Under onsdagen demonstrerade flera aktivister från aktivistnätverket och upproret Extinction Rebellion utanför Timbros kontor på Kungsgatan i Stockholm. Detta som en reaktion på avslöjandet av Supermiljöbloggen och Dagens ETC att Svenskt Näringslivs tankesmedja tog emot pengar av oljebolaget Exxon Mobil.
– Det är uppenbart att oljejättarnas påverkanskampanjer gett resultat. Under flera decennier har Timbro publicerat artiklar som på olika sätt förminskar eller förvanskar klimatläget samt försöker misskreditera klimataktivister. Och likt papegojor har sedan ledande moderata politiker och andra upprepat mycket av detta. Konsekvensen syns i dagens urspårade klimatpolitik som leder till ökade utsläpp och accelererande uppvärmning! Det är en självklarhet att den här typen av samarbeten behöver upphöra, säger Janine O’Keeffe, en av de deltagande aktivisterna.
Till SMB säger Extinction Rebellion att demonstrationen pågick under en kortare period under onsdagen. Aktivisterna höll flera tal som hördes ut över Kungstorget i Stockholm. De uppmanade anställda på Timbro att komma ner och prata med dem, en invit som opinionsbildarna valde att inte svara på.
Aktivisterna valde att utföra aktionen utanför lokalerna på Kungsgatan som en följd Supermiljöbloggens och Dagens ETC:s avslöjande om att Timbro tagit emot oljepengar och bedrivit påverkansarbete för att bromsa Sveriges klimatomställning.
Vad var demonstrationens budskap?
– Att ovanstående är helt oacceptabelt och fullständigt förödande för möjligheterna att dämpa istället för att accelerera klimatkatastrofen, vilket kostar oräkneliga människoliv. Syftet var att ställa Timbro till svars och att hänga ut dem och informera allmänheten om hur skadliga Timbro och Moderaterna är för liv och hälsa, säger Peter Forsberg, en annan av de deltagande aktivisterna.
Timbro kan inte ges mer utrymme i klimat- och miljöfrågor, varken i media eller i politiken. Supermiljöbloggen, med hjälp av Dagens ETC, har nu visat att det stora mediala, ekonomiska och samhällspolitiska utrymme Timbro har haft nu borde vara lika med noll. Allt annat är omotiverat.
Ledare Tidigare i veckan publicerade Supermiljöbloggen och Dagens ETC en gemensam granskning efter att vi kommit över och gått igenom hundratals mail, fax och kopior på transaktioner mellan Timbro, Exxon Mobil och det globala tankesmedjenätverket Atlas Network. Exxon är oljejätten som aktivt dolt de mycket precisa slutsatser deras interna expertgrupp drog om klimatförändringarna och dess eskalation, för att istället spendera hundratals miljoner för att förneka, förvilla och fördröja klimatågärder. Atlas är sannolikt världens mest klimatdestruktiva opinionsnätverk. Timbro är Svenskt Näringslivs – tillika Sveriges mest inflytelserika – tankesmedja.
Granskningen visar, bland annat, att Timbro under slutet av nittiotalet mottog hundratusentals kronor från Exxon via Atlas för att gå Exxons klimatärenden och att Moderaternas klimatpolitik därefter lades om. Timbros har till oss bekräftat att deras samverkan med och medlemskap i Atlas fortlöper än idag. Tillsammans med SMB:s tidigare granskningar är det tydligt att Timbro, och därmed i förlängningen även huvudorganisationen Svenskt Näringsliv, systematiskt understött och bidragit till oljeindustrins och delar av storindustrins förnekande, förtigande och förvillande i klimatfrågan.
Ett moraliskt lågvattenmärke
Dessutom har vi svart på vitt visat att Timbro deltagit i att agera enorm klimatbromskloss i ett historiskt väldigt viktigt skede.
När Carl Bildt och Gunnar Hökmark 1991 kallade klimatförändringarna för ”en ödesfråga för vår planet” drev de på för en skyndsam omställning och var på rätt sida av historien. Sedan blev Exxon och Atlas fossila budskap en del av Timbro och Moderaternas klimatpolitik gick i en helt annan riktning. Nu står vi på randen till att passera 1,5-gradersgränsen, vilket kommer att innebära fruktansvärda konsekvenser för mänskligt liv.
De har således aktivt bidragit till att allvarligt försämra möjligheten för mänskligheten att undanröja ett av de absolut farligaste hoten mot framtiden för såväl oss själva som stora delar av jordens växt- och djurliv. Det är ett mycket grovt framtidsförräderi, ett moraliskt lågvattenmärke av sämsta slag.
Våra granskningar visar hur välutvecklat nätverket kring Timbro, vissa medier och partier är, och hur många människor som beståtts utbildning och coachning inom de amerikanska nätverken målmedvetet och ihärdigt på sina senare samhällsposter kunnat sprida klimatförvillelse – och i en del fall slungat vulgära angrepp på miljö- och klimataktiva personer.
Med detta följer frågan: Varför ska den här typen av opinionsbildning och påverkansarbete med dolda intentioner ges förtroende och politiskt utrymme i samhällsdebatten? Med hjälp av Dagens ETC har vi på Supermiljöbloggen – en liten och fullständigt ideell oberoende miljöwebbtidning – visat att det stora mediala, ekonomiska och samhällspolitiska förtroendekapital och utrymme Timbro har haft nu borde vara lika med noll. Allt annat är omotiverat.
Ingen liknande finansiering för planeten
Och allmänheten verkar hålla med oss. Årets Anseendeindex för svenska organisationer publicerades förra veckan av undersökningsföretaget Verian. Av 38 undersökta organisationer hamnar Timbro på nästjumboplats: endast åtta procent av allmänheten har tilltro till den klimatförvillande tankesmedjan. Detta belyser i sin tur det fördolda som präglar Timbro: få känner till dem, färre bryr sig om dem, men ändå ges de medialt utrymme och politisk makt. Det är även ett demokratiskt problem.
Journalisten, aktivisten och författaren tillika en av världens främsta miljökämpar, George Monbiot på brittiska tidningen The Guardian, kallar Atlas medlemmar inte för thinktanks utan för junktanks (skräpsmedjor) som tar emot pengar från högerextrema miljardärer, oljejättar, kolbranschen och tobaksindustrin.
Dessa skräpsmedjor tjänar ytterst specifika intressen och går ytterst specifika ärenden. Det finns inget demokratiskt i detta. Det är en självuppfyllande och samhällsfarlig cirkel: skräpsmedjorna får pengar för att tjäna specifika intressen. Dessa intressen stärks genom att deras specifika budskap sprids och får fäste, genom att miljölagstiftning och annan typ av reglerande lagstiftning luckras upp, genom att specifika intressen får mer samhällspolitisk makt. Summan av detta blir att dessa specifika intressen tjänar mer pengar. Då kan de i sin tur ge ännu mer pengar till de klimatförvillande skräpsmedjorna och dess kombattanter. Och cirkeln fortsätter.
Det finns ingen liknande typ av finansiering för klimatet och miljön, för civilisationen som vi känner den och dess fortsatta frodande. I denna bemärkelse är det David mot Goliat.
Timbro visar inget intresse av att städa upp
Som Aktuellt Hållbarhets Pernilla Strid påpekade gällande vår granskning: att klimatförändringarna fortsätter att eskalera beror inte på bristande forskning eller på en avsaknad av kraftfulla åtgärder att ta till. Det beror på att politiker inte fattar de nödvändiga besluten, och i förlängningen på att sådana som Atlas och Timbro tillåts dolt penetrera maktens korridorer.
Timbro och Svenskt Näringsliv är i tal till oss tydliga med att klimatutsläppen måste ner och att omställningen till ett hållbart samhälle måste göras. De säger det, men samtidigt sitter före detta timbroiter på de absolut tyngsta positionerna i regeringen och aktivt bromsar Sveriges klimatomställning. De visar heller inte upp någon form av ångerfullhet eller vilja till avståndstagande från deras förflutna, utan är endast måna om att påtala att oljepengar minsann inte tas emot idag. De visar inget intresse av att ‘städa upp’ eller förklara vad som har hänt och varför oljepengarna togs emot. Dessutom kvarstår samarbetet med, och medlemskapet i, Atlas Network.
Slut på Timbros förtorendekapital
Timbros klimat- och miljöförslag är också otillräckliga, även om exempelvis deras opinionsbildande för bilfria städer är bra. Men när Timbros ‘klimat- och miljöexpert’ Simon Vakter menar att Klimatpolitiska rådet – efter att de underkänt Timbro-regeringens klimatpolitik – inte förstår borgerlig klimatpolitik illustrerar det snarare den förda och föreslagna politikens totala otillräcklighet för att rädda livet som vi känner det. Vi ser detta hos Timbro själva. Vi ser det även när Timbro-associerade politiker röstar i EU, när högerkonservativa partiers klimatpolitik rankas och granskas av civilsamhället och av vetenskapen, när den Timbro-utbildade klimat- och miljöministern presenterar en klimathandlingsplan som bryter mot internationella klimatavtal och mot Sveriges klimatlag, när Timbro-regeringen ökar utsläppen. Det går att se hur tråden löper.
Det är en sak vad man säger, det viktiga är vad man gör. Brådskan med klimatet (och övriga överskridna planetära gränser) är alldeles för stor för att Timbro kan få lov att fortsatt ha ett medialt och politiskt förtroendekapital värt att nämna.
Sociala medier kokar av inlägg från företagare efter publiceringen av SMB:s och ETC:s stora granskning av Timbros samarbete med oljefinansierade Atlas Network. SMB har samlat några exempel – och intervjuar även två framstående näringslivsprofiler med höga krav på klimatåtgärder för att få deras syn på vad som framkommit.
Ingmar Rentzhog, grundare av den globala medieplattformen för climate action ”We don’t have time” trycker ofta på för att både näringslivet och politiken ska bli mer offensiva i klimatfrågan.
SMB ber honom kommentera uppgifterna i SMB:s och Dagens ETC:s granskning och vad dagens företrädare för Svenskt Näringsliv och Timbro sagt med anledning av denna.
– Jag är faktiskt inte ett dugg förvånad att det finns historiska kopplingar till de som har makt i Sverige och till oljelobbying. Det är värt att notera att den som har makt blir påverkad av dessa intressen. Oljebolagens inflytande finns över hela det politiska fältet.
– Och det är också viktigt att veta att de som tar emot pengar inte nödvändigtvis vet att dessa kommer från oljeintressen. Det är en mycket dold påverkan från deras sida. Så att det har skett här är inte nödvändigtvis ett tecken på ont uppsåt.
Undersök var pengarna kommer från!
Därför, påpekar Rentzhog, måste alla som har makt se till att undersöka varifrån pengar man får kommer, och att det finns policies för hur kontrollen ska se ut.
Både Svenskt Näringslivs vice vd Karin Johansson och Timbros vd PM Nilsson har i sina kommentarer till vår granskning sagt att klimatomställningen är ett prioriterat område för Svenskt Näringsliv och Timbro, vilket Ingmar Rentzhog noterar:
– Det är jättebra att man säger så, det gläder mig.
SMB har även frågat Nina Ekelund, generalsekretaren för Hagainitiativet, ett nätverk av större företag i Sverige om hennes uppfattning. Hagainitiativets medlemsföretags produktion står för inte oansenliga sju procent av landets BNP, och nätverket har mottot att näringslivet kan blomstra och vara lönsamt, utan klimatpåverkan.
Men då måste stora satsningar till, vilket Ekelund inskärper i en skriftlig kommentar till SMB:
Det får inte råda några som helst tveksamheter om att den gröna omställningen är prioriterad. Vi ser att företag satsar stora resurser i omställningen då de ser att det stärker deras konkurrenskraft. Att gå tillbaka till en fossilbaserad ekonomi är inte ett alternativ. Det politiska ledarskapet måste vara kristallklart om att den gröna omställningen är här för att stanna och ytterligare behöver växlas upp, framhåller Ekelund.
