Stötta SMB
Du kan trycka Shift + S för att få fram sökfältet när som helst och Esc för att stänga det.
Tryck ENTER för fler resultat, då kan du även förfina din sökning.
    Stäng

    Klimatdebatten ger dålig smak i munnen

    Posted on by Birgitta Losman

    Klimatfrågan var ett av debattämnena när SVT Agenda lät partiledarna i Sverige drabba samman sent på söndagskvällen den 5 maj. Frånvaron av förståelse för naturvetenskapliga fakta kring det planetära nödläget hos programledare och de flesta debattörer är nedslående.

    Det är såklart positivt att lyfta fram olika vägar till måluppfyllelse, men några sådana genomtänkta strategier fanns inget utrymme för i debattformatet hos SVT. Att klimatförändringarna behandlas som vilken ideologisk åsiktsfråga som helst är stötande och den skrikiga tonen hos flertalet debattörer påminde närmast om en amerikansk presidentkampanj.

    Hur ska väljare kunna få en bild av hur partier vill lösa klimatfrågan och vilka samarbetsallianser som kan utformas när varken programledare eller debattörer tillåts prata till punkt och ingen lyssnar på den andres argument?

    Avsaknad av strategier för klimatet

    Programledarna kämpade i motvind med att försöka få Tidöpartiernas företrädare att svara på frågan om hur de tänker uppfylla av riksdagen beslutade klimatmål. Det blåste hårt i studion och programledarna tycktes ha svårt att hantera regeringsföreträdarnas aggressivitet. En märklig stämning kändes genom TV-rutan när de förgäves försökte ta tillbaka ordet från debattörerna.

    Från såväl Miljöpartiet som Socialdemokraterna och Centerpartiet gjordes försök att påpeka det matematiskt ologiska i hur Tidöpartiernas ökande utsläpp ska kunna gå ihop med att långsiktigt nå klimatmål till 2045. Men programledarna ställde inga större krav på vare sig regering eller opposition att verkligen besvara frågan om hur utsläppen ska ner och klimatanpassningen hanteras.

    Inget systemperspektiv

    Eftersmaken av debatten är bitter för var och en som försöker bidra till att lösa klimatfrågan. Statsministern har målat in sig och regeringen i ett tekniskoptimistiskt hörn. Följdfrågan från programledarna om hur ny teknik kan kompletteras med politik som stöttar andra viktiga dimensioner av systemförändring såsom lagstiftning, beteendeförändringar, nya satsningar på hållbara affärsmodeller och investeringar i ny industriell infrastruktur uteblev helt. Det säger något om nivån på svensk nationell politisk debatt idag.

    Käbbel och polarisering

    Enda ljusglimten var det stråk av förståelse för att klimatpolitik behöver fungera för alla inkomstgrupper som visades från vänster-, mitten- och högerpartier under debatten. Men hur ska vi i Sverige och EU kunna lösa klimatfrågan när partiledare inte låter varandra prata till punkt, när käbblet hörs högre än ropet från de människor som drunknar och förlorar sina hem i klimatkrisens spår? När ingen lyfter utarmningen av biologisk mångfald eller att denna både är en effekt av klimatkrisen och ett hot mot lösningarna? En dålig smak i munnen infinner sig. Det är tufft att hantera klimatoro och säkerhetsläge när faktaresistensen brer ut sig samtidigt som det demokratiska samtalet både inom och utanför politiken skakas av polarisering.

    Supermiljöbloggen bjuder här på några tips för kommande SVT- debatter:

    • Låt en mikrofon vara på i taget och låt debattörerna använda en avtalad tid vid inlägg och repliker.
    • Inled klimatområdet med tre minuter vetenskapliga fakta från väl insatta programledare.
    • Låt varje partiledare beskriva hur de vill jobba för klimatfrågan i Sverige, EU och och globalt och ställ krav på att följdfrågor både ställs och besvaras på de förslag som läggs.
    • Säkerställ att varje partiledare utvecklar klimatpolitiska förslag som går utanför kärnkraft och elbilar, två politikområden som är högintressanta men långt ifrån de enda klimatpolitiska sakområdena.
    • Avsluta debatten med samtal om hur partierna vill samverka med varandra för att lösa klimatfrågan. Det är en av huvudingredienserna i en långsiktig klimatpolitisk strategi.

    Att höra en genomtänkt politisk strategi från S, MP, C och V för hur klimatmålen ska kunna nås hade varit verkligt intressant. Och i den bästa av världar skulle även Tidöpartierna haft en sådan plan. Vi väntar fortfarande.

    Den mörka baksidan av Max klimatkompensation

    Posted on by Alva Danielsson

    Den svenska hamburgerkedjan Max skyltar tydligt med sina gröna val på snabbmatsmenyn, och gör ofta reklam för sitt klimatarbete. Men enligt en ny granskning av Aftonbladet leder projektet som skulle klimatkompensera till matbrist och ökad fattigdom.

    Max Hamburgare skriver på sin hemsida att de har planterat över tre miljoner träd i tropikerna för att binda koldioxid. Det är alltså tänkt att det ska kompensera för den påverkan vår hamburgerkonsumtion har, och ska binda 110 procent av utsläppen.

    Ett av länderna där denna klimatkompensation ska ske är Uganda. Där har bönderna planterat träd på sin mark mot en ersättning från organisationen Ecotrust som driver projektet. Nu avslöjar en granskning av Aftonbladet den mörka baksidan av projektet.

    Aftonbladet besöker några av bönderna i Uganda. Tidigare har deras marker använts till odling och säkerställt matförsörjning åt familjerna, men nu kan inga grödor växa där eftersom träden skymmer allt solljus. Att detta var möjliga konsekvenser var inget som informerades om när bönderna skrev på kontrakten. Många av dem har bara fått en del eller inget alls av den utlovade betalningen som utlovats med kontraktet. Intervjuerna med böndernas familjer vittnar om hunger och ökad fattigdom sedan projektets början. Många har börjat fälla sina träd för att åter kunna använda jordbruksmarken och mata sina barn, och då har timret bränts till kol. Dessutom kan de trädfällande bönderna komma att drabbas juridiska påföljder.

    De som bidragit minst betalar priset för vår omställning

    Klimatkompensation har blivit vanligare de senaste åren, men samtidigt visar fler granskningar att de inte alltid har effekt, vilket SMB tidigare skrivit om.  

    Klimatkompensation handlar om att betala andra människor för att ta hand om våra utsläpp. Det kan ske genom att de minskar sina egna, till exempel genom att byta till mer miljövänliga spisar, eller att de binder utsläppen genom att plantera träd. Med våra plus-utsläpp och deras minus-utsläpp ska summan bli noll, skriver Aftonbladet i reportaget om Max.

    I fallet med Max är det alltså de människor som själva bidragit minst till klimatkrisen som ska genomföra grovarbetet för att kompensera för våra utsläpp. Liknande fenomen förekommer även i andra branscher, bland annat när det ska brytas mineraler till våra elbilar, något som Aftonbladet granskat i både Kongo-Kinshasa och Madagaskar.

    Max har svarat att de ser allvarligt på granskningen, och att de kommer att “agera kraftfullt” om anklagelserna stämmer. Däremot vill de inte ställa upp på intervju med Aftonbladet.

    Bråket om hyggesfritt handlar om två promille av våra skogar

    Posted on by Leif Öster

    Hyggesfritt skogsbruk är, tvärtemot vad skogsindustrin och enstaka forskare påstår, både väl beprövat och lönsamt för den enskilde skogsägaren. Och intresset ökar allt mer från skogsägare som vill förvalta sin egendom på ett skonsamma och mer naturnära sätt, skriver SMB:s Leif Öster i veckans krönika.

    KRÖNIKA Debatten om att få prova hyggesfritt skogsbruk har spårat ur. Även med de högsta ambitioner, 20 procent,  som nu används av större skogsägare, blir det bara två promille av de svenska skogarna per år som ställs om. Eller 500 år innan vi har infört hyggesfritt skogsbruk överallt.  Skogsbruket har många viktigare problem att lösa än att privata skogsägare vill prova nya metoder.

    Den som vill prova hyggesfritt skogsbruk i sin egenägda skog, riskerar att mötas av spott och spe på sociala medier av skogsindustrins lobbyister och enstaka forskare. 

