Stötta SMB
Du kan trycka Shift + S för att få fram sökfältet när som helst och Esc för att stänga det.
Tryck ENTER för fler resultat, då kan du även förfina din sökning.
    Stäng

    Omprövad vattenkraft: Varannan damm rivs och de låga miljökraven får kritik

    Posted on by Anna Nyquist

    Sveriges vattenkraft står inför en stor omprövning med resultatet att över hälften de hittills prövade dammarna rivs. Samtidigt varnar forskare för att de anläggningar som får fortsätta ofta får otillräckliga miljökrav och att uppföljningen av åtgärder är bristfällig.

    Som SMB tidigare rapporterat pågår en omprövning av miljötillstånden för Sveriges vattenkraftverk. Orsaken är att många dammar och kraftverk drivs med gamla tillstånd som inte tar hänsyn till dagens miljökrav. Samtidigt kräver EU:s vattendirektiv att vattendrag ska nå god ekologisk status. Därför måste omkring 2 000 anläggningar nu få sina villkor omprövade och anpassas till modern lagstiftning.

    Processen startade 2022 och väntas ta omkring 20 år. I en ny vetenskaplig genomgång har forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU Aqua, analyserat de första rättsfallen som vunnit laga kraft fram till slutet av 2024. Studien bygger på en systematisk genomgång av 33 domstolsbeslut från miljöprövningar inom den nationella planen för moderna miljövillkor för vattenkraften och fokuserar särskilt på biologiska effekter och krav på åtgärder i vattendragen.

    Hälften rivs – stor chans för naturen

    Studien visar att av de 33 prövade anläggningarna har 22 fått sina tillstånd indragna och ska rivas, medan elva får fortsätta producera el med nya miljökrav. Det innebär att en majoritet av besluten redan nu leder till att vattendrag återställs.

    Samtidigt innebär omprövningen en tydlig målkonflikt mellan elproduktion och miljöskydd. Rivningar kan minska den el som produceras. De flesta fall som hittills prövats gäller dock små kraftverk som står för en liten del av Sveriges totala elproduktion, men som kan ha stor lokal påverkan på ekosystemen. Forskarna bedömer därför att många rivningar kan ge stora miljövinster samtidigt som förlusten av elproduktion på nationell nivå blir begränsad.

    När dammarna rivs öppnas vandringsvägar och flödena blir mer naturliga. Det gynnar fisk och många andra arter. Samtidigt visar studien att de anläggningar som får vara kvar nästan alltid bara får krav på fiskpassager, till exempel fisktrappor eller galler som leder bort fisk från turbiner.

    Forskarna menar att den snäva inriktningen missar andra viktiga miljöproblem. Det som missas kan till exempel vara krav på bättre vattenflöden, restaurering av torrlagda sträckor och åtgärder för temperatur och kemikalier. Utifrån det menar forskarna att livsmiljöer nedströms dammarna fortsätta vara kraftigt påverkade trots de kontroller som görs.

    Brist på uppföljning oroar forskarna

    Studien visar också att kraven på uppföljning är svaga. Domstolarna kräver sällan kontroller som säkerställer att fiskvägar och andra åtgärder faktiskt fungerar. I stället handlar uppföljningen oftast bara om att mäta vattenflöden, inte om att följa upp biologiska resultat.

    Det gör att åtgärder som inte fungerar kan bli kvar utan att problemen upptäcks. Samtidigt syns den grundläggande konflikten tydligt: elproduktion ställs mot miljöskydd. De flesta prövade anläggningarna är små kraftverk som producerar lite el, men som påverkar naturen lokalt. Många ägare väljer därför att lägga ned i stället för att investera i dyra åtgärder.

    Forskarna ser omprövningen som en historisk chans att förbättra Sveriges vattendrag, men anser att tempot är för långsamt och att besluten behöver bli skarpare. Vidare skriver de att de första domarna kan sätta tonen för hela processen och avgöra om Sverige lyckas förena vattenkraft med levande ekosystem.

    Det här skulle Mattias Goldmann göra första dagen som klimatministerns vikarie

    Posted on by Mattias Goldmann
    Foto på Mattias Goldmann, 2030-sekreterariatet

    Tolv veckors vikariat för snart mammalediga klimatminister Romina Pourmokthari hamnar på arbetsmarknadsminister Johan Britz bord. SMB:s krönikör Mattias Goldmann, chef för 2030-sekretariatet, målar här upp vad han själv skulle satsa på om han hade givits chansen att vicka. Och skulle få en hel del viktigt gjort redan första dagen, verkar det som.

    KRÖNIKA Många väntade säkert på samtalet som aldrig kom, skrollade efter missade samtal och undrade varför Kristersson inte ringer. För det är ju han som bestämmer över sin regering, han som inte tycker att Sverige behöver ha någon särskild minister för klimat de där 12 veckorna Pourmokhtari är borta, han som gett Johan Britz uppdraget. Jag har redan hyllat beslutet – nu får Sverige världens enda kombinerade arbetsmarknads- och klimatminister. Men OM Britz får kalla fötter och tycker det verkar mycket att utöver vår skyhöga arbetslöshet också hantera vår skyhöga klimatpåverkan, så har jag en plan för första dagen som klimatministervikarie. 

    Vikariatet börjar den andre mars som är en måndag. Därmed är det varken regeringssammanträden eller utfrågningar i riksdagen, så första dagen på jobbet kan planeras fritt.

    Ingen detaljstyrning av klimatmyndigheterna!

    Klockan 07.30: Frukost med klimatmyndigheterna. Dagen börjar tidigt, med en frukost med generaldirektörerna för Naturvårdsverket, Energimyndigheten, Kemikalieinspektionen, SMHI och SGU – ”mina” klimatmyndigheter. Syftet är främst att höra hur de med en enkel justering i ett kompletterande regleringsbrev effektivare kan bidra till att klimatmålen nås. Men det är också viktigt att slå fast att Sveriges stolta historik av självständiga myndigheter gäller – Axel Oxenstiernas modell må attackeras av Timbro och utmanas av statsrådsberedningens klåfingrighet, men åtminstone de kommande 12 veckorna är den starkt försvarad på ministernivå. Detaljstyrande direktiv från regeringen gäller inte. Till exempel som vad Energimyndigheten ska stötta med Industriklivet, hur Naturvårdsverket ska beräkna Sveriges klimatpåverkan, att Exportkreditnämnden måste öppna för fossilgas, eller att myndigheter förväntas flyga mer. 

    Klockan 9.00: Stabsgenomgång – med fokus på kommande propositioner. Den 17 mars kommer en hel drös propositioner från Klimat- och näringslivsdepartementet. De flesta är energiminister Ebba Buschs men hon kommer att fokusera på 191:an ” Ny kärnkraft i Sverige” vilket ger oss ett bra tillfälle att med 190:an ”Vindkraft i kommuner” lyfta behovet av mer fossilfri el i närtid. Landets kommuner behöver veta att ersättningen blir långsiktig, så att den som bidrar mycket också belönas rejält. Att Sverigedemokraternas tjänstemän förhandlat upp ersättningen till kommuner där de är starka är positivt; Den 17 mars bör det bli gemensam lansering med SD:s Martin Kinnunen i Blekinge och östra Småland. 

    Räcker valfläsket till klimatsatsningar?

    Klockan 10.30: Möte finansministerns stab – fokus vårbudgeten. Normalt är utrymmet för förändring litet i vårbudgeten och vårändringsbudgeten – men detta är valår och Tidöpartierna har ju bestämt sig för att fläska på. Kanske finns det ett utrymme för nya klimatsatsningar den 13 april? Finansminister Elisabeth Svantesson har tydligt markerat att det inte spelar någon roll för henne om Sverige klarar klimatmålen eller inte, så ingången i förhandlingarna är att det skulle förbättra Liberalernas anseende, vilket skulle öka chanserna för Tidöpartierna att sitta kvar. Det enda som kan hinnas med är sånt som redan förberetts, som sänkt förmånsvärde på kollektivtrafikkort som Lagrådet redan behandlat, eller det färdmedelsneutrala resebidraget som riksdagen redan beslutat men regeringen inte infört. Och så går det ju att utlova sånt som först kostar pengar efter valet – gratis nu men bindande sen. En elbilspremie även för normalinkomsttagare – inte bara till de som ändå inte har råd med ny elbil? En ”Framkomlighetsmiljard” för att gynna delat resande? 

    Klockan 12.00: Arbetslunch klimatmålsenighet. I Miljömålsberedningen enades alla åtta riksdagspartier om att klimatmålen gäller och ska nås. Sedan har några partier velat gå längre, andra backa eller stryka. Men enigheten är för mycket värd för näringslivet, kommunerna och hushållen för att släppa så lätt. Christofer Fjellner, Kjell-Arne Ottosson, Kajsa Fredholm, Martin Kinnunen, Rickard Nordin, Jytte Guteland, Katarina Luhr, Elin Nilsson och Helena Storckenfeldt bjuds därför till en rejäl arbetslunch för att utröna hur vi kan bygga vidare på överenskommelsen. Syftet är inte att komma vidare denna första gång, utan att etablera ett forum där alla partier kan flytta fram positionerna tillsammans. Skulle något av ytterkantspartierna hoppa av är ledsamt, men också fem partier som konkret enas över blockgränserna – som i den gamla energiöverenskommelsen – gör stor skillnad.

