Du kan trycka Shift + S för att få fram sökfältet när som helst och Esc för att stänga det.
Tryck ENTER för fler resultat, då kan du även förfina din sökning.
    Stäng

    Alarmerande trafiktrender – vart är Sverige på väg?

    bild på bilkö

    Trots internationella överenskommelser och nationella målsättningar om att minska växthusgasutsläpp och luftföroreningar, tyder årets rapporteringar på att Sverige är på väg åt fel håll. Ökad bilanvändning, en avmattning i elektrifieringen av transportsektorn, och budgetförslag om att avskaffa flygskatten är bara några av de oroväckande trender som visar på en avtagande miljöambition.

    Sverige, en gång ansedd som en pionjär inom miljöpolitik, har halkat efter och står nu inför ett kritiskt vägskäl. 2024 har det inkommit rapporter från olika håll som pekar på en oroande trend där landet rör sig bort från tidigare miljöframsteg.

    I den här artikeln beskrivs fyra av årets huvudtrender i transportsektorn som är särskilt problematiska, där var och en på sitt sätt bidrar till ökade miljö- och hälsorisker.

    Trend 1: Ökat bilanvändande

    En rapport från Trafikverket visar att bilanvändandet dominerar och är centralt för svenskarnas resvanor. Nyligen visade dessutom en rapport från Västtrafik att bilanvändandet tenderar att öka ytterligare. Det står i direkt motsats till målet om att minska transportsektorns utsläpp med 70 procent till 2030.

    Högre kostnader för kollektivtrafik kombinerat med sänkta drivmedelsskatter gör bilen till ett attraktivare alternativ för många svenskar, vilket underminerar tidigare framsteg.

    Trend 2: Försvagad elektrifiering

    Trots tidigare optimism syns en rejäl avmattning vad gäller försäljningen av elbilar 2024, rapporterar Mobility Sweden. För att få igång försäljningen av eldrivna fordon har organisationen förslag som kan kopplas till billig fossilfri el och tillgång till laddplatser.

    Tillgång till billig fossilfri el och fler lokala och regionala laddplatser är avgörande för att åkerier ska välja ett elfordon. Om regeringen slopar skatten för el som laddas via laddbox kan ett åkeri spara nära 75 000 kronor per år och lastbil i drivmedelskostnad, säger Sofia Linder, chefsekonom hos Mobility Sweden.

    Trend 3: Förslag om avskaffad flygskatt – och ökat flygande

    Regeringens förslag om att avskaffa flygskatten har väckt stor uppmärksamhet, särskilt som forskning understryker behovet av minskat flygande.

    Samtidigt som förslaget om avskaffad flygskatt läggs visar statistik att allt fler svenskar väljer att flyga år 2024. Det syns även i en rapport från Trafikverket vars statistik visar att särskilt utrikesflyget är en av våra dominerande och ökande trafikslag. I ljuset av det framstår förslaget att skrota skatten som ännu märkligare.

    Trend 4: Minskade stöd till alternativa transportmedel

    En annan oroväckande trend 2024 är att stödet för fossila transporter ökar, samtidigt som subventionerna för kollektivtrafik och andra hållbara alternativ skärs ner. Det här leder till högre priser för hållbara transportmedel och minskad tillgänglighet för allmänheten.

    Denna utveckling står i skarp kontrast till Sveriges tidigare engagemang för att främja miljövänliga resealternativ.

    Konsekvenser för miljö och folkhälsa

    I en pågående klimatkris och hälsokris ser Sverige 2024 ut att gå i helt fel riktning. Istället för att satsa på miljö och folkhälsa, satsas det friskt på det motsatta.

    Tusentals förtida dödsfall orsakas årligen i Sverige av luftföroreningar. Dessa föroreningar är ofta ett resultat av trafik och industri samt leder bland annat till allvarliga hjärt-, kärl- och andningssjukdomar. Det förändrade klimatet orsakar inte bara ekonomisk skada, utan riskerar även mänsklighetens livsvillkor på planeten.

    Dessa trender riskerar därmed att ha djupgående konsekvenser för både miljön och folkhälsan i Sverige och globalt.

    Think Pink symtom på systemfel

    11 personer som varit verksamma i företaget Think Pink åtalas nu. Företaget har placerat avfall i sammanlagt 15 kommuner runt om i Sverige och målet är det största hittills i Sverige.

    Det är kommunerna Botkyrka, Eskilstuna, Flen, Gullspång, Haninge, Huddinge, Håbo, Laxå, Norberg, Norrtälje, Skövde, Strängnäs, Uppsala, Västerås och Östhammar som drabbats av de misstänkta miljöbrotten. Av de 11 åtalade misstänkts fem personer för grovt miljöbrott och fyra av dessa har även delgivits misstanke om ekonomisk brottslighet. Bland de fem personer som beskrivs som mest aktiva och som åtalats för grovt miljöbrott finns de två grundarna Bella Nilsson och Thomas Nilsson. Samtliga åtalade nekar till brott.

    Rosa material i byggsäckar

    Think Pink grundades 2012. Företaget erbjöd återvinning av byggmaterial i byggsäckar. Det gick bra för företaget som då leddes av VD:n Bella Nilsson. Denna VD bytte senare namn till Fariba Vancor som nu står åtalad. Bella Nilsson vann priser för sitt företagande och kallade sig för Queen of trash.

    Dumpning i stället för sortering

    Idén med Think Pink var att hyra mark på olika platser i Mellansverige, där avfallet skulle sorteras. I stället misstänks Think Pink ha dumpat hundratusentals ton osorterat avfall. Avfallet innehåller farliga ämnen som kan läcka ut i mark och vatten. En del av soptipparna började att brinna och flera sopberg är större än vad kommunerna gett tillstånd för.

    Kritiska röster har höjts mot att det svenska systemet för att hantera verksamhetsavfall är felaktigt och att Think Pink-skandalen i själva verket är ett resultat av naiva politikers beslut. I Sverige är det ytterst byggherren som är ansvarig för bygg och rivningsavfall.

    Enligt en artikel i Arbetarbladet är det tillåtet att utan tillstånd förvara stora mängder avfall på en fastighet. Företag som gör detta har informationsplikt till kommunen, men kommunen har svårt att stoppa ett företag från förvaring. Och lagkravet på att sopor inte får ligga kvar i mer än tre år har kunnat kringgås av Think Pink genom att flytta runt soporna mellan anläggningar. Enligt åtalet var det själva affärsidén: att lagra avfall tillfälligt, flytta runt det och sedan dumpa. Inte att återvinna byggavfallet.

    Gangstermetoder

    Enligt Fastighetstidningen har avfall från renoveringar och byggen blivit en marknad för kriminella och myndigheterna står handfallna. Detta då lagstiftningen inte hängt med. En aktör kan exempelvis få tillstånd att ta hand om byggsopor, ofta genom att sätta ett bra pris som är lägre än konkurrenternas

    Lastbilar hämtar oblandade byggsopor, placerar dem i ett mellanlager och sedan när verksamheten pågått en tid sätts bolaget i konkurs. Pengarna är då borta men soporna är kvar och blir kommunernas eller fastighetsägarnas fråga att ta hand om. Tidigare miljöminister Per Bolund har beskrivt utvecklingen som rena gangstermetoder och miljöskyddsinspektörer i kommuner har vittnat om förskräckliga avfallsplatser.

    Rättegången mot personerna involverade i företaget Think Pink pågår till maj 2025.

    Slopad havsvindpark får svåra följder för skånska elpriser

    Skåne har bland EU:s lägsta lokala produktion av el och med svenska mått mätt redan höga elpriser. Statliga Vattenfalls besked häromdagen om att havsvindparken Kriegerflaket stoppas på grund av uteblivet statligt stöd grinar därför regeringen och energiministern illa i ansiktet. För nu varnar Sydsvenska Handelskammaren för stigande elpriser om inte mer kraft kommer på plats år 2030.

    Tidöregeringens beslut i fjol att riva upp tidigare löfte om statlig subventionering av kraftkablarna från havsvindparker in till land slog tillbaka med full kraft när Vattenfall nu helt sonika stoppar fortsatt planering av vindkraft vid Kriegerflaket 30 kilometer utanför Trelleborg.

    Det vore förfärligt tråkigt om vi inte kan bygga Kriegers flak som skulle bidra med 2,7 terrawattimmar i södra Sverige där vi behöver mer el – men vårt jobb är att bara göra lönsamma projekt, sa i måndags Vattenfalls vindkraftsansvariga Helen Biström till P1.

    Ansvariga ministern Ebba Busch kommentar andades förvåning. Hon påpekade bland annat att det finns andra vindkraftsprojekt, till exempel Vattenfalls egna Kattegatt Syd där kalkylen verkar hålla, utan statlig subvention av landkablarna.

    Vattenfall lägger locket på om vindparker

    Men stämmer ministerns påstående? Detta går inte att svara på. Vattenfalls pressavdelning säger till SMB att bolaget inte beviljar fler intervjuer i ämnet vindparker för tillfället. Informatören bekräftar bara att Kattegatt Syd alltjämt är ett aktivt projekt, som dock ligger längre bort i tidsschemat. Kriegerflakets produktionsstart var satt till år 2028, medan Kattegatt Syd planeras gå igång år 2032.

    Någon förvåning finns det dock knappast skäl till. Det kan noteras att Vattenfall redan i fjol höll upp ett varningens finger för att kalkylerna för havsvindparker äventyras när Svenska Kraftnät inte kan räkna med statligt stöd för nätanslutningen från havsbaserade parker.

