Du kan trycka Shift + S för att få fram sökfältet när som helst och Esc för att stänga det.
Tryck ENTER för fler resultat, då kan du även förfina din sökning.
    Stäng

    Goldmann om Norges nationaldag, nyttig nationalism och sanna Sverigevänner

    Foto på Mattias Goldmann, 2030-sekreterariatet

    Nationalism ligger i dagens tidsanda. I Norge förstås, men även i Sverige. Det konstaterar SMB:s krönikör Mattias Goldmann som själv inte är särskilt förtjust i gränser. Men när nationalism nu är det stora temat, hur kan då en nyttig patriotism se ut? funderar Goldmann och levererar en rad egna exempel.

    KRÖNIKA Norges 17 maj är en högtid, Sveriges 6 juni är bara en helgdag. Krönikor kommer att skrivas, middagssamtal att hållas om hur det i Norge minsann är självklart att vifta med flaggor och stämma upp i nationalsång – borde vi inte, när nu båda länderna gått till fotbolls-VM, ta efter och förbättra vår tradition?

    Själv ser jag varje gräns och varje land som ett misslyckande – de som inte kunde inte enas behöver dra ett streck mellan sig, och vara beredda att försvara en påhittad gräns till sista blodsdroppen. Kanske är det ändå dags för mig och likasinnade att inse att tidsandan är i Norges och patriotismens favör. Alla partier har med ”Sverige” i sina slogans, att vara blågul är inte längre att ha fått stryk, utan att vara patriot. Så om det trots allt finns en nyttig nationalism, vad är den då? Här följer min beskrivning:

    Nationell stolthet bygger på att inte ge upp

    Stå för vad vi sagt. Ingen nationell stolthet har någonsin byggts på att ge upp och inte mäkta med. ”Bättre fly än illa fäkta” är inte nationalism utan bara fegt. Ändå är det just de som kallar sig för nationalister som verkar vilja urholka klimatmål eller helt stryka dem, och betala dryga klimatmötet till EU istället för att leva upp till våra åtaganden – vilka osvenska ynkryggar de är! 

    Vara världsbäst. Stolt flaggviftande byggs av kaxiga uttalanden som att ”vi gör inte detta för att det är enkelt utan för att det är svårt”. En sann patriot frågar inte ”Varför ska just vi göra detta?” utan slår fast att det som andra inte pallar, det mäktar vi med. Norge är världsförst med att nå 100 procent nya elbilar, Sverige har velat vara världens första fossilfria välfärdsnation – uttryckt av en tidigare statsminister, redo att uppdateras av framtida statsministerkandidater och andra ledaraspiranter. Att förvandla landet till ett gigantiskt Dollarstore för rekordbillig, importerad bensin och diesel är inte patriotism utan Sverigesvek.

    Värna bilden av det sunda Sverige

    Bygga vidare på vad som gjort vårt land starkt. De som bryr sig om Sveriges historia på riktigt vet att vårt välstånd byggts på att vara premium. Fina svensk skogsprodukter betingar bättre betalt än slarvig rysk hyggesflis, det svenska stålet biter bäst och Volvos Värde Varar. Framgent handlar det om saker som fossilfritt stål, klimatpositiva drivmedel och cirkulärt byggande. Det vore väldigt osvenskt att plötsligt försöka något helt annat, något för Sverige så obeprövat som att plötsligt appellera till de som är sist kvar i det gamla, framgent appellera till de som inte ställer några följdfrågor och om priset är det rätta kan tänka sig att vara sist kvar i det gamla. 

    Värna Sverigebilden. Hela världen förknippar Sverige med rent vatten, frisk luft, älgar i skogen och fisk i sjöarna. Den bilden säljer våra produkter och tjänster, betalar vår vård och omsorg. Gigantiska kalhyggen, avskjuten älgstam och avgasmoln i innerstäderna raserar den framgångsrika Sverigebilden och riskerar att stå oss alla dyrt. 

    Avskräck inte folk från att komma

    Tro på oss själva. Kaxig nationalism är förstås inte att vara så rädd för att bli utkonkurrerade att vi gör hela Sverige till en skyddad verkstad. Tror vi på oss själva, vågar vi låta oss utmanas; Man kan ju bara vara trygg i att faktiskt vara bäst om alla fått tävla på lika villkor. Må bäste han, hon eller hen få jobbet – att leverera på verklig nationalism handlar om att prestera i världsklass, inte om ursprung, uttal eller utseende. 

    Locka hit andra. Patriotens bild är att vad vi har är bättre än vad andra kan erbjuda. Så byggde USA upp sin nationella identitet, och fick under många årtionden stora delar av världen att bekräfta att man ville dit. Att avskräcka folk från att komma och mota bort de som redan är här ger inte en bild av ett land som tror på sig självt. De som kommit längre på denna resa åt fel håll ser hur omvärlden vänder landet ryggen. Ett stolt och starkt Sverige kan bättre än så. 

    Sanna Sverigevänner räds inte omvärlden, fruktar inte framtiden och förespråkar inte skyddad verkstad. Sverige ska mer och bättre än så!

    Mattias Goldmann är vd för 2030-sekretariatet, föreläsare, författare och debattör. Han medverkar regelbundet med helgkrönikor på SMB.

    Ny studie: Biologisk mångfald gör marken mer motståndskraftig och ökar kolinlagringen

    Biologisk mångfald ovan jord hjälper också livet under marken. Det visar en ny studie från forskare vid bland annat Lunds universitet och det stora tyska fältexperimentet Jena Experiment, publicerad i tidskriften Journal of Ecology.

    Studiens resultat bygger på jordprover i Tyskland där forskare sedan 2002 har odlat gräsmarker med olika många växtarter, från monokulturer till områden med 60 arter. Efter drygt 20 års forskning kan forskarna nu visa att biologisk mångfald stärker markens motståndskraft mot torka och ökar mängden kol som lagras i marken.

    Mikroorganismer blev mer tåliga mot torka

    Forskarna undersökte hur markens mikroorganismer reagerade både under normala förhållanden och vid experimentell torka. Resultaten visar att jord från artrika växtsamhällen hjälpte mikroberna att fortsätta växa trots vattenbrist.

    Forskarna kopplar effekten till att fler växtarter tillför mer kol från rötter och organiskt material i marken. Det ger mikroorganismerna bättre möjligheter att hantera stress under torra perioder.

    Studien visar också att artrika marker ökade mängden mikrobiell biomassa i jorden. Mikroorganismer driver viktiga processer i markens kolcykel och bygger upp stabilt organiskt material som kan lagra kol under lång tid.

    Biologisk mångfald kan stärka markens kolinlagring

    Effekterna var starkast i matjorden, där rötter och mikrobiellt liv är som mest aktivt. Där ökade mikroorganismernas aktivitet, mängden mikrober i marken och markens motståndskraft mot torka i takt med att antalet växtarter ökade.

    Resultaten pekar också ut biologisk mångfald som en möjlig klimatlösning. När fler växtarter växer tillsammans stärker de inte bara förutsättningarna för pollinatörer och andra arter ovan jord. De stärker också markens mikroorganismer och ökar markens förmåga att lagra kol.

    I takt med att torka väntas bli vanligare i stora delar av Europa kan sådana effekter få stor betydelse för både jordbruk, naturvård och klimatarbete.

    Regeringen satsar ännu en gång flera miljarder på lägre bensin- och dieselskatter

    Regeringen satsar 17,5 miljarder kronor i ett särskilt krispaket för att lindra följderna av Irankriget och blockeringen av Hormuz-sundet. Bensin- och dieselskatterna ska sänkas temporärt med totalt tre kronor litern från halvårsskiftet, utöver den skattesänkning som redan beslutats i vårpropositionen. Det blir även ett elstöd till hushållen och en viss höjning av elbilspremien.

    Beslutet i regeringens vårbudget om en sänkning från den 1 maj med en krona för diesel och 40 öre för bensin innebar att Sverige redan nått EU:s lägsta nivå för bränsleskatterna. Den nya sänkningen, som kommer att kosta cirka 7,5 miljarder kronor, har kommissionen redan godkänt. Klartecken måste lämnas av ministerrådet, samt av Sveriges riksdag, enligt regeringens pressmeddelande.

    Stora pengar läggs alltså än en gång på att hålla bensin- och dieseldrivna fordonsägare så lite drabbade som möjligt av den globala prischocken. För lånade pengar. Men finansministern framhöll att Sverige är lågt skuldsatt och klarar den extra utgiften.

    Jag jobbar varje dag för att se till att svenska folket och hushåll ska gå så skadefria som möjligt från den här krisen. Vi är alla påverkade och kan inte kompensera för allt, sa finansminister Elisabeth Svantesson (M) under den videoutsända pressträffen.

    Andra länder gör mer än Sverige

    Den svenska regeringen har just inte lanserat några andra kampanjer mot fossilenergikrisen, utöver att göra de fossila bränslena billigare. Många andra länder runt om i världen har också sänkt bensin- och dieselskatter, men har varit mer mångsidiga än i Sverige.

