Du kan trycka Shift + S för att få fram sökfältet när som helst och Esc för att stänga det.
Tryck ENTER för fler resultat, då kan du även förfina din sökning.
    Stäng

    Sveriges glaciärer minskade fem gånger mer än vanligt

    De svenska glaciärerna har smält rekordmycket i år – hela fem gånger mer is har försvunnit under sommaren jämfört med genomsnittet för de senaste tio åren. Det är den största minskningen sedan forskarna började med systematiska mätningar. Avsmältningen förändrar den svenska fjällvärlden och gör den mer riskabel.

    Vid forskningsstationen Tarfala genomför forskare regelbundet mätningar av massbalansen (skillnaden mellan tillväxt och avsmältning) hos fyra referensglaciärer i de svenska fjällen: Storglaciären, Rabots glaciär, Rivgojiehhki och Moarhmmáglaciären. Efter ett år med lite snöfall och en ovanligt varm sommar – där augusti var tre grader varmare än normalt – har alla glaciärerna har krympt rejält i de senaste mätningarna, enligt ett pressmeddelande från Stockholms Universitet.

    Vi har sett en avsmältning som är betydligt större än allt vi har sett innan, och vi har alltså ett rekordnegativt år – det är otroligt mycket mer än vad det har varit tidigare. Det är ju ett kritiskt läge, säger Nina Kirchner, professor i glaciologi och föreståndare för Tarfala forskningsstation till Sveriges Radio.

    Storglaciären, som ligger vid Kebnekaise, smälter på alla sidor och blir allt tunnare. Den förlorade i år drygt 8 400 ton is – motsvarande ett 2,85 meter tjockt vattenlager som skulle breda ut sig över hela glaciären, enligt Nina Kirchner. För Rivgojiehhki och Moarhmmáglaciären är förlusterna mer än 50 procent större än de senaste rekorden. På Rivgojiehhki och Rabots glaciär smälter nu även de högst belägna delarna, de så kallade ackumulationsområdena, vilket innehär att glaciärerna riskerar att snart förvinna helt.

    Smältvattnet forsar ned i glaciärbrunnar

    Forskarna beskriver också hur det blivit svårare att genomföra mätningarna eftersom det uppstår allt fler sprickor och glaciärbrunnar – lodräta tunnlar mellan glaciärytan och berget där smältvattnet forsar ner och gröper ur glaciärerna inifrån.

    Brunnarna har uppstått de senaste åren i mycket större och mycket mer dynamisk omfattning än vad vi tidigare sett. Vissa brunnar har i år blivit stora nog för att kunna sluka en skoter med kälke och vissa av dem en bil, säger Johanna Dahlkvist, teknisk och fältoperativ chef på Tarfala forskningsstation, i pressmeddelandet.

    Även Kebnekaises sydtopp, tidigare Sveriges högst punkt, smälter i rekordfart. Sedan förra september har över 3,3 meter is och snö försvunnit från sydtoppen, rapporterar Sveriges Radio.

    En farligare och mindre vacker fjällvärd

    Avsmältningen gör också glaciärerna farligare. Att röra sig där innebär nu större risk både för stenras och för att falla ned i sprickor och de många nya hål som uppstått. Det berättar bergsguiden Sara Widell för Sveriges Radio.

    Det är ju sorgligt att se att det går så fort. Man ser ju att de drar sig tillbaka med blotta ögat och på platser där man gick på is tidigare nu är bara klippa och sten kvar. Det gör ju fjällvärlden mindre vacker. Glaciärer tillför mycket i det vilda och det vackra. Det är liksom ett stycke Sverige och ett stycke vild natur som man inte längre kommer kunna uppleva i Sverige om det här fortsätter, säger hon.

    Kritik mot regeringens storsatsning på vägar

    Järnvägen drar det kortaste strået i regeringens infrastrukturproposition som presenterades i förra veckan. Regeringen väljer däremot att storsatsa på vägarna, vilket kritiseras av både oppositionen och andra organisationer.

    Propositionen som lades fram av bostads- och infrastrukturminister Andreas Carlson (KD) omfattar 1 171 miljarder till trafiken under åren 2026-2037. Det är en ökning med 27 procent, skriver Dagens Nyheter. Medan 210 miljarder satsas på underhåll av järnvägen får vägarna 354 miljarder. Det innebär att järnvägsunderhållet höjs med bara fem procent. Underhållet av befintliga vägar stärks med hela 48 procent.

    Enligt Andreas Carlson kommer hela underhållsskulden för vägarna att betas av. När det gäller järnvägen är denna skuld 96 miljarder men beräknas bara minska med 12 miljarder. Detta trots de senaste årens stora problem med förseningar och bristande järnvägsunderhåll.

    Regeringen öppnar dock för att släppa in privat kapital för att finansiera exempelvis Malmbanan mellan Kiruna och Narvik.

    Kritik mot beräkningar om ökad biltrafik

    Satsningen baseras på Trafikverkets prognoser som förutspår att biltrafiken kommer att öka med 25 procent till 2040 – beräkningar som tidigare har fått kritik.

    Detta lyfts nu bland annat av 2030-sekretariatet.

    Enligt regeringen ska 72 procent av vårt resande fortfarande ske med bil år 2045, och bara 15 procent med tåg – jämfört med idag ska bilen bara minska en procentenhet och tåget bara öka två. Liksom expertmyndigheter och länsstyrelser, ifrågasätter vi kraftigt dessa prognoser som har stor betydelse för var man lägger krutet, säger Mattias Goldmann på 2030-sekretariatet.

    Flera instanser kritiserar nu även infrastrukturpropositionen. ”Ännu ett dråpslag för järnvägen”, anser Centerpartiet och får medhåll av Miljöpartiet och Socialdemokraterna, enligt Dagens Nyheter. Naturskyddsföreningen är också kritisk mot regeringen.

    De bortser också helt ifrån de enorma kostnader som klimatkrisen orsakar på infrastruktur redan i dag, säger Beatrice Rindevall, Naturskyddsföreningens ordförande, till DN.

    Svenskt Näringsliv är däremot positiva till att underhållsskulden för vägarna nu ska betalas av.

    Nya EU-initiativ: Grön energi, vattensäkerhet och transportsystem i fokus

    Lägre elpriser, nya tågförbindelser mellan medlemsländerna och nya klimatmål är några av de klimatpolitiska förslag som EU-kommissionen presenterar inför den kommande mandatperioden. 

    EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen presenterade i september sitt förslag på en ny kommission. Kommissionärerna har tilldelats varsin uppdragsbeskrivning inför nästa mandatperiod. De detaljerade uppdragsbeskrivningarna innehåller förslag som kommer att forma EU:s arbete de fem kommande åren. I en genomgång av von der Leyens artiklar och uppdragsbrev visar Europaportalen att flera förändringar kan förväntas på det klimatpolitiska området. 

    Få förändringar på miljöområdet 

    Däremot är förslagen på miljöområdet är relativt få. Kommissionen förväntas istället fokusera på genomförandet av tidigare lagar, vilket visar Europaportalen i sin genomgång. Trots det kommer miljöområdet utvecklas på flera plan, framförallt när det kommer till återvinning. Kommissionen vill öka efterfrågan på återvunnet material genom att skapa en gemensam marknad för avfall. Utöver det förväntas kommissionen även lägga fram ett förslag för att stärka vattensäkerheten och hantering av kemikalieavfall i medlemsländerna. Förslaget ska beröra vatteneffektivitet, vattenbrist, förorening och vattenrelaterade risker. 

    Ökat fokus på förnybar energi

    En avgörande del på energiområdet blir att uppdatera och fortsätta implementera planerna för EU:s energiunion. Energiunionen är ett paket med regler och mål som lanserades av europeiska kommissionen år 2015, i syfte att minska EU:s beroende av importerad energi och öka den förnybara energin i medlemsländerna i kampen mot klimatförändringarna. För att öka den förnybara energiförsörjningen i medlemsländerna inför den kommande mandatperioden ska kommissionen finansiera utbyggnaden av sol- och vindkraft samt investera mer i förnybar energiinfrastruktur, såsom vattenkraft och biodrivmedel. Ett delmål i Energiunionen är även att få ned energipriserna för privatpersoner och företag. Enligt Europaportalens genomgång finns däremot ingen tydlig plan för hur prissänkningarna ska genomföras. 