    Bra då att Uppsala akademi nu går före som första stora skogsägare för att i större skala prova hyggesfria skogsbruksmetoder. Det kommer ge värdefulla erfarenheter. Försökt omfattar just 20 procent av alla deras slutavverkningar under fem år. Det kan låta mycket, men i praktiken är det bara är två promille av akademins skogar som berörs per år. Det skulle alltså ta 500 år innan hyggesfritt slagit igenom fullt ut. Det gäller för dem och hela Skogsverige förstås, och där har vi lång väg att gå innan vi ens når 20 procent.

    Skogsägare ville prova hyggesfritt – fick alla emot sig

    För snart 18 år sedan, den 16:e november 2006, lämnade Harald Holmberg in en avverkningsanmälan för att få avverka sin skog utanför Lycksele med en hyggesfri metod. Det gillades inte av skogsnäringen. Ingen stod upp för Harald. Inte ens de mest hårdnackade äganderättsförspråkarna på LRF stöttade den lilla skogsägaren som ville prova något nytt. 

    Redan efter åtta dagar avslog Skogsstyrelsen ansökan. Efter en lång kamp fick till slut ändå Harald rätten att bruka sin skog som han vill. Detta visar om något hur hårt skogsnäringen har drivit tesen om att bara tillåta en metod och en bibel – kalhygget.  

    Nu muttras det att skogsdebatten har drabbats av demens – att man har glömt bort att hyggesfritt inte fungerar. Men hyggesfritt fungerar.

    Det försåtliga och återkommande tricket från kritikerna är att påstå att dåtidens blädning inte fungerade i första halvan av 1900-talet. Vilket är sant, men inte relevant. För dåtidens skogar var ofta hårt dimensionsavverkade med låga virkesvolymer som utgångsläge. Ibland dessutom hårt betade. Dagens skogar är väldigt annorlunda med höga virkesförråd.

    Det råder inte kunskapsbrist

    Ett annat märkligt argument är att vi bara kan använda ”kvalitetssäkrade metoder” baserat på fakta och forskning. Men vän av ordning undrar då hur mycket av dagens skogsbruk som verkligen baseras på kvalitetssäkring. Detta eftersom det gett omfattande skador på mark, rotröta, monokulturer, fel trädslag, multiskador och förädlade träd som inte tål torka.

    När det gäller hyggesfritt och bondhuggningar finns det en hel del praktisk erfarenhet bland landets 300 000 skogsägare. Och mer blir det snabbt. Dessutom finns det ganska många fältförsök kring hyggesfritt, varav de äldsta från 1920-talet. Totalt har cirka tio olika hyggesfria metoder ingått i försöken.

    Luckhuggning liknar naturen

    En bra regel i gröna näringar är att jobba med naturen och inte emot. Naturens eget sätt att föryngra skog är genom luckor. Luckorna uppstår efter brand, storm och insektsangrepp. Eller att ett enskilt eller en grupp av träd dör av ålder. Därför är det klokt att Skogsstyrelsen numera klassar just luckhuggning som en hyggesfri modell.

    Ändå påstås det att luckhuggning inte fungerar, trots att metoden har använts i alla tider och fungerar så bra att man inte ens har behövt avverkningsanmäla luckor upp till 0,5 hektar stora. 1000-tals sådan luckor har idag fina skogar. En annan ny hyggesfri metod är avveckling under skärm i flera steg. Inte heller det är något helt nytt. Timmerställning som avvecklas till fröställning ger ofta mycket fina skogar. Skruvar man lite till på modellen, ja, då kan det bli riktigt bra. 

    Dagens kalhyggesbruk är olönsamt

    Dagens kalhyggesbruk är lönsamt för industrin, men är inte ekonomiskt hållbart för den lilla skogsägaren. Kalkylen är enkel. Att etablera en ny skog efter en kalhuggning kostar idag med två röjningar uppemot 20 000 kronor per hektar. Med ränta på ränta i 80 år får man aldrig tillbaka pengarna. Sanningen är att vid en kalhuggning får skogsägarna mindre betalt än vad hen sänker värdet på sin skogsgård. Ännu värre är det med gallringar, där man i bästa fall får ut hälften av värdesänkningen.

    Att allt fler privata skogsägare vill prova hyggesfritt skogsbruk är därför fullt rimligt och dessutom helt lagligt. Det är också bra att nästan alla större virkesköpare numera erbjuder hyggesfria avverkningar. Man är tacksam för det virke man nu kan kontraktera eftersom det råder en växande brist på slutavverkningsbara skogar.

    Den kanske intressantaste studien av hur privata skogsägare resonerar kring sitt ägande är den årliga Skogsbarometern. Enligt den är det nästan fyra gånger fler skogsägare som anser att den långsiktiga investeringen, värdet på gården, är viktigare än den löpande avkastningen.

    Med detta fokus blir det intressant att prova nya mer naturnära metoder.

    Enligt Kungliga skogs- och lantbruksakademin, KSLA, ska tonen i debatten vara respektfull. Detta följs tyvärr inte av alla. Så glåporden och förlöjligandet fortsätter väl ännu en tid. Å andra sidan har vi som vill använda de skonsamma och beprövade produktionsmetoderna ju demens, enligt enstaka forskare.

    Extrem värmebölja drabbar Sydostasien

    Posted on by Alva Danielsson

    I Sydostasien pågår just nu en extrem värmebölja med värmerekord i flera länder, där miljoner människor drabbas. Skolor har tvingats stänga, och flera dödsfall har rapporterats.

    I veckan har skolor i Filippinerna tvingats stänga, och det finns en oro att värmen ska leda till vattenbrist, strömavbrott och skador på grödor. I huvudstaden Manila har +38 grader Celsius uppmätts under lördagen, vilket är rekord. Även i Kambodja har rekord uppmätts, och värdena är de högsta på 170 år. I Thailand har redan 30 personer dött av värmen. I södra Vietnam har en vattenreservoar torkat ut, vilket har resulterat i hundratusentals döda och ruttnande fiskar som flyter på vattenytan.

    Extremvärmen har varat i ungefär en månad, och CNN rapporterar att medeltemperaturerna i denna del av Asien har stigit sedan 60-talet. April och maj är vanligtvis de varmaste månaderna här, men även 2023 var ett rekordår. World Weather Attribution beskriver hur forskare kopplar ihop sannolikheten till att dessa typer av värmeböljor sker, till klimatförändringarna och en ökad medeltemperatur. Globalt sett har de senaste 12 månaderna varit de varmaste som uppmätts, med en temperatur på 1,58 grader över förindustriella nivåer.

    Nu är avverkningen större än tillväxten i svensk produktionsskog

    Posted on by Alva Danielsson

    Beräkningar från riksskogstaxeringen visar att avverkningen nu är större än den tillgängliga tillväxten i den svenska skogen. Ekologiprofessorn Göran Englund säger att detta är själva definitionen av ett ohållbart skogsbruk, men skogsindustrin verkar inte vilja minska avverkningen.

    Debatten om hur mycket virke som faktiskt finns tillgängligt för slutavverkning i den svenska skogen har florerat den senaste tiden. Regeringen och skogsbolagen vill höja skogsproduktionen, men är det realistiskt? SMB:s krönikör Leif Öster synar debattörernas tolkningar av riksskogstaxeringens data i sin senaste krönika, och belyser bland annat Tomas Lundmarks rapport från 2020 om att skogen inte räcker till. Där går det att läsa att hela nettotillväxten avverkas i Götaland, och Svealand är på väg åt samma riktning. Nu visar den senaste datan ännu dystrare siffror.

    “Skogsindustrin målar ett skräckscenario”

    I mars 2024 skrev branschorganisationen Skogsindustrierna ett debattinlägg i Aftonbladet där de hävdar att det bästa för klimatet vore att fortsätta avverkningen, och refererar bland annat till en analys från Danske Bank. Det möttes av en replik från Greenpeace och Klimatriksdagen. De hänvisade i sin tur till forskning som visar att kalavverkning är betydligt mer klimatskadligt än att låta skogen stå. Även i DN går det att läsa diskussioner om det svenska skogsbruket på liknande tema.

    – Skogsindustrierna målar upp ett skräckscenario där minskade avverkningar ger minskad sysselsättning och utslagning av sågverk. Som ekologer kan vi inte bedöma realismen i detta, men vi kan konstatera att denna typ av skräckscenarier ända sen 60-talet använts av industrin som en strategi för att få fortsätta som vanligt och undfly ansvar för de miljöproblem som verksamheten skapar, säger Göran Englund, professor i ekologi på Umeå Universitet, i en kommentar till SMB.

