Stötta SMB
Du kan trycka Shift + S för att få fram sökfältet när som helst och Esc för att stänga det.
Tryck ENTER för fler resultat, då kan du även förfina din sökning.
    Stäng

    Vattenbrist världen runt, del 1

    Posted on by Ingela Björck
    Vattenkran

    Sverige har många sjöar och vattendrag. Ändå har de boende i vissa delar – Gotland och Skåne – redan fått uppmaningar om att spara på vattnet, och i stora delar av världen är problemen betydligt större. Både Världsbanken och FN har slagit larm, och talat om en ”vatten-bankrutt”. SMB beskriver vattenbristen och dess följder i två artiklar.

    Sverige använder än så länge ganska lite av sitt tillgängliga vatten till bevattning. Men detta lär ändras i framtiden, enligt en nyligen publicerad artikel av forskare vid SMHI. 

    Enligt deras studie kommer torra år vid slutet av det här århundradet att bli mycket vanligare än idag. Samtidigt kan genomsnittliga år bli lika regnfattiga som det allra torraste året mellan 1981 och 2010. Då lär jordbruket inte längre klara sig på bara regnvatten, utan kommer också att behöva konstbevattning. Och de konstbevattnade odlingarna, som idag använder bara några procent av färskvattnet i Sverige, kan då komma att kräva mellan 40 och 50 procent av allt tillgängligt färskvatten.

    Vattenbrist på Gotland

    Gotland är ett län som redan har svårt med vattentillgången. I mitten av mars i år uppmanade länsstyrelsen alla öbor med kommunalt vatten att inte utnyttja detta till annat än mat, dryck och hygien. Regionen har en särskild webbsida med rubriken Vattenbrist, som ger länkar till sidor om ”Vattenläget just nu”, ”Spara vatten”, ”Bevattningsförbud” med mera.

    Skåne är ett annat problemlän. Både Vombsjön och Bolmen, som ger vatten till Skåne, har haft ovanligt låga nivåer under våren. Vattenståndet i Vombsjön har varit nästan två meter lägre än vanligt, vilket är den lägsta nivån på nästan 60 år. Vattennivåerna brukar vara som högst på våren, men så har det inte varit i år, vilket oroar kommunalägda Sydvatten.

    Det vatten som finns i sjön nu ska vi klara oss på fram till november”, säger Sandra Nordström på Sydvatten till SVT.

    Förutom de vanliga råden till hushållen om att hellre duscha än bada i kar, stänga av vattnet medan man borstar tänderna och se till att disk- och tvättmaskinerna är fulla, så har Sydvatten också vänt sig till företag, kommuner och organisationer.

    Spola golven med dricksvatten?

    Är det rimligt att spola ett industrigolv med dricksvatten? frågar man, och undrar också om det är rimligt att vattna buskar eller rengöra lokaler och utrustning med dricksvatten. Kanske det går att spara på vattnet, eller i alla fall använda annat än dricksvatten där så är möjligt?

    Livsmedelsverket har för sin del gjort en sårbarhetsanalys för att bedöma hur matsektorn kan bli påverkad av olika klimatrelaterade händelser. Torka ses som den mest kritiska faktorn. 

    Minskad tillgång till vatten för dryck, tillagning och hygien kan få stora konsekvenser för hushåll, livsmedelstillverkning, måltidsverksamhet och andra samhällsviktiga verksamheter. Torka kan även slå hårt mot odling och uppfödning av djur och minska tillgången till råvaror i nästa steg av livsmedelsproduktionen” skriver man.

    De risker som Livsmedelsverket varnar för i Sverige är redan uppenbara i mindre vattengynnade länder. Storstäderna Beijing, New York, Los Angeles, Rio de Janeiro och Delhi är enligt tidningen The Guardian nära den gräns där behovet av vatten överskrider tillgången. Även London, Bangkok och Jakarta har tydliga problem. 

    Bankrutt i vattensystemet

    FN har också slagit larm, och talar om ett tillstånd av ”vatten-bankrutt”. Det främsta skälet till vattenbristen är oftast slöseri och dålig skötsel av existerande system, men det ändrade klimatet kommer nu som ett extra problem.

    Klimatförändringarna är som en lågkonjunktur som drabbar en verksamhet som redan går på knäna”, säger Kaveh Madani på FN:s Institute for Water Environment and Health.

    Även Världsbanken bekymrar sig. Enligt en rapport från i höstas förloras varje år över 300 miljarder kubikmeter färskvatten – tillräckligt för att tillgodose behoven hos hela 280 miljoner människor. Förlusterna beror bland annat på torka, dåligt skötta vattensystem, slöseri med konstbevattning, avskogning och uttorkade våtmarker.

    Merparten av allt färskvatten finns som grundvatten nere i marken. Grundvattnet fylls på genom regn och tappas av via floder och sjöar. 

    Grundvattnet i obalans

    En studie i Nature Climate Change visar nu att bara hälften av alla grundvattentillgångar är i balans. I de övriga är uttaget större än tillflödet. Detta märks inte idag, men kommer att bli märkbart på sikt.

    Man kan tala om situationen som en tidsinställd bomb. När det varmare klimatet ändrar påfyllningen av regnvatten, så kommer det att märkas i flödet ut till floder och våtmarker först långt senare”, säger Mark Cuthbert från Cardiff University till vetenskapssajten Phys.org.  

    Han nämner som exempel att delar av grundvattnet under Sahara fortfarande är påverkat av de klimatförändringar som inträffade för 10 000 år sedan, när norra Afrika var mycket fuktigare än idag.

    Nästa artikel kommer att beskriva vattenproblemen i tre länder på olika kontinenter och med olika förutsättningar – Iran, Spanien och USA. Artikeln kommer även att ta upp frågan om avsaltning som en möjlig lösning.

    Fossilbolag i domstol för klimatkatastrof – för första gången

    Posted on by Alva Danielsson

    För första gången stäms ett fossilbolag för konsekvenserna av en klimatrelaterad katastrof. Det gäller den förödande tyfonen i Filippinerna 2021 där nästan 400 personer dog. Överlevare har stämt Shell för de skador som tyfonen orsakade, eftersom de hävdar att bolagets koldioxidutsläpp varit en direkt orsak till extremvädret.

    Tyfonen Rai, som lokalt kallas för Odette, var den starkaste som drabbade Filippinerna under 2021. Tyfonen dödade mer än 400 personer och tvingade nästan 3,2 miljoner människor att lämna sina hem. Odlingsmark förstördes, och sjukvårdssystemet utsattes för stora påfrestningar mitt under Covid-19 pandemin.

    67 överlevare tar nu fossilbolaget Shell till domstol för skadorna som tyfonen orsakade. Stämningen är den första av sitt slag som kopplar ett fossilbolag direkt till dödsfall och skador från en klimatrelaterad katastrof. Det brittiska bolaget prövas i brittisk domstol, men under filippinsk lag.

    Fallet använder sig av ny klimatforskning som visar att mänskligt orsakade klimatförändringar mer än fördubblat sannolikheten för extremväder såsom Odette. Överlevarna argumenterar att Shells historiska koldioxidutsläpp förvärrar katastrofer som Odette, och söker därför kompensation för den skada som tyfonen orsakat. 

    Under 2025 hade Shell en vinst på 18,1 miljarder amerikanska dollar, vilket motsvarar ungefär 170 miljarder SEK. Läckta interna dokument visar att Shell redan på 80-talet visste om klimateffekterna av sin verksamhet men fortsatte expandera och tjäna pengar på fossilutvinningen. Den filippinska kommissionen för mänskliga rättigheter har kommit fram till att de stora utsläpparna har en moralisk och juridisk skyldighet att adressera skadan på klimatet, rapporterar the Guardian.

    Det är en stor uppgift att ta sig an, att ställa ett så stort företag till svars, säger Trixy Elle, en av Odette-överlevarna i ett pressmeddelande.

    ”Det är därifrån jag hämtar min motivation att driva ärendet vidare. Det är så orättvist att vi måste lida av klimatförändringarnas konsekvenser, trots att vårt bidrag till den globala uppvärmningen är så obetydligt jämfört med Shells. Varför är det vi som måste bära bördan?” säger Trixy Elle.

    Esmeralda Sjögren: Klimatkampen måste vara för alla

    Posted on by Esmeralda Sjögren

    Klimatförändringar drabbar inte alla lika. När vi bygger framtidens värld måste alla vara med. Det är avgörande för hela arbetet, skriver Esmeralda Sjögren i veckans krönika.

    Klimatdebatten domineras av toppmöten, tekniska lösningar och stora politiska visioner. Men mitt i alla dessa samtal om hur vi ska rädda planeten finns en fråga som sällan ställs: vem anses egentligen ha en plats i klimatkampen?

    Ett initiativ i Nordirland visar varför frågan är så viktig. Genom projektet Caring for our World har organisationerna Positive Futures och Keep Northern Ireland Beautiful utvecklat klimatutbildning särskilt anpassad för personer med en intellektuell funktionsnedsättning. Det är, enligt uppgifter, den första kursen i sitt slag i Storbritannien.

    Det kan vid första anblick framstå som ett litet initiativ i klimatpolitikens stora landskap. En kurs, några deltagare, några veckors undervisning. Men i själva verket pekar projektet på något mycket större: behovet av en mer inkluderande klimatdebatt.

    För klimatförändringar drabbar inte alla lika.