    Ambitiösa mål för järnvägsförbindelser inom EU

    En annan prioritet inför de kommande fem åren är att bygga ut det transeuropeiska transportverket, TENT-T. TENT-T är ett EU-initiativ som lanserades i slutet av 90-talet med ambitionen att effektivisera järnvägar, sjöfart och vägar för öka hållbar transport inom unionen. Målet är att få ett sömnlöst och miljövänligt transportnätverk som stäcker sig genom hela EU till år 2050. Genom att bygga ut laddinfrastrukturen för tågnätverk runt om i unionen och etablera ett elektrifierad järnvägsnät som förbinder medlemsländernas huvudstäder ska kommissionen ta sig närmre slutmålet under nästa mandatperiod.

    Drastisk minskning av plastavfall möjligt till 2040

    Plast. Foto Pixabay https://pixabay.com/no/illustrations/plast-avfall-resirkulering-s%C3%B8ppel-3577044/

    En nyligen publicerad OECD-rapport visar att omfattande globala politiska åtgärder kan minska plastavfall i miljön med upp till 96 procent till 2040. Detta positiva scenario understryker potentialen i ambitiösa, samordnade insatser men pekar även på behovet av viktiga ekonomiska och sociala överväganden.

    Plastavfall är en växande global kris som hotar ekosystem och människors hälsa. Enligt OECD-rapporten hamnar miljontals ton plast i naturen varje år, vilket skadar biologisk mångfald och förorenar livsmedelskedjor med mikroplaster. Den understryker därmed behovet av ambitiösa politiska åtgärder för att minska plastproduktion och avfall, vilket är avgörande för att förhindra långsiktiga miljö- och hälsoskador.

    Rapporten betonar dock att dessa nödvändiga åtgärder kan ha negativa ekonomiska konsekvenser. Den understryker därför behovet av att balansera ekonomiska överväganden med långsiktiga miljövinster.

    Investeringar i avancerade avfallshanteringssystem och utveckling av miljövänligare material kräver mycket av ekonomiskt svagare länder. Dessa länder saknar ofta nödvändig infrastruktur och resurser för att effektivt hantera plastavfall. De står inför stora utmaningar och behöver omfattande internationellt stöd för att genomföra dessa investeringar utan att belasta sina ekonomier.

    OECD-rapporten tar även upp kostnaderna för att inte agera. Att ignorera problemet med plastföroreningar kan orsaka irreversibla skador på miljön och samhället. Ett sådant scenario kan leda till enorma framtida kostnader för både sjukvård och miljösanering.

    Sida avbryter stödet till Fair Finance Guide

    Sida, Styrelsen för Internationellt Utvecklingssamarbete, har meddelat att man avslutar sitt finansiella stöd till Fair Finance Guide (FFG) i Sverige, en organisation som granskar och jämför banker baserat på deras hållbarhetsarbete. Beslutet väcker frågor om framtiden för finansiell hållbarhetstillsyn i Sverige.

    Fair Finance Guide, som grundades i Nederländerna 2009 och startade sin verksamhet i Sverige 2015, har blivit en nyckelaktör i att öka transparensen kring svenska bankers investeringar och utlåningspraxis. Organisationen använder en internationell metod för att granska bankernas investeringar i bland annat fossila bränslen, vapenhandel och andra sektorer som påverkar mänskliga rättigheter och miljön.

    I Sverige har Fair Finance Guide granskat de sju största bankerna samt två mindre. Deras arbete har gjort det möjligt för konsumenter att jämföra och ge direkt feedback till bankerna. Det här har skapat kundtryck och drivit fram förändringar i bankernas investeringsstrategier.

    Granskning av svenska banker riskerar minska

    Globalbar Magazine rapporterar hur den här verksamheten nu riskerar att minska när Sida väljer att avsluta sitt stöd för Fair Finance Guide i Sverige.

    Jakob König, chef för Fair Finance Guide i Sverige, uttrycker på LinkedIn sin besvikelse över Sidas beslut:

    Att Sida stoppat stödet till Fair Finance Guide i Sverige, som är en effektiv blåslampa på finansbranschens hållbarhetsarbete, samtidigt som man fortsätter sitt eget samtalsforum med branschen är verkligen svårt att få ihop. Det som behövs är inte fler samtalsklubbar utan insatser som får finansaktörer att agera annorlunda i praktiken och bättra sig på bredden.

    Även om Sida fortsätter att stödja Fair Finance Guide i utvecklingsländer, understryker König att det är just i de utvecklade länderna som den största potentialen för förändring finns.

    Där finns det största kapitalet och de mest inflytelserika investerarna. Och Sverige spelar en särskild roll att driva fram goda exempel vilket är väldigt användbart för det internationella förändringsarbetet. 

    Fair Finance Guide är nu på jakt efter nya finansieringsvägar för att fortsätta sitt arbete i Sverige. Organisationen är öppen för förslag och samarbete för att säkra sin fortsatta verksamhet och expansion.

    Oroväckande utveckling

    Det här är ytterligare exempel på en oroväckande utveckling där Sverige succesivt minskar sitt stöd för en hållbar utveckling. Om svenska bankers hållbarhet inte granskas skapas en miljö där riskabla och oetiska investeringar blir mindre synliga.

    Det kan i sin tur leda till långsiktiga negativa konsekvenser för såväl miljön som samhället. Beslutet om att stoppa granskningen väcker därför allvarliga frågor om framtidens tillsyn och reglering av finanssektorns hållbarhetsarbete i Sverige.

    Kraftig ökning av CO2-lagring krävs för att klara 2-gradersmålet

    Avskiljning och lagring av koldioxid, så kallad CCS, är trots skepsis på många håll en viktig komponent för att uppnå Parisavtalet. Nu visar en ny studie att det krävs en mycket snabb expansion av tekniken om tvågradersmålet ska vara i närheten av att nås år 2100.

    Studien, som genomförts bland annat vid Chalmers i Göteborg har granskat de pilotprojekt som hittills satts igång runtom i världen. Och visar att dessa i hög grad misslyckats så här långt.

    90 procent av de projekt som drogs igång för cirka 15 år sedan, när intresset för CCS-tekniken var stort, blev det aldrig något med. Om trenden blir likadan under detta decennium kommer kapaciteten bara att vara fördubblad år 2030, visar forskarnas beräkningar. Istället krävs en mångdubbling av kapaciteten under de allra närmsta åren.

    Måste växa lika snabbt som utbyggnaden av vindkraft

    Om CCS-tekniken växer lika snabbt som vindkraften gjorde vid sekelskiftet, och fortsätter att expandera, finns däremot en chans att klara Parisavtalets stipulerade mål om maximalt två graders temperaturhöjning år 2100 jämfört med förindustriell tid, enligt studien.

    Det är den goda nyheten, men det blir med en hårsmån. Den dåliga nyheten är att 1,5-gradersmålet sannolikt fortfarande skulle vara utom räckhåll, säger Jessica Jewell, docent vid Chalmers rymd-, geo- och miljövetenskapliga institution i ett pressmeddelande.

    Kritiken mot CCS-tekniken, inte minst från klimat- och miljörörelsen, handlar i hög grad om att man fruktar att CCS blir en förevändning och möjlighet för fossilindustrin och dess förespråkare att tuta på som vanligt.

    FN:s klimatpanel IPCC har i sina scenarier utgått från att CCS används i stor skala. Men inte istället för att fasa ut kol och olja, det krävs både och. Dels måste stora volymer av koldioxid i atmosfären återföras till jorden, vilket enligt modellen görs med avskiljning och lagring av koldioxid från biomassa som förbränns (detta förutsätter att den förbrända biomassan ersätts av växande dito).

