Klimatambitionerna i EU:s nya strategiska agenda för den kommande femårsperioden blev inte fullt så urvattnade som befarat. Agendan som nu medlemsländernas regeringschefer enats om blev en kompromiss med fler hänvisningar till klimatfrågan och EU:s gröna giv än i tidigare utkast. Men skrivningarna är svagare än de var för fem år sedan.
Den strategiska agendan antas inför varje ny mandatperiod i samband med parlamentsvalet. Det är ett ganska kortfattat dokument, som dock i hög grad styr EU-maskineriets prioriteringar under de närmsta åren.
Det väckte därför oro när ett läckt förslag tidigare under våren uppvisade mycket nedtonade och närmast lakoniska formuleringar om klimatfrågan, vilket SMB berättade om.
Klimatet nämndes pliktskyldigt och kortfattat och fick inga egna rubriker i förslaget. Inga skrivningar om ambitionen att bygga ett ”klimatneutralt, grönt och socialt rättvist Europa” fanns med.
Förhandlingarna på toppmötet i slutet av juni slutade dock annorlunda. Enligt tidningen Altinget försökte Frankrike och Tyskland driva igenom skrivningar om utökade ambitioner i den gröna given, vilket inte godtogs. Däremot finns nu formuleringar om att stärka arbetet med den cirkulära ekonomin och betoningar om en ”rättvis” klimatomställning.
En del av kompromissen blev att betona behovet av ökad konkurrenskraft för den europeiska industrin som ett medel att nå klimatmålen.
Den strategiska agendan kan läsas i sin helhet här.
Att EU-agendan slutligen blev annorlunda än de första utkasten välkomnas av organisationen CAN, Climate Action Networks, europeiska enhet. Men formuleringarna är otillräckliga, betonar talespersonen och vd:n Chiara Martinelli i sin kommentar:
Vi kan dra en lättnades suck över att den slutliga versionen av agendan för 2024-29 är signifikant bättre än de versioner vi sett tidigare. Men vi ska inte låta lura oss – klimatnödläget beskrivs i denna agenda alldeles för lättvindigt jämfört med för fem år sedan, trots att utmaningarna är oförändrade, säger hon.
I årets uppdatering av Sustainable Development Index hamnar Sverige på plats 134 av 163 länder och rankas således som ett av världens mest ohållbara länder. Detta främst till följd av vår stora belastning på naturen.
Den senaste uppdateringen av Sustainable Development Index – en ekologisk förlängning av FN:s Human Development Index – har nu publicerats. Sverige, som i likhet med exempelvis de andra nordiska länderna brukar toppa Human Development Index och praktiskt taget de flesta av de mest spridda utvecklingslistorna, ges klandervärda plats 134 av totalt 163 rankade länder.
Eftersom Sustainable Development Index tar länders klimat- och miljöpåverkan i beaktning utgör indexet även en påminnelse om hur ohållbart vårt nuvarande sätt att allokera, distribuera och hushålla resurser är. Om alla länder hade gjort som Sverige hade vi behövt motsvarande fem jordklot för att undvika ekologisk kollaps.
Tar hänsyn till ekologiska avtryck
Human Development Index (HDI) uppdateras av FN varje år, i samband med att årets World Development Report publiceras. I HDI får världens länder en sammanlagd poängsats jämnt baserad på de tre parametrarna förväntad livslängd, utbildningsgrad (förväntad och reell) och bruttonationalinkomst (BNI) per capita.
Sustainable Development Index, å sin sida, utgår ifrån samma sociala faktorer men erlägger ett tak på BNI:n så att ett lands poängsats inte blir högre efter en given inkomstnivå per capita (20 000 amerikanska dollar). Detta eftersom högre BNI per capita tenderar att generera destruktiva sociala och ekonomiska konsekvenser enligt forskning.
Därefter tillsätts ekologiska faktorer till ekvationen (genom att ländernas respektive poängsatser divideras) i form av materialanvändning (materiella fotavtryck) per capita och konsumtionsbaserade utsläpp per capita.
Sveriges ohållbara materialanvändning och utsläppsnivåer är således varför vi tillhör den femtedel av världens länder som är mest ohållbara. Läget är heller inte nämnvärt bättre för våra nordiska grannar; Danmark hamnar på plats 136, Finland på plats 147, Island på 152 och Norge – med sin oljeutvinning – ingår i skaran av världens tio mest ohållbara länder, på plats 155, tätt följt av länder som USA, Kanada, Saudiarabien, Singapore och Qatar.
I andra änden av indexet återfinns som regel medelinkomstländer som inte i hög utsträckning överskrider sina respektive ekologiska gränser men ändå lyckas väl med att uppfylla människors sociala behov. Listan toppas av Costa Rica och enligt indexet återfinns åtta av världens tio mest hållbara länder i Latinamerika. Spanien, Portugal, Grekland, Ukraina och Kroatien är de enda europeiska länderna som är bland de 60 högst rankade.
I en opinionsartikel från 2019 skriver en av forskarna bakom Sustainable Development Index, Jason Hickel, om de nordiska ländernas ekologiska fotavtryck, som han förkunnar är “en katastrof för miljön”. Även om den nordiska modellen presterar väl på de flesta indikatorer som rör hälsa och välbefinnande är dess konsekvenser för planeten djupt ohållbara, mitt i en tid av ekologisk systemkollaps och klimatkris, påtalar Hickel. Men bara genom att kolla i indexet finns tydliga indikationer på att det går att göra annorlunda, fortsätter han:
Den goda nyheten är att de höga välfärdsnivåer som de nordiska länderna är kända för inte kräver hög konsumtion. Lyckan i Costa Rica konkurrerar med Skandinavien med 60 procent mindre resursanvändning. Italienare lever längre med hälften av resursanvändningen. Tyskland har högre utbildningsnivå med 30 procent mindre resursanvändning. Naturligtvis kräver vintrigt klimat lite mer material, men det finns fortfarande stort utrymme för förbättringar.
Om politikerna hade varit tvungna att presentera forskningsbaserade framtidsbilder av ett klimatomställt samhälle hade det varit lättare att engagera medborgarna om hur vi ska nå dit. Omställningen kommer att upplevas både positivt och negativt, vilket inte ska stickas under stol med, skriver SMB:s krönikör Filip Johnsson i helgens text.
KRÖNIKA Jag är precis hemkommen från en liten cykelsemester i norra Tyskland. Eftersom vi bor i Göteborg, och dessutom nära Stenas Tysklandsterminal, är det enkelt att ta färjan till Kiel. Bara att ta cyklarna på färjan (men hoppas Stena snart kan öka andelen förnybart bränsle). Det var också många som valt att cykla vilket känns positivt, även om det blev trångt på cykelparkeringen på färjan.
Tyskland har generellt bra cykelvägar. Ofta finns en helt separat cykelväg några meter från landsvägarna. Men biltrafiken är mer intensiv än i Sverige – det märks att Tyskland är ett tätbefolkat land.
När jag cyklade genom det böljande landskapet i Schleswig-Holstein funderade jag på varför samhället har så svårt att hantera de stora samhällsutmaningarna. Utmaningarna blir än svårare när övriga samhällsproblem skapar polarisering, underblåst av högernationalism som lovar enkla lösningar på komplexa samhällsproblem. Varför kan inte övriga partier enas om de övergripande åtgärder som krävs och sedan kunna stå upp för dessa? Det borde vara möjligt då det ändå är ganska tydligt från forskarhåll – och ofta även ”common sense” – vad som är långsiktigt hållbara åtgärder.
”Vi är dåliga på att måla upp framtidsbilder”
En del av svaret kanske ligger i att vi är dåliga på – eller kanske rädda för – att måla upp troliga framtidsbilder som stöd för det politiska samtalet. Det är uppenbart att samhället – inklusive vi forskare – har misslyckats med att på ett lite djupare plan berätta hur ett framtida samhälle som möter klimatmålen ter sig. Det känns som att framtidsbilderna ofta stannar vid någon glättig bild med folk som cyklar i solsken (vilket för min hemstad Göteborg absolut inte är trovärdigt).
Även om det finns exempel på mer genomarbetade framtidsbilder så behövs det nog en fördjupad analys av hur framtiden kan se ut. Omställningen mot ett klimatneutralt samhälle kommer naturligtvis innebära både uppoffringar och förbättringar för våra livsbetingelser. När det gäller möjligheter tänker jag spontant på gröna och mer meningsfulla jobb, bättre luftmiljö i städerna, bättre kollektivtrafik, mer gröna ytor med mer inspirerande utemiljö i städerna, att landsbygden får ta större del av vinster från utnyttjande av dess naturresurser, bättre hälsa samt bättre affärsmodeller med prylar som håller längre och kan repareras.
Förhoppningsvis resulterar omställningen på sikt också i en förändring i normer och värderingar med större fokus på upplevelser på bekostnad av mindre materiell konsumtion och kanske minskad stress i samhället.
Stick inte under stol med det som är negativt
Men det är ändå viktigt att inte sticka under stol med att det också kommer finnas negativa aspekter av omställningen och att vissa grupper i samhället, i alla fall till en början, inte alls kommer se möjligheter i omställningen. Det behövs mer vindkraft och solelparker som kommer ta upp ytor i anspråk och där vindkraft kan ge upphov till buller som upplevas störande för närboende, och priserna för fossila drivmedel måste obönhörligen stiga.