    Klockan 14.00: Klimatpolitiska rådet. Efter att regeringen på grund av hög arbetsbelastning tyvärr inte hade möjlighet att närvara när Rådets förra rapport presenterades, är det viktigt att markera stöd för denna centrala del av det Klimatpolitiska Ramverket. Bara en vecka senare, den 19 mars, släpps deras årliga rapport; hur den tas emot och vilken uppmärksamhet den får är viktigt för ambitionerna kommande mandatperiod. Rådet får också i uppdrag att visa vad mer de skulle kunna göra med resurser som mer påminner om de danska eller brittiska kollegorna.

    JohanSätt fart på Industriklivet igen!

    Klockan 15.30: Näringslivsträff på Rosenbad. Den gröna omställningen har skjutit fart tack vare Tidöpartiernas satsningar på Industriklivet, Klimatklivet och gröna exportkrediter, men nu tar de sin hand ifrån dem. Uppstartsaktörer som Stegra med fossilfritt stål, Liquid Wind med elektrobränslen och Vidde med eldrivna snöskotrar, får tillsammans med storbolag som Scania, Volvo Group, ABB och SSAB peka ut hur vi maximerar mandatperiodens sista månader och rivstartar nästa. 

    Klockan 17.00: Cyklar hem. Budskapet att leva som man lär är svårt att följa fullt ut som ledande politiker, men det är svårt att få acceptans för utsläppsminskningar om man själv åker mycket bil och använder regeringsplanet i onödan. Som relativt anonymt statsråd är det möjligt att ta cykeln hem, med löftet att ta tåget inrikes och aldrig flyga fossilt.

    Klockan 21.15: Första intervjun. Att göra en – och endast en – intervju direkt är ett bra tillfälle att markera vad dessa tolv veckors vikariat innebär. SVT:s 30 Minuter är på torsdagar, men Agenda är på måndagar. Huvudbudskapet är att vetenskapen förstås gäller; om någon minister vid något tillfälle skulle ha råkat säga att Sveriges utsläpp minskar hela tiden så var det ett olyckligt misstag. Det måste ha berott på att utsläppsdiagrammet hamnade uppochned. Nu bygger vi vidare på åttapartiöverenskommelsen att Sverige både ska klara klimatmålen vi själva beslutat om och EU:s klimatkrav som förhandlades under Sveriges ordförandeskap. Tillsammans går det!

    Så här blir det inte. Det blir Britz. Men inget hindrar honom från att rivstarta för klimatet. Och gör han inte det, så kan ju ordinarie klimatminister rivstarta när hon kommer tillbaks efter föräldraledigheten. Och gör hon inte det, så kan en ny klimatminister rivstarta när hen tillträder efter valet. Det enda som inte får hända är att vi fortsätter som idag.

    Kyrkans skogsnätverk får nej om granskning – i informellt mejl

    Posted on by Jan Lindsten

    Det blir ingen utredning om hur kyrkans egendomsförvaltningars fristående organisation Enso agerade under remissprocessen om skogsutredningen. Det beslutar nu kyrkoledningen i sitt svar till Nätverket för hållbart skogsbruk i Svenska kyrkan. Svaret ges i ett informellt mejl utan diarienummer och kommer inte att anmälas till kyrkostyrelsen.

    SMB:s granskning, med start för ett år sedan, om turerna inom kyrkan efter att skogsutredningen presenterades hösten 2024 gav upphov till en livlig intern debatt.

    SMB kunde visa att ett mindre antal politiker och tjänstemän inom egendomsförvaltningarna, helt utan insyn beställde skuggutredningar för hundratusentals kronor med syftet att visa att skogsutredningens förslag om ett skonsammare, samt klimat- och miljöanpassat skogsbruk skulle leda till ekonomisk ruin för stiften. Allt hanterades inom Enso, egendomsnämndernas eget informella nätverk utan budget, beslutsprotokoll eller stadgar.

    Konsultrapporter såldes in som oberoende

    Skuggutredningarna beskrevs som vetenskapliga och oberoende, men utgjorde i själva verket beställda konsultrapporter – vilket forskarna som tog fram dem själva påpekade.

    Nätverket för hållbart skogsbruk gjorde under våren en stor egen undersökning som man menade visar att skuggutredningarna påverkade flera stift och församlingar att inta en negativ hållning till skogsutredningens förslag. I augusti vände nätverket sig till kyrkostyrelsen med en omfattande begäran om en oberoende granskning. Man menade att den demokratiska processen i remissarbetet saboterats av en mindre krets av personer inom Enso.

    Efter omkring ett halvår kommer nu alltså svaret i mejlform, undertecknat av generalsekretare Camilla Asp – kyrkans högsta befattningshavare under ärkebiskopen.

    Nätverket får ett tack för starkt engagemang i en viktig fråga, men generalsekreteraren konstaterar att det inte är aktuellt att inleda någon granskning:

    Även om man kan ha olika uppfattning om delar av processen vill jag ändå framhålla att frågan om Svenska kyrkans skogsförvaltning har varit föremål för en omfattande och gedigen demokratisk process, där många röster och perspektiv har fått komma till tals, skriver hon.

    ”Litet utrymme att granska stiften”

    Det viktigaste underlaget för avslaget utgörs av en rättslig bedömning i en PM från kyrkans rättschef Mattias Thalén. Han konstaterar att kyrkans regler starkt begränsar kyrkostyrelsens möjligheter att granska hur stiften sköter sina åligganden. Han uttalar sig även om kritiken från nätverket mot Ensos agerande, dock utan att nämna organisationen. Det gör inte heller generalsekreteraren i sitt svarsmejl.

    Enligt min uppfattning kan det inte generellt sägas vara problematiskt ur demokratisynpunkt att en eller flera remissinstanser på eget initiativ väljer att inhämta kompletterande underlag inför svar på en remiss i det fall remissinstansen anser att det remitterade underlaget har brister eller förtjänar att belysas ytterligare i något avseende. Inte heller kan det, rent generellt, sägas vara problematiskt ur ett demokratiskt perspektiv att en remissinstans verkar för att även andra remissinstanser ska ställa sig bakom de synpunkter remissinstansen för fram, skriver rättschefen i sitt PM.

    SMB har frågat nätverkets initiativtagare, kyrkoherde Christofer Sjödin i Holmsund, Västerbotten, om hur han ser på svaret från kyrkoledningen.

    – Det är ett märkligt svar. Det berör inte alls vår begäran om att den från kyrkan helt fristående organisationen Ensos roll behövde klarläggas. Enligt min uppfattning går det inte att tolka svaret till oss på annat sätt än att vad Enso gjort är helt enligt Svenska kyrkans regelverk, säger Christofer Sjödin.

    ”Tydligen i sin ordning att göra så här”

    – Det vill säga, det är i sin ordning att ett fristående nätverk, som ligger utanför kyrkans organisation, kan använda kyrkans medel, digitala kanaler och logotyper för att bedriva opinionsarbete.

    Vad anser du om att beslutet, så som det är arrangerat, gör att ert ärende inte kommer att delges kyrkostyrelsen som bilaga, eftersom det inte är ett delegationsbeslut?

    – Jag känner inte till regelverket för hur brev till kyrkostyrelsen administreras. Det kan ju vara så att den får oerhört många brev adresserade till sig och därför hanteras en del av dem på kanslinivå.

    Kyrkans nätverk för ett hållbart skogsbruk vänder sig nu direkt med ett nytt krav till undertecknaren av mejlsvaret, generalsekretare Camilla Asp.

    I brevet begär de att deras hemställan om en utredning ska läggas fram direkt till kyrkostyrelsens ledamöter, eftersom det är ett principiellt ärende och att ”sådana ska underställas kyrkostyrelsen.”

    Nätverket betraktar det avvisande beskedet från kyrkoledningen som ett slags missförstånd. Man instämmer rent av i kyrkoledningens formulering att det inte är ett demokratiskt problem om en remissinstans tar fram kompletterande underlag och försöker påverka andra.

    ”Enso agerade på eget bevåg”

    Men Egendomsförvaltningarnas samarbetsorgan, Enso, var ingen remissinstans. Och det var bara delar av denna organisation som drog igång skuggutredningarna, påpekar man:

    Vår begäran gäller inte en remissinstans, det gäller några förtroendevalda och några tjänstemän och deras agerande under remissprocessen. Dessa personer utgör inte en utpekad remissinstans och de har heller inte lämnar något remissvar. De är verksamma inom Enso men har efter vad som framkommit agerat på eget bevåg, skriver nätverket i sitt brev.

    Handläggaren av ärendet i kyrkoledningen, biträdande rättschef Fredrik Nilsson, berättade för några veckor sedan för SMB att svaret till nätverket var på gång. Förslaget var att det skulle fattas på delegation av generalsekretaren. Om så blir fallet, kommer det enligt reglerna att anmälas till kyrkostyrelsen som ett delegationsärende, förklarade han då.

