Sida 10 – Supermiljöbloggen

Det finns en hel del som talar för att vi står i en brytpunkt om klimatet

Posted on 5 maj, 202610 september, 2026 by Jan Lindsten

https://www.aktuellhallbarhet.se/ekonomi-och-strategi/hallbarhetsredovisning/vattenfall-blir-vindjatte-men-inte-i-sverige/

Det kommer mörka klimatnyheter från FN:s och EU:s meteorologiska organisationer om fjolårets svåra värmeböljor i Europa. Men samtidigt kommer tecken på att vi kan stå inför en verklig brytpunkt om klimatet. Det tragiska kriget i Mellersta Östern har försett klimatomställningen med nya argument om energisäkerhet och oberoende. Och Donald Trumps korståg mot sol och vind verkar inte hindra utvecklingen mot alltmer förnybar elproduktion – ens i USA.

”Vi står mitt i en brytpunkt” är ett ofta använt uttryck, som det lätt går inflation i. Historien är proppfull med brytpunkter och vändpunkter av olika slag och betydelse: uppfinningen av hjulet, Tysklands enande, Romarrikets undergång, tryckkonstens införande, rockmusikens genombrott, Berlinmurens fall, introduktionen av internet och mycket annat.

Vi som oroas över uppvärmningen av Jorden och våndas över all obeslutsamhet och likgiltighet hos världens makthavare hoppas och vill att en brytpunkt för klimatet (om den nu håller på att bli ett faktum) ska vara snabb och allomfattande.

”Kollapsen” kan ta tid

Men vi måste inse att världens brytpunkter oftast inte är plötsliga händelser. De verkar bara vara det, när vi blickar tillbaka längs den komprimerade tidslinje som historien erbjuder oss. I boken ”Kollaps” (Ordfront 2012) erinrar David Jonstad om detta.

Romarrikets sammanbrott ledde förvisso till svåra prövningar och umbäranden för många människor, men var en utdragen process under många decennier. Det fanns trots allt tid att utveckla nya sätt att leva och överleva.

På samma sätt, resonerar Jonstad, är det idag. Vår civilisations kris är uppenbar. Krisens kännetecken, ständigt ökande energianvändning och resursuttag och ständigt stegrade orättvisor gör vår civilisation ohållbar. Den kommer inte att kunna bestå. Men sammanbrottet kan i bästa fall visa sig vara en slags avveckling som pågår under ett antal decennier. Förvisso med svåra prövningar och utmaningar, men likafullt en konstruktiv process, där människans förmåga att anpassa sig och samarbeta blir avgörande.

Anpassning och samarbete har väl varit en av vår djurarts stora färdigheter?

Ljuset torde vinna över mörkret

Överdrivet glättiga, verklighetsfrämmande bilder av dagsläget ska vi väl inte förmedla. Men det sprids tillräckligt många positiva nyheter och vittnesbörd just nu för att vi ska tillåta oss att känna visst hopp. Läget är allvarligt. De hoppfulla nyheterna poppar upp mest som ljusblixtar framför en mörk fond. Men ljuset torde väl besegra mörkret, om vi ska tillåta oss att vara en smula bibliska.

Många vittnar om en ny ansats och ton i det internationella klimatarbetet efter det nyss avslutade mötet i Santa Marta, Colombia, som SMB berättade härom dagen. Klimatforskaren Johan Rockström, vars studier nästan alltid levererat dystra lägesbeskrivningar, kände sig rent av mycket uppmuntrad.

Kriget i Mellersta Östern visar, utöver klimatargumentet, att en utfasning av den fossila energin även är nödvändig för att ge oss trygghet och oberoende, som klimatpsykolog Frida Hylander påpekade i veckans SMB-krönika.

Solelen växer i USA

Därtill ser vi också hur alltmer sol och vind går in och ersätter fossila råvaror för att generera elektricitet. Och att solelen växer kraftigt i många utvecklingsländer. I USA, visar SMB:s artikel, har den också ökat även om de fossila utsläppen ökade i fjol som en följd av ökad kolanvändning under en kall vinter och på grund av enormt elbehov för expansionen inom AI.

Fossilenergibolagens makt får inte underskattas ett ögonblick. Därför är det desto mer upplyftande att kunna läsa att inte ens deras tyngsta uppbackare i västvärlden – Donald Trump – lyckas hindra deras förnybara konkurrenter mer än vad som gjorts.

Tidningen The Guardian visar i en färsk artikel att solkraft och vindkraft nu för första gången producerade mer el i USA än fossilgas (tidigare kallad naturgas) under en enskild månad, och långtidstrenden är tydlig. De vind- och solkraftsprojekt som Trump försökt stoppa har tagits till domstolar och nått framgångar där.

”Det förnybara har vunnit”

”Kol är viktigt för världen. Jag är ganska säker på att kol kommer att leda världen i global elproduktion när jag dör”, sa en av presidentens hejdukar, energiminister Chris Wright, i ett vettlöst inlägg i kongressen.

Tiden, verkligheten och fakta talar emot honom. Men för vad Peter Davidson, VD för Aligned Climate Captial, säger i samma artikel om Trumps och hans regering:

De kan inte ändra utvecklingsbanan. De kan försöka försena den. Men kampen om elproduktion är över och förnybar energi och lagring har vunnit.

Hoppfullt på konferens om att fasa ut fossilt

Posted on 3 maj, 20263 maj, 2026 by Lisa Jacobson

Inga bindande löften gavs på det internationell högnivåmötet Transition Away from Fossil Fuels i Santa Marta, Colombia. Ändå är omdömena positiva från både forskare och representater från många av de deltagande 57 länderna. Svenske professorn Johan Rockström sade att han aldrig tidigare under sin yrkesbana känt sig så uppmuntrad.

Det var under slutskedet de förbittrade förhandlingarna om en färdplan för att fasa ut fossila bränslen under senaste klimattoppmötet COP30 i Brasilien som ett 80-tal länder bestämde sig för att gå före oljeländerna som satte sig på tvären. Colombia och Nederländerna annonserade att de skulle hålla ett nytt möte för denna ”koalition av villiga” i Santa Marta, Colombia.

I veckan var det alltså dags. Mötet startades med en vetenskaplig tvådagarskonferens, med över 400 forskare från hela världen, där en ny vetenskaplig panel lanserades som ska kunna ge länderna råd om hur de ska kunna ställa om sina energisystem. Johan Rockström, som är chef för Potsdaminstitutet för klimatforskning, var en av initiativtagarna till panelen.

57 länder förde konstruktiva diskussioner

Den vetenskapliga konferensen följdes av två ”högnivådagar” med representanter för 57 länder som vill fasa ut fossila bränslen. Länder som USA, Ryssland, Kina och Indien var inte inbjudna, men inte heller alla de länder som sagt sig vara med på en energiomställning under COP30. Detta väckte en del debatt, enligt klimatsajten Carbon Brief. Viktigt för arrangörerna var att kunna hålla konstruktiva samtal och inte fastna i förhandlingar som på klimattoppmötena. Det verkar man också ha lyckats med.

Under inledande plenum annonserade Frankrike att landet har lanserat en egen färdplan mot fossilfrihet, och flera betonade att en omställning mot fossilfrihet inte bara är bra för klimatet utan också minskar beroendet av opålitliga stater, risken för höga energipriser, och ökar människors säkerhet. Därefter hölls gruppsamtal mellan ländernas representanter – något som beskrevs som ”uppfriskande” och ”banbrytande”.

Både ländernas ministrar och klimatrepresentanter och representater för civilsamhället fick delta på lika villkor i diskussionerna, som beskrivs som mer informella och konstruktiva än klimattoppmötenas förhandlingar.

”Det känns historiskt”

Än en gång valde svenska regeringen att inte skicka någon minster till ett klimatmöte. Sveriges chefsförhandlare i klimatfrågor Matthias Frumerie var dock där, liksom Centerpartiets Emma Wiesner, EU-parlamentariker. Det var inte självklart för EU att vara på plats, men även EU:s klimatkommissionär var med som talare.

Det känns historiskt att vara på plats på en konferens som är 100 procent dedikerad till utfasningen av fossila bränslen, sa Emma Wiesner till Aktuell Hållbarhet. Hon var entusiastisk över att få djupdyka i hur omställningen bort från fossila bränslen ska ske, och fortsatte: Det öppnar upp en hel radda nya frågeställningar som man måste ta tag i: Fossila subventioner, prissättning av utsläpp, stoppdatum för utvinning av fossila bränslen – när, var, i vilka sektorer. Det är jättesvåra frågor, och väldigt många frågor som vi inte har kommit till på klimattoppmötena.”

Mötet avslutades med beslut om att en uppföljande konferens ska hållas nästa år, organiserad av Tuvalu och Irland. Tills dess är tanken att länderna arbetar fram färdplaner som är kopplade till deras så kallade NDC:er, ”nationally determined contributions” – alltså ländernas bidrag för att nå Parisavtalet. Här ska den vetenskapliga energipanelen stötta länderna.

Det är mycket betryggande för oss att ha fått så starkt stöd från de colombianska och nederländska regeringarna och ledarskapet här i Santa Marta. Det är inget mindre än överväldigande. Detta är verkligen en språngbräda. Jag har, som forskare, aldrig känt mig så uppmuntrad som i detta ögonblick av min yrkesbana, sa Johan Rockström enligt Aktuell Hållbarhet.

Elanvändningen ökar världen över – och solkraften ökar extra mycket

Posted on 3 maj, 2026 by Ingela Björck

Världen använder fortfarande mängder av fossila bränslen, vilket ger stora utsläpp av växthusgaser. Men samtidigt pågår en elektrifiering, där el nu driver många verksamheter som förut drevs av olja. Och en allt större andel av elen kommer numera från förnybara källor, framför allt solceller.

Det visar två nya rapporter om världens energianvändning under 2025. Den ena kommer från International Energy Agency IEA, den andra från tankesmedjan Ember. IEA tar i sin Global Energy Review upp trenderna inom hela energisektorn, medan Ember i sin Global Electricity Review analyserar data om elanvändningen i 215 länder.

