Du kan trycka Shift + S för att få fram sökfältet när som helst och Esc för att stänga det.
Tryck ENTER för fler resultat, då kan du även förfina din sökning.
    Stäng

    C-ledaren lovar sänka regering som inte sänker Sveriges utsläpp

    Centerpartiledaren Elisabeth Thand Ringqvists premiärtal i Almedalen var helt fritt från kritik mot namngivna motståndare. Men innehöll en skarp markering som ändå hade en tydlig adressat. ”Varje regering som sänker Sveriges klimatambitioner kommer att sänkas av Centerpartiet” utropade hon stridslystet och kungjorde att det är i mitten lösningarna finns och inte i ytterkanterna, skriver SMB:s Jan Lindsten i sin kommentar.

    Klimatet, men knappast miljön och hållbarhetsutmaningarna i övrigt, fanns med på flera ställen i partiledarens manus. Redan i inledningsmeningen, där Elisabeth Thand Ringqvist kungjorde att hon ville berätta hur Sverige ”kan bli bättre på välfärd, jobb, tillväxt, klimat men, framförallt, bättre för alla, oavsett ursprung.”

    Ännu en markering som inte kan missförstås.

    Hennes tal började och slutade i hembygden kring Åre i Jämtland. En bygd där det mesta var sig likt under 700 år tills industrialismen kom och sprängde berg, tämjde älvar och byggde järnvägar. Folk var inte rika, men hade framtidstro och då vågade man satsa. Det byggdes hotell och restauranger av driftiga entreprenörer och Åre fick en egen bergbana.

    Samma framtidstro som förr

    Elisabeth Thand Ringqvist vill att dagens människor ska ha samma framtidstro och våga anstränga sig och satsa. I sina satsningar ska de värnas av en ”stark stat” som vakar över marknadsekonomin och ingriper mot monopoltendenser och slår till mot kriminella aktörer.

    Centerledarens ton är genomgående positiv. Industrialiseringen och välfärdsbygget skildras påfallande problemfritt. Ja, själva klimatfrågan adresseras rentav mer som en möjlighet än ett hot. Elisabeth Thand Ringqvist pekar på att det finns många forskare och entreprenörer runt om i Sverige som sitter på goda idéer och lösningar för klimatet men saknar stöd i politiken.

    Hon blir dock mer konkret än så. Partiledaren kritiserar det svaga politiska intresset för att få fart på elektrifieringen av vägtransporterna, som gjort att landets båda stora lastbilstillverkare knappt säljer några elfordon på hemmaplan. Hon lovar satsningar för att få upp siffran till 50 procent senast till år 2030.

    Bättre bonusar till eldrivna personbilar, satsningar på biogas- och bränsleproduktion från skogen och lantbruket, en omställningsplan för jordbruket och fortsatt utveckling av fossilfri stål- och cementproduktion vill hon också satsa på. Så ser en effektiv klimatpolitik ut, och den sänker både utsläpp och skapar jobb, slår partiledaren fast och inhöstar ännu en av många livliga applåder från sin välvilliga publik.

    Är naturen outtömlig?

    Klimatutmaningen tar alltså plats i detta fjärde Almedalstal, till skillnad hos de tre föregående talarna Ebba Busch, Simona Mohamsson och Jimmie Åkesson. Förslagen låter konkreta och genomförbara, men snuddar inte vid de grundläggande problemen kring en politik som bygger på ständig tillväxt och en lika ständig resursförbrukning.

    Elisabeth Thand Ringqvist citerar en gammal CUF-sång med texten ”naturen är outtömlig om den nyttjas med förnuft.” Detta är nog i huvudsak sant. Men vad är förnuftigt? När det till exempel gäller att bruka skogen är Centerpartiet svåra traditionalister. Partiet vill stenhårt fortsätta att tillämpa metoder som en allt mer samstämmig forskning inte alls finner förnuftiga – vare sig för klimat eller biologisk mångfald.

    C-ledaren ville såklart locka med mycket annat än effektiv klimatpolitik. Ett helt nytt skatteförslag, som till skillnad från förvärvsavdragen ger mest till dem som tjänar minst, lanserades: ett grundavdrag till alla för de första 15 000 intjänade kronorna. Nytt var också uttalandet att ”Centerpartiet ställer upp fem krav för att stötta nästa regering: lägre utsläpp, satsning för ungdomars psykiska hälsa, välfärd i hela landet, mer svensk mat på bordet och fler jobb.”

    Om den rätt tunna mitten i svensk politik nu växer återstår att se.

    Han vill värna och skydda vår plats på jorden – men bryr sig inte om planeten

    Jimmie Åkesson förefaller ha en ansats av landsfaderlighet, men skenet bedrar. Budskapet är inte bara konservativt. Det är nationalistiskt, rasistiskt och rejält skrämmande sett ur perspektivet hållbar utveckling, skriver SMB:s Birgitta Losman.

    Första talare på onsdagen under Almedalsveckan var Jimmie Åkesson för Sverigedemokraterna. Under parollen ”göra Sverige till Sverige igen” talade han till det partiet nämner som ”Sverigevännerna” och alla andra som ville lyssna. Störst applåder rev partiledaren ner i det soliga Visby, när han betonade att islamisterna ska bekämpas.

    Skydda vår plats på jorden

    ”Förvalta, värna och skydda vår plats på jorden”, sa Åkesson, men planeten och naturen nämns trots det inte med en enda stavelse. Talet innehöll en hyllning till stopp för ”massinvandring”, skärpta straff och det partiet kallar ”vanligt svenskt folk”. Det var stora ord om att Sverigedemokraterna räddat Sverige från undergång genom valvinst 2014. En mörk bild målades av vad som kan vänta vid socialdemokratisk regeringsmakt efter 13 september.

    Ingen plats för klimat och miljö

    Klimat nämndes inte en enda gång i Jimmie Åkessons tal. Att reduktionsplikten är så gott som borta togs upp som en stor seger för Sverigedemokraterna under mandatperioden, och får betraktas som ett exempel på värstingpolitik på klimatområdet. Stora svepande penseldrag kring elprischocker och bränsleprishöjningar målades ut som den mörka framtiden om Magdalena Andersson i samverkan med Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Centerpartiet skulle leda Sverige efter valet i september.

    Om hållbar utveckling i bredare eller djupare bemärkelse finns inte heller ett spår. Extra illa är det ställt med mål 17 i agenda 2030. Mål 17 handlar nämligen om att återvitalisera det globala partnerskapet för hållbar utveckling, och i Jimmie Åkessons Sverige är det endast den egna nationen som gäller.

    Talet bygger delvis på klassisk nationalstatsromantik, men förra seklets nationalism hade ofta inslag av naturromantik. Detta saknas helt hos dagens Sverigedemokrater. Det är människan som är i centrum. Den planet människan bor på berörs helt enkelt inte. Det är stängda gränser, förbud mot huvudduk och hårdare straff som gäller. ”Det får vara slut på svensk saft-och-bulle”– politik deklarerade Jimmie Åkesson. Och ”vi har bara börjat”, fortsatte han och lovade ännu mer efter valdagen.

    Ordval som ger rysningar

    Som lyssnare slås jag av ordvalen i talet: Sverigevän likställs med att rösta på Sverigedemokraterna. Magdalena Anderssons regeringsunderlag uppges vara nedlusat av islamister, det är vidrigt och en skam, sverigevänner har exklusiv rätt att leva våra liv här, oppostionspartier är ynkliga och om invånare ”inte är medborgare kan de åka hem”. Jimmie Åkesson förefaller ha en ansats av landsfaderlighet, men skenet bedrar. Budskapet är inte bara konservativt. Det är nationalistiskt, rasistiskt och rejält skrämmande sett ur perspektivet hållbar utveckling.

    Längtan till journalfilmssverige

    Sverigedemokraterna drömmer om äldre tider. Jimmie Åkesson talar om avvärjandet av katastrof (här avses invandring och brottslighet), men missar helt den klimatkatastrof som pågår bredvid honom. Det är han förvisso inte ensam om bland svenska partier. Men här handlar det inte bara om avsaknad av politik för hållbar utveckling, utan om ett parti som aktivt arbetar för dess motsats. Den politiken är förödande inte bara ekologiskt, utan också för den sociala och ekonomiska utvecklingen. För Jimmie Åkesson tycks längta tillbaka till journalfilmssverige i en tid där svenskarna sänkte soporna i havet med en sten och sedan nöjda konstaterade att naturen är ren och fin.

    Men den tiden är inte något att längta tillbaka till.

    Simona Mohamssons (L) tal i Almedalen kemiskt befriat från klimatfrågan

    Liberalernas partiordförande Simona Mohamsson vädjade med glatt humör om stödröster från framförallt M- och C-väljare i sitt Almedalstal på tisdagskvällen. Lockropen handlade om sänkta skatter, ökad frihet och mer välfärd. Varje förhoppning om att Liberalerna skulle vara intresserade av att axla ansvaret för klimatet och miljön i en ny blågul regering i höst kom helt på skam, skriver SMB:s Jan Lindsten i sin kommentar.

    Simona Mohamsson talar lätt och ledigt, utan synlig fusklapp, i den ljumma Visbykvällen framför partiets skylt med texten ”För din frihet.”

    ”Liberalismens plikt är att riva hindren som står i din väg” förstärker Mohamsson budskapet.

    Budskapet skiljer sig förstås i detaljer från vad premiärtalaren Ebba Busch tog upp några timmar tidigare. Medan Kristdemokraternas partiledare vill stärka familjernas ekonomi med höjda barnbidrag, nämnde Simona Mohamsson utan närmare beskrivning att det är dags att ”slopa skatt på utbildning” – det vill säga statsskatten ska inte stiga för de som förkovrar sig och börjar tjäna mer.

    Välfärden har blivit viktig för högern

    Men man anar redan efter två tal av regeringsunderlagets fyra partiledare en slags gemensam linje. ”Vi behöver en höger som visar att välfärd är lika viktigt som trygghet på gatan” slår Mohamsson fast och konstaterar att folk inför 2026 års val vill ha mer än trygghet och ordning på bränslepriserna.