    Generalsekreteraren svarade informellt

    Vad som hänt sedan dess är alltså att Camilla Asp svarat informellt i ett mejl på ett sådant sätt att det inte redovisas för kyrkostyrelsen.

    Är det ur demokratisynpunkt rimligt att brev som ställs till kyrkostyrelsen inte kommer på ledamöternas bord?

    – Det är inte min uppgift att bedöma rimligheten ur demokratisynpunkt av olika ordningar. Jag konstaterar dock att den ordning vi har med omfattande delegation från styrelse till olika tjänstemän knappast skiljer sig från de som gäller till exempel regeringskansliet och större organisationer av andra slag, svarar Fredrik Nilsson.

    Han tillägger att ledamöterna i kyrkostyrelsens arbetsutskott fått information om ärendet i ett tidigare så kallat samråd med generalsekretaren.

    Den nytillsatta kyrkostyrelsen efter valet i höstas samlas till sitt första sammanträde på tisdag nästa vecka.

    Skogsstyrelsen släpper nya AI-kartor för skogsinventering

    Posted on by Anna Nyquist

    Skogsstyrelsen lanserar nya AI-kartor som ska bidra till att visa var det kan finnas viktiga natur- och kulturvärden i skogen. Men hur tillförlitliga är de – och riskerar de att ersätta kontroller i fält?

    Det är de första delarna av kartverktyget Digitala värden i skog som Skogsstyrelsen släpper. Kartorna bygger på AI och data från satelliter och flygplan. De ska visa var det kan finnas höga naturvärden och kulturspår som fångstgropar och kolbottnar.

    Syftet är att ge skogsägare bättre underlag inför till exempel avverkning.

    – De digitala kartunderlagen kommer vara till hjälp för skogsägare att planera för hänsyn till naturvärden eller kulturvärden inför exempelvis en avverkning, säger Helena Dehlin, naturvårdsspecialist på Skogsstyrelsen, i ett pressmeddelande.

    AI tränad på naturskog och fornlämningar

    AI-modellen har tränats för att känna igen naturskog i Norrland och stora delar av Svealand. Den bygger bland annat på data från nyckelbiotoper och Natura 2000-områden. I södra Sverige saknas ännu motsvarande modell. Skogsstyrelsen räknar med ett rikstäckande underlag först 2027.

    En annan modell letar efter spår av äldre markanvändning, som fångstgropar och kolbottnar. Senare ska även röjningsrösen, tjärdalar och järnåldersgårdar läggas till.

    Kan hjälpa – eller blir ytterligare ett steg bort från inventering på plats

    Skogsstyrelsen varnar emellertid för att kartorna kan missa värden på enskilda platser. De bygger på fjärranalys och är därför inte helt exakta. Använder man dem fel finns en risk att viktiga natur- eller kulturmiljöer skadas. Myndigheten säger därför att kartorna ska ses som stöd i planeringen, inte som enda beslutsunderlag.

    Och där kommer Skogsstyrelsen in på den stora frågan: kommer AI-kartorna att förbättra inventeringen genom att vara ett stöd – eller riskerar de att i praktiken ersätta delar av den fältbaserade kunskap som finns i dag?

    SMB:s tidigare rapportering ger skäl att vara vaksam. I en uppmärksammad granskning från Dagens Nyheter för några år sedan framkom att Skogsstyrelsen ofta fattade beslut utan att göra platsbesök i skogen. Inventeringar gjordes i stället ibland med hjälp av fjärranalys, trots att myndigheten själv pekat på att sådana metoder riskerar att missa mindre arter och detaljer i miljön.

    Nu återstår att se hur verktyget används i praktiken – om det blir ett komplement som stärker naturhänsynen, eller om det bidrar till att fältkontroller får stå tillbaka.

    Kartverktyget finns på Skogsstyrelsens webbplats och går att ladda ner till egna GIS-system.

    Giftigt blypigment exporteras i stor skala till fattiga länder

    Posted on by Anna Nyquist

    Rika länder exporterar giftigt blypigment i stor skala till låg- och medelinkomstländer, visar ny forskning. Detta trots att ämnena orsakar stora hälsoproblem, samt att de ofta är förbjudna i avsändarländerna och att det finns bra alternativ.

    Studien, som publicerats i tidskriften Global Policy, visar att den storskaliga handeln med blybaserade pigment ofta går från höginkomstländer med strikt lagstiftning för bly, till fattigare länder med svagare lagstiftning och tillsyn. Pigmenten skapar starka gula och röda färger och används i bland annat färg, plast och vägmärkning samt har till och med hittats som färgtillsats i livsmedel.

    Forskarna slår fast att problemet är allvarligt. Blyförgiftning utgör ett av världens största, men är också ett av de mest förbisedda, miljö- och folkhälsoproblemen. I dag har ungefär vart tredje barn i världen förhöjda blyhalter i blodet, framför allt i låg- och medelinkomstländer.

    Dessutom varnar forskarna bakom studien för att exporten av blypigment riskerar att fortsätta förgifta hundratusentals barn varje år. Konsekvenserna är omfattande. Bly skadar barns hjärnutveckling, sänker IQ och försämrar skolresultat.

    Kartläggning av en dold handel

    Forskarna uppskattar att den globala handeln med blypigment uppgår till cirka 23 900 ton per år. För att kartlägga handeln i mer detalj analyserade forskarna över 8 000 enskilda fraktleveranser mellan 2022 och 2024. Genom analysen synliggör de ett kemikalieflöde som annars är svårt att spåra.

    Exporten domineras av företag i Indien, men studien visar också att företag i höginkomstländer – bland annat Kanada, USA, Storbritannien och flera europeiska länder – fortfarande exporterar blypigment till låg- och medelinkomstländer. Det sker trots att EU och Storbritannien i praktiken har förbjudit användningen, samt att USA och Kanada kraftigt har begränsat den till vissa snäva industriella användningar.

    Kan förgifta hundratusentals barn

    I studien uppskattar forskarna ungefär hur mycket bly som krävs för att nå skadliga nivåer i barns blod. Forskarna uppskattar att den globala handeln med blypigment kan räcka för att förgifta över två miljoner barn varje år. Av detta står exporten från höginkomstländer för en blyexponering motsvarande omkring 400 000 barn årligen.

    Problemet förvärras av att många mottagarländer saknar effektiva regler. Omkring hälften av världens länder har inga lagliga gränser för bly i färg, och där regler finns brister ofta tillsynen. Samtidigt pekar forskarna på att stora andelar av färgprodukter i låg- och medelinkomstländer innehåller blyhalter långt över säkra nivåer.

    Forskarna: så kan handeln stoppas

    Forskarna drar en tydlig slutsats: blypigment är ett onödigt och farligt gift som bör fasas ut helt. Det finns redan säkra alternativ som används i stor skala i höginkomstländer, till exempel organiska och järnoxidbaserade pigment. Det gör den fortsatta exporten svår att motivera, menar forskarna.

    För att stoppa handeln föreslår de bland annat att:

    • införa ett globalt förbud mot produktion, användning och export av blypigment,
    • stoppa transit via tredje land,
    • inkludera ämnet i Rotterdamkonventionen,
    • införa en egen tullkod för bättre spårning,
    • stärka lagstiftning, tillsyn och kunskap i importländer.

    Forskarna menar att så länge handeln fortsätter, riskerar den att underminera globala folkhälsoinsatser. Nya generationer barn kommer att förgiftas trots att säkrare alternativ redan finns.

    Är biokol den förbisedda lösningen för en grön omställning?

    Posted on by Supermiljöbloggen

    Biokol lagrar in koldioxid från atmosfären med hjälp av fotosyntesen. När den grävs ned i marken lagras kolet och gör jorden bördig. Mer biokolproduktion skulle både vara effektiv klimat- och biståndpolitik, enligt debattören Camilla Grepe.

    DEBATT I spåren på havererade mångmiljardprojekt som Stegra och Northvolt finns det anledning att undersöka de enkla och billiga alternativen. Ett av de intressantare, biokolproduktion, kan vara en game changer inom både klimat- och biståndspolitik.

    Idag hanteras dessa politikområden var för sig, vilket gör att metoder med potential att lösa flera olika problem samtidigt blir svåra att identifiera och att genomföra. 

    • Klimatpolitiken handlar om koldioxid i atmosfären. 
    • Biståndspolitiken syftar till att minska fattigdom. 

    Men det finns ingen anledning att misströsta, för finns en metod som kan ge mycket intressanta synergieffekter om den tillämpas strategiskt: Biokolproduktion.

    Metod att binda kol i marken

    Alla som köpt en flygbiljett vet att trädplantering sedan länge är en etablerad klimatåtgärd, men problemet är att kolet, som binds in genom fotosyntesen, förblir bundet endast så länge trädet lever. När trädet dör eller används som bränsle återgår koldioxiden relativt snabbt till atmosfären.

    Det är här biokol kommer in som en enkel, billig och effektiv metod för att binda in kol ur atmosfären.

    Genom pyrolys – syrefri förbränning av organiskt material – omvandlas biomassa till stabilt kol. Det bryts inte ner, utan ligger kvar i marken i tusentals år. När det porösa kolet ”laddats” med näringsämnen, som gödsel eller urin, benämns det ”biokol”. Utöver att ha bundit in kol från atmosfären är detta biokol nu dessutom ett mycket effektivt jordförbättringsmedel. 

