Du kan trycka Shift + S för att få fram sökfältet när som helst och Esc för att stänga det.
Tryck ENTER för fler resultat, då kan du även förfina din sökning.
    Stäng

    Planetens kapacitet överskriden: “Ekonomi utan tillväxt är vägen framåt”

    Planetens tillstånd förvärras ytterligare, visar två rapporter framtagna av världsledande klimatforskare under hösten. Att klimatförändringarna är ett symtom på ett djupare systematiskt problem och att ekonomi utan tillväxt tillhör framtiden är två av forskarnas huvudbudskap.

    Under de senaste månaderna har ovanligt kraftiga stormar lamslagit samhällen runt om i världen. I takt med att jorden utarmas på resurser och konsekvenserna av den ekologiska krisen blir alltmer påtagliga tar även klimat- och jordsystemsforskningen stormsteg. För ett drygt år sedan publicerades den första studien som lyckats kvantifiera alla nio planetära gränser. Sex av de processer som anses avgörande för att upprätthålla jordens stabilitet och motståndskraft var överskridna.

    Förra månaden kunde man i sin tur utläsa ur rapporten 2024 Planetary Health Check – som är den första i en nu inrättad serie av årliga översyner av statusen för de planetära gränserna – att läget föga överraskande håller på att förvärras. En sjunde gräns, den om försurning av haven, är väldigt nära att överskridas om den inte redan gjort det, enligt forskarna bakom rapporten. Stabiliteten för världens marina ekosystem skulle således vara hotad.

    Ny kritisk fas som saknar motstycke

    Vi tar mer av jordens resurser än vad planeten kan återproducera, och skadar planeten mer än den långsiktigt klarar av. Jordsystemsforskningen är numera tydlig med att utvecklingen är så illa att “mänsklighetens framtid står på spel”, eftersom vi befinner oss i ett läge av ekologisk överskridning (ecological overshoot, på engelska). I början av förra veckan kom den senaste av flera större forskningsrapporter om den ekologiska verkligheten på jorden.

    Den Oxford-ledda studien 2024 State of the climate report ger en översikt av klimatförändringarnas mest vitala signalement under 2023. Rapporten visar att hela 25 av dessa uppmäter värre värden än någonsin. “En stor del av livet på jorden är hotat. Vi går nu in i en kritisk fas av klimatkrisen som saknar motstycke”, skriver de 14 forskarna, däribland svenske Johan Rockström.

    Forskarna noterar bland annat att utbredning av polaris på många håll var betydligt lägre än vanligt, samtidigt som temperaturen på land och i haven krossade tidigare rekord under mer än halva 2023 och stora delar av 2024, vilket SMB återkommande rapporterat om. Antalet betesdjur ökade med 170 000, vilket var ett nytt rekord. Detta bedöms i sin tur ha bidragit till att 2023 även blev det året med högst utsläpp någonsin. Det är även tydligt att extremväder, blir både vanligare och intensivare och därmed orsakar alltmer skada. 

    Forskarna identifierade inte färre än 28 ‘feedback loops’ – processer som på grund av klimatförändringarna nu fungerar som stärkande krafter som ökar utsläppen. Dessa kan i sin tur trigga så kallade tippningspunkter, enligt forskarna.

    “Klimatförändringarna ett symtom på ett djupare systematiskt problem”

    Rapportens syfte är enligt forskarna att ge tydliga, evidensbaserade, insikter som inspirerar informerade och djärva motaktioner från medborgare, forskare och världsledare. “Vi vill bara agera ärligt och berätta som det är”, skriver forskarna i rapportens inledning.

    Rapportens sätter även klimatförändringarna i ett större perspektiv, eftersom att den ekologiska utmaningen vi står inför handlar om så mycket mer än den globala uppvärmningen. Den planetära gränsen för klimatförändringarna är den enda av de sex överskridna gränserna som allra främst har med den globala uppvärmningen att göra. 

    De andra planetära gränserna – landanvändning, kemisk förorening, biodiversitet, färskvattenanvändning och biokemiska flöden – har överskridits främst som följd av överanvändning av andra jordliga resurser. Exempelvis orsakas cirka 90 procent av förlusten av biologisk mångfald – även kallat ‘det sjätte massutdöendet’ – av vår materialanvändning.

    “Klimatkrisen är inte en isolerad fråga. Global uppvärmning, även om den är katastrofal, är bara en aspekt av en mer djupgående kris som inkluderar miljöförstöring, ökande ekonomisk ojämlikhet och förlust av biologisk mångfald. Klimatförändringar är ett iögonfallande symtom på ett djupare systematiskt problem: ekologisk överskridning, som innebär att ”mänsklig konsumtion överträffar jordens förmåga att regenerera”, skriver forskarna.

    “Post-tillväxt är vägen framåt”

    Enligt forskarna är det nödvändigt att drastiskt minska utsläppen av koldioxid och metangas, och detta allra främst bland världens rikaste. Det rekommenderas även att åtgärder för att stärka kvinnors rättigheter och utbildning implementeras för att minska världsbefolkningens storlek. Därutöver bör matsystemen reformeras mot mer växtbaserad mat, klimatförändringarna integreras i skolornas läroplaner och snabba åtgärder för att skydda och stärka mer av vår natur realiseras.

    Slutligen är forskarna tydliga med att ekonomisk tillväxt bör förpassas till historien: “I en värld med ändliga resurser är obegränsad tillväxt en farlig illusion. Vi behöver djärva, transformativa förändringar [som] drastiskt minskar överkonsumtionen och avfallet.” 

    Därför, menar forskarna, är vägen framåt att “anta en ekologisk och post-tillväxt-baserad ekonomisk ram, som säkerställer social rättvisa”. Rapportens resultat och dess budskap är tydligt: dagens ekonomi går stick i stäv med mänsklighetens framtid.

    Fyra av tio accepterar köttskatt och ransonering av bränsle

    En enkätstudie med över 8000 deltagare i USA, Brasilien, Indien, Sydafrika och Tyskland visar att det finns stöd för både ransonering och beskattning av klimatskadliga produkter. Fler accepterade båda styrmedlen i Indien och Sydafrika jämfört med i Tyskland och USA.

    Ransonering och beskattning av fossila bränslen och mat med högt klimatavtryck kan vara effektiva metoder för att minska konsumtionen av varor som är förknippade med stora utsläpp. Nu har forskare vid Uppsala universitet undersökt hur stort stödet är för dessa åtgärder.

    Ransonering kanske tycks dramatiskt men det är också klimatförändringen. Det kan förklara att stödet trots allt är högt. Och en fördel är att ransonering kan uppfattas som rättvist, om det görs oberoende av inkomst. Rättvisa styrmedel vinner ofta starkast stöd, säger Oskar Lindgren, doktorand vid Institutionen för geovetenskaper på Uppsala universitet, i ett pressmeddelande.

    Oskar Lindgren har lett studien, som publicerats i Nature-tidskriften Humanities & Social Sciences Communications och är den första i sitt slag. Tidigare forskning har främst fokuserat på koldioxidskatt. Samtidigt är ransonering en åtgärd som tillämpas i många sammanhang, till exempel ransoneras vatten ofta vid torka och el när det är brist på energi.

