Du kan trycka Shift + S för att få fram sökfältet när som helst och Esc för att stänga det.
Tryck ENTER för fler resultat, då kan du även förfina din sökning.
    Stäng

    Stort stöd för utbyggnad av vindkraften

    En ny forskningsstudie visar att en majoritet av svenskarna stödjer utbyggnaden av vindkraft. Forskarna skriver även att det lokala stödet kan stärkas med ekonomiska incitament.

    Trots att debatten ofta antyder ett tydligt motstånd till utbyggnad av vindkraft, visar nu en ny svensk studie att de flesta faktiskt är positiva.

    Av de över 5000 svenskar som svarat på forskarnas enkät stöder en majoritet utbyggnaden av vindkraft. Endast 15 procent uttrycker allmänt negativa åsikter om vindkraft.

    Motståndet är dock större om vindkraftverk planeras nära det egna lokalsamhället. För att minska sådant lokalt motstånd skriver forskarna att ekonomiska incitament är mest effektiva. Det kan exempelvis vara att återinvestera skatteintäkter från vindkraftverken i de berörda samhällena.

    Progressiv klimatpolitik behöver inte betyda minskat väljarstöd

    En ny svensk studie visar att väljare inte nödvändigtvis straffar sina regeringar för strängare klimatpolitik. Resultaten är intressanta eftersom tidigare forskning visat att politiker ofta undviker progressiv klimatpolitik, av rädsla för att förlora väljarstöd.

    Studien som är genomförd vid Göteborgs universitet och Lunds universitet ifrågasätter tidigare antaganden om att strängare klimatpolitik innebär minskat väljarstöd. Den nya studiens resultat visar att det åtminstone inte stämmer i Sverige.

    Sett över tid visar studien att regeringar kan införa klimatpolitik utan att förlora väljarstöd, särskilt under fördelaktiga omständigheter. Sådana omständigheter inkluderar ett högt politiskt förtroende, låga korruptionsnivåer, medvetenhet om klimatförändringar, tidigare framgångar med klimatpolitik och ekonomisk stabilitet.

    Studien är viktig eftersom den bidrar med nya insikter i hur klimatpolitik och väljarstöd samverkar och kan ge inspiration för framtida politiska strategier. Den ger dessutom hopp om att politiska partier ska våga anta en mer progressiv klimatpolitik, vilket är akut nödvändigt.

    Häktade aktivister på Grimsås mosse släpptes – kritik mot polis och åklagare

    Tre av ett 25-tal aktivister som försöker stoppa torvbrytning vid Grimsås mosse söder om Borås och som suttit häktade en dryg vecka släpptes på måndagen. Strax före åklagarens beslut hade de kvarvarande aktivisterna i ett brev begärt att också bli häktade och kritiserar rättsmyndigheterna för godtycke. Något som både ansvarig åklagare och polischef tillbakavisar.

    Sedan flera veckor pågår en öppen konflikt mellan aktionsgruppen Återställ Våtmarker och polisen och företaget Neova, som i år vill börja använda sitt över tio år gamla tillstånd för att bryta torv på den tidigare orörda mossen intill samhället Grimsås. SMB publicerade häromdagen ett debattinlägg från en av aktivisterna.

    Totalt har 15 personer varit föremål för anhållanden, och i tre fall alltså även häktning sedan den 1 augusti. Kammaråklagare Martin Westeröd i Borås säger till SMB att han nu fortsätter med sin förundersökning, och att misstanke om grovt olaga intrång på arbetsområdet på Grimsås mosse kvarstår gentemot 20 personer. Vartåt det lutar i åtalsfrågan kan han inte svara på ännu.

    Du får kritik från aktionsgruppen för att häktningen av tre personer varit godtycklig – alla har ju gjort intrång. Vilken är din kommentar till deras synpunkter?

    – För det första kan inte jag besluta om häktning, det ligger på tingsrätten. Och för det andra agerar jag med utgångspunkt från polisens utredning och är ju inte på plats själv. Min bedömning av vilka som ska häktas eller ej är inte godtycklig. Här finns det gradskillnader, till exempel bedömer jag sådant som återfallsrisken.

    Återställ Våtmarkers talesperson Helen Wahlgren hälsar beskedet om frisläppandet av de tre kamraterna med lättnad. Men hennes kritik kvarstår mot såväl åklagare som polis.

    Mot de sistnämnda framförallt för vad som skedde i fredags, eller snarare vad som inte skedde. Då skulle Återställ Våtmarkers aktiviteter vid mossen kompletteras med en demonstration och en invigning av ett självutnämnt ”naturreservat” på mossen. Där har aktivisterna byggt spångar och börjat resa ett fågeltorn.

    Under torsdagen informerade gruppen polisen om att man skulle hålla demonstration under fredag eftermiddag och även ta sig förbi den gränslinje på mossen som märkts ut som början på arbetsområdet.

    ”Vi kommer att genomföra våra aktioner ändå”

    – Polisen upplyste oss då om att detta innebär grovt olaga intrång och vi förklarade att vi ändå kommer att genomföra vår plan att bygga klart fågeltornet och uppehålla oss i arbetsområdet.

    Under fredag eftermiddag deltog, enligt talespersonen för samhällsföreningen i Grimsås, Jesper Rydin, cirka 50 bybor i demonstrationen tillsammans med de 20 aktivisterna.

    Medan byborna höll sig på den tillåtna sidan, överträdde aktivisterna enligt sitt löfte gränslinjen och fortsatte med sitt bygge av fågeltornet. Dock utan att mötas av ordningsmakten, som valde att inte vara på plats alls.

    – Varför prioriterade inte polisen att förhindra och beivra ett grovt brott, de visste ju både när och var det skulle begås? frågar sig Helen Wahlgren.

    Hon menar att polisens hantering av ärendet är en slags charad, med främsta syfte att skrämma och trakassera aktivister. Något som för övrigt Sverige och andra länder på senare tid kritiserats av FN för, tillägger hon.

    Pernilla Wetterskog, chef för lokalpolisområde Borås och ansvarig för insatserna i Grimsås, tillbakavisar beskyllningen i sin kommentar till SMB:

    – Nej vi skrämmer inga, och för övrigt har vi ju redan gjort anmälningar mot aktivisterna. Och jag vill betona att vi ser den grundlagsfästa yttrandefriheten som ytterst viktig. Och det första vi gjorde var inte att gripa folk, utan att satsa på dialog. Men när samma personer återkommer skruvas vår insats upp.

    Men om ni informeras av aktivisterna om att de ska fortsätta begå grovt olaga intrång, varför ingriper ni inte för att hindra brottet?

    – Beslutet att inte vara på plats fattades utifrån det operativa läget, där annat än Grimsås också finns med men som jag inte kan gå in på. Därtill har vi ju ett läge med pågående förundersökningar mot många inblandade.

    ”Bra dialog mellan polisen och aktivisterna”

    Wetterskog vill tillägga att hon fått en tydlig bild av att dialogen mellan polis och aktivister var god och att de ingripanden man fick göra var stillsamma och mjuka.

    – Vi har vår uppgift att se till att lagen följs och kan inte lägga detta åt sidan. Men det var ju inga bråkiga människor vi mötte – och om vi ska säga något positivt har det de strävar efter fått mycket uppmärksamhet i alla fall, avslutar hon.