    Bördiga jordar skapas med biokol

    Det är alltså fotosyntesen som gör det mesta jobbet – men människan återför kolet till odlingsjorden.

    Vid arkeologiska utgrävningar i Amazonas har man identifierat stora områden med kolrika och mycket bördiga jordar i den annars så näringsfattig jord som vanligtvis utmärker regnskogar. Mycket tyder på att dessa jordar, terra preta, skapades med hjälp av just det biokol som människorna tillverkade.

    Det här resulterade i extremt bördiga jordar som möjliggjorde livsmedelsförsörjning för en långt större befolkning än man tidigare anat. Allt tyder på att Sydamerikas urfolk producerat den här jorden under tusentals år innan de dog ut av européernas virussjukdomar och djungeln bredde ut sig över det uppodlade landskapet Jordarten terra preta är så näringsrik att den bryts kommersiellt idag och man kan odla den utan tillsatt gödning.

    Jag tillverkar själv biokol i liten skala och vet att kunskapen nu sprider sig snabbt bland odlare. Allt talar för att terra preta får en renässans i vår tid, men den här gången med spridning över hela världen. Idag är kolet i atmosfären dessutom ett skäl att sprida metoden, eftersom biokolet är en kolsänka som kan få en avsevärd effekt genom ett mycket stort antal biokolproducenter.

    Bistånd som kan ge välstånd

    Biokolproduktion är billig, enkel, och skalbar och baseras på organiskt avfall och växtrester. När biokol används som jordförbättringsmedel ökas successivt bördigheten och den odlade biomassan ökar. Det blir en ränta-på-ränta-effekt med en ständigt ökad avkastning. Biokolproduktion är arbetsintensiv snarare än kapitalkrävande. Det gör den till en perfekt verksamhet för fattiga länder i Afrika. 

    Här finns möjligheten för Sverige att efterfråga en produktion som, förutom klimatvinsten, lägger grunden för en tjänsteexportsektor. Vi vet att bistånd skapar beroende, men att handel skapar välstånd. Effektiviteten är dessutom lätt att beräkna då varje kilo producerat biokol motsvarar ett kilo kol som binds in ur atmosfären. Det kan knappast bli enklare. 

    Om svensk klimatpolitik syftar till inbindning av kol ur atmosfären och om svensk biståndspolitik syftar till självförsörjning och global rättvisa, borde produktion av biokol vara ett självklart verktyg. Biokolproduktion är en unik möjlighet att förena målen inom klimat- och biståndspolitiken.

    Sverige bör undersöka möjligheten att efterfråga biokolproduktion i länder som idag är mottagare av svenskt bistånd. Det är dags att tänka utanför boxen. 

    Camilla Grepe – Utlandssvensk med egen biokolproduktion

    Det här är en debattartikel. Analyser och ställningstaganden är skribentens egna. För att skicka in en debattartikel, mejla kontakt@supermiljobloggen.se och bifoga text, profilbild och din titel.

    Klimatomställningen tappar fart i vår utmattade värld

    Posted on by Filip Johnsson
    Bild på flygplan i luften

    Det är märkligt, det här. Hur svårt det har blivit att hålla kvar blicken på klimatomställningen. Som om världen blivit trött, ja, utmattad. Som om man stigit upp från en alldeles för lång sömn och ännu inte kan stå stadigt. Och mitt i det här – konflikterna, oron, säkerhetsläget – så tappar omställningen fart, skriver SMB:s krönikör Filip Johnsson och tycker sig höra en kollektiv suck som genljuder samhället.

    KRÖNIKA Och ändå: människor vill ju. Företagen vill också, åtminstone de människor som arbetar där. De är ju som alla andra, de läser samma rapporter, oroar sig på samma sätt som resten av oss. En majoritet av både svenskar och andra runt om i världen säger att de är rädda för klimatförändringarna, att politikerna måste göra mer. Det finns liksom en gemensam vilja där under ytan, men den hörs så dåligt i allt oljud.

    Jag tänker ofta på reklamen. Den som ligger som ett tunt lager smuts över allt vi försöker ta in. När jag ska läsa nyheterna och följa världen, det vill säga själva allvaret, så dyker den alltid upp först. Innan filmklippen som numera finns i alla dagstidningar ens hunnit starta hör man det där glättiga tonfallet: ”Drömresor! Lågpris! Nu ännu billigare!” Det spelar ingen roll hur tragisk berättelsen är, hur mörk rubriken är. Reklamen står där i dörren och ropar ut erbjudanden om flyg till fjärran stränder.

    Hur ska unga kunna värja sig mot reklamen?

    Jag förstår såklart att tidningar måste gå runt. Att reklamen betalar för mycket av det viktiga journalistiska arbete som faktiskt behövs. Men mängden… den där väggen av reklam vi möts av, särskilt den till barn och unga. Hur ska de kunna värja sig? Det är som om reklamen formar deras världsbild innan de ens vet att de har en. Sociala medier skiftar normer så snabbt att man knappt hinner notera förändringen innan den redan satt sig i deras beteenden.

    Och samtidigt finns ju möjligheten där. Att reklamen, om den bara riktades rätt, skulle kunna vara ett verktyg – ett kraftfullt sådant – för att lyfta hållbarhetsfrågorna. Tänk om den kunde få människor att vilja göra bättre val, istället för fler val.

    Jag minns när Dagens Nyheter gick ut med att de skulle begränsa klimatnegativ reklam. Det gjorde mig faktiskt glad. En tidning som tar ansvar. Sedan visade det sig, förstås, att gränsdragningen är svår. Att även DN fylls av annonser för flygresor när vintern ligger som en filt över allt. Det är som att värmen – och flyget – alltid hittar sin väg fram. Värmen finns dessutom ofta ganska långt bort.

    Resandet – vår tids största statussymbol

    Och forskningen pekar åt samma håll: reklam påverkar oss, mer än vi vill tro. Den driver konsumtion, den driver transport, den driver hela kulturen framåt i en riktning som inte riktigt är hållbar. Resandet, inte minst, har blivit en sorts statussymbol, kanske vår tids tydligaste.

    Men så ser jag ändå tecken på att hållbarhetsinslagen i reklamen ökar. Det är svårt, nästan omöjligt, att veta vad som är äkta och vad som bara är grönmålning. Det skiftar mellan branscher. ”Ultra fast fashion” och långväga flygresor kan knappast räddas av några löften i en bannerannons.  Och samtidigt har faktiskt ett av företagen inom ultra fast fashion antagit mål om nettonollutsläpp längs hela sin värdekedja till 2050, medan ett annat inte säger någonting alls.

    Sedan har vi de mer svårbedömda jättarna, som IKEA. De säljer ju prylar, möbler som ska flyttas, transporteras, bytas ut. Ett massivt flöde av material, in och ut. Hur hållbart kan det egentligen bli? Jag vet inte. Inte lätt att förstå, allt känns så stort och obevekligt.

    En utmaning som är monumental

    Till slut kokar allt ner till en enda fråga:

    Om vi ska klara det här – om vi ska skapa system som är cirkulära, effektiva, rättvisa och drivna av ren energi – då måste vi nå dit tillsammans. För lågprisföretagen kommer inte försvinna. Världen är sådan nu. Och det gör utmaningen… ja, monumental.

    Men samtidigt: vad annat kan man göra än att hoppas? Hoppas och fortsätta försöka se klart genom allt brus.

    ”Vi måste sluta visa följsamhet mot ett kollapsande samhällssystem”

    Posted on by Supermiljöbloggen

    Klimatkrisen eskalerar, påeldad av fortsatta, massiva växthusgasutsläpp. Nu varnar rent av den brittiska säkerhetstjänsten för allvarlig matbrist inom några år. Det är hög tid att inte längre underordna sig galenskapen och inte längre visa följsamhet mot ett kollapsande samhällssystem, skriver William Grönlund och Pontus Bergendahl på SMB debatt.

    Detta är en debattartikel. Analyser och ställningstaganden är skribentens egna. För att skicka in en debattartikel, mejla kontakt@supermiljobloggen.se och bifoga text, profilbild och din titel.

    DEBATT Det finns en berättelse om en grönsakshandlare. Han som varje dag ställer fram små skyltar med texten ”Arbetare i alla länder, förena er!”, bland sina varor. I en kommunistisk diktatur gör han inte det för att han verkligen tror på skyltarnas budskap. Han gör det för att visa att han fogar sig i samhällssystemet – trots att han vet att systemet inte fungerar. Det är också en berättelse om hur medborgarnas följsamhet är en förutsättning för att hålla färdriktningen för ett land som är på väg mot kollaps.

    Det är först när människor väljer att inte längre foga sig, när de vägrar att sätta ut sina skyltar, som det finns en möjlighet för ljuset att bryta in. Det är först då som de tillsammans kan göra bättre vägval. Berättelsen om grönsakshandlaren kommer från den tjeckoslovakiske dramatikern och dissidenten Václav Havel. Han som senare kom att bli landets president, i samband med Berlinmurens och de kommunistiska diktaturernas fall.  