    Enligt en uppföljning som IEA, Internationella energiorganet, gjorde i början av maj har såväl industri- som utvecklingsländer därtill propagerat för mer hemarbete, mer kollektivresande och för minskat flygande inom tjänsten för statsanställda. I Sverige har regeringen tvärtom för en tid sedan manat offentliga sektorns myndigheter att flyga mer.

    En del länder ger riktade stöd för att sänka bränslekostnaderna för mer ekonomiskt utsatta grupper istället för att gynna alla landets bilägare med generella skattesänkningar som Tidöregeringen väljer att göra. Detta val får också kritik från sakkunnigt håll. I en DN-artikel varnar ekonomen Robert Bergqvist på SE-banken för att inflationen kan ta fart och tvinga fram räntehöjning om stödet slår fel. ”Det är viktigt att det riktas till de företag och hushåll som drabbad hårdast”, säger han.

    Alternativen till fossilbränslen missgynnas

    En effekt av ännu en skattesänkning på diesel och bensin är att de förnybara alternativen relativt sett blir ännu dyrare.

    En priskoll på ett drivmedelsbolags hemsida visar redan mycket stora prisskillnader, innan regeringens krispaket börjar gälla: 95-oktanig bensin kostar enligt noteringen den 13 maj 18,94 per liter, standarddiesel 21,60, medan HVO 100 kostar 29,99 per liter. Ett kilo fordonsgas (som oftast till 80-90 procent består av förnybar biogas) kostar 30,19, vilket jämfört med bensindrift blir flera kronor dyrare per mil.

    Det förnybara bränslet HVO 100, som framställs av exempelvis slakteriavfall och restprodukten svartlut från massaindustrin, är helt fossilfritt och kompatibelt med diesel. Trots att den svenska regeringen 2022 såg till att få EU:s tillåtelse att befria HVO från energi- och koldioxidskatt (beslutet går ut vid årsskiftet) är prisdifferensen nu mycket stor till dieselns fördel. Det beror inte bara på att fossilbränsleskatten sänks, utan även på att HVO är dyrare att framställa. Och det ska sägas att vårbudgeten innehöll ett visst stöd till offentliga myndigheter för inköp av förnybara drivmedel.

    Stöd även till kollektivtrafikresenärer och till jordbruket nämndes vid presentationen av krispaketet. Även för flyget kan detta bli aktuellt enligt vad som sades under onsdagen. Hur stöden ska se ut gavs dock ingen information om.

    Ny forskning: Luftföroreningar ökar risk för ALS

    Långvarig exponering för luftföroreningar ökar risken för ALS och liknande neurologiska sjukdomar. Det visar en ny studie från Karolinska Institutet.

    I studien undersökte forskarna sambandet mellan luftföroreningar och neurologiska sjukdomar som ALS (amyotrofisk lateralskleros), en dödlig sjukdom där musklerna gradvis förtvinar. Resultaten visar att långvarig exponering för förorenad luft ökade risken att utveckla sjukdomen. Studien visar också att luftföroreningarna påskyndade sjukdomsförloppet hos patienter som utsatts för högre halter.

    Resultaten bygger på data från 1 463 personer med ALS och liknande neurologiska sjukdomar i Sverige mellan 2015 och 2023. Forskarna jämförde patienterna med både friska kontrollpersoner och syskon för att minska risken att ärftliga faktorer påverkade resultaten.

    Förhöjd risk även vid relativt låga nivåer

    Forskarna undersökte hur långvarig exponering för luftföroreningar som kvävedioxid och små partiklar i luften påverkar risken för ALS och liknande sjukdomar. Resultaten visar att personer som under lång tid andades in mer förorenad luft oftare utvecklade sjukdomen.

    Enligt studien är luftföroreningar farliga eftersom de triggar inflammation och stressreaktioner i kroppen samt försvagar hjärnans skydd mot skadliga ämnen. De små partiklarna i luften kan dessutom ta sig långt ner i lungorna och vidare ut i blodet, där de kan påverka både hjärnan och kroppens nervceller.

    Särskild risk vid trafikrelaterade luftföroreningar

    Studien pekar särskilt ut trafikrelaterade luftföroreningar som skadliga. Sambanden var tydligast för kvävedioxid och större partiklar från bland annat vägtrafik, däck- och bromsslitage.

    Trots att Sverige har relativt låga luftföroreningsnivåer jämfört med många andra länder visade studien tydliga samband. Luftföroreningarna ökade risken för sjukdomen med mellan 20 och 30 procent beroende på typ av förorening. Resultaten tyder också på att även relativt låga nivåer av luftföroreningar kan bidra till att fler utvecklar ALS.

    Luftföroreningar kopplas också till snabbare sjukdomsförlopp

    Studien visar också att luftföroreningar påskyndade sjukdomsförloppet efter diagnosen. Personer som andades in högre halter av små partiklar i luften förlorade snabbare både rörelseförmåga och andningsfunktion. Resultaten visar dessutom att högre halter av luftföroreningar försämrade patienternas tillstånd snabbare och ökade behovet av respiratorvård tidigare i sjukdomen.

    Tidigare forskning har redan kopplat luftföroreningar till flera neurologiska sjukdomar, men forskningen om ALS har hittills varit begränsad. Resultaten stärker bilden av luftföroreningar som ett folkhälsoproblem även vid nivåer som länge betraktats som relativt säkra.

    Det storskaliga fisket i Östersjön ger förluster för både Finland och Sverige

    Det är mindre fisk i Östersjön än kanske någonsin förr. Torsk och lax omfattas idag av fiskestopp, men det storskaliga trålfisket efter sill och skarpsill fortsätter. Mycket av fångsten från detta fiske blir nedmalt till djurfoder i stället för att användas till mat. Om detta trålfiske begränsas skulle fiskbestånden bli starkare och ett kustnära fiske kunna ge stora samhällsekonomiska värden, visar en ny rapport.

    Rapporten handlar om det finska Östersjöfisket och är utgiven av den oberoende stiftelsen BalticWaters. Dess författare, nationalekonomen Stefan Fölster, har tidigare gjort en studie av hur ett inte bara hållbart utan också lönsamt fiske i Östersjön skulle kunna organiseras. Både i sin nu utkomna finska rapport och i sin tidigare rapport om hållbart Östersjöfiske har Stefan Fölster kunnat visa att det nuvarande storskaliga fisket blivit en samhällsekonomisk förlustaffär.

    Fisket ger visserligen intäkter, men när dessa vägs mot kostnaderna för subventioner, skattebefrielser, administration och koldioxidutsläpp blir resultatet i det finska fallet en nettoförlust på omkring fem miljoner euro per år. I Sverige blev den samhällsekonomiska nettoförlusten på industrifisket ännu större, över 200 miljoner kronor per år.

    Det storskaliga sillfisket är dessutom skadligt för Östersjöns ekosystem. Torsken och laxen, som redan är illa ute, får mindre att äta när mycket av deras vanliga bytesfisk fångas av trålarna. 

    Samtidigt blir också sillbestånden stressade. Enligt rapporten leder detta till sämre kvalitet på fisken, vilket betyder att en ännu större andel av fångsterna bara kan användas som foder. Detta minskar fiskets intäkter och försämrar livsmedelsberedskapen i Östersjöländerna.

    Enligt Stefan Fölster behövs en mer långsiktig fiskeripolitik för att fiskbestånden ska hämta sig och kunna skapa större värden för samhället. Om man begränsar det storskaliga trålfisket så att det bara tillåts på ungefär en fjärdedel av Östersjöns yta, och samtidigt minskar dess tillåtna kvoter med två tredjedelar, så skulle både fisken och det kustnära fisket gynnas. 

    En sådan omställning skulle i Finland på 50 års sikt kunna skapa samhällsekonomiska värden på nästan en miljard euro. Motsvarande siffra för Sverige är, enligt Fölsters tidigare rapport, 8.6 – 13.9 miljarder kronor.

    Stiftelsen Baltic Waters sammanfattar de två rapporterna i en artikel som slutar i tre policyrekommendationer:

    • Det storskaliga trålfisket bör begränsas eller pausas så att fiskbestånden kan återhämta sig.
    • En zonindelning med skyddade områden bör införas, och fiskekvoterna styras om till det kustnära fisket.
    • Fiskeriförvaltningen bör stärkas genom bättre kontroll, anpassade kvoter och tätare samarbete mellan Sverige och Finland.

    SCA bryter mot miljömärkningsreglerna – nu granskas hela systemet

    Enligt miljömärkningen FSC (Forest Stewardship Council), som finns på många av våra vanliga pappers- och kartongprodukter, får råvaran inte komma från skogar som har höga naturvärden. Nu visar en granskning att skogsbolaget SCA i flera fall har avverkat just sådana, utan att det fångats upp i FSC:s kontrollsystem.

    Enligt FSC får en certifierad aktör ett företag som får använda FSC:s miljömärkning inte sälja virke som kommer från nyckelbiotoper med höga naturvärden som har stor betydelse för växter och djur. Där finns det sällsynta eller hotade arter som är beroende av området för sin överlevnad.

