Stötta SMB
Du kan trycka Shift + S för att få fram sökfältet när som helst och Esc för att stänga det.
Tryck ENTER för fler resultat, då kan du även förfina din sökning.
    Stäng

    Ny forskning ifrågasätter enkla lösningar för de vilda bina

    Posted on by Anna Nyquist

    Vilda bin är en viktig del av den biologiska mångfalden och avgörande för pollinering och matproduktion, men de fortsätter att minska i Europas jordbrukslandskap. Nu ifrågasätter forskare enkla lösningar och visar att fungerande pollinering av bin kräver biologiskt rika, varierade landskap med mindre kemikalier.

    Forskare från flera österrikiska universitet har undersökt hur pollinering fungerar i dagens jordbrukslandskap, med särskilt fokus på vilda bin – bin som lever fritt i naturen och inte sköts av människor. Till skillnad från honungsbin i kupor består vilda bin av hundratals olika arter, med olika storlek, livssätt och preferenser för blommor. Just den variationen gör dem viktiga för att pollineringen ska fungera stabilt över tid.

    För att förstå det bättre har forskarna studerat så kallade pollinationsnätverk. Det innebär att de kartlagt vilka bin som besöker vilka växter och hur dessa relationer hänger ihop i ett större system. Sådana nätverk visar inte bara hur mycket pollinering som sker, utan även hur väl pollineringen klarar förändringar som vädervariationer, minskande arter eller förändrad markanvändning.

    Resultaten visar ett tydligt mönster. I jordbruksområden där landskapet är varierat, med inslag av olika livsmiljöer, finns fler arter av vilda bin som kompletterar varandra. Olika bin pollinerar olika växter, vid olika tider på året och under olika väderförhållanden. Det skapar ett slags biologiskt skyddsnät som gör pollineringen starkare och mer motståndskraftig.

    I mindre varierat åkerlandskap ser det annorlunda ut. Där dominerar ofta några få, tåliga arter, medan många andra saknas. Pollineringen blir då mer sårbar. Om en art minskar eller försvinner finns färre andra som kan ta över samma roll, vilket ökar risken för att pollineringen sviktar.

    Inte bara fler blommor

    Under två år studerade forskarna 100 jordbruksområden runt om i Österrike. De dokumenterade över 700 olika möten mellan bin och växter. Sedan jämförde de dessa med hur marken används, hur mycket som odlas ekologiskt, hur blomrikt det är – och hur landskapet ser ut.

    Ett viktigt resultat sticker ut. Mycket blommor räcker inte alltid. Stora fält med massblommande grödor, som raps eller klöver, lockar många bin, men ofta är det samma få arter som kommer. Pollineringen blir då ensidig och känslig för förändringar.

    Det betyder inte att blommor är fel – tvärtom. Men blommor gör störst nytta när de ingår i ett levande landskap med många olika livsmiljöer. Studien visar att i områden där åkrar blandas med ängar, fältkanter, buskage, träd och småbiotoper finns fler arter av bin. Och fler växter. Och fler kopplingar mellan dem.

    Sådana pollinationssystem är mer motståndskraftiga. De klarar klimatförändringar bättre. De står emot sjukdomar. De kan fortsätta fungera även om vissa arter minskar. Biologisk mångfald fungerar som ett skyddsnät.

    Ekologiskt jordbruk bidrar – men räcker inte ensamt

    Ekologiskt jordbruk visade i studien positiva effekter för pollineringen. Det beror bland annat på att ekologiska odlingar använder mindre bekämpningsmedel, vilket gör att fler insekter överlever och kan besöka blommor. Ogräs och blommande växter får också ofta större utrymme, vilket kan ge mer mat åt bin under delar av säsongen.

    Men resultaten visar samtidigt att ekologiskt jordbruk inte är någon garanti för fungerande pollinering. Ett ekologiskt odlat fält som omges av stora åkrar utan större variation ger begränsad nytta för vilda bin. Där kan det finnas mat under korta perioder, men ofta saknas platser att bo på, skydd mot väder och variation i blomning över hela året.

    För vilda bin räcker det alltså inte att enskilda fält sköts på ett mer miljövänligt sätt. De behöver landskap som erbjuder både föda och livsmiljöer i närheten av varandra. Först när ekologisk produktion kombineras med småskalighet, variation och utrymme för natur – som blomrika kanter, betesmarker, buskage och träd – får pollinatörerna verkliga förutsättningar att klara hela sin livscykel.

    Vad betyder det här för framtiden?

    Forskarna drar en tydlig slutsats: ska pollineringen från vilda bin fungera även i framtiden måste vi se på jordbruket som en helhet, inte som enskilda fält. Det handlar om hur hela landskapet är uppbyggt – och hur mycket plats naturen får mellan åkrarna.

    För vilda bin betyder det fler miljöer där de kan leva, inte bara tillfälligt hitta mat. Blomrika vägkanter, betesmarker, buskage, träd och små skogsdungar fungerar som både matsalar och bostäder. När sådana platser hänger ihop i landskapet kan bina röra sig mellan dem och klara hela säsongen.

    Variation är också avgörande. När jordbruket innehåller olika grödor, olika stora fält och flera typer av livsmiljöer finns det mat och skydd vid olika tider på året. Det gör pollineringen mindre sårbar om något slår fel, till exempel vid torka, sjukdomar eller extrema väderhändelser.

    Forskarna pekar även på vikten av att minska användningen av kemikalier. Bekämpningsmedel och konstgödsel påverkar inte bara skadedjur, utan även bin och andra nyttiga insekter. Mindre kemikalier ger fler insekter och starkare ekosystem.

    Slutligen lyfter studien hur ekonomiska styrmedel kan bidra. Så kallade miljöersättningar – alltså ekonomiskt stöd till lantbrukare som gör extra insatser för naturen, till exempel genom att bevara blommande marker eller skapa livsmiljöer för pollinatörer – gör störst nytta när de uppmuntrar verklig biologisk mångfald i landskapet, snarare än enkla standardlösningar.

    Kondensstrimmorna skadar klimatet – men problemet kan minskas

    Posted on by Ingela Björck
    kondensstrimmor efter flygplan

    Flyget påverkar klimatet inte bara genom motorernas koldioxidutsläpp. Även de vita kondensstrimmorna bakom flygplan har visat sig ha betydelse. Deras effekt varierar dock kraftigt beroende på bland annat flygrutterna, som skulle kunna ändras för att minska klimatpåverkan.

    Kondensstrimmorna består av vattenånga, så de ökar inte mängden koldioxid i atmosfären. Däremot släpper de igenom solens instrålning samtidigt som de hindrar värme från att stråla ut från jorden. Dessa mekanismer bidrar till den globala uppvärmningen.

    En internationell forskargrupp med deltagare från bland annat Chalmers i Göteborg har nu analyserat nästan en halv miljon flygningar över Nordatlanten. Analysen, som beskrivs i en nyhetsartikel från Chalmers, visar att nästan fyra av tio flygningar orsakar kondensstrimmor som ger en uppvärmande effekt. Studien har publicerats i Nature Communications.

    Ändrade flygrutter kunde hjälpa

    Kondensstrimmorna står alltså för en ganska stor del av flygets totala klimatkostnad. Men studien visade också att det kunde gå att minska deras effekt genom ändringar i flygrutter, bränsleval eller teknik. Det skulle till exempel vara klimatmässigt fördelaktigt att omdirigera en del flygningar för att undvika kondensstrimmor, även om koldioxidutsläppen därigenom skulle bli något större.

    Forskarna bakom Nature-studien hoppas att deras fynd ska kunna användas för planeringen av flygrutter. Dessa optimeras nu med hänsyn till bränsleförbrukning och tid, men skulle också kunna optimeras så att klimateffekterna blir så små som möjligt. Den nya kunskapen bör även kunna användas för att skapa nya regelverk och styrmedel för att minska flygets klimatpåverkan. Detta är något som bland annat EU-kommissionen strävar efter.

    Ett fåtal flyg har stor effekt

    Artikeln i Nature Communications stämmer väl överens med en rapport som förra året utgavs av miljöorganisationen Transport and Environment. Den visade, enligt ett inslag i SVT, att färre än tre procent av flygen står för 80 procent av uppvärmningen från kondensstrimmor. 

    Små höjdjusteringar för ett fåtal flyg skulle därför kunna minska kondensstrimmornas klimatpåverkan med över hälften till år 2040. Justeringarna skulle visserligen öka bränsleförbrukningen, men klimatvinsten skulle ändå bli många gånger större än nackdelen med de ökade utsläppen.

    Kostnaden för passagerarna skulle också vara försumbar – inte ens fyra euro på en resa mellan Paris och New York. Att minska kondensstrimmorna skulle vara mer än 15 gånger billigare än koldioxidlagring och andra sätt att minska den globala uppvärmningen, enligt Transport and Environment.

    Frida Hylander: ”Både repressionen och engagemanget ökar nästa år”

    Posted on by Frida Hylander

    2026 blir året då kampen för att klara klimatet sammanfaller med kampen mot antidemokratiska krafter och desinformation. Det spår SMB:s krönikör Frida Hylander, Klimatpsykologerna, i sin nyårstext som handlar om vad som är att vänta under det nya året. Läs även Mattias Goldmanns nyårskrönika med det spegelvända temat: ”Vad händer inte under 2026!”