    Det kan tilläggas att företaget Neovas torvbrytningsprojekt har mött stort motstånd, inte bara från invånarna. Även ortens stora företag, kabel- och fibertillverkaren Nexans som även äger en del av mossen, motsätter sig exploatering. Torvbrytningen, fruktar man, kan utlösa kraftigt dammande som kan störa känsliga tillverkningsprocesser. Efter begäran om inhibition – tillfälligt stopp – av brytningen ligger nu ärendet hos regeringen för avgörande.

    Enligt en grov uppskattning gjord av en våtmarksforskare kommer torvbrytningen på den aningen storleksbegränsade Grimsås mosse under hela produktionstiden frigöra cirka 300 000 ton fossil koldioxid, ungefär motsvarande ett års svenskt inrikesflygande.

    Frida Hylander: ”Glöm inte vår stora samarbetsförmåga”

    Skadligt ofta hamnar fokus på att individen inte får förlora på det klimatomställningen förändrar. Denna idé om människan som oförmögen att se bortom sin egen plånbok och vinning är inte bara dränerande för samhället, den är helt enkelt inte sann. Vi får inte glömma vår stora förmåga till, och vårt stora behov av, samarbete, skriver Frida Hylander i veckans krönika.

    KRÖNIKA Jag tillbringar sista semesterveckan med att hjälpa till på ett seglings-VM i min barndomsstad Varberg. Det är långt ifrån första gången jag hjälper till på en seglingsregatta – jag är mer eller mindre uppvuxen ute på segelsällskapet, även om jag varit med mer sällan sen jag flyttade från stan för många år sen. Det är långa dagar på tävlingarna, ibland slitigt, ibland mycket väntan. Men framför allt är det hoppingivande att få vara med som en av över hundra frivilliga funktionärer.

    Det är först på senare år, i takt med att samhället marknadifierats och klimatförändringarna eskalerat, som jag verkligen förstått att det engagemang föreningssverige drivs av är väsentligt inte bara för samhället i stort utan också för att klara av de utmaningar som klimatkrisen innebär. 

    Människan är inte egoistisk – tvärtom

    Till regattan har det mobiliserats folk med hjälp av budskapet att det är häftigt att få bidra till ett världsmästerskap. Människor som inte seglar själva står plötsligt i köket och dukar fram frukost till de funktionärer som dyker upp i ottan för att äta och förbereda matpaket att ha med ute på havet under dagen. På det dagliga funktionärsmötet sitter gamla rävar som varit föreningen trogen i många decennier jämte medlemmar som är med för första gången. De erfarna lär de nya.

    En dag blir seglingarna uppskjutna på grund av för lite vind. Alla går omkring och väntar och efter några timmar börjar det närma sig lunchtid. Ska man äta sitt matpaket nu, då har man ju inget kvar ute på vattnet sen? Men så plötsligt har en av funktionärerna ordnat fram korv, tänt en grill och gjort en enorm kastrull pulvermos. En annan kommer med ketchup och rostad lök. Problem som uppstår löses med lite kreativitet och gemensamma krafter. På eftermiddagen har after sail-teamet tagit plats i det lilla klubbhusköket och langar utan problem fram mer än 250 portioner mat till hungriga seglare och funktionärer. Jag frågar runt bland några av klubbmedlemmarna vad som gör att man lägger så många timmar av sin lediga tid på att guppa runt i en liten båt och justera bojar, knappa in resultat på datorn, eller koka kaffe så att det finns till alla. De sociala banden som skapas säger en. Känslan av meningsfullhet och att få bidra till en bra sak, säger en annan. 

    Efter att ha fått uppleva det som sker när människor ideellt engagerar sig för att få en förening att gå runt kan ingen nationalekonom i världen övertyga mig om att människan i grunden skulle vara egoistisk och för egen vinning nyttomaximerande. Det ska vi vara glada för – klimatkrisen hade varit svårare att tackla annars. Det finns mycket forskning som visar hur människor ofta drivs av att agera altruistiskt, med omsorg om andra. Studier som visar hur samarbete kan öka ens motivation och att vi mår väl av att få hjälpa andra. Men inte sällan när man pratar om vad som behöver göras för att hantera klimatkrisen fokuseras det på egen vinning: ”Folk måste tjäna på att ställa om!” ”Det är pengarna som styr!” ”Klimatåtgärder kan bara accepteras om det syns i folks plånböcker.”

    Främjas samarbete byggs motståndskraft

    Idén om människan som oförmögen att se bortom sin egen plånbok och vinning är inte bara dränerande för samhället, den är helt enkelt inte sann. Fråga den som ideellt varit med och anordnat en segeltävling, ställt upp som tränare i fotbollslaget eller suttit som kassör i någon av Sveriges alla föreningar. 

    Att människan har en otrolig förmåga till samarbete och solidaritet är något som både borde ses som en styrkefaktor för att hantera klimatkrisen och lyftas fram oftare. Inte bara är förmågan att hjälpas åt, bidra till det gemensamma och göra gott för andra något att främja; de sociala band, den erfarenhet av att organisera och gemensamt lösa akuta problem är saker som bygger motståndskraft och som kommer att vara viktiga för att klara av akuta kriser som pandemier och extremväder. 

    Region Stockholms framtidsplan ”helt otillräcklig”

    bild på bilkö

    2030-sekretariatet riktar kritik mot Stockholmsregionens förslag till ny utvecklingsplan, RUFS. Enligt sekretariatets remissvar saknas konkreta färdplaner för hur klimatmålen ska nås. Det har också en helt förlegad syn på biltrafikens och kollektivtrafikens roll, menar man.

    Stockholm, som varit värd för de stora globala miljömötena 1972 respektive 2022, och därtill utnämnts till Europas klimathuvudstad, måste leverera en mycket skarpare plan och ”ta på sig ledartröjan” för det svenska omställningsarbetet.

    Så motiverar 2030-sekretariatet skärpan i sitt remissvar över förslaget som tar sikte på perioden fram till år 2040. Förslaget remissbehandlas i ett första steg just nu och är tänkt att klubbas slutligt våren 2026.

    (2030-sekretariatet startade sin verksamhet 2013 med syftet att driva på utvecklingen för att uppfylla målet om 70 procents minskning av transportsektorns fossila utsläpp till 2030, och i förlängningen ett transportsystem helt utan klimatpåverkan).

    Sekreterariet har inget emot problembeskrivningen av klimatutmaningarna och uppräkningen i dokumentet av tänkbara åtgärder för att nå de långsiktiga klimatmålen. Det vill säga att så kallad nettonollnivå för koldioxidutsläppen uppnås i Stockholmsregionen år 2045.

    Men vägen dit är inte beskriven alls, skriver sekretariatet: ”RUFS saknar märkligt nog en koppling till regionens egen koldioxidbudget och därmed en plan för hur utsläppsminskningar ska ske fram till år 2045 då nettonoll ska uppnås. Det saknas också en redovisning av kostnader, intäkter och faktisk klimatpåverkan för respektive förslag, vilket gör det omöjligt att bedöma kostnadseffektivitet och därmed blir prioriteringar mellan förslagen inte faktabaserade”.

