Stötta SMB
Du kan trycka Shift + S för att få fram sökfältet när som helst och Esc för att stänga det.
Tryck ENTER för fler resultat, då kan du även förfina din sökning.
    Stäng

    Frida Hylander: ”Klimatkrisen gnager i mig, ett ständigt sår”

    Posted on by Frida Hylander

    Trots semester och fina upplevelser med familj och vänner går det inte att glömma klimatkrisen. Den är som ett sår som aldrig slutar vara, skriver veckans krönikör Frida Hylander.

    KRÖNIKA Det är semester och jag tänker att jag ska försöka pausa lite från allt. Återhämtning är viktigt och i höst kommer det ett val som känns lika livsavgörande som valet 2022 och valet 2018. Jag har samma känsla av att om det inte blir förändring nu så kommer det att vara försent. Skillnaden nu är att den känslan inte bara gäller klimatet utan hela demokratin så som vi kommit att vänja oss vid den. 

    Jag och min familj tar tåget ner genom Europa för att tågluffa tillsammans med kompisar. Cykla längs Mosel, besöka små naturvinsodlare, snirkla oss över de schweiziska alperna genom mörka tunnlar och över storslagna broar. Hela vägen ner till Gardasjön i Italien, där bergen ser ut att störta rakt ner i det blå vattnet. En utsikt så vacker att det gör ont. Men klimatkrisen gnager i mig. Den är som ett sår som aldrig slutar vara. Som jag för en kort stund kan hålla borta med ett plåster, men där varet snart tränger fram. 

    Under en av tågresorna läser jag en artikel om att risken för att Amoc (det stora system av havsströmmar som spelar en viktig roll i att reglera Europas klimat) bromsas in eller kollapsar är 10%, följt en vädjan om att politikerna ska ta den risken på allvar. Jag tänker: Var ska vi bo? Vad behöver jag lära mig för att se efter min familj när den akuta krisen drabbar också oss som än så länge tror oss vara skyddade. Hur ska ett miljardupprustat försvar rädda oss från kollapsade strömmar med iskalla vintrar och stormar som följd?

    Kräver tusentals liv – men märks knappt i media

    Bara några dagar innan vi hoppade på tåget över Öresund slog Malmö värmerekord. En liten pust av vad södra Europa behövt uthärda. Jag ser en notis – ja, bara en liten notis – om att den europeiska värmeböljan i juni krävt tusentals liv. Skillnaden mot att tusentals liv dödats av ett pandemivirus är slående. Nu blir det inga rubriker i svensk media, inga frågor till politikerna om vad de tänker göra för att skydda oss om faran når Sverige. Jag försöker förstå hur journalistiken kan svika oss så här, men det känns hopplöst. Om detta må ni berätta, det är er förbannade plikt! 

    I Italien är det underbart, men varmt så det plågar. Som de dumma turister vi är planerar vi ändå in utflykter istället för att hålla oss inomhus under de varmaste timmarna. Vad ska man göra; semestern är kort och vem vet om vi nånsin kommer tillbaka hit. Jag svettas och tänker att allt hade varit så mycket bättre utan trafikens ständiga dånande längs vägarna, utan solens brännande strålar mot huden. Hur ska vi göra när det blir för varmt nästan överallt? Vart ska folk ta vägen?

    På internet pågår en diskussion om luftkonditionering, som tydligen är den senaste klimatrelaterade grej som gjorts till kulturkrig av klimatobstruerande krafter, med den kände klimatförvillaren Björn Lomborg i spetsen. Någon säger något dumt, någon annan svarar indignerat. Och så är debatten igång, där åtgärder för att minska utsläppen blandas ihop med åtgärder för att göra livet uthärdligt i extremhettan. Allt blir så dumt hela tiden i debatten, eller så är det jag som börjar få värmeslag. Jag flyr undan värmen, stänger in mig i lägenheten vi hyrt och drar på luftkonditioneringen för att kunna andas. 

    Hur ska vi får mat när vattnet är slut?

    På hemvägen blir det tack och lov svalare. I Berlin drar jag på mig långbyxorna och myser i det mulna vädret. Tåget mellan Hamburg och Köpenhamn blir såklart inställt, det är alltid krångel på den sträckan. En ständig påminnelse om att järnväg kräver underhåll – att ett hållbart samhälle kräver investeringar. Vi blir en liten grupp resenärer på Hamburgs central som tillsammans försöker reda ut vad som gäller. Folk börjar snacka, ser till att hålla ihop. Jag tänker att det är såhär vi kommer att fixa kollapsen; genom att hjälpas åt och se efter varandra. Ersättningsbussar sätts in och allt går till sist smidigt.

    Väl hemma i Malmö cyklar jag till kolonin för att rå om odlingarna. Det är så torrt, så torrt i jorden. Tomaterna slokar. Jag hade hoppats på lite regn, men det verkar bara ha kommit några stänk de senaste veckorna. Vattenbristen fortsätter. Jag läser en artikel om att extremvärmen suger ut vattnet ur marken och förstör skördarna. Hur ska vi få mat när vattnet är slut och skörden torkat ut? 

    Klimatkrisen gnager i mig, ett ständigt sår. Jag tänker att det är såhär det är att leva nu. Mitt bland vackra vyer, pressande hetta, svalkande vatten, larmande rapporter, passiva politiker och hjälpsamma medmänniskor. Jag rycker av plåstret och vattnar tomaterna. 

    Frida Hylander är klimatpsykolog och skriver regelbundet krönikor för Supermiljöbloggen

    Regeringens kritik mot EU för sänkta utsläppskrav klingar falskt

    Posted on by Jan Lindsten

    I tal och skrift har flera ministrar uttryckt sig väl om EU-kommissionens klimatfientliga förslag att sänka ambitionerna för utsläppshandeln ETS – världens idag absolut bäst fungerande politiska verktyg mot koldioxidutsläppen. Men regeringen har med sina beslut ända sedan den kom till makten formligen skrikit ut att klimatet är oväsentligt. Och i EU sitter ledamöter från Tidöpartierna som jobbat hårt för att försämra unionens klimatpolitik. Trovärdighet saknas med andra ord, skriver Jan Lindsten i SMB:s ledarartikel.

    EU-kommissionen lade förra veckan fram sitt inte särskilt oväntade förslag: Utsläppshandelssystemet (Emissions Trade System) ska revideras, i betydelsen mildras för de utsläppstunga företagen inom unionen. Varje ton koldioxid som ett företag släpper ut kräver en utsläppsrätt. Enkelt förklarat ska, enligt förslaget, antalet utsläppsrätter för varje år inte räknas ned och dras bort från marknaden lika mycket som enligt gällande plan. Det betyder att rätterna blir fler, och därmed billigare. Och att utsläppen blir högre.

    Företag som satsar stort på klimatomställningen och har investerat mångmiljardbelopp i till exempel fossilfritt stål – som svenska Stegra och SSAB – riskerar nu att missgynnas starkt.

    Wallenbergs satsning en påtryckning

    När ekonomiskt pressade Stegra fick Wallenbergsfären som tung uppbackare, konstaterade SMB att regeringen nu fick en välkommen press på sig att verka för att villkoren för företag som ansluter sig till klimatomställningen inte försvagas av försämrade villkor. Och, ja, statsministern skrev tillsammans med sin finska kollega Petteri Orpo i sent läge ett skarpt brev till EU-kommisionen om ETS, kunde DN berätta.

    Och när förslaget väl lagts fram hade han kritik att komma med.

    Fredagens förslag från EU-kommissionen om ändringar om ETS är orättvist mot svenska företag som legat i framkant och gjort nödvändiga satsningar i omställningen, skrev Kristersson i en kommentar.

    Klimatminister Romina Pourmokhtari (L) tog också till orda. Hon skriver, välformulerat, följande:

    Mitt i ett brinnande varmt Europa väljer kommissionen att fega ur och försvaga unionens kraftigaste verktyg för minskade utsläpp. Förslaget rubbar spelreglerna för alla företag som ligger i framkant och investerat i sitt klimatarbete. Regeringen kommer att kämpa med näbbar och klor, med svenskt näringsliv och industri i ryggen, mot denna uppluckring.

    Och så ännu en röst från regeringen om saken:

    Medan vissa medlemsstater driver på för att försvaga Europas mest effektiva klimatinstrument är vår ståndpunkt tydlig: Vi kommer att motsätta oss alla försök att urvattna systemet, säger EU-minister Jessica Rosencrantz (M), citerad i Politico.

    Ja, det är inget fel alls på ovanstående uttalanden. Men att säga och göra är två olika saker. När till exempel Romina Pourmokhtari (L) kritiserar kommissionen för att ”fega ur” från sitt kraftigaste verktyg för minskade utsläpp, faller samma kritik på henne själv och regeringen i sin helhet. Hon och den har fegat ur från Sveriges idag viktigaste klimatuppgift – att snabbt reducera transportsektorns utsläpp med hjälp av höjda priser på fossila drivmedel och substitution av dessa med hjälp av skärpt reduktionsplikt.

    Avlövar nationell klimatpolitik

    Ja, regeringens politik på klimatområdet har genomgående kännetecknats av en strävan att avlöva den nationella politiken från klimatinnehåll så mycket som möjligt – bland annat med motiveringen till att det är effektivare och bättre att den återfinns på EU-nivå.

    Desto mer angeläget är det naturligtvis då att EU:s klimatpolitik inte försvagas. Ingen enda politiker i hela Sveriges riksdag, och naturligtvis inte heller i regeringen, har kunnat sväva i ovisshet om stämningen och tonläget i en rad EU-länder och hos en rad klimatförnekande och högerpopulistiska partier i och utanför EU-parlamentet.

    Tio länder, med Italien och Polen i spetsen, står huvudsakligen bakom pressen på kommissionen att urvattna ETS-systemet. Och EU-parlamentet hyser enskilda politiker och partigrupper som helt eller i huvudsak förnekar klimatkrisen och vill avskaffa allt eller det mesta av EU:s klimatpolitik. Hit hör tvivelsutan parlamentariker från Sverigedemokraterna – det parti som gjorde det möjligt för Ulf Kristersson att bli statsminister, och vars genomslag i regeringsarbetet vittnar om full betalning för detta.

    Tidöpolitiker i EU sänker klimatpolitiken

    Men här finns även partikamraten till vice statsminister Ebba Busch, Alice Teodorescu Måwe (KD) som starkt motsätter sig viktiga delar av EU:s klimatpolitik och vill revidera kraven.

    Och här finns profilerade Tomas Tobé och Jörgen Warborn (M), som drivit på inom sin egen konservativa, kristdemokratiska EPP-grupp för att sänka klimatambitionerna med välvillig hjälp från ytterhögerns klimatförnekare. Det har delvis handlat om annat än ETS, bland annat klimattullar och fossilbränsledrivna bilar och i Jörgen Warborns fall om sänkta ambitioner inom hållbarhetsdirektivet CSRD.

    Men allt detta hänger ihop. Naturligtvis har aptiten ökat hos de tyvärr många EU-politiker som vill sätta kniven i det mesta som ser det minsta grönt ut.

    Svenska ministrar väser i mungiporna. Samtidigt som deras partikamrater i EU-parlamentet fraterniserat med Europas ytterhöger och aktivt sökt samarbete med den om att försvaga unionens klimatarbete. Det skapar ingen trovärdighet alls.

    Men låt oss hoppas på att regeringen revanscherar sig med stenhård lobbying mot ETS-förslaget när det nu ska processas igenom alla EU:s beslutsnivåer. Och försöker att, om möjligt, sätta grimma på svenska klimatlikgiltiga eller förnekande EU-parlamentariker.

    Svalkande tak, haikudikter och sopsamlande pråmar – åtta bra idéer för miljön

    Posted on by Ingela Björck
    Regnskog i Costa Rica

    Som motvikt till de alltför vanliga dåliga nyheterna om klimat och miljö kommer här en artikel full av positiva nyheter. Det är en samling av små och stora idéer och projekt från olika världsdelar. Artikeln handlar bland annat om tropiska skogar, musselodlingar, målade tak och insamling av plastskräp.