    Under 2023 och 2024 har miljöorganisationen WWF uppmärksammat flera fall där skogsbolaget SCA antingen avverkat eller planerat att avverka skogar som har nyckelbiotopsklass. Nu ger en extern granskare WWF rätt på samtliga punkter. SCA är Europas största privata skogsägare, och har tidigare övervägt att lämna med kritik mot reglerna för biologisk mångfald och hänsyn till renskötseln. De är till dagens datum dock fortfarande certifierade.

    – Enligt FSC:s regler får inget virke från nyckelbiotoper föras in i FSC-systemet – detta gäller även oregistrerade nyckelbiotoper, säger Isak Lodin, skogs- och certifieringsexpert på WWF.

    Kontrollen har inte fungerat

    Även när SCA avverkar åt en privat markägare som inte är certifierad så måste bolaget följa reglerna. En extern revisor ska kontrollera att bolag följer miljömärkningens regler, och i SCA:s fall är det firman Bureau Veritas.

    WWF har påpekat att revisorn har misslyckats med att fånga regelbrotten som SCA begått. Klagomålet har nu granskats av ASI (Assurance Services International) som bland annat jobbar med att kontrollera FSC:s certifieringsorgan. ASI bekräftar att SCA har avverkat nyckelbiotoper, och att revisorsfirman Bureau Veritas har gjort felaktiga bedömningar.

    SCA välkomnar översynen från ASI, men säger till SMB att de inte har varit inblandade i processen som berör deras revisor. De anser själva att de inte avverkar nyckelbiotoper, men välkomnar en diskussion om hur bedömningarna ska göras.

    – För oss är det viktigt att vid varje avverkning göra naturvärdesbedömningar och undanta de delar av marken som bedöms hålla nyckelbiotopskvalitet. Det anser vi att vi har gjort och den bedömning vi har gjort har delats av certifieringsorganet, säger presschef Robert Östholm i ett mejl till SMB.

    SMB har tidigare rapporterat om flera fall där SCA har avverkat skogar med höga naturvärden. ASI skriver i sin granskning att Bureau Veritas själva angett att alla fyra områden som berörs i klagomålet ”utan tvekan har höga naturvärden på många håll”.

    FSC granskar sig själva

    Samtidigt som det certifierade skogsbolaget bryter mot reglerna genom att avverka skog med höga naturvärden, visar alltså granskningen att kontrollsystemet inte heller fungerar. Det är inte första gången som klagomål förekommer, och det gäller inte bara SCA utan även andra skogsbolag och virkesköpare.

    FSC Sverige har nu bestämt att deras egna system ska granskas av ASI. Många klagomål är en indikation på att systemet inte fungerar, menar Henrik von Stedingk på FSC Sverige. WWF, som under de senaste åren stått för många av klagomålen, ser positivt på att utredningen sker.

    Ovärderliga naturvärden förloras liksom skogsnäringens trovärdighet, men det är även FSC:s trovärdighet som marknadsverktyg som står på spel. Vi hoppas på skärpningar i FSC-systemet, säger Isak Lodin i ett pressmeddelande.

    Ny FN-rapport: Bara BNP-måttet räcker inte

    pengar

    Bruttonationalprodukten BNP är den viktigaste måttstocken för ekonomisk utveckling. Men det är mycket som inte kommer med inom en BNP-mätning: om människors liv faktiskt blir bättre, om jämlikheten i samhället ökar eller minskar, vad som händer med miljön med mera. En grupp ekonomiska experter har därför på uppdrag av FN tagit fram ett system för att mäta länders utveckling ”beyond GDP”, bortom BNP.

    Det var medlemsstaterna själva som i samband med FN:s framtidspakt kom med förslaget att ta fram andra mått än BNP. Den expertgrupp som fick uppdraget har nu presenterat sin rapport, Counting What Counts. Den innehåller en rad indikatorer som kan användas för att mäta hur länder ligger till i andra avseenden än den rena ekonomiska utvecklingen.

    Grunden i den ”dashboard” – den instrumentpanel – som presenterats utgörs av de tre huvudprinciperna fred, mänskliga rättigheter och respekt för planeten. Sedan föreslås måttstockar inom tre huvudområden: Välmående, Jämställdhet och delaktighet, Hållbarhet och motståndskraft (resiliens). 

    Området Välmående har underkategorier som hälsa, utbildning, trygghet, social sammanhållning och miljökvalitet. Inom området Jämställdhet finns kategorier som inkomstklyftor, delaktighet i arbetslivet och regionala skillnader, och inom området Hållbarhet finns kategorier som mänskligt kapital, naturligt kapital och institutionellt kapital. 

    Meningen är att det inom alla dessa kategorier ska finnas sätt att statistiskt mäta läget och kunna följa utvecklingen. Många sådana måttstockar finns redan, medan andra kan skapas med hjälp av statistiker inom FN.

    Meningen är också att varje land ska skapa sin egen instrumentpanel för ”bortom BNP”-måtten. Förhoppningsvis ska sådana skräddarsydda instrumentpaneler hjälpa FN:s länder att ta in de nya måttstockarna i sin planering och sina budgetarbeten, så att högre BNP inte blir politikens enda mål. 

    Skapa nya ord för utvecklingen

    Nya ord kan också behöva skapas, heter det i den FAQ (frågor-och-svar-lista) som åtföljer rapporten. Man pekar på begreppet recession, som kom att öka allmänhetens förståelse för BNP och ekonomisk utveckling. På samma sätt kan det behöva tillkomma nya ord för tillbakagång när det gäller social sammanhållning, skolresultat eller en alltmer skadad miljö. Det skulle ge de icke-ekonomiska måtten en större tyngd och synlighet. 

    Detta är inte första gången som alternativ till BNP som utvecklingsmätare har framförts. Men den nya samlingen måttstockar är speciell bland annat för att den baserar sig på FN:s grundläggande värderingar och ska kunna användas av alla länder oavsett utvecklingsnivå. Rapporten innehåller också planer för hur genomförandet – ofta ett svårt steg när det gäller nya system – ska gå till när det gäller utvecklingen av ny statistik, nationell tillämpning och internationell koordinering.

    Ligga till grund för budgetarbetet

    Rapporten redogör tydligt för vad som förväntas på varje nivå. Regeringar förväntas utveckla nationella instrumentpaneler med respektive lands egna mått, och låta dem ligga till grund för planering och budgetarbete. FN förväntas göra en årlig ”Bortom BNP-rapport” där systemet tillämpas på alla länder. De som behöver ekonomiskt och tekniskt stöd för att införa Bortom BNP-systemet ska i möjligaste mån få detta. 

    Vad vi mäter skapar vad vi värderar. Denna rapport ber inte världen att överge BNP. Den ber om något större: att se hela bilden, och handla i enlighet med detta, heter det i rapportens sammanfattning. 

    I nästa steg kommer nu en FN-ledd mellanstatlig process att diskutera hur man kan föra arbetet framåt. Pilotprojekt kommer att testa och förfina instrumentpanelen, medan regeringarna, det multilaterala systemet och samhället i stort förhoppningsvis direkt kan börja arbeta med de nya måttstockarna.

    Supermiljöbloggen har i flera artiklar berört frågor om alternativ till BNP och ekonomisk tillväxt, till exempel i en artikel om den av Kate Raworth lanserade ”munkmodellen” och en artikel om huruvida tillväxt kan frikopplas från klimatpåverkan. Vi har också publicerat en serie i fyra delar om tillväxt, nerväxt och posttillväxt, vars artiklar går att läsa här, här, här och här.

    Är människan fast i ”omständigheternas diktatur”?

    Trots full vetskap om klimatutsläppen och alla faror som väntar om de inte hejdas fortsätter de att öka. Är det för att vår civilisation betraktar de ekonomiska och tekniska systemen som naturkrafter, och inget som vi kan förändra med politiska beslut? Den frågan ställer sig professor Filip Johnsson i helgens kröniketext, inspirerad av den finländske filosofen och samtidskritikern George Henrik von Wright

    KRÖNIKA Jag funderar över varför människan, trots den samlade kunskap vi har om vad klimatförändringarna sannolikt kommer att leda till, förefaller oförmögen att vidta åtgärder som ens närmar sig det nödvändiga. Trots omfattande information om de mest sannolika konsekvenserna fortsätter de globala utsläppen att öka. Samtidigt betraktas priset på fossila bränslen fortfarande som ett centralt mått på ekonomins tillstånd, där stigande världsmarknadspris på olja ses som en negativ nyhet för världsekonomin.

    Detta får mig att tänka på Georg Henrik von Wright som myntade begreppet ”omständigheternas diktatur” i sina kultur- och samhällsfilosofiska essäer under 1980‑ och 1990‑talen. Han använde begreppet i sin kritik av moderniteten, teknokratin och framstegstänkandet. I Vetenskapen och förnuftet (1986) beskriver von Wright hur teknisk‑ekonomiska system och institutioner börjar styra mänskligt handlande som om de vore naturkrafter, snarare än politiskt valbara ordningar. Människan blir därmed fånge i ett system hon själv har skapat, men inte längre upplever sig kunna kontrollera.