    När hon knackar dörr, förklarar hon, säger folk att de vill ha en skola med mindre klasser och lärare som har tid för alla elever, vård i tid vid behov och trygg omsorg för de gamla. Och som välfärdens attribut nämndes nu, för andra gången denna tisdag, det något nostalgiskt klingande ”Villa, Volvo, vovve”.

    Om orden förknippas med det rödrosa sossefolkhemmets senare tid är det inte vad Mohamsson menar. Tvärtom – med de rödgröna vid makten fyra år framåt i tiden kommer en vanlig familj vare sig ha råd att resa på charterresa eller köra bil, hävdar hon. ”Bränsleskatterna har höjts av finansminister Nooshi Dadgostar (V). Elbil är inte heller aktuellt – eftersom energiminister Amanda Lind (MP) har stoppat utbyggnaden av kärnkraft”, avslutar partiledaren framtidsspaningen om vad som händer om motståndarna vinner i höst.

    Blir omställningen alls av om blågula laget vinner?

    Men hur blir det med omställningen om Liberalerna och det blågula laget vinner? Blir den alls av? Om detta gavs inga besked från ledaren i det parti som i snart fyra år ansvarat för klimatet och miljön. Simona Mohamsson hade gärna kunnat skingra oklarheterna kring sin partikamrat Romina Pourmokhtaris ord i våras om att överge klimatmålen för transportsektorn, till exempel.

    Nej, Mohamssons halvtimmeslånga tal var kemiskt helt befriat från all information om hur klimat-, miljö- och resursutmaningarna ska tacklas. Om hon anser att de överhuvudtaget existerar förefaller oklart. Om hon gör det, har hon – i likhet med Ebba Busch – ett enda svar: bygg ”klimatsäker kärnkraft.”

    Visbykvällen var behaglig. Luften mätte sådär 19-20 lagoma grader. I Frankrike, där klimatförändringen för andra gången i år hemsöker befolkningen med mer än dubbelt så varmt i många regioner, hade det varit svårt att vara så likgiltig. Och det kommer bli svårare även i Sverige.

    Ebba Busch presenterade KD:s Sverigedröm – utan plats för miljö- och klimatbudskap

    Klimat, miljö och hållbar utveckling lyste med sin frånvaro i KD-ledaren Ebba Busch tal på Almedalsscenen på tisdagen. I stället är det familj, välfärd, svenska flaggor och värderingskamp som gäller, skriver SMB:s Birgitta Losman.

    Under talet presenterade Ebba Busch partiets vision Sverigedrömmen och i denna ryms varken vår planet eller klimatfrågorna. Valfilmen som presenteras vid scenen fokuserar på Sverige. De judisk-kristna värderingarna är basen för samhällsgemenskapen, som understryks med vajande blågula flaggor. Frånvaron av såväl ekologiskt och även ekonomiskt utvecklingsperspektiv utmärker sig. Familjen med Volvo, vovve och villa är i centrum för samhällets sociala utveckling. Ebba Busch använder dessa begrepp flitigt i sitt tal när sänkt skatt för medelklassen och ökad välfärd utlovas.

    Fanns klimatet och miljön på agendan?

    Klimatet nämns inte en enda gång i Ebba Busch partiledartal. De svenska klimatmålen och EU:s gemensamma mål för arbetet tas inte heller upp. Klimatet var för KD-ledaren helt enkelt en icke-fråga. När utsläpp vid ett tillfälle nämns är det i samband med kärnkraft, som anges som grunden för minskade utsläpp.

    Sverige har redan, betonar hon, bland den största utbyggnaden för vindkraft i världen. Nu krävs ökning av det KD ser som planerbar baskraft – alltså kärnkraften. ”Det är kö för att bygga ny kärnkraft med regeringens politik” säger Busch, utan att nämna något om den långa tidshorisonten eller de gigantiska kostnaderna. Att inte beröra åtgärder i närtid gör kärnkraftsförslaget till något av ett värstingförslag för klimatet. Utsläppsminskningar från utbyggd kärnkraft ligger flera årtionden bort. Därtill finns en stor debatt om dess reella effekt på hållbar utveckling.

    Hållbar utveckling är inte ett tema

    Hållbar utveckling, och de löften Sverige gett inom ramen för det internationella samarbetet är att arbeta för Agenda 2030:s 17 målområden omfattar ekonomisk, social och ekologisk utveckling. Men Busch och KD:s fokus är Sverige och Sverigedrömmen som lanseras inför valet. De fyra hörnstenarna i Sverigevisionen är enligt Almedalstalet:

    • Familjen, med Volvo, villa och vovve. Den breda medelklassen ska få sänkt skatt och barnbidraget ska höjas till 2000 kr per månad nästa mandatperiod, utlovade Busch.
    • Välfärdens kärna först. Kristdemokraterna vill förstatliga vården och få bort frysmaten i äldreomsorgen. Det är dags för ett värdigare välfärdssverige, med mindre skärm i skolan, fler lärare, och fler åtgärder mot psykisk ohälsa.
    • Bygg Sverige starkt. KD vill stärka Sveriges industriella förmåga och bygga järnväg, vägar och kärnkraft i en orolig tid. Den enda utmaning för ökad självförsörjning och böndernas situation som nämns är ”ökenvandringen i svensk byråkrati.” Därför måste relationen mellan stat och myndigheter reformeras. Busch kommer här med ett raljerande exempel på vad hon menar: ”Tretåig hackspett kan lägga skog i träda – det är som hackspetten i Kalle Anka på julafton. Så kan vi inte ha det.”
    • Värderingskampen. I Sverige är vi stadigt rotade i kristendom, den judisk-kristna världsbilden och allas likas värde. Det är på så sätt kristna och muslimer kan leva sida vid sida med de som inte tror på någon religion. Det är dags att sluta förminska kristna värderingar och möta hotet från politisk islam, betonar Busch i sitt tal.

    En strategi för att locka SD-väljare?

    Ebba Busch har ofta framstått som hård i offentliga tal och debatter. Men i Almedalen möter vi en något mjukare partiledare, åtminstone i retoriken. Hon talar sig varm för välfärd och trygghet. Det är nationalistiskt och konservativt och utan spår av medvetenhet om naturgivna förutsättningar som luft, mark och vatten. Hon nämner inget om exploateringen av mark för brytning av mineraler. Det är luftigt och retoriskt.

    Ett val handlar i hög grad om att vinna tveksamma väljare över till det egna partiet. Det är lätt att dra slutsatsen att framtoningen som ett familjevänligt, konservativt light-alternativ till Sverigedemokraterna rymmer förhoppningar om att locka fler väljare från dem.

    Företagens omställningsarbete lämnas i sticket

    Raljerandet med hackspettar i skog är det närmaste Ebba Busch i sitt tal kommer frågan om biologisk mångfald och klimat. Hennes ton är sarkastisk och visar inget intresse för planetens gränser. Inte heller för den vetenskap och empiri på klimatområdet som företag i Sverige och Europa nu arbetar för att möta när de utvecklar nya affärsmodeller och gör investeringar i grön omställning.

    Vad säger partiledarna i Almedalen? SMB kommer att lyssna med kritiska öron

    Om bara några timmar gör den första partiledaren entré i Almedalens talarstol. Under fyra dagar ges de åtta riksdagspartiernas främsta företrädare chansen att hitta en vinnande ton i valrörelsen. SMB är på plats, fysiskt eller digitalt och kommer att lyssna, kritiskt och noggrant om världens ödesfrågor miljö, klimat och hållbarhet har någon plats bland alla förslag och visioner.

    Under ett valår får partiledartalen i Almedalen en särskild roll. Mediebevakningen är intensiv. Kommer nya utspel och testballonger? Eller står kursen framåt fast, utan att rubbas ens en grad?

    Det vet vi inte ännu. Det vi vet är att partihögkvarteren jobbar för högtryck med alla fingrar i luften för att finna det tilltal som attraherar väljarna.

    Vi vet vilka frågor som har dominerat debatten och mediebevakningen: lag och ordning, migration, skola-vård-omsorg, ekonomi – och – försvar… Världen känns allt osäkrare. I Europa utspelas nu det största kriget på 80 år.

    Miljöförstöring, resurs- och klimatkris angår och oroar många människor – ja, faktiskt en majoritet. Det syns i opinionsmätningar. Men inte tydligt. Som SMB berättade härom dagen i en analyserande artikel: Forskningen om opinionsbildningen kring klimatet visar att den blivit en identitetsfråga, en markör för vem man är.

    Klimat och miljö är frågor som måste lösas, oavsett om man står till höger, till vänster eller i mitten. Det är ett svårsmält, men oundvikligt faktum inför ett val där det mesta handlar om att rösta just rött, grönt eller blått.

    Vi upprepar gärna vad tunga näringslivsföreträdare redan sagt i debatten: Klimatet måste in i valrörelsen och kan inte lämnas utanför.

    Så här ser schemat för partiledarnas Almedalstal ut:

    • Ebba Busch (KD), tisdag kl 12
    • Simona Mohamsson (L), tisdag kl 19
    • Jimmie Åkesson (SD), onsdag kl 12
    • Elisabeth Thand Ringqvist, onsdag kl 19
    • Daniel Helldén (MP), torsdag kl 12
    • Magdalena Andersson (S), torsdag kl 19
    • Ulf Kristersson (M), fredag kl 12
    • Nooshi Dadgostar (V), fredag kl 19

    Talen webbsänds av Sveriges Television. Mer information finns på Almedalsveckans hemsida.

    Klimatopinionen inför valet: vad tycker svenska folket?

    Hur viktig är klimatfrågan för svenska väljare inför valet 2026 — egentligen? Oron är bred och stabil, men omvandlas inte till högsta prioritet i valrörelsen. Den här artikeln går igenom vad etablerade opinionsundersökningar visar, varför opinionen ser ut som den gör och vad ny forskning säger om vilket stöd klimatvisionerna egentligen har.