    ”Kollektivtrafik ska vara huvudlösningen”

    Den allvarligaste invändningen i remissvaret gäller vad som skrivs om transportsektorn. Kollektivtrafikens roll i förhållande till biltrafiken beskrivs i planförslaget enligt sekretariatet felaktigt och omodernt, som ett komplement och alternativ till bilresandet vid kapacitetsbrist i vägnätet:

    ”Kollektivtrafik är inte till för att avlasta andra färdslag och ska inte vara ett alternativ, utan den huvudsakliga lösningen för regionens transportbehov. Därtill bör visionen om minskade resebehov vara styrande; som en av världens ledande IT-regioner är det närmast oanständigt att fortsätta utgå ifrån att normen även på 2030-talet ska vara att ta sig till och från jobbet varje dag vid samma tid” heter det.

    RUFS-förslaget uttalar sig allmänt positivt om behovet av flygtrafik och slår fast att det är en förutsättning för tillväxt och besöksnäring i Stockholmsregionen. Och flyget kan bli grönare, enligt regionen, med till exempel storskalig inblandning av fossilfria bränslen, högre beläggning och effektivare flygvägar.

    Resonemanget sågas dock av 2030-sekretariatet: ”För ett dokument som ska ta oss in i 2030-talet, är detta helt otillständigt. RUFS måste visa hur fossilflygandet minskar till förmån för ett framtidssäkrat flyg där regionen med en rad relativt korta flygsträckor är väl lämpad för ledarskap”.

    Remisstiden för planförslaget pågår fram till den 30 september.

    Klimatprat ökar tron på att det går att påverka politiken

    Personer som hör andra tala om global uppvärmning minst en gång i månaden får en större tilltro till att de kan vara med och påverka klimatpolitiken – åtminstone i USA. Det visar en ny analys av en stor amerikansk opinionsundersökning.

    Ibland kan det kännas hopplöst och tjatigt att prata klimat med en – som det kan verka – oförstående omgivning. Men enligt en ny studie av forskare vid Yale Program on Climate Change Communication och George Mason University har det effekt.

    De har undersökt hur klimatprat påverkar så kallad ”kollektiv politisk effektivitet” (political efficiency), vilket innebär en tro på att man tillsammans med andra faktiskt kan påverka politikerna att göra något åt klimatet.

    Politisk tillhörighet spelade in

    Amerikaner som hörde andra prata om klimatförändringar minst en gång i månaden hade högre nivåer av politisk effektivitet. 54 procent av dem upplevde att de tillsammans med andra faktiskt har möjlighet att påverka regeringen, medan motsvarande siffra för dem som hörde talas om global uppvärmning mer sällan var 39 procent.

    Analysen bygger på data ur en opinionsundersökning med drygt 1000 personer i USA, ”the Climate Change in the American Mind survey” som genomförts både 2023 och 2018. Generellt hade känslan att kunna påverka ökat något jämfört med 2018, från 38 procent till 43 procent. Men det fanns stora skillnader mellan grupper med olika politiska tillhörighet. 2023 ansåg 57 procent av de som identifierade sig som demokrater att de i någon mån kunde påverka klimatpolitiken, men bara 23 procent av republikanerna.

    Påverkade republikaner mer

    Demokrater hade generellt sett större tilltro till sin politiska effektivitet, men skillnaden mellan dem som ofta hörde talas om global uppvärmning och de som inte gjorde det var störst bland republikaner (som i större utsträckning är skeptiska till klimatförändringar och en effektiv klimatpolitik). Bland republikaner som hörde talas ofta om global uppvärmning var det 35 procent som kände att de kunde påverka, jämfört med bara 21 procent bland de övriga. Forskarna kan inte bevisa några orsakssamband, men tidigare forskning tyder på att konservativas uppfattning om klimatförändringar är mer känslig för social påverkan än den är hos mer liberala väljare.

    Forskarna lyfter också fram att det finns en koppling mellan tro på politisk effektivitet, och att agera för klimatet. Mycket tyder alltså på att det lönar sig att prata om klimatet med de skeptiska.

    Våtmarksaktivist: Därför vågar jag riskera fängelse och är stolt över det jag gör

    Bild på Klimatalliansens talesperson och folkhögskoleläraren William Grönlund

    Aktivister som försöker hindra starten av torvbrytning på Grimsås mosse i västsvenska Tranemo kommun möter uppslutning från bybor och samhällsförening – men också hot om åtal och fängelse. Aktivisten, Klimatalliansens talesperson och folkhögskoleläraren William Grönlund beskriver i ett debattinlägg varför han tagit steget till aktivism och olydnad mot lagen. Och varför han är stolt över det.

    ……………………………………………………………………………..

    Detta är ett debattinlägg. Åsikterna som framförs är författarens egna.

    ………………………………………………………………………………

    DEBATT ”Det är helt ofattbart att höra. Detta är den viktigaste skogen i mitt liv. Du får gärna skicka bilder sedan så kan jag dela med släktingar. Tack för att ni är där!” 

    Meddelandet kommer från en gammal studiekamrat. Hon syftar egentligen inte på en skog, utan på Grimsås mosse. Hon har sett mig på Facebook. Där sitter jag en dag på vingliga störar fyra meter upp i luften, för att dagen efter huttrande frysa i ett dike med brunsörjigt vatten upp till bröstet. Jag deltar för första gången i en aktion med Återställ Våtmarker. Jag fyller femtio år i augusti. Mitt liv har varit ett laglydigt liv, med bara två fortkörningsböter i bagaget. Inte prickfritt, men jag är stolt över det. Nu riskerar jag att gripas och åtalas för grovt olaga intrång, med upp till tre års fängelse på straffskalan.

    Det kanske låter konstigt, men stoltheten växer. 

    Grimsås mosse är ett område på 100 hektar i Tranemo kommun. Där har Neova, ett finskt statligt bolag, fått tillstånd att först rensa hela området från träd, buskar och sly. Sedan ska företaget tömma det på vatten, för att avslutningsvis hyvla av växtligheten och successivt omvandla mossen till ett stort svart dagbrott. Naturresursen är torv, som ska omvandlas till energi. Den ska alltså brännas upp. Vägen från mosse till atmosfär kunde inte vara kortare. Återställ Våtmarker försöker stoppa brytningen och i stället bygga ett naturreservat, med spångar, utkikstorn och informationstavlor. 

    Med mossbrytningen kommer stora risker för Grimsås dricksvatten. Många oroas också över damm, buller och hur järnvägens bärighet i mosskanten kommer att påverkas. Uppslutningen mot Neovas verksamhet är total. Idrottsföreningen upplåter sina lokaler till Återställ Våtmarker. Kicki, en temperamentsfull kvinna som närmar sig åttio år, bakar blåbärspajer till aktivisternas eftermiddagskaffe. Hon är orolig för det kanske finns någon mejeriprodukt i den pajdeg hon köpt. Hon vet ju att många av aktivisterna är veganer och alla är värda en pajbit. ”Ni är ju mina hjältar”, säger hon.

    Fick kedjor och cykellås

    När kaffet och pajerna har dukats fram på altanen till fotbollsföreningens klubbhus dyker två unga flickor upp i sommarklänningar. De är kanske fem och sju år gamla. I sina händer har de grå plastpåsar. ”Mamma sa att ni kanske ville ha det här”, säger dem och lägger plastpåsarna med en duns på bordet. Vi plockar ut flera nyinköpta tjocka cykellås, hänglås och kedjor. Ja, det är verkligen sådant som aktivister vill ha! Flickorna tar emot en rungande applåd och springer iväg innan vi hinner bjuda dem på Kickis blåbärspaj. 