    Ungefär lika stor acceptans för skatt och ransonering

    8 654 personer i fem länder fick svara på en enkät med en rad frågor om hur de ställde sig till de olika styrmedlen. Resultaten visar att acceptansen för ransonering ligger i nivå med acceptansen för skatt. 38 procent var positiva till ransonering av bränsle och motsvarande siffra för bränsleskatt var 39 procent. Detta förvånade forskarna, som trodde att ransonering skulle uppfattas mer negativt eftersom det direkt begränsar människors konsumtion.

    Dock var acceptansen för ransonering av utsläppsintensiv mat, som rött kött, lägre än för fossila bränslen. 44 procent stödde beskattning medan bara var tredje accepterade ransonering av sådana matvaror.

    Studiedeltagarna i Indien och Sydafrika var mer positiva till båda styrmedlen än de i övriga länder. I USA och Tyskland var andelen som var starkt emot ransonering stor – fast i Tyskland var motståndet mot skatt på fossila bränslen ännu större än motståndet mot ransonering.

    Misslyckade gröna satsningar långt mindre dyra än fossilsubventionerna

    Det finns mycket starka motkrafter som skrattar gott hela vägen till banken när det går illa för företag som deltar i den gröna omställningen. Men dessa fossila intressen lyfter långt högre subventioner för fortsatt kol- och oljekonsumtion än vad den gröna omställningen kostar skattebetalarna. Det skriver Mattias Goldmann i helgens krönika och ställer frågan om på vems sida du själv står.

    KRÖNIKA Alla var där. Miljöfolk, ingenjörer, analytiker och riskkapitalister trängdes när elbåtstillverkaren Candela firade tio med stort party lägst ut i Frihamnen. I mottagningen minns de oss från när vi testade båten en alldeles särskilt ruggig novemberdag för sex år sen. Då var de ett tiotal på fabriken, nu är de 220, snart ännu fler för beställningarna på den eldrivna pendlingsfärjan rullar in. Förutom i Stockholm så ska den snart användas i Saudiarabien, på Genèvesjön, i Berlin, kanske på västkusten, kanske i Norge, i Australien och Nya Zealand och en drös med andra ställen som Candela inte får berätta om än.

    Välfyllda orderböcker kan också de som ska tillverka det fossilfria stålet i Norrbotten vittna om. De som vill producera klimatneutral cement berättar om ett oerhört intresse från byggindustrin, köparna står redan på rad för Heart Aerospace elflyg, volymerna av hållbara flygbränslen som kan produceras av matrester och annat avfall är intecknade åratal i förväg och när jag frågar Scania varför deras elbussar inte syns i Mobility Swedens statistik har svaret inget att göra med bristande efterfrågan, utan fördröjda leveranser och att andra marknader kan vara viktigare än den svenska.

    Kan det ens vara tanken att alla ska lyckas i omställningen?

    Klart det inte går bra för alla – men är det ens tanken? En omställning i stenhård global konkurrens om ledarskap, där ingen enda är för långsam, för dyr, har för konventionell teknik? Och var tanken bakom varje bolag att de skulle lyckas, eller fanns det de som mest ville attrahera kapital? Fanns det någonsin realism i att tillverka billiga elbilar i Landskrona, som Uniti påstod att de skulle göra, legitimitet i Unipers påståenden om produktion av hållbara flygbränslen i Sollefteå eller trovärdighet i Cakes svindyra, kantiga elmopeder? 

    Många kommer att gå bra, andra ska sållas bort och däremellan har vi såna som Northvolt. Kinesiska staten stöttar sina tillverkare strategiskt, långsiktigt och mycket. Kanada stöttade med 20 miljarder för batterifabriken där, Tyskland med 10 miljarder, Sverige med… 600 miljoner. Svenska staten lägger drygt 30 gånger mer på billigare bensin och även om sambandet är diffust så är signalen tydlig om vad staten prioriterar.

    I Norge finns redan en batterifabrik i malpåse; ägarna tjänade bättre på att bygga i USA. Också i Sverige kan vi få den typen av ofrivilliga museum. Inte över en grön bubbla, utan över fossila konvulsioner som drog med oss ner i det kolsvarta djupet. 

    För det är inte klimatet, framtida generationer eller ens dagens skattebetalare som vinner när gröna satsningar punkteras. Mångdubbelt större och därtill växande medel går till att hålla det fossila under armarna. De som skrattar hela vägen till banken är de fossila krafterna. De vet att dödsdansen har börjat, omställningen är oundviklig; El från solen och vinden billigare än kraft från underjorden, att hindra klimatkatastrofen oändligt lönsamt jämfört med resan utför stupet.

    Jamsa inte aningslöst med i kritikerkören

    Men brytpunkten går att skjuta på och enskilda marknader att förflytta från föregångare till eftersläntrare. Också Kina ler i mjugg; vill vi inte konkurrera genom att stötta omställningen utan försöka fördröja den med tullar och tariffer? Är inte det rent självskadebeteende för vår redan hårt utsatta lilla världsdel?

    ”Vi vet inte vilka de är, men vi vet att de inte vill oss väl.” Det sade forne miljöministern Andreas Carlgren när kampanjen mot Sveriges gröna omställning började för nästan tjugo år sen – att det finns stora motkrafter i omställningen är varken nytt eller kontroversiellt. De märks i stort och smått, i myter som sprids och i krediter som avvisas.

    Det tråkiga är de som aningslöst jamsar med när kritikerkören tar ton. Kanske är det missriktad, men genuin oro över Sveriges framtid – hur det nu ska bli bättre av att förbli vid det gamla? Kanske är det de som inte har investerat i tid och nu av smutsig skadeglädje deltar i prickskyttet mot omställningens galjonsfigurer. Kanske är det de som vill verka kunniga och utan att kolla fakta upprepar någon fossilfinansierad ekonoms felfyllda beräkningar? Säkert är i alla fall att det saboterar för Sverige.

    I detta har också du och jag ett val; dras med i drevet eller stå upp för den omställning som behövs. Vad väljer du?

    EU:s avskogningslag skjuts upp efter påtryckningar – ”Oerhört oroande”

    EU-kommissionen föreslår att skjuta upp sin omdebatterade avskogningslag. Att kommissionen vill senarelägga lagen är ”oerhört oroande”, menar EU-parlamentariker Pär Holmgren (MP). 

    År 2021 lade EU-kommissionen fram ett förslag om att minska EU-driven avskogning, vilket innebär att unionen ska upphöra med all import av varor som orsakat avskogning eller skogsförstörelse. Avskogningslagen, förkortad EUDR, skulle sättas i rörelse vid årsskiftet i år. Nu föreslår kommissionen att lagen ska börja gälla i december 2025 för stora företag. För små- och mellanstora företag ges ett halvår extra att ställa om och lagen börjar inte träda i kraft förrän i juni 2026 

    Lagen skulle bland annat stoppa importen av varor som kakao, tuggummi, soja och kaffe, som odlats och framställts på mark där skog har avverkats efter år 2021. Slutmålet är att lagen ska bidra till att skydda skog och främja biologisk mångfald. 

