Regeringen har meddelat en storsatsning på koldioxidinfångningsteknik (CCS) i ett försök att nå Sveriges klimatmål för 2045. Klimatminister Romina Pourmokhtari betonar att denna teknik har potential att hjälpa Sverige att uppnå sina ambitiösa klimatmål. Men satsningen möter kritik.
CCS-teknikerna är hajpade och har mottagit såväl hurrarop som hård kritik. Bland annat menar kritiker att fokuseringen på CCS-tekniken tar bort resurser från andra åtgärder som kan ha omedelbar effekt på klimatförändringarna.
CCS har även beskrivits som dyrt och resurskrävande, samtidigt som klimatkrisen är akut och alla lösningar behövs. CCS har därför även sagts vara en nödvändig övergångslösning för att snabbt minska utsläppen, men bör inte fördröja andra utsläppsminskningar.
Stockholmssatsning på CCS utan kritisk analys
Nu har CCS-tekniken återigen skapat debatt, och det kopplat till svensk klimatpolitik. Dels har en ny forskningsartikel publicerats, skriven av forskare vid Linköpings universitet, kopplat till klimatpolitiken i Stockholm och med specifikt fokus på dess CCS-satsning. Resultaten i artikeln pekar på att Stockholmssatsningen sker utan tillräcklig analys.
Varken i studiens intervjuer med politiker och tjänstemän, eller debattprotokoll, framgår något omfattande ifrågasättande av den utstakade vägen mot klimatmålet, som till stor del bygger på stora minusutsläpp vid Värtaverket. Det verkar också saknas en alternativ plan.
– Det betyder att Stockholms klimatmål är helt och hållet beroende av den här anläggningen och möjligheten att lagra koldioxid. Det finns ingen plan B. Det är en väldigt, väldigt riskfylld portfölj om man ska prata finansspråk, säger Alexander Olsson, en av artikeln författare, i ett pressmeddelande.
Klimatministerns uppmaning: läs IPCC-rapporterna mer ingående
Kan samma typ av okritisk analys kopplas till regeringens CCS-satsning? Satsningen har mötts av kritik, vilken av klimatminister Pourmokhtari (L) bemötts i media genom en uppmaning att läsa FN:s klimatrapporter mer ingående.
Hon säger att många som använder IPCC-rapporterna för att peka på hur dystert klimatläget är, endast läser rubrikerna. En noggrannare läsning, menar Pourmokhtari, visar att det är svårt att klara 1,5-gradersmålet utan utbyggd kärnkraft och koldioxidinfångning.
Det är intressant hur olika IPCC-rapporterna kan tolkas, men en majoritet tolkar innehållet i FN:s klimatrapporter som så attklimatförändringarna är orsakade av vårt eget handlande och redan påverkar människor och ekosystem. Att läget är allvarligt och det är bråttom, men lösningar finns. Emellertid, vad som också lyfts fram är att det främsta hindret är politisk vilja.
Utsläppen ökar
Klimatministerns uppmaning kommer i en tid då regeringens egen politik bidrar till att öka utsläppen istället för att minska dem. Bland annat pågår en dramatisk ökning av utsläppen från bensin och diesel, något som kan kopplas till regeringens satsning på sänkta priser på fossila drivmedel. Den politiken kan med säkerhet beskrivas som motsatsen till vad IPCC-rapporterna förordar.
Missleder klimatministern allmänheten medvetet genom att inte tydligt kommunicera att IPCC-rapporterna huvudsakligen förespråkar minskade utsläpp? Ingenstans i IPCC-rapporterna står det att CCS och kärnkraft ensamt kan förhindra en klimatkatastrof, även om det skulle kunna vara ett bidrag för att hantera en redan existerande klimatkris.
Klimatkunskap som skolämne, höghastighetståg, bättre kollektivtrafik och en progressiv flygskatt. Det är några av de 22 förslag som det första svenska medborgarrådet om klimatet nu har presenterat för politikerna. Försöket visar att det är möjligt för personer med olika åsikt att gemensamt ta fram långtgående klimatpolitiska förslag – om de får kunskap och tid att diskutera.
I ett medborgarråd samlas slumpvis utvalda personer som representerar ett tvärsnitt av befolkningen. De får utbildning av experter för att sedan diskutera sig fram till politiska förslag, framför allt i knepiga politiska frågor där det finns målkonflikter och det är svårt att komma överens. Metoden har använts i ett tiotal länder, till exempel har Irland haft medborgarråd om abortfrågan och Frankrike och Tyskland om bland annat klimatpolitik. Forskning visar att medborgarna ofta vill gå längre i klimatfrågan och lägger mer ambitiösa förslag än de folkvalda politikerna.
Sveriges första klimatråd presenterade 22 förslag
I Sverige har metoden inte testats förrän nu. Under våren har 60 personer från stad och landsbygd, i olika åldrar och med olika politiska åsikter träffats vid nio tillfällen. De har fått delta i föreläsningar med svenska klimatforskare och experter, och sedan i mindre grupper utvecklat de olika förslagen.
Först tänkte jag att det aldrig kommer att gå. Men sedan förvånade det mig att alla hade ett sådant engagemang för att ställa om. Viljan finns där, säger deltagaren Teresa Rydberg till Aftonbladet
I förra veckan presenterades 22 övergripande förslag med fokus på transportfrågor, samt ett gemensamt uttalande. Där betonas att regering och opposition behöver arbeta blocköverskridande, precis som itill exempel försvarsfrågor.
Klimatfrågan är för viktig för att förbli ett politiskt slagträ, det är upp till oss alla att agera nu, skriver rådet i sitt uttalande
Alla de 22 förslagen har stöd av en majoritet av deltagarna. ”Det har inte alltid varit lätt, men genom dialog och samarbete har vi funnit samsyn och en stark vilja att agera för en mer hållbar framtid”, skriver de. I listan nedan visar procentsiffrorna hur starkt stöd några av förslagen hade:
Investera för en mer tillförlitlig och jämlik kollektivtrafik (94 procent).
Högkostnadsskydd för biljetter, ökade incitament för punktlighet och harmoniserade boknings- och biljettsystem (88 procent)
Elektrifiering och effektivisering av tung trafik (88 procent)
Höj statusen på naturområden i stadsplaneringen (88 procent)
Låt klimatfrågan komma in i läroplanen för barn och unga (85 procent)
EU-märkning av produkter för klimatsmarta val (79 procent)
EU-gemensam satsning på höghastighetståg (75 procent)
Förstatliga och bygg ut tågtrafiken (80 procent)
Maximera mikromobilitet med förbättrad infrastruktur för cykel (81 procent)
Förnuftig flygskatt: Främjar gröna alternativ och ekonomisk stabilitet (76 procent)
Gynna tåget genom en progressiv flygskatt (65 procent). Förslaget gäller en högre flygskatt som går direkt till investeringar i järnvägen.
Medborgarrådets förslag har nu lämnats över till politikerna vid en träff där alla riksdagspartier utom SD närvarade, enligt Dagens Nyheter. Det är nu upp till politikerna att ta förslagen vidare.
I Frankrike har medborgarråden fått reellt inflytande. Dagens Nyheter har tidigare berättat om hur de fått klimatförnekare att komma på bättre tankar. Franska politikerna har i hög grad anammat medborgarnas förslag vilket lett till satsningar på klimatet, vilket SMB tidigare skrivit om. Det återstår att se om våra svenska folkvalda lyssnar på folket.
Bakom projektet står forskare vid bland annat Stockholm Resilience Centre, Uppsala Universitet och IVL Svenska Miljöinstitutet.
Från och med år 2024 ansvarar kommunerna i Sverige för insamlingen av plastförpackningar från hushåll – ett område som kräver kunskap för att materialet ska gå att använda igen. För att möta upp det stora behovet av kunskap har Svensk Plaståtervinning nu beslutat att erbjuda utbildande insatser till samtliga 290 kommuner i landet.
Svensk Plaståtervinning ser behov av mer kunskap hos kommunerna för att möjliggöraplaståtervinning av hög kvalitet. Kommuner kommer att erbjudas att besöka Svensk Plaståtervinnings anläggning i Motala. Där får besökarna lära sig om plaståtervinningssystemet, betydelsen av avancerad sortering och separat återvinning. Vid besöket tas även upp hur kommuner kan kommunicera med kommuninvånarna om vikten av källsortering. En god källsortering är nämligen avgörande för hur mycket som kan återvinnas.
Enligt Svensk Plaståtervinning anser nio av tio konsumenter att det är viktigt att källsortera förpackningar. Ändå slängs mer än hälften av alla plastförpackningar som sätts ut på marknaden i hushållsavfallet. Detta går till förbränning i onödan och genererar utsläpp. Konsekvenserna av slöseriet med plast är att samhället fortsatt blir beroende av fossila resurser för att producera ny plast.
Därtill visar plockanalyser att ungefär en femtedel av det som samlats in har sorterats fel, menar Mattias Filipsson, VD på Svensk plaståtervinning. Han menar att kommunerna har ett stort ansvar för att nå ut med korrekt information för att få till förändrat beteende hos konsumenterna.
Inför EU-valet berättar Moderaterna gärna om att Sverige förenar klimatansvar med tillväxtpolitik. Nu vill de ta den modellen till EU i valet den 9 juni. Det är bara det att utsläppen ökar i Sverige, samtidigt som tillväxten är låg. För väljare som vill ha både klimatpolitik och en hållbar ekonomisk politik gäller det att se upp med såväl partiretorik som falska nyheter.