    Kylande tak i Afrika

    Att måla plåttak med en värmereflekterande färg, vars speciella pigment stöter bort solens infraröda strålning, gör det svalare i husen och ger de boende bättre sömn. Det visar ett pilotprojekt i Sydafrika och Ghana, där man låtit måla ett antal hustak med en relativt billig och lokalt tillverkad värmereflekterande färg.

    Projektet heter Habvia (Heat Adaptation Benefits for Vulnerable groups in Africa) och stöds av den ideella stiftelsen Wellcome trust. Enligt tidningen The Guardian har färgen gjort inomhustemperaturen i husen 3-4 grader lägre under den hetaste delen av dagen, vilket även gjort nätterna lite svalare och de boendes sömn bättre. Detta i sin tur bör förbättra deras hälsa, eftersom dålig sömn påverkar både det andliga och kroppsliga välmåendet. 

    Återställda skogar i Costa Rica

    Stora delar av skogen i Costa Rica höggs ner under andra halvan av 1900-talet. Sedan införde landet år 1996 världens första Payment for Ecosystem Services (PES) – ett program där markägare får betalt för att återställa skogar för att gynna både naturen och lokalsamhällena. Sedan dess har över 200 000 hektar mark återställts, och landet är åter mera skogtäckt (se bilden). Samtidigt har Costa Rica kunnat satsa på ekoturism, vilket gett lokalbefolkningen nya inkomster.

    De återställda skogarna har också verkligen ökat den biologiska mångfalden, skriver sajten Natursidan. Forskare har spelat in ljud från återställda skogar och jämfört dem med ljud från monokulturplantager, betesmarker och gamla orörda skogar. Jämförelsen visade att ljudbilden – och alltså också djurlivet – i både de återställda skogarna och de orörda skogarna var mycket rikare än i de andra områdena. Studien har publicerats i Global Change Biology.

    Musslor i marina ”koloniodlingar”

    I stadsdelen Oceanhamnen i Helsingborg odlar de boende blåmusslor tillsammans mitt i stan. Nu ska en liknande marin kolonilott starta på Styrsö i Göteborg, skriver Naturskyddsföreningens tidskrift Sveriges Natur.

    En marin kolonilott kan anläggas antingen ute till havs genom ett rep mellan ett par bojar eller kustnära vid en brygga eller i ett hamnområde. I Helsingborg odlas musslorna från en plattform som är förbunden med kajen genom en landgång. Längs plattformens fyra sidor hänger ett 50-tal strumpor i olika storlekar där musslorna odlas. 

    Till skillnad från odling på land behöver man inte tillsätta näring. I havet finns redan alla nödvändiga näringsämnen. Vilka arter som kan odlas beror på salthalten, vilket kan jämföras med växtzoner på land. Utöver blåmusslor odlas alger och ostron i Sverige. I Danmark har tusentals havsbönder organiserat sig i kolonilottsföreningar.

    Batterier lagrar sol-el i Australien

    Australien exporterar stora mängder fossila bränslen och är därför inte något klimatmässigt föregångsland, men är samtidigt ett av de länder som producerar mest solenergi. Ett av tre hus i Australien har solpaneler på taket, och nu blir också allt fler hus försedda med batterier, skriver tidningen The Guardian.

    Medan priset på solceller stadigt gått neråt, så är det inte förrän nyligen som även batterier blivit billigare. Men nu lönar det sig för hushållen i Australien att lagra dagens solel i egna batterier och använda den på kvällen, hellre än att använda el från nätet. Nätets elektricitet har ofta producerats av gasdrivna kraftverk, men användningen av gas har nu sjunkit med en fjärdedel i Australien då många hushåll i stället installerat batterier.

    Får + solkraft i Värmland = sant

    50 småskaliga solkraftsparker ska byggas i Värmland fram till 2030, enligt ett inslag i SVT. Den el de kommer att producera motsvarar en tiondel av de värmländska hushållens elförbrukning, och stärker länets beredskap mot elbrist.

    Ingen markberedning görs innan solcellerna sätts upp, så marken kan fortsätta att användas till exempelvis betesmark. De får som betar kring den 14:e solkraftsparken, som invigdes i juni, verkar också nöjda. Solpanelerna skapar både skugga och regnskydd, och hindrar inte fårens betande.

    Soldrivna pråmar skyfflar plastskräp ur vattnet

    Med en kombination av nät, löpande band och pråmar där skräpet lastas över i sopcontainrar försöker det icke vinstdrivande företaget Ocean Cleanup att rena nedsmutsade floder runtom i världen. Ocean Cleanup har 21 sopsamlingssystem i gång i Asien och Latinamerika. Varje sop-pråm rymmer lika mycket skräp som en full lastbil, skriver tidningen The Guardian.

    90 procent av allt plastskräp i havet kommer från floder, enligt företaget. 1000 av världens floder svarar för 80 procent av alla de sopor som förorenar världshaven. Att stoppa tillförseln av nytt skräp genom floderna blir därför ett sätt att se till att haven inte blir ännu mer förorenade.

    Fältkrassing testas för förnybart flygbränsle

    Den vilda lilla oljeväxten fältkrassing skulle kunna vara en möjlig källa till förnybart bränsle för bilar och flyg. Det hoppas i alla fall forskare vid SLU, enligt ett inslag i SVT. 

    Fältkrassingen är mycket köldtålig och går därför att odla så långt norrut som Umeå. Dess oljesammansättning anses också gynnsam just för användning som biobränsle. Växten har nu börjat testas i försöksodlingar på flera ställen i landet. Flera års fortsatta testodlingar och förädling för att förbättra oljehalten och frökvaliteten kommer att behövas, innan man vet om den passar för storskalig odling.

    Kan haikus förmedla klimatkrisens innebörd?

    Haiku är en japansk diktform med korta dikter på upp till 17 stavelser. Dikterna ska skrivas i presens och ge en bild av något i naturen vid en viss årstid. De ska också ha en vändpunkt, där något händer.

    Haikus passar därför utmärkt för att förmedla upplevelserna av det allt hetare klimatet, menar pedagogikprofessorn Sam Illingworth i en artikel i The Conversation. Han ger som exempel en egen dikt om den lilla gnagaren pika, som funnits i Kalifornien men nu anses utdöd:

    Balanced on a rock

    orange sneezewood in your mouth;

    you drop in the heat.

    Akademiker i Storbritannien och Irland kan delta i The Conversations haiku-tävling genom att lämna in haikus inspirerade av sin egen forskning. Tävlingen är tänkt att uppmuntra till nya sätt att förmedla klimatforskning genom att tala till lyssnarnas/läsarnas känslor.

    Ja till två havsbaserade vindkraftparker – nej till elva

    Posted on by Lisa Jacobson

    ”L beslutar om historisk satsning på vindkraft beslutad” utropade Liberalerna på sin hemsida i veckan. Samtidigt nekade regeringen att ge elva andra projekt tillstånd. Det är heller inte sannolikt att vindkraften kan byggas utan statligt stöd.

    Regeringen har sagt ja till en havsbaserad vindkraftpark utanför Söderhamn och en utanför Grebbestad. Tillsammans skulle de kunna ge dubbelt så mycket som all dansk havsbaserad vindkraft, sa klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari, enligt flera medier. Men samtidigt nekas elva andra projekt tillstånd, till stor del på grund av försvarsmaktens motstånd.

    Oppositionen är inte lika entusiastisk som klimat- och miljöministern. Enligt Centerpartiets energipolitiska talesperson Rickard Nordin kan andra länder kombinera havsbaserad vindkraft med försvarsintressen. ”Det är tydligt att regeringen inte vill ha havsbaserad vindkraft utan mest känner sig tvingad att ge något enstaka projekt grönt ljus”, kommenterar han i TT:s artikel som bland andra Dagens Nyheter publicerar.

    Även Miljöpartiets språkrör Daniel Helldén menar i samma artikel att regeringen vilseleder och poängterar att de sagt nej till nästan 90 procent av den havsbaserade vindkraft de haft att besluta om.

    Regeringen föreslår dock även en ny tillståndsprocess där staten pekar ut lämpliga områden.

    ”Det ger tidigare besked, större förutsägbarhet och bättre förutsättningar för en snabb och effektiv utbyggnad av ny fossilfri el”, säger Romina Pourmokhtari till SVT.

    Enligt både SVT och DN kommer de två godkända parkerna knappast kunna byggas utan statligt stöd då havsbaserad vindkraft i dagsläget inte är ekonomiskt gångbart, något som oppositionen vill ta tag i om de vinner valet. Tidöregeringen stoppade i juni 2023 uppdraget till statliga Svenska Kraftnät att förbereda för landkablar från vindkraftsparker till havs. Man motiverade den indragna subventionen med att ”alla kraftslag ska bära sina kostnader.”

    Filip Johnsson: Klimatomställningen rymmer så mycket mer än teknik och ekonomi

    Posted on by Filip Johnsson

    Klimatomställningen är ställd under hård press, framförallt i USA men även i EU. Det är märkligt att inte klimatarbetet gått framåt de senaste decennierna när ekonomi, utbildning och levnadsstandard generellt ändå förbättrats. Men den kraftigt ökade ojämlika förmögenhetsfördelningen kan ha medverkat till att sänka legitimiteten för samhällets institutioner och demokratiska system och bäddat för polarisering och populism, skriver SMB:s krönikör Filip Johnssons i helgens text. 

    KRÖNIKA I en krönika från 2023 skrev jag att det i allt mörker ändå är glädjande att vi nu ser en stärkt vilja att hantera klimatkrisen. Som exempel tog jag att USA har infört ett massivt stödprogram för att minska utsläppen (syftande på president Bidens Inflation Reduction Act), att EU skärper sin klimatpolitik och att industrin i Sverige och övriga världen planerar för en omfattande elektrifiering och klimatomställning.

    Tre år senare ser vi hur snabbt politikens och näringslivets prioriteringar kan förändras. Omvärlden har ritats om, inte minst genom Trumps återkomst som president och ett försämrat säkerhetsläge. Visst har många företag fortfarande officiellt kvar sina ambitioner och, tror jag, en ärlig vilja att ställa om. Men vi har också sett hur industrier i USA kastat sina klimatambitioner överbord och anpassat sig till Trumps retorik. Även EUs klimatambitioner är under attack. Det återstår nu att se om EU-kommissionens förslag, som presenterades under fredagen (17 juli), om sänkta ambitioner i utsläppsrättshandeln kommer att genomföras.

    Jag tror många med mig undrar varför vi sett dessa snabba förändringar, från framåtblickande med alla dess möjligheter till kris och osäkerhet. Till exempel fick bara för några år sedan Hans Rosling mycket uppmärksamhet när han visade hur världen på många områden utvecklats i positiv riktning. Trots berättigad kritik mot delar av hans framställning hade han en viktig poäng: under de senaste decennierna hade utbildning, hälsa och materiell levnadsstandard förbättrats för en stor del av världens befolkning.

    Varför stärktes inte klimatarbetet?

    Mot den bakgrunden kunde man ha förväntat sig att klimatarbetet successivt skulle stärkas. I stället har de senaste årtiondena präglats av ökad populism, växande polarisering och ett försämrat säkerhetsläge.

    Forskningen pekar inte på någon enskild förklaring till den ökande populismen. Globalisering och automatisering har slagit hårt mot vissa yrkesgrupper och regioner. Finanskrisen följdes av arbetslöshet och ekonomiska åtstramningar. Migration, minskad tillit till medier och institutioner samt sociala mediers genomslag har också lyfts fram som viktiga faktorer.

    Vi har också, trots att många fått det ekonomiskt bättre, sett en kraftigt ökad ojämlik fördelning av kapital där antalet miljardärer ökat mycket snabbt. Tomas Piketty menar att den växande förmögenhetskoncentration riskerar att undergräva den upplevda legitimiteten hos demokratiska institutioner.