    I Indikator Opinions mätningar för Ekot, där väljare fick peka ut sin viktigaste valfråga, hamnar miljö och klimat på sjätte plats. I februarimätningen fick frågan åtta procent, i majmätningen nio procent. Sjukvård toppar med runt 19–21 procent, och ekonomi och lag och ordning turas om att komma på andra och tredje plats beroende på mättillfälle. En väljare satte ord på det i Sveriges Radios rapportering: ”Ekonomi styr alla andra åtaganden.” En annan beskrev känslan kring klimatfrågan: ”Man tappar gnistan, när man inte ser något resultat.”

    När Demoskop istället frågade väljare om flera viktiga frågor uppgav 38 procent klimat och miljö. Och bland dem som valde en enda toppfråga ökade klimatandelen med fyra procentenheter bara sedan mars — till 13 procent — vilket lyfte frågan till tredje plats i den mätningen. De två metoderna fångar delvis olika saker, men tillsammans ger de bilden av en fråga som många bryr sig om, utan att den för de flesta är den allra viktigaste när man tvingas välja.

    En bred oro, en djup klyfta

    Bakom väljarbarometrarna finns en starkare och mer beständig klimatoro. SOM-institutets nationella undersökning från 2025 visar att 82 procent uppger att de är oroade för förändringar i jordens klimat. Stödet för att satsa mer på ett miljövänligt samhälle är 73 procent, och nära hälften — 46 procent — anser att klimatfrågorna är viktigare än de flesta andra samhällsfrågor. Den bilden stärks av Novus klimat- och energirapport från februari 2026, där två av tre svenskar säger sig vara oroliga för klimatförändringarna — en nivå som hållit sig stabil sedan 2021. Novus noterar också en tydlig könsskillnad: 77 procent av kvinnorna uppger oro, mot 57 procent av männen.

    Men oron är djupt politiserad, och klyftan växer. Sedan 2007 har sambandet mellan vänster-högerposition och klimatoro ökat för varje mätning, enligt SOM-institutet. Det syns tydligt i siffrorna: bland dem som placerar sig klart till vänster är 96 procent oroade för klimatförändringarna, bland dem som placerar sig klart till höger är siffran 58 procent.

    Det syns också i hur människor ser på klimatförändringarnas orsaker: totalt anser 72 procent att de orsakas av mänskliga aktiviteter, men bland MP-sympatisörer är siffran 96 procent och bland SD-sympatisörer 48 procent.

    En faktor som ännu inte följt samma politiseringsmönster är teknikoptimismen. Ungefär hälften av befolkningen tror att många av dagens miljöproblem kan lösas med hjälp av ny teknik, och den frågan är påfallande jämnt fördelad längs höger-vänsterskalan. Det är ett av de få områden där en bred samsyn fortfarande verkar råda.

    Viljan finns – men inte till vilket pris som helst

    En annan bild av den svenska klimatopinionen ges av WWFs Klimatbarometer 2026, som bygger på intervjuer med drygt 2 000 personer. Hälften av befolkningen uppger klimatförändringar som ett av sina största orosmoment. Den siffran har sjunkit något från 53 procent förra året och ligger klart under rekordnivån på 58 procent från 2021.

    Ändå tänker mer än hälften av befolkningen på klimatförändringarna minst varje vecka. Och en klar majoritet – 65 procent – anser att politiker borde göra mycket mer för klimatet, även om siffran sjunkit något sedan 2023.

    Stödet för konkreta åtgärder är brett. Åtta av tio säger att de skulle köpa hållbara matalternativ oftare om de var billigare. En majoritet vill se ökat skydd av naturskog och stärkt EU-naturvårdslagstiftning, och utbyggd kollektivtrafik pekas ut som den viktigaste klimatpolitiska satsningen. Viljan verkar finnas, men priset är den avgörande tröskeln. Fyra av tio kan tänka sig ökade kostnader i vardagen för att minska utsläppen, medan tre av tio inte kan det.

    Rapporten avslöjar också ett anmärkningsvärt kunskapsglapp: bara ungefär en av tio vet att bestånden av vilda ryggradsdjur minskat med omkring 70 procent sedan 1970. Två tredjedelar underskattar minskningen kraftigt, och det är stabilt år efter år.

    Varför ser opinionen ut som den gör?

    Sveriges Radios Klotet ägnade ett helt avsnitt åt en till synes enkel fråga: om så många oroar sig för klimatet, varför blir det ändå inte en av valrörelsens stora frågor?

    En central förklaring är att partierna länge har förvandlat klimat till en identitetsfråga. Högerpartier ramar in klimatpolitik som ett hot mot hushållsekonomin och landsbygdens livsvillkor, vänsterpartier kopplar den till rättvisa och statligt ansvar. Det betyder att när väljare tar ställning till klimatfrågan svarar de ofta egentligen på något annat: vilket parti de känner igen sig i, och vilka värderingar de upplever att klimatpolitiken signalerar. Polariseringen handlar alltså inte bara om olika syn på klimatet, utan om att frågan har blivit en markör för vem man är.

    Till det kommer kunskapsluckor. I ett klimattest genomfört av stiftelsen för vetenskaplig upplysning, Gapminder, svarade många fel på grundläggande frågor om hur klimatet fungerar. När kunskapen är låg blir det svårare att bedöma klimatpolitik på sakliga grunder och lättare för partier att styra med förenklad retorik. Psykologisk forskning som lyfts i avsnittet visar dessutom att människor tenderar att uppleva klimatförändringarna som ett problem som drabbar någon annan, inte dem själva, vilket minskar känslan av personlig brådska.

    Medierna förstärker bilden. Journalistiken tenderar att föredra enkla konflikter framför komplexa sakfrågor, och när skeptiska röster får oproportionerligt stort utrymme riskerar folk att överskatta hur utbredd motståndet mot klimatåtgärder faktiskt är.

    Från opinion till vision

    Vad säger då allt detta sammantaget om vad svenska folket egentligen vill? Ett svar ger forskare vid Göteborgs universitet i boken Alternative Futures in a Heating World, publicerad i juni 2026. De har under flera år följt den svenska klimatrörelsen och undersökt hur brett stöd rörelsens visioner får — inte bara bland aktivister, utan också bland allmänheten och politiker.

    Den vision som fick störst stöd bland befolkningen — 78 procent — är tanken på att aktivt bygga bort behovet av fossila bränslen genom förnybar elproduktion. Idén om en global omfördelning av resurser så att alla kan tillgodose sina grundläggande behov stöds av 83 procent av befolkningen och 60 procent av politiker. Till och med tanken på att leva med mindre materiella resurser har stöd hos över 60 procent av allmänheten.

    Forskarnas slutsats är att klimatrörelsen har tonat ned sina mest genomgripande krav av rädsla för att uppfattas som alltför radikala, men kanske i onödan. Mer långtgående förslag kan vara politiskt möjliga, åtminstone om de formuleras som positiva bilder av ett framtida samhälle snarare än som förbud och uppoffringar.

    Det antyder att gapet mellan vad människor faktiskt stöder och vad som uppfattas som politiskt möjligt är större än klimatrörelsen själv har trott. Klimatviljan hos det svenska folket kan kanske vara djupare än vad valbarometrarna, med sina enkla prioriteringsval, förmår fånga.

    Här är förslag för bättre existentiell hälsa, Ulf – byt politik!

    Statsministern är uppenbarligen intresserad av existentiell hälsa. Det konstaterar skogsforskaren Jeannette Eggers i ett öppet brev på SMB debatt till Ulf Kristersson och ger honom några förslag på vad regeringen kan göra för att förbättra befolkningens existentiella mående. Till exempel ta klimatkrisen och naturens gränser på allvar och sluta att avfärda forskning som åsikter.

    Detta är en debattartikel. Analyser och ställningstaganden är skribentens egna. För att skicka in en debattartikel, mejla kontakt@supermiljobloggen.se och bifoga text, profilbild och din titel.

    DEBATT Hej Ulf! Vad roligt att du är intresserad av existentiell hälsa! Jag har förstått att Folkhälsomyndigheten jobbar med uppdraget. Men myndighetens kvarnar mal ju långsamt och du är antagligen inte statsminister länge nog för att se några resultat. Det tycker jag är synd, eftersom jag upplever att du och din regering är i desperat behov av bra idéer. Därför bad jag mina följare på sociala medier att bidra med en idésamling om vad du och dina regeringskollegor kan göra här och nu för att öka den existentiella hälsan i landet.

    Som den forskare jag är måste jag medge att urvalet inte blir representativt – men det behöver inte vara negativt! Mina följare är främst andra forskare, hållbarhetsexperter och hållbarhetsengagerade människor. Perfekt ju när det gäller existentiell hälsa mitt i en existentiell hållbarhetskris! 

    Det kom in väldigt många bra idéer och hela listan blir för lång för denna text. Som initiativtagare passar jag på att nämna mitt eget tips först: sluta avfärda forskning som åsikter.

    För att underlätta har jag bett en AI att sammanfatta de övriga förslagen. Här kommer listan – håll till godo! 


    1. Ta klimatkrisen och naturens gränser på allvar

    Agera kraftfullt på klimatkrisen och artdöden, skydda biologisk mångfald och naturskogar, stoppa exploatering och fossilberoende, och säkra långsiktig livsmedels- och vattenförsörjning.


    2. Sätt människors välmående före vinst

    Prioritera liv istället för vinst, minska ekonomiska klyftor, avskaffa fattigdom och säkerställ att alla har råd med mat, bostad och ett värdigt liv.


    3. Skapa trygghet genom stark välfärd

    Stärk sjukvården, psykiatrin, skolan och socialförsäkringarna så att människor får tid, stöd och resurser att må bra och leva hållbara liv.


    4. Satsa på utbildning, kultur och folkbildning

    Ge resurser till skolor, folkhögskolor, studieförbund och kultur så att alla får möjlighet till kunskap, kreativitet och livslångt lärande.


    5. Bygg ett inkluderande och solidariskt samhälle

    Motverka rasism och splittring, låt människor leva och verka oavsett bakgrund, och stärk gemenskap, tillit och medmänsklighet.


    6. Skapa hållbara livsvillkor och balans i vardagen

    Inför kortare arbetstid, ge människor mer tid för familj, relationer och återhämtning, och skapa utrymme för mening, natur och gemenskap.


