En ny studie belyser hur en blandning av tungmetaller, mikroplaster och bekämpningsmedel skadar vår jord och påverkar miljön negativt. Forskarna visar att dessa föroreningar inte bara existerar var för sig utan också interagerar på sätt som ökar riskerna för miljön och människors hälsa.
Forskarna genomförde studien i Huangshui River Basin i Qinghai-provinsen, Kina, där de upptäckte höga nivåer av tungmetaller som krom (Cr) och kadmium (Cd) i markprover. Dessa metaller, tillsammans med mikroplaster och bekämpningsmedel som atrazin och klorpyrifos, bildar skadliga föreningar.
Bland annat visar resultaten att tungmetaller som krom och kadmium kan fästa sig vid mikroplaster och skapa bindningar som ökar deras rörlighet i miljön, vilket gör dem mer svårnedbrytbara och giftiga. På liknande sätt kan bekämpningsmedel som atrazin och klorpyrifos adsorberas på mikroplasternas ytor, vilket påverkar hur de sprids och bryts ner i naturen. Mikroplasterna transporterar sedan dessa tungmetaller och bekämpningsmedel genom miljön, vilket ökar spridningen av dessa giftiga ämnen och förvärrar miljöskadorna.
Studien kopplar även dessa markföroreningar till specifika mänskliga aktiviteter som industriutveckling, gruvdrift, metallsmältning och användning av bekämpningsmedel inom jordbruket. Dessa aktiviteter släpper ut tungmetaller och kemikalier i miljön.
Ungdomarna i nätverket Aurora har inte rätt att få sin stämning av svenska staten för bristande klimatpolitik prövad i domstol. Det slår Högsta domstolen fast i en prejudicerande dom som meddelades på onsdag morgon. Samtidigt öppnar HD en slags bakdörr i målet.
Det var i april i fjol som Högsta domstolen beviljade prövningstillstånd för den fråga som nu avgjorts, berättade SMB. Förhoppningarna var mycket stora om ett lyckat utslag. Inte minst som ett uppmärksammat och delvis liknande mål där den schweiziska gruppen Klimaseniorinnen figurerade avgjorts till deras fördel, med åberopande av Europakonventionen.
Högsta domstolen konstaterar att svensk lag i detta fall inte medger någon prövning huruvida staten kränker ungdomarnas rätt som en följd av otillräckliga klimatåtgärder som hotar deras framtid. I ett pressmeddelande sägs dock att detta beror på utformningen av ungdomarnas grupptalan.
En domstol kan inte, konstaterar man, ålägga den politiska statsmakten att utforma klimatpolitiken på ett visst sätt. Men med andra utgångspunkter i en grupptalan mot staten skulle utslaget kunna bli annorlunda:
Europadomstolen har nyligen i en dom slagit fast att en förening som uppfyller vissa krav kan ha rätt att föra en klimattalan. Högsta domstolen konstaterar i sitt beslut att ett sådant mål enbart skulle kunna gälla frågan om enskildas rättigheter enligt konventionen har blivit kränkta, inte vilka specifika åtgärder staten är skyldig att vidta, heter det i pressmeddelandet.
Auroras talesperson Ida Edling kommentar domen i försiktiga ordalag:
Vi måste analysera beslutet närmare, men respekten för vår rättighet till domstolsprövning är avgörande för att människor ska kunna hålla makthavare ansvariga för brutna klimatlöften. De planetära kriserna kräver drastiska, omedelbara, rättvisa omställningar av alla samhällets system – då duger det inte att makthavare får bryta mot lagen utan att ifrågasättas, säger hon i ett pressmeddelande.
Försvarets materielverk (FMV) har till försvarsinspektören (FIHM) anmält ett krav på att upphäva nästan alla miljöbegränsningar som reglerar militär verksamhet vid Vättern. Detta följer efter ett regeringsbeslut från 1 januari i år, som innebär ett femårigt undantagstillstånd från miljölagstiftningen för militära ändamål.
Aktion Rädda Vättern, en miljöorganisation som kämpar för sjöns miljöskydd, har reagerat starkt mot FMV:s anmälan. Organisationen beskriver i ett pressmeddelande den som ett ”fullskaligt krig mot Vättern”. Detaljer i FMV:s krav inkluderar avlägsnande av bullerbegränsningar, möjlighet till kraftigare undervattenssprängningar utan hänsyn till vindriktning eller tidpunkt, samt en total eliminering av begränsningar på hur stora sprängladdningar som får användas.
Aktion Rädda Vätterns ordförande, Elisabeth Lennartsson, och miljöjuridisk talesperson, Christer Haagman, uttrycker sin oro och kräver att FIHM inte godkänner de önskade förändringarna. De understryker att detta steg inte bara är en risk för Vätterns naturliga habitat och dricksvattenkvalitet, utan för hela regionens miljö och hälsa.
Kan kopplas till andra kontroverser
Denna nyhet kommer i kölvattnet av andra diskussioner relaterade till Vättern och dess miljöpåverkan. SMB har tidigare rapporterat om hur Aktion Rädda Vättern har vänt sig mot att den lagliga möjligheten att skydda Vättern mot PFAS-utsläpp försvunnit samt om de enorma kostnaderna för att sanera dessa kemikalier.
Miljöövervakningsprogram i Vättern visar på förhöjda PFAS-halter i all fisk från sjön. Länsstyrelserna i berörda län har därför skärpt rekommendationerna för konsumtion av Vätternfisk, särskilt för barn och gravida, vilket ytterligare understryker behovet av strikt miljöövervakning och skyddsåtgärder.
Ytterligare kontrovers uppstod nyligen när Högsta förvaltningsdomstolen godkände regeringens beslut att femdubbla flygtrafiken vid militärflygplatsen i Karlsborg, men utan krav på att PFAS-sanera området. Dessa beslut väcker oro för ytterligare påverkan på Vätterns ekosystem och vattenkvalitet.
Viktig fråga – även bortom Vätterns gränser
Ytterligare information om FMV:s fullständiga anmälan och gällande miljövillkor finns tillgänglig via Aktion Rädda Vätterns hemsida. Organisationen förklarar där vikten av att skydda Vättern. Emellertid, frågan är större än så.
Det här är frågor som inte bara rör en stor sjö med omnejd, utan är principiellt viktiga för miljöskydd och folkhälsa på en bredare skala. Debatten kring hur vi balanserar industriella aktiviteter och militära övningar med miljöskydd och hälsorisker är central. Hur sjuka är vi beredda att bli utan att kräva lagskydd? Och vilken typ av miljö vill vi lämna efter oss till kommande generationer? Det är vad miljölagstiftningen innebär i praktiken.
Göteborgarna och kyrkomedlemmarna Birgit Nielsen och Maria Svensson anmäler Göteborgs stifts sätt att hantera remissarbetet om kyrkans skogsutredning som ett tillsynsärende till kyrkostyrelsen. De ifrågasätter i en utförlig skrivelse om den demokratiska process som kyrkoordningen slår fast har följts. Udden i deras kritik är också riktad mot samarbetsföreningen Enso och dess ordförande.
– Vi är mycket naturintresserade och engagerade i skogsfrågorna. Vi tittade i kyrkans skogsutredning när den kom i september och blev mycket glada över vad som föreslogs, berättar Birgit Nielsen som är biolog.
Det hördes inte så mycket mer om utredningen under en tid. Men i december gick hon på ett informationsmöte i sin stadsdelskyrka som ordnades av pilgrimscentrum och handlade om skogsutredningen.
– En politiker i kyrkorådet berättade om utredningen och allt lät väldigt hoppfullt. Och jag tänkte, ”bra, den måste vi stödja, och kanske borde vi lämna synpunkter på den i ett remissvar.”
Innan den tanken blev verklighet, tog hon för en knapp månad sedan istället del av vad SMB skrev om det interna motarbetandet av skogsutredningens förslag, i form av ”kompletterande analyser” beställda hos SLU av egendomsförvaltningarnas samarbetsorgan Enso, en förening fristående från kyrkan i övrigt.
Började leta själv efter SMB:s artikel
– Det var väldigt förvirrande att läsa, och jag undrade vad handlar detta om? Så jag började leta.
Vad fick du fram av ditt letande?
– Att Göteborgs stift har publicerat dessa analyser på sin hemsida och felaktigt beskrivit dem som kompletterande till kyrkans skogsutredning. Men dessa utgår inte från kyrkomötets beslut som ville värna skogens alla värden. Och att inte respektera kyrkans högsta beslutande organ är att agera utanför kyrkans beslutsordning.
De båda har funnit mer än så, och redogör för det i en rad bilagor i anmälan. Att Göteborgs stifts agerande kan ifrågasättas när man i slutet av januari bjöd in till frågestunder om skogsutredningen. I inbjudan till träffen länkades till de ”kompletterande” analysera, inte till själva skogsutredningen. Ansvariga för informationsträffen var egendomsenhetens chef och ordföranden i egendomsutskottet. Alltså de som via föreningen Enso ligger bakom att de alternativa analyserna togs fram.
– Jag ställer mig också frågan varför inte den som ansvarade för skogsutredningen bjöds att komma och berätta? Vem kan vara mer lämplig att berätta om skogsutredningen än utredaren själv? frågar Birgit Nielsen retoriskt.
– Och vem beslöt att analyserna skulle läggas ut på hemsidan? Jag vet en annan medlem i kyrkan som frågat och försökt få svar, men utan resultat.
”Är det fritt fram för alla att använda kyrkans logga?”
– Jag undrar också om det är fritt fram för andra föreningar som står utanför kyrkan att kunna publicera sig på kyrkans hemsida och med kyrkans logotyp, när de till exempel sluter avtal med SLU? frågar hon sig.