    Påtryckningar från industri och regeringar

     Påtryckningar från regeringar och skogsindustri, som menar att lagen skulle medföra en avsevärt dyrare administration för företag och länder, har bland annat lett till att  EU-kommissionen valt att skjuta på EUDR. Även den liberalkonservativa partigruppen Europeiska folkpartiet (EPP), där bland annat Moderaterna och Kristdemokraterna ingår, vill senarelägga lagen. 

    Förskjutningen möter kritik 

    Förslaget att skjuta på lagens införande har inte varit fritt från kritik. “Vi är mitt i en klimat- och biologisk mångfaldskris, vi har inte råd att vänta en enda dag, än mindre än tolv månader. Kommissionen borde fokusera på att åtgärda problemet, inte skjuta upp lösningen,” skriver EU-parlamentarikern Pär Holmgren (MP) i en kommentar till TT. 

    Förslaget har även kritiserats av flera miljögrupper. Den ideella miljöorganisationen Rainforest Alliance, som arbetar för att bevara den biologiska mångfalden, skriver på sin webbplats att förskjutningen av lagen är “en motsägelse till EU:s alla åtaganden för att stoppa global förlust av biologisk mångfald och klimatförändringar”.

    Miljöorganisationen varnar även för att upplösningen av en miljövänlig lag kan leda till att andra typer av regleringar, som är viktiga för EU:s arbete för att minska klimatförändringarna, kan komma att fördröjas upp. 

    Även Per Larsson, skogsexpert vid WWF, menar att förslaget är kontraproduktivt. Enligt Larsson ger EU grönt ljus för att tillåta fortsatt avskogning i ytterligare ett år, när den istället måste stoppas. 

    – Förseningen straffar de som redan gjort betydande investeringar för att följa lagstiftningen och belönar de som släpat efter, säger han i ett uttalande.

    FN-kritik mot behandlingen av svensk klimataktivist

    Bild på Carl-Oskar Bohlin

    FN:s rapportör Michel Forst kritiserar den svenska hanteringen av en klimatengagerad tjänsteperson på Energimyndigheten. Kvinnan, som är medlem i det fridsamma nätverket Rebellmammorna, bedömdes som en säkerhetsrisk och skiljdes från sitt arbete med omedelbar verkan. Civilförsvarsministern, som stämde in i misstänkliggörandet av kvinnan, kritiseras särskilt.

    Det är i ett brev till regeringen som Michel Forst, ansvarig rapportör för Århuskonventionen, framför sin kritik, vilket DN uppmärksammat.

    Enligt FN:s Århuskonvention, som Sverige undertecknat, ska allmänheten bland annat garanteras att få komma till tals inför beslut i miljöärenden. Därtill ska man även tryggas rätten att vara med i fredliga, miljörelaterade protester utan att straffas.

    Här har det brustit betänkligt rörande den svenska kvinnan, enligt FN:s rapportör. Beslutet att skilja henne från tjänsten, och misstänkliggöra henne kan innebära att hon utsatts för ”bestraffning, förföljelse och trakasserier,” skriver Forst.

    Tipsades av klimatskeptisk tidskrift

    Det var i våras som myndigheten ingrep mot sin anställda. Detta skedde efter att den högerinriktade och klimatskeptiska tidskriften Fokus publicerat en artikel om hennes klimatengagemang och beskrivit henne som en säkerhetsrisk.

    Kvinnans civila aktiviteter var att medverka i en del av Rebellmammornas protester – de brukar sittstrejka och sjunga – och dela ut material och sprida inlägg från aktivistorganisationen Extinction Rebellion. Enligt vad som framkommit var dessa aktiviteter ingen fråga för arbetsgivaren i samband med säkerhetsklassningen inför anställningen.

    Efter Fokusartikeln och ingripandet blev det annat ljud i skällan. Bland annat skrev SvD:s ledarsida ”att Energimyndigheten gav ett säkerhetsklassat jobb till en radikal klimataktivist väcker tusen frågor om Sveriges förmåga att skydda sig mot säkerhetshot – och de måste få svar.”

    FN-observatören fäster dock ingen uppmärksamhet på den svenska mediedebatten om händelsen. Däremot kritiseras alltså regeringen och dess civilförsvarsminister, Carl-Oskar Bohlin (M). Bohlin twittrade direkt efter ingripandet mot kvinnan följande, enligt citat i DN:

    Jag har sent ikväll haft ett bra samtal med Energimyndighetens generaldirektör för att informera mig om läget med anledning av det mycket uppseendeväckande och allvarliga avslöjande som gjordes i tidningen Fokus.

    Bohlin borde skydda medborgarens rätt istället

    Michel Forst uttrycker i brevet oro över att civilförsvarsministern och den svenska regeringen verkar se fredliga protester mitt i brinnande klimatkris som ett hot mot den nationella säkerheten. Och påpekar att Carl-Oskar Bohlin tvärtom har en skyldighet att värna medborgares rätt ”att vara aktiva i miljöfrågor”.

    Händelserna utreds nu, dels av Justitiekanslern som fått en anmälan om myndighetens ingripande från kvinnans fackförbund. Dels i konstitutionsutskottet, dit ministern anmäldes av V- och MP-ledamöter för sina uttalanden.

    Carl-Oskar Bohlin skriver i en kommentar till DN att FN-observatören har fått svar, och att ärendet inte kan kommenteras mer detaljerat, just med tanke på den juridiska handläggningen.

    Michel Forst har i flera andra sammanhang påtalat den allt hårdare pressen på klimataktivister i en lång rad länder. Till exempel i samband med att en engelsk domstol utdelade fleråriga fängelsestraff för klimataktivister för en aktion i vägtrafiken, vilket SMB berättade om.

    Början på slutet för kalhyggenas tid? Livlig skogsdebatt med SMB:s krönikör i panelen

    Är kalhyggets tid förbi? Så löd den förhoppningsfulla rubriken för en spännande debatt nyligen i Falun med SMB:s krönikör Leif Öster, Sveaskogs vd Erik Brandsma och Svenska kyrkans skogsutredare Göran Enander i panelen. Även om panelens svar blev ett nyanserat ”nej” trodde trion dock att stora förändringar väntar svenskt skogsbruk.

    Mötet arrangerades av föreningen Kulturstöten som några gånger om året ordnar så kallad ”Kritisk bar” där samtidens heta frågor luftas.

    Och nog är skogsfrågan het alltid. På frågan om vad som är det största hotet mot skogen – klimatet eller skogsbruket – svarade Sveaskogs vd rent av att det är den ”hårda polariseringen i debatten” som är det. Det var han i och för sig ensam om i panelen.

    – När det gäller skogsbruket kan politiker fatta beslut om det, och marknaden kan reagera över det. Men klimatet kan inte beslutas om, framhöll Göran Enander.

    Ja, klimatet ställer redan mycket inom skogsbruket på ända, inte minst med hårda granbarkborreangrepp i torkans och värmens spår. Anpassning blir ett måste oavsett vad man vill och tycker.

    Svenska kyrkan föreslås ta större naturhänsyn i skogen

    Enander, som häromveckan presenterade sin utredning om ett mer etiskt och hållbart skogsbruk inom Svenska kyrkan, kunde dock också vittna om djupa motsättningarna inom kyrkan om hur skogsbruket ska bedrivas – traditionellt och intensivt, eller mer naturnära och skonsamt.