    KRÖNIKA Nytt år betyder ofta nystart. En möjlighet att lämna gammalt bakom sig och blicka fram emot det som komma skall. Men vad som ligger framför oss känns just nu rörigare än kanske någonsin. Framtiden är oviss, men ovissheten innebär också att framtiden inte är huggen i sten. Den är vår att ta oss an och hjälpa till att forma. 2026 kommer att bli ett år av utmaning och kamp, men också ett år där vi har all möjlighet att bli smartare, mer strategiska och kollektiva i klimatarbetet. Dessa saker tror jag kommer att hända på klimatområdet 2026. 

    Repressionen mot klimataktivister kommer att öka. Nyligen publicerades en studie som visar hur repressiva åtgärder mot klimataktivister ökat globalt, och hur stater och polismakter använder en allt bredare repertoar av repression, till exempel nya lagar och arresteringar. Men också hur de åtgärderna möjliggörs av hur bland annat politiker och tankesmedjor kontinuerligt avhumaniserar klimatengagerade. 

    Nya allianser för klimatet kommer att bildas

    Det här ser vi också i Sverige, och mycket tyder på att den trenden kommer att bli starkare. Men samtidigt börjar folk få nog av brösttonerna mot vanligt folk som fredligt kämpar för en trygg och säker planet. 2026 blir året då folk på allvar börjar värna aktivism som en grundläggande del av ett demokratiskt samhälle. 

    Nya allianser bildas där klimatfrågan drivs tillsammans med frågor kopplade till människors behov här och nu. Vi har sett det ske i New York, med Zohran Mamdanis lyckade borgmästarkampanj, och vi ser det ske i Storbritannien där Zack Polanski fått The Greens att skjuta i både opinionen och medlemsantal: hur klimatfrågan, när den kopplas ihop med progressiva idéer om att människor ska ha råd med grundläggande och vardagliga saker som att bo, transportera sig och äta, lägger grunden för en populär politik som kan mobilisera en folkrörelse. 

    Här i Sverige har nyligen en koalition mellan forskare, fackförbund och civilsamhällesorganisationer lagt fram förslag inom tio områden, för en folkligt förankrad, rättvis och verksam klimatpolitik. 2026 blir året då klimatfrågan på allvar börjar kopplas ihop med ständigt aktuella frågor som välfärd, rättvisa och att människor ska ha råd att leva. 

    ”Mobilisering kommer att ske med verkligheten som grund”

    Vi vägrar köpa falska narrativ och slutar vara reaktiva, till förmån för gräsrotsorganisering som sker på våra egna villkor. När regeringens samordnare för återvandring kallade kommuner till möte startade en kommunal proteströrelse där kommun efter kommun vägrade ta mötet och stod upp för sina lokalinvånare. “Vi försöker lösa riktiga problem”, sa den moderate Lundapolitikern Rasmus Törnblom, som svar. Det rasistiska och falska narrativet om att invandrare bara är en belastning för Sverige mötte den praktiska verkligheten där människor landet över försöker hitta konstruktiva lösningar på verkliga problem, som äldrevårdsbemanningen – och klimatomställningen. 

    Liknande falska narrativ flödar i klimatdebatten, kanske allra främst det felaktiga men ofta upprepade budskapet att medborgarna inte vill ha, och regeringen därför inte har mandat att driva, mer klimatpolitik. 2026 blir året då fler tar inspiration från det organiskt framväxta motståndet mot återvandringspolitiken, vägrar köpa falska narrativ och mobiliserar sig på villkor som stämmer överens med verkligheten.

    Klimatfrågan kommer tydligare att bli en fråga om att vinna kampen mot antidemokratiska krafter och desinformation. Det kommer en valrörelse som, utifrån vad allt pekar på, kommer att bli smutsig. Framförallt kommer den att bli oärlig; desinformation är redan ett stort problem, både när den kommer från politiker och från trollkonton på internet. Ju svårare det blir att skilja fakta från lögner, desto svårare blir det att bedriva samhällsförändring som går i linje med vetenskapen. 

    Mod, inte hopp blir nytt fokus i klimatkampen

    Forskning visar att spridandet av desinformation är vanligare bland extremhögern och antidemokratiska grupperingar. När alternativmedier och vissa politiker medvetet använder lögn som politiskt verktyg ändras spelplanens förutsättningar. Klimatfrågan kan då inte längre bortse från det fullkomligt väsentliga att ta kampen mot både desinformation och antidemokratiska krafter; båda är antivetenskapliga, båda försvårar klimatomställningen. 

    2026 kommer det att ske en mobilisering till försvar för vetenskapen, tillsammans med en ökad folkbildning kring desinformation och antidemokrati. 

    Vi slutar fokusera på hopp och börjar fokusera på mod. 2025 slutade med en livlig debatt om hoppets vara eller inte vara, som reaktion på författaren Gun-Britt Sundströms söndagsintervju i P1 där hon klart och tydligt uttryckte att hon inte har något hopp om framtiden. Frågan om hopp cirkulerar i omgångar i den offentliga debatten och blir allt som oftast rörig eftersom ordet tolkas på väldigt många olika sätt. Dessutom hindrar den debatten från att röra sig mot frågor som är än viktigare. 

    Som frågan om vad som ger oss mod. I ljuset av ökad repression är nämligen mod väsentligt; En konsekvens av mer repression är ökad rädsla och rädsla får oss ofta att undvika – även det vi tycker är moraliskt rätt och riktigt. Under 2026 rör sig, med rätta, debatten från vad som skapar hopp till vad som ingjuter mod att göra det rätta.  

    Mattias Goldmann: ”Ingen klimatstyrning under 2026 trots antagna mål”

    Posted on by Mattias Goldmann

    Vad kommer inte hända under det nya året 2026? Till exempel kommer inte klimatminister Romina Pourmokthari att erkänna misslyckandet med klimatmålen. Det blir heller inget klimatval, spår SMB:s krönikör Mattias Goldmann i sin nyårstext. Läs även Frida Hylanders nyårskrönika med det spegelvända temat: ”Vad händer under 2026?”

    KRÖNIKA Vi går in i 2026 med en längre lista över vad mänskligheten kan gå under av än någonsin, men möjligheterna att byta kurs är också bättre. Sällan har framtiden känts så osäker – men några saker är i alla fall säkra. Ur klimatperspektiv är dessa fem icke-händelser 2026 års viktigaste.

    Inget erkännande. Nu har vi fått de slutliga svenska utsläppssiffrorna för 2024; de var 50 000 ton högre än de preliminära och innebär så vitt bekant den värsta utsläppsökningen i hela OECD. Men räkna inte med att klimatministern kommer att erkänna det som något misslyckande, långt mindre som en grund för att avgå. Räkna istället med alltmer vildsinta svängningar om att hon är offer för kulturkrig eller att kritiken bottnar i att hon saknar kostym och penis (!) Och lika bra är nog det. För har någon av alla de som gång på gång krävt hennes avgång någonsin kunnat visa vad som skulle bli bättre av det? Någon som är sugen på att avsluta mandatperioden med klimatminister Kinnunen? 

    Ingen klimatstyrning. Klimatmålen gäller och har bekräftats av alla åtta partier i Miljömålsberedningen. Det påverkar väl de stora statliga besluten? Nä du. När Trafikverket föreslår hur 1200 miljarder kronor ska användas för infrastrukturen fram till 2037, leder förslagen till 0,5 procent minskade utsläpp. Målet för transporterna är 70 procents minskning till 2030. När Försvaret ska spendera mer pengar än någonsin, kanske det också kan bry sig lite mer om klimatet som säkerhetspolitiskt hot? Icke. Räkna med fortsatta veton mot vindkraft, när som helst i processen, var som helst i landet och utan tillstymmelse till motivering. Och räkna inte med att regeringen lyfter ett finger för att göra något åt saken, vare sig mot Trafikverket eller Försvaret.

    Lika bra att det inte blir ett klimatval!

    Inget klimatval. 13 september är det val, men något klimatval blir det inte. Och kanske är det bäst så. Visst, en stor majoritet av väljarna tycker att vår gemensamma överlevnad vore en bra sak. Men varje försök att profilera klimat riskerar en backlash där några mindre nogräknade partier ser chansen att utlova billig fossil soppa vilket andra känner sig tvingade att haka på, och sen tycker sig tvingade att leverera just det hela mandatperioden. Bättre att profilera sånt där vi får klimatnyttan av bara farten, som minskad sårbarhet (fossilt importeras, förnybart kan vi göra själva), arbetstillfällen i glesbygd (dito), ledarskap i omställningen (dito).

    Ingen backar – i näringslivet i alla fall. Tystnadskulturen tycks sprids sig på myndigheterna; Tacka tusan för det när den GD som säger ifrån eller ens håller sig till sitt uppdrag riskerar att bli inkallad för uppläxning eller helt enkelt av med jobbet. En extra eloge därför till de som likt Naturvårdsverkets GD står upp för medarbetare som hängs ut av ”förbannade” ministrar.  Men näringslivet har inte vikt ner sig, inte backat, inte tystnat och inte ändrat strategi – investeringen i det hållbara, klimatsmarta är gjord och ska inte riskeras av politiska nycker.