    Alla människor kan få möjligheten att vara med

    I kursen används enkla och kreativa metoder – bildbaserad bingo, naturpromenader och samtal om vardagliga vanor – för att göra klimatfrågan begriplig och relevant. Det handlar inte om abstrakta teorier, utan om konkreta handlingar: att kompostera matrester, släcka lampor när man lämnar huset, återvinna eller köpa begagnade kläder.

    För bröderna Michael och Patrick McKinney, som deltog i utbildningen, blev klimatfrågan plötsligt något som fanns i deras egen vardag. Patrick klipper gräset och lägger gräsklippet i komposten. Michael ser till att lamporna släcks när de lämnar huset. De sorterar återvinning och använder återanvändbara vattenflaskor när de går till gymmet.

    Det är små handlingar – men de representerar något större: delaktighet.

    Ingen enskild grupp kan bära ansvaret för att lösa klimatkrisen. Den uppgiften är för stor för att läggas på några få axlar. Men alla människor ska ha möjligheten att vara en del av arbetet – att bidra på sina egna villkor och att känna att deras handlingar har betydelse.

    “Vi har inte råd att exkludera”

    När världen blir allt mer polariserad behöver vi bygga broar av solidaritet snarare än murar som skiljer oss åt utifrån våra olika förutsättningar.

    Delaktighet förändrar perspektiv. När människor inkluderas i klimatfrågan handlar det inte bara om att lära sig nya fakta. Det handlar också om något djupare: att känna mening, ansvar och samhörighet med världen omkring oss. Att förstå att man själv är en del av både problemet – och lösningen.

    Samtidigt finns här en viktig påminnelse till oss alla. Alltför ofta antar samhället att vissa människor “inte kommer att förstå” komplexa frågor. Men problemet ligger sällan hos människorna – utan hos hur informationen presenteras. När kunskap görs tillgänglig, begriplig och relevant öppnas dörrar som tidigare varit stängda.

    Klimatkrisen är vår tids största gemensamma utmaning. Just därför har vi inte råd att exkludera någon från arbetet med att möta den.

    För i slutändan handlar klimatkampen inte bara om att rädda planeten.

    Den handlar också om vilken sorts samhälle vi vill bygga på vägen dit – och om alla människor får en plats i det arbetet.

    Regeringen kommunicerar falskt eller inte alls – det bådar illa inför valrörelsen

    Posted on by Jan Lindsten

    Att beskylla etablerade medier för att politisera och vägra svara på en ytterst relevant fråga bådar illa när det är en ansvarig minister som gör så. Och likaså när en av regeringens stabschefer sprider desinformation om koldioxidutsläppen och beskyller SVT för klimataktivism. I värsta fall är detta en fingervisning om att landets högsta politiker kommer att ducka och finta bort alla försök till granskning och seriös debatt inför valet.

    LEDARE Energiminister Ebba Bush (KD) har drivit frågan om en kraftfull elektrifiering av Sverige mycket hårt. Man kan säga att elektrifieringen strängt taget är hennes (och regeringens) enda verkligt konkreta svar på hur vi ska klara klimatmålen.

    Det är helt otillräckligt – även om en ökad elanvändning mycket riktigt är ett viktigt bidrag för att nedbringa koldioxidutsläppen från fordonstrafik och fossildrivna arbetsmaskiner av olika slag. Fast Tidöregeringens elektrifiering ska ske via en monstruöst dyr och ytterst tveksam kärnkraftsutbyggnad, som inte kommer att kunna leverera mer el under minst det närmsta decenniet – om ens någonsin.

    Viktigt med elektrifiering – men…

    En snabb utbyggnad av förnybar elenergi från vindkraft för att tillförsäkra industrin och transportsektorn mer el i närtid hade varit fullt möjlig, men har motarbetats inte minst av ansvarig minister. Samtidigt har bensin- och dieselpriserna sänkts och elbilsförsäljningen sjunkit kraftigt.

    Så det var väl dagens mest väntade fråga till Ebba Bush från en tv-reporter om att be henne kommentera det faktum att den svenska elbilsmarknaden säckat ihop, och hamnat långt efter övriga Norden.

    Svaret borde väl egentligen förvåna. Men när Ebba Bush vände på kuttingen och attackerade reportern med beskyllningen att hennes frågor var ”otroligt politiskt färgade” (läs ’vänster’) känner vi tyvärr igen stilen. Det är varken snyggt eller seriöst, men durkdrivet och listigt. Hon utnyttjar här det ofta upprepade narrativet att framförallt public service-media är vänstervriden. Något som för övrigt pekats ut som inkorrekt.

    Bättre på finansdepartementet?

    Fakta i målet är i själva verket att såväl SR som SVT är närmast ängsligt neutrala, och har dragit på sig samma slags kritik, fast omvänd, från vänsterhåll.

    Men i tunga finansminister Elisabeth Svantessons fögderi råder väl en sundare inställning till och respekt för mediernas uppdrag? Det är högst tveksamt. Ministerns stabschef Niklas Gillström tar till liknande knep för att kollra bort allmänheten och nagla fast public service vid subjektivitetens skampåle.

    ”Sveriges territoriella utsläpp är nettominus. Vi tar alltså upp mer koldioxid än vi släpper ut. Något klimataktivisterna på SVT aldrig berättar för tittarna” skrev stabschefen på X efter ett nyhetsinslag om de svenska fossila koldioxidutsläppen. Som ju ökat historiska markant under nuvarande regerings tid vid makten – en följd av att den medvetet klassat ned klimatfrågans betydelse, naturligtvis.

    Vare sig det är av okunskap eller med beräkning som Gillström blandar bort korten är det djupt olyckligt att han gör det. Istället för att acceptera frågans komplexitet ( Som SMB skildrat nyligen) tar han den lätta vägen att framställa det som aktivism när reportern uppenbarligen gör det korrekta – att inte blanda ihop fossil och biogen koldioxidbalans. Därtill kan läggas det faktum att Sverige, liksom många andra rika industriländer ansvarar för en mycket stor del av såväl de nutida som de historiska utsläppen.

    Granskning av alla är ett måste

    Det finns sannerligen alla skäl för medierna att granska och begära svar från sittande regering med stödparti om hur (illa) man hanterat en av vår tids i särklass största och livsavgörande frågor. Men det är inte förbjudet för dess företrädare att undvika ansvarsutkrävande frågor och skamma medierna, om det är så man vill ha det i valrörelsen.

    Det är heller inte förbjudet för oppositionspartier att förhålla sig passiva och likgiltiga till klimat- och miljöfrågorna. Medial bevakning är sannerligen påbjuden här också!

    Seriösa nyhetsförmedlare och granskare inom landets medier har helt enkelt att kavla upp ärmarna och vässa pennorna inför den stundande valrörelsen. Ingen annan kommer att klandras om vi misslyckas med denna huvuduppgift.

    Vattenfall satsar på vindkraft på kontinenten – men inte i Sverige

    Posted on by Ingela Björck
    https://www.aktuellhallbarhet.se/ekonomi-och-strategi/hallbarhetsredovisning/vattenfall-blir-vindjatte-men-inte-i-sverige/

    Vattenfall är redan en av de största producenterna i Europa när det gäller havsbaserad vindkraft. Och mer ska det bli, enligt bolagets planer. I Sverige går det däremot trögt för vindkraftverk till havs, både för Vattenfall och andra bolag.

    Fram till 2030 ska Vattenfall satsa 62 miljarder kronor på vindkraft. Det är det största området för företagets investeringar. Eldistribution och värmesystem får 47 respektive 11 miljarder kr, och vattenkraft och kärnkraft 14 respektive 10 miljarder, enligt tidningen Aktuell Hållbarhet.

    Nio länder vill bygga ut

    Den absoluta merparten av pengarna kommer att investeras utanför Sverige. Vattenfall ska bland annat bygga Nordlicht i Nordsjön, som ska bli Tysklands största vindkraftspark till havs. 

    Även i Danmark, Nederländerna och Storbritannien satsar företaget på vindkraft. En bakgrund till satsningen är den så kallade Hamburgdeklarationen, som skrevs under i januari i år av nio europeiska länder. De är alla inriktade på att göra en massiv utbyggnad av vindkraftsparker i Nordsjön. Målet är att bli oberoende av importerade bränslen, en ambition som fått ytterligare skjuts av kriget i Mellanöstern. 

    Trögare i Sverige

    På hemmamarknaden går det trögare. Bara en sjättedel av Vattenfalls installerade kapacitet i vindkraft 2025 ligger i Sverige, och den havsbaserade vindkraften har helt tagit stopp. 

    Stoppet beror ibland på att regeringen på försvarets inrådan sagt nej till en lång rad ansökningar för vindkraftsparker i Östersjön. Andra gånger har företagen bakom projekten funnit att de inte lönar sig, sedan regeringens beslutat att inte subventionera anslutningen ut till kraftverken.

    Ett av de projekt som lagts på is är vindkraftsparken Galene, som skulle ha legat i Kattegatt drygt två mil utanför Varberg. Galene-projektet hade blivit godkänt, men företaget OX2 som ligger bakom projektet har nyligen beslutat att inte gå vidare med det.

    Just nu saknas både ekonomiska förutsättningar och den politiska uppbackning som krävs”, säger Lise Toll på OX2 till SVT.