    7. Förnya demokratin och samhällsvisionen

    Stärk demokratin genom delaktighet och tillit, motverka korruption och hat i politiken, och utveckla nya sätt att mäta och organisera samhällets utveckling bortom ensidig tillväxt.


    Sammanfattningsvis: gör en helomvändning av er politik. 

    Flera av svaren jag fick i mitt flöde visade en bristande tilltro till regeringens förmåga att ta existentiell hälsa på allvar och föreslog att ni skulle avgå. Jag hoppas att du inte tar illa upp – du och din regering har ju trots allt inte jobbat alltför hårt för att bevisa motsatsen. Men än är det inte för sent! 

    Lycka till!

    Jeannette Eggers, forskare i hållbart skogsbruk, SLU

    Klimatförändringarna gör redan livet dyrare

    Inga pengar i fickan

    Klimatförändringarna är inte längre något som kan göra livet dyrare om några årtionden. De påverkar redan ekonomin, inte bara i fattiga länder, utan också för dem som bor i rikare länder. Det visar undersökningar från Australien och USA. Resultatet borde påverka hur man ställer frågor till väljarna om deras prioriteringar, menar forskare.

    New South Wales är Australiens mest folkrika delstat, med Sydney som huvudort. Forskarna har jämfört den verkliga ekonomin i delstaten med hur ekonomin kunnat se ut i en tänkt situation utan mänskligt orsakade förändringar i klimatet. Beräkningarnas resultat varierar mellan fyra och 33 procents minus, med en medianförlust på 18 procent.

    Delstaten har alltså förlorat runt 18 procent på klimatförändringarna, jämfört med en ekonomi utan sådana förändringar. Detta motsvarar en förlust på över 21.000 australiensiska dollar per person och år – en rejäl summa, med tanke på att genomsnittslönen i New South Wales är 88.000 dollar. Studien har publicerats av Net Zero Commission i New South Wales.

    Felformulerade opinionsmätningar

    I opinionsmätningar brukar väljarna i Australien, liksom i Sverige, tillfrågas om vilken fråga som är viktigast för dem. Svarsalternativen kan vara klimatet, bostadskostnaderna, sjukvården, arbetsmarknaden och skolan. Men det är fel sätt att formulera frågan, menar forskarna bakom studien. Eftersom klimatförändringarna visar sig påverka ekonomin så kraftigt, så påverkar de ju också alla de andra områdena.

    Det är dags att sluta tänka på klimatförändringarna som ”bara” en miljöfråga, som man kan bortse från när det blir ont om pengar. I stället borde vi se dem som vad de verkligen är: ett pågående och reellt hot mot vår levnadsstandard”, skriver forskarna Timothy Neal och Ben Newell från University of New South Wales.

    De understryker också att det inte är de uppmärksammade skogsbränderna och översvämningarna i Australien som framför allt påverkat ekonomin. Det är snarare de höjda temperaturerna världen över som drivit upp priserna på alla råvaror som landet importerar.

    Dyrare också i USA

    Även i USA gör klimatförändringarna livet dyrare. Enligt en studie gjord av Kimberly Clausing från University of California kostar klimatförändringarna nu de amerikanska hushållen mellan 400 och 900 dollar om året. Ännu mer, över 1.300 dollar, kostar de i de delar av landet som är extra hårt drabbade av översvämningar, torka eller skogsbränder.

    Amerikanerna blir också allt mer medvetna om problemet. Enligt enkätdata från Yale-universitetet anser nu två tredjedelar av alla röstberättigade amerikaner att klimatförändringarna påverkar deras levnadskostnader. Även många republikaner har insett att klimatet har betydelse för priserna på mat, el och försäkringar.

    Att elen blivit dyrare i USA beror ibland direkt på risken för extremväder. I California bygger man till exempel om elnätet för att minska risken för skogsbränder, och i sydöstra USA måste elledningarna repareras efter de översvämningar och orkaner som blir allt fler.

    Priset på el och annan energi diskuteras mycket i USA, men utgör ändå inte den del av hushållsutgifterna som enligt Kimberly Clausings studie påverkats mest av klimatförändringarna. Medan elen blivit 35 dollar dyrare per år för ett genomsnittligt hushåll, så kostar hemförsäkringarna nu över 350 dollar mer om året.

    Även sjukvårdskostnaderna påverkas av klimatförändringarna, visar studien. Skadliga rökpartiklar från skogsbränder leder till många fall av för tidig död. Ett varmare klimat förlänger också allergisäsongen och ökar risken för infektionssjukdomar spridda av fästingar och myggor.

    Forskaren vill nu gå vidare till att hitta sätt att förbättra klimatet utan att kostnaderna ska drabba de fattigaste.

    Det är bra att folk börjar förstå sammanhanget. Jag tror att en bättre klimatpolitik skulle vara så bra för hushållen och för hela landet att vinsterna skulle uppväga kostnaderna”, säger Kimberly Clausing i en intervju hos miljösajten Grist.

    Kortsiktig vinst går före långsiktigt ansvar i regeringens skogspolitik

    Den 16 juni klubbade riksdagen den omstridda propositionen Ett tydligt regelverk för aktivt skogsbruk. Rebellmammor för skogen är starkt kritiska till förslaget som de menar påskyndar förlusten av biologisk mångfald, minskar skogens klimatnytta, försvårar granskning av skogbolagen och fördjupar orättvisan mellan stad och land.

    Detta är en debattartikel. Analyser och ställningstaganden är skribentens egna. För att skicka in en debattartikel, mejla kontakt@supermiljobloggen.se och bifoga text, profilbild och din titel.

    DEBATT Skogen är avgörande för vårt samhälle. Den är central för klimatet, den biologiska mångfalden, människors hälsa och våra barns framtid. Trots det föreslår regeringen en skogspolitik som sätter skogsindustrins vinstmaximering före långsiktigt ansvar. Med kortare omloppstider, kalhyggesbruk och ensidiga trädplantager riskerar skogens biologiska värden och ekosystemtjänster att urholkas. Detta är inte att ta ansvar för Sverige, utan att såga av grenen vi sitter på. 

    Regeringens proposition ”Ett tydligt regelverk för aktivt skogsbruk” har en tydlig slagsida mot ökad produktion, trots att miljö och produktion påstås vara jämställda mål. Samtidigt visar den senaste utvärderingen av Sveriges miljömål (2023) att miljötillståndet i skogen utvecklas negativt, och Skogsstyrelsen pekar på bristande styrmedel för att säkra biologisk mångfald och ekosystemtjänster. Trots detta får miljön en undanskymd roll i propositionen.  

    Skyndar på förlust av oersättlig naturskog

    Rebellmammor för skogen anser att propositionen ska avslås i sin helhet, eftersom den påskyndar förlusten av oersättlig naturskog, urholkar skogens klimatnytta, försvårar granskning av skogsbruksåtgärder samtidigt som ojämlikheten mellan stad och land fördjupas.

    1. Naturskogar är intakta ekosystem med rik biologisk mångfald och viktiga upplevelsevärden. Dessa värden undergrävs idag då kalhyggesbruk används på 97 procent av den brukade skogsmarken.Skogsstyrelsen bedömer att de sista oskyddade naturskogarna kan vara borta inom 25 år om dagens avverkningstakt fortsätter. När naturskog avverkas är förlusten i praktiken irreversibel eftersom denna typ av skog inte kan återskapas inom överskådlig tid. Trots detta saknar regeringens proposition förslag som kan stoppa avverkningen av naturskog. Istället stödjer propositionen ökad produktion genom lättnader i regelverket, sänkta krav på markägares kunskap och kortare tid för att överklaga beslut, även när underlaget kring natur- och kulturmiljövärden är bristfälligt. 
    1. Forskning visar att skogen skulle kunna bidra betydligt mer till att nå klimatmålen, om den brukades på ett annat sätt. Skogens klimatnytta handlar både om trädens upptag av koldioxid och om det kol som finns lagrat i markskiktet, vilket i hög grad förstörs vid kalhyggesbruk. I dag används endast omkring 20 procent av träråvaran till långlivade produkter där kolet binds under längre tid, medan resterande 80 procent går till kortlivade produkter som papper, kartong och bioenergi, där kolet snabbt återförs till atmosfären. Trenden är att skogens funktion som kolsänka försvagas och att avståndet till klimatmålen växer. Propositionen riskerar att ytterligare underminera skogens klimatnytta. Samtidigt gör dagens industriella skogsbruk samhället mer sårbart i ett föränderligt klimat. Artrika blandskogar med variation i trädslag och ålder är mer motståndskraftiga mot brand, stormar, översvämningar och insektsangrepp än monokulturer.  
    1. Minskad transparens och försvagning av möjligheterna att granska skogsbruksåtgärder gör systemet rättsosäkert och utgör ett demokratiproblem. Propositionens förslag att korta tiden mellan anmälan och avverkning gör det svårare för myndigheterna att granska och för allmänheten, miljöorganisationer och samebyar att överklaga beslut. Detta innebär att skogsbruksåtgärder kan genomföras utan insyn och att skogsindustrin i praktiken får stå oemotsagd. 
    1. Propositionen riskerar att eskalera konflikterna kring skogen och minskar även lokalsamhällens och enskilda skogsägares rådighet över sin skog. Samtidigt fördjupas ojämlikheten mellan stad och land. Tätortsnära skogar skyddas oftare, medan landsbygden får bära konsekvenserna av det intensiva skogsbruket med ödsliga kalhyggen och enformiga planteringar. Våra levande skogar som bidragit till friluftsliv och folkhälsa i många generationer ödeläggs nu i snabb takt.

    Skogen är ett arv vi ska förvalta för våra barn och kommande generationer. När kortsiktiga vinstintressen får styra skogsbruket riskerar vi att oåterkalleligt förlora värden som är avgörande för vår överlevnad. Den här propositionen är ett steg i fel riktning. Sverige behöver en ansvarsfull skogspolitik som skyddar vår gemensamma framtid.

    Rebellmammor för skogen, genom
    Lena Tranvik, Fil.dr. ekologi
    Elisabet Jansson, skogsbiolog, M.S.Ed.
    Fredrika Mårtensson, docent i miljöpsykologi, SLU
    Marie Durling, Statsvetare

    Mer om beslutet finns att läsa i Dagens ETC (reds anm).