    Problem blir ”oundvikliga faktum”

    Myten om framsteget (1993) används omständigheternas diktatur mer explicit som en diagnos av det sena industrisamhället. Samhälleliga problem uppfattas här som oundvikliga faktum snarare än som politiskt formbara. Ansvar löses upp genom hänvisningar till ”omständigheterna”, och handlingsförlamning legitimeras trots växande kunskap om konsekvenserna.

    Silviya Serafimova analyserar von Wrights arbeten bland annat i jämförelsen mellan ”provokativ pessimism” och det oansvariga i ”falsk optimism”. Jag upplever att båda dessa perspektiv är närvarande i mina egna reflektioner. Å ena sidan framstår det ibland som nästintill omöjligt att, inom det rådande kapitalistiska systemet, vända utvecklingen. Det finns få tecken på att fortsatt ekonomisk tillväxt – sådan den i dag definieras – kan förenas med minskat resursutnyttjande och med att fossila bränslen, inklusive olja, lämnas kvar i marken.

    Å andra sidan möter vi en form av oansvarig optimism som von Wright själv beskriver som en ”oförmågans” eller ”maktlöshetens optimism”. Denna hållning, menar han, anammats av regeringar i syfte att upprätthålla kontrollen över sina befolkningar. Von Wright argumenterar för att den falska optimismen måste bekämpas så gott man förmår, men han menar samtidigt att den inte kan övervinnas utan att vi först har erfarit den desperation som kan framkalla en ”nykter eftertanke kring mänsklighetens situation”.

    Kan Irankriget ge oss insikt?

    Men frågan är väl om det inte är för sent när desperationen väl infunnit sig? Eller kan insikten om vår sårbarhet som en konsekvens av kriget i Iran och påverkan på oljemarknaden ge en sådan nykter eftertanke?

    Inom ramen för det nuvarande systemet finns trots allt möjligheter att införa styrmedel som sätter ett tydligt pris på koldioxidutsläpp, inte minst genom marknadsbaserade handelssystem med utsläppsrätter. EU:s system för handel med utsläppsrätter, EU‑ETS, är här ett tydligt exempel och har nu funnits i 20 år. Liknande system finns dessutom i flera andra länder, däribland Kina. Problemet är dock att priset på utsläppsrätter i de flesta fall har varit för lågt för att åstadkomma de nödvändiga utsläppsminskningarna.

    Som en del av EU:s så kallade 55‑procentspaket har priset på utsläppsrätter nu stigit till nivåer som i princip borde kunna utlösa investeringar i mer kraftfulla utsläppsminskande åtgärder, inte minst inom industrin. För att detta ska ske krävs dock att den planerade utvecklingen av EU‑ETS står fast, bland annat genom utfasning av den fria tilldelningen, och att systemet upplevs som rimligt förutsägbart över tid.

    Eller är även detta bara ännu ett uttryck för maktlöshetens optimism?

    Filip Johnsson är professor i energisystem på Chalmers Tekniska Högskola och ledamot i Klimatpolitiska rådet. Han medverkar regelbundet med helgkrönikor på SMB.

    Så har det gått för miljöpolitiken – “ett tydligt bakslag”

    I veckan släpptes Naturskyddsföreningens granskning av miljöpolitiken den senaste mandatperioden. Den avslöjar att de flesta partier inte gjort vad de lovat i klimat- och miljöfrågor. Tidöpartierna ligger värst till i Naturskyddsföreningens betygsskala.

    Granskningen Bakslag i miljöpolitiken – En utvärdering av svensk miljöpolitik 2022–2026 redovisar hur riksdagspartierna har levt upp till sina vallöften inom miljöpolitiken. Dessutom har man tittat på hur partierna har agerat i politiska och lagstiftande processer i både Sverige och EU. Resultatet? I majoriteten av fallen får regeringen dåligt betyg.

    Så rankades partierna

    Naturskyddsföreningens rakning av partierna baserat på hur de har agerat under mandatperioden, samt till hur stor grad de har följt vad de sa innan förra valet. Bild: Naturskyddsföreningen.

    Naturskyddsföreningen presenterar en rakning av partiernas miljöpolitik. Inför förra valet fick samtliga partier ta ställning till 22 miljöpolitiska förslag som Naturskyddsföreningen presenterade, och nu har föreningen utvärderat hur partierna i praktiken har agerat i relation till dessa förslag. De har fått betygen grönt, gult eller rött ljus. Grönt ljus betyder att de fört en politik helt i linje med förslaget, och gult ljus betyder att de agerat i samma riktning, men inte hela vägen.

    Partierna har fått grönt, gult eller rött ljus i sitt agerande jämfört med vad de sa om Naturskyddsföreningens förslag inför valet 2022. Figur: Naturskyddsföreningen.

    SMB sammanfattar rankning i listan nedan, med en kort förklaring om vad partierna gjort som stack ut: Hur de agerat antingen som opposition eller regeringsparti, och till hur stor del de faktiskt har drivit politik i linje med de 22 förslagen. Även saker som EU-politik, miljöbudgeten och andra politiska processer har vägts in i bedömningen.

    Här går det att läsa listan i detalj om varför partierna rankats som de gjort.

    1. Miljöpartiet

    Det mest aktiva oppositionspartiet som drivit på skarpare miljö- och klimatpolitik, både i Sverige och på EU-nivå. I utvärderingen om partiets löften får de grönt ljus i 19 av de 22 förslag de ställde sig bakom inför förra valet och gult ljus i resterande tre.

    2. Vänsterpartiet

    V har drivit på för bland annat miljöhänsyn i skogsbruket och stått upp för artskyddet. De sa ja till 21 av Naturskyddsföreningens förslag inför förra valet. Under mandatperioden gav de sedan grönt ljus till 19 frågor, och gult ljus i de resterande tre.

    3. Centerpartiet

    Centern beskrivs som medelmåttig i miljöpolitiken. De har agerat för klimatet och biologisk mångfald i haven, men har gått i fel riktning för biologisk mångfald på land. De sa ja till 13 av förslagen inför förra valet, men har bara fått grönt ljus i fem av dem i sitt agerande.

    4. Socialdemokraterna

    Även S beskrivs som medelmåtta, och har gjort bra ifrån sig i klimat- och havspolitik. Däremot sticker de ut i vargfrågan eftersom de vill minska vargstammen, tillsammans med C och SD. De ställde sig bara bakom fem av de 22 förslagen, och får nu grönt ljus i tre, och gult ljus i åtta.

    5. Liberalerna

    Liberalerna hamnar på en delad femte plats tillsammans med resterande Tidöpartier. På nästan alla områden har de tillsammans med resterande Tidöpartier försvagat miljöpolitiken. Inför mandatperioden sade L ja till så mycket som 18 av Naturskyddsföreningens förslag. Men i efterhand får de bara grönt ljus i två frågor, och gult ljus i två, vilket gör att de rasar i placeringen. Hade den sittande regeringens politik blivit ännu sämre utan Liberalernas ansträngningar? Det går bara att spekulera kring.

    5. Moderaterna

    Liksom L har Moderaterna försvagat miljöpolitiken i princip alla områden. Transport, energi, skogs- och artskydd, cirkulär ekonomi och bekämpningsmedel är alla områden där M konstateras gå i helt fel riktning. De sa ja till 5 av de 22 förslagen inför förra valet, men får bara grönt ljus i två, och gult ljus i två frågor.

    5. Kristdemokraterna

    Tillsammans med övriga Tidöpartier får KD bottenbetyg för att ha försvagat miljöpolitiken. De har specifikt drivit på för en lägre ambitionsnivå, bland annat om Sveriges klimatmål och EU:s naturrestaureringslag. KD sa ja till fem av 22 förslag, och har precis som M fått grönt ljus i två frågor, och gult ljus i två frågor under mandatperioden. 

    5. Sverigedemokraterna

    Även SD delar bottenplatsen. De har varit drivande för att få regeringen att sänka ambitionsnivån i flera frågor, bland annat reduktionsplikt, artskydd och vargjakt. Innan förra valet sade SD ja till ett av Naturskyddsföreningens förslag. I utvärderingen får de grönt ljus i två av frågorna, och gult ljus i en.

    Fördjupat oss i fossilberoende mitt i energi- och klimatkris

    Den nuvarande regeringen har på det stora hela drivit en politik som Naturskyddsföreningen bedömer försvårar Sveriges möjligheter att nå både de svenska och internationella miljömålen. Regeringspartierna har också motverkat att EU-lagen om restaurering av natur ska komma på plats, och vill ha så låga ambitioner som möjligt i implementeringen, tvärtemot expertmyndigheterna.

    Sammantaget får regeringen dåliga betyg förutom när det gäller Östersjön. Där har de arbetat för en utflyttning av trålgränsen, ett förbud mot bottentrålning och lägre kvoter för sill och strömming, vilket är positivt för de marina miljöerna i Östersjön.

    Det finns ett tydligt glapp mellan vad partier sade att de vill göra innan förra valet, och vad de sedan faktiskt har gjort eller stöttat. Beatrice Rindevall, ordförande i Naturskyddsföreningen, påpekar att även om oppositionens S och C driver en mer ambitiös miljöpolitik än Tidöpartierna, så saknas det miljöambitioner hos både S och C när det kommer till biologisk mångfald. I rankningen hamnar de som “medelmåttor”.