Båda rapporterna noterar att fossilfria energikällor – sol, vind, vatten och kärnkraft – nu täcker mer än bara ökningen av efterfrågan på el. Det innebär att de fossilfria energikällorna också börjat ersätta en del av den olja som används för att generera el.

Detta har skett trots att efterfrågan samtidigt varit fortsatt hög. När användningen av fossila bränslen minskat vid tidigare tillfällen, så har det varit i samband med en nedgång i tillväxten som till exempel under pandemin. Men så är alltså inte fallet nu.

2025 var ett år när ekonomin gick bra och efterfrågan på el bara växte – och ändå kunde den ökade efterfrågan tillgodoses med förnybara bränslen”, säger Daan Walter från Ember i en artikel på miljösajten Grist.

Och Fatih Birol från IEA håller med.

Elförbrukningen växer mycket snabbare än den allmänna efterfrågan på energi, och en energikälla växer mycket snabbare än alla andra. Det är solkraft, som täckte över en fjärdedel av världens ökade energibehov, säger han.

Att efterfrågan på el växer har flera orsaker. Elbilar är en: över 20 miljoner elbilar såldes förra året, vilket innebär en ökning med över 20 procent. Nya datacentraler ökar också behovet av el. En tredje orsak är att många industrier och andra verksamheter vill lämna beroendet av olja och övergå till el, helst förnybar sådan.

Bland de förnybara energislagen är solkraften helt dominerande. Mängden el från solceller motsvarar nu enligt Ember hela EU:s elanvändning.

En annan sektor som växt snabbt är batterilagring. Priset på batterier har sjunkit kraftigt, och hela 110 gigawatt ny lagringskapacitet tillkom under 2025.

De fossila bränslena är ändå kvar

Allt detta betyder dock inte att de fossila bränslena är på väg ut. Fossilfria energikällor må vara på frammarsch inom elproduktionen, men inom allt som inte är eldrivet – flygplan, lastfartyg och merparten av alla bilar – används fortfarande olja, gas och kol.

Fram till förra året var det rika länder som USA och EU som var bäst på att minska sina utsläpp av växthusgaser från fossila bränslen. Men förra året vände trenden: då växte utsläppen från i-länderna mer än utsläppen från utvecklingsländerna, enligt IEA.

Det främsta skälet till detta var USA:s ökade användning av kol. USA använde också överhuvudtaget mycket energi på grund av dels en kall vinter, dels utvecklingen av AI som ju kräver mycket elektricitet.

Omställning i vissa utvecklingsländer

Samtidigt har en del utvecklingsländer satsat mycket på el och solkraft. I till exempel Indonesien står elbilar nu för mer än 15 procent av nybilsförsäljningen, en större andel än i USA. Många kunder som köper sin första bil går direkt till en elbil, i stället för att börja med en fossildriven bil.

Vi har sett energiomställningen som något som skulle drivas av den rika världen, medan utvecklingsländerna skulle komma efter i en långsammare takt. Men nu går faktiskt många utvecklingsländer fortare åt det hållet än de rikare länderna, säger Daan Walter i intervjun hos miljösajten Grist.

Frida Hylander: Ett fossilfritt liv skulle ge oss trygghet

Posted on 3 maj, 20263 maj, 2026 by Frida Hylander

När ett krig mellan lynniga makthavare stoppar oljeleveranser och sätter världsekonomin i gungning, blir det uppenbart. Vårt beroende av det fossila är ohållbart på så många sätt. Samhället måste förändras – men våra egna handlingar är också viktiga för att ge oss trygghet och lugn, skriver klimatpsykolog Frida Hylander i sin krönika.

KRÖNIKA När ett blockerat sund gör att oljan sinar och flygpriserna stiger blir det uppenbart att de personer, företag och nationer som snärjt in sig i livsstilar och affärsmodeller som bygger på ständig tillgång av olja, kol och fossilgas, förlitar sig på ett både ändligt och ohållbart system. Att vara beroende av fossila bränslen är att vara i händerna på lynniga makthavare som plötsligt kan bestämma sig för att starta krig och blockera oljefartygens transportvägar. Det sätter ljuset på något som många i klimatrörelsen försökt säga i många år: Att göra livet mindre beroende av fossila bränslen är, utöver mycket annat, också en fråga om trygghet och lugn.

Det senaste decenniet har jag i mitt jobb som klimatpsykolog ägnat mycket tid åt att skriva, föreläsa och folkbilda om varför små individförändringar inte är tillräckliga för att klara av det stora, komplexa problem som klimatkrisen innebär. För mycket fokus på sopsortering och för lite fokus på systemförändring är en bedräglig fälla som mest av alla gynnar fossilbolagen. Men det innebär inte att det inte finns fördelar med att göra de där individförändringarna, i syfte att så gott det går lösgöra sig från fossilberoendet.

Systemet måste ändras – men egna val kan bidra

Att ta steg mot ett liv utan ständiga flygresor, onödiga bilresor (ja, många bilresor är under 5 kilometer, och ja, det är en sträcka som ofta går att ta sig till fots eller med cykel) och hög köttkonsumtion (bara 50% av världens odlade kalorier blir mat till människor, eftersom mycket av det som odlas används för att mata kossor som blir till nötkött) spelar roll för att kunna vara mer förberedd när kriserna slår till.

Att lära sig leva med mindre är helt enkelt en fråga om trygghet och lugn. Att förstå att livet kan vara bra när man reser längs järnvägsspåren, att få uppleva hur det är att leva lite långsammare, känna friheten i att köpa färre grejer, ställa bilen oftare och låta kroppen jobba. Lära sig odla och reparera. Allt det gör en både starkare och mer rustad för kristider. För kristider är inget framtida hypotetiskt scenario, det är en väldigt reell nutid. Vi befinner oss enligt vice statsministern i “den värsta energikrisen någonsin”. Så skört är ett system som förlitar sig på ständig tillgång av ändliga resurser att det blir kris när ett sund hundratals mil bort blockeras.

Alla som går före spelar en viktig roll

Politiken går för långsamt, men det hindrar oss inte från att var och en ta saken i egna händer och fatta beslut som frigör oss från oljan. Och för att förekomma invändningen “alla kan faktiskt inte!”: Nej, alla kan inte, det är hela grejen med att vi lever i ett ohållbart system. Men att alla inte har möjlighet att minska sitt eget fossilanvändande är inte ett argument för att ingen ska göra det. Tvärtom. Att de som faktiskt har möjlighet – och det är långt fler än man kan tro – börjar göra förändringar bör snarast ses som en solidaritetshandling gentemot dem som inte har samma utrymme.

När resurserna minskar behöver vi än mer hjälpas åt. När vissa tvekar spelar alla de som går före stor roll. Dessutom tittar politikerna såklart på vad folket gör. Men att alla inte kan är såklart även ett argument för att individhandlingar aldrig kommer att vara tillräckliga; vi behöver fortsatt jobba gemensamt för att ställa om hela samhället. För allas vår skull. Och vet ni, när man fattat de där besluten i ens eget liv och inte längre behöver oroa sig över stigande flygpriser så får man också mer tid och kraft över till att kämpa för systemförändringen.

Frida Hylander är klimatpsykolog och skriver återkommande krönikor på Supermiljöbloggen

Västerås stift hyrde utnyttjade thailändare för sitt skogsbruk, visar granskning

Posted on 1 maj, 20261 maj, 2026 by Jan Lindsten

Svenska kyrkan i Västerås stift anlitade 2023 en skogsentreprenör som utnyttjade thailändska arbetare, visar tidningen Dagens Arbete i en granskning. Arbetarna bodde dåligt, blev fråntagna sina pass och blev av med det mesta av sina löner när de betalar för mat, sovplats och renhållning, enligt tidningen.

Förutom Västerås stift anlitade statens bolag Sveaskog och medlemsägda Mellanskog den oseriösa entreprenören för röjnings- och planteringsarbeten i trakterna kring Köping mellan Örebro och Västerås.

Dagens Arbete beskriver hur cirka 60 thailändare lockades av entreprenadföretaget för att komma till Sverige våren 2023. Tre av dem intervjuas av tidningen och berättar att de blev lockade av uppgifter om att man kunde tjäna det tredubbla i svenskt skogsarbete jämfört med i hemlandet.

Tvingades betala 1500 kronor för ris

Det blev inte alls så. De möttes av trånga, dåligt utrustade sovsalar där de direkt fråntogs passen. Jobbarna fick själva betala stora delar av sin utrustning, samt överdrivna summor för mat, logi och renhållning. Ris, stapelvaran på thailändska matbord, fick var och en betala 1 500 kronor i månaden för, enligt granskningen.

Arbetstiderna var långt över avtalets åtta timmar per dag. Arbetarna berättar att de ofta åkte iväg klockan fem på morgonen och återkom först vid 20-tiden på kvällen.

Efter vistelsen i Sverige återvände arbetarna till hemlandet utan något överskott alls från ett halvårs slit i de svenska skogarna.

”Inget vi haft någon misstanke om”

I en kommentar till Kyrkans Tidning som uppmärksammat händelsen, säger stiftsjägmästaren Martin Bäck i Västerås att man inte haft någon kännedom om saken förrän efter avslöjandet.

Det är inget vi haft någon misstanke om. Det är oacceptabelt. Vi tycker att vi har haft bra rutiner och samarbete med våra entreprenörer, men det här visar att vi behöver utveckla det mer, säger han till tidningen.

Entreprenörsföretaget förnekar flera av uppgifterna i granskningen och pekar på att man hade alla tillstånd från Migrationsverket. Men efter egen granskning har verket den här säsongen förbjudit företaget att anlita säsongsarbetare.

Märklig skogskampanj på gång igen – ska övertyga kvinnor om att kalhyggen är bra

Posted on 1 maj, 20261 maj, 2026 by Leif Öster

Hur ska man förstå alla förvirrande turer i den svenska debatten om skogen och naturvården? SMB:s krönikör Leif Öster tipsar om lämpliga böcker att läsa apropå planerna inom skogsindustrin om en ny kampanj för att övertyga om kalhyggenas förträfflighet. Han har också besökt Flora- och Faunakonferensen, där årets Rödlista med nya vittnesbörd om hotade arter presenterades.