    SMB fick tidigare i år ett liknande rakt besked från Vattenfalls vinddivision på frågan om vad uteblivet statlig stöd för distributionen betyder:

    Det finns en stor potential i havsbaserad vindkraft i Sverige, något som vi bör ta vara på då vindkraften är särskilt viktig för att Sverige i närtid ska kunna ställa om till en fossilfri ekonomi. Havsbaserad vind behöver en lösning för anslutningen till stamnätet, där staten som i andra länder tar en tydlig roll, sa pressekreterare Johan Sennerö vid detta tillfälle.

    Som ett brev på posten varnar nu Sydsvenska handelskammaren för stigande priser om inte ny produktion kommer igång lokalt i och kring Skåne.

    Skånes egen elproduktion täcker bara 15 procent

    Om inte mer el produceras lokalt i det södra elområdet, eller kan distribueras dit före år 2030, kommer enligt handelskammaren priset att stiga med 40 öre per kilowattimme, skriver TT. En stor del av prisökningen beror på ett stopp för Kriegerflaket, men det handlar även om annan planerad nyproduktion som måste på plats till dess.

    Man baserar sitt påstående på en prognos som utarbetats av Energiforsk, som i sin tur utgår från de beställningar på elleveranser från näringslivet som hanteras av så kallade Skånes Effektkommission, skriver kammaren på sin hemsida. Om Skånes nuvarande självförsörjning av el på blott 15 procent kan öka till 50 procent inom sex år betyder detta sänkta elpriser med cirka 40 öre per kilowattimme i Skåne. Effekten på sysselsättningen blir också mycket stor, enligt slutsatserna.

    Energiforsks undersökning presenteras i sin helhet vid ett seminarium under torsdagen den 5 september.

    Massiva utsläppsökningar till 2030: Effekterna av Project 2025

    Betydligt fler döda av luftföroreningar och 2,7 miljarder ton mer utsläpp år 2030 i USA – Ny rapport visar konsekvenserna av det republikanska valdokumentet Project 2025. 

    USA låg år 2023 på andra plats på listan över de största utsläppsländerna globalt. Landet har en lång väg kvar till en klimatvänligare politik. När den amerikanska valdagen i november närmar sig står allt mer av USA:s – tillika världens – klimatpolitiska framtid på spel. SMB berättade i juli vad en eventuell republikansk vinst med partiets kandidat Donald Trump i Vita huset nästa år kan betyda för klimatet. Bland annat riskerar USA att återigen lämna Parisavtalet. Trump väntas även skrota president Joe Bidens klimatinitiativ, Inflation Reduction Act (IRA), som siktar på att halvera utsläppen av växthusgaser till 2030 jämfört med nivåerna från 2005. 

    Miljarder fler ton utsläpp år 2030 med Project 2025

    I samband med att det republikanska valdokumentet Project 2025, författat av den konservativa tankesmedjan Heritage Foundation, läcktes förra året har utsikterna för en omfattande klimatomställning i USA blivit allt mer avlägsna. SMB berättade då om vad planerna i det 900 sidor–långa dokumentet skulle innebära för klimatet.

    Nu visar en rapport publicerad av den oberoende Amerikanska tankesmedjan Energy Innovation Policy & Technology att Project 2025 kan leda till miljarder ton ökade utsläpp av växthusgaser. Med dagens utsläppstakt skulle USA släppa ut ungefär fyra miljarder ton växthusgaser år 2030, enligt rapporten. Om planerna i Project 2025 däremot skulle implementeras redan nästa år skulle USA:s utsläpp stiga till 6,7 miljarder ton år 2030. Siffror i rapporten visar även att med Project 2025 skulle utsläppen vara 26 miljarder ton högre år 2050, jämfört med om landet skulle fortsätta med nuvarande utsläppstakt.

    Kraftigt ökade luftföroreningar med Project 2025

    Rapporten visar även att arbetslösheten kan komma att öka år 2030 om Project 2025 realiseras som en följd av att framtida satsningar på förnybar energi – vilka annars skulle skapa fler arbetstillfällen – skulle minska avsevärt. Dessutom visar siffror från rapporten att utöver de människor som förväntas dö i förtid av luftföroreningar år 2030 som ett resultat av nuvarande utsläppstakt, skulle ytterligare 2 100 amerikaner dö i förtid om Project 2025 genomförs.

    Trump har tidigare uttryckt att han inte är medveten om planerna i Project 2025, vilket han skrev på sin egen sociala medieplattform Truth Social tidigare i år. Samtidigt är flera personer bakom projektet gamla medarbetare till Trump. CNN rapporterade i juli i år att åtminstone 140 personer involverade i projektet har arbetat för honom tidigare. Dessutom finns det videoklipp på när Donald Trump talar på Heritage Foundations konferenser. Heritage Foundation är en av de mäktigaste och mest framstående medlemmarna av det nyliberala globala tankesmedjenätverket Atlas Network.

    Hasslers råd till regeringen: ”Inför utsläppshandel för bensin och diesel”

    Regeringen får inte oväntat kritik från oppositionen för förslaget om sänkt bensinskatt och höjd reduktionsplikt. Men även från sin tidigare klimatutredare, John Hassler, som framhåller att man ändå missar klimatmålen. Han anser att en nationell utsläppshandel för de fossila bränslena skulle stimulera biobränsleproduktionen.

    En av veckans större överraskningar var regeringens besked att reduktionsplikten – inblandningen av förnybart bränsle i bensin och diesel – höjs efter årsskiftet från den nuvarande nivån sex till tio procent. Samtidigt, för att pumppriset för kund inte ska påverka så mycket, sänks bränsleskatterna med ytterligare 5,5 miljarder kronor räknat på helår.

    Sex procents inblandning är EU:s lägsta tillåtna nivå. Det var ett av Tidöregeringens skarpaste löften att sänka inblandningsnivån kraftigt för att därmed även sänka de höga bensin- och dieselpriserna.

    Det lyckades. Sverige har nu bland EU:s lägsta priser på fossilbränslen efter att beslutet verkställdes den 1 januari i år. Men det har skett till priset av kraftigt ökade koldioxidutsläpp, vilket SMB berättade om, och missade klimatmål för 2030. Både de svenska och EU:s. Regeringens helomvändning kan tolkas som ett försök att visa att man strävar mot att klara unionens klimatbeting trots allt.

    Det är viktigt att klimatpolitiken har legitimitet hos svenska folket. Regeringen har därför sänkt skatten på drivmedel och reduktionsplikten, vilket har lett till lägre drivmedelspriser. Samtidig behöver Sverige nå sina klimatåtaganden gentemot EU, skriver regeringen om förslaget i sitt pressmeddelande.

    Enligt regeringen når Sverige med en höjd reduktionsplikt kraven på 30-procents utsläppsminskningar inom unionens så kallade ESR-protokoll (Effort Share Regulation) till 2030. Det handlar främst om åtgärder inom transportsektorn, byggnader och jordbruk; egentligen allt som inte redan regleras inom ETS, utsläppshandeln.

    Regeringen motsäger sig själv om att klara klimatmålen

    Beskedet kan ses som förvånande. Regeringen meddelar själv det motsatta i sin uppdaterade plan till EU-kommissionen som inlämnades vid halvårsskiftet. Kommissionen får här veta att EU-målen för utsläppsminskning i transportsektorn, energieffektivisering och ökad kollagring inte klaras, vilket SMB rapporterade.

    Anne-Karen Sätherberg, Socialdemokraternas talesperson för klimat och miljö, ställer sig tvekande till regeringens nya besked att man nog klarar betinget trots allt.

    Vi får väl se. Bedömningen att vi klarar ESR, det vet jag inte. För den minskning som krävs, måste de ju komma med mera, säger hon till Altinget.

    Nationalekonomen John Hassler, Tidöregeringens klimatutredare, tar också till orda i en debattartikel i SvD, och gör samma bedömning som oppositionspolitikern. Regeringen kommer inte att nå klimatmålen med en begränsad höjning av reduktionsplikten.

    Han konstaterar att det krävs en halv miljon ton årliga lägre utsläpp av koldioxid fram till 2030, men pekar på att regeringsförslaget enbart klarar betinget år ett. Det innebär antingen att reduktionsplikten måste skärpas varje år, eller att andra åtgärder införs.

    Enligt Hassler skulle kraftiga höjningar av reduktionsplikten också trycka upp biobränslepriserna på höga nivåer igen. Och lägger ännu en gång fram sitt förslag om en nationell utsläppshandel för bensin och diesel. Något som enligt honom skulle ge biobränsleproducenterna rätt incitament att bygga ut produktionen.

    Ny studie: Studenter visar stort intresse för universitets hållbarhetsarbete

    En ny studie utforskar svenska studenters syn på universitetens hållbarhetsarbete och identifierar markanta skillnader i attityder hos studenter på olika universitet. Forskare kopplar dessa skillnader till universitetens miljöcertifieringar.

    Studien som publicerats i Environment, Development and Sustainability har utförts av forskare från Jönköping International Business School och Diponegoro University i Indonesien. Forskarna grundar sina resultat på enkäter från studenter vid tre svenska universitet. Syftet är att undersöka studenters attityder till sina universitets hållbarhetsarbete samt även hur deras attityder påverkas av respektive universitets miljöcertifieringar.