Inom sociala medier har debatten och kommentarerna kring SMB/ETC-granskningen under tisdag och onsdag varit omfattande, med många tiotusentals inlägg och delningar. Somligt är väsentligt yvigare och hårdare i tonen än de båda exemplen här ovan.
Vad säger företagarna i linkedin-kommentarerna?
SMB har saxat några kommentarer på professionsnätverket linkedIn från företagare i olika storlekar och branscher. De är dock anonymiserade, då personerna bakom dem inte varit tillfrågade:
”Vad ska man säga … kanske bara ligga lågt och invänta hur detta utvecklas. Vi lever ju i en tid när sådant här, som för bara för några år sedan hade varit sensationellt och otänkbart, kan gå förbi obemärkt. Detta verkar väl inte vara annat än sensationellt och det borde vara otänkbart för varje medborgare att acceptera politiker som låter sig köpas.”
”Är detta häpnadsväckande? Eller bara business as usual från högerkanten? Sorgligt i vilket fall att en stor tankesmedja kan låta sig luras så fatalt. Eller så är Tankesmedjan Timbro och nuvarande statsminister stolta i att samverka med oljebolag och klimatförnekare?”
”Blev så oerhört ledsen när jag läste detta i går. tänkte först att något (AI) troll låg bakom. Källgranska! Hoppades naivt att detta kan inte vara sant. Noterade att Timbros redaktör som sjösatte kampanjen för att skapa ”motbild till domedagsprofetiorna” 1996 heter Dick Erixon. Samme man som nu kandiderar till EU-parlamentet för SD. Vad blir nästa steg? Göra som Trump och be oljebolagen om miljarder i kampanjstöd mot löfte om klimatdestruktiv politik? Fast, nej, det behövs inte. Det gör ju regeringen redan.”’
”Sveriges näringsliv borde distansera sig från Timbro som inte är för svenska företags bästa utan för smutsiga oljebolags.”
”Rekommenderar alla att läsa grävet. Plötsligt klarnar bilden av vad som har pågått i Moderaterna sista 20 åren. Vad som hände med det progressiva, framåtlutade moderaterna som Carl Bildt m fl ledde, där klimatfrågan visst hade prioritet och ledning och parti förstod allvaret. Plötsligt lades politiken om, och nu börjar man förstå vilka starka krafter som delvis fanns bakom. De som försökte motades bort (Ebba Lindsö). Timbro, med dess sektliknande indoktrinering, har haft stor del i att forma det Moderaterna vi ser idag. Sorgligt. Antiintellektuellt. Världsfrånvänt. Och direkt farligt. För såväl dagens som kommande generationer.”
”Och jag som tänkt i andra banor när jag kallat regeringsunderlaget blåbrun smörja… Efter detta står det klart att moderaterna helt på egen hand är fast i blåbrun sörja… Där det bruna avser smutsig råolja. Fy fasen!!!”
Svenskt Näringslivs vice vd Karin Johanssonvill inte uttala sig om vad som hänt förr inom Svenskt Näringsliv och dess tankesmedja Timbro. Hon är trygg med vad man vill ha idag – åtgärder för en hållbar miljö, säger hon till SMB.
Enligt vad Karin Johansson själv vet sker ingen samverkan mellan Timbro och oljefinansierade Atlas Network idag – vilket dock motsägs av uppgifter som redan lämnats till oss av Timbro.
SMB:s och Dagens ETC:s omfattande granskning av Timbro, publicerad under tisdagen, visar tankesmedjans kontakter och samarbete med amerikanska Atlas Network.
Vi visar med stöd av omfattande källmaterial hur Timbro under en period kring år 2000 tog emot pengar från Atlas – och i förlängningen från nätverkets finansiär oljebolaget Exxon – och spred dess klimatskeptiska evangelium i svensk och europeisk opinion.
Vi visar att samarbetet fortsatt under åren ända in i nutid, med regelbundna kontakter på konferenser, och förmedlande av stipendier från Atlas till prestigeutbildningar för yngre borgerligt sinnade påläggskalvar inom medier och politik.
”Vill inte gräva i historieböckerna”
Atlas Network har under alla år understött och främjat klimatskepticism, och anlitat forskare som på olika sätt förnekat behovet av klimatåtgärder och minskad kol- och oljeanvändning. Idag är organisationen, om än mycket okänd, ändå starkt ifrågasatt för sin destruktiva hållning till klimatkrisen.
SMB frågar Karin Johansson om hur hon ser på uppgifterna i granskningen, att Timbro samarbetade med, och i alla fall kring år 2000 fick ersättning av, Atlas Network med oljebolag som yttersta finansiärer.
Hon är inte besvärad:
– Detta är väl att gräva i historieböckerna? Jag vill inte prata om vad som hänt för så länge sedan. Jag har ingen kunskap om vad Atlas har för uppfattningar och uttalar mig inte om vad Timbro eller SN gjort historiskt.
Känner inte till vad Atlas Network står för
Men vi visar också att detta historiska samarbete fortsatt fram till nutid. Timbro har fortsatt att närvara vid deras europeiska konferenser. Och vi visar att Atlas Network är grundligt känt för att propagera mot kraftfulla insatser för klimatet…?
– Det har jag ingen kunskap om. Jag kan svara för den tid som gått sedan jag blev vice vd för Svenskt Näringsliv för två år sedan. Under den tiden har såvitt jag vet det inte bedrivits något samarbete med och ingen medverkan skett med Atlas, framhåller Karin Johansson.
– Om det är som du säger att de är emot åtgärder för en hållbar miljö tycker vi inte som dem. För det vill vi ha, och det är en uppfattning jag är mycket trygg med. Men vi kan ju träffa organisationer även om vi inte håller med dem och få veta vad som är på gång, säger Karin Johansson.
Tiden för Karin Johanssons tillträde på vice vd-posten är alltså 2022. Samma år skedde, enligt vår gransknings källmaterial, det senast kända mötet med Atlas Network. Timbros ekonom Jacob Lundberg medverkade på nätverkets konferens i Warszawa 2022 – hans medverkan bekostades också av Atlas.
Den konferensen hölls i juni, medan Johansson tillträdde sin post två månader senare. Men kontakten mellan de båda nätverken finns dock kvar efter hennes entré hos Svenskt Näringsliv, trots vad hon själv uppger.
Det tillkännagav Timbros pressekretare Ebba Koril när hon tillfrågades vid vår granskning:
Vi är tillsammans med andra välrenommerade tankesmedjor i Europa med i Atlas nätverk, till exempel Cepos från Danmark. Det betalas ingen medlemsavgift och det sker inget utbyte av ekonomiska medel, lyder hennes skriftliga svar på våra frågor.
Isabella Lövin (MP), kandidat i EU-valet, skräder inte orden efter att ha läst Supermiljöbloggens och Dagens ETC:s granskning av hur oljejätten Exxon köpt sig inflytande över Moderaternas miljöpolitik.
– Jag visste att det fanns kopplingar, men omfattningen är skrämmande, säger hon i en intervju.
Denna text är skriven av Dagens ETC:s reporter Eigil Söderin.
Alla kort måste upp på bordet nu och i synnerhet statsminister Ulf Kristersson (M) och justitieminister Gunnar Strömmer (M) måste redogöra för väljarna vilka kopplingar de har till oljeindustrin. Det kräver Isabella Lövin, MP:s toppnamn i EU-valet, efter Dagens ETC:s och Supermiljöbloggens granskning, publicerad den 4 juni.
– Det är oerhört allvarligt att amerikanska oljebolag och pengar från oljeindustrin har fostrat en hel generation svenska borgerliga ledare och opinionsbildare till att bli klimatförsenare och i en del fall klimatskeptiker. Det är också anmärkningsvärt att man inte svarar på frågor, säger hon till Dagens ETC.
Kallar det påverkansoperation
Isabella Lövin kallar det en slags påverkansoperation från oljelobbyn som började i USA på 1980-talet. Hundratals dokument som Dagens ETC och Supermiljöbloggen granskat visar hur pengar och inflytande sipprat in i den svenska politiska sfären i Timbro och Moderaterna. Och att samarbetet med det amerikanska Atlas network, som agerar mellanhand, pågår fortfarande.
Även om Sverige jämför med andra länder haft en progressiv klimatpolitik tror Isabella Lövin att Timbro och de Atlas-kopplade politikerna haft en stor påverkan på debatten.
Hon nämner att Gunnar Hökmark (M) som politiker i i EU-parlamentet grundade tankesmedjan European Enterprise Institute, som aktivt jobbade mot Kyoto-protokollet.
– Hade man tagit klimatkrisens förödande effekter på det allvar som det naturligtvis förtjänar hade vi sett en omställning för länge sedan. Då hade inte Reinfeldt inte miljöklassat dieselbilar utan istället uppmuntrat en elektrifiering.
Ett försvar jag har hört är att de skulle ha samma marknadsliberala åsikter oavsett kopplingen till fossillobbyn. Vad säger du om det?
– Jag tvivlar på det. Vi vet ju hur Exxon och de amerikanska tankesmedjorna med bland annat Fred Singer i spetsen producerat vilseledande rapporter som har sått tvivel i klimatfrågan. Det tror jag har påverkat borgerliga politiker. Och i nästa skede så finns det finansiering. Att industrin är frikostig och generös med att erbjuda stöd till konferenser och resor och utbildningar. Det som ni har pekat på. Så finns det också ytterligare påverkansmöjligheter på det sättet.
När Ulf Kristersson var marknadschef och Gunnar Strömmer var projektledare tog Timbro emot pengar från oljebolaget Exxon Mobil för att sprida desinformation i klimatdebatten. Pengarna förmedlades via den amerikanska tankesmedjan Atlas Network som också ordnade prestigeutbildningar till toppmoderater. Det visar hundratals mail, fax och kopior på transaktioner som Supermiljöbloggen och Dagens ETC granskat. Och samarbetet pågår fortfarande.
Läs de andra delarna av SMB:s granskning av landets största tankesmedja.
Alla är här. Två ministrar från den nytillträdda Bildt-regeringen, näringslivshöjdare och riksdagsledamöter. I den pampiga salongen på Grand Hôtel står utrikesminister Margaretha af Ugglas och ler brett in i kameran bredvid hedersgästen Alejandro Chafuen, president för det ljusskygga Atlas Network. Han har flugits in från USA och inkvarterats i en lägenhet på Blasieholmen tillhandahållen av Svenska arbetsgivarföreningen, SAF.
Det är augusti 1993 och Timbro firar sitt 15-årsjubileum med en internationell konferens där det amerikanska nätverket är medarrangörer. På gästlistan finns bland andra Moderaternas partisekreterare Gunnar Hökmark och PJ Anders Linder som är rådgivare i regeringskansliet och blivande vd för Timbro.
Knyter band till en ny generation
Två Atlas-chefer har tidigare besökt Stockholm, bland annat för ett möte på statsminister Carl Bildts kontor i Rosenbad 18 mars 1992. Men tillställningen på det anrika hotellet blir startskottet för ett närmare samarbete mellan Timbro och Atlas, som under följande år ger tillgång till generösa stipendier och amerikanska prestigeutbildningar åt en ny generation av borgerliga opinionsbildare och unga moderater.
På Grand Hôtel och senare under 90-talet knyts lojalitetsband mellan ledare inom Atlas-nätverket och flera moderater som senare får maktpositioner i Tidöregeringen – relationer som ska komma att utnyttjas av fossilindustrin.
Demoniserade Greta Thunberg
I årtionden har Atlas Network förvillat och sått tvivel i klimatfrågan. Bland annat avslöjades 2015 hur organisationens medlemmar deltog i fossilindustrins kampanj för att stoppa USA:s undertecknande av Kyoto-avtalet. Nätverket var också involverat i de koordinerade attackerna mot Greta Thunberg efter att Fridays for Future växt sig stark 2018, liksom i påtryckningarna för att kriminalisera andra klimatrörelser som Extinction Rebellion.