    Hans förslag (som SMB berättat om) innebär att stora arealer fredas, hyggesfritt skogsbruk introduceras på väsentliga delar av innehavet och större hänsyn tas till de samiska intressena i norr. Nu ville Enander emellertid ligga lågt i frågan, förklarade han, och låta den interna debatten i kyrkan ha sin gång inför kyrkomötets ställningstagande till förslagen.

    Leif Öster, vars familj driver naturnära skogsbruk och besöksverksamhet kopplad till skogen, framhöll i sitt anförande att skogsindustrin måste ta på sig ett stort ansvar för den svåra polariseringen i debatten. Väldigt mycket av vad den säger är överdrivet, eller rent av osant, enligt Öster.

    – Man säger att skogen försörjer 300 000 personer i familjeskogsbruken, vilket är totalt fel. Tvärtom kan nästan ingen leva på sin skog. Man påstår rakt ut att skogsbruket är hållbart och att 30 procent av den svenska skogen är skyddad –  hemma i min kommun är det en procent som åtnjuter formellt skydd.

    ”Svenskt skogsbruk har en usel värdekedja”

    Östers påstående fick stöd under den efterföljande publika diskussionen. SLU-professorn i skogsskötsel, Per Angelstam, påpekade att skogsbruket i Sverige, i sällskap med Finland och Norge har en ”usel värdekedja” jämfört med många andra EU-länder. Svenskt skogsbruk skapar ett halvt jobb per hundra hektar produktiv skogsmark – en fyrtiondel av vad det mest framgångsrika EU-landet enligt räknesättet uppnår.

    Sveaskogs vd Erik Brandsma utgjorde, får man väl säga, det traditionella och ofta hårdhänta svenska skogsbrukets representant denna kväll. Men vädrade i sitt anförande att det finns ett definitivt behov av förändring. Och påpekade också att Sveaskog dragit ned avverkningsvolymerna.

    Detta var något som skedde, bör upplysas, efter en turbulent debatt och omilda avslöjanden om det statliga bolagets mycket hårda framfart i värdefulla skogar.

    Han konstaterade också att den nya skogsutredningen som regeringen tillsatt tidigare i år enligt direktiven ska lämna förslag som tvärtom ökar produktionen och ökar tillväxten. Ganska tvärt om alltså. Men Erik Brandsma lät sig inte bekommas:

    ”Urholka inte spargrisen” tycker Sveaskogs vd

    – Ska vi bedriva ett långsiktigt skogsbruk gäller det att vi har robusta skogar och förtroende för vad vi gör. Vi kan inte urholka vår egen spargris. Men det har varit ett intresse som styrt, vi har inte haft balanserade intressen, konstaterade Brandsma.

    På själva kärnfrågan, om kalhyggenas tid är förbi, löd inte paneldeltagarnas svar alltför olika:

    – Nej, vi kommer att behöva avverka så också, men arealerna ska vara mindre. Jag ser hellre mycket mer av luckhuggningar, som handlar om gläntor på kring något hektars storlek, sa Leif Öster.

    – Vi måste hitta mellantinget mellan trakthyggesbruk eller total avsättning som är vad som gäller idag. Vi måste skapa ett varierat skogsbruk, svarade Erik Brandsma.

    – Jag har försökt hitta mixen i min utredning. Mitt svar är ”nej”, men vi ska vara ansvarsfulla skogsägare och anpassa oss till ekosystemet, framhöll Göran Enander.

    Svenskt EU-motstånd mot skogsförslagen dåligt

    Moderator Malin Lagergren frågade panelen vad man tycker om det svenska starka motståndet mot EU:s förslag och direktiv om att förbättra den biologisk mångfalden i skogarna. Här var man enig om att agerandet är dåligt. Detta agerande, från såväl nuvarande som tidigare regeringar har beskrivits utförligt i SMB:s rapportering, se bland annat länkar här och här.

    – Det minikrig som Sverige bedriver i EU är förfärligt, ansåg Leif Öster.

    – EU:s politik med gröna given är ett resultat av folks val. Och skogen är en del av klimatpolitiken, konstaterade Göran Enander. Vi svenskar tycker gärna gärna till om polsk kolkraft till exempel, men är väldigt känsliga när andra har synpunkter på vår skogspolitik.

    Erik Brandsma förklarade att han höll med:

    – Här har vi skjutit oss själva i foten. Det är inte särskilt framgångsrikt att idiotförklara folk i Bryssel.

    Kvällen avslutades med frågestund, med många inlägg och livlig diskussion, tills tiden var ute och mötesledarna fick sätta streck i debatten.

    Brittisk ”fjärilskris” kan kopplas till minskad biologisk mångfald

    Miljöorganisationen Butterfly Conservation i Storbritannien har utropat en nationell ”fjärilskris”. Deras årliga ”Big Butterfly Count” visar på rekordlåga antal fjärilar för fjortonde året i rad. Det här är en kris som kan kopplas till globala utmaningar för den biologiska mångfalden.

    Butterfly Conservation manar nu den brittiska regeringen att förbjuda vissa bekämpningsmedel som skadar fjärilar, bin och andra insekter. De understryker att en fortsatt minskning av fjärilarna signalerar bredare miljöproblem. Dr Richard Fox från Butterfly Conservation förklarar för BBC att fjärilar är en så kallad indikatorart. När en sådan art minskar visar det att den bredare miljön också är i kris.

    Minskat antal insekter är tyvärr inte isolerat till Storbritannien. Enligt Naturskyddsföreningen finns larm om minskande antal insekter världen över. Jordbruket står i centrum för diskussionerna kring varför insekterna minskar eftersom användningen av skadliga bekämpningsmedel inom lantbruket är en starkt påverkande faktor. Det är avgörande att byta ut dessa mot alternativ som skyddar den biologiska mångfalden och säkrar en hållbar framtid för alla levande arter.

    Om utvecklingen för insekter är densamma i Sverige är emellertid oklart. Forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) kom nyligen fram till att antalet insekter inte minskar i Sverige. Däremot kunde de inte förklara varför Sverige inte följer samma trend som andra delar av världen. En teori är dock att klimatförändringarna inte drabbat Sverige på samma negativa sätt som de gjort på andra håll och att ett varmare klimat till och med kan ha gynnat en del svenska insekter.

    Ny studie: Luftföroreningar försämrar vår mentala hälsa

    Världens utsläpp fortsätter att öka

    Luftföroreningar har länge varit förknippade med fysiska hälsoproblem. Nu visar en ny forskningsstudie att dessa föroreningar också ökar risken för psykiska problem.

    Som SMB tidigare rapporterat orsakar luftföroreningar stor ohäsa, däribland förtida dödsfall. Nu har kinesiska forskare studerat så kallade PM2.5-partiklars påverkan på människors mentala hälsa.

    PM2.5 är extremt små partiklar som kan tränga in i lungorna och även påverka hjärnans funktioner. Den kinesiska studien fann att när mängden av de små partiklarna i luften ökar, ökar också människors stressnivåer. För att tolka stressnivåerna använde forskarna en speciell skala för att mäta stress och psykisk ohälsa kallad Kessler Psychological Distress Scale (K6). Högre stressnivåer enligt den här skalan innebär ökad risk för psykisk ohälsa.