    Detta pekar mot en viktig insikt: människors upplevelse av samhället avgörs inte enbart av deras absoluta levnadsstandard utan också av hur rättvis utvecklingen upplevs vara, vilket i sin tur påverkar vårt välbefinnande och vår upplevda lycka.

    Klimatomställningen är mer än teknik och ekonomi

    Redan på 1970-talet formulerade Richard Easterlin den så kallade Easterlin-paradoxen: Vid en viss tidpunkt varierar lyckan direkt med inkomsten, både mellan och inom nationer; men över tid tenderar lyckan inte att öka i takt med att inkomsten fortsätter att öka. En förklaring är att människor jämför sig med andra snarare än med sitt eget historiska utgångsläge. Även denna teori har ifrågasatts men det verkar ändå rimligt att vi, förutsatt att vi har en rimligt säker inkomst som täcker våra basala behov, inte blir lyckligare av mer pengar.

    Forskningen pekar alltså på att vi människor drivs lika mycket av upplevd rättvisa, status och trygghet som av materiellt välstånd, vilket gör klimatutmaningen inte bara till en teknisk och ekonomisk fråga. Den handlar också om hur omställningen kan uppfattas som legitim och rättvis.

    Kanske är det först när vi på riktigt lyckas få in dessa aspekter i omställningen som vi kan förena människors kortsiktiga drivkrafter med de långsiktiga krav som klimatfrågan ställer, och att vi därmed kan motverka populismen.

    Filip Johnsson är professor i energisystem på Chalmers Tekniska Högskola och ledamot i Klimatpolitiska rådet. Han medverkar regelbundet med helgkrönikor på SMB.

    Miljöaktivister lever farligt – hundratals dödade och försvunna på ett fåtal år

    Posted on by Ingela Björck
    Colombiansk miljöaktivist

    Nästan 600 miljö- och markaktivister har dödats eller försvunnit världen runt under de senaste tre åren. Alla regeringar måste se till att de som försvarar miljön inte blir hotade och dödade, och att gärningsmännen bakom övergreppen blir straffade. Det sa FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter Volker Türk vid ett möte för en tid sedan. En ny rapport visar också att nästan en fjärdedel av de människorättsaktivister som dödades förra året hade arbetat just för att skydda natur, mark och vatten.

    Volker Türk talade vid European Forum on Environmental Human Rights Defenders, ett arrangemang som var det första i sitt slag. Han noterade att Europa värms upp dubbelt så snabbt som världen i genomsnitt. 95 procent av alla stadsbor i Europa andas ohälsosam luft, och naturen i merparten av kontinenten har utarmats. 

    Många europeiska länder anser sig ha ambitiösa miljö- och klimatmål, sa han vidare. Men samtidigt inför man lagar som gör fredliga protester åtalbara.

    Det är chockerande att människor som försvarar våra barns framtid ska kunna åtalas med hjälp av lagar som är till för att stoppa terrorism och organiserad brottslighet”, säger han i en artikel från United Nations News. 

    Den irländska organisationen Front Line Defenders, som är inriktad på mänskliga rättigheter, publicerade nyligen en rapport med samma inriktning. Rapporten innehåller uppgifter om alla kända dödsfall, försvinnanden, hot och andra trakasserier som drabbar människorättsaktivister världen runt. Den ger även uppgifter om läget i olika länder, om de som begått övergreppen i den mån det är känt, och om vilka områden de drabbade arbetat med.

    Av de nära 360 mördade aktivister som ingår i rapporten har nästan en fjärdedel arbetat med att värna mark och miljö. Ytterligare en stor grupp är personer från olika urfolk. De har också ofta dödats för att de motsatt sig exploateringsprojekt i sin omgivning. 

    Miljöförsvarare står ofta i främsta ledet i konflikter kring utvinning av mineraler, olja och gas, och även kring storskaligt jord- och skogsbruk. Det gör dem till måltavlor för regeringar, företag och andra legala och illegala aktörer”, noterar nyhetssajten Inside Climate News i en artikel om rapporten. 

    Front Line Defenders’ rapport ger också statistik uppdelad på kontinenter. Det framgår att Nord- och Sydamerika har särskilt många fall av konflikter kring miljö, mineralutvinning och annan utvinning av råvaror, markrättigheter och urfolksrättigheter. Många mord har begåtts i Brasilien, Peru, Ecuador och i Centralamerika, men det land där flest miljöaktivister dödats är Colombia. 

    Prisbelönad colombianska

    Bilden till denna artikel föreställer dock en colombiansk miljöaktivist som lever. Yuvelis Morales Blanco är en av dem som i våras fick ett stort miljöpris, Goldman Environmental Prize, för sitt arbete.

    Yuvelis Morales Blanco har motsatt sig två stora oljeprojekt vid Magdalenafloden i Colombia, projekt som skulle förstört det fiske som många längs floden lever av. Hennes aktivitet ledde till hot från beväpnade män, men det uppmärksammade miljöpriset kan förhoppningsvis öka hennes trygghet.

    Påhopp och hot på sociala medier

    I Sverige har inga miljö- eller klimataktivister dödats, men många råkar ut för grova påhopp och ibland även dödshot på sociala medier. En av dem är SVT:s förra klimatreporter Erika Bjerström, som i sin nyutkomna bok ”Demokratin dör i hettan” berättat om förföljelsen. FN-rapportören Michel Forst har också oroats av svenska myndigheter och politikers allt hårdare bemötande av fredliga miljöaktioner. Och 36 klimatengagerade personer skrev i höstas ett upprop på Supermiljöbloggen, där man framhöll att yttrandefrihet, demonstrationer och fri debatt tillhör grundpelarna i en demokrati.

    Att kalla demonstranter för ’odjur’, använda andra okvädningsord eller reagera utifrån bristande information skadar demokratin”, skrev man bland annat i uppropet.

    Synliggör miljökriserna SVT och SR!

    Posted on by Supermiljöbloggen

    Public service, var är ni när vi behöver er som mest? Det undrar fyra skribenter som menar att medierna inte tar sitt ansvar att rapportera om och beskriva klimat- och miljökrisernas allvar.

    DEBATT När vi tar del av rapporteringen från SVT Nyheter undrar vi om det är samma värld de skildrar som den vi lever i? För vi lever, som ni vet, i en värld präglad av eskalerande och existentiella miljökriser som genomsyrar allt och som påverkas av hur vi byggt våra samhällen och hur vi lever. Men när miljökriserna väl tas upp är det som något separat och utan att förklara orsakssamband. System, som tillväxtekonomin, granskas inte utan tas för given.

    Vi lever mitt i kriserna men inte ens public service klarar av att synliggöra dessa.

    Flera klimatengagerade reagerar på att medier inte förklarar extremväders kopplingar till den globala uppvärmningen. SVT:s före detta klimatkorrespondent Erika Bjerström skrev häromdagen på Linkedin: ”SVT bevakade t ex skogsbränderna i Frankrike på plats utan att nämna klimat med ett ord”. Till skillnad från Le Monde och BBC News. ”Men osäkra redaktörer och journalister avstår hellre, än att ta reda på hur man tar upp klimatvinkeln på ett korrekt sätt”, fortsätter hon.

    ”Klimatkris” har försvunnit ur vokabuläret

    Detta är inte nytt, men SVT har också ändrat sitt språkbruk. När EU utlyste klimatnödläge 2019 började SVT konsekvent använda ordet klimatkris istället för klimatförändringar och global uppvärmning – men det ordet har nu i princip helt försvunnit ur deras vokabulär. Även ordet klimat känns numera sällsynt. På svt.se rubriceras istället extremväder ofta som väder eller oväder.

    För att tydligt kunna visa på den bristande rapporteringen var vi ett litet gäng som granskade rapporteringen om klimat, miljö, natur och biologisk mångfald i Rapport 19:30, Ekot 17:45 och TV4 Nyheterna 19:00 i fyra år. Vi delade in nyhetsinslagen i kategorierna ”tydlig” ”mindre tydlig” och ”övrig”.  Med tydlig rapportering menar vi ”rapportering som signalerar det akuta läget för klimatet, den biologiska mångfalden eller andra miljökriser. Det framgår tydligt att vi befinner oss i en tid av miljökriser och behöver agera på dessa. Tydlig granskning av exempelvis företags och politiska besluts klimatpåverkan. För att ett inslag om klimatet ska klassas som tydligt ska ordet ”klimat” nämnas.” De ”mindre tydliga” nyheterna finns med i inlägg på vår Facebooksida Nyhetsrapporteringen om klimatkrisen.

    Vi kom fram till att de program vi granskade sänkte sin tydliga rapportering från 2-3 procent 2022 till snudd på ingenting 2025.

    Anledningen till att vi tar upp just den tydliga rapporteringen är att vi ser det som viktigt att medier förmedlar hur akut och allvarlig situationen vi har försatt oss i är. Att presentera granskade lösningar är också viktigt men inte på bekostnad av att ge alla chansen att förstå vad som står på spel och att vi måste ställa om – genomgripande och snabbt. Nu med en gång.

    Namninsamling för bättre rapportering

    Vi har skrivit otaliga debattartiklar, skickat nyhetstips och försett nyhetsredaktioner med kunskapshöjande böcker. Oftast har vi vänt oss till public service eftersom de är i allmänhetens tjänst, ska folkbilda och är avgiftsfritt eftersom de betalas via skattesedeln. Det känns absurt att mitt i dessa livsavgörande kriser ägna sin fritid åt att tjata på SVT om att följa sin arbetsbeskrivning. Klockningen har vi slutat med. Nu provar vi med att nå fram med våra krav genom en namninsamling  

    En del miljövänner vill inte kritisera public service eftersom de redan får både hot och besparingskrav. Men även vi som värnar om public service behöver uppmärksamma dem på undermålig rapportering. Hela idén med oberoende media i allmänhetens tjänst faller om de inte vågar stå emot politiska påtryckningar och upplysa allmänheten om var i kriserna vi är, vart vi är på väg, hur fort det går och hur vi bör agera. 

    Vi som redan är engagerade i miljöfrågorna nås ofta av nyhetsrapportering från andra länder, eller betalar för prenumerationer på tidningar med koll. Men vi har alla rätt till god miljöjournalistik på vårt modersmål och med granskningar av makten i Sverige. I en tid med så mycket desinformation och ett val inom kort, är det ännu viktigare att public service gör sitt jobb. Vad är annars vitsen med public service?

    Public service måste ta sitt ansvar inför valet

    Höstens val spås bli ett klimatval och flera skribenter efterlyser en seriös samhällsdebatt om dessa frågor. Nu hoppas vi att medier, inte minst public service, tar klivet in i 2026 och på allvar speglar den verklighet vi befinner oss i, med eskalerande miljökriser som hotar vår existens.

    Medier behöver granska och förklara partiernas förda och utlovade politik så att vi kan göra välinformerade val 13 september. Dessa ödesfrågor är så mycket större än frågor som kärnkraft och bränslepriser. Forskning visar att medierna spelade ner miljöfrågan i sin nyhetsrapportering innan valet 2022 och vi hoppas att väljarna inte sviks även i år.

    Patrizia Svedberg, Carl Öhlén, Åsa Sohlgren, Caroline Ford

    Det här är en debattartikel. Analyser och ställningstaganden är skribentens egna. För att skicka in en debattartikel, mejla kontakt@supermiljobloggen.se och bifoga text, profilbild och din titel.

    Kampen mot PFAS möter bakslag – men nya rön kan leda till att Sverige inför eget förbud

    Posted on by Jan Lindsten

    Kampen mot de skadliga och långtidsverkande evighetskemikalierna PFAS har råkat ut för motgångar. EU:s arbete med förbud går trögt och Justitiekanslern, JK, har nyligen avslagit de PFAS-förgiftade kallingebornas skadeståndskrav på formella grunder. Och trots alla varningar har det svenska jordbruket fördubblat användningen bara under några år. Men nya rön om hur kemikalien sprids i grundvatten väcker krav på förbud.