    Risk för matbrist inom nära framtid

    Det är alltid lättare att ha svaret när man sitter med historiens facit. Men historien tar som bekant inte slut och de nedbrytande systemens tid är långt ifrån över. Det finns fortfarande medborgare som fogar sig i system de vet inte fungerar och som leder mot kollaps. Men vilka är dagens grönsakshandlare och vilka skyltar behöver plockas ned?

    Under samma dag som Grönlandskrisen nådde sin kulmen i den schweiziska staden Davos publicerade de brittiska underrättelsetjänsterna MI5 och MI6 en säkerhetsrapport. Där konstateras att Storbritannien löper hög risk för matbrist, redan från år 2030. Detta på grund av att centrala planetära ekosystem kollapsar. Risken är ännu högre för Sverige, enligt Alexandre Antonelli som är forskningschef på Kew Gardens i London och professor i biologisk mångfald och systematik vid Göteborgs universitet. 

    För den som följt vetenskapen är dessa risker ingen nyhet. Redan under sjuttiotalet visade vetenskapspersoner kopplade till oljeindustrin på detta dräpande samband. Universitetet i Exeter driver en hemsida sedan början av 2025 under namnet Planetary Solvency Dashboard. Där kan man tydligt utläsa en förhöjd risk för människors liv och hälsa inte räknat i tusental eller ens i miljoner. De människor vars liv nu riskeras räknas i miljarder. Det på en planet som totalt befolkas av åtta miljarder människor.

    Massdöende en logisk konsekvens

    Även Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) beskriver i ett memo från juni 2023 en risk för global civilisationskollaps. De beskriver det som ett tillstånd ”där nationalstater inte längre existerar och urbana områden till stor del överges globalt medan jordens befolkning minskar kraftigt.” Det är en kollaps på en nivå som aldrig tidigare upplevts.

    Det framtida massdöendet är den uppenbart logiska konsekvensen av ett tillväxtsamhälle, där ökade resursuttag för en ständigt växande global ekonomi ofrånkomligen leder till en allt större mängd utsläpp. Tillväxten, som inte kan frikopplas från naturen, tar livet av oss.

    Vi riskerar alltså matbrist i vår del av världen redan innan barnen i dagens förskoleklasser hunnit bli gamla nog för högstadiet. Trots att alla varningslampor signalerat i illrött i decennier fortsätter dagens makthavare ett dödsprojekt riktat mot den egna befolkningen. Så även Sveriges regering. 

    Det är svårt som medborgare och människa att hantera en döende planet och ett ledarskap som driver på döendet. Många studier visar att allt fler personer reagerar genom en variation av psykiska kristillstånd. Det är inte konstigt. Vi genomlever nu inledningsfasen av den största katastrof som mänskligheten någonsin upplevt. Vi riskerar i klartext att förlora allt. Trots att kunskapen är stor om den valda vägen och trots att vi mår allt sämre, så fortsätter vi medborgare att lydigt följa. Väldigt få plockar ned sina skyltar. Det stora flertalet fortsätter gå som får på väg till slakt.

    ”Vägra underordna er galenskapen!”

    Vi som skrivit denna artikel har, tillsammans med vänner, startat klimatsjuk.nu. Det är en hemsida där vi uppmanar människor att våga berätta om sin ohälsa kopplad till den pågående kollapsen och maktens likgiltighet. Djup sorg, oro och smärta präglar de vittnesmål som hittills inkommit. Vi uppmanar också alla att sjukskriva sig för sina tillstånd. Vägran att underordna sig galenskapen är i sig meningsfull och utgör det första steget mot ett tillfrisknande. På det sättet kan sprickor skapas i mörkret där ljuset har möjlighet att hitta in. Det betyder inte att vi med säkerhet kommer hinna välja rätt väg eller att vi hinner rädda våra barn och framtida generationer. Men det betyder att vi försöker. 

    Václav Havel lämnade efter sig många klokskaper, utöver liknelsen med grönsakshandlaren. I en av dessa beskriver han inte hopp som optimism eller ens övertygelsen om att det kommer att gå bra. Hopp, skriver han, är ”en visshet om att något har mening – utan hänsyn till hur det kommer att gå”.

    Vi ber inte om hoppfullhet. Tvärtom. Vi ber er visa vad ledarskapets dödskult gör med oss medborgare genom att ni sjukskriver er. Det är en handling fylld av mening och omsorg om er själva och de ni älskar mest.  

    Det är dags att plocka ned skylten. 

    EU klubbar nytt klimatmål: 90 procent mindre utsläpp till 2040

    Posted on by Anna Nyquist

    EU skruvar upp tempot i klimatpolitiken. Nu har Europaparlamentet röstat ja till ett nytt mål om 90 procents minskning av utsläppen till 2040, jämfört med 1990 års nivåer.

    413 ledamöter röstade för förslaget, medan 226 röstade emot. Det innebär en tydlig majoritet, men också att motståndet är betydande. Omröstningen visar därmed att klimatpolitiken fortsatt splittrar parlamentet, även om en bred mittenmajoritet står bakom skärpta mål.

    När medlemsländernas regeringar i Europeiska unionens råd formellt godkänner beslutet träder ändringen i kraft. Då blir 2040-målet en del av EU:s klimatlag. Det betyder att unionen är juridiskt skyldig att nå målet. Det är inte längre bara en politisk ambition eller en viljeinriktning, utan bindande lag som måste följas.

    Vad innebär 90 procent?

    År 1990 släppte EU ut betydligt mer växthusgaser än i dag. Sedan dess har utsläppen minskat, men inte tillräckligt snabbt. Nu vill EU höja tempot.

    Målet gäller så kallade nettoutsläpp. Det betyder att man räknar både utsläpp och upptag. Upptag kan till exempel ske genom skogar och mark, eller genom teknik som fångar in och lagrar koldioxid.

    En minskning med 90 procent innebär därför inte att alla utsläpp försvinner helt. En liten del utsläpp kommer att finnas kvar, till exempel från jordbruk eller vissa industriprocesser som är svåra att få bort.

    Dessa kvarvarande utsläpp måste vägas upp av upptag av koldioxid. Det är först när utsläpp och upptag räknas ihop som EU når sitt mål om 90 procent lägre nettoutsläpp.

    I praktiken betyder det att EU måste få ner sina faktiska utsläpp mycket kraftigt – och samtidigt öka upptaget av koldioxid – så att summan till slut blir mycket nära noll.

    Fem procent får ske utanför EU

    En del av beslutet har väckt extra mycket debatt. Det är att upp till fem procentenheter av minskningen får ske genom åtgärder utanför EU. Det kan handla om att EU köper internationella klimatkrediter, till exempel från projekt som minskar utsläpp i utvecklingsländer. Enligt rådet ska flexibiliteten bidra till att göra målet mer “kostnadseffektivt” och genomförbart, särskilt för sektorer där utsläppen är svåra att få bort helt.

    Flera medlemsländer i ministerrådet förespråkar denna lösning, särskilt de med tung industri och höga omställningskostnader. Även delar av den konservativa och liberala partigruppen i Europaparlamentet har argumenterat för flexibilitet för att skydda konkurrenskraften och undvika alltför snabba kostnadsökningar.

    Samtidigt har kritiken varit tydlig. Miljöorganisationer som Climate Action Network Europe och flera gröna och vänsterorienterade parlamentariker har varnat för att internationella krediter riskerar att urholka ambitionen. De pekar på erfarenheter från tidigare system, där kvaliteten på klimatkompensation har ifrågasatts. Även annan rapportering och forskning har lyft att internationella krediter måste hålla mycket hög kvalitet för att ge verkliga utsläppsminskningar, samt att det ofta inte fungerar som det är tänkt.

    Vad betyder det för Sverige?

    Sverige påverkas direkt. EU:s klimatlag gäller alla medlemsländer och sätter ramarna för den nationella klimatpolitiken. Som SMB tidigare rapporterat finns ett starkt folkligt stöd i Sverige för ambitiösa klimatmål på EU-nivå. Dock har den svenska regeringen varit bland de röster i ministerrådet som velat se större flexibilitet i genomförandet. Regeringen har betonat konkurrenskraft, kostnadseffektivitet och behovet av undantag för att skydda svensk industri.

    Sverige har relativt låga utsläpp jämfört med många andra EU-länder och kommer därmed inte få störst utmaningar med det nya målet. Men ett mål på 90 procent till 2040 ökar ändå pressen ytterligare. Elektrifieringen måste gå snabbare. Industrins omställning måste fortsätta. Jordbruk och markanvändning hamnar mer i fokus.

    Världen allt närmare kritiska brytpunkter, varnar forskare

    Posted on by Ingela Björck
    isberg

    Den globala uppvärmningen är nu så snabb och kraftig att vi närmar oss de ”tippningspunkter” där utvecklingen börjar skena utan återvändo. Vare sig politiker eller allmänhet har fattat vidden av de risker världen står inför, menar oroade forskare. 

    Parisavtalets mål var att klimatet inte skulle bli varmare än 1,5 grader över förindustriell nivå. Det målet är nu inte längre nåbart, utan världen är på väg mot ett 2-3 grader varmare klimat. 

