ett tak på 50 000 kronor men det är per person, så är man två som äger huset kan man få upp till 100 000 kronor för ett batteri som kostar 200 000, säger Anna Werner, vd på branschorganisationen Svensk Solenergi till DN.

    Mattias Goldmann: ”Trollfabrikerna förpestar och förringar klimatarbetet”

    Slaget om kolet och oljan står nu. Därför är trollfabrikerna intensivt aktiva med att producera förvillande och falska inlägg om de förnybara alternativen. Det skriver SMB:s krönikör Mattias Goldmann och går pedagogiskt igenom tio exempel på faktabefriade och mycket spridda inlägg i sociala medier.

    KRÖNIKA Tro mig, trollfabrikerna försvårar, förringar och förpestar även klimatarbetet. Alla dessa ogrundade men snyggt illustrerade påståenden dyker inte upp av sig självt, igen och igen. Någon ligger bakom. Någon som inte vill oss väl. Någon som har en helt annan agenda än Agenda 2030 eller Parisavtalet. Efter hårt sållande presenterar jag här nedan tio huvudmisstänkta, återkommande trollinlägg i sociala medier:

    10. Tysklands kolkraft. Tyskland lade ner sin kärnkraft mycket snabbt – för snabbt tycker jag, men det ursäktar inte de felaktigheter som ständigt sprids om att det blivit alltmer kolkraft. Sanningen är att andelen förnybart slog rekord 2023 medan kolkraften minskar år för år – men när jag påpekar det blir det alltid tyst i andra ändan, för det rimmar inte med agendan att skapa opinion mot kärnkraftsnedläggning. Är intresset för fakta noll? Då talar du med troll.

    9. Elbilarna och elbristen: I fjol använde alla elfordon långt under 1 TWh el; ett par procent inte av elförbrukningen utan av överskottet Sverige exporterade. Skulle alla bilar gå på el, går det högt räknat åt 12 TWh; inte ens hälften av Sveriges export – och det innan kärnkraft, sol eller vind byggts ut. På sina håll är det elbrist – men det beror på dålig överföringskapacitet och experterna ser fram emot elbilars vehicle-to-grid som kan avlasta nätet. Vem sprider dessa dumma myter? Någon vars sanna argument tryter!

    8. Hybrit – slaget om framtiden. Det fossilfria stålet har blivit ett hatobjekt för vissa borgerliga ledarskribenter, vilket förstås är helt i sin ordning – en kritisk granskning stärker projektet. Men i sociala medier dyker ständigt upp jämförelser med Stålverk 80, lika irrelevanta som när vätgasen dömdes ut för att zeppelinaren Hindenburg exploderade (detta trollas inte så mycket om längre, så det har ramlat ur listan). Påståendena att en del av finansieringen är statlig är också ständigt återkommande – men så är det för snart sagt alla större industriomställningar. Dessutom kommer huvuddelen från EU och skulle annars hamnat någon annanstans i Unionen, inte hos svenska skattebetalare. Därtill är kundlistan redan lång, vilket innebär ett lönsamhetslyft på tio miljarder kronor för SSAB. Vem ligger bakom trollandet om Hybrit – någon som förnybara omställningen vill bli kvitt?

    7. Elbilar på kol. Även där elmixen huvudsakligen är kolkraft, som Polen, är elbilen klart klimatbättre än fossilbilen, eftersom elmotorn är mer än dubbelt så effektiv som förbränningsmotorn. Ofta överdrivs kolens del av elmixen – under 60 procent i Kinaunder 50 i Indien25 i Tyskland, och under en procent i Sverige. Vem sprider att elbilen drivs av kol? Någon som sanningen inte tål!

    6. Oljekraftverket i Karlshamn. Det gråts mycket över spilld mjölk från kärnkraftsvänner – vad dumt det var att fungerande reaktorer stängdes ner! Även om man håller med i sak så ursäktar det inte felaktiga påståenden om att oljeeldade Karlshamnsverket dras igång för att vi numera har brist på el – Sverige har elöverskott nästan årets alla timmar och ägaren Uniper förklarar att ”När elpriset blir tillräckligt högt är det lönsamt för oss att dra igång. Och det är något vi måste göra enligt EU-regelverket, att bjuda ut tillgänglig produktionskapacitet” – det vill säga, elen säljs till kontinenten. Det vet rimligen alla energiexperter. Så när vi får se samma gamla groll; var förvissad, klart att det är troll.