Om kärnkraftverk kommer på plats på nya platser kommer det säkert också upplevas negativt – men antagligen inte av samma grupper som motsätter sig vindkraft. Många vill resa med flyg till varmare länder och har kanske inte ens ägnat en tanke åt att det finns alternativ med mindre klimatpåverkan.
Jag läste en artikel i GP om Sverigedemokraternas förening ”SD motor”, som lobbar för att stärka motorhobbyns status. En av de intervjuade Sverigedemokraterna suckade ”när allt som man tycker är roligt blir förbjudet”, syftande på vad han upplever blir en effekt av Sveriges och EU:s klimatpolitik. Men samtidigt borde det finnas utrymme även för dem med motorintresse, då med alternativa bränslen och särskilda regler för äldre fordon med kulturhistoriskt värde.
De intervjuade i reportaget framställde också sina känslor som en stad-landsbygdskonflikt. Helt klart krävs det framtidsbilder som andas kompromissvilja, där landsbygdens bidrag till samhället synliggörs bättre än i dag. Det behöver utvecklas ekonomiska styrmedel som på ett bättre sätt kan kompensera de som får ökade kostnader på grund av omställningen, till exempel i form av högre drivmedelspriser. Forskning visar att upplevd rättvisa är en nyckel för att styrmedel ska få acceptans i samhället.
Men här måste det även tydliggöras vad som är dyrare i städer. Priset för bostäder är exempelvis betydligt högre i våra storstäder än ute i landet. Dessutom har priset på kollektivtrafik faktiskt stigit betydligt mer än priset på bensin och diesel, vilket även det drabbar landsbygdsbor men också boende i våra städer.
Medborgarråd för klimatet kan engagera
Tänk om politiken var tvungen att utveckla framtidsbilder som baseras på vad forskningen säger och sedan agera utifrån dessa. Då kunde det politiska samtalet i stället läggas på de skiljelinjer som finns när det gäller hur vi ska nå målen. För här finns också olika scenarier, även om jag tror att skillnaderna i praktiken är ganska begränsade.
Kort sagt borde vi lyssna både på forskningen och på folket. Vi måste då hitta nya sätt att engagera allmänheten i omställningen. Ett intressant alternativ är medborgarrådet för klimatet där representanter för allmänheten får ta del av forskning, diskutera och komma med förslag på hur Sverige kan klara omställningen så att klimatmålen kan nås. Kanske kan detta skalas upp.
Men att de som leder Sverigedemokraterna skulle delta i en konstruktiv debatt är dock knappast troligt. Deras strategi bygger på att motsättningarna kvarstår så att de kan komma med enkla svar på komplexa problem. Eller rättare sagt, de har nästan aldrig lösningar på problemen.
Här håller jag med Sven-Eric Liedman om att det är förvånande att övriga politiska partier inte bättre granskar högerpopulisternas tomma ord. Speciellt som en majoritet av befolkningen anser att politikerna borde göra mer för att begränsa klimatförändringarna.
Kanske kan en forskningsbaserad bild som visar en framtid där klimatmålen inte möts vara ett mer kraftfullt stöd för att vi måste agera, med alla de negativa effekter på samhället som en sådan bild kommer uppvisa. Eller skulle SD:s ledning avfärda även en sådan som en vänsterliberal påverkanskampanj?
Genom att beskatta miljöskadlig verksamhet skulle det bli möjligt att finansiera en global basinkomst och på så sätt råda bot på både miljökrisen och ökande klyftor. Dessutom skulle den globala ekonomin växa rejält. Det hävdar en internationell forskargrupp i en ny studie.
Att ge alla vuxna i världen en stadig basinkomst skulle kunna få den globala ekonomin att växa med upp till 130 procent, enligt forskarna bakom studien. Den bygger på data från 186 länder och publiceras i det senaste numret av den vetenskapliga tidskriften Cell Reports Sustainability.
Att ekonomin växer är ingen garant för att minska varken fattigdom eller miljöproblem, men forskarna föreslår strategier som skulle kunna möjliggöra detta:
Genom att kräva att låta stora utsläppare betala för att städa upp efter sig, enligt ”förorenaren betalar-principen”, har vi en kreativ lösning för att både komma tillrätta med båda problemen genom att minska incitamenten att förorena miljön med hjälp av beskattning och genom att avskaffa existerande miljöskadliga subvention, och använda de pengarna för att finansiera basinkomst, säger Rashid Sumaila, professor vid University of British Columbia i en artikel på Stockholm Resilience Centre’s hemsida.
Kan minska sårbarheten inför extremhändelser
Forskarna uppskattar att det skulle kosta drygt 40 biljoner dollar att ge hela världens befolkning en basinkomst eller medborgarlön. Om enbart de som idag lever under fattigdomsgränsen skulle få basinkomst, skulle kostnaden vara drygt 7 biljoner. Samtidigt skulle effekten av att ge dessa fattigaste en sådan inkomst leda till en ökning av den globala bruttonationalprodukten med 49 biljoner dollar.
Basinkomst skulle potentiellt också kunna bidra till att motverka den växande ojämlikheten inför den ökade risken för chocker och extrema händelser, kommenterar medförfattaren Carl Folke, professor och chef för Beijer-institutet för ekologisk ekonomi vid Kungliga Vetenskapsakademien, i artikeln.
Koldioxidskatt kan finansiera basinkomst för många
I studien tittar forskarna närmare på koldioxidskatt som en möjlig finansieringsmekanism för basinkomst, och konstaterar att med en skatt på mellan 50 och 100 dollar per utsläppt ton koldioxid skulle en basinkomst kunna finansieras för alla under fattigdomsgränsen i Asien, Europa och Nordamerika.
En annan möjlig finansieringskälla skulle kunna vara att ta de miljöskadliga fiskesubventioner som till exempel leder till överfiske, och använda dessa pengar till att finansiera basinkomst för fattiga fiskare.
Var är då haken? Forskarna påpekar att det inte bara är finansieringen som är en utmaning för att införa basinkomst. Även andra praktiska och politiska svårigheter finns när det gäller implementeringen, och dessutom en rädsla för att det skulle minska incitamenten för att arbeta.
Forskarna lyfter dock fram framgångsrika exempel som har visat att basinkomst både lett till ökat deltidsarbete (i Alaska) och minskad avskogning (i Indonesien). Sammanfattningsvis anser de att basinkomst kan fungera som en proaktiv ekonomisk strategi som skulle kunna ge ett mer universellt socialt säkerhetsnät och stärka motståndskraften mot kriser, som pandemier och klimatkatastrofer.
Batterilagring i hemmen kommer att bli mer ekonomiskt gynnsamt när Skatteverket nu signalerar en omsvängning från sin tidigare hållning. Fler hushåll kan räkna med att få statsbidrag, samtidigt som fler hemmabatterier kan hjälpa till med landets energiomställning i stort.
Skatteverket lade vid årsskiftet fram en restriktiv tolkning av lagen och bidragsbestämmelserna för solcellsanläggningar i hemmen. Den innebar att om det fanns batterier med i bilden, och som till någon minsta del användes till något annat än att lagra el från egna solpaneler, skulle inget statsbidrag utgå.
Dagens moderna batterier kan dock användas på fler sätt, till så kallade stödtjänster. Vintertid, när solcellerna inte producerar någon egen el, kan de till exempel lagra köpt el utifrån när priset är lågt, för att sedan användas (eller säljas) när priset är högt.
Eller, vilket ses som viktigt för att främja utbyggnaden av förnybar sol- och vindel, ingå i ett växande nationellt system av sammankopplade batterier för så kallad frekvensstabilisering.
Frekvensstabilisering är ytterst viktigt för att hålla det svenska kraftnätet på 50 hertz, med mycket låg tolerans för förskjutningar. Det finns nu möjlighet att mot ersättning sluta avtal med kraftnätägare om att låta ens batteri ingå i ett sammankopplat system för att hålla frekvensen i nätet stabil. När ojämna elkällor som sol- och vindkraft ökar blir sådana tjänster allt viktigare.
Restriktiv tolkning blir mer generös
Skatteverket pekade dock på att lagstiftningen inte syftar till att bidrag ska utgå till anläggningar som kan dra in pengar. Därför infördes mycket snäva bestämmelser, vilket minskade intresset för att investera i solanläggningar med batterier när det 50-procentiga bidraget bortföll.
Härom dagen ljusnade det dock för alla batterisugna solcellsproducenter. Bidrag kommer att beviljas även om det är uppenbart att batterier kommer att användas även för stödtjänster. Detta är innebörden i ett preliminärt ställningstagande i Skatterättsnämnden som avgavs i dagarna.
Branschen hälsar den nya hållningen med glädje:
Det kommer gå dubbelt så snabbt att räkna hem (…en investering…) enkelt uttryckt. Avdraget för batteriet är 50 procent, det betyder att det blir halva priset. Sedan finns det ett tak på 50 000 kronor men det är per person, så är man två som äger huset kan man få upp till 100 000 kronor för ett batteri som kostar 200 000, säger Anna Werner, vd på branschorganisationen Svensk Solenergi till DN.