    Med anledning av debatten tog Göran Englund på Umeå Universitet fram data om den nuvarande avverkningen i Sverige. Det visade sig att vi redan idag uppfyller definitionen av ett ekonomiskt ohållbart skogsbruk.

    Skogsdata: avverkning större än tillväxten

    Sveriges lantbruksuniversitet publicerar årligen en rapport som innehåller aktuell data om den svenska skogen. I senaste Skogsdata visas en graf över den årliga tillväxten och avverkningen av produktiv skogsmark i Sverige, alltså den areal som anses vara avverkningsbar. Det är visuellt tydligt att avverkningen har ökat under de senaste årtionden, men tillväxten har däremot börjat avta.

    Källa: Skogsdata 2023, SLU

    SMB har tagit del av datan bakom denna graf, som innehåller beräkningar på skillnaden i tillväxt och avverkning. Det är främst i Svealand och Götaland som siffrorna är anmärkningsvärda. 2017-2021 avverkades i genomsnitt 140 respektive 116 procent av den avverkningsbara skogen. Totalt i landet avverkades 105 procent av skogen under denna tidsperiod.

    Göran Englund på Umeå Universitet är kritisk till utvecklingen. Den höga andelen avverkning leder till en minskad skogsvolym, som i längden leder till lägre tillväxt och lägre lönsamhet.

    – Att avverka mer än tillväxten är själva definitionen av ett skogsbruk som inte är hållbart. I detta ljus är EU:s krav på minskad avverkning inte ett hot, utan något som räddar skogsindustrin från sig själv, säger han till SMB.

    Englund liknar situationen med fiskeindustrin: överexploatering av populationer har lett till minskade fångster och totalt fiskestopp. Nu ser skogsindustrin ut att vara på väg mot samma håll, men verkar inte vara villiga att minska avverkningarna.

    EU:s hållbarhetspolitik – vad är det vi röstar om i juni?

    Posted on by Anna Nyquist

    I slutet av april röstade EU-parlamentet ja till ytterligare ett hållbarhetsdirektiv, Corporate Sustainability Due Diligence Directive (CSDDD). Det är ett regelverk som tvingar stora företag att identifiera, förebygga, mildra och redogöra för människorätts- och miljörisker i sina värdekedjor. Det är en del av EU:s hållbarhetspolitik. Men vad är det mer vi röstar om i juni? SMB ger här en överblick av EU:s hållbarhetspolitik och varför årets EU-val är viktigt.

    Europiska unionen (EU) med dess 27 medlemsländer har under det senaste decenniet accelererat sina ansträngningar för att ta itu med globala hållbarhetsutmaningar. Genom en rad initiativ och regelverk strävar EU efter att främja en grönare, mer hållbar och resilient framtid för sina medlemsländer och deras invånare.

    Den här relativt ambitiösa EU-politiken påverkar oss i Sverige både direkt och indirekt, men frågan är hur väl insatta svenskarna är i den. Enligt Eurobarometern från 2023 tycker 47 procent av svenskarna att de själva är välinformerade kring EU-frågor. Däremot svarar 74 procent att andra svenskar inte är välinformerade kring EU-frågor. Denna potentiella okunskap om EU-politiken har även identifierats av såväl TV4 som Sveriges Kommuner och Regioner (SKR).

    Så – från ett miljöperspektiv – vad handlar EU:s hållbarhetspolitik om? Vilka initiativ och direktiv har införts? Och varför är det viktigt att rösta i EU-valet?

    EU:s hållbarhetspolitik

    EU:s hållbarhetspolitik har vuxit fram som en omfattande och integrerad del av unionens agenda, med målet att främja miljömässig, social och ekonomisk hållbarhet både inom och utanför dess gränser. Denna politik tog form i början av 2000-talet och fick betydande fart med lanseringen av EU:s strategi för hållbar utveckling år 2001, vilken syftade till att ta itu med och integrera olika hållbarhetsmål på ett mer sammanhängande sätt.

    Inspirationen bakom EU:s hållbarhetspolitik kan spåras tillbaka till flera globala initiativ såsom Agenda 21 och Brundtlandrapporten från Världskommissionen för miljö och utveckling, vilka betonade behovet av en hållbar utveckling och lade grunden för många av principerna i EU:s politik. Dessutom har internationella överenskommelser såsom Kyotoprotokollet och senare Parisavtalet om klimatförändringar spelat en stor roll i att forma EU:s miljöpolitik och åtaganden.

    EU:s hållbarhetspolitik kan beskrivas som en av de mest ambitiösa bland globala regioner, där den täcker allt från klimatåtgärder, energieffektivitet och förnybar energi till hållbar konsumtion och produktion, skydd av biologisk mångfald och övergången till en cirkulär ekonomi.

    Till skillnad från många andra områden i världen, där hållbarhetsåtgärder kanske fortfarande är fragmenterade eller mindre bindande, har EU genomfört en rad rättsligt bindande direktiv och förordningar som etablerar tydliga mål och ramar för medlemsstaterna att följa. Denna proaktiva och reglerade strategi har positionerat EU och dess organisationer som en ledare på den globala scenen inom hållbarhet, vilket i sin tur inspirerar andra länder och regioner att följa efter. Dock ser många detta hållbara ledarskap som hotat i takt med att hållbarhetsagendan tenderar att smalna av.

    EU:s Gröna Giv (European Green Deal)

    En av hörnstenarna i EU:s hållbarhetsstrategi är EU:s gröna giv som lanserade 2019 och syftar till att göra Europa klimatneutralt till 2050. Detta ambitiösa mål inkluderar initiativ som sträcker sig över alla sektorer av ekonomin, inklusive energi, jordbruk, biodiversitet, och cirkulär ekonomi.

    Hittills omfattar den gröna given över femtio olika direktiv och initiativ, vilka inkluderar åtgärder för att främja grön energi, hållbara transporter, cirkulär ekonomi, samt åtgärder för att bevara biologisk mångfald och minska föroreningar. Dessa initiativ täcker ett brett spektrum av sektorer och aspekter av ekonomi och samhälle, vilket gör strategin till ryggraden i EU:s miljö- och klimatpolitik.

    Några av direktiven och initiativen inom ramen för den gröna given

    Företags hållbarhetsrapportering är ett fokus bland direktiven, varav Corporate Sustainability Reporting Directive (CSRD) är centralt. Direktivet fungerar tillsammans med den tillhörande standarden European Sustainbaility Reporting Standards (ESRS) som anger hur företagen praktiskt ska rapportera enligt CSRD. Dessa skapar en ram för detaljerad och enhetlig rapportering om företagens miljö- och sociala påverkan.

    CSDDD som precis röstats igenom i EU-parlamentet kan beskrivas som en utökning av detta regelverk. Direktivet syftar till att förbättra och säkerställa företagens ansvar gällande deras påverkan på mänskliga rättigheter och miljön genom hela värdekedjan. Genom CSDDD har större (över 1000 anställda och 450 miljoner EURO i omsättning) företag krav på sig att utföra noggranna kontroller (due diligence) för att identifiera, förebygga, mildra och redovisa hur de hanterar sin påverkan på mänskliga rättigheter och miljön i hela värdekedjan.

    Direktiv för förbättrad konsumentinformation

    Företagens hållbarhetsrapportering är ett sätt att göra företagens hållbarhetsarbete mer transparent, men EU har även tagit fram mer konkreta direktiv och initiativ med direkt kommunikationskoppling. Det kanske mest kända direktivet är Green Claims. Direktivet handlar om att säkerställa att hållbarhetsrelaterade påståenden är pålitliga och verifierbara för att därigenom motverka ”greenwashing”.

    Ytterligare krav på företagen kommer med det föreslagna EU-direktivet Ecodesign for Sustainable Products Regulation (ESPR), som bland annat inbegriper att produkter ska vara utrustade med ett digitalt produktpass. Förslaget förväntas antas sommaren 2024. Dessa digitala produktpass är tänkt att ge konsumenter och företag tillgång till utförlig information om produkters hållbarhet.

    Direktiv kopplade till koldioxidjustering och marknadsstyrning

    En del av EU:s regleringar är kopplade till koldioxidjustering och marknadsstyrning, däribland Carbon Border Adjustment Mechanism (CBAM) med syftet att justera prissättningen på importerade produkter baserat på deras koldioxidavtryck.