    Det jag inte vågar berätta för Grimsåsborna är att det finns ytterligare en ”exportvara” som kommer med brytningen av torv. Jag har mailat en torvmarksforskare och frågat vad Neovas brytning kommer att innebära. En försiktig skattning är ytterligare totalt drygt 300 000 ton koldioxid till atmosfären. Effekterna av för tidiga dödsfall till följd av utsläpp av koldioxid är, enligt vetenskaplig uppskattning ungefär en död person per 1000 ton utsläpp.

    Matematiken är enkel. Torvbrytningen på mossen kommer att leda till att 300 personer kommer att avlida för tidigt. De första att gå under på grund av värmeeffekterna kopplade till klimatet är gamla, sjuka och riktigt små barn. Och de lever långt från Sverige. Från Grimsås går döden på export.

    Människorna i Grimsås minns min väns farfar. De berättar att han var tydlig med att ”det ALDRIG skulle brytas torv på hans älskade mosse så länge han var i livet”. Men nu är han död. Jag valde att under tre dagar riskera tre års fängelse för hans mosse, för Grimsåsbornas rätt till rent vatten och för att 300 personer som lever någon helt annanstans skall få fortsätta göra det. 

    Det är inte så konstigt att stoltheten växer. 

    William Grönlund

    Folkhögskollärare och klimataktivist. 


    Marina ekosystem hotas av olje- och gasplattformar

    Ny forskning visar hur olje- och gasplattformar skadar den biologiska mångfalden och näringsväven hos bottenlevande ryggradslösa djur i Nordsjön.

    Nordsjön är känt för sina många olje- och gasplattformar som administreras av olika länder, främst Norge, Storbritannien, Danmark och Tyskland. Regionen är en central punkt för stora energibolag som Equinor, Shell, Total Energies och BP, vilka alla driver omfattande operationer där.

    Nu har forskare från University of Essex och Centre for Environment, Fisheries and Aquaculture Science publicerat en ny studie i Science of the Total Environment. I den nya studien använder forskarna data från en 30-årsperiod. Resultaten ger en inblick i hur närliggande sediment påverkas av kontaminering från dessa plattformar.

    Kemiska utsläpp påverkar arter och mångfald

    Resultaten från studien visar att kemiska utsläpp från olje- och gasutvinning har gjort näringsväven mindre komplex och minskat både antalet arter och den biologiska mångfalden. Detta betyder att havets ekosystem nu har svårare att upprätthålla en varierad grupp av arter och deras sammankopplade näringskedjor.

    Denna försämring kan leda till långvariga skador på den marina miljön, vilket minskar dess motståndskraft och förmåga att återhämta sig efter störningar.

    Minskning av större och specialiserade arter

    Föroreningar från olje- och gasutvinning påverkar inte bara vattnets kemiska innehåll, utan också djuren som lever på havsbotten. Dessa föroreningar förändrar hur olika arter lever och äter i havet, vilket stör hela havets ekosystem.

    Föroreningarna har gjort att stora och viktiga arter har minskat kraftigt, eller till och med försvunnit. Istället tar små och mindre krävande arter över. Dessa små arter anpassar sig snabbt och tar över de platser som de större arterna lämnat efter sig. Detta gör att havets mångfald blir enklare och svagare. Det kan i sin tur påverka hela havets hälsa negativt.

    Förslag om framtida regleringar

    För att skydda våra marina ekosystem effektivt föreslår forskarna att skräddarsydda regler och övervakningssystem utvecklas för att noggrant följa industriell påverkan på dessa känsliga miljöer.

    Genom att genomföra detaljerade undersökningar av de områden som är mest påverkade av industriell aktivitet menar de att vi kan få en djupare förståelse för hur dessa aktiviteter påverkar marina ekosystem. Det kan sedan leda till bättre utvecklade metoder för att mildra eventuella skador.

    Forskning: Klimatmodeller överskattar växternas kollagringskapacitet

    En ny vetenskaplig studie ger insikter i hur växter absorberar och lagrar koldioxid. Resultaten visar att växter kan absorbera mer koldioxid än man tidigare trott, men att lagringsperioden är kortare.

    Forskare på Imperial College London har genomfört studien som nu publiceras i tidskriften Science. Den erbjuder en fördjupad förståelse av hur kol cirkulerar genom våra ekosystem.

    Forskarna baserade sin analys på radioaktivt kol-14, en isotop frigjord i stora mängder under de omfattande kärnvapentesterna på 1960-talet. Sedan dess har denna isotop integrerats i jordens biosfär, vilket ger forskarna unika möjligheter att spåra och detaljerat förstå kolcykeln.

    Systematisk överskattning

    Genom att kombinera radiokoldata med avancerade klimatmodeller har forskarna visat att tidigare modeller systematiskt överskattar hur länge växter lagrar kol. Tidigare antog man att växter kunde binda och behålla mellan 43 och 76 petagram kol varje år, där petagram motsvarar ungefär en miljard ton. Men nya uppskattningar, baserade på direkta mätningar av radiokol i växterna, börjar upptaget vid 80 petagram per år och kan till och med nå upp till det dubbla. Detta visar därmed att växter absorberar mer koldioxid än beräknat,

    Däremot visar resultaten även att växterna inte kan lagra koldioxiden lika länge som man tidigare trott. Denna slutsats baserar forskarna bland annat på att växterna främst lagrar kolet i kortlivade växtdelar som blad och fina rötter. Därmed släpps koldioxiden snabbare tillbaka till atmosfären än man tidigare trott eftersom deras livscykler är kortare.

    Så, även om resultaten visar att växter tar upp mer kol än man tidigare trott, är deras kapacitet att fungera som långsiktiga kolreservoarer begränsad. Denna insikt är kritisk för hur vi modellerar koldioxidens flöde genom biosfären och formulerar strategier för att hantera klimatförändringar.

    Viktigt att övervaka och revidera klimatmodeller

    Den här forskningen betonar hur viktigt det är att noggrant övervaka och uppdatera klimatmodeller. Genom att göra detta kan vi bättre förstå och förutsäga det komplexa samspelet mellan biosfären och atmosfären. Den lyfter också fram behovet av att skydda och bevara våra naturliga ekosystem, vilka är avgörande för att reglera jordens klimat.

    Studien tydliggör även att vår nuvarande förståelse av naturens förmågor och begränsningar är ofullständig. Detta gör det nödvändigt att närma sig miljöfrågor med försiktighet och respekt för naturens komplexitet.

    Konsten att orka när usla nyheter sköljer över oss

    Ledsamma, eskalerande, katastrofala och alarmerande nyheter har präglat sommaren. Klimatkurvorna borde vänts för längesedan men fortsätter istället uppåt. ”Det är inte det jag vill”, skriver SMB:s krönikör Nina Ekelund och resonerar om hur man orkar fortsätta kämpa för klimatet, i veckans krönika.

    KRÖNIKA Ibland undrar jag om det är bra för min hälsa att arbeta med klimat- och miljöfrågor. Jag översköljs av forskningsrapporter som visar att jorden mår sämre för varje dag. Den senaste nyheten om att den 22 juli, för bara två veckor sedan, var världens varmaste uppmätta dag någonsin (någonsin!) – det är svårt att ta in.