    Polariseringen i klimat- och miljöfrågor har fortsatt öka, konstaterar Naturskyddsföreningen, trots att friska ekosystem och miljöer utan gifter inte borde vara politiskt färgat. Och samtidigt ökar även koldioxidutsläppen och förstörelsen av vår natur. 

    Vi befinner oss i en global energikris och samtidigt är vi i ett läge där regeringens politik har fördjupat Sveriges beroende av fossila bränslen. Regeringens politik och fokusering på kärnkraft har resulterat i en kraftig inbromsning av utbyggnaden av förnybar energi. Regeringens svaga politik för biologisk mångfald har dessutom bidragit till att förvärra naturkrisen, och därmed till att minska naturens motståndskraft, vilket gör hela samhället mer sårbart”, säger Karin Lexén, generalsekreterare i Naturskyddsföreningen, i ett pressmeddelande.

    Filmer som vill rädda klimatet

    filmklappa

    Film kan vara ett effektivt medel både för att ge information och för att påverka åsikter och känslor. Därför har nu även filmskapare velat dra sitt strå till stacken i arbetet mot klimatförändringarna. SMB ger tre exempel från Storbritannien, Spanien och USA.

    Den brittiska filmen The People’s Emergency Briefing är en 50-minutersfilm presenterad av den i Storbritannien mycket kände naturfotografen och TV-profilen Chris Packham. Den berättar om hur klimatkrisen påverkar och kommer att påverka landet när det gäller livsmedelstillgångar, hälsa, nationell säkerhet med mera. Olika experter berättar tydligt om riskerna, men också om vad som finns att vinna om utvecklingen kan hejdas.

    Bakom filmen står the National Emergency Briefing Initiative, ett projekt stött av flera stora natur- och kulturskyddsorganisationer tillsammans med Royal Meteorological Society och flera universitet. Projektet ordnade i höstas ett jättemöte i Westminster Hall i London för 1200 politiker och representanter för industrin, kyrkan, media och den kulturella sektorn.

    Många av dem som deltog, och som nu är med i filmen, sa efteråt att de fått en bättre förståelse för situationens allvar – men att de ändå kände sig hoppfulla.

    Det finns lösningar, men vi behöver en snabb respons i samma skala som i försvaret av Storbritannien under andra världskriget. Det första steget är, tror vi, att medvetandegöra allmänheten”, säger en av de deltagande experterna, professor Hayley Fowler, i en artikel på Newcastle Universitys nyhetssajt.

    Tanken är att kommuner och organisationer runtom i Storbritannien ska kunna låna filmen för gruppvisningar följda av diskussioner. Vid diskussionerna deltar personal från projektet för att se till att samtalen inte blir negativa utan fokuseras på möjliga lösningar. Man hoppas också att regeringen kan ta initiativet till att ordna en ”emergency briefing” i TV – ett möte likt det i Westminster Hall, men direktsänt till alla brittiska hushåll.

    Spansk dokumentär vill ge hopp

    ”HOPE! We Are In Time” är en dokumentärserie som också vill fokusera på lösningar snarare än på kommande katastrofer. Serien är producerad av det spanska filmföretaget El Gatoverde, vars profil är inriktad på miljömässig och social hållbarhet.

    I seriens sex delar besöker man 17 länder och berättar om problem men också om den kamp som enskilda och organisationer för i riktning mot ett bättre och tryggare liv. Till dem som förekommer i filmerna hör kända personer som Jane Goodall, Kate Raworth, Johan Rockström, Mark Jacobson och Gael Garcia Bernal. Merparten av de medverkande är dock mindre internationellt kända personer från olika gräsrotsorganisationer.

    Efter att ha gjort filmen känner jag mig mer optimistisk om våra chanser att motverka den globala uppvärmningen. Men jag har också blivit extremt medveten om de fruktansvärda krafter vi förr eller senare kommer att möta. Jag tror att vi under de närmaste tio åren kommer att få se fossilbränsleindustrin slå tillbaka på ett sätt vi aldrig sett förut”, säger Jaime Bartolomé, en av filmens manusförfattare, i en intervju med den holländska kultur- och miljösajten Pakhuis de Zwijger.

    Dokumentärserien har presenterats för Europaparlamentet och ska förhoppningsvis visas av olika nationella TV-bolag. Den är redan nu tillgänglig via Internet för bara sju dollar.

    Mini-filmfestivaler med dramer, komedier, animationer och dokumentärer

    I USA finns ett annat klimatrelaterat filmprojekt, Climate Future Film Festival. Organisatörerna har satt samman två paket på vardera under två timmar, med 10 respektive 12 filmer i varje. Den kände miljöorganisatören Bill McKibben från 350.org samt skådespelaren och miljöaktivisten Edward Norton tillhör dem som stött projektet.

    De filmer som ingår i ”festivalen” handlar på olika sätt om naturen, klimatet och människan, men representerar helt olika genrer – drama, dokumentär, svart komedi, animation med mera.

    Här finns bland annat en dokumentär om människor som vill rädda naturen i Mississippideltat, en skuggspelsberättelserna om följderna av en tyfon i Filippinerna, ena film om maskodling och kompostering i Sheffield, en komedi om hur Hollywood ska hantera världens undergång, och en dansfilm med dansare i dräkter av plastskräp. Den som vill beställa filmerna för offentlig visning behöver inte betala något om arrangemanget blir gratis.

    P.S: Vi kan också ge ett svenskt exempel som är på väg: dokumentärfilmen Strejkarna, som berättar om kollektivet som startade den ungdomsdrivna klimatrörelsen Fridays for Future. Filmen följer rörelsen i sju års tid. Den visas just nu i specialvisningar med regissörsbesök på flera orter landet runt.

    Ny undersökning: Vi underskattar varandras klimatvilja

    68 procent av svenskarna vill att stat och kommun tar ett aktivt ansvar för klimatomställningen. Men vi tror att bara 57 procent tycker så. En ny undersökning om svenskarnas klimatengagemang
    kartlägger hur vi systematiskt underskattar varandras vilja till förändring.

    Rapporten Svenskarnas dolda klimatengagemang, publicerad i april 2026 av Peerpointing-initiativet (ett initiativ som kartlägger sociala missuppfattningar i klimatfrågor), bygger på svar från drygt 7 000 personer. De tillfrågade utgör dels ett representativt urval från hela landet, dels ett särskilt urval från kommunerna Göteborg, Västerås, Kristianstad, Sundsvall, Eskilstuna och Skellefteå. Data samlades in i januari och februari 2026 av Indikator Opinion.

    Metoden kallas peerpointing: deltagarna svarar på vad de själva tycker, men också på vad de tror att andra tycker. Om det finns ett gap mellan dessa siffror, avslöjar det sociala missuppfattningar – en systematiskt skev bild av opinionen.

    Stödet för klimatåtgärder underskattas brett

    Undersökningen mätte stödet för en rad konkreta klimatfrågor, och skillnaderna är genomgående. Tre av fyra av de tillfrågade stöder en matskatteväxling (slopad moms på frukt och grönt, höjd skatt på produkter som läsk och godis) men tror att bara 58 procent av andra håller med. 57 procent kan tänka sig att begränsa klädköpen till fem plagg om året, medan uppfattningen är att bara 40 procent av andra skulle göra detsamma. I Kristianstad uppgav 60 procent att de kan tänka sig att enbart semestra i Sverige i år, men kommuninvånarna trodde i genomsnitt att bara 33 procent av andra delade den inställningen. Stödet för att kommuner ska lägga större vikt vid miljömässig och social hållbarhet i sina inköp är 61 procent – men uppfattas som 52 procent.

    Rapporten hittar inga tydliga överskattningar av andras klimatengagemang. I de flesta frågor går felet åt samma håll – vi tror att andra bryr sig mindre än de faktiskt gör. I vissa frågor, som stödet för att prioritera cykel och kollektivtrafik framför biltrafik i stadskärnan, ligger uppfattningen nära verkligheten. Men någon systematisk tendens att överdriva andras engagemang syns inte i datan.

    Klimaträttvisa – en fråga utan missuppfattning

    65 procent av svenskarna tycker att det är viktigt att klimatåtgärder är rättvisa, och här är uppfattningen om andras åsikter ovanligt träffsäker. Enligt rapporten är det första gången frågan ställts direkt till allmänheten i en svensk undersökning. Stödet är jämnt fördelat oavsett bostadsort, kön, ålder och politisk inriktning.

    Undersökningens fyra huvudsakliga slutsatser är:

    1. fler än vad svenskarna tror vill att stat och kommun ska göra mer för att motverka klimatförändringarna,
    2. fler än vad svenskarna tror är villiga att begränsa sin klimatpåverkan,
    3. det finns få tecken på överskattning av klimatengagemang, och
    4. svenskarna tycker att det är viktigt att klimatåtgärder är rättvisa.