    Även EU-taxonomin kan kopplas till den här typen av regleringar. Det är ett klassificeringssystem för att definiera hållbara ekonomiska aktiviteter och vägleda investeringar mot hållbara projekt.

    Sektorsspecifika initiativ och direktiv

    Bland initiativen och direktiven kopplade till den gröna given finns även de som är sektorsspecifika. Ett exempel är initiativ kopplade till energisektorn som syftar till att öka användningen av förnybar energi och förbättra energieffektiviteten, vilket inkluderar lagstiftningspaketet Fit for 55 som ställer krav på minskning av energirelaterade växthusgasutsläpp.

    Ett annat sektorsspecifikt initiativ är Farm to Fork-strategin kopplad till jordbrukssektorn. Denna strategi fokuserar på att skapa mer hållbara livsmedelssystem genom att minska användningen av kemikalier och främja ekologiska jordbruksmetoder. Till detta kommer Biodiversitetsinitiativet som inkluderar strategier för att återställa ekosystem och skydda biologisk mångfald.

    EU:s politiska struktur

    EU:s politiska struktur är noggrant utformad för att balansera medlemsstaternas behov med unionens övergripande mål. Kärnan i EU:s politiska system består av fem huvudinstitutioner: Europeiska kommissionen, Europeiska rådet, Rådet för Europeiska unionen (eller Ministerrådet), Europeiska parlamentet och Europeiska unionens domstol.

    Europeiska kommissionen är unionens verkställande gren, ansvarig för att föreslå lagstiftning, genomföra beslut, upprätthålla EU-fördragen och hantera den dagliga administrationen. Kommissionen består av kommissionärer från varje medlemsland, vilka inte är valda genom allmänna val utan nomineras av varje medlemsstats regering och måste sedan godkännas av Europeiska parlamentet. Kommissionärerna ansvarar för specifika politikområden, såsom handel, miljö eller transport. Kommissionens ordförande, som för närvarande är Ursula von der Leyen, spelar en central roll och är ansvarig för att leda och samordna kommissionens arbete.

    Europeiska rådet sätter den allmänna politiska inriktningen och prioriteringarna för EU. Det består av stats- eller regeringscheferna från alla medlemsländer som är ansvariga inför sina nationella väljare. Även om Europeiska rådet inte lagstiftar, spelar det en avgörande roll för att definiera EU:s övergripande strategiska agenda.

    Rådet för Europeiska unionen, ofta kallat Ministerrådet, är det forum där ministrar från varje medlemsland möts för att anta lagstiftning och koordinera politik. Vilka ministrar som deltar varierar beroende på vilket ämnesområde som diskuteras. Till exempel deltar finansministrar i Ekofin-rådet (ekonomi och finans), medan miljöministrar deltar i miljörådet. Dessa ministrar är medlemmar av sina nationella regeringar och är ansvariga inför sina nationella parlament och väljare. Detta råd samarbetar med Europaparlamentet för att godkänna och anta EU-lagstiftning.

    Europeiska parlamentet är den institution där medlemmarna (ledamöterna) direkt väljs av EU:s medborgare genom allmänna val vart femte år – det vill säga det val som hålls 6-9 juni i år. Parlamentet spelar en central roll i EU:s lagstiftningsprocess, där det granskar, debatterar och godkänner lagförslag tillsammans med Ministerrådet. Det har också befogenhet att granska andra EU-organ och är ansvarigt för att godkänna unionens budget.

    Europeiska unionens domstol (EU-domstolen), tidigare känd som EG-domstolen, är en central rättslig institution baserad i Luxemburg. Domstolen säkerställer enhetlig tolkning och tillämpning av EU-lagstiftning över alla medlemsländer, övervakar efterlevnaden av EU-fördragen och löser tvister mellan EU:s medlemsstater, institutioner, företag och individer. Genom att skydda rättigheter och friheter enligt EU-lag och upprätthålla rättsstatens principer stöder domstolen EU:s integration och rättsliga stabilitet. EU-domstolen har överordnad auktoritet jämfört med nationella domstolar i frågor som rör EU-lag, vilket bidrar till en konsekvent och rättvis tillämpning av EU-lagar över hela unionen och förhindrar olika tolkningar av dessa lagar i olika medlemsstater.

    EU-medborgares möjligheter att påverka EU-politiken

    Som EU-medborgare kan man påverka politiken på flera sätt, varav ett sätt är att rösta i EU-valen. Indirekt kan dock EU-medborgare även påverka genom sina nationella regeringar, som är representerade i Europeiska rådet och Ministerrådet samt utser EU-kommissionärerna.

    Man kan även påverka debatter och beslut via civilsamhällets ideella organisationer och branschorganisationer, eller genom det så kallade Europeiska medborgarinitiativet där EU-medborgare har möjlighet att direkt föreslå ny lagstiftning på områden där EU har befogenhet att agera.

    Varför är det viktigt att rösta i årets EU-val?

    Att rösta i årets EU-val är av stor betydelse på grund av den centrala roll EU-politiken spelar i att adressera avgörande globala och regionala utmaningar för såväl privatpersoner som offentliga och privata organisationer.

    Nu mer än någonsin är EU-politiken i fokus på grund av dess proaktiva strategier mot klimatförändringar, hållbar utveckling och social rättvisa. Dessa frågor hanteras genom EU:s lagstiftningsinitiativ som till exempel CSRD, EU-taxonomin, CSDDD och utvecklingen av digitala produktpass.

    EU:s hållbarhetsinitiativ påverkar inte bara den ekonomiska och sociala framtiden inom Europa, utan sätter också globala standarder för miljöskydd och socialt ansvarstagande. Det är ett regelverk som både direkt och indirekt påverkar vår samhällsstruktur.

    Eurostar ska köra på förnybar el från och med år 2030

    Posted on by Jan Lindsten

    Den europeiska snabbtågskoncernen Eurostar deklarerar nu målet att driva sin tågflotta med enbart förnybar el år 2030. ”Det är ett ambitiöst mål, som är medvetet valt för att accelerera omställningen inom tågsektorn” framhåller bolagets chef.

    Eurostar driver idag tåglinjer mellan huvudstäderna London, Amsterdam, Bryssel och Paris. Därtill samarbetar man med andra snabbtågsoperatörer som trafikerar en lång rad städer i hela Frankrike samt västra Tyskland.

    Klimatvinsten kan vara mycket hög om man väljer snabbtåg framför flyg. Enligt ett räknexempel i euronews.green kan koldioxidutsläppen från en resenär som väljer tåg istället för flyg mellan London och Paris minska från 66 kilo till 2,4 kilo.

    Men i de fall elen kommer från kolkraftverk uteblir mycket av CO2-besparingen, av naturliga skäl. Mer vind- och solkraft är därför helt nödvändigt för att Eurostars mål ska kunna realiseras. I Storbritannien svarade i fjol vindkraften för 40 procent av företagets elbehov. Med nya solcellsanläggningar installerade från och med 2025 räknar Eurostar att nå upp till siffran 80 procent förnybar el, enligt euronews.green.

    Företaget presenterade sina planer i en hållbarhetsrapport som offentliggjordes i veckan. Här framkommer också att Eurostar anslutit sig till det globala omställningsnätverket RE 100.

    Vi är stolta över att vara det första tågbolaget att gå med i RE 100. Idag står transportsektorn för 25 procent av de europeiska växthusgasutsläppen. Vi vill medverka till att göra hållbara rälsbundna snabbtransporter till en nyckellösning för en fjärdedel av Europas klimatproblem, säger Eurostars vd Gwendoline Cazenave i artikeln.

    Det finns redan idag goda föredömen på kontinenten bland tågoperatörer att använda förnybar el. Tågen i Nederländerna använder sedan 2017 så gott som enbart vindkraftsproducerad el för sin framdrivning.

    Tack vare kraftig tillväxt av vindkraft uppnådde för övrigt Nederländerna 100 procent helt förnybar elproduktion (dvs el från vattenkraftverk, geotermisk kraft, respektive sol och vind) år 2022, enligt statistik från Stanford university. En plats man delar med ännu ett europeiskt land, Albanien, samt Nepal, Bhutan och Paraguay.