Det finns fler frågor än så i de bådas anmälan till kyrkostyrelsen. Bland annat vilka pengar det egentligen är som betalar SLU-analyserna, cirka 200 000 kronor.
Slutklämmen i deras anmälan är att stiftets förtroende är i fara:
Vi anser sammanfattningsvis att Göteborgs stifts agerande skadar Svenska kyrkan och strider mot Svenska kyrkans värderingar. Agerandet är, menar vi, odemokratiskt och manipulativt. Vår förhoppning är att kyrkostyrelsen tar sig an saken och vidtar de åtgärder som behövs.
Läs de andra delarna av SMB:s granskning av kyrkan och skogen.
När bilsamhället först växte fram såg det offentliga till att det fanns bensinstationer även i småorter, trots att de inte alltid var lönsamma. När transportsystemet nu måste transformeras och lämna det fossila till historien är tänket ett annat. Nu tycks den inslagna vägen endast bestå av laddstolpar som på marknaden är lönsamma. De kaosartade laddningsköerna på väg till fjällen är därför inte förvånade, menar Annie Croona i veckans krönika.
KRÖNIKA Varje gång det är sportlov, särskilt när det är stockholmarnas tur, är det samma visa. Fjällen överbefolkas av storstadsbor (varav några beklagar sig över att fjällen överbefolkats av storstadsbor) – och kvällstidningarna rapporterar om det fruktade elbilskaoset.
Vägar som riksväg 70, som går från Enköping till Idre, är betydligt mer trafikerade under sportlovsveckorna än under övriga veckor. När allt fler gör resan till skidorterna med elbil innebär det förstås att trycket på laddstolparna utmed sträckan ökar. Alltså: det blir kö. Lång kö.
Uppenbarligen behövs alltså fler laddstolpar (och, förstås: storsatsningar på järnvägen så att fler kan ta tåget). Men det är inte lönsamt, resonerar man, på sträckor som är lågtrafikerade större delar av året. Tänk om vi skulle ha resonerat likadant med bensinstationer: här passerar ju inte så många, så vi struntar i bränsletillgången. Folk får planera bättre!
Fossilsamhällets infrastruktur och normer fungerar inte för elbilen
Men nej, så säger vi ju inte. Och när bilsamhället växte fram bestämde vi oss för att det ska finnas bensinstationer även i småorter, till exempel längs vägarna som leder från storstäderna till fjällvärlden – trots att de nog är ganska folktomma majoriteten av årets dagar.
Det hela visar att vi fortfarande är fast i fossilsamhället, men också i en ekonomi där snabb vinst är det enda som räknas. Vill vi att människor ska ställa om måste vi ju satsa på det som gör omställningen möjlig. I det här fallet: få upp fler laddstolpar.
Omställningen av fordonsflottan kommer dock med en utmaning: det tar ju längre tid att ladda en elbil än att tanka en fossilbil. Dagens infrastruktur är inte gjord för det. Boende i orter längs väg 70 och liknande vägar vittnar om hur turisternas bilar tar över hela kvarter, och lokal service ställs inför en utmaning när bilägarna vistas längre på orten i samband med laddning.
Inte ens olönsamma laddstolpar kan politikerna bjussa på
Det går inte att komma ifrån att mängden bilar är ett problem, och därför kan lösningen inte begränsas till fler laddstolpar. Vi måste också titta på kringliggande infrastruktur och våra resebeteenden överlag. Inte minst behöver vi utmana normen att ta bilen.
Förvisso görs resorna till fjällen ofta med full bil – bilresor görs annars ofta med bara en resenär i bilen – och bil kan krävas för att få med sig packning och ta sig till och från backar och spår. Men det finns också andra lösningar, såsom att skapa fler skidvänliga buss- och tåglinjer, och att se till så att hälften av fjällturiststugorna och hotellrummen har bytesdag på lördagen och den andra hälften på söndagen. Enbart med den senare förändringen lär laddköerna halveras.
Det finns väldigt många lägen där bilen används av ren vana, och för att hela samhället är utformat efter bilismen. Jag tänker att omställningen från bensinbil till elbil trots allt är en ganska liten förändring för den enskilda när infrastrukturen väl kommit ikapp. Det är ju fortfarande en egen bil, med alla bekvämligheter intakta. Alltså är det ett gyllene läge för politiker som är rädda för att lägga fram förslag som kan upplevas som frihetsinskränkande. Men inte ens det kan politikerna bjussa på.
Vi måste helt enkelt börja med de lågt hängande frukterna. Att bygga fler laddstolpar är ett exempel, att satsa på minskad bilism i storstäder, där det finns stora möjligheter att gå, cykla och åka kollektivt, är ett annat.
Kommande veckors tidningsartiklar kommer antagligen, traditionsenligt, att kretsa kring lidandet i den milslånga kön till laddstationen. Återigen kommer någon att påpeka att det inte är lönsamt med laddstationer på så kallade turiststräckor. Någon kommer att tveka kring att köpa en elbil.
Men den här gången kanske någon, till exempel du, påpekar att vi en gång i tiden smällde upp bensinstationer på löpande band – och att de flesta står kvar på samma plats än idag, även längs riksväg 70.
I en nyligen politisk manöver har Donald Trump meddelat att han avser att upphäva Joe Bidens försök att minska användningen av plastprodukter inom den federala sektorn. En åtgärd som var tänkt att adressera miljöfrågor genom att fasa ut plastsugrör.
”Det är tillbaka till plast för oss,” förkunnade Trump via sin plattform Truth Social, där han beskrev Bidens tidigare initiativ som ”löjligt”.
Under Bidenadministrationen var målsättningen att eliminera all engångsplast inom statlig verksamhet senast år 2035, enligt Washington Post. Med den amerikanska regeringen, som en av världens största konsumenter av varor, hoppades man att initiativet kraftigt skulle minska produktionen och användningen av engångsplaster. Nu kommer den förhoppningen inte att realiseras.
Det står ännu inte klart huruvida Trump under sin andra mandatperiod planerar att skrota alla tidigare miljöinitiativet eller endast delar av det. Det här är början på något.
Redan långt innan skogsutredningen lades fram insåg Svenska kyrkans skogsförvaltning att förslagen om ett mer hållbart skogsbruk kunde bli tuffa att hantera. Och så fort utredningen lades på bordet började man i ilfart dela och sprida debattinlägg med mycket hånfullt innehåll om utredningen, även till biskopar. Det visar SMB:s fortsatta granskning av kyrkans interna mejltrafik.
SMB har i en rad artiklar berättat om de många, innehållsrika och mycket uppmärksammade turerna om skogsutredningen, som angripits hårt av interna motutredningar, där alternativa fakta förs fram. Utredaren själv skrev ett upprört brev till biskoparna och varnade för att remissarbetet kunde skadas allvarligt. Remisstiden har pågått sedan den 25 september och avslutas inom knappt två veckor.
Här kommer nästa berättelse:
Vintern 2024 var den huvudsakliga inriktningen i skogsutredningen naturligtvis väl känd bland stiftsjägmästarna och egendomsförvaltningarna. Det står klart att den, om den genomfördes, skulle innebära rätt stora förändringar i kyrkans skogsbruk.
Ville pausa och samordna kyrkans utredning med statens
Kunde den möjligen inte göra paus, rent av? Den frågan ställde stiftsjägmästaren i Växjö stift, Klas Gustavsson i två mejl rakt upp i kyrkans centrala ledning. Dels till finanschefen Gustaf af Ugglas och dels till den seniora rådgivaren för skog och mark, Magnus Niklasson. Han är en central person i skogsutredningen, länken mellan kyrkostyrelsen och egendomsförvaltningarna.
Det skulle kunna vara en fördel om kyrkans utredning samordnades med den statliga skogsutredningen, som tillsattes just då,reflekterar Klas Gustavsson. (Gustavsson har tidigare namngetts i SMB och lämnat kommentarer om sitt agerande kring de alternativa utredningarna).
Hans poäng förefaller tydlig: Regeringens skogsutredning hade ju så gott som helt motsatta direktiv mot kyrkans. För den skulle besvara frågan om hur det svenska virkesuttaget ska kunna öka, och utan att med ett endaste uns ifrågasätta det nuvarande kalhyggesbruket – ett av de mest infekterade stridsämnena i kyrkans interna skogskonflikt.
Då slipper man det ”chickenrace” som jag kan gissa att de små nomineringsgrupperna kommer att driva på mot, det vill säga undvika intryck från den nationella utredningen, funderar jägmästaren i mejlet.
Nu blir det inget av med detta. Kyrkans skogsutredning rullar på enligt schema. Den 25 september 2024 presenteras den och får stor uppmärksamhet. Många miljöaktiva medlemmar, och miljörörelsen gör tummen upp. Men två dagar därpå blåser Gustavsson i stridshornet i ett pepprat mejl till ett 20-tal medarbetare.
Egendomspersonalen kände sig som syndabockar
Egendomsförvaltargruppen hade då snabbläst olika delar av utredningen och slår fast att denna i stort sett inkompetensförklarar dem och deras anställda. Flera i personalen känner sig utpekade som syndabockar:
Det samtliga förvaltare slås av är den skarpa kritik som framförs av utredaren gällande dagens förvaltning och det som utredaren menar är bristande kommunikation och lyhördhet mellan PLT-förvaltningen och Svenska kyrkans övriga verksamhet —- Därför vill vi med denna gemensamma information beskriva att vi delar känslorna och vill försöka få ledningen i Svenska kyrkan att förstå den utsatta situation som vi nu upplever.
Jägmästaren informerar i det långa mejlet också om att kontakter redan tagits med SLU, Sveriges Lantbruksuniversitet, för att komplettera kyrkans skogsutredning. Detta eftersom man finner den bristfällig, förutom att den är kritisk mot skogsförvaltningen som den bedrivs nu. ”Utredaren har till stor del valt att stödja sig mot ett fåtal forskare medan vi vill få en större bredd,” hette det också.