    PFAS, perfluorerade alkydsubstanser, är syntetiska kemikalier där kol och fluor bildar mycket starkt bundna molekyler som i princip inte bryts ned i naturen. De finns i en oerhörd mängd varianter sedan många decennier tillbaka. Hudkrämer, teflonstekpannor, smink, skidvallor, brandsläckningsmedel och impregnering av textilier är några av de vanligaste produkterna där PFAS i olika varianter ingår.

    Allt entydigare forskningsresultat visar skadeverkningar vid långtidsexponering, i form av bland annat ökad cancerrisk, sänkt immunförsvar och lägre fertilitet. Men trots detta går utvecklingen åt det motsatta hållet: användningen ökar. Även i Sverige. Härom veckan rapporterade Sveriges Radio om statistik som visar att det svenska jordbruket under åtta år fördubblat användningen. I hög grad handlar det om bekämpningsmedel mot bladmögel på potatisplantor.

    Ett uppmärksammat PFAS-fall handlar om de boende i orten Kallinge i Blekinge, som utsattes för oerhört stora doser PFAS i sitt kommunala dricksvatten under många år. Ämnet kom från den närliggande militära brandövningsplatsen. Enligt en mycket uppmärksammad dom i Högsta domstolen i slutet av 2023 hade kallingeborna, oavsett om de blivit sjuka eller inte, utsatts för så höga halter att detta ”utgör personskada i skaderättslig mening.”

    Justitiekanslern pekar på 10-årig preskriptionstid

    Desto större blev besvikelsen när statens företrädare JK härom veckan avslog ett antal kallingebors ansökan om skadestånd från staten med hänvisning till HD-domen. JK hänger upp sitt avslag på att en tioårig preskriptionstid överskridits. Från 2013, då upptäckten gjordes om de höga PFAS-halterna och fram till dess skadeståndsanspråken lades fram hade det gått mer än tio år. Och eftersom det kommunala vattenverket upphörde med sina leveranser efter upptäckten har ärendet preskriberats, menar JK.

    Beslutet kritiseras skarpt av toxikologen och docenten Mattias Öberg vid Karolinska institutet. I ett inlägg på DN-debatt skriver han att lagstiftningen fungerar oerhört illa mot långtidsverkande gifter och kemikalier. Tio år räcker inte när skadeverkningarna kan dyka upp efter flera decennier, framhåller han.

    Om samhället kräver ett sådant bevis blir konsekvensen att de mest långlivade miljögifterna i praktiken aldrig leder till ersättning. Kostnaden flyttas från den som orsakat utsläppet till den som drabbats av det, skriver debattören i DN.

    Debattinlägget visar också hur lång tid som förflutit sedan de första varningarna om ”evighetskemikalierna” började florera i debatten. Så tidigt som 1968 varnade kemisten och miljödebattören Hans Palmstierna för ett nytt hot mot folkhälsan, de ”fluoridiserade plasterna.” Sedan dess har användningen av de tusentals olika PFAS-ämnena mångdubblats jorden runt istället för att mönstras ut.

    Kemikalieindustrin motarbetar förbud

    SMB har vid flera tillfällen, här ett exempel, berättat om de initiativ som tagits inom EU och dess kemikaliemyndighet Echa för en bred utfasning av PFAS från unionens inre marknad. Kemikalierna ska enbart få användas när det bedöms helt nödvändigt. Arbetet har pågått under flera år, men möter motstånd. Kemikalieindustrin och dess lobbyister ligger på hårt för att urvattna det förslag som lagts fram så mycket som möjligt. Det är osäkert om ett slutligt beslut blir så långtgående som Echa vill.

    Enskilda EU-länder, samt Kanada (länk till SMB-artikel här) har inte velat vänta utan fattat nationella beslut om inskränkningar i användandet. Ett färskare exempel är att Frankrike i fjol beslutade om ännu ett eget förbud, nu mot PFAS-kemikalier i smink.

    Inom svensk politik råder delade meningar om vikten av att gå före. Tidöpartierna och Centerpartiet har inga sådana förslag framme. En handlingsplan mot PFAS-problematiken har dock utlovats av regeringen inom en nära framtid. Miljöpartiet förespråkar ett brett nationellt förbud mot PFAS i väntan på att EU sätter ned foten, och Vänsterpartiet har liknande krav.

    I veckan gick Socialdemokraterna via miljöpolitiska talespersonen Åsa Westlund ut med att man vill se ett nationellt förbud mot PFAS i jordbruket.

    Under onsdagen rapporterade P1 om att PFAS-kemikalien TFA i allt högre grad förekommer i grundvattnet i Sverige. Det har mätts upp på 250 platser och sprids i hög grad från bekämpningsmedel i jordbruket. TFA bryts inte ned och anrikas därför i allt högre halter så länge det används. Enligt P1:s inslag kan detta leda till att Livsmedelsverket omprövar en rad tidigare godkännanden av bekämpningsmedel, liksom tidigare skett i Danmark.

    Leif Öster: Nu faller skyddet för knärot i ett regeringsbeslut – ger bara mer problem

    Posted on by Leif Öster

    Den fridlysta orkidén knärotens skydd upphävs om den hindrar skogsbruket, beslutar nu regeringen. Vid en pressträff förklarade miljöministern att blomman ”inte ensam” ska kunna stoppa avverkningar. Ministern vet förstås att orkidén är en så kallad signalart som indikerar att det finns andra höga biologiska värden i skogen, kommenterar SMB:s krönikör och skogsexpert Leif Öster nyheten.

    KOMMENTAR I ett stressat tempo försöker regeringen nu beta av de löften man har gett. Bara 61 dagar före riksdagsvalet, beslöt regeringen idag, tisdag, att i samarbete med SD både byta arter och korta ner den nationella listan över fridlysta arter. En av de arter som påverkas är knäroten. Det berättade miljöminister Romina Pourmokthari vid en pressträff. Skogsbruket kommer undantas från dagens fridlysning av den lilla orkidén.

    ”Knäroten kan nu inte ensam stoppa skogsbruk”, säger ministern. Det är en listig omskrivning av ministern, som mycket väl vet att knärot även är en signalart som ofta signalerar att det finns andra höga naturvärden i den aktuella skogen.

    Påverkar inte EU-fridlysningar

    Romina Pourmokhtari  påminde också om att dagens beslut inte påverkar de arter som är fridlysta genom EU:s olika regelverk. Så vad innebär egentligen den nya listan över fridlysta arter? Troligen ganska lite. Har man inga andra naturvärden i sin skog blir det nu grönt ljus för avverkning. Men i upp till 80 procent av fallen finns det andra arter som fortsatt stoppar avverkningen.

    Flera rutinerade inventerare jag talat med menar att dagens ändring kommer innebär merarbete för skogsägare, virkesköpare och planerare eftersom det blir andra arter som ska identifieras. Knäroten blir nu en oskyddad signalart. 

    Regeringen tydliggjorde redan i mitten av maj att skogsägarna har ett tydligt kunskapskrav enligt miljöbalken. Dagens beslut innebär därför att har man knärot i sin skog finns det all anledning att göra en fördjupad inventeringen efter andra fridlysta arter. Hittas sådana ska samråd ske med myndigheterna. Och detta gäller samtliga skogliga åtgärder som markberedning, plantering, röjning och gallring. Missar man samrådet finns böter och fängelse i straffskalan.

    Ny strategi motsäger faktiska politiken

    I en bisats nämnde också miljöministern att regeringen redan i våras beslutat om en uppdaterad svensk strategi för biologisk mångfald. Beslutet fattades redan den 5 februari och kallas kryptiskt för beslut 11:8, men är en riktigt intressant och relevant läsning. Här beslutar regeringen att;

    • Miljömålssystemet gäller och ”utgör grunden för Sveriges nationella strategi och bidrag till att nå de globala målen för biologisk mångfald”
    • Sverige ska bidra till målet ”att minst 30 procent av land- och inlandsvattenområden ska skyddas, varav minst en tredjedel strikt skyddade, till 2030”.
    • Därtill uttalas att  ”skyddsvärda skogar ska bevaras” 

    Lite märkligt då att Moderaternas skogspolitiska talesperson John Widegren i tidningen ATL slår fast att ” Moderaterna vill inte skydda mer skog”. I samma artikel menar Widegren att med den nya listan för fridlysta arter har regeringen ”i princip löst problemen med artskyddet”.  Det är han nog ganska ensam om att tycka.

    Tung rapport varnar för AI:s påverkan på klimat, vatten och mark

    Posted on by Ingela Björck
    datacentral

    När det talas om AI:s miljöeffekter tänker många mest på hur elkrävande tekniken är. Men den totala bilden påverkas inte bara av hur mycket el som används, utan också av var och hur denna el producerats. Detta har betydelse för både datacentralernas klimatutsläpp och deras mark- och vattenbehov. Det som är miljövänligt i ett avseende kan dessutom vara dåligt i ett annat.

    Det är en av huvudpunkterna i en nyligen utkommen rapport från FN-enheten United Nations University Institute for Water, Environment and Health. Det är en tungt vägande rapport, men bara en av flera på senare tid som gett en mörk bild av AI-teknikens miljöpåverkan. I USA, hem för mer än 4 400 datacentraler, ökar också det lokala motståndet på många håll. För ovanlighetens skull enas ofta republikaner och demokrater i sådana motståndskampanjer – mer om detta i slutet av i artikeln.

    Systematiska felberäkningar

    FN-institutets rapport har titeln Environmental Cost of Artificial Intelligence: Carbon, Water, and Land Footprints. Dess författare menar att AI:s miljökostnader hittills har blivit systematiskt felberäknade. De flesta beräkningar har handlat om de klimatutsläpp som orsakas av AI-systemens ”träning”, när algoritmer får analysera stora datamängder för att lära sig mönster. Detta arbete är mycket energikrävande, men det är även själva användningen, nu när AI ingår i allt fler sammanhang. 

    Klimatutsläppen är också bara en del av miljökostnaden. All el som går åt till att träna eller använda ett AI-system påverkar inte bara klimatutsläppen utan också behovet av vatten (för kylning och elproduktion) och marken (för infrastruktur och råvaror). Och dessa tre miljöeffekter kan gå åt olika håll, påpekar rapporten.

    Ett exempel är om en anläggning slutar ta sin el från ett kolkraftverk och i stället använder el från biobränslen. Det är bra för klimatet, eftersom koldioxidutsläppen kan minska med 70 procent. Men biobränslen kräver mer mark och vatten när biogrödorna växer, så behovet av vatten ökar samtidigt mer än 30 gånger och behovet av mark ökar 100 gånger. Fokuserar man bara på koldioxidutsläppen riskerar man därför att missa effekterna på andra områden. 

    Global användning, lokal skada

    Ett annat problem är att AI kan användas överallt, medan dess nackdelar för miljön framför allt märks lokalt. De blir kännbara i de områden vars mark och vatten används för datacentralerna, där viktiga mineraler utvinns och där elektroniskt avfall deponeras. 

    Vi har en kort tid på oss att se till att denna teknologiska revolution utvecklas inom de planetära gränserna, och att de samhällen som producerar de kritiska mineralerna, hyser infrastrukturen eller tar hand om avfallet också får ta del av teknikens fördelar”, säger professor Kaveh Madani i en artikel från FN-institutet.