KRÖNIKA Två nya böcker för den som vill förstå naturvårdsdebatten finns ute i handeln. Nyast är ”Sanningen om Lögnen, varför ljuger vi?” av Anders Törnvall, Carlssons bokförlag. 100 sidor, lättläst och tänkvärd. Ett bra komplement till denna är boken ”Skuggspel, om dold påverkan på politiken”, av Mats Engström, Fri Tanke förlag. Den kom ifjol. Båda böckerna berör frågor om var gränsen går för lögner och utelämnade av viktiga fakta.

De är inte minst aktuella för oss som funderar på hur exempelvis skogsnäringen kommunicerar.

Ny PR-kampanj på gång hos skogsindustrin

Det sägs att skogsindustrierna nu planerar en ny reklamkampanj för att svenska folket ska begripa att kalhyggen är bra. Särskilt kvinnor i storstad har tydligt svårt att fatta detta med kalhyggen. I vart fall enligt industrin, så de ska blir ny huvudmålgrupp. Kampanjen ska bygga vidare på den 10 år gamla jättekampanjen ”Svenska skogen”. Förra gången hade man obegränsat med pengar genom att man tvångsanslöt Sveriges små skogsägare. Alla som sålde virke tvingades att vara med och betala till kampanjen. Man snodde pengarna via avdrag. Till reklamen kom det in 190 miljoner kronor. Därtill hade bolagen omfattande egna omkostnader. Det spekuleras i att totalbudgeten var en bra bit över 200 miljoner kronor.

Interiörerna påminde om Mad Men-serien

Jag har fått målande beskrivningar av hur kampanjen planerades. Det var interiörer som hämtade från den omtalade TV-serien Mad men som utspelades på Madison Aveny på 60-talet. Åtta verkställande direktörer i mörka kostymer och dräkter lekte reklammän och planerade i slutna rum. Det gick som det gick. ”Svenska skogen” blev ett fiasko och retade allmänheten när träd fälldes med karatessparkar och fotomodeller sminkade sig med träläppstift. Kampanjen spädde på polariseringen med 100 procent och till slut tröttade Sveaskog och lämnade projektet. Kampanjen Svenska skogen fick 2022 års Greenwashing-pris.

Märkliga frågor i stor enkät

Och nu är det tydligen dags igen. Som förberedelser till den nya kampanjen har industrin låtit Demoskop fråga 3000 svenskar om deras inställning till skogen och skogsbruket. Frågorna är märkliga. Det är egentligen inga konkreta frågor om vad man anser om kalhyggen som i snitt är åtta fotbollsplaner stora, kvicksilver i vattendrag, sönderkörda marker, fornminnen eller bäckar. Inga frågor om vi ska fortsätta hugga ner de sista oskyddade kontinuitetsskogarna eller fjällskogarna.

Däremot handlar två obegripliga frågor om hur många träd som återplanteras efter avverkningar. De är omöjliga att svara på, eftersom de flesta träden avverkas i röjningar och gallringar.
Frågorna är försåtligt ställda, som att man bara avser träden vid slutavverkning. Så alla svar är rätt eller fel.

”Antipolitik” river ned och tar bort bra saker

Apropå läsning. Rödlistan beskriver olika arters risk att dö ut i Sverige. Den nya Rödlistan avser år 2025 och har just lämnat pressarna och var naturligtvis ett återkommande tema på den årliga Flora- och Faunakonferensen i slutet av april. I år samlade konferensen 600 personer som arbetar med arter och naturvård. Årets tema var ”Arterna i naturvärden – när fakta möter praktik, politik och ansvar”. Värd är SLUs Artdatabank som arrangerat konferensen sedan 1992. Organisatoriskt är Artbanken sedan årsskiftet även huvudman för Centrum för biologisk mångfald.

Mest applåder under konferensen fick professor emeritus vid SLU, Erik Westholm, som introducerade det nya begreppet ”antipolitik”. Det betyder politik som är till för att riva ner och ta bort bra saker. Jag tänkte själv på hur regeringen river ner Sveriges ledande position som ledade i naturvårdsarbete, skydd av värdefull natur och inventeringar av nyckelbiotoper. Hoppas att inte rödlistan också drabbas.

Till sist. I boken om Lögnen citeras den svenska vittneseden: ”Jag N.N. lovar och försäkrar på heder och samvete att jag ska säga hela sanningen och intet förtiga, tillägga eller förändra”.

Hum.

SL gick med vinst när de sänkte biljettpriset

Posted on 29 april, 202629 april, 2026 by Alva Danielsson

För att fira kollektivtrafikens dag sänkte SL priset på en dygnsbiljett avsevärt, och gick med över en halv miljon i vinst. Att sänka biljettpriserna är ett sätt att öka utnyttjandet av kollektivtrafiken, men det kräver statliga medel för att gå runt. I Sverige har vi istället ökat kostnaderna för att åka kollektivt, och ger subventioner till flyget.

En dygnsbiljett i stockholmstrafiken kostar normalt sett 190 kronor. Den 17 april behövde man bara betala 40 kr tack vare firandet av den internationella kollektivtrafikens dag. Trafikförvaltningen räknade med att det skulle bli en förlust på omkring 5,5 miljoner kronor.

Under dagen ökade resandet med runt 4 procent jämfört med genomsnittet, och till allas förvåning gick SL därför med en vinst på nästan 700 000 kronor, rapporterar SvD.

Även om kampanjen var en engångsinsats så väcker det politisk debatt. Så pass billiga biljetter är inte hållbart i längden, menar Jakop Dalunde (MP), trafikregionråd i Region Stockholm. Det är biljettintäkter tillsammans med regionalt stöd som finansierar trafiken.

Billiga resor bra för klimatet

Luftföroreningar i städer är ett stort problem, och kommer till stor del från biltrafiken. Att satsa på kollektivtrafik är en av lösningarna för att minska partiklarna, vilket SMB tidigare rapporterat om. Att resa kollektivt, cykla eller gå minskar utsläppen upp till fem gånger så mycket som om du skulle byta från en fossilbil till en elbil.

För att få fler att välja kollektivt är statliga subventioner och nationella biljettsystem två lösningar, enligt en studie som tittat på flera länder i Europa. I Sverige har vi istället ökat kostnaderna för att resa kollektivt, och lägger miljoner kronor årligen på att subventionera inrikesflyg.

Miljökämpar från sex världsdelar får stort pris

Posted on 26 april, 202626 april, 2026 by Ingela Björck

Två av dem har kämpat för miljön och klimatet i uppmärksammade rättsfall. En har lett lokalbefolkningen i ett framgångsrik arbete mot skogsbränder, och tre andra har tagit upp kampen mot olje- och mineralbolagens föroreningar. Det handlar om de sex kvinnor från sex olika världsdelar som fått årets upplaga av Goldmans miljöpris, även kallat ”det gröna Nobelpriset”.

Goldman Environmental Prize skapades 1989 av det samhällsengagerade paret Richard och Rhoda Goldman, som ville hylla gräsrotsaktivister från olika delar av världen. Prissumman är 200 000 dollar per person. Förutom pengarna, så ger priset också en internationell uppmärksamhet som kan fungera som ett värdefullt skydd mot de hot och attentat som miljöaktivister ofta utsätts för.

Detta är första året som alla sex pristagare är kvinnor.

Detta visar tydligt på den absolut centrala roll som kvinnor spelar i miljösammanhang världen över”, sa John Goldman från Goldman Environmental Foundation vid prisutdelningen.

De två aktivister som fört in klimatfrågan i rättssalen är Borim Kim från Sydkorea och Sarah Finch från Storbritannien.

Individuella handlingar räckte inte

Borim Kim har varit miljöengagerad sedan många år, men tänkte länge att det skulle räcka med att leva miljövänligt för egen del. Hon var vegetarian, sopsorterade och levde resurssnålt – men när Seoul råkade ut för en värmebölja år 2018 såg hon att individuella handlingar inte räckte. Människor uppmanades att stanna hemma, men hemmet kunde vara en dödsfälla i dåliga bostäder och utan luftkonditionering. Här behövdes också insatser på samhällsnivå, insåg Borin Kim.

Hon startade därför en ungdomsrörelse som började med klimatstrejker och brevkampanjer, men så småningom gick vidare till att stämma regeringen för dess bristande klimatmål. South Korean Constitutional Court kom för två år sedan fram till att ungdomsrörelsen hade rätt: Sydkoreas klimatpolicy ger inte landets invånare ett tillräckligt skydd mot klimatkrisen. Framgången har lett till att ungdomsrörelser i Japan och Taiwan stämt sina regeringar på samma sätt.

Mångårig kamp mot oljeborrning i Surrey

Sarah Finch har lett en aktionsgrupp som i många år kämpade mot ett oljeprojekt i Surrey i sydöstra England. Sarah Finch och hennes kamrater fann att borrprojektet i sin miljökonsekvensbeskrivning tog upp föroreningarna från borrning och vägbyggen, men inte alls nämnde de över 10 miljoner ton koldioxid som förbränningen av oljan från Surrey skulle ge upphov till.

Rättsprocessen varade i flera år, men slutade med seger för aktionsgruppen. Även klimateffekterna av oljans användning borde tas med i miljöbedömningen, menade rätten. Borrprojektet i Surrey las ner, och ”Lex Finch” som domslutet kallats har lett till att flera andra oljeprojekt antingen bromsats eller lagts ner.

Mot skogsbränder och för fladdermöss

Naturvårdaren Iroro Tanshi från Nigeria upptäckte en sorts fladdermöss som länge ansetts utdöda i landet. Fladdermössen fanns i ett naturskyddat område, men hotades av de skogsbränder som ofta inträffade i trakten. För att skydda fladdermössen skaffade Iroro Tanshi och hennes medarbetare utrustning för att bekämpa skogsbränder och började också engagera lokalbefolkningen.

De flesta bränder visade sig vara anlagda i samband med till exempel jakt eller skogsröjning, men hade sedan spridit sig på ett okontrollerat sätt. Gruppen har nu i samarbete med lokala ledare utarbetat regler för att hålla efter anlagda eldar. De har också installerat väderstationer och utrustat skogvaktare som håller uppsikt över skogen när brandfaran är extra hög. På så sätt har man både minskat antalet skogsbränder och räddat den vilda faunan i området.