Inom parentes blev det precis tvärtom, skulle det visa sig. Skuggutredningen som egendomsnämnderna beställde av SLU och som bland annat skulle beskriva vådan av hyggesfritt skogsbruk, innehöll i stort sett inga referenser alls till vetenskapliga studier.
300 forskningsreferenser stod mot nästan inga alls
Skogsutredningen anlitade, för att beskriva hur klimatnyttan i skogen kan förbättras bland annat med färre kalhyggen, förre IPCC-ledamoten, klimatprofessor Markku Rummukainen. Till skillnad från skuggutredningen hänvisade han för sin del till 300 svenska och finska studier om saken.
Därpå skreds det till verket för att inhämta stöd för den egna uppfattningen om att kyrkans skogsbruk fungerar väl och att det nya som föreslås kan bli förödande.
Och debatten i tidningarna var ju livlig om kyrkans eventuella omsvängning i skogsbruksfrågan. Några dagar senare meddelar en egendomsförvaltningschef att hen hittat fyra bra debattartiklar som förtjänade spridning.
Två av dessa poängterade att skogsindustrin bidrar till hållbarhet, och att det svenska skogsbruket varken hotar klimat eller biologisk mångfald. Och ja, detta är ju precis vad frågan handlar om.
De andra var inte särskilt polerade. ”Kyrkan tar bocken till trädgårdsmästare” skriver en kritisk skogsägare i Skåne och namnger skogsutredare Göran Enander med beteckningen ”en miljöpartist med tunnelseende.”
Kyrkan är löjligt trendkänslig, enligt ATL-skribent
Mer kätterskt uttrycker sig LRF-drivna affärstidningen ATL:s ledarskribent Anders Gustavsson under rubriken ”Herre fräls oss ifrån andlig skogsförvaltning.” Han menar att kyrkan är löjligt trendkänslig: Innan klimataktivisten Greta Thunbergs gloria kom på sned hann Svenska kyrkans församling i Limhamn med att utropa att hon var Jesu efterträdare. Därefter engagerade sig Luleås biskop Åsa Nyström och dåvarande ärkebiskop Antje Jackelén i svensk mineralpolitik och förklarade att en gruvetableringen i Kallak varken var existentiellt eller andligt hållbar, raljerar han bland annat.
De här råbarkade pamfletterna anses uppenbarligen tillräckligt respektfulla mot alla kyrkans motstridiga uppfattningar och känslor att bedriva intern remissdebatt med. ”Jag skickar till biskopen och X” skriver egendomschefen glatt i sitt mejl till en hög förtroendevald inom egendomsförvaltningen.
Denna person sprider i sin tur, så sent som efter midnatt samma dag med ”hög prioritet” vidare de fyra debattartiklarna till stora delar av egenomsförvaltningen med orden:
Jag tycker det är viktigt att vi alla förstår hur stora värden som står på spel och tar del av tunga rösters invändningar mot utredningens slutsatser och förslag— tag del av bifogade artiklar.
”Fullt stöd från ärkebiskopen”
Redan dagen därpå kommer den förtroendevalda med en hög hälsning från ingen mindre än ärkebiskopen, och skriver så här i ett ännu större utskick:
Till ENSO Hej på er!
Jag talade med Ärkebiskopen efter dagens morgonmässa i domkyrkan. Han var tydlig med att han och biskoparna uttalar sitt fulla stöd för Egendomsförvaltningarnas arbete. ÄB kommer inte att uttala sig om den Enanderska utredningen, utan emotser vår inomkyrkliga process där vi respektfullt ska komma fram till en klok hantering av utredningsresultatet, hälsade personen.
Hur replikerna ordagrant utföll har inte SMB någon dokumentation om. Men stiftsjägmästare Klas Gustavsson är klar med sin tolkning lite senare samma dag, i ett mejl till en förtroendevald:,
Intressant att ärkebiskopen ber om ursäkt för utredarens sätt att uttrycka sig om pågående förvaltning. (Kanske vore på sin plats att kyrkostyrelsen gjorde detsamma som beställare, uppdragsgivare om de nu inte håller med utredaren).
”Andlig hållbarhet är teologisk klåfingrighet”
Inom ramen för skogsutredningen har det även muntligt sagts ett och annat förklenande om de höga och låga inom kyrkan, som vill se något nytt inom skogsförvaltningen. Vid ett protokollfört möte om skogsutredningen ett år innan den lades fram uttalade en central förtroendevald person starkt ogillande mot vad som pågick.
Detta enligt mötesanteckningar som SMB tagit del av.
Vidbo kyrka, januari 2022. Foto: Svenska Kyrkan/Johan Nilsson
De fyra dimensionerna ”andligt, ekonomiskt, socialt och biologiskt” som skogsutredningen talar om, framhöll personen, var en för mycket. Andlig hållbarhet var trams som teologer och biskopar hittat på och var ett sätt för kyrkan att vara lite märkvärdig, en slags ”teologisk klåfingrighet” uttrycktes det. Varför ska man ”harva” om detta, frågade sig personen, som också fann det ”störande” att biskopar sa saker om skogsbruket. Det var också provocerande att ”Nätverket för hållbart skogsbruk i Svenska kyrkan” överhuvudtaget existerade, enligt mötesanteckningarna.
Läs de andra delarna av SMB:s granskning av kyrkan och skogen.
I fjol avslöjade SMBhur oljebolaget ExxonMobilslussat hundratusentals kronor till tankesmedjan Timbrovia Atlas Network. Nu ger en ny granskning, gjord av den journalistiska klimatorganisationen DeSmog och franska undersökningsorganet l’Observatoire des multinationales, ytterligare perspektiv om samarbetet mellan oljejätten och tankesmedjan.
Läs SMB:s två prisvinnande reportage om Timbro och Exxon.
Det var i mars 1999 som Alejandro Chaufen, dåvarande ordförande för den internationella frimarknadskoalitionen och konservativa tankesmedjan Atlas Network, skickade ett brev till William E. Hale, en högt uppsatt chef på den amerikanska oljejätten ExxonMobil (XOM), som sedan 1999 heter Exxon och är numera en fusion med oljebolaget Mobil, där han tackade för företagets “generösa bidrag” till Atlas.
“På uppdrag av Atlas och de institut som det stöder, vill vi tacka er igen för Exxon Corporations generösa bidrag och för det förtroende som du och Exxon har visat oss”, skrev Chafuen.
I brevet till Hale, som satt på Exxons public affairs-avdelning, fanns ett fem sidor långt dokument som sammanfattade alla aktiviteter som företaget finansierade 1998 genom donationer till Atlas Networks projekt “Energi och miljö : marknadsbaserade lösningar”. Aktiviteterna i fråga inkluderade bland annat konferenser för att adressera “den globala uppvärmningsskräcken” där erkända klimatförnekare deltog. Dokumenten visar även att man finansierade en bok med syftet att förhindra skolbarn från att bli “självgoda förespråkare” för klimatfrågan. Utan Exxons finansiella stöd hade “få av dessa insatser lyckats”, skrev Chaufen i brevet.
En av Exxons oljeriggar i Mexikanska golfen. Foto : BSEE
Det är sedan länge allmänt känt att ExxonMobil donerade pengar till Atlas Network under 1990-talet och in på 2000-talet. Nu visar en ny granskning gjord av den journalistiska klimatorganisationen DeSmog och franska undersökningsorganset l’Observatoire des multinationales ytterligare perspektiv om samarbetet mellan oljejätten och tankesmedjan Atlas Network under en avgörande period i internationell klimatdiplomati.
Atlas Network, som länge försökt influera både politiken och den allmänna klimatopinionen, har varit en del i att driva fram flera liknande globala tankesmedjor, däribland Manhattan Institute, som sägs komma att ha ett avgörande inflytande över Trump-administrationens andra mandatperiod.
I ett mail till l’Observatoire des multinationales, försvarar Atlas Networks VD, Brad Lips, relationen mellan deras nätverk och oljejätten Exxon. “Donationerna från slutet av 1990-talet och början av 2000-talet återspeglar perspektivet från vårt ledarskap vid en tidpunkt där överdriven miljöreglering, baserad på klimatförändringar, hade varit skadlig för den generella ekonomiska tillväxten, och framförallt för möjligheten att öka levnadsstandarden i det globala syd.”
I mailet tillägger han även att organisationens fokus har skiftat. “När jag blev VD för Atlas Network för femton år sedan var det tydligt att det fanns liten konsensus om dessa ämnen bland våra partners. Jag bestämde mig för att detta inte skulle bli ett fokus för Atlas Network, då vi vill arbeta konstruktivt med våra nyckelfrågor med alla våra partners, utan att behöva tänka på var de landar i klimatfrågan.”
Avgörande år för klimatåtgärder
Alejandro Chafuen var inte den enda från Atlas Network som signerade dokumenten till ExxonMobil år 1999. De var även signerade av Paul Driessen, dåvarande vice president för verksamhets- och företagsutveckling för nätverket. Driessen är idag bidragsgivare till amerikanska tankesmedjan Heartland Institute, en ledande aktör inom klimatförnekelse.
Ett av Atlas uttalade mål i dokumenten var att stödja marknadsbaserade lösningar för “globala frågor som klimatförändringar, immateriella rättigheter, ekonomi, vetenskap, internationella fördrag och miljöutbildning”. Detta och flera andra dokument, som erhållits av Corporate Genome Project, adderar till en mängd bevis för att förseningar i att tackla klimatförändringar kan spåras bakåt till en utbredd industri med syftet att sprida desinformation om klimatfrågor. Finansieringen av sådana organ har till stor del kommit från oljebolag i slutet av 1990-talet och början av 2000-talet, visar DeSmogs granskning.