    Under sommarledigheten har jag delvis tagit paus från nyheter, särskilt nyheter kopplat till klimatet och hur den biologiska mångfalden utarmas. Ser jag en artikel som jag vet att jag borde läsa, men jag vet att jag kommer bli frustrerad eller oroad över, så lägger jag den på läsa-sen-listan. Vi är alla olika men jag dras med av klimat- och miljönyheterna och mår dåligt. Jag oroar mig för framtiden och för vilka omständigheter dagens unga kommer tvingas leva under. Det geopolitiska läget i världen är instabilt och dessutom stundar ett amerikanskt val där demokratin står på spel.

    Och fastän jag försöker hålla nyheterna borta så går det inte. Amerikanska gymnastikstjärnan Simone Biles klagar över värmen tillsammans med många andra idrottsstjärnor på plats i Paris. En ny rapport från World Weather Attribution konstaterar att OS-vädret i Paris kunde varit runt tre grader svalare, och därmed säkrare för idrott, om atmosfären inte varit full av utsläpp från förbränning av fossila bränslen.

    Nyheterna i Sverige gör det tydligt att vi behöver klimatanpassa infrastruktur; vägar och järnvägar påverkas av kraftiga regnmängder. Och dessutom visar en ny forskningsrapport att matpriserna beräknas öka med mellan 0,9 och 3,2 procent per år på grund av klimatförändringarna.

    Mitt i allt detta hade jag velat se klimatledarskap från svenska politiker. Några veckor innan nyheten om att världens varmaste dag uppmätts så lämnade regeringen den uppdaterade nationella energi- och klimatplanen till EU-kommissionen där regeringen räknar med att Sverige kommer bryta mot samtliga centrala EU-lagar om klimatet. Det är inte det jag vill.

    Jag vill få ljusglimtar, jag vill att regeringen ger mig hopp och jag vill ha framtidstro.

    Efter att ha jobbat med klimat- och miljöfrågor i över 30 år så undrar jag hur jag håller min mentala hälsa intakt. Hur ska jag ta mig an hösten när vi vet att vi måste vända klimatkurvorna nu, helst i förrgår.

    Att jag orkat hålla på med dessa frågor så länge beror nog på att jag har människor i min närhet som inte jobbar med dessa frågor. Hjärnan får paus från Celsiuskurvor och klimathandlingsplaner när jag istället får lära mig om barockskåp, leta efter katter eller hänga på hembygdsgården i Marbäck.

    En annan sak som följt mig genom livet är att vara i naturen, och ta del av vad naturen erbjuder. Alltifrån en skön höstpromenad i skogen till att ta till vara på röda vinbär och äpplen och göra saft och sylt. Utan pollinerare, välmående jord, gödsel från hästar eller kor, sol och regn, maskar och kompost så blir det ingen mat. Jag odlar, liksom miljoner människor gör idag och har gjort i tusentals år. Det finns en trygghet och kontinuitet i det. Jag sår faktiskt något hela året, utom i november.

    För att orka i längden är det nödvändigt med pauser, det ser olika ut för olika människor. Att zooma ut och få perspektiv på det vi faktiskt försöker rädda och säkerställa för att det ska finnas tillgängligt för framtida generationer är nödvändigt. Så jag vill verkligen uppmana dig att tänka på vad som ger dig energi och vad som får dig att orka. Vad består dina pauser av? Att trivas, orka och må bra är essentiellt i allt det här. Du är viktig och du behövs, för att vi ska klara det här.

    Torka tog jobben från 160 000 jordbrukare i Marocko

    Marockos jordbrukare är bland klimatkrisens senaste offer. I spåren av den mest intensiva torkan på decennier har nästan 160 000 jordbrukare mist sina jobb.

    Landet, som upplevt sex år av pågående torka, står nu inför en situation där den dagliga vattenavdunstningen i slutet av juni nådde otroliga 1,5 miljoner kubikmeter. Det är en direkt följd av den varmaste vintern på över 80 år.

    Detta påverkar inte bara tillgången på färskvatten, utan även säkerheten i livsmedelsproduktionen och den ekonomiska stabiliteten för tusentals familjer som förlitat sig på jordbruk. Rekordtemperaturer, som på vissa platser nådde över 50 grader förra året, har förvärrat situationen ytterligare.

    Minskad avkastning i torkans spår

    Africanews rapporterar att trots att en del spannmålsfält ser lovande ut vid första anblick, döljer de en besvikelse. Skördarna är rejält reducerade jämfört med tidigare år, vilket även innebär kraftigt minskade avkastningar.

    Driss Mamma, en lokal jordbrukare, berättar för Africanews att en hektar mark idag endast ger tio säckar vete, jämfört med 40 till 60 säckar som var normen tidigare.

    Effekten av klimatförändringar

    Nalsiya, en ideell organisation som fokuserar på utveckling och miljö, understryker att klimatförändringar är det bakomliggande problemet. ”Marocko nyttjar årligen fem miljoner hektar för spannmål, men på grund av klimatförändringarna kunde endast cirka 2,7 miljoner hektar odlas i år,” säger Abdelkrim Naaman, ordförande för Nalsiya, till Africanews.

    I takt med att problemen eskalerar, står det klart att Marocko och många andra länder måste förbereda sig för en allt mer osäker framtid, där traditionellt jordbruk inte längre är en garanterad livskälla.

    För Sveriges del riskerar den här typen av missväxt i världen påverka såväl livsmedelspriserna som livsmedelsförsörjningen. Detta eftersom en minskad tillgång på jordbruksprodukter i världen kan leda till global brist och prisuppgångar som följd.

    Ny studie varnar: Tredubblad brist på vatten år 2050

    En ny forskningsstudie lyfter den ökande bristen av dricksvatten i världen. Forskarna förutspår dessutom att antalet förorenade sötvattensystem kommer att tredubblas fram till år 2050.

    Studien är utförd av forskare från Wageningen University and Research och Potsdam Institute for Climate Impact Research. Den beskriver det växande problemet med förorenat sötvatten. Forskarna skriver att det redan idag finns hundratals länder och områden där befolkningen saknar tillgång till tjänligt vatten på grund av föroreningar, men att förorenat vatten förväntas öka dramatiskt de nästkommande årtiondena.

    Kväveföroreningar det stora problemet

    Forskarna fokuserar på kväveföroreningar, vilket även är en av de störst bidragande faktorna till förorenat vatten. Kväveföroreningar kommer ofta från gödselmedel i jordbruket. En annan vanlig källa till kväveföroreningar är avfall i snabbväxande städer.

    Kväveföroreningar från avfall i snabbväxande städer kan bland annat kopplas till otillräcklig behandling av avloppsvatten. När städer expanderar snabbt utan tillräcklig infrastruktur för avfallshantering, kan exempelvis orenat avloppsvatten med höga kvävehalter släppas ut direkt i floder och sjöar.

    Vattenbrist medför akut folkhälsokris

    Forskarna skriver att globalt är det redan idag vattenbrist i hela 984 sötvattensystem. Dock visar deras studie att det till år 2050 kan vara över 3000 vattensystem med brist på tjänligt vatten.

    Forskarna varnar för att den vattenbristen som följer av detta kommer att drabba nära tre miljarder människor. Det är ett scenario som inte bara är en miljökris, utan även en akut folkhälsorisk.

    Skogsindustrins klimatskryt stämmer inte så väl – för mycket ”slit och släng”

    Bilden föreställer ett trasigt wellpappemballage.