    ”EU-målen om klimatet gäller”

    Ingen respit, ingen pardon. Den tionde februari har EU-kommissionen och 2030-sekretariatet ett seminarium med ett enda budskap: Det som är beslutat gäller. Ibland påstås att EU ändrar reglerna stup i kvarten, men Fit for 55-klimatmålen för 2030 gäller. 90 procent till 2040 gäller och klimatneutral union 2050 gäller. ESR-kraven på medlemsländerna gäller också, och böterna för den som bommar gäller. Irlands motsvarigheter till Finanspolitiska Rådet och Klimatpolitiska Rådet slår fast att det för deras del handlar om 8–26 miljarder euro, någon svensk beräkning finns inte men mycket pengar är det. Tänk dig nu en väljare eller ett helt parti som struntar i klimatet – vad kan de tycka om att i onödan skicka många miljarder i ett tjockt kuvert till Bryssel? När pengarna kan användas här hemma. 

    Vi vet vad som behöver göras. Det är inte lätt, och det är just därför vi engagerar oss. Förutsättningarna förbättras om vi tar avstamp i dessa icke-händelser. Är vi smarta tillsammans vinner vi. 

    Markvågor, trädambulanser och kängurus – positiva idéer för miljön

    Posted on by Ingela Björck
    kängurus

    Som motvikt till de alltför vanliga dåliga nyheterna om klimat och miljö kommer här en artikel full av positiva nyheter. Det är goda idéer som idag är i sin linda, men som kanske kan bli till nytta i framtiden. Det handlar bland annat om vågor genom marken, ambulanshjälp till skadade träd och kängurus i ekobyn. 

    SEISMOLOGI UNDERSÖKER JORDEN. Seismologi är läran om jordbävningar och de vågor som de alstrar, som går långa vägar genom marken. En forskargrupp i Storbritannien har använt samma mätteknik för att undersöka mycket kortare avstånd: jordbruksmarkens struktur på enskilda jordbruksfält. 

    Idag är det svårt för jordbrukare att veta hur mycket berg, organiskt material eller vatten som finns under markens ytlager. Därför kanske man vattnar och gödslar antingen för mycket eller för litet, och får mindre skördar än man kunde ha fått. 

    Den brittiska metoden bygger på att man skickar ner en seismisk våg i marken genom att helt enkelt slå till en metallbit på marken med en hammare. Hur vågen studsar tillbaka ger en tydlig bild av strukturen i marken. Metoden används nu av ett ideellt företag, Earth Rover, som grundats av bland andra den kände miljöskribenten George Monbiot.

    KÄNGURUS I STÄLLET FÖR HUNDAR. En ekoby i östra Australien har som mål att byn ska vara ett ställe där människor och natur kan blomstra tillsammans. Därför har man också bestämt att hundar och katter inte är tillåtna i byn, eftersom de kan skada de vilda djur som finns i området. Och det har fungerat, skriver tidningen The Guardian: nu besöks byn av både kängurus och wallabies (en sorts liten känguru). Även koalor, näbbdjur och bandicoots (små pungdjur) kommer på besök.

    Vi tycker det är tråkigt att inte ha en hund, men det är ett pris vi är beredda att betala”, säger Bill Smart i Currumbin Ecovillage.

    BYGGSTENAR AV PLASTSKRÄP. Varje dag förvandlas tusentals ton plast till avfall i Kenyas huvudstad Nairobi. Samtidigt är det många hushåll som saknar vettiga bostäder, bland annat för att byggmaterial är så dyra i Kenya. 

    Det är utgångspunkten för det nya företaget Gjenge Makers, som tillverkar ”kakelplattor” och ”tegelstenar” av plastavfall. Plasten strimlas först och blandas sedan med sand och pressas ihop. Gjenges byggstenar sägs på så sätt bli både starkare, lättare och billigare än cementblock.

    MERA BYGGSTENAR AV SKRÄP. Samma idé ligger till grund för det amerikanska företaget Front. De marknadsför en rad produkter som helt eller delvis har avfall som råvara. Det är produkter som byggstenar av byggavfall, väggpaneler av färgat plastavfall och av begagnade pappersfibrer. 

    Till 100 kvadratmeter panelplattor av papper går det åt över 700 kilo pappersavfall som annars hamnat på tippen, skriver företaget, som också har en sorts ”kakelplattor” där bakterier bidrar till tillverkningen.

    TRÄDAMBULANS I CALCUTTA. En undersökning har visat att mångmiljonstaden Calcutta i östra Indien har ovanligt lite grönska – bara fyra träd per 100 invånare. Samtidigt ökar hettan i staden ovanligt snabbt jämfört med andra storstäder, vilket ökar behovet av svalkande träd. De träd som faktiskt finns är också särskilt mycket i riskzonen, eftersom Calcutta ofta drabbas av tropiska cykloner.

    Allt detta är, enligt miljöskribenterna på den indiska webbsajten Down to Earth, skälet att Calcutta skaffat en ”trädambulans” – en bil med utrustning för att ta hand om ett träd som är sjukt eller ser ut att tippa omkull. Bilen och dess utrustning har betalats av kommunen, men den ska skötas av en ideell organisation.

    TYFONSÄKERT VINDKRAFTVERK. Japans sydligaste ö Kyushu råkar ofta ut för tyfoner, vilket fått vindkraftsföretag att dra sig för att sätta upp vindkraftverk på ön. Startup-företaget Challenergy har nu designat en ny typ av vindkraftverk som ska kunna stå emot tyfoner, och till och med använda deras kraft till att alstra el. 

    Enligt BBCs beskrivning har Challenergys kraftverk tre snurrande cylindrar som utnyttjar den s k Magnus-effekten, uppkallad efter en tysk fysiker. Det kan inte ge lika mycket el som konventionella vindkraftverk under normala förhållanden, men tros i gengäld kunna klara svårare förhållanden utan skador eller strömavbrott.

    BAMBU STABILISERAR MARKEN. Rivercane (Arundinaria gigantea) är en inhemsk bambuväxt i södra USA. Den fanns förr i närheten av många floder och sjöar, men har blivit nästan utrotad eftersom dess täta, höga buskage ansetts vara i vägen för jordbruk och bebyggelse.

    Nu kanske dock bambuväxten står inför en renässans, skriver den amerikanska miljösajten Grist. Just det täta buskaget och det kraftiga rotsystemet gör att bambun visat sig kunna stabilisera marken och hindra de värsta skadorna efter orkaner och översvämningar. Efter orkanen Helene förra året fann man till exempel att de vattendrag i Alabama som fortfarande hade ”rivercane” på stränderna blev mycket mindre stormskadade än andra, kalare vattendrag. Därför försöker nu miljövänner och botaniker att återplantera växten längs olika stränder i sydstaterna.

    Forskare har hittat säkrare alternativ till vanlig plast

    Posted on by Anna Nyquist

    Plast finns överallt i vardagen – i köket, i möbler, i elektronik och i förpackningar. För att plast ska bli hård och hållbar tillsätter tillverkare kemikalier, varav vissa skadar vår hälsa allvarligt. Nu har forskare lyckats ta fram plast som fungerar lika bra, men utan farliga kemikalier.

    Bakom den nya studien står forskare vid KTH Royal Institute of Technology och Stockholms universitet. De har undersökt hur plastkemikalier kan designas säkrare redan från början.

    En av de mest omdiskuterade kemikalierna är bisfenol A, BPA. Industrin har använt ämnet i plasttillverkning under lång tid. Samtidigt kan BPA störa kroppens hormonsystem. EU har därför infört begränsningar för användningen. Utmaningen är att flera ersättningsämnen senare har visat sig ge liknande effekter. Behovet av verkligt säkra alternativ har därmed blivit allt mer akut.

    Säkerhet och miljöhänsyn från start

    I den nya studien valde forskarna ett annat angreppssätt. De fokuserade på att identifiera säkra ämnen redan i designfasen, innan plastprodukten ens blivit tillverkad.

    Arbetet bygger på principen safe-and-sustainable-by-design. Forskarna väger därmed in säkerhet och miljöpåverkan tidigt när de utvecklar nya kemikalier. På så sätt menar de att man kan upptäcka risker innan materialen används i konsumentprodukter.

    Lika bra som traditionell plast

    Forskarna granskade många BPA-liknande ämnen och sorterade bort dem som påverkade hormonsystemet. Till slut hittade de tre lovande alternativ med mycket låg hormonpåverkan, som de kan framställa av förnybara, växtbaserade råvaror.

    Forskarna använde sedan ett av ämnena för att tillverka en ny polyesterplast. Tester visade att plasten fungerade lika bra som traditionell BPA-baserad plast och tålde både värme och belastning. Materialet passar därför för många vanliga produkter. Forskarna visar därmed att det går att ta fram plast som både fungerar väl och tar större hänsyn till hälsa och miljö.

    Trots 1 200 miljarder missas nästan alla klimat- och miljömål för infrastrukturen

    Posted on by Jan Lindsten

    Hur ska Sveriges vägar och järnvägar byggas och underhållas åren 2025-2037? Förslaget har lagts fram av Trafikverket, som har 1 200 miljarder till sitt förfogande. Men planen leder inte fram till något av målen för klimatet, folkhälsan eller järnvägens underhållsbehov, anser 2030-sekretariatet i sitt remissvar – och lägger skulden på en annan part.

    Trafikverket ansvarar för att utifrån regeringens direktiv lägga fram den så kallade Nationella planen – dokumentet som fördelar och prioriterar oerhörda summor under de tolv år som utgör planperiod – för beslut i riksdagen.