– Tankesmedjor är mycket, mycket involverade i att forma den globala klimatdebatten. De anlitas för att säga de saker som oljeindustrin inte öppet kan stå för längre. De sprider mycket av den tunga klimatförnekelsen och sår tvivel, särskilt i media och bland höga politiker, säger den amerikanska journalisten Amy Westervelt som under lång tid granskat Atlas.
Kampanjerna inleddes redan för 40 år sedan efter att Exxon Mobils egen forskargrupp, med stor exakthet, tog fram bevis för att utsläppen från fossila bränslen kommer att leda till en klimatkris. Men bolaget gömde undan den interna expertrapporten. Istället betalade Exxon Mobil och andra oljebolag miljontals dollar till Atlas för att sprida tvivel om klimatforskningen. Pengar som sedan slussades vidare till nätverkets medlemsorganisationer världen över för att bedriva opinionsarbete, lobbying och politisk påverkan.
De högsta politiska rummen
Supermiljöbloggen kan i samarbete med Dagens ETC nu avslöja att Atlas under flera år slussat hundratusentals kronor till Timbro, varav en stor del direkt från Exxon, med det uttalade målet att påverka den svenska opinionen.
Samtidigt har moderata politiker och andra i Timbro-sfären i sin tur gett oljelobbyisterna tillgång till de högsta politiska rummen i Sverige. En genomgång av hundratals dokument med korrespondens, checkar och intern kommunikation mellan Exxon, Atlas och Timbro visar hur oljepengar från Exxon öronmärkts av Atlas för att driva kampanjer i Sverige som Timbro realiserat.
– Det finns ingen annan anledning för Exxon att ge Timbro pengar förutom att försöka påverka politiken och den allmänna opinionen, säger Amy Westervelt.
M såg klimatet som ödesfråga
1978 grundas Timbro av SAF-profilen Sture Eskilsson som kort därefter inleder ett nära samarbete med det amerikanska nätverket. I ett fax från 1991 skriver han till Atlas-chefen Leonard Liggio att ”bland de personliga vänskaper som har utvecklats under åren har din varit av särskild betydelse.”
Relationerna stärks ytterligare när Atlas-toppar semestrar med en Timbrochef på Dalarö. Kontakterna med Atlas inleds under en tid då Moderaternas engagemang i klimatfrågan står och vacklar. Mot slutet av 80-talet lägger partiet fram flera förslag för att bekämpa växthuseffekten. Bland annat infördes ett nationellt koldioxidtak 1988 på moderat initiativ.
I en motion från 1991 skriver bland andra Carl Bildt och Gunnar Hökmark att växthuseffekten och klimatförändringarna är det största hotet mot den globala miljön och ”en ödesfråga för vår planet”. Därför måste klimatpolitiken skyndas på, menade de, och föreslog skärpt koldioxidbeskattning och en miljövänlig omställning av hela trafiksektorn. I motionen kritiserade de också Socialdemokraternas planer på att ersätta minskad kärnkraft med fossilgas.
Under 1996 rekryteras Svenska Dagbladet-skribenten PJ Anders Linder till jobbet som vd för Timbro. Samma år anställs en ung moderat vid namn Gunnar Strömmer som senare avancerar till projektledare. På tankesmedjan arbetar även Ulf Kristersson som nyss blivit moderat riksdagsledamot men har kvar sin Timbro-anställning.
– Som marknadschef på deltid försöker [jag] hålla mina företagsekonomiska kunskaper vid liv, genom att kränga böcker och bygga nätverk, säger Ulf Kristersson i en intervju med tidningen Arbetet. Vad han inte berättar är att Timbros bokutgivning och annan politisk påverkan vid den här tiden delvis finansieras med oljepengar.
Hökmark äter middag med Atlas
1996 sjösätter Timbro en klimatsatsning med “avsikten att förmedla motbilder till domedagsprofetiorna”. Samma år reser Moderaternas partisekreterare Gunnar Hökmark till Washington D.C. och får via Atlas kontakt med Cato Institute, Heritage Foundation och andra inflytelserika tankesmedjor finansierade av oljeindustrin. I ett fax till Atlas-chefen Leonard Liggio tackar Hökmark för en “charmig och intressant middag” och skriver: – Jag vill också tacka dig för din hjälp med att arrangera ett mycket intressant program.
Timbro får 424 000 kronor
Under Timbro-vd:n PJ Anders Linders styre bjuds den amerikanska medieprofilen John Stossel till Sverige. Den klimatskeptiska debattören kommer till Stockholm i augusti 1996 och intervjuas av Svenska Dagbladet där han varnar för ”hysteriska miljöorganisationer”.
I hemlighet är det Atlas som betalar för resan och för över 424 000 kronor i dagens penningvärde till Timbro. I ett senare fax berättar Atlas för Exxon om ”Stossels framgångsrika resa till Stockholm” och tillägger att ”dessa värdefulla förbindelser med forskare och utländska institut skulle kunna växa avsevärt med rätt omvårdnad.”
Året efter ökar oljejätten finansieringen av klimatförnekare. Atlas kontaktar Exxon och beskriver de stora utmaningar som finns i oljebranschen med regleringar och miljölagstiftning. De ber om pengar som ska ”bistå Atlas ansträngningar att nå opinionsbildare och beslutsfattare om det utbredda problemet med politiserad vetenskap, särskilt globala klimatförändringar”.
Timbro nämns i ansökan som en ”en potent allierad för att sprida marknadsorienterade idéer i hela Europa, särskilt när det gäller reglering och miljöfrågor.” Exxon vill satsa sina resurser utanför USA och höjer därför anslagen till Atlas.
Exxon ökar anslagen
I korrespondens från 1998 beskrivs en överföring från Exxon på 104 000 kronor i dagens penningvärde till Europa där Timbro är en av fyra mottagare. Det innebär att under tiden Ulf Kristersson var marknadschef och Gunnar Strömmer var projektledare tog Timbro emot minst 400 000 kronor i dagens penningvärde från Atlas.
Samma år lämnar Kristersson Timbro men betalningarna från Exxon fortsätter att strömma till Sverige. I en rapport skriver Atlas att Exxons finansiella stöd ger möjlighet att påverka “ännu fler opinionsbildare och lagstiftare om mycket viktiga frågor som klimatförändringar.”
År 1999 ökar Exxon de europeiska anslagen till 140 000 kronor där Timbro är en av två mottagare. Oljebolaget höjer ambitionsnivån och målet för Europa inkluderar ett ökat fokus på miljöreformer i Skandinavien. I projektförslaget till Exxon för år 1999 beskrivs hur grundaren Leonard Liggio nyligen haft ett möte med Timbros ledning där de välkomnat ett fortsatt samarbete kring miljöfrågor i Europa.
Moderaterna svänger i miljöpolitiken
Under samma tid börjar många högerpartier i västvärlden tona ner sin oro för växthuseffektens ödesdigra konsekvenser. De Svenska moderaterna svänger från att förespråka koldioxidskatter och återplantering av skog till att framhålla marknadslösningar och kritisera statlig inblandning i klimat- och miljöpolitiken.
År 2001 skriver riksdagsledamoten Gunnar Hökmark och flera moderater återigen en klimatpolitisk motion, men istället för att oroas över klimatförändringarna argumenterar de nu för att öppna fossilgasmarknaden för fri konkurrens och ta bort subventionerna till vindkraft.
”Skyll inte på vädret”
Parallellt fortsätter Timbro att bilda opinion på klimatområdet. Hösten 1997 besöker Per Ericson från Timbro en Atlas-konferens i Aten och träffar Fred Singer, en av fossilindustrins mest anlitade forskare under denna tid.
Kort därefter använder Timbro Exxons pengar till att producera miljönyhetsbrevet Ekvilibrium med Ericson som redaktör. Han skickar ut ett stort antal klimatskeptiska texter med rubriker som ”grön skatt hotar hälsa” och ”skyll inte på vädret”. Och en återkommande källa är den ifrågasatta forskaren Fred Singer som varit konsult åt Exxon men även andra oljebolag.
Timbro ger också ut Per Ericsons anti-vindkraftsbok ”Blåsningen” där han avfärdar påståenden “att ett varmare klimat generellt sett är skadligt”. Pengar från Exxon går, enligt ansökan, också till den svenska översättningen av boken ”Marknadsliberal Miljöhushållning”. I den skriver författarna att ”överskott på koldioxid i atmosfären leder till avkylning, inte uppvärmning”.
”Gullande med isbjörnar”
Under 2000-talet fortsätter ledande personer inom Timbro att ifrågasätta klimatforskningen. De som försöker föra in andra perspektiv motarbetas. En av dem är Ebba Lindsö som 2003 blir vd för Svenskt Näringsliv, som via Stiftelsen Fritt Näringsliv finansierar Timbro. Hon vill att organisationen tar klimatfrågan på större allvar.
Vid en konferens på Almega i januari 2005 presenterar hon kurvor över de förhöjda koldioxidhalterna i atmosfären och konstaterar att dessa data korrelerar väl med uppvärmningen av jordklotet. ”Flera av mina hysteriska kolleger kom alldeles svettiga in i mitt rum och frågade hur jag bara kunde adressera något så ovetenskapligt som en klimatkris”, skriver hon i sin självbiografi.
Dagens Industris ledarsida hånade Lindsö för hennes ”gullande med isbjörnar”. En månad senare bestämdes det att hon skulle avgå, vilket skedde några månader senare.
2006 släpper FN:s klimatpanel IPCC en rapport som varnar för att halten av växthusgaser i atmosfären är den högsta på minst 650 000 år. Som motreaktion ordnar Timbro ett seminarium i Stockholm med den amerikanska klimatförnekaren Richard Lindzen från Cato Institute, som finansieras av Exxon Mobil.
“Hakelius fick låna pengar”
Samtidigt arbetar Atlas vidare med sin strategi att fånga upp unga högerpersoner och tidigt knyta dem till sig. Nätverket delar ut generösa stipendier till moderater, Timbro-anställda och högerdebattörer som får studera på amerikanska prestigeuniversitet.
En av mottagarna var en ung Timbro-medarbetare och ledarskribent på Svenska Dagbladet. 1994 nämns han i ett fax från Atlas vd Leonard Liggio som skriver att “Johan Hakelius verkar ha kommit till rätta, och jag var glad över att kunna hjälpa honom med hans program vid George Mason University”.
– Leonard Liggio kände jag sedan tidigare, eftersom jag som tonåring hade varit aktiv i den svenska nyliberala rörelsen. Jag träffade honom några gånger i Washington och, tror jag, lånade pengar av honom av och till, säger Johan Hakelius i ett mejl.
Väl tillbaka i Sverige ägnar Hakelius sina Svenska Dagbladet-spalter åt att raljera om ”morotsvänstern” och ”miljöpropagandister”. Och som nuvarande chefredaktör för tidningen Fokus fortsätter han på samma linje och publicerar flera texter som sprider desinformation om IPCC:s klimatforskningsrapporter.
Hakelius är gift med Svenska Dagbladet-skribenten Susanna Popova som försvarat klimatförnekaren Singer och i en ledarkrönika kallat Greta Thunberg för ”tjej-Hitler”.
Kommer inte ihåg vem som betalade
2010 får debattören Alice Teodorescu Måwe Timbros stipendium som innebär en USA-resa och studier på den Atlas-kopplade organisationen Institute for Humane Studies. Hon kandiderar nu för KD i Europaparlamentsvalet. Och i maj 2011 deltar Håkan Tribell, en annan Timbrochef, i Atlas-utbildningen Think Tank MBA i Fairfax, Virginia.
– Det var en lång rad … alltså ett utbyte mellan tankesmedjor från hela världen, det var olika former av internationella kontakter, säger Håkan Tribell som inte kommer ihåg vem som betalade för resan.
Nämner inte Atlas på sajten
Men Timbros ekonomiska band till Atlas finns kvar även i nutid. Atlas betalade för resan när Timbro-ekonomen Jacob Lundberg medverkade på nätverkets konferens i Warszawa 2022. Den svenska tankesmedjan deltog även på nätverkets möten i Aten 2021 och Köpenhamn 2018.
Så sent som 2021 var Timbros vd Karin Svanborg Sjövall ledamot i Atlas ”Council of Mentors” innan hon lämnade sin post för att bli statsminister Ulf Kristersson rådgivare. Men det nära samarbete nämns inte på Timbros sajt eller i sociala medier.
Oljestiftelserna som finansierat Atlas Network. Grafik: Dagens ETC. Källa: Desmog, Mother Jones, The Guardian.
Efter valvinsten 2022 samlar Ulf Kristersson flera Timbroiter och Atlas-kopplade personer i Rosenbad. Gunnar Strömmer, som tidigare drivit den Atlas-anslutna organisationen Centrum för rättvisa, utses till justitieminister. Romina Pourmokthari som fostrats i Timbros utbildningsprogram Stureakademin och rest till Washington för att träffa konservativa tankesmedjor utses till klimat- och miljöminister. Karin Svanborg Sjövall går vidare till posten som statssekreterare åt kulturministern.
PJ Anders Linder, som var vd när Timbro tog emot hundratusentals kronor från Atlas, rekryteras till regeringens expertråd. Som chefredaktör för tidningen Axess driver han en klimatskeptisk linje och har gett utrymme åt Atlas-kopplade klimatskeptikern Björn Lomborg. Ingen av de ovan nämnda personerna vill ställa upp på en intervju.
I veckor har vi sökt Timbros nuvarande vd PM Nilsson, men inte heller han vill ställa upp på en intervju. Han återkommer istället med ett kort uttalande.
– Timbro prioriterar klimatomställningen högt – det är viktigt att Sverige minskar sina koldioxidutsläpp och att användningen av fossila bränslen trappas ned snabbt, säger PM Nilsson.
Pressekreteraren Ebba Koril tillägger att Timbro idag inte tar emot några bidrag från andra finansiärer och hänvisar frågor om 1990-talet “till dem som var ansvariga då”. Hon understryker att verksamheten är helt självständig och finansieras av Stiftelsen Fritt Näringsliv, som i sin tur finansieras med donationer från Svenskt Näringsliv.
– Vi är tillsammans med andra välrenommerade tankesmedjor i Europa med i Atlas nätverk, till exempel Cepos från Danmark. Det betalas ingen medlemsavgift och det sker inget utbyte av ekonomiska medel.
Supermiljöbloggen och Dagens ETC har sökt Gunnar Strömmer, Ulf Kristersson, PJ Anders Linder, Gunnar Hökmark, Romina Pourmokhtari, Alice Teodorescu Måwe och Karin Svanborg-Sjövall.
Jan Lindsten, Supermiljöbloggen Eigil Söderin, Dagens ETC Anton Borgström, Dagens ETC
Läs tidigare delar av SMB:s granskning av landets största tankesmedja.
Denna text är skriven av Milton Dahlberg, teknikelev i Falun, som gick vinnande ur SMB:s och Future minds tävling om att skriva ett debattinlägg om ett klimat- och miljörelaterat ämne. Milton intervjuas av SMB här. Vi är glada att kunna publicera hans vinnarartikel på Supermiljöbloggen – trevlig läsning!
Ett monster som konsumerar alla våra resurser medan det släpper ut växthusgaser. Ett monster känt som “Fast Fashion.” Och vi håller det vid liv. Vi måste sluta mata detta monster och börja mata circular- och slow fashion istället! Idag kastas kläder istället för att doneras. Mindre än hälften av alla kläder är återanvända eller återvunna, med bara en pytteliten procent som blir till nya kläder. 87 procent av de använda kläderna bränns eller deponeras. Med en genomsnittlig europé som köper ungefär 26 kilo textilier och kastar 11 kilo av dem varje år så blir det ett världsomfattande problem.
Men vad har fast fashion med det här att göra? Fast fashion är lågkvalitativa kläder; kompensationen för deras brister är deras kvantitet och låga priser. De låga priserna och kvantiteten leder till höga försäljningsvolymer, vilket leder till att mer kläder behöver produceras, som sedan kastas igen. Modeindustrin är ansvarig för 10 procent av alla globala koldioxidutsläpp, vilket är mer än internationella flyg och maritim frakt kombinerat.
Textilkonsumtion i Europa skapade 121 milj ton utsläpp
Enligt Europeiska miljöbyrån genererade textila köp i Europa, under 2020, 270 kg koldioxid per person, vilket innebär ett enormt fotavtryck om 121 miljoner ton växthusgasutsläpp. Fast fashion förstör inte bara vår luft, utan även våra vatten då den är ansvarig för 20 procent av den globala föroreningen av rent vatten, detta från bara färgning och fulländning av produkter.
En enda tvättomgång av polyesterkläder blir 700 000 microplastfiber, som kan hamna i matkedjan. Att tvätta syntetiska produkter resulterar i mer än en halv miljon ton mikroplaster på botten av haven varje år. För att inte nämna hur plaggproduktionen, med dess föroreningar, har en förödande inverkan på lokala ekosystem, människors och djurs hälsa.
Ändra modet från snabbt till cirkulärt!
Slutligen har vi en överkonsumtion av naturresurser. Det krävs otroliga mängder vatten för produktionen av textilier med dess bomullsfält och andra fibrer. Endast en enda t-shirt i bomull behöver 2 700 liter färskvatten; detta är tillräckligt för en persons dricksvattensbehov under två och ett halvt år. Under 2020 var textilsektorn den tredje största källan till vattendegradering och markanvändning, med ett genomsnitt på nio kubikmeter vatten, 400 kvadratmeter av land och 391 kilo råvaror för att producera tillräckligt med kläder och skor för varje EU-medborgare. Detta lämnade ett fasansfullt koldioxidavtryck på 270 kg per person.
Men frukta ej. Alla dessa farliga och skadliga problem kan lösas genom att köpa använda eller återvunna kläder (circular fashion) istället för nya kläder. Donera eller sälj istället för att kasta. Och ifall du inte vill köpa använda eller återvunna kläder så kan du åtminstone skaffa hållbart med bättre kvalitet och förväntad livslängd (slow fashion).
Kära politiker, såvida ni inte vill stödja detta monster genom att hålla det vid liv, låta det dricka och förgifta våra vatten, ta våra land och resurser, förstöra luften, och äventyra alla levande varelser, så hoppas jag att vi tillsammans kan sträva efter att döda denna best och hjälpa inte bara oss själva, utan också världen.
Milton Dahlberg
Här länk till hans vinnarbidrag ”Sluta mata modemonstret som hotar oss alla”
Milton Dahlberg i Falun, student på Lugnetgymnasiet, är årets vinnare i Future Minds och Supermiljöbloggens uppsatstävling. Milton skrev en känslosam och stark text om modeindustrins hårda belastning på klimat och miljö. Han blev under sin research själv förvånad över att fast-fashion har så negativ effekt.
Årets upplaga av Future Minds tävling samlade 26 bidrag. Texterna skrevs på engelska, med fritt valt innehåll utifrån temat miljö och klimat.
Milton Rohde Dahlberg, som går andra året på teknik- och vetenskapsprogrammet, är såklart glad över att vinna. Och konstaterar också nöjt att tre av de fem uppsatserna som valdes ut till Supermiljöbloggens slutliga omröstning kom från hans grupp.
”Kära politiker, ett monster som hotar alla levande varelser döljer sig bland oss” inleder Milton sin text, här länk till den. Det handlar alltså om den enorma överproduktionen av kläder, som omsätts framförallt i den rika världen. Ett ledsamt, ständigt pågående omlopp, där bara en ynka procent av all textil som kasseras och slängs efter kort brukningstid blir till nya kläder igen.
En del hamnar på second hand-marknad, men totalt bränns eller deponeras så mycket som 87 procent av det slängda, påpekar Milton Dahlberg. Han redogör även för hur stor påverkan industrin har på vattenresurserna, och på klimatet som en följd av stora växthusgasutsläpp från produktionen.
– Jag ville skriva något om människors mående, om mental hälsa. Men min lärare rådde mig att skriva om textilfrågan. Jag hade inte så stor koll på modets betydelse för miljön, men insåg hur textil har att göra med människans mående och därmed med våra liv. Och när jag läste på var det slående att modet skapar mycket mer utsläpp än flyget, som det talas så mycket om.
Unga tjejer kläms av kraven att hänga med i modet
Milton är övertygad om att kraven på yngre kvinnor och tjejer att hänga med i modesvängen kan få dem att må dåligt. När de ser jämnåriga komma med kläder av ett visst märke känner de trycket på sig att ha det också, till exempel.
En lösning, skriver han uppmanande, är att köpa second hand, och skänka sina avlagda kläder till återbruk. Och, eller, välja nya kläder med högre kvalitet och därmed hållbarhet – slowfashion alltså.
– En tjejkompis till mig har mycket second hand, och hon har en härlig klädstil som är bättre än många andras. Och de som handlar där skapar ju en lägre belastning på miljön.
Att välja second hand istället för att slentrianhandla snabbmode är helt enkelt en enkel lösning på ett svårt problem, slår han fast. Men vilka är det som ska se till att det blir så? Medborgarna själva, eller politikerna?
”Politikerna ska berätta om hur det ligger till”
– En bra fråga. Jag tycker politikerna ska berätta om hur det ligger till. Men det är nog folket självt som måste komma på detta, svarar Milton som för egen del har ett mycket avspänt förhållande till kläder.
– Jag bryr mig inte mycket om vad jag har på mig. Ofta har det varit mamma som sagt till mig ”du behöver kläder.” Och då ordnar vi det. Jag har storasyskon som jag övertagit mycket från. Till och med min flickväns äldre bror har jag fått kläder av, skrattar han.
Milton har ganska handfasta planer för tiden efter han tagit studenten, alltså om ett år.
– Ja. Jag har ett långdistansförhållande med Maya, en tysk tjej och vi har bestämt oss för att flytta ihop och jobba ett tag. Ett halvår ska vi bo i hennes hemstad Hamburg och nästa halvår i Sverige. Därefter hade vi tänkt att bestämma oss för vilket land vi ska studera vidare i.
Milton säger att han hoppas de ska fastna för Sverige. Han vill helst börja studera på KTH:s enhet för robotteknik och har en stor önskan att få möjlighet att bygga en människoliknande robot med vårdande och empatiska förmågor, en så kallad Baymax. (En sådan finns för övrigt redan som karaktär i filmen Big Hero 6).
– Min flickvän är intresserad av att börja en konstnärlig utbildning av något slag, så det finns säkert möjligheter, avslutar Milton Dahlberg.
Miltons uppsats, översatt till svenska, kan läsas här.
Future Minds är ett nationellt kunskapsprogram och en samverkansplattform för gymnasiet med syfte att stärka elever och lärares färdigheter för en hållbar samhällsutveckling. Här länk till hemsidan.
Vi på SMB tackar för förtroendet att ha fått vara jury åt Future Minds och kora en vinnare bland flera mycket bra bidrag.Vi önskar alla tävlande en härlig sommar och hoppas på fortsatt engagemang för de viktiga miljö- och klimatfrågorna!
Alla har vi kompisar som inte gjort slut med sin respektive utan ”tagit paus”. Så kan det få vara i privatlivet, ”Det är komplicerat” stämmer ju faktiskt ibland. Men så kan vi INTE ha det i klimatlagstiftningen – nationalekonom-herrarna Hassler, Kågeson och Nilsson gör klimatet en väldig otjänst med sitt flummiga förslag, skriver SMB:s krönikör Mattias Goldmann i sin helgtext.
KRÖNIKA Med lag ska landet byggas, och lagen ska vara så klar som möjligt. Här är svensk klimatlagstiftning ett föredöme; tidigare otydligheter som ”fossiloberoende fordonsflotta” omsattes i konkreta utsläppskrav och årtal. Detta utmanades av Hassler redan i den snabbutredning om effektiv svensk klimatpolitik han gjorde åt regeringen.
På pressträffen gick han till direktsänt angrepp på de som varnat för att han vill stryka klimatmålen, men backade redan vid frågestunden – att ersätta transportmålet med indikatorer av typen antal laddstolpar är ju de facto att stryka målet. ”De nationella klimatmålen bör sättas i pausläge”, föreslår han nu på DN Debatt tillsammans med Magnus Nilsson och Per Kågeson.
Liksom när vännen tagit paus i sin relation, föranleder det en mängd följdfrågor. Vad gäller under tiden? Hur lång ska pausen vara? Hur ska vi agera medan pausen pågår? Är det troligaste en återgång till det föregående, eller att det så småningom är helt slut? Om vännen är utan svar, må det vara hänt, men när tre tunga nationalekonomer föreslår att ett helt lands lagstiftning pausas, duger det faktiskt inte att de inte förklarar vad de menar eller hur det skulle gå till – varken svensk eller europeisk rätt känner till begreppet ”pausad lagstiftning”.
Ska Klimatpolitiska rådet göra något annat istället?
Bör näringslivet ändå agera utifrån de svenska målen, eftersom lagen fortsatt finns där och plötsligt kan vara ”på” igen? Bör ekonomiska styrmedel utformas för att målen ska nås, eftersom de ju inte strukits – vilket skulle kräva beslut i riksdagen på samma sätt som när målen antogs med röstsiffrorna 299–50? Bör Klimatpolitiska Rådet och Finanspolitiska Rådet, som skarpt kritiserat regeringen för att politiken inte leder till målen, fortsätta sin granskning eftersom målen är legalt bindande, eller pausa och fokusera på annat?
Sverige ratificerade Parisavtalet i oktober 2016. Endast Sverigedemokraterna reserverade sig, alla andra röstade för. Parisavtalet ställer krav på ”enhanced action” och senast i februari ska vi genom EU visa hur våra klimatmål skärps. Att stryka de nationella målen skulle vara direkt i strid med detta, och Pourmokhtari skulle mötas av oförstående om hon på COP försöker förklara ”Sweden is on a climate break, like that scene in Friends, if you remember?”
Hasslers gäng tycker att EU:s klimatlagar är bättre. Det kan man tycka, men det är en ögonblicksbild. I samma DN, samma dag, samma del av tidningen, varnar statsminister Kristersson för att EU efter valet den 9 juni kan bli ”väldigt, väldigt stökigt”. Högerextrema och populistiska krafter kan dominera, med målet att riva upp klimatmålen, försvaga Fit for 55 och trampa på Parisavtalet ungefär som SD trampar på klimataktivisternas banderoller.
Knappt något EU-land stryker sina nationella mål
Att då ensidigt förlita sig på de klimatmål som EU satt upp är oerhört riskabelt – det är nog därför Riksdagens Utredningstjänst visar att knappast något respektabelt EU-land är på väg att stryka sina nationella klimatmål, än mindre sätta dem på paus.
Faller EU:s klimatmål ska vi ha kvar nationella mål. Blir EU:s mål kvar och nya tillkommer, underlättar de nationella målen att nå EU:s – med den egna twist som gynnar just vårat näringsliv och vår befolkning.
Bredvid Hassler på den där pressträffen stod klimatminister Romina Pourmokhtari. ”Samtliga klimatmål föreslås kvarstå och 2030-målet för transportsektorn föreslås skärpas”, sade hon ord för ord. Det var klokt då och det är klokt några månader senare. Pausknappen må duga för privatlivets relationer, men vore usel klimatpolitik.
Ska EU:s klimatarbete skärpas eller inte? Kan EU-parlamentariker göra något för att rädda den stoppade skyddslagen för naturen? Vilken prioritet ska klimatet ha i nästa strategiska plan? Hur ska företagen förmås jobba mer hållbart?
SMB har ställt en rad kluriga klimat- och miljöfrågor till de svenska toppnamnen i EU-valet. Här har du partiernas respektive toppnamns svar.
Det är bara några dagar kvar tills valet till EU:s parlament går av stapeln i de 27 medlemsländerna. I Sverige pågår förtidsröstingen för fullt, och söndagen den 9 juni håller vallokalerna öppet i hela landet.
EU-valet beskrivs på många håll som ett ödesval när det gäller klimatfrågans framtid inom unionen. SMB har tagit fasta på några centrala spörsmål kring klimat, naturskydd och hållbarhet. Här följer de frågor vi skickat ut till kandidaterna. Svaren från politikerna redovisas i följd per fråga.
1: Unionens klimatpaket Fit for 55 reglerar noga utsläppsvolymerna fram till 2030. Det markerar även ett mål för 2045, då unionens bruttoutsläpp ska uppgå till högst 15 procent jämfört med 1990. Hur vill du att EU:s klimatarbete ska drivas vidare? Ska betingen skärpas, eller mildras?
Centerpartiet: Emma Wiesner
”EU:s klimatarbete har aldrig varit så viktigt som nu, när vi ser att flera medlemsländer, inklusive Sverige, vacklar i sina nationella klimatåtaganden. För att uppnå det vi förbundit oss till genom Parisavtalet och begränsa den globala uppvärmningen krävs en ambitiös klimatpolitik och skärpta mål. Kommissionen har presenterat sitt förslag på utsläppsmål till 2040 på 90 procent, det tycker vi inte är tillräckligt. Centerpartiet vill se ett mål på minst 95 procent utsläppsminskning till 2040 jämfört med 1990 och ett nödvändigt krafttag för att bli av med den fossila energin i EU.”
Vänsterpartiet: Jonas Sjöstedt
”Vi anser att EU:s klimatarbete och betingen måste skärpas och att EU bör anta målsättning om att vara utsläppsfritt senast 2040. Kraftfulla utsläppsminskningar krävs i närtid och relevant lagstiftning bör anpassas för att vara i enlighet med Parisavtalet. Jag kommer att arbeta för en kraftfull och rättvis klimatomställning med stora gröna investeringar.”
Kristdemokraterna: Alice Teodorescu Måwe
”Kristdemokraternas övertygelse är att omställningen går hand i hand med innovation, tillväxt och ekonomisk trygghet för människor. Därför är det bra att EU sätter bindande, ambitiösa, mål för minskade utsläpp av växthusgaser. Innan 2040-målet för klimatutsläppen formellt skrivs in i EU-lag behöver omfattande analyser göras av vilka konsekvenser förslagen har för klimatet, men också för ekonomin, företag, landsbygd, Europas konkurrenskraft och, framför allt, vanliga människor.”
Socialdemokraterna: Heléne Fritzon
”Vi måste öka takten i klimatomställningen och då måste vi får fler länder att göra mer. Därför vill vi sätta nya skarpa klimatmål till 2040 så att EU minskar sina utsläpp med 95 procent netto, i linje med Sveriges klimatmål.”
Liberalerna: Karin Karlsbro
”Mitt EU är världsledande i klimat- och miljöomställningen. Tillsammans kan vi skapa förutsättningarna för nettonollutsläpp. Under den gångna mandatperioden har mycket gjorts, men mer måste göras. För att nå målet om ett koldioxidneutralt EU till 2050 behöver EU snarast besluta om att minska koldioxidutsläppen med 95 procent till 2040. Därför måste dagens ambitiösa utsläppshandelssystem värnas, EU:s klimatpaket “Fit for 55” försvaras och drivkrafterna för den gröna omställningen fortsätta att förstärkas på alla nivåer. Liberalerna vill se ett handelssystem i EU för metan, kväveoxid och flourinerade växthusgaser på samma sätt som vi har för koldioxid idag. Vi vill även att länder utanför EU och EES ska kunna ansluta sig till utsläppshandelssystemet.”
Miljöpartiet: Alice Bah Kuhnke
”Betingen ska skärpas! EU:s klimatpolitik måste ligga i linje med Parisavtalet – det gör den inte idag. Vi vill se minst 70 procents utsläppsminskningar till 2030, och 95 procent till 2040. Då ska vi också ha gjort så pass stora satsningar på att öka kolsänkan att vi passerat klimatneutralitet, och koldioxidupptaget är större än de kvarvarande utsläppen. För att uppnå detta behöver vi stärka klimatåtgärderna i alla sektorer.”
Karin Karlsbro (L), Jonas Sjöstedt (V) och Alice Bah Kuhnke (MP). Foto: Axel Adolfsson/Vänsterpartiets Bildbank/Miljöpartiet.
2: Unionens strategiska plan för åren 2024 – 2028 ska antas av ministerrådet i slutet av juni. I ett läckt utkast som cirkulerat under våren föreslås att klimatet får en lägre prioritet jämfört med nu gällande plan, utan egen rubrik, och utan formuleringen ”byggandet av ett klimatneutralt, grönt, rättvist och socialt Europa”. Vill du att klimatfrågan ska prioriteras lägre, högre eller på samma nivå som i dagens strategiska plan under de kommande fem åren?
C: Emma Wiesner
”Högre! Klimatet är vår tids stora ödesfråga och vi har inte råd att lägga frågan åt sidan. Det går alltså inte att prata om huruvida vi vill prioritera klimatet eller inte – det är ett måste. Samtidigt måste det gå att hålla flera tankar i huvudet på samma gång, med ett pågående krig på den europeiska kontinenten som vi måste göra allt vi kan för att få stopp på.”
V: Jonas Sjöstedt
”Klimatet och en rättvis omställning måste ges en högre prioritering de kommande fem åren.”
KD: Alice Teodorescu Måwe
”Vi vill se att klimatet prioriteras högt även nästa mandatperiod men vi efterlyser mer helhetstänkande, att ”hållbarhet” har tre dimensioner: ekologisk, social och ekonomisk. Bryssel har gått i otakt med denna treklang och detta måste förändras.”
S: Heléne Fritzon
”Klimatet måste fortsätta prioriteras högt på EU:s agenda precis som vi gjort denna mandatperiod. Nu måste alla EU-länder göra mer. Nu är inte tiden för att slå av på takten utan tvärtom måste vi fortsätta omställningen och se till att den genomförs rättvist och stärker konkurrenskraften.”
L: Karin Karlsbro
”Jag vill se ett starkt Europasamarbete som tar sig an de klimat- och miljöfrågor som vi behöver lösa gemensamt. Under de senaste åren har EU tagit på sig ledartröjan i de gröna frågorna och det är ingen överdrift att säga att EU är världens bästa miljöorganisation. Nästa mandatperiod måste EU:s klimatambitioner fortsätta öka. ”
MP: Alice Bah Kuhnke
”Högre! Vi befinner oss i ett klimatnödläge, och forskningen är tydlig med att vi måste öka ambitionerna det här årtiondet. Att högern i Sverige och i resten av EU medvetet saktar ner den klimatomställning vi måste göra, kommer stå oss otroligt dyrt. Med fler Miljöpartister i Europaparlamentet kan vi driva på för att klimatfrågan får den prioritering den förtjänar.”
Alice Teodorescu Måwe, Emma Weisner och Heléne Fritzon. Foto: Kristdemokraterna/Centerpartiets Bildbank/Socialdemokraterna.
3. EU:s lag för restaurering av naturmarker fastnade oväntat när den skulle antas i ministerrådet i våras. Hur ser du på detta och avser du att agera på något sätt i parlamentet om/när du blir invald?
C: Emma Wiesner
”Vi behöver göra mer för att öka den biologiska mångfalden och för att skydda värdefulla områden. Däremot är lagen om naturrestaurering inte ändamålsenlig och inte tillräckligt anpassad för medlemsstaternas olikheter. Jag kommer under nästkommande mandatperiod agera för en naturlag som är ambitiös men som tar hänsyn till medlemsstaternas olikheter bättre.”
V: Jonas Sjöstedt
”Det är skamligt attregeringen och SD medverkat till att bromsa detta. Vi har i vänstergruppen arbetat hårt för att lagen skulle bli verklighet i parlamentet. Jag kommer självfallet att arbeta för att en naturrestaureringslag ska antas. Den är helt nödvändig för att bevara biologiska mångfalden och stärka samhällets klimatanpassning.”
KD: Alice Teodorescu Måwe
”Vi vill inte att lagen ska antas. Förslaget till naturrestaureringslag hotade det svenska skogsbruket, vilket var dåligt både för klimatet och för skogsnäringen.”
S: Heléne Fritzon
”Den här lagen handlar om något helt grundläggande – vår natur. Ska vi lämna över ett livskraftigt jordbruk, rent vatten och ren luft till kommande generationer måste vi ta ansvar för vår natur. Vi socialdemokrater engagerade oss djupt i lagen om naturrestaurering och förhandlade för att förbättra den ur svensk ståndpunkt, och röstade därför också för lagen.”
L: Karin Karlsbro
”Liberalerna röstade för naturrestaureringslagen i Europaparlamentet. Vi vill att ministerrådet godkänner det lagförslag som nu ligger. Vår uppfattning är att lagen innebär ett viktigt paradigmskifte då den syftar till att inte bara skydda, utan också återställa, värdefull natur och ekosystem.”
MP: Alice Bah Kuhnke
”Sveriges regering spelade en aktiv roll i att få med sig bland annat Ungern på fel sida av historien och bromsa godkännandet av naturrestaureringslagen. Det är fullständigt ansvarslöst. Jag kommer tillsammans med andra gröna fortsätta driva på för att lagen klubbas, och därefter för att stärka den. Det gör jag för att vi vet att naturrestaurering är helt nödvändigt för att vi ska nå våra klimat- och miljömål, som i sin tur är en förutsättning för att vi ska ha jord att bruka, ren luft att andas, och vatten att dricka.”
4. EU-direktivet CSRD skärper kraven på företagens hållbarhetsrapportering. Hur ska företag förmås att inte bara rapportera tydligare, utan också arbeta mer hållbart?
C: Emma Wiesner
”Genom att inrätta krav på rapportering ökar transparensen gällande företagens hållbarhetsarbete, vilket kommer sätta press på åtaganden och resultat. Rapportering och konsumentinformation är viktiga byggstenar för att möjliggöra ett aktivt deltagande i den gröna omställningen för både privatpersoner och företag.”
V: Jonas Sjöstedt
”Politiken måste ställa högre krav på företagen att produkter och tjänster är miljömässigt och socialt hållbara. Regleringar för ökat producentansvar och stärkt cirkulär ekonomi är centrala delar för att få företagen att arbeta mer hållbart. Men politiken har även ett ansvar att införa nya ekonomiska incitament för att stimulera företagen i en sådan riktning.”
KD: Alice Teodorescu Måwe
”Det man mäter brukar man försöka förbättra. Det man inte mäter brukar förfalla över tid. I och med att det nu finns högre krav på redovisning tror vi att sättet att arbeta kommer att färgas på ett positivt sätt.”
S: Heléne Fritzon
”Hållbarhetsrapporteringen är ett första steg mot att stärka företags hållbarhet. EU:s nya gröna taxonomi är ett annat viktigt verktyg som är viktigt för att främja investeringarna i fler hållbara investeringar i företag. Utifrån det har vi gett företagen starka verktyg för att arbeta mer hållbart.”
L: Karin Karlsbro
”Liberalerna går till val på en politik som förenar tillväxt och hållbarhet. För att den gröna omställningen ska lyckas måste politiken och näringslivet samspela. EU är idag världens viktigaste miljö- och klimatorganisation och i Europa återfinns tusentals världsledande gröna företag som möjliggör klimatomställningen. Politiken ska skapa tydliga incitament som gör det mer lönsamt att arbeta mer hållbart samtidigt som det ska göra det lätt för konsumenterna att göra hållbara val. EU:s lagstiftning på området bör också utformas på sätt som inte skapar onödigt regelkrångel för Europas företagare. Små och medelstora företag ges tydliga riktlinjer för vad som gäller. ”
MP: Alice Bah Kuhnke
”Parallellt med CSRD spelar CSDD, direktivet om företags ansvar för mänskliga rättigehter, miljö och klimat en otroligt viktig roll. Tillsammans med andra miljöpartister har jag länge kämpat för att kommissionen skulle presentera ett förslag som ställer skarpa krav på företag i sina värdekedjor. Medan vi arbetat för att förstärka förslaget, har högern och Sveriges regeringen motarbetat det kraftigt. Trots att överenskommelsen nu är svagare än vi hade velat se, är det otroligt viktigt att den nu kommer på plats. Vi kommer arbeta vidare för att bredda lagens omfattning och skärpa kraven. ”
Fotnot: SMB har skickat EU-valenkäten till de åtta partier som idag har representation i EU-parlamentet. Moderaterna, med Tomas Tobé som förstanamn, och Sverigedemokraterna, med Charlie Weimers högst på valsedeln, har valt att inte besvara frågorna.
Stora delar av Sveriges näringsliv genomgår nu en stor ekonomisk och miljömässig förändring. Men nu har den gröna omställningen, med en strävan att göra den svenska ekonomin mer hållbar och klimatneutral, nått en kritisk punkt. Flera näringslivsrapporter pekar på allvarlig kompetensbrist.
Tillväxtanalys har nyligen publicerat rapporten ”Grön omställning och kompetensförsörjning”. Den undersöker den pågående gröna omställningen inom svenskt näringsliv och betonar ett växande gap mellan behovet och tillgången på grön kompetens.
Detta gap märks tydligt i norra Sverige där industrier som energi- och batteritillverkning snabbt expanderar och kräver specialiserade kompetenser inom hållbarhet.
Rapporten varnar också för att den gröna omställningen, även om den kan leda till en nettoökning av jobb, inte direkt skapar nya arbetstillfällen. Omställningen förändrar arbetsmarknadens behov, där traditionella industrijobb ersätts av roller som kräver specialistkompetens inom miljöteknik och hållbarhet.
Behövs riktade insatser
För att möta dessa utmaningar framhäver rapporten från Tillväxtanalys vikten av riktade statliga insatser. Dessa bör inkludera kompetensutveckling och internationell rekrytering för att stärka arbetskraftens förmåga att möta nya krav.
Rapporten understryker också behovet av att anpassa insatserna efter regionala förhållanden. Eftersom en stor del av jobbtillväxten inom den gröna sektorn är koncentrerad till specifika regioner, uppstår utmaningar med att matcha arbetskraftens geografiska och kompetensmässiga distribution.
För att effektivt utveckla lokal kompetens och attrahera talanger från andra delar av landet och utomlands föreslås i rapporten att strategiska planer behöver utformas.
Denna rapport betonar industrins behov av att anpassa sig till en föränderlig global ekonomi och strängare klimatpolitik. Den pekar på att framsteg inom gröna teknologier och industrins omställning kräver ett bredare spektrum av kunskap och färdigheter än tidigare.
Omfattande uppskalning av utbildningssystemet nödvändigt
En tredje rapport, ”Industrins kompetensbehov 2024–2027”, publicerad av Industrirådet, varnar för att industrin står inför en av de största förändringarna på flera generationer och att en omfattande uppskalning av utbildningssystemet är nödvändig.
I rapporten beskrivs hur nästan 72 procent av företagen rapporterar svårigheter att hitta rätt kompetens, särskilt inom yrken som processoperatörer och CNC-operatörer, samt inom konstruktions-, produktions- och IT-ingenjörskap. De mest efterfrågade kompetenserna inkluderar projektledning, automation samt miljö och hållbarhet.
Lösningen som rapporten uppmanar till handlar om att reformera utbildningssystemet. Det framhålls att ett ökat fokus på teknik- och ingenjörsutbildningar samt att flexiblare utbildningsmöjligheter för vuxna behövs.
Politisk vilja och strategi behövs för att säkra grön kompetens
Vad kan man utläsa av dessa rapporter? Framför allt att det finns en kompetensbrist som hotar näringslivets gröna omställning – men vad innebär det?
Den positiva svaret: Om Sverige snabbt lyckas genomföra nödvändiga reformer, kan landet inte bara befästa sin position som ledare inom hållbar teknik och innovation utan även främja sin inrikesekonomi och stärka sin roll på den globala arenan som en exportör av miljöteknologi och hållbara lösningar.
Detta är dessutom avgörande för att nå de svenska och globala miljömålen och för att undvika framtida miljörelaterade katastrofer.
Det negativa svaret: Ett misslyckande med att adressera dessa utbildnings- och kompetensbehov kan istället innebära att Sverige hamnar efter andra länder som investerar i sina gröna utbildningar, arbetskrafter och teknologier.
Detta kan minska landets konkurrenskraft globalt samt leda till ökat beroende av importvaror och teknologiska lösningar utvecklade i andra länder. Dessutom, eller kanske allra viktigast: det vore inte bra ur ett miljömässigt perspektiv att misslyckas med en grön omställning i det svenska näringslivet.
Det finns all anledning att att ta varningarna på allvar. Nu behövs politisk vilja och en strategi för att möta den gröna kompetensbristen.
Regeringen har meddelat en storsatsning på koldioxidinfångningsteknik (CCS) i ett försök att nå Sveriges klimatmål för 2045. Klimatminister Romina Pourmokhtari betonar att denna teknik har potential att hjälpa Sverige att uppnå sina ambitiösa klimatmål. Men satsningen möter kritik.
CCS-teknikerna är hajpade och har mottagit såväl hurrarop som hård kritik. Bland annat menar kritiker att fokuseringen på CCS-tekniken tar bort resurser från andra åtgärder som kan ha omedelbar effekt på klimatförändringarna.
CCS har även beskrivits som dyrt och resurskrävande, samtidigt som klimatkrisen är akut och alla lösningar behövs. CCS har därför även sagts vara en nödvändig övergångslösning för att snabbt minska utsläppen, men bör inte fördröja andra utsläppsminskningar.
Stockholmssatsning på CCS utan kritisk analys
Nu har CCS-tekniken återigen skapat debatt, och det kopplat till svensk klimatpolitik. Dels har en ny forskningsartikel publicerats, skriven av forskare vid Linköpings universitet, kopplat till klimatpolitiken i Stockholm och med specifikt fokus på dess CCS-satsning. Resultaten i artikeln pekar på att Stockholmssatsningen sker utan tillräcklig analys.
Varken i studiens intervjuer med politiker och tjänstemän, eller debattprotokoll, framgår något omfattande ifrågasättande av den utstakade vägen mot klimatmålet, som till stor del bygger på stora minusutsläpp vid Värtaverket. Det verkar också saknas en alternativ plan.
– Det betyder att Stockholms klimatmål är helt och hållet beroende av den här anläggningen och möjligheten att lagra koldioxid. Det finns ingen plan B. Det är en väldigt, väldigt riskfylld portfölj om man ska prata finansspråk, säger Alexander Olsson, en av artikeln författare, i ett pressmeddelande.
Klimatministerns uppmaning: läs IPCC-rapporterna mer ingående
Kan samma typ av okritisk analys kopplas till regeringens CCS-satsning? Satsningen har mötts av kritik, vilken av klimatminister Pourmokhtari (L) bemötts i media genom en uppmaning att läsa FN:s klimatrapporter mer ingående.
Hon säger att många som använder IPCC-rapporterna för att peka på hur dystert klimatläget är, endast läser rubrikerna. En noggrannare läsning, menar Pourmokhtari, visar att det är svårt att klara 1,5-gradersmålet utan utbyggd kärnkraft och koldioxidinfångning.
Det är intressant hur olika IPCC-rapporterna kan tolkas, men en majoritet tolkar innehållet i FN:s klimatrapporter som så attklimatförändringarna är orsakade av vårt eget handlande och redan påverkar människor och ekosystem. Att läget är allvarligt och det är bråttom, men lösningar finns. Emellertid, vad som också lyfts fram är att det främsta hindret är politisk vilja.
Utsläppen ökar
Klimatministerns uppmaning kommer i en tid då regeringens egen politik bidrar till att öka utsläppen istället för att minska dem. Bland annat pågår en dramatisk ökning av utsläppen från bensin och diesel, något som kan kopplas till regeringens satsning på sänkta priser på fossila drivmedel. Den politiken kan med säkerhet beskrivas som motsatsen till vad IPCC-rapporterna förordar.
Missleder klimatministern allmänheten medvetet genom att inte tydligt kommunicera att IPCC-rapporterna huvudsakligen förespråkar minskade utsläpp? Ingenstans i IPCC-rapporterna står det att CCS och kärnkraft ensamt kan förhindra en klimatkatastrof, även om det skulle kunna vara ett bidrag för att hantera en redan existerande klimatkris.
Klimatkunskap som skolämne, höghastighetståg, bättre kollektivtrafik och en progressiv flygskatt. Det är några av de 22 förslag som det första svenska medborgarrådet om klimatet nu har presenterat för politikerna. Försöket visar att det är möjligt för personer med olika åsikt att gemensamt ta fram långtgående klimatpolitiska förslag – om de får kunskap och tid att diskutera.
I ett medborgarråd samlas slumpvis utvalda personer som representerar ett tvärsnitt av befolkningen. De får utbildning av experter för att sedan diskutera sig fram till politiska förslag, framför allt i knepiga politiska frågor där det finns målkonflikter och det är svårt att komma överens. Metoden har använts i ett tiotal länder, till exempel har Irland haft medborgarråd om abortfrågan och Frankrike och Tyskland om bland annat klimatpolitik. Forskning visar att medborgarna ofta vill gå längre i klimatfrågan och lägger mer ambitiösa förslag än de folkvalda politikerna.
Sveriges första klimatråd presenterade 22 förslag
I Sverige har metoden inte testats förrän nu. Under våren har 60 personer från stad och landsbygd, i olika åldrar och med olika politiska åsikter träffats vid nio tillfällen. De har fått delta i föreläsningar med svenska klimatforskare och experter, och sedan i mindre grupper utvecklat de olika förslagen.
Först tänkte jag att det aldrig kommer att gå. Men sedan förvånade det mig att alla hade ett sådant engagemang för att ställa om. Viljan finns där, säger deltagaren Teresa Rydberg till Aftonbladet
I förra veckan presenterades 22 övergripande förslag med fokus på transportfrågor, samt ett gemensamt uttalande. Där betonas att regering och opposition behöver arbeta blocköverskridande, precis som itill exempel försvarsfrågor.
Klimatfrågan är för viktig för att förbli ett politiskt slagträ, det är upp till oss alla att agera nu, skriver rådet i sitt uttalande
Alla de 22 förslagen har stöd av en majoritet av deltagarna. ”Det har inte alltid varit lätt, men genom dialog och samarbete har vi funnit samsyn och en stark vilja att agera för en mer hållbar framtid”, skriver de. I listan nedan visar procentsiffrorna hur starkt stöd några av förslagen hade:
Investera för en mer tillförlitlig och jämlik kollektivtrafik (94 procent).
Högkostnadsskydd för biljetter, ökade incitament för punktlighet och harmoniserade boknings- och biljettsystem (88 procent)
Elektrifiering och effektivisering av tung trafik (88 procent)
Höj statusen på naturområden i stadsplaneringen (88 procent)
Låt klimatfrågan komma in i läroplanen för barn och unga (85 procent)
EU-märkning av produkter för klimatsmarta val (79 procent)
EU-gemensam satsning på höghastighetståg (75 procent)
Förstatliga och bygg ut tågtrafiken (80 procent)
Maximera mikromobilitet med förbättrad infrastruktur för cykel (81 procent)
Förnuftig flygskatt: Främjar gröna alternativ och ekonomisk stabilitet (76 procent)
Gynna tåget genom en progressiv flygskatt (65 procent). Förslaget gäller en högre flygskatt som går direkt till investeringar i järnvägen.
Medborgarrådets förslag har nu lämnats över till politikerna vid en träff där alla riksdagspartier utom SD närvarade, enligt Dagens Nyheter. Det är nu upp till politikerna att ta förslagen vidare.
I Frankrike har medborgarråden fått reellt inflytande. Dagens Nyheter har tidigare berättat om hur de fått klimatförnekare att komma på bättre tankar. Franska politikerna har i hög grad anammat medborgarnas förslag vilket lett till satsningar på klimatet, vilket SMB tidigare skrivit om. Det återstår att se om våra svenska folkvalda lyssnar på folket.
Bakom projektet står forskare vid bland annat Stockholm Resilience Centre, Uppsala Universitet och IVL Svenska Miljöinstitutet.
Från och med år 2024 ansvarar kommunerna i Sverige för insamlingen av plastförpackningar från hushåll – ett område som kräver kunskap för att materialet ska gå att använda igen. För att möta upp det stora behovet av kunskap har Svensk Plaståtervinning nu beslutat att erbjuda utbildande insatser till samtliga 290 kommuner i landet.
Svensk Plaståtervinning ser behov av mer kunskap hos kommunerna för att möjliggöraplaståtervinning av hög kvalitet. Kommuner kommer att erbjudas att besöka Svensk Plaståtervinnings anläggning i Motala. Där får besökarna lära sig om plaståtervinningssystemet, betydelsen av avancerad sortering och separat återvinning. Vid besöket tas även upp hur kommuner kan kommunicera med kommuninvånarna om vikten av källsortering. En god källsortering är nämligen avgörande för hur mycket som kan återvinnas.
Enligt Svensk Plaståtervinning anser nio av tio konsumenter att det är viktigt att källsortera förpackningar. Ändå slängs mer än hälften av alla plastförpackningar som sätts ut på marknaden i hushållsavfallet. Detta går till förbränning i onödan och genererar utsläpp. Konsekvenserna av slöseriet med plast är att samhället fortsatt blir beroende av fossila resurser för att producera ny plast.
Därtill visar plockanalyser att ungefär en femtedel av det som samlats in har sorterats fel, menar Mattias Filipsson, VD på Svensk plaståtervinning. Han menar att kommunerna har ett stort ansvar för att nå ut med korrekt information för att få till förändrat beteende hos konsumenterna.
Inför EU-valet berättar Moderaterna gärna om att Sverige förenar klimatansvar med tillväxtpolitik. Nu vill de ta den modellen till EU i valet den 9 juni. Det är bara det att utsläppen ökar i Sverige, samtidigt som tillväxten är låg. För väljare som vill ha både klimatpolitik och en hållbar ekonomisk politik gäller det att se upp med såväl partiretorik som falska nyheter.
Tidigare i år aviserade EU-kommissionen att ett arbete för att komplettera EU:s klimatarbete med mål för år 2040 inleds. Detta har kommenterats i en skrivelse från svenska regeringen, som välkomnar arbetet. Samtidigt betonar man att EU:s 2040-mål blir ett arbete som slutförs först efter EU-valet och då med en ny EU-kommission.
Moderaterna har nu genom sin toppkandidat till EU-parlamentet, Tomas Tobé, gått ut med ett krav på att EU antar tillväxtmål, förutom klimatmål. Moderaterna vill alltså att EU sätter ett tillväxtmål parallellt med ett nytt klimatmål för 2040.
Det är avgörande att klimatpolitiken går hand i hand med tillväxt och konkurrenskraft, säger Moderaterna till TT.
Enligt Moderaterna är det viktigt att EU kan visa för länder som USA och Indien att den gröna omställningen inte leder till ökad fattigdom, skriver TT i ett referat av partiets förslag. Moderaterna menar också att när EU:s klimatpolitik ska bli ännu mer ambitiös framöver behöver politiken säkerställa att den ekonomiska tillväxten inte drabbas negativt.
Konkret innebär detta att den svenska regeringen nu driver på för att tillväxtmål ska tas samtidigt med klimatmålen för 2040. Moderaternas EU-kandidat Tomas Tobé kopplar de här frågorna till svenskt skogsbruk, där moderaternas linje är att skogsbruket i Sverig är grönt och hållbart och kombinerar klimatarbete med tillväxt.
Enligt Tomas Tobe har EU haft ett väldigt starkt fokus på klimatmål men har missat väldigt mycket av tillväxten. Europa blir fattigare jämfört med exempelvis amerikanarna och det måste vi ändra på, säger Tobé.
Han anser att Sverige föregår med gott exempel. ”Jag tycker att vi har visat från svensk sida att vi har klarat av att sänka våra utsläpp och samtidigt ha tillväxt” säger Tomas Tobe till TT. Men vi måste också på europeisk nivå vända den här utvecklingen, där Europas andel av världsekonomin fortsätter att minska. Annars kommer framtida generationer att bli fattigare, fortsätter han.
Tobés beskrivning motsvarar inte dagens läge i Sverige särskilt väl. Som en följd av den kraftiga sänkningen av reduktionsplikten, alltså inblandning av förnybart bränsle i bensin och diesel, har utsläppen ökat mycket kraftigt i år. Bara under de tre första månaderna har de stigit med 850 000 ton, enligt branschorganisationen Drivkraft Sverige, vilket SMB berättade om. För hela året beräknas fyra miljoner ton ytterligare fossil koldioxid därmed släppas ut i atmosfären och bidra till uppvärmningen.
Även resonemanget om ekonomisk tillväxt haltar när det jämförs med aktuell statistik. I Europakommissions prognos för tillväxttakten hos medlemsländerna bedöms Sverige få den lägsta tillväxten under 2024.
Tillgängliga fakta pekar alltså snarare på att utsläppen ökar i Sverige, samtidigt som tillväxten är låg. I EU-valet har väljarna nu möjlighet att säga sitt angående trovärdigheten i Moderaternas ambition att exportera den nuvarande svenska modellen för att kombinera tillväxtpolitik med klimatmål.
DEBATTARTIKEL. Det finns fortfarande chans att ta ansvar och lyssna på forskningen. Det är ju egentligen inte du som är problemet, utan desinformation från SD – och att övriga partier accepterar den.Forskaren Martin Hultman skriver ett öppet brev till klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari (L).
Kära Romina Pourmokhtari,
Jag förstår att du dragit dig tillbaka de senaste veckorna. Du som EU-förkämpe och antirasist har ju några veckor på dig tvinga högernationalisterna till att gå med på en svensk klimatpolitik som är i linje med lagstiftningen FitFor55, en lagstiftning som Sverigedemokraterana vägrar erkänna fundamentet till.
Det måste vara tidskrävande. Om inte ditt departement fixar en trovärdig plan innan den 30 juni kommer EU kunna bötfälla Sverige och det vill ju inte du, eller hur?
Under åren som gått har de dessutom fått dig falskeligen att tro att den stora massan i Sverige inte vill ha verkningsfull klimatpolitik. Det är i själva verket bara en minoritet på 23 procent (trollsvansen) som är emot en politik i linje med EU-lagstiftningen.
Nu efter TV4:s avslöjanden, när alla förstår att det är SD:s trollfabrik som skapar problem för dig, då finns ju chansen för dig att sätta ner foten, hålla gränsen mot klimatförnekarna (som Johan Pehrson framhöll i sitt tal vid partikongressen förra året och Mats Persson sa var nödvändigt för universiteten) och dessutom komma ut som ett offer för omständigheterna.
Det är ju inte du, Pourmokhtari, som är problemet, det är SD:s desinformation. Ditt parti Liberalerna ser ut att vara för veka i sin hantering – det verkar räcka med lite tjafs – men du, som en del i den nya generationen, kan fortfarande göra skillnad.