    Moderaterna har fixat klimatkrisen – på sin Facebook-sida!

    Sveriges koldioxidutsläpp är minus sex miljoner ton, lägst i hela EU. Det utropar nu Moderaterna i ett inlägg på sin egen Facebooksida. Det borde inte anstå ett parti med ambitionen att vara statsbärande att blanda bort korten och missleda väljarna så fatalt. Eller menar man verkligen att Sverige nått sina klimatmål redan 20 år i förtid? Då skulle man skrika ut nyheten högt, skriver Jan Lindsten i en ledarartikel.

    LEDARE På S-kongressen i slutet av maj i fjol höll den just omvalda partiordförande Magdalena Andersson sitt 40 minuter långa linjetal, utan att med en stavelse nämna klimatkrisen och dess utmaningar. För detta kritiserades hon, även internt, och bland annat också av SMB i en ledarkommentar. ”Det borde vara omöjligt att inte nämna klimatkrisen om man vill bli statsminister” skrev vi då.

    Ett år har gått sedan dess. Nu, när valrörelsen börjar ta fart på allvar, verkar de flesta av partiledarna tävla med varandra i just denna gren – att helt förtiga civilisationens största utmaning. Alltså den eskalerande uppvärmningen av Jorden till följd av alla våra växthusgasutsläpp.

    Nuvarande statsminister Ulf Kristersson (M) har inte heller tagit ordet ”klimat” i sin mun så värst många gånger. Men det borde han verkligen göra. Hans parti visar nämligen på sitt Facebook-konto en helt sensationell nyhet. Sverige har, 20 år i förtid, uppfyllt sitt klimatbeting enligt Parisavtalet och blivit en nettonollutsläppare – ja, till med något mer än så! I grafiken till inlägget ståtar Sverige med en placering längst ned, med – 0,6 ton koldioxid per person under 2024. Nu är det bara för övriga nationer att göra hemläxan.

    M-regeringen har ökat utsläppen – inte tvärtom

    Den första meningen är (ofrivilligt?) komisk och väldigt Trump-artad: ”Under den moderatledda regeringen har Sverige fått EU:s lägsta utsläpp per capita, enligt 2024 års siffror.”

    Sanningen är ju den motsatta – under M-regeringen har de svenska fossila utsläppen tvärtom ökat, efter flera decenniers nedgång. Orsaken är framförallt den kraftiga efterfrågestimulans på bensin och diesel som regeringen skapat via skattesänkningar och sänkt reduktionsplikt för inblandning med förnybara drivmedel.

    Så här ser budskapet ut på partiets FB-konto:

    Sverige klarade år 2024, ensamt i EU, att suga upp 0,6 ton per invånare, medan alla andra EU-länder är nettoutsläppare, påstår alltså Moderaterna på sin Facebooksida Korrekt siffra för Sveriges per capitautsläpp av fossil koldioxid för 2024 är 4,75 ton (Naturvårdsverket). Utsläppssiffrorna från kol- och oljeförbränning ska inte blandas ihop med upptaget av koldioxid i skog och mark som bokförs enligt FN:s redovisningssystem i Kyotoprotokollet från 1997.

    Skog och mark tar upp mer – fast det är en annan sak

    Det finns en faktamässig bakgrund till påståendet. Cirka 54 miljoner ton koldioxid togs under 2024 upp av växande grödor och träd, medan 47,5 miljoner ton koldioxid släpptes ut från industri och transporter. Men det finns inget ”netto” eftersom fossil och biogen koldioxid måste ha separat bokföring. Det skiljer hundratals miljoner år mellan dem i in- och utgående saldo. Och att det skulle vara den moderatledda regeringens förtjänst att den svenska skogen växte till lite mer kring åren 2022-23 tack vare lägre avverkningstakt och mindre barkborreangrepp är en löjeväckande tanke.

    Och det finns en försvårande omständighet till, som inte man låtsas om: svenskarnas utsläpp är högre än de 47,5 miljoner tonnen så kallade territoriella utsläpp. Utrikesflygande, som de resglada svenskarna gärna ägnar sig åt, och all importerad konsumtion försämrar statistiken. Naturvårdsverkets siffror visar att de svenska, totala fossila utsläppen då är drygt 75 miljoner ton, inte 47,5.

    För den som vill blanda bort korten är det ett gyllene läge att låtsas som att fossil och biogen koldioxid är kommunicerande kärl. Redan kort in på nyåret när utsläppsstatistiken för 2024 var klar började budskapet spridas, bland annat från skogsindustrin och Svenska Dagbladets klimatskeptiker, vilket SMB noterade då. För några veckor sedan återkom missförståndet (?) i en debattartikel från Företagarna.

    Men ska då ett politiskt parti, som till råga på allt nu sitter vid makten, upprepa falskheterna? Självklart inte. För så här är det ju: trodde Moderaterna på sin egen grafik i FB-inlägget så vore det enda logiska att kungöra att svensk klimatpolitik har nått sitt nettonollmål redan nu och att vidare ansträngningar är överflödiga.

    Falska nyheter gör sig bäst på nätet

    Ulf Kristersson kommer med all säkerhet inte tillkännage den fantastiska nyheten från talarstolar eller i intervjuer. Orsaken är enkel – han vet naturligtvis att den är falsk och skulle kunna slå mot honom om han tar den i sin mun.

    Nej, såna här grova osanningar gör sig bäst på nätet. Där kan de masspridas utan kontroll och trollkonton och förvillare kan mångfaldiga dumheterna. Och missleda väljarna.

    Vi säger till Kristersson: Det borde vara omöjligt för en statsminister att tolerera att hans parti sprider så genomfalskt material i sina egna forum!

    Valet 2026: Så står partierna i skogsfrågan

    Miljöpartiet och Vänsterpartiet sticker ut som bäst i klassen när det kommer till politik som ska främja biologisk mångfald och skydda de sista naturskogarna i Sverige. I samband med valkampanjen “Skogsvalet 2026” som drivs av miljöorganisationerna Greenpeace och Skydda Skogen lanserar de även enkätsvar från samtliga riksdagspartier om hur de ställer sig till olika förslag.

    Läget i skogen är allvarligt, enligt en ny rapport från Skogsstyrelsen. Naturskogar och kontinuitetsskogar, som är avgörande för den biologiska mångfalden, avverkas i allt snabbare takt. Skogsstyrelsen menar nu på att dessa skogar måste få stå kvar. Om det fortsätter i dagens takt så är nästan alla naturskogar utanför skyddade områden borta om 26 år.

    Lagförslag för ökad avverkning

    Mot bakgrund till bland annat denna rapport lanserar nu Skydda Skogen och Greenpeace en kampanj för att sätta skogspolitiken på agendan inför höstens val. SMB har tidigare rapporterat hur regeringen föreslår lagändringar som ska öka avverkningen, bland annat genom att sänka tidsfristen för en avverkningsanmälan. 

    Lagförslagen kommer från den senaste skogsutredningen som gjordes av Göran Örlander, och har fått stark kritik från såväl forskare som miljörörelsen. 

    När myndigheter varnar för att unika skogsmiljöer kan gå förlorade för alltid väljer regeringen att driva en politik som underlättar ytterligare avverkning. Det förvärrar en redan akut situation för både klimatet och den biologiska mångfalden vilket är djupt ansvarslöst”, säger Karolina Carlsson, kampanjledare skog på Greenpeace, i ett pressmeddelande.

    De flesta partier negativt inställda

    I valenkäten om skogspolitiken är de 14 frågorna formulerade för att främja biologisk mångfald och att skydda naturskog, och många innehåller konkreta förslag som partierna ska ta ställning till. Vänsterpartiet och Miljöpartiet har gett flest positiva svar. MP har svarat ja på samtliga frågor. V håller med om allt utom frågan som föreslår att all statlig skog ska användas för skydd och restaurering.

    Liberalerna och Socialdemokraterna har båda svarat ja på fyra frågor. Liberalerna är positiva till att skydda skog, men svarar nej på det mesta andra. Moderaterna har inte svarat alls. SD och KD svarar nej på alla frågor. Även Centerpartiet är negativt inställd till nästan alla frågor.

    Översikt över svaren från Skydda skogens valenkät om skogspolitik. Illustration: Skydda skogen.

    Vill ge ersättning till skogsägare men inte höja anslagen

    Den senaste mandatperioden har regeringen gång på gång minskat anslagen till miljöbudgeten. En granskning från Naturskyddsföreningen visar att regeringens politik har styrt oss längre bort från både svenska miljömålen och EU:s mål om att skydda och restaurera våra ekosystem.

    I valenkäten är alla tidöpartier (utom Moderaterna, som inte svarade) emot att höja anslagen för skydd av skog. Samtidigt har regeringen föreslagit att markägare ska få 125 procents ersättning om förekomsten av skyddade arter hindrar dem från att avverka. Det har bemöts positivt av många, även miljörörelsen, men vissa är skeptiska till hur pengarna ska räcka. 

    Vi bedömer att det behövs betydligt mer resurser än de 100 miljoner kronor som finns för genomförandet. Vi ser en stor risk att mer pengar kan komma att tas från naturvårdsinsatser, exempelvis skydd av områden och restaurering framöver”, sade Emelie Nilsson, expert naturvårdspolicy på WWF till Natursidan när regeringsförslaget kom. 

    Vill du veta mer om hur partierna står i olika miljöfrågor? SMB har tidigare skrivit om Naturskyddsföreningens granskning av partiernas miljöpolitik och vallöften. 

    ”Lite fascism och klimatförstörelse får man räkna med”

    Fotbolls-VM har expanderat från 32 till 48 lag och spelas i tre länder hundratals mil från varandra. Det innebär ett rejält ökat klimatavtryck, och spelar dessutom fossilindustrin i händerna. Som av en händelse är Qatar Airways och oljebolaget Aramco huvudsponsorer, berättar Supermiljöbloggens krönikör Frida Hylander.

    KRÖNIKA VM-sommaren är officiellt igång. Men frågan är om den kan komma i närheten av den fotbollsyra som rådde sist Sverige spelade VM i USA, den där ljuvliga sommaren -94 när vi grävde guld i USA. Både världen och fotbollen ser annorlunda ut idag. 