    Dels betonas att det blir svårt att ersätta precis all användning av kol och olja för vissa industriprocesser med stora utsläpp, exempelvis cementtillverkning, samt långdistansflyg. Då måste dessa utsläpp åtminstone kompenseras.

    ”Omöjligt lagra en biljon ton CO2 till år 2100”

    Enligt vissa av IPCC:s scenarier räknas med en underjordisk lagring fram till år 2100 av närmast ofattbara 1 000 miljarder ton koldioxid. Men den siffran kan inte uppnås, enligt den nya studien. Därför måste annat till också.

    En snabb utbyggnad av CCS kräver starka stödsystem som kan göra CCS-projekt ekonomiskt lönsamma. Samtidigt visar våra resultat att eftersom vi bara kan räkna med att CCS kommer att leverera 600 miljarder ton avskild och lagrad CO2 under 2000-talet, måste expansionen av andra koldioxidsnåla tekniker, som sol- och vindkraft bli ännu snabbare, säger medförfattaren Aleh Cherp, professor vid Central European University i Österrike.

    Forskarna betonar att det måste till ett kraftfullt politiskt stöd för att få fart på CCS-utbyggnaden. Och på just den här punkten ser de faktiskt ut att bli bönhörda av den svenska regeringen. I höstbudgeten som presenterades nyligen, avsätts ett ansenligt stöd till CCS från och med 2026 på 1,7 miljarder kronor, berättade SMB.

    Redan i slutet av detta år ska systemet med så kallad omvänd auktionering för att påbörja avskiljning och lagring introduceras, enligt regeringens löfte.

    Det bör påpekas att regeringens stöttning av CCS-tekniken devalveras genom andra delar av politiken: omfattande skattesänkningar av bensin och diesel, försämring av elbilsstöd och främjande av bilpendling istället för kollektivresor till jobben kommer med stor sannolikhet leda till att både EU:s och Sveriges klimatmål för 2030 missas.

    Studien har publicerats i Nature Climate Change och kan läsas i sin helhet här.

    Nytt samarbete stoppar farliga produkter

    Kemikalieinspektionen har i ett samarbete med Tullverket granskat produkter som importeras till Sverige. I kontrollerna har elektronik, smycken och bekämpningsmedel med otillåtna kemikalier stoppats från försäljning och användning i Sverige.

    Tillvägagångssättet har varit att Tullverket har informerat Kemikalieinspektionen om misstänkta produkter. Därefter har Kemikalieinspektionen, baserat på kontroller, kunnat besluta om saluförbud för viss typ av elektronik, smycken och bekämpningsmedel. De stoppade produkterna har returnerats till avsändarland eller förstörts och tusentals exemplar av olika produkter stoppades under 2023.

    Enligt ett pressmeddelande från Kemikalieinspektionen är samarbetet med Tullverket ett effektivt sätt att minska risken för att människor och miljö skadas av kemikalier.

    Det ger oss möjlighet att upptäcka produkter med otillåtna kemikalier innan de kommer in i landet, säger Frida Ramström, inspektör på Kemikalieinspektionen.

    Genom det nya arbetssättet har Kemikalieinspektionen även kommit i kontakt med företag som myndigheten normalt sett inte inspekterar. Enligt Frida Ramström har kontrollen visat att företagens kunskap om kemikalielagstiftningen ofta är låg. Genom kontrollerna har Kemikalieinspektionen fått möjlighet att informera dem om regelverket.

    Mer information finns i: tillsynsrapport 10/24: Tullkontroller 2023

    ”Just nu ser det dystert ut för klimatomställningen”

    Bild på olje-pipeline

    Omställningen av världens energisystem från fossilt till förnybart hackar tyvärr betänkligt. Kol och olja är fortfarande mycket starka maktmedel – och nu verkar även de sällsynta metallerna som behövs i den gröna omställningen att bli vapen i kampen om geopolitiskt herravälde. Det skriver SMB:s krönikör Filip Johnsson, men konstaterar också att politiker i Sverige borde vara trygga att genomföra klimatpolitik. För det finns ett betryggande stöd från befolkningen.

    KRÖNIKA Varje år håller jag föreläsningar i ett par olika kurser som kopplar till energi och klimat. Jag brukar då ge en bild över hur det går med det globala klimatarbetet. Som jag berört i två tidigare krönikor är en avgörande faktor i klimatarbetet om världen lyckas fasa ut utvinningen av de fossila bränslena. Men detta ser tyvärr mörkt ut.

    I föreläsningarna brukar jag följa upp en artikel som jag och en kollega år 2018 skrev i tidskriften Climate Policy i vilken vi analyserade världens enorma fyndigheter av kol, olja och gas och det hot dessa utgör mot klimatet. I artikeln konstaterade vi att trots kraftig expansion av förnybar el och effektiviseringar av våra energi- och industrisystem så hade andelen fossil energi i världens energiförsörjning i flera decennier legat nästan exakt på 80 procent.

    Svag klimatpolitik där det finns gott om kol och olja

    Vi såg också – föga förvånande – att de regioner som har stora inhemska fyndigheter av fossila bränslen hade fortsatt att utvinna dessa med oförminskad eller ökande styrka och att klimatpolitiken var svag i dessa regioner.

    Det sorgliga är att under de sex år som förflutit sedan dess, är andelen fossil energi fortsatt nästan så gott som exakt samma. Andelen har sjunkit något litet, från lite över 80 procent år 2018 till att idag ligga strax under 80 procent. Människan har väldigt svårt att bryta fossilberoendet trots att vi har en massa alternativ, vilka dessutom ofta är billigare än det fossila.

    Mycket av förklaringen till svårigheten för världen att ändra kurs bort från det fossila handlar om geopolitik. Fossila tillgångar utgör ett geopolitiskt maktmedel som kopplar till det fossila samhällets olika typer av affärsområden och tillhörande infrastruktur.

    Försämrat geopolitiskt läge

    Med dagens försämrade geopolitiska situation ligger vi om möjligt ännu längre från den nödvändiga omställningen. Ett exempel är det geopolitiska spelet kring de sällsynta metaller som behövs i den gröna omställningen där Kina dominerar den globala marknaden.

    Kina har uppnått dominans inom utvinning och bearbetning av dessa metaller genom en kombination av statliga stöd, reglerad export, låga lönekostnader och svag miljölagstiftning. Ingen vet hur detta kopplar till dagens kris i Northvolt (lyssna gärna på reportaget om Kinas roll i batterikriget i Sveriges Radios programserie Konflikt). Sedan 2014 har Kina en uttalad så kallad ”comprehensive national security”, alltså en omfattande strategi för att bli självförsörjande.

    Enligt vissa har denna inte bara målet att göra västekonomierna mer beroende av Kina, utan syftar även till att försvaga de transatlantiska relationerna och minska västs inflytande på den globala scenen.

    Riskabelt öka beroendet av Kina

    Men är det inte bra om Kina ställer om och blir föregångare? Så skulle det kunna vara, men med tanke på att Kina och Ryssland fördjupar sin relation så känns det riskabelt om övriga världen tvingas öka sitt beroende av Kina. Speciellt då dessa länder rör sig i ökad auktoritär riktning. Demokratier som EU inklusive Sverige har än så länge ambitionen att vara föregångare i klimatomställningen (även om det just nu känns lite si och så med det i Sverige).

    Men även i Europa ser vi mörka moln med framväxande högerpopulism som till exempel ifrågasätter stödet till Ukraina. Nu senast med valet i Österrike, där det högerpopulistiska FPÖ blev största parti. Partiledaren Herbert Kickl betraktar ungerska premiärministern Viktor Orbán som sin förebild, är anhängare av både Putin och Trump och kallar sig ”Volkskanzler” (en term som även Hitler använde).