    Resultaten visar att studenter från alla tre universiteten är generellt mycket intresserade och positiva till sina universitets hållbarhetsinsatser. Dock kunde forskarna även konstatera att intresset varierade mellan universiteten och att variationen kunde kopplas till universitetens miljöcertifieringar.

    Ett universitet skiljde ut sig genom att ha två certifieringar för sitt miljöledningssystem, ISO 14001 och EMAS. Ett annat hade endast en ISO 14001-certifiering, och det tredje saknade miljöcertifieringar. Här visar resultaten att studenterna vid det dubbelcertifierade universitetet hade en avsevärt mer positiv inställning till universitetets hållbarhetsarbete jämfört med studenterna från de andra två universiteten.

    Forskarna skriver att det här tyder på att certifieringarnas synlighet och trovärdighet kan påverka studenternas engagemang och attityder. Dock framhåller de även att det kan handla om att ett visat större hållbarhetsengagemang från universitets sida bidrar till att ge studenter en mer positiv attityd till hållbarhetsarbetet.

    Framtidens återanvändning – fyra vägar framåt

    En ny rapport från IVL Svenska Miljöinstitutet visar genom fyra framtida scenarier hur återanvändning kan bli norm i Sverige till år 2035. Projektet, benämnt ”Usereuse”, har utforskat en potentiell framtid där återanvändning inte bara är enkelt utan också föredras framför nyköp.

    Rapporten belyser den växande problematiken med överkonsumtion och dess miljöpåverkan, vilket understryker behovet av att öka återanvändningen för att minska avfall, spara naturresurser och stödja en hållbar utveckling.

    Utifrån enkäter, intervjuer och workshops från 2023 och 2024 är syftet med rapporten att förbättra förståelsen och etablera en gemensam vision för hållbar konsumtion. I rapporten föreslår rapportförfattarna fyra konkreta framtidsscenarier som ska bidra till den ökade återanvändningen.

    De fyra vägarna framåt:

    1. Lätt att göra rätt: I det första scenariet framhålls vikten av att det ska vara lätt att göra rätt, vilket ska drivas av förenklande regelverk och nationella system. Detta ska bidra till att göra återanvändning till norm och möta behoven hos alla samhällsskikt genom fungerande marknader för begagnat.
    2. Ta hand om kvalitet: I det andra scenariet ligger fokus på småskaliga, decentraliserade lösningar. Lokalt hantverk och produktion ska uppskattas, där återanvändning inte bara garanterar kvalitet utan även bär kulturella värden. Denna respekt för material och hållbarhet ska förändra vårt förhållningssätt till konsumtion.
    3. Tillgång när det behövs: I detta tredje scenarie integreras återanvändning i vardagen genom tjänster som förenklar delning och tillgång. En gemenskapsdriven kultur ska prioritera tillgång över ägande, vilket förändrar hur vi interagerar med produkter och tjänster.
    4. Gör om och om igen: Det fjärde scenariet handlar om automatisering och kreativt återbruk, vilka ska spela huvudroller när brist på resurser och tekniska framsteg möjliggör att människor aktivt formar sina miljöer med återvunna material.

    Rapporten understryker även de utmaningar och möjligheter som varje scenarie medför. Här menar rapportförfattarna att politiska beslut, teknologiska innovationer och samhällsvärderingar är avgörande för hur effektivt återanvändning kan integreras i vårt dagliga liv.

    Äckel och rädsla att bli utstött leder till onödigt tvättande

    Vi tvättar våra kläder mer än någonsin – vilket belastar miljön. Det gäller även dem som ser sig som miljömedvetna. Äckelkänslor och rädsla att blir utstött från gruppen vinner nämligen över omtanken om miljön. Det visar forskning från Chalmers tekniska högskola.

    Maskintvätt kräver vatten och energi, tvättmedel bidrar till övergödningen och tvätt av syntetmaterial bidrar med upp till 35 procent av de globala utsläppen av mikroplaster, enligt artikeln som är publicerad i den vetenskapliga tidskriften PlosOne.

    Ändå tvättar vi européer mer än någonsin, vilket inte kan förklaras av befolkningstillväxten. Därför ville Erik Klint, doktorand vid institutionen för miljösystemanalys vid Chalmers tekniska högskola, och hans kollegor undersöka de psykologiska faktorerna bakom vårt flitiga tvättande.

    I tre enkätstudier har han tittat närmare på faktorer som äckelkänslor, skam, renlighetsnormer och hur starkt man identifierar sig som miljömedveten.

    Skam och äckel starka drivkrafter

    Äckel är en stark psykologisk och social drivkraft. Studien visar att ju högre känslighet för äckel vi har, desto mer tvättar vi, oavsett hur högt vi skattar vår miljöidentitet, säger Erik Klint till forskning.se.

    Han beskriver äckel som en evolutionär känsla, som vi i grunden känner för att skydda oss mot smuts och sjukdomar, men som också är nära kopplat till skamkänslor.

    Vi människor vill inte göra saker som riskerar att utmana vår ställning i gruppen – som att associeras med en person som inte sköter sin hygien, fortsätter Erik Klint.

    Och dessa grundläggande känslor vinner över vår mer moraliska vilja att göra gott för miljön.

    Kampanjer kan bli mer effektiva med psykologi

    I forskningsartikeln ger forskarna även förslag på hur den här psykologiska aspekterna skulle kunna beaktas när kampanjer för att främja miljövänligt beteende tas fram.

    Det kan handla om att rikta in sig på det överdrivna tvättandet, med budskap som ”de flesta använder sin t-shirt mer än en gång.” Men också att ersätta tvättmaskinen med andra ageranden, som att vädra plaggen, borsta bort smuts eller ta bort enstaka fläckar för hand. Här finns också ekonomiska argument att lyfta fram, eftersom det sliter mycket på kläderna att låta dem gå genom maskinen, säger Erik Klint till forskning.se.

    Klimatarbete ger resultat – utsläppen sjunker i EU

    EU minskar utsläppen av växthusgaser, visar ny statistik. Samtidigt som utsläppen sjunker i flera EU-sektorer, ökar de i andra.

    Under det första kvartalet av 2024 har EU lyckats reducera sitt utsläpp av växthusgaser med fyra procentenheter jämfört med samma tidsperiod föregående år. Detta visar statistik från Eurostat, Europeiska kommissionens statistikmyndighet, i sin första kvartalsrapport för 2024. Medan utsläpp av växthusgaser sjunker i EU och förbränningen av stenkol når bottenrekord, ökar EU:s totala bruttonationalprodukt (BNP), om än marginellt, med 0,3 procentenheter. 

    Utsläppen ökar i vissa sektorer

    Trots minskade utsläpp står EU och dess medlemsländer fortfarande för en stor andel av de globala utsläppen. År 2021 låg EU på en tredje plats av de ekonomier som släppte ut högst andel växthusgaser globalt. Kina var störst i utsläppsligan, följt av USA. Året därpå gick Indien om EU och unionen var på en fjärde plats år 2022. Under det första kvartalet av 2023 släppte EU:s ekonomiska sektorer ut 931 miljoner ton växthusgaser. Minskningen på fyra procent innebär att utsläppen landar på 894 miljoner ton under det första kvartalet av 2024. Samtidigt som utsläppen sjunker i det första kvartalet i totalt fem av nio ekonomisektorer visar statistiken att utsläppen tilltar i andra sektorer jämfört med året innan. I vattenförsörjning, avlopp och luftkonditionering stiger utsläppen av växthusgaser med ungefär 2,7 procent. 

    Allt fler EU-länder minskar sina utsläpp

    Statistiken visar även att totalt 20 EU-länder minskar sina utsläpp av växthusgaser under det första kvartalet av 2024. Bulgarien, som levererar den största minskningen, sänker utsläppen med 15,2 procent. Tolv av de 20 EU-länder vars utsläpp sjunker, höjer samtidigt sin BNP. Resterande åtta länder rapporterar sjunkande BNP i samband med reducerade utsläpp. 

    Energisektorn minskar sina utsläpp mest

    Hushållssektorn utgör 25,1 procent av de totala utsläppen inom EU:s ekonomiska sektor under årets första kvartal. Sektorn lyckats minska sina utsläpp med ungefär fyra procent jämfört med året innan. El- och gasförsörjningen landar 17,6 procent. Energisektorn gör den största förändringen av de ekonomiska sektorerna och sänker utsläppen med ungefär tolv procent jämfört med året innan. I rapporten grupperas jordbruk, skogsbruk och fiske som övrig form av utsläpp. Även gruvdrift, stenbrott, vattenförsörjning, avlopp, avfallshantering och tjänster ingår i kategorin. Denna grupp står för en fjärdedel av de totala utsläppen under det första kvartalet av 2024. 

    Så kan Elisabeth Svantesson finansiera reformerna och omställningen

    Finansminister Elisabeth Svantesson presenterade i torsdags förutsättningarna för 2025 års budget. Reformutrymmet på 60 miljarder kronor är ofinansierat. Reformerna kan dock enkelt finansieras samtidigt som regeringens klimatpolitik stärks betydligt, skriver två miljö- och ekonomiforskare på SMB Debatt.