    Enligt FIFA ska det här vara det mest inkluderande VM:et någonsin, men redan innan turneringen drog igång omgärdades det av en rad skandaler av både fascistisk och exkluderande karaktär: Bland annat har stark kritik riktats mot biljettpriser på tiotusentals kronor per match. Det iranska laget har tvingats flytta sin träningsbas till Mexiko på grund av USA:s krångel, och flera i deras stab har inte fått sina visum beviljade. Och plötsligt portades den somaliske domaren Omar Artan, trots att han hade giltigt visum och var schemalagd att döma flera matcher. Något som FIFA säger sig inte kunna kontrollera, och FIFA-bossen Infantino uttryckte att folk istället för att gapa och klaga borde chilla ner. 

    Det här VM:et borde såklart aldrig ha tilldelats USA, Mexiko och Kanada från första början, av flera skäl. Förutom korruption och exkludering är evenemanget en uppenbar klimatkatastrof. 

    Ju fler matcher desto större klimatavtryck

    I rapporten Football and climate change: a preview of the 2026 FIFA World Cup beskriver forskare hur fotbollen alltsedan 1990-talet expanderat i snabb takt, vilket oundvikligen drivit upp dess klimatrelaterade avtryck. Champions League har ökat från 32 till 36 lag. Conference league har möjliggjort för ännu fler lag att spela i europeiska turneringar. Varje extra internationell match innebär utsläpp från resor för såväl lag och stab som supportrar. VM har i år också expanderat – från 32 till 48 lag. Kanske kul för Sverige som kunde ta oss vidare trots att vi kom sist i vår Nations League-grupp med två ynka poäng och tolv insläppta mål på sex matcher. Mindre kul för klimatet. De sexton extra lagen innebär en 47-procentig ökning av matcher. 104 matcher som ska spelas i tre olika länder med hundratals mil mellan flera av värdstäderna. 

    FIFA själva hävdar att expansionen handlar om att bli mer inkluderande och att de ökade vinsterna kommer att återinvesteras för att utveckla den internationella fotbollen mer. Men, skriver rapportförfattarna, en mer kritisk syn på expansionen är att den helt enkelt handlar om att kunna ackumulera mer pengar som bland annat kommer att gå till klimatskadliga intressen. 

    Sporten används för att rentvå fossilindustrin

    Mästerskapet, liksom förberedelserna, innebär såklart enorma utsläpp från bland annat flygresor, konsumtion och konstruktion. Men för att förstå drivkrafterna bakom den stora klimatpåverkan FIFA:s verksamhet har behöver man titta på hela apparaten kring arrangemanget. Huvudsponsorer för VM är bland annat Qatar Airways och Aramco, ett saudi-ägt oljebolag. De tycker såklart att det är toppen att mästerskapet blir större, omfattar fler länder och fler matcher. Det innebär fler möjligheter för dem att synas, göra reklam för sin klimatskadliga verksamhet och tjäna mer pengar. Att stora fossilbolag, oligarker och antidemokratiska makthavare vill associeras med fotbollen är en del av så kallad sportswashing, det vill säga när man använder sport för att framstå som legitim inför en global publik, medan man eldar på nationalism och för bort uppmärksamheten från de sociala problem och brott mot mänskliga rättigheter som pågår på hemmaplan.

    Titta på Trump, eller på Qatar. Eftersom så många älskar fotboll så innerligt, är det en smart strategi att associeras med sporten. Det är lättare att ha överseende med ett oljebolag om ens favoritspelare springer runt med dess namn på matchtröjan. Eller se mellan fingrarna med att Trumps politik leder till att en av världens bästa fotbollsdomare inte får komma in i landet för att göra sitt jobb. 

    Fotbollen kan existera utan fossilpengar

    Till slut är fossilindustrin så inbäddad och normaliserad i fotbollsvärlden att man inte längre reagerar. Lite fascism och klimatförstörelse får man helt enkelt räkna med för att få uppleva det man älskar: titta på när 22 spelare stångas i 90 minuter för att försöka få in bollen i mål. 

    Den stora vinsten för de som tjänar pengar på fossila bränslen kommer när vi tror att det måste vara så här; att fotbollen inte kan existera utan deras pengar. Men det kan den, låt ingen få dig att tro något annat. 

    Frida Hylander är klimatpsykolog och skriver regelbundet krönikor på Supermiljöbloggen.

    “Albanien inte till salu” – protester mot Ivanka Trumps turistprojekt

    Ivanka Trump planerar ett turistprojekt längs den albanska kusten. Ekosystemet på den formellt skyddade stranden ska nu ersättas med hotell och semesteranläggningar. Tusentals albaner protesterar mot miljöförstörelsen. Den rosa flamingon har blivit en symbol för rörelsen, eftersom dess habitat skulle förstöras i och med byggprojektet.

    Området, Vjosa-Narta, är ett skyddat strandområde med hotade arter. Havssköldpaddan häckar i området, och det är hem till mer än 200 fågelarter, bland annat den rosa flamingon. Här planerar nu Ivanka Trump och hennes man Jared Kushner att bygga semesteranläggningar. I samma projekt ska de även förvandla den obebodda ön Sazan utanför kusten till en exklusiv turistdestination.

    Den albanska befolkningen reagerar starkt på planerna och nu pågår stora protester i huvudstaden Tirana. Skyltar bär budskap som “Albanien är inte till salu”. Men de utländska semesterplanerna är inte det enda som de är arga på.

    Miljöengagerade har besökt platsen där projektet ska byggas, och berättar för CNN att grävmaskiner var på plats redan i slutet av maj. Det fanns inga licenser, tillstånd eller ens skyltar om vad de gjorde, enligt Ariel Brunner från miljöorganisationen BirdLife. Albaniens premiärminister insisterar att projektet ännu inte har påbörjats, och att en miljöbedömning ska göras.

    Även om den ekologiska förlusten är allvarlig är den inte det enda som har fått människor att gå ut på gatorna tre dagar i rad. Det som står på spel är något mer påtagligt: rätten att vara med och besluta om de platser där människor bor, de landskap de värdesätter och den framtid de ska lämna vidare till sina barn.” skriver BirdLife i ett pressmeddelande.

    Flamingo-rörelsen påpekar att det pågående arbetet i det skyddade området är illegalt, och kräver att det stoppas.

    Vindkraften störtdök i fjol – målen för ny el går inte att nå

    Regeringens produktionsmål på 300 terawattimmar el år 2045 är omöjligt att nå, visar en rapport från Energiforsk. Det beror inte minst på att vindkraftsutbyggnaden så gott som avstannat. Investeringarna under 2025 mätt i effekt låg på bara en procent av 2019 års nivå. Och 93 procent av de sökta tillstånden fick i fjol avslag via kommunala veton.

    Rapporten har tagits fram av Svenska Miljöinstitutet (IVL) och konsultbolaget Profu och presenterades i veckan på ett webbinarium arrangerat av branschägda utvecklings- och forskningsbolaget Energiforsk.

    Dagens svenska elproduktion på cirka 150 Twh, Terawattimmar, ska alltså enligt regeringens planeringsmål fördubblas inom bara 20 år för att elektrifiera industri- och transportsektorn och fasa ut den fossila energin.

    Men en stor orsak till att målet inte går att nå är att de så kallade ledtiderna är mycket långa. Begreppet ledtid innefattar all tid det tar från planeringsstart tills första kilowattimmen levereras, och består av ansökning, tillståndsprövning, investeringsbeslut och produktion. Ledtiderna kan i många fall handla om 7-20 år och är längst för vindkraft både till lands och sjöss. Kortast ledtider har enligt rapporten gasdrivna kraftverk. Kärnkraft, som inte byggts på flera decennier i Sverige anges också ha de längsta ledtiderna.

    Lägre utbyggnadsmål nås inte heller

    Rapporten undersökte även ett lägre scenario med elproduktion på 230 Twh år 2045. Men inte heller detta går att nå. Det hade i så fall krävts att vindkraftsprojekt med en effekt på sammanlagt 70 gigawatt behövt initieras redan år 2024, långt mer än vad som gjorts. Fram till och med 2023 har sammanlagt 16 gigawatt vindkraft installerats totalt i landet.

    Den här eftersläpningen kallas i rapporten för ”investeringsskuld” och kan bara minskas om många saker görs samtidigt. Inte ens halverade ledtider räcker enbart, enligt rapporten.

    Erik Almqvist, elnätsansvarig på Greenpower Sweden, deltog på webbinariet och pekar ut flera orsaker till att vindkraftsutbyggnaden sjunkit så kraftigt. Det kommunala vetot är en stor anledning, framhåller han.

    – Det krävs en reformering av det kommunala vetot. Jag säger inte att kommunerna inte ska ha rådighet över etableringen av vindkraft. Men när det blir nej väldigt sent i processen drar detta ned investeringsviljan. Och för varje projekt som stoppas, blir projekteringskostnaden desto högre för objekt som tar sig igenom prövningen, påpekar han.

    Regeringens fokus på kärnkraft inverkar negativt

    Almqvist pekar på många orsaker till att det ser ut som det gör: låga elpriser, ogynnsamma marknadsförutsättningar (till exempel ränteläget som lett till högre priser), dyrare elnätanslutning – och såklart även politik.

    Vad betyder regeringens hållning för att situationen är som den är för vindkraften?

    – Regeringen meddelade 13 avslag på havsvindparker och tog bort uppdraget för Svenska kraftnät att bygga landanslutning för vindkraften till havs. Man har fullt fokus på kärnkraft. Det har såklart betydelse. Men regeringen har också gjort saker för att underlätta vindkraftsetableringar på land, eller de som är kustnära – som förändringen av fastighetsskatteintäkterna, och så det här incitamentspaketet.

    Erik Almqvist pekar på att ”känslan” hos marknadens aktörer är viktig.

    – Ja, om de internationellt verksamma bolag som är aktuella för att bygga vindkraft gör bedömningen att politiken inte vill satsa på den vänder de sig till andra länder. Och då kan de vara svåra att få tillbaka, betonar han.