    Här hemma då? Här fortsätter det tröttsamma skyttegravskriget om vind- eller kärnkraft och i DN läser jag Youtube-debattören Henrik Jönssons replik på en ledartext av DN journalisten Max Hjelm. Jönsson menar att de svenska klimatmålen är omöjliga att nå, och att politikerna borde erkänna detta.

    Sverige har unika förutsättningar nå klimatmålen

    Mot bakgrund av ovanstående kommer det förvisso vara mycket svårt att begränsa jordens uppvärmning till 1,5 grader, vilket är i linje med Jönssons slutsats. Men att hävda att Sverige med våra i det närmaste unika förutsättningar inte skulle kunna nå våra egna uppsatta mål och därmed agera föregångare i klimatomställningen känns extremt småaktigt och bakåtsträvande.

    Självklart är målen möjliga att nå, men då krävs det vilja, framsynthet och naturligtvis att endast en begränsad del av befolkningen intar samma inställning som Jönsson. Glädjande nog verkar det senare också vara fallet. SOM-undersökningen visar att mer än två tredjedelar av Sveriges befolkning är oroade över att de klimatåtgärder som görs är otillräckliga för att bromsa klimatförändringarna. Detta är självklart inte detsamma som att det finns ett brett stöd för alla klimatåtgärder.

    Men SOM-resultatet pekar ändå på att politiken borde kunna känna sig trygga med att genomföra och motivera klimatåtgärder här och nu, även om dessa inte kommer uppskattas av hela befolkningen, och speciellt inte av Henrik Jönsson.

    Ny studie: Höga nivåer tungmetaller i ris

    En ny forskningsstudie visar på betydande hälsorisker från tungmetaller i ris sålt i Iran. Forskarna pekar på att mängderna kan orsaka hälsoproblem för människor som äter riset.

    Det ris som analyserats i studien kommer från Neyshaburs marknad, en av Irans större matmarknader. Forskarna analyserade tungmetaller i 90 prover från 30 olika risvarumärken, både inhemska och importerade.

    Resultaten visar på oroande höga nivåer av zink (Zn) och farliga koncentrationer av arsenik (As), nickel (Ni) och krom (Cr). Dessa överskrider säkerhetsgränserna och kan utgöra risker för cancer och andra hälsoproblem hos konsumenter. Utifrån resultaten rekommenderar forskarna skärpt övervakning och kontroll av ris, både lokalt producerat och importerat, i Iran.

    Trots att studien utfördes i Iran, kan dess resultat även vara relevanta i Sverige, som importerar stora mängder ris. Resultaten pekar på vikten av medvetenhet om riskerna med ris från regioner där kontrollen av föroreningar är bristfällig.

    Svenska hushållen slänger 140 måltider per år

    En ny analys av Livsmedelsverket visar att det årligen i Sverige slängs enorma mängder mat. Matsvinnet uppgår till hela 140 slängda måltider per hushåll och år. Detta stora matsvinn är inte bara en tung ekonomisk börda utan även en betydande miljöbelastning.

    Globalt står matsvinnet för cirka 24 procent av alla växthusgasutsläpp från matproduktion och -konsumtion, vilket understryker behovet av förbättrade åtgärder både på nationell och global nivå.

    Att det i Sverige slängs hela 140 måltider per hushåll och år illustrerar den omfattande resursanvändningen som går till spillo genom matsvinnet i den här delen av världen. Förutom koldioxidutsläppen innebär detta även en stor förbrukning av vatten och mark.

    Trots de dystra siffrorna finns även en positiv aspekt: matsvinnet i svenska hushåll har ändå minskat de senaste åren.

    Hushållens matsvinn har glädjande nog minskat de senaste åren, men det finns fortfarande mycket kvar att göra. Först och främst måste fler bli medvetna om sitt matsvinn, som annars lätt glöms bort. Det är först då som man kan göra något åt detta slöseri”, säger Karin Fritz, matsvinnsexpert på Livsmedelsverket, i ett pressmeddelande.

    Vill man veta mer om hur man kan minska sitt matsvinn har Livsmedelsverket samlat tips för det här.

    Industriklivets miljardsatsning på klimatet får kritik av Riksrevisionen

    Industriklivet satsar miljarder på att minska utsläpp från industrisektorn. Satsningen kritiseras nu i en ny granskning från Riksrevisionen, som visar att flera av klimatåtgärderna riskerar att inte kunna genomföras.

    Det statliga stödorganet Industriklivet bidrar med forskning och investeringar för att minska klimatrelaterat utsläpp. Nu kritiseras en ny satsning från Industriklivet av Riksrevisionen. Miljardsatsningen ska minska utsläpp från industrier, men brister i planering, genomförande och uppföljning riskerar att göra arbetet ineffektivt. Det kan leda till att regeringen inte kan nå Sveriges klimatmål, skriver Riksrevisionen i en ny granskningsrapport

    – Regeringens utformning av Industriklivet har inte varit tillräckligt väl genomtänkt, säger Riksrevisionens direktör Claudia Gardberg Morner i ett pressmeddelande. 

    Flera brister i Industriklivets satsning

    I sin granskning konstaterar Riksrevisionen att bristande eltillgång försvårar Industriklivets möjligheter att minska utsläppen. Granskningen visar även att Industriklivets satsning har dubblerats, utan att regeringen analyserat förändringar från tidigare åtgärder.

    Enligt Riksrevisionen har Energimyndighetens förmåga att bedöma inkomna uppgifter och ansökningar från Industriklivet varit bristfällig. Myndigheten har inte kunnat prioritera och därmed bevilja stöd för de mest effektiva åtgärderna. Ytterligare ett problem är att Energimyndigheten i sin återrapportering inte har samlat in alla uppgifter som behövs för att kunna utvärdera utsläppsminskningar, enligt Riksrevisionens granskning. 

    Riksrevisionens rekommendationer 

    Riksrevisionen skriver på sin hemsida att regeringen är ansvarig för att ändra utformningen av Industriklivet och anpassa styrningen av klimatomställningen i stort. Bland annat bör statliga klimatinvesteringar samordnas. Regeringen måste se till att det finns tillräckligt med uppgifter från Industriklivet för att pröva ansökningarna på effektivt sätt, skriver Riksrevisionen. 

    Enligt Riksrevisionen bör regeringen även se till att det finns alternativa vägar för att nå klimatmålen, om Industriklivets satsning skulle misslyckas.

    Leif Öster: ”Kyrkan blir klassens ljus om skogsförslaget antas”

    Bild på Husby kyrka

    Om Svenska kyrkan antar Göran Enanders utredning går man från en att vara en av de sämre aktörerna i skogen till att bli klassens ljus. Det skriver SMB:s skogsexpert och krönikör Leif Öster i en kommentar till förslagen om en hållbar och etiskt bättre skogsförvaltning.

    Idag, onsdag den 25 september, presenterades Svenska kyrkans skogsutredning efter 15 månaders intensivt arbete. Den innehåller 414 sidor med väl genomarbetade analyser och förslag. Om förslagen genomförs, kommer kyrkan att gå från att vara bland de sämre i klassen, vad gäller skogligt hållbarhetsarbete, till att bli klassens ljus.

    Och prislappen är rimligt, cirka 20 kronor per medlem.  Kyrkan kan bli ett föredöme i Skogssverige.Bakgrunden till utredningen är en uppslitande intern debatt om hur svenska kyrkans skogar ska skötas. Debatten förs även bland kyrkans 5,5 miljoner medlemmar. Det finns de som vill lämna kyrkan med hänvisning till skogsskötseln. Nyckelfrågan är om skogarna fortsatt ska skötas med främst konventionellt kalhyggesbruk eller kan kyrkan göra bättre? 

    Göran Enander fick i april 2023 uppdraget att ta fram förslag som ska ge ett mer naturnära skogsbruk. Ett brukande där kyrkan bidrar till ökad biologisk mångfald, klimatnytta och även underlättar för rennäringen. 