    Den svenska skogsnäringen påpekar ständigt hur oerhört stor klimatnytta den står för. Men det är ett påstående som inte stämmer riktigt, skriver SMB:s Leif Öster som läst en färsk rapport om skogsnäringens klimatnytta. Det är för mycket ”slit- och släng” och lågt förädlingsvärde hos många av dagens skogsprodukter, påpekar Öster i sin krönika.

    KRÖNIKA Sommarens intressantaste skogsrapport är skriven av professorn i klimatologi, Markku Rummukainen vid namn Skogens klimatnytta 2.0  och utgiven på Lunds universitet.  Markku Rummukainen menar att skogsnäringen ofta framställer sin samlade klimatnytta lite väl frikostigt, inklusive substitutionsnyttan. Att olika aktörer utgår från olika antaganden och systemgränser när skogens klimatnytta diskuteras, gör att resultat och slutsatser behöver jämföras med omsorg.

    SCA skriver å sin sida i sin senaste årsredovisning att man vill få fram en ISO-standard 2025 som beskriver den totala klimatnyttan för ett skogsbolag. Det låter väl klokt, men istället för att be en fristående grupp klimatforskare att fram standarden, har man bett näringens eget forskningsinstitut Skogforsk ge ut en rapport.  

    En trasig wellpapplåda på min gårdsplan väcker dock många frågor. 

    Wellpapp tveksamt för ömtåligt gods – kräver plast

    – Wellpapp kommer snart bli lika omodernt som tidningspapper, säger lastbilschauffören som just levererat ett mosat paket i wellpapp, till mig. Trots upplysningar om ömtåligt innehåll, var paketet rejäl tilltufsat. Men hela lådan fylld med bubbelplast, plastkulor och frigolit, så innehållet var ändå helt. Chauffören som kört ut paket menade att wellpapp måste vara världens sämsta material för ömtåligt gods. Hon berättade att hälften av landets varutransporter nu är luft, ofta för att wellpapp fungerar så dåligt att man måste ha extra stora lådor fyllda med plastmaterial.  Särskilt svårt blir det om lådan riskeras att utsättas för fukt och regn.

    En bra sak med wellpapp är att materialet kan återvinnas, upp till tio gånger säger en del. Om det nu inte vore för att de ofta, som min låda, är fullklistrade med platstejp och annat. Annat felsorteras till brännbart. Just kombinationen klimatsmarta pappersförpackningar som kräver fossilt plast för att fungera är intressant. Hur beräknar man klimatnyttan på produkter som är så svåra att återvinna att de ofta bränns istället?

    Skogsindustrin är en slit- och slängnäring

    Trä i byggnader ersätter däremot nästan alltid sämre fossilbaserat material och användningen av sådant trä bör därför stimumleras och öka. Gärna med högre virkeskvalité än idag. Men onödiga pappersprodukter som kräver råvara, energi och kemi för att tillverkas, kan rimligen inte ses som någon sorts bidrag till ett bättre klimat. Dessa blir symbolen för en näring med fallande förädlingsgrad, inriktad på bulkvolym, istället för kvalité. Eller som någon sa – en slit-och slängskogsnäring. Och hur ska näringen redovisa klimatnyttan med helt onödiga skogsprodukter som överhuvudtaget inte undantränger några fossila produkter?

    Men även gällande sågade trävarors klimatnytta gäller det att ha ordning på siffrorna. Europa producerar cirka 100 miljoner kubikmeter sågat virke per år. Ca 25 miljoner av detta går till pallvirke, som har en livstid på 3-5 år, innan det eldas upp eller slängs på tippen. Hur lång eller kort livslängden är för en IKEA-hylla i trä varierar säkert. 

    Efterkalkyler på klimatnyttan vore intressant

    Seriösa företag arbetar ofta med efterkalkyler för att kunna förutse framtiden.   En efterkalkyl upprättas när alla data är kända och denna kalkyl görs för en period som redan har varit. Så det vore intressant om några forskare gjorde en seriös efterkalkyl av klimatnyttan av tryck- och tidningspapper de senaste tio åren. För nu visar det ju sig att smarta mobiltelefoner de senaste tio åren har substituerat miljontals ton fin vedråvara, minskat skogsindustrins fossila transporter, dyr energi och kemi.

    I SCA:s senaste årsredovisning har man slutat använda begreppet ”Substitutionseffekt” och istället skriver man om bolagets klimatnytta på 77 (!) ställen.  Som aktieägare vill man istället kanske få mer information om vinster och orosmoment kring dagens skogsbruk.

    Kanske ett kapitel om hur dåliga planteringar och eftersatt skogsvård påverkar skogens framtida klimatnytta. I en ny rapport från just Skogforsk, redovisas att massor av skogsplantor som skulle ta funnits planterade saknas.

    Det är inte bra, utan faktiskt upprörande.

    Varmare klimat gör maten allt dyrare

    Stigande temperaturer har bidragit till ökade matpriser under flera decennier, och klimatförändringarna kommer att leda till ytterligare prisökningar och inflation i framtiden. Det visar en ny studie om kopplingen mellan klimat och ekonomi.

    Forskare vid Potsdaminstitutet och Europeiska Centralbanken har jämfört matprisindex med väderdata i 121 länder sedan 1996, och ser hur stigande temperaturer har bidragit till högre matpriser under studieperioden. Effekterna var störst på låga breddgrader, nära ekvatorn. På höga breddgrader, alltså längre norr- respektive söderut, var sambandet mer varierande och starkast på sommaren.

    Resultaten publiceras i den vetenskapliga tidskriften Nature Communications Earth & Environment, och förvånar inte professor Göran Bergkvist vid Sveriges Lantbruksuniversitet:

    Klimatförändringarna påverkar produktionen, speciellt i tropikerna. Ska inte priserna gå upp måste andra producera mer eller man måste ta nya arealer i anspråk och det finns inte så mycket nya arealer, så det är inte speciellt överraskande, säger han till Vetenskapsradion i P1.

    När forskarna utvärderade resultaten från studieperioden och applicerade dem på de temperaturökningar som beräknas ske fram till 2035, kunde de konstatera att utvecklingen kommer att fortsätta: Matpriserna beräknas öka med mellan 0,9 och 3,2 procent per år på grund av klimatförändringarna, och den totala inflationen med ca 0,3-1,3 procent per år. Extremvärmen 2022 ökade matinflationen i Europa med ca 0,4-0,9 procentenheter. Med de temperaturökningar som förutspås till 2035 skulle denna effekt bli 30 till 50 procent starkare, enligt studien.

    Extremväder hot mot maten – och mot bönderna

    Bara i år har bränder, skyfall och andra extrema väderhändelser fått priset på olivolja att skjuta i höjden, liksom på apelsinjuice och kakao. Högre temperaturer ökar även risken för växtsjukdomar, exempelvis har en svår bakteriesjukdom drabbat apelsinodlingar och lett till årets brist på apelsiner. På många håll i världen hotas också stapelvaror som majs, vete och ris av klimatförändringar, enligt reportaget i Vetenskapsradion.

    Klimatförändringarna slår förstås hårt mot jordbrukarna. Nyhetsbyrån AFP rapporterar att 160 000 lantbrukare i Marocko har mist sina jobb på grund av den torka och hetta som drabbat landet sex år i rad, skriver Omni.

    I Sverige har lantbrukare drabbats hårt av skyfallen tidigare i juli, skriver Dagens Nyheter. Framöver förväntas nederbörden öka och bli mer oberäknelig i Sverige, med häftigare skyfall omväxlande med perioder av torka. Vi måste därför anpassa oss till de nya förhållandena och lära oss att hushålla med vattnet, kommenterar Göran Bergkvist i Vetenskapsradion.