Segrar mot storbolag

De tre sista pristagarna har alla vunnit segrar mot stora mineral- och oljebolag.

Yuvelis Morales Blanco har engagerat befolkningen kring Magdalenafloden i Colombia mot två fracking-projekt (fracking = att pumpa ner mängder av vatten, sand och kemikalier för att skapa sprickor i berget och få ut olja eller gas). Hon hotades av beväpnade män och fick söka asyl i Frankrike, men är nu tillbaka i Colombia där protesterna hittills hejdat fracking-projekten.

Alannah Acaq Hurley är en ledare för yup’ikfolket, en ursprungsbefolkning som är nära besläktad med inuiterna. Hennes hemtrakt Bristol Bay i Alaska hotades av planerna på ett jättestort dagbrott med över 180 meters djup och fyra kilometers bredd. Förutom dagbrottet, så skulle gruvprojektet också ha inneburit vägar, dammbyggen och pipelines genom den idag orörda naturen.

Organisationen United Tribes of Bristol Bay, som Alannah Acaq Hurley leder, lyckades knyta kontakter med både naturvårdsorganisationer, fiskeföretag, myndigheter och andra urfolk, så att nästan 700 000 protester mot projektet skickades in. Det stora gruvprojektet är nedlagt, men mineralerna i området lockar fortfarande intressenter så organisationens arbete fortsätter.

Theonila Roka Matbob, slutligen, kommer från ön Bougainville i Papua Nya Guinea. Där drev det stora gruvföretaget Rio Tinto fram till år 1989 en gruva som gav enorma skador på miljön. 150 000 ton gruvavfall dumpades i de närbelägna floderna varje arbetsdag, vilket förenat vattnet och lett till en rad sjukdomar hos lokalbefolkningen.

En kampanj som letts av Theonila Roka Matbob har nu slutat med seger för byborna. Rio Tinto har erkänt sitt ansvar för skadorna och börjat försöka reparera dem, bland annat genom att se till att lokalbefolkningen får tillgång till rent vatten.

Magnus Nilsson: Tänker flygbranschen överleva klimatomställningen?

Posted on 25 april, 202625 april, 2026 by Magnus Nilsson

Att flyga kommer i framtiden att bli dyrare, möjligen mycket dyrare. Nuvarande fossila flygfotogen måste ersättas av klimatneutrala, sannolikt betydligt dyrare bränslen. Branschen måste dessutom ta sig an de så kallade höghöjdseffekterna. Hur det ska gå till vet nog ingen riktigt ännu, men det lär inte bli gratis, skriver miljökonsulten Magnus Nilsson i veckans krönika.

Efter midsommar startar dragkampen inom EU om vem som ska betala flygets klimatkostnader: de som flyger eller de som inte flyger.

Sedan 2012 omfattas allt flyg mellan två flygplatser inom EU av unionens utsläppshandel, ETS1. För varje ton koldioxid planen släpper ut, måste flygbolagen lämna in en utsläppsrätt. Just nu kostar det kring 75 euro per ton CO₂.

Länge fick flygbolagen en del utsläppsrätter gratis, men från och med 2026 har gratistilldelningen i princip helt upphört.

Billigare utsläpp för flygningar ut ur EU

Flygningar mellan EU och resten av världen berörs däremot inte av ETS1. En del omfattas i stället av det globala klimatkompensationsprogrammet CORSIA, som hanteras av ICAO, FN:s luftfartsorganisation. I korthet fungerar systemet så att om de årliga snittutsläppen från den trafik som berörs, överstiger 85 procent av utsläppen från motsvarande trafik 2019, måste bolagen kompensera ökningen genom att lämna in utsläppskrediter från olika typer av klimatrelaterade biståndsprojekt (typ energisnåla spisar eller kolinlagringsprojekt (trädplantering)).

Mycket kan sägas om upplägget, men det viktiga i sammanhanget är att utsläppskostnaden under CORSIA är betydligt lägre än under ETS1. Det är billigare att flyga till och från EU än att flyga inom EU. Många viktiga länder, bland annat Kina, Indien och Brasilien, deltar dessutom inte i CORSIA. För flygningar till eller från dessa länder är utsläppskostnaden noll.

EU har länge drivit på för att skapa en global prissättning av flygets klimatutsläpp, men längre än till det svaga CORSIA har man inte nått.

Skarpare regler upprör flygbranschen

Senast ETS1 reviderades (våren 2023, under det svenska ordförandeskapet i EU) skärptes tonen. Då beslöts att EU-kommissionen i juni i år ska rapportera till regeringarna och Europaparlamentet hur det går. Har inte CORSIA-reglerna tills dess skärpts, eller om de stora länder som idag står utanför systemet fortfarande inte hakat på, ska kommissionen föreslå att ETS1 utvidgas till att även omfatta allt flyg från EU till resten av världen (flygningar som parallellt omfattas av CORSIA ska kompenseras).

Det handlar alltså om all flygtrafik från samtliga länder inom EES (EU27 + Island, Lichtenstein och Norge) till resten av världen: USA, Kina, Indien, Brasilien, Gulfstaterna, Thailand, Turkiet, Japan etc.

Flygbranschen är naturligtvis fly förbannad. Samtidigt som de serverar passagerarna KRAV-märkt kaffe i kabinen, vill de inte betala lika mycket för sina utsläpp när de flyger från EU som de redan betalar när de flyger inom EU.

Mer ”hållbart” flygbränsle måste blandas in

Helt kan de dock inte längre komma undan. Sedan 2025 måste 2 procent av allt flygbränsle som tankas vid större flygplatser inom EU utgöras av ”hållbara flygbränslen” (Sustainable Aviation Fuels, SAF). I nuläget är SAF nästan identiskt med bränsle tillverkat av använd frityrolja och andra biologiska rester, men på sikt måste en växande andel utgöras av syntetisk SAF, industriellt (och till höga kostnader) tillverkad av koldioxid och vätgas. 2030 höjs kvotplikten till 6 procent.

Inblandningen minskar bolagens kostnader för utsläppsrätter en smula, men SAF är generellt betydligt dyrare än reguljärt flygbränsle.

I juli ska EU-kommissionen föreslå hur ETS1 ska reformeras för att möta unionens nya mål att till 2040 minska nettoutsläppen med minst 90 procent jämfört med 1990. Alla, precis alla, branscher och företag med stora utsläpp – inte minst just flygbranschen – jobbar nu hårt på att se till att några andra än de själva måste bidra.

Höghöjdseffekten ger dubbelt så stor klimatpåverkan

I uppdraget till kommissionen ingår dessutom att föreslå hur flygets så kallade höghöjdseffekter ska begränsas, till exempel genom att hantera dem inom utsläppshandeln. Effekterna uppträder under vissa förhållande i atmosfären, och utlöses av flygplanens utsläpp av partiklar och vattenånga. Storleken beror mest på var flygplanen rör sig i luftrummet och varierar därför kraftigt mellan olika flygningar.

Försöken att kvantifiera påverkan landar samtidigt i att höghöjdseffekternas samlade klimatpåverkan är dubbelt så stor som den som flygets utsläpp av koldioxid orsakar. Inget marginellt problem.

När de som flyger kommer att tvingas betala sina fulla klimatkostnader, kan notan därför komma att bli väldigt hög. Och biljetterna väldigt dyra.

Idag återspeglas bara en del av dessa kostnader på flygbiljetten. På sikt måste så klart detta ändras och hela notan hanteras av flygbranschen, ytterst av resenärerna. Sker inte detta, kommer flygbranschen knappast att överleva.

Ställ politikerna mot väggen inför valet

Om kommissionen kommer att våga presentera förslag i linje med vad politikerna efterlyste under det svenska ordförandeskapet 2023 – med de konsekvenser detta kan få för biljettpriserna – är skrivet i stjärnorna. Förhoppningsvis har Ursula von der Leyen, Jessika Roswall och de andra kommissionärerna modet att rakryggat stå upp för principen att alla måste bidra. Ju fler kelgrisar, desto dyrare och mera besvärlig kommer klimatomställningen att bli.

Ytterst avgörs dock frågan inte av kommissionen utan av våra folkvalda. Hur tänker våra svenska politiker – i Europaparlamentet och i den nuvarande och den kommande regeringen – agera när besluten ska tas om något år eller två?

I juli finns ett konkret förslag från kommissionen som de måste ta ställning till. Ställ frågan till partierna innan du röstar den 13 september!

Magnus Nilsson är miljökonsult och fristående klimatpolitisk analytiker

Hållbarhetskrav pressar småföretag i omställningen

Posted on 24 april, 202624 april, 2026 by Anna Nyquist

Tempot i den gröna omställningen måste öka, och företagen är nyckelaktörer. Samtidigt visar en ny rapport från Svenskt Näringsliv att små och medelstora företag möter växande krav på hållbarhetsdata som de har svårt att möta.

Många småföretag driver redan idag ett aktivt hållbarhetsarbete. I Svenskt Näringslivs nya rapport Hållbara småföretag – ohållbara krav lyfter man hur de här bolagens styrka ligger i flexibilitet, snabba beslutsvägar och en nära koppling till den egna verksamheten. Det gör att de snabbt kan ställa om, testa nya lösningar och använda resurser mer effektivt. Det här kan göra deras bidrag väldigt värdefulla i den gröna omställningen.

Samtidigt visar rapporten att småföretagens förutsättningar är begränsade. Tid, pengar och specialistkompetens räcker ofta inte till när kraven ökar snabbt – särskilt när de är komplexa och förändras över tid.

Rapportering tar allt större plats

Rapporten visar att kraven på hållbarhetsdata ökar snabbt. Många nya EU-regler riktar sig mot stora företag, men i praktiken påverkar de även småföretag eftersom de ingår i samma leverantörskedjor. Det gör att små företag behöver samla in stora mängder data, anpassa sig till olika kunders krav och rapportera i flera olika system.

Samtidigt saknar kraven ofta samordning. Olika aktörer efterfrågar olika uppgifter och använder egna definitioner och format. Det gör arbetet både tidskrävande och svårt att överblicka.