    Institutets rapport är full av oroande uppgifter om utvecklingen. Här är några:

    • År 2030 beräknas AI-teknikens vattenanvändning motsvara vattenbehovet hos 1.3 miljarder människor. 
    • År 2030 beräknas också de AI-anknutna datacentralerna använda 945 terawatttimmar el. Det är nästan tre gånger mer än vad Pakistan, Bangladesh och Nigeria med sina 650 miljoner invånare använder tillsammans.
    • När en AI-modell börjat användas är det användningen och inte träningen som drar mest energi. Bara ChatGTP beräknas ta hand om omkring 2.5 miljarder frågor varje dag. 
    • Energibehovet varierar beroende på AI:s uppgift. En ”textklassificering”, en teknik som sorterar text i exempelvis spam och icke-spam, är måttligt energikrävande. Ska AI svara på en chattfråga krävs 200 gånger mer energi, och för att skapa en bild krävs över 1 400 gånger mer energi.
    • AI blir visserligen allt mer energieffektivt genom den tekniska utvecklingen. Men eftersom AI-användningen samtidigt ökar hela tiden, så ökar ändå det totala energibehovet.
    • Efter 2030 kan AI:s utrustning ge upphov till uppemot 2.5 miljoner ton elektronikavfall varje år. 

    Förslag till åtgärder

    FN-institutets rapport utmynnar i en rad förslag för att uppnå ett ”ansvarsfullt ekosystem” för den nya tekniken. Förslagen handlar bland annat om transparens, miljörättvisa, ansvar för hela livscykeln, internationellt samarbete och en hållbar användning. Finansmarknaden skulle kunna vara den första aktören, menar man, om investerarna börjar ta med AI:s miljöpåverkan i sina riskbedömningar.

    FN:s generalsekreterare Antonio Guterrez underströk också behovet av transparens i ett tal vid FNs första Global Dialogue on AI Governance nyligen. Han krävde att alla stora AI-företag ska mäta och offentliggöra sina anläggningars påverkan på klimat, mark och vatten, och att de från år 2030 ska använda bara förnybar energi.

    Konsumenterna kan inte styra

    Uppmaningar om att reglera AI:s miljöpåverkan kommer nu från många håll. Forskarna Shweta Singh och Frederik Dahlmann från University of Warwick i Storbritannien har gett förslag till olika regelverk. De understryker att det är bråttom, och att det är beslutsfattarna som bör agera. Att tro att konsumenterna kan dämpa sin efterfrågan i ett system som designats för att vara maximalt lockande är både naivt och ineffektivt.

    Beslutsfattarna bör behandla AI som vilken annan enormt vinstgivande resursintensiv industri som helst, med noga uttänkta regleringar, skriver de i en artikel på den internationella nyhetssajten The Conversation.

    I USA har den snabba ökningen av antalet AI-inriktade datacentraler lett till problem på många håll, eftersom dessa stora datacentraler är så resursslukande. Meta bygger t.ex. en anläggning i Louisiana som, när den är färdig, kan kräva dubbelt så mycket energi som hela staden New Orleans. 

    Sådana anläggningar kräver ofta nya investeringar i elnätet, vilket kan ge höjda eltaxor för konsumenterna. De kan också kräva nya kraftverk. Louisiana sa förra året ja till att bygga tre nya gaskraftverk för att klara Meta-anläggningens energibehov, enligt en rapport från Lincoln Institute of Land Policy.

    Lokalt motstånd i USA

    Reaktionerna kommer nu inte bara från forskare, utan också från lokalbefolkningar som ser ett hot mot sin vattentillgång och sina eltaxor. Intressant nog finns detta motstånd ofta hos både demokrater och republikaner i USA, eftersom de som tänker på miljön och de som tänker på sin ekonomi här har gemensamma intressen.

    Enligt tidningen The Guardian har under det första kvartalet i år minst 75 sådana projekt försenats eller lagts på is på grund av protesterna. I flera amerikanska delstater har man också försökt avsätta politiker som anses ha skönmålat följderna av nya datacentraler.

    En hel del klimataktivister, som känner att klimatkampen är hopplös i Trumps USA, har också sällat sig till den växande rörelsen. Många miljö- och klimatinriktade organisationer ingick i de över 500 grupper som nyligen skrev till kongressen och begärde ett moratorium för utbyggnaden av stora datacentraler. Till dem hörde exempelvis Greenpeace USA, GreenLatinos och Food and Water Watch, skriver webbsajten Grist.

    Goldmann gör valanalys: Klimatingångarna parti för parti

    Posted on by Mattias Goldmann

    Det finns valtaktiska skäl att lyfta klimatet i valrörelsens slutspurt, för alla partier och med olika ingångar. Det visar Mattias Goldmann i en analys gjord för SMB i veckans krönika.

    KRÖNIKA Klimatet växer som väljarfråga ju närmare valdagen vi kommer. Värmerekord, vattenbrist och bränder gör klimatkrisen ständigt närvarande, tillsammans med larm om att Parisavtalets mål snart är omöjliga att nå – vilken annan fråga kan vara lika viktig? Så bra då att det finns valtaktiska skäl för varje parti att lyfta klimatet, om än på olika sätt. Här är de!

    SVERIGEDEMOKRATERNA riskerar att för första gången någonsin backa i ett riksdagsval. Deras grovhuggna politik tilltalar kärnväljarna som ändå inte har någonstans att gå medan marginalväljarna avskräcks. En mjukare migrationspolitik lurar ingen, men en mindre klimatfientlig linje går – och passar många på landsbygden som förstått att klimatkrisen är på allvar, som kanske har solceller på taket och elbil på uppfarten. Klimatpolitiske talespersonen Martin Kinnunen har flörtat med dessa väljare genom att ställa upp på Miljömålsberedningens slutsatser om klimatmålen, vara pådrivande för biogas och närmast ursäktat att SD som enda parti röstade nej till Parisavtalet. SD kommer fortsätta att vara emot varje form av klimatledarskap, men taktiskt bör de skyndsamt göra upp med sin klimatskeptiska historik.

    KRISTDEMOKRATERNA står och faller med sin partiledare mer än något annat parti. Ebba Busch val att bli energiminister och hårdprofilera kärnkraft har funkat väl med Tidöväljarna, men inte lockat många att byta block. För att öka stödet i valet och sin egen relevans därefter, särskilt vid en rödgrön seger, har Busch börjat profilera sig som kungamakare för breda energiöverenskommelser och utmålat de stora Tidöpartierna som problemet. Hon har också bytt retoriken om ”skogar av stål” mot en mer positiv syn på vindkraft, eftersom de flesta svenskarna är positiva till förnybar energi. KD bör bygga vidare på denna inriktning, kombinerat med de mjuka värden Busch börjat lyfta fram – med respekt för skapelsen kan de locka tillbaks väljare som lämnat dem under ”SD för tjejer”-eran.

    MODERATERNA behöver locka tillbaks ”Magdamoderater” för att undvika ett katastrofval. Nyckeln är att visa självständighet gentemot SD, helst med en tydlig konflikt i ett sakområde där M har klart högre trovärdighet. Det utesluter migration, brottslighet, vård… men på klimatområdet har M fortsatt klart högre trovärdighet än SD. Det är också en sakfråga där välutbildade kvinnor i storstad är tydligt besvikna på moderaterna, vilket tänkare som Christofer Fjellner, Kristoffer Tamsons och Timbros PM Nilsson identifierat. Kristersson har gjort några försiktiga försök med att staden ska vara för människor, inte bilar, men de bottnade inte riktigt. Nu finns Timbros 120-punktsprogram för klimat och miljö, med en lång rad förslag som moderaterna skulle göra klokt i att lyfta fram.

    LIBERALERNA är nästan räddningslöst förlorade. De andra Tidöpartierna har inga stödröster att avvara och röster hörs om att ”vaska L” och att Simona Mohamsson är en belastning för sitt parti. Liberalerna behöver satsa allt på ett kort; Romina Pourmokhtari. Hon är en av få välkända liberaler som finns kvar, hon var föräldraledig under den katastrofala SD-giren och hon har en historik av SD-kritik som behövs för att inte en ny kursändring ska uppfattas som enbart desperat. Pourmokhtari har tröttnat på att försvara utsläppsökningar och petropopulism; att ge SD skulden för detta vore en logisk del i att neutralisera Mohamssons katastrofala Jimmie-kram. Med sin retoriska förmåga kan Pourmokhtari ta sig ur tidigare resonemang om att stryka klimatmål, som förstås inte kan kombineras med en profilering som klimatmässigt ansvarstagande. Detta är en väldig högoddsare, men det kan gå.

    CENTERPARTIET har efter en del famlande hittat en linje som tycks funka väl hos väljarna; De kräver minskad klimatpåverkan snarare än regeringsposter. De kan också bygga vidare på ”tillverka i Sverige”-approachen, som landar väl i dagens debattklimat – men som inte går att kombinera med löften om billiga fossila bränslen eller utökade dieselsubventioner till jordbruket. Här måste C välja väg och våga tro på en politik som inte bara tilltalar väljare de redan har. Satsningen på svenskproducerad bioenergi kontrasterar också precis lagom med MP, som har det svårare både med biobränslen och svenskhetsvurmen. 

    SOCIALDEMOKRATERNAS främsta huvudvärk, och Tidös främsta attackpunkt, är att de inte har ett enat lag – partiledarna för C och V kan inte ens äta lunch ihop. Tricket är att lära av Tidö 2022, som började med att enas i energi- och klimatfrågorna. Det kan de rödgröna också göra, under S-ledning. För Tidö var det ny kärnkraft och nedmontering av styrmedel som reduktionsplikten, för de rödgröna är det förnybar energi och förnyade klimatambitioner. Det är enda sakområdet där C och V tycker lika; börja där så kan enigheten växa fram under resans gång. S-strateger har hittills tänkt att det underlättar att hålla igen med egna förslag, men det finns en förväntan från fackligt håll och unga gräsrötter på att inte outsourca klimatpolitiken. S gör klokt i att finna egna, fackligt närstående ingångar som andra rödgröna partier kan ställa sig bakom.

    MILJÖPARTIET har efter en del smärtsamma turer bestämt sig för att profilera klimatet främst – här har de högst trovärdighet inom och frågan växer hos väljarna; Hur kan de ens överväga något annat? Med stigande opinionssiffror går partiet en svår balansgång. Det i grunden självklara att fossila bränslen behöver bli dyrare välkomnas av MP:s väljare, men är tacksamt för Tidöpartierna att skrämma Magdamoderater med. Likadant är det med kärnkraften – krav på att stoppa utbyggnaden landar väl hos de flesta egna väljarna men försvårar för den regeringskonstellation MP är mest lojal mot av alla partier. MP kan hitta en mer attraktiv och mindre skrämmande klimatprofilering i visionen om en bättre framtid – en utveckling av ”världens första fossilfria välfärdsnation” som kontrasterar mot Tidöpartiernas nedmontering av det svenska ledarskapet.

    VÄNSTERPARTIET har flörtat med SD-väljare genom att prata väl om charterturism och kött på grillen, och locka med billig el och bensin. Det har inte fallit väl ut och på sistone har V mer återgått till den klimatpolitik vi minns från Jonas Sjöstedt och Jens Holms tid. Det gör V mindre omöjliga för en regeringssamverkan, även om S helst slipper Dadgostar, och det lägger grunden för att visa upp ett relativt enat alternativ på vänstersidan. Vänsterpartiet vinner på att förstärka detta med fler klimatutspel med tydlig social- eller rättviseprägel, som tillgång till billig kollektivtrafik eller att alla ska ha råd med elbil.

    I vägen för detta står partiernas kärnväljare och aktiva medlemmar. Trots att marginalväljarna är viktigast att nå i valen, utformas politiken och profileringen med hänsyn till de som skulle rösta på partiet oavsett vad. Vissa profileringar står delvis emot varann; om SD tonar ner sin klimatskeptiska framtoning blir det svårare för M att ta strid mot den. Men andra förstärker varandra; Centerns klimatprofilering underlättas av Socialdemokraternas. Några delar är närmast självklara, andra mer av högoddsare. Det gemensamma draget är att en klok klimatprofilering kan gynna varje parti – och klimatet förstås, vilket faktiskt är ännu viktigare.

    Mattias Goldmann är vd för 2030-sekretariatet, föreläsare, författare och debattör. Han medverkar regelbundet med helgkrönikor på SMB.