    Måndag var världens varmaste dag – rekordperioden håller i sig

    En temperaturkarta.

    Nya rekord för den globala dygnsmedeltemperaturen har satts. Aldrig tidigare har temperaturen uppmätts till så högt som under söndagen och måndagen. Samtidigt befinner vi oss i en period där de senaste 13 månaderna i rad har varit rekordvarma.

    Måndagen var världens varmaste uppmätta dag någonsin, och slog de tidigare rekorden på 17,09°C, som noterades dagen innan, söndagen den 21 juli, och 17,08°C, som sattes ett år tidigare, den 6 juli 2023, enligt EU:s klimattjänst Copernicus Climate Change Service (C3S).

    Det som är verkligen häpnadsväckande är hur stor skillnaden är mellan temperaturen under de senaste 13 månaderna och de tidigare temperaturrekorden. Vi befinner oss nu i verkligen okända territorier och när klimatet fortsätter att bli varmare, kommer vi att se nya rekord brytas under kommande månader och år.

    Kommentar från Carlo Buontempo, direktör för C3S, från Corpenicus webbplats.

    Grafen visar den dagliga globala genomsnittliga ytlufttemperaturen. 2024 visas i rött, 2023 i orange, och alla år mellan 1940 och 2022 i grått. Den röda skuggningen visar skillnaden mellan de dagliga globala genomsnittstemperaturerna från 2023 till 2024, för dagar där 2024 har varit varmare än 2023. Data för 22 juli 2024 är preliminära. Datakälla: ERA5, via Climate Pulse. Källa: C3S/ECMWF.

    Den globala medeltemperaturen når som regel sin årliga topp mellan slutet av juni och början av augusti, vilket sammanfaller med norra halvklotets sommar. Detta beror på att norra halvklotet har större landmassor som värms upp snabbare än de djupa oceanerna. Forskare tror att rekordet just nu beror på att stora delar av Antarktis har temperaturer högt över genomsnittet för året. Men att rekordet sker nu trots att det återkommande väderfenoment El Niño – som tenderar att temporärt höja den globala medeltemperaturen – sedan några månader klingat av är anmärkningsvärt.

    Men, som SMB rapporterat om tidigare, befinner sig mänskligheten i just okända territorier. Även om forskarna kan förklara varför planetens högsta temperaturer sker i juli och att nya rekord är att vänta som en följd av klimatförändringarna, råder det inte konsensus om varför temperaturerna så tydligt skjutit i höjden.

    De senaste 13 månaderna utgör de 13 varmaste månaderna någonsin, relativt respektive motsvarande månader. Och detta med stor marginal. Det har alltså skett ett tydligt ”skutt” i den globala lufttemperaturen, utan att temperaturerna återgått tillbaka till tidigare nivåer.

    Och vetenskapen är alltså – ett drygt år senare – fortfarande osäker på varför detta skutt har skett, varför det håller i sig och varför det hänt just nu, vilket SMB tidigare rapporterat. Värt att understryka är likväl att rekordavvikkelserna fortfarande ryms inom vetenskapens klimatmodeller. Avvikelserna i sig är inga överraskningar givet klimatförändringarna. Det notabla är istället att temperaturer som dessa förväntades först närmare seklets mitt.

    Den globala medeltemperaturen för haven är även de fortsatt rekordvarma, vilket SMB även tidigare rapporterat om. I skrivande stund har haven varit rekordvarma i drygt sexton månader – sedan mars 2023 – med betydligt större ihållande avvikelser än i luften.

    Världshavens medeltemperatur, dag för dag. 2024 visas i svart, 2023 i orange och alla år mellan 1981-2022 i grått. Källa: Climatereanalyzer.org, data från amerikanska NOAA.

    Kamala Harris blir inte sämre för klimatet än Biden – och ljusår bättre än Trump

    Joe Bidens avhopp från presidentvalskampanjen väcker genast frågor om vad följderna blir för klimatfrågan. Hans sannolika efterträdare, vicepresident Kamala Harris, negligerar inte klimatet – och markerar att hon kommer att använda innehållet i det klimat- och miljöfientliga republikanska valdokumentent Project 25 som vapen i den stundande valrörelsen.

    Den amerikanska klimatpolitiken lämnar sannerligen mycket att önska. Men administrationen under Joe Biden har de facto sjösatt den största satsningen hittills inom klimatomställning i USA, Inflation Reduction Act, ett biljonprogram för elektrifiering och utbyggd förnybar energi med tonvikt på industristöd.

    Joe Biden har också i många av sina tal framhållit att klimatförändringarna är en ödesfråga, till skillnad från företrädaren Donald Trump. Men i måndags meddelade han sitt avhopp som presidentkandidat för nästa fyraårsperiod.

    Kamala Harris, som ytterst troligt blir Demokraternas presidentkandidat, kommer av allt att döma att hålla fast vid Inflation Reduction Act om hon blir president – och verkar enligt analyser kunna gå längre.

    Bloomberg pekar i en summering av Harris tidigare ställningstaganden att hon talat för till exempel en koldioxidskatt och har föreslagit förbud mot fossilgasutvinning via fracking. Innan hon utsågs av Biden till vicepresident var hon beredd att satsa väsentligt mer pengar till omställning än vad som senare blev fallet med Bidens program, skriver SvD.

    Det kanske i bästa fall kan bli en viss och mycket välbehövlig skärpning av USA:s klimatpolitik med Harris vid rodret nästa år. Vad som väntar för klimatpolitiken om Donald Trump återkommer till Vita huset är ingalunda okänt – det står fullständigt klart att Trump inte vill driva någon klimatpolitik alls. Han har så gott som lovat att ännu en gång lämna Parisavtalet och göra mos av Joe Bidens klimatsatsning Inflation Reduction Act.

    ”Bra med allt varmare klimat” enligt Trump

    Dessutom har han rent retoriskt nått nya höjder av klimatförnekelse, och nyligen på ett kampanjmöte till exempel hävdat att det är bra med ett allt varmare klimat.

    Intressant nog har Kamala Harris, skriver Bloomberg, visat att hon kommer att använda det även för många republikaner kontroversiella dokumentet Project 25 i valrörelsen, för att varna vad som står på spel, om Donald Trump återinträder i Vita huset.

    Project 25 är en slags färdplan på 900 sidor med politiska förslag, författad av gamla medarbetare till Donald Trump och utgiven av den djupt reaktionära tankesmedjan Heritage Foundation. SMB berättade i fjol om dokumentets olycksbådande skrivningar beträffande miljö och klimat. Ambitionerna i planen är att kraftigt gynna kol- och oljeintressen på bekostnad av förnybar energi samt att försämra, eller snarare så gott som helt avskaffa, miljöskyddslagstiftningen.

    Project 25 innehåller många andra extrema förslag, till exempel att demontera stora delar av den traditionella oberoende statsförvaltningen och skapa ett auktoritärt och presidentstyrt samhällssystem, till den grad att Donald Trump sett sig tvingad att markera avstånd till och okunskap om planerna.

    Det återstår att se om Harris i sin valkampanj kan dra nytta av den ”kompletta kartan för den nya presidentens första 180 dagar”, som en av personerna bakom dokumentet, Trumps tidigare medarbetare Paul Dans, själv beskriver Project 25 i en intervju.