    Data för studien samlades från över 28 000 vuxna i olika delar av Kina, både på landsbygden och i städerna. Forskarna noterade också att när luften blir sämre minskar människor sin fysiska aktivitet och rapporterar sämre allmänhälsa, vilket också kan leda till sämre mental hälsa.

    Regeringen slingrar sig om naturrestaureringslagen

    Världsnaturfonden går till hårt angrepp mot regeringens tillämpning av art- och habitatdirektivet. Detta kan i sin tur få stor inverkan på implementeringen av Naturrestaureringslagen, som kom på plats efter många turer och hårt motstånd från Sverige, vilket Supermiljöbloggen tidigare rapporterat om.

    Världsnaturfonden (WWF) menar att regeringen försöker att politiskt styra rapporteringen kopplad till art- och habitatdirektivet så att det inte baseras på vetenskaplig grund. Enligt WWF skulle det vara ett bakslag för den biologiska mångfalden och avsteget från att basera naturvårdsarbetet på kunskap skulle förstöra grundprinciperna för Sveriges naturvårdsarbete.

    Idag utgår målen för hur mycket natur som ska skyddas och restaureras utifrån vad som är ekologisk nödvändigt för att bevara arter och ekosystem. Regeringen har nu planer på att i stället basera målen på hur stor utbredning som naturtyperna hade 1995 – året för Sveriges EU-inträde, säger Emelie Nilsson, sakkunnig på WWF, i ett pressmeddelande:

    Vi uppmanar regeringen att fortsätta använda referensarealer utifrån ekologiskt behov som är baserade på myndigheternas gedigna underlag. Vi tror inte att regeringen vill hamna i en situation där de uppfattas som att de inte tror på den vetenskapliga konsensus som finns kring biologisk mångfald.

    Emelie Nilsson, WWF.

    Art- och habitatdirektivet är grunden för naturvårdspolitiken i EU. Direktivet listar vilka arter och naturtyper som ska bevaras för att säkra den biologiska mångfalden inom unionen. I direktivets artikel 17 beskrivs vad Sverige var sjätte år måste rapportera till EU för att visa hur vi lever upp till lagstiftningen och hur den svenska naturen mår.

    WWF anser att en ändring i den kunskapsbaserade rapporteringen i art- och habitatdirektivet är ett agerande för att kringgå restaureringslagen som trädde i kraft i EU i somras. Sverige röstade emot lagen och försökte förhindra att den började gälla.

    Sveriges glaciärer minskade fem gånger mer än vanligt

    De svenska glaciärerna har smält rekordmycket i år – hela fem gånger mer is har försvunnit under sommaren jämfört med genomsnittet för de senaste tio åren. Det är den största minskningen sedan forskarna började med systematiska mätningar. Avsmältningen förändrar den svenska fjällvärlden och gör den mer riskabel.

    Vid forskningsstationen Tarfala genomför forskare regelbundet mätningar av massbalansen (skillnaden mellan tillväxt och avsmältning) hos fyra referensglaciärer i de svenska fjällen: Storglaciären, Rabots glaciär, Rivgojiehhki och Moarhmmáglaciären. Efter ett år med lite snöfall och en ovanligt varm sommar – där augusti var tre grader varmare än normalt – har alla glaciärerna har krympt rejält i de senaste mätningarna, enligt ett pressmeddelande från Stockholms Universitet.

    Vi har sett en avsmältning som är betydligt större än allt vi har sett innan, och vi har alltså ett rekordnegativt år – det är otroligt mycket mer än vad det har varit tidigare. Det är ju ett kritiskt läge, säger Nina Kirchner, professor i glaciologi och föreståndare för Tarfala forskningsstation till Sveriges Radio.

    Storglaciären, som ligger vid Kebnekaise, smälter på alla sidor och blir allt tunnare. Den förlorade i år drygt 8 400 ton is – motsvarande ett 2,85 meter tjockt vattenlager som skulle breda ut sig över hela glaciären, enligt Nina Kirchner. För Rivgojiehhki och Moarhmmáglaciären är förlusterna mer än 50 procent större än de senaste rekorden. På Rivgojiehhki och Rabots glaciär smälter nu även de högst belägna delarna, de så kallade ackumulationsområdena, vilket innehär att glaciärerna riskerar att snart förvinna helt.

    Smältvattnet forsar ned i glaciärbrunnar

    Forskarna beskriver också hur det blivit svårare att genomföra mätningarna eftersom det uppstår allt fler sprickor och glaciärbrunnar – lodräta tunnlar mellan glaciärytan och berget där smältvattnet forsar ner och gröper ur glaciärerna inifrån.

    Brunnarna har uppstått de senaste åren i mycket större och mycket mer dynamisk omfattning än vad vi tidigare sett. Vissa brunnar har i år blivit stora nog för att kunna sluka en skoter med kälke och vissa av dem en bil, säger Johanna Dahlkvist, teknisk och fältoperativ chef på Tarfala forskningsstation, i pressmeddelandet.

    Även Kebnekaises sydtopp, tidigare Sveriges högst punkt, smälter i rekordfart. Sedan förra september har över 3,3 meter is och snö försvunnit från sydtoppen, rapporterar Sveriges Radio.

    En farligare och mindre vacker fjällvärd

    Avsmältningen gör också glaciärerna farligare. Att röra sig där innebär nu större risk både för stenras och för att falla ned i sprickor och de många nya hål som uppstått. Det berättar bergsguiden Sara Widell för Sveriges Radio.

    Det är ju sorgligt att se att det går så fort. Man ser ju att de drar sig tillbaka med blotta ögat och på platser där man gick på is tidigare nu är bara klippa och sten kvar. Det gör ju fjällvärlden mindre vacker. Glaciärer tillför mycket i det vilda och det vackra. Det är liksom ett stycke Sverige och ett stycke vild natur som man inte längre kommer kunna uppleva i Sverige om det här fortsätter, säger hon.

    Kritik mot regeringens storsatsning på vägar

    Järnvägen drar det kortaste strået i regeringens infrastrukturproposition som presenterades i förra veckan. Regeringen väljer däremot att storsatsa på vägarna, vilket kritiseras av både oppositionen och andra organisationer.

    Propositionen som lades fram av bostads- och infrastrukturminister Andreas Carlson (KD) omfattar 1 171 miljarder till trafiken under åren 2026-2037. Det är en ökning med 27 procent, skriver Dagens Nyheter. Medan 210 miljarder satsas på underhåll av järnvägen får vägarna 354 miljarder. Det innebär att järnvägsunderhållet höjs med bara fem procent. Underhållet av befintliga vägar stärks med hela 48 procent.

    Enligt Andreas Carlson kommer hela underhållsskulden för vägarna att betas av. När det gäller järnvägen är denna skuld 96 miljarder men beräknas bara minska med 12 miljarder. Detta trots de senaste årens stora problem med förseningar och bristande järnvägsunderhåll.

    Regeringen öppnar dock för att släppa in privat kapital för att finansiera exempelvis Malmbanan mellan Kiruna och Narvik.

    Kritik mot beräkningar om ökad biltrafik

    Satsningen baseras på Trafikverkets prognoser som förutspår att biltrafiken kommer att öka med 25 procent till 2040 – beräkningar som tidigare har fått kritik.