Risk att fokus hamnar fel

Rapporten visar också att arbetet med att samla in och rapportera data kräver mycket resurser. Det behöver inte vara ett problem i sig – transparens är en viktig del av hållbarhetsarbetet. Men när kraven blir många och spretiga riskerar de att styra fokus åt fel håll.

I rapporten lyfter man att tid som annars skulle kunna gå till att minska utsläpp, effektivisera resursanvändning och utveckla mer hållbara produkter i stället går till administration och dokumentation.

Komplexa värdekedjor möter förenklade krav

Rapporten lyfter också att vissa krav inte speglar hur globala värdekedjor faktiskt fungerar. I till exempel livsmedels- och textilbranschen är leverantörsled ofta långa och komplexa. Det gör att företag i praktiken har svårt att spåra produkter hela vägen ner till enskilda producenter, även om ambitionen bakom kraven är god. Ibland är det inte ens möjligt för dem.

Det här pekar på ett tydligt glapp mellan höga ambitioner och vad som faktiskt går att genomföra i praktiken.

Behov av bättre samordning och balans

I grunden visar rapporten att det handlar om att hitta en balans där höga ambitioner möter lösningar som fungerar i praktiken. Samtidigt återkommer en tydlig bild: småföretag vill ta en aktiv roll i den gröna omställningen och bidra till verklig förändring. Men för att lyckas behöver de rätt förutsättningar.

Rapporten lyfter särskilt fram mindre administration, tydligare krav och bättre samordning som avgörande. När systemen fungerar bättre kan fler företag lägga sin tid där den gör störst nytta – på att minska sin påverkan och utveckla hållbara lösningar.

Färre eko-kampanjer i butiker – ny granskning visar tydlig nedgång

Posted on 24 april, 2026 by Anna Nyquist

Färre eko-kampanjer i butiker påverkar försäljningen av ekologiska varor. En ny granskning från Naturskyddsföreningen visar att andelen eko-kampanjer har minskat kraftigt, något som riskerar att bromsa den gröna omställningen av matsystemet.

I rapporten Halvering av eko-kampanjer hos matkedjorna granskar Naturskyddsföreningen hur stor andel av butikernas kampanjer som gäller ekologiska varor. Resultatet är tydligt: andelen eko-kampanjer har nästan halverats. De har gått från 6,7 procent 2018 till 3,4 procent 2025.

Samtidigt minskar försäljningen av ekologiska livsmedel. Rapporten pekar på att utvecklingen hänger ihop, att färre kampanjer leder till lägre försäljning.

Butikerna styr våra val

Rapporten visar att matkedjorna i stor utsträckning påverkar vad vi lägger i kundvagnen. De avgör vilka varor som syns i butiken, vilka som får kampanjpris och vad som lyfts fram i reklam. I rapporten beskrivs också hur kampanjer påverkar försäljningen. När en vara får sänkt pris eller exponeras mer säljer den oftast bättre. Den hänvisar även till tidigare undersökningar som visar att försäljningen av ekologiska varor ökar när butikerna satsar mer på eko-kampanjer.

Samtidigt lyfter rapporten att många konsumenter vill handla mer ekologiskt, men att priset ofta är ett hinder. Andra upplever att det finns för få erbjudanden. När butikerna minskar sina eko-kampanjer blir det därför i praktiken svårare för konsumenter att välja ekologiskt.

Stora skillnader mellan kedjorna

Granskningen visar emellertid även stora skillnader mellan matkedjorna. Hemköp ligger i topp. Där gäller nästan var tionde kampanj ekologiska varor. Lidl ligger längst ner. Där är andelen under en procent.

Coop sticker ut på ett annat sätt. Kedjan har minskat kraftigt. Från omkring nio procent 2022 till drygt fyra procent 2025. Det visar att utvecklingen inte är given. Butikerna kan prioritera olika.

Vad krävs för att vända utvecklingen?

Rapporten pekar på flera konkreta åtgärder. Den lyfter att butikerna behöver öka andelen eko-kampanjer, ge ekologiska varor bättre synlighet i butiken och sätta tydliga mål för ekologisk försäljning. Rapporten visar också en tydlig koppling mellan kampanjer och försäljning. När butiker lyfter ekologiska varor säljer de mer. När de minskar satsningen sjunker efterfrågan.

Samtidigt visar rapporten att politiken också spelar en viktig roll. I dag saknar Sverige en nationell plan för ekologiskt jordbruk, något som skulle kunna bidra till att stärka utvecklingen. Samtidigt finns viljan kvar hos konsumenter. Många vill handla mer ekologiskt, men får inte alltid rätt förutsättningar i butik.

I grunden handlar det därför om prioriteringar. Vilka varor väljer butikerna att lyfta fram?

Klimatförändringar orsakade 62 000 dödsfall i Europa – och försvårar för demokratin

Posted on 22 april, 202626 april, 2026 by Jan Lindsten

Den snabba uppvärmningen från utsläppen av växthusgaser låg under 2024 bakom 62 000 dödsfall i Europa. Det visar årets Europarapport från Lancet Countdown. Samtidigt visar en studie från International IDEA att själva demokratin i många länder samma år stördes allvarligt av naturkatastrofer kopplade till klimatförändringarna.

Lancet Count down är ett internationellt nätverk, grundat 2015 och med över 100 medverkande institutioner. Nätverket arbetar, enligt egen beskrivning, ”för att säkerställa att folkhälsa står i centrum för hur beslutsfattare förstår och hanterar klimatförändringarna.”

Denna arbetsuppgift har blivit allt mer akut. För klimatförändringar har på kort tid seglat upp som ett påtagligt och konkret hot mot människors hälsa och liv. Även i Europa, som är en av de världsdelar som värms upp snabbast. Dödsfallen inträffar främst bland sköra, sjuka och äldre människor som har svårt att klara höga temperaturer. Men svåra översvämningar och ökade virus- och bakterieinfektioner som fått fäste i det varmare klimatet leder också till dödsfall i värsta fall.

Värmen största faktorn bakom dödsfallen

Den nu publicerade rapporten från Lancet Countdown avser år 2024, och dess slutsats är alltså att hela 62 000 dödsfall i Europa kan knytas till klimatförändringarna detta år. 65 forskare står bakom rapporten.

Vi ser en ökad dödlighet, framför allt när det handlar om värmerelaterade dödsfall. Det är klart att det är allvarligt när vi ser att de hade kunnat förebyggas i stor utsträckning, säger en av dem, Maria Nilsson, folkhälsoprofessor vid Umeå Universitet i en intervju i P1.

Rapporten inleds med att konstatera att Europa, utöver att nu drabbas kraftigt för egen del, också är ansvarigt för att uppvärmningen drabbar andra länder:

Klimatförändringar är ett socialt och miljömässigt rättviseproblem. År 2021 var utsläppen från förbränning av fossila bränslen 5,4 ton koldioxid per person i Europa – sex gånger så höga som i Afrika och nästan tre gånger så höga som i Central- och Sydamerika.

Kvinnor och fattiga drabbas mer

Hälsoeffekterna är ojämnt spridda.De drabbar kvinnor mer än män och fattiga människor mer än välbeställda, i såväl Europa som internationellt. Geografin spelar också roll. Hälsoriskerna för befolkningen i Sydeuropa är främst kopplade till värmerelaterade sjukdomar, effekter av skogsbränder, minskad säkerhet i livsmedelsförsörjningen, torka och så kallad leishmaniasis (en dåligt uppmärksammad parasitorsakad sårinfektion), enligt rapporten.

Länderna i norra Europa kan drabbas av ovanstående också, men är snarare mer utsatta för fästingar och vibriobakterier (bakterier som lever i både salt och sött vatten och kan orsaka mag- och tarmsjukdomar).

Rapportförfattarna manar politiska beslutsfattare i Europa att fatta beslut som sänker utsläppen väsentligt snabbare än idag. Det skulle krävas tre gånger snabbare utfasning av växthusgasutsläpp jämfört med dagens takt för att minska farorna till en hanterbar nivå, enligt dem. Det krävs även mer och snabbare åtgärder för att anpassa samhället till ett allt varmare klimat, inte minst när det gäller ”termisk komfort” , alltså bland annat svalare inomhusmiljö vid värmeböljor.

Näringslivet och forskare mest intresserade

Rapporten konstaterar att medan engagemanget inom vetenskap och näringsliv om frågeställningarna kring klimat och hälsa ökat, är det desto lägre inom medierna, politiken och hos allmänheten.

Den sakliga och hovsamma men ändå tydliga kritiken mot politisk passivitet drabbar inte minst den svenska regeringen. Denna har inte bara kraftigt ökat de svenska fossila utsläppen genom medvetna politiska beslut. Den har också dragit ned anslagen till länsstyrelserna och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap för samordnad planering av den helt livsnödvändiga klimatanpassningen. SMB har tidigare rapporterat om detta, se länkar här och här.

Att värmeböljor, torka och ökade infektioner i klimatförändringens spår försämrar folkhälsan är inte så förvånande. Men att ett varmare klimat även stör utövandet av demokrati torde förvåna fler. Enligt organisationen International Institute for Democracy and Electoral Assistance var detta dock ett faktum vid 23 val i 18 länder under 2024.

Både rika och fattiga länder utsatta

Enligt rapporten, som citeras i tidningen The Guardian, påverkades valprocessen negativt av olika slags naturkatastrofer med stark koppling till klimatförändringar i både rika och fattiga länder, bland andra USA, Österrike, Kanada, Indien, Mocambique, Senegal och Filippinerna.

Problemen och störningarna beror bland annat på skogsbränder, översvämningar, orkaner och värmeböljor som hindrar eller försvårar för människor att komma till vallokalerna. Det finns även mer tekniska exempel, där mycket höga temperaturer fått rösträkningsmaskiner att haverera.

FN gör sällskap med tunga forskare och manar rika länder att överge tillväxten

Posted on 22 april, 202623 april, 2026 by Lukas Frisell

Europas tyngsta forskarråd. Majoriteten av världens forskare inom klimatåtgärder. Otaliga mängder klimataktivister. De tyngsta jordsystemsforskarna – däribland Johan Rockström – och nu, idag, FN:s toppskikt. Alla levererar ett gemensamt svar om resurs- och klimatkrisen: Världens ekonomiska system måste förändras i grunden – genom posttillväxt.