    Vad betyder regeringens starka prio på ny kärnkraft för etableringen av vindkraft?

    – Det är väldigt svårt att säga vad den mycket kraftiga subventionen av ny kärnkraftsel får för följder. Det är ett fullt legitimt beslut, man jag hade velat se en större konsekvensbedömning av vad satsningen innebär för övriga kraftslag.

    Verktyg för att lindra ungdomars klimatångest

    Deppig flicka

    Klimatlarmen duggar nu allt tätare, vilket kan leda till uppgivenhet inte minst hos ungdomar. Här berättar vi om två initiativ som syftar till att minska uppgivenheten. Det är initiativ som kommer från två helt olika organisationer i olika världsdelar: en ideell organisation i Indien samt Lunds universitet i Sverige.

    Den indiska organisationen heter Asar, Asar Social Impact Advisors, och är baserad i Bengaluru i södra Indien. Dess huvudmål är att föra samman politiker, näringsliv och experter i klimatprojekt på lokal nivå.

    Asar har också gjort enkäter, intervjuer och ett digitalt seminarium med ungdomar i Indien. Merparten av ungdomarna visade sig väl medvetna om klimatkrisen, men visste de inte vad de skulle göra åt den. De talade i stället om att känna sig låsta, maktlösa, isolerade och överväldigade av problemen.

    Eftersom unga människor idag konsumerar nyheter hela tiden så möts de ständigt av information om värmeböljor, torka, skördeförluster och översvämningar. Det leder till en känslomässig belastning, menar Asar.  I skolan ges klimatinformationen som fakta, medan den i media beskrivs som spektakulära katastrofer. Ingendera formen ger ungdomarna möjlighet att hantera sina känslor på ett konstruktivt sätt.

    Inget individuellt problem

    Ett ytterligare problem är att ungdomarnas klimatångest uppfattas som ett individuellt problem snarare än ett samhällsproblem. Det är ju inte svaga individer, utan strukturer i samhället som egentligen bär skulden, menar Asar: sådant som ojämlikhet, en osäker arbetsmarknad, bristfällig sjukvård, slöseri med naturresurser och ett politiskt styre där ungdomar ofta är utestängda.

    Det program Asar nu håller på att utveckla kallas ”Everyday Feelings, Everyday Climate”. Dess mål är inte att sudda bort klimatångest, men att ge unga människor ett forum för känslor och eftertanke genom musik, bilder och berättelser. Det ska bygga mer på känslor än på fakta och tankar, och försöka visa ungdomarna att de inte är ensamma om att känna som de gör.

    ”Verktygslåda” från Lunds universitet

    På andra sidan jordklotet, vid Lunds universitet, har forskare funnit samma sak som Asar i Indien: att klimatförändringarna gör många ungdomar överväldigade och osäkra på vad de ska göra. Därför har man i samarbete med experter på klimat, pedagogik, konst och barnpsykologi utvecklat en ”verktygslåda” vars mål är att hjälpa ungdomarna från hopplöshet till handlingsvilja och hopp.

    Verktygslådan innehåller, enligt en webbartikel från universitetet, en rad övningar för barn och ungdomar. Det sträcker sig från snabba andningsövningar till veckolånga uppgifter som exempelvis för samman studenter och äldre personer för diskussioner och erfarenhetsutbyte. Andra exempel är rörelseövningar som kan minska stress, dagboksskrivande för att få utlopp för känslor, konst som ett sätt att avbilda en bättre framtid, och lokalt miljöengagemang för kontakt med likasinnade. Alla övningar kan användas på olika utbildningsnivåer.

    En av forskarna bakom projektet är Bernadett Kiss från International Institute for Industrial Environmental Economics vid Lunds universitet. Hon börjar ofta sina undervisningstimmar med en runda där studenterna får berätta hur de känner sig just nu. Sedan får de göra en liknande runda efter undervisningen. Då kan studenterna lufta och diskutera eventuella negativa känslor som väckts av lektionen.

    Genom att notera, acceptera och ge namn åt sina känslor hellre än att trycka ner dem, så kan man hantera dem och bli bättre på att möta utmanande situationer”, säger Bernadett Kiss i artikeln

    ”Folkbildning mobiliserar människor och stärker klimatomställningen”

    Projektledare Johanna Stål

    Med ett nationellt samarbetsprojekt visar fyra studieförbund hur människor genom utbildning och gemenskap kan mobiliseras och spela en aktiv roll i klimatomställningen. Det skriver Johanna Stål, projektledare för ”Stärkt roll i klimatomställning” i ett inlägg på SMB Debatt.

    Detta är en debattartikel. Analyser och ställningstaganden är skribentens egna. För att skicka in en debattartikel, mejla kontakt@supermiljobloggen.se och bifoga text, profilbild och din titel.

    DEBATT Miljö -och klimatomställningen är inte i första hand en teknisk fråga. Det är en social fråga. Den handlar om beteenden, värderingar, egenmakt och gemenskap. Utbildning och delaktighet är avgörande för att lyckas: När människor får kunskap, verktyg och möjlighet att agera tillsammans ökar både engagemanget och omställningstakten. Utan delaktighet förvandlas omställningen till tekniska och politiska sakfrågor som hanteras i stuprör och leder till polarisering. Här har folkbildningen en unik roll att spela. 

    Aktivt deltagande folkbildningens styrka

    I Sverige deltar hundratusentals människor varje år i studieförbunden och folkhögskolornas verksamheter. Folkbildningens styrka ligger i det aktiva deltagandet – i samtalet, mötet och i att människor själva är medskapare av kunskap. Just detta är avgörande i klimatomställningen. 

    Här bild från ett av projekten, ”Avfallschartern” i Östersund, där en rundtur till olika återvinningsstationer i kommunen genomfördes.

    Samtidigt som folkbildningen nedmonterats med kraftigt minskade anslag har ett unikt projekt lyft blicken för att se hur studieförbundens roll i klimatomställningen kan stärkas. I innovationsprojektet Stärkt roll i klimatomställning har studieförbunden Studiefrämjandet, ABF, Studieförbundet Vuxenskolan och Sensus samverkat över hela landet. Här har 15 satsningar runt om i landet experimenterat med nya sätt att engagera människor lokalt – från klimatrådslag och facilitatorutbildningar (utbildning av mötes- och processledare) till konstprojekt, körsång och praktiska naturinsatser. Det är lätt att avfärda en körkonsert eller ett lokalt samtal som obetydligt, men forskningen säger något annat: Kollektiv handling växer ur gemenskap, känsla av mening och upplevelsen av att förändring är möjlig.

    När människor möts kring miljö- och klimatfrågor – i ett samtal, en studiecirkel eller ett kulturprojekt – händer något. Det blir konkret, nära och relevant. Från ”någon annans ansvar” till ”vår möjlighet”.

    Community organizing civilsamhällets förlängda arm

    En viktig del i projektet har varit att lära av metoderna inom det som kallas community organizing – att organisera människor lokalt kring gemensamma frågor och skapa verklig förändring underifrån. Bland annat har metoden Weaving Trust testats, där människor med olika åsikter möts för att bygga tillit till varandra som människor, snarare än som åsiktsföreträdare.

    Forskning om samhällsengagemang visar att just deltagarbaserade och lokalt förankrade arbetssätt är centrala för att skapa hållbara lösningar. När människor inte bara informeras utan involveras i att definiera problem och lösningar, blir resultaten både mer träffsäkra och mer långsiktiga.

    Det handlar om att gå från informationskampanjer till gemensamt lärande, från individuella val till kollektiv handling och från deltagande till organisering. Det är en förskjutning som kan låta liten, men som i praktiken förändrar allt.

    Miljö- och klimatomställningen kommer påverka oss alla alltmer. Därför måste folkbildningen vara relevant för fler än de redan engagerade. Här ser vi också tydligt kraften i att kombinera folkbildning med konst och kultur för att nå människors känslor, samtal baserade på platsen man bor på, möjligheter och utmaningar med digitala verktyg och praktiskt arbete ute i naturen. Detta ligger helt i linje med forskning som betonar vikten av varierade och inkluderande lärprocesser för att nå olika grupper och skapa bredare engagemang.

    Folkbildning är ett samhällsprojekt 

    Svenskarna vill bidra till klimatomställningen – en stor majoritet tror både att klimatförändringarna påverkar oss och att vi själva kan göra skillnad. Men många känner sig ensamma i sin oro och upplever att det är svårt att veta var de gör störst skillnad.

    Detta är folkbildningens hemmamatch. Genom att skapa mötesplatser, bygga kunskap och stärka människors egenmakt kan folkbildningen fungera som den bro som saknas mellan politiska mål och verklig förändring. Den minskar människors känslor av ensamhet och uppgivenhet, att agera är bästa botemedlet mot oro och att göra det tillsammans med andra skapar ytterligare positiva följdeffekter. 

    Om vi som samhälle menar allvar med miljö- och klimatomställningen måste vi också mena allvar med människors delaktighet. Folkbildningen är ingen ”mjuk” insats vid sidan av den riktiga politiken. Den handlar inte om att stötta särintressen eller människors hobbies. Den är en förutsättning för att demokratin ska fungera.

    Projektet Stärkt roll i klimatomställning visar att det går att engagera fler, skapa nya former för handling och att bygga den kollektiva kraft som omställningen kräver.

    Nu är frågan inte om vi har råd att satsa på folkbildning. Utan om vi har råd att låta bli.

    Författare: Johanna Stål, projektledare för Stärkt roll i klimatomställning

    (Här länk till inslag från SvT Jämtland om projekt Avfallschartern).

    Magnus Nilsson: Irankriget skakar EU:s utsläppshandel

    Vad är viktigast? Att hålla nere kostnaderna för EU:s bönder genom att säkra tillgången till billig, importerad konstgödsel? Eller att stärka EU:s egen gödselindustri och klimatomställningen genom att lägga klimatavgifter på importerad konstgödsel? Denna lilla delikata avvägning brottas unionens regeringar och Europaparlamentet med just nu, skriver Magnus Nilsson i veckans krönika.