    Riskdelning behövs

    Företaget har tidigare framhållit att det behövs någon form av riskdelning för den här sortens stora investeringar. En sådan form är ”dubbelriktade differenskontrakt”, som innebär att elproducenten garanteras ett visst pris för den levererade elen. Staten skulle skjuta till pengar vid låga elpriser, medan en viss del av intäkterna i gengäld skulle gå in i statskassan när elpriserna är höga. 

    Detta system har föreslagits för både havsbaserad vindkraft och kärnkraft i Elmarknadsutredningen. Det är också, enligt tidningen Energi, en modell som förra året presenterades i ett lagförslag för ny kärnkraft – men inte för vindkraft. 

    Flera planer i Gävleborg

    Ett län som trots allt hoppas på havsbaserad vindkraft är Gävleborg. Där har länsstyrelsen tidigare gett regeringen beslutsförslag för vindkraftsparkerna Eystrasalt, Sylen och Gävle Öst. Nu har man också rekommenderat ett fjärde projekt, Bothnia Offshore Sigma. Denna vindkraftspark är enligt energibranschens sajt Energinyheter.se tänkt att ligga cirka tio mil utanför Sundsvall och Hudiksvall och ska kunna producera upp till 11,5 TWh el per år. Konflikten med andra intressen är låg i det aktuella området, så länsstyrelsen hoppas på ett ja från regeringen.

    Körer sjunger för internationell miljölagstiftning

    Posted on by Lisa Jacobson

    Konserten Let’s Change The Rules! samlar hundratals sångare som vill slå ett slag för internationell lagstiftning mot storskaliga miljöbrott, ekocid. Efter att ha framförts i åtta länder kommer konserten till Sverige. Supermiljöbloggen fick en pratstund med initiativtagaren och sångaren Peder Karlsson.

    För svenska körsångare är Peder Karlsson välkänd som baryton och rytmgeni i den professionella sånggruppen The Real Group. Mindre känt är att han är en av grundarna till End Ecocide Sweden.

    Ekocid betyder ”miljömord”. Ordet är bildat i analogi med genocid, folkmord, och innebär storskaliga brott mot miljö och ekosystem. Trots att det finns tusentals avtal och regleringar för att skydda naturen, fortsätter utrotningen av arter och förstörelsen av ekosystem. Sedan drygt tio år finns en internationell rörelse för att ekocid ska bli ett brott enligt den internationella brottmålsdomstolens grunddokument Romstadgan, så att företag och stater ska kunna dömas för detta i domstolen i Haag.

    Peder Karlsson, sångare och initiativtagare till Choirs
    for Ecocide Law. Foto: Cecilia Lundmark

    Hur kom det sig att du blev intresserad av de här frågorna? 

    – Jag tror att det kom från min morfar som var biolog och höll på med mossor och lavar och min farmor som plockade bär och svamp. Mina föräldrar var engagerade och politiska – men jag åkte runt världen och ”lekte” à capella-artist… När jag slutade i The Real Group 2010 kände jag väldigt starkt att jag vill göra någonting mera. Jag fastnade för ekocidlagen, för jag tyckte att det var en sån otroligt bra idé att införa en lag som kan hålla dem som fattar besluten till svars. Det finns många saker som vi vanliga människor och konsumenter faktiskt inte kommer åt, inte ens med valsedeln eller genom vad vi går och köper i affären. Vi måste lägga ett ansvar på producenten, och det gör den här lagen, säger Peder Karlsson.

    Tillsammans med körledarkollegor i Finland tog han initiativ till ”Choirs for Ecocide Law” och körverket Let’s Change the Rules – 15 musikstycken nykomponerade av tonsättare från olika länder och i olika stil. Efter att ha framförts i bland annat Helsingfors, Istanbul, Lyon och Zaragoza är det dags för Berwaldhallen i Stockholm den 12 april och Idun Folkets Hus i Umeå den 10 maj.

    Vad finns det egentligen för koppling mellan musik och miljö?

    – Vi snackar ofta om miljö som något som finns “där borta”. Verkligheten är ju att vi också är miljön – vi är en av alla arter som ingår i ekosystemen. Så funkar det i musiken också, inte minst i en kör. Man ger av sin egen röst till någonting som är större än man själv. Och man får omedelbart tillbaka ett sound som är mycket större än det man hade kunnat göra själv. Så funkar det i livet, människor är bra på att samarbeta. Det är vår bästa gren och vi har lite glömt bort det. Folk brukar fråga mig: vad kan vi göra som kör? Jag säger, ”sjung”! Vi berättar en historia utan ord, vi är en del av någonting som är större än oss själva.

    Texterna i körverket är till största delen nyskrivna, och beskriver de problem som finns med den storskaliga miljöförstöringen och bristen på ansvarstagande. Men de förmedlar även hopp, till exempel genom dikten Hope is the thing with feathers som skrevs av poeten Emily Dickinson på 1860-talet.

    Svenska politiker positiva

    Huvudsyftet med Let’s Change The Rules! är att öka medvetenheten om vad ekocidlagstiftning skulle kunna leda till. I Sverige har flera partier skrivit motioner om sådan internationell miljölagstiftning, skriver Aktuell Hållbarhet, men enligt Peder Karlsson har Sverige inte börjat driva frågan i internationella sammanhang.

    Överskottet från konserten går till den ideella föreningen Choirs for Ecocide Law, för att kunna samarbeta med körer i andra delar av världen och sprida arbetet för en internationell ekocidlagstiftning till större delar av världen. 

    Se hela konserten i Berwaldhallen här.

    Staten lyckas inte få nattågen i norr att rulla

    Posted on by Elin Segerlind
    Nattågen rullar inte som de ska. Bild på nattåg på Östersundsstation bredvid en bild på en nattågskupé.

    Nattågen mellan Stockholm och norra Sverige är avgörande för både boende, turism och klimatsmarta transporter. Men Trafikverket har svårt att hitta bolag som vill köra trafiken. Orsaken: för lite pengar i budgeten och stigande kostnader i hela kollektivtrafiken.

    För många resenärer är nattågen ett viktigt alternativ till inrikesflyget. Men trafiken på sträckan Stockholm–Narvik har gradvis minskat, och nu varnar Trafikverket för att den kan minska ytterligare.

    Det är Trafikverket som ansvarar för nattågstrafiken och kör tågensom statligt upphandlad trafik. Det betyder att staten betalar för trafiken, eftersom den inte är kommersiellt lönsam. Däremot ses den som samhällsviktig, inte minst ur en regionalpolitisk synvinkel men även med tanke på miljö- och klimat.

    Den statligt upphandlade nattågsdriften är en ekonomisk lösning som varje år påverkas av budgetbeslut i riksdagen. Och det är anslaget i statsbudgeten som minskat samtidigt som kostnaderna för både tåg och annan kollektivtrafik har ökat kraftigt de senaste åren, vilket nu gör att det är svårt för Trafikverket att hitta en aktör som vill köra nattågen.

    Trafikverket varnar: mindre pengar ger färre tåg

    Idag rullar endast ett nattåg per dygn i varje riktning till och från norra Sverige. Men från 13 april så kommer det bli ytterligare förändringar i trafiken och resenärer som ska vidare till exempel till Kiruna och Abisko, kommer att få byta tåg i Boden.

    I en intervju med Västerbottens Folkblad beskriver Trafikverket situationen som allt mer ansträngd. Enligt myndigheten riskerar nattåget att prioriteras ned om inte anslagen höjs.

    Om man inte satsar de här pengarna så kommer man behöva skära i den verksamhet som man bedriver. Så det kommer att kunna innebära nedprioriteringar både av nattågstrafiken, flygtrafiken, men också regional kollektivtrafik, säger Lennart Kalander, avdelningschef för nationell planering på Trafikverket till Folkbladet.

    Redan till i år minskade anslaget till de så kallade trafikavtalen, som finansierar nattågen. Samtidigt beskriver Trafikverket att budgeten fortsätter att pressas även kommande år.

    Vi får medel till trafikavtalen årligen. Av det skälet så ser vi att budgeten kommer att gå ner från 2027 och framåt, säger Lennart Kalander i samma intervju.

    Upphandlingen om nattågen har kört fast

    En direkt konsekvens av den ansträngda ekonomin blir därför att Trafikverket har svårt att upphandla aktörer som vill köra nattåg i norra Sverige. Uppdraget att köra nattågen är långsiktigt, men ändringar i de ekonomiska spelreglerna från år till år gör det svårt att skapa rätt förutsättningar.

    Man kan inte upphandla ett år i sänder utan vi behöver upphandla för längre perioder, konstaterar Kalander.

    Exakt hur många aktörer som tackat nej, eller vilka sträckor som riskerar att drabbas i framtiden om situationen inte reds ut är ännu oklar. Men även osäkerheten är kännbar för många, däribland turismnäringen.

    Oroande att nattågsupphandlingen övre Norrland avbryts igen. Men superbra att Trafikverket är så tydliga med att det kommer att gå direktnattåg Stockholm-Narvik utan byte i Boden 2027 igen! Det är så många gäster som är förvirrade och förvånade inför sommaren 2026 när det blir ett obligatoriskt byte tidig morgon/kväll i Boden men ungefär samma ankomsttid till destinationen ändå, säger Daniel Skog, hållbarhetsansvarig på Svenska Turistföreningen i ett inlägg på LinkedIn.