De åren var avgörande i tidiga försök från regeringar att minska utsläppen av växthusgaser – och långt efter tidpunkten under slutet av 1970-talet och början av 1980-talet när Exxons egna forskare uppmanade företagsledare att göra “avgörande nedskärningar” i användningen av fossila bränsle för att undvika ”potentiellt katastrofala” framtida scenarion.
Dokumenten i DeSmogs granskning visar också hur Atlas Network fördelade finansiella tillgångar mellan andra libertarianska tankesmedjor runt om i världen, med syftet att förespråka företagsvänliga politiska implementeringar. En av tankesmedjornas viktigaste mål var att försöka få in politiskt verksamma personer som delade deras politiska ståndpunkter i folkvalda positioner. En av de personerna var Ana Lamas, en argentinsk statligt anställd tjänsteperson, som i dokumenten identifierats som en tidig mottagare av Atlas Networks stöd. Lamas är numera anställd som undersekreterare för miljödepartementet i president Javier Mileils högerextrema regering.
Som medlem av Atlas 1998 tillbringade Lamas flera veckor i Washington D.C. där hon “arbetade med global uppvärmning och andra miljöfrågor” med Cato Institute, Competitive Enterprise Institute (CEI) Heritage Foundation och andra tankesmedjor med kopplingar till klimatförnekelse-rörelsen. Lamas namn fanns också med i ett annat Atlas Network dokument som visar resekostnader som betalats till olika individer som var en del av klimatsamtalen “Global Warming Events in Argentina” som hölls i Buenos Aires 1998. Dokumenten visade även att Fundación MEL fick 5000 dollar från American Petroleum Institute, landets största olje- och gaslobbygrupp. Lamas fick 850 dollar i sin egen ficka, enligt dokumentet.
Argentinas president Javier Milei : Foto Hannes P. Albert/dpa/Newscom
Inför klimatkonferensen i Azerbajdzjan november 2024, ett kvartssekel senare, stod Lamas fast vid Mileis ståndpunkt att klimatförändringar är ett problem som kan lösas av marknadskrafterna. Argentina drog tillbaka sina klimatförhandlare från konferenser några dagar senare.
“Djupt tacksamma”
Atlas talesperson Adam Weinberg sa till l’Observatoire des multinationales att organisationen inte har fått något finansiellt stöd från olje- eller gasföretag på 15 år.
“Atlas Network själva förespråkar inte energi, miljö eller klimatförändringsfrågor”, sa Weinberg i en kommentar till DeSmogs och l’Observatoire des multinationales granskning.
“Insamlingar från företag har aldrig varit en stor del i Atlas Networks budget”, sa Weinberg.
“Den årliga budgeten vi samlar in bleknar i jämförelse med många andra ideella organisationer med globala uppdrag, och speciellt i jämförelse med skattebetalarnas medel som slösas bort av praktiskt taget alla regeringar runt om i världen”.
Atlas Network är “djupt tacksamma” gentemot “många generösa personer och stiftelser” som finansierar deras arbete för att främja ”individuella rättigheter och fritt företagande och förse oss med resurserna för att stärka den världsomspännande frihetsrörelsen”.
Varken Exxon eller Chaufen, som nu är VD för tankesmedjan Action Institute for the Study of Religion och Liberty, har velat lämna kommentarer till DeSmog om uppgifterna i granskningen.
Finansierade en global rörelse
Att Atlas Network finansierades av ExxonMobil växte fram ur ett gemensamt mål att expandera tankesmedjor på den fria marknaden. Mottagare av sådana resurser antecknades år 1999 i en programsammanfattning. De var ett par tankesmedjor i flera länder runt om i världen, i bland annat Kina (Unirule Institute of Economics, Institute of World Economics and Politics), Indien (Center for Civil Society, Liberty Institute), Chile (Libertad y Desarollo), Argentina (Fundación Libertad) och i Kanada (Fraser Institute). Flera av konferenserna och seminarierna som finansierats av programmet samlade hundratals människor för att diskutera de “vetenskapliga, ekonomiska och tekniska aspekterna” av den “globala uppvärmningsskräcken”.
I Europa var stödmottagarna organisationer som den svenska tankesmedjan Timbro och den tjeckiska Civic Institute. Under denna tid leddes Civic Institute av Michal Semin, en kristen konservativ tjeckisk journalist och kommentator som motsatte sig både abort, samkönade äktenskap och menade att attackerna den 11 september var iscensatt av “amerikanska eliter”.
I dokumenten från DeSmogs granskning beskrivs det initiativ som var känt som “Atlas Fellows Program”. Programmet gick ut på att ge Atlas Fellows aspiranter från flera olika delar av världen erfarenhet av att arbeta i tankesmedjor, organisera och delta i konferenser. En del av programmet gick också ut på att få kandidater att läsa på George Mason University i Virginia, då skolan är som en magnet för donationer från konservativa stiftelser kopplade till olje- och gasmiljardärer.
Atlas skickade även pengar till Sciene and Environmental Policy Project (SEPP), en amerikansk klimatförnekelse tankesmedja, som då leddes av den nu avlidne Fred Singer.
DeSmog visar även hur Atlas skickade ExxonMobil-pengar till Science and Environmental Policy Project (SEPP), en amerikansk tankesmedja känd för att sprida klimatförnekande budskap. Chaufen och Driessen rapporterade till Exxon att “Atlas skickat leveranser av böcker, artiklar och videor om klimatförändringar och ekonomi till nio institut i Asien och Latinamerika”.
Böckerna – som distribuerades från Turkiet till Chile via Spanien – inkluderande “Facts, Not Fear : Teaching Children About The Environment”. Boken var en manual som instruerade lärare hur man motsätter sig “oansvariga påståenden från miljöextremister” och hur man förhindrar elever från att bli “självgoda förespråkare för kunskap som är, i bästa fall, skakig” i frågor som fossila bränslen.
Ett separat dokument, med titeln “Benefits of Supporting the Atlas Economic Research Foundation”, framhävde organisationens förmåga att främja affärspolitiska rapporter, utan att avslöja vilka organisationer som låg bakom finansieringen av forskningen.
”Policies är oftast som mest värdefulla när de kan försvaras av organisationer som inte uppfattas spegla snäva, lokala intressen”, står det i dokumentet. “Donationer som gjorts till Atlas, som sedan diskret ges till tankesmedjor, ger ett ytterligare mått av oberoende och kredibilitet till studierna”.
“Långt ifrån fastställt”
I maj 2000, skickade Chaufen ett dokument till ExxonMobil som visade de specifika resurser som Atlas Network skulle använda för att försvara en finansiärs intressen. I ett medföljande brev adresserat till ExxonMobil-chefen Arthur G. “Randy” Randol, fanns ett vänligt varningsord till oljejätten.
Chaufen skrev till Randol att “globala uppvärmningsalarmister” skulle släppa en klimatrapport för att “övertyga USA och andra länder om att godkänna Kyoto protokollet”, ett avtal från 1997 som skulle, legalt, binda rika länder att minska utsläppet av växthusgaser.
“Genom att göra det, kommer de också att klargöra att temperaturrekord för klimatförändringar inte på något sätt motiverar omedelbara, drastiska minskningar av fossila bränslen”, skrev Chaufen i dokumentet.
Chaufen var särskilt oroad över IPCC:s kommande utvärderingsrapport, som var en omfattande sammanfattning av den främsta tillgängliga klimatforskningen och en utvärdering av framtida risker som skulle publiceras det nästkommande året.
“Förespråkare av teorier om katastrofal global uppvärmning kommer snart börja använda IPCC:s tredje utvärderingsrapport (TAR) och den reviderade amerikanska nationella utvärderingsrapporten till stöd för deras kampanjer för att övertyga USA och andra länder att ratificera Kyotoprotokollet”, stod det i dokumentet.
“Det är avgörande att kongressledamöter, journalister, ambassadörer och amerikanska såväl som internationella tjänstemän blir medvetna om att vetenskapen om global uppvärmning är långt ifrån fastställd”, skrev Chaufen.
Sedan 1979 hade det funnits en konsensus om att utsläpp av fossila bränslen förde med sig katastrofala konsekvenser för klimatet. Detta var efter att en grupp klimatforskare samlades samma år vid Wood Hole Oceanographic Institution i Massachusetts och deras gemensamma forskning sammanställdes i rapporten Carbon Dioxide and Climate : A Scientific Assessment. Rapporten anses idag vara en viktig milstolpe inom klimatforskning, framförallt för att den tydligt kunde fastställa i vilken takt mänsklig aktivitet skulle få globala temperaturer att stiga.
Under år 2000 kunde två decenniers forskning säkerställa resultaten i rapporten från år 1979. Chaufen stod dock fortsatt fast vid att Atlas Networks egna “oberoende” forskare kunde samla tillräckligt med bevis för att motsätta sig den senaste forskningen.
“De finns ett växande erkännande inom det vetenskapliga samfundet att satelliter och andra data bara visar en minimal uppvärmning i jordens atmosfär – en mycket mindre andel än vad klimatmodeller och globala uppvärmningens alarmister förutspått”, skrev Chaufen i ett meddelande till Exxon. “En stor och växande andel av respekterade forskare menar också att naturfenomen kan vara den främsta faktorn till förändringar i klimatet, och att mänsklig aktivitet bara spelar en liten roll”.
“En värdefull och generös partner”
Syftet med Atlasprojektet var att få kongressledamöter, journalister, ambassadörer och andra tjänstemän i USA och internationellt att förstå att global uppvärmningsforskning är ”långt ifrån färdigställd”.
Atlas planerade att spendera över 17 500 amerikanska dollar – vilket motsvarar strax över 190 000 svenska kronor i dagens värde – på att hålla konferenser och möten för politiska beslutsfatatre, politiker och “utvalda kyrkoledare” med flera kända klimatförnekande tankesmedjor, såsom Heartland Institute. Budgeten inkluderande också 6000 dollar för att täcka fyra dagar av sammandrag för journalister och ytterligare 1500 dollar för att hålla diverse presskonferenser.