    5. Elbilars batterier. Påståendet att elbilens batteri håller några få år är en favorit som borde ha dött ut nu när vi har så många elbilar att motsatsen bevisats. Nästan alla elbilar har längre garantier för batterierna än för resten av bilen, EU:s Euro 7 kräver att 72 procents kapacitet ska kvarstå efter åtta år, och mängder av ”Second life”-projekt invigs nu, med batterier som fortsatt funkar när att resten av bilen skrotas. Därtill sprids sen flera år ett mycket detaljerat inlägg om hur mycket råvaror ett Tesla-batteri innehåller, där merparten antingen är fel eller irrelevant ur klimat- och hållbarhetssynpunkt, vilket återkommande sammanställningar slår fast. Ändå dyker de upp igen…

    Vem luras om elbilarna? Kan det vara fossilerna?

    4. Solcellerna och klimatet. Gång på gång kommer inläggen om att solceller eller vindkraft är dåligt för klimatet – vindkraften har betongfundament, solcellstillverkningen kräver energi och i Kina är den mestadels fossil. Det tar högst någon minut att hitta livscykelanalyser som visar att redan det första året är både sol och vind på plus ur energiperspektiv, sen används de i 25 år till eller merSå vem är det som inte bryr sig om fakta? Jo, de som det förnybara bara vill slakta.

    3. Elbilar brinner. I Sverige brann 3 400 bilar som drivs med bensin och diesel år 2022, jämfört med 23 elbilar och laddhybrider; 0,07 procent av alla fossilbilar i trafik började brinna, 0,004 procent av de elektriska. MSB (Myndigheten för Samhällsberedskap) slår också fast att branden inte är farligare än andra bilbränder. Ändå sprids de felaktiga ryktena. Vem jobbar med ”ingen rök utan eld”-effekten, kanske någon i fossilbränslesläkten?

    2. Förnybart kräver stora subventioner. Regeringens statliga garanti på 400 miljarder kronor för den som vill bygga ny kärnkraft räcker inte, troligen krävs också garantipris för elen som i Storbritannien. Också kolkraften kräver subventioner. Enligt IEA är ny sol- och vindkraft absolut billigast nu, i många fall billigare än befintlig fossilkraft. Vindkraften är en mognande marknad och elpriserna är tidvis låga, vilket slår mot lönsamheten – men börsen ser fortsatt den som en lönsam branschVem vill dölja sina egna stora hål – är det onde Farbror Kol?

    1. Vindkraftverken och fåglarna. Gång på gång dyker den upp, den döda örnen nedanför ett vindkraftverk. Ingen kontext; var är detta? Hur har örnen hamnat där? Påståendet är ständigt detsamma: Med fossil energi händer inte detta. Sanningen är motsatsen: Fåglar undviker normalt vindkraftverk, som ju syns rätt bra, och det är över tusen gånger vanligare att de blir påkörda av en bil, flyger in i en kraftledning eller dödas av en katt. Mångdubbelt fler dör också av jordbrukets pesticider, och den riktigt stora dödsorsaken väntas bli… klimatförändringarna som orsakas av fossila bränslen. Vad får man för en lyckas konspiration? En rysk miljon?

    Alla dessa tio sociala medier-inlägg har tre gemensamma nämnare: 

    • Skiftet sker nu. Omställningen till elbilar, til sol och vind och fossilfritt stål har medvind – men alla är sårbara. Vindkraften har minskade vinster, elbilarna sjunkande marknadsandelar; för den som agerar för det fossila är det rätt tid att slå till.
    • Försvararna är få. Solceller och vindkraftverk importeras, Hybrit är ett projekt i Norrbotten, Volvo är visserligen starka på elbilar men koncernledningen sitter i Kina och europeisk bilindustri i stort är efter i omställningen.
    • Sverige kan vara föregångsland. Tills helt nyligen hade Sverige målet 100% förnybart energisystem 2040, vi har fortsatt världens tuffaste klimatmål för transportsektorn till 2030 och det fossilfria stålet är världsledande. För den som inte vill att detta ska bli det nya normala, är det läge att stämma i bäcken. 

    Kampanjandet sker i huvudsak anonymt, för att inte behöva ta debatten, troligen med trollfabriker som skapar en bild av att många människor är skeptiska till elbilar, inte vill ha vind eller sol och tycker fossilfritt stål vore dumt. Inget av detta stämmer, och tillsammans besegrar vi trollen. 

    Tipsa!

    Tipsa oss

    Har du något du tror vi missat och kanske borde skriva om? Vi tar tacksamt emot alla tips du kan bidra med. Maila direkt till tips@supermiljobloggen.se eller fyll i formuläret nedan.