    Och orsaken, menar Skog, är i grunden politisk:

    Regeringen har avsatt för lite pengar för att rymma såväl samhällsviktiga färjor som flyg, bussar och tåg.

    Trafikverket har begärt ökade anslag och pekar på behovet av längre planeringshorisonter. Svenska Turistföreningen hoppas på en snabb politisk lösning och extra anslag i vårändringsbudgeten.

    Frågan är om regeringen är beredd att säkra långsiktiga villkor för nattågen eller om ett av de mest klimatsmarta sätten att resa i Sverige fortsätter att leva från budgetår till budgetår.

    Matfisken lever en tynande tillvaro

    Posted on by Elin Segerlind
    Sillbitar på en smörgås ligger på en tallrik.

    Situationen för havets arter är fortsatt svår. Rödlistan för 2025 som nyligen presenterades av SLU Artdatabanken visar att flera av våra viktigaste matfiskar, så som sill, lax och öring, nu är klassade som nära hotade. Även torsken, som varit rödlistad en längre tid, är nu klassad som starkt hotad. Det är en utveckling som speglar ett hav under hård och långvarig belastning.

    I år finns fler arter än någonsin upptagna på Rödlistan, något vi rapporterat om tidigare. Bakom nedgången för matfiskarna ligger en kombination av hårt fisketryck, påverkan från bottentrålning och förändrade ekosystem. Klimatförändringar och övergödning förvärrar läget ytterligare, särskilt i Östersjön där arter redan är stressade.

    Matfisken blir djurens mat

    De senaste 30 åren har den svenska fångsten av sill i Östersjön minskat med 70%. Av den fisk som ändå tas upp blir endast runt 10 procent mat, medan de resterande 90 procenten går till foderproduktion. Något som inte bara påverkar ekosystemen utan även livsmedelsförsörjningen.

    Sverige har en lång och stolt tradition av kustfiske som har format vår matkultur och våra kustsamhällen. När fisken exporteras som foder i stället för att landas och förädlas här hemma förlorar vi både jobb och självförsörjningsförmåga. Tidöregeringen gjorde en viktig markering 2025 genom att rösta emot ohållbara fiskekvoter i Östersjön. Men protester räcker inte. Under 2026 krävs konkreta politiska åtgärder för att säkra fiskbestånden och stärka kustfisket, skriver Konrad Stralka, VD för Baltic Waters i ett inlägg på Aktuell Hållbarhet.

    Rysk fisk på svenska tallrikar

    Den inhemska bristen på fisk ersätts istället av import. EU-länderna importerar varje år rysk fisk för över 13 miljarder kronor, varav minst sex miljarder via Kina. Fisken fileas och packas om i kinesiska fabriker och säljs sedan vidare som kinesiska produkter, trots att ursprunget är ryskt. Det innebär att fisk som serveras i svenska skolor mycket väl kan bidra till att finansiera den ryska fiskindustrin, trots pågående sanktioner.

    Är det inte också absurt att vi genom decennier av överfiske har tömt Östersjöns bestånd så kraftigt att vi nu gör oss beroende av våra egna fiender för samma fisk som vi tidigare var självförsörjande på? Med en ansvarsfull förvaltning, där ekosystemens bärkraft satts i centrum, hade detta beroende aldrig uppstått, konstaterar Europaparlamentariker Isabella Lövin (MP) i en debattartikel på ETC.

    Balkongkraftverk, havslavendel och mikroalger – åtta bra idéer för miljön

    Posted on by Ingela Björck
    Limonium

    Supermiljöbloggen har i ett par tidigare artiklar presenterat nyheter som är positiva för klimat och miljö. Att göra det kan vara viktigt, eftersom mycket på området oftast verkar gå åt fel håll. I dagens artikel handlar de positiva nyheterna bland annat om balkongkraftverk, ”havslavendel” och mikroalger som kan rena avloppsvatten.

    Återvinning av fosfor i Östersjön

    Östersjön är ett av världens mest syrefattiga havsområden, vilket bland annat beror på läckage av fosfor från jordbrukets konstgödning. Nu hoppas forskare vid KTH kunna omvandla problemet till en resurs, genom att återvinna fosfor som ligger lagrad på Östersjöns botten.

    I ett första steg använder man mikroorganismer för att lösa upp fosforn ur sedimenten. Sedan tillsätter man ett metallbindande ämne som frigör ännu mer fosfor. Detta gör det möjligt att samla in och omvandla fosforn till en användbar produkt, till exempel gödsel. Metoden är ännu inte färdigutvecklad, men om den visar sig framgångsrik skulle den kunna bidra till att både förbättra Östersjöns miljö och göra Europa mer oberoende av importerad fosfor.

    Bara förnybart i Uruguay

    Det lilla landet Uruguay i södra Latinamerika har lyckats skapa ett elnät med nästan enbart förnybar energi. 99 procent av elektriciteten kommer från vatten, vind, biomassa och sol, och bara 1 procent från gaseldade värmekraftverk. På köpet har man fått lägre elkostnader, säkrare energitillförsel och 50 000 nya jobb. 

    Drivkraften i omställningen var inte miljöskäl utan ekonomi. När landet slopade sina dittillsvarande subventioner till fossila bränslen och införde säkra, långsiktiga villkor för satsningar på förnybart, så skötte marknaden omställningen på egen hand. Att de förnybara bränslena är bättre för klimatet var faktiskt bara en bieffekt, enligt landets före detta energiminister Ramón Méndez Galain.

    Den förnybara energin är redo, metoderna finns och fördelarna är påtagliga. Det enda som saknas i andra länder är den politiska viljan”, skriver ekonomisajten Forbes.

    Bättre luft i flera storstäder

    19 storstäder världen runt har lyckats minska mängden av olika luftföroreningar med mer än 20 procent, enligt en rapport från organisationen Breathe Cities. Framgången har olika orsaker. I Kina handlar det om den snabba övergången från bensinbilar till elbilar, medan det i Polen handlar om att man eldar mindre med kol och ved. Många europeiska städer har satsat på nya cykelbanor, och i London har böter införts för särskilt förorenande fordon.

    9 av de 19 städer som blivit renare ligger i Kina. San Francisco är den enda amerikanska staden på listan, medan de övriga ligger i Europa. 

    Beijing och Warszawa har varit särskilt framgångsrika när det gäller att minska halterna av små partiklar i luften, medan Amsterdam och Rotterdam lyckats bäst av alla med att minska utsläppen av kvävedioxider.

    Solkraftverk på balkongen i USA och Tyskland

    I USA börjar allt fler boende installera små solpaneler på balkongen. Apparaterna ansluter man till elnätet via en enkel stickpropp. Bara Utah har idag ett lagfäst tillstånd till sådana anläggningar, men motsvarande tillåtande lagstiftning är på gång i många andra amerikanska delstater. 

    En anläggning på 800 watt kostar drygt 1000 dollar och kan driva ett kylskåp eller ett par mindre hushållsapparater en del av dygnet, enligt företaget Bright Saver. Det kan spara de boende runt 300 dollar om året. 

    Även i Tyskland börjar balkongkraftverk bli populära. De går att köpa bland annat på Ikea, och finns nu hos fyra miljoner tyska hushåll enligt miljösajten Grist. I Sverige är balkongkraftverk med stickpropp dock inte lagliga, eftersom det anses riskabelt att mata nätet via en stickpropp i ett vanligt 120 volts vägguttag. 

    Mikroalger kan rena avloppet

    Att rena avloppsvatten från kväve, fosfor och organiska syror är både dyrt och energikrävande. Mikroalger – små encelliga organismer på mellan 0,002 och 0,2 mm – kanske kan minska problemet, enligt en avhandling från Högskolan i Borås. 

    Forskaren Ghasem Mohammadkhani har visat att mikroalger kan växa i rötrester och ta upp både kväve, fosfor och fettsyror. Algerna gör det möjligt att återvinna näringsämnen i stället för att släppa ut dem, och den biomassa de producerar kan användas för biobränslen, bioplaster och andra produkter. På så sätt skulle reningsverk och biogasproducenter i framtiden kunna sänka sina kostnader, öka sin hållbarhet och återvinna värdefulla ämnen som ammonium och fosfor.

    Italiensk växt med superkrafter

    I våtmarkerna runt Venedig blomstrar växten ”sea lavender” av släktet Limonium. Det är egentligen ingen lavendel, men den har lila blommor på sommaren och lockar mängder av bin och andra insekter. 

    Det intressanta med växten är att dess stora rotsystem håller sediment och andra växter på plats. På så sätt stabiliserar växten miljön, samtidigt som den gynnar den biologiska mångfalden både under och ovanför marken. Limonium – som finns över stora delar av världen – skulle kunna användas för att minska skadorna vid stormar och översvämningar längs utsatta kuster. Studien av Limonium är publicerad i JGR Biogeosciences och beskriven på miljösajten Grist.

    Trädplanteringar längs öknen

    Taklamakanöknen i nordvästra Kina är ett av världens torraste områden. I kanten av öknen rinner dock smältvatten ner från de omgivande bergen, och där har Kina sedan 1970-talet bedrivit ett stort planteringsprojekt vid öknens rand. Målet är dels att hindra öknen från att svälja omgivande jordbruksmark, dels att stoppa sandstormar från att nå huvudstaden Beijing. 

    År 2024 stod ett över 300 mil kilometer långt grönt bälte färdigt runt hela öknen, skriver tidningen Ny Teknik. En oväntad sidoeffekt av projektet är att bältet även visat sig fungera som en kolsänka: området absorberar mer kol än det släpper ut.