Slaget om kolet och oljan står nu. Därför är trollfabrikerna intensivt aktiva med att producera förvillande och falska inlägg om de förnybara alternativen. Det skriver SMB:s krönikör Mattias Goldmann och går pedagogiskt igenom tio exempel på faktabefriade och mycket spridda inlägg i sociala medier.
KRÖNIKA Tro mig, trollfabrikerna försvårar, förringar och förpestar även klimatarbetet. Alla dessa ogrundade men snyggt illustrerade påståenden dyker inte upp av sig självt, igen och igen. Någon ligger bakom. Någon som inte vill oss väl. Någon som har en helt annan agenda än Agenda 2030 eller Parisavtalet. Efter hårt sållande presenterar jag här nedan tio huvudmisstänkta, återkommande trollinlägg i sociala medier:
10. Tysklands kolkraft. Tyskland lade ner sin kärnkraft mycket snabbt – för snabbt tycker jag, men det ursäktar inte de felaktigheter som ständigt sprids om att det blivit alltmer kolkraft. Sanningen är att andelen förnybart slog rekord 2023 medan kolkraften minskar år för år – men när jag påpekar det blir det alltid tyst i andra ändan, för det rimmar inte med agendan att skapa opinion mot kärnkraftsnedläggning. Är intresset för fakta noll? Då talar du med troll.
9. Elbilarna och elbristen: I fjol använde alla elfordon långt under 1 TWh el; ett par procent inte av elförbrukningen utan av överskottet Sverige exporterade. Skulle alla bilar gå på el, går det högt räknat åt 12 TWh; inte ens hälften av Sveriges export – och det innan kärnkraft, sol eller vind byggts ut. På sina håll är det elbrist – men det beror på dålig överföringskapacitet och experterna ser fram emot elbilars vehicle-to-grid som kan avlasta nätet. Vem sprider dessa dumma myter? Någon vars sanna argument tryter!
8. Hybrit – slaget om framtiden. Det fossilfria stålet har blivit ett hatobjekt för vissa borgerliga ledarskribenter, vilket förstås är helt i sin ordning – en kritisk granskning stärker projektet. Men i sociala medier dyker ständigt upp jämförelser med Stålverk 80, lika irrelevanta som när vätgasen dömdes ut för att zeppelinaren Hindenburg exploderade (detta trollas inte så mycket om längre, så det har ramlat ur listan). Påståendena att en del av finansieringen är statlig är också ständigt återkommande – men så är det för snart sagt alla större industriomställningar. Dessutom kommer huvuddelen från EU och skulle annars hamnat någon annanstans i Unionen, inte hos svenska skattebetalare. Därtill är kundlistan redan lång, vilket innebär ett lönsamhetslyft på tio miljarder kronor för SSAB. Vem ligger bakom trollandet om Hybrit – någon som förnybara omställningen vill bli kvitt?
7. Elbilar på kol. Även där elmixen huvudsakligen är kolkraft, som Polen, är elbilen klart klimatbättre än fossilbilen, eftersom elmotorn är mer än dubbelt så effektiv som förbränningsmotorn. Ofta överdrivs kolens del av elmixen – under 60 procent i Kina, under 50 i Indien, 25 i Tyskland, och under en procent i Sverige. Vem sprider att elbilen drivs av kol? Någon som sanningen inte tål!
6. Oljekraftverket i Karlshamn. Det gråts mycket över spilld mjölk från kärnkraftsvänner – vad dumt det var att fungerande reaktorer stängdes ner! Även om man håller med i sak så ursäktar det inte felaktiga påståenden om att oljeeldade Karlshamnsverket dras igång för att vi numera har brist på el – Sverige har elöverskott nästan årets alla timmar och ägaren Uniper förklarar att ”När elpriset blir tillräckligt högt är det lönsamt för oss att dra igång. Och det är något vi måste göra enligt EU-regelverket, att bjuda ut tillgänglig produktionskapacitet” – det vill säga, elen säljs till kontinenten. Det vet rimligen alla energiexperter. Så när vi får se samma gamla groll; var förvissad, klart att det är troll.
5.Elbilars batterier. Påståendet att elbilens batteri håller några få år är en favorit som borde ha dött ut nu när vi har så många elbilar att motsatsen bevisats. Nästan alla elbilar har längre garantier för batterierna än för resten av bilen, EU:s Euro 7 kräver att 72 procents kapacitet ska kvarstå efter åtta år, och mängder av ”Second life”-projekt invigs nu, med batterier som fortsatt funkar när att resten av bilen skrotas. Därtill sprids sen flera år ett mycket detaljerat inlägg om hur mycket råvaror ett Tesla-batteri innehåller, där merparten antingen är fel eller irrelevant ur klimat- och hållbarhetssynpunkt, vilket återkommande sammanställningar slår fast. Ändå dyker de upp igen…
Vem luras om elbilarna? Kan det vara fossilerna?
4. Solcellerna och klimatet. Gång på gång kommer inläggen om att solceller eller vindkraft är dåligt för klimatet – vindkraften har betongfundament, solcellstillverkningen kräver energi och i Kina är den mestadels fossil. Det tar högst någon minut att hitta livscykelanalyser som visar att redan det första året är både sol och vind på plus ur energiperspektiv, sen används de i 25 år till eller mer. Så vem är det som inte bryr sig om fakta? Jo, de som det förnybara bara vill slakta.
3. Elbilar brinner. I Sverige brann 3 400 bilar som drivs med bensin och diesel år 2022, jämfört med 23 elbilar och laddhybrider; 0,07 procent av alla fossilbilar i trafik började brinna, 0,004 procent av de elektriska. MSB (Myndigheten för Samhällsberedskap) slår också fast att branden inte är farligare än andra bilbränder. Ändå sprids de felaktiga ryktena. Vem jobbar med ”ingen rök utan eld”-effekten, kanske någon i fossilbränslesläkten?
2. Förnybart kräver stora subventioner. Regeringens statliga garanti på 400 miljarder kronor för den som vill bygga ny kärnkraft räcker inte, troligen krävs också garantipris för elen som i Storbritannien. Också kolkraften kräver subventioner. Enligt IEA är ny sol- och vindkraft absolut billigast nu, i många fall billigare än befintlig fossilkraft. Vindkraften är en mognande marknad och elpriserna är tidvis låga, vilket slår mot lönsamheten – men börsen ser fortsatt den som en lönsam bransch. Vem vill dölja sina egna stora hål – är det onde Farbror Kol?
1. Vindkraftverken och fåglarna. Gång på gång dyker den upp, den döda örnen nedanför ett vindkraftverk. Ingen kontext; var är detta? Hur har örnen hamnat där? Påståendet är ständigt detsamma: Med fossil energi händer inte detta. Sanningen är motsatsen: Fåglar undviker normalt vindkraftverk, som ju syns rätt bra, och det är över tusen gånger vanligare att de blir påkörda av en bil, flyger in i en kraftledning eller dödas av en katt. Mångdubbelt fler dör också av jordbrukets pesticider, och den riktigt stora dödsorsaken väntas bli… klimatförändringarna som orsakas av fossila bränslen. Vad får man för en lyckas konspiration? En rysk miljon?
Alla dessa tio sociala medier-inlägg har tre gemensamma nämnare:
Skiftet sker nu. Omställningen till elbilar, til sol och vind och fossilfritt stål har medvind – men alla är sårbara. Vindkraften har minskade vinster, elbilarna sjunkande marknadsandelar; för den som agerar för det fossila är det rätt tid att slå till.
Försvararna är få. Solceller och vindkraftverk importeras, Hybrit är ett projekt i Norrbotten, Volvo är visserligen starka på elbilar men koncernledningen sitter i Kina och europeisk bilindustri i stort är efter i omställningen.
Sverige kan vara föregångsland. Tills helt nyligen hade Sverige målet 100% förnybart energisystem 2040, vi har fortsatt världens tuffaste klimatmål för transportsektorn till 2030 och det fossilfria stålet är världsledande. För den som inte vill att detta ska bli det nya normala, är det läge att stämma i bäcken.
Kampanjandet sker i huvudsak anonymt, för att inte behöva ta debatten, troligen med trollfabriker som skapar en bild av att många människor är skeptiska till elbilar, inte vill ha vind eller sol och tycker fossilfritt stål vore dumt. Inget av detta stämmer, och tillsammans besegrar vi trollen.
I en ny studie har forskare undersökt hur föroreningar och ekonomi påverkat varandra i Kina mellan 2001 och 2017. Resultaten visar att grön finansiering, föroreningar och ekonomisk utveckling är nära sammankopplade under denna period.
Studien som är publicerad i Energy Strategy Reviews visar att när ekonomin växer ökar utsläppen av vissa föroreningar. Men när ekonomin når en viss utvecklingsnivå, börjar utsläppen minska igen. Detta mönster, som följer den så kallade Environmental Kuznets Curve (EKC), visar att initial ekonomisk tillväxt kan leda till ökade utsläpp, men att en mer utvecklad ekonomi tenderar att investera mer i miljövänlig teknik och bättre miljöregler.