Tidigare i år aviserade EU-kommissionen att ett arbete för att komplettera EU:s klimatarbete med mål för år 2040 inleds. Detta har kommenterats i en skrivelse från svenska regeringen, som välkomnar arbetet. Samtidigt betonar man att EU:s 2040-mål blir ett arbete som slutförs först efter EU-valet och då med en ny EU-kommission.
Moderaterna har nu genom sin toppkandidat till EU-parlamentet, Tomas Tobé, gått ut med ett krav på att EU antar tillväxtmål, förutom klimatmål. Moderaterna vill alltså att EU sätter ett tillväxtmål parallellt med ett nytt klimatmål för 2040.
Det är avgörande att klimatpolitiken går hand i hand med tillväxt och konkurrenskraft, säger Moderaterna till TT.
Enligt Moderaterna är det viktigt att EU kan visa för länder som USA och Indien att den gröna omställningen inte leder till ökad fattigdom, skriver TT i ett referat av partiets förslag. Moderaterna menar också att när EU:s klimatpolitik ska bli ännu mer ambitiös framöver behöver politiken säkerställa att den ekonomiska tillväxten inte drabbas negativt.
Konkret innebär detta att den svenska regeringen nu driver på för att tillväxtmål ska tas samtidigt med klimatmålen för 2040. Moderaternas EU-kandidat Tomas Tobé kopplar de här frågorna till svenskt skogsbruk, där moderaternas linje är att skogsbruket i Sverig är grönt och hållbart och kombinerar klimatarbete med tillväxt.
Enligt Tomas Tobe har EU haft ett väldigt starkt fokus på klimatmål men har missat väldigt mycket av tillväxten. Europa blir fattigare jämfört med exempelvis amerikanarna och det måste vi ändra på, säger Tobé.
Han anser att Sverige föregår med gott exempel. ”Jag tycker att vi har visat från svensk sida att vi har klarat av att sänka våra utsläpp och samtidigt ha tillväxt” säger Tomas Tobe till TT. Men vi måste också på europeisk nivå vända den här utvecklingen, där Europas andel av världsekonomin fortsätter att minska. Annars kommer framtida generationer att bli fattigare, fortsätter han.
Tobés beskrivning motsvarar inte dagens läge i Sverige särskilt väl. Som en följd av den kraftiga sänkningen av reduktionsplikten, alltså inblandning av förnybart bränsle i bensin och diesel, har utsläppen ökat mycket kraftigt i år. Bara under de tre första månaderna har de stigit med 850 000 ton, enligt branschorganisationen Drivkraft Sverige, vilket SMB berättade om. För hela året beräknas fyra miljoner ton ytterligare fossil koldioxid därmed släppas ut i atmosfären och bidra till uppvärmningen.
Även resonemanget om ekonomisk tillväxt haltar när det jämförs med aktuell statistik. I Europakommissions prognos för tillväxttakten hos medlemsländerna bedöms Sverige få den lägsta tillväxten under 2024.
Tillgängliga fakta pekar alltså snarare på att utsläppen ökar i Sverige, samtidigt som tillväxten är låg. I EU-valet har väljarna nu möjlighet att säga sitt angående trovärdigheten i Moderaternas ambition att exportera den nuvarande svenska modellen för att kombinera tillväxtpolitik med klimatmål.
DEBATTARTIKEL. Det finns fortfarande chans att ta ansvar och lyssna på forskningen. Det är ju egentligen inte du som är problemet, utan desinformation från SD – och att övriga partier accepterar den.Forskaren Martin Hultman skriver ett öppet brev till klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari (L).
Kära Romina Pourmokhtari,
Jag förstår att du dragit dig tillbaka de senaste veckorna. Du som EU-förkämpe och antirasist har ju några veckor på dig tvinga högernationalisterna till att gå med på en svensk klimatpolitik som är i linje med lagstiftningen FitFor55, en lagstiftning som Sverigedemokraterana vägrar erkänna fundamentet till.
Det måste vara tidskrävande. Om inte ditt departement fixar en trovärdig plan innan den 30 juni kommer EU kunna bötfälla Sverige och det vill ju inte du, eller hur?
Under åren som gått har de dessutom fått dig falskeligen att tro att den stora massan i Sverige inte vill ha verkningsfull klimatpolitik. Det är i själva verket bara en minoritet på 23 procent (trollsvansen) som är emot en politik i linje med EU-lagstiftningen.
Nu efter TV4:s avslöjanden, när alla förstår att det är SD:s trollfabrik som skapar problem för dig, då finns ju chansen för dig att sätta ner foten, hålla gränsen mot klimatförnekarna (som Johan Pehrson framhöll i sitt tal vid partikongressen förra året och Mats Persson sa var nödvändigt för universiteten) och dessutom komma ut som ett offer för omständigheterna.
Det är ju inte du, Pourmokhtari, som är problemet, det är SD:s desinformation. Ditt parti Liberalerna ser ut att vara för veka i sin hantering – det verkar räcka med lite tjafs – men du, som en del i den nya generationen, kan fortfarande göra skillnad.
De liberala riksdagsmandaten ger ju er faktiskt makt. På riktigt. Du kan vara den vuxne i rummet som lämnar Tidölaget för att ta nästa steg i karriären.
Dörren till journalisterna och forskarna är fortfarande öppen om du säger ifrån ordentligt. Det finns tid att skapa ett eftermäle som kan göra dig till Liberalernas fyrbåk och den nya generationens ledare.
Men dörren stängs fort. EU behöver snart ha en lagstiftning på bordet. Acceptansen av trollfabrikerna kan göra att Liberalerna blir helt utan mandat i EU-valet. Kvar finns möjligheten att använda makten liberalerna har – vilket val gör du, Pourmokhtari?
Med vänliga hälsningar,
Martin Hultman Docent vid Chalmers tekniska högskola och ledare av Center for Studies of Climate Change Denial
Det här är en debattartikel. Det är skribenten och inte SMB som står för åsikterna.
Det är nödvändigt att jordskorpan tvärtom mot idag blir en kolsänka istället för en kolkälla. Så kallad CCS- och DAC-teknik finns för detta, men utvecklingen går trögt och fallgroparna måste undvikas. Det skriver SMB:s krönikör Filip Johnsson i veckans text och berättar initierat om hur tekniken fungerar och hur den inte får användas om tvågradersmålet ska klaras.
KRÖNIKA För ett tag sedan höll jag ett föredrag på ett tvärvetenskapligt seminarium på temat Underjorden – myt, fakta och resurs. För mitt föredrag valde jag titeln Underjorden: från kolkälla till kolsänka. Ett sådant skifte är nämligen vad som behövs på sikt om vi ska klara att stabilisera jordens medeltemperatur i enlighet med Parismålet.
Det är knappast förvånande att länder med stora tillgångar av fossila bränslen har ett ekonomiskt intresse av att fortsätta använda dessa, eller likt Norge exportera dem. Som jag skrivit om i en tidigare krönika så är kanske detta den största utmaningen i det globala klimatarbetet – att få länder med stora inhemska tillgångar av fossila bränslen att införa en kraftfull klimatpolitik.
Då en lösning på klimatfrågan förutsätter att efterfrågan på de fossila bränslena minskar drastiskt och på sikt mer eller mindre försvinner, inses att ett sådant scenario innebär betydande geopolitiska utmaningar då det får stor påverkan på de globala energimarknaderna. Enorma värden måste bli värdelösa (så kallade ”stranded assets”) när fossila bränslereserver lämnas kvar outnyttjade. Men detta skulle innebära att deras pris sjunker och går mot noll.
Därför krävs det en tillräckligt kraftfull klimatpolitik och en sådan måste på sikt finnas över hela världen, även om den kan fungera på olika sätt. Om inte flyttar användningen från regioner med tuffare klimatpolitik till regioner med svagare eller avsaknad av en sådan politik. Om mindre utvecklade länder vars ekonomi är starkt beroende av export av fossila bränslen ska fasa ut utvinningen av dessa, krävs troligtvis dessutom någon form av ekonomisk kompensation innan de hunnit diversifiera sina ekonomier.
Avskiljning nödvändigt om fossil energi ska fortsätta utvinnas
Det enda alternativet för länder med stora inhemska reserver av fossila bränslen att fortsätta utvinna dessa är om användningen kombineras med så kallad CCS-teknik. Alltså att koldioxid avskiljs från större punktkällor och sedan komprimeras till en vätska för att därefter transporteras till en geologisk lagringsplats där den pumpas ned och lagras permanent. CCS-tekniken kan tillämpas på såväl fossila som biogena utsläppskällor. Det senare brukar benämnas bio-CCS eller BECCS.
Bio-CCS tekniken kan skapa negativa utsläpp, förutsatt att biomassan som används i processen som utrustas med bio-CCS inte utarmar kolstocken i biosfären, till exempel genom avskogning. Genom att skapa negativa utsläpp kan bio-CCS bidra till att kompensera för utsläpp som är svåra eller kostsamma att ta bort (residualutsläpp). Dessutom kan bio-CCS bidra till att det på sikt kan skapas netto negativa utsläpp.
