Medan ofruktbart käbbel om vi ska ha vindkraft eller kärnkraft blockerar politisk handling på riksnivån, kännetecknas lokal och regional politik ofta av mer fruktbart och bredare samarbete om klimatåtgärder. Och faktum är att det finns en tydlig majoritet hos allmänheten som välkomnar sådana. Det skriver SMB:s krönikör Filip Johnsson, som talar av egen erfarenhet såsom ledamot i Västra Götalands forskarråd för klimatomställningen.
Som jag skrivit om i mina senaste krönikor är det inte mycket som just nu pekar åt att människan kommer lyckas möta klimatmålen. Men jag kan såklart inte fortsätta att bara skriva om det negativa. Det blir knappast så konstruktivt.
Så har jag då något positivt att komma med?
Jo, jag tycker faktiskt att det finns en del. Speciellt de möjligheter som bör kunna realiseras om politiken och samhället kunde ta fasta på vad en majoritet av oss medborgare verkligen känner inför klimatförändringarna.
Många regioner och städer både i Sverige och utomlands har med en bred politisk uppslutning höga ambitioner när det gäller att minska klimatgasutsläppen. Delvis på grund av att det på lokal nivå blir en mer direkt koppling mellan åtgärder och arbetstillfällen och folks livsmiljö.
Politiskt käbbel om energislag leder ingenvart
Den stundande elektrifieringen och därtill hörande nyetableringar av såväl elproduktion som industrier kopplade till elektrifieringen gör att det blir uppenbart att politiskt käbbel om vi ska ha kärnkraft eller vindkraft inte leder någonstans. Istället har politikerna på dessa lokala och regionala nivåer över blockgränserna enats om klimatmål som ofta är mer eller mindre i linje med Parismålet – i alla fall tvågradersmålet (alltså att begränsa jordens uppvärmning till en och en halv grader är väl mer eller mindre kört), och försöker arbeta därefter.
Exempel på detta är Västra Götalandsregionen och Göteborgs stad. Bägge med tydliga klimatmål, som vad jag förstår är tagna i bred politisk enighet.
Men det görs ändå för lite och ett problem verkar vara att politikerna inte riktigt vågar eller tycker sig kunna ta beslut som är i linje med de mål de själva har satt upp.
Jag sitter med i forskarrådet för Västra Götalands klimatomställning vars uppgift är att följa upp klimatarbetet i länet, identifiera åtgärder som kan förstärka omställningsarbetet och rekommendera vad som behöver göras av olika aktörer i Västra Götaland för att minska utsläppen i den takt som krävs. Rådet som är oberoende inrättades 2021 och i slutet av varje år presenterar vi en rapport med statistik över utsläppen i regionen samt rekommendationer hur klimatarbetet kan stärkas. Samtliga rapporter sedan starten har konstaterat att utsläppsminskningarna går för långsamt. Varje rapport har också ett visst fokusområde.
Invånarna vill faktiskt ha klimatåtgärder
I den senaste rapporten som presenterades i december 2024 fokuserar vi på invånares acceptans, engagemang och delaktighet i klimatomställningen. Ett viktigt men svårt område. Speciellt som det finns åtgärder som, om de inte upplevs som rättvisa eller kan kompenseras med alternativ, kan skapa ett starkt motstånd mot omställningen. Det kan till exempel handla om att begränsa bilismen i städer, som om det inte samtidigt erbjuds trovärdiga alternativ kommer mötas av protester.
När jag skriver detta läser jag i Göteborgsposten att resandeutvecklingen i Göteborg inte går åt det håll som de styrande politikerna i Göteborg hoppas på. Andelen hållbara resor ligger på 29 procent och ökar inte. Detta är inte alls i linje med de mål som lagts fast i Göteborgs miljö- och klimatplan. Göteborg har dessutom också ett klimatråd sammansatt av forskare som även det ska utvärdera och följa upp Göteborgs klimatarbete. I deras senaste rapport konstaterade rådet att de utsläppsminskningar som sker går alldeles för långsamt och är långt ifrån vad som krävs för att uppnå stadens utsläppsmål till år 2030.
Jag tror det är viktigt att politikerna verkligen börjar tänka till om hur de på allvar ska kunna möta de mål de själva bestämt. Om inte finns det en risk att vi kommer till en punkt när det blir alltför uppenbart att målen aldrig kommer att kunna nås.
Ett faktum som jag tycker har kommit bort lite i debatten är att det faktiskt finns ett brett stöd bland allmänheten för att genomföra åtgärder som minskar klimatförändringarna. Enkätundersökningarna av attityder och beteenden hos svenska medborgare som sedan länge genomförs av SOM institutet visar tydligt att Sveriges befolkning ger uttryck för en stark oro för framtida klimatförändringar och också tycker att politikerna gör för lite för att hejda klimatförändringarna.
Förutsättningar finns att höja ambitionerna
Detta gäller både på nationell nivå och i Västsverige. Den västsvenska SOM-undersökningen visar att en majoritet tycker att livsstilsförändringar är nödvändiga, att det bör satsas mer på solenergi, vindkraft och andra klimatneutrala alternativ, och att hittills genomförda klimatåtgärder är otillräckliga. Samtidigt svarar de flesta att de har få möjligheter att påverka politiska beslut.
Detta visar att det trots allt finns goda förutsättningar för att höja ambitionsnivån i klimatpolitiken, men att det måste tas större hänsyn till invånarperspektivet. Här kunde man önskat att politikerna – med SOM-resultaten i ryggen – kunde våga ta lite tuffare beslut och samtidigt hitta sätt att låta oss medborgare involveras mer i omställningen. Det handlar trots allt om beslut som krävs för att nå de mål de själva satt upp.
Det är därför viktigt att politiken och samhället inte viker sig för högljudda minoriteter när det finns svart på vitt att en majoritet av invånarna vill se kraftigare åtgärder för att genomföra klimatomställningen. Det är också nödvändigt att erbjuda alternativ när till exempel det görs svårare för folk att använda bilen.
Tuffa åtgärder accepteras efter en tid
Men här finns också exempel från andra länder där man tagit till synes ganska tuffa beslut som inledningsvis mötts av betydande motstånd men när de väl genomförts visat sig uppskattas av en majoritet av invånarna – de man kan kalla den tysta majoriteten. En av rekommendationerna i vår forskarrådsrapport är att regionen bör skapa framtidsbilder av ett fossilfritt Västra Götaland och visa på vägarna dit, samt synliggöra det klimatarbete som redan görs.
Vågar man hoppas på att regioner och städer i Sverige kan hitta vägar framåt, där politiken avspeglar majoritetens vilja att klimatarbetet förstärks? I den bästa av världar skulle detta kunna skapa en sammanhållning som också spiller över i positiv bemärkelse på andra samhällsutmaningar.