    Planen revideras vart fjärde år och då kan mycket hända med listorna på objekt. Remissdebatten, där landets kommuner och en lång rad organisationer och företrädare för näringslivets branscher yttrar sig, handlar ofta om vilka objekt som ska lyftas ur eller in i planeringen. Det brukar bli rätt högljudda meningsmotsättningar mellan kommuner och landsändar om vem som ska få (mest) pengar till motorvägar, broar, tunnlar, nya järnvägar eller förbifarter. Eller om objekten alls ska få vara kvar i planen.

    Opinionsbildar för att klara 2030-målet

    2030-sekretariatet bildades 2013 för att främja transportsektorns omställning. Under senare år har man opinionsbildat och lobbat för att bidra till uppfyllandet av riksdagsbeslutet att minska transportsektorns klimatutsläpp med 70 procent till 2030.

    Följdenligt har man i sitt remissvar koncentrerat sig på frågan om Trafikverkets 1 200 miljarder kronor används så att klimatmålen har förutsättningar att nås, och inte tittat så mycket på de enskilda objekten som sådana.

    Det korta svaret på om 2030-målet nås är ”nej”, enligt sekretariatets granskning. Och det finns fler negativa besked om vad som missas i Trafikverkets planförslag. Listan i sammanfattningen är förödande lång:

    Trafikverkets förslag leder inte till att klimatmålen nås, inte till att EU:s klimatkrav uppfylls, inte till att trafiksäkerheten väsentligt förbättras eller Nollvisionens delmål nås, förbättrar inte folkhälsan, tar inte igen underhållsskulden för järnvägen, säkrar inte medfinansiering från Nato eller EU, bidrar inte till ökad mulitmodalitet, har en för snäv tolkning av totalförsvarets behov, snedvrider klimatanpassningen, utvecklar inte flyg och sjöfart och säkrar inte att planens 1 200 miljarder kronor används på bästa sätt. 

    Den underhållsskuld för väg- och järnvägsnätet som diskuteras mycket i samhällsdebatten, kommer enligt förslaget att börja minska. Det är bra, berömmer sekretariatet. Men bara delvis. Vägarnas eftersläpande underhåll prioriteras högre. Underhållsberget för dessa kommer att klaras av fram till 2037 – inom planen alltså. Däremot får järnvägsnätet snålare tilldelning och kan inte förväntas vara ikapp till år 2050, och i så fall med nöd och näppe.

    Regeringen får skulden för dålig plan

    Trots att sekretariatet öser många kritiska skopor över Trafikverket i sitt yttrande blir ändå tonen försonlig till sin karaktär till sist. Istället visar sig klandret huvudsakligen landa i regeringen Kristerssons knä:

    Vi föreslår en till stora delar annan inriktning än vad Trafikverkets plan anger. Det är dock inte i huvudsak en kritik mot Trafikverket, utan den plan vi här behandlar är en logisk konsekvens av den beställning regeringen gav, skriver sekretariatet som slutkläm.

    Remisstiden är nu över. Under våren väntas regeringen lämna sin proposition för utskottsbehandling och riksdagsbeslut.

    Intresserad av grafisk design eller sociala medier? Bli en del av SMB-redaktionen!

    Posted on by Supermiljöbloggen

    I 15 år har Supermiljöbloggen varit en av Sveriges viktigaste hållbarhetskrafter. Nu fortsätter vi att växa, för 15 år till. Som oberoende miljövänlig informerar allmänheten, granskat politiken och påverkar debatten. Nu vill vi stärka upp vårt grafiska arbete och vår närvaro på sociala medier. Brinner du för en hållbar värld för alla och vill bli en del av en fantastisk redaktion? Hör av dig!

    SMB:s redaktion och roll i klimat- och miljödebatten har genom åren utökats och breddats. Utöver det vi kanske är mest kända för – snabb och insiktsfull nyhetsbevakning – skriver vi numera allt fler längre och mer tidlösa texter, exempelvis granskningar, redogörande artiklar, intervjuer, debattartiklar och veckovisa fristående krönikor. För att stärka vårt genomslag vill vi nu ta ett krafttag kring vår grafiska kommunikation. Bland annat vill vi krydda vår rapportering – särskilt våra mer tidlösa artiklar – med skarpare illustrationer och bildmontage.

    Vi vill också stärka vår närvaro och räckvidd på sociala medier. Framförallt vill vi nå fler genom Instagram och TikTok. Hur vi gör detta kommer att formas både utefter skribenternas strategiska arbete och det grafiska teamets egna preferenser. Vare sig du tycker om att stå framför kameran, redigera video, ratta sociala medier-konton, skapa memes, grafisk formgivning, bilddesign eller annat som har med sociala medier eller grafiskt redaktionellt arbete så fyller du en viktig funktion i SMB-redaktionen.

    Vi söker alltså både personer som vill trixa med grafisk design och med sociala medier. De två kan givetvis kombineras, men man kan även ha mer fokus på ett av dem. Det går även att kombinera detta med att skriva, om man så vill och kan. Hos oss blir du en del av en dynamisk och passionerad grupp som arbetar för att sprida viktig information om klimat och miljö.

    Precis som för samtliga roller i SMB blir din roll av ideell karaktär. Givetvis förväntar vi oss inte att du lägger ner mer tid än några timmar i veckan. Friheten är stor att forma sin roll själv, i samråd med våra två redaktörer och de andra i det grafiska teamet. Det är av yttersta vikt att vi alla tycker att det vi gör är kul och givande. Eftersom just vårt grafiska arbete är under uppbyggnad är möjligheten att komma med egna idéer stor. Kommunikationen kan vara ’professionell’ och seriös men kan också vara satirisk, raljant och spetsig.

    Är du en etablerad kommunikatör eller grafiker som vill vara med och bygga upp folkrörelsen för en hållbar framtid som för alla människor? Eller är du en nyexaminerad eller nuvarande student som behöver en plattform för att utvecklas och stärka ditt CV? Tveka då inte att höra av dig med din ansökan!

    Ansökan

    Skicka ett mejl med ämnet ”Ansökan” till kontakt@supermiljobloggen.se och berätta lite om dig själv, t.ex:

    • Vem du är (sysselsättning, bostadsort, intressen, bakgrund osv.)
    • Vad du har för erfarenheter/kunskaper (utbildning, ideella eller professionella engagemang, osv.)
    • Ev. portfölj eller tidigare grafiskt arbete att visa upp
    • Varför du vill bli en del av SMB och vad för typ av roll du är intresserad av
    • Om relevant, vad du helst vill skriva om

    Det spelar ingen roll var du bor – vi är utspridda över landet och samarbetar digitalt!

    Inkom med din ansökan senast 5:e januari, 2026. Missar du deadline får du gärna höra av dig ändå – vi tar alltid emot intresseanmälningar.

    Om SMB

    SMB gör nyhetstexter, analyser, opinionstexter, intervjuer och granskningar. Vi skriver om svensk och internationell klimat- och miljöpolitik, nya forskningsresultat, klimat- och miljöupprop och aktuella klimathändelser. På vår sajt publicerar vi även debattartiklar och fristående krönikor från etablerade röster inom bland annat transporter, skog, näringsliv, forskning, politik och psykologi.

    Sedan starten 2010 har SMB drivits ideellt och oberoende. SMB debatterar för klimatet och miljön och vill bidra till ökad förståelse och ökat engagemang. Många av våra texter får stort genomslag och SMB:s medlemmar har medverkat i debatter, paneler, radioinslag och upprop. Vi har ansvarigt utgivarskap och är partipolitiskt obundna.

    SMB är en medlemsbaseradförening med styrelse och redaktion. Redaktionen består i dagsläget av två redaktörer och åtta skribenter (redaktörerna skriver också texter). Utöver det har vi sex gästkrönikörer: etablerade röster inom bl.a. energi, skog, transporter och psykologi. Vi samverkar för det mesta digitalt men anordnar åtminstone två SMB-dagar varje år för de som har tid.

    Tidigare SMB:are har gått vidare till spännande roller inom politik, journalistik och miljörörelsen. Att vara en del av Supermiljöbloggen innebär att man är med i ett glatt och kunnigt gäng som vill förbättra världen, att man får ett utökat nätverk och att man stärker sin erfarenhetsbank. Men framförallt har vi kul tillsammans, för en hållbar framtid.

    Kontakt

    Om du undrar något, tveka inte att höra av dig till kontakt@supermiljobloggen.se.

    Landets Fria läggs ner efter indraget mediestöd

    Posted on by Ingela Björck

    Landets Fria Tidning, en webbtidning som framför allt skrivit om landsbygden och den så kallade omställningsrörelsen, kommer att läggas ner. Skälet är att tidningen inte får fortsatt mediestöd, ett beslut som fattats på ett mycket märkligt sätt av Mediestödsnämnden.

    Enligt nämnden är skälet till det indragna stödet att tidningen utkommit med 22 nummer under årets första halvår och 23 stycken andra halvåret, och inte tvärtom. Av de 45 utgåvor som krävs för att en tidning ska få stöd måste nämligen fler än hälften ges ut under första halvåret – detta enligt en ny praxis som Mediestödsnämnden, enligt tidningen, inte meddelat. 

    Beslutsfattarna har dubblerat första halvårets 22 nummer och dragit slutsatsen att Landets Fria endast ger ut 44 nummer under året, alltså för få. Detta trots att vi uppgivit att 45 nummer kommer att ges ut. Vad du just nu läser är nummer 45 i ordningen, helt enligt plan – och lagens krav”, skriver tidningens chefredaktör.