Netto negativa utsläpp kommer troligtvis behövas om vi ska begränsa temperaturökningen till väl under två grader. Detta då allt pekar på att vi kommer ha släppt ut för mycket och vi därmed ”måste backa bandet”. I Sverige har vi redan ett långsiktigt mål om att våra territoriella utsläpp ska vara netto negativa efter år 2045.
Att utnyttja underjorden som kolsänka och skapa negativa utsläpp kan också åstadkommas genom att avskilja koldioxid direkt från atmosfären. Detta benämns DAC-teknik (Direct Air Capture). Till skillnad från bio-CCS finns då inget beroende av biomassa och mängden som kan avskiljas och lagras begränsas då enbart av tillgång på lagringsutrymme.
Det finns många platser med lagringsutrymme, men dessa är ojämnt fördelat över jorden. DAC-anläggningarna kan också placeras nära lagringsplatser då de inte är beroende av en viss utsläppskälla. Nackdelen är att kostnaden per ton avskild koldioxid är betydligt högre än för CCS och bio-CCS då koncentrationen av koldioxid i atmosfären är mycket lägre än i rökgaser från energi- och industriprocesser. Det åtgår därmed mer energi att avskilja koldioxiden.
Trovärdigheten hänger på klimatpolitiken
Det är dock enligt min mening helt avgörande för dessa teknikers trovärdighet att de drivs fram av en tillräckligt kraftfull och genomtänkt klimatpolitik. Hittills har det mest varit fossilindustrin som satsar på utveckling av CCS-tekniken från fossila utsläppskällor.
För fossila utsläppskällor så är det avgörande att kostnaden för att släppa ut koldioxid överstiger kostnaden för CCS. Här finns visst hopp i EU:s uppdaterade klimatpolitik, i form av det så kallade Fit for 55-paketet.
För bio-CCS behövs någon form av stöd, då det innebär en kostnad för den som investerar i bio-CCS, samtidigt som nyttan tillfaller alla. För bio-CCS är det viktigt att klimatnyttan säkerställs och att styrmedlen är tillräckligt breda. Annars finns risk att bio-CCS ensidigt gynnas och därmed riskerar att undanhålla gröna kolatomer från sektorer där det är svårt att byta bort fossilt baserade insatsvaror eller bränslen, som till exempel flyg eller grön kemi.
Biomassa är nämligen en begränsad resurs på de flesta ställen, och om världen skulle utveckla sig i enlighet med klimatmålen kommer konkurrensen om bioråvaran att öka och därmed dess värde.
Det är också rimligt att den ekonomiska ersättningen från ett styrmedel för negativa utsläpp inte överstiger kostnaden att släppa ut koldioxid från fossila utsläppskällor. Jag tror inte det vore bra för trovärdigheten för bio-CCS och DAC om det görs ansträngningar att med dessa tekniker skapa negativa utsläpp, samtidigt som de fossila utsläppen inte minskas i minst motsvarande omfattning.
Hittills har inte mycket hänt, dock. Varken när det gäller att lämna fossila bränslereserver outnyttjade eller att införa CCS-tekniken. Det är otroligt frustrerande att, trots stora investeringar i förnybar energiteknik, 80 procent av världens energiförsörjning alltjämt kommer från fossila bränslen.
En misslyckande för klimatpolitiken helt enkelt.
Underjorden som kolsänka kräver en kraftfull klimatpolitik
Om världssamfundet lyckas förvandla underjorden till en kolsänka krävs alltså en tillräckligt kraftfull klimatpolitik, det vill säga en tillräckligt hög kostnad att släppa ut koldioxid. En sådan politik skulle nog i första hand resultera i en storsatsning på förnybar energi, energieffektiviseringar, cirkulära system, minskad konsumtion och en del kärnkraft. Det finns för de flesta verksamheter trots allt inget egenvärde i att använda fossil energi. Tvärtom, man ser allt oftare att fossilfritt framhålls som ett försäljningsargument.
Det viktigaste i en framtid som lyckats begränsa utsläppen i enlighet med Parismålet är att underjorden inte längre är en kolkälla. Samtidigt är den kolsänka som underjorden kan erbjuda mycket värdefull för att kompensera för utsläpp som är svåra att åtgärda, och för att skapa de negativa utsläpp som dessvärre troligtvis kommer behövas.
Kommer vi nå fram till en värld där underjorden är en kolsänka? Det känns mer oklart än någonsin kan jag tycka. Snart är det EU-val och högerpopulistiska partier verkar gå framåt. Detta innebär en risk för EU:s klimatpolitik.
Om dessutom Trump vinner nästa presidentval, då vågar man knappt tänka på vad som händer.
Claudia Sheinbaum är forskare inom miljövetenskap, energiingenjör och var medförfattare till den IPCC-rapport som publicerades 2007 – samma år som klimatpanelen mottog Nobels fredspris.
Sheinbum var borgmästare i Mexico City mellan 2018 och 2023, och ska man tro opinionsundersökningarna, är det hon som blir Mexikos första kvinnliga president när landet går till val. Vad skulle det i så fall betyda för landets klimatpolitik?
Om en vecka, den 7 juni, är det val i Mexiko. Enligt SVT:s Latinamerika-korrespondent Tigran Feiler är det första gången klimatfrågan har seglat upp som en riktig valfråga. En av anledningarna är den värmebölja som just nu råder, med rekordtemperaturer upp mot 45 grader och rapporter om att apor faller döda ned från träd på grund av den extrema värmen.
Det är nästan som en dystopisk känsla med det här vädret, torkan och vattenbrist i många områden. Det här är första gången som klimatfrågan på allvar är upp på agendan inför ett val i Mexiko. Det börjar bli uppenbart för allt fler att Mexiko står inför enorma utmaningar, säger Tigran Feiler till SVT.
Nuvarande president satsar fossilt
Claudia Sheinbaum har i dagsläget en stor ledning för att ta över presidentposten. Hon representerar partiet Morena (Movimiento Regeneración Nacional), som är ett vänsterorienterat parti i Mexiko. Partiet styr nu landet genom president Andres Manuel Lopez Obrador.
Claudia Sheinbaum står nära nuvarande presidenten Lopez Obrador, som har satsat miljarder för att stödja det skuldsatta statliga olje- och gasbolaget Pemex och köpt ett oljeraffinaderi i Texas, något som fått kritik från så väl näringslivet till klimatforskare. Claudia Sheinbaum, säger att hon vill satsa på förnybar energi och en starkare klimatpolitik, men hon har heller inte uttryckt att hon vill stoppa satsningarna på Mexikos statliga oljebolag.
Tonar ned miljöpolitiken
För trots Claudia Sheinbaum akademiska bakgrund inom miljö, energi och klimat, är hållbarhetsfrågorna inte de stora frågorna i hennes valkampanj. Utan det är främst frågorna om social rättvisa, ekonomisk jämlikhet och att minska kriminaliteten som hon fokuserar på.
Däremot har hon genomdrivit flera gröna satsningar under sin tid som borgmästare i Mexiko City. Så som storsatsning på solpaneler, reformerat kollektivtrafikens linjer och satsat på elektriska bussar.
Så vart landet tar vägen om det är Claudia Sheinbaum som får styra återstår att se. Men det finns potential för en grönare politik för de 127 miljoner medborgarna i Mexiko.
Klimatpolitiken står i blickfånget i valet till Europaparlamentet som väl aldrig någon gång tidigare. Klimatkrisen kräver att politiken skärps, men den europeiska ytterhögern vill det motsatta. Och vi har Sverigedemokraternas egna ord på att det destruktiva nättrollandet kommer att fortsätta.Risken är därmed stor att svenska väljare grundar sitt val på desinformation.
LEDARE Klimatomställningen kommer att leda till svåra målkonflikter. Det är uppenbart för alla som vill utgå från fakta och ha en seriös debatt. Många av EU:s jordbrukande familjer hyser oro för framtidens försörjningsmöjligheter och den oron får inte negligeras. I Sverige är många landsbygdsbor med starkt bilberoende bekymrade över att få för höga kostnader för arbetspendling och inköpsresor.
Kanske har de partier som vill driva på klimatpolitiken inte tillräckligt beaktat att vanliga, arbetande människor inom industri, handel och jordbruk, med ordinära eller låga inkomster, måste känna tillförsikt att omställningens prövningar inte kommer att drabba dem oproportionerligt hårt.
Detta är även vad många studier pekar på som en mycket väsentlig faktor: åtgärder för att styra om konsumtionen, inte minst av fossil energi, måste uppfattas som rättvist fördelad för att vinna acceptans hos tillräckligt många medborgare.
Europeisk borgerlighet pressas till sänkta ambitioner
De kritiska uppfattningarna hos jordbrukarna på kontinenten har exploaterats skickligt av ytterhögern, som drivit fram polarisering och lockat över många av dem till mer extrema intresseorganisationer. Detta hårda tryck har pressat framförallt de kristdemokratiska och konservativa partierna att sänka klimatambitionerna.
Konvulsionerna på kontinenten inom jordbrukssektorn har inte riktigt nått Sverige ännu. Men oavsett det måste Sverigedemokraterna betraktas som en viktig aktör i den europeiska ytterhögerns propagandakampanj mot den fullständigt nödvändiga klimat- och miljöomställningen.