    EU granskar miljöpåståenden hos 20 flygbolag

    Posted on by Anna Nyquist

    EU-kommissionen har öppnat en utredning om potentiellt vilseledande miljöpåståenden från 20 flygbolag. Utredningen inkluderar påståenden om hållbara flygbränslen och fördelarna med att kompensera för flygutsläpp, rapporterar Financial Times.

    Flyget har länge varit centralt i klimatdebatten, vilket bland annat landat i att Europeiska unionen infört det så kallade ReFuelEU Aviation-initiativet. Det här initiativet syftar till att gradvis ersätta kerosin, ett fossilbaserat flygbränsle framställt från raffinering av råolja, med förnybara eller syntetiska bränslen.

    Samtidigt som fossilt kerosin börjar fasas ut väcks emellertid tvivel om flygbolagens miljöpåståenden, vilket nu lett till att Europeiska kommissionen inlett en särskild granskning av totalt 20 flygbolags påståenden.

    De påståenden som ska granskas kan dels kopplas till användningen av de mer hållbara bränslena, vars miljönytta kan ha överdrivits. Dels handlar det om påståenden kopplade till att flygutsläpp kan neutraliseras genom klimatkompenserande aktiviteter. Enligt EU:s så kallade Green claims-direktiv ska samtliga miljöpåståenden kunna beläggas med bevis, vilket nu kommissionen ska undersöka om flygbolagen har för sina påståenden.

    EU-kommissionen har gett flygbolagen 30 dagar på sig att lägga fram konkreta planer för att rätta till felaktiga miljöpåståenden. Om flygbolagen inte lever upp till dessa krav kan nationella myndigheter vidta straffåtgärder.

    Flygbranschens organisation, Airlines for Europe, säger att man stödjer granskningen och betonar vikten av transparent och korrekt information.

    Därför är regeringspartierna livrädda för klimataktivister

    Posted on by Annie Croona

    Det är alldeles uppenbart att Tidöpartiernas högsta företrädare betraktar klimataktivister som ett hot. Aktivisterna formulerar, stående på klimatforskningens grund, systemkritik. Regeringspartiernas svar är att demonisera fredlig aktivism och relativisera nazistiska attacker med sprayflaskor och knytnävslag. Det hela är tragiskt, menar SMB:s krönikör Annie Croona.

    Krönika Klimataktivister är “ett hot mot demokratin”, “totalitära krafter” eller rätt och slätt “terrorister”.

    Det handlar inte längre om enstaka tillfällen då det låtit så och det kan inte längre betraktas som oskyldiga misstag. Orden kommer från högt uppsatta politiker som tycks ha bestämt sig för att klimataktivister är ett hot mot demokratin.

    ”Vågade inte ta ordet nazist i munnen”

    När nazister attackerade deltagare i ett antifascistiskt möte i Stockholmsförorten Gubbängen i veckan var samma politiker inte lika skarpa i orden.

    Efter attacken uppstod en tydlig skiljelinje mellan Tidöpartierna och oppositionen. Oppositionspartiernas respektive partiledare använde epitetet “högerextrema” eller beskrev det som en nazistattack.

    Bland Tidöpartierna såg det annorlunda ut. Där vågade man inte ta ordet nazist i munnen, och det verkade skava med prefixet “höger” i den näst rimligaste benämningen (högerextrem). 

    Ebba Busch och Johan Pehrson valde i stället “antidemokratiska krafter”. Ulf Kristersson nämnde inte gärningsmännen alls utan pratade svepande om att “en attack mot ett demokratiskt möte är en attack mot hela vår demokrati”. 

    (Statsministern la förresten inte upp några inlägg på Facebook, Instagram eller X, något han inte missat att göra när klimataktivister stört ett möte, när visitationszoner införts eller när Taylor Swift släppt ett nytt album.)

    På samma svepande sätt uttryckte sig Gunnar Hökmark, tidigare riksdagsledamot för Moderaterna, när han på X oroade sig för “ännu en mötesstörning i förakt för demokratin”. Det framgår inte vad han jämför med, men jag tillåter mig att gissa: det handlar om det jag inledde den här texten med. Om fredliga klimataktivister som Tidöpartierna med full kraft i penseldragen målat ut som ett hot mot demokratin.

    Rädslan för systemkritiken

    Jag undrar hur det är möjligt att vi just nu har ett politiskt klimat där regeringspartier pratar om klimataktivister som om de vore nazister, men inte om nazister som… nazister. 

    Jag vill tro att dessa politiker egentligen vet att klimataktivisterna inte är farliga, att det inte är tal om något hot mot demokratin. Jag vill tro att det bara är ett spel för att komma undan med milt sagt undermålig politik.

    För det enda hotet klimataktivister kommer med är att avslöja regeringens (och tidigare regeringars) misslyckanden, och att bilda opinion för det som möjligen skrämmer politiker mer än att framstå som dåliga: ett system som förändras i grunden. 

    Att Greta Thunberg gått från kelgris till paria hos Tidöpartierna är ingen slump. Förändringen sammanfaller med en skärpning av klimataktivisternas budskap; en skärpning som till slut blir nödvändig för de allra flesta som engagerar sig för klimatet. 

    Det handlar om insikten att det här inte fungerar: att hela systemet är felvänt. En insikt som sedan omvandlas till systemkritik, till tillväxtkritik. 

    Det är vad politiker som målar upp en hotfull bild av klimataktivister är rädda för. Och därför måste sådana röster tystas. 

    ”Klimataktivister är inte ett hot mot demokratin”

    Man kan förespråka olika lösningar för att motverka klimatkrisen – men lösningarna måste ha effekten att utsläppen minskar, och det i tillräcklig takt. Om det inte sker ska kritiska röster höras: från företag, från forskare, från folket. 

    Men när Klimatpolitiska rådet sågade regeringens klimathandlingsplan viftades kritiken bort som åsikter utan förankring. Timbros Simon Wakter menade att rådet inte förstår borgerlig klimatpolitik. Låt oss konstatera att varken forskarna eller klimatet förstår borgerlig klimatpolitik så länge den inte minskar utsläppen, utan ökar dem. 

    Efter attacken i Gubbängen blev det dock plågsamt tydligt att Tidöpartierna ser på klimataktivism som något farligt, men högerextremism som något man kan relativisera; vifta bort. Vi tar det igen: Tidöpartierna kan inte kalla en nazist för nazist, men har inga problem med att kalla sjungande och stickande rebellmammor för ”säkerhetshot”.

    Regeringen har bestämt sig för att attackera alla som ifrågasätter deras “effektiva” klimatpolitik. Lyckligtvis är vi många som bestämt oss för att stå emot attackerna och backa aktivisterna. 

    För klimataktivister är inte ett hot mot demokratin. I stället är det demokratiskt valda representanter som är ett hot mot klimatet. Det är bara så fruktansvärt sorgligt. 

    Högsta domstolen ger prövningstillstånd för Auroramålet

    Posted on by Jan Lindsten

    Det stora Auroramålet, där 600 svenska ungdomar stämmer staten för bristande klimatpolitik, har fått prövningstillstånd av Högsta Domstolen. Vad domstolen ska avgöra är inte själva sakfrågan, utan om målet alls kan prövas i en domstol enligt svensk rätt.

    Auroramålet lämnades in till Nacka tingsrätt i slutet av år 2022 i form av en stämning mot den svenska regeringen, vilket SMB berättade om.

    Aurora-ungdomarnas utgångspunkt är att landets regering med sin bristande klimatpolitik hotar deras mänskliga rättigheter genom det hot mot deras framtid som klimatkrisen utgör.

    Hösten 2023 kom domstolens utslag: den ställde frågan om det är möjligt att via juridiken hålla politiker rättsligt ansvariga för sina beslut. Och konstaterade att Högsta domstolen måste vara den instans som prövar detta.

    I veckan kom så Högsta domstolens beslut att ta sig an målet.

    Det känns jättebra. Det här innebär att HD inser det oerhört brådskande behovet av att utreda om det går att pröva vad svenska staten har för ansvar att begränsa klimatkrisen, säger Auroras juridiska talesperson Ida Edling till Aktuell Hållbarhet.

    Sedan Nacka tingsrätt beslutade sig för att vända sig till Högsta domstolen för vägledning, har frågan spetsat till sig på ett intressant sätt, efter Europadomstolens uppmärksammade beslut nyligen.