    Det indragna stödet innebär ett bortfall på 1.5 miljoner kr under nästa år. Eftersom en sådan summa inte går att hitta någon annanstans med kort varsel, och eftersom Mediestödsnämndens beslut inte går att överklaga, så kommer tidningen nu att läggas ner. Förhoppningen är att omställningsfrågorna i stället kan bli ett av de prioriterade områdena i Syre, en tidning som hittills inriktats mer på miljö, djurrätt och freds- och migrationsfrågor.

    Syre och Landets Fria Tidning har båda ingått i Mediehuset Grön Press, en icke vinstdrivande koncern. Landets Fria har funnit sedan 2013, de första åren som en papperstidning men sedan som en webbtidning med en utgåva i veckan. Tidningens senaste – och sista – nummer var det 574:e sedan starten.

    Sista-minuten-klappar för miljömedvetna!

    Posted on by Lisa Jacobson

    Hjälp – det är dan-före-dan-före-dopparedan! Och du har inte hunnit fixa julklappar till alla och dessutom känns det ju så jobbigt för du vill inte bidra till överkonsumtionen… Lugn. Supermiljöbloggen har tipsen du behöver.

    Julen borde inte handla mest om prylar, men att ge något till dem man uppskattar är ändå härligt. Och det finns julklappar som är lite bättre än andra. Att köpa på second hand är ett självklart val för den miljömedvetna. Leksaker, husgeråd, kläder och böcker finns i överflöd. Om det är bråttom kan det vara svårt att hitta det man söker hos Myrorna och Stadsmissionen (ofta kan du dock köpa presentkort). Då kan ett kvickt besök på den lokala bokhandeln – stötta helst andra än de stora kedjorna – vara ett alternativ. Här några boktips om du vill öka miljömedvetenheten hos dina familjemedlemmar:

    Till alla samhällsintresserade

    Demokratin dör i hettan, Erika Bjerström: SVT:s mångåriga klimatkorrespondent tröttnade på det vedervärdiga hatet och hoten hon tvingades utstå och chefernas sviktande intresse för vår tids viktigaste fråga. Droppen som fick bägaren att rinna över var när hon ombads att i direktsändning försvara sina flygresor för att rapportera från krishärdar. Hon sa upp sig och skrev en bok om saken. På tv-journalistens lättillgängliga sätt beskriver hon fakta om klimatkrisen och dess kopplingar till demokratins kris. Flyhänt rör hon sig mellan tv-husets mötesrum, herden i torkans Iran som får mata sina getter med kartong, och översvämningarnas Pakistan. Intressanta är avsnitten om Kina som tycks ta täten i ”den gröna omställningen” – och om unga svenskars tvivel på om demokratin kan hantera klimatkrisen. Det är tydligt att vi bör stärka demokratin, och här kan medborgarråd vara en möjlig väg att övervinna motstånd mot klimatpolitik, skriver Bjerström.

    Till den klarsynta

    Norgeparadoxen, Lisa Röstlund: Den prisbelönta grävjournalisten, numera på Aftonbladet, har skrivit en skrämmande bok om oljelandet Norge. Den som eventuellt trodde att de hurtiga, naturliga norrmännen ändå skulle vara relativt hållbara får här sina illusioner krossade. Norge hävdar att dess oljeproduktion är ”renare” än annan, samtidigt som man aggressivt ”hjälper” länder i Afrika och Sydamerika att bygga ut sin oljeutvinning. Några ärliga tankar på att inte utvinna sina egna oljefyndigheter verkar vårt grannland inte ha. Minst lika läsvärd är Röstlunds tidigare bok Skogslandet, om vårt eget ohållbara skogsbruk, som nu finns i storpocket.

    Till den med rättvisepatos

    Limitarianism, Ingrid Robeyns: Filosofiprofessorn från Nederländerna har skrivit en populärvetenskaplig bok för den som vill fördjupa sig i den övre gränsen för mänsklig konsumtion. Konceptet ”limitarianism” handlar om att vi för att rädda planeten måste fokusera på minskad ojämställdhet. Framför allt är det de allra rikaste som behöver begränsa sin konsumtion. Vilka politiska styrmedel skulle kunna användas för att uppnå detta?

    Mathantverk, upplevelser och välgörenhet

    För dem som inte uppskattar läsning finns flera alternativ. Hemgjorda godsaker brukar uppskattas av de flesta. Du hinner fortfarande svänga ihop en stor sats granola och lägga i fina burkar eller påsar. Eller kanske kokade du sylt i somras? Fram med burkarna och julpimpa dem. Eller imponera på släkten med fermenterad kimchi eller mjölksyrade grönsaker. Hemkokt kola eller knäck tackar få nej till.

    Upplevelser – speciellt gemensamma – brukar alltid vara populära. Gör ett fint presentkort och bjud på ett gemensamt biobesök. Eller boka in klättring eller bowling med hela familjen eller bästa vännen, och bjud mormor på hemlagad trerätters i trista februari.

    Sist men inte minst finns ju gåvorna som kommer dem till del som bäst behöver dem. Välgörenhetsorganisationer, stora som små, behöver stöd – nu kanske mer än någonsin hittills.

    Medan du står vid spisen eller lackar dina ekologiska paket rekommenderas att lyssna på ”The World for Christmas” med The Real Group:

    ”I only want the world for Christmas
    The blue green for ever turning world for Christmas
    Nothing more, nothing less,
    I want it for keeps and ” promise to share…”

    Magnus Nilsson: På nyårsafton blir det revolution i den globala klimatpolitiken

    Posted on by Magnus Nilsson

    Snart firas det nya året in, men nyårsaftons raketer blir inte nattens enda startskott. 2026 blir också början på en potentiell revolution i den globala klimat- och industripolitiken. När EU:s klimattullar snart träder i kraft kan mycket förändras, inte bara i Europa, skriver Magnus Nilsson i veckans krönika.

    KRÖNIKA. Du lär knappast själv märka det, men mitt under det kommande nyårsfirandet, vid övergången från nyårsafton till nyårsdagen, öppnas ett nytt kapitel i den europeiska klimatpolitiken.

    För från och med den 1 januari 2026 är nämligen företag som till EU importerar vissa ”utsläppstunga” varor – stål- och aluminiumprodukter, handelsgödsel, cement, vätgas och el – skyldiga att betala en avgift, kopplad till hur stora koldioxidutsläpp produktionen av de importerade varorna beräknas ha orsakat. Om systemet fungerar som man hoppas kan det revolutionera den globala klimatpolitiken.

    Till en början kommer avgifterna inte att motsvara mera än ett par procent av de ”inbäddade” utsläppen, men efterhand kommer procentsatsen att stiga. 2034 ska avgifterna fullt ut motsvara priset på utsläppsrätter inom EU:s nuvarande utsläppshandelssystem, ETS1.

    På svenska kallas systemet ”mekanism för koldioxidjustering vid gränsen”, men oftast används den engelska förkortningen CBAM, Carbon Border Adjustment Mechanism, populärt ”koldioxidtull”.

    CBAM har två syften:

    – Det ena är att förhindra att varor som tillverkats inom EU konkurreras ut på den europeiska marknaden enbart därför att de importerade produkterna tillverkats utan några kostnader för klimatutsläppen. Då skulle jobb och tillverkning flytta från EU till andra delar av världen med sannolikt högre utsläpp än om verksamheten hade stannat inom unionen.  CBAM ska se till att europeiska och importerade varor konkurrerar på lika villkor, i varje fall på den europeiska marknaden.

    – Det andra, och på sikt mycket viktigare syftet, är att uppmuntra eller tvinga andra länder att börja prissätta koldioxidutsläpp på ungefär samma sätt som EU gör. Därför kommer CBAM-avgiften att räknas ned för produkter som importerats från sådana länder som själva infört till exempel koldioxidskatter eller utsläppshandel. Redan från början är all import från Island, Liechtenstein och Norge undantagen, eftersom även dessa tre länder omfattas av ETS1. Detsamma gäller import från Schweiz, som har ett eget utsläppshandelssystem, länkat till EU:s.

    Ett annat land med egen utsläppshandel är Storbritannien, så för importen därifrån lär CBAM-avgiften snabbt försvinna. Andra länder med relativt avancerad klimatpolitik – som Sydkorea, Japan, Nya Zeeland och Australien – står på tur.

    Om det första syftet, lika konkurrensvillkor, kommer att uppnås, går inte att avgöra förrän systemet har fungerat en tid. Det andra syftet – att förmå andra länder att ta betalt för koldioxidutsläpp – verkar däremot redan vara på väg att uppnås.

    EU får Turkiet att steppa upp

    Det tydligaste exemplet är kanske Turkiet som bland annat har en omfattande export av cement till EU. Under 2026 ska ett turkiskt utsläppshandelssystem öppna, vilket bland annat kommer att betyda ökade kostnader för landets cementindustri, och förhoppningsvis minskade utsläpp. 

    Kanske är landets lynnige president, halvdiktatorn Erdogan, genuint angelägen om att få ned klimatutsläppen, men huvudskälet till satsningen är nog snarare att den turkiska ledningen insett att valet för landets cementproducenter står mellan att antingen att betala CBAM-avgifter till EU-länderna för sin export dit, eller att betala motsvarande avgift till den turkiska staten via den egna utsläppshandeln. För Erdogan var nog valet enkelt – hellre kapa åt sig stålarna själv än att låta dem tillfalla EU.