Den kampanjen förs med smutsiga och lömska vapen. Chalmersforskaren Kjell Vowles har granskat denna rörelses metoder under många år och presenterar dem i en färsk avhandling.
Nu har SD:s partiledare öppet försäkrat att man kommer att fortsätta att arbeta med anonyma konton och fabricerade inlägg i sociala medier. Men kanske är det inte detta tillkännagivande, i och för sig uppseendeväckande, det som är allra mest remarkabelt.
När SD-ledaren Jimmie Åkesson totalt förnekar själva existensen av partiets trollaktiviteter och hävdar att dessa är påhittade i en ”påverkansoperation från hela det vänsterliberala etablissemanget” kliver den så kallade stora lögnen in i svensk politik. Alla har ju sett bevisen i ord och bild. Det borde inte gå att förneka.
Detta är kärnan. Det är därför extremt hård kritik har delats ut i debatten. Eller när jämfördes senast i svensk politik metoderna hos ett stort riksdagsparti helt öppet med nazisternas propagandachef Joseph Goebbels, eller med Vladimir Putins lögnfabriker?
Det värsta är att jämförelsen är korrekt. Detta potentiellt livsfarliga och för klimatpolitiken förödande sätt att bedriva mörk politisk propaganda på riskerar nu att skapa opinioner som i verkligheten inte finns. Och den yttersta faran, som entydig forskning även har kunnat konstatera, består i att tillvägagångssättet underminerar demokratin.
Utan demokrati kan inte heller någon folklig opinion för att klara klimatet och framtiden göra anspråk på att genomföras. Att de tre borgerliga partierna i Tidöregeringen verkar se genom fingrarna med vad som står på spel är nedslående – SMB hoppas innerligt att den inställningen blir kortvarig.
Regeringens aviserade kraftiga nedskärningar på Naturvårdsverket får tung kritik av företagsorganisationer, med Svenskt Näringsliv i spetsen. Kompetensen på Naturvårdsverket måste behållas för att bistå företagen när en rad EU-lagar nu ska börja gälla, framhålls i ett brev ställt till fem ministrar, däribland statsminister Ulf Kristersson.
I brevet, med Svenskt Näringslivs vice vd Karin Johansson som första namn bland 16 undertecknare, listas en lång rad nya och snart gällande lagområden inom miljö, klimat, cirkulär ekonom och hållbarhet. Det handlar bland annat om förpackningsförordningen PPWR, ekodesignförordningen ESPR, och flera förändringar inom till exempel industriutsläppsdirektivet IED och utsläppshandeln ETS.
Företagens möjligheter att klara omställningen och förbättra sin konkurrenskraft internationellt förutsätter att den ansvariga myndigheten har kapacitet att få fram väl fungerande lagstiftning och utvecklade system för producentansvar, med mera, framhåller undertecknarna.
Men Naturvårdsverket tvingas nu förändra sitt sätt att arbeta, vilket kommer att ”påverka svenska företag mycket negativt” heter det. Något man uttrycker ”oro” över.
Ordet oro står, enligt svenskt företagsdiplomatiskt lexikon, för att man är starkt kritisk. Och det är regeringen man är kritisk mot, om än i inlindade ordalag. Detta eftersom det är regeringen Kristerssons mått och steg som tvingar fram en mindre ambitiös hållning hos Naturvårdsverket till de nya betingen från EU.
SMB berättade i vintras om regeringens sparplaner gentemot Naturvårdsverket. Regeringens aviserade nedskärning av verkets anslag för 2025 beräknas av Naturvårdsveket motsvara 65 anställda, tio procent av den totala arbetsstyrkan. Därför inleddes planering inom verket för hur nedskärningen ska hanteras.
Förutom statsminister Ulf Kristersson (M) har brevet adresserats till finansminister Elisabeth Svantesson (M), klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari (L), energi- och näringsminister Ebba Busch (KD), samt landsbygdsminister Peter Kullgren (KD).
Klimatforskaren Kimberly Nicholas har ett oväntat enkelt råd till medborgaren som vill veta det bästa hon kan göra för klimatet: gå och rösta på ett parti som är bra för klimatet!
– Systemeffekten av att rösta på ett parti med bra klimatpolitik är så stark att den kan ge tre gånger bättre utfall för utsläppen än vad du kan åstadkomma i ditt eget hem, säger hon till SMB.
Hon talar snabb och ledig svenska, med den där omisskännliga accenten som talar om att hon kommer från USA. Närmare bestämt Kalifornien.
Det var för 14 år sedan. Idag arbetar hon som docent på Lunds Universitet på centrum för hållbarhetsstudier. SMB träffar henne i en lucka mellan seminarierna på SMHI:s internationella klimatsymposium i Norrköping.
På symposiet händer mycket, men forskaren hinner berätta lite om sin spännande forskning där fokus bland annat är vad som ger bäst effekt om vi vanliga medborgare vill göra ett positivt klimatavtryck.
– I Kalifornien forskade jag om klimatets effekter för vinproduktionen. I Sverige blev det andra ämnen. 2017 var jag med i en studie som tog upp frågan om vad man kan göra för klimatet hemma, i ett hushålls- och konsumentperspektiv.
– Några år senare publicerade vi en breddad studie, som undersökte individernas möjlighet att påverka i fem olika roller – inte bara som konsument, utan även som medborgare, influerare, investerare och slutligen som yrkesperson. En internationell studie, som inte bara tittade på Sverige.
Röstning på klimatbra parti kraftfull åtgärd
Den här studien, som involverade många forskare från olika håll, utmynnade i en intressant lista, med de mest kraftfulla åtgärderna i topp och de mindre effektiva i fallande skala därunder. Här finns mer läsning om undersökningen
I ett medborgarperspektiv fann Kimberly Nicholas och hennes kolleger, att röstning på ett för klimatet optimalt parti var den mest effektiva åtgärden man kan göra (förutsättningen är förstås att dessa partier med kraftfull klimatpolitik också kom till makten).
– Det var inte det enda. Det ger också effekt att engagera sig i ideella organisationer och vara aktiv i medier – politiker påverkas av medier.
Hon tillägger snabbt, att långt ifrån alla på jorden är så lyckliga att de kan gå och rösta. Så den här goda metoden att göra skillnad är reserverad för alldeles för få, tyvärr.
Men att gå och rösta – skulle det ge större klimateffekt än att sluta äta kött, till exempel?
– Ja, det skulle jag vilja säga. Det är politiker som utformar lagarna som styr samhällsutvecklingen och den effekten är så stark.
Men du kan ju också välja själv att undvika att konsumera något med stort klimatpåslag…?
– Ja, alldeles rätt. Ofta är det där man börjar. Vi är konkreta. Vi ser i vår egen miljö vad vi kan göra och tänker kanske inte på det som är mer abstrakt.
Nu är vi dock inne på konsumentrollen – och här levererar studien ett rakt besked: som konsument är det största genomslaget om man flyger mycket eller litet, eller inte alls.
Åtta års vegankost kompenserar en flygresa
– Du får äta vegansk mat i åtta år för att kompensera de utsläpp som alstras om du reser tur och retur med flyg Stockholm-New York en gång, upplyser Kimberly.
Hon kommer genast med en viktig tilläggsupplysning: det är jordens rika konsumenter som studien koncentrerar sig på. Hit hör så gott som alla svenskar. Som ”rik” på denna jord betecknar studien de med konsumtionsutrymme motsvarande en svensk månadsinkomst över 27 000 kronor. Tänkvärt. Men så många fattiga människor finns det att siffran faktiskt inte är högre.
– Konsumentrollen är relevant för de tio procent som är rikast på jorden. Den fattigaste miljarden har inte råd med el, inte rent vatten eller toalett. De behöver konsumera mycket mer.
Studien kom alltså med råd även för individen som investerare och som professionell person. I det första fallet handlar det om att byta bank till en som valt bort att låna ut pengar till oljebolag till exempel, och placera sitt pensionskapital enligt samma tänkande.
– När det gäller yrkesrollen visade vi att alla jobb ska vara klimatjobb. Visst kan man byta jobb till något som handlar om just klimat, om man vill. Men det viktiga är att alla använder sin erfarenhet på sin befintliga plats. Till exempel kan det handla om att du verkar för att din arbetsplats strävar mot nollutsläpp.
Nu när du pekar ut röstandet som så viktigt för att ge klimateffekt – är det inte nedslående att svenskarnas valdeltagande brukar vara rätt lågt i EU-valet (55 procent 2019)?
– Ja, och därför är mitt budskap att bland det viktigaste du kan göra nu i slutet av maj, det är mobilisera dina kompisar och få med dig dina kompisar och gå och rösta på ett bra parti.
Vad är då viktigt för svenskarna inför parlamentsvalet? Ja, opinionsundersökningar i Sverige visar att klimatet – passande nog, sett till Kimberly Nicholas budskap här ovan – är just en av de viktigaste frågorna i EU-valet.
– Att övertyga dina kompisar och få dem att rösta i EU-valet på ett parti med bra klimatpolitik kan vara bland det viktigaste du gör i år för klimatet, säger lundaprofessorn och klimatforskare Kimberley Nicholas. Och en stor internationell studie hon lade fram 2021 stöder det resonemanget.
Både svenska och internationella klimat- och miljöorganisationer har också granskat hur väl politikerna, partierna och partigrupperna i parlamentet agerar till förmån för minskade klimatutsläpp och skärpt miljöpolitik – eller hur de själva säger att de ska agera.