    Detta lyfts nu bland annat av 2030-sekretariatet.

    Enligt regeringen ska 72 procent av vårt resande fortfarande ske med bil år 2045, och bara 15 procent med tåg – jämfört med idag ska bilen bara minska en procentenhet och tåget bara öka två. Liksom expertmyndigheter och länsstyrelser, ifrågasätter vi kraftigt dessa prognoser som har stor betydelse för var man lägger krutet, säger Mattias Goldmann på 2030-sekretariatet.

    Flera instanser kritiserar nu även infrastrukturpropositionen. ”Ännu ett dråpslag för järnvägen”, anser Centerpartiet och får medhåll av Miljöpartiet och Socialdemokraterna, enligt Dagens Nyheter. Naturskyddsföreningen är också kritisk mot regeringen.

    De bortser också helt ifrån de enorma kostnader som klimatkrisen orsakar på infrastruktur redan i dag, säger Beatrice Rindevall, Naturskyddsföreningens ordförande, till DN.

    Svenskt Näringsliv är däremot positiva till att underhållsskulden för vägarna nu ska betalas av.

    Nya EU-initiativ: Grön energi, vattensäkerhet och transportsystem i fokus

    Lägre elpriser, nya tågförbindelser mellan medlemsländerna och nya klimatmål är några av de klimatpolitiska förslag som EU-kommissionen presenterar inför den kommande mandatperioden. 

    EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen presenterade i september sitt förslag på en ny kommission. Kommissionärerna har tilldelats varsin uppdragsbeskrivning inför nästa mandatperiod. De detaljerade uppdragsbeskrivningarna innehåller förslag som kommer att forma EU:s arbete de fem kommande åren. I en genomgång av von der Leyens artiklar och uppdragsbrev visar Europaportalen att flera förändringar kan förväntas på det klimatpolitiska området. 

    Få förändringar på miljöområdet 

    Däremot är förslagen på miljöområdet är relativt få. Kommissionen förväntas istället fokusera på genomförandet av tidigare lagar, vilket visar Europaportalen i sin genomgång. Trots det kommer miljöområdet utvecklas på flera plan, framförallt när det kommer till återvinning. Kommissionen vill öka efterfrågan på återvunnet material genom att skapa en gemensam marknad för avfall. Utöver det förväntas kommissionen även lägga fram ett förslag för att stärka vattensäkerheten och hantering av kemikalieavfall i medlemsländerna. Förslaget ska beröra vatteneffektivitet, vattenbrist, förorening och vattenrelaterade risker. 

    Ökat fokus på förnybar energi

    En avgörande del på energiområdet blir att uppdatera och fortsätta implementera planerna för EU:s energiunion. Energiunionen är ett paket med regler och mål som lanserades av europeiska kommissionen år 2015, i syfte att minska EU:s beroende av importerad energi och öka den förnybara energin i medlemsländerna i kampen mot klimatförändringarna. För att öka den förnybara energiförsörjningen i medlemsländerna inför den kommande mandatperioden ska kommissionen finansiera utbyggnaden av sol- och vindkraft samt investera mer i förnybar energiinfrastruktur, såsom vattenkraft och biodrivmedel. Ett delmål i Energiunionen är även att få ned energipriserna för privatpersoner och företag. Enligt Europaportalens genomgång finns däremot ingen tydlig plan för hur prissänkningarna ska genomföras. 

    Ambitiösa mål för järnvägsförbindelser inom EU

    En annan prioritet inför de kommande fem åren är att bygga ut det transeuropeiska transportverket, TENT-T. TENT-T är ett EU-initiativ som lanserades i slutet av 90-talet med ambitionen att effektivisera järnvägar, sjöfart och vägar för öka hållbar transport inom unionen. Målet är att få ett sömnlöst och miljövänligt transportnätverk som stäcker sig genom hela EU till år 2050. Genom att bygga ut laddinfrastrukturen för tågnätverk runt om i unionen och etablera ett elektrifierad järnvägsnät som förbinder medlemsländernas huvudstäder ska kommissionen ta sig närmre slutmålet under nästa mandatperiod.

    Drastisk minskning av plastavfall möjligt till 2040

    Plast. Foto Pixabay https://pixabay.com/no/illustrations/plast-avfall-resirkulering-s%C3%B8ppel-3577044/

    En nyligen publicerad OECD-rapport visar att omfattande globala politiska åtgärder kan minska plastavfall i miljön med upp till 96 procent till 2040. Detta positiva scenario understryker potentialen i ambitiösa, samordnade insatser men pekar även på behovet av viktiga ekonomiska och sociala överväganden.

    Plastavfall är en växande global kris som hotar ekosystem och människors hälsa. Enligt OECD-rapporten hamnar miljontals ton plast i naturen varje år, vilket skadar biologisk mångfald och förorenar livsmedelskedjor med mikroplaster. Den understryker därmed behovet av ambitiösa politiska åtgärder för att minska plastproduktion och avfall, vilket är avgörande för att förhindra långsiktiga miljö- och hälsoskador.

    Rapporten betonar dock att dessa nödvändiga åtgärder kan ha negativa ekonomiska konsekvenser. Den understryker därför behovet av att balansera ekonomiska överväganden med långsiktiga miljövinster.

    Investeringar i avancerade avfallshanteringssystem och utveckling av miljövänligare material kräver mycket av ekonomiskt svagare länder. Dessa länder saknar ofta nödvändig infrastruktur och resurser för att effektivt hantera plastavfall. De står inför stora utmaningar och behöver omfattande internationellt stöd för att genomföra dessa investeringar utan att belasta sina ekonomier.

    OECD-rapporten tar även upp kostnaderna för att inte agera. Att ignorera problemet med plastföroreningar kan orsaka irreversibla skador på miljön och samhället. Ett sådant scenario kan leda till enorma framtida kostnader för både sjukvård och miljösanering.

    Sida avbryter stödet till Fair Finance Guide

    Sida, Styrelsen för Internationellt Utvecklingssamarbete, har meddelat att man avslutar sitt finansiella stöd till Fair Finance Guide (FFG) i Sverige, en organisation som granskar och jämför banker baserat på deras hållbarhetsarbete. Beslutet väcker frågor om framtiden för finansiell hållbarhetstillsyn i Sverige.

    Fair Finance Guide, som grundades i Nederländerna 2009 och startade sin verksamhet i Sverige 2015, har blivit en nyckelaktör i att öka transparensen kring svenska bankers investeringar och utlåningspraxis. Organisationen använder en internationell metod för att granska bankernas investeringar i bland annat fossila bränslen, vapenhandel och andra sektorer som påverkar mänskliga rättigheter och miljön.

    I Sverige har Fair Finance Guide granskat de sju största bankerna samt två mindre. Deras arbete har gjort det möjligt för konsumenter att jämföra och ge direkt feedback till bankerna. Det här har skapat kundtryck och drivit fram förändringar i bankernas investeringsstrategier.

    Granskning av svenska banker riskerar minska

    Globalbar Magazine rapporterar hur den här verksamheten nu riskerar att minska när Sida väljer att avsluta sitt stöd för Fair Finance Guide i Sverige.