    Thomas Hahn: Sveriges rättvisa klimatbudget för 1,5-gradersmålet är slut

    Posted on by Supermiljöbloggen

    Många olika uppskattningar av Sveriges koldioxidbudget har presenterats under senare år. I denna gästkrönika redogör Thomas Hahn, docent i ekologisk ekonomi vid Stockholm Resilience Centre, för de viktigaste antaganden som bör göras explicit för att kunna jämföra olika uppskattningar.

    KRÖNIKA. Den globala återstående koldioxidbudgeten är den mängd koldioxid som kan släppas ut för att begränsa uppvärmningen till en viss temperatur med en viss sannolikhet. Ledande forskare uppskattar den återstående globala CO2-budgeten från januari 2025 till ca 130 miljarder ton för att begränsa uppvärmningen till 1,5 grader med 50 procents chans. Det motsvarar drygt tre års utsläpp.

    Temperaturen är ett genomsnitt över en 30-årsperiod så trots att jordens medeltemperatur har ökat med 1,5 grader redan 2024 räcker detta alltså inte för att fastslå att denna gräns har överskridits. Att nå 1,5-gradersmålet med ynka 17% sannolikhet ger en något högre budget, 320 miljarder ton. Det är ungefär samma budget som att klara målet 1,7 grader med 83% sannolikhet. Varje tiondels grad räknas!

    Sveriges andel av denna globala budget ska vara ’rättvis’ utifrån gällande normer och regelverk. Parisavtalets rättviseprincip, Common But Differentiated Responsibilities and Respective Capabilities (CBDR-RC), anger ett större ansvar för länder med större utsläpp per person samt för länder med större kapacitet, vilket ofta mäts i BNP per person.

    Sveriges rättvisa klimatbudget tog redan 2022

    Vi publicerade nyligen en rapport som resonerar kring och beräknar en svensk fossil koldioxidbudget. Rapporten är mycket transparent med vilka antaganden som gjorts och den underliggande artikeln i Nature Communications gör känslighetsanalyser utifrån alternativa antaganden. 

    Våra beräkningar utgår från jämlika ackumulerade fossila CO2-utsläpp per person 2023-2070, då alla länder beräknas nått nettonoll. Sveriges budget blir då 280 miljoner ton, vilket är ca 100 miljoner ton mindre än Sveriges mål med linjär utsläppsbana mellan etappmålen, se bild. Sveriges mål har dessutom överskridits på senare år. Om man även beaktar historiska utsläpp (’koldioxidskuld’ för länder med högre utsläpp än genomsnittet) sedan 1990, då FN påbörjade förhandlingar om en klimatkonvention, så tog Sveriges rättvisa andel av den globala budgeten slut redan 2022. 

    Sveriges framtida fossila koldioxidbudget 2023 var 280 miljoner ton. Om koldioxidskulden från 1990 beaktas så tog Sveriges budget slut 2022. Källa: Hahn & Fetzer, 2026

    Metoder och avvägningar får stark påverkan

    Våra resultat kan tolkas som att Sveriges framtida övertrassering kan åtgärdas genom mer kraftfull klimatpolitik på hemmaplan. Sveriges koldioxidskuld – utsläpp över det globala genomsnittet – mellan 1990 och 2022 –  beräknas till 309 miljoner ton. Den kan å sin sida ‘betalas’ genom att finansiera utsläppsminskningar (framför allt solenergi) i utvecklingsländer, i enlighet med Parisavtalets Artikel 9 om klimatfinansiering. Dessutom har Sverige synnerligen goda möjligheter att investera i bioenergi med avskiljning och lagring av koldioxid (BECCS). Detta gäller även om Sverige minskar avverkningen. Det är dock inte självklart om man ska se BECCS som en kompensation för framtida utsläpp (dvs negativa utsläpp som kvittar mot framtida utsläpp) eller som en uppstädning som minskar Sveriges CO2 skuld.

    En tidigare beräkning av en svensk koldioxidbudget, av Anderson & Stoddard, har utgått från den så kallade farfars-metoden – grandfathering på engelska –, vilken ger en betydligt större tilldelning av utsläppsrätter per person till USA än till Sverige eftersom metoden inte beaktar koldioxidskuld.

    En ny beräkning, som Auroramålet har beställt av forskaren Holz, utgår istället mer från differentierad kapacitet, det vill säga att höginkomstländer ska betala mer oavsett hur mycket de bidragit till utsläppen. Detta innebär ett större åtagande för rika länder som Sverige och Schweiz, som har relativt små övertrasseringar i dåtid och framtid än andra höginkomstländer. Dessa länder kan ta ledarskap genom att stärka den internationella kapaciteten och skapa klimatklubbar för att minska framtida utsläpp. Investeringar i BECCS kan också ses som en kollektiv åtgärd att ’städa upp’ andra länders historiska utsläpp. Svensk FoU kan driva ned kostnaden för detta.

    Sverige har en fantastisk internationell möjlighet

    Slutligen: Liksom FN utgår våra beräkningar från territoriella utsläpp. Sveriges klimatbudget för 1,5 grader är alltså slut om vi utgår från jämlika utsläpp sedan 1990 och framåt. Således finns inga andra rättvisa alternativ än att nå nettonoll så snabbt som möjligt och hjälpa utvecklingsländer att ställa om genom kraftiga investeringar. 

    Sveriges stora konsumtionsbaserade utsläpp kommer att minska i takt med att Kina och Tyskland avvecklar sin kolkraft. Om alla länder når sina klimatmål begränsas uppvärmningen till cirka 2,2 grader. Hälften av dagens utsläpp kan upphöra till en lägre kostnad än 1 kr/kg CO2, en fjärdedel till en lägre kostnad än 20 öre/kg. Länder som Sverige har en fantastisk möjlighet att ta ett större globalt klimatledarskap. EU:s klimattullar, som trädde i kraft i januari 2026, får ett allt större internationellt stöd och här kan Sverige verka för att de utvecklas till effektiva och rättvisa klimatklubbar genom framsynta handelsavtal. Utöver att göra sitt på hemmaplan.

    Thomas Hahn är docent i ekologisk ekonomi vid Stockholm Resilience Centre.

    Europeiska extremhettan inte över än – regeringar måste planera bättre

    Posted on by Alva Danielsson

    Över två tusen värmerelaterade dödsfall har rapporterats när Europa drabbas av årets andra katastrofala värmebölja. Forskare konstaterar att extremvärmen har orsakats av klimatförändringarna, och både Sverige och Europa är dåligt förberedda för de utmaningar och risker som värmen för med sig. Myndigheter varnar också för att värmen kan hålla i sig.

    Europa befinner sig just nu i årets andra värmebölja, där 150 miljoner människor lever under extrem värme. Frankrike har rapporterat tusen dödsfall relaterade till värmen, enligt Reuters. Transportsystem har slagits ut i Tyskland, där bland annat spårvagnsrälsen har smält av värmen i staden Leipzig. I Ungern har man fått minska på produktionen ytterligare i en kärnkraftsanläggning på grund av de höga temperaturerna i floden Donau vars vatten kyler anläggningen. Nu varnar myndigheter i Frankrike och Spanien för att temperaturerna kan överstiga 40 grader i början på veckan. 

    Infrastrukturen och bostäderna i norra Europa är till stor del utformade för ett kallare klimat där de syftar till att behålla värme, snarare än att hålla värmen borta. Utan stora förändringar kommer dödsfallen att öka, oavsett hur bra varningssystemen för värme fungerar, enligt Världshälsoorganisationens Europadirektör Hans Kluge. Enligt Kluge måste regeringar nu planera för värmen på samma sätt som för influensan – som en återkommande, förutsägbar utmaning som kräver permanent infrastruktur, inte improvisation.

    Även yttemperaturen på havet har nått skrämmande rekord under början av sommaren. Tropiska Stilla Havet såg rekordtemperaturer i maj, och det globala havstemperaturen slog rekorden från 2023 och 2024 nu i slutet av juni. Högre havstemperaturer håller atmosfären varm under en längre tid, ger stormar extra energi och ökar avdunstningen. Därmed ökar risken för extrem nederbörd och översvämningar. De högre temperaturerna bidrar också till havsnivåhöjningen och issmältningen och utsätter de marina ekosystemen för påfrestningar.

    Global data över havstemperaturer från två olika datakällor, som båda visar rekordtemperaturer 21 juni i år. Den streckade linjen markerar genomsnittstemperaturen under referensperioden i respektive graf. Källa: Copernicus.

    Beror på klimatförändringarna

    En rapport från forskarnätverket World Weather Attribution konstaterar att den pågående värmeböljan i Europa beror på klimatförändringarna. Den utesluter naturliga väderfenomen som El Niño som orsak. Istället är det användningen av fossila bränslen som har förvärrat värmeböljorna i Europa på bara några årtionden.

    Sedan kan man ju utgå ifrån att klimatförändringarna har en effekt på värmeböljor nuförtiden. Det skulle nästan vara mer värt att göra en nyhet om en extremvärmebölja inte hade påverkats av den globala uppvärmningen”, säger Gabriele Messori, professor i meteorologi vid Uppsala universitet, till DN.

    Värmeböljor orsakar fler dödsfall i Europa än alla andra naturkatastrofer tillsammans. När temperaturerna ökar så ökar även sårbarheten hos äldre, människor med kroniska sjukdomar och dem som har det sämre socioekonomiskt. Många av Europas värmerekord sattes under värmeböljor som ägde rum 1976 och 2003, och då skulle dagens temperaturer vara praktiskt taget omöjliga att uppnå i juni 1976 i vissa områden. Den här sommaren visar, enligt WWA, att redan vid 1,4 graders uppvärmningen så närmar vi oss gränsen för samhällets förmåga att hantera värmen.

    Redan i maj i år såg Europa en intensiv värmebölja. Under månaden hade Spanien 101 dödsfall relaterat till värme, den högsta siffran sedan 2015. Även Frankrike och Storbritannien hade värmerelaterade dödsfall. Detta stämmer väl överens med att Europa är den kontinent som värms upp fortast i den globala uppvärmningen.

    Daglig ytlufttemperatur (°C), beräknad som genomsnitt över Västeuropa för perioden 1 mars till 1 september. År 2026 visas med en tjock röd linje. Alla övriga år mellan 1940 och 2025 visas med grå linjer. Det dagliga genomsnittet för referensperioden 1991–2020 visas med en streckad röd linje. Datakälla: ERA5. Källa: C3S/ECMWF.

    Sverige inte förberett

    Förra sommaren såg vi extremhetta även i Sverige, med över 35 grader i norra delen av landet, omfattande skogsbränder och algblomning, och uppmaningar om att spara på vatten. Det här är en försmak av vad som kommer bli allt vanligare, och en rapport från Klimatanpassningsrådet visar att Sverige är illa förberett för att hantera värmerelaterade händelser. Rådet har modellerat ett “värsta fall-scenario” och ett scenario där utsläppen minskar från år 2040, och har analyserat konsekvenserna fram tills år 2100. “Det är en ganska allvarlig bild”, säger rapportförfattare Susanne Skyllerstedt till DN. 

    Ett exempel är de skyfall som drabbade bland annat Västernorrland hösten 2025, där ett lokalt extremväder påverkade hela samhället, eftersom basindustrin tvingades till produktionsstopp när tågräls förstördes och tågtransporter spårade ur. Susanne Skyllerstedt menar att Sverige inte är redo för de extremhändelser som klimatkrisen medför. Finansiering, lagstiftning och ansvarsfördelning behövs, och samhället behöver “lägga i en högre växel”. Utsläppen måste minska, menar Klimatanpassningsrådet, och samtidigt måste klimatanpassningen skalas upp.

    Klimatsajt som gömts undan av Trump har återuppstått

    Posted on by Ingela Björck
    Skärmavbild Climate.us

    Den populärvetenskapliga sajten Climate.gov var i många år mycket uppskattad i USA. Den tillhörde den meteorologiska myndigheten NOAA och gav klimatinformation till allmänheten. Sajten gömdes förra året undan av Trump-administrationen, men har nu återkommit i en ny, oberoende version med hjälp av donationer, frivilliga krafter och före detta anställda.