Trots att det var en tid innan digital media slog igenom, framförde Chaufen en detaljerad strategi för Exxon, som inklduerade finansering av “bannerannonser på utvalda hemsidor” och en budget på 1500 dollar för att skapa och lägga ut ”hyperlänkar” som skulle leda användare till sidor med information som motsatte sig den etablerade vetenskapliga forskningen om att klimatförändringarna var ett faktum.
Atlas lovade att bevaka projektets påverkan på allmänheten på nära håll. ”Projektets framgång kommer mätas genom antalet “träffar” som webbsidorna, artiklarna och opinionskrönikor får, genom personer som deltar på briefings och presskonferenser, framträdande i talkshows och andra program, intervjuer i media, inbjudningar till redaktionsmöten och kongressutfrågningar, radio- och tv-stationer som använder materialet – såväl som nivåer av entusiasm som uttrycks av målgrupper.” skrev Chaufen i förslaget. “Nivåer av finansiering kommer att avgöra hur många komponenter i förslaget som kan komma att implementeras inom tidsramen, och till den standard som ni [ExxonMobil] förväntar er av Atlas program.”
Den följande månaden, i juni år 2000, skickade Exxons chef Gary Ehlig en check på 65 000 dollar, vilket motsvarar ungefär 750 000 svenska kronor, som kom från “ExxonMobils stiftelse för att stödja ert fortsatta arbete kring klimatförändringar”.
Ehlig skrev att fonderna var “menade att stödja de aktiviteter som relaterades till vetenskapliga utvärderingar av olika rapporter, däribland det aktuella utkastet av IPCCs Third Assessment Report och U.S National Assessment Report när de publiceras,” och att han såg fram emot att “höra mer om era aktiviteter i klimatförändringsområdet under året”.
Men knappt två veckor senare skrev Brad Lips, den då nyutnämnde operativa chefen, och idag VD för Atlas, ett meddelande med tråkiga nyheter till Exxon. På grund av “oväntade omständigheter” var organisationen ”tvungna att lämna tillbaka checken från ExxonMobil”.
“Det sista Atlas vill göra är att svika en värdefull och generös allierad.” Men, förklarade han, organisationen var inte längre övertygad om “att detta viktiga projekt kan genomföras i den mån vi hade planerat.”
Fångade av företag?
Trots att Atlas var stolta över sitt nära arbete och insamlingar för att finansiera sina och deras allierade företags gemensamma intresse, hade ledande figurer i organisationen börjat ifrågasätta om de inte hade blivit lite väl begränsade av sina finansierare.
I juni år 2000 skrev Lips i en pm till organisationen att de skulle vara lite mer försiktiga med att designa projekt till vissa finansiärer.
“Program har tenderat att planeras kring särskilda donatorer”, menade han. “Det skulle vara mer respektabelt om Atlas själva bestämde de större planerna och målen för sitt miljöprogram innan de bad om stöd från ExxonMobil, istället för våra gamla tillvägagångssätt, som var att skriva ut ett förslag för ExxonMobil och sedan märka det som vårt miljöprogram.”
Lips gav ett förslag om att deras egna team skulle definiera deras projekt innan de gick till företagen. Han menade att det i slutändan skulle göra gott för nätverket och deras allierade företag. “Atlas skulle vara fortsatt flexibelt för att tillgodose nya donatorers intressen.”
PM:et från Lips lyfte potentiella finansiärer för miljöprojekt på temat vetenskap och internationell reglering: ExxonMobil, kemikalieföretaget Procter & Gamble, och the American Petroleum Institute.
Trots hans oro över vem som satte Atlas agenda – den egna staben eller donatorer – fortsatte Lips att betona organisationers förmåga att hänge sig åt företagens intressen.
I maj 2002, skrev Lips ett vänligt meddelande till Nick Welch, en högt uppsatt chef på Shell, för att erbjuda Atlas stöd för att utveckla företagets “policymål”. Welch och Lips hade träffats på en middag som den libertarianska tankesmedjan Cato Institute hade hållit i.
“Behåll mitt namn i dina filer, tack”, skrev Lips, “utifall att du skulle behöva några referenser till några lokala Atlas-allierade i olika länder. (Kommer jag ihåg rätt att Ryssland, Nigeria och Turkiet var några av de som du nämnde förra veckan?)”
Med Atlas räckvidd i åtanke, skrev Lips att ”Vi kan hjälpa till att samordna insatser av policymål som representerar båda våra organisationers bästa.” Atlas globala kopplingar var attraktiva för Exxon, som använde organisationen in i tidigt 2000-tal för att skicka bidrag till tankesmedjor i Asien och Afrika, visar de nya dokumenten.
I januari 2004, skrev Lips i ett mejl till Exxons VD Walt. F Buchholzt att Atlas har riktat medel som donerats av Exxon för deras program ”Eko-imperialism och relaterade institut” till tankesmedjor i Nigeria, Kenya, Bangladesh och Indien, via bidrag till ett värde mellan 2500 och 6000 dollar.
”Som vi diskuterade kommer vi att i framtiden se till att bidragstagare vet om medlens ursprung och att Atlas/ExxonMobils partnerskap hjälper och främjar deras goda arbete”, skrev Lips.
Ett ”krigsrum” för Exxon
Atlas såg ytterligare en möjlighet att pitcha deras tjänster till företag i samband med klimatförhandlingarna COP10 i Buenos Aires i november 2004.
COP10 i Buenos Aries, Argentina, den 8 December 2004. Foto : AP Photo/Natacha Pisarenko
”Vi är väl positionerade för att ha ett positivt inflytande på debatten och mediebevakningen i Argentina,” skrev Atlas-chefen i ett brev till Buchholtz i juli 2004. ”Vi har redan reserverat en anläggning bredvid konferenscentret, som kan fungera som en hemmabas eller ett ’krigsrum’ för våra ansträngningar.”
I brevet beskrevs ett förslag för att vinna medietid relaterad till COP10. Detta skulle man göra genom att mobilisera så många globala allierade som möjligt, framförallt i vad som kallades för “strategiska” regioner och hos flera olika tankesmedjor där Atlas’ medlemmar redan var styrelsemedlemmar eller ordförande.
Dokumenten i DeSmogs granskning visar inte huruvida Exxon godkände förslaget. Dock visar meddelanden mellan parterna att under början av 2004 hade Exxon donerat 30 000 respektive 55 000 dollar – motsvarande cirka 327 000 svenska kronor respektive cirka 600 000 svenska kronor – till Atlas.
I februari 2005 skrev Chaufen till Buchholzt för att uttrycka sin tacksamhet över ytterligare en donation på 45 000 dollar, motsvarande över 490 000 svenska kronor.
“Jag vill tacka dig personligen för din hängivenhet för Atlas mål”, skrev Chaufen.
Anne-Sophie Simpère, DeSmog
Översättningen från engelska är gjord av Hedda Berg, SMB
Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, SMHI, har låtit ta fram en rapport för att på ett överskådligt sätt kartlägga lagar och andra författningar som är relevanta för klimatanpassningen. Syftet är att utgöra ett stödjande underlag för berörda aktörer.
Rapporten Klimatanpassning – Urval av tillämplig lagstiftning till stöd för myndigheter och kommuner har beställts av SMHI i syfte att hjälpa de nationella myndigheter som berörs av förordningen (2018:1428) om myndigheters klimatanpassningsarbete. Avsikten är att identifiera lagar och andra författningar som påverkar myndigheternas arbete med klimatanpassning, till stöd i myndigheternas och kommunernas arbete.
Länsstyrelsen i Västra Götaland medverkar
Det är advokatfirman Delphi som på uppdrag av SMHI har identifierat relevanta lagar och författningar. Arbetet har gjorts utifrån information från SMHI och länsstyrelsen i Västra Götalands län, samt en kompletterande genomgång av rättskällor, litteratur och allmän information från myndigheter.
För varje område beskrivs exempel på lagar och andra författningar som kan ha relevans för klimatanpassningsarbetet. Det finns också exempel på hur reglerna kan användas för att främja klimatanpassningsarbetet, samt exempel på motsättningar mellan olika regler. I vissa fall finns en kort sammanfattning av lagstiftningsförslag eller pågående utredningar och slutligen nämns den eller de ansvariga myndigheterna.
Krav ska kunna ställas vid bygglov
Ett exempel på regelverk som tas upp i rapporten är kommunernas möjligheter att i samhällsplaneringen ställa krav på bygglov. Kommunen får skjuta upp den slutliga prövningen av skydds- eller säkerhetsåtgärder till bygglovsskedet genom att ange att bygglov bara får ges om markens lämplighet för byggande har säkerställts. Det kan ske genom att exempelvis en skyddsåtgärd har vidtagits på tomten. Det här innebär att kommunen i detaljplan kan kräva vissa klimatanpassningsåtgärder.
Forskning visar att föroreningar i mark och vatten har en direkt negativ inverkan på människors hälsa genom att öka risken för hjärt-och kärlsjukdomar. Det här konstateras i en ny översiktsartikel av befintlig forskning.
Artikeln, som nyligen publicerats i Nature Reviews Cardiology, belyser de allvarliga hälsoeffekterna av både organiska och oorganiska föroreningar i mark och vatten. Genom att sammanställa data från flera studier framkommer det att dessa föroreningar bidrar till en högre frekvens av hjärt-och kärlsjukdomar.
Särskilt pekas områden med industriell verksamhet och jordbruk som mer förorenade. Följden är en försämrad hälsa hos lokalbefolkningen.