    DEBATT Under torsdagens (22/8) pressträff på Harpsund om det ekonomiska läget gick finansminister Elisabeth Svantesson igenom förutsättningarna för kommande års budget. Enligt finansministern finns det cirka 60 miljarder kronor att spendera på ofinansierade reformer nästa år. Förutom stora behov av investeringar vill regeringen, framför allt Moderaterna, genomföra skattesänkningar. Regeringen kan, om den vill, enkelt finansiera en stor del av reformerna och samtidigt slå ett slag för miljön. En del av lösningen är att slopa subventioner av klimatskadlig verksamhet, skattesänkning av bensin och diesel samt den föreslagna sänkningen av flygskatten.

    Just nu lägger regeringen mer pengar på klimatskada än på klimatnytta

    Skattesänkningen av bensin och diesel kostar staten 5,76 miljarder kronor i år. Den varaktiga effekten är drygt 8 miljarder kronor per år. Till det kommer skattenedsättningen för jordbruksdiesel. Den varaktiga nettoeffekten av sänkt flygskatt beräknas till en knapp miljard per år. Lägg därtill att betydande belopp går till stöd av klimatskadlig verksamhet. Enligt Naturskyddsföreningen lägger staten över 30 miljarder kronor per år på klimatskadliga subventioner. Regeringen satsar alltså betydande belopp på åtgärder som ökar de svenska växthusgasutsläppen. Pengar som skulle kunna användas mer konstruktivt. Klimatpolitiska rådet uttrycker det som: ”I budgetpropositionen för 2024 använde regeringen mer reformutrymme till beslut som motverkar möjligheterna att nå klimatmålen än sådana insatser som bidrar till att nå klimatmålen.”

    Utöver rena besparingar i statsbudgeten finns många miljarder i EU-stöd i potten. Sverige har betalat in ca 150 miljarder kronor till EU:s facilitet för återhämtning och resiliens (Coronafonden). Av dessa var det förväntat att Sverige skulle få tillbaka nästan 40 miljarder kronor. Nu äventyrar regeringens klimatpolitik återbetalningen till Sverige. Sverige behöver nämligen uppfylla några högst rimliga krav, däribland satsningar på klimatåtgärder, för att vara berättigade till stödet. Minskade krav på inblandning av biobränsle bidrar inte till att uppfylla de krav EU ställer. Det gör inte heller sänkt skatt på bensin, diesel och flyg.

    ”Goda möjligheter att kompensera utsatta grupper”

    Regeringen hoppas på framtida minskade utsläpp av växthusgaser när den planerade utbyggnaden av kärnkraft är på plats. Utbyggnaden, och förväntade lägre utsläpp, ligger dock långt fram i tiden. Utbyggnaden kommer dessutom, enligt regeringens egen utredning, bli väldigt kostsam (här och här). Regeringens klimatpolitik här och nu leder däremot till ökade utsläpp och riskerar alltså inte bara svenska klimatmål och internationella åtaganden och ett försämrat klimat med allt vad det innebär av hälsoeffekter, försämrad ekonomisk tillväxt och förstörda ekosystem, utan även att mångmiljardbelopp i stöd från EU fryser inne. Dagens Nyheter skriver: ”Sedan regeringen Kristersson sänkt kravet på inblandning av biobränsle i fossila drivmedel uppfyller inte Sverige villkoren för pengarna”.

    Utöver att regeringen väljer att subventionera utsläpp snarare än att lägga pengarna på vård, skola, omsorg, eller vad helst regeringen finner värt att investera i, riskerar den förda politiken att Sverige går miste om 40 miljarder i stöd från EU. Pengar vi redan har betalat in och som vi är berättigade till men nu som enda EU-land riskerar att missa på grund av en bristfällig klimatpolitik .

    Just sänkta skatter är något Moderaterna och finansminister Elisabeth Svantesson håller högt. Senast i samband med presentationen om det ekonomiska läget den 22 augusti. Om regeringen är intresserad av en grön borgerlig politik med minskade subventioner av klimatskadlig verksamhet kopplat till sänkta skatter så är manegen krattad. Genom en klok användning av reformutrymmet finns det goda möjligheter att kompensera utsatta grupper som kan drabbas hårt av minskade subventioner.

    Göran Finnveden, professor, och Markus Larsson, ekonomie doktor, verksamma vid Institutionen för hållbar utveckling, miljövetenskap och teknik vid KTH samt inom forskningsprogrammet Mistra Sustainable Consumption.

    Goldmann om sin långa tågresa: ”Många vill ta efter och då blir klimatnyttan större”

    Bild på krönikör Mattias Goldmann sittandes på tåg i Asien

    Mattias Goldmann kom för en tid sedan hem till Sverige från sin långa och uppmärksammade tågresa genom Asien från Bangkok. Och reflekterar i veckans krönika över tågresandets väsen och klimatnytta – och vad den sammanlagt sex veckor långa turen har gett honom.

    KRÖNIKA ”Du tar bara tåget hem så att du kan skryta om det efteråt”, sa en kompis i Bangkok till mig. Och jämte min tilltagande tinnitus så har det där ringt i öronen på mig under hela den nästan sex veckor långa resan. Väl hemkommen är det dags för självrannsakan.

    Skrytfaktorn ÄR hög. Många imponeras. På en fest dit jag anländer innan de få jag känner, överröstar någon sorlet för att presentera mig med ”Han som tog tåget hela vägen från Bangkok”. Sen handlar samtalet om detta, och på världskartan på vägen återges resvägen (resrälsen?) i detalj utan min hjälp – andra har följt mig och memorerat den.

    Och detta är lysande. Jag tror inte så mycket på flygskam – i beteendeforskningen kan det verka effektivt men i sinnevärlden ökar nu flygandet kraftigt igen. Bättre då med tågskryt, som förstås tar fart på den där festen, i sociala mediers kommentarsfält och – framför allt – i verkligheten. Fast tågen strular, biljetterna är dyra och bokningarna knepiga, så inspireras alltfler att ta tåget, också riktigt långa sträckor. 

    Den direkta klimatnyttan är också stor. Att flyga hem från Bangkok hade blivit min största enskilda utsläppspost för året, att ta tåget hem blev istället min största enskilda upplevelse för året. Många undrar exakt hur stor besparingen blev och är mer nöjda med det tillhöftade 80 procents minskad klimatpåverkan, än det sanningsenliga ”det beror på hur man räknar”. Sommartid, dagtid är Kinas elnät i huvudsak sol och vind – kan jag räkna det eller måste jag räkna på smutsig årsmix? Tågen vi tog var proppfulla, kan vi dela utsläppen på alla som reste då eller måste vi ta ansvar för att beläggningen är sämre på hösten? Jag tycker långväga flyg får ta ansvar också för höghöjdseffekten, andra menar att den är för osäker att räkna in. 

    Den indirekta klimatnyttan kan bli mycket större. Allas våra klimatbättre beteenden är ett slags Sverige i miniatyr; den stora effekten kommer när andra tar efter. Oerhört många hör av sig och vill ha fördjupade, konkretiserade tidsuppgifter om tågresan, eller – oftast – delar av den. Sidenvägens finaste delar i Uzbekistan, vingårdarna i Georgien eller hur man tar sig till klimatmötet i Baku med tåg. Men många verkar vilja ta tåget ena vägen, flyget andra. Ett viktigt steg i rätt riktning jämfört med att flyga fram och tillbaks, som ju är det överlägset vanligaste sättet att resa riktigt långt – men fortsatt ett ohållbart beteende. 

    Upplevelsen är huvudskälet. Skrytfaktorn i all ära, men snart byter samtalet ämne och redan min nästa krönika måste handla om något annat. Men istället för en i bästa fall händelselös flygresa har vi fått upplevelser och minnen för livet. Samarkand och Bukhara är som hämtade ur Tusen och en natt, den ändlösa mongoliska stäppen, de vackra kirgisiska bergen, Gobiöknen, Aralsjöns tragedi, kvällarna i Istanbul och Erzurum, och mycket mycket mer. Hade det inte varit på hemvägen, hade vi aldrig fått uppleva detta (förutom när jag tog tåget i motsatt riktning för att komma till Bangkok). Och jag tror att klimatkampen måste vinnas på detta sätt; den klimatengagerade upplever mer, inte mindre. Gärna i närområdet, gärna i vardagen, gärna med skrytfaktor.

    Pengarna är inget argument. Efter ”hur lång tid tar det?” är ”hur mycket kostar det?” den vanligaste frågan. ”Det beror på” är rätt svar här med; det vore otacksamt mot allt vackert på vägen att skynda maximalt, och att späka sig med bara sittplats hela vägen skulle göra resan till en plåga. Men i runda slänga kostar tåget ungefär som flyget. Utom för mig. Efter tre år i Bangkok för Sida, betalar de förstås hemresan (de betalar också två hemresor per år men det utnyttjade jag inte). Men, visade det sig, enbart om man flyger. Sida gör en ”sammanvägd bedömning” som innebär att den som tar tåget får betala själv, trots rese- och miljöpolicy som slår fast att man ska välja det med lägst klimatpåverkan. 

    Här uppstår ännu en nytta; den av att inte passiv godta regler som förvärrar klimatkrisen vi redan befinner oss i, utan en möjlighet att påverka. Jag försöker dra mitt strå till stacken och om du gör det samma, vinner vi tillsammans. 

    Satsningen på kärnkraft är olycklig och fel – även av säkerhetsskäl

    Regeringens kärnkraftsutredning säger att det går att bygga nya reaktorer med massiva subventioner och frikostiga statliga lån. Men satsningen är inte bara onödig och mycket dyr för svenska konsumenter. I dagens otrygga omvärld riskerar den även att göra vårt samhälle osäkrare istället för tvärtom, skriver SMB i en ledarartikel.