    Träd och jordbruk en bra kombo

    Agroforestry innebär att kombinera trädplantering och odling av jordbruksgrödor. Detta kan i tropiska länder vara ett sätt att stå emot klimatförändringarna, eftersom träden ger skugga åt grödorna nere på marken.

    Den svenska biståndsorganisationen Vi-skogen har utvecklat metoder för agroforestry i Afrika i många år och fått goda resultat. Benta Muga och John Oruko i Kisumu i västra Kenya berättar att deras odlingar av majs, potatis och kaffe nu kantas av träd som binder vattnen när det regnar och bibehåller fukten i jorden under de långa perioderna av torka. Träden har också ökat näringen i jorden och därmed gett jordbrukarparet bättre skördar.

    Mattias Goldmann: Är lägst pris det Sverige ska vara bäst på?

    Posted on by Mattias Goldmann

    Sverige står nu för kraftigt ökade klimatutsläpp, Nordens billigaste bensin och EU:s sämsta energieffektivisering. Och det är inte bara SCA som bedriver ett förödande och hårdhänt skogsbruk. Sammantaget riskerar den här dåliga utvecklingen att svenska produkter ratas av de som verkligen vill ställa om, skriver 2030-sekretariatets vd Mattias Goldmann i sin helgkrönika. Men samtidigt tror han politikerna egentligen vill bättre.

    KRÖNIKA Är vi säkra på att det stora skogsindustriföretaget SCA uppför sig mycket sämre än alla andra? Det är den första av tre avgörande knäckfrågor för Sverige nu, och jag är rädd att svaret är nej. För om också andra svenska skogsbolag har – eller upplevs ha – grova plumpar i sina hållbarhetsprotokoll, kan den omfattande bojkotten mot SCA drabba dem också. 

    Är vi övertygade om att L’Oréal, Nestlé och Zalando uppför sig mycket bättre än de andra? Det är den andra av tre avgörande knäckfrågor för Sverige nu, och jag är rädd att svaret är nej här också. För om också andra utländska storföretag ställer allt hårdare hållbarhetskrav på sina leverantörer, liknande hur dessa tre globala giganter nu vägrar köpa SCA:s produkter, kan det bli sammantaget bli stora affärer vi går miste om.

    Är vi trygga med att vi framgångsrikt kan konkurrera med lägre priser än omvärlden? Det är den tredje och sista av knäckfrågorna Sverige ställs inför nu. Även här är svaret nog nej. Vårt välstånd har i århundraden byggts på att det vi erbjuder är bättre och att vi därför kan ta bättre betalt. Det svenska stålet, den svenska skogen, bilarna, lastbilarna, kullagren, IT-lösningarna… Det som finansierar dagiset, skolan, vägarna och äldreomsorgen är att Sverige gör saker bra. 

    Dålig vandel hos några drabbar alla

    Holmen vill avverka mark som staten vill göra till naturreservat, Sveaskog insisterade på att avverka sandtallskog med höga naturvärden så Mark-och miljödomstolen fick förbjuda dem. Liknande historier gäller Södra,  Mellanskog, Stora Enso… och vi vet alla att när det gäller ansvarsfullt skogsbruk är inte Svenska Kyrkan Guds bästa barn. 

    Bolagen hävdar själva att de bättrat sig, att det handlar om enskilda och beklagliga misstag, att dialogen ska fördjupas. Med vackra bilder på kanadensisk urskog vill Skogsindustrierna övertyga oss om att svensk skog mår bra, men poängen är inte om skogsbolagen och deras branschorgan har rätt utan att de upplevs ha fel. Frågan är inte om det är lagligt med de gigantiska skogsskövlingarna vi alla ser svischa förbi genom tågfönstret eller bilrutan. Frågan är om det upplevs legitimt – och var och en som förfärats över de djupa såren i naturen vet vad svaret är. 

    Några aktörers dåliga vandel drabbar oss alla. Tycker omvärlden inte att vi har koll på vad vi håller på med, förknippas Sverige med bristande hänsyn om det vi globalt enats om att skydda, ja, då får vi vända oss till de mindre nogräknade, ”no questions asked”-gänget. Dollarstore-vägen är då vad som väntar oss; kunden har känslan att det inte kan ha gått rätt till men prislappen är så låg att det får passera.

    Ökade utsläpp och sämst på effektivisering

    Som land har vi på sistone tagit ett par trevande steg åt det hållet. Inget annat OECD-land ökade sin klimatpåverkan så mycket som Sverige 2024, senaste året med officiell statistik. Av alla EU-länder är vi sämst på energieffektivisering, säger EU. Vi har billigast fossila drivmedel i hela Norden, med långa köer av bilister som kommer hit för att tanka.

    Vi vill mer än så, tror jag. Min tro stärktes av att häromdagen få sitta med på en lunch mellan moderaten Jan Ericson och miljöpartisten Rebecka le Moine. Inga åskådare i övrigt, inga försök att ta politiska poänger, inga avsiktliga missförstånd. Istället en ömsesidig önskan att förstå varandra bättre och se vad man var överens om. Politik när den är som finast. 

    Jag är övertygad om att vi alla vill undvika att Sveriges fina rykte dras så djupt ner i smutsen att vi vrakas och väljs bort av de som vill ställa om. Jag är trygg i att när våra folkvalda får fördjupa samtalet, som Jan och Rebecka eller alla åtta partier i Miljömålsberedningen, så inser de värdet av att bygga vidare på det som skapat vårt välstånd och fina renommé. Jag är säker på att när vi inser att svaret är nej, nej och åter nej på de inledande frågorna, så agerar vi därefter. Sverige kan bättre än vart vi just nu är på väg. 

    En fjärdedel av Sveriges arter rödlistade

    Posted on by Elin Segerlind
    En igelkott går på gräs och en lax hoppar upp för strömmande vatten. Båda arterna är Rödlistade

    Rödlistan 2025 visar att utvecklingen är lika oroande som den är tydlig. 23 procent av Sveriges bedömda arter är nu rödlistade, den högsta andelen hittills. Forskare och miljöorganisationer varnar för den fördjupade naturkrisen och kräver politiska åtgärder.

    SLU Artdatabanken har rödlistat 5217 arter och bedömer 2373 av dem som hotade, baserat på analyser av över 23 000 arter. Bland dem finns flera arter många känner igen, som igelkott, pärluggla, lax, öring, sill och torsken som nu är starkt hotad.

    Skogsbruk och igenväxning de stora drivkrafterna

    Motorn bakom naturkrisen är enligt Artdatabankens analys tydligt det moderna skogsbruket, ett skogsbruk vi på Supermiljöbloggen granskat många gånger tidigare. Brukandet av skogen påverkar 1744 rödlistade arter negativt. Det är framför allt kalavverkning som påverkar, men även brist på död ved tillsammans med att äldre skogar försvinner.

    Ett annat stort problem är att öppna marker så som ängar och hagar växer igen, något som slår hårt mot mer än 1300 arter. Klimatförändringar och exploatering bidrar också till nedgången, särskilt i fjällen där andelen hotade arter ökar mest.

    Den nya rödlistan är ännu ett tydligt tecken på att vi har en kris för den biologiska mångfalden, inte bara globalt utan även i Sverige. För att bryta trenden behövs krafttag från politiskt håll inte minst kring dagens skogs- och jordbruk, som är förödande för många arter, säger Gustav Lind, generalsekreterare för WWF.

    När naturen får en chans finns det hopp

    WWF understryker att Sverige måste ta betydligt större ansvar för naturvården än vad som sker i dag. Organisationen vill se skärpta fridlysningsregler och säkerställa att myndigheterna verkligen följer miljölagstiftningen, eftersom dagens regelverk alltför ofta blir bristfälligt tillämpat. Samtidigt behöver Sverige satsa betydligt mer på åtgärdsprogram för hotade arter. För åtgärder ger effekt och det går att vända utvecklingen, vilket uttern och havsörnen är exempel på. De lämnar nu båda listan efter långvariga naturvårdsinsatser, en viktig påminnelse om att konkreta åtgärder fungerar.

    Oljebolagen ändrar taktik i domstolar och media

    Posted on by Ingela Björck
    Oljeraffinaderi

    De stora oljebolagen svartmålade länge klimatforskningen och vägrade medge att fossila bränslen värmer upp klimatet. Nu erkänner man att klimatförändringarna finns – men erkänner inte sin roll i sammanhanget. Samtidigt undervärderar man de förnybara bränslenas möjligheter, och framställer olja och gas som nödvändiga både nu och i framtiden.

    Tre olika forskningsstudier har nyligen handlat om oljebolagens kommunikation. En studie handlar om hur bolagen försvarar sig i klimaträttegångar. En annan har analyserat fyra stora företags årsberättelser, och en tredje har inriktat sig på företagens reklam, pressmeddelanden och inlägg på sociala medier.

    Den första studien, publicerad i tidskriften Transnational Environmental Law, handlar om oljebolagens juridiska försvar. Där hävdar man alltså inte längre att kopplingen mellan fossilbränslen och klimat inte existerar. Den går bolagen med på, men säger att klimatkrisen inte är deras fel. Bolagen arbetar för det allmänna bästa, eftersom det moderna industrisamhället behöver en säker energitillförsel, menar man.