Den typen av investeringar kallar forskarna grön finansiering, och de menar att den spelar en avgörande roll i denna positiva dynamik. Studien visar att grön finansiering inte bara främjar ekonomisk utveckling, utan också att en stark ekonomi leder till fler investeringar i grön finansiering, vilket skapar en positiv cykel.
Forskarna argumenterar för att grön finansiering hjälper ekonomin att växa genom att stimulera investeringar i miljövänliga projekt och teknologier. Samtidigt leder ekonomisk tillväxt till ökad grön finansiering, vilket ytterligare främjar hållbar utveckling.
Dock visar studien även att vid förekomst av föroreningar krävs ökad grön finansiering för att hantera föroreningarna. Det innebär att när ekonomin växer behövs ökade medel för att hantera de miljömässiga konsekvenserna.
Forskarna ser även att föroreningar i sig har en direkt negativ effekt på ekonomin. Föroreningar skadar bland annat folkhälsan, vilket leder till ökade sjukvårdskostnader och minskad produktivitet. På så sätt visar studiens data på såväl positiva som negativa kopplingar mellan grön finansiering, föroreningar och ekonomisk utveckling.
Fokus är oftast på EU:s och Sveriges klimatpolitik, särskilt i samband med det senaste EU-valet – men vad händer i resten av världen? SMB ger här en överblick av den globala klimatpolitikenoch resultaten från aktuella Climate change performance index.
Första halvåret av 2024 fortsatte världens koldioxidutsläpp att öka. Trots de internationella åtagandena enligt Parisavtalet, som syftar till att begränsa den globala uppvärmningen till under 1,5 grader Celsius, ligger de nuvarande utsläppsnivåerna långt över de mål som krävs för att uppnå detta – inklusive Sveriges.
Enligt de senaste rapporterna måste de globala utsläppen halveras till 2030 för att vi ska ha en chans att uppnå Parisavtalets mål. Men det handlar inte om att alla länder nu måste börja spurta. De handlar om endast 20 länder som släpper ut hela 80 procent av världens totala klimatpåverkande växthusgaser.
EU kommer på tredje plats bland stora utsläppare. Men det är Kina som toppar listan – det är landet som orsakar mest klimatpåverkande utsläpp i världen. Dock, Kina må vara den största utsläpparen totalt sett, men den genomsnittliga amerikanen är ansvarig för nästan dubbelt så mycket klimatföroreningar som den genomsnittliga personen i Kina. Och i det tätbefolkade Indien, en annan av världens största klimatförorenare, är utsläppen per capita betydligt under det globala genomsnittet.
En genomsnittlig person i EU släpper ut mindre än både den genomsnittliga amerikanen och kinesen. Däremot släpper per capita ut ungefär tre gånger så mycket som en genomsnittlig indier.
Politiska klimatåtgärder
Enligt Climate change performance index, ett index som följer klimatpolitiken i 63 av världens länder, agerar inget av dessa länder i enlighet med 1,5-gradersgränsen. Trots detta finns det stora skillnader i ambition. Danmark ligger i topp på indexet, tätt följt av Estland och Filippinerna. Sverige är på en tionde plats.
Kina är på plats 51 och USA på plats 57. Värdlandet för COP28 år 2023, Förenade Arabemiraten (UAE), tillsammans med Iran och Saudiarabien, utgör en bottentrio på plats 65 till 67.
Vad är det då som utgör en mer ambitiös klimatpolitik, och hur ser en mindre ambitös klimatpolitik ut?
Danmark – toppar listan
Danmark har en ambitiös klimatpolitik med mål att minska växthusgasutsläppen med 70 procent till 2030 jämfört med 1990 års nivåer och att bli koldioxidneutralt till 2050. Landet är världsledande inom vindkraft, med nästan 50 procent av elproduktionen från vindkraft, och satsar också på solenergi och biomassa.
Danmark har infört koldioxidskatter och ekonomiska incitament för att främja investeringar i förnybar energi och energieffektivisering. Regeringen har implementerat en omfattande klimathandlingsplan och deltar aktivt i internationella klimatförhandlingar för att driva på globala klimatåtgärder.
Estland – i topp
Estland kommer som ovan beskrivits på platsen under Danmark i Climate change performance index. Det kan kopplas till en relativt ambitiös klimatpolitik genom goda initiativ och strategier. Landet har satt upp mål att bli klimatneutralt till 2050 och har implementerat en omfattande strategi för att minska sina växthusgasutsläpp.
Estland har även satsat på att öka andelen förnybar energi i sin energimix, med särskilt fokus på vind- och solkraft. Landet planerar att stänga sina oljeskifferkraftverk, som är en stor källa till koldioxidutsläpp. Istället vill man investera i grön teknik och energilagring.
Estland har också integrerat klimatåtgärder i sin nationella utvecklingsplan och arbetar aktivt med internationella partners för att uppnå sina klimatmål. Landet har även infört ekonomiska incitament för att stödja övergången till förnybar energi samt har stort engagemang i EU:s klimatpolitik.
Filippinerna – i topp
Filippinerna har framträtt som en av de mest progressiva nationerna i klimatkampen, trots sina begränsade resurser. Landet är extremt sårbart för klimatförändringar, vilket har drivit fram starka klimatåtgärder. Filippinerna rankas högt i Climate Change Performance Index. Placeringen är mycket tack vare landets låga utsläpp per capita och ansträngningar för att öka andelen förnybar energi i energimixen.
Landet har implementerat en rad lagar och policyer för att främja användningen av förnybar energi och skydda miljön. Den nationella regeringen har ökat budgeten för klimatrelaterade program och projekt. Den satsar även på att förbättra klimatresiliens genom både anpassnings- och mitigationsåtgärder.
Filippinerna har också varit aktiva i internationella klimatförhandlingar och har engagerat sig i flera globala initiativ för att bekämpa klimatförändringarna. Genom att förbättra samarbetet med internationella partners och utvecklingsorganisationer har Filippinerna lyckats mobilisera resurser och teknisk expertis för att stödja sina klimatmål.
USA – i botten per capita
USA har en bottenplacering på Climate change performance index. Visserligen har landet genomfört betydande förändringar i sin klimatpolitik, framförallt har Inflation Reduction Act lett till stora investeringar i förnybar energi som sol- och vindkraft samt elbilar. Emellertid, åtgärderna anses otillräckliga eftersom landet är fortsatt mycket beroende av fossila bränslen.
Landets höga per capita-utsläpp beror främst på dess energikonsumtion och transportsektor. USA har en hög konsumtion av fossil energi per person, mycket på grund av den omfattande användningen av fossila bränslen för elproduktion och uppvärmning. Transportsektorn bidrar också kraftigt, med en stor andel av befolkningen som kör bil, ofta över långa avstånd, vilket resulterar i höga utsläpp.
Kina: En energipolitisk paradox
Kina är världens största energikonsument och har en enorm kolanvändning, vilket gör landet till en av de största bidragsgivarna till den globala uppvärmningen. Landets höga per capita-utsläpp beror på den massiva industriella produktionen och urbaniseringen, vilket ökar energikonsumtionen.
Emellertid, Kina har även investerat stort i förnybar energi och är världsledande inom sol-, vind- och vattenkraft. Framväxande gröna företagskluster, som i Baoding och Yixing, har bidragit till att öka användningen av förnybara energikällor. Kinas energipolitik är därmed en paradox: en stor användare av fossila bränslen och samtidigt en ledande producent av förnybar energi.
Inget land i topp
Det är tydligt att klimatpolitiken varierar kraftigt mellan världens största utsläppare. Men även talande att inget av de länder som släpper ut mest ser ut att klara av att nå Parisavtalets krav med nuvarande klimatpolitik.
Detta markerar Climate change performance index genom att inte låta något land hamna på indexets tre högsta placeringar. Det här gör att Danmark – trots att de anses bäst – hamnar på plats fyra. Vissa länder som Danmark, Estland och Filippinerna gör emellertid framsteg, medan andra, som USA och Kina, står och stampar.
Tio miljöaktivister har dömts till fängelse i Kambodja. Fyra av aktivisterna som stod utanför domstolen arresterades på plats. Men detta är inte första gången kambodjanska människorätts- och miljöaktivister fängslas i landet.
Aktivisterna som fängslats tillhör organisationen Mother Nature Cambodia, som sedan 2012 jobbar för mänskliga rättigheter och skydd av naturen i landet. De har genom åren riktat kampanjer mot både skogsskövling, olaglig sandbrytning och korruption i utvecklingsprojekt.
Rättegången mot de tio aktivisterna inleddes den 29 maj 2024 vid Phnom Penhs huvudstadsdomstol. Tre av dem åtalades för förolämpning av kungen och för att har konspirerat mot regeringen och har nu dömts till åtta års fängelse. Resterande aktivister har dömts för enbart konspiration och fick sex års fängelse. Anklagelserna härrör från Mother Nature’s offentliga aktivism sedan 2012.