    Det finns ingen bättre investering än i en levande planet

    Numera utgör varje sommar en påminnelse om hur allvarligt läget är. Ändå fortsätter vi att resa till södra Europa under sommarmånaderna, ändå fortsätter politiker att prioritera ned såväl klimatanpassningen som utsläppsminskningarna. Nu måste vi ställa in oss på att rädda det vi har kvar – och kanske behöver vi vända oss till naturen för att hitta kraften att göra det, skriver Annie Croona i veckans krönika.

    Krönika För några år sedan sa jag till min sambo, med förvarningen om att det jag skulle säga var både dystopiskt och cyniskt: 

    “Man borde investera i ett air condition-företag”.

    Vi visste ju att det skulle bli varmare och varmare i Sverige, att våra bostäder snart måste utrustas med nedkylande apparater. Men vi visste inte att AC-behovet skulle infinna sig här så snart.

    Sverige har dubbelt så många dagar över 30 grader nu jämfört med perioden 1961-1990, enligt en sammanställning av SR Ekot. Samtidigt plågas södra Europa allt oftare av värmeböljor: torka, bränder och vattenbrist. Det kryper närmare.

    Grekland har i sommar nått temperaturer uppemot 45 grader, något som lett till dödsfall (av bland andra kändisdoktorn Michael Mosley) och evakuering av turister som, mot bättre vetande, rest till extremvärmen. Europa är den kontinent som värms upp snabbast av alla kontinenter.

    Hela semestern brann

    Som barn åkte jag aldrig utomlands på sommaren. Dels fanns det inga pengar till det, dels tyckte mina föräldrar att det var obegripligt att åka till södra Europa när det var outhärdligt varmt där men äntligen behagligt här hemma. 

    Nu har jag råd att åka söderut om jag vill och en gång har jag rest till södra Europa under sommaren: Albanien i juli för två år sedan. Och visst var det underbart, som det ju är att resa: att känna andra dofter, bada i varmare vatten, att utforska något nytt. 

    Men när jag var i Albanien upplevde jag inte bara den goda sortens pirr i magen. Jag kände rädsla, skam, ånger. Det brann i alla bergssluttningar och bredvid vägen när vi åkte bil. Luften dallrade hotfullt över asfalten.

    När vi checkade in på vårt hotell frågade receptionisten var vi kom ifrån. När vi svarade Sverige var hennes första fråga så talande: hon undrade hur vädret är på sommaren. Vi höftade, sa att det brukar vara runt 20 grader.

    “That’s very liveable”, svarade hon. 

    Liveable. Beboeligt, drägligt. Och där stod jag, en idiot som frivilligt åkt till 40-gradig värme, medan hon verkade drömma om att ta sig därifrån – till något mer liveable. 

    Vi behöver en ny plan

    Men nu förändras alltså även norra Europa. Vårt uthärdliga lagomväder är snart ett minne, en önskedröm.

    Det blir allt tydligare att vi måste anpassa våra liv efter de förändringar som sker här och nu. Och då menar jag både de hårda och mjuka aspekterna av livet: städer och infrastruktur, inställning och beteende. 

    Luftkonditionering kan låta banalt, men snart kommer det att vara ett måste även i Sverige – precis som att vi måste bygga hus och vägar som klarar skyfall och stormar. Vi behöver ha en plan för värmerelaterade sjukdomsfall som kommer att belasta vården och säkra tillgången till dricksvatten. Och så vidare.

    Men det handlar också om attityd, vanor, prioriteringar. Om att våga konfrontera sig själv med frågan om den kortsiktiga njutningen är värd den långsiktiga risken, om att ifrågasätta likhetstecknet mellan semester och utlandsresa.

    Jag vet att det kan kännas som en uppoffring att ändra livsstil, och politikerna har bidragit till den känslan genom att göra klimatkrisen till ett politiskt spel där man tävlar om att sänka bensinpriserna.

    Med rätt politiskt ledarskap framstår omställningen kanske inte som enkel, men heller inte som ett straff. Och med rätt politik är det hållbara alternativet det givna, likväl det man från politiskt håll satsar på.

    Investeringen som överträffar allt

    Om man behöver motivation att förändras kan jag lugna er med att det kommer att komma. Det lär snart bli allt tydligare var som sker om vi inte dristar oss till att göra de där uppoffringarna (om vi nu ska kalla dem för det). 

    Vad gör vi när det inte längre finns någon mat att äta, eftersom alla skördar torkat ut eller regnat bort? Vad ska vi med elbilarna till när städerna är så varma av all asfalt och avsaknad av träd att det ändå inte går att vistas där? 

    Kanske måste man vända sig till naturen för att finna kraften att göra det som känns som en uppoffring. Jag är ganska säker på att det du senast blev hänförd av, ditt senaste wow-moment, hade inslag av natur – kanske en brinnande himmel eller en spegelblank sjö. I semestertider regnar det ju av bilder på naturfenomen, som uppenbarligen gör något med oss.

    Det är ju den vi ska investera i. Naturen. Den långsiktiga avkastningen överträffar allt, AC-företag inkluderat. Det vackra och viktiga överlever, våra barn får en trygg framtid, vi får leva ett bra liv här. Jag kan inte tänka mig en bättre affär. 

    Aktivister dömda till fyra års fängelse för konspiration i Storbritannien

    Fem klimataktivister från protestgruppen Just Stop Oil har dömts till minst fyra års fängelse vardera. Anledningen är att de har planerat att blockera motorvägen M25 i London. Detta är det längsta straff som någonsin utdömts för en icke-våldsam protest i Storbritannien.

    Domen gäller en aktion som ägde rum i november 2022, där aktivister störde trafiken genom att klättra upp på portalerna över motorvägen. Fem aktivister dömdes för konspiration till att orsaka allmän olägenhet när de samordnade aktionerna. De hade pratat om aktionen på ett zoom-möte, där de beskrev den som “den största störningen i brittisk modern historia”.

    Stark kritik från FN-rapportör

    FN-rapportören Michael Forst har uttalat sig kritiskt mot domen. Under rättegångarna gjorde han ett offentligt uttalande där han bland annat uttryckte oro inför domen mot aktivisten Daniel Shaw, som sedan tidigare har spenderat tid i fängelse.

    Även om vi talar om en störande form av protest, och det går inte att förneka, så är det fortfarande helt och hållet icke-våldsamt och det borde ha behandlats som sådant. För mig, för mitt team, är det inte acceptabelt i en demokrati som Storbritannien, säger FNs rapportör Michael Forst om domen till the Guardian (översatt citat).

    Upptrappning mot klimatrörelsen i Europa

    Reuters skriver att domen sker i samband med överlag hårdare åtgärder mot proteströrelser i Storbritannien och Europa. Människorättsexperter har flaggat för att vad de kallar för en “crackdown”, med hårdare tillslag, som nu intensifieras. I länder som Tyskland, Frankrike, Italien, Sverige, Nederländerna och Storbritannien har myndigheterna reagerat med massarresteringar, stränga straff för icke-våldsamma protester och stämpling av aktivister som huliganer, sabotörer eller miljöterrorister.

    ← Tipsa!

    Tipsa oss

    Har du något du tror vi missat och kanske borde skriva om? Vi tar tacksamt emot alla tips du kan bidra med. Maila direkt till tips@supermiljobloggen.se eller fyll i formuläret nedan.