    Konsekvensen blir att EU, med hjälp av CBAM, nu är på väg att förmå Turkiet att reformera sin klimatpolitik. Konsekvensen lär bli lite högre priser på cement i både EU och Turkiet, att en del av cementimporten från Turkiet ersätts med inhemsk produktion, och att lönsamheten för de europeiska producenterna samtidigt förbättras en smula.

    Även på andra håll tycks man reagera som i Turkiet (även om CBAM i dessa fall lär betyda mindre än i Turkiet, som ligger angränsarEU). I Latinamerika är de flesta större aktörer – Mexico, Brasilien, Colombia – i färd med att etablera utsläppshandelssystem. I Kina finns sedan ett antal år ett handfull regionala utsläppshandelssystem, men det tycks pågå en utveckling mot ett nationellt system. 

    Redan nu, innan CBAM fullt ut sjösatts, har dock EU inlett en process för att bredda och utvidga systemet. Tills vidare omfattas enbart ganska obearbetade produkter, typ råstål och råaluminium, av CBAM. Men en stor del av det stål och den aluminium som importeras till EU kommer inte hit i obearbetad form, utan som komponenter i mer förädlade produkter: bilar, maskiner, kylskåp etc.

    Därtill räknas så kallade indirekta utsläpp från produktionen av den el som används för tillverkningen I de flesta fall fortfarande inte in i de avgiftsgrundande utsläppen.

    En del av de här gliporna i systemet hoppas man nu kunna täta.

    Mycket står på spel

    En ytterligare svaghet är att CBAM enbart hanterar skevheter på den europeiska marknaden. För att konkurrera på andra håll har europeisk industri hittills kompenserats med gratis tilldelning av utsläppsrätter, men detta system ska med nuvarande planer fasas ut parallellt med att CBAM-reglerna skärps. När europeiska produkter exporteras till resten av världen kommer de därför fortsatt att tvingas konkurrera med varor som producerats utan några utsläppskostnader.

    I veckan presenterade EU-kommissionen en hel rad förslag som syftar till att komma tillrätta med en del av de återstående problemen.

    Att skydda europeisk industri med importavgifter eller gratis tilldelning av utsläppsrätter är ingen långsiktig lösning. För att europeisk klimatpolitik ska göra reell skillnad krävs att den driver utvecklingen i resten av världen åt rätt håll. 

    Hur väl CBAM kommer att lyckas har antagligen enorm betydelse för den globala klimatpolitiken.

    Klimatfakta oönskade på amerikansk bostadssajt

    Posted on by Ingela Björck
    Stormskadat hus i USA

    Att veta risken för  klimatskador på en viss fastighet är väl värdefullt för eventuella köpare? Det menade den stora bostadssajten Zillow i USA, och la till en sådan funktion på sin webbplats. Men denna service har nu fått tas bort, efter klagomål från säljare.

    Händelsen, som beskrivs i en artikel i tidningen The Guardian, kan tyckas bagatellartad. Den visar ändå hur viktig klimatfrågan börjat bli på bostadsmarknaden i USA, där naturkatastrofer påspädda av klimatkrisen orsakade skador för över 180 miljarder dollar förra året. Och bostadsmarknadens nära koppling till försäkringsbranschen och bankerna gör att dessa också i allt högre utsträckning känner av klimateffekterna, oavsett Trumpadministrationens försök att nonchalera den globala uppvärmningen.

    Zillow är USAs största bostadssajt, kanske att jämföra med svenska Hemnet. Dess nu borttagna verktyg för bedömning av klimatrisker kom från den icke vinstgivande organisationen First Street.

    Att ta bort information om klimatriskerna gör dock inte att dessa försvinner. De bara flyttas från något man kan väga in före ett köp till något som kan ge problem efter köpet, säger grundaren av First Street Matthew Eby.

    Naturkatastrofer som översvämningar, skogsbränder och orkaner har skakat om både bostadsmarknaden, försäkringsbranschen och bankväsendet i USA på senare år. Vid en omfattande katastrof kan försäkringsbolagen få betala ut enorma summor, vilket tvingat dem att antingen dra sig tillbaka från utsatta områden eller drastiskt höja priserna på sina försäkringar.

    Många saknar bostadsförsäkring

    Dyrare försäkringar gör i nästa steg att fler låginkomsttagare inte har råd att försäkra sig. Enligt en undersökning gjord i våras hade så mycket som var sjunde bostadsägare i USA ingen bostadsförsäkring. Följden kan förstås bli en privatekonomisk katastrof om något allvarligt händer med huset. Läget blir också allt svårare för nya bostadskunder, eftersom bankerna kräver att huset är försäkrat innan köparen kan få något lån.

    Bostäder, kontor och fastigheter står för två tredjedelar av världens förmögenhet, enligt en artikel i Aftonbladet av ekonomijournalisten Andreas Cervenka. Dessa tillgångar ligger som säkerhet för majoriteten av alla lån i världens alla banker. 

    Kan skaka om banksystemet

    Om bostäderna i delar av världen blir mindre värda på grund av klimatorsakade skador, eller risken för sådana skador, så kan detta därför skaka om hela banksystemet. Amerikanska finansdepartementet varnade för ett par år sedan för att kopplingen mellan bostadslån och klimatskador skulle kunna ge en bankkris. Och First Street publicerade förra året en rapport om osäkra banklån. Enligt rapporten är det 57 amerikanska banker, som gett ut sammanlagt över 600 miljarder dollar i bostadslån, som löper risk för att klimatkrisen kan påverka lånens säkerhet.

    Mobilisering för hållbar utveckling pågår

    Posted on by Birgitta Losman
    SDG

    Världens länder har sedan 2015 gemensamt arbetat för de 17 Agenda 2030-målen, som FN enades om efter en omfattande dialog, där även civilsamhället spelade en viktig roll. Målen är odelbara och de står i sig själva starkt för en internationell världsordning byggd på dialog, diplomati och omtanke om människor och miljö, skriver SMB:s Birgitta Losman i en kommentar.

    Arbetet med Agenda 2030-målen har förbättrat levnadsvillkoren för många människor, men utmaningarna är stora och världen behöver kraftsamla den tredjedel av målperioden som nu är kvar fram till 2030. FNs generalsekreterare har också tagit initiativ just för att accelerera arbetet med måluppfyllelse. Samtidigt finns länder som ifrågasätter inte bara agenda 2030-arbetet, utan den internationella folkrätten och regelbaserade världsordningen i sig. Därför behövs en mobilisering för hållbar utveckling i dess breda och djupa betydelse – så som detta uttrycks i förarbetet till agenda 2030. Sverige med lång rättslig tradition av yttrandefrihet och demokrati kan ta ett ledarskap i den delen av hållbarhetsarbetet som handlar om demokrati och frihet.

    Fem P för hållbar utveckling

    I förordet till Agenda 2030 får vi vägledning om hur vi tillsammans kan mobilisera för en bättre värld. Där uttrycks på engelska de fem P:na: people, planet, prosperity, peace and partnership. På svenska talar vi om fem dimensioner: människorna, planeten, välfärden, freden och partnerskapet.

    En tredjedel av tiden kvar

    Uppföljningen av Agenda 2030-målen visar att vi har långt kvar för att nå dem. Viktigt är att vi har hela en tredjedel av målperioden på oss att jobba vidare och vi som arbetar med hållbarhet märker att det lokala och globala samarbetet för hållbar utveckling är segt, starkt och växande. Lite tvärtemot vad vi kan skönja i dagspressen där de dåliga nyheterna avlöser varandra. Men där står inte mycket om hur journalister mobiliserar för demokrati och det fria ordet, eller om fredsrörelsen som samlas för nedrustning och fred på lucia, eller att många barn och unga med självklarhet vill ha en planet att bo på även nästa årtionde.

    Att utgå från de fem dimensionerna i hållbar utveckling ger också andra vinklar. Exempelvis kan vi i fredspolitiken diskutera om det alls finns några skillnader mellan Socialdemokraterna och Moderaternas åtgärder för fred. Och fundera över var i politiken nedrustning och avspänning diskuteras. Och var debatteras undanträngningseffekter av upprustningen och dess effekter på den svenska välfärden i svensk public service?

    Demokrati – vaccin mot tunnelseende

    I samhällsdebatten är det kritiska tänkandet och metoden att stånga uppfattningar mot varandra centralt. Vi människor är flockdjur och får lätt tunnelseende av den stress som ett fasansfullt krig i vår närhet frambringar. Men det fråntar oss inte ansvaret för att med fakta, forskning, dialog och debatt diskutera vilken utveckling vi vill ha. Och hur den ska bli hållbar i alla fem dimensionerna: människor, planet, välfärd, fred och partnerskap.

    Världen efter 2030?

    Samtidigt som goda krafter mobiliserar för en bättre situation här och nu, behöver diskussionen om det globala samarbetet för hållbar utveckling efter 2030 diskuteras. Vilket narrativ ska vi sträva efter och hur ser vi på samarbete mellan världens länder efter 2030 i de avgörande frågorna? I Europa diskuteras just nu – igen – om skarp miljöpolitik är förenlig med europeisk konkurrenskraft. Heder åt de svenska företag som i ord och handling visar att vägen framåt är att fortsätta öka vår trygghet genom att säkerställa ekologisk säkerhet i en orolig tid. Något som är bra för både planeten och jobben.