Domstolen utfärdade arresteringsorder för samtliga 10 personer. Minst 50 poliser och säkerhetspersonal ska ha omringat de aktivister som fredligt satt utanför domstolen i Phnom Penh när ordern gavs, rapporterar Kambodjanska människorättsorganisationen LICADHO. Polisen och civilklädd personal ska därefter ha släpat dem med våld in i väntande bilar.
“Istället för att lyssna på unga ledare som går i spetsen för miljörörelsen har den kambodjanska regeringen valt att fängsla dem som vågar säga sin mening, säger Montse Ferrer, Amnesty Internationals biträdande regionchef för forskning.
De fängslade aktivisterna har skickats till fem olika fängelsen runt om i landet, enligt LICADHO. De befinner sig då hundratals kilometer från sina familjer och från varandra. Att placera människor i fängelsen så långt ifrån sina anhöriga och advokater ses enligt FN som en kränkning av mänskliga rättigheter.
Kambodjanska människorätts- och miljöaktivister har under de senaste åren dödats, fängslats och trakasserats av domstolar. Rörelsen Mother Nature Cambodia har också utsatts för hot, juridiska trakasserier och övervakning av polisen. Elva av deras aktivister har tidigare fängslats och ett dussintals gripits under åren.
Tidöregeringens svaga klimat- och energipolitik manifesteras nu öppet i redovisningen till EU-kommissionen om hur flera beslutade beting ska nås till 2030. Sverige kommer att missa flera tunga mål med bred marginal, visar sammanställningen.
Halvårsskiftet utgjorde dead-line för EU:s medlemsländer att skicka in sina uppdaterade klimat- och energiplaner till kommissionen, de så kallade NEKP:erna. Det svenska dokumentet antogs av regeringen efter midsommar och sändes direkt till Bryssel.
Handlingen ska beskriva hur medlemsländerna uppnår de juridiskt bindande direktiven om sänkta utsläpp i transportsektorn, ökad kollagring i skog och mark, högre andel förnybar energi, samt effektivisering av energianvändningen fram till och med 2030.
Den svenska regeringen visar med sitt inskick att man kommer att bomma stort med den politik och med de beslut som fattats hittills. Det framgår redan i dokumentets inledning, som redovisar både de svenska betingen enligt EU:s beslut och regeringens beräkningar av var man hamnar med de åtgärder som klubbats.
Enligt bestämmelserna i ESR-direktivet (Effort Share Regulations) ska koldioxidutsläppen som regleras i Sverige (framförallt från transporter) minska med 50 procent till 2030 jämfört med 2005. Det innebär att utsläppen måste minska från 31 miljoner ton år 2021 till 21,6 miljoner ton tio år senare. Dock, skriver regeringen i sin plan, når Sverige inte dit utan beräknas stanna på cirka 25 miljoner ton, något mer eller något mindre beroende på utfallet i olika scenarier.
En viktig förklaring till att målet missas är att de fossila utsläppen från vägfordon just nu ökar kraftigt. Det är en följd av den kraftigt minskade reduktionsplikten (inblandning av förnybart biobränsle) i kombination med sänkt bensinskatt.
Sämre kollagring idag skärper betinget
När det gäller direktiven enligt det så kallade LULUCF-protokollet (Land Use, Land Use Change and Forestry) ska Sveriges inlagring av kol i skog och mark till år 2030 öka till 49 miljoner ton koldioxidekvivalenter. Denna enhet står för att samtliga växthusgaser ingår och har räknats om till koldioxid.
Kollagringen behövde till 2030 öka med fyra miljoner ton per år, utifrån den genomsnittliga lagringen under referensåren 2016–18. Men betinget har idag vuxit eftersom inlagringen i framförallt skog och skogsmark sedan dess minskat som en följd av dålig tillväxt och rekordhög avverkning, vilket SMB skrivit om tidigare. Trots att kollagringen varit under beredning länge har enbart marginella förberedelser gjorts i Sverige för att implementera direktivet.
Nu kan målet missas med allt mellan sju och 19 miljoner ton, beroende på skogens tillväxttakt, skriver regeringen.
Sverige inte ensamt om att missa mål
Inte heller direktivet om effektiviserad energianvändning kommer att klaras. Enligt direktivet ska Sveriges totala energianvändning minska under perioden 2021-2030 med 237 terawattimmar, Twh. Regeringen beräknar i energiplanen att man kan nå upp till 170 Twh (som jämförelse producerar alla vattenkraftverk i Sveriges årligen cirka 65 Twh el).
Det ska sägas att Sverige inte är ensamt om att se ut att missa målen, som i flera fall skärpts avsevärt på senare tid. Något som är helt nödvändigt för att klara klimatkrisen. Men från att ha legat bäst till tidigare har den positionen nu förlorats, visar EU-statistik som SMB berättat om tidigare.
Regeringen har inte heller, visar en granskning gjord av EU-experten Magnus Nilsson, tagit de beslut och initiativ som krävs för att implementera klimat- och energidirektiven.
Den svenska klimat- och energiplanen mörkar dock inte gentemot kommissionen utan berättar alltså i klartext att Sverige kommer att missa de mål som klubbats och som är juridiskt bindande.
Klimatministern har däremot i sin kommunikation till medborgarna sagt det rakt motsatta och hävdat att Sverige absolut kommer att klara målen. Det uttryckliga löftet gav Romina Pourmokthari (L) i en Svt-intervju i februari i år.
Svenskar vill ha hårdare och snabbare klimatåtgärder, precis som världen i stort. De som hävdar motsatsen har antingen inte koll eller försöker medvetet fördröja klimatomställningen. Nu behöver den stora majoritetens stöd för mer ambitiös klimatpolitik bli ljudligare, skriver veckans fristående krönikör Frida Hylander
Krönika När resultatet från EU-valet började trilla in sent på kvällen den 9 juni stod det klart att Miljöpartiet och Vänsterpartiet ökade, medan Sverigedemokraterna backade för första gången i ett val. Det som visat sig i undersökningar före valet, nämligen att svenskarna prioriterade klimatet högt, slog igenom också i valresultatet. Svenska folket vill ha mer klimatpolitik och hårdare klimatåtgärder.
Val till europaparlamentet är inte detsamma som val till riksdagen, men även när det gäller nationella åtgärder finns ett mycket starkare stöd för klimatåtgärder än vad regeringen vill ge sken av. Det visar underlaget till en rapport framtagen för Klimatpolitiska rådet. I rapporten har frågor från den nationella SOM-undersökningen analyserats för att se hur den svenska allmänhetens attityder till klimatpolitik ser ut. Vad rapporten visar? Att 77 procent är oroade över att de klimatåtgärder som utförs är otillräckliga för att bromsa klimatförändringarna och att det finns ett brett stöd för att nå Sveriges klimatmål och sätta in fler klimatåtgärder. Ett särskilt högt stöd finns för åtgärder som innebär satsningar på kollektivtrafik, men också för att höja skatten för företag och industrier med stora utsläpp.
Klimatminister Pourmokhtari har flera gånger bemött kritik mot regeringens utsläppshöjande politik med att väljarna minsann röstade för sänkta bränslepriser. Men det är en förenklad förklaring av vad väljarna önskar av klimatpolitiken. Till och med i den grupp som ljudligt motsätter sig höjningar av bränslepriserna, Bränsleupproret 2.0, tycks motståndet hos många handla mer om en önskan att klimatåtgärder ska vara rättvisa och inte hindra människor i deras vardag, än en önskan om att politiken ska skita i klimatet. Det är åtminstone vad en forskningsstudie som intervjuat medlemmar i gruppen visar.
Att det finns ett stort folkligt stöd för hårdare och snabbare klimatåtgärder bekräftas även i stora globala studier och enkätundersökningar. I veckan publicerades undersökningen Peoples’ Climate Vote 2024, med 73 000 deltagare från 77 olika länder, där hela 86% uppgav att man vill att länder ska lägga geopolitiska skillnader åt sidan och arbeta tillsammans för att hantera klimatkrisen. Trots ökande konflikter och högerextrem framfart vill en överväldigande majoritet att länder ska samarbeta för mer, inte mindre, klimatpolitik. I en ännu större studie som publicerades i Nature tidigare i år, med 130 000 deltagare, uppgav 69% att man var beredd att betala 1% av sin inkomst för klimatåtgärder. 89% krävde ökad klimatpolitisk handling.
Så nästa gång en lobbyist, politiker, tankesmedjeföreträdare eller någon annan hävdar att det inte finns tillräckligt folkligt stöd för klimatomställningen kan du luta dig tillbaka i trygg förvissning om att de antingen inte har koll eller medvetet försöker fördröja klimatomställningen.
Klimatfrågan har folket på sin sida, men det räcker inte med att det folkliga stödet kommer fram som torra siffror i årliga SOM-undersökningar. Stödet behöver bli ljudligare, högre än motståndet. Det behöver bli ljudligare eftersom vi människor i hög grad påverkas av vad andra människor gör och säger. När vi navigerar oss fram i världen gör vi det genom att titta på andra. Därför spelar det roll att fler förstår att en majoritet stödjer förändring och är villiga att göra uppoffringar för klimatet. Och att narrativet om att det inte finns folkligt stöd drivs av en minoritet vars agenda är att fördröja klimatomställningen och försätta oss alla i större fara. Vi, majoriteten, behöver höras högre än dem.