Climate Action Network har presenterat ett så kallat scorecard för EU-parlamentets prestationer härvidlag under åren 2019 – 2024.
Så tycker svenska partierna om 20 miljöåtgärder
På hemmaplan har Naturskyddsföreningen nyligen publicerat en genomgång av hur de nuvarande partierna i EU-parlamentet, V, S, MP, C, L, KD, M och SD, ställer sig till 20 utpekade väsentliga miljö- och klimatåtgärder.
De båda exemplen har alltså inte samma utgångspunkt. CAN:s mätning visar förd politik, medan svenska SNF frågat partierna om deras prioriteringar framåt.
Men de båda undersökningarna uppvisar tydligt samma trend: klimat- och miljöambitionerna går, enkelt uttryckt, i en fallande skala högerut, där gröna, vänster-, och liberala partier uppvisar störst intresse och kristdemokratiska/konservativa lägre.
Minst intresse för klimat- och miljöpolitik återfinns hos nationalistiska och starkt högerorienterade partier i EU-parlamentet.
I Naturskyddsföreningens undersökning återspeglas detta av en slags vattendelare mellan Sverigedemokraterna och övriga sju partier i en av frågorna.
SD säger, till skillnad från samtliga övriga, nej till följande ambition i EU-arbetet: ”Agera för att en grön giv med ambitiös politik för klimat och natur ska vara en av EU-kommissionens och EU-parlamentets huvudprioriteringar under mandatperioden 2024–2029”.
SD:s besked understryks även av partiets förstanamn i EU-valet, Charlie Weimers, som i intervjuer tydligt klargjort att han går till val på att demontera EU:s klimatpolitik Fit for 55.
EU-valet hålls under dagarna 6-9 juni. I Sverige kan man förtidsrösta från och med onsdagen den 22 maj och söndag den 9 juni är officiell valdag.
När Sverigedemokraternas trollfabriker relativiseras och tillåts reduceras till åsiktsfrågor undermineras både det demokratiska samtalet och tron på vetenskapen. Det är dåliga nyheter för klimatet, skriver SMB:s krönikör Frida Hylander.
När trollen svärmar runt en gör jag alltid samma saker: blockar, svarar inte, men tar ibland skärmdumpar av kommentarer som anklagar mig för att vara psykiskt sjuk, vilja tjäna pengar på människors lidande och som hävdar att klimatpsykologer borde kriminaliseras. Jag sparar dem för att då och då kunna påminna mig om hur surrealistisk den här tiden är att leva och verka i.
Jag tänker på detta surrealistiska tillstånd när jag ser Kalla Faktas avslöjande av Sverigedemokraternas trollfabriker – men ännu mer när jag läser regeringspartiernas reaktioner, relativiseringar, whataboutism och totala avsaknad av faktiska åtgärder. Ord som inte följs av konsekvenser och som till slut inte blir mer än en jämntjock ljudmatta utan substans.
Demokrati och klimatfrågan hänger ihop
När Ulf Kristersson säger att det inte är regeringens ansvar att se till att dess närmsta samarbetsparti inte underminerar demokratin står det i bjärt kontrast mot hur regeringen uttalar sig mot fredligaklimataktivister som höjer sina röster för att hålla klimatfrågan högt på agendan. För Tidöregeringen är stickande rebellmammor en större säkerhetsrisk än anonyma nätkrigare bekostade av våra skattepengar. Det kanske mer än något annat handlar om att klimataktivisterna utmanar regeringens makt medan Sverigedemokraterna säkrar den.
Det visar också vad regeringen tycker bör rymmas i den svenska demokratin: trollfabriker är någon annans ansvar att hantera medan klimataktivister ska förläggas med hårdare straff. Så krymper handlingsutrymmet för alla som utmanar makten.
Klimatfrågan må ha sin grund i vetenskapen men möjligheten att genomföra klimatomställningen är i allra högsta grad en fråga om demokrati, om vem som har möjlighet att göra sin röst hörd och bli lyssnad på. Om vilka som har möjlighet att vara med och påverka de politiska besluten, i det stora och lilla. Om trollfabriker får härja fritt medan klimataktivister målas ut som säkerhetshot, om gränsen mellan sanning och lögn luckras upp ännu mer, om konsekvenserna för nätkrigandet stannar vid uddlösa tillsägelser så kommer också klimatarbetet försvåras och viktiga klimatröster riskera att tystas av ihärdiga troll.
Att göra sakförhållanden till åsiktsfrågor genom att relativisera och så frön av tvivel är en vanlig strategi hos klimatförnekarrörelsen, vilka vi numer vet har ett stort överlapp med just högernationalism likt den Sverigedemokraterna företräder. Görs allt till åsiktsfrågor bereds också mer plats för anonyma nätkrigare vars uppgift är att såväl manipulera folks åsikter som ge en falsk bild av vad opinionen tycker. Så undermineras både det demokratiska samtalet och tilltron till vetenskapen. Det är dåliga nyheter för klimatrörelsen, men nyheter som bara kan bemötas på ett sätt: att inte låta sig tystas, sluta samman och fortsätta göra motstånd
Intresset för gröna investeringar i Sverige ökar kraftigt, enligt nya siffror från Tidningen Näringslivet. Bland annat har Northvolt samlat in över 130 miljarder kronor från globala investerare.
Antalet tillkommande cleantech-företag är fortfarande högt. Varje år kommer det ut omkring 300 nya innovationer bara i Norden och det här lockar investerare. Investeringarna fokuserar främst på energilagring, tillverkning, industri och energiproduktion.
Nu rapporterar Tidningen Näringsliv att 2023 var ett rekordår för svensk cleantech-industri med investeringar på nästan 55 miljarder kronor. Detta är en tiofaldig ökning sedan 2018. I början av 2024 har nordiska företag redan lockat till sig drygt 10 miljarder euro, cirka 110 miljarder svenska kronor, i riskkapital och lån, jämfört med drygt sex miljarder euro för hela förra året.
Denna ökning beror främst på en kraftig ökning av lån, som nu står för den största delen av kapitalanskaffningen. Majoriteten av kapitalet kommer från internationella investerare.
EU:s nya lag om att återställa förstörd natur föll i våras oväntat när den formellt skulle antas av ministerrådet. Orsaken var en sen övertalningskampanj som iscensatts av Sveriges lantbruksminister Peter Kullgren (KD). Nu uppmanas Sverige av en rad länder att se till att den kommer upp för beslut och antagande igen inom kort.
Miljöministern vill inte svara på SMB:s fråga om hon blev underrättad om Kullgrens initiativ.
Den svenska regeringens och dess ministrars agerande kring lagen om att restaurera ekosystem inom unionens alla medlemsländer har flera udda inslag.
Under det svenska EU-ordförandeskapet förhandlades en kompromiss fram som det fanns majoritet för. I korthet går lagen ut på att en femtedel av unionens skadade naturmiljöer ska vara restaurerade till år 2030, med stegrade aktioner fram till år 2050. Den godkändes i både parlamentet och ministerrådet i fjol. Här länk till EU:s information om den.
Sverige var trots detta som medlemsland emot lagen. Men i rådet fanns alltså ändå majoritet, och klimatminister Romina Pourmokthari (L) uttalade sig positivt om detta i somras.
Vid vårens formella sista dragning i ministerrådet ändrade sig dock Ungern och sällade sig till motståndarländerna, varvid förslaget blockerades.
DN avslöjade kort därefter att Ungerns regering i ett mycket sent skede kontaktats av Peter Kullgren och förmåtts ändra uppfattning. För detta fick han mycket kritik, från både politiskt och vetenskapligt håll.
Elva länder skriver till motståndarna mot lagen
Nu tycks en rad länder anse att Sverige med flera ska ta ansvar för att rädda den strandade lagen, skriver tidningen the Guardian. Elva länders miljöministrar, däribland från Irland, Tyskland, Frankrike, Spanien, Estland, Danmark och Tjeckien uppmanar motståndarländerna att ändra uppfattning med hänsyn till det allvarliga läget för både ekosystem och klimat. Förutom Sverige och Ungern ärmotståndarna Finland, Österrike, Belgien och Polen.
Lagförslaget om naturrestaurering har länge varit politiskt kontroversiellt i Sverige. I den tidigare processen fanns en gedigen majoritet mot det i riksdagen. Enbart V, MP och L stödde utformningen av lagen hösten 2022, rapporterade SMB.
I EU-parlamentet var dock S-ledamöterna för lagen så som förslaget lades fram i slutligt skick, medan C var fortsatt kritiskt tillsammans med SD, M och KD. På andra sidan ville V och MP istället att den skulle skärpas.
Det svenska motståndet handlar om en rädsla för att det traditionella skogsbruket med kalhuggning och höga virkesuttag skulle vara i fara om lagen antas. Här är partierna starkt uppbackade av de stora privata skogsbolagen, inklusive lantbrukarnas kooperation Södra Skogsägarna.
Landsbygdsministerns agerande är så mycket mer ovanligt då han intervenerade på en annan kollegas fackområde, nämligen miljöminister Romina Pourmoktharis.