    Detta argument har bland annat det tyska bolaget RWE använt i ett rättsfall. Bolaget stämdes av en peruansk bonde och bergsguide, som sett glaciärerna i sin omgivning krympa år från år. Ett annat rättsfall har gällt Shell, som blivit stämt av flera miljögrupper i Nederländerna. Det fallet slutade med ett nederlag för Shell, som ålagts att minska sina koldioxidutsläpp med 45 procent mellan 2019 och 2030.

    En annan strategi som bolagen använt i domstolarna är att säga att det är oklart var en viss klimatskada kommer från. En tredje, som de använt i vissa fall, är att försöka ifrågasätta forskares kompetens.

    I domstolar världen över ser man samma mönster: oljebolagen accepterar kopplingen men vägrar ta ansvaret. Klimaträttegångar handlar inte längre om ifall klimatförändringarna existerar, utan om vem som har det juridiska och ekonomiska ansvaret för dem”, skriver tidningen Guardian.

    Bolagens årsredovisningar ifrågasätter inte heller klimatförändringarna numera. Det visar en studie i tidskriften Energy, Sustainability and Society. Forskarna bakom studien har gått igenom årsredovisningarna från ExxonMobile, BP, Shell och TotalEnergies mellan 2016 och 2022. 

    Förnybart framställs som problematiskt

    Alla bolagen har gjort vissa satsningar på förnybara bränslen, visar studien. De nämner behovet av sådana i ett hållbart samhälle, men tar samtidigt upp olika problem med vind-, sol- och vattenkraft. På så sätt underminerar man den positiva tonen. Huvudbudskapet blir då att olja och gas behövs för att hjälpa de förnybara bränslena, inte att en omställning behövs så fort som möjligt.

    Samma tendens syns i reklam, pressmeddelanden och inlägg på sociala medier. Den ideella organisationen Clean Creatives har analyserat mer än 1800 sådana texter från BP, Shell, Exxon och Chevron under åren 2020-2024. Enligt Clean Creatives går budskapet ut på att världen inte kan klara sig utan fossila bränslen – trots att merparten av alla förnybara projekt idag är både billigare och säkrare än de fossila alternativen. 

    I början av den analyserade perioden talade företagen mycket om klimatmål och en energiomställning som de ville bidra till. Bara några år senare är tongångarna annorlunda: nu talar man i stället om olja och gas som ofrånkomliga och nödvändiga för ekonomisk stabilitet och nationell säkerhet.

    Oljekrisen blir ett PR-bakslag

    Kriget i Iran och de ökande oljepriserna gör dock de argumenten alltmer tvivelaktiga. Importerad olja blir både dyrare och mer osäkert än lokala, förnybara alternativ i en turbulent värld, menar kritiker.

    Att betona energisäkerhet och låga kostnader gynnar inte längre de fossila bränslena, så oljebolagen har ett verkligt retoriskt problem framför sig idag”, säger miljösociologen Robert Brulle i en intervju med nyhetssajten Grist. 

    Filip Johnsson: ”Bred samsyn om klimatet borde ge politikerna råg i ryggen”

    Posted on by Filip Johnsson

    Det råder en påtaglig samsyn mellan forskare och kommunernas, näringslivets och civilsamhällets representanter om hur nödvändig och brådskande klimatomställningen är. Det konstaterar SMB:s krönikör, professorn i energisystem Filip Johnsson som själv deltagit i arbetet med Klimatpolitiska rådets årsrapport. Den enigheten borde ge de nationella politikerna råg i ryggen att stå upp för en kraftfullare klimatpolitik, anser han.

    KRÖNIKA För bara några veckor sedan var jag med och presenterade Klimatpolitiska rådets årliga rapport. Några månader tidigare hade jag varit med och lagt fram motsvarande rapport från Forskarrådet för Västra Götalands klimatomställning. Jag är ledamot i båda dessa råd – ett uppdrag som är både hedrande och, inte minst, intellektuellt stimulerande.

    Arbetet i råden följer samma grundidé: forskare från olika discipliner samlas kring en gemensam och högst konkret fråga – hur vi faktiskt ska nå de klimatmål som politiken själv har satt upp. Processen är lärorik, ibland frustrerande, men i grunden hoppfull. Just därför att rekommendationerna vilar på bred kunskap och tvärvetenskap, snarare än på enskilda perspektiv. Varje år mynnar arbetet ut i en rapport, ofta med ett särskilt fokus. Förra årets rapport från Klimatpolitiska rådet (KPR) hade jordbrukets klimatomställning i centrum, medan årets västsvenska rapport handlar om resilient klimatomställning.

    Valåret satte prägel på rapportens upplägg

    Att årets KPR‑rapport presenterades under ett valår satte sin prägel på arbetet. Vi valde därför att granska regeringens samlade klimatpolitik under hela mandatperioden, samtidigt som våra rekommendationer riktas till samtliga partier inför nästa. Förhoppningen är att rapporten, byggd på lärdomar från den gångna perioden, kan bidra konstruktivt till den politik som nu formas inför kommande mandatperiod.

    När rapporten presenterades kommenterades den av inbjudna representanter från näringsliv, kommuner och civilsamhälle. Det som slog mig var den påtagliga samsynen. Mellan dessa aktörer – och i förhållande till rådets slutsatser – rådde inte konflikt utan samstämmighet. Det finns en tydlig vilja att nå klimatmålen och en bred insikt om behovet av en förutsägbar och långsiktig klimatpolitik. Exakt det vi själva understryker. Det borde rimligen ge politiken råg i ryggen att våga stå upp för en mer kraftfull klimatpolitik.

    Samma känsla infann sig när jag förra veckan presenterade Forskarrådet för Västra Götalands rapport på konferensen ”Framtid Västra Götaland”. Engagemanget var stort. Inte minst var samsynen tydlig kring att det inte finns någon motsättning mellan klimatomställning och västsvensk industris framtida konkurrenskraft. Tvärtom. I en tid präglad av geopolitisk osäkerhet är det närmast självklart att minska beroendet av fossila bränslen.

    Stabil klimatpolitik ett måste

    Att påskynda utfasningen av fossila drivmedel borde därför vara en prioritet. Positivt är att raffinaderierna på västkusten faktiskt planerar att ställa om. Men tänk om omställningen hade kommit längre redan i dag – då hade vi stått betydligt starkare, både ur ett klimat‑ och ett resiliensperspektiv. Problemet är välkänt: omställningen kräver stora investeringar och dessa förutsätter en stabil och förutsägbar klimatpolitik.

    Här är det värt att notera vad Europeiska rådet nyligen slog fast: att de senaste pristopparna på importerade fossila bränslen visar att energiomställningen är den mest effektiva strategin för att stärka Europas strategiska autonomi, öka motståndskraften och samtidigt leverera ren, inhemsk och prisstabil energi för framtidens ekonomi. Något av en ”no brainer” får man säga, men såklart bra att Europeiska rådet slår fast detta.

    Samtidigt visar analyser från Drivkraft Sverige att svenska drivmedelspriser, i ett internationellt perspektiv, är relativt låga jämfört med exempelvis Norge, Danmark och Tyskland. Om politiken vågade ta ett långsiktigt klimatansvar borde det vara möjligt att förklara – och få acceptans för – att en successiv höjning av priset på bensin och diesel är nödvändig. Inte bara för att klara klimatmålen, utan också för att minska sårbarheten för framtida prischocker och undvika att fortsätta finansiera Putins krigskassa. I sammanhanget kan det vara värt att påminna om att hushållen i genomsnitt lägger omkring 2–3 procent av sin disponibla inkomst på drivmedel.

    Sänkt bensinskatt politikens svar på rapporten

    Visst, många svenskar oroar sig för stigande priser och en pressad ekonomi. Och självklart finns det grupper som är särskilt sårbara för ökade drivmedelskostnader och som behöver kompenseras. Men här borde politiken klara två tankar samtidigt: att rikta stöd till dem som behöver det mest, samtidigt som man för en konsekvent klimatpolitik. Inte minst mot bakgrund av att en majoritet av svenska folket både oroar sig för klimatförändringarna och anser att politikerna borde göra mer.

    Och hur reagerade då den nationella politiken på Klimatpolitiska rådets rapport? Jo – måndagen efter presentationen av vår rapport meddelades att skatten på bensin och diesel ska sänkas till EU:s miniminivå.

    Mer växthusgaser försämrar Jordens energibalans mycket snabbt, visar WMO

    Posted on by Jan Lindsten
    Världens utsläpp fortsätter att öka

    Människans utsläpp av värmande växthusgaser har inte bara höjt Jordens medeltemperatur. WMO, Meteorologiska världsorganisationen, redovisar nu andra, mycket uppseendeväckande effekter av utsläppen: Världens så kallade energiobalans har ökat extremt, och orsakar framförallt att världshaven värms upp snabbt.

    Växthusgaserna koldioxid, metan och lustgas fortsätter, alltjämt med ökande volymer, att släppas ut i atmosfären genom förbränning av kol och olja, avskogning, jordbruk och läckage från naturgasfält och ledningar.

    Sambanden är välkända och uppenbara, men det dyker även upp nya rön. Nyligen avslöjade DN till exempel att reningstekniken av kväveoxider från tunga lastbilar leder till mycket högre utsläpp av den starka växthusgasen dikväveoxid (lustgas) än vad som varit känt. Något som nu försämrar de redan mycket dåliga utsikterna för Sverige att klara EU:s klimatmål. (Till råga på allt visar det sig att Tidöregeringen försökt förmå Naturvårdsverket att skjuta på redovisningen av dessa obekväma fakta tills efter valet, enligt ännu ett avslöjande av DN).