Under snart två år har FN:s särskilda rapportör för extrem fattigdom och mänskliga rättigheter – belgaren Olivier de Schutter – lett arbetet med att utveckla en färdplan som kan ta sig an framtidens utmaningar.

Idag, onsdag, presenterar Schutter en större förrapport till arbetet under Internationella arbetsorganisationens konferens i schweiziska Genéve. Det övergripande budskapet lyder: Ekonomin måste sluta växa. Världen, och i synnerhet rika, ohållbara, länder som Sverige, behöver utgå ifrån posttillväxt för att säkerställa människors välmående, utrota fattigdomen och skapa hållbara samhällen.

Rapportens över hundra sidor är fyllda av problembeskrivningar och sammanhängande politiska förslag. Man behöver inte leta i det finstilta för att förstå att världen befinner sig i ett oroväckande tillstånd, heller inte för att hitta kraftfulla förslag på åtgärder, långt bortom det svenska politiska samtalet.

Hur få utveckling utan ekonomisk tillväxt?

Färdplanen har tagits fram tillsammans med bland annat fackförbund, aktörer från civilsamhället, forskare och FN-organ med utgångspunkt i frågan Hur kan vi bemöta kriser kopplade till fattigdom och ojämlikhet utan att betrakta ekonomisk tillväxt som en nödvändig förutsättning för utveckling?

Detta efter att Schutter understrukit två omständigheter: Å ena sidan att ett fokus på ekonomisk tillväxt inte per automatik leder till förbättrade livsvillkor, utan även kan vara socialt destruktiv, bland annat genom att öka ojämlikheter, försämra arbetsvillkor och höja kostnader. Det är ett faktum att ökad BNP efter en given punkt inte korrelerar med ökat välbefinnande.

Å andra sidan att ökad ekonomisk tillväxt oundvikligen leder till ökad resursanvändning, driver på förlusten av biologisk mångfald och det sjätte massutdöendet samt orsakar mer avfall och föroreningar.

SMB har rapporterat utförligt om posttillväxt

Dessa faktum har Supermiljöbloggen tidigare påvisat och i en längre artikelserie beskrivit vad posttillväxt och det tillhörande begreppet nerväxt är. Den andra delen om varför tillväxt är ohållbart förklarar sambandet mellan ekonomisk expansion, materialanvändning och de fem överskridna planetära gränserna som inte främst har att göra med klimatförändringar. Artikelserien utgör den första stora mediala genomgången av posttillväxt och nerväxt i Sverige. Den ger en utförlig introduktion till bland annat tillväxtens ohållbara följder för både klimatförändringarna och andra miljöfrågor, samt vad posttillväxt och nerväxt innebär.

Posttillväxt är en bred samling av idéer som alla inbegriper att samhället bland annat bör överge ekonomisk tillväxt som övergripande mål och att ekonomin istället ska orienteras runt uppfyllandet av sociala behov inom ekologins gränser.

Färdplan beskrivs i sex pelare

I rapporten som FN-rapportör Schutter presenterar har färdplanens aktörer tillsammans identifierat och presentat vad som behöver ske i sex ”pelare:”

Den första pelaren understryker att världen måste “transformera ekonomiska system”. Schutter och hans team menar att det är omöjligt att utrota fattigdom och hålla världen inom de planetära gränserna i ett tillväxt-sökande system, och att världens ekonomiska och finansiella system är uppbyggda i motsats till detta syfte:

Ett posttillväxt-makrofinansiellt system är ett där marknader inte längre fungerar som den dominerande samordningsmekanismen för strategiska sektorer; där offentliga institutioner styr och disciplinerar privat kapital, vägleder kreditallokering mot socialt och ekologiskt nödvändiga aktiviteter och skalar ned skadliga sådana; där tillräcklighet, universell behovstillfredsställelse och demokratisk planering ersätter tillväxtimperativet som den organiserande logiken för ekonomisk politik; och där statens monetära, finanspolitiska och industriella verktyg kombineras på nytt för att trygga försörjning genom avkommodifierad tillhandahållning av grundläggande varor, heter det i rapporten.

Förmögenhetsfördelning och bättre arbetsvillkor

Bland annat föreslås inkomsttak, förmögenhetsskatter och liknande åtgärder riktade mot företagsvinster. Pelare två och tre handlar om att förbättra arbetsvillkor, ett större fokus på omsorgsarbete, demokratiserande av ekonomin genom arbetarägda företag och stärkta fackliga rättigheter, sociala skyddsnät, allmän jobbgaranti, utökad välfärd och universell basinkomst.

Den fjärde pelaren benämns som ‘Ekologisk rättvisa’ och understryker vikten av att rika länder går före i transformationen och drastiskt ökar sitt omställningsstöd till fattiga länder, samt att exploateringen av kritiska resurser för omställningen – vilken i huvudsak är påtvingad av och för rika länder – präglas av demokrati och självbestämmande. Man lägger även fram förslag kopplade till tillräcklighet, bland annat tak för resursanvändning, utsläpp och föroreningar för att begränsa överkonsumtion, rättvis ransonering av lyxprodukter, och motverkandet av planerat åldrande av produkter.

Den femte pelaren påpekar att den internationella världsordningen är ojämlik och vikten av att den förändras fundamentalt. Rapporten anser att detta är avgörande för att utrota fattigdomen. Den sjätte pelaren – kallad ‘demokratisk planering och styrning’ – betonar att ekonomin “åter måste bli en kamp för demokrati” och handlar om att utöka demokratiska principer och demokratins omfång – både politiskt och ekonomiskt.

En banbrytande FN-rapport

Det som idag presenteras i Genéve utgör den kanske mest banbrytande FN-rapporten som har släppts under de senaste decennierna. Den bryter direkt upp med de fundamentala politiska och ekonomiska idéer som den nyliberala ekonomiska utvecklingen har vilat på. Men FN är definitivt inte ensamt om att förespråka posttillväxt.

Liknande publiceringar och utspel ar kommit från den mycket tunga instansen Europeiska vetenskapsakademiernas rådgivande råd, bland annat i fjol när den förkunnade brådskan i att transformera ekonomin. Även de tyngsta naturvetenskapliga klimatforskarna – däribland svenske Johan Rockström – förordar ekonomiska posttillväxt-ramverk i sina två senaste årliga rapporter om klimatets tillstånd.

Posttillväxtidéer sprids även snabbt bland till exempel aktivister och samhällsvetenskapliga forskare. Exempelvis förespråkar en klar majoritet av forskare inom klimatpolitiska åtgärder posttillväxt och/eller nerväxt. Även många EU-parlamentariker är därtill negativt inställda till ekonomisk tillväxt. Därtill varnade 11 000 forskare världen 2020 i ett upprop för den planetära katastrof som ett fortsatt förlitande på ekonomisk tillväxt innebär. Ett inspel som följdes upp av flera av de största europeiska miljö- och civilsamhällesorganisationerna, som motsatte sig EU:s agenda om så kallad grön tillväxt.

Nytillkomna studier visar även likartade resultat bland befolkningen. SMB har tidigare rapporterat att stödet för radikala gröna samhällsvisioner – däribland nerväxt – är stort och framförallt underskattat. En studie från USA indikerar att låginkomsttagare prioriterar miljön framför ekonomisk tillväxt. I Sverige påvisar en svensk studie liknande resultat bland fackmedlemmar. Andra studier – däribland undertecknads masteruppsats – visar att fackens politiska prioriteringar har större överlapp med posttillväxt- och nerväxt idéer än vad rådande narrativ gör gällande.

Och som SMB tidigare har berättat: En klar majoritet av både britter och amerikaner tycktes positivt inställda till nerväxt – när de förstod vad det är.

”Destruktiv tillväxt inget att prioritera”

I en intervju med The Guardian inför rapportsläppet sade Schutter att politiker måste sluta upp att prioritera “skadlig och destruktiv tillväxt”:

De knappa resurser vi har bör användas för att prioritera de grundläggande behoven hos människor i fattigdom och för att skapa det som är av samhälleligt värde, snarare än att tillgodose de ultrarikas frivola begär.

Schutter har av allt döma ett stort stöd från FN-organisationen i stort. Rapporten backas upp av FN:s generalsekreterare António Guterres, som i februari sade att världens ledare måste frigöra världens ekonomier från sitt gemensamma BNP-beroende för att undvika planetär katastrof.

Den fullständiga färdplanen presenteras i juni, under FN:s råd för mänskliga rättigheters 62:a session.

Läs SMB:s artikelserie om posttillväxt och nerväxt här!

Regeringen föreslår kortare tidsfrist för att avverkningsanmäla skog – trots kritik

Posted on 22 april, 202622 april, 2026 by Alva Danielsson

Regeringen föreslår nya lagändringar i skogspolitiken. Markägares kostnad för att införskaffa kunskap ska specificeras, och man vill korta ner tidsfristen för avverkningsanmälningar från sex till tre veckor. Men det har remissinstanserna väldigt delade meningar kring.

Regeringen har nu lagt fram den nya propositionen om skogsbruk. Lagförslagen kommer från skogspolitiska utredningens delbetänkande 2024. Förslagen ska enligt regeringen själva syfta till att främja ett aktivt och långsiktigt hållbart skogsbruk.

Regeringen presenterar nu den största skogsreformen sedan 1993. För tydligare regler, rimligare villkor och stärkt äganderätt för landets alla skogsägare”, säger landsbygdsminister Peter Kullgren i ett pressmeddelande.

I miljöbalken finns ett krav som säger att markägare måste införskaffa sig tillräckligt med kunskap för att kunna skydda miljön mot skada när de bedriver en verksamhet, exempelvis skogsbruk. I praktiken kan det innebära att exempelvis ta reda på vilka arter som finns i skogen, och om de är skyddade eller hotade. Ett av de nya lagförslagen är ett maxtak på kostnaden som en markägare ska lägga på detta – nämligen tre procent av värdet på den berörda fastigheten. Syftet, enligt propositionen, är att tydliggöra vad som är rimligt att kräva av markägaren när det kommer till kunskapsinhämtning om art- och miljöskydd inför en avverkning.