SMB har frågat miljöministern om hon kände till Kullgrens initiativ och var införstådd med det. Hennes pressekreterare Niki Westerberg meddelar att något klarläggande inte är att vänta:
Statsrådet har ingen möjlighet att svara på frågor om Kullgrens brev. Dem får du ställa till Peter Kullgren, skriver Westerberg i ett mejl till SMB.
SMB ställer nu via mejl motsvarande fråga till landsbygdsminister Peter Kullgren.
Inte oväntat ökar nu utsläppen av växthusgaser rejält, efter att reduktionsplikten sänkts på bensin och diesel. Det rapporterar Sveriges Radios Ekoredaktion, baserat på preliminära siffror från drivmedelföretagens branschorganisation Drivkraft Sverige.
Totalt för diesel och bensin har de fossila koldioxidutsläppen ökat med hela 24% – eller 850 000 ton –under årets tre första månader jämfört med samma period förra året, enligt Åsa Håkansson, organisationens produkt- och miljöexpert.
På årsbasis kommer det betyder det nästan fyra miljoner ton extra koldioxid i atmosfären, berättar hon för Ekot.
Reduktionsplikten handlar om hur stor andel biodrivmedel som måste blandas in i bensin och diesel och den kvoten har den politiska majoriteten nu sänkt. Därför ökar utsläppen trots att bilisterna faktiskt tankade mindre. För diesel var sänkningen mycket kraftig, från 30,5 till bara sex procent, vilket lett till en 40-procentig ökning av koldioxidutsläpp från detta drivmedel.
”Onödigt” enligt branschorganisationen
Branschorganisationen Drivkraft Sverige betecknar sänkningen som ”för kraftig” och de ökade utsläppen som onödiga.
Det hämmar ju också vidare investeringar i den här omställningsutvecklingen som vi behöver för raffinaderier och biodrivmedel, säger Åsa Håkansson, Drivkraft Sverige.
Sveriges Radio, Ekot, 10 maj 2024
Ekot har sökt regeringen för en kommentar, men inte fått någon.
Klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari (L) har tidigare hänvisat ”en breda palett” av andra åtgärder som ska få ned utsläppen. Dock har Pourmokhtari ännu inte tillsatt den utredare som ska ta fram ”den breda paletten”, enligt Dagens Nyheters Alex Schulman, som efterlyser ett ”snabbspår” för klimatpolitiken. Med tanke på de återkommande värmerekorden världen över är det lätt att hålla med.
Gör ekocid till ett åtalbart brott i Romstadgan så att ansvariga i Ryssland kan straffas för förstörelsen i Ukraina. Förslaget som framförs i riksdagsmotioner från samtliga oppositionspartier avslås nu av riksdagen, med hänvisning till att ”regeringen redan jobbar med frågan”. Ett svar som väckte missnöje.
Ukraina trycker på gentemot omvärlden för att ekocid (storskalig förstörelse av miljö) ska klassas som ett internationellt brott och kunna leda till åtal vid domstolen i Haag. Bakgrunden är förstås den extremt omfattande ödeläggelse som Rysslands anfallskrig vållat många ekosystem i stora delar av landet.
Skadorna kommer att kosta hundratals miljarder kronor att åtgärda och ge effekter under decennier framåt.
Vid en utfrågning i EU-nämnden i höstas uttalade statsminister Ulf Kristersson (M) stöd för Ukrainas vilja att kunna ställa Ryssland till juridiskt ansvar för ekocid i landet, vilket SMB rapporterade om.
Nu var det dags att besvara motioner från MP, C, S och V som föreslår att Sverige ska driva på för att få in brottet i Romstadgan. På utrikesutskottets förslag avslogs motionerna, trots att de enligt majoriteten är ”Innovativa förslag, som skulle kunna vara en väg framåt”.
”Tveksamt om regeringen vill driva frågan”
Centerpartisten Kerstin Lundgren tyckte att utskottets skrivning var passiv och ifrågasatte i kammaren om regeringen är beredd att driva saken internationellt. Men M-ledamoten Katarina Tolgfors försäkrade att regeringen arbetar med ärendet och menade att det inte fanns något skäl för oppositionen att vara alltför orolig. Här länk till riksdagens videosändning.
Sverigedemokraterna, Tidöregeringens stödparti och fundament, stödde i princip förslagen i motionerna. SD skriver i en egen reservation att man ”instämmer i intentionen som framförs i flera yrkanden” men valde ändå att inte ansluta till oppositionspartierna. Man lovar dock att följa ”hur regeringen aktivt arbetar med frågan”.
Kravet på att göra ekocid till ett internationellt brott drivs sedan ett antal år av organisationen Stop Ecocide International, som även har en svensk avdelning.
En särskild grupp av europeiska politiker, ledd av Sveriges förra utrikesminister Margot Wallström, utreder Rysslands omfattande miljöförstörelse i Ukraina. Den kungjorde i höstas en lång kravlista på åtgärder för att stötta Ukraina. En av dem är att ekocid införs i Romstadgan så att det någon gång kan bli möjligt att lagföra de ryska miljöbrottslingarna i Haag.
Det bubblar av systemkritik i tonerna av klimatkrisens allt högre ringande varningsklockor. Supermiljöbloggen har som första svenska media träffat filmskaparna bakom dokumentärfilmen Outgrow the System, som under våren visats världen över. Filmen intervjuar flera forskare och experter som sammantaget visar att alternativa lösningar både finns och växer under ytan.
För att överkomma klyftan mellan de klimatvinster vi har och vad forskarna säger till oss att vi behöver krävs inget mindre än total systemförändring.
Forskaren Timothée Parrique i dokumentärfilmen Outgrow the System.
Gröna rörelser har i mer än ett halvt sekel förstått att evig ekonomisk tillväxt på en planet med ändliga resurser är dömd att skapa problem för mänskligheten. För 52 år sedan släpptes rapporten Tillväxtens gränser på beställning av Romklubben, som öppnade allmänhetens ögon för kopplingen mellan resursanvändning, tillväxt och dess ohållbara samspel.
Mängden tillväxtkritik och allmänhetens acceptans för densamma har varierat i omfattning sedan dess, men på det stora hela har förekomsten och genomslaget varit lågt. Men kanske har något förändrats. De senaste åren har otaliga mängder akademiska och populärvetenskapliga böcker om nerväxt och posttillväxt publicerats av forskare och experter såsom Kate Raworth, Jason Hickel, Giorgos Kallis och Matthias Schmeltzer.
I ljuset av en alarmerande klimatkris och en majoritet av de planetära gränserna överskridna verkar åtminstone universiteten ha insett vikten av att utforska andra, hållbara, ekonomiska system som även beaktar människors behov och välmående. Sådana forskningsprojekt återfinns nu på många universitet världen över med bland annat Lund och Barcelona i framkanten.
Men vad det verkar är det inte enbart inom akademin som alternativa frön växer och frodas. Deltar man i eller lyssnar på en klimatdemonstration lär man nästan garanterat höra People not Profit (människor inte vinst) och Change the system, not the climate (förändra systemet, inte klimatet) skanderas. I höstas sverigelanserades tyske ekonomijournalisten Ulrike Herrmanns bästsäljande bok Kapitalismens slut under Bokmässan i Göteborg. Herrmann slår fast att grön tillväxt är en illusion och att ekonomin istället måste krympa, i en intervju med Supermiljöbloggen.
I Aftonbladet Kultur skriver Eric Rósen att vi måste släppa fantasin om evig tillväxt. Under mars månad släpptes tidningens grävchef Jonathan Jeppssons nya bok Mot kollapsens hjärta där han kallar tillväxt för “magiskt tänkande” och Staffan Laestadius, professor i nationalekonomi vid KTH, kritiserar regeringens drömmande om oändlig tillväxt i en debattartikel i SvD i april. I en av vårens SMB-krönikor skriver Annie Croona att bryta sig loss ifrån tillväxten är en möjlighet.
Det verkar bubbla under kapitalismens gröntvättade yta. Det är med denna vetskap jag sätter mig ner för att möta två filmskapare – Cecilia Paulsson från RåFILM och Anders Nilsson från Teater K. Deras nya dokumentärfilm Outgrow the System (Väx ur systemet) samlar världsledande experter för att utforska just de sådda frön som kan bli planetens och människans räddning.
Cecilia Paulsson (vänster) och Anders Nilsson (höger). Källa: Outgrow the System / Teater K
Vi möts digitalt. Det hela inleds med några artighetsfraser. De berättar för mig att Outgrow the System är ett resultat av Teater K:s projekt Scenario 2030, där målet var att utforska vad för typ av framtida samhälle människor, och i synnerhet unga, vill ha. I projektet lyfte de inbjudna deltagarna ofta ökat demokratiskt inflytande och alternativa sätt att hushålla med resurser.
– Vi är väldigt bra på att protestera mot saker och inte så bra på att diskutera hur vi vill bygga upp alternativa strukturer, säger Cecilia Paulsson.
Cecilia har tidigare skickat en länk till mig så att jag kunnat se filmen i förväg. Dokumentären spenderar minimalt med tid med att förklara de olika sociala och miljömässiga hot och kriser vi numera tvingas tampas med. Jag tänker att det är ett aktivt val – de flesta av oss är medvetna om klimatkrisen, det sjätte massutdöendet, inflationen och rekordstora ekonomiska ojämlikheter. Nyttan av att återigen förklara dessa är inte så stor. Det är lösningarna som behöver diskuteras.