    Effekterna av de ständigt stigande växthusgasutsläppen talar sitt tydliga språk: Atmosfärens koldioxidhalt är nú den högsta på två miljoner år, berättar WMO i sin årsrapport. Men organisationen fogar i årets rapport in en ny redovisning om energiobalansen, data som förefaller mycket olycksbådande.

    Jorden kan inte ”svettas bort” värmen

    Jordklotets energibalans handlar inte om de klimatuppvärmande utsläppen från människans aktiviteter, utan mäter de totala energimängderna som tas emot från solen och som strålas ut i rymden igen. Och dessa energimängder är svindlande mycket högre än den energi som mänskligheten använder.

    Och när växthusgasutsläppen från människan så att säga gör växthuset Jorden mer effektivt – alltså hindrar energi att stråla ut i rymden igen – ökar obalansen. Jorden får helt enkelt svårare att ”svettas ut” den mottagna solenergin. Centralt för att förstå förhållandet är att energi inte förbrukas, bara övergår från ett tillstånd till ett annat.

    WMO-rapportens beräkningar visar vilka närmast obegripliga tal det handlar om. 90 procent av solinstrålningen tas upp av världshaven, vilket år 2020 motsvarade energimängden från fem Hiroshimabomber i sekunden. I fjol, 2025, resulterade de ökade halterna av växthusgaser att energimängden nu ökat till elva bomber per sekund, enligt en sammanfattande artikel i tidningen The Guardian.

    Enligt WMO är effekterna av den ökade ackumuleringen av energi så stora att de kommer att kvarstå under många sekler, kanske millennier.

    Vid presentationen av rapporten manade FN-chefen Antonio Guterres banker, näringslivet och regeringar världen runt att öka stödet för all slags övervakning av väder- och klimatsystemet.

    Genom observation och övervakning idag kan vi skydda framtiden för själva Jorden, för människan, för välfärden och för alla kommande generationer, sa FN-chefen i ett pressmeddelande.

    Här länk till illustrativ grafik som förklarar fenomenet energiobalans, producerat av ESA Climate from Space.

    ”Vi kan inte fritera oss ur flygbränslekrisen”

    Posted on by Birgitta Losman
    Bild på flygplan i luften

    Världens största producent av biobränsle för flyg är det finska bolaget Neste. Nu avslöjas att bolaget tar emot palmolja som råvara. Detta trots att palmolja kan bidra till avskogning och ge större CO2-utsläpp än fossilt bränsle. Och bland beslutfattarna fortsätter biobränsle beskrivas som mirakelkuren för flygets utsläpp.

    Enligt EU:s regelverk ska biobränsle för flyg tillverkas av restprodukter som frityrolja eller matfett. Ny palmolja får inte användas, eftersom den bidrar till avskogning och ger höga CO2-utsläpp. Ändå kunde en reporter med lätthet lämna in ny palmolja i dunk hos underleverantörer till bolaget Neste, utan att kontroll gjordes, vilket SVT avslöjat. I Vetenskapens världs program ”När kan jag flyga grönt” avslöjar Johan Bergendorff mörka baksidor av det bränsle som marknadsförs som hållbart, helt i strid med EU:s lagstiftning.

    ”Det låter som att de har världsrekord i fritering”

    Programmet gör en gedigen genomgång av olika lösningar för att minska CO2-utsläppen från flygbränsle. Att använda skogsråvara för bioflygbränsle är ännu inte skalbart. I stället är det frityrolja och rester från slakteriavfall som används och konverteras till biobränsle. Även elflygens möjligheter och begränsningar redovisas.

    Finska bolaget Neste är störst i världen på ”hållbart” flygbränsle. Enligt Neste finns inte tillräckligt av hållbara råvaror, idag finns ca 30-50 miljoner ton tillgänglig och behovet för flygbränsle är hela 300 miljoner ton. Professor Elna Heimdal Nilsson betonar i programmet att det finns en begränsad mängd råvara. Därför dammsugs världsmarknaden på jakt efter olja och bristen öppnar upp för fusk. Bland annat används alltså nyproducerad palmolja, trots dess negativa miljöeffekter.

    Systematiskt fusk på världsmarknaden

    Johan Bergendorff går igenom tullsiffrorna för Nestes inköp av frityrolja från Malaysia. Siffrorna är extremt höga, långt över vad som är möjligt att få fram som restprodukter. Neste importerar enligt beräkningar som reportern gjort långt mer än vad som är möjligt att samla in i Malaysia. Istället byter malaysiska ligor etikett på olja och säljer. Programmet lyfter att eftersom biobränsle för flyg framställs som en mirakellösning av så många, finns inget intresse av att verkligen granska leverantörskedjorna.

    När SVT testade att lämna in olja fanns ingen kontroll alls. Det var lätt att lämna in palmolja och dessutom under falskt namn. I SVT:s program menar en före detta chef att Neste vet att fusket pågår: ”Om Neste avvisar en leverans, tar konkurrenten den”, säger han.

    Förbud mot palmolja som hållbart flygbränsle

    Palmolja är inte förbjuden som produkt i EU, men får inte användas som råvara i det som kallas hållbart flygbränsle. Det går fortfarande att importera och sälja. Däremot är palmolja förbjudet att använda som hållbart flygbränsle. Detta eftersom den inte uppfyller hållbarhetskraven och inte får räknas med mot kvoterna i ReFuelEU Aviation. Palmoljeplantager ökar avskogningen och innebär risker för djur samt ökar CO2-utsläppen.

    Miljöorganisationer har pekat på importökning av palmolja till EU. En ökning som sammanfallit med att EU skärpt kraven på att öka biodrivmedlen.

    Intentionen i EU:s lagstiftning om hållbart flygbränsle är tydlig: Råvaran ska vara restprodukter och jungfrulig palmolja får inte räknas som hållbar. Nu återstår det att se om flygbränsleproducenter kan skärpa kontrollen i de egna värdekedjorna så att EU:s invånare kan lita på att innehållet är lagligt.

    Miljörörelsen har länge pekat på utmaningarna med att särskilja biodrivmedel med god miljöeffekt och dålig. Naturskyddsföreningen har exempelvis pekat på att CO2-utsläppen från palmolja som råvara i vissa fall till och med kan vara högre än vid fossila bränslen.

    Bättre kontroll och minskad transportvolym behövs

    Med stadigt ökande transporter blir det svårt att få biodrivmedel att räcka till både flyg och landtransporter. Forskare och myndigheter som Naturvårdsverket har lyft vikten av kombinerade åtgärder med effektivare fordon, hållbara fossilfria drivmedel men också begränsade trafikvolymer.

    En lösning som lyfts i SVT:s Vetenskapens värld är att ta tåget en del av sträckan, exempelvis att ta tåget Stockholm – Köpenhamn och flyga därifrån, vilket kan minska utsläppen med så mycket som en tredjedel. Förutom att öka kontrollen i värdekedjorna så att palmolja inte kommer in i flygbränslen, behöver alltså även själva transporterna minska. Eller som professor Elna Heimdal Nilsson uttrycker det i SVT:s granskning: ”Vi kan inte fritera oss ur flygbränslekrisen”.

    Ökande brist på grundvatten i Indien

    Posted on by Ingela Björck

    Att glaciärerna i Himalaya smälter bort, med enorma framtida följder för Indien, är ett känt problem. Mindre känt är att Indien har ett lika stort problem med sitt grundvatten, som också minskar i en oroande fart.

    Indien har 16 procent av världens befolkning men bara fyra procent av världens vattentillgångar, enligt en regeringsrapport utgiven 2024. Grundvattnet är viktigare än vattnet från sjöar och floder: det står för 62 procent av all bevattning, 85 procent av dricksvattnet på landsbygden och 50 procent av dricksvattnet i städerna. 

    Det är därför oroande för Indien att många områden klassats som ”kritiska” eller ”i riskzonen” för att grundvattnet ska ta slut. Ännu fler områden har fått beteckningen ”överexploaterade”, vilket betyder att den årliga påfyllningen av regn inte räcker för att uppnå en balans.

    När grundvattnet börjar sina får det följder både för jordbruk och dricksvattenförsörjning. Men även verksamheter som inte direkt är kopplade till vatten kan bli påverkade.

    Brist på kylvatten

    Ett exempel är att brist på kylvatten till olika värmekraftverk kan ge ett stort energibortfall. Nyhetssajten India Today berättar att över 8 terawattimmar (tusen miljarder wattimmar) av detta skäl gick förlorade mellan 2017 och 2021. 8 terawattimmar motsvarar den förbrukade elektriciteten hos 1,5 miljoner indiska hushåll i fem år, så bortfallet var inte marginellt.

    Regnvatten i sig är det inte ont om. Monsunerna kommer fortfarande, och med dem kommer regn. Men klimatförändringarna har nu gjort monsunerna mer oberäkneliga än förut. Regnen har också ofta formen av hårda skyfall i stället för lugna dagsregn. Det gör att marken inte hinner ta upp vattnet, utan detta rinner bort utan att sippra ner och fylla på grundvattenförråden.