    Jakob König, chef för Fair Finance Guide i Sverige, uttrycker på LinkedIn sin besvikelse över Sidas beslut:

    Att Sida stoppat stödet till Fair Finance Guide i Sverige, som är en effektiv blåslampa på finansbranschens hållbarhetsarbete, samtidigt som man fortsätter sitt eget samtalsforum med branschen är verkligen svårt att få ihop. Det som behövs är inte fler samtalsklubbar utan insatser som får finansaktörer att agera annorlunda i praktiken och bättra sig på bredden.

    Även om Sida fortsätter att stödja Fair Finance Guide i utvecklingsländer, understryker König att det är just i de utvecklade länderna som den största potentialen för förändring finns.

    Där finns det största kapitalet och de mest inflytelserika investerarna. Och Sverige spelar en särskild roll att driva fram goda exempel vilket är väldigt användbart för det internationella förändringsarbetet. 

    Fair Finance Guide är nu på jakt efter nya finansieringsvägar för att fortsätta sitt arbete i Sverige. Organisationen är öppen för förslag och samarbete för att säkra sin fortsatta verksamhet och expansion.

    Oroväckande utveckling

    Det här är ytterligare exempel på en oroväckande utveckling där Sverige succesivt minskar sitt stöd för en hållbar utveckling. Om svenska bankers hållbarhet inte granskas skapas en miljö där riskabla och oetiska investeringar blir mindre synliga.

    Det kan i sin tur leda till långsiktiga negativa konsekvenser för såväl miljön som samhället. Beslutet om att stoppa granskningen väcker därför allvarliga frågor om framtidens tillsyn och reglering av finanssektorns hållbarhetsarbete i Sverige.

    Kraftig ökning av CO2-lagring krävs för att klara 2-gradersmålet

    Avskiljning och lagring av koldioxid, så kallad CCS, är trots skepsis på många håll en viktig komponent för att uppnå Parisavtalet. Nu visar en ny studie att det krävs en mycket snabb expansion av tekniken om tvågradersmålet ska vara i närheten av att nås år 2100.

    Studien, som genomförts bland annat vid Chalmers i Göteborg har granskat de pilotprojekt som hittills satts igång runtom i världen. Och visar att dessa i hög grad misslyckats så här långt.

    90 procent av de projekt som drogs igång för cirka 15 år sedan, när intresset för CCS-tekniken var stort, blev det aldrig något med. Om trenden blir likadan under detta decennium kommer kapaciteten bara att vara fördubblad år 2030, visar forskarnas beräkningar. Istället krävs en mångdubbling av kapaciteten under de allra närmsta åren.

    Måste växa lika snabbt som utbyggnaden av vindkraft

    Om CCS-tekniken växer lika snabbt som vindkraften gjorde vid sekelskiftet, och fortsätter att expandera, finns däremot en chans att klara Parisavtalets stipulerade mål om maximalt två graders temperaturhöjning år 2100 jämfört med förindustriell tid, enligt studien.

    Det är den goda nyheten, men det blir med en hårsmån. Den dåliga nyheten är att 1,5-gradersmålet sannolikt fortfarande skulle vara utom räckhåll, säger Jessica Jewell, docent vid Chalmers rymd-, geo- och miljövetenskapliga institution i ett pressmeddelande.

    Kritiken mot CCS-tekniken, inte minst från klimat- och miljörörelsen, handlar i hög grad om att man fruktar att CCS blir en förevändning och möjlighet för fossilindustrin och dess förespråkare att tuta på som vanligt.

    FN:s klimatpanel IPCC har i sina scenarier utgått från att CCS används i stor skala. Men inte istället för att fasa ut kol och olja, det krävs både och. Dels måste stora volymer av koldioxid i atmosfären återföras till jorden, vilket enligt modellen görs med avskiljning och lagring av koldioxid från biomassa som förbränns (detta förutsätter att den förbrända biomassan ersätts av växande dito).

    Dels betonas att det blir svårt att ersätta precis all användning av kol och olja för vissa industriprocesser med stora utsläpp, exempelvis cementtillverkning, samt långdistansflyg. Då måste dessa utsläpp åtminstone kompenseras.

    ”Omöjligt lagra en biljon ton CO2 till år 2100”

    Enligt vissa av IPCC:s scenarier räknas med en underjordisk lagring fram till år 2100 av närmast ofattbara 1 000 miljarder ton koldioxid. Men den siffran kan inte uppnås, enligt den nya studien. Därför måste annat till också.

    En snabb utbyggnad av CCS kräver starka stödsystem som kan göra CCS-projekt ekonomiskt lönsamma. Samtidigt visar våra resultat att eftersom vi bara kan räkna med att CCS kommer att leverera 600 miljarder ton avskild och lagrad CO2 under 2000-talet, måste expansionen av andra koldioxidsnåla tekniker, som sol- och vindkraft bli ännu snabbare, säger medförfattaren Aleh Cherp, professor vid Central European University i Österrike.

    Forskarna betonar att det måste till ett kraftfullt politiskt stöd för att få fart på CCS-utbyggnaden. Och på just den här punkten ser de faktiskt ut att bli bönhörda av den svenska regeringen. I höstbudgeten som presenterades nyligen, avsätts ett ansenligt stöd till CCS från och med 2026 på 1,7 miljarder kronor, berättade SMB.

    Redan i slutet av detta år ska systemet med så kallad omvänd auktionering för att påbörja avskiljning och lagring introduceras, enligt regeringens löfte.

    Det bör påpekas att regeringens stöttning av CCS-tekniken devalveras genom andra delar av politiken: omfattande skattesänkningar av bensin och diesel, försämring av elbilsstöd och främjande av bilpendling istället för kollektivresor till jobben kommer med stor sannolikhet leda till att både EU:s och Sveriges klimatmål för 2030 missas.

    Studien har publicerats i Nature Climate Change och kan läsas i sin helhet här.

    Nytt samarbete stoppar farliga produkter

    Kemikalieinspektionen har i ett samarbete med Tullverket granskat produkter som importeras till Sverige. I kontrollerna har elektronik, smycken och bekämpningsmedel med otillåtna kemikalier stoppats från försäljning och användning i Sverige.

    Tillvägagångssättet har varit att Tullverket har informerat Kemikalieinspektionen om misstänkta produkter. Därefter har Kemikalieinspektionen, baserat på kontroller, kunnat besluta om saluförbud för viss typ av elektronik, smycken och bekämpningsmedel. De stoppade produkterna har returnerats till avsändarland eller förstörts och tusentals exemplar av olika produkter stoppades under 2023.

    Enligt ett pressmeddelande från Kemikalieinspektionen är samarbetet med Tullverket ett effektivt sätt att minska risken för att människor och miljö skadas av kemikalier.

    Det ger oss möjlighet att upptäcka produkter med otillåtna kemikalier innan de kommer in i landet, säger Frida Ramström, inspektör på Kemikalieinspektionen.

    Genom det nya arbetssättet har Kemikalieinspektionen även kommit i kontakt med företag som myndigheten normalt sett inte inspekterar. Enligt Frida Ramström har kontrollen visat att företagens kunskap om kemikalielagstiftningen ofta är låg. Genom kontrollerna har Kemikalieinspektionen fått möjlighet att informera dem om regelverket.