Resultaten är en stark signal till hälsovårdsorgan och lagstiftare världen över om det brådskande behovet av strängare miljöskydd och regleringar. Att minska miljöföroreningar är inte bara kritiskt för att skydda naturen utan också för att förbättra människors hälsa.
Ekonomi är särskilt aktuellt nu när många kämpar i en lågkonjunktur. Samtidigt är frågan om ekonomisk tillväxt och dess miljöpåverkan mycket omdebatterad. Vissa menar att ekonomisk tillväxt är helt oförenlig med minskad miljöpåverkan och förespråkar nerväxt, medan andra hävdar att tillväxt är nödvändigt för ökad hållbarhet. Finns det ett rätt eller fel i denna debatt? Och vad är det egentligen som debatteras?
Det råder bred enighet om att ekonomin påverkar miljön – dagens miljöförstöring är direkt kopplad till vårt ekonomiska system. Masskonsumtion accelererar materialflöden som utarmar naturresurser och skadar människors hälsa. Exempel är hur skogar, metaller och mineraler överutnyttjas för att tillverka produkter som sedan kan innehålla kemikalier som gör oss sjuka.
Även om inte alla ser allvaret i miljöförstöringen, accepterar de flesta att den pågår. Vad som dock debatteras är hur ekonomin och miljön bör samspela, samt hur vi kan vända utvecklingen för att minska negativ miljöpåverkan. I centrum av denna debatt står två dominerande perspektiv: hållbar tillväxt och nerväxt.
Hållbar tillväxt:
Förespråkare av hållbar tillväxt hävdar att ekonomisk tillväxt kan samexistera med minskad miljöpåverkan. Genom att finansiera grön teknik, cirkulär ekonomi och effektivare resursanvändning kan vi fortsätta att växa samtidigt som vi skyddar miljön. Det här perspektivet kopplas ofta till behovet av mer kapital inom näringslivet och näringspolitiska satsningar för att främja hållbarhet.
Ekonomifakta, en webbplats som är en del av Svenskt Näringsliv, beskriver det perspektivet som en strategi för att fortsätta öka BNP medan man minskar skadliga utsläpp. Logiken bakom detta är att företag behöver investeringar för att utveckla mer hållbara produkter och processer.
Tidigare nobelpristagaren William Nordhaus förklarar denna logik i sin bok ”The Climate Casino: Risk, Uncertainty, and Economics for a Warming World”. I boken diskuteras ekonomiska strategier och policyåtgärder för att hantera klimatförändringar. Kärnan i Nordhaus argumentation är att ekonomisk tillväxt kan förenas med miljömässig hållbarhet – om lämpliga politiska beslut och teknologier implementeras.
Hållbara affärsmodeller:
Inom perspektivet hållbar tillväxt finns även forskning som visar att vissa företag kan kombinera ekonomisk tillväxt med hållbar utveckling genom att skapa samhällsnytta, samtidigt som de ökar sin lönsamhet. Jane Nelsons föreslog 2004 en modell där företags bidrag till samhället också kan stärka deras ekonomiska framgång. Modellen beskriver olika nivåer av hållbarhetsarbete, där den enklaste nivån innebär att följa lagar och regler, medan de mest framgångsrika företagen utvecklar nya produkter och affärsidéer som aktivt främjar en mer hållbar ekonomi.
En annan betydande studie från 2014 identifierar åtta olika typer av hållbara affärsmodeller där företag kan maximera ekonomiskt, socialt och miljömässigt värdeskapande. Dessa modeller är nära kopplade till FN:s globala hållbarhetsmål och visar hur företag kan vara drivkrafter för hållbarhet istället för hinder.
Dessa insikter indikerar att ekonomisk aktivitet inte nödvändigtvis är oförenlig med hållbarhet – det beror på vilken typ av ekonomisk aktivitet som bedrivs. Medan vissa företag fortsätter att förlita sig på resursintensiva affärsmodeller, kan andra växa genom exempelvis cirkulära affärsmodeller, gröna innovationer och socialt ansvarstagande.
Nerväxt:
Vad som ofta pekas ut som motsatsen till hållbar tillväxt är så kallad nerväxt (ofta kallad ”degrowth” på engelska). Modellen beskrivs bland annat i essäsamlingen Degrowth: A Vocabulary for a New Era som en ekonomisk och social modell som främjar minskningen av en nations totala produktion och konsumtion för att uppnå hållbarhet och förbättra livskvaliteten.
Det finns även alternativa synsätt inom nerväxtperspektivet, exempelvis presenterar Jason Hickel en alternativ definition av hållbar tillväxt, där han ser det som en jämviktsekonomi. I denna modell behöver vissa grupper, som låginkomsttagare och utvecklingsländer, öka sin konsumtion för att uppnå basala levnadsstandarder, medan höginkomstländer och mer välbärgade grupper behöver minska sin konsumtion för att uppnå global hållbarhet.
I ett debattinlägg från 2019 av nationalekonomen Fredrik N G Andersson och Max Koch, professor i socialt arbete, båda vid Lunds universitet, syns en liknande förståelse av nerväxtbegreppet. I deras debattinlägg betonas hur nerväxt inte nödvändigtvis innebär att minska det ekonomiska värdet, utan de menar istället att att fokus bör vara på att minska överkonsumtion.
Genom den här typen av resonemang utmanar nerväxtperspektivet den traditionella uppfattningen att ekonomisk tillväxt är essentiell för välstånd och argumenterar istället för att överkonsumtion och resursförbrukning överstiger planetens bärkraft, vilket leder till miljöförstöring och sociala orättvisor.
Ekonomisk nedgång leder ofta till minskade utsläpp
Nerväxt, konceptet att medvetet begränsa ekonomisk tillväxt för att minska negativ miljöpåverkan, får stöd från flera håll inom ekonomisk forskning. Giorgos Kallis, en ledande teoretiker inom nerväxt, argumenterar att ekonomiska nedgångar ofta leder till minskade miljöavtryck, som ett oavsiktligt resultat av minskad konsumtion och produktion. Ett exempel på detta är en studie från 2024 som visar att finanskrisen 2008 ledde till betydligt lägre utsläpp i Spanien i takt med att landets ekonomi krympte.
Dock finns även forskning som tyder på att människors miljöengagemang sjunker vid sämre ekonomiska förutsättningar. Ett exempel på en sådan studie är från 2024 där forskarna granskat effekterna av pandemin. Deras resultat visar bland annat på att det allmänna engagemanget för miljöfrågor som helhet sjönk i Schweiz och att det kan kopplas till en sämre ekonomisk situation.
Handlar hållbar tillväxt och nerväxt om samma sak?
Hållbar tillväxt och nerväxt är perspektiv som vid första anblicken kan tyckas sträva efter samma mål – en hållbar framtid – men deras metoder och utgångspunkter skiljer sig åt. En nyligen publicerad litteraturöversikt förtydligar att det finns betydande skillnader mellan perspektiven. I studien ingick en analys av sammanlagt 1 449 vetenskapliga artiklar med fokus på hållbar tillväxt och/eller nerväxt.
Resultaten visar att forskning med fokus på hållbar tillväxt är starkt policyinriktad med ett fokus på praktisk implementering och använder empiriska forskningsmetoder. Å andra sidan är forskning med fokus på nerväxt mer teoretisk och koncentrerar sig på de djupare, komplexa sambanden mellan människor och natur. Det verkar därmed som att hållbar tillväxt och nerväxt visserligen har likartade fokus, men ändå inte handlar om samma sak.
Trots detta kommer forskarna bakom litteraturstudien fram till att båda perspektiven kan bidra till en mer heltäckande diskussion om hur vi bäst hanterar miljömässiga och ekonomiska utmaningar på ett sätt som gynnar planeten och dess invånare.
Referensvärdet för den svenska vargstammen ska minska från 300 till 170 vargar. Det har regeringen beslutat och hävdar att man lutar sig på ny forskning. Men regeringen har misstolkat rapporten som de hänvisar till, enligt experter. Det behövs fler vargar än 170 i Sverige för att behålla en livskraftig vargstam.
I vår ska EU-länderna rapportera nya referensvärden för antalet vargar i respektive land till EU-kommissionen. Referensvärdet är det antal individer som behövs för en ”gynnsam bevarandestatus” för en art. Sveriges landsbygdsminister Peter Kullgren (KD) meddelade i höstas att det nya referensvärdet ska vara 170 vargar.
Regeringen hänvisade till en rapport från Naturvårdsverket. Men nu rapporterar Dagens Nyheter att både Naturvårdsverket och forskare som bidragit till rapporten menar att deras slutsatser gravt har misstolkats.
Idag finns i Sverige cirka 375 vargar, vilket var en minskning med cirka 20 procent jämfört med året innan, enligt Naturvårdsverket. Dessförinnan har vargstammen ökat från näst intill utrotning på 1970-talet.
Att gå ned till 170 vargar skulle alltså vara mer än en halvering av dagens vargbestånd.
”En fruktansvärd misstolkning”
Naturvårdsverket fick i uppdrag av regeringen att utreda hur – inte om – referensvärdet skulle kunna sänkas från 300. Myndigheten anlitade två internationella experter som i sin rapport kom fram till att det som kallas ”minsta livskraftiga population” behöver vara mellan 270 och 170 vargar, med 170 som absolut lägsta gräns, för att stammen inte ska bli svårt inavlad. Men det är inte den enda parametern som man behöver ta hänsyn till när referensvärdet sätts – det behöver också ta höjd för exempelvis brist på mat, sjukdomar och tjuvjakt.
Jag anser att det är kraftigt vilseledande att påstå att det finns vetenskapligt stöd för att referensvärdet skulle kunna sänkas så här mycket. Det är absolut inte vad vi visar i vår rapport. Det vore en fruktansvärd misstolkning av vårt arbete, säger Nicolas Dussex, en av forskarna bakom rapporten, till Dagens Nyheter.