    I samband med de nedskärningar som leddes av Elon Musk och hans organisation DOGE blev hundratals anställda uppsagda från NOAA, National Oceanic and Atmosphere Administration. Bland dem var Rebecca Lindsay, huvudredaktör för sajten Climate.gov. Lite senare förra året flyttades också sajten till en annan, mer svårhittad adress och en del av dess information doldes. 

    Dörr till en garderob

    Flyttningen av Climate.gov gjorde det i praktiken omöjligt för dess besökare att nå den information de ville ha. Dess många tillgångar var inte längre samlade utan spridda på en mängd ställen. Den tidigare personalen liknar det vid att ha gjort om en affär så att ytterdörren inte längre går till en lokal full med spännande saker, utan bara till en garderob.

    Climate.gov hade förr mer än en miljon besökare varje månad. Sajten var viktig både för de grundläggande data den tillhandahöll och för de sammanställningar och analyser som gavs, menar Gretchen Gerke från den ideella organisationen Environmental Data & Governance Initiative.

    De tog de väldiga mängder klimatdata som vi har och gjorde dem mycket, mycket mer tillgängliga för allmänheten och för beslutsfattarna, säger hon i en artikel hos den ideella medieorganisationen NPR.

    Men nu har informationssajten alltså återuppstått i form av den nya sajten Climate.us. Den har skapats av en liten grupp före detta anställda vid NOAA, som sedan i somras arbetat med att lägga nya länkar till de många rapporter, artiklar och annat material som samlats på den gamla sajten under dess 15 år.

    Crowdfunding och volontärarbete

    En del av de pengar som behövts för att sätta upp den nya sajten kommer från ”crowdfunding”. Mer än 2 500 privatpersoner har lagt i genomsnitt 100 dollar var på att stödja arbetet. Man har också fått en större donation av en givare som vill vara anonym. Mycket av arbetet har gjorts och görs på ideell basis, och mer än 80 forskare har anmält intresse för att fungera som expertrådgivare utan ersättning.

    Climate.us utgör i mycket en kopia av sitt gamla jag, men ligger nu på ett ställe som Trump & co inte kan komma åt. Den nya sajten innehåller, i likhet med den gamla, bland annat rapporter om klimatläget, blogginlägg från forskare, kartor, statistik och material specialinriktat för skolor. 

    Pålitlig, vetenskapligt baserad information för allmänheten bör inte få försvinna när det politiska läget förändras, menar Rebecca Lindsay som är huvudredaktör också för den nya sajten. Hon anser att allmänheten behöver korrekta fakta för att kunna undervisa, planera, förbereda sig och fatta kunskapsbaserade beslut. 

    Den gamla klimatsajtens besökare är också mycket nöjda med att sajten återuppstått i en oberoende, ideell form.

    Climate.us visar hur enskilda människor kan lyckas skydda forskningsinformation, motarbeta felaktigheter och stå på rätt sida när själva vetenskapen i sig är utsatt för angrepp, säger Amanda Townley från National Center for Science Education i en artikel hos Climate.us.

    Skiljelinjerna inom miljöpolitiken tydliga efter Almedalen

    Posted on by Lisa Jacobson

    När SMB summerar Almedalsveckan 2026 kan vi konstatera: Medan Tidöpartierna betonar kärnkraft, ekonomisk tillväxt och ”pris vid pump” har oppositionen flera gröna förslag. Dock står klimatkrisen inte högst på dagordningen för något parti utom för Miljöpartiet, vilket oroar inför kommande mandatperiod.

    VAL 2026 Som den som följt Supermiljöbloggens rapportering från Almedalen redan sett, står klimat- och miljöfrågorna lågt på de flesta partiledares agendor. Vi kunde konstatera att varken Kristersson, Busch, Mohamsson eller Åkesson nämnde klimatkrisen i sina tal. Däremot lyfte vår nuvarande statsminister att han vill se ett försvagat strandskydd och sänkt skatt på fossila bränslen. Miljöpartiet var det enda partiet som uttryckligen ägnade en stor del av talet klimat och miljö men även ledarna för Centern, Socialdemokraterna och Vänsterpartiet hade tydligt grönare stråk i sina tal.

    I andra evenemang under veckan blev det tydligare var de olika partierna står i frågor som gäller klimat, miljö och hållbarhet.

    Under Naturskyddsföreningens evenemang ”Fyra år till skarpt klimatmål – hur vill partierna minska utsläppen i tid?” deltog företrädare från alla riksdagspartier, de flesta talespersoner för klimat och miljöfrågor. Både här och i andra paneler upprepade Tidölaget som papegojor sitt mantra om regelförenklingar, utbyggd elinfrastruktur och aktivt (indutriellt) skogsbruk. Men framför allt: Kärnkraft, kärnkraft, kärnkraft.

    Ensidigt fokus från Tidögänget

    Under debatten fick partierna ta ställning till ett antal förslag från Naturskyddsföreningens framåtblickande utvärdering av partiernas miljöpolitik, vilket gjorde flera skiljelinjer mellan partierna uppenbara.

    Kjell-Arne Ottosson, klimatpolitisk talesperson för KD, ville se utbyggd elinfrastruktur och mer ”ren el”, att skogarna brukas ”till sin fulla potential” för att ersätta fossila råvaror, satsning på CCS och höjda tullar på fossila produkter. Liberalerna tycktes helt ha backat från sin tidigare ganska progressiva miljöpolitik, trots (eller på grund av?) innehavandet av ministerposten. Klimatpolitiska talespersonen Elin Nilsson upprepade bara oengagerat Tidö-kraven på kärnkraft, laddinfrastruktur och förenklade tillståndsprocesser. Inget får hindra brukandet av skogen, framhöll hon. Innan Tidöregeringen bildades har det låtit annorlunda från liberalt håll. L har vid vissa tillfällen hamnat på samma sida som V och MP vid omröstningar om skogspolitiken, se exempel SMB beskrivit här och här.

    Även Moderaternas riksdagsledamoten Joanna Lewerentz talade sig varm för samma åtgärder.

    Naturskyddsföreningens Klimatchef Kristina Östman påminde om att kärnkraft inte kommer att bidra till att något klimatmål kommer att nås så snabbt som till 2030 – vilket ingen riktigt svarade på.

    Mer variation från oppositionen

    Sverigedemokraternas Martin Kinnunen tyckte däremot att Sverige inte behöver göra något alls på det nationella planet eftersom ”Sverige är mindre fossilberoende än andra EU-länder”. Han påstod sig vilja låta de europeiska styrmedlen, som utsläppshandel, ordna biffen (trots att partiet jobbar med EU:s övriga högerpopulister för att riva upp EU:s klimatsamarbete Fit for 55).

    Något mer varierade förslag kom från oppositionen. Centerns ekonomiskpolitiska talesperson Martin Ådahl lyfte partiets löfte om en ny miljöbilsbonus och satsning på biobränslen (och implicit: traditionellt skogsbruk). Han poängterade även att industrin är med på noterna och är beredd att ställa om. Han fick medhåll av Åsa Westlund (S) som framhöll att elektrifieringen i Sverige har bromsat in och att industrin vill ha tydliga och långsiktiga spelregler för att investera i omställningen. Socialdemokraterna vill satsa på mer cirkulärt byggande och på ”Sverigebränsle” det vill säga inhemsk produktion av biodrivmedel av skogsråvara och avfall.

    Miljöpartiets Katarina Luhr lyfte vikten av att kompensera de mest utsatta snarare än att sänka bensinpriserna för alla. Partiet vill höja skatten på bensin och höja reduktionsplikten. Luhr var den enda som höjde rösten för att skydda mer naturskog, kompensera skogsägare som låter skogen stå och införa skatt på kalhyggen. MP lovar även ett Sverigekort för kollektivtrafiken i hela landet och vill satsa på att ställa om till fossilfritt jordbruk.

    Rättvis omställning eller pris vid pump?

    Malin Östh, trafikpolitisk talesperson för Vänsterpartiet hävdade att den viktigaste åtgärden för att nå klimatmålen är att byta regering. ”Det finns ett desperat behov av ett tydligt budskap om att klimatmålen ska nås”, sa hon. V vill ställa om transportsektorn och lovar att storsatsa på järnväg och kollektivtrafik. Även de vill se ett billigt ”Sverigekort”.

    S, V och MP betonade ”rättvis omställning”, att höginkomsttagare släpper ut mest och att jämlikheten behöver öka. Att sänka ”priset vid pump” är att låsa fast Sverige i fossilberoende, Både V och MP lyfte istället att de som verkligen behöver det ska stöttas med riktade insatser istället för alla – rika stockholmare såväl som kämpande lantbrukare – ska få subventionerade fossila bränslen. Centerpartiets Martin Ådahl höll sig till ett mer klassiskt liberalt förslag att göra det lättare att välja alternativen – exempelvis elbil.

    Elin Nilsson lät mindre som en liberal och mer som SD när hon hävdade att ”Sverige är ett av världens bästa länder” när det gäller miljöfrågor och att ”omställningen inte får drabba människors vardag”. Moderata Joanna Lewerentz upprepade Tidö-mantrat ”kärnkraft”, ”elektrifiering” och ”ekonomisk tillväxt”.

    Det är tydligt att oppositionen har fler gröna förslag och dessutom förespråkar S, V och MP minskade klyftor i samhället, vilket allt mer forskning pekar på är nödvändig för en rättvis omställning och för att klara klimat- och miljökrisen. Samtidigt stod de inte överst heller på oppositionsledaren Magdalena Anderssons priolista och frågan är vilka löften som kommer att infrias vid ett potentiellt, eller kanske numera sannolikt, regeringsskifte.

    Skilda världar – men klimatet förenar fler än Tidö tror

    Det är tydligt att människor idag lever i separata bubblor där verkligheten beskrivs på diametralt olika sätt. På seminariet Från klimatångest till bortträngning: hur försvann mänsklighetens viktigaste fråga från politiken? målade MP:s EU parlamentariker Alice Bah Kuhnke och klimatjournalisten Erika Bjerström en mörk bild av läget.

    Bjerström har skrivit boken Demokratin dör i hettan som beskriver hur klimatfrågan nu får mindre plats i medierna trots att läget är mer förtvivlat än någonsin – för att många mediechefer tröttnat och att den ständigt pågående klimatkrisen inte är ett klickbete. Extremhögern har ”kidnappat” klimatfrågan och hävdar att forskningsbaserade argument är ”åsikter”. Många vill gärna höra på löftet att det inte är någon fara och att vi inte behöver ändra på vår livsstil eller på samhället. Dessutom drabbas klimatjournalister dagligen av hot och hat från en lång trollsvans.

    Timbros vd förutspår S-ledd ”klimatallians”

    PM Nilsson, vd för Timbro och tidigare moderat-kopplad ledarskribent, höll inte alls med om deras verklighetsbeskrivning. ”Jag lever inte i er dystopi” sa han och poängterade att klimatet står högt på agendan för både väljare och näringsliv. Kina gör succé med omställning av fordonsparken och trenden sprider sig i Asien. Tidö-regeringen har nog gjort vad den kunnat under denna mandatperiod eftersom bränslepriserna är en så känslig fråga, trodde PM Nilsson. Men nu kommer en varm sommar och MP kommer att göra ett ”kanonval”. Om ”Magdalena Andersson är klok kommer hon att bilda en klimatallians”, förutspådde han.