    Europadomstolen för mänskliga rättigheter, vilkens konvention 46 stater anslutit sig till och däribland Sverige, har beslutat att ge ett antal schweiziska äldre kvinnor rätt i ett klimatspörsmål. ”Klimaseniorinnen”, som de kallar sig, stämde sin regering för bristande klimatpolitik som, framhåller de, hotar deras hälsa och därigenom kränker deras rättigheter.

    Domstolen gav dem rätt, medan två andra mål med klimatkritiskt innehåll avvisades. Frågan som ska ställas är om utslaget från den internationella domstolen, vars rättsordning gäller även för Sverige, innebär ytterligare tryck på svenska HD att släppa fram en prövning i sak av Auroramålet.

    Ida Edling hyste gott hopp i sin tidigare kommentar till Europadomen:

    Det är nu tydligt att alla 46 stater som påverkas av Europakonventionen är skyldiga att se över och, om nödvändigt, drastiskt skala upp sin klimatpolitik för att skydda mänskliga rättigheter, sa hon i SMB:s artikel om fallet.

    Ny beräkningsmodell för ökad transparens i elektronikbranschen

    Posted on by Anna Nyquist

    Elektronikföretaget Refurbed har utvecklat en ny beräkningsmodell som visar på elektronikprodukters miljöpåverkan. Något som är viktigt för att hantera den höga miljöbelastningen från elektronikproduktionen. Modellen kan bland annat underlätta ökade transparenskrav inom EU, vilket kan bidra till mer miljömedvetna beslut.

    Vi står inför en stor utmaning med den alarmerande höga elektronikkonsumtionen. Naturskyddsföreningen beskriver en situation där elektronikprodukter produceras och konsumeras allt snabbare, vilket ökar de negativa miljökonsekvenserna markant. Under 2021 uppgick försäljningen av elektroniska apparater inom EU till mer än 13 miljoner ton, vilket är en ökning med 85 procent jämfört med 2013.

    Ett resultat är stora mängder elektronikavfall. Naturskyddsföreningen skriver att produktionen av en enskild mobiltelefon resulterar i 86 kilo avfall, medan en bärbar dator genererar hela 1 200 kilo avfall. Produktionen av elektronik bidrar dessutom till växthusgasutsläpp.

    Transparenskrav inom EU

    Med den växande elektronikkonsumtionen har krav kommit på mer transparens av elektronikbranschens hållbarhetsarbete. Som del av det, och krav på allmän transparens inom näringslivet, föreslogs ett nytt EU-direktiv 2022, Ecodesign for Sustainable Products Regulation (ESPR), som bland annat inbegriper att produkter ska vara utrustade med ett digitalt produktpass. Förslaget förväntas antas sommaren 2024.

    Produktpasset skulle öka spårbarheten genom att produkter som säljs i EU kommer att ha en detaljerad digital etikett som innehåller information om produkten, från tillverkning till potentiell återanvändning och återvinning. Denna etikett kommer att innehålla uppgifter om produktens ursprung, material, energiförbrukning och möjligheter för återvinning.

    Genom att tillhandahålla denna information direkt till konsumenterna ökas transparensen betydligt, vilket är avgörande för förbättrat miljöansvar inom bland annat elektronikbranschen. Det är en av de snabbast växande branscherna men också en av de mest resurskrävande och förorenande. Genom att införa digitala produktpass blir det möjligt för konsumenterna att göra informerade inköp av elektronikprodukter baserade på miljöpåverkan, vilket kan leda till att fler väljer produkter med lägre miljöavtryck.

    Ny mätmetod för elektronikprodukters miljöpåverkan

    Emellertid, för att kunna uppnå den här typen av transparens behövs hållbarhetsdata för att kunna beräkna och rapportera produkternas miljöpåverkan. Refurbed, en ledande marknadsaktör för rekonditionerade elektronikprodukter, har nu tagit ett stort kliv framåt inom det här området genom att introducera en ny beräkningsmodell för att kartlägga elektronikprodukters miljöpåverkan. Denna modell, utvecklad i samarbete med forskningsinstitutet Fraunhofer Austria, erbjuder en livscykelanalys av elektronikprodukter, från tillverkning till avfall.

    Beräkningsmodellen använder sig av dataanalys för att kvantifiera produkters koldioxidutsläpp, vattenförbrukning och generering av elektroniskt avfall. Genom att integrera denna information i ett användarvänligt digitalt format, ges konsumenterna möjlighet att se vilken miljöpåverkan deras köp av elektronik har.

    Rekonditionerade elektronikprodukter

    Genom den här beräkningsmodellen kan även Refurbed visa på miljövinsterna med sina rekonditionerade elektronikprodukter. Dessa är begagnade produkter som genomgått en renoveringsprocess före återförsäljning.

    I rekonditioneringsprocessen ingår noggranna tester och reparationer, och ibland även utbyte av delar, för att säkerställa att produkten är fullt funktionsduglig och motsvarar nya varors prestanda och pålitlighet. Dessa elektronikprodukter påverkar miljön mindre negativt och är ofta billigare än nya.

    Svenskarnas tillit till EU i hållbarhetsfrågor vacklar inför valet

    Posted on by Anna Nyquist

    I takt med att EU-valet närmar sig den 9 juni, visar en ny undersökning att bara 36 procent av svenska folket känner att EU agerar tillräckligt inom hållbar utveckling. Här finns en möjlighet för partierna att tydligare kommunicera hur de avser att förbättra EU:s hållbarhetsarbete.

    SB Insight, en insiktsbyrå specialiserad på företags hållbarhetsarbete, har genomfört en undersökning som visar svenskarnas syn på EU:s hållbarhetsarbete.

    Endast en tredjedel av de tillfrågade tycker att EU uppfyller förväntningarna i dessa frågor. Detta speglar det låga förtroendet som svenskarna även har för både regerings och oppositionens hållbarhetspolitik, där endast 29 procent respektive 25 procent anser att de tar tillräckligt ansvar.

    Undersökningen pekar också på möjligheter för politiska partier. De kan stärka sina hållbarhetsagendor och tydligare visa hur de tänker påverka EU:s politik. Detta kan öka väljarnas engagemang. Svenskarnas missnöje med både nationella och europeiska politikers hållbarhetsagendor kräver åtgärder inför valet.

    Forskare ger ut bok om våtmarker – regeringen får ett ex

    Posted on by Jan Lindsten
    Bild på våtmarksforskarna Amelie Lindgren och Åsa Kasimir, Gbg Universitet

    Världens våtmarker, och alltså även Sveriges, ruvar på jordytans största kollager. Och de dikade våtmarkerna har en enorm potential att bli stora kolinfångare igen. Nu har forskare i Göteborg sammanställt det internationella kunskapsläget om vad som bör göras i en ny bok – och skickat ett exemplar till klimatministern.

    ”Återställ våtmarker” är ett fältrop som på senare tid gett fler svenskar viss kunskap om våtmarkernas betydelse för inte bara biologisk mångfald och hydrologisk balans – utan också för klimatet.

    Men för att närmare förstå hur viktig roll våtmarkerna spelar i jordens totala ekosystem behöver man lyssna till experterna. Två av dem, Amelie Lindgren och Åsa Kasimir på Göteborgs Universitets geovetenskapliga institution, delar nu med sig av sina egna och andra forskares vetande i boken ”Torvmarker, klimat och återhämtning.”

    – Det är en kunskapssammanställning och inte en studie gjord av oss själva, och vi ger ut boken med syftet att informera makthavare, myndigheter och samhället om kunskapsläget, säger Amelie Lindgren till SMB vid boksläppet.

    Nyligen höll de båda ett kortseminarium om våtmarksforskningens senaste rön när boken, finansierad av statliga forskningsstiftelsen Formas, släpptes till publiken.

    Svår balansgång att återväta för att få rätt effekt

    De båda har tillbringat mycket tid i fält. Inte minst på universitetets egna forskningsruta Skogaryd norr om Göteborg, där intressanta iakttagelser gjorts om hur svår balansgången är för att hamna rätt, om och när våtmarker restaureras.

    Överlag, för hela jordklotet, utgör världens myrar – våtmarker som bildar torv – ett kollager som rymmer dubbelt så mycket kol som samtliga världens skogar. Den stora skillnaden är att lagret hela tiden växer. Torven växer till med cirka en millimeter per år, och är inte känslig för bränder på samma sätt som växande skog är.

    Men när dikade, torvrika, marker ska återställas och blötläggas igen, vare sig det handlar om skogsbeklädda marker eller jordbruksmark, måste det göras korrekt. Effekten kan annars bli att växthusgasutsläppen ökar istället för minskar.