    Till sekreterare utsågs Kaisa Syrjänen Schaal, som till vardags är specialist på kyrkans policyfrågor. Två tidigare ärkebiskopar, Antje Jackelén och Anders Wejryd har hjälpt utredaren med en teologisk text om andlig hållbarhet.

    ”Enander har lyckats bra med sina förslag”

    Det är ett omfattande betänkande som nu läggs. Kyrkan är en av Sveriges största skogs- och jordbruksförvaltare med 460 000 hektar skogsmark och 46 000 hektar jordbruksmark.

    Hur har då Enander lyckats? Mycket bra, tycker jag. Spännande är till exempel att på åtta procent av markerna föreslås att skogsbruket där designas efter rennäringens behov. På en tredjedel av skogarna ska naturnära skogsbruk tillämpas och en femtedel av skogarna ska skyddas helt. Fokus flyttas från ett volymtänk till ett långsiktigt värdeskapande, där större vikt läggs vid ökat lokalt inflytande och biologisk mångfald.

    Kyrkans metod kan bli modell för framtiden

    Till skillnad från andra skogsutredningar bygger denna på ett stort antal intervjuer och träffar med både anställda inom kyrkan, församlingsbor och externa experter. Samtliga 13 stift har besökts och fått göra inspel. 

    Men det är inte bara inom kyrkan utredningen är efterlängtad. Intresset är minst lika stort bland den övriga svenska skogsnäringen som just nu går i väntans tider. Mängder av öppna frågor behöver få svar och regeringen har tillsatt fyra (!) olika skogsrelaterade utredningar som nu arbetar. Ganska märkligt –det hade väl varit bättre med en samlad utredning? Kanske kan kyrkans utredning då bli ett viktigt inspel på vad som är ett möjligt framtida skogsbrukande.

    20 procent skyddas och hälften ska brukas mer varsamt

    Utredaren föreslår att kyrkan fortsätter med kalhyggesbruk på 47 procent av sin mark. Här ska miljöhänsynen förstärkas mot idag och på halva denna areal ska omloppstiden förlängas. Det betyder i klartext att träden får växa till sig innan de avverkas, vilket ger en snabb och direkt klimatnytta.

    Vidare föreslås att 20 procent av den produktiva skogsmarken helt ska avsättas för skydd av biologisk mångfald och till klimatnytta. Kyrkan har även en del skogar som planterats med nordamerikansk contortatall. Enander föreslår nu att kyrkans contortaskogar avvecklas inom en 10-årsperiod och ersätts med svensk tall.  Han får här oväntat stöd av Sveriges kommuner och regioner som anser i ett nytt yttrande att contortan bör klassas som en invasiv art.

    En tredjedel blir naturnära skogsbruk

    Utredaren föreslår vidare att 33 procent av kyrkans brukade skogsareal ställs om till ett mer naturnära brukande. Där ska ökad social hänsyn tas bland annat till friluftsliv, kulturmiljövård, rekreation och hälsa, med särskilt fokus på tätortsnära skog och hänsyn till rennäringen. Detta innebär:

    • Större lövandel, där det är möjligt
    • Stor andel naturlig föryngring
    • Inslag av restaureringsåtgärder
    • Bland annat ökning av områden med marklav
    • Ingen gödsling
    • Ingen dikning
    • Inga främmande trädslag
    • Ekologiskt funktionella kantzoner längs sjöar och vattendrag
    • Hänsyn till ras och skred
    • Klimathänsyn genom återvätning främst på dikade näringsrika torvmarker

    Intressant är också att utredaren vill att det nya naturnära skogsbruket även ska bidra till metodutveckling av skogsbruket. Bland annat ska åtta procent av skogsbruket designas för rennäringens behov.  Blädning ska utvecklas på tio procent av markerna och andra hyggesfria metoder på 15 procent av kyrkans skogar.

    Kunskapssatsning görs med nyinrättat råd

    Den allmänna trenden i svenskt skogsbruk är ett ökat krav på att den som äger eller förvaltar skogar har en stor egen kunskap. Enander föreslår därför att ett särskilt råd inrättas centralt för markförvaltningen. Rådets huvuduppgift blir att bidra med sakkunskap om ekologi och biologisk mångfald, klimatfrågor, skogs- och jordbruk, rennäring, barnperspektiv samt teologi kopplat till andlig hållbarhet.

    Intressant är att Enander även föreslår interna omställningspengar och utbildningssatsningar för att säkerställa genomförandet av sina förslag.  Sammantaget anses dessa ligga i linje med Sveriges internationella åtaganden, EU:s intentioner och de förväntningar som finns inom och utom kyrkan. Omställningen föreslås ske brett inom hela kyrkans skogsinnehav. 

    Förslaget kostar bara 20 kronor per medlem

    Till skillnad från många andra skogsutredningar har Enanders utredning även gjort en analys av de ekonomiska konsekvenserna av förslag. Med nya metoder och minskat virkesuttag i närtid bedöms inkomsterna årligen minska med  ungefär 100 miljoner kronor. Det motsvarar 0,4 procent av kyrkans totala inkomster eller knappt 20 kronor per medlem. Den exakta siffran är omöjlig att beräkna eftersom virkespriser och kostnader fluktuerar.  Men en ökad andel växande kvalitetsträd kommer säkert betalas bra i framtiden och underlätta kyrkans egna behov av kvalitetsvirke i samband med renoveringar och ombyggnationer av sina träbyggnader.

    Vad händer nu? Nu ligger bollen hos kyrkomötet som är kyrkans högsta beslutade organ.  Årets kyrkomöte äger rum redan den 1–4 oktober och den 18–20 november. Förhoppningsvis sker nu ett snabbt remissförfarande av förslagen, så att beslut kan fattas under 2025.  

    Nu ska Svenska kyrkans skogsbruk bli hållbart

    En stor omläggning av Svenska kyrkans skogsbruk är på gång. Kyrkans egna särskilda utredare, tidigare landshövding Göran Enander, föreslår bland annat att 20 procent av arealen skyddas för ökad mångfald och kolinlagring och att 30 procent ställs om till naturnära skogsbruk.

    Enander presenterade sin utredning med namnet Kyrkan och skogen – Ansvar, handling och hopp på onsdag förmiddag.

    Svenska kyrkan är landets femte största skogsägare, med ett innehav av 460 000 hektar som har förvaltats med ett traditionellt, storskaligt skogsbruk. Detta har blivit allt mer konfliktfyllt inom kyrkan, där biologisk mångfald och hänsyn till klimatet idag är högt prioriterat. Trycket har varit mycket högt, ända från biskopar till konfirmander, om att ändra inriktning.

    Kyrkans skogsutredare Göran Enander, här på tur i fjällen.

    Enligt förslaget ska de nödvändiga förändringar i kyrkoordningen klubbas så att den nya ordningen kan träda i kraft 1 januari 2026.

    – Det är min förhoppning att de nya målsättningarna ska bidra till att sänka konfliktnivån och att Svenska kyrkan inom något år ses som ett föredöme när det gäller hållbar skogsförvaltning, säger Göran Enander i ett pressmeddelande.

    Håller skogsnäringen på att vakna? Hoppfullt svar i ny bok

    Bild på professor emeritus Erik Westholm, Sveriges Lantbruksuniversitet

    Det finns hopp om en utveckling mot ett mycket mer hållbart skogsbruk. Klimatet och mångfaldsmålen kräver en radikal omläggning. Insikten sprider sig nu inom näringen och bland skogsägarna. Det är den hoppfulla utgångspunkten i en ny bok av skogsägaren och tidigare SLU-professorn Erik Westholm – som också beskriver sitt ”sena uppvaknande” i frågan.

    Kunskapen om vad den dubbla krisen för klimatet och biologisk mångfald kräver i form av hållbara brukningsmetoder har varit sorgligt eftersatt i den svenska skogliga utbildningen, framhåller Erik Westholm i en SMB-intervju.