    När vi underskattar varandra bromsas omställningen

    Rapporten lyfter fram att de felaktiga uppfattningarna kan få reella konsekvenser. Människors beteenden och beslut påverkas av vad de tror att andra tycker. En person som tror att klimatengagemang är ovanligt är mindre benägen att agera. En politiker som tror att väljarna är skeptiska är mindre benägen att driva på. Rapporten pekar på filterbubblor, ett polariserat medielandskap och exponering för organiserade intressen som möjliga förklaringar till att bilden av opinionen inte stämmer med verkligheten.

    Det socialpsykologiska fenomenet kallas pluralistisk ignorans – när en grupp människor var och en för sig tror att deras åsikt skiljer sig från de andras, trots att de i själva verket delar samma uppfattning.

    Det finns en hel del som talar för att vi står i en brytpunkt om klimatet

    https://www.aktuellhallbarhet.se/ekonomi-och-strategi/hallbarhetsredovisning/vattenfall-blir-vindjatte-men-inte-i-sverige/

    Det kommer mörka klimatnyheter från FN:s och EU:s meteorologiska organisationer om fjolårets svåra värmeböljor i Europa. Men samtidigt kommer tecken på att vi kan stå inför en verklig brytpunkt om klimatet. Det tragiska kriget i Mellersta Östern har försett klimatomställningen med nya argument om energisäkerhet och oberoende. Och Donald Trumps korståg mot sol och vind verkar inte hindra utvecklingen mot alltmer förnybar elproduktion – ens i USA.

    ”Vi står mitt i en brytpunkt” är ett ofta använt uttryck, som det lätt går inflation i. Historien är proppfull med brytpunkter och vändpunkter av olika slag och betydelse: uppfinningen av hjulet, Tysklands enande, Romarrikets undergång, tryckkonstens införande, rockmusikens genombrott, Berlinmurens fall, introduktionen av internet och mycket annat.

    Vi som oroas över uppvärmningen av Jorden och våndas över all obeslutsamhet och likgiltighet hos världens makthavare hoppas och vill att en brytpunkt för klimatet (om den nu håller på att bli ett faktum) ska vara snabb och allomfattande.

    ”Kollapsen” kan ta tid

    Men vi måste inse att världens brytpunkter oftast inte är plötsliga händelser. De verkar bara vara det, när vi blickar tillbaka längs den komprimerade tidslinje som historien erbjuder oss. I boken ”Kollaps” (Ordfront 2012) erinrar David Jonstad om detta.

    Romarrikets sammanbrott ledde förvisso till svåra prövningar och umbäranden för många människor, men var en utdragen process under många decennier. Det fanns trots allt tid att utveckla nya sätt att leva och överleva.

    På samma sätt, resonerar Jonstad, är det idag. Vår civilisations kris är uppenbar. Krisens kännetecken, ständigt ökande energianvändning och resursuttag och ständigt stegrade orättvisor gör vår civilisation ohållbar. Den kommer inte att kunna bestå. Men sammanbrottet kan i bästa fall visa sig vara en slags avveckling som pågår under ett antal decennier. Förvisso med svåra prövningar och utmaningar, men likafullt en konstruktiv process, där människans förmåga att anpassa sig och samarbeta blir avgörande.

    Anpassning och samarbete har väl varit en av vår djurarts stora färdigheter?

    Ljuset torde vinna över mörkret

    Överdrivet glättiga, verklighetsfrämmande bilder av dagsläget ska vi väl inte förmedla. Men det sprids tillräckligt många positiva nyheter och vittnesbörd just nu för att vi ska tillåta oss att känna visst hopp. Läget är allvarligt. De hoppfulla nyheterna poppar upp mest som ljusblixtar framför en mörk fond. Men ljuset torde väl besegra mörkret, om vi ska tillåta oss att vara en smula bibliska.

    Många vittnar om en ny ansats och ton i det internationella klimatarbetet efter det nyss avslutade mötet i Santa Marta, Colombia, som SMB berättade härom dagen. Klimatforskaren Johan Rockström, vars studier nästan alltid levererat dystra lägesbeskrivningar, kände sig rent av mycket uppmuntrad.

    Kriget i Mellersta Östern visar, utöver klimatargumentet, att en utfasning av den fossila energin även är nödvändig för att ge oss trygghet och oberoende, som klimatpsykolog Frida Hylander påpekade i veckans SMB-krönika.

    Solelen växer i USA

    Därtill ser vi också hur alltmer sol och vind går in och ersätter fossila råvaror för att generera elektricitet. Och att solelen växer kraftigt i många utvecklingsländer. I USA, visar SMB:s artikel, har den också ökat även om de fossila utsläppen ökade i fjol som en följd av ökad kolanvändning under en kall vinter och på grund av enormt elbehov för expansionen inom AI.

    Fossilenergibolagens makt får inte underskattas ett ögonblick. Därför är det desto mer upplyftande att kunna läsa att inte ens deras tyngsta uppbackare i västvärlden – Donald Trump – lyckas hindra deras förnybara konkurrenter mer än vad som gjorts.

    Tidningen The Guardian visar i en färsk artikel att solkraft och vindkraft nu för första gången producerade mer el i USA än fossilgas (tidigare kallad naturgas) under en enskild månad, och långtidstrenden är tydlig. De vind- och solkraftsprojekt som Trump försökt stoppa har tagits till domstolar och nått framgångar där.

    ”Det förnybara har vunnit”

    ”Kol är viktigt för världen. Jag är ganska säker på att kol kommer att leda världen i global elproduktion när jag dör”, sa en av presidentens hejdukar, energiminister Chris Wright, i ett vettlöst inlägg i kongressen.

    Tiden, verkligheten och fakta talar emot honom. Men för vad Peter Davidson, VD för Aligned Climate Captial, säger i samma artikel om Trumps och hans regering:

    De kan inte ändra utvecklingsbanan. De kan försöka försena den. Men kampen om elproduktion är över och förnybar energi och lagring har vunnit.

    Hoppfullt på konferens om att fasa ut fossilt

    Inga bindande löften gavs på det internationell högnivåmötet Transition Away from Fossil Fuels i Santa Marta, Colombia. Ändå är omdömena positiva från både forskare och representater från många av de deltagande 57 länderna. Svenske professorn Johan Rockström sade att han aldrig tidigare under sin yrkesbana känt sig så uppmuntrad.

    Det var under slutskedet de förbittrade förhandlingarna om en färdplan för att fasa ut fossila bränslen under senaste klimattoppmötet COP30 i Brasilien som ett 80-tal länder bestämde sig för att gå före oljeländerna som satte sig på tvären. Colombia och Nederländerna annonserade att de skulle hålla ett nytt möte för denna ”koalition av villiga” i Santa Marta, Colombia.

    I veckan var det alltså dags. Mötet startades med en vetenskaplig tvådagarskonferens, med över 400 forskare från hela världen, där en ny vetenskaplig panel lanserades som ska kunna ge länderna råd om hur de ska kunna ställa om sina energisystem. Johan Rockström, som är chef för Potsdaminstitutet för klimatforskning, var en av initiativtagarna till panelen.

    57 länder förde konstruktiva diskussioner

    Den vetenskapliga konferensen följdes av två ”högnivådagar” med representanter för 57 länder som vill fasa ut fossila bränslen. Länder som USA, Ryssland, Kina och Indien var inte inbjudna, men inte heller alla de länder som sagt sig vara med på en energiomställning under COP30. Detta väckte en del debatt, enligt klimatsajten Carbon Brief. Viktigt för arrangörerna var att kunna hålla konstruktiva samtal och inte fastna i förhandlingar som på klimattoppmötena. Det verkar man också ha lyckats med.

    Under inledande plenum annonserade Frankrike att landet har lanserat en egen färdplan mot fossilfrihet, och flera betonade att en omställning mot fossilfrihet inte bara är bra för klimatet utan också minskar beroendet av opålitliga stater, risken för höga energipriser, och ökar människors säkerhet. Därefter hölls gruppsamtal mellan ländernas representanter – något som beskrevs som ”uppfriskande” och ”banbrytande”.

    Både ländernas ministrar och klimatrepresentanter och representater för civilsamhället fick delta på lika villkor i diskussionerna, som beskrivs som mer informella och konstruktiva än klimattoppmötenas förhandlingar.

    ”Det känns historiskt”

    Än en gång valde svenska regeringen att inte skicka någon minster till ett klimatmöte. Sveriges chefsförhandlare i klimatfrågor Matthias Frumerie var dock där, liksom Centerpartiets Emma Wiesner, EU-parlamentariker. Det var inte självklart för EU att vara på plats, men även EU:s klimatkommissionär var med som talare.

    Det känns historiskt att vara på plats på en konferens som är 100 procent dedikerad till utfasningen av fossila bränslen, sa Emma Wiesner till Aktuell Hållbarhet. Hon var entusiastisk över att få djupdyka i hur omställningen bort från fossila bränslen ska ske, och fortsatte: Det öppnar upp en hel radda nya frågeställningar som man måste ta tag i: Fossila subventioner, prissättning av utsläpp, stoppdatum för utvinning av fossila bränslen – när, var, i vilka sektorer. Det är jättesvåra frågor, och väldigt många frågor som vi inte har kommit till på klimattoppmötena.