    Mer information finns i: tillsynsrapport 10/24: Tullkontroller 2023

    ”Just nu ser det dystert ut för klimatomställningen”

    Bild på olje-pipeline

    Omställningen av världens energisystem från fossilt till förnybart hackar tyvärr betänkligt. Kol och olja är fortfarande mycket starka maktmedel – och nu verkar även de sällsynta metallerna som behövs i den gröna omställningen att bli vapen i kampen om geopolitiskt herravälde. Det skriver SMB:s krönikör Filip Johnsson, men konstaterar också att politiker i Sverige borde vara trygga att genomföra klimatpolitik. För det finns ett betryggande stöd från befolkningen.

    KRÖNIKA Varje år håller jag föreläsningar i ett par olika kurser som kopplar till energi och klimat. Jag brukar då ge en bild över hur det går med det globala klimatarbetet. Som jag berört i två tidigare krönikor är en avgörande faktor i klimatarbetet om världen lyckas fasa ut utvinningen av de fossila bränslena. Men detta ser tyvärr mörkt ut.

    I föreläsningarna brukar jag följa upp en artikel som jag och en kollega år 2018 skrev i tidskriften Climate Policy i vilken vi analyserade världens enorma fyndigheter av kol, olja och gas och det hot dessa utgör mot klimatet. I artikeln konstaterade vi att trots kraftig expansion av förnybar el och effektiviseringar av våra energi- och industrisystem så hade andelen fossil energi i världens energiförsörjning i flera decennier legat nästan exakt på 80 procent.

    Svag klimatpolitik där det finns gott om kol och olja

    Vi såg också – föga förvånande – att de regioner som har stora inhemska fyndigheter av fossila bränslen hade fortsatt att utvinna dessa med oförminskad eller ökande styrka och att klimatpolitiken var svag i dessa regioner.

    Det sorgliga är att under de sex år som förflutit sedan dess, är andelen fossil energi fortsatt nästan så gott som exakt samma. Andelen har sjunkit något litet, från lite över 80 procent år 2018 till att idag ligga strax under 80 procent. Människan har väldigt svårt att bryta fossilberoendet trots att vi har en massa alternativ, vilka dessutom ofta är billigare än det fossila.

    Mycket av förklaringen till svårigheten för världen att ändra kurs bort från det fossila handlar om geopolitik. Fossila tillgångar utgör ett geopolitiskt maktmedel som kopplar till det fossila samhällets olika typer av affärsområden och tillhörande infrastruktur.

    Försämrat geopolitiskt läge

    Med dagens försämrade geopolitiska situation ligger vi om möjligt ännu längre från den nödvändiga omställningen. Ett exempel är det geopolitiska spelet kring de sällsynta metaller som behövs i den gröna omställningen där Kina dominerar den globala marknaden.

    Kina har uppnått dominans inom utvinning och bearbetning av dessa metaller genom en kombination av statliga stöd, reglerad export, låga lönekostnader och svag miljölagstiftning. Ingen vet hur detta kopplar till dagens kris i Northvolt (lyssna gärna på reportaget om Kinas roll i batterikriget i Sveriges Radios programserie Konflikt). Sedan 2014 har Kina en uttalad så kallad ”comprehensive national security”, alltså en omfattande strategi för att bli självförsörjande.

    Enligt vissa har denna inte bara målet att göra västekonomierna mer beroende av Kina, utan syftar även till att försvaga de transatlantiska relationerna och minska västs inflytande på den globala scenen.

    Riskabelt öka beroendet av Kina

    Men är det inte bra om Kina ställer om och blir föregångare? Så skulle det kunna vara, men med tanke på att Kina och Ryssland fördjupar sin relation så känns det riskabelt om övriga världen tvingas öka sitt beroende av Kina. Speciellt då dessa länder rör sig i ökad auktoritär riktning. Demokratier som EU inklusive Sverige har än så länge ambitionen att vara föregångare i klimatomställningen (även om det just nu känns lite si och så med det i Sverige).

    Men även i Europa ser vi mörka moln med framväxande högerpopulism som till exempel ifrågasätter stödet till Ukraina. Nu senast med valet i Österrike, där det högerpopulistiska FPÖ blev största parti. Partiledaren Herbert Kickl betraktar ungerska premiärministern Viktor Orbán som sin förebild, är anhängare av både Putin och Trump och kallar sig ”Volkskanzler” (en term som även Hitler använde).

    Här hemma då? Här fortsätter det tröttsamma skyttegravskriget om vind- eller kärnkraft och i DN läser jag Youtube-debattören Henrik Jönssons replik på en ledartext av DN journalisten Max Hjelm. Jönsson menar att de svenska klimatmålen är omöjliga att nå, och att politikerna borde erkänna detta.

    Sverige har unika förutsättningar nå klimatmålen

    Mot bakgrund av ovanstående kommer det förvisso vara mycket svårt att begränsa jordens uppvärmning till 1,5 grader, vilket är i linje med Jönssons slutsats. Men att hävda att Sverige med våra i det närmaste unika förutsättningar inte skulle kunna nå våra egna uppsatta mål och därmed agera föregångare i klimatomställningen känns extremt småaktigt och bakåtsträvande.

    Självklart är målen möjliga att nå, men då krävs det vilja, framsynthet och naturligtvis att endast en begränsad del av befolkningen intar samma inställning som Jönsson. Glädjande nog verkar det senare också vara fallet. SOM-undersökningen visar att mer än två tredjedelar av Sveriges befolkning är oroade över att de klimatåtgärder som görs är otillräckliga för att bromsa klimatförändringarna. Detta är självklart inte detsamma som att det finns ett brett stöd för alla klimatåtgärder.

    Men SOM-resultatet pekar ändå på att politiken borde kunna känna sig trygga med att genomföra och motivera klimatåtgärder här och nu, även om dessa inte kommer uppskattas av hela befolkningen, och speciellt inte av Henrik Jönsson.

    Ny studie: Höga nivåer tungmetaller i ris

    En ny forskningsstudie visar på betydande hälsorisker från tungmetaller i ris sålt i Iran. Forskarna pekar på att mängderna kan orsaka hälsoproblem för människor som äter riset.

    Det ris som analyserats i studien kommer från Neyshaburs marknad, en av Irans större matmarknader. Forskarna analyserade tungmetaller i 90 prover från 30 olika risvarumärken, både inhemska och importerade.

    Resultaten visar på oroande höga nivåer av zink (Zn) och farliga koncentrationer av arsenik (As), nickel (Ni) och krom (Cr). Dessa överskrider säkerhetsgränserna och kan utgöra risker för cancer och andra hälsoproblem hos konsumenter. Utifrån resultaten rekommenderar forskarna skärpt övervakning och kontroll av ris, både lokalt producerat och importerat, i Iran.

    Trots att studien utfördes i Iran, kan dess resultat även vara relevanta i Sverige, som importerar stora mängder ris. Resultaten pekar på vikten av medvetenhet om riskerna med ris från regioner där kontrollen av föroreningar är bristfällig.

    ← Tipsa!

    Tipsa oss

    Har du något du tror vi missat och kanske borde skriva om? Vi tar tacksamt emot alla tips du kan bidra med. Maila direkt till tips@supermiljobloggen.se eller fyll i formuläret nedan.