    Ett sådant klimat är illa nog, med tanke på att olidlig hetta, torka, orkaner, skogsbränder och översvämningar redan nu tar mängder av liv och förstör oersättlig natur. Men ännu värre blir det om uppvärmningen inte går att bromsa – om de kritiska brytpunkter passeras där en förändring leder till en annan i en ohejdbar ond cirkel.

    Att passera några av dessa trösklar kan döma planeten till en het framtid. Politiker och allmänhet är oftast inte medvetna om risken för sådana förändringar utan återvändo”, säger dr Christopher Wolf i en artikel i tidningen The Guardian.

    Christopher Wolf, Johan Rockström och andra internationellt kända toppforskare har sammanställt den senaste forskningen om ”tippningspunkter” i tidskriften One Earth.

    Isarna och regnskogen nära brytpunkterna

    Bland de kritiska brytpunkter de beskriver är Grönlands och Antarktis isar, som om de smälter alltför mycket sätter igång en oreparabel uppvärmning av havet. En annan brytpunkt är regnskogen i Amazonas, som om den blir för het kommer att sluta ta upp koldioxid och i stället börja släppa ut växthusgaser. Både Grönland, Antarktis och Amazonas anses vara mycket nära den punkt där uppvärmningen kan börja skena utan att möjlighet att bromsa. 

    Vi måste handla snabbt och använda våra allt mer begränsade möjligheter att förebygga en farlig och ohanterlig utveckling”, säger professor William Ripple.

    Varmare än på 125 000 år

    Enligt forskarna är den globala temperaturen idag troligen varmare än någonsin under de senaste 125 000 åren, och uppvärmningen går fortare än vad många prognoser räknat med. Klimatet är snabbt på väg bort från de gynnsamma omständigheter som rått under de senaste 11 000 åren, den tid då den mänskliga civilisationen utvecklats. 

    Redan år 2018 varnade Johan Rockström och andra kända forskare för riskerna med kritiska brytpunkter och onda, självförstärkande cirklar av uppvärmning. Men de kraftfulla åtgärder som forskarvärlden och FN efterfrågat har uteblivit, och den farliga uppvärmningen har fortsatt. 

    Ingen slipper undan extremvärme – även rika länder oförberedda

    Posted on by Alva Danielsson

    Ingen del av världen är immun mot extremvärme. Forskare till en ny studie i tidskriften Nature beräknar att 41 procent av världsbefolkningen kommer att påverkas vid två graders uppvärmning. Även rikare länder är oförberedda på att hantera konsekvenserna.

    I den mest detaljerade studien hittills har forskare undersökt tre nivåer av global medeltemperatur över förindustriella nivåer: 1°C, 1,5°C och 2°C, och hur det påverkar olika geografiska områden. Det rör sig om en fördubbling av antalet människor som drabbas av extremhetta vid två graders uppvärmning – totalt runt 3,8 miljarder. Värst drabbade är Indien, Nigeria, Indonesien, Bangladesh, Pakistan och Filippinerna. 

    Uppvärmningen sker inte linjärt, och studien konstaterar att nedkylningsbehoven ändras snabbare det kommande årtiondet, när vi närmar oss 1,5 grader. “Det skulle påverka allt ifrån vår utbildning och hälsa till migration och jordbruk”, säger Radhika Khosla, en av artikelförfattarna till The Guardian. Hon påpekar att det är absolut nödvändigt att politiker vidtar initiativ för att bemöta utmaningarna.

    Ingen del av världen kommer slippa undan värmen. Radhika Khosla säger att även rikare länder är oförberedda på att hantera värmen. I Storbritannien, till exempel, är byggnaderna och infrastrukturen gamla och byggda för att stå emot kyla. Andra regioner, som naturligt har ett varmare klimat, har socioekonomiska förutsättningar som ytterligare försvårar anpassning till extremare förhållanden.

    Läs hela studien här.

    Färre nya solceller på villa- och företagstak – men fler solenergiparker

    Posted on by Ingela Björck
    solceller

    Färre nya solceller installerades på villor förra året jämfört med 2024. Även antalet installationer på affärer och andra kommersiella anläggningar minskade. Däremot tillkom flera större solenergiparker med stor elproduktion, visar årsstatistiken från Svensk Solenergi.

    I installerad totaleffekt visar sammanställningen att solceller på villor och kommersiella anläggningar gått ner med 39 respektive 35 procent. Den installerade effekten från storskaliga anläggningar har däremot gått upp med 46 procent.

    En annan förändring är att batterier blir allt vanligare. De flesta nya anläggningar, både på villor och industri- och jordbruksfastigheter, är nu hybridanläggningar där solceller och batteri samtidigt blir installerade. Enligt Skatteverket var det förra året omkring 75 000 privatpersoner som fick avdrag för batteriinstallationer. Det är en ökning med 34 procent jämfört med 2024.

    Skattereduktionen borta

    Ett skäl till att antalet anläggningar på villor minskat är att ”60-öringen” försvunnit – den skattereduktion på 60 öre per kilowattimme för överskottsel, som gjort det lönsamt att sälja el till nätet. Denna skatteminskning försvann vid årsskiftet. 

    Samtidigt har så kallade effektavgifter börjat tillkomma. Alla nätbolag ska ha infört sådana senast vid nästa årsskifte, i syfte att minska effekttopparna och sprida ut belastningen på elnätet. Hushåll som laddar elbilen, tvättar och lagar mat samtidigt kan därigenom få högre nätavgift än de som sprider ut sin elförbrukning över dygnet.

    Betala för att sälja el?

    Dessa effektavgifter går ut på att sprida uttaget av el från nätet. Men även inmatningen av el bör bli jämnare, menar det skånska nätbolaget C4 Energi. Företaget har infört en avgift för villaägare som säljer överskottsel till elnätet under sommaren, då solcellsproduktionen är hög men elförbrukningen låg. 

    Syftet är att motverka överbelastning på elnätet när många solcellsägare samtidigt levererar el, och gör alltså att villaägare i nordöstra Skåne kan få betala när de säljer sin solel. C4 Energi är hittills det enda nätbolag som infört en sådan avgift, skriver nätsajten Börskollen. Företaget hoppas att den ska uppmuntra solcellsägarna till att själva använda mer av sin el, till exempel genom att ladda en elbil eller lagra el i ett batteri. 

    På ETC El, ett företag som vill öka solcellsanvändningen i Sverige, ser man positivt på utvecklingen trots att antalet nya mindre anläggningar minskat. ETC:s grundare Johan Jenny Ehrenberg konstaterar att Sverige är det land som mest ihärdigt försökt bekämpa solcellernas spridning över landet, men att man inte bör bli för nedslagen av nedgången.

    Solceller producerar i dag 4 TWh ren el i det svenska elnätet, och räknar vi den egenkonsumtion som solceller därutöver ger ägaren är siffran snarare 6 TWH. Det här är en fantastisk insats av över 300 000 ägare av solceller, en insats som skett i stadig motvind från energipolitiken och de stora energibolagen, säger han i en nyhetsartikel hos ETC El.

    Frida Hylander: ”Omsorgen och motståndet lever än”

    Posted on by Supermiljöbloggen

    Det finns mycket att känna sig trött över i världen just nu. Tröttheten är omsorgens pris, men ett bevis på att vi bryr oss. Och omsorg är ett underskattat vapen i en hårdnande värld, skriver Frida Hylander i veckans krönika.

    KRÖNIKA Alla kvinnor i mig är trötta, skrev Supermiljöbloggens krönikör Annie Crona nyligen i en ledartext för Dagens ETC. Citatet kommer från poeten Nayyirah Waheed och spreds efter Donald Trumps första valseger. Så här drygt nio år senare har vi inte blivit mindre trötta. Tvärtom. Saker att vara trött på finns bokstavligen överallt runtom oss: nedskärningar i välfärden, barn och civila som skjuts till döds, skenande klimatkris, krig, försvagade demokratier, ökad arbetsbelastning, Epsteinfilerna. Det går nästan inte längre att sortera ut vad man ska vara argast på. Och allt oftare kan det kännas som att det inte spelar någon roll.

    För det kostar på att bry sig. Det är en del av tröttheten; uppmärksammandet av världens orättvisor, önskan om att förändra det skeva, att lindra smärtan det skapar, allt det kostar på. Trötthet är möjligen omsorgens pris, men omsorg är också ett underskattat vapen i en hårdnande värld.  

    Att våga tro på medkänsla är att göra motstånd

    Omsorg är en påminnelse om att saker är viktiga. Att det finns sånt som är värt att stå upp och kämpa för, trots att det sliter. I en värld som försöker få oss att tro att hårdare tag, repression och cynism är det enda som kan leda till en positivare samhällsutveckling blir omsorg en motståndshandling. Att stå stadigt i sin medmänsklighet och våga tro på att medkänsla kan förändra människor är att göra motstånd. 