    Mötet avslutades med beslut om att en uppföljande konferens ska hållas nästa år, organiserad av Tuvalu och Irland. Tills dess är tanken att länderna arbetar fram färdplaner som är kopplade till deras så kallade NDC:er, ”nationally determined contributions” – alltså ländernas bidrag för att nå Parisavtalet. Här ska den vetenskapliga energipanelen stötta länderna.

    Det är mycket betryggande för oss att ha fått så starkt stöd från de colombianska och nederländska regeringarna och ledarskapet här i Santa Marta. Det är inget mindre än överväldigande. Detta är verkligen en språngbräda. Jag har, som forskare, aldrig känt mig så uppmuntrad som i detta ögonblick av min yrkesbana, sa Johan Rockström enligt Aktuell Hållbarhet.

    Elanvändningen ökar världen över – och solkraften ökar extra mycket

    Kraftledning

    Världen använder fortfarande mängder av fossila bränslen, vilket ger stora utsläpp av växthusgaser. Men samtidigt pågår en elektrifiering, där el nu driver många verksamheter som förut drevs av olja. Och en allt större andel av elen kommer numera från förnybara källor, framför allt solceller.

    Det visar två nya rapporter om världens energianvändning under 2025. Den ena kommer från International Energy Agency IEA, den andra från tankesmedjan Ember. IEA tar i sin Global Energy Review upp trenderna inom hela energisektorn, medan Ember i sin Global Electricity Review analyserar data om elanvändningen i 215 länder.

    Båda rapporterna noterar att fossilfria energikällor – sol, vind, vatten och kärnkraft – nu täcker mer än bara ökningen av efterfrågan på el. Det innebär att de fossilfria energikällorna också börjat ersätta en del av den olja som används för att generera el. 

    Detta har skett trots att efterfrågan samtidigt varit fortsatt hög. När användningen av fossila bränslen minskat vid tidigare tillfällen, så har det varit i samband med en nedgång i tillväxten som till exempel under pandemin. Men så är alltså inte fallet nu.

    2025 var ett år när ekonomin gick bra och efterfrågan på el bara växte – och ändå kunde den ökade efterfrågan tillgodoses med förnybara bränslen”, säger Daan Walter från Ember i en artikel på miljösajten Grist.

    Och Fatih Birol från IEA håller med.

    Elförbrukningen växer mycket snabbare än den allmänna efterfrågan på energi, och en energikälla växer mycket snabbare än alla andra. Det är solkraft, som täckte över en fjärdedel av världens ökade energibehov, säger han.

    Att efterfrågan på el växer har flera orsaker. Elbilar är en: över 20 miljoner elbilar såldes förra året, vilket innebär en ökning med över 20 procent. Nya datacentraler ökar också behovet av el. En tredje orsak är att många industrier och andra verksamheter vill lämna beroendet av olja och övergå till el, helst förnybar sådan. 

    Bland de förnybara energislagen är solkraften helt dominerande. Mängden el från solceller motsvarar nu enligt Ember hela EU:s elanvändning. 

    En annan sektor som växt snabbt är batterilagring. Priset på batterier har sjunkit kraftigt, och hela 110 gigawatt ny lagringskapacitet tillkom under 2025. 

    De fossila bränslena är ändå kvar

    Allt detta betyder dock inte att de fossila bränslena är på väg ut. Fossilfria energikällor må vara på frammarsch inom elproduktionen, men inom allt som inte är eldrivet – flygplan, lastfartyg och merparten av alla bilar – används fortfarande olja, gas och kol.

    Fram till förra året var det rika länder som USA och EU som var bäst på att minska sina utsläpp av växthusgaser från fossila bränslen. Men förra året vände trenden: då växte utsläppen från i-länderna mer än utsläppen från utvecklingsländerna, enligt IEA.  

    Det främsta skälet till detta var USA:s ökade användning av kol. USA använde också överhuvudtaget mycket energi på grund av dels en kall vinter, dels utvecklingen av AI som ju kräver mycket elektricitet. 

    Omställning i vissa utvecklingsländer

    Samtidigt har en del utvecklingsländer satsat mycket på el och solkraft. I till exempel Indonesien står elbilar nu för mer än 15 procent av nybilsförsäljningen, en större andel än i USA. Många kunder som köper sin första bil går direkt till en elbil, i stället för att börja med en fossildriven bil.

    Vi har sett energiomställningen som något som skulle drivas av den rika världen, medan utvecklingsländerna skulle komma efter i en långsammare takt. Men nu går faktiskt många utvecklingsländer fortare åt det hållet än de rikare länderna, säger Daan Walter i intervjun hos miljösajten Grist

    Frida Hylander: Ett fossilfritt liv skulle ge oss trygghet

    När ett krig mellan lynniga makthavare stoppar oljeleveranser och sätter världsekonomin i gungning, blir det uppenbart. Vårt beroende av det fossila är ohållbart på så många sätt. Samhället måste förändras – men våra egna handlingar är också viktiga för att ge oss trygghet och lugn, skriver klimatpsykolog Frida Hylander i sin krönika.

    KRÖNIKA När ett blockerat sund gör att oljan sinar och flygpriserna stiger blir det uppenbart att de personer, företag och nationer som snärjt in sig i livsstilar och affärsmodeller som bygger på ständig tillgång av olja, kol och fossilgas, förlitar sig på ett både ändligt och ohållbart system. Att vara beroende av fossila bränslen är att vara i händerna på lynniga makthavare som plötsligt kan bestämma sig för att starta krig och blockera oljefartygens transportvägar. Det sätter ljuset på något som många i klimatrörelsen försökt säga i många år: Att göra livet mindre beroende av fossila bränslen är, utöver mycket annat, också en fråga om trygghet och lugn. 

    Det senaste decenniet har jag i mitt jobb som klimatpsykolog ägnat mycket tid åt att skriva, föreläsa och folkbilda om varför små individförändringar inte är tillräckliga för att klara av det stora, komplexa problem som klimatkrisen innebär. För mycket fokus på sopsortering och för lite fokus på systemförändring är en bedräglig fälla som mest av alla gynnar fossilbolagen. Men det innebär inte att det inte finns fördelar med att göra de där individförändringarna, i syfte att så gott det går lösgöra sig från fossilberoendet.

    Systemet måste ändras – men egna val kan bidra

    Att ta steg mot ett liv utan ständiga flygresor, onödiga bilresor (ja, många bilresor är under 5 kilometer, och ja, det är en sträcka som ofta går att ta sig till fots eller med cykel) och hög köttkonsumtion (bara 50% av världens odlade kalorier blir mat till människor, eftersom mycket av det som odlas används för att mata kossor som blir till nötkött) spelar roll för att kunna vara mer förberedd när kriserna slår till. 

    Att lära sig leva med mindre är helt enkelt en fråga om trygghet och lugn. Att förstå att livet kan vara bra när man reser längs järnvägsspåren, att få uppleva hur det är att leva lite långsammare, känna friheten i att köpa färre grejer, ställa bilen oftare och låta kroppen jobba. Lära sig odla och reparera. Allt det gör en både starkare och mer rustad för kristider. För kristider är inget framtida hypotetiskt scenario, det är en väldigt reell nutid. Vi befinner oss enligt vice statsministern i “den värsta energikrisen någonsin”. Så skört är ett system som förlitar sig på ständig tillgång av ändliga resurser att det blir kris när ett sund hundratals mil bort blockeras. 

    Alla som går före spelar en viktig roll

    Politiken går för långsamt, men det hindrar oss inte från att var och en ta saken i egna händer och fatta beslut som frigör oss från oljan. Och för att förekomma invändningen “alla kan faktiskt inte!”: Nej, alla kan inte, det är hela grejen med att vi lever i ett ohållbart system. Men att alla inte har möjlighet att minska sitt eget fossilanvändande är inte ett argument för att ingen ska göra det. Tvärtom. Att de som faktiskt har möjlighet – och det är långt fler än man kan tro – börjar göra förändringar bör snarast ses som en solidaritetshandling gentemot dem som inte har samma utrymme.

    När resurserna minskar behöver vi än mer hjälpas åt. När vissa tvekar spelar alla de som går före stor roll. Dessutom tittar politikerna såklart på vad folket gör. Men att alla inte kan är såklart även ett argument för att individhandlingar aldrig kommer att vara tillräckliga; vi behöver fortsatt jobba gemensamt för att ställa om hela samhället. För allas vår skull. Och vet ni, när man fattat de där besluten i ens eget liv och inte längre behöver oroa sig över stigande flygpriser så får man också mer tid och kraft över till att kämpa för systemförändringen.

    Frida Hylander är klimatpsykolog och skriver återkommande krönikor på Supermiljöbloggen

    Västerås stift hyrde utnyttjade thailändare för sitt skogsbruk, visar granskning

    Svenska kyrkan i Västerås stift anlitade 2023 en skogsentreprenör som utnyttjade thailändska arbetare, visar tidningen Dagens Arbete i en granskning. Arbetarna bodde dåligt, blev fråntagna sina pass och blev av med det mesta av sina löner när de betalar för mat, sovplats och renhållning, enligt tidningen.