    Forma din värld

    Jag tog mina första stapplande steg som reporter på en skoltidning vid Burgårdens gymnasium. Vårt motto var ”Forma din värld”. Kanske tänkte jag inte så mycket på betydelse då. Det var självklart att vi skulle påverka världen både lokalt och globalt. Men idag: Hur många utgår från att världen formas av oss?

    Arbetet för att öka takten i Agenda 2030-arbetet och forma världen efter 2030 pågår för fullt – Hållbarhetssverige mobiliserar – även när det inte syns och trots att det ofta motarbetas av politiken. Hoppet, styrkan och kraften att bygga hållbara samhällen är starkt. Det är ändå hoppfullt.

    Mer läsning om FN:s arbete med agenda 2030:

    Sammanfattning Uppföljning Agenda 2030 år 2025: här

    Uppföljning 2025 Agenda 2030: här

    Framtidspakten antagen 2024: här

    FNs arbete för att accelerera arbetet med Agenda 2030-målen: här.

    Global uppvärmning förstärker katastrofala översvämningar i Asien

    Posted on by Alva Danielsson

    Kraftiga stormar har under senaste tiden drabbat delar av Asien, där över 2000 personer har omkommit. Indonesien, Sri Lanka, Thailand och Malaysia är några länder som har påverkats. Enligt forskare har dessa fenomen förstärkts kraftigt av klimatförändringar, och får nu förödande konsekvenser för människor i området.

    Den årliga monsunsäsongen sker vanligen under juni till september, och medför kraftiga regn som orsakar jordskred och översvämningar. Klimatförändringar har påverkat stormarnas intensitet och varaktighet, vilket leder till kraftigare regn, översvämningar och starkare vindar.

    Sri Lanka är en av länderna som blivit hårt drabbade av höstens extrema oväder. När en kraftig cyklon drog in över landet översvämmades stora delar av de lågt liggande områdena. Över etthundra tusen människor fördrevs från sina hem, och hundratals dog. “Manampitiya är en översvämningsbenägen stad, men jag har aldrig sett en sådan vattenmängd”, säger en 72-årig invånare till the Guardian. Totalt har nästan 11 miljoner människor runt om i regionen påverkats enligt FN.

    Klimatforskare från World Weather Attribution har analyserat i vilken utsträckning mänskligt orsakade klimatförändringar har påverkat höstens oväder i sydostasien, specifikt i Malacca-regionen och Sri Lanka. Dagens uppvärmning på 1,3 grader sedan förindustriell tid ska ha gjort att havsytan varit ungefär en grad varmare än den normalt sett borde vara i november. Detta gör att stormarna blir kraftigare.

    Marginaliserade grupper och låginkomsttagare drabbas allra värst av den här typen av händelser, sammanfattar rapporten från World Weather Attribution. Även om varningar getts ut så gjorde en bristande infrastruktur att de ibland inte nådde fram i tid.

    Remisstiden slut för skogsutredningen – WWF ”förkastar den i sin helhet”

    Posted on by Jan Lindsten

    Tidöregeringens skogsutredning sågas skoningslöst i Svenska WWF:s remissyttrande. Organisationen skriver att man ”inte kan annat än att förkasta den i sin helhet.” Förslagen löser ingenting av dagens utmaningar och går emot EU:s direktiv om fågel- och vattenskydd, förnybartdirektivet och lagen om naturrestaurering, framhåller WWF.

    Remisstiden för den statliga utredningen En robust skogspolitik för ett aktivt skogsbruk, som Göran Örlander presenterade tidigt i höstas, gick ut den 16 december under onsdagen. En lång rad remissvar har inkommit, nästan samtliga med kritik i olika skarp grad.

    WWF väntade med sitt 33 sidor långa yttrande till sista dagen, nästan som om man behövt ta sats för att leverera sin sylvassa kritik.

    Redan när Örlander presenterade sitt slutbetänkande var omdömena hårda, vilket SMB rapporterade om. ”Utredningen är skräddarsydd för att maximera virkesuttaget genom miljö- och klimatskadlig produktion” sa exempelvis Greenpeace´ Erika Bjureby. Påtagligt nöjda var däremot LRF och Skogsindustrin – som strängt taget är ensamma om att vara det även bland alla yttranden som inkommit under hösten.

    ”Polarisering och miljöproblem förvärras”

    WWF anser att utredningen inte bara innebär status quo för miljöproblemen i och konflikterna om skogen. De flesta förslagen kommer att förvärra konflikten och förstärka miljöskadorna som skogarna redan lider av än mer.

    Särskilt anmärkningsvärt är det, anser WWF, att utredaren på olika sätt föreslår en urholkning av miljömålet Levande skogar som ännu inte är i närheten av att uppnås, trots att det slogs fast redan 1999. Det är tydligt, skriver WWF, att utredaren bland annat vill göra ökad produktion, det vill säga mer avverkning, till en del av själva miljömålet. Ytterligare försvagning av målet ska göras genom att ta bort preciseringen för så kallade ekosystemtjänster – vilket är helt oseriöst, anser man.

    Konsekvenserna kan bli ökad polarisering och negativt renommé för skogsnäringen på en internationell marknad, med potentiellt negativa konsekvenser, skriver WWF bland annat.

    Andra näringsidkares intressen ignoreras

    Några av de viktigaste invändningarna presenteras i punktform i sammanfattningen av remissvaret:

    • Utredningen frångår ansatserna som låg till grund för 1993 års skogspolitik och förstärker obalansen till fördel för produktion och till nackdel för gemensamma samhällsvärden och miljön.
    • Utredningen skiljer inte på frågan om ekonomi och volymproduktion av biomassa vilket befäster en konservativ syn på skogsindustrin och motverkar innovation.
    • Utredningen ignorerar i stort andra näringsidkare än skogsindustrin som är beroende av skogens ekosystemtjänster, såsom rennäringen, besöksnäringen och bärindustrin.
    • Utredningen försvagar en redan svag lagstiftning och ett bristfälligt tillsynssystem till nackdel för miljön och efterlevnad av internationella åtaganden. 
    • Utredningen möter inte upp enskilda privata skogsägares intresse som primärt inte förvaltar skog för att producera billig biomassa för skogsindustrin.

    Den polarisering som redan är ett faktum mellan miljörörelsen, en stor allmänhet och många mindre skogsägare på den ena sidan och skogsindustrin, LRF och de flesta riksdagspartierna på den andra, ser mycket väl ut att kunna fördjupas – den slutsatsen känns lätt att dra bara genom att ta del av Skogsindustrins remissvar:

    Skogsindustrierna ser positivt på betänkandet som innehåller flera viktiga förslag för att framtidssäkra tillväxten och konkurrenskraften för svenskt skogsbruk. Slutbetänkandet innehåller förslag på flera viktiga verktyg för att öka tillväxten i de svenska skogarna vilket är en av de viktigaste skogspolitiska utmaningarna. Utredningens förslag stärker dessutom förutsättningarna för en fortsatt konkurrenskraftig skogsnäring som levererar stora värden för ekonomi, sysselsättning och klimat även i framtiden. Skogsindustrierna vill framför allt lyfta fram förslaget om en uttalad politisk avvägning mellan skydd och brukande som ett fundament för hela utredningen tillsammans med införandet av ett produktionsmålsystem, skriver Skogsindustrin i sin sammanfattning.

    Intressekonflikt för svensk politiker när EU försvagar hållbarhetskrav

    Posted on by Anna Nyquist

    Samtidigt som EU kraftigt skalar ned kraven på företagens hållbarhetsrapportering riktas nu allvarlig kritik mot en av de politiker som haft en nyckelroll i besluten. Moderaternas EU-parlamentariker Jörgen Warborn har anmälts till Europaparlamentets etikkommitté för en möjlig intressekonflikt.

    Som SMB tidigare rapporterat har EU nu beslutat att kraftigt skära ned sina nya regler för företags hållbarhetsrapportering. Unionen drar tillbaka krav som skulle ha gett insyn i hur företag påverkar miljön och människor. Det som lanserades som ett genombrott för transparens har istället förvandlats till en nedväxling av krav på företags hållbarhetsarbete.

    Samtidigt pekar forskningen åt motsatt håll – när miljökriserna accelererar står hoppet till god hållbarhetsstyrning. Ändå väljer EU att lätta just kraven på näringslivets hållbarhetsstyrning.

    Nyckelroll i omstridda beslut

    Mitt i detta står den svenska EU-parlamentarikern Jörgen Warborn (M) från Varberg, ledamot för den konservativa partigruppen EPP. Han har haft en nyckelroll som rapportör och som ledare av de förhandlingar som gällt det så kallade Omnibus-paketet.

    Omnibus-paketet utgörs av förslag som minskar hållbarhetskraven på företagen. Färre bolag måste rapportera om sin påverkan på miljö och samhälle. De som ändå omfattas får lämna mindre information än tidigare.

    Det är här kritiken tar fart, och inte bara mot själva nedskärningen av hållbarhetskraven. Warborn anklagas för att ha varit jävig. Kritiker menar att han har drivit linjer som gynnar företag som motsatt sig strängare hållbarhetskrav – och att han samtidigt företrätt dessa företags intressen i sin roll utanför parlamentet. Därmed ifrågasätts om han agerat som oberoende eller som lobbyist.