    LEDARE Detaljerna i Mats Dilléns kärnkraftsutredning har väckt berättigad debatt. Prisgarantin som ska gälla i fyra decennier på 80 öre per kilowattimme (i dagens penningvärde) riskerar att bli svindyr för vanliga hushåll – den kan ju jämföras med kostnaden på bara omkring hälften för att producera el från sol och vind idag. De generösa statliga lånevillkoren kommer att belasta statsbudgeten på ett riskabelt sätt, satsningen kan bli en gökunge som hindrar andra satsningar, är några av invändningarna. ”En enda stor glädjekalkyl” lyder DN:s avfärdande kommentar, trots att tidningen i grunden är positiv till energikällan.

    Det är nu läge att fördjupa granskningen av och lägga nya kritiska perspektiv på denna oerhörda satsning som regeringen inte verkar rygga för, trots de dyra villkor utredaren presenterar för att klämma fram fyra av de tio reaktorer som Tidöpartierna tror sig kunna ha på plats till år 2045.

    För den går emot många principer som framhålls för att skapa det motståndskraftiga och hållbara samhället.

    Allt fler yttre hot mot kärnkraften i en orolig tid

    Ett område som uppmärksammats föga i den senaste tidens debatt är kärnkraftens säkerhet. Inte själva den tekniska säkerheten kopplad till radioaktiv strålning, läckagerisker, slutförvar och liknande, utan säkerheten mot militär intervention, terroristattacker, sabotage, cyberangrepp. Allt sådant som bara under de allra senaste åren seglat upp som verkliga hot även mot vår egna tidigare så lugna vrå i världen.

    Intressant nog, vilket SMB:s krönikör Mattias Goldmann påpekat, finner man inom Nato stöd just för den decentraliserade form av elproduktion som vindkraften erbjuder.

    Medan den svenska försvarsmakten och vindkraftsfientliga politiska majoriteter i många kommuner länge tävlat ikapp om att förhindra etableringar av nya vindparker, uppmuntras tvärtemot sådana av Nato-administrationen. Den ser lokalt spridd elproduktion som något som ökar försörjningstryggheten och motståndskraften vid militära konflikter.

    Ukraina drog slutsats om decentraliserad elproduktion

    Ukraina, som mer än något annat land fått känna av vad aggressivt, terrorbetonat militärt våld innebär för energiförsörjningen, har redan dragit den slutsatsen. Nyligen konstaterade chefen för det statliga elnätbolaget i en SVT-intervju att landet i framtiden måste satsa på många små, spridda kraftverk istället för några få och stora. Det borde gälla Sverige också, om nu säkerhetsläget är så försämrat som både regeringen och ansvariga myndigheter säger.

    Ovanstående utgör inget argument för ett svenskt Natomedlemskap i sig. Men nu är Sverige medlem i en militärpakt som uppenbarligen propagerar för vindkraftssatsningar – som den svenska regeringens enögda kärnkraftsspår tvärtom äventyrar.

    Här finns mer att säga. Var så säkra på att skyddet mot de nya yttre säkerhetshoten mot kärnkraften kommer att kosta mycket stora pengar att införa. Det handlar om yttre skalskydd av typen fysiska barriärer mot angrepp (sådana börjar redan installeras och kan till exempel iakttas utanför västsvenska Ringhals – i form av grova stenbumlingar). Det behövs avancerad utrustning och kvalificerad bemanning för att hindra angrepp med moderna drönare, system för att hindra listiga cyberintrång, höjd säkerhet för inpasseringskontroll, personalutbildning och mycket annat. Dessa säkerhetsaspekter beskrivs i en färsk rapport från Franzén Energiteknik.

    Omfattande säkerhetsprotokoll från IAEA

    IAEA, Internationella atomenergiorganet, har lagt fram ett omfattande protokoll för hur kärnkraftssäkerheten ska tryggas i nya otrygga tider. Kärnkraftsägarna, men även en lång rad myndigheter med försvarsmakten och säkerhetspolisen i spetsen, är ansvariga för att få allt på plats.

    Ytterst kokar ansvaret dock ned till regeringarna. Har den svenska tagit höjd för allt detta tillkommande och prisdrivande? Det går inte att utläsa av Mats Dilléns utredning, och inte heller i regeringens nya säkerhetspolitiska strategi som pekar bland annat just på dagens hot mot ”strategisk infrastruktur”. Inget talar dock för att så är fallet. Kostnadsberäkningarna som används i utredningen gjordes innan IAEA lade fram sin kravkatalog.

    Subventioner ofrånkomliga – men måste hamna rätt

    Det är dock inte fel i sig att en regering tar till subventionsmetoden när man vill få fram något. Det hade inte gått att få fart på vindkraftsutbyggnaden i Sverige utan den relativt massiva subvention som elcertifikatsprogrammet utgjorde. Det belastade visserligen inte statsbudgeten, men däremot konsumenternas plånbok – dock i en rimlig omfattning, sett till vad som uppnåddes.

    En annan subvention som kostat hushållen mycket, och blev betungande för de med dålig ekonomi, är prisstödet i Tyskland för vind- och solkraftsproducerad el. Producenterna – varav många förvisso är vanliga hushåll – har fått betalt enligt ett garanterat pris på flera kronor per kilowattimme, långt över svenska elpriser.

    Tack vare denna stora satsning har Tyskland nu kunnat trycka ned kolkonsumtionen kraftigt, trots stängd kärnkraft, och har mest förnybar el i Europa. Landet har med sin politik banat väg för solelens framväxt i hela världsdelen. Även Sverige har gynnats.

    Det som ska kritiseras är inte produktionsstödet, utan i så fall bristande politik för att kompensera ekonomiskt svaga hushåll för de höga konsumentpriserna.

    Energiminister Ebba Busch och regeringen ska kritiseras för att man vill subventionera fel sak – säkerhetskrävande, extremt storskaliga kärnkraftverk – subventioner som kan misstänkas bli än mer gigantiska än vad som anges i utredningen. Och för att dessutom ha mage att sälja in ny kärnkraft som en bärande klimatsatsning.

    Nya kärnkraftverk bidrar inte till omställning nu

    För sanningen är ju att kraftverken inte kommer att hinna leverera el särskilt länge, innan Sverige år 2045 ska vara nere på nollnivå mätt i nettoutsläpp av koldioxid – med allt annat som behöver göras fram till detta kritiska årtal liggandes i huvudsak ogjort. Utsläppen måste börja kapas NU för klara både del- och slutmål. Nu ökar de istället.

    Regeringen ska också ha kritik för att den INTE vill subventionera kraftkablarna till fastlandet för de havsbaserade vindkraftverken.

    Att riva upp det tidigare beskedet om stöd till Svenska Kraftnät för landanslutningarna var ett mycket dåligt beslut, som bara det kan utgöra spiken i kistan för de stora havsvindparker som planerats och utretts grundligt i flera år. Att länsstyrelser och regeringen nu lämnar tillstånd till dem spelar föga roll om de ekonomiska förutsättningarna ändå saknas.

    Tänk om regeringen – för säkerhets skull

    Med den olyckliga kärnkraftssatsningen, om den blir av, har risken blivit än större att Sverige sumpar möjligheten att på allvar expandera det förnybara, flödande elenergisystemet.

    Så tänk om, regeringen. För planetens och de unga uppväxandes skull. För klimatomställningens skull. För vår säkerhets skull. Och slutligen, för våra plånböckers skull.

    Ny forskning: Tekniken når gränsen – politiska krafttag avgör framtidens klimat

    Tekniska framsteg är inte längre den viktigaste faktorn för att bromsa den globala uppvärmningen. Effektiva politiska beslut spelar en allt större roll för att nå koldioxidneutralitet, visar en ny forskningsstudie.

    Tekniska framgångar inom klimatforskningen har lett till att allt mer av vår energi kommer från förnybara källor. Samtidigt ökade koldioxidutsläppen från 2020 till 2023. Enligt en studie genomförd vid Potsdam Institute for Climate Impact Research, publicerad i tidskriften Nature Climate Change, beror de ökade koldioxidutsläppen på att teknisk satsning inte längre är den viktigaste faktorn i kampen mot den globala uppvärmningen. Enligt forskarna är snabba och effektiva klimatpolitiska åtgärder alltmer avgörande när koldioxidutsläppen ökar. 

    Institutionella hinder försvårar hållbarhetsmål 

    År 2015 undertecknades 1,5-gradersmålet i Parisavtalet med ambitionen att hålla jordens temperaturökning under 2 grader och helst begränsas till 1,5 grader. Enligt den nya studien finns en 50-procentig chans att nå det målet om de mest ambitiösa klimatåtgärderna genomförs idag. Forskarna identifierar också fem kriterier som begränsar möjligheten att nå målet, inklusive geofysiska, tekniska, institutionella, politiska och ekonomiska hinder. Även sociokulturella hinder, såsom beteendeförändringar, vägdes in i undersökningen.

    Studien fann att av de fem undersökta kriterierna är politiska och institutionella hinder den enskilt största begränsningen för att minska utsläppen. Ineffektiv klimatpolitik minskar möjligheten att nå koldioxidneutralitet från tidigare 50 procent till mellan 5 procent och 45 procent .