    Lindgren och Kasimir betonar i sin bok hur känslig den balansgången är.

    – Om återvätningen av dikade myrar leder till för hög grundvattennivå, ökar metanutsläppen mer än koldioxidutsläppen minskar och då blir följden en ökad klimateffekt, berättar Åsa Kasimir.

    Forskarna har funnit att återvätning av dikad, torvrik skogsmark ger god effekt om grundvattnet höjs från cirka 30 till cirka tio centimeter under markytan. Om grundvattnet höjs mer, ökar produktionen av den starka växthusgasen metan vilket bör undvikas.

    I nordligare delar av Sverige, där temperaturen är lägre och nedbrytning av kol i marken till växthusgasen koldioxid är mindre, är återvätning av skogsmark inte ens att rekommendera.

    I boken visar forskarna att de högsta klimatvinsterna med återvätning av torvrik, dikad mark finns att hämta i jordbrukssektorn. Klimateffekten om dikad jordbruksmark återväts på lämpligt sätt blir stor. Dikad, torvrik jordbruksmark läcker 30 ton koldioxidekvivalenter per år. (Med ekvivalenter menas att samtliga växthusgaser, metan, lustgas och koldioxid räknas samman till ett, ekvivalent värde).

    Görs återvätningen korrekt kan växthusgasutsläppen minska från 30 ton per hektar och år till mellan ett och 12,7 ton, visar de i boken.

    Svenska jordbruksverket långt efter Danmarks dito

    – Det är lättare att lyckas med återvätning av jordbruksmark än skogsmark, säger Amelie Lindgren. Samtidigt finns för jordbruksmark en konflikt med andra intressen, till exempel att öka den nationella livsmedelsproduktionen, betonar hon.

    Forskarna pekar på att Sverige, liksom övriga länder inom EU, har ett beting att öka lagringen av kol i mark och skog. Båda de statliga myndigheterna Skogsstyrelsen och Jordbruksverket jobbar med frågan. Men har inte kommit särskilt långt, tyvärr.

    – Jordbruksverket hoppas nå upp till återvätning av 1 000 hektar i år. Det kan jämföras med Danmark som har en plan på återvätning av av 100 000 hektar mark till 2030, förklarar Åsa Kasimir läget.

    Den sammanlagda avgången av växthusgaser, det vill säga koldioxid, metan och lustgas, från dikade våtmarker i Sverige beräknas till elva miljoner ton koldioxidekvivalenter per år. (Vilket kan jämföras med de totala territoriella utsläppen på ca 45,2 miljoner ton år 2022, räknat i samma mått). Här återfinns alltså en mycket stor andel av hela det nationella utsläppsbetinget som enligt såväl Parisavtalet som den svenska klimatlagen och EU:s klimatpaket ska vara nere i så kallad netto-noll nivå i mitten av seklet.

    Amelie Lindgrens och Åsa Kasimirs bok kan köpas, lånas på bibliotek eller nedladdas fritt via länken https://www.gu.se/forskning/atervatning.

    Ny global massblekning av koraller hotar ekosystem och människor

    Posted on by Lisa Jacobson

    Världshaven har nu för fjärde gången drabbats av massblekning av koraller på global nivå. Det rapporterar USA:s myndighet för hav och atmosfär, National Oceanic and Atmospheric Administration, NOAA. Om korallreven dör, hotas matsäkerhet och försörjning för hundratals miljoner människor.

    Bakgrunden är de extremt höga temperaturerna världen runt, som Supermiljöbloggen tidigare skrivit om. Under mars 2024 låg den globala medeltemperaturen 1,68 grader högre än i förindustriell tid, och det blev den nionde månaden i rad som Parisavtalets mål på 1,5 grad överskreds, enligt EU:s klimatövervakningstjänst Copernicus och SMHI. Detta märks förstås även i världshaven där temperaturrekorden slagits gång på gång, i en takt som oroar forskarna.

    Och de höga temperaturerna är ett dödligt hot mot världens koraller.

    Från februari 2023 till april 2024 har signifikant korallblekning dokumenterats på både norra och södra halvklotet i varje större havsbassäng, säger forskaren Derek Manzello som är koordinator för NOAAs Coral Reef Watch, i ett pressmeddelande från NOAA.

    Under perioden har korallblekning konstaterats i haven runt Florida, Karibien, Brasilien, Mexico, El Salvador, Costa Rica, Panama och Colombia, vid stora Barriärrevet i Australien, i Södra Stilla havet, Röda Havet och Persiska viken.

    En halv miljard människor kan drabbas

    – Tidigare har det mest varit ytliga rev som blekts, nu är det ner till 15 meter. Det är galet, jag har aldrig hört talas om något sådant förr. Vi har tänkt att reven som ligger djupare kan klara sig, men nu verkar det svala vattnet inte finnas kvar där heller, kommenterar korallforskaren Albert Norström vid Stockholm Resilience Centre, Stockholms Universitet.

    Koraller är en mycket speciell livsform som består av dels koralldjuren som bygger upp de fascinerande strukturerna, och dels mikroskopiska alger som bor inuti dessa. När vattnet blir för varmt lämnar algerna korallerna, som då förlorar sina färger och riskerar att dö om inte algerna flyttar in igen.

    Korallrev är inte bara vackra, utan också oerhört viktiga ekosystem för mängder av fiskar och andra vattenlevande arter. Och i förlängningen även för människor. Minst 500 miljoner människor är beroende av korallreven för sin försörjning och som näringskälla. Dessutom skyddar de kusterna från stormar och erosion.

    Globala insatser krävs för att rädda korallerna

    Blekningen behöver inte innebära att korallerna dör – om stressen minskar kan de återhämta sig. Men i och med den globala uppvärmningen blir det allt svårare. Exempelvis var 2023 års värmebölja i Florida utan motstycke – blekningen var allvarligare och pågick längre än vid något tidigare tillfälle enligt NOAA, som skriver att globalt samarbete krävs för att rädda korallerna.

    Myndigheten samarbetar med den internationella organisationen International Coral Reef Initiative som jobbar exempelvis med att flytta koraller till djupare och svalare vatten. Men att få stopp på den globala uppvärmningen är helt avgörande. Enligt FN:s klimatpanel IPCC:s specialrapport riskerar 70 procent av korallerna att dö eller skadas permanent redan vid 1,5 graders uppvärmning, men om två grader passeras riskerar upp till 99 procent att gå förlorade.

    ”Jag är rebellmamma – även om jag inte kan sticka”

    Posted on by Mattias Goldmann

    I helgen ska Rebellmammornas hemmastickade 4 500 meter långa röda halsduk viras om riksdagshuset i en värdig och stillsam protest mot Sveriges gravt bristande klimatpolitik. SMB:s krönikör Mattias Goldmann prisar i dagens text mammornas fredliga aktivism och glädjer sig över att ha blivit upptagen i deras krets – utan att varken vara mamma eller kunna sticka.

    Hela Sverige stickar låter som ett sämre underhållningsprogram på någon av betalkanalerna. Men det är verklighet och det är fantastiskt. 

    Ditt, mitt och allas våra flöden i sociala medier har svämmat över av bilder på folk som stickar röda halsdukar, hemmavid, på tåget, på fikastunden, på bänken i vårsolen, ensamma eller tillsammans. Det är mestadels kvinnor i sina bästa år men också barn, gubbar och faktiskt en och annan medelålders man som jag. 4 500 meter röd halsduk blir det, nog för många varv runt riksdagen i protest mot att Sverige kraftigt ökar sin klimatpåverkan just när den behöver minska mycket och snabbt.

    Du undrar varför jag skriver en krönika om sådant alla redan vet? För att detta blev sådant alla redan vet. Just därför. För att denna protest, denna röda linje, visar vad vi kan tillsammans. Den visar att vi kan göra skillnad också utan att ha en stor formell organisation med lokalkontor och betalda lobbyister, utan att skriva de vassaste debattartiklarna eller hitta på de galnaste utspelen, utan att jaga välkända influencers, utan att kräva att klimatkampen blir det enda viktiga i ditt liv och utan att de som medverkar ska behöva oroa sig för att tillbringa natten i häkte. Utan att behöva riskera jobbet borde också vara helt självklart att kunna lägga till listan; Så har det alltid varit i mötes- och åsiktsfrihetens Sverige och så ska det banne mig förbli.

