Stötta SMB
Du kan trycka Shift + S för att få fram sökfältet när som helst och Esc för att stänga det.
Tryck ENTER för fler resultat, då kan du även förfina din sökning.
    Stäng

    Förlängt mandat för Klimatpolitiska rådets ordförande

    Posted on by Birgitta Losman

    Åsa Persson utsågs till ordförande för Klimatpolitiska rådet den 1 juli 2023. Nu har regeringen beslutat att förlänga hennes förordnande med ytterligare tre år.

    Förutom att få förlängt förordnande i Klimatpolitiska rådet blev även Åsa Persson nyligen ledamot i det europeiska vetenskapliga rådgivande organet för klimatförändringar, European Scientific Advisory Board on Climate Change, ESABCC. Det består av 15 seniora vetenskapliga experter från olika discipliner, skriver Klimatpolitiska rådet på sin hemsida. Ledamöterna utses för en fyraårsperiod och verkar oberoende av EU:s medlemsstater och institutioner.

    – Jag är tacksam för det fortsatta förtroendet att leda Klimatpolitiska rådet och ser samtidigt fram emot att bidra i det europeiska rådet. Råden verkar på olika nivåer men har en gemensam uppgift: att med oberoende analyser bidra till att klimatpolitiken leder till utsläppsminskningar och att klimatmålen nås. Det skapar goda möjligheter till ömsesidigt lärande mellan Sverige och EU, säger Åsa Persson.

    Vad är det klimatpolitiska rådet?

    Det Klimatpolitiska rådet är en del av Sveriges klimatpolitiska ramverk, som beslutats om i riksdagen. Rådets uppdrag är att utvärdera hur regeringens samlade politik är förenlig med de klimatmål som riksdagen och regeringen har beslutat. Rådet har riktat skarp kritik mot Sveriges arbete för att nå klimatmålen.

    Läs Klimatpolitiska rådets senaste rapport: här

    Mängder av fåglar, delfiner och sälar dör i fisknät

    Posted on by Ingela Björck
    Lunnefåglar

    Mer än 10 000 sjöfåglar. Mer än 1000 tumlare och delfiner, omkring 500 sälar, 36 valar och mer än 120 ton fisk av hotade arter som atlantlax, haj och rocka. Det är en uppskattning av hur mycket djur som går åt som ”bifångst” i samband med fiske av mat- eller foderfisk runt Storbritanniens kuster. Även i Sverige är fiskets bifångst ett problem.

    Den brittiska uppskattningen kommer från Wildlife and Countryside Link, ett paraplyorganisation för ett stort antal ideella naturskyddsföreningar i Storbritannien. Den har publicerats som en rapport med titeln Hidden in the haul: The true scale of bycatch. 

    Siffrorna i uppskattningen är stora, men ändå troligen lägre än de verkliga. Det är bara en mycket liten andel av alla fiskebåtar i Storbritannien som mäter bifångsterna, så rapportens siffror bygger på ett begränsat antal båtar plus uppgifter om strandade döda djur. Därför kan de i själva verket utgöra toppen på ett isberg.

    Från tordmular och delfiner till utrotningshotade laxar och hajar, så är det en skrämmande stor åverkan som avslöjas i rapporten. Det är många djur som dör på hemska och onödiga sätt”, säger Richard Benwell från Wildlife and Countryside Link till tidningen The Guardian. 

    Han menar att den brittiska regeringen nu måste göra verklighet av länge utlovade satsningar på att minska fiskets bifångster. Man måste kräva åtgärder och följa upp dem med kontroller och sanktioner för dem som inte följer reglerna.

    Dokumentera med video!

    Wildlife and Countryside Link vill bland annat att regeringen ska kräva elektronisk datainsamling – system som med hjälp av GPS, sensorer och video dokumenterar alla fångster. Då kan myndigheterna kontrollera de fångster som gjorts vid särskilt känsliga tider eller områden, eller med metoder som är särskilt riskabla för andra djur. Sådana system bör införas på alla fiskebåtar, även båtar under tio meter, som tros svara för en stor andel av alla bifångster.

    När det gