Du kan trycka Shift + S för att få fram sökfältet när som helst och Esc för att stänga det.
Tryck ENTER för fler resultat, då kan du även förfina din sökning.
    Stäng

    Ny studie varnar: Tredubblad brist på vatten år 2050

    En ny forskningsstudie lyfter den ökande bristen av dricksvatten i världen. Forskarna förutspår dessutom att antalet förorenade sötvattensystem kommer att tredubblas fram till år 2050.

    Studien är utförd av forskare från Wageningen University and Research och Potsdam Institute for Climate Impact Research. Den beskriver det växande problemet med förorenat sötvatten. Forskarna skriver att det redan idag finns hundratals länder och områden där befolkningen saknar tillgång till tjänligt vatten på grund av föroreningar, men att förorenat vatten förväntas öka dramatiskt de nästkommande årtiondena.

    Kväveföroreningar det stora problemet

    Forskarna fokuserar på kväveföroreningar, vilket även är en av de störst bidragande faktorna till förorenat vatten. Kväveföroreningar kommer ofta från gödselmedel i jordbruket. En annan vanlig källa till kväveföroreningar är avfall i snabbväxande städer.

    Kväveföroreningar från avfall i snabbväxande städer kan bland annat kopplas till otillräcklig behandling av avloppsvatten. När städer expanderar snabbt utan tillräcklig infrastruktur för avfallshantering, kan exempelvis orenat avloppsvatten med höga kvävehalter släppas ut direkt i floder och sjöar.

    Vattenbrist medför akut folkhälsokris

    Forskarna skriver att globalt är det redan idag vattenbrist i hela 984 sötvattensystem. Dock visar deras studie att det till år 2050 kan vara över 3000 vattensystem med brist på tjänligt vatten.

    Forskarna varnar för att den vattenbristen som följer av detta kommer att drabba nära tre miljarder människor. Det är ett scenario som inte bara är en miljökris, utan även en akut folkhälsorisk.

    Skogsindustrins klimatskryt stämmer inte så väl – för mycket ”slit och släng”

    Bilden föreställer ett trasigt wellpappemballage.

    Den svenska skogsnäringen påpekar ständigt hur oerhört stor klimatnytta den står för. Men det är ett påstående som inte stämmer riktigt, skriver SMB:s Leif Öster som läst en färsk rapport om skogsnäringens klimatnytta. Det är för mycket ”slit- och släng” och lågt förädlingsvärde hos många av dagens skogsprodukter, påpekar Öster i sin krönika.

    KRÖNIKA Sommarens intressantaste skogsrapport är skriven av professorn i klimatologi, Markku Rummukainen vid namn Skogens klimatnytta 2.0  och utgiven på Lunds universitet.  Markku Rummukainen menar att skogsnäringen ofta framställer sin samlade klimatnytta lite väl frikostigt, inklusive substitutionsnyttan. Att olika aktörer utgår från olika antaganden och systemgränser när skogens klimatnytta diskuteras, gör att resultat och slutsatser behöver jämföras med omsorg.

    SCA skriver å sin sida i sin senaste årsredovisning att man vill få fram en ISO-standard 2025 som beskriver den totala klimatnyttan för ett skogsbolag. Det låter väl klokt, men istället för att be en fristående grupp klimatforskare att fram standarden, har man bett näringens eget forskningsinstitut Skogforsk ge ut en rapport.  

    En trasig wellpapplåda på min gårdsplan väcker dock många frågor. 

    Wellpapp tveksamt för ömtåligt gods – kräver plast

    – Wellpapp kommer snart bli lika omodernt som tidningspapper, säger lastbilschauffören som just levererat ett mosat paket i wellpapp, till mig. Trots upplysningar om ömtåligt innehåll, var paketet rejäl tilltufsat. Men hela lådan fylld med bubbelplast, plastkulor och frigolit, så innehållet var ändå helt. Chauffören som kört ut paket menade att wellpapp måste vara världens sämsta material för ömtåligt gods. Hon berättade att hälften av landets varutransporter nu är luft, ofta för att wellpapp fungerar så dåligt att man måste ha extra stora lådor fyllda med plastmaterial.  Särskilt svårt blir det om lådan riskeras att utsättas för fukt och regn.

    En bra sak med wellpapp är att materialet kan återvinnas, upp till tio gånger säger en del. Om det nu inte vore för att de ofta, som min låda, är fullklistrade med platstejp och annat. Annat felsorteras till brännbart. Just kombinationen klimatsmarta pappersförpackningar som kräver fossilt plast för att fungera är intressant. Hur beräknar man klimatnyttan på produkter som är så svåra att återvinna att de ofta bränns istället?

    Skogsindustrin är en slit- och slängnäring

    Trä i byggnader ersätter däremot nästan alltid sämre fossilbaserat material och användningen av sådant trä bör därför stimumleras och öka. Gärna med högre virkeskvalité än idag. Men onödiga pappersprodukter som kräver råvara, energi och kemi för att tillverkas, kan rimligen inte ses som någon sorts bidrag till ett bättre klimat. Dessa blir symbolen för en näring med fallande förädlingsgrad, inriktad på bulkvolym, istället för kvalité. Eller som någon sa – en slit-och slängskogsnäring. Och hur ska näringen redovisa klimatnyttan med helt onödiga skogsprodukter som överhuvudtaget inte undantränger några fossila produkter?

    Men även gällande sågade trävarors klimatnytta gäller det att ha ordning på siffrorna. Europa producerar cirka 100 miljoner kubikmeter sågat virke per år. Ca 25 miljoner av detta går till pallvirke, som har en livstid på 3-5 år, innan det eldas upp eller slängs på tippen. Hur lång eller kort livslängden är för en IKEA-hylla i trä varierar säkert. 

    Efterkalkyler på klimatnyttan vore intressant

    Seriösa företag arbetar ofta med efterkalkyler för att kunna förutse framtiden.   En efterkalkyl upprättas när alla data är kända och denna kalkyl görs för en period som redan har varit. Så det vore intressant om några forskare gjorde en seriös efterkalkyl av klimatnyttan av tryck- och tidningspapper de senaste tio åren. För nu visar det ju sig att smarta mobiltelefoner de senaste tio åren har substituerat miljontals ton fin vedråvara, minskat skogsindustrins fossila transporter, dyr energi och kemi.

    I SCA:s senaste årsredovisning har man slutat använda begreppet ”Substitutionseffekt” och istället skriver man om bolagets klimatnytta på 77 (!) ställen.  Som aktieägare vill man istället kanske få mer information om vinster och orosmoment kring dagens skogsbruk.

    Kanske ett kapitel om hur dåliga planteringar och eftersatt skogsvård påverkar skogens framtida klimatnytta. I en ny rapport från just Skogforsk, redovisas att massor av skogsplantor som skulle ta funnits planterade saknas.

    Det är inte bra, utan faktiskt upprörande.

    Varmare klimat gör maten allt dyrare

    Stigande temperaturer har bidragit till ökade matpriser under flera decennier, och klimatförändringarna kommer att leda till ytterligare prisökningar och inflation i framtiden. Det visar en ny studie om kopplingen mellan klimat och ekonomi.

    Forskare vid Potsdaminstitutet och Europeiska Centralbanken har jämfört matprisindex med väderdata i 121 länder sedan 1996, och ser hur stigande temperaturer har bidragit till högre matpriser under studieperioden. Effekterna var störst på låga breddgrader, nära ekvatorn. På höga breddgrader, alltså längre norr- respektive söderut, var sambandet mer varierande och starkast på sommaren.

    Resultaten publiceras i den vetenskapliga tidskriften Nature Communications Earth & Environment, och förvånar inte professor Göran Bergkvist vid Sveriges Lantbruksuniversitet:

    Klimatförändringarna påverkar produktionen, speciellt i tropikerna. Ska inte priserna gå upp måste andra producera mer eller man måste ta nya arealer i anspråk och det finns inte så mycket nya arealer, så det är inte speciellt överraskande, säger han till Vetenskapsradion i P1.

    När forskarna utvärderade resultaten från studieperioden och applicerade dem på de temperaturökningar som beräknas ske fram till 2035, kunde de konstatera att utvecklingen kommer att fortsätta: Matpriserna beräknas öka med mellan 0,9 och 3,2 procent per år på grund av klimatförändringarna, och den totala inflationen med ca 0,3-1,3 procent per år. Extremvärmen 2022 ökade matinflationen i Europa med ca 0,4-0,9 procentenheter. Med de temperaturökningar som förutspås till 2035 skulle denna effekt bli 30 till 50 procent starkare, enligt studien.

    Extremväder hot mot maten – och mot bönderna

    Bara i år har bränder, skyfall och andra extrema väderhändelser fått priset på olivolja att skjuta i höjden, liksom på apelsinjuice och kakao. Högre temperaturer ökar även risken för växtsjukdomar, exempelvis har en svår bakteriesjukdom drabbat apelsinodlingar och lett till årets brist på apelsiner. På många håll i världen hotas också stapelvaror som majs, vete och ris av klimatförändringar, enligt reportaget i Vetenskapsradion.

    Klimatförändringarna slår förstås hårt mot jordbrukarna. Nyhetsbyrån AFP rapporterar att 160 000 lantbrukare i Marocko har mist sina jobb på grund av den torka och hetta som drabbat landet sex år i rad, skriver Omni.

    I Sverige har lantbrukare drabbats hårt av skyfallen tidigare i juli, skriver Dagens Nyheter. Framöver förväntas nederbörden öka och bli mer oberäknelig i Sverige, med häftigare skyfall omväxlande med perioder av torka. Vi måste därför anpassa oss till de nya förhållandena och lära oss att hushålla med vattnet, kommenterar Göran Bergkvist i Vetenskapsradion.

    Måndag var världens varmaste dag – rekordperioden håller i sig

    En temperaturkarta.

    Nya rekord för den globala dygnsmedeltemperaturen har satts. Aldrig tidigare har temperaturen uppmätts till så högt som under söndagen och måndagen. Samtidigt befinner vi oss i en period där de senaste 13 månaderna i rad har varit rekordvarma.

    Måndagen var världens varmaste uppmätta dag någonsin, och slog de tidigare rekorden på 17,09°C, som noterades dagen innan, söndagen den 21 juli, och 17,08°C, som sattes ett år tidigare, den 6 juli 2023, enligt EU:s klimattjänst Copernicus Climate Change Service (C3S).

    Det som är verkligen häpnadsväckande är hur stor skillnaden är mellan temperaturen under de senaste 13 månaderna och de tidigare temperaturrekorden. Vi befinner oss nu i verkligen okända territorier och när klimatet fortsätter att bli varmare, kommer vi att se nya rekord brytas under kommande månader och år.

    Kommentar från Carlo Buontempo, direktör för C3S, från Corpenicus webbplats.

    Grafen visar den dagliga globala genomsnittliga ytlufttemperaturen. 2024 visas i rött, 2023 i orange, och alla år mellan 1940 och 2022 i grått. Den röda skuggningen visar skillnaden mellan de dagliga globala genomsnittstemperaturerna från 2023 till 2024, för dagar där 2024 har varit varmare än 2023. Data för 22 juli 2024 är preliminära. Datakälla: ERA5, via Climate Pulse. Källa: C3S/ECMWF.

    Den globala medeltemperaturen når som regel sin årliga topp mellan slutet av juni och början av augusti, vilket sammanfaller med norra halvklotets sommar. Detta beror på att norra halvklotet har större landmassor som värms upp snabbare än de djupa oceanerna. Forskare tror att rekordet just nu beror på att stora delar av Antarktis har temperaturer högt över genomsnittet för året. Men att rekordet sker nu trots att det återkommande väderfenoment El Niño – som tenderar att temporärt höja den globala medeltemperaturen – sedan några månader klingat av är anmärkningsvärt.

    Men, som SMB rapporterat om tidigare, befinner sig mänskligheten i just okända territorier. Även om forskarna kan förklara varför planetens högsta temperaturer sker i juli och att nya rekord är att vänta som en följd av klimatförändringarna, råder det inte konsensus om varför temperaturerna så tydligt skjutit i höjden.

    De senaste 13 månaderna utgör de 13 varmaste månaderna någonsin, relativt respektive motsvarande månader. Och detta med stor marginal. Det har alltså skett ett tydligt ”skutt” i den globala lufttemperaturen, utan att temperaturerna återgått tillbaka till tidigare nivåer.

    Och vetenskapen är alltså – ett drygt år senare – fortfarande osäker på varför detta skutt har skett, varför det håller i sig och varför det hänt just nu, vilket SMB tidigare rapporterat. Värt att understryka är likväl att rekordavvikkelserna fortfarande ryms inom vetenskapens klimatmodeller. Avvikelserna i sig är inga överraskningar givet klimatförändringarna. Det notabla är istället att temperaturer som dessa förväntades först närmare seklets mitt.

    Den globala medeltemperaturen för haven är även de fortsatt rekordvarma, vilket SMB även tidigare rapporterat om. I skrivande stund har haven varit rekordvarma i drygt sexton månader – sedan mars 2023 – med betydligt större ihållande avvikelser än i luften.

    Världshavens medeltemperatur, dag för dag. 2024 visas i svart, 2023 i orange och alla år mellan 1981-2022 i grått. Källa: Climatereanalyzer.org, data från amerikanska NOAA.

    Kamala Harris blir inte sämre för klimatet än Biden – och ljusår bättre än Trump

    Joe Bidens avhopp från presidentvalskampanjen väcker genast frågor om vad följderna blir för klimatfrågan. Hans sannolika efterträdare, vicepresident Kamala Harris, negligerar inte klimatet – och markerar att hon kommer att använda innehållet i det klimat- och miljöfientliga republikanska valdokumentent Project 25 som vapen i den stundande valrörelsen.

    Den amerikanska klimatpolitiken lämnar sannerligen mycket att önska. Men administrationen under Joe Biden har de facto sjösatt den största satsningen hittills inom klimatomställning i USA, Inflation Reduction Act, ett biljonprogram för elektrifiering och utbyggd förnybar energi med tonvikt på industristöd.

    Joe Biden har också i många av sina tal framhållit att klimatförändringarna är en ödesfråga, till skillnad från företrädaren Donald Trump. Men i måndags meddelade han sitt avhopp som presidentkandidat för nästa fyraårsperiod.

    Kamala Harris, som ytterst troligt blir Demokraternas presidentkandidat, kommer av allt att döma att hålla fast vid Inflation Reduction Act om hon blir president – och verkar enligt analyser kunna gå längre.

    Bloomberg pekar i en summering av Harris tidigare ställningstaganden att hon talat för till exempel en koldioxidskatt och har föreslagit förbud mot fossilgasutvinning via fracking. Innan hon utsågs av Biden till vicepresident var hon beredd att satsa väsentligt mer pengar till omställning än vad som senare blev fallet med Bidens program, skriver SvD.

    Det kanske i bästa fall kan bli en viss och mycket välbehövlig skärpning av USA:s klimatpolitik med Harris vid rodret nästa år. Vad som väntar för klimatpolitiken om Donald Trump återkommer till Vita huset är ingalunda okänt – det står fullständigt klart att Trump inte vill driva någon klimatpolitik alls. Han har så gott som lovat att ännu en gång lämna Parisavtalet och göra mos av Joe Bidens klimatsatsning Inflation Reduction Act.

    ”Bra med allt varmare klimat” enligt Trump

    Dessutom har han rent retoriskt nått nya höjder av klimatförnekelse, och nyligen på ett kampanjmöte till exempel hävdat att det är bra med ett allt varmare klimat.

    Intressant nog har Kamala Harris, skriver Bloomberg, visat att hon kommer att använda det även för många republikaner kontroversiella dokumentet Project 25 i valrörelsen, för att varna vad som står på spel, om Donald Trump återinträder i Vita huset.

    Project 25 är en slags färdplan på 900 sidor med politiska förslag, författad av gamla medarbetare till Donald Trump och utgiven av den djupt reaktionära tankesmedjan Heritage Foundation. SMB berättade i fjol om dokumentets olycksbådande skrivningar beträffande miljö och klimat. Ambitionerna i planen är att kraftigt gynna kol- och oljeintressen på bekostnad av förnybar energi samt att försämra, eller snarare så gott som helt avskaffa, miljöskyddslagstiftningen.

    Project 25 innehåller många andra extrema förslag, till exempel att demontera stora delar av den traditionella oberoende statsförvaltningen och skapa ett auktoritärt och presidentstyrt samhällssystem, till den grad att Donald Trump sett sig tvingad att markera avstånd till och okunskap om planerna.

    Det återstår att se om Harris i sin valkampanj kan dra nytta av den ”kompletta kartan för den nya presidentens första 180 dagar”, som en av personerna bakom dokumentet, Trumps tidigare medarbetare Paul Dans, själv beskriver Project 25 i en intervju.

    Det finns ingen bättre investering än i en levande planet

    Numera utgör varje sommar en påminnelse om hur allvarligt läget är. Ändå fortsätter vi att resa till södra Europa under sommarmånaderna, ändå fortsätter politiker att prioritera ned såväl klimatanpassningen som utsläppsminskningarna. Nu måste vi ställa in oss på att rädda det vi har kvar – och kanske behöver vi vända oss till naturen för att hitta kraften att göra det, skriver Annie Croona i veckans krönika.

    Krönika För några år sedan sa jag till min sambo, med förvarningen om att det jag skulle säga var både dystopiskt och cyniskt: 

    “Man borde investera i ett air condition-företag”.

    Vi visste ju att det skulle bli varmare och varmare i Sverige, att våra bostäder snart måste utrustas med nedkylande apparater. Men vi visste inte att AC-behovet skulle infinna sig här så snart.

    Sverige har dubbelt så många dagar över 30 grader nu jämfört med perioden 1961-1990, enligt en sammanställning av SR Ekot. Samtidigt plågas södra Europa allt oftare av värmeböljor: torka, bränder och vattenbrist. Det kryper närmare.

    Grekland har i sommar nått temperaturer uppemot 45 grader, något som lett till dödsfall (av bland andra kändisdoktorn Michael Mosley) och evakuering av turister som, mot bättre vetande, rest till extremvärmen. Europa är den kontinent som värms upp snabbast av alla kontinenter.

    Hela semestern brann

    Som barn åkte jag aldrig utomlands på sommaren. Dels fanns det inga pengar till det, dels tyckte mina föräldrar att det var obegripligt att åka till södra Europa när det var outhärdligt varmt där men äntligen behagligt här hemma. 

    Nu har jag råd att åka söderut om jag vill och en gång har jag rest till södra Europa under sommaren: Albanien i juli för två år sedan. Och visst var det underbart, som det ju är att resa: att känna andra dofter, bada i varmare vatten, att utforska något nytt. 

    Men när jag var i Albanien upplevde jag inte bara den goda sortens pirr i magen. Jag kände rädsla, skam, ånger. Det brann i alla bergssluttningar och bredvid vägen när vi åkte bil. Luften dallrade hotfullt över asfalten.

    När vi checkade in på vårt hotell frågade receptionisten var vi kom ifrån. När vi svarade Sverige var hennes första fråga så talande: hon undrade hur vädret är på sommaren. Vi höftade, sa att det brukar vara runt 20 grader.

    “That’s very liveable”, svarade hon. 

    Liveable. Beboeligt, drägligt. Och där stod jag, en idiot som frivilligt åkt till 40-gradig värme, medan hon verkade drömma om att ta sig därifrån – till något mer liveable. 

    Vi behöver en ny plan

    Men nu förändras alltså även norra Europa. Vårt uthärdliga lagomväder är snart ett minne, en önskedröm.

    Det blir allt tydligare att vi måste anpassa våra liv efter de förändringar som sker här och nu. Och då menar jag både de hårda och mjuka aspekterna av livet: städer och infrastruktur, inställning och beteende. 

    Luftkonditionering kan låta banalt, men snart kommer det att vara ett måste även i Sverige – precis som att vi måste bygga hus och vägar som klarar skyfall och stormar. Vi behöver ha en plan för värmerelaterade sjukdomsfall som kommer att belasta vården och säkra tillgången till dricksvatten. Och så vidare.

    Men det handlar också om attityd, vanor, prioriteringar. Om att våga konfrontera sig själv med frågan om den kortsiktiga njutningen är värd den långsiktiga risken, om att ifrågasätta likhetstecknet mellan semester och utlandsresa.

    Jag vet att det kan kännas som en uppoffring att ändra livsstil, och politikerna har bidragit till den känslan genom att göra klimatkrisen till ett politiskt spel där man tävlar om att sänka bensinpriserna.

    Med rätt politiskt ledarskap framstår omställningen kanske inte som enkel, men heller inte som ett straff. Och med rätt politik är det hållbara alternativet det givna, likväl det man från politiskt håll satsar på.

    Investeringen som överträffar allt

    Om man behöver motivation att förändras kan jag lugna er med att det kommer att komma. Det lär snart bli allt tydligare var som sker om vi inte dristar oss till att göra de där uppoffringarna (om vi nu ska kalla dem för det). 

    Vad gör vi när det inte längre finns någon mat att äta, eftersom alla skördar torkat ut eller regnat bort? Vad ska vi med elbilarna till när städerna är så varma av all asfalt och avsaknad av träd att det ändå inte går att vistas där? 

    Kanske måste man vända sig till naturen för att finna kraften att göra det som känns som en uppoffring. Jag är ganska säker på att det du senast blev hänförd av, ditt senaste wow-moment, hade inslag av natur – kanske en brinnande himmel eller en spegelblank sjö. I semestertider regnar det ju av bilder på naturfenomen, som uppenbarligen gör något med oss.

    Det är ju den vi ska investera i. Naturen. Den långsiktiga avkastningen överträffar allt, AC-företag inkluderat. Det vackra och viktiga överlever, våra barn får en trygg framtid, vi får leva ett bra liv här. Jag kan inte tänka mig en bättre affär. 

    Aktivister dömda till fyra års fängelse för konspiration i Storbritannien

    Fem klimataktivister från protestgruppen Just Stop Oil har dömts till minst fyra års fängelse vardera. Anledningen är att de har planerat att blockera motorvägen M25 i London. Detta är det längsta straff som någonsin utdömts för en icke-våldsam protest i Storbritannien.

    Domen gäller en aktion som ägde rum i november 2022, där aktivister störde trafiken genom att klättra upp på portalerna över motorvägen. Fem aktivister dömdes för konspiration till att orsaka allmän olägenhet när de samordnade aktionerna. De hade pratat om aktionen på ett zoom-möte, där de beskrev den som “den största störningen i brittisk modern historia”.

    Stark kritik från FN-rapportör

    FN-rapportören Michael Forst har uttalat sig kritiskt mot domen. Under rättegångarna gjorde han ett offentligt uttalande där han bland annat uttryckte oro inför domen mot aktivisten Daniel Shaw, som sedan tidigare har spenderat tid i fängelse.

    Även om vi talar om en störande form av protest, och det går inte att förneka, så är det fortfarande helt och hållet icke-våldsamt och det borde ha behandlats som sådant. För mig, för mitt team, är det inte acceptabelt i en demokrati som Storbritannien, säger FNs rapportör Michael Forst om domen till the Guardian (översatt citat).

    Upptrappning mot klimatrörelsen i Europa

    Reuters skriver att domen sker i samband med överlag hårdare åtgärder mot proteströrelser i Storbritannien och Europa. Människorättsexperter har flaggat för att vad de kallar för en “crackdown”, med hårdare tillslag, som nu intensifieras. I länder som Tyskland, Frankrike, Italien, Sverige, Nederländerna och Storbritannien har myndigheterna reagerat med massarresteringar, stränga straff för icke-våldsamma protester och stämpling av aktivister som huliganer, sabotörer eller miljöterrorister.

    EU:s strategiska agenda blev något bättre för klimatet

    Klimatambitionerna i EU:s nya strategiska agenda för den kommande femårsperioden blev inte fullt så urvattnade som befarat. Agendan som nu medlemsländernas regeringschefer enats om blev en kompromiss med fler hänvisningar till klimatfrågan och EU:s gröna giv än i tidigare utkast. Men skrivningarna är svagare än de var för fem år sedan.

    Den strategiska agendan antas inför varje ny mandatperiod i samband med parlamentsvalet. Det är ett ganska kortfattat dokument, som dock i hög grad styr EU-maskineriets prioriteringar under de närmsta åren.

    Det väckte därför oro när ett läckt förslag tidigare under våren uppvisade mycket nedtonade och närmast lakoniska formuleringar om klimatfrågan, vilket SMB berättade om.

    Klimatet nämndes pliktskyldigt och kortfattat och fick inga egna rubriker i förslaget. Inga skrivningar om ambitionen att bygga ett ”klimatneutralt, grönt och socialt rättvist Europa” fanns med.

    Förhandlingarna på toppmötet i slutet av juni slutade dock annorlunda. Enligt tidningen Altinget försökte Frankrike och Tyskland driva igenom skrivningar om utökade ambitioner i den gröna given, vilket inte godtogs. Däremot finns nu formuleringar om att stärka arbetet med den cirkulära ekonomin och betoningar om en ”rättvis” klimatomställning.

    En del av kompromissen blev att betona behovet av ökad konkurrenskraft för den europeiska industrin som ett medel att nå klimatmålen.

    Den strategiska agendan kan läsas i sin helhet här.

    Att EU-agendan slutligen blev annorlunda än de första utkasten välkomnas av organisationen CAN, Climate Action Networks, europeiska enhet. Men formuleringarna är otillräckliga, betonar talespersonen och vd:n Chiara Martinelli i sin kommentar:

    Vi kan dra en lättnades suck över att den slutliga versionen av agendan för 2024-29 är signifikant bättre än de versioner vi sett tidigare. Men vi ska inte låta lura oss – klimatnödläget beskrivs i denna agenda alldeles för lättvindigt jämfört med för fem år sedan, trots att utmaningarna är oförändrade, säger hon.

    Sverige – ett av världens mest ohållbara länder

    I årets uppdatering av Sustainable Development Index hamnar Sverige på plats 134 av 163 länder och rankas således som ett av världens mest ohållbara länder. Detta främst till följd av vår stora belastning på naturen.

    Den senaste uppdateringen av Sustainable Development Index – en ekologisk förlängning av FN:s Human Development Index – har nu publicerats. Sverige, som i likhet med exempelvis de andra nordiska länderna brukar toppa Human Development Index och praktiskt taget de flesta av de mest spridda utvecklingslistorna, ges klandervärda plats 134 av totalt 163 rankade länder. 

    Eftersom Sustainable Development Index tar länders klimat- och miljöpåverkan i beaktning utgör indexet även en påminnelse om hur ohållbart vårt nuvarande sätt att allokera, distribuera och hushålla resurser är. Om alla länder hade gjort som Sverige hade vi behövt motsvarande fem jordklot för att undvika ekologisk kollaps.

    Tar hänsyn till ekologiska avtryck

    Human Development Index (HDI) uppdateras av FN varje år, i samband med att årets World Development Report publiceras. I HDI får världens länder en sammanlagd poängsats jämnt baserad på de tre parametrarna förväntad livslängd, utbildningsgrad (förväntad och reell) och bruttonationalinkomst (BNI) per capita. 

    Sustainable Development Index, å sin sida, utgår ifrån samma sociala faktorer men erlägger ett tak på BNI:n så att ett lands poängsats inte blir högre efter en given inkomstnivå per capita (20 000 amerikanska dollar). Detta eftersom högre BNI per capita tenderar att generera destruktiva sociala och ekonomiska konsekvenser enligt forskning. 

    Därefter tillsätts ekologiska faktorer till ekvationen (genom att ländernas respektive poängsatser divideras) i form av materialanvändning (materiella fotavtryck) per capita och konsumtionsbaserade utsläpp per capita.

    Materialanvändning används som proxy för de fem överskridna planetära gränserna som inte främst har med klimatutsläpp att göra. Ungefär 90 procent av världens rekordsnabba förlust av biologisk mångfald och vattenbrist beror på materialanvändningen och mer än 90 procent av variationen inom miljöindikatorer förklaras av densamma.

    Den ekonomiska modellen är djupt ohållbar

    Sveriges ohållbara materialanvändning och utsläppsnivåer är således varför vi tillhör den femtedel av världens länder som är mest ohållbara. Läget är heller inte nämnvärt bättre för våra nordiska grannar; Danmark hamnar på plats 136, Finland på plats 147, Island på 152 och Norge – med sin oljeutvinning – ingår i skaran av världens tio mest ohållbara länder, på plats 155, tätt följt av länder som USA, Kanada, Saudiarabien, Singapore och Qatar.

    I andra änden av indexet återfinns som regel medelinkomstländer som inte i hög utsträckning överskrider sina respektive ekologiska gränser men ändå lyckas väl med att uppfylla människors sociala behov. Listan toppas av Costa Rica och enligt indexet återfinns åtta av världens tio mest hållbara länder i Latinamerika. Spanien, Portugal, Grekland, Ukraina och Kroatien är de enda europeiska länderna som är bland de 60 högst rankade.

    I en opinionsartikel från 2019 skriver en av forskarna bakom Sustainable Development Index, Jason Hickel, om de nordiska ländernas ekologiska fotavtryck, som han förkunnar är “en katastrof för miljön”. Även om den nordiska modellen presterar väl på de flesta indikatorer som rör hälsa och välbefinnande är dess konsekvenser för planeten djupt ohållbara, mitt i en tid av ekologisk systemkollaps och klimatkris, påtalar Hickel. Men bara genom att kolla i indexet finns tydliga indikationer på att det går att göra annorlunda, fortsätter han: 

    Den goda nyheten är att de höga välfärdsnivåer som de nordiska länderna är kända för inte kräver hög konsumtion. Lyckan i Costa Rica konkurrerar med Skandinavien med 60 procent mindre resursanvändning. Italienare lever längre med hälften av resursanvändningen. Tyskland har högre utbildningsnivå med 30 procent mindre resursanvändning. Naturligtvis kräver vintrigt klimat lite mer material, men det finns fortfarande stort utrymme för förbättringar.

    Filip Johnsson: ”Lyssna på både forskning och folk om klimatomställningen”

    Om politikerna hade varit tvungna att presentera forskningsbaserade framtidsbilder av ett klimatomställt samhälle hade det varit lättare att engagera medborgarna om hur vi ska nå dit. Omställningen kommer att upplevas både positivt och negativt, vilket inte ska stickas under stol med, skriver SMB:s krönikör Filip Johnsson i helgens text.

    KRÖNIKA Jag är precis hemkommen från en liten cykelsemester i norra Tyskland. Eftersom vi bor i Göteborg, och dessutom nära Stenas Tysklandsterminal, är det enkelt att ta färjan till Kiel. Bara att ta cyklarna på färjan (men hoppas Stena snart kan öka andelen förnybart bränsle). Det var också många som valt att cykla vilket känns positivt, även om det blev trångt på cykelparkeringen på färjan.

    Tyskland har generellt bra cykelvägar. Ofta finns en helt separat cykelväg några meter från landsvägarna. Men biltrafiken är mer intensiv än i Sverige – det märks att Tyskland är ett tätbefolkat land.

    När jag cyklade genom det böljande landskapet i Schleswig-Holstein funderade jag på varför samhället har så svårt att hantera de stora samhällsutmaningarna. Utmaningarna blir än svårare när övriga samhällsproblem skapar polarisering, underblåst av högernationalism som lovar enkla lösningar på komplexa samhällsproblem. Varför kan inte övriga partier enas om de övergripande åtgärder som krävs och sedan kunna stå upp för dessa? Det borde vara möjligt då det ändå är ganska tydligt från forskarhåll – och ofta även ”common sense” – vad som är långsiktigt hållbara åtgärder.

    ”Vi är dåliga på att måla upp framtidsbilder”

    En del av svaret kanske ligger i att vi är dåliga på – eller kanske rädda för – att måla upp troliga framtidsbilder som stöd för det politiska samtalet. Det är uppenbart att samhället – inklusive vi forskare – har misslyckats med att på ett lite djupare plan berätta hur ett framtida samhälle som möter klimatmålen ter sig. Det känns som att framtidsbilderna ofta stannar vid någon glättig bild med folk som cyklar i solsken (vilket för min hemstad Göteborg absolut inte är trovärdigt).

    Även om det finns exempel på mer genomarbetade framtidsbilder så behövs det nog en fördjupad analys av hur framtiden kan se ut. Omställningen mot ett klimatneutralt samhälle kommer naturligtvis innebära både uppoffringar och förbättringar för våra livsbetingelser. När det gäller möjligheter tänker jag spontant på gröna och mer meningsfulla jobb, bättre luftmiljö i städerna, bättre kollektivtrafik, mer gröna ytor med mer inspirerande utemiljö i städerna, att landsbygden får ta större del av vinster från utnyttjande av dess naturresurser, bättre hälsa samt bättre affärsmodeller med prylar som håller längre och kan repareras.

    Förhoppningsvis resulterar omställningen på sikt också i en förändring i normer och värderingar med större fokus på upplevelser på bekostnad av mindre materiell konsumtion och kanske minskad stress i samhället.

    Stick inte under stol med det som är negativt

    Men det är ändå viktigt att inte sticka under stol med att det också kommer finnas negativa aspekter av omställningen och att vissa grupper i samhället, i alla fall till en början, inte alls kommer se möjligheter i omställningen. Det behövs mer vindkraft och solelparker som kommer ta upp ytor i anspråk och där vindkraft kan ge upphov till buller som upplevas störande för närboende, och priserna för fossila drivmedel måste obönhörligen stiga.

    Om kärnkraftverk kommer på plats på nya platser kommer det säkert också upplevas negativt – men antagligen inte av samma grupper som motsätter sig vindkraft. Många vill resa med flyg till varmare länder och har kanske inte ens ägnat en tanke åt att det finns alternativ med mindre klimatpåverkan. 

    Jag läste en artikel i GP om Sverigedemokraternas förening ”SD motor”, som lobbar för att stärka motorhobbyns status. En av de intervjuade Sverigedemokraterna suckade ”när allt som man tycker är roligt blir förbjudet”, syftande på vad han upplever blir en effekt av Sveriges och EU:s klimatpolitik. Men samtidigt borde det finnas utrymme även för dem med motorintresse, då med alternativa bränslen och särskilda regler för äldre fordon med kulturhistoriskt värde.

    De intervjuade i reportaget framställde också sina känslor som en stad-landsbygdskonflikt. Helt klart krävs det framtidsbilder som andas kompromissvilja, där landsbygdens bidrag till samhället synliggörs bättre än i dag. Det behöver utvecklas ekonomiska styrmedel som på ett bättre sätt kan kompensera de som får ökade kostnader på grund av omställningen, till exempel i form av högre drivmedelspriser. Forskning visar att upplevd rättvisa är en nyckel för att styrmedel ska få acceptans i samhället.

    Men här måste det även tydliggöras vad som är dyrare i städer. Priset för bostäder är exempelvis betydligt högre i våra storstäder än ute i landet. Dessutom har priset på kollektivtrafik faktiskt stigit betydligt mer än priset på bensin och diesel, vilket även det drabbar landsbygdsbor men också boende i våra städer.

    Medborgarråd för klimatet kan engagera

    Tänk om politiken var tvungen att utveckla framtidsbilder som baseras på vad forskningen säger och sedan agera utifrån dessa. Då kunde det politiska samtalet i stället läggas på de skiljelinjer som finns när det gäller hur vi ska nå målen. För här finns också olika scenarier, även om jag tror att skillnaderna i praktiken är ganska begränsade. 

    Kort sagt borde vi lyssna både på forskningen och på folket. Vi måste då hitta nya sätt att engagera allmänheten i omställningen. Ett intressant alternativ är medborgarrådet för klimatet där representanter för allmänheten får ta del av forskning, diskutera och komma med förslag på hur Sverige kan klara omställningen så att klimatmålen kan nås. Kanske kan detta skalas upp.

    Men att de som leder Sverigedemokraterna skulle delta i en konstruktiv debatt är dock knappast troligt. Deras strategi bygger på att motsättningarna kvarstår så att de kan komma med enkla svar på komplexa problem. Eller rättare sagt, de har nästan aldrig lösningar på problemen.

    Här håller jag med Sven-Eric Liedman om att det är förvånande att övriga politiska partier inte bättre granskar högerpopulisternas tomma ord. Speciellt som en majoritet av befolkningen anser att politikerna borde göra mer för att begränsa klimatförändringarna.

    Kanske kan en forskningsbaserad bild som visar en framtid där klimatmålen inte möts vara ett mer kraftfullt stöd för att vi måste agera, med alla de negativa effekter på samhället som en sådan bild kommer uppvisa. Eller skulle SD:s ledning avfärda även en sådan som en vänsterliberal påverkanskampanj?

    Ny forskning: Basinkomst kan minska både fattigdom och miljöproblem

    Genom att beskatta miljöskadlig verksamhet skulle det bli möjligt att finansiera en global basinkomst och på så sätt råda bot på både miljökrisen och ökande klyftor. Dessutom skulle den globala ekonomin växa rejält. Det hävdar en internationell forskargrupp i en ny studie.

    Att ge alla vuxna i världen en stadig basinkomst skulle kunna få den globala ekonomin att växa med upp till 130 procent, enligt forskarna bakom studien. Den bygger på data från 186 länder och publiceras i det senaste numret av den vetenskapliga tidskriften Cell Reports Sustainability.

    Att ekonomin växer är ingen garant för att minska varken fattigdom eller miljöproblem, men forskarna föreslår strategier som skulle kunna möjliggöra detta:

    Genom att kräva att låta stora utsläppare betala för att städa upp efter sig, enligt ”förorenaren betalar-principen”, har vi en kreativ lösning för att både komma tillrätta med båda problemen genom att minska incitamenten att förorena miljön med hjälp av beskattning och genom att avskaffa existerande miljöskadliga subvention, och använda de pengarna för att finansiera basinkomst, säger Rashid Sumaila, professor vid University of British Columbia i en artikel på Stockholm Resilience Centre’s hemsida.

    Kan minska sårbarheten inför extremhändelser

    Forskarna uppskattar att det skulle kosta drygt 40 biljoner dollar att ge hela världens befolkning en basinkomst eller medborgarlön. Om enbart de som idag lever under fattigdomsgränsen skulle få basinkomst, skulle kostnaden vara drygt 7 biljoner. Samtidigt skulle effekten av att ge dessa fattigaste en sådan inkomst leda till en ökning av den globala bruttonationalprodukten med 49 biljoner dollar.

    Basinkomst skulle potentiellt också kunna bidra till att motverka den växande ojämlikheten inför den ökade risken för chocker och extrema händelser, kommenterar medförfattaren Carl Folke, professor och chef för Beijer-institutet för ekologisk ekonomi vid Kungliga Vetenskapsakademien, i artikeln.

    Koldioxidskatt kan finansiera basinkomst för många

    I studien tittar forskarna närmare på koldioxidskatt som en möjlig finansieringsmekanism för basinkomst, och konstaterar att med en skatt på mellan 50 och 100 dollar per utsläppt ton koldioxid skulle en basinkomst kunna finansieras för alla under fattigdomsgränsen i Asien, Europa och Nordamerika.

    En annan möjlig finansieringskälla skulle kunna vara att ta de miljöskadliga fiskesubventioner som till exempel leder till överfiske, och använda dessa pengar till att finansiera basinkomst för fattiga fiskare.

    Var är då haken? Forskarna påpekar att det inte bara är finansieringen som är en utmaning för att införa basinkomst. Även andra praktiska och politiska svårigheter finns när det gäller implementeringen, och dessutom en rädsla för att det skulle minska incitamenten för att arbeta.

    Forskarna lyfter dock fram framgångsrika exempel som har visat att basinkomst både lett till ökat deltidsarbete (i Alaska) och minskad avskogning (i Indonesien). Sammanfattningsvis anser de att basinkomst kan fungera som en proaktiv ekonomisk strategi som skulle kunna ge ett mer universellt socialt säkerhetsnät och stärka motståndskraften mot kriser, som pandemier och klimatkatastrofer.

    Ändrad lagtolkning förbättrar ekonomin för att lagra solel hemma

    Batterilagring i hemmen kommer att bli mer ekonomiskt gynnsamt när Skatteverket nu signalerar en omsvängning från sin tidigare hållning. Fler hushåll kan räkna med att få statsbidrag, samtidigt som fler hemmabatterier kan hjälpa till med landets energiomställning i stort.

    Skatteverket lade vid årsskiftet fram en restriktiv tolkning av lagen och bidragsbestämmelserna för solcellsanläggningar i hemmen. Den innebar att om det fanns batterier med i bilden, och som till någon minsta del användes till något annat än att lagra el från egna solpaneler, skulle inget statsbidrag utgå.

    Dagens moderna batterier kan dock användas på fler sätt, till så kallade stödtjänster. Vintertid, när solcellerna inte producerar någon egen el, kan de till exempel lagra köpt el utifrån när priset är lågt, för att sedan användas (eller säljas) när priset är högt.

    Eller, vilket ses som viktigt för att främja utbyggnaden av förnybar sol- och vindel, ingå i ett växande nationellt system av sammankopplade batterier för så kallad frekvensstabilisering.

    Frekvensstabilisering är ytterst viktigt för att hålla det svenska kraftnätet på 50 hertz, med mycket låg tolerans för förskjutningar. Det finns nu möjlighet att mot ersättning sluta avtal med kraftnätägare om att låta ens batteri ingå i ett sammankopplat system för att hålla frekvensen i nätet stabil. När ojämna elkällor som sol- och vindkraft ökar blir sådana tjänster allt viktigare.

    Restriktiv tolkning blir mer generös

    Skatteverket pekade dock på att lagstiftningen inte syftar till att bidrag ska utgå till anläggningar som kan dra in pengar. Därför infördes mycket snäva bestämmelser, vilket minskade intresset för att investera i solanläggningar med batterier när det 50-procentiga bidraget bortföll.

    Härom dagen ljusnade det dock för alla batterisugna solcellsproducenter. Bidrag kommer att beviljas även om det är uppenbart att batterier kommer att användas även för stödtjänster. Detta är innebörden i ett preliminärt ställningstagande i Skatterättsnämnden som avgavs i dagarna.

    Branschen hälsar den nya hållningen med glädje:

    Det kommer gå dubbelt så snabbt att räkna hem (…en investering…) enkelt uttryckt. Avdraget för batteriet är 50 procent, det betyder att det blir halva priset. Sedan finns det ett tak på 50 000 kronor men det är per person, så är man två som äger huset kan man få upp till 100 000 kronor för ett batteri som kostar 200 000, säger Anna Werner, vd på branschorganisationen Svensk Solenergi till DN.

    Mattias Goldmann: ”Trollfabrikerna förpestar och förringar klimatarbetet”

    Slaget om kolet och oljan står nu. Därför är trollfabrikerna intensivt aktiva med att producera förvillande och falska inlägg om de förnybara alternativen. Det skriver SMB:s krönikör Mattias Goldmann och går pedagogiskt igenom tio exempel på faktabefriade och mycket spridda inlägg i sociala medier.

    KRÖNIKA Tro mig, trollfabrikerna försvårar, förringar och förpestar även klimatarbetet. Alla dessa ogrundade men snyggt illustrerade påståenden dyker inte upp av sig självt, igen och igen. Någon ligger bakom. Någon som inte vill oss väl. Någon som har en helt annan agenda än Agenda 2030 eller Parisavtalet. Efter hårt sållande presenterar jag här nedan tio huvudmisstänkta, återkommande trollinlägg i sociala medier:

    10. Tysklands kolkraft. Tyskland lade ner sin kärnkraft mycket snabbt – för snabbt tycker jag, men det ursäktar inte de felaktigheter som ständigt sprids om att det blivit alltmer kolkraft. Sanningen är att andelen förnybart slog rekord 2023 medan kolkraften minskar år för år – men när jag påpekar det blir det alltid tyst i andra ändan, för det rimmar inte med agendan att skapa opinion mot kärnkraftsnedläggning. Är intresset för fakta noll? Då talar du med troll.

    9. Elbilarna och elbristen: I fjol använde alla elfordon långt under 1 TWh el; ett par procent inte av elförbrukningen utan av överskottet Sverige exporterade. Skulle alla bilar gå på el, går det högt räknat åt 12 TWh; inte ens hälften av Sveriges export – och det innan kärnkraft, sol eller vind byggts ut. På sina håll är det elbrist – men det beror på dålig överföringskapacitet och experterna ser fram emot elbilars vehicle-to-grid som kan avlasta nätet. Vem sprider dessa dumma myter? Någon vars sanna argument tryter!

    8. Hybrit – slaget om framtiden. Det fossilfria stålet har blivit ett hatobjekt för vissa borgerliga ledarskribenter, vilket förstås är helt i sin ordning – en kritisk granskning stärker projektet. Men i sociala medier dyker ständigt upp jämförelser med Stålverk 80, lika irrelevanta som när vätgasen dömdes ut för att zeppelinaren Hindenburg exploderade (detta trollas inte så mycket om längre, så det har ramlat ur listan). Påståendena att en del av finansieringen är statlig är också ständigt återkommande – men så är det för snart sagt alla större industriomställningar. Dessutom kommer huvuddelen från EU och skulle annars hamnat någon annanstans i Unionen, inte hos svenska skattebetalare. Därtill är kundlistan redan lång, vilket innebär ett lönsamhetslyft på tio miljarder kronor för SSAB. Vem ligger bakom trollandet om Hybrit – någon som förnybara omställningen vill bli kvitt?

    7. Elbilar på kol. Även där elmixen huvudsakligen är kolkraft, som Polen, är elbilen klart klimatbättre än fossilbilen, eftersom elmotorn är mer än dubbelt så effektiv som förbränningsmotorn. Ofta överdrivs kolens del av elmixen – under 60 procent i Kina, under 50 i Indien, 25 i Tyskland, och under en procent i Sverige. Vem sprider att elbilen drivs av kol? Någon som sanningen inte tål!

    6. Oljekraftverket i Karlshamn. Det gråts mycket över spilld mjölk från kärnkraftsvänner – vad dumt det var att fungerande reaktorer stängdes ner! Även om man håller med i sak så ursäktar det inte felaktiga påståenden om att oljeeldade Karlshamnsverket dras igång för att vi numera har brist på el – Sverige har elöverskott nästan årets alla timmar och ägaren Uniper förklarar att ”När elpriset blir tillräckligt högt är det lönsamt för oss att dra igång. Och det är något vi måste göra enligt EU-regelverket, att bjuda ut tillgänglig produktionskapacitet” – det vill säga, elen säljs till kontinenten. Det vet rimligen alla energiexperter. Så när vi får se samma gamla groll; var förvissad, klart att det är troll.

    5. Elbilars batterier. Påståendet att elbilens batteri håller några få år är en favorit som borde ha dött ut nu när vi har så många elbilar att motsatsen bevisats. Nästan alla elbilar har längre garantier för batterierna än för resten av bilen, EU:s Euro 7 kräver att 72 procents kapacitet ska kvarstå efter åtta år, och mängder av ”Second life”-projekt invigs nu, med batterier som fortsatt funkar när att resten av bilen skrotas. Därtill sprids sen flera år ett mycket detaljerat inlägg om hur mycket råvaror ett Tesla-batteri innehåller, där merparten antingen är fel eller irrelevant ur klimat- och hållbarhetssynpunkt, vilket återkommande sammanställningar slår fast. Ändå dyker de upp igen…

    Vem luras om elbilarna? Kan det vara fossilerna?

    4. Solcellerna och klimatet. Gång på gång kommer inläggen om att solceller eller vindkraft är dåligt för klimatet – vindkraften har betongfundament, solcellstillverkningen kräver energi och i Kina är den mestadels fossil. Det tar högst någon minut att hitta livscykelanalyser som visar att redan det första året är både sol och vind på plus ur energiperspektiv, sen används de i 25 år till eller mer. Så vem är det som inte bryr sig om fakta? Jo, de som det förnybara bara vill slakta.

    3. Elbilar brinner. I Sverige brann 3 400 bilar som drivs med bensin och diesel år 2022, jämfört med 23 elbilar och laddhybrider; 0,07 procent av alla fossilbilar i trafik började brinna, 0,004 procent av de elektriska. MSB (Myndigheten för Samhällsberedskap) slår också fast att branden inte är farligare än andra bilbränder. Ändå sprids de felaktiga ryktena. Vem jobbar med ”ingen rök utan eld”-effekten, kanske någon i fossilbränslesläkten?

    2. Förnybart kräver stora subventioner. Regeringens statliga garanti på 400 miljarder kronor för den som vill bygga ny kärnkraft räcker inte, troligen krävs också garantipris för elen som i Storbritannien. Också kolkraften kräver subventioner. Enligt IEA är ny sol- och vindkraft absolut billigast nu, i många fall billigare än befintlig fossilkraft. Vindkraften är en mognande marknad och elpriserna är tidvis låga, vilket slår mot lönsamheten – men börsen ser fortsatt den som en lönsam bransch. Vem vill dölja sina egna stora hål – är det onde Farbror Kol?

    1. Vindkraftverken och fåglarna. Gång på gång dyker den upp, den döda örnen nedanför ett vindkraftverk. Ingen kontext; var är detta? Hur har örnen hamnat där? Påståendet är ständigt detsamma: Med fossil energi händer inte detta. Sanningen är motsatsen: Fåglar undviker normalt vindkraftverk, som ju syns rätt bra, och det är över tusen gånger vanligare att de blir påkörda av en bil, flyger in i en kraftledning eller dödas av en katt. Mångdubbelt fler dör också av jordbrukets pesticider, och den riktigt stora dödsorsaken väntas bli… klimatförändringarna som orsakas av fossila bränslen. Vad får man för en lyckas konspiration? En rysk miljon?

    Alla dessa tio sociala medier-inlägg har tre gemensamma nämnare: 

    • Skiftet sker nu. Omställningen till elbilar, til sol och vind och fossilfritt stål har medvind – men alla är sårbara. Vindkraften har minskade vinster, elbilarna sjunkande marknadsandelar; för den som agerar för det fossila är det rätt tid att slå till.
    • Försvararna är få. Solceller och vindkraftverk importeras, Hybrit är ett projekt i Norrbotten, Volvo är visserligen starka på elbilar men koncernledningen sitter i Kina och europeisk bilindustri i stort är efter i omställningen.
    • Sverige kan vara föregångsland. Tills helt nyligen hade Sverige målet 100% förnybart energisystem 2040, vi har fortsatt världens tuffaste klimatmål för transportsektorn till 2030 och det fossilfria stålet är världsledande. För den som inte vill att detta ska bli det nya normala, är det läge att stämma i bäcken. 

    Kampanjandet sker i huvudsak anonymt, för att inte behöva ta debatten, troligen med trollfabriker som skapar en bild av att många människor är skeptiska till elbilar, inte vill ha vind eller sol och tycker fossilfritt stål vore dumt. Inget av detta stämmer, och tillsammans besegrar vi trollen. 

    Ny studie: grön finansiering, föroreningar och ekonomisk utveckling hänger ihop

    I en ny studie har forskare undersökt hur föroreningar och ekonomi påverkat varandra i Kina mellan 2001 och 2017. Resultaten visar att grön finansiering, föroreningar och ekonomisk utveckling är nära sammankopplade under denna period.

    Studien som är publicerad i Energy Strategy Reviews visar att när ekonomin växer ökar utsläppen av vissa föroreningar. Men när ekonomin når en viss utvecklingsnivå, börjar utsläppen minska igen. Detta mönster, som följer den så kallade Environmental Kuznets Curve (EKC), visar att initial ekonomisk tillväxt kan leda till ökade utsläpp, men att en mer utvecklad ekonomi tenderar att investera mer i miljövänlig teknik och bättre miljöregler.

    Den typen av investeringar kallar forskarna grön finansiering, och de menar att den spelar en avgörande roll i denna positiva dynamik. Studien visar att grön finansiering inte bara främjar ekonomisk utveckling, utan också att en stark ekonomi leder till fler investeringar i grön finansiering, vilket skapar en positiv cykel.

    Forskarna argumenterar för att grön finansiering hjälper ekonomin att växa genom att stimulera investeringar i miljövänliga projekt och teknologier. Samtidigt leder ekonomisk tillväxt till ökad grön finansiering, vilket ytterligare främjar hållbar utveckling.

    Dock visar studien även att vid förekomst av föroreningar krävs ökad grön finansiering för att hantera föroreningarna. Det innebär att när ekonomin växer behövs ökade medel för att hantera de miljömässiga konsekvenserna.

    Forskarna ser även att föroreningar i sig har en direkt negativ effekt på ekonomin. Föroreningar skadar bland annat folkhälsan, vilket leder till ökade sjukvårdskostnader och minskad produktivitet. På så sätt visar studiens data på såväl positiva som negativa kopplingar mellan grön finansiering, föroreningar och ekonomisk utveckling.

    Klimatpolitiken: En global överblick

    Fokus är oftast på EU:s och Sveriges klimatpolitik, särskilt i samband med det senaste EU-valet – men vad händer i resten av världen? SMB ger här en överblick av den globala klimatpolitiken och resultaten från aktuella Climate change performance index.

    Första halvåret av 2024 fortsatte världens koldioxidutsläpp att öka. Trots de internationella åtagandena enligt Parisavtalet, som syftar till att begränsa den globala uppvärmningen till under 1,5 grader Celsius, ligger de nuvarande utsläppsnivåerna långt över de mål som krävs för att uppnå detta – inklusive Sveriges.

    Enligt de senaste rapporterna måste de globala utsläppen halveras till 2030 för att vi ska ha en chans att uppnå Parisavtalets mål. Men det handlar inte om att alla länder nu måste börja spurta. De handlar om endast 20 länder som släpper ut hela 80 procent av världens totala klimatpåverkande växthusgaser.

    EU kommer på tredje plats bland stora utsläppare. Men det är Kina som toppar listan – det är landet som orsakar mest klimatpåverkande utsläpp i världen. Dock, Kina må vara den största utsläpparen totalt sett, men den genomsnittliga amerikanen är ansvarig för nästan dubbelt så mycket klimatföroreningar som den genomsnittliga personen i Kina. Och i det tätbefolkade Indien, en annan av världens största klimatförorenare, är utsläppen per capita betydligt under det globala genomsnittet.

    En genomsnittlig person i EU släpper ut mindre än både den genomsnittliga amerikanen och kinesen. Däremot släpper per capita ut ungefär tre gånger så mycket som en genomsnittlig indier.

    Politiska klimatåtgärder

    Enligt Climate change performance index, ett index som följer klimatpolitiken i 63 av världens länder, agerar inget av dessa länder i enlighet med 1,5-gradersgränsen. Trots detta finns det stora skillnader i ambition. Danmark ligger i topp på indexet, tätt följt av Estland och Filippinerna. Sverige är på en tionde plats.

    Kina är på plats 51 och USA på plats 57. Värdlandet för COP28 år 2023, Förenade Arabemiraten (UAE), tillsammans med Iran och Saudiarabien, utgör en bottentrio på plats 65 till 67.

    Vad är det då som utgör en mer ambitiös klimatpolitik, och hur ser en mindre ambitös klimatpolitik ut?

    Danmark – toppar listan

    Danmark har en ambitiös klimatpolitik med mål att minska växthusgasutsläppen med 70 procent till 2030 jämfört med 1990 års nivåer och att bli koldioxidneutralt till 2050. Landet är världsledande inom vindkraft, med nästan 50 procent av elproduktionen från vindkraft, och satsar också på solenergi och biomassa.

    Danmark har infört koldioxidskatter och ekonomiska incitament för att främja investeringar i förnybar energi och energieffektivisering. Regeringen har implementerat en omfattande klimathandlingsplan och deltar aktivt i internationella klimatförhandlingar för att driva på globala klimatåtgärder.

    Estland – i topp

    Estland kommer som ovan beskrivits på platsen under Danmark i Climate change performance index. Det kan kopplas till en relativt ambitiös klimatpolitik genom goda initiativ och strategier. Landet har satt upp mål att bli klimatneutralt till 2050 och har implementerat en omfattande strategi för att minska sina växthusgasutsläpp.

    Estland har även satsat på att öka andelen förnybar energi i sin energimix, med särskilt fokus på vind- och solkraft. Landet planerar att stänga sina oljeskifferkraftverk, som är en stor källa till koldioxidutsläpp. Istället vill man investera i grön teknik och energilagring.

    Estland har också integrerat klimatåtgärder i sin nationella utvecklingsplan och arbetar aktivt med internationella partners för att uppnå sina klimatmål. Landet har även infört ekonomiska incitament för att stödja övergången till förnybar energi samt har stort engagemang i EU:s klimatpolitik.

    Filippinerna – i topp

    Filippinerna har framträtt som en av de mest progressiva nationerna i klimatkampen, trots sina begränsade resurser. Landet är extremt sårbart för klimatförändringar, vilket har drivit fram starka klimatåtgärder. Filippinerna rankas högt i Climate Change Performance Index. Placeringen är mycket tack vare landets låga utsläpp per capita och ansträngningar för att öka andelen förnybar energi i energimixen​.

    Landet har implementerat en rad lagar och policyer för att främja användningen av förnybar energi och skydda miljön. Den nationella regeringen har ökat budgeten för klimatrelaterade program och projekt. Den satsar även på att förbättra klimatresiliens genom både anpassnings- och mitigationsåtgärder​.

    Filippinerna har också varit aktiva i internationella klimatförhandlingar och har engagerat sig i flera globala initiativ för att bekämpa klimatförändringarna. Genom att förbättra samarbetet med internationella partners och utvecklingsorganisationer har Filippinerna lyckats mobilisera resurser och teknisk expertis för att stödja sina klimatmål​.

    USA – i botten per capita

    USA har en bottenplacering på Climate change performance index. Visserligen har landet genomfört betydande förändringar i sin klimatpolitik, framförallt har Inflation Reduction Act lett till stora investeringar i förnybar energi som sol- och vindkraft samt elbilar. Emellertid, åtgärderna anses otillräckliga eftersom landet är fortsatt mycket beroende av fossila bränslen​​.

    Landets höga per capita-utsläpp beror främst på dess energikonsumtion och transportsektor. USA har en hög konsumtion av fossil energi per person, mycket på grund av den omfattande användningen av fossila bränslen för elproduktion och uppvärmning. Transportsektorn bidrar också kraftigt, med en stor andel av befolkningen som kör bil, ofta över långa avstånd, vilket resulterar i höga utsläpp​​.

    Kina: En energipolitisk paradox

    Kina är världens största energikonsument och har en enorm kolanvändning, vilket gör landet till en av de största bidragsgivarna till den globala uppvärmningen​. Landets höga per capita-utsläpp beror på den massiva industriella produktionen och urbaniseringen, vilket ökar energikonsumtionen.

    Emellertid, Kina har även investerat stort i förnybar energi och är världsledande inom sol-, vind- och vattenkraft. Framväxande gröna företagskluster, som i Baoding och Yixing, har bidragit till att öka användningen av förnybara energikällor​​. Kinas energipolitik är därmed en paradox: en stor användare av fossila bränslen och samtidigt en ledande producent av förnybar energi​​.

    Inget land i topp

    Det är tydligt att klimatpolitiken varierar kraftigt mellan världens största utsläppare. Men även talande att inget av de länder som släpper ut mest ser ut att klara av att nå Parisavtalets krav med nuvarande klimatpolitik.

    Detta markerar Climate change performance index genom att inte låta något land hamna på indexets tre högsta placeringar. Det här gör att Danmark – trots att de anses bäst – hamnar på plats fyra. Vissa länder som Danmark, Estland och Filippinerna gör emellertid framsteg, medan andra, som USA och Kina, står och stampar.

    Tio aktivister dömda till fängelse i Kambodja

    Tio miljöaktivister har dömts till fängelse i Kambodja. Fyra av aktivisterna som stod utanför domstolen arresterades på plats. Men detta är inte första gången kambodjanska människorätts- och miljöaktivister fängslas i landet.

    Aktivisterna som fängslats tillhör organisationen Mother Nature Cambodia, som sedan 2012 jobbar för mänskliga rättigheter och skydd av naturen i landet. De har genom åren riktat kampanjer mot både skogsskövling, olaglig sandbrytning och korruption i utvecklingsprojekt.

    Rättegången mot de tio aktivisterna inleddes den 29 maj 2024 vid Phnom Penhs huvudstadsdomstol. Tre av dem åtalades för förolämpning av kungen och för att har konspirerat mot regeringen och har nu dömts till åtta års fängelse. Resterande aktivister har dömts för enbart konspiration och fick sex års fängelse. Anklagelserna härrör från Mother Nature’s offentliga aktivism sedan 2012.

    Domstolen utfärdade arresteringsorder för samtliga 10 personer. Minst 50 poliser och säkerhetspersonal ska ha omringat de aktivister som fredligt satt utanför domstolen i Phnom Penh när ordern gavs, rapporterar Kambodjanska människorättsorganisationen LICADHO. Polisen och civilklädd personal ska därefter ha släpat dem med våld in i väntande bilar.

    “Istället för att lyssna på unga ledare som går i spetsen för miljörörelsen har den kambodjanska regeringen valt att fängsla dem som vågar säga sin mening, säger Montse Ferrer, Amnesty Internationals biträdande regionchef för forskning.

    De fängslade aktivisterna har skickats till fem olika fängelsen runt om i landet, enligt LICADHO. De befinner sig då hundratals kilometer från sina familjer och från varandra. Att placera människor i fängelsen så långt ifrån sina anhöriga och advokater ses enligt FN som en kränkning av mänskliga rättigheter.

    Kambodjanska människorätts- och miljöaktivister har under de senaste åren dödats, fängslats och trakasserats av domstolar. Rörelsen Mother Nature Cambodia har också utsatts för hot, juridiska trakasserier och övervakning av polisen. Elva av deras aktivister har tidigare fängslats och ett dussintals gripits under åren.

    Regeringen medger i rapport att EU:s klimatbeting missas

    bild på bilkö

    Tidöregeringens svaga klimat- och energipolitik manifesteras nu öppet i redovisningen till EU-kommissionen om hur flera beslutade beting ska nås till 2030. Sverige kommer att missa flera tunga mål med bred marginal, visar sammanställningen.

    Halvårsskiftet utgjorde dead-line för EU:s medlemsländer att skicka in sina uppdaterade klimat- och energiplaner till kommissionen, de så kallade NEKP:erna. Det svenska dokumentet antogs av regeringen efter midsommar och sändes direkt till Bryssel.

    Handlingen ska beskriva hur medlemsländerna uppnår de juridiskt bindande direktiven om sänkta utsläpp i transportsektorn, ökad kollagring i skog och mark, högre andel förnybar energi, samt effektivisering av energianvändningen fram till och med 2030.

    Den svenska regeringen visar med sitt inskick att man kommer att bomma stort med den politik och med de beslut som fattats hittills. Det framgår redan i dokumentets inledning, som redovisar både de svenska betingen enligt EU:s beslut och regeringens beräkningar av var man hamnar med de åtgärder som klubbats.

    Enligt bestämmelserna i ESR-direktivet (Effort Share Regulations) ska koldioxidutsläppen som regleras i Sverige (framförallt från transporter) minska med 50 procent till 2030 jämfört med 2005. Det innebär att utsläppen måste minska från 31 miljoner ton år 2021 till 21,6 miljoner ton tio år senare. Dock, skriver regeringen i sin plan, når Sverige inte dit utan beräknas stanna på cirka 25 miljoner ton, något mer eller något mindre beroende på utfallet i olika scenarier.

    En viktig förklaring till att målet missas är att de fossila utsläppen från vägfordon just nu ökar kraftigt. Det är en följd av den kraftigt minskade reduktionsplikten (inblandning av förnybart biobränsle) i kombination med sänkt bensinskatt.

    Sämre kollagring idag skärper betinget

    När det gäller direktiven enligt det så kallade LULUCF-protokollet (Land Use, Land Use Change and Forestry) ska Sveriges inlagring av kol i skog och mark till år 2030 öka till 49 miljoner ton koldioxidekvivalenter. Denna enhet står för att samtliga växthusgaser ingår och har räknats om till koldioxid.

    Kollagringen behövde till 2030 öka med fyra miljoner ton per år, utifrån den genomsnittliga lagringen under referensåren 2016–18. Men betinget har idag vuxit eftersom inlagringen i framförallt skog och skogsmark sedan dess minskat som en följd av dålig tillväxt och rekordhög avverkning, vilket SMB skrivit om tidigare. Trots att kollagringen varit under beredning länge har enbart marginella förberedelser gjorts i Sverige för att implementera direktivet.

    Nu kan målet missas med allt mellan sju och 19 miljoner ton, beroende på skogens tillväxttakt, skriver regeringen.

    Sverige inte ensamt om att missa mål

    Inte heller direktivet om effektiviserad energianvändning kommer att klaras. Enligt direktivet ska Sveriges totala energianvändning minska under perioden 2021-2030 med 237 terawattimmar, Twh. Regeringen beräknar i energiplanen att man kan nå upp till 170 Twh (som jämförelse producerar alla vattenkraftverk i Sveriges årligen cirka 65 Twh el).

    Det ska sägas att Sverige inte är ensamt om att se ut att missa målen, som i flera fall skärpts avsevärt på senare tid. Något som är helt nödvändigt för att klara klimatkrisen. Men från att ha legat bäst till tidigare har den positionen nu förlorats, visar EU-statistik som SMB berättat om tidigare.

    Regeringen har inte heller, visar en granskning gjord av EU-experten Magnus Nilsson, tagit de beslut och initiativ som krävs för att implementera klimat- och energidirektiven.

    Den svenska klimat- och energiplanen mörkar dock inte gentemot kommissionen utan berättar alltså i klartext att Sverige kommer att missa de mål som klubbats och som är juridiskt bindande.

    Klimatministern har däremot i sin kommunikation till medborgarna sagt det rakt motsatta och hävdat att Sverige absolut kommer att klara målen. Det uttryckliga löftet gav Romina Pourmokthari (L) i en Svt-intervju i februari i år.

    De flesta vill ha mer ambitiös klimatpolitik

    Svenskar vill ha hårdare och snabbare klimatåtgärder, precis som världen i stort. De som hävdar motsatsen har antingen inte koll eller försöker medvetet fördröja klimatomställningen. Nu behöver den stora majoritetens stöd för mer ambitiös klimatpolitik bli ljudligare, skriver veckans fristående krönikör Frida Hylander

    Krönika När resultatet från EU-valet började trilla in sent på kvällen den 9 juni stod det klart att Miljöpartiet och Vänsterpartiet ökade, medan Sverigedemokraterna backade för första gången i ett val. Det som visat sig i undersökningar före valet, nämligen att svenskarna prioriterade klimatet högt, slog igenom också i valresultatet. Svenska folket vill ha mer klimatpolitik och hårdare klimatåtgärder. 

    Val till europaparlamentet är inte detsamma som val till riksdagen, men även när det gäller nationella åtgärder finns ett mycket starkare stöd för klimatåtgärder än vad regeringen vill ge sken av. Det visar underlaget till en rapport framtagen för Klimatpolitiska rådet. I rapporten har frågor från den nationella SOM-undersökningen analyserats för att se hur den svenska allmänhetens attityder till klimatpolitik ser ut. Vad rapporten visar? Att 77 procent är oroade över att de klimatåtgärder som utförs är otillräckliga för att bromsa klimatförändringarna och att det finns ett brett stöd för att nå Sveriges klimatmål och sätta in fler klimatåtgärder. Ett särskilt högt stöd finns för åtgärder som innebär satsningar på kollektivtrafik, men också för att höja skatten för företag och industrier med stora utsläpp. 

    Klimatminister Pourmokhtari har flera gånger bemött kritik mot regeringens utsläppshöjande politik med att väljarna minsann röstade för sänkta bränslepriser. Men det är en förenklad förklaring av vad väljarna önskar av klimatpolitiken. Till och med i den grupp som ljudligt motsätter sig höjningar av bränslepriserna, Bränsleupproret 2.0, tycks motståndet hos många handla mer om en önskan att klimatåtgärder ska vara rättvisa och inte hindra människor i deras vardag, än en önskan om att politiken ska skita i klimatet. Det är åtminstone vad en forskningsstudie som intervjuat medlemmar i gruppen visar. 

    Att det finns ett stort folkligt stöd för hårdare och snabbare klimatåtgärder bekräftas även i stora globala studier och enkätundersökningar. I veckan publicerades undersökningen Peoples’ Climate Vote 2024, med 73 000 deltagare från 77 olika länder, där hela 86% uppgav att man vill att länder ska lägga geopolitiska skillnader åt sidan och arbeta tillsammans för att hantera klimatkrisen. Trots ökande konflikter och högerextrem framfart vill en överväldigande majoritet att länder ska samarbeta för mer, inte mindre, klimatpolitik. I en ännu större studie som publicerades i Nature tidigare i år, med 130 000 deltagare, uppgav 69% att man var beredd att betala 1% av sin inkomst för klimatåtgärder. 89% krävde ökad klimatpolitisk handling. 

    Så nästa gång en lobbyist, politiker, tankesmedjeföreträdare eller någon annan hävdar att det inte finns tillräckligt folkligt stöd för klimatomställningen kan du luta dig tillbaka i trygg förvissning om att de antingen inte har koll eller medvetet försöker fördröja klimatomställningen. 

    Klimatfrågan har folket på sin sida, men det räcker inte med att det folkliga stödet kommer fram som torra siffror i årliga SOM-undersökningar. Stödet behöver bli ljudligare, högre än motståndet. Det behöver bli ljudligare eftersom vi människor i hög grad påverkas av vad andra människor gör och säger. När vi navigerar oss fram i världen gör vi det genom att titta på andra. Därför spelar det roll att fler förstår att en majoritet stödjer förändring och är villiga att göra uppoffringar för klimatet. Och att narrativet om att det inte finns folkligt stöd drivs av en minoritet vars agenda är att fördröja klimatomställningen och försätta oss alla i större fara. Vi, majoriteten, behöver höras högre än dem.  

    ← Tipsa!

    Tipsa oss

    Har du något du tror vi missat och kanske borde skriva om? Vi tar tacksamt emot alla tips du kan bidra med. Maila direkt till tips@supermiljobloggen.se eller fyll i formuläret nedan.