Även Naturvårdsverkets handläggare säger till DN att de skrivit tydligt att referensvärdet måste ligga högre än 170. Landsbygdsminister Peter Kullgrens enda kommentar till tidningen är att dialogen med Naturvårdsverket ska fortsätta i frågan.
Jämfört med andra Europeiska länder har Sverige inte särskilt många vargar. I Italien, som är betydligt mer tättbefolkat, finns drygt 3500 vargar enligt statistik presenterad i DN. På senare tid har EU:s politik dock inte varit positiv för de europeiska vargarna. I höstas sänktes vargens skyddsstatus – en process där Peter Kullgren och Sverige har varit pådrivande.
Med den destruktiva duon Trump&Musk som världens mäktigaste marodörer handlar det inte om att se glaset som halvfullt eller halvtomt. Nu gäller det att se att slatten i botten av glaset inte är en elak spottloska, utan en faktisk möjlighet. Och ingenstans är det så tydligt som för den cirkulära ekonomin, skriver Mattias Goldmann i sin helgkrönika.
KRÖNIKA Trumps standardsvar så fort han inte får som han vill är ”då blir det tullar”. Och aldrig har frihandeln haft så många vänner i Sverige och Europa som nu; ingen av vännerna från gamla Attac, Afrikagrupperna eller de andra antiglobaliseringsrörelserna tycks sugna på att kliva fram och applådera Trump-Musks tullar och handelshinder.
I grunden är Trump-Musks politik idiotisk. ”The dumbest in history”, som Wall Street Journal kallar deras mål att inte handla med omgivningen. Nobelpristagaren Amartya Sen slår fast att världen behöver interdependens – USA kan bete sig så här för att de inte är mer beroende av andra och svaret bör vara att vi andra ökar samarbetet, det ömsesidiga beroendet av, och handeln med varann.
Dyrare import kan öka återvinningen
När världen blir alltmer våldsam vänder vi oss till kampsporten för att bättre förstå hur den andres kraft utnyttjas för egen vinning, hur andras dumhet kan hjälpa oss att bli klokare. Trump-Musks antiglobaliseringsgalenskaper har trots allt en fördel: Det blir uppenbart för alla att det är dags att bli mer cirkulära.
Med höjda tullar och handelskrig runt hörnet, blir den logiska frågan vad vi kan göra själva istället för att dyrt importera. Det kan vara en väg ut för många miljöengagerade som känt sig alltmer obekväma med att vifta med ”Not in My Backyard”-skylten när mineraler och metaller som behövs för omställningen skulle kunna brytas i Sverige. Tidigare var alternativet framför allt att de istället kommer från utvecklingsländer med lägre miljö- och arbetsmiljökrav, nu är alternativet alltmer att omställningen inte blir av alls utan vi förlänger den fossila parentesen.
Innan vi bryter nytt frågar vi oss rimligen följande:
Vad kan vi undvara genom att vara effektivare – dela på fordon istället för att var och en ska ha en egen elbil, effektivisera elanvändningen istället för att bygga nya reaktorer.
Vad vi kan hitta på återvinningscentralen och i väggarna istället för att använda jungfruliga råvaror – hur vi sluter kretsloppen och blir mer cirkulära.
Ta vara på chansen att spara resurser!
Cirkularitet är resurseffektivt, klimatsmart och i grunden helt nödvändigt för att hålla oss inom de planetära gränserna. Det är svårt att bli helt cirkulära i närtid, eftersom omställningen ökar efterfrågan på många material. Mycket ska inte ens cirkuleras – kvicksilver, kadmium, asbest och inte minst koldioxid är exempel på sånt som vi vill ha bort en gång för alla.
Men för det som ska cirkuleras har prisbilden varit ett jättehinder. Det har helt enkelt varit billigare och enklare att gräva upp råvaran ur marken än att använda det som redan finns. Det förändras i grunden nu – den som är beroende av importerade material riskerar både en kostnadssmäll och att rent fysiskt inte få sina leveranser.
Aldrig har cirkulariteten haft ett sådant smashläge – kommer vi att nyttja det eller ska vi ensidigt fokusera på att förfäras över Trump-Musks galenskaper?
Svenska kyrkans egen kommunikations- och analysavdelning ville ha en fristående, extern opinionsmätning om vad medlemmarna faktiskt tycker om kyrkans skogsbruk. Skogsutredarna höll med. Men initiativet stoppades av Svenska Kyrkans vice generalsekreterare Erika Brundin, visar SMB:s fortsatta granskning av turerna kring skogsutredningen.
Den 25 september i fjol lades utredningen fram om hur Svenska kyrkan skulle kunna förändra sin skogsförvaltning till att bli så ”ekologiskt, ekonomiskt, socialt samt andligt och existentiellt hållbart som möjligt” för att citera direktiven.
Redan dagen därpå rasade debatten med röster både för och emot förslaget. Den 25 februari, om ett par veckor, går remisstiden ut för att ersättas av internt beredningsarbete inför kyrkomötets beslut i höst.
Men att det skulle stillna i frågan efter detta datum är inte särskilt troligt. Just nu skakas kyrkan av en ytterst inflammerad debatt om hur det interna remissarbetet skötts, exempel här och här. Såklart finns röster åt andra hållet också. Skogsutredningens förslag är en ren klimatfara anser rentav en kritiker i ett inlägg.
Egendomsnämnderna tog kontrollen
Som SMB berättade härom veckan var kyrkans stiftsjägmästare och egendomsnämnder och -utskott mycket snabbt ute för att ta kommandot över remissarbetet genom att tolka utredningens förslag i starkt negativ riktning.
Något man gjorde med helt egna ”kompletterande utredningar” i form av inköpta konsultrapporter från Sveriges Lantbruksuniversitet, SLU:s medarbetare Lars Lundqvist, Hampus Holmström och Per-Erik Wikberg, samt skogsindustrikonsulten Jonas Jakobsson (som deltog i arbetet men inte nämns vid namn öppet, utan bara förekommer i den mejltrafik SMB granskat).
Slutsatsen i dessa är att kyrkan måste fortsätta som vanligt med sitt traditionella, industriella skogsbruk om inte ekonomin ska skadas allvarligt. Men slutsatserna har dragits med andra indata än vad skogsutredningen utgår från i de analyser som SLU gjorde tidigare. Och stora delar av skogutredningens förslag i övrigt kommenteras knappt. Därtill beskrevs skogsutredningens ordförande Göran Enander i missaktande ordalag i interna meddelanden, kunde SMB berätta.
Men vad tycker då alla kyrkans miljoner medlemmar om hur kyrkan sköter sina skogar? Håller de flesta med skogsförvaltarna eller är en majoritet beredda att gå i en annan riktning, även om det minskar stiftens inkomster mätt i reda pengar?
Kyrkan saknade kunskap om vad medlemmar tycker
Detta tyckte kyrkans analyschef skulle vara väl värt att ta reda på. För kunskapen i kyrkans ledning om attityderna i denna fråga var mycket låg. Inga särskilda mätningar hade gjorts om inställningen specifikt till skogsbruket, däremot fanns data mer allmänt om kyrkans hållbarhetsarbete. Den här diskussionen om en oberoende opinionsmätning fördes i våras, ett halvår innan utredningen presenterades.
Att få kunskap istället för att gissa vad människor tycker [—-] skulle underlätta den inomkyrkliga kommunikationen, skriver analyschefen i ett av de mejl SMB granskat.
Diskussionerna mellan skogsutredarna, analyschefen och vice generalsekreterare Erika Brundin fortsätter. Tre frågor mejslas ut som föreslås ingå i undersökningen. Den skulle ske med hjälp av ett opinionsinstitut som kyrkan hade ramavtal med, med cirka 1000 respondenter till en kostnad kring 40 000 kronor. (De rapporter stiftsjägmästare och egendomsnämnder beställt av SLU har som jämförelse hittills kostat cirka 180 000 kronor, innan allt är fakturerat enligt SMB:s granskning av beloppen).
Mätningen skulle designas så att resultatet skulle kunna brytas ned och korsköras mot andra attitydundersökningar inom kyrkan. Den tredje frågan var central för det interna remissarbetet kring utredningen: ”Vilket förtroende har du för att Svenska kyrkan förvaltar sin skog på ett ansvarsfullt sätt?”
Beslutet måste fattas av vice generalsekretare, som håller i plånboken. Men när det kommer är det negativt, det blir ingen extern mätning. Avslaget motiveras i mejlkommunikationen med övriga inblandade bland annat med att det skulle kunna vara skadligt för utredningens trovärdighet. Därtill skulle ”konfliktnivån komma att höjas när utredningen läggs fram, även centralt inom kyrkans kansli.”
”Opinionsmätning fanns inte i direktiven”
I ett skriftligt svar till SMB om motivet att säga nej till en oberoende, extern attitydmätning formulerar sig Erika Brundin så här:
Orsaken till att jag, i dialog med utredningens sekreterare som kontaktat mig med frågan om möjligheten att genomföra en opinionsundersökning förra våren, avrådde från att göra en sådan var att det inte ingick i direktivet för utredningen. Kyrkokansliet hade inte heller fått något annat uppdrag från kyrkostyrelsen att ta fram en sådan undersökning, och därför har ingen sådan gjorts.
När det inte blev någon vetenskapligt grundad undersökning, gjordes ett enklare grepp i utredningen under vårvintern 2024. Via kyrkans hemsida gjordes ett utskick och det inkom 130 svar, både individuella och i grupp, som presenteras i utredningen.
Enkätsvaren är inte representativa och tillåter därmed inga slutsatser, vilket en oberoende vetenskapligt upplagd mätning hade gjort. Men intresset var stort bland de som skickade in svar.