    Det betyder inte att allt ska vara mjukt och fluffigt. Omsorg är inte detsamma som att inte sätta gränser eller säga ifrån. Fråga vilken förälder eller lärare som helst som med stadig, men varm röst, sätter upp tydliga regler för sina ungar och elever, just utifrån omsorg om att de ska få de bästa förutsättningarna för ett gott liv. Omsorg är inte heller detsamma som att blåögt tro gott om allt och alla. För visst finns det fog för cynism! Men cynismen behöver riktas åt rätt håll: mot fossilbolagen och deras betalda tankesmedjor som i decennier motarbetat klimatomställningen. Mot personerna som figurerar i Epsteinhärvan. Eller mot partier som i jakten på att vinna val prioriterar ner klimatfrågan eftersom den inte anses tillräckligt viktig. Rikta cynismen dit den hör hemma så blir det också enklare att sprida sin omsorg där den behövs. 

    Det är en tröst att vi är många

    Hårdare tag, nedmonterat klimatarbete, repression, ökad ojämlikhet och välfärdsnedskärningar. De hänger ihop på så vis att de passar in i narrativet att det främst är med mer piskor mot vanligt folk som ett bättre samhälle kan skapas. Kampen för ett rättvist, hållbart, demokratiskt och fossilfritt samhälle handlar inte bara om politiska förslag och teknisk utveckling. Den handlar lika mycket om hur vi är mot varandra, i det stora och det lilla. Om vilken tro vi har på människors förmåga att bygga nytt, hjälpas åt och med rätt stöttning kunna förändras till det bättre. Om vilken syn vi har på oss själva. 

    Under Vietnamkriget demonstrerade aktivisten A.J. Muste kväll efter kväll utanför Vita Huset. När en reporter frågade honom om han trodde att han verkligen kunde ändra landets politik genom att stå där själv om kvällarna, svarade han lugnt: “Jag gör inte detta för att ändra landet. Jag gör det så att landet inte ändrar mig.” 

    Alla kvinnor i mig är trötta, men det är en tröst att vi är många som är trötta. Det betyder att omsorgen – och motståndet – ännu lever.

    EU förenklar hållbarhetsregler – ökad risk för greenwashing

    Posted on by Anna Nyquist

    EU-kommissionen vill göra reglerna enklare för hållbara investeringar. Samtidigt varnar både investerar- och miljöorganisationer för att förslaget kan minska insynen. De menar att det därmed kan bli svårare att skilja verkligt hållbara investeringar från greenwashing.

    Det nya förslaget från EU handlar om ändrade regler för hur banker, fondbolag och andra finansaktörer beskriver hur hållbara deras produkter är. Reglerna kallas Sustainable Finance Disclosure Regulation (SFDR). EU antog dem 2019 för att ge sparare och andra investerare bättre information om hur fonder och andra finansiella produkter påverkar miljö, klimat och sociala frågor.

    Syftet var därmed att det skulle bli enklare att genomskåda produkter som bara framstår som gröna. Men enligt EU-kommissionen har reglerna blivit så tekniska att många investerare har svårt att förstå dem. De menar även att informationen dessutom kan vara svår att jämföra. Därför vill kommissionen nu förenkla regelverket.

    Kritikerna varnar att transparensen kan försvagas

    Förslaget väcker emellertid kritik från flera håll. Både organisationer som företräder investerare och grupper som arbetar med miljö- och hållbarhetsfrågor slår larm om att förenklingarna kan minska insynen.

    Bland annat riktar den internationella organisationen ShareAction, som arbetar för att finanssektorn ska ta större ansvar för miljö och mänskliga rättigheter, skarp kritik mot förslaget. Organisationen menar att EU vill ta bort viktig information om hur investeringar påverkar människor och miljö i praktiken. De menar att många investerare använder den informationen för att förstå vad deras pengar bidrar till. Utifrån det anser ShareAction att investerare får sämre beslutsunderlag om det nya förslaget går igenom.

    Även Better finance, som företräder investerare och finansiella konsumenter i EU, pekar på tydliga risker. Organisationen välkomnar enklare regler, men kräver att tydlighet och konsumentskydd består. De varnar särskilt för nya, bredare kategorier för hållbara produkter. De menar att om kraven blir för otydliga riskerar fonder med mycket olika hållbarhetsnivåer att hamna i samma kategori.

    Liknande signaler kommer från Eurosif, ett europeiskt nätverk för aktörer inom hållbara investeringar. De ser värdet i vissa förenklingar, men betonar att avgörande information måste finnas kvar. Om uppgifter om verklig miljö- och samhällspåverkan tonas ner menar de att jämförelser mellan fonder försvåras.

    Forskning och granskningar ifrågasätter överlag effekten av SFRD

    Kritiken mot förslaget kommer inte bara från intresseorganisationer. Även forskare och oberoende analytiker ifrågasätter regelverkets effekt. De pekar på att dagens regler hittills gett begränsade resultat i praktiken.

    Financial Times har till exempel rapporterat om forskning som granskar hur SFDR fungerat. Studierna visar att reglerna varken tydligt har förbättrat fondernas miljöarbete eller styrt mer kapital till verkligt hållbara investeringar. Resultaten har satt fart på en bredare diskussion om behovet av förändring – men också om hur långt EU bör gå i sina förenklingar.

    Även tidigare granskningar i andra stora medier som The Guardian har bidragit till debatten. De har avslöjat att flera fonder som marknadsförts som ”hållbara” samtidigt investerat stora summor i bolag inom fossil energi. Avslöjandena har väckt frågor om greenwashing och om regelverket verkligen förmår skilja genuint hållbara investeringar från sådana som bara ser gröna ut på pappret.

    Balansgång mellan enkelhet och trovärdighet

    Nu går förslaget vidare till Europeiska parlamentet och Europeiska unionens råd. Där ska politikerna avgöra hur långt EU kan gå i sina förenklingar utan att urholka trovärdigheten. Diskussionen väntas bli avgörande. Den sätter gränsen för vad som räknas som hållbart – och vad som bara ser hållbart ut.

    I grunden handlar frågan om förtroende. EU vill styra mer kapital mot investeringar som faktiskt bidrar till klimat- och miljöomställningen. För att lyckas måste investerare dock kunna lita på informationen de får. Om reglerna blir för vaga tappar begreppet ”hållbar investering” sin kraft. Då blir det svårare för människor att göra medvetna val, och lättare för marknaden att fortsätta som vanligt. Hur EU nu väljer att utforma reglerna kan därför få långtgående konsekvenser.

    Svenskar anser att EU bör prioritera miljö och klimat

    Posted on by Lisa Jacobson
    nordiska företag vill framtidssäkra verksamheten

    Miljö och klimat borde den viktigaste frågan för Europaparlamentet enligt svenskarna i den stora undersökningen Eurobarometern. Här sticker svenskarna ut – övriga EU-medborgare sätter kampen mot inflation högst.

    I mätningen har över 26 000 EU-medborgare, varav 1000 svenskar, fått svara på frågor om EU. Totalt sett ansåg bara 26 procent att Europaparlamentet borde prioritera miljö och klimatförändringar. Men bland svenskarna var det hela 59 procent som att dessa frågor ska prioriteras.

    Fyra av tio svenskar ansåg också att EU som helhet borde fokusera på åtgärder för att bekämpa klimatförändringar för att stärka sin ställning i världen, jämfört med bara 19 procent totalt sett. För EU-medborgarna som helhet toppas den listan av försvar och säkerhet, följt av konkurrenskraft, ekonomi och industri. Här prioriterade svenskarna värderingsfrågor, som stärkt demokrati och mänskliga rättigheter allra högst.

    Svenskarna utmärker sig också genom att vara de som är allra mest positiva till EU – hela 85 procent är positiva till EU-medlemskapet.

    Sjunkande intresse i andra mätningar

    Andra undersökningar har dock visat att svenskarna på senare tid haft ett dalande intresse för miljöfrågor. I november visade en rapport från SOM-institutet vid Göteborgs universitet att det allmänna intresset för miljöfrågor har sjunkit bland 16–24-åringarna, framför allt bland unga män. De unga är betydligt mindre intresserade av miljöfrågor än befolkningen i stort.

    I Dagens Nyheters och Ipsos opinionsundersökning från i höstas om vad svenskarna tycker är viktigast inför valet, hamnade miljö, klimat och energi på en delad fjärdeplats, tillsammans med invandring/integration. På den listan hamnade sjukvården i topp, följt av brottslighet och skola.

    Försäkringskris i fastighetssektorn när klimatförändringarna tilltar

    Posted on by Anna Nyquist

    En ny trendrapport visar att fastighetssektorn står inför en växande försäkringskris. Bakom utvecklingen ligger de snabba klimatförändringarna, som redan nu påverkar både riskbedömningar och kostnader.

    SMB har tidigare skrivit om hur klimatförändringarna hotar fastigheter och bostäder. Nu pekar siffrorna i den nya rapporten Emerging Trends in Real Estate®: Europe 2026 i samma riktning. Rapporten är framtagen av PwC, ett av världens största konsult- och revisionsbolag, i samarbete med Urban Land Institute, som analyserar globala trender inom fastighetssektorn. Den varnar för en annalkande försäkringskris i fastighetssektorn. Klimatrisker påverkar inte längre bara hur fastigheter värderas. De avgör också om det går att få försäkring – och till vilket pris.