    Förutom Västerås stift anlitade statens bolag Sveaskog och medlemsägda Mellanskog den oseriösa entreprenören för röjnings- och planteringsarbeten i trakterna kring Köping mellan Örebro och Västerås.

    Dagens Arbete beskriver hur cirka 60 thailändare lockades av entreprenadföretaget för att komma till Sverige våren 2023. Tre av dem intervjuas av tidningen och berättar att de blev lockade av uppgifter om att man kunde tjäna det tredubbla i svenskt skogsarbete jämfört med i hemlandet.

    Tvingades betala 1500 kronor för ris

    Det blev inte alls så. De möttes av trånga, dåligt utrustade sovsalar där de direkt fråntogs passen. Jobbarna fick själva betala stora delar av sin utrustning, samt överdrivna summor för mat, logi och renhållning. Ris, stapelvaran på thailändska matbord, fick var och en betala 1 500 kronor i månaden för, enligt granskningen.

    Arbetstiderna var långt över avtalets åtta timmar per dag. Arbetarna berättar att de ofta åkte iväg klockan fem på morgonen och återkom först vid 20-tiden på kvällen.

    Efter vistelsen i Sverige återvände arbetarna till hemlandet utan något överskott alls från ett halvårs slit i de svenska skogarna.

    ”Inget vi haft någon misstanke om”

    I en kommentar till Kyrkans Tidning som uppmärksammat händelsen, säger stiftsjägmästaren Martin Bäck i Västerås att man inte haft någon kännedom om saken förrän efter avslöjandet.

    Det är inget vi haft någon misstanke om. Det är oacceptabelt. Vi tycker att vi har haft bra rutiner och samarbete med våra entreprenörer, men det här visar att vi behöver utveckla det mer, säger han till tidningen.

    Entreprenörsföretaget förnekar flera av uppgifterna i granskningen och pekar på att man hade alla tillstånd från Migrationsverket. Men efter egen granskning har verket den här säsongen förbjudit företaget att anlita säsongsarbetare.

    Märklig skogskampanj på gång igen – ska övertyga kvinnor om att kalhyggen är bra

    Hur ska man förstå alla förvirrande turer i den svenska debatten om skogen och naturvården? SMB:s krönikör Leif Öster tipsar om lämpliga böcker att läsa apropå planerna inom skogsindustrin om en ny kampanj för att övertyga om kalhyggenas förträfflighet. Han har också besökt Flora- och Faunakonferensen, där årets Rödlista med nya vittnesbörd om hotade arter presenterades.

    KRÖNIKA Två nya böcker för den som vill förstå naturvårdsdebatten finns ute i handeln. Nyast är ”Sanningen om Lögnen, varför ljuger vi?” av Anders Törnvall, Carlssons bokförlag.  100 sidor, lättläst och tänkvärd. Ett bra komplement till denna är boken ”Skuggspel, om dold påverkan på politiken”, av Mats Engström, Fri Tanke förlag. Den kom ifjol. Båda böckerna berör frågor om var gränsen går för lögner och utelämnade av viktiga fakta.

    De är inte minst aktuella för oss som funderar på hur exempelvis skogsnäringen kommunicerar.

    Ny PR-kampanj på gång hos skogsindustrin

    Det sägs att skogsindustrierna nu planerar en ny reklamkampanj för att svenska folket ska begripa att kalhyggen är bra. Särskilt kvinnor i storstad har tydligt svårt att fatta detta med kalhyggen. I vart fall enligt industrin, så de ska blir ny huvudmålgrupp. Kampanjen ska bygga vidare på den 10 år gamla jättekampanjen ”Svenska skogen”. Förra gången hade man obegränsat med pengar genom att man tvångsanslöt Sveriges små skogsägare. Alla som sålde virke tvingades att vara med och betala till kampanjen. Man snodde pengarna via avdrag. Till reklamen kom det in 190 miljoner kronor. Därtill hade bolagen omfattande egna omkostnader.  Det spekuleras i att totalbudgeten var en bra bit över 200 miljoner kronor. 

    Interiörerna påminde om Mad Men-serien

    Jag har fått målande beskrivningar av hur kampanjen planerades. Det var interiörer  som hämtade från den omtalade TV-serien Mad men som utspelades på Madison Aveny på 60-talet. Åtta verkställande direktörer i mörka kostymer och dräkter lekte reklammän och planerade i slutna rum. Det gick som det gick. ”Svenska skogen” blev ett fiasko och retade allmänheten när träd fälldes med karatessparkar och fotomodeller sminkade sig med träläppstift. Kampanjen spädde på polariseringen med 100 procent och till slut tröttade Sveaskog och lämnade projektet. Kampanjen Svenska skogen fick 2022 års  Greenwashing-pris.

    Märkliga frågor i stor enkät 

    Och nu är det tydligen dags igen. Som förberedelser till den nya kampanjen har industrin låtit Demoskop fråga 3000 svenskar om deras inställning till skogen och skogsbruket. Frågorna är märkliga. Det är egentligen inga konkreta frågor om vad man anser om kalhyggen som i snitt är åtta fotbollsplaner stora, kvicksilver i vattendrag, sönderkörda marker, fornminnen eller bäckar. Inga frågor om vi ska fortsätta hugga ner de sista oskyddade kontinuitetsskogarna eller fjällskogarna.

    Däremot handlar två obegripliga frågor  om hur många träd som återplanteras efter avverkningar. De är omöjliga att svara på, eftersom de flesta träden avverkas i röjningar och gallringar.
    Frågorna är försåtligt ställda, som att man bara avser träden vid slutavverkning. Så alla svar är rätt eller fel. 

    ”Antipolitik” river ned och tar bort bra saker

    Apropå läsning. Rödlistan beskriver olika arters risk att dö ut i Sverige. Den nya Rödlistan avser år 2025 och har just lämnat pressarna och var naturligtvis ett återkommande tema på den årliga Flora- och Faunakonferensen i slutet av april. I år samlade konferensen 600 personer som arbetar med arter och naturvård. Årets tema var ”Arterna i naturvärden – när fakta möter praktik, politik och ansvar”. Värd är SLUs Artdatabank som arrangerat konferensen sedan 1992. Organisatoriskt är Artbanken sedan årsskiftet även huvudman för Centrum för biologisk mångfald.

    Mest applåder under konferensen fick professor emeritus vid SLU, Erik Westholm, som introducerade det nya begreppet ”antipolitik”. Det betyder politik som är till för att riva ner och ta bort bra saker. Jag tänkte själv på hur regeringen river ner Sveriges ledande position som ledade i naturvårdsarbete, skydd av värdefull natur och inventeringar av nyckelbiotoper. Hoppas att inte rödlistan också drabbas.

    Till sist. I boken om Lögnen citeras den svenska vittneseden: ”Jag N.N. lovar och försäkrar på heder och samvete att jag ska säga hela sanningen och intet förtiga, tillägga eller förändra”.

    Hum.

    SL gick med vinst när de sänkte biljettpriset

    För att fira kollektivtrafikens dag sänkte SL priset på en dygnsbiljett avsevärt, och gick med över en halv miljon i vinst. Att sänka biljettpriserna är ett sätt att öka utnyttjandet av kollektivtrafiken, men det kräver statliga medel för att gå runt. I Sverige har vi istället ökat kostnaderna för att åka kollektivt, och ger subventioner till flyget.

    En dygnsbiljett i stockholmstrafiken kostar normalt sett 190 kronor. Den 17 april behövde man bara betala 40 kr tack vare firandet av den internationella kollektivtrafikens dag. Trafikförvaltningen räknade med att det skulle bli en förlust på omkring 5,5 miljoner kronor.

    Under dagen ökade resandet med runt 4 procent jämfört med genomsnittet, och till allas förvåning gick SL därför med en vinst på nästan 700 000 kronor, rapporterar SvD

    Även om kampanjen var en engångsinsats så väcker det politisk debatt. Så pass billiga biljetter är inte hållbart i längden, menar Jakop Dalunde (MP), trafikregionråd i Region Stockholm. Det är biljettintäkter tillsammans med regionalt stöd som finansierar trafiken.

    Billiga resor bra för klimatet

    Luftföroreningar i städer är ett stort problem, och kommer till stor del från biltrafiken. Att satsa på kollektivtrafik är en av lösningarna för att minska partiklarna, vilket SMB tidigare rapporterat om. Att resa kollektivt, cykla eller gå minskar utsläppen upp till fem gånger så mycket som om du skulle byta från en fossilbil till en elbil.

    För att få fler att välja kollektivt är statliga subventioner och nationella biljettsystem två lösningar, enligt en studie som tittat på flera länder i Europa. I Sverige har vi istället ökat kostnaderna för att resa kollektivt, och lägger miljoner kronor årligen på att subventionera inrikesflyg.

    Tipsa!

    Tipsa oss

    Har du något du tror vi missat och kanske borde skriva om? Vi tar tacksamt emot alla tips du kan bidra med. Maila direkt till tips@supermiljobloggen.se eller fyll i formuläret nedan.