De allra flesta som svarat uttrycker entusiasm över att utredningen pågår och tacksamhet över att bli hörda i frågor som rör kyrkans skogsbruk. Svaren tyder också, enligt utredningens bedömning, på ett stort inomkyrkligt engagemang i skogsfrågorna, heter det i en kort presentation av materialet i skogsutredningen.
Läs de andra delarna av SMB:s granskning av kyrkan och skogen.
En ny rapport från IVL Svenska Miljöinstitutet visar att frivilliga insatser från företag inte räcker för att nå klimatmålen inom godstransportsektorn. Rapporten efterlyser skärpta lagar och regler för att säkerställa en effektiv omställning.
I Sverige står transportsektorn för cirka en tredjedel av alla växthusgasutsläpp, med godstransporter som en väsentlig del. Dessa transporter, som ofta involverar tunga lastbilar och stora fartyg, bidrar inte bara till utsläpp av koldioxid utan även andra föroreningar som kväveoxider och partiklar, vilka påverkar både människors hälsa och miljön. En effektiv omställning till mindre påverkande alternativ är därför viktigt.
Utifrån den allvarliga situationen blir resultaten från IVL Svenska Miljöinstitutets nya rapport viktig, eftersom den visar att en sådan omställning kräver mer än frivilliga åtgärder från företagen. Resultaten visar att för att nå klimatmålen måste regeringen införa striktare lagar och regler för godstransporter.
Rapporten identifierar två huvudorsaker till frivillighetens brister. För det första är företagen ofta ovilliga att betala mer för minskade klimatutsläpp. För det andra prioriteras ofta godstransporter ned i företagens klimatstrategier till förmån för andra områden med större utsläpp.
Studien pekar också på att EU:s krav på fordonstillverkare att minska utsläppen kräver en ökad andel eldrivna fordon. Men dagens politik erbjuder få skäl för företag att investera i dessa teknologier.
Jessika Roswall, Sveriges miljökommissionär i EU, slår larm om den kritiska situationen för Europas ytvatten. En ny rapport visar att bara 40 procent av EU:s ytvatten är i gott skick, en situation som kräver omedelbara åtgärder.
Rapporten är Roswalls första stora initiativ sedan hon började sitt uppdrag i Bryssel. Den avslöjar en dyster bild av Europas vattenresurser. Hon lyfter fram akuta problem med vattenföroreningar, hotade vattentillgångar och otillräckliga åtgärder mot översvämningar.
SMB:s tidigare rapporter belyser denna en dramatiska ökning av förorenade sötvattenssystem. Forskning förutspår att antalet förorenade system kan tredubblas fram till år 2050. Forskarna understryker särskilt problemen med kväveföroreningar från jordbruksgödsel och stadsavfall, vilket försämrar vattenkvaliteten. Forskning visar även att det inte skett några signifikanta förbättringar med Europas vattenkvalitet sedan 2010.
Mot denna bakgrund betonar Roswall behovet av snabba åtgärder för att bekämpa de växande hoten mot Europas vattentillgångar och skydda dess ekosystem för framtiden.
Det känns otroligt ytligt att prata om väder, mitt i allt. Men i brinnande klimatkris är det plötsligt inte bara väder längre.Det töar som om det vore maj i Västerbotten.Stängda skidorter, översvämmade vägar i fjällen och oåtkomligt renbete under istäcken präglade årets första månad.
Den senaste tiden har jag haft en konstig känsla av att leva genom farhågorna av mitt yngre jag. När jag var ung skolstrejkare kändes tanken på klimatkrisens konsekvenser svindlande och domedagsaktiga. Nåväl. Det gör de fortfarande. Ändå intalade jag mig naivt nog att jag själv inte skulle se dem utanför min dörr förrän om många, många år. Jag hade hoppats på att det skulle bli som för mina föräldrar: De säger att det var bättre vintrar när de var små och att april var den ultimata skidmånaden, men nog njuter vi av vintern nu också. Det hela kändes lite mer hanterbart om jag kunde få växa upp först – och sitta där som gammal och få säga att det var bättre skidföre förr.
De höga plusgraderna i januari var en käftsmäll. Det var varmt så pass länge här i Västerbotten att jag hann bli orolig att vi skulle få meteorologisk vår. Det får mig att tänka på framtidens Skelleftehamn i klimatsci-fiserien Ättlingarna av Mats Söderlund. Där är vädret är så oberäkneligt och extremt att en plötslig köldknäpp innebär livsfara för våra huvudkaraktärer. Scenariot kändes så avlägset, nästan otroligt, när jag läste böckerna för ett par år sedan. Nu börjar jag undra.
När Borgafjäll stänger skidanläggningen mitt i januari, och Åke i Tärnaby isoleras på grund av översvämningar i Tärnaån, ja, då känns det inte så avlägset längre. Hittills har 23 samebyar ansökt om katastrofskadeskydd, eftersom tövädret i januari gav förödande konsekvenser för renarna. Isbildning och hårdpackad snö gör betet otillgängligt, och stödutfodring blir nödvändigt.
Jag tar på mig spikskor och svär åt regnet. För mycket mer än så påverkas jag inte just nu av klimatkrisens konsekvenser. Det gör mig väl utrustad att kunna tänka på något större än Umeås isiga gångvägar. För det handlar ju trots allt inte om väder.
Vi kommer behöva tampas med alla möjliga väder som vi inte tycker borde vara väder just den tiden på året. Och jag undrar om folk kommer rynka pannan och gå vidare i vardagen, och fortsätta låtsas som om klimatkrisen inte angår dem. Jag tänker på klimataktivisterna som mördas i Filippinerna, ett land som drabbas av ett tjugotal cykloner om året och där miljontals människor flyr naturkatastroferna. Jag tänker på ett panelsamtal jag modererade i höstas, där Lars-Ole, som tillhör Grönlands ursprungsbefolkning, berättade för mig om hur glaciärerna smälter och kustsamhällena svämmas över. Det är många som har drabbats oproportioneligt av klimatförändringarna länge nu. Januariplusgraderna i Västerbotten handlar mindre om att det var irriterande att gångvägarna var isiga, och mer om en tydligare påminnelse än någon nyhetsnotis hade kunnat vara.
Januariregnet väckte mig på morgonen, bankade på fönsterrutan och skrek att det kommer bli värre.
Den globala bruttonationalprodukten riskerar att minska med 50 procent mellan 2070 och 2090 om inte rejäla åtgärder för att motverka försämringen av klimat och natur sätts in snarast. Det menar forskare bakom en ny rapport, som pekar på att de ekonomiska riskerna med klimatförändringarna underskattats.
Rapporten Planetary solvency – Finding our balance with nature från Institute and Faculty of Actuaries (IFoA) och University of Exeter lyfter fram hur beroende utveckling, mänskligt välstånd och en hälsosam ekonomi är beroende av ett stabilt klimat och fungerande ekosystem.
Redan idag drabbas miljoner av den globala uppvärmningens påverkan på matproduktionen, osäker tillgång på vatten, hetta och smittsamma sjukdomar. Om situationen inte kontrolleras kommer den att leda till mängder av dödsfall, massmigration, kollapsande ekonomier och konflikter, enligt rapporten som refereras av Forbes och Guardian. Enligt ett extremscenario skulle en temperaturökning på 3°C vid 2050 kunna leda till 4 miljarder döda, kollaps av stater, stora förluster av kapital och utrotning av arter.
Konventionell ekonomi underskattar risker
Rapportförfattarna menar att tidigare ekonomiska framtidsscenarier underskattat riskerna med klimatförändringarna stort. Många riskmodeller tar bara hänsyn till stigande temperaturer och nederbörd, men inte de effekter som alla extrema väderhändelser tillsammans kan få.
Risker som översvämningar och skogsbränder inträffar faktiskt snabbare än vad klimatforskarna tidigare hade beräknat, och deras frekvens och intensitet ökar också snabbare. Dessa extrema väderhändelser kommer att förstöra infrastruktur, hem och leveranskedjor, säger Jesse Abrams, University of Exeter, till Forbes.
Han lyfter fram att det behövs mer realistiska riskmodeller för det finansiella systemet, som också tar hänsyn till risken för abrupta förändringar i klimatsystemet, så kallade tippningspunkter, som är svåra att återställa när de väl passerats.
Snabba samhälleliga förändringar krävs
Rapportförfattarna efterlyser politik och andra åtgärder som leder till en snabb omställning till en fossilfri ekonomi. De påpekar även att så kallade socioekonomiska ”positiva tippningspunkter” behöver triggas. Teorin bygger på att social förändring, till exempel elektrifiering eller beteendeförändring mot mer hållbar livsstil, först går långsamt men vid en viss punkt accelererar. Detta kan till exempel stimuleras med ekonomiska incitament.
Den nya rapporten går i linje med en forskningsartikel från förra året som förklarar hur viktigt det är att ekonomiska modeller anpassas för att inkludera tippningspunkter. Forskaren Aart de Zeeuw, bland annat verksam vid Beijerinstitutet för ekologisk ekonomi i Stockholm, understryker behovet av att öka sparandet för att förbereda samhällen på ekonomiska chocker och argumenterar för högre skatter på växthusgasutsläpp.
Genom att visa hur tippningspunkter kan påverka globala ekonomier lyfter artikeln fram behovet av internationellt samarbete för att förebygga kriser och gemensamma risker.
←Tipsa!
Tipsa oss
Har du något du tror vi missat och kanske borde skriva om? Vi tar tacksamt emot alla tips du kan bidra med. Maila direkt till tips@supermiljobloggen.se eller fyll i formuläret nedan.
SMB kämpar för en hållbar framtid. Sedan starten 2010 har vår ideella redaktion drivit miljödebatten framåt genom nyhetsbevakning och granskningar. Nu vill vi utveckla vårt arbete – och vi hoppas att du vill hjälpa oss.