    Rapporten bygger på svar från över 1 200 personer i fastighetssektorn runt om i Europa. Den visar att klimatrelaterade risker nu hamnat högt på agendan hos både investerare och långivare. Hela 83 procent av de tillfrågade uppger att klimatrisk är den näst viktigaste hållbarhetsfaktorn för att få tillgång till finansiering. Endast energieffektivitet rankas högre. Det visar att långivare i allt större utsträckning ser översvämningar, extremväder och andra klimateffekter som direkta risker för sina lån.

    Försäkring blir dyrare – och ibland omöjlig

    Rapporten pekar på en tydlig utveckling. Försäkringsbolagen anpassar sig till ett mer instabilt klimat. De höjer premierna i områden där risken för skador ökar. I särskilt utsatta områden väljer vissa bolag att dra sig ur helt.

    För fastighetsägare får det tydliga konsekvenser. Försäkringar kostar mer. Villkoren blir hårdare. I områden som ofta drabbas av översvämningar, värmeböljor eller stormar kan det bli omöjligt att teckna försäkring. Samtidigt kräver försäkringsbolagen mer detaljerade analyser av klimatrisker innan de säger ja. På så sätt försöker de minska sina framtida förluster i ett allt mer osäkert klimat.

    Utvecklingen bekräftar också det mönster som SMB tidigare uppmärksammat. Klimatförändringarna är inte längre ett framtidshot. De påverkar redan i dag hur försäkringar fungerar i praktiken. När extrema väderhändelser blir vanligare stiger kostnaderna. Ersättningarna pressas. Villkoren förändras. För hushåll och fastighetsägare innebär det högre utgifter och ett mer osäkert skydd – långt innan samhället hunnit genomföra nödvändiga klimatanpassningar.

    Inte längre ett framtidsscenario

    Utvecklingen tvingar också investerare att tänka om. Enligt rapporten ställer de nu tydligare krav på ”klimatresiliens”. Det handlar om fastigheters förmåga att stå emot klimatförändringarnas fysiska effekter. I låglandsområden och andra riskzoner blir det därmed svårare att både försäkra och finansiera fastigheter.

    Samtidigt skärper investerare sina krav på klimatanpassning, och långivare drar åt kreditgivningen där riskerna bedöms som för höga. Sammantaget visar utvecklingen att klimatförändringarnas konsekvenser inte längre hör framtiden till. De formar redan nu villkoren för Europas fastighetsmarknad.

    Mer från SMB om detta tema finns att läsa här och här.

    Mer delaktighet och mer ersättning kan underlätta för vindkraften

    Posted on by Ingela Björck
    vindkraftverk

    Tre av fyra svenskar kan tänka sig vindkraft i sin kommun, och stödet är ungefär lika högt i övriga EU. Men medan många andra EU-länder bygger ut sin vindkraft, så går det trögt i Sverige. Frågan är varför, och vad man kan göra åt saken.

    ”Vad gör Europa som Sverige kan lära av?” Det är temat i en ny rapport från den gröna och liberala tankesmedjan Fores. Författare är Daniel Lindvall, doktor i sociologi och forskare vid Uppsala universitet.

    Utbyggd vindkraft är ett viktigt sätt att öka andelen förnybar energi till 2030. Att tredubbla denna andel är ett mål som över 200 länder var eniga om vid FN-mötet COP28 för två år sedan. Vindkraften ger också många arbetstillfällen samt minskar beroendet av importerad olja från till exempel Ryssland.

    Nackdelarna med vindkraftverk är bland annat belysningen på natten och ljudet från rotorbladen, som kan verka störande. En enkät från hösten 2025 visade ändå att nio av tio som bor inom tre kilometer från ett vindkraftverk trivs med sin boendemiljö. Det är samma andel som för befolkningen i övrigt. De allra flesta – 79 procent – tyckte inte heller att boendemiljön blivit försämrad av vindkraftverken.

    Närboende inte mer negativa

    Denna och andra studier har visat att närboende inte är mer kritiska till vindkraft än andra, och inte heller anser att man ska sluta bygga ut vindkraften. Att opinionen ändå kan uppfattas som negativ beror enligt Daniel Lindvall på att den minoritet som är emot vindkraft ofta är mer högljudd och aktiv än den majoritet som ger sitt tysta samtycke.

    Faktorer som påverkar inställningen till vindkraft i övrigt är dess bidrag till den lokala ekonomin. Om kraftverken ger arbetstillfällen och intäkter till markägare eller kommun blir stödet starkare. Om de närboende varit delaktiga i planeringen ökar stödet också. Det minskar däremot om desinformation från fossilbränsle-lobbyister och andra ideologiskt motiverade grupper fått fotfäste i området.

    De politiska lösningar som läggs fram i Fores-rapporten tar fasta på dessa erfarenheter. Här är rekommendationerna:

    • Välj rätt utformning. Det handlar om att välja lämpliga platser, minska kraven på belysning och skärpa miljökraven.

    • Gör lokalbefolkningen delaktig. De berörda samhällena bör tas med i planeringsprocessen så tidigt som möjligt, och deras farhågor bör tas på allvar.

    • Dela på vinsterna. Kommunerna bör få beskatta vindkraftverken. Det bör också finnas tydliga regler för hur delar av intäkterna ska kunna gå till de närboende, kanske genom så kallade ”bygdepengar”. Andra möjligheter är att närboende får köpa andelar i projekt, och att intresserade enskilda skapar så kallade energigemenskaper.

    • Motverka desinformation. Kampanjer med falska fakta kan öka vindkraftmotståndet, vilket bromsar omställningen. Desinformationskampanjer hotar också EU:s säkerhet, eftersom de gynnar odemokratiska oljeländer. 

    Det är därför avgörande att alla politiska partier som står bakom Sveriges klimat- och energipolitiska mål, oavsett ideologisk inriktning, visar politisk samsyn och säkerställer långsiktiga spelregler för klimat- och energipolitiken och därmed snabbar på omställningen inom EU” heter det i rapporten, som kan laddas ner här.

    Ny forskarrapport: Skogsindustriellt nätverk styr svensk skogspolitik

    Posted on by Jan Lindsten

    Det är totala svängdörrar mellan särintressena inom skogsindustrin och de högsta politiska nivåerna i Sverige. Och sedan flera år utses statens skogsutredare inte bland experter utan hämtas oftast från skogsindustrin, visar en sensationell forskarrapport från Lunds universitet.

    Det är Skogsstyrelsen, det vill säga statens egna myndighet för skogsfrågor, som är beställare av rapporten, som getts ut i dagarna. Skogsstyrelsen går också ut med information om den på sin hemsida. Den tidsperiod som undersökts är framförallt 2014 till 2022, men även med vissa utblickar fram till i fjol. Förhållandena som granskas gäller alltså såväl nuvarande regering så väl som den föregående.

    Anledningen till att utredningen görs av utomstående experter är enligt Skogsstyrelsen att man själv är en av de aktörer som har makt i frågan. Och i artikeln på hemsidan betonas också noga att det är rapportförfattarna som står för slutsatserna och inte myndighetens egen uppfattning.

    Enligt rapporten upprätthålls maktutövandet med ett finmaskigt nätverk där politikerna, myndigheterna och skogsbolagen gemensamt gör upp om hur skogsindustrins intressen, maximal avkastning och högsta möjliga produktion, ska tillgodoses.

    Väsentligt i sammanhanget är att tidigare statsråd och höga tjänstemän ofta tar tjänst i pr-byråer när de lämnar politiken, där deras kunskaper lätt kan föras över till skogsindustrin.

    Försämrat demokratiskt inflytande

    Utredningen konstaterar att det demokratiska inflytandet från väljarna försämras av den maktallians som byggts upp mellan politiken och särintresset. Och föreslår, som ett av 18 konkreta förslag att det införs ett slags transparensregister där lobbyistinflytande tydliggörs:

    Den svaga regleringen av svängdörrar mellan politik och näringsliv i Sverige är särskilt bekymmersam i ljuset av den globala tillbakagången för demokratin. När gränserna mellan partipolitik och påverkansindustrin suddas ut blir det svårt för idéutveckling underifrån, heter det bland annat.

    De starkaste politiska aktörerna i den här maktutövningen utgörs av Socialdemokraterna och Centerpartiet, enligt studien.

    Socialdemokraternas starka inflytande kommer från långvariga maktinnehav, förhandlingsskicklighet och band till både skogsindustrin och valdistrikt där skogsindustri är stark. Centerpartiets inflytande beror på partiets starka betoning av äganderätt och genom att kunna mobilisera skogsägarnas kollektiv, lyder utredarnas analys.

    Dessa båda inflytanden skapar en stark stabilitet för att i stort sett inget inom skogsförvaltningen förändras, trots att förändringstrycket under de över 30 år som gått sedan 1993 års skogspolitiska beslut antogs är mycket högt.

    Nuvarande regering innehåller varken S eller C, de är båda i opposition. Men, anser utredarna, precis som socialdemokraterna bildar även moderata regeringar koalitioner där utformningen av skogspolitiken används för att köpa tillräckligt politiskt stöd.

    ← Tipsa!

    Tipsa oss

    Har du något du tror vi missat och kanske borde skriva om? Vi tar tacksamt emot alla tips du kan bidra med. Maila direkt till tips@supermiljobloggen.se eller fyll i formuläret nedan.