Centerpartiledaren Elisabeth Thand Ringqvists premiärtal i Almedalen var helt fritt från kritik mot namngivna motståndare. Men innehöll en skarp markering som ändå hade en tydlig adressat. ”Varje regering som sänker Sveriges klimatambitioner kommer att sänkas av Centerpartiet” utropade hon stridslystet och kungjorde att det är i mitten lösningarna finns och inte i ytterkanterna, skriver SMB:s Jan Lindsten i sin kommentar.
Klimatet, men knappast miljön och hållbarhetsutmaningarna i övrigt, fanns med på flera ställen i partiledarens manus. Redan i inledningsmeningen, där Elisabeth Thand Ringqvist kungjorde att hon ville berätta hur Sverige ”kan bli bättre på välfärd, jobb, tillväxt, klimat men, framförallt, bättre för alla, oavsett ursprung.”
Ännu en markering som inte kan missförstås.
Hennes tal började och slutade i hembygden kring Åre i Jämtland. En bygd där det mesta var sig likt under 700 år tills industrialismen kom och sprängde berg, tämjde älvar och byggde järnvägar. Folk var inte rika, men hade framtidstro och då vågade man satsa. Det byggdes hotell och restauranger av driftiga entreprenörer och Åre fick en egen bergbana.
Samma framtidstro som förr
Elisabeth Thand Ringqvist vill att dagens människor ska ha samma framtidstro och våga anstränga sig och satsa. I sina satsningar ska de värnas av en ”stark stat” som vakar över marknadsekonomin och ingriper mot monopoltendenser och slår till mot kriminella aktörer.
Centerledarens ton är genomgående positiv. Industrialiseringen och välfärdsbygget skildras påfallande problemfritt. Ja, själva klimatfrågan adresseras rentav mer som en möjlighet än ett hot. Elisabeth Thand Ringqvist pekar på att det finns många forskare och entreprenörer runt om i Sverige som sitter på goda idéer och lösningar för klimatet men saknar stöd i politiken.
Hon blir dock mer konkret än så. Partiledaren kritiserar det svaga politiska intresset för att få fart på elektrifieringen av vägtransporterna, som gjort att landets båda stora lastbilstillverkare knappt säljer några elfordon på hemmaplan. Hon lovar satsningar för att få upp siffran till 50 procent senast till år 2030.
Bättre bonusar till eldrivna personbilar, satsningar på biogas- och bränsleproduktion från skogen och lantbruket, en omställningsplan för jordbruket och fortsatt utveckling av fossilfri stål- och cementproduktion vill hon också satsa på. Så ser en effektiv klimatpolitik ut, och den sänker både utsläpp och skapar jobb, slår partiledaren fast och inhöstar ännu en av många livliga applåder från sin välvilliga publik.
Är naturen outtömlig?
Klimatutmaningen tar alltså plats i detta fjärde Almedalstal, till skillnad hos de tre föregående talarna Ebba Busch, Simona Mohamsson och Jimmie Åkesson. Förslagen låter konkreta och genomförbara, men snuddar inte vid de grundläggande problemen kring en politik som bygger på ständig tillväxt och en lika ständig resursförbrukning.
Elisabeth Thand Ringqvist citerar en gammal CUF-sång med texten ”naturen är outtömlig om den nyttjas med förnuft.” Detta är nog i huvudsak sant. Men vad är förnuftigt? När det till exempel gäller att bruka skogen är Centerpartiet svåra traditionalister. Partiet vill stenhårt fortsätta att tillämpa metoder som en allt mer samstämmig forskning inte alls finner förnuftiga – vare sig för klimat eller biologisk mångfald.
C-ledaren ville såklart locka med mycket annat än effektiv klimatpolitik. Ett helt nytt skatteförslag, som till skillnad från förvärvsavdragen ger mest till dem som tjänar minst, lanserades: ett grundavdrag till alla för de första 15 000 intjänade kronorna. Nytt var också uttalandet att ”Centerpartiet ställer upp fem krav för att stötta nästa regering: lägre utsläpp, satsning för ungdomars psykiska hälsa, välfärd i hela landet, mer svensk mat på bordet och fler jobb.”
Om den rätt tunna mitten i svensk politik nu växer återstår att se.