En ny dom i Storbritannien kan få stora konsekvenser för nya fossilprojekt. Högsta domstolen har slagit fast att Surrey County Council agerade olagligt när de gav planeringstillstånd för oljeproduktion vid Horse Hill utan att beakta klimatpåverkan som uppstår när oljan oundvikligen bränns.
Surrey County Council hade tidigare godkänt planeringstillstånd för oljeborrning vid Horse Hill, nära Gatwicks flygplats. Surreyinvånaren Sarah Finch var den som, på uppdrag av Weald Action Group, överklagade domen, och målet togs därefter upp i Högsta domstolen.
Detta är ett välkommet steg mot en säkrare och mer rättvis framtid. Olje- och gasbolagen kanske agerar som om ”business as usual” fortfarande är ett alternativ, men det kommer att bli mycket svårt för planeringsmyndigheterna att tillåta ny exploatering av fossila bränslen – i Weald, Nordsjön eller någon annanstans – när deras verkliga klimatpåverkan är tydlig för alla att se, säger Sarah Finch i ett pressmeddelande från Weald Action Group.
Sarah Finch under en demonstration utanför Högsta domstolen. Foto: Weald Action Group
Den brittiska regeringen har enligt lag åtagit sig att minska sina koldioxidutsläpp för att nå netto noll 2050. Jordens vänner och andra miljöorganisationer menar att fossilprojekt såsom Horse Hill underminerar dessa löften.
Landskapet kring beviljande av planeringstillstånd för utvinning av fossila bränslen har förändrats i grunden. Framöver kommer det att bli svårare för dem som driver projekt för utvinning av fossila bränslen att få tillstånd för sina projekt. Så här står det i Högsta domstolens dom: ”Hela syftet med att utvinna fossila bränslen är att göra kolväten tillgängliga för förbränning.” säger Jordens Vänner i pressmeddelandet om Högsta domstolens beslut i Horse Hill fallet.
Hundratusentals kronor har slussats från oljebolaget Exxon Mobil till tankesmedjan Timbro. Det ljusskygga Atlas Network förmedlade oljepengarna som var öronmärkta för att påverka den svenska klimatpolitiken. Nu offentliggör Supermiljöbloggen och Dagens ETC dokumenten som bevisar transaktionerna.
Läs tidigare delar av SMB:s granskning av landets största tankesmedja.
På Norrmalmstorg i Stockholm håller moderatveteranen Gunnar Hökmark ett tal till stöd för Ukraina. Han har lämnat partipolitiken men inte debatten och leder fortfarande tankesmedjan Frivärld som likt Timbro finansieras av Stiftelsen Fritt Näringsliv. När Gunnar Hökmark konfronteras med kopplingarna till den amerikanska oljelobbyn viftar han avfärdande med handen och vägrar svara.
Samma inställning har Timbros nuvarande vd PM Nilsson som kallar granskningen för ”konspirationsteorier” och säger sig inte ha sett några bevis. Men nu kan Supermiljöbloggen och Dagens ETC äntligen publicera flera dokument som i detalj beskriver hur oljepengar från Exxon slussats till Timbro. Dessa återfinns i slutet av denna text.
Atlas betalade för notan
De ekonomiska banden löper från nutid och flera decennier tillbaka i tiden. Timbro anslöt sig till Atlas Network redan på 1980-talet och är fortfarande medlem. Så sent som 2022 stod det oljefinansierade nätverket för notan när Timbros chefsekonom bjöds ner till ett möte i Warszawa.
Men fler transaktioner uppdagas när Supermiljöbloggen och Dagens ETC granskar hundratals fax, brev och mejl. Kopior på checkar och fax från oljejätten Exxon Mobil till Atlas avslöjar återkommande överföringar under flera års tid. Tidigare sammanställningar av bland andra sajten DeSmog visar att Atlas under de senaste decennierna mottagit hundratals miljoner kronor från Exxon och andra storspelare i fossilindustrin.
Pengarna har slussats vidare till tankesmedjorna i det globala Atlas-nätverket som i syfte att påverka klimatpolitik genom att bland annat sprida vilseledande rapporter och demonisera klimataktivister. Och den organiserade desinformationen har fått effekt. Klimatåtgärder har skjutits på framtiden efter kampanjer där svenska Timbro varit en del av maskineriet från allra första början.
”Hysteriska miljöorganisationer”
Timbros tidigare vice vd Mattias Bengtsson berättar i Dagens ETC att Atlas stod för notan när klimatförnekaren John Stossel reste till Sverige. I en Svenska Dagbladet-intervju från augusti 1996 varnar han för risken med ”hysteriska miljöorganisationer”. Och i Atlas interna budgetredovisning listas ”Stossel tour” samt en överföring till Timbro på 20 000 dollar (motsvarande 40 000 dollar i dagens penningvärde).
I ett fax berättar Atlas för Exxon om ”Stossels framgångsrika resa till Stockholm” och tillägger att ”dessa värdefulla förbindelser med forskare och utländska institut skulle kunna växa avsevärt med rätt omvårdnad.”
Nya vänner i USA
Under 1990-talet är Gunnar Hökmark partisekreterare för Moderaterna och samtidigt involverad i Timbro. Redan 1993 träffar moderattoppen två Atlas-chefer under ett möte i Stockholm och 1996 reser han för att träffa sina nya vänner i USA. Under ett besök i Washington D.C. får Gunnar Hökmark via Atlas kontakt med Cato Institute, Heritage Foundation och andra inflytelserika tankesmedjor finansierade av oljeindustrin. I ett fax till Atlas-chefen Leonard Liggio tackar Hökmark för en ”charmig och intressant middag” och skriver: ”Jag vill också tacka dig för din hjälp med att arrangera ett mycket intressant program.”
Samma år lanserar Timbro en miljösatsning med ”avsikten att förmedla motbilder till domedagsprofetiorna”. Timbrotoppen Mattias Bengtsson reser till USA och deltar på flera seminarier med Fred Singer, en annan klimatförvillare som oljebolagen under många år anlitat som konsult. På ett Atlasmöte i Storbritannien i maj 1996 leder Fred Singer ett seminarium med rubriken ”Combating the international environmental agenda.” På deltagarlistan finns Mattias Bengtsson och Timbros dåvarande vd PJ Anders Linder. Kort därefter använder Timbro pengarna från Exxon till att producera miljönyhetsbrevet Ekvilibrium. Tankesmedjan sprider ett stort antal klimatskeptiska texter och en återkommande källa i artiklarna är den redan då mycket ifrågasatta experten Fred Singer.
Året efter ökar Exxon sin finansiering av klimatförnekare. Atlas skriver till oljejätten och varnar för kommande regleringar och miljölagstiftning. Nätverket ber om pengar som ska ”bistå Atlas ansträngningar att nå opinionsbildare och beslutsfattare om det utbredda problemet med politiserad vetenskap, särskilt globala klimatförändringar”. Timbro nämns i ansökan som ”en potent allierad för att sprida marknadsorienterade idéer i hela Europa, särskilt när det gäller reglering och miljöfrågor.” Exxon vill satsa sina resurser utanför USA och höjer därför anslagen till Atlas.
1998 skickar Exxon en check på 50 000 dollar till Atlas som delar upp anslaget till flera tankesmedjor i det globala nätverket. Till Europa slussar Atlas vidare 5 000 dollar till Timbro och tre andra mottagare (motsvarande 9 600 dollar i dagens penningvärde).
Året efter ökar oljejätten de europeiska anslagen till 7 000 dollar där Timbro är en av två mottagare. Atlas återrapporterar till sin finansiär att Timbro använt pengarna för att översätta böcker samt producera ett nyhetsbrev med miljötema.
Samtidigt arbetar Atlas vidare med sin strategi att fånga upp unga högerpersoner och tidigt knyta dem till sig. Nätverket delar ut generösa stipendier till moderater, Timbro-anställda och högerdebattörer som får studera på amerikanska prestigeuniversitet.
Atlas fortsätter än idag med att utbilda och forma marknadsliberala makthavare med sina klimatförvillande budskap. De fortsätter också att finansiera och organisera påverkans- och lobbyarbete som ämnar rasera miljölagstiftning, fördröja klimatomställningen och ta USA ur Parisavtalet, vilket SMB tidigare rapporterat om.
Våra dokument – en ögonblicksbild
I detta nätverk av oljeindustrins fördolda intentioner och världens mäktigaste klimatförvillare är Timbro fortsatt medlem. Vi har här publicerat ett fåtal av de hundratals dokument vi har gått igenom, vilka återfinns i slutet av denna text. Timbros vd PM Nilsson kontaktades första gången tre veckor innan granskningen släpptes men har inte visat intresse av att varken svara på frågor eller ta del av dokumenten, som vi fram tills nyligen inte hade tillåtelse att publicera offentligt. Två veckor efter publicering kallar han granskningen för en konspirationsteori i Dagens Nyheter.
DN:s kulturchef Björn Wiman svarar Nilsson och skriver att “[a]lla kan se att [Dagens ETC och Supermiljöbloggens] granskning bygger på dokumentation i form av mejl, fax och kopior på transaktioner och att stödet från Atlas Network i praktiken bekräftas av en tidigare Timbrochef”.