Jag har bestämt mig för en liknande taktik och för in samtalet på de stora systemskiftande frågorna direkt. Det är ju trots allt dessa som filmen handlar om.
För att börja med en av filmens centralpunkter, som ju även utgör filmens titel: varför behöver vi växa ur systemet? Varför behöver vi växa ur kapitalismen?
– När man pratar om systemförändring tror jag att många kan känna rädsla, bland annat när man tänker på revolutioner och liknande som inte alltid fallit väl ut. Ofta kan det finnas en känsla i motståndet om att “nu ska vi förändra saker”, men sen när förändringen väl ska ske så har ingen egentligen pratat om vad man vill ha istället. Idéen bakom filmen är att vi tror att det är mer hållbart att man parallellt med de system vi lever i idag bygger upp alternativ. Om de får mer uppmärksamhet och mer stöd kan de växa och bli starkare och starkare. Relevansen för dessa ökar också desto mer folk blir varse om kapitalismens återkommande kriser, som ju är mer eller mindre inbyggda i systemet. Kapitalismen är heller inget som kommer försvinna imorgon, men har vi alternativ kan vi gradvis övergå till andra system, säger Cecilia Paulsson.
Anders Nilsson fyller i:
– Kriserna verkar ju också bli värre och värre eftersom att det vi ofta gör är att behandla symptomen snarare än problemen i sig. Man skjuter problemen under mattan för att vinna tid. Man löser inte problemen och går vidare.
– Jag tänker också såhär att om vi ska nå någon verklig förändring då måste vi samlas kring något som vi tror på och vi vill ha. Det räcker inte att bara vara emot. Det vi saknat och ville bidra till var en mer offensiv och visionär ambition. Det är naturligt att vi som är kritiska till kapitalismen förlorar om vi inte har några bra svar på hur vi vill att det ska fungera istället.
När jag för första gången bänkar mig i soffan för att se den en timme långa dokumentärfilmen finns det ingen plats till mental uppvärmning. Jag möts genast av klipp som skildrar skogsbränder, översvämningar och naturförstörande extraktion. Till bilderna hörs Kate Raworths röst, en välkänd systemkritisk röst som bland annat är forskare i ekonomi vid Oxford och har skrivit boken Doughnut Economics. Med all önskvärd tydlighet påtalar hon att vårt nuvarande ekonomiska system fullständigt missköter vårt planetära hem och att det måste transformeras.
En representation av Doughnut Economics (Dougnut of social and planetary boundaries). Munkens yttre gräns utgörs av det ekologiska taket (bestående av de planetära gränserna, som inte bör överskridas) medan den inre gränsen representerar det sociala fundamentet (vilket behöver uppnås för att människors behov ska mötas. Munken representerar således det utrymme inom vilket samhällets ekonomi måste hålla sig inom. Källa: Kate Raworth och Christian Guthier (CC-BY-SA 4.0) & Raworth, K. (2017), Doughnut Economics: seven ways to think like a 21st century economist. London: Penguin Random House.
Minuter senare hörs Raworth igen när hon påminner om att mänskligheten har överskridigt sex av nio planetära gränser. Hon kallar klimatkrisen, biodiversitetskrisen och de andra överskridna gränserna för “döden av den levande världen”. Det här är något som ekonomer istället skulle kalla en miljömässig externalitet.
Filmen menar ju att lösningarna på de här existentiella hoten och kriserna som vi ser i dagens samhälle återfinns utanför kapitalismen. Varför kan inte kapitalismen exempelvis lösa klimatfrågan eller massutdöendet?
– Mitt korta svar på den frågan är att det ter sig ganska så givet att kapitalism kommer köra slut på alla resurser på grund av profitjaktsmomentet som är väldigt centralt i den kapitalistiska idén. Vi ser redan idag att resurser börjar sina, menar Anders Nilsson.
Är det korrekt uppfattat att klimatkrisen, bland annat, är ett symptom av kapitalismen?
– Ja, absolut, det skulle jag säga. Vi överutnyttjar resurser eftersom det alltid är vinst som är det översta målet. Miljö har ju setts som en externalitet – en kostnad som de [ekonomerna] inte behöver beräkna. I själva verket är det ju så att vi snor ifrån framtida generationer. Om man skulle räkna in de verkliga kostnaderna som utsläppen leder till så hade det inte varit lönsamt att hålla på som vi gör, så klart, säger Cecilia Paulsson.
Jag tänker genast på en rapport från ifjol som förkunnade att ingen av de 20 mest skadliga industrierna i världen hade varit lönsamma om företagen tvingades ta fullt ansvar för sin miljöpåverkan.
– Om man inte skulle använda ordet kapitalism kan man ju säga att så som den så kallade fria marknaden fungerar just nu så är det ju så att i nästan alla branscher så samlas resurser och makt i väldigt få händer. Så vi lever ju mer i en oligarkisk struktur där det inte är så mycket konkurrens utan snarare bedrägeri som dominerar oss och bestämmer priserna. Ägandet blir mer koncentrerat, vilket gör att det blir mindre demokrati. Demokratin får en underordnad roll gentemot de stora företagen, vilket också gör att hushållandet av resurser blir svårare, fortsätter Anders Nilsson.
– Steg ett är att prata om ekonomi och avmystifiera den, säger Amanda Janoo från Wellbeing Economy Alliance, i filmen.
Det känns som ett underliggande syfte med filmen.
Outgrow the System fokuserar på och förklarar fem alternativa ekonomiska modeller som nu är på frammarsch: nerväxt, doughnut economics, ekonomisk demokrati, deltagarekonomi och ”not for profit world”-modellen. Det påpekas genomgående i filmen att de alla har mycket gemensamt och att de kan komplettera varandra.
Gemensamt för samtliga modeller är att de är designade med syftet att sätta människors behov, lokal demokrati och planetär hållbarhet i förarsätet. De instämmer med påståendet att våra produktiva kapaciteter är missriktade och kan användas effektivare om de mer aktivt fokuserar på människors och naturens välmåenden. Ekonomisk tillväxt är inget ändamål i sig. Andra mått och värden är viktigare än BNP:n. På så sätt kan en produktionsökning av vaccin premieras högre än en ökning av vapenproduktionen, menar dess förespråkare.
– Ekonomin borde bara vara här för att samordna uppfyllandet av våra behov. Den är inte slutändamålet med civilisationen. Problemet idag är att vi har inverterat detta: uppfyllandet av människors behov är underordnat BNP-tillväxt och ekonomin i sig, säger Timothée Parrique, forskare i ekonomi vid Lunds universitet och en numera stor profil inom nerväxtrörelsen.
Anders, numera i övre medelåldern, säger sig ha tillhört de i vänster- och miljörörelsen som förespråkat mer fokus på alternativ än att stanna vid att kritisera kapitalismen. I minst fyrtio år har det varit svårt att få genomslag för nya ekonomiska idéer, menar han.
– Det som är kul nu är att man märker att något håller på att förändras. Nu börjar människor förstå. Och det är också ganska tydligt för många människor, tror jag, att oavsett om man söker förändring eller inte, så är det system som vi lever i nu är mycket mindre trovärdigt vad gäller ekonomisk stabilitet än tidigare: det är inte längre så att människor kan förlita sig på att det kommer en ny högkonjunktur och så ordnar sig allt igen. Utan vi är medvetna om att det är många resurser som börjar ta slut, säger Anders Nilsson.
Cecilia Paulsson tycker sig se att något har förändrats, att det numera händer mycket och bubblar av idéer.
– Ibland kan förändring ske väldigt snabbt, det har vi ju sett i historien. Då är det viktigt att det finns bra idéer och alternativ spridda i samhället, annars finns ju risken att stora kriser följs av fascism och liknande med starka ledare. Om vi vill ha ett samhälle som istället går åt ett demokratiskt roll, då måste vi ha tränat på det innan, menar hon.
Trots det bistra erkännandet att vi har ett dysfunktionellt system som dominerande samhällskraft är Outgrow the System en hoppingivande film. Den ger verktyg för att både se och prata om en bättre värld med andra typer av ekonomiska system, som sätter social och ekonomisk hållbarhet i centrum.
Dokumentären (och filmskaparna) påpekar insiktsfullt att man ska komma ihåg att dagens kapitalistiska system inte ser likadant ut överallt, att det finns delar av systemet som är bra och istället bör värnas. Men det är givetvis uppenbart att systemet som helhet just ter sig inkapabelt att ta oss till ett i grunden hållbart samhälle. Därför är det givande att Outgrow the System samlar och ger de här tankegångarna om alternativ organisering och hushållning utrymme.
– De här modellerna… de representerar fröerna till en radikalt annorlunda ekonomi. Vad vi behöver idag är att ge dem utrymme och resurser och vattna dem så att de kan bli det främsta sättet att organisera en ekonomi, säger Timothée Parrique, i filmens slutskede.
Varför tycker ni att man ska anordna en filmvisning eller gå och se filmen om man har chansen?
– Jag tänker att man ska se filmen om man känner oro inför exempelvis klimatkrisen, inflationen och social orättvisa och är nyfiken på alternativ och på vad vi kan göra. Vi tror att man efter att ha sett filmen kommer gå därifrån och känna att “jaha, det finns ju faktiskt andra sätt att göra saker på”. Många känner sig stärkta och känner hopp efteråt, säger Cecilia Paulsson.