    Egentligen säger han inte detta själv. Han citerar i sin bok en frustrerad lärare på Sveriges Lantbruksuniversitets skogsfakultet, ansvarig för landets jägmästarutbildningar. Och uttalandet (gjort i fjol) är något av en nyckelmening i boken:

    Det är ju otroligt märkligt att vi inte har haft någon seriös forskning på alternativ skogsskötsel under så många år. Jag får (—) många frågor från tidigare studenter som nu jobbar i skogsägarföreningar eller på skogsstyrelsen om alternativ skogsskötsel där man prioriterar naturvård eller en varierad skog utan kalhyggen. SLU har inga vettiga svar att ge eftersom vi inte forskat på detta. Helt obegripligt!

    Anonymt citat i ”Tio tankar om skogens framtid”

    Erik Westholm gav nyligen ut sin bok med titeln ”10 tankar om skogens framtid” och gläder sig åt att suget efter kunskap om ett framtidsinriktat och hållbart skogsbruk nu verkar växa på många håll. Den här forskningen, som knappt funnits i Sverige, visar nya möjligheter att både bruka skogen vettigt och hållbart, och låta dess klimat- och ekosystemtjänster verka mer effektivt.

    ”Förändringens vind blåser i skogsutbildningen”

    Och Erik Westholm påpekar också att förändringens vindar blåser i skogsutbildningarna. Det finns en medvetenhet om att nu behövs skogar som kan ge både nyttiga produkter, vara robusta mot störningar och stå för stor klimatnytta.

    – Jag har ju skrivit mycket om skogen tidigare, och deltog i den omfattande skogsstudien Future Forests, som finansierades av Mistra. Och jag deltar i skogsdebatten med inlägg, fast i rätt smala sammanhang. Den här gången ville jag skriva en pedagogisk och rätt enkel lärobok så att vanligt folk får insikt om vad som pågår, säger han.

    Och tillägger gillande att boken redan verkar börja fylla detta syfte: den har antagits som kurslitteratur på agronomutbildningen i höst.

    Denna rörelse mot något nytt, som svarar mot dagens behov, finns även inom delar av skogsindustrin och inom Lantbrukarnas riksförbund. LRF har, betonar Westholm, varit en stor medspelare bakom det industriella kalhyggesbruket.

    – Min känsla är att den traditionella synen börjar luckras upp i kanterna, för det bränner under fötterna. Jag har träffat rätt många mindre skogsägare som vill bruka sin skog på ett sätt som är hållbart på riktigt. Egentligen är det väl politiken som har svårast att se den här förändringen.

    Regeringen försöker demontera skogsskyddet än mer

    I boken ges många exempel på hur dagens regering lägger ned stor möda på att försöka demontera vad som finns kvar i nuvarande skogsvårdslagen om hänsynstagande och tillsyn (vilket tydliggörs i direktiven till en ny skogsutredning). Trots att det redan idag är i huvudsak fritt fram att avverka även starkt skyddsvärd skog, under parollen ”frihet under ansvar.” Vilket tyvärr finns gott om exempel på i nyhetsflödet.

    Därtill har regeringen ansträngt sig för att hålla EU:s ambitioner att förbättra mångfalden och öka skogarnas kollagring så låga som möjligt.

    Nu sitter den borgerliga Tidöregeringen vid makten – men Erik Westholm vill påminna om att Socialdemokraterna i huvudsak agerat likadant.

    – Deras ministrar åkte även de i skytteltrafik till Bryssel för att övertyga kommissionen om att svenskarna ska få sköta sin skog som de vill. Men jag ser EU mer som en budbärare av förändringar som måste komma. Det som är positivt är att det verkar finnas en djupare kritik i spåren av klimat- och mångfaldskrisen. Partidistriktet i Stockholm arbetar till exempel nu fram en helt annan och progressiv skogspolitik.

    Glädjefullt när släktskogen görs hållbar på riktigt

    – Om jag är på rätt spår, tror jag att det finns en politisk poäng att vinna för det parti som kan lägga fram en hoppfull skogspolitik för ett hållbart skogsbruk.

    Författaren berättar i ord och bild i boken om allt positivt han är med om i släktskogen på 500 hektar, som han privat äger tolv av.

    – Vi har fattat beslut om att lägga om till ett naturnära skogsbruk och har gjort detta klart för våra virkesköpare. Vi var ute härom veckan i grupp i vår skog och jag kände en enorm glädje över den här utvecklingen.

    Men du beskriver också att ditt uppvaknande är ”sent” i skogsfrågan, hur menar du då?

    – Hela industrisamhället vilar på tanken att vi hela tiden kan öka produktionen. Så har ju hela tiden skogsbruket bedrivits också. Jag har också gått och planterat gran med 2-metersluckor under en stor del av mitt liv. Så från två olika håll uppstod för mig bilden att så här kan vi inte hålla på, lyder författarens slutkläm.

    Fakta:

    Boktitel: 10 tankar om skogens framtid / Förlags AB Björnen www.bjornen.se

    Om författaren: Erik Westholm är född 1951 och kulturgeograf, professor emeritus vid SLU:s institution för Stad och Land. Westholm har bland annat medverkat i Mistra-utredningen Future Forests och skrivit boken ”Slaget om framtiden”. Han var tidigare knuten till Institutet för Framtidsstudier och har varit ledamot av Miljövårdsberedningen och Regeringens vetenskapliga råd för hållbar utveckling, samt är ledamot av Kungliga Skogs- och Lantbruksakademin.

    Efterfrågan inom cirkulär ekonomi måste upp på bordet

    Det räcker inte att prata om hållbar produktion. Efterfrågan måste upp på bordet i diskussionen om cirkulär ekonomi. Minskad konsumtion hos den rikaste delen av världens invånare och förändrad efterfrågan på material, produkter och tjänster i ekonomin är en nyckel till att nå FN-målet hållbar produktion och konsumtion och för att bidra till helheten i Agenda 2030.

    Många av frågorna om övergång från linjära till cirkulära materialflöden handlar om att som företag kunna hitta nya sätt att vara lönsam på. Lagar och policies som kräver och understödjer den övergången är centralt för att lyckas. Nu har Sverige via  tillträdande EU-kommissionär Jessica Rosvall med cirkulär ekonomi i portföljen, chansen att visa framfötterna.

    Ohämmad ökning av resursförbrukningen

    När FN:s Resurspanel tidigare i år släppte sin Global Resources Outlook, lyfte panelen resursfrågans betydelse för att nå såväl Agenda 2030-målen som andra internationella överenskommelser.

    Användningen av naturresurser har ökat nära fyra gånger de senaste 50 åren. Om utvecklingen fortsätter som idag, bedömer FNs resurspanel att resursanvändningen ökar med minst 60 procent till år 2060, jämfört med 2020 års nivå. Detta bedöms försätta planeten i en situation av katastrofal inverkan på klimat och biologisk mångfald.

    FN:s resurspanel lyfter vikten av att fokusera både på efterfrågan (konsumtion) och utbud (produktion) och betonar att det krävs strukturella förändringar för att minska eller undvika resursintensiv efterfrågan. Ett exempel som tas upp är förändring från animalisk kost till vegetabiliska produkter och minskat matsvinn. Åtgärden kan minska behovet av mark för livsmedelsproduktion, samtidigt som den kan bidra till mer jämlik fördelning av näringsriktig kost.

    Sveriges ensidiga fokus på utbud

    Så hur går det för Sveriges i regering i arbetet för hållbar produktion och konsumtion? Sverige har stolta traditioner som industriland och ofta har det varit naturligt att koncentrera arbetet för klimat och miljö på utbudet i ekonomin. Ett exempel är att regeringen pekar ut ökat utbud av kärnkraft som den enskilt viktigaste åtgärden för att minska koldioxidutsläpp. Om vi just i detta sammanhang avstår att kommentera om denna åtgärd ger god effekt för miljö och klimat och mer ser till den strukturella inriktningen på Sveriges klimatarbete, så kan vi konstatera att fokus för svenska regeringen idag i princip uteslutande ligger på produktion – dvs utbud.