    Att näringslivet vill se en mer klimatkonsekvent politik lyftes på många håll i Almedalen. Företagen vill veta att de investeringar som redan gjorts i den gröna omställningen kommer löna sig och de förstår att det inte finns några vinster att hämta på en döende planet. Kanske är detta största hoppet för att en förändring ska komma under nästa mandatperiod. I sin Almedalssammanfattning i Aktuell Hållbarhet skriver Mattias Goldman, vd för 2030-sekretariatet (och SMB-krönikör) att klimatet nu ”profileras av smarta högerdebattörer”. Ett exempel på detta är att Timbro nyligen släppte sitt 120-punktsprogram för klimat och miljö, som sågar Tidögängets klimatpolitik. Frågan är vilket parti smarta högerväljare som bryr sig om framtiden kommer att satsa på.

    Aurora får klartecken för ny stämning mot regeringens usla klimatpolitik

    Posted on by Jan Lindsten

    Klimatnätverket Aurora får klartecken i Stockholms tingsrätt för sin stämning av den svenska staten för bristande klimatpolitik. Det är Auroras andra försök att på juridisk väg tvinga fram effektiva klimatåtgärder. Och chansen att lyckas finns, enligt miljöjuridiska experten Jonas Ebbesson.

    Aurora bildades 2020 av ett antal ungdomar med målet att använda just juridiken som verktyg för att skärpa klimatpolitiken. Miljöjuristen Ida Edling är dess talesperson. 2022 lämnade man in sin stämning av staten i Nacka tingsrätt. Huvudargumentet var att staten med sin bristande klimatpolitik hotar ungdomars mänskliga rättigheter i en allt allvarligare klimatkris.

    Stämningen avslogs av formskäl och tingsrätten hänvisade Aurora till att begära prövning i Högsta domstolen. Vintern 2025 avvisade HD målet, men öppnade i en bisats för att det kan vara möjligt med en grupptalan mot staten som utformas på ett annat sätt än att enskilda individer stod bakom den (vilket var fallet med Auroras stämning). Här pekade HD på att den schweiziska organisationen Klimaseniorinnen nått framgång i Europadomstolen med sin stämning av staten. Efter att ha arbetat om grunderna enligt HD:s tips lämnade Aurora i februari i år in en ny stämning till tingsrätten.

    Nya juridiska framgångar

    Sedan dess har de juridiska möjligheterna att nå framgång i klimatprocesser mot regeringar förbättrats i ännu ett avseende. Det framhöll Ida Edling, när hon i SMB:s artikel kommenterade beslutet i FN:s generalförsamling i maj att ställa sig bakom en dom i internationella domstolen i Haag.

    Domstolen slog i fjol somras i sitt uppmärksammade beslut fast att en ”ren, hälsosam och hållbar miljö är en mänsklig rättighet” och att klimatförändringarna utgör ett ”existentiellt hot”.

    Miljörättsprofessor Jonas Ebbesson vid Stockholms Universitet bedömer också att Aurora har möjlighet att nå framgång i rätten denna gång. Till P1 säger han att det faktum att den svenska regeringen inte följer sina egna klimatmål utgör Auroras bästa chans.

    Att målen med den politik som nu förs inte går att nå har flera organisationer, myndigheter och forskare slagit fast, inte minst Klimatpolitiska rådet i sin årliga utvärdering av regeringens arbete. Efter att den rapporten lades fram i mars, har regeringens styrmedelsutredare Svante Mandell också i sin utredning pekat på att reduktionsplikten för bensin och diesel måste höjas, liksom skatterna på de fossila drivmedlen.

    Utredningen åkte i papperskorgen

    Regeringen valde dock att göra det motsatta. Beskattningen har sänkts ytterligare och utredningen skickades i papperskorgen samma dag den lades fram, vilket SMB berättat om.

    Regeringen, eller formellt i det här fallet staten, försvaras i tingsrätten av justitiekanslern, JK. I inslaget i P1 hävdar JK:s talesperson att regeringen visst kan sägas följa sina klimatbeslut eftersom ”man har en viss bedömningsmarginal och att klimatutsläppen minskat över tid.”

    Denna ”tid” omfattar dock inte nuvarande Tidöregerings mandattid. Tillgänglig nationell statistik visar att de svenska fossila utsläppen ökat mycket kraftigt sedan den tillträdde i oktober 2022. Den stora puckeln inträffade mellan 2023 och 2024, då bensin- och dieselkonsumtionen steg med flera miljoner ton som en följd av sänkta drivmedelsskatter och sänkt reduktionsplikt.

    Solenergi driver allt mer av Indiens industri

    Posted on by Ingela Björck
    solpark i Indien

    Världens folkrikaste land, Indien, kan också bli det första utvecklingsland som använder mer solenergi än fossil energi för sin pågående industrialisering. Det kan därmed bli en viktig vägvisare för andra utvecklingsländer.

    Solenergins snabba ökning i Indien är något av en överraskning, skriver miljösajten Grist i en artikel. Bara för ett årtionde sedan var solpaneler sällsynta i landet, och regeringen verkade inställd på att driva landets industrialisering med kolkraft. Effekterna på klimatet var man visserligen medveten om, men ansåg att de rika länder som orsakat klimatkrisen borde ta ansvaret för att minska koldioxidutsläppen. 

    Sedan dess har dock solenergin blivit allt billigare och därför mer använd. Indiens elförbrukning har enligt Internationella energirådet IEA ökat med fem procent om året sedan 2019, och solpaneler har stått för två tredjedelar av den nytillkomna elkraften.

    Även bioenergin har blivit mer konkurrenskraftig. Flytande eller gasformiga biodrivmedel kan bli en av landets snabbast växande marknader, menar IEA i en annan rapport. Inhemska biobränslen kan göra Indien mer oberoende av importerade fossila bränslen, och ger också många arbetstillfällen. 

    Enligt IEA kan därför hälften av Indiens ökande elförbrukning fram till 2030 klaras av med hjälp av solkraft, och ytterligare 25 procent med icke-fossila källor som bioenergi, vindkraft, vattenkraft och kärnkraft.

    Robotar torkar av damm

    Störst av alla solprojekt i Indien är Khavda Solar Park i delstaten Gujarat i nordvästra Indien. Det är ett enormt projekt som syftar till att inom de närmaste åren sätta ut mellan 60 och 80 miljoner solpaneler över 725 kvadratkilometer i saltöknen Rann of Kutch. Solpanelerna rengörs nattetid med robotar som torkar av salt och damm, och vindkraftverk längs kusten ska ge kompletterande energi på nätterna.

    Parkens tilltänkta yta motsvarar ungefär hälften av Öland. Om allt går planenligt kommer den färdigbyggda solparken att bli störst i världen, med en effekt på 30 000 megawatt. Det är enligt företaget Adani lika mycket som krävs för att försörja länder som Chile, Belgien och Schweiz med el. 

    Flaskhalsar på vägen

    Indiens snabba solkraftsutveckling innebär nu inte att allt är problemfritt klimatmässigt. Solkraften må täcka merparten av den ökade elförbrukningen, men kol står fortfarande för omkring 70 procent av landets totala elproduktion. Indien är därför världens tredje största utsläppare av koldioxid, efter Kina och USA. 

    Elnätets kapacitet har dessutom inte hunnit utökas i samma utsträckning som solkraften byggts ut. Därför går mycket av den kraft som genereras av solpanelerna i västra Indiens öknar till spillo, och når aldrig fram till konsumenterna. Men en förbättring är på gång: regeringen har lovat lägga ner än 100 miljarder dollar på att utöka det nationella elnätet fram till 2032. Målet är att bygga nya ”gröna korridorer” som förbinder de stora solparkerna med storstädernas industrier och invånare. 

    Mycket satsas också på pumpkraft, ett alternativ till batterier för att lagra el. Pumpkraft innebär att vatten pumpas vatten från ett lägre till ett högre magasin när elproduktionen är hög. När det sedan råder elbrist släpps vattnet tillbaka genom turbiner för att producera elektricitet. Att bygga sådana anläggningar är dyrt, men de är hållbara och billiga i drift, och kan därför i längden löna sig bättre än batterier.

    Kombinerad mat- och elproduktion

    Till problemen när det gäller solkraft hör också markbehovet. Indien är tättbefolkat, och tillgången till obebodda saltöknar är ju begränsad. Därför hoppas många på ”agrovoltaics”, att kombinera solpaneler och jordbruk på samma mark. India Agrivoltaics Alliance är en organisation som försöker driva på sådana lösningar. De kan i bästa fall både ge elkraft och förse bönderna med mer pengar och en tryggare energiförsörjning. Organisationen vill sätta upp pilotprojekt i flera indiska delstater för att visa hur samproduktionen av mat och el kan fungera.

    Alla delar av näringslivet kan inte försörjas av solkraft. Stålindustrin använder mycket kol och orsakar stora koldioxidutsläpp, precis som i Sverige. Möjligen kan det svenska Hybrit-projektet, vars mål är att få fram fossilfritt stål, vara en lösning – men i så fall en ganska avlägsen sådan.

    Elektriska ”tuk-tuks”

    Bättre går det med elektrifieringen av transportsektorn i Indien. Tågen är nästan helt eldrivna numera, och elfordon har blivit vanligare i städerna. Bland nya ”tuk-tuks”, motordrivna rickshaws, är nu de flesta eldrivna vilket på sikt bör kunna minska storstädernas svåra smogproblem.

    Trots problem längs vägen verkar alltså billig solenergi kunna hjälpa Indien att utvecklas utan att behöva gå omvägen om fossila bränslen.

    Kina byggde på kol, men Indien bygger på sol. Och vad Indien gör kan också andra utvecklingsländer göra”, säger Kingsmill Bond från tankesmedjan Ember i artikeln i Grist.

    Myt att klimatoro handlingsförlamar

    Posted on by Birgitta Losman

    Tvärtemot vad många trott visar ny forskning från Institutet för framtidsstudier att ju mer oroliga människor är, desto större stöd finns för klimatpolitik. Forskningen har även uppmärksammats av P1-programmet Klotet.

    Forskare och journalister har tidigare fått höra att de ska vara försiktiga med att prata om allvarliga risker. Detta då människor kan bli så rädda att de slutar lyssna och blir handlingsförlamade. Nu kommer fakta som visar att klimatoro snarast leder till starkare engagemang, något som P1 Klotet uppmärksammat.

    Svagt stöd för myt om handlingsförlamning

    Enligt Institutet för framtidsstudier är det en vanlig uppfattning i klimatdebatten att människor inte bör göras för oroliga. Om riskerna beskrivs som mycket stora kan mottagarna stänga av, tappa hoppet eller bli handlingsförlamade. Men enligt Gustaf Arrhenius, vd för Institutet för framtidsstudier och professor i praktisk filosofi, är stödet svagt för att detta stämmer.

    – I en studie vi nyligen gjorde, med omkring 15 000 personer i 70 länder, såg vi tvärtom att stödet för klimatåtgärder ökar ju mer orolig man är. Det gällde i alla länder. Det finns studier som visar att oro kan leda till passivitet om människor inte tror att det finns några vägar framåt. Men i grunden ser vi att ju mer oroliga människor är, desto mer villiga är de att stödja klimatpolitik och åtgärder, säger Gustaf Arrhenius vid Institutet för framtidsstudier.

    Gustac Arrhenius betonar att en stor del av dagens klimatkommunikation och även FNs klimatpanel IPCC tonar ned riskerna baserat på myten att fakta kan handlingsförlama. Detta är ett misstag enligt Gustaf Arrhenius med hänvisning till en nyligen genomförd forskningsstudie.

    – IPCC har inte framhållit de små men signifikanta riskerna för katastrofer tillräckligt. Det är risker där kanske hela mänskligheten går under. Att tona ned detta är fullkomligt irrationellt jämfört med hur vi gör i andra situationer. Det är till exempel osannolikt att ditt hus brinner ned – men ändå köper du en brandförsäkring. Så borde vi resonera också om klimatkrisen, avslutar Gustaf Arrhenius.

    ← Tipsa!

    Tipsa oss

    Har du något du tror vi missat och kanske borde skriva om? Vi tar tacksamt emot alla tips du kan bidra med. Maila direkt till tips@supermiljobloggen.se eller fyll i formuläret nedan.