    KRÖNIKA Det handlar om EU:s nya ”klimattull”, CBAM, ett avgörande stödben för EU:s utsläppshandel. Var beslutet landar kan få enorma effekter på unionens klimatpolitik, och därmed på den globala utvecklingen..

    Sedan nyåret 2025/26 måste den som till EU importerar en handfull ganska obearbetade produkter (järn, stål, aluminium, cement och konstgödsel, samt dessutom vätgas och elektricitet) betala en avgift, proportionell mot de utsläpp av växthusgaser tillverkningen beräknas ha orsakat.

    Den svenska beteckningen är mekanism för koldioxidjustering vid gränsen, men oftast används den engelska förkortningen CBAM (Carbon Border Adjustment Mechanism).

    Betalningen av avgiften sker i form av ”CBAM-certifikat” som importörerna måste köpa av kommissionen ‒ ett certifikat per ”inbäddat” ton CO2. Priset följer auktionspriserna inom EU:s utsläppshandel (just nu ca 75 euro per ton).

    Systemet fasas in stegvis. Under 2026 måste importörerna lämna in certifikat motsvarande 2,5 procent av de ”inbäddade” utsläppen, men under de kommande åtta åren höjs procentsatsen så att kostnaden per ton ”inbäddat” koldioxid 2034 blir densamma som priset på de utsläppsrätter tillverkare inom EU måste köpa och lämna in. Därmed konkurrerar CBAM-produkter som tillverkats inom respektive utanför unionen på samma villkor ‒ inom EU.

    Ska skydda EU:s konkurrenskraft

    EU:s utsläppshandel innebär en extrakostnad för europeisk industri. Hittills har unionen skyddat den inhemska produktionens konkurrenskraft genom att dela ut gratis utsläppsrätter till bland annat gödselindustrin. I takt med att nyutgivningen av utsläppsrätter nu snabbt minskar, kommer dock även gratistilldelningen att fasas ut. Hädanefter ska CBAM ta över uppgiften att säkra den europeiska tillverkningens konkurrenskraft, åtminstone på hemmamarknaden.

    Import från länder som själva prissätter koldioxidutsläpp på ungefär samma sätt som EU är helt eller delvis undantagen från CBAM, vilket satt tryck på klimatarbetet i andra länder. I syfte att undkomma CBAM-kostnaden, startas därför nu runtom i världen nya, nationella utsläppshandelssystem ibland annat Kina, Indien, Turkiet och Mexico.

    Men mitt i denna process anföll Donald Trump (och Israel) Iran. Vilket raskt ledde till att exporten av både konstgödsel och fossilgas (viktig råvara vid tillverkning av konstgödsel) från länderna kring Persiska Viken stoppades. Konsekvensen blev att priserna på bland annat konstgödsel drog iväg. Vilket ledde till ramaskri även från bönderna inom EU.

    Samtidigt hanterar de politiska institutionerna inom EU, ministerrådet (= regeringarna) och Europaparlamentet ett förslag om en översyn av CBAM-förordningen, som EU-kommissionen presenterade fler månader innan Iran-kriget startade.

    Artikel 27a skulle kunna ge undantag från kravet

    Huvudnumret är en utvidgning av CBAM-kravet till ytterligare 180 produktområden, främst alla möjliga metallhaltiga förädlade produkter ‒ allt från häftklamrar till lastbilar. Men det som har med konstgödseln att göra är förslaget om en ny artikel 27a, som skulle ge kommissionen rätt att under ”allvarliga och oförutsedda omständigheter” upphäva CBAM för en vara.

    Det är denna möjlighet till undantag man nu bråkar om. Redan innan Iran-kriget antydde en av de tyngsta EU-kommissionärerna, Maroš Šefčovič, att denna artikel skulle kunna tillämpas på just konstgödsel, i syfte att hålla nere jordbrukets kostnader.

    En del regeringar, delar av Europaparlamentet, böndernas nationella och europeiska organisationer, men också en del andra intresseorganisationer, hakade på, och lobbar nu hårt för att se till att den nya artikel 27a trixas in i lagstiftningen. Det varnas för att böndernas kostnader – och därmed matpriserna – annars kan gå upp. Man påstår att högre gödselpriser hotar unionens livsmedelsförsörjning.

    Men också andra aktörer som är beroende av import av CBAM-varor vill öppna för att i vissa lägen kunna upphäva systemet för enskilda varor.

    På andra sidan finns inte bara andra regeringar och andra Europaparlamentariker (plus just nu ‒ naturligtvis ‒ den europeiska konstgödselindustrin), utan även stora delar av den ”gröna” industrin, som varnar för att en öppning för att kunna slopa CBAM skapar precis den sortens osäkerhet kring utsläppshandelssystemet och EU:s klimatpolitik som just nu får en hel armé av investerare att tveka inför att investera miljarder euro i ny, klimatanpassad industritillverkningen, verksamheter som inte går att räkna hem utan höga priser på både utsläppsrätter och CBAM-certifikat.

    Risk att förtroendet för utsläppshandeln skadas

    I Europaparlamentet är positionerna de traditionella. Den extrema och ultraextrema högern vill avskaffa både utsläppshandeln och CBAM. Just nu säger man sig värna Europas bönder. På andra kanten vill socialdemokrater, gröna och de flesta liberaler stoppa den föreslagna artikel 27a. Den kristdemokratiska partigruppen EPP (där M och KD ingår) är djupt splittrad mellan å ena sidan de som vill slå vakt om utsläppshandelssystemet och den europeiska klimatomställningen, å andra sidan den grupp som i mycket låter som de högerextrema (dvs. rätt mycket verkar strunta i klimatproblemet).

    Utfallet av dragkampen lär knappast hinna påverka Iran-krigets effekter på gödselpriserna inom EU. För en dryg månad sedan presenterade kommissionen dessutom en akutplan för den aktuella kostnadskrisen. Om 27a går igenom lär den däremot garanterat öka osäkerheten kring utsläppshandeln, skada investerarnas förtroende för systemet, för EU:s klimatpolitik i stort, och för unionens möjligheter att uppfylla sina globala klimatåtaganden, och fortsatt driva på det globala klimatarbetet. Inga småsaker.

    Var Sverige och den svenska regeringen står är oklart. Den så kallade faktapromemoria kring förslaget, som regeringen redovisat för riksdagen, författades flera veckor innan Iran-kriget startade. I promemorian nämns inte ens förslaget till ny artikel 27a.

    Magnus Nilsson är miljökonsult och fristående klimatpolitisk analytiker

    Värdefullt nätverk för havsforskning skrotas av Trump

    hav med fartyg

    Ett nätverk av mätutrustningar i havet, som samlat in data om strömmar, salthalt, temperatur med mera i norra Atlanten och Stilla havet, är det senaste offret för president Trumps nedskärningsiver. Mer än 900 instrument ska plockas bort, instrument som gett viktiga kunskaper om allt från fiskbestånd till kollagringen i haven, klimatkrisens påverkan på ekosystemen och Golfströmmens tillstånd.

    Nätverket Ocean Observatories Initiative har kostat nära 370 miljoner dollar och varit på plats sedan 2016. Dess mål har varit att ta fram havsrelaterade data av många olika slag, fritt tillgängliga för forskare, politiker och allmänhet. Genom nätverket har nya mätteknik kunnat utvecklas och forskare har gemensamt kunnat använda de olika mätinstrumenten.

    Nätverket skulle ha varit i bruk i hela tre årtionden men kommer nu att bli kraftigt nedskuret. En mängd utrustning ska plockas bort från kusterna längs Alaska, Washington och Oregon i västra USA, från North Carolinas kust i öster och från ett område mellan Grönland och Island.

    Beslutet har tagits av National Science Foundation i USA efter påtryckningar från Trump-administrationen. Dennas motvilja mot klimat- och miljöforskning har också tidigare i år lett till stora nedskärningar i budgeten för National Oceanic and Atmospheric Administration (NOAA). Dessa nedskärningar kommer också att drabba forskningen om fisk och annat marint djurliv samt om strömmarna i världshaven, enligt Oceanographic Magazine.

    Gruvdrift i djuphavet

    Att Trump och hans medarbetare inte tar klimatkrisen på allvar visades nyligen av det miljardstöd de vill ge till kolgruvor och kolindustri, vilket SMB skrivit om. När det gäller haven vill man också stödja obegränsat fiske samt gruvdrift i djuphavet, trots de risker som SMB också berättat om.

    Det nu hotade nätverket Ocean Observatories Initiative har under sin 10-åriga tillvaro gjort mycket nytta. Somliga mätinstrument inom nätverket har varit förankrade på 2.800 meters djup, medan andra placerats på obemannade undervattensfarkoster, skriver Oceanographic Magazine. Att instrumenten överfört sina data genom fjärrstyrda, trådlösa mekanismer gör att man sluppit dyrare och mer riskabla undersökningar med dykare och ubåtar.

    Följa strömmarnas förändring

    Systemets instrument har gett forskningsdata om hur koldioxid tas upp och lagras i haven, hur havsnivåns förändringar påverkar stormar och översvämningar, vad försurning och uppvärmning betyder för fiskbestånden, och hur havsströmmarna i Atlanten förändras.

    De senare, framför allt Golfströmmen, är avgörande för klimatet i norra Europa. Många forskare har funnit tecken på att strömsystemet håller på att bromsa upp, vilket SMB nyligen skrivit om. Att så många mätinstrument i norra Atlanten ska plockas bort är ett hårt slag för deras arbete.

    Att följa utvecklingen är nödvändigt, särskilt nu. Det finns en stor oro för att viktiga havsströmmar håller på att förändras”, säger oceanografen Stefan Rahmstorf från Potsdam-universitetet till CNN.

    När färre observationsdata hämtas in minskar allmänt sett kunskaperna om vad som händer med klimatet.

    Det gör det svårare för vårt samhälle att förstå de utmaningar vi kommer att möta, och som vi måste planera för”. Det säger en annan oceanograf, Hilary Palevsky från Boston College, till tidningen Guardian.

    Tipsa!

    Tipsa oss

    Har du något du tror vi missat och kanske borde skriva om? Vi tar tacksamt emot alla tips du kan bidra med. Maila direkt till tips@supermiljobloggen.se eller fyll i formuläret nedan.