    Ytterligare ett tydligt exempel är satsningarna på grönt stål i norra Sverige. Tron på förändrad produktion för att lösa våra globala utmaningar är helt enkelt överdrivet stor. Detta kan i sin tur beror på en stark tilltro till att tekniken ensamt ska lösa våra hållbarhetsutmaningar. I själva verket krävs flera olika kombinationer av åtgärder där även beteendeförändring är en viktig del – både beteendeförändring hos enskilda konsumenter och hos företag och andra aktörer.

    Komplexa utmaningar och lösningar

    Att bara koncentrera insatser på produktionen i ekonomin – som endast är en del av de komplexa utmaningarna idag – möter inte de åtaganden som Sverige och de andra staterna i FN-systemet förbundit sig att arbeta för. Agenda 2030-målen hör ihop och är odelbara. Vår planet ger oss ett överflöd av naturresurser, som inte används på ett effektiv och rättvist fördelat sätt idag. Naturvårdsverket lyfter i en kommentar till FN:s resurspanel vikten av att åtgärder inom resursanvändningen har ett tydligt fokus på att åstadkomma en rättvis omställning där ett begrepp som tillräcklighet (”sufficiency”) blir en utgångspunkt. 

    Arbete för hållbar konsumtion, i den betydelse som ligger i Agenda 2030-målen, innebär inte bara miljöfördelar utan också sociala fördelar med bättre hälsa och minskad svält, samt ekonomiska fördelar såsom ökad konkurrenskraft och större bärkraft i lokal och global ekonomi.

    Hög tid för kraftfulla incitament

    Mål 12.2 i Agenda 2030 stadgar att världen senast 2030 ska uppnå en hållbar förvaltning och ett effektivt nyttjande av naturresurser, en väsentlig komponent i en kommande cirkulär ekonomi. Mål 12.5 handlar om att väsentligt minska mängden avfall genom åtgärder för att förebygga, minska, återanvända och återvinna avfall. Och för att detta ska hända krävs kraftiga incitament för att accelerera övergången till cirkulär ekonomi. Det finns också en nyligen släppt rapport, vid Science Park Borås, som visar att sådana kraftiga incitament, tvärtemot vad många tror, har starkt stöd hos svenska befolkningen och detta oberoende av ifall man röstar till höger eller vänster. Fritt fram alltså för beslutsfattare att söka blocköverskridande överenskommelser och ta i hand på långsiktiga spelregler för en starkare cirkulär ekonomi.

    Konkreta mål och åtgärder behövs

    I den svenska regeringens strategi för cirkulär ekonomi, alltså den strategi som pekar ut riktningen för hur vi ska kunna cirkulera material i ekonomin på ett effektivt och ansvarsfullt sätt, pekas fyra huvudområden ut: Hållbar produktion och produktdesign kommer först. Men därefter pekas hållbara sätt att konsumera och använda material, produkter och tjänster ut. Som tredje område finns giftfria och cirkulär kretslopp och slutligen drivkrafter för näringsliv och andra aktörer vad gäller innovation och affärsmodeller. Egentligen är strategins inriktning inte alls tokig. Men området hållbara sätt att konsumera och använda material behöver åtföljas av konkreta åtgärder för att åstadkomma detta i ekonomin.

    Och här finns mer att göra. Ett exempel som jag som tidigare utredare av producentansvar för textil upplevt, är när producentansvar hyllas som lösning på allsköns svårigheter att cirkulera material. Men att samla in och lägga material på hög leder inte i sig till ansvarsfull cirkulation av material. Utan tydlig målstyrning för hantering av materialet och kunder som är beredda att använda det, igen och igen, i ekonomin blir producentansvarslagarna tandlösa. Det handlar om efterfrågan i termer av konsumtion som behöver förändras, men minst lika mycket om efterfrågan mellan företag på det material och de produkter som ska cirkuleras i ekonomin.

    Spännande svensk portfölj i EU

    Så låt oss slå ett slag för fokus på efterfrågan inom den cirkulära ekonomin och åtgärder för att stimulera förändringar av densamma. Och glöm inte åtgärderna för att även minska efterfrågan på miljövärstingarna. Cirkulär ekonomi är i sig ingen frälsning. Och ohållbar konsumtion och produktion kan förekomma även när material cirkuleras. Låt oss hoppas att den nya kommissionären i EU – Jessica Rosvall – med portföljen cirkulär ekonomi – tar chansen att på allvar diskutera och besluta om åtgärder som både minskar konsumtionen av det ohållbara och främjar efterfrågan på återanvändning och materialåtervinning.

    Efterfrågan är nyckeln till att cirkulera material i ekonomin – ganska enkel ekonomisk logik – egentligen, för politiker oavsett om de kommer från vänster, mitten eller höger. Och en radikal cirkularitet med exempelvis lagstadgade krav på 10 års full garanti, skulle ge företagen utmärkta förutsättningar att göra affärer där förlängd livslängd ger både lönsamhet och minskad belastning på planeten.

    Överkonsumtion av kött – kraftigt bidragande till klimatförändringarna

    De globala utsläppen kan minska kraftigt om människor som idag överkonsumerar kött- och mejeriprodukter övergår till en mer växtbaserad kost, visar ny forskning.  

    Ungefär en tredjedel av de globala utsläppen kommer från våra livsmedelssystem. Nästan 57 procent av världens befolkning överkonsumerar kött- och mejeriprodukter. Om överkonsumtionen minskar kan utsläppen från livsmedelssystem sjunka med 32 procent globalt. Det visar en ny forskningsstudie, publicerad i tidskriften Nature Climate Change

    Livsmedelsutsläpp varierar med livsstil och inkomst

    Utsläppen från livsmedelssystem varierar mellan länder och regioner. Framförallt beror skillnaderna på matpreferenser, livsstil och inkomst. Konsumtionen av mejeri- och köttprodukter är så hög hos stora delar världens befolkning att hundratusentals dör av kostrelaterade sjukdomar såsom cancer och hjärtsjukdomar, visar studien.

    År 2019 ledde överkonsumtion av rött och processat kött till 896 000 dödsfall globalt, enligt siffror från World Health Organization (WHO). Samtidigt visar studien att 800 miljoner människor världen över lever i hungersnöd. Ytterligare tre miljarder har inte råd med en hälsosam kost.

    Även om människor som idag lever i hungersnöd skulle öka sitt intag av kött- och mejeriprodukter, skulle de globala utsläppen sjunka med 17 procent om överkonsumtionen minskade. Enligt studien kan konsumenternas matval därför inte bara bromsa klimatförändringarna, utan även minska ojämlikhet och öka livsmedelssäkerhet.

    En klimatomställning som inte känns blir ingen omställning alls

    Politiker av skilda kulörer betonar ofta att vi inte ska behöva känna av klimatomställningen alls. Och regeringen har just lagt fram en budget som försvårar för de som verkligen vill ställa om. Allt detta är svårt att förstå och innebär att det handlingsutrymme som krävs för att vi ska ändra vårt sätt att leva krymper, skriver klimatpsykologen Frida Hylander i veckans SMB-krönika.

    KRÖNIKA I veckan presenterade regeringen sin budgetproposition för 2025. En budget som innebär att Sverige missar nästan alla klimatpolitiska mål, riktar åtgärder som gör det enklare och billigare att leva klimatskadligt och sänker miljöbudgeten med en tredjedel jämfört med 2022

    Hur det skulle vara smart politik att missa klimatmålen och istället rikta åtgärder som fortsätter att bygga in folk i fossilberoende livsstilar övergår nog fler förstånd än mitt. 

    Ett av regeringens återkommande argument för sin förda politik är att klimatåtgärder måste ha folklig förankring, en talepunkt de tycks jämställa med att ingen ska behöva märka av klimatpolitiken. ”Mitt mål är inte att människor ska ställa om sina liv”, som Kristersson sa inför valet 2022.   