    Länder har olika förutsättningar att driva klimatpolitik

    Forskarna har också mätt hur snabbt länder kan minska sitt koldioxidutsläpp baserat på deras tidigare framgångar i att uppnå olika klimatmål. Enligt studien har länder olika förutsättningar att driva igenom klimatpolitiska åtgärder, såsom beskattning eller miljöreglering. Ländernas styrningsförmåga påverkar bland annat möjligheten att nå upp till klimatpolitiska mål. Enligt studien har mindre rika stater lägre nivåer av styrning. Det gör det svårare för vissa stater att driva klimatpolitisk förändring. 

    EU-lag om naturrestaurering träder i kraft

    Förhandlingarna har varit långa och snåriga men den nya EU-lagstiftningen om naturrestaurering trädde i kraft den 18 augusti. Nu finns bindande mål om att medlemsstaterna ska återställa förstörda ekosystem.

    EU-lagstiftningen om naturrestaurering är avgörande, inte bara för att uppfylla EU:s klimatmål, utan också för att bidra till att uppnå den globala överenskommelsen om skydd av biologisk mångfald, Kunming-Montreal Global Biodiversity Framework.

    Enligt EU:s nya lagstiftning dröjer det till 2050 innan EU:s biologiska mångfald ska vara helt återställd, samtidigt som nya förluster förebyggs. Men redan år 2030 ska 20 procent av EU:s land- och havsområden vara återställda. Ett annat syfte med lagstiftningen är att säkra livsmedelstryggheten för EU:s invånare.

    Medlemsstaterna får enligt lagstiftningen två år på sig att ta fram restaureringsplaner där de visar vilka specifika åtgärder de ska vidta fram till år 2030, 2040 och 2050. Planerna förväntas bland annat innehålla en tidplan för genomförande och en plan över finansiering. De nationella planerna ska också ta upp synergier för att förhindra markförstöring, förebygga naturkatastrofer, samt beröra hur jordbruk, fiske, skogsbruk och utveckling av förnybar energi påverkas.

    Sveriges regering har aktivt försökt stoppa den nya lagen, som röstades igenom trots Sveriges motstånd, vilket Supermiljöbloggen tidigare skrivit om. Naturvårdsverket bedömde redan år 2022 att nationella naturrestaureringsplaner är ett bra sätt att arbeta med konkreta åtgärder för den biologiska mångfalden och klimatet. Supermiljöbloggen kommer att följa Sveriges arbete med att ta fram en nationell naturrestaureringsplan.

    Varför är elektrifiering så svårt när möjligheterna är så goda?

    Statlig hjälp med att ta upp lån till ny kärnkraft är rimligt – men att garantera ett högt elpris under många år är riskabelt. Och det är rimligt att alla kraftslag ges lika förutsättningar. Det skriver SMB:s krönikör, professor Filip Johnsson i sin helgtext, och funderar över varför Sverige med så goda förutsättningar får energidebatten att låta mer som ett kulturkrig.

    KRÖNIKA Sverige har kanske Europas bästa förutsättningar för elektrifieringen av industrin och transporterna. Vi har redan ett elsystem som är i det närmaste fossilfritt med vattenkraft, kärnkraft, kraftvärme och vindkraft. Sverige har dessutom stora ytor för vindkraft och solparker, dessutom med en mycket lång kustlinje för havsbaserad vindkraft. Vi är ett högteknologiskt land vilket ger goda förutsättningar att på sikt få in nya tekniker och system, som flexibilitet i elsystemet, transportsystem med smart laddning av elfordon och kanske ny kärnkraftsteknik som samproducerar el med vätgas för industrin.

    Man kunde därför tro att politiken skulle omfamna dessa förutsättningar och fokusera på hur de kan utnyttjas på bästa sätt. Men som jag skrivit i en tidigare krönika så har vi i stället hamnat i vad som väl närmast får betraktas som ett kulturkrig, där särskilt vind- och kärnkraft ställs mot varandra.

    Så var finns helhetsgreppet och de breda politiska överenskommelserna? Det är ganska uppenbart att sådana behövs om vi ska komma framåt. Som det är nu riskerar hela omställningen att försenas och vi missar att dra nytta av Sveriges gynnsamma förutsättningar som skulle kunna göra oss till föregångare i klimatomställningen – sådana länder kanske behövs mer än någonsin i dagens läge.

    Bra utredning – och tydlig om att kärnkraften blir dyr

    Den nya utredningen om finansiering av kärnkraft är bra då den visar på förutsättningarna att finansiera kärnkraft. Jag tycker utredningen är väl utförd, inklusive dess gedigna genomgång av kärnkraftsprojekt i Europa avseende kostnader och vilken finansieringsform de olika länderna tillämpar. Det är uppenbart att ny kärnkraft är dyr och att det kommer ta lång tid innan den kan finnas på plats.

    Det land som kanske kommit längst i planeringen av ny kärnkraft är Tjeckien, som bedömer att deras två reaktorer ska stå färdiga 2036 och vara i full kommersiell drift 2038. Sverige är i ett betydligt tidigare planeringsskede men regeringen menar ändå att ny kärnkraft kan så färdig redan 2035, alltså före Tjeckien. Hur realistiskt är det målet, undrar man.

    Utredningens förslag om att staten går in och minskar risken för investeringar i kärnkraft genom lån med en ränta som är lägre än vad enskilda aktörer kan erhålla tycker jag är rimligt. Staten kan låna upp pengar till lägre ränta än de villkor enskilda företag kan erhålla.

    Däremot verkar det riskfyllt att staten ska garantera ett framtida elpris – en annan hörnsten i utredningens förslag. Vi har ju sett kraftiga nedgångar i kostnaden för el från vind och sol under de senaste decennierna. Garantipriset avser en teknik som alltså i bästa fall kan stå färdig 2035 och garantin ska gälla under lång tid. Vad kommer då ha hänt med teknikutvecklingen för andra kraftslag?

    Dessa kraftslag ger dessutom redan idag ett elpris som är lägre än de 80 öre/kWh som utredningen föreslår som garantipris.

    Det tillkommer visserligen kostnader för att hantera de variationer som orsakas av den icke-planerbara elproduktionen samt kostnader för att säkerställa systemstabilitet (frekvens- och spänningshållning). Men även om dessa kostnader inte är helt kända idag så finns det inget som pekar på att de skulle vara betydande.  

    Elsystemet måste överleva maktskiften!

    Framförallt är det hela det sammansatta elsystemets egenskaper som är avgörande för elpriset. Vi har redan betydande mängder av vindkraft (och en del solel), både i Sverige och i våra omgivande länder. Det sker dessutom fortsatt stora investeringar i vind och solel runt om i Europa. Detta innebär att flexibilitet i elsystemet kommer att behövas, oberoende av mängden kärnkraft.

    Slutsatsen är att politiken behöver ta ett tydligt ledarskap och skapa goda förutsättningar för samtliga kraftslag och ett system som överlever regeringsskiften. Många har efterfrågat teknikneutrala finansierings- och styrmedel. Det kan vara klokt. Men ett annat alternativ är att – likt kärnkraftsutredningen – analysera barriärerna för samtliga kraftslag och sedan skapa de bästa förutsättningarna för varje teknik. Ska det garanteras ett elpris, bör det rimligtvis gälla samtliga tekniker, men då i ett system som säkerställer att konsumenterna inte under lång tid tvingas betala ett överpris.

    Tidö-avtalet slår fast att samtliga kraftslag ska ”ha likvärdiga spelregler”. Det kan vara en bra början.

    Ett uppmärksammat remissvar: SMB Ledare intervjuar Mattias Goldmann

    I ett uppmärksammat remissvar till regeringens förslag om halverad flygskatt argumenterar 2030–sekretariatets Mattias Goldmann för förslaget, men även för ett totalt avskaffande av flygskatten. Organisationen vill istället att den ersätts med andra åtgärder. Ett antal ögonbryn höjdes inom miljörörelsen och så även på redaktionen. Mattias Goldmann är fristående krönikör hos Supermiljöbloggen och intervjuas nu av SMB Ledare.

    I april gick regeringen ut med förslaget om halverad flygskatt och skickade ut det på remiss. Detta inför den stundande budgetpropositionen för nästa år. Enligt regeringens egen utredare förväntas förslaget öka flygets utsläpp med 2,5 procent inom Sverige. Detta efter att regeringen brutit den nedåtgående trenden och istället ökat de svenska utsläppen. Nu ser man ut att missa samtliga av EU:s stora klimatmål. 

    Skatteintäkterna beräknas i sin tur minska med ungefär 900 miljoner kronor årligen. Sedan tidigare har regeringen gått in och direktsubventionerat flyget med en extra miljard. Detta efter att det svenska flyget redan var tidigare subventionerat med ”minst tio statliga miljarder per år”. Bland annat är flyget undantaget energi- och koldioxidskatt och erläggs endast en moms på sex procent, vilket kan jämföras med bensinens 25-procentiga moms.

    Klimatsajten Klimatgranskaren skrev om 2030-sekretariatets remissvar i början på juli där de bland annat menade att sekretariatet ställer sig bakom regeringens förslag om halverad flygskatt. I remissvaret står det dock att 2030-sekretariatet och dess grundare Mattias Goldmann vill få till andra styrmedel för flygets klimatpåverkan, och allra helst avskaffa flygskatten. Men även med detta i beaktning höjdes några ögonbryn på redaktionen när vi läste svaret. SMB Ledare vill därför ställa frågor till vår fristående krönikör om 2030-sekretariatets syn på flyget och omställningen, och ge honom möjlighet att reda ut eventuell förvirring.