Ska gå snabbare att avverka

Ett annat förslag handlar om tiden för avverkningsanmälan. Det krävs inget tillstånd för att avverka skog – däremot måste en anmälan göras till Skogsstyrelsen om du ska avverka mer än 0,5 hektar nedanför fjällnära gränsen. Efter sex veckor från att anmälan gjordes får du avverka, om inte Skogsstyrelsen har sagt något annat. Nu vill regeringen korta ner väntetiden till tre veckor istället.

Utredningens förslag var inledningsvis tio dagar, och många remissinstanser har varit starkt kritiska till förslaget. Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet anser att det strider mot EU-rätten om krav på effektiva kontrollsystem. Mark- och miljödomstolen är tveksam till att Skogsstyrelsen hinner göra en ordentlig bedömning på den korta tiden. I dagsläget är det bara en liten bråkdel av alla anmälningar som faktiskt handläggs av den ansvariga myndigheten. Flera remissinstanser uttrycker oro över hur det ska påverka artskyddet.

Skogsbolagen positiva – forskare kritiska

Några instanser är däremot positiva till förslaget, bland annat flera skogsbolag och LRF Skogsägarna, som ser det som en effektivisering.

Det återstår att se om en halvering av den nuvarande tidsfristen är tillräcklig för att minska de risker som kan medföras.

Delbetänkandet från 2024, som denna proposition är baserad på, efterföljdes av ett slutbetänkande i augusti 2025 som SMB tidigare rapporterat om. Förslagen möttes av stark kritik från både forskare och miljörörelsen.

Klimatforskningen i USA kämpar vidare, under nya namn

Posted on 22 april, 2026 by Ingela Björck

I Trumps USA finns det numera en lång lista över opassande ord. Det är ord som organisationer och forskare som söker statliga forskningsanslag inte bör använda – ord som till exempel ”climate change”, klimatförändringar. Forskarna försöker nu kringgå problemet genom att använda andra ord för samma frågor.

Växthusgaser, förnybar energi, solenergi, vindkraft, föroreningar. Miljörättvisa, jämställdhet och mångfald. Det är några av de många ord man idag ska akta sig för i USA, om man vill ha stöd från statliga National Science Foundation.

Ledningen i amerikanska jordbruksdepartementets forskningsenhet, Agricultural Research Service, informerade sina anställda om detta redan förra våren. Man skickade ut en lista på drygt 100 ord som Trump ogillar, och som det därför gällde att försöka undvika. Det skriver miljösajten Grist, som gjort ett långt reportage om klimatforskarnas nya ordval.

Omkring en tredjedel av orden på listan hade att göra med klimatet – ord som ”global uppvärmning”, ”klimatforskning” och ”kollagring”.

Bytte till neutralare begrepp

Forskarna bytte raskt ut dessa ord mot neutralare begrepp som ”förhöjda temperaturer”, ”jordhälsa” och ”extrema vädersituationer” i sina rapporter. Ofta har man på så sätt kunnat fortsätta sin forskning. Om denna till exempel handlar om vädrets påverkan på växtsjukdomarna hos sojabönor, så gällde det att ta bort alla hänvisningar till ett varmare klimat.

Vi fick ändra fokus i våra ansökningar. I stället för att säga att klimatet påverkar förekomsten av växtsjukdomar, så fick vi skriva att sjukdomarna uppträder under vissa förutsättningar”, säger Ethan Robert på Agricultural Utilization Research i Illinois.

En annan forskare som intervjuats av Grist, Trent Ford från University of Illinois, har genomgående bytt ut ordet klimat mot ord som ”extremväder” och ”variabelt väder” i sina anslagsansökningar. Han har inte varit glad åt att göra så, men har bedömt det som nödvändigt av ekonomiska skäl.

Att inte få ett visst anslag kan ju betyda att vi måste göra oss av med en doktorand eller säga upp en av universitetets anställda”, säger han.

Att forskare utformar sina ansökningar på det sätt som väntas gå hem hos anslagsgivarna är inget nytt i sig. Det skedde tidigare också, vilket skapat problem i samband med övergången från Biden-administrationen till Trumpstyret. När till exempel Trent Ford på Bidens tid skrev en ansökan om hur klimatet skulle kunna påverka jordbruket i Mellanvästern, så var det politiskt lämpligt att tala om intervjuer med ”en mångfald” av lantbrukare. Men ”mångfald” är ett av Trumps svartlistade ord, så när Biden efterträddes av Trump fick det begreppet bli utbytt mot ”intervjuer med alla amerikanska bönder”.

Klimatetiketten en dödsdom

För Trent Fords ansökan gick det så småningom bra, men andra har haft mindre tur. En grupp forskare som ville studera hydroponik – att odla växter utan jord – klassade för några år sedan sin forskning som klimatrelaterad för att ligga bättre till hos Biden-administrationen. Men ansökan hann inte bli klar innan Trump övertagit makten, och etiketten ”klimatrelaterad forskning” innebar då en snabb dödsdom för projektet.

Många tilltänkta projekt har fått nobben, och många anställda på olika myndigheter har blivit uppsagda genom Elon Musks besparingsdrive i DOGE (Department of Government Efficiency). Men helt nattsvart är bilden alltså inte. Klimatforskningen i USA kämpar på och försöker dra sig fram under radarn – det gäller att överleva, i väntan på bättre, mindre Trump-styrda tider.

Klimatprofessorn föreläser för vanligt folk om skogen – ”Jag får jätteintressanta frågor”

Posted on 17 april, 202618 april, 2026 by Jan Lindsten

Universitet och högskolor har till uppgift att utbilda och forska. Samt även att sprida sin kunskap till allmänheten – den så kallade tredje uppgiften. SMB passade på att lyssna till klimatforskaren Markku Rummukainen vid Lunds universitet när han föreläste i Alingsås om skogens klimatnytta, inbjuden av Senioruniversitet. Och fick en liten pratstund med professorn.

Rummukainen, som deltagit i FN:s klimatpanel och studerat klimatfrågan under de senaste 30 åren, har på senare tid fördjupat sig i frågan om skogarnas roll just för klimatet. Han ligger bakom flera studier som undersökt forskningsläget om hur skogarna ska hanteras för att göra störst nytta för klimatet.

Entydiga resultat om skogens klimatnytta

Hans slutsatser om vad forskningen säger är entydiga: skogens viktigaste bidrag till klimatet är att lagra så mycket kol som möjligt. Det sker genom lägre avverkningstakt och, eller, längre omloppstider – det vill säga träden står kvar längre än vad de gör idag innan slutavverkning. Därtill behöver kalhuggningen som metod kompletteras med skonsammare sätt att avverka, av både biologiska och klimatologiska skäl, förklarar han metodiskt för lyssnarna och visar bilder och diagram.

– Det råder stor enighet om detta, konstaterar han.

Han menar här inom forskarvärden.

Inom skogsindustrin och en stor del av politiken är man däremot inte alls med på slutsatserna. Rummukainens rön har ifrågasatts för att han inte är skogsforskare, utan klimatforskare, på sina håll på ett mycket nedlåtande sätt.

Skogsindustrins falska matematik

Han tar upp just ifrågasättandet av det vetenskapliga kunskapsläget, till exempel från skogsindustrin som tar till många knep för att visa att intensiv avverkning med kalhyggesbruk tvärtom är mycket effektivt för klimatet.

– Det förekommer att industrin räknar dubbelt och överdriver betydelsen av den så kallade substitutionseffekten, alltså att träprodukter ersätter produkter som bygger på användningen av kol och olja. Dessutom blir bara 20 procent av träråvaran långlivade produkter, resten är bränsle och kortlivade varor som släpper ifrån sig koldioxiden inom några år. Samtidigt tar det många tiotals år för en skog att växa upp och fånga in samma mängd koldioxid, säger han och visar en bild över skogsnäringens egen, felaktiga matematik.

Här ett exempel på Skogsindustriernas sammanställning daterad 2019, som ska visa hur stark klimatnytta skogsbruket ger. Men, konstaterar Markku Rummukainen, de 42 miljoner tonnen fossilreducering från skogsprodukter är en dubbel- eller felräkning då produkterna bokförs på andra konton, eller inte innebär någon substitution alls.

När föreläsningen är slut räcker några i publiken upp händerna. En person, som sett en snabbväxande salixodling intill en väg, undrar om energiskog är positivt eller negativt ur klimatsynpunkt. Rummukainen svarar snabbt att nyttan sannolikt är plus minus noll för klimatet – det kol som snabbt binds i biomassan släpps ju snabbt tillbaka ut i atmosfären när den eldas upp i något värmeverk.

Efter frågestunden har det gått en och en halv timma och forskaren gör sig beredd för avresa. Men han hinner med att svara på några frågor från SMB också:

”Folk är nyfikna över vad som är nytt”

När du är ute och föreläser, märker du om vanligt folks attityder om skogens roll förändrats på senare tid?

– Jag märker att det finns många som är nyfikna och vill veta mer om vad som är nytt, jämfört med hur man har sett på skogen tidigare. Och vill veta vad man kan göra själv. En del är positivt nyfikna, andra mer defensiva, säger Markku Rummukainen.

Med tanke på allt fokus idag om skogens roll, tror du det börjar samlas tillräckligt med argument för att faktiskt påverka politiken och skogsindustrin?

– Jag anser att vetenskapen om skogens klimatnytta är rätt stark idag. De stora dragen känns tydliga och säkerställda. Men inom politiken och industrin är det fortfarande ofta andra argument som väger tyngst.

Du känner ju väl till både Sveriges och Finlands skogsbruk. Är det dessa länder som är de svåraste bromsklossarna inom EU för att förändra skogspolitiken i mer klimat- och miljövänlig riktning?

– Ja, de är bland de mer konservativa, men det finns också andra länder, till exempel Österrike och några till. Ibland kommer dessa med gemensamma inspel med krav på att den gamla politiken inte ska förändras.

Får nya idéer av mötena med folk

Slutligen, är det roligt att som forskare träffa allmänheten och berätta lite mer populärt om de vetenskapliga rönen?

–Ja, jag tycker det är jätteintressant. Jag får till exempel frågor som jag inte tänkt på själv och som kommer från det verkliga livet. Då får man nya idéer och även viss ödmjukhet, när vetenskap och allmän praktik möts.