    Idén om att ingen (eller rättare sagt: ingen av dem som är ovilliga att göra förändringar för att ställa om till ett hållbart samhälle) får tycka att klimatåtgärder blir jobbiga är ett reellt hinder för klimatomställningen. Alla som är åtminstone lite inlästa på klimatfrågan förstår att det är omöjligt att ställa om till ett motståndskraftigt och fossilfritt samhälle utan att någon märker av det.

    Och viktigare: att klimatkrisen, ju allvarligare den blir, kommer att märkas av långt mer än alla klimatpolitiska åtgärder tillsammans. Fråga dem som under de senaste veckorna tvingats evakuera sina hem efter stormen Boris översvämningar och skred. 

    Känslor är lurigt – just eftersom de känns

    Klimatkrisen är en kris som känns och märks. Men det är lurigt med känslor, just eftersom de känns och just eftersom många är så rädda för det som känns. Inte sällan kretsar klimatdebatten kring vilka känslor som är ”bra” eller ”dåliga” att ha i klimatarbetet. Ska man känna skam? Är det bra att skrämma folk? Politiker går ibland ut och deklamerar att medborgarna inte behöver känna det ena eller det andra, och helst inget alls inför klimatkrisen. Men om klimathandlingar eller -politik aldrig får röra upp obehag blir handlingsutrymmet för den som bryr sig om att trygga en beboelig och säker framtid nästintill obefintligt. 

    Det lägger ett dubbelt ansvar på klimatengagerade att både förväntas agera för att hantera krisen och se till att de som fortfarande lever på som vanligt slipper känna skuld och skam. Den som inte agerar tycks, med regeringens logik, också vara den vars känslor ska skyddas, medan den som kämpar för klimatet kan behandlas lite hur som helst. Det viktigaste är att inte låtsas om den stora elefanten i rummet. 

    För så här är det: klimatkrisen fortgår till stor del på grund av en otroligt ojämlik fördelning av planetens resurser, där en liten grupp överanvänder naturresurser och släpper ut oproportionerligt mycket växthusgaser. Det här gäller på individ-, företags- och nationsnivå. Vissa gör mer skada än andra och det är framför allt dessa som behöver ändra sig. 

    Det här är ett sakförhållande, ett krasst konstaterande som står bortom mänskliga känslor. Likväl är det något som väcker starka reaktioner. Men hur ska ett problem kunna hanteras om det inte går att prata om sakernas egentliga tillstånd? Ajabaja, berätta inte för högutsläpparna om vad de håller på med för då kanske de blir arga och gör – ja, vadå? 

    Allt svårare för de som kämpar för förändring

    Den som gör skada ska skyddas till varje pris, medan den som söker förändring blir ombedd att hålla låg profil. Bara ingen märker att ni försöker rädda planeten! 

    I praktiken krymper handlingsutrymmet för de som kämpar för förändring allt mer. Det här förstärks med den nuvarande klimatpolitiken, som fortsätter att göra det enklare att leva ohållbart genom att slopa flygskatten, sänka skatten på fossildrivna husbilar, sänka skattereduktionen för solcellsinstallering och lägga skattemiljarder på sänkta drivmedelspriser. Inte bara ska människor inte märka av klimatpolitiken – regeringen visar att den som lever ohållbart ska prioriteras och känna stolthet, medan den som försöker ställa om och dra sitt strå till stacken ska hindras och skämmas. 

    Den stora frågan är varför man ska ta bilägares oro för bensinpriserna på mer allvar än tågresenärernas oro för tågpriserna? Varför den som lever ohållbart ska omhuldas och lugnas, medan den som drar sitt strå till stacken ska få kämpa i motvind? Och varför det är viktigare att skydda högutsläppares känslor mer än klimatengagerades? 

    Ny rapport: Banker inte redo för klimatförändringarna

    En ny rapport från analysföretagen Climate X och Climate Proof belyser bristerna i hur världens 50 största banker hanterar klimatförändringar. Resultaten visar tydligt att bankerna inte är redo för klimatförändringarna.

    Rapporten med titeln ”Top 50 Banks in the World Tackling Adaptation – 2024” visar att även om många banker har börjat erkänna klimatrisker i sina årsrapporter och offentliga uttalanden, är det få som faktiskt har integrerat dessa risker i sina affärsmodeller och strategiska beslutsprocesser.

    Faktorer som gör bankerna oförberedda

    Rapporten belyser flera viktiga faktorer som visar att många banker är oförberedda på klimatförändringar. En av de huvudsakliga faktorerna är att bankerna saknar specificerade och genomförbara strategier för att hantera klimatrelaterade risker. Riskerna kan exempelvis vara fysiska som översvämningar och stormar.

    Andra risker som bankerna riskerar att förbise utan genomarbetade strategier är så kallade övergångsrisker som uppkommer när samhällen och marknader rör sig mot mer hållbart beteende. Dessa övergångsrisker kan handla om de ekonomiska utmaningar som uppstår när världen förflyttar sig från en ekonomi beroende av fossila bränslen till en som är baserad på hållbara energikällor. Det kan handla om allt från förlust av värde på tillgångar som blir omoderna eller irrelevant, till kostnader för att implementera ny teknik och möta nya regelverk.

    En annan bidragande orsak som beskrivs i rapporten är otillräcklig data och analys. Dels har bankerna inte all nödvändig data och dels finns en bristande förmåga att analysera den data som finns för att förstå hur klimatförändringar specifikt påverkar deras verksamheter och kunder.

    Europeiska banker ledare inom klimatanpassning

    Regional lagstiftning och politik har en påtaglig inverkan på hur väl banker kan anpassa sig till klimatförändringar. I Europa, där hållbarhetslagar och politik generellt är mer progressiva, är bankerna ofta i framkant när det gäller klimatanpassning. Detta i skarp kontrast till banker i USA och Australien, där en mindre progressiv klimatpolitik resulterar i att dessa banker halkar efter.

    Banker som Standard Chartered PLC och Banco Santander SA i Europa toppar listan över de bäst förberedda. Det beror på att de har omfattande strategier och transparenta rapporteringsprocesser för sin klimatanpassning. Dessa banker har inte bara investerat i teknologier som förbättrar deras förståelse för klimatrisker, utan har också utvecklat finansiella produkter som främjar en hållbar utveckling.

    Exempel på dessa finansiella produkter kan inkludera gröna obligationer som ger kapital till miljövänliga projekt som förnybar energi eller energieffektivisering, hållbarhetslänkade lån där räntesatserna är kopplade till mottagarens förmåga att uppnå specifika hållbarhetsmål eller rådgivningstjänster som hjälper företag att utforma mer hållbara strategier.

    Däremot visar rapporten att vissa stora globala banker, som Japan Post Bank och amerikanska giganter såsom Morgan Stanley och Goldman Sachs, inte har hållit jämna steg. Dessa institutioner kämpar antingen med att formulera adekvata strategier för klimatanpassning, eller med att effektivt implementera befintliga strategier.

    Att bli klimatredo kan ge stora fördelar för bankerna

    Rapporten framhäver att banker som aktivt förbättrar sin klimatanpassning kan dra stora fördelar av detta. Genom att utveckla tydliga handlingsplaner, förbättra datainsamling och analys, samt anpassa sig till regionala lagstiftningskrav och marknadskrav kan de inte bara minska sina risker utan också stärka sin marknadsposition och locka till sig investerare och kunder som värdesätter hållbarhet.

    Dessutom kan en ledande roll i klimatanpassningen ge bankerna fördelar som nya regleringsfördelar, exempelvis lägre kapitalkrav, och andra finansiella incitament. Deras förmåga att effektivt hantera klimatrisker kan bli avgörande för långsiktig framgång och stabilitet i en värld som alltmer prioriterar hållbarhet.

    Tipsa!

    Tipsa oss

    Har du något du tror vi missat och kanske borde skriva om? Vi tar tacksamt emot alla tips du kan bidra med. Maila direkt till tips@supermiljobloggen.se eller fyll i formuläret nedan.