    Varför är den nuvarande flygskatten dålig ur er synvinkel?

    – Vår utgångspunkt är att klimatmålen ska nås, och då behövs styrmedel som bestraffar och fasar ut det dåliga och premierar det som är bättre för klimatet. Reduktionsplikten och bonus-malus för nya bilar är goda exempel, medan en flygskatt [som är] lika för alla inte gynnar flygets omställning – särskilt som medlen bara går rätt in i statskassan. Vi vill ha ett bonus-malus-liknande system, differentierade avgifter på flygplatser och en påskyndad reduktionsplikt, vilket ju i sig gör flyget dyrare.

    Varför anser ni att det är välkommet att halvera flygskatten? Är det inte stor risk att regelverket blir trubbigt och överdrivet komplext om det skulle kombineras med andra styrmedel, exempelvis ett bonus-malussystem, vilket ni ju förespråkar?

    – En halverad flygskatt är enbart välkommen om den kombineras med att flyget faktiskt får en tydlig klimatstyrning, vilket vi också slår fast i vårt remissvar. Vi avvisar förslag om att enbart halvera eller stryka flygskatten och godtar inte att skatten först sänks för att senare komma med förslag på klimatstyrning.

    – Flyget är så omfattande att det behövs faktisk styrande beskattning, och med drygt 99 procent fossilt är flyget nu i samma läge som när fordonsbeskattningen infördes för att påskynda omställningen. När vi drev fram bonus-malus för bilarna fick vi också höra att det är ett alltför komplicerat system, men i grunden är det inget annat än ’förorenaren betalar-principen’.

    Regeringen drömmer bland molnen – kraschlandar klimatet

    Flygskatten infördes den 1 april 2018 av regeringen Löfvén, efter förslag från Miljöpartiet. Skatten har generellt mottagits positivt av klimat- och miljösverige, givet flygets stora och annars i hög grad obeskattade utsläpp. Nu stundar dock ett större inkluderande av flyget i EU ETS (Europeiska unionens handelssystem för utsläppsrätter), vilket anges av regeringen som en huvudanledning till att man vill halvera flygskatten. 

    Regeringen föreslår inga alternativa åtgärder eller styrmedel och verkar således felaktigt vara av uppfattningen att nuvarande flygskatt är i sig tillräcklig för klimatomställningen och att en halvering helt och hållet harmoniseras av EU;s inkludering. Det är totalt felaktigt på båda punkter.

    Från och med 2026 kommer flyget inte längre tilldelas fria utsläppsrättigheter utan kommer behandlas som vilket annat transportmedel som helst. Inkluderingen är givetvis välkommen, men flyget är samtidigt inte ett transportmedel som alla andra. EU ETS tar i dagsläget inte hänsyn till varken resor till eller från Europa och beaktar heller inte varken höghöjdseffekten eller flygets utsläpp av kväveoxider och sotpartiklar. Detta noteras av 2030-sekretariatet i remissvaret. De bedömer vidare i svaret att dessa delar realistiskt först kan komma att vara en del av handelssystemet år 2029.

    I remissvaret föreslår 2030-sekretariatet, utöver att andra styrmedel tillkommer, dock, att eventuella förändringar av flygskatten (halvering eller avskaffande) bör ske 2026 (och inte 2025, som regeringen föreslår, men heller inte 2029).

    Givet detta samt flygets höga utsläpp och klimatkrisens alarmerande brådska, är det inte fördelaktigt att vänta med att harmonisera den svenska flygskatten med EU ETS till åtminstone 2029?

    – Eftersom ETS först ändras 2026, håller inte regeringens argumentation om att en förändrad flygskatt 2025 är en EU-harmonisering, den bör med regeringens egen logik vänta. Det är inte givet att höghöjdseffekten kommer med i EU-systemet ens längre fram, och därför påminner vi regeringen om dess förslag från klimathandlingsplanen att arbeta in höghöjdseffekten. Men givet den akuta klimatkrisen behöver också helt andra åtgärder skyndas fram, inte minst att tåget går att lita på.

    Åtta års vegankost för en flygresa

    Att flyga är svenskars enskilt största utsläppsbov. Det som spelar mest roll för en svensk konsuments utsläpp är om man flyger mycket, lite, eller inte alls och, som SMB tidigare rapporterat, krävs det motsvarande åtta års vegankosthållning för att kompensera en flygresa till New York och tillbaka. 

    Globalt står flyget för nästan fem procent av människans klimatpåverkan när höghöjdseffekten räknas in, men ojämlikheten är stor. Höginkomstländer, i vilka 16 procent av världsbefolkningen bor, släpper ut 62 procent av utsläppen. Det svenska flygandet beräknas lika högt som den samlade svenska personbilstrafiken, enligt en Chalmersrapport. Hade alla flugit som svenskar hade flygets klimatpåverkan varit flera gånger högre (och ännu högre om alla flög som rika svenskar). 

    Ett argument för dagens lika för alla-skatt är att en sådan kan få människor att välja tåget framför det redan subventionerade flyget, även om skatten inte är den mest träffsäkra. Exempelvis i Naturvårdsverkets motsvarande remissvar argumenteras det för, trots flygskattens imperfekta skattemässiga träffsäkerhet, att den trots det är motiverad och istället borde höjas “så länge som det i praktiken saknas tekniska lösningar för att både snabbt och substantiellt minska flygets klimatpåverkan”.

    Naturvårdsverket skriver, å sin sida i sitt remissvar, att dagens flygskatt istället borde höjas. I ert remissvar talas det endast om flygets omställning och inte om vikten av att samhället ställer om och att människor tar tåget istället för flyget. Hur ser ni på det? Har 2030-sekretariatet också ambitioner om att fler ska välja andra färdsätt framför just flyget?

    – Enskilda remissvar hanterar med nödvändighet enskilda frågor, men som organisation betonar vi transportsektorns omställning där det fossila måste fasas ut och där det totala transportarbetet behöver minska. Vi är inte för eller emot enskilda transportslag, men konkret har ju en tågresa i Sverige mycket lägre klimatpåverkan än flyget och därför driver vi på för en mycket omfattande tågsatsning. Vi är skarpt kritiska till Trafikverkets bedömning att skiften mellan färdslag är marginella och menar att historien ger oss rätt; tåget har ökat kraftigt och kan med rätt förutsättningar öka mycket mer. Vårt remissvar om den kommande nationella planen ger en lång rad konkreta förslag på hur detta kan ske, med ett större grepp än den trots allt rätt smala frågan om flygskatt.

    ”Svårt att se att flygets omställning ens har börjat”

    Samtidigt som det är alarmerande bråttom att motverka klimatförändringar och transformera samhället minskar inte utsläppen från flyget tillräckligt. Jämfört med 1990 så har svenskars flygutsläpp istället ökat med drygt 30 procent, enligt Naturvårdsverket. Å andra sidan rapporterade Sveriges Natur i februari att svenskar flyger mindre än innan pandemin men att det är för tidigt att slå fast om det har skett permanenta beteendeförändringar. Forskning från ledande klimatforskare slår fast att flygandet i sig måste minska drastiskt, och att teknologiska framsteg inte ensamt kommer vara tillräckligt om världen ska nå Parisavtalet. Det svenska flygbränslet är idag fortfarande drygt 99 procent fossilt, trots att branschen har lovat att inrikesflygen ska vara fossilfritt om sju år och utrikesresorna till 2045. Det är svårt att se att flygets omställning ens har börjat.

    Varför är 2030-sekretariatet varken för eller emot enskilda transportslag? Är det inte avgörande att svenskar – ett av världens mest flygande folk – flyger mindre?

    – Dagens flyg är ohållbart men inget säger att flyget per definition är ohållbart för tid och evighet. Jag ser till exempel fram emot att ta elflyget till Almedalen, till Åland eller Helsingfors där det troligen blir det klimatbästa valet för alla som inte seglar själv. Därtill måste man även, vad man än anser om flyget, konstatera att det flygs en hel del och därför vore det att stoppa huvudet i sanden att inte jobba också för ett hållbart flyg.

    I Klimatgranskarens artikel påpekades det att bland annat Swedavia, Västflyg, Flygresor.se och Flightmate är partners till 2030-sekretariatet. Vad innebär det att vara en partner och i vilken mån har era partners makt och mandat över 2030-skretariatets arbete?

    – Av dessa partners skulle enbart Västflyg, som flyger så fossilfritt de kan, gagnas av vårt förslag som ju inte gör flyget billigare totalt sett utan gagnar flyg med lägre klimatpåverkan på bekostnad av fossilflyget. Andra partners som skulle gynnas är de som tillverkar hållbara flygbiobränslen, vätgas för flyg och laddinfrastruktur för flyg – och det är helt i sin ordning, eftersom det ska vara lönsamt att bidra till omställningen.

    – Partners måste ställa sig bakom Sveriges 2030-mål för transportsektorn och inse att det nås med en kombination av Bilen, Bränslet och Beteendet – man kan inte exempelvis tro att enbart ett skifte till biobränslen räcker. Partners stöttar arbetet och ger inspel till arbetet men vi röstar inte om förslag, remissvar tas fram med stor respekt för partners expertkunskap på områden men i slutändan är det sekretariatet som sådant som står för enskilda yttranden.