    En bonde i Maharashtra kan få sina fält bli översvämmade i juli men ändå ha slut på vattnet i sin brunn i mars. Årets sammanlagda regnmängd ser bra ut, men vad som händer i marken är en annan sak, skriver India Today.

    Det har redan inträffat flera vattenkriser i landet. År 2019 förklarade myndigheterna i mångmiljonstaden Chennai på Indiens sydöstra kust att man nått ”Dag noll”. Alla de fyra reservoarer som normalt förser staden med vatten var då nere på noll, så invånarna fick hanka sig fram på vatten från tankbilar. Och sådant vatten är dyrt – det kan kosta över 50 gånger mer än vatten från kommunala vattenledningar.

    Värst är situationen för delstaterna Punjab, Haryana och Rajasthan i nordvästra Indien. Omkring 120 miljoner människor i den regionen riskerar nu återkommande vattenkriser.

    Många åtgärder behövs

    En enda lösning på problemet finns inte. Det visar en studie från Stanford om vattensituationen i staden Pune sydost om Mumbai. Forskarna har i modeller provat olika möjliga insatser, som att laga läckor i rörledningarna, slå ner på vattentjuvar, höja taxorna för storförbrukare och göra det dyrare att pumpa upp grundvatten. 

    Den mest effektiva åtgärden vore, enligt denna studie, att få bönder i Punes omgivning att sluta konstbevattna sina åkrar och i stället köra vattnet till staden i tankbilar. Det skulle förbättra vattentillgången för invånarna en hel del.

    Att flytta vatten från landsbygden till staden har dock sina nackdelar. Jordbrukets produktion skulle ju minska, och det skulle bli risk för bli arbetslöshet på de berörda gårdarna. Forskarna ser därför den åtgärden som bara en av den rad insatser som behöver göras.

    Om man på en och samma gång både lagar vattenledningarna, bromsar onödig vattenanvändning och flyttar en del av jordbrukets brunnsvatten till staden, så skulle alla stadsbor i Pune kunna få nog med vatten varje dag. De teoretiska möjligheterna existerar alltså, men om de genomförs i praktiken får framtiden utvisa. 

    SMB:s Timbrogranskning med i australisk undersökning om klimatdesinformation

    Posted on by Birgitta Losman

    Kring år 2000 spred Svenskt Näringslivs dotterorganisation Timbro förvillelse i klimatdebatten med hjälp av pengar från oljebolaget Exxon. Pengarna förmedlades via den amerikanska tankesmedjan Atlas Network. Det avslöjade Supermiljöbloggen (SMB) och Dagens ETC i en omfattande granskning. Avslöjandet ingår nu bland 230 rapporter till det australiska parlamentet om den organiserade desinformationen mot klimatarbete. I veckan läggs slutrapporten fram.

    Granskningen som presenterades i juni 2024, visade på ett långtgående, mångårigt samarbete och tankeutbyte mellan Timbro och Atlas Network.

    Förutom att finansiera klimatförnekande event och publikationer hos Timbro, har Atlas Network även arrangerat och bekostat utbildningar i USA för en lång rad högerinriktade svenska politiker och debattörer. Här återfinns personer med starkt inflytande även i dagens debatt och politik. Detta samarbete fortgår fram till nutid, visar granskningen.

    Hundratals dokument har granskats

    SMB:s och ETC:s avslöjande bygger på en omfattande genomgång av hundratals mail, brev och kopior på transaktioner (se länk) och belönades med Aftonbladets Klimatjournalistpris i januari 2025.

    Dagens ETC och Supermiljöbloggen visar i sin granskade serie hur stora summor från oljejätten Exxon, via Atlas, gått till den marknadsliberala tankesmedjan Timbro – detta under den tid då både statsminister Ulf Kristersson och justitieminister Gunnar Strömmer hade höga positioner i tankesmedjan. Granskningen frilägger därmed hur djupa rötterna för fossillobbyns engagemang är och hur tentaklerna från ett av världens största företag slingrat sig in även i svensk opinionsbildning, hette det i juryns prismotivering.

    Den här sortens påverkan från de ekonomiskt oerhört starka fossilenergiföretagen är naturligtvis inte begränsad till Sverige utan är ett internationellt fenomen. I Australien finns många exempel.

    I det australiska parlamentet skapades sommaren 2025 en särskild kommitté med syftet att ”undersöka förekomsten och effekterna av felaktiga fakta och desinformation som rör klimatförändringar och energi.”

    Bjöd in SMB och ETC att skriva rapport

    Den australiske forskaren och universitetslektorn Jeremy Walker har under decennier studerat Atlas Network. Han fick i fjol kännedom om det svenska avslöjandet och inbjöd SMB och ETC att lämna in en dokumentation till senatskommittén i Australien.

    Övriga rapporter innehåller huvudsakligen australiska vittnesbörd från vitt skilda organisationer om hur förvillelser, felaktigheter och desinformation från Atlas och andra lobbyister med koppling till fossilenergibolagen har hindrat eller fördröjt klimatarbetet.

    Sedan bildandet i somras har kommittén hållit tio offentliga utfrågningar med vittnesmål från berörda personer och experter. Slutrapporten till senaten väntas läggas fram i veckan.

    Frida Hylander: Tvekan att skaffa barn berättar något viktigt

    Posted on by Frida Hylander

    Var femte ung kvinna tvekar att skaffa barn på grund av klimatkrisen. Det är inte förvånande, skriver SMB:s krönikör, klimatpsykologen Frida Hylander. Men det är en viktig insikt som måste tas på allvar. Hur skapar vi en värld som inger hopp för framtiden?

    KRÖNIKA Egentligen är det vansinne att skaffa barn. Att göra sig själv totalt ansvarig för ett hjälplöst litet byltes överlevnad, med vetskapen om att detta lilla bylte – som förutom att vara ens största ansvar också är ens största kärlek – obönhörligen kommer att utsättas för smärta genom livet, eftersom smärta är ett av den mänskliga existensens villkor.

    Att då skaffa barn i en tid av rasande, enorma, komplexa, livsfarliga kriser, krig och katastrofer, ter sig ännu mer vansinnigt. Varför skulle någon utsätta sig för det? När Arbetsvärlden nyligen gjorde en undersökning om hur många kvinnor mellan 18 och 34 år som tvekar inför att skaffa barn på grund av klimatkrisen var det inte särskilt förvånande att hela 20% svarade ja. 

    Men omvärldskriser till trots så längtar väldigt många efter barn, även om världen ställer till det. Bakom undersökningens siffror, vågar jag mig på att gissa, finns hos många en stor sorg och oro. Ett tvivel som inte bara ställer idén om hur ens eget liv, utan idén om hur världen skulle komma att bli, på sin spets.

    Barnlängtan krockar med smärtande insikt

    I mitt jobb träffar jag många som beskriver tvekan inför att skaffa barn. Ofta beskriver de en djupt existentiell och plågsam inre konflikt som präglas både av en icke valbar barnlängtan och en smärtande insikt om att världen är på väg mot mer instabilitet och fler katastrofer. Även hos dem som har skaffat barn gör sig smärtan påmind: hur ska det bli för mitt barn i framtiden? Kan jag försvara att ha gjort det här valet? 

    Människor har i alla tider skaffat barn, och i långa delar av den mänskliga historien har barnaskaffandet bidragit till att säkerställa också ens egen överlevnad: barn som hjälper till och arbetar, barn som tar hand om familjen och de äldre. Men en viktig skillnad mellan att skaffa barn i Sverige idag och i Sverige på säg 1600-talet är inte bara tillgången till preventivmedel och välfärd, utan också tillgången till ständig information om omvärldens katastrofer och makthavarnas passivitet inför – och inte sällan delaktighet i – dessa.

    De ungas tvekan måste tas på allvar

    Att försöka skaffa barn är idag för många en mycket mer genomtänkt och valbar process än tidigare genom historien. För kvinnor i Sverige idag finns det också långt fler möjligheter att leva olika typer av liv, som inte självklart måste inkludera barn. Vilket också innebär att den som väljer att inte försöka sätta barn till världen i klimatkrisen inte nödvändigtvis är plågad av beslutet.  

    Men faktum kvarstår att klimatkrisen, tillsammans med andra stora omvärldskriser, inte kan negligeras som en påverkande faktor i beslutet att försöka skaffa barn. Att så många uppger att de tvekar berättar något viktigt om unga kvinnors upplevelse av att leva i den här världen. Om deras tilltro till vår kollektiva förmåga att skapa en trygg och stabil framtid. Om det ansvar de känner, också inför ännu ofödda barn. Och om det ansvar de känner inför de barn som redan fötts av andra och som förtjänar omsorg och trygghet (det råder som alla vet ingen brist på barn som föds i världen, även om man ibland kan tro det i larmrapporteringen om sjunkande födelsetal i Sverige). 

    Unga kvinnors upplevelse av att leva i den här världen är värd att ta på allvar. Den kan berätta mycket mer än hur man kan få kvinnor i fertil ålder att öka födelsetalen så att statistiken ser bättre ut. Till exempel om vad som krävs för att skapa en värld som på riktigt skapar tillförsikt inför framtiden. 

    ← Tipsa!

    Tipsa oss

    Har du något du tror vi missat och kanske borde skriva om? Vi tar tacksamt emot alla tips du kan bidra med. Maila direkt till tips@supermiljobloggen.se eller fyll i formuläret nedan.