Inom kort är det dags för nästa besök ”i verkligheten” för Markku Rummukainen. Han är tingad till den årliga vetenskapsveckan i Lund, där han ska redogöra för och spana om läget för klimatet för tio år sedan, idag och tio år framåt i tiden. Förhoppningsvis kommer många och lyssnar.

Vattenbrist världen runt – del 2

Posted on 17 april, 2026 by Ingela Björck

Misslyckade dammprojekt i Iran, bondeprotester i Spanien och höjda köttpriser i USA. Det är några exempel på vad vattenbristen i världen lett till. I den här artikeln, den andra i SMB:s miniserie om vatten och vattenbrist, beskriver vi en del av följderna av det som FN kallat ”vattenbankrutt”.

Nästan tre fjärdedelar av världens befolkning bor, enligt en nyligen utkommen FN-rapport, i länder med osäkra vattentillgångar. Det innebär att människorna inte kan lita på att de alltid kan få tag på rent vatten till sina hushåll.

Ett exempel är Iran, som just nu utsätts för krig men som också länge utsatts för brist på vatten. 19 stora dammar i landet är nästan tomma, och hela 97 procent av landet anses lida under allvarlig vattenbrist. Det är så illa att presidenten Massoud Pezeshkian i december förra året varnade för att huvudstaden Teheran, en stad med över 15 miljoner invånare, kan få evakueras ”dag noll” – den dag befolkningen inte längre kan förses med vatten.

Vattenbristen i Iran har flera orsaker. En är att mullorna som tog makten vid den islamiska revolutionen 1979 ville göra landet självförsörjande på jordbruksprodukter. Därför lät man bygga många dammar utan att först undersöka hur mycket vatten som skulle kunna tas ut utan att tömma tillgångarna.

”Vattenmaffia” med politiska kontakter

Till problemet hör också, enligt en artikel från tankesmedjan Atlas Institute, det som i Iran kallas ”vattenmaffian”. Namnet står för en handfull företag som har nära band till regeringen. Dessa företag struntar ofta i experters råd när de lanserar stora och för politikerna intressanta projekt som dammbyggen.

Gotvand-dammen anges som ett exempel på detta. Där hade experter varnat för att salthaltiga klippor nära dammen kunde skada vattnet. Byggföretagen i ”vattenmaffian” ville ändå genomföra det mycket dyra dammprojektet, och täckte bara saltbergen med ett lager av lera. Men leran upplöstes snabbt… och likaså saltet. Utflödet av salt har nu gjort dammens vatten omöjligt att dricka, och har även förstört hela ekosystemet i floden Karoon.

Både översvämningar och torka i Spanien

Efter flera års svår torka råkade Spanien år 2024 ut för torkans motsats: extrema regn som orsakade en katastrofal översvämning i Valencia. Varken infrastrukturen eller myndigheterna var beredda på det våldsamma vädret, fast skyfall tillhör de fenomen som väntas bli vanligare med den globala uppvärmningen.

Torka förekommer annars oftare än häftiga regn i Spanien. Atlas Institute ger Axarquía i Málagaprovinsen som ett exempel. Där hade dammarna i januari 2024 mindre än en tiondel av sin normala vattenmängd. Myndigheterna bromsade uttaget av vatten för bevattning, men jordbrukarna övergick då till att använda brunnsvatten. Det gjorde grundvattennivåerna riskabelt låga, så att även det vattenuttaget fick bromsas. Bönderna förlorade stora delar av sina mango- och avocadoskördar, och missnöjet är stort.

Oroande vattenbrist i USA

Även i USA har det vattenkrävande jordbruket problem. Nästan 60 procent av landets yta befann sig i torka i slutet av mars i år, enligt U.S. Drought Monitor. Detta gäller bland annat de delar av Södern där man odlar sockerrör, ris och jordnötter, liksom veteodlingarna och boskapsfarmerna på den stora slätten Great Plains.

Vi går in i växtsäsongen med nästan rekordlåg markfuktighet. Läget är dåligt och blir värre hela tiden,” säger Brad Rippey från amerikanska jordbruksdepartementet till Washington Post.

Torkans effekt på skördarna i USA väntas leda till högre matpriser. Priset på kött har redan gått upp med 14 procent sedan förra året och väntas öka med ytterligare 10 procent i år.

Många konflikter kan väntas följa i vattenbristens spår i USA. En gäller vilka gårdar som ska få använda flodvatten för bevattning. Här finns ett system som innebär att de äldsta vattenrättigheterna prioriteras medan de senaste vattenrättigheterna är de som först begränsas. För bönderna runt floden Yakima i staten Washington innebär det att alla som fick sina vattenrättigheter efter 1905 bara kommer att få 44 procent av sin ordinarie tilldelning i år.

Avsaltning en sista utväg

Avsaltning då? Det är en lösning som enligt Atlas Institute prövas både i Iran och Spanien. Iran bygger en 80 mil lång ledning som ska pumpa havsvatten in i landet för avsaltning. Spanien är redan främst i EU på området och planerar att bygga ännu fler anläggningar.

Men avsaltning har nackdelar. Det är dyrt, vilket ger högre vattenpriser för konsumenterna. I Barcelona, till exempel, har priserna gått upp så kraftigt att mer än en tiondel av invånarna nu har svårt att betala sina vattenräkningar. Avfallet från en avsaltningsanläggning är också farligt för miljön, och en lång ledning som den i Iran kan läcka och skada omgivningen.

EU:s Blue Economy Observatory, en sajt inriktad på hav och ekonomi, ser därför avsaltning som en allra sista utväg. Först bör alla andra sätt att förbättra situationen användas. Det är åtgärder som att renovera gammal infrastruktur, sluta använda dricksvatten i onödan, återanvända vatten när det går, odla mindre vattenkrävande grödor, använda mer sparsam bevattning och hålla noggrann kontroll på läget i dammar, floder och grundvattenreserver.

Wallenbergs stöd till Stegra är en rejäl påtryckning på regeringen om klimatet

Posted on 15 april, 2026 by Jan Lindsten

Nyheten att Wallenbergsfären satsar 15 miljarder kronor i Stegra betyder att landets tyngsta industrikapitalister tar ställning i klimatfrågan genom att stödja koldioxidfri stålproduktion. Ett viktigt besked, som även ger regeringen Kristersson ett välbehövligt tryck i rätt riktning i omställningen.

Stålproduktionen, av av Sveriges tyngsta basnäringar, är också en av landets största enskilda källor till växthusgasutsläpp. Stegra i norrländska Boden skulle bli en av de nya, koldioxidfria ståltillverkarna, men tillräckligt med villigt kapital har saknats och orosmolnen har hopats. Tills i går, tisdag.

15 miljarder ska nu slussas in i investeringskapital i Stegra och en Sveriges namnkunnigaste företagsledare, förre Volvo-chefen Leif Johansson, träder in som ny ordförande.

Även med dessa nya pengar står Stegra inför enorma utmaningar. Men ska klimatkrisen lösas måste självklart utsläppen minska och fasas ut, på alla fronter. Och för stålproduktionen, liksom för alla industri- och tillverkningsföretag inom EU:s så kallade handlande sektor, finns ett regelverk och en tidtabell för hur det ska gå till: Emission Trade System (ETS) där varje ton koldioxid som släpps ut måste betalas med en så kallad utsläppsrätt.

Inget utsläppsutrymme kvar

Om nedtrappningen av utsläppsrätter sker enligt gällande regelverk finns inget utsläppsutrymme kvar inom EU för traditionell ståltillverkning efter år 2040.

Det finns goda skäl för såväl politiker som för vanliga arbetstagare att oroa sig för hur det betinget ska klaras av. Men politiker, företagare och finansiärer runtom Europa som insett klimatfrågans existentiella betydelse har antagit utmaningen och dragit igång stora och komplicerade industriprojekt för att rädda både klimatet och en viktig basnäring. Hybrit i Luleå och Gällivare och Stegra i Boden är två sådana projekt i Sverige.

Tunga företag kräver plats för klimatet

Näringslivets ansvar är oerhört stort att hamna rätt. Stora näringslivsföreträdares ansvar är rimligen större än de mindres. För en tid sedan manade en lång rad näringsföreträdare i ett debattinlägg i Aftonbladet att klimatfrågan måste uppmärksammas av politiken och ta plats i valrörelsen. Det var tunga företagare som tog till orda: Folksams, JM:s och Axfoods koncernchefer, Stena Recyclings vd och Hagainitiativets generalsekreterare Nina Ekelund, med flera.

När DN i en ledarartikel citerade inlägget och glatt utropade ”äntligen sätter näringslivet press på Ulf Kristersson om klimatet” var detta inte fel i sak. Näringslivet, som väl traditionellt haft en moderat partiledares öra, har tvärtom sedan regeringens tillträde hösten 2022 tvingats bevittna hur denna nonchalerat eller direkt missgynnat klimatet. (SMB presenterade en lång lista över klimatfientliga beslut redan i halvtid, hösten 2024).

Ett namn fattades dock för att inlägget skulle innebära verklig stark press på regeringen: Wallenberg.

Wallenberg höjer trycket

Det kommer nu istället. Att Wallenbergarna satsar så mycket pengar i koldioxidfri stålproduktion är ett ställningstagande som definitivt höjer trycket, både utåt och inåt.

Utåt: Ulf Kristersson vet att Wallenbergssfären nu kräver av regeringen att den måste kämpa med näbbar och klor mot alla försök att riva upp och försämra EU:s klimatomställning, inte minst villkoren i utsläppshandeln. Detta gäller trots att de som vill bromsa klimatarbetet även finns inom Kristerssons eget regeringsunderlag.

Och inåt: mot de många företag inom Svenskt Näringsliv, där Jacob Wallenberg är ordförande, som inte vill minska växthusgasutsläppen och ta kostnaden för detta. Svenskt Näringslivs VD Jan-Olof Jacke kommer nu förhoppningsvis att läsa av läget och undanröja alla tvivel om i vilken riktning organisationen måste gå.

Senaste: Tidöregeringen lägger fram ”neutral” budget – me...