Nu kan alla våra läsare, med eller utan anknytning till Timbro, se att vår granskning är allt annat än en konspiration. Vårt källmaterial utgör dock endast en ögonblicksbild. De dokument vi har gått igenom som visar betalningar till Timbro sträcker sig enbart mellan åren 1996 -1999. Vad som skett före eller därefter i form av finansiellt stöd mellan oljeindustrin och Atlas Network respektive Timbro kan vi inte med säkerhet veta.
Dokumenten
Nedan har vi lagt in de dokument som granskningen är baserad på. Dokumenten ligger i kronologisk ordning och visar det intensiva samarbetet mellan Timbro, Atlas, och flertalet moderata politiker sedan början av 90-talet och två decennier framåt. Alla summor skrivs i dåvarande värde.
Fax från Timbros grundare Sture Eskilsson till Atlas-chefen Leonard Liggio 14 oktober 1991. Eskilssonberömmer Liggios arbete och beskriver deras nära vänskap.
Atlas-cheferna Leonard Liggio och Carl Helstrom besöker Stockholm den 18 mars 1992. På schemat finns möten med olika företrädare från Timbro och Svenska Arbetsgivareföreningen (numera Svenskt Näringsliv) samt ett möte på statsministerns kansli i Rosenbad med Carl Bildts planeringschef Olof Ehrenkrona.
Deltagarlista för Atlas och Timbros gemensamma konferens på Grand Hôtel i Stockholm, 22-24 augusti år 1993. På gästlistan finns bland andra Moderaternas partisekreterare Gunnar Hökmark samt PJ Anders Linder som är rådgivare i regeringskansliet och blivande vd för Timbro. Andra deltagare var Atlas-cheferna Alejandro Chafuen och Leonard Liggio, Sveriges utrikesminister Margaretha af Ugglas, moderata statsrådet Ulf Dinkelspiel, Svenska Arbetsgivareföreningens informationschef och sedermera vice vd på Svenskt Näringsliv, SvD-skribenten Janerik Larsson, samt Mats Johansson, dåvarande vd för Timbro.
Timbros vd Mats Johansson skriver sedan i ett brev daterat 27 augusti 1993 och tackar alla mötesdeltagare. Johansson skriver att han hoppas att samtliga av deltagarna är motiverade att utveckla nya och gamla kontakter för ytterligare aktiviteter jorden runt.
Fax från 8 februari 1996 skickat av Hans Birger Ekström, insamlingschef för Moderaterna, till Atlas-chefen Leonard Liggio. Ekström planerar en resa med moderata parlamentarikern Gunnar Hökmark till Washington för att få reda på mer om “Contract with America”, en republikansk politisk plan till stor del framtagen av Atlas-medlemmen Heritage Foundation.
Liggio svarar Ekström och Hökmark i ett fax samma dag. Liggio beskriver hur han bokat in möten med bland andra Tom Atwood från Heritage Foundation och Edward Hodgkins från Cato Institute, också medlem i Atlas.
Fax från 29 februari 1996, Hökmark tackar Liggio för resan och arrangerandet av “ett mycket intressant program”. Timbros vd PJ Anders Linder står som cc på faxet.
Schema från Atlas-möte i East Sussex, 9-11 maj 1996. Ett seminarium leds av klimatskeptikern Fred Singer med rubriken “Combating the International Environmental Agenda.” På deltagarlistan finns Timbros vice vd Mattias Bengtsson samt vd PJ Anders Linder. Senare samma år lanserar Timbro ett nytt programområde med syftet att “förmedla motbilder till domedagsprofetiorna och introducera medel för den goda miljöpolitiken som sätter människan i centrum”.
Schema från Atlas-möte i Aten, 30 oktober -1 november 1997. Ännu ett seminarium av Fred Singer med rubriken “New information Technology and the Future of the Environment.” På deltagarlistan finns Timbros vice vd Mattias Bengtsson samt Timbro anställda Per Ericsson. Ericsson blir sedan ansvarig över Timbros miljönyhetsbrev Ekvilibrium där han återkommande använder Singer, samt andra personer och organisationer från Atlas, som källa.
Fax från oljebolaget Exxon till Atlas den 21 november 1997 med en bifogad check på 25 000 dollar. Oljebolaget vill öka finansieringen till 50 000 dollar för år 1998 om Atlas kommer med ett förslag på hur Exxons pengar ska användas för att finansiera tankesmedjor utanför USA som “har möjligheten att påverka regeringars politik”.
Fax från Atlas till Exxon 29 januari 1998. Atlas har uppdaterat sitt miljöprogram efter Exxons önskemål. Timbro omnämns i ansökan som en “potent allierad för att sprida marknadsorienterade idéer i hela Europa, särskilt gällande reglering och miljöfrågor.” Enligt förslaget skall 5000 dollar gå till Europa med Timbro som en av tre mottagare. Målet med finansieringen är bland annat att “öka tillgången till beslutsfattare, media och akademin”. Förslaget nämner även att boken ”Facts, not Fear”, en barnbok som ska ”motverka oansvariga påståenden från miljöextremister”, skall översättas till svenska, samt att Timbro ska bedriva miljöstudier och producera ett miljönyhetsbrev.
Exxon är imponerade av Atlas förslag där Timbro står med som samarbetspartner och skickar en check till Atlas på 50 000 dollar den 27 februari 1998.
Slutrapport för Atlas och Exxons miljöprogram år 1998, fax från 29 mars 1999. Atlas summerar hur donationen på 50 000 dollar från Exxon har använts. I beskrivningen av Timbros insatser nämns bland annat hur Exxons pengar gått till produktionen av ett miljönyhetsbrev (Timbros Ekvilibrium skrivet av Per Ericsson), samt publicering av boken What went wrong in Sweden. Atlas avslutar med att tacka Exxon och skriver “få av dessa projekt hade varit möjliga utan Exxons generösa bidrag”.
Fax från Atlas till Exxon 1 april 1999. Atlas förslag för hur ett bidrag från Exxon på 75 000 dollar skall delas ut under år 1999 till partnerinstitut runt om i världen. Till Europa skickar Atlas 7000 dollar, där Timbro nu är en av två mottagare. I beskrivningen av Timbro nämns det att Atlas nyligen hade ett möte med Timbros ledning där ledningen välkomnade ett fortsatt samarbete med Atlas kring bland annat miljöfrågor. Förslaget nämner även att Exxons finansiering kommer gå till forskning på miljöreformer i Skandinavien
Atlas “General Operating Grant 1996”. Det största enskilda stödet på 20 000 går till Timbro för att finansiera den amerikanska klimatskeptikern och Atlas-anslutne John Stossels besök till Stockholm. Atlas skriver till Exxon i ett senare fax att Stossel träffade akademiker, regeringsföreträdare och journalister, och att dessa “värdefulla kontakter skulle kunna växa betydligt med rätt vårdande”.
Fax från 17 maj 2011, skrivet av Håkan Tribell, tidigare chef för Timbro Idé och talskrivare åt bland annat Ulf Kristersson, till nuvarande Atlas-chefen Brad Lips. Tribell tackar för sitt deltagande i Atlas “ThinkTank MBA-program”.
Lukas Frisell, Supermiljöbloggen Eigil Söderin, Dagens ETC Anton Borgström, Dagens ETC
Läs tidigare delar av SMB:s granskning av landets största tankesmedja.
Den som hoppats på att användningen av fossil energi börjat plana ut lär bli besviken över 2023 års globala siffror. Trots att förnybar energi växer så det knakar, användes mer fossila bränslen än någonsin tidigare. Den total efterfrågan på energi växer, och i globala syd ökar ännu användningen av olja och kol medan förnybart ökar i Europa.
Det skriver tidningen The Guardian, baserat på en rapport från internationella Energy Institute, ett globalt organ för energisektorn. Enligt rapporten nådde världens konsumtion av fossila bränslen en rekordnivå 2023 – 1,5 procent högre än året innan – vilket orsakade utsläpp på över 40 gigaton koldioxid.
Totalt sett stod fossila bränslen för 81,5 procent av världens energiproduktion. Samtidigt ökade sol och vindkraft kraftigt, med 13 procent till rekordnivån 4,748 terawatt-timmar. Konsumtionen av kol ökade med 1,6 procent och olja ökade med 2 procent. Användningen av fossilgas låg stabilt jämfört med året före.
Fortsatt fossilberoende i utvecklingsländer
Energianvändningen ser olika ut i olika delar av världen.
“I avancerade ekonomier ser vi tecken på att efterfrågan på fossila bränslen har nått sin topp, men det kontrasteras med ekonomier in global syd där ekonomisk utveckling och förbättrad levnadsstandard fortsätter att driva på den fossila tillväxten”, säger Nick Wayth, chef för the Energy Institute till The Guardian.
I Indien ökade användningen av fossila bränslen med hela 8 procent, vilket innebär att Indien nu använder mer kol än Europa och Nordamerika tillsammans. I Europa står emellertid fossila bränslen – för första gången sedan industriella revolutionen – för mindre än 70 procent av energin. Framför allt är det efterfrågan på gas som minskat sedan Rysslands anfallskrig på Ukraina.