De liberala riksdagsmandaten ger ju er faktiskt makt. På riktigt. Du kan vara den vuxne i rummet som lämnar Tidölaget för att ta nästa steg i karriären.
Dörren till journalisterna och forskarna är fortfarande öppen om du säger ifrån ordentligt. Det finns tid att skapa ett eftermäle som kan göra dig till Liberalernas fyrbåk och den nya generationens ledare.
Men dörren stängs fort. EU behöver snart ha en lagstiftning på bordet. Acceptansen av trollfabrikerna kan göra att Liberalerna blir helt utan mandat i EU-valet. Kvar finns möjligheten att använda makten liberalerna har – vilket val gör du, Pourmokhtari?
Med vänliga hälsningar,
Martin Hultman Docent vid Chalmers tekniska högskola och ledare av Center for Studies of Climate Change Denial
Det här är en debattartikel. Det är skribenten och inte SMB som står för åsikterna.
Det är nödvändigt att jordskorpan tvärtom mot idag blir en kolsänka istället för en kolkälla. Så kallad CCS- och DAC-teknik finns för detta, men utvecklingen går trögt och fallgroparna måste undvikas. Det skriver SMB:s krönikör Filip Johnsson i veckans text och berättar initierat om hur tekniken fungerar och hur den inte får användas om tvågradersmålet ska klaras.
KRÖNIKA För ett tag sedan höll jag ett föredrag på ett tvärvetenskapligt seminarium på temat Underjorden – myt, fakta och resurs. För mitt föredrag valde jag titeln Underjorden: från kolkälla till kolsänka. Ett sådant skifte är nämligen vad som behövs på sikt om vi ska klara att stabilisera jordens medeltemperatur i enlighet med Parismålet.
Det är knappast förvånande att länder med stora tillgångar av fossila bränslen har ett ekonomiskt intresse av att fortsätta använda dessa, eller likt Norge exportera dem. Som jag skrivit om i en tidigare krönika så är kanske detta den största utmaningen i det globala klimatarbetet – att få länder med stora inhemska tillgångar av fossila bränslen att införa en kraftfull klimatpolitik.
Då en lösning på klimatfrågan förutsätter att efterfrågan på de fossila bränslena minskar drastiskt och på sikt mer eller mindre försvinner, inses att ett sådant scenario innebär betydande geopolitiska utmaningar då det får stor påverkan på de globala energimarknaderna. Enorma värden måste bli värdelösa (så kallade ”stranded assets”) när fossila bränslereserver lämnas kvar outnyttjade. Men detta skulle innebära att deras pris sjunker och går mot noll.
Därför krävs det en tillräckligt kraftfull klimatpolitik och en sådan måste på sikt finnas över hela världen, även om den kan fungera på olika sätt. Om inte flyttar användningen från regioner med tuffare klimatpolitik till regioner med svagare eller avsaknad av en sådan politik. Om mindre utvecklade länder vars ekonomi är starkt beroende av export av fossila bränslen ska fasa ut utvinningen av dessa, krävs troligtvis dessutom någon form av ekonomisk kompensation innan de hunnit diversifiera sina ekonomier.
Avskiljning nödvändigt om fossil energi ska fortsätta utvinnas
Det enda alternativet för länder med stora inhemska reserver av fossila bränslen att fortsätta utvinna dessa är om användningen kombineras med så kallad CCS-teknik. Alltså att koldioxid avskiljs från större punktkällor och sedan komprimeras till en vätska för att därefter transporteras till en geologisk lagringsplats där den pumpas ned och lagras permanent. CCS-tekniken kan tillämpas på såväl fossila som biogena utsläppskällor. Det senare brukar benämnas bio-CCS eller BECCS.
Bio-CCS tekniken kan skapa negativa utsläpp, förutsatt att biomassan som används i processen som utrustas med bio-CCS inte utarmar kolstocken i biosfären, till exempel genom avskogning. Genom att skapa negativa utsläpp kan bio-CCS bidra till att kompensera för utsläpp som är svåra eller kostsamma att ta bort (residualutsläpp). Dessutom kan bio-CCS bidra till att det på sikt kan skapas netto negativa utsläpp.
Netto negativa utsläpp kommer troligtvis behövas om vi ska begränsa temperaturökningen till väl under två grader. Detta då allt pekar på att vi kommer ha släppt ut för mycket och vi därmed ”måste backa bandet”. I Sverige har vi redan ett långsiktigt mål om att våra territoriella utsläpp ska vara netto negativa efter år 2045.
Att utnyttja underjorden som kolsänka och skapa negativa utsläpp kan också åstadkommas genom att avskilja koldioxid direkt från atmosfären. Detta benämns DAC-teknik (Direct Air Capture). Till skillnad från bio-CCS finns då inget beroende av biomassa och mängden som kan avskiljas och lagras begränsas då enbart av tillgång på lagringsutrymme.
Det finns många platser med lagringsutrymme, men dessa är ojämnt fördelat över jorden. DAC-anläggningarna kan också placeras nära lagringsplatser då de inte är beroende av en viss utsläppskälla. Nackdelen är att kostnaden per ton avskild koldioxid är betydligt högre än för CCS och bio-CCS då koncentrationen av koldioxid i atmosfären är mycket lägre än i rökgaser från energi- och industriprocesser. Det åtgår därmed mer energi att avskilja koldioxiden.
Trovärdigheten hänger på klimatpolitiken
Det är dock enligt min mening helt avgörande för dessa teknikers trovärdighet att de drivs fram av en tillräckligt kraftfull och genomtänkt klimatpolitik. Hittills har det mest varit fossilindustrin som satsar på utveckling av CCS-tekniken från fossila utsläppskällor.
För fossila utsläppskällor så är det avgörande att kostnaden för att släppa ut koldioxid överstiger kostnaden för CCS. Här finns visst hopp i EU:s uppdaterade klimatpolitik, i form av det så kallade Fit for 55-paketet.
För bio-CCS behövs någon form av stöd, då det innebär en kostnad för den som investerar i bio-CCS, samtidigt som nyttan tillfaller alla. För bio-CCS är det viktigt att klimatnyttan säkerställs och att styrmedlen är tillräckligt breda. Annars finns risk att bio-CCS ensidigt gynnas och därmed riskerar att undanhålla gröna kolatomer från sektorer där det är svårt att byta bort fossilt baserade insatsvaror eller bränslen, som till exempel flyg eller grön kemi.
Biomassa är nämligen en begränsad resurs på de flesta ställen, och om världen skulle utveckla sig i enlighet med klimatmålen kommer konkurrensen om bioråvaran att öka och därmed dess värde.
Det är också rimligt att den ekonomiska ersättningen från ett styrmedel för negativa utsläpp inte överstiger kostnaden att släppa ut koldioxid från fossila utsläppskällor. Jag tror inte det vore bra för trovärdigheten för bio-CCS och DAC om det görs ansträngningar att med dessa tekniker skapa negativa utsläpp, samtidigt som de fossila utsläppen inte minskas i minst motsvarande omfattning.
Hittills har inte mycket hänt, dock. Varken när det gäller att lämna fossila bränslereserver outnyttjade eller att införa CCS-tekniken. Det är otroligt frustrerande att, trots stora investeringar i förnybar energiteknik, 80 procent av världens energiförsörjning alltjämt kommer från fossila bränslen.
En misslyckande för klimatpolitiken helt enkelt.
Underjorden som kolsänka kräver en kraftfull klimatpolitik
Om världssamfundet lyckas förvandla underjorden till en kolsänka krävs alltså en tillräckligt kraftfull klimatpolitik, det vill säga en tillräckligt hög kostnad att släppa ut koldioxid. En sådan politik skulle nog i första hand resultera i en storsatsning på förnybar energi, energieffektiviseringar, cirkulära system, minskad konsumtion och en del kärnkraft. Det finns för de flesta verksamheter trots allt inget egenvärde i att använda fossil energi. Tvärtom, man ser allt oftare att fossilfritt framhålls som ett försäljningsargument.
Det viktigaste i en framtid som lyckats begränsa utsläppen i enlighet med Parismålet är att underjorden inte längre är en kolkälla. Samtidigt är den kolsänka som underjorden kan erbjuda mycket värdefull för att kompensera för utsläpp som är svåra att åtgärda, och för att skapa de negativa utsläpp som dessvärre troligtvis kommer behövas.
Kommer vi nå fram till en värld där underjorden är en kolsänka? Det känns mer oklart än någonsin kan jag tycka. Snart är det EU-val och högerpopulistiska partier verkar gå framåt. Detta innebär en risk för EU:s klimatpolitik.
Om dessutom Trump vinner nästa presidentval, då vågar man knappt tänka på vad som händer.
Claudia Sheinbaum är forskare inom miljövetenskap, energiingenjör och var medförfattare till den IPCC-rapport som publicerades 2007 – samma år som klimatpanelen mottog Nobels fredspris.
Sheinbum var borgmästare i Mexico City mellan 2018 och 2023, och ska man tro opinionsundersökningarna, är det hon som blir Mexikos första kvinnliga president när landet går till val. Vad skulle det i så fall betyda för landets klimatpolitik?
Om en vecka, den 7 juni, är det val i Mexiko. Enligt SVT:s Latinamerika-korrespondent Tigran Feiler är det första gången klimatfrågan har seglat upp som en riktig valfråga. En av anledningarna är den värmebölja som just nu råder, med rekordtemperaturer upp mot 45 grader och rapporter om att apor faller döda ned från träd på grund av den extrema värmen.
Det är nästan som en dystopisk känsla med det här vädret, torkan och vattenbrist i många områden. Det här är första gången som klimatfrågan på allvar är upp på agendan inför ett val i Mexiko. Det börjar bli uppenbart för allt fler att Mexiko står inför enorma utmaningar, säger Tigran Feiler till SVT.
Nuvarande president satsar fossilt
Claudia Sheinbaum har i dagsläget en stor ledning för att ta över presidentposten. Hon representerar partiet Morena (Movimiento Regeneración Nacional), som är ett vänsterorienterat parti i Mexiko. Partiet styr nu landet genom president Andres Manuel Lopez Obrador.
Claudia Sheinbaum står nära nuvarande presidenten Lopez Obrador, som har satsat miljarder för att stödja det skuldsatta statliga olje- och gasbolaget Pemex och köpt ett oljeraffinaderi i Texas, något som fått kritik från så väl näringslivet till klimatforskare. Claudia Sheinbaum, säger att hon vill satsa på förnybar energi och en starkare klimatpolitik, men hon har heller inte uttryckt att hon vill stoppa satsningarna på Mexikos statliga oljebolag.
Tonar ned miljöpolitiken
För trots Claudia Sheinbaum akademiska bakgrund inom miljö, energi och klimat, är hållbarhetsfrågorna inte de stora frågorna i hennes valkampanj. Utan det är främst frågorna om social rättvisa, ekonomisk jämlikhet och att minska kriminaliteten som hon fokuserar på.
Däremot har hon genomdrivit flera gröna satsningar under sin tid som borgmästare i Mexiko City. Så som storsatsning på solpaneler, reformerat kollektivtrafikens linjer och satsat på elektriska bussar.
Så vart landet tar vägen om det är Claudia Sheinbaum som får styra återstår att se. Men det finns potential för en grönare politik för de 127 miljoner medborgarna i Mexiko.
←Tipsa!
Tipsa oss
Har du något du tror vi missat och kanske borde skriva om? Vi tar tacksamt emot alla tips du kan bidra med. Maila direkt till tips@supermiljobloggen.se eller fyll i formuläret nedan.
SMB kämpar för en hållbar framtid. Sedan starten 2010 har vår ideella redaktion drivit miljödebatten framåt genom nyhetsbevakning och granskningar. Nu vill vi utveckla vårt arbete – och vi hoppas att du vill hjälpa oss.