– Precis som vi gjorde själva när vi intervjuade personer i filmen, flikar Anders in med ett leende innan han fortsätter:
– Det har verkligen varit intressant och hoppingivande, och det är nog därför som varje visning tycks generera nya visningar för oss.
Filmplanchen för Outgrow the System. Källa: Outgrow the System / Teater K
En sista fråga: Är det något ytterligare budskap ni vill förmedla till läsarna?
– Jag skulle vilja uppmana folk att göra ett anspråk till att ha en uppfattning om ekonomi, och prata med människor runtomkring dig om vad du tänker och tror och resonera med andra om hur ekonomin skulle kunna fungera annorlunda. Och väldigt gärna bekanta med dig med någon av de här alternativa modellerna. För när man har gjort det får man en ny referenspunkt och kan då se det som vi lever i nu från ett annat perspektiv, påtalar Anders Nilsson.
Och du, Cecilia?
– När jag berättar om filmen för folk jag träffar får jag ofta svaret “Men gud vad intressant! Och det vet jag ingenting om!”. Jag tänker att det sätter fingret på att det här faktiskt är något som intresserar väldigt många samtidigt som man har väldigt låg kunskap om ämnet. Så vår förhoppning med filmen är att tittare efteråt ska känna att “men okej, det här är någonting som jag också kan prata om och förstå”.
– Det är som att man har lagt upp hela det ekonomiska systemet på ett sätt som är väldigt svårt att relatera till och förstå, men egentligen handlar det ju om fysiska resurser, om vad vi äter, vilka kläder vi har på oss, vilket arbete vi går till. Det är ju saker som är väldigt konkreta. Vi måste förflytta ner ekonomisnacket från det här abstrakta börsplanet för att inse att ekonomi handlar om våra vardagliga liv.
Sedan världspremiären i oktober ifjol har filmen visats över 60 gånger och fler är att vänta. Hittills har filmmakarna fått förfrågningar från över 30 länder världen över. Många fler visningar i Sverige är på gång till hösten. Redan nu är visningar planerade på Öland samt i Göteborg, Tomelilla, och Landskrona. För mer info om de inplanerade visningarna och om hur man själv kan anordna en visning – stor som liten – hänvisas man till filmens hemsida.
Venezuela är det första landet att förlora alla sina glaciärer i modern tid. Den sista kvarvarande glaciären, Humboldtglaciären, har nu smält så pass att forskare har omklassat den till ett isfält.
2020 varnade forskare för att Venezuela kan bli det första landet i bergskedjan Anderna att förlora alla sina glaciärer. En kartläggning visade att glaciala områden minskat med 98 procent mellan 1952 och 2019.
Nu rapporterar The Guardian att den sista glaciären har smält. Det har funnits sex glaciärer i bergskedjan Sierra Nevada de Mérida, som är beläget cirka 5000 meter över havet. 2011 var fem av dem borta, och endast Humboldtglaciären, även kallad La Corona, kvarstod.
Klimatologen och väderhistorikern Maximiliano Herrera säger till The Guardian att länder tidigare har förlorat glaciärer, men det skedde i slutet på den lilla istiden. Venezuela är alltså det första landet att förlora dem i modern tid.
Översiktsbild av glaciärområden i Sierra Nevada de Mérida (Venezuela), mellan topparna Bolívar och Humboldt från 1910 till 2019, ritad över en Spot-satellitbild från 2009. De viktigaste topparna och sjöarna (i blått) är markerade. Området 1910 är en uppskattning. Källa: Arctic, Antarctic, and Alpine Research 2020.
”Att Venezuela nu har förlorat alla sina glaciärer symboliserar verkligen de förändringar vi kan förvänta oss att se i hela vår globala kryosfär under fortsatta klimatförändringar. Som glaciolog är detta en gripande påminnelse om varför vi gör det här jobbet och vad som står på spel för dessa miljöer och för samhället”, säger Caroline Clason, glaciolog vid Durham Universitet (översatt citat).
I ett sista försök att rädda Humboldtglaciären har man lagt en värmefilt över istäcket för att förhindra fortsatt smältning, men enligt The Guardian är experter skeptiska till att det kommer att fungera.
När Finanspolitiska rådet i veckan presenterade årets rapport till regeringen var det många som lyfte på ögonbrynen. En av dessa var Nina Ekelund, Hagainitiativets generalsekreterare. Redaktionen kan stolt presentera Ekelund som SMB:s nya krönikör!
Krönika Jag har aldrig under min yrkesverksamma tid sett något liknande: Finanspolitiska rådet är samstämmiga med Klimatpolitiska rådet. Det behövs en plan för klimatminskningar och politiskt ledarskap menar Finanspolitiska rådet i årets rapport som lämnas till regeringen.
Finanspolitiska rådet är en myndighet i Sverige som gör en oberoende bedömning av regeringens finanspolitik. I år valde rådet att som ett av två teman fördjupa sig i klimatpolitiken. Rådets första rapport kom 2008 och de har lyft fram klimatfrågan under åren 2013, 2016 och 2022. Klimatpolitiken nämns övergripande under åren 2021 och 2023, men aldrig har jag sett att rådet varit så tydligt som i år.
Politiken skapar osäkerhet: ”leder till missnöje”
När rådets ordförande Lars Heikensten presenterade årets rapport sa han att det blir dyrare för Sverige utan en sammanhållen och begriplig klimatstrategi. Han fortsatte med att säga att Sverige måste följa de mål och regler som EU har satt upp. Och när politiken saknar en sammanhållenhet, innebär det en större osäkerhet, vilket leder till att klimatomställningen blir dyrare för staten, kommunerna, företagen och hushållen.
Rådets ordförande lyfte också fram att regeringen lovar att ingen ska drabbas av klimatomställningen. Det är inte rimligt, fortsatte Heikensten. Regeringen måste våga använda prismekanismer, vilket kommer få effekter, annars kan det komma att hämma omställningen. Tyvärr lägger politiker band på sig och undviker de åtgärder som behövs. I sin tur leder det till missnöje när utsagor inte går att infria.
”En ovanlig klimatröst”
Heikensten avslutar med en uppmaning: ”En bättre strategi är att tydligt konfrontera de problem vi står inför, kommunicera dem, och rikta stöd till dem som behöver det mest.”
Rapporten känns hoppfull i en tid när tillräckliga åtgärder saknas. Märkligt att jag fick just denna känsla medan jag läste rapporten. Jag tror att det beror på att den är så tydlig om vad som behöver göras. Och det kommer från finanshåll – en ovanlig röst klimatröst.
Ett (imaginärt) samtal som lämnar mycket att önska
Eftersom denna rapport lämnas över till finansminister Elisabeth Svantesson, på samma sätt som Klimatpolitiska rådets rapport lämnas över till klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari, så ser jag följande samtal framför mig.
Lars: Varsågod Elisabeth, här har du årets rapport från oss i rådet. Vi har nu analyserat regeringens finanspolitik.
Elisabeth: Tack Lars, något särskilt som sticker ut i årets rapport?
Lars: Ja, vi ser att det saknas en sammanhållen och begriplig klimatstrategi. Det gör att kostnader stiger för staten, kommunerna, företagen och hushållen. Vårt uppdrag är att analysera och komma med rörande finanspolitiken, och här är vi mycket bekymrade.
Elisabeth: Men det är ju inte mitt ansvarsområde, det är Romina och Ebba som har ansvar för klimat- och näringslivspolitiken. Ja, och kommunerna, det är Eriks ansvar.
Lars: Vi ser att klimatpolitik och finanspolitik hänger ihop. Eftersom vi ska bedöma om finanspolitiken är förenlig med långsiktigt hållbara offentliga finanser, de budgetpolitiska målen, samt konjunkturutvecklingen och vi ser att klimatpolitiken inte hanteras med tillräcklig kraft utan tvärtom ger ökade kostnader, är det vårt ansvar att uppmärksamma finansministern på detta. Omställningen kommer att vara en dominerande politisk fråga under lång tid, den skär genom hela samhället och påverkar hela samhällsekonomin.
Elisabeth: Bästa Lars, nu har vi lagt fram en klimatpolitisk handlingsplan. Vi har hanterat frågan.
Lars: Elisabeth, vi behöver beslutskraft här och nu. Tiden är knapp för att få ned utsläppen och både företag och individer är beroende av en förutsägbarhet i politiken för att kunna ta välinformerade beslut. Jag vill påminna dig om att Sverige inte själva råder över utvecklingen; tvärtom finns det bindande internationella avtal och EU-regler.
Precis så. Därför är EU-valet den 9 juni mycket viktigt. Glöm inte att rösta och bli inspirerad av Finanspolitiska rådet.
(Lars Heikenstens kommentarer ovan återfinns nästan i sin helhet i rådets rapport och i citat från presskonferensen.)
←Tipsa!
Tipsa oss
Har du något du tror vi missat och kanske borde skriva om? Vi tar tacksamt emot alla tips du kan bidra med. Maila direkt till tips@supermiljobloggen.se eller fyll i formuläret nedan.
SMB kämpar för en hållbar framtid. Sedan starten 2010 har vår ideella redaktion drivit miljödebatten framåt genom nyhetsbevakning och granskningar. Nu vill vi utveckla vårt arbete – och vi hoppas att du vill hjälpa oss.