Högsta förvaltningsdomen ger klartecken till regeringens beslut om järnmalmsgruvan i Gállok (Kallak), Jokkmokks kommun.
Frågan om en gruva i Gállok har varit omstridd, och efter regeringsbeslutet 2022 ansökte Naturskyddsföreningen om rättsprövning i ärendet. Både miljörörelsen och lokala samebyar har kritiserat och protesterat mot regeringens beslut. Nu slår Högsta förvaltningsdomstolen fast att regeringens beslut godkänns.
Det är en sorgens dag. Det är för oss obegripligt att regeringens beslut inte kan anses strida mot någon rättsregel, säger Karin Lexén, generalsekreterare Naturskyddsföreningen till SVT.
Detta beslut är dock inte det slutgiltiga steget för att öppna en gruva – härnäst krävs ett godkännande från miljödomstolen.
En nyligen publicerad rapport, ”Nordic Climate Transparency Leadership”, visar en tydlig koppling mellan företags klimatrapportering och högre lönsamhet bland nordiska börsnoterade företag.
Rapporten, framtagen av Open Sustainability Index och We Don’t Have Time, fokuserar på nordiska börsbolags beredskap inför EU:s nya direktiv för hållbarhetsrpportering, Corporate Sustainability Reporting Directive (CSRD).
I rapporten analyseras de största och mest handlade företagen på Nasdaq OMX Nordic 120-listan. Resultaten visar att en majoritet, 68 procent, av bolagen har fastställt vetenskapligt baserade klimatmål. Dock rapporterar enbart 48,5 procent av bolagen om sina faktiska klimatpåverkande utsläpp.
Rapporterande bolag har högre avkastning
De bolag som rapporterar klimatpåverkande utsläpp i alla tre led av produktionskedjan (det som brukar kallas scope 1, 2 och 3) – direkta utsläpp, energianvändning och indirekta utsläpp – har uppnått 28 procent högre avkastning än genomsnittet för listan.
Det är tydligt att de företag som är ledande med noggrann och transparent rapportering inte bara gynnar miljön utan också ger ökad avkastning till sina aktieägare, säger Petter Palander, medförfattare till rapporten i ett pressmeddelande.
Rapporten visar dessutom att en särskilt tydlig koppling mellan klimatrapportering och högre lönsamhet syns bland de företag som uppfyller de striktare kraven i den kommande CSRD-regleringen.
Finansiella sektorn släpar efter
Rapporten visar dock även att just den finansiella sektorn släpar efter, endast en fjärdedel av bolagen inom denna sektor har rapporterat om sina investeringars utsläpp. Dessa företag spelar en kritisk roll eftersom deras investeringsbeslut kan ha stor miljöpåverkan.
Att endast en fjärdedel har rapporterat sina investeringars utsläpp indikerar att det finns ett betydande utrymme för förbättringar inom sektorn när det gäller transparens och ansvar i klimatrapporteringen.
En ny forskningsstudie visar på en ökning av pesticidbelastningen i europeiskt jordbruk och pekar på de hälsoproblem som det kan leda till. Enligt forskarna behövs mer kunskap och förbättrade regleringsprocesser på området.
Den nyligen publicerade studien som visar på den oroväckande trenden med ökande pesticidanvändning i EU kan läsas i tidskriften Environmental Pollution och är utförd av forskare vid flera tyska universitet. Pesticider är kemikalier som är framställda för att skydda växter eller jordbruksprodukter från olika skadegörare som insekter, ogräs, svampar och andra organismer som kan skada eller minska skörden.
Enligt studiens resultat används särskilt höga nivåer av pesticider per hektar på Cypern och i Nederländerna. Mest pesticider används inom grönsaksodling och intensiva odlingar.
Negativa hälsoeffekter av ökad pesticidbelastning
När höga nivåer av pesticider används per hektar, så som syns i vissa områden i EU, ökar risken för negativa hälsoeffekter markant för människor som bor eller arbetar i närheten. Det beror på att pesticider kan kontaminera dricksvatten och jord, vilket leder till att människor som konsumerar vatten och livsmedel från dessa områden utsätts för kemikalierna. Här är några av de potentiella hälsoeffekterna som kan uppstå:
Akuta effekter: Kan inkludera hudirritation, andningsproblem och akuta förgiftningssymptom som kräver omedelbar medicinsk intervention.
Kroniska effekter: Långsiktig exponering kan bidra till utvecklingen av mer allvarliga hälsotillstånd som cancer, neurologiska störningar som Alzheimers sjukdom, och metabola sjukdomar som diabetes.
Reproduktion och utveckling: Vissa pesticider har visat sig störa reproduktiv hälsa, vilket kan leda till fertilitetsproblem och skador på ofödda barn.
Effekter av EU:s förbud
I artikeln beskriver forskarna hur EU mellan 2018 och 2023 förbjöd användningen av 14 specifika pesticider. Denna åtgärd ledde teoretiskt till en minskning av den totala pesticidbelastningen med 94 procent.
Emellertid pekar studien på att när ett förbjudet ämne tas bort, kan det ersättas med en annan, godkänd pesticid som även den innebär hälsorisker. Det kan innebära att risker inte alltid elimineras utan istället enbart förändras.
Forskarna menar att området behöver mer fokus och att det finns ett behov av att förbättra de processer genom vilka nya pesticider godkänns. Detta inkluderar att noggrant överväga vilka effekter ersättning av förbjudna ämnen kan ha.
PFAS-halterna i Vätternfisk är för höga och nu går länsstyrelserna runt sjön ut med skärpta rekommendationer för hur ofta fisken kan ätas. Barn och gravida bör inte äta Vätternfisk mer än tre gånger per år. Men rekommendationen ifrågasätts för att vara för generös.
Det är efter provtagningar inom Vätterns miljöövervakningsprogram som rekommendationen utfärdas gemensamt av länsstyrelserna i Jönköping, Östergötland, Örebro och Västra Götaland.
Vår sammanlagda bild av situationen i Vättern visar nu att alla fiskarter som undersökts har förhöjda halter av PFAS. Nu utökar vi därför rekommendationerna till att gälla all fisk fångad i Vättern, säger länsfiskekonsulent Anton Halldén, Länsstyrelsen i Jönköpings län i ett pressmeddelande.
Kräftor som odlas och fångas i Vättern har tidigare uppvisat lägre halter och ingår inte i rekommendationen. Men denna art ska analyseras igen i ett nytt provtagningsprogram som inleds nu.
PFAS, eller Perfluorerade alkydsubstanser, utgör en stor grupp med tusentals kemikalier som är bland de mest spridda i världen efter decenniers användning inom en lång rad områden, som till exempel släckskum, textilimpregnering, hudkrämer, skidvallor och skidvallor.
De bryts i stort sett inte ned i naturen, och skadliga långtidseffekter, som viss cancer, hormonstörningar och sämre immunförsvar, har blivit allt mer uppenbara, här Livsmedelsverkets översikt i ämnet.
Länsstyrelsernas beslut är tillfälligt i väntan på att EU:s myndighet för livsmedelssäkerhet, Efsa, nästa år väntas bli klar med sin risk- och nyttoanalys för fiskföda. Då kan förändringar bli aktuella.
Rekommendationen säger alltså att små barn, samt gravida och kvinnor som tänkt skaffa barn ska undvika att äta Vätternfisk mer än tre gånger per år. Vuxna män och kvinnor för vilka barn inte är aktuellt kan äta fisk en gång per månad, enligt bedömningen.
I EU:s förordning från 2023 om så kallat högsta tolerabla veckointag av olika kemikalier angavs även ett värde för de fyra vanligaste PFAS-kemikalierna. Det sattes till 4,4 nanogram (miljarddels gram) per kilo kroppsvikt och vecka för att undvika långtidsskador.
Sett i ljuset av EU-regeln är rekommendationen för Vätternfisk för generös. Det anser ARV, Aktionsgruppen Rädda Vättern, i en kommentar till länsstyrelsernas beslut. Föreningen är inblandad i en juridisk strid med regeringen om sanering av den PFAS–förgiftade marken kring den militära flygplatsen i Karlsborg och kräver stopp för fortsatta läckage till Vättern, vilket SMB tidigare berättat om.
Länsstyrelserna berättar inte att vi samtidigt varje dag får i oss PFAS från annat än vätternfisk: nämligen från dricksvattnet, från ägg, kött, grönsaker och från dammet vi har inomhus, säger Elisabeth Lennartsson, ordförande för ARV i ett pressmeddelande.
Föreningen kommer nu att tillfråga länsstyrelserna om hur man resonerar och, säger man, ”publicera svaren.”
←Tipsa!
Tipsa oss
Har du något du tror vi missat och kanske borde skriva om? Vi tar tacksamt emot alla tips du kan bidra med. Maila direkt till tips@supermiljobloggen.se eller fyll i formuläret nedan.
SMB kämpar för en hållbar framtid. Sedan starten 2010 har vår ideella redaktion drivit miljödebatten framåt genom nyhetsbevakning och granskningar. Nu vill vi utveckla vårt arbete – och vi hoppas att du vill hjälpa oss.