    Har du förståelse för att det väcks frågor om er trovärdighet när ni kommenterar flygskattens vara eller icke-vara samt dess utformning givet att ni har sådana partners? Tycker du att det är berättigat?

    – Vi är stolta över att ha partners från alla färdslag, från elsparkcykel till sjöfart, järnväg och flyg, och just det stärker vår trovärdighet gentemot politiken som ju måste göra avväganden där alla färdslag finns med. Om vi skulle utesluta något visst färdslag så missar vi vår möjlighet att påverka där, och även om jag personligen i skrivande stund tar tåget hem från Bangkok så konstaterar jag att det kommer att flygas även i framtiden och då behövs röster som inte godtar dagens fossilflyg utan systematiskt söker vägar för framtiden. Frågorna det kan väcka hjälper oss att bli tydligare – särskilt om det sker i en dialog som inte har misstänkliggörande som utgångspunkt.

    Sista frågan. Om regeringen väljer att inte införa kraftfulla alternativa styrmedel, såsom ett bonus-malussystem, ser ni på 2030-sekretariatet helst att flygskatten i dess nuvarande utformning halveras eller inte halveras?

    – Inte. Vi önskar ett system med bättre klimatstyrning än flygskatten för att påskynda flygets omställning. Att enbart avskaffa flygskatten utan att göra något annat skulle ge ännu sämre klimatstyrning.

    Vilken medeltemperatur hade världen egentligen i juli?

    Världens medeltemperatur har uppvisat rekord för varje enskild månad under mer än ett års tid. Men bröts den ständigt stegrade rekordsviten eller ej i juli? Europeiska Copernicus och amerikanska NOAA har två olika besked, vilket kan verka förvillande. Klimatologiprofessor Erik Kjellström, SMHI, reder ut frågetecknen för SMB:s läsare.

    ”Nu är rekordtrenden bruten” och liknande rop hördes på många håll bland medierna, när EU:s byrå för världsobservationer, Copernicus nyligen kungjorde att juli månads medeltemperatur var snäppet lägre än 2023 års mätvärde, vilket SMHI återberättade.

    Det skulle betyda att utvecklingen med stegrade värmerekord 13 månader i följd nu brutits – om än med mycket liten differens.

    Ungefär samtidigt kungör USA:s meteorologiska myndighet NOAA (National Oceanic and Atmospheric Administration) att juli 2024 slår rekord för medeltemperatur för 14:e månaden på raken.

    Men det är för det första fel att kalla ett marginellt lägre värde för juli i år jämfört med juli 2023 för en bruten trend. Enligt Copernicus var årets julimånads medeltemperatur enbart 0,04 grader lägre än ett år tidigare, och långt över tidigare rekordvärden för julitemperaturer.

    Den verkliga trenden, som allt fokus måste ligga på, är den som långsiktigt visar skillnaderna i världstemperatur. Under den förindustriella epoken 1850-1900 var världens medeltemperatur för högsommarmånaden juli svindlande +1,48 grader lägre än vad den är nu, enligt vad den historiska statistiken kan utvisa.

    Denna graf visar staplar respektive linjediagram för temperaturavvikelser för varje enskild julimånad mellan 1940 och 2024, jämfört med den senaste referensperioden 1991-2021, hos Copernicus respektive NOAA. Som synes överensstämmer värdena i stort, med marginella avvikelser från varandra. Källa: SMHI, Erik Kjellström

    Och för det andra är skillnaden mellan den amerikanska och den europeiska myndighetens julivärden bara 0,06 grader.

    – Detta får sägas ligga inom felmarginalerna för de olika dataset som används. Ingen av de båda metoderna som används är mer korrekt än den andra och båda har för- och nackdelar, säger Erik Kjellström.

    NOAA, förklarar han, använder sig av en metod som baserar sig på lufttemperaturen över land och yttemperaturen i havet vilket fördelas i ett globalt rutnät. Därefter räknas medelvärden ut för varje ruta. Det finns förstås rutor som inte täcks av någon observation, och då görs så kallad interpolering.

    Copernicus arbetar med återanalys, vilket bygger på en avancerad sammanvägning av historiska observationer med hjälp av moderna väderprognosmodeller.

    – Vi brukar säga att den process som används här ger oss den bästa tredimensionella bilden av situationen i atmosfären som vi kan ta fram, säger Erik Kjellström.

    Intresset för olika rekordsiffror om väder och klimat är ju traditionellt stort hos allmänheten. Kan det intresset så att säga hjälpa till för att klargöra allvarligheten i klimatläget idag, tror du?

    – Ja, det tror jag. När vi kommer allt längre ifrån det som vi ser som ”normalt” och samtidigt ser effekterna av klimatförändringen, så tänker jag att medvetenheten om problemet ökar, svarar Erik Kjellström.

    Ideologisk teknikoptimism är en farlig väg att gå

    Sverige riskerar att köra in i en återvändsgränd där människor och natur far illa, utan att de planetära utmaningarna är lösta. Det är hög tid att släppa tanken på att det räcker att byta teknik. Som samhälle behöver vi jobba med fler dimensioner. Ideologiskt betingade teknikval försenar de stora förändringar som krävs.

    Ensidig tilltro till att tekniken ska lösa människors ohållbara bruk av jordens resurser är inget nytt. Under 1900-talet var det oljeekonomin med sina fossilbaserade produkter som av många sågs som garanten för ekonomisk utveckling och välstånd. I början av 2000-talet fanns en livskraftig diskussion om olika lösningar för att klara klimatmål och nya sätt att nå en biobaserad ekonomi debatterades. Vätgas, biogas, elektrifiering, närproduktion och agenda 2030-mål som världens stater enats om för att främja inte bara det egna landets utveckling, utan världens alla länder, stod högt på beslutsfattarnas agenda. Elektrifiering var en del, men inte den enda vägen att gå. 

    Från mångfald till ensidighet

    För endast ett par år sedan fanns ett aktivit arbete i Sverige för att arbeta med biogas som en viktig del i att lösa transportsektorns utmaningar. Kopplingar gjordes till lantbrukets utveckling och minskat beroende av bränsleimport. Såväl Västra Götalandsregionen som Skåne gjorde stora satsningar.

    Hur kan det då komma sig att Sverige år 2024 i elektrifieringens namn ensidigt fokuserar på att plocka upp extrema mängder resurser ur jordskorpan för att bygga de elektriska fordon som den ensidiga teknikoptimismens förespråkare kräver? På köpet kommer också en tilltro till kärnkraftsutbyggnad utan gängse prövning av kostnadskalkyler. Borta är tilltron till marknadskrafter som hade gynnat en mångfald av energilösningar med vind, sol och befintlig vattenkraft som väsentlig del. Regeringen tycks av rena ideologiska skäl vara beredda att helt strunta i studier som visar det ekonomiskt orimliga i att bygga ut kärnkraften.

    Det kraftigt ökade elbehovet som följer med elektrifieringen är i sig problematisk om det används som alibi för kärnkraftsutbyggnad utan vare sig hänsyn till ekonomi eller miljö. Men priset för människor och miljö när norra Sverige exploateras är också högt. Supermiljöbloggen har tidigare skrivit om kritik från både FN och miljöorganisationer mot de gröna omställningssatsningarna i norra Sverige.

    Batterier är helt enkelt inte svaret på alla våra miljöproblem, vilket Naturvårdsverket också konstaterat i en rapport som granskar miljöpåverkan av elektrifieringen av transporter i Sverige. Detta då batteriframställning har en negativ påverkan på miljön genom vattenföroreningar, markförstöring, växthusgasutsläpp och stora avfallsmängder. I rapporten jämförs också uttaget av mineral vid framställning. Elbilen drar betydligt högre resurser i tillverkning jämfört med en gasbil.

    Källa: Naturvårdsverkets rapport.

    Nya sätt att se på industrisystem

    Innovationsmyndigheten Vinnova använder en klok uppdelning i fem dimensioner som krävs för att få till samlad förändring av industrisystem:

    • Teknik
    • Affärsmodeller
    • Policy och regelverk
    • Beteende, kultur och värderingar
    • Industriell infrastruktur

    När vi vid Högskolan i Borås arbetar för att förändra de textila systemen arbetar vi med samtliga dessa dimensioner. Teknikutveckling är en självklar och viktig del, men lika viktigt är lönsamhet i nya affärsmodeller, regelverk som stödjer förändring, förändrad och minskad konsumtion och att peka på behovet av ny industriell infrastruktur för att kunna cirkulera material så att vi äntligen ska sluta såga av grenen vi sitter på när det gäller textil och modeindustrins föråldrade linjära ekonomiska premisser.

    För elektrifieringen av fordonsbranschen tycks arbetet med minskad och förändrad konsumtion, förändrade beteende och omprövning och utforskande av nya kulturer och värderingar som bortblåsta. Det riskerar att köra Sverige rakt in i en brutal återvändsgränd där både människor och natur far illa, utan att de planetära utmaningarna är lösta. Ideologisk och ensidig teknikoptimism är helt enkelt en farlig och kostnadsdrivande väg att gå.

    Artikelförfattaren är skribent på Supermiljöbloggen och arbetar som hållbarhetsstrateg vid Högskolan i Borås.

    ← Tipsa!

    Tipsa oss

    Har du något du tror vi missat och kanske borde skriva om? Vi tar tacksamt emot alla tips du kan bidra med. Maila direkt till tips@supermiljobloggen.se eller fyll i formuläret nedan.