    Anmäld till etikkommittén

    Bland de anmälningar som inkommit mot Warborn återfinns Transparency Internationals anmälan till Europaparlamentets etikkommitté som de gör tillsammans med flera andra organisationer. Man pekar på att Warborn samtidigt är president för organisationen SME Europe, som är registrerad som lobbyorganisation i Bryssel och företräder små och medelstora företags intressen.

    Organisationerna menar att detta innebär en möjlig intressekonflikt, eftersom Omnibus-förslaget direkt påverkar just de företag som SME Europe arbetar för. I anmälan hänvisar de till parlamentets uppförandekod, som förbjuder ledamöter att utöva sitt mandat på ett sätt som kan påverkas av privata ekonomiska intressen. De kräver nu att parlamentet utreder om Warborn brutit mot reglerna och att resultatet redovisas öppet.

    Warborn avfärdar anklagelserna till flera medier, bland annat som svar till Sveriges Radio och Aftonbladet. Han beskriver anklagelserna som politiskt motiverade.

    Kontakter med fossillobbyn

    Aftonbladet har i en egen granskning visat att Warborn under Omnibus-processen dessutom haft möten med företrädare för bland annat ExxonMobil, ett av världens största oljebolag. För SMB:s läsare är bolagets namn inte nytt i detta sammanhang. I tidigare granskningar har SMB visat hur ExxonMobil under lång tid arbetat för att motverka klimatpolitik och hållbarhetsarbete – bland annat genom att finansiera tankesmedjor och politiska nätverk med syfte att påverka miljö- och klimatdebatten. Det rör sig om dokumenterade försök att vinna politiskt inflytande, ofta utan öppen redovisning av bolagets roll.

    Att just ExxonMobil nu åter dyker upp i samband med ett lagpaket som kraftigt försvagar EU:s hållbarhetskrav förstärker därför kritiken. Inte för att möten i sig är ovanliga – utan för att de passar in i ett välkänt mönster där starka industriintressen verkar i kulisserna när miljökrav monteras ned.

    Kritik även från andra håll

    Miljöorganisationen Bloom Association står också bakom en anmälan mot Warborn där de menar att Warborns dubbla roll undergräver förtroendet för lagstiftningsprocessen. Organisationen kräver att Omnibus-processen pausas tills frågan om eventuella intressekonflikter har utretts.

    Även den socialdemokratiska EU-parlamentarikern Heléne Fritzon kallar situationen ”synnerligen anmärkningsvärd” och ifrågasätter Warborns trovärdighet i rollen som rapportör, i ett uttalande till Aftonbladet.

    Större fråga om legitimitet

    Fallet aktualiserar en bredare fråga om gränsdragningen mellan lagstiftning och lobbying i EU, särskilt i ett läge där unionen samtidigt försvagar sina miljökrav på företagen. Omnibus-paketet syftar till att minska kraven på insyn i företagens hållbarhetsarbete. Samtidigt väcker processen bakom paketet frågor om bristande insyn även i det politiska beslutsfattandet.

    När politiker som haft centrala roller i arbetet samtidigt ifrågasätts för oklara kopplingar till såväl oljeföretag som lobbyintressen förstärks bilden av ett system där transparensen krymper – både för företagen och för de folkvalda. Det blottlägger även ett system där miljöskydd inte ses som en gräns – utan som ett hinder som kan förhandlas bort när marknadsintressen pressar på.

    EU skalar ned hållbarhetskrav på företag

    Posted on by Anna Nyquist

    Efter höga visioner gör EU tvärtom. I stället för att stärka insynen i företagens miljöpåverkan skär unionen nu kraftigt ned sina hållbarhetskrav. Tvärtemot vad forskningen anser vara nödvändigt.

    SMB har skrivit om hur EU tidigare i år började bromsa sin hållbarhetspolitik. Då handlade debatten främst om en tidsmässig inbromsning och färre datapunkter.

    Nu lägger EU fram ett förslag som kraftigt minskar omfattningen av de nya reglerna för företagens hållbarhetsrapportering. Det som skulle stärka insyn och ansvar riskerar därmed att bli ett tydligt exempel på hur EU istället backar från sin gröna agenda.

    CSRD – från storslagen vision till stort motstånd

    EU beslutade i slutet av 2022 om Corporate Sustainability Reporting Directive (CSRD), EU:s nya regler för hur företag ska rapportera om hållbarhet. Direktivet trädde i kraft i början av 2023 och var tänkt att börja tillämpas stegvis från 2024. Ambitionen var hög: jämfört med tidigare regler skulle CSRD omfatta omkring 50 000 företag i EU och ge en helt ny nivå av insyn i näringslivets miljömässiga och sociala påverkan.

    Under 2024 började dock motståndet växa. Företag, vissa medlemsländer och politiska grupper varnade för ökade kostnader och administrativ börda. Under 2025 tog kritiken konkret form när EU-kommissionen presenterade ett så kallat Omnibus-paket med förslag om att förenkla och begränsa flera centrala hållbarhetsdirektiv och andra miljöregleringar, däribland CSRD.

    Under hösten har Europaparlamentet och ministerrådet förhandlat om förslagen och i december nått en politisk överenskommelse om huvuddragen. Den innebär bland annat kraftigt höjda trösklar för vilka företag som omfattas, vilket i praktiken tar bort stora delar av näringslivet från rapporteringskraven. Ministerrådet och Europaparlamentet motiverar beslutet med behovet av ökad konkurrenskraft och minskad administration.

    Från 50 000 företag – till färre än vid tidigare direktivet

    När EU antog det nya regelverket CSRD 2022 sattes ribban högt både vad gäller vad som skulle rapporteras, hur det skulle ske och hur många som skulle omfattas. Som redan beskrivits, omkring 50 000 företag skulle omfattas.

    Nu visar nya analyser att EU inte bara drar ner på innehållskraven utan även exkluderar uppemot 80 procent av företagen från regelverket. Kvar blir i huvudsak de allra största bolagen. Konsekvensen är slående: färre företag kan nu komma att omfattas än under det gamla direktivet – därem faktiskt flera tusen färre företag än under Non-Financial Reporting Directive (NFRD), det tidigare EU-regelverket för hållbarhetsrapportering, som omfattade kring 11 700 företag i EU.

    Kritiken växer från både miljö- och finanshåll

    Inte helt oväntat finns kritik mot det nya beslutet från flera håll. Bland annat har såväl miljöorganisationer och som andra aktörer inom civilsamhället starkt ifrågasatt de minskade kraven.

    Bland kritikerna återfinns även Europeiska centralbanken som varnar för konsekvenserna. De menar att när färre företag rapporterar minskar tillgången till tillförlitlig information om miljörisker. Det försvårar investeringsbeslut och kan öka den finansiella risken. Deras kritiken handlar även om att minskad insyn gör det svårare att avslöja greenwashing och att styra kapital bort från miljöskadliga verksamheter.

    Vad betyder detta för allmänheten?

    När EU skalar ned kraven på företags hållbarhetsrapportering får det tydliga och konkreta följder:

    • färre företag redovisar hur stora utsläpp de orsakar
    • det blir svårare att jämföra företags miljöpåverkan
    • journalister, investerare och medborgare förlorar möjligheten att granska i samma utsträckning

    CSRD skulle göra hållbarhet mätbar och spårbar. I dag träffar reglerna i huvudsak bara de allra största aktörerna, medan stora delar av ekonomin hamnar utanför systemet.

    Samtidigt pekar ny forskning i motsatt riktning. I den nyligen publicerade FN-rapporten GEO-7 slår forskarna fast att världen fortfarande kan styra bort från de värsta miljö- och klimatkonsekvenserna – men bara om politiska beslut, styrmedel och krav på näringslivet stärks, inte försvagas. När EU nu drar ned på kraven på insyn och rapportering går besluten därmed rakt emot det som forskningen lyfter fram som nödvändigt.

    Vill du veta mer om det här, läs då gärna artikeln Intressekonflikt för svensk politiker när EU försvagar hållbarhetskrav där SMB rapporterar om politiker-jäv kopplat till Omnibus-beslutet.

    Naturvårdsverket: Svårt nå klimatmål

    Posted on by Birgitta Losman

    Svenska klimatutsläpp: Från minskade utsläpp till ökning. Och de fossildrivna inrikes transporterna driver oss allt längre från de klimatmål medlemsländerna gemensamt enats om i EU.

    Sverige har gått från en trend med minskande utsläpp till att årligen öka klimatutsläppen, det visar Naturvårdsverkets utsläppsstatistik. Ökningen är den största sedan 1990, utom år 2010 när ökningen var större.

    Det är framförallt den ökade användningen av fossil diesel inom vägtrafik och arbetsmaskiner som ökar utsläppen. När den svenska regeringen ändrade reduktionsplikten ökade användningen av fossila drivmedel kraftigt och motsvarande minskningar på andra områden har inte gjorts. Sverige har därmed gått från att ha en prognos med goda möjligheter att nå våra åtaganden på klimatområdet utifrån EU:s gemensamma mål, till att röra oss allt längre bort från måluppfyllelse. En liten ljusglimt är att nettoupptaget av koldioxid från skog och mark ökar.

    Läs pressmeddelandet från Naturvårdsverket: här

    ← Tipsa!

    Tipsa oss

    Har du något du tror vi missat och kanske borde skriva om? Vi tar tacksamt emot alla tips du kan bidra med. Maila direkt till tips@supermiljobloggen.se eller fyll i formuläret nedan.