    I vårt bipolära samhälle ställs det ena ständigt mot det andra. Om detta är rätt, måste det andra vara fel. Svart eller vitt, svara bara ja eller nej på frågan. Inte bara i sociala medier, som får skulden för så mycket ont, utan även i våra allra största dagstidningar och vårt fina public service.

    Just därför är jag så förtjust i Rebellmammorna, som till att börja med släpper in mig fast jag inte är mamma, inte kan sticka och knappt ens är rebellisk. Att sticka halsdukar, sitta och sjunga eller fredligt begära ordet på en toppolitikers möte – det är en väg. En lysande väg dessutom. Men den ställs inte mot de andra, den avfärdar varken de folkvalda eller de utomparlamentariska.

    För mig går gränsen vid lagbrott, men jag vet att kolonialväldet, apartheid och mycket annat aldrig förpassats till historien om inte modiga människor gått längre än vad lagen tillåtit och varit beredda att ta sitt straff för vår gemensamma framtid. Andra drar gränsen någon annanstans, det fina är att vi kan resonera om det. Kanske när vi sitter ner tillsammans, kanske när vi stickar en halsduk ihop.

    De röda halsdukarna kommer att dyka upp på många ställen under lång tid framöver, räknar jag med. 4500 meter halsduk räcker för många anslagstavlor, predikstolar, balkonger, rockslag, högtidliga överlämnanden, diskreta signaler människor emellan – vi är på samma sida och tillsammans vinner vi.

    Många av mina tidiga minnen är protester ”Vad ska väck – Barsebäck” när jag var sju, demonstrationer mot djurförsök utanför Lunds lasarett i ungefär samma ålder. Jag minns det som upprivande, vi mot dem. Jag tänker att en mjuk halsduk kan vara mycket bättre än hårda slagord, att det vi nu får uppleva mycket väl kan vara historiskt, att det hittats ett anslag och ett sätt som inkluderar oss alla. Inte några få utvalda världsförbättrare, inte heller alla ska med, utan alla vill med. 

    Vill du, så är du rebellmamma. #JagärRebellmamma. Tillsammans är vi det alla. Det är så klimatkampen vinns. 

    Geoengineeringstest i USA ska minska solinstrålningen – möts av kritik

    Posted on by Alva Danielsson

    Forskare i San Francisco ska utföra ett experiment i syfte att öka molnens reflektion av strålning, vilket ska ge en avkylande effekt på jorden. Men det finns stora risker och en tydlig opposition mot den här typen av försök.

    Det är det första testet av sitt slag som sker utomhus i USA. Eftersom vattenånga – och därmed moln – reflekterar solljus, har det en avkylande effekt på planeten. Ett projekt som leds av forskare på University of Washington ska nu spraya mikroskopiska saltpartiklar i luften. Målet är att öka densiteten så pass mycket att molnens kapacitet att reflektera solljus ökar.

    Det har varit mycket tystnad och sekretess runt projektet för att undvika bakslag från allmän opinion, enligt Scientific American. Det finns även etiska faktorer kring en studie som denna eftersom det finns en risk att den skadar ekosystem eller samhällen i området där testerna utförs.

    Tidigare blev ett liknande projekt på Harvard avvecklat på grund av opposition från ursprungsbefolkningen och miljöorganisationer. De första testerna var tänkta att göras över Sverige under 2021, men möttes av starkt motstånd. En liknande situation i Mexiko slutade med att mexikanska staten förbjöd geoingenjörsvetenskap i landet.

    I dagsläget är teorierna om att människan kan påverka jordens temperatur genom att reglera solinstrålningen mest hypotetiska, och ämnet är högst kontroversiellt. Miljörörelsen i USA är tydligt skeptisk till testerna för att modifiera solinstrålningen. Karen Orenstein på amerikanska Jordens Vänner kallar det för en “oerhört farlig distraktion.” Hon menar att det bästa sättet att adressera klimatförändringarna är att snabbt ställa om från förbränning av fossila bränslen.

    USA backar sina hållbarhetsambitioner – EU står inför ett vägval

    Posted on by Anna Nyquist

    Den amerikanska politiken har på flera punkter backat i sin hållbarhetspolitik, bland annat genom minskade krav på hållbarhetsrapportering. Som kontrast finnns EU, skriver Reuters. Men i EU stundar ett val och alla partier är inte intresserade av att behålla ledartröjan.

    De senaste åren har marknaden blivit allt mer grön och undersökningar indikerar att vi i allt högre grad litar på att det är företagen som ska lösa samhällsproblem. Men vad händer om regelverken för företagen monteras ner?

    Det finns nu flera tecken på att USA backar från tidigare åtaganden inom hållbarhetspolitiken, vilket manifesteras på flera sätt. För det första har konservativa politiker i USA aktivt arbetat för att dämpa marknadsföringen av produkter och tjänster som främjar miljömässigt och socialt ansvar. För det andra har det skett en urvattning av de regelverk som kräver att företag gör hållbarhetsredovisningar. Amerikanska finansiella institutioner har till och med, från politiskt håll, blivit avrådda från att samarbeta i initiativ för att minska växthusgasutsläpp.

    Enligt Reuters står dessa åtgärder i skarp kontrast till Europa, där både investeringsviljan och regelverk för hållbarhet fortsätter att vara starkt och aktivt. Här hänvisar man på Reuters till att det i Europa finns 20 lagar och 25 frivilliga riktlinjer som rör företags hållbarhetsarbete, jämfört med endast två lagar och fem riktlinjer i USA.

    Det beskrivs hur detta starka regelverk har hjälpt Europa att inte bara stå emot den amerikanska tillbakagången, utan även att fortsätta locka investeringar i hållbara fonder. Investerarna i Europa har sju gånger mer kapital i hållbara fonder jämfört med sina amerikanska motsvarigheter.

    För Europas del kan detta te sig hoppfullt, men vad händer om även det politiska intresset i EU falnar? I Sverige finns det partier som aktivt arbetat mot EU:s miljöpolitik. Naturskyddsföreningens valkompass visar liknande tendenser, att det finns några svenska partier som under nuvarande mandatperiod nästintill ansträngt sig för att nedmontera EU:s miljöpolitik.

    I en tid där världen ser en återgång i åtaganden för klimatet och hållbarhet, ter sig EU:s hållbara regelverk och politiska stöd som allt viktigare. Med tanke på detta står EU inför ett viktigt vägval, där unionens förmåga att bibehålla och stärka dessa åtaganden kan komma att spela en avgörande roll för både Europa och världen i stort.

    Klimatförändringar ökar utmaningarna för svenska lantbrukare

    Posted on by Anna Nyquist

    Svenska lantbrukare möter dubbla utmaningar. Den senaste Lantbruksbarometern från Ludvig & Co, Swedbank och Sparbankerna visar att klimatförändringar inte bara stör produktionen, utan även begränsar möjligheterna till hållbarhetsinvesteringar.

    Precis som SMB tidigare rapporterat kring, visar nu även Lantbruksbarometern att extrema väderförhållanden som torka och kraftiga regn skadar skördarna och minskar lantbrukarnas lönsamhet. Som ett resultat drar många lantbrukare ner på viktiga investeringar. Barometern visar att bara 41 procent av lantbrukarna ser en ljus ekonomisk framtid kommande året.

    En låg lönsamhet hindrar stora investeringar i lantbruket. Många nöjer sig med mindre projekt, medan större och mer framtidsorienterade satsningar, som energieffektiva lösningar och moderna djurstallar, faller bort, säger Jörgen Kennemar, företagarekonom på Swedbank, i ett pressmeddelande.

    Dock, trots ekonomiska hinder har nästan hälften av de större lantbruksföretagen investerat i klimatanpassningar. Denna vilja att ställa om visar en strävan att övervinna de ekonomiska begränsningarna.

    Lantbruksbarometern belyser emellertid en bransch under tryck. Klimatförändringarnas inverkan kräver dyra anpassningar. Med nuvarande ekonomiska förutsättningar kämpar många lantbrukare för att hitta en balans. Framtiden för Sveriges lantbruk hänger på hur branschen hanterar dessa komplexa utmaningar.

    ← Tipsa!

    Tipsa oss

    Har du något du tror vi missat och kanske borde skriva om? Vi tar tacksamt emot alla tips du kan bidra med. Maila direkt till tips@supermiljobloggen.se eller fyll i formuläret nedan.