Numera utgör varje sommar en påminnelse om hur allvarligt läget är. Ändå fortsätter vi att resa till södra Europa under sommarmånaderna, ändå fortsätter politiker att prioritera ned såväl klimatanpassningen som utsläppsminskningarna. Nu måste vi ställa in oss på att rädda det vi har kvar – och kanske behöver vi vända oss till naturen för att hitta kraften att göra det, skriver Annie Croona i veckans krönika.
Krönika För några år sedan sa jag till min sambo, med förvarningen om att det jag skulle säga var både dystopiskt och cyniskt:
“Man borde investera i ett air condition-företag”.
Vi visste ju att det skulle bli varmare och varmare i Sverige, att våra bostäder snart måste utrustas med nedkylande apparater. Men vi visste inte att AC-behovet skulle infinna sig här så snart.
Sverige har dubbelt så många dagar över 30 grader nu jämfört med perioden 1961-1990, enligt en sammanställning av SR Ekot. Samtidigt plågas södra Europa allt oftare av värmeböljor: torka, bränder och vattenbrist. Det kryper närmare.
Grekland har i sommar nått temperaturer uppemot 45 grader, något som lett till dödsfall (av bland andra kändisdoktorn Michael Mosley) och evakuering av turister som, mot bättre vetande, rest till extremvärmen. Europa är den kontinent som värms upp snabbast av alla kontinenter.
Hela semestern brann
Som barn åkte jag aldrig utomlands på sommaren. Dels fanns det inga pengar till det, dels tyckte mina föräldrar att det var obegripligt att åka till södra Europa när det var outhärdligt varmt där men äntligen behagligt här hemma.
Nu har jag råd att åka söderut om jag vill och en gång har jag rest till södra Europa under sommaren: Albanien i juli för två år sedan. Och visst var det underbart, som det ju är att resa: att känna andra dofter, bada i varmare vatten, att utforska något nytt.
Men när jag var i Albanien upplevde jag inte bara den goda sortens pirr i magen. Jag kände rädsla, skam, ånger. Det brann i alla bergssluttningar och bredvid vägen när vi åkte bil. Luften dallrade hotfullt över asfalten.
När vi checkade in på vårt hotell frågade receptionisten var vi kom ifrån. När vi svarade Sverige var hennes första fråga så talande: hon undrade hur vädret är på sommaren. Vi höftade, sa att det brukar vara runt 20 grader.
“That’s very liveable”, svarade hon.
Liveable. Beboeligt, drägligt. Och där stod jag, en idiot som frivilligt åkt till 40-gradig värme, medan hon verkade drömma om att ta sig därifrån – till något mer liveable.
Vi behöver en ny plan
Men nu förändras alltså även norra Europa. Vårt uthärdliga lagomväder är snart ett minne, en önskedröm.
Det blir allt tydligare att vi måste anpassa våra liv efter de förändringar som sker här och nu. Och då menar jag både de hårda och mjuka aspekterna av livet: städer och infrastruktur, inställning och beteende.
Luftkonditionering kan låta banalt, men snart kommer det att vara ett måste även i Sverige – precis som att vi måste bygga hus och vägar som klarar skyfall och stormar. Vi behöver ha en plan för värmerelaterade sjukdomsfall som kommer att belasta vården och säkra tillgången till dricksvatten. Och så vidare.
Men det handlar också om attityd, vanor, prioriteringar. Om att våga konfrontera sig själv med frågan om den kortsiktiga njutningen är värd den långsiktiga risken, om att ifrågasätta likhetstecknet mellan semester och utlandsresa.
Jag vet att det kan kännas som en uppoffring att ändra livsstil, och politikerna har bidragit till den känslan genom att göra klimatkrisen till ett politiskt spel där man tävlar om att sänka bensinpriserna.
Med rätt politiskt ledarskap framstår omställningen kanske inte som enkel, men heller inte som ett straff. Och med rätt politik är det hållbara alternativet det givna, likväl det man från politiskt håll satsar på.
Investeringen som överträffar allt
Om man behöver motivation att förändras kan jag lugna er med att det kommer att komma. Det lär snart bli allt tydligare var som sker om vi inte dristar oss till att göra de där uppoffringarna (om vi nu ska kalla dem för det).
Vad gör vi när det inte längre finns någon mat att äta, eftersom alla skördar torkat ut eller regnat bort? Vad ska vi med elbilarna till när städerna är så varma av all asfalt och avsaknad av träd att det ändå inte går att vistas där?
Kanske måste man vända sig till naturen för att finna kraften att göra det som känns som en uppoffring. Jag är ganska säker på att det du senast blev hänförd av, ditt senaste wow-moment, hade inslag av natur – kanske en brinnande himmel eller en spegelblank sjö. I semestertider regnar det ju av bilder på naturfenomen, som uppenbarligen gör något med oss.
Det är ju den vi ska investera i. Naturen. Den långsiktiga avkastningen överträffar allt, AC-företag inkluderat. Det vackra och viktiga överlever, våra barn får en trygg framtid, vi får leva ett bra liv här. Jag kan inte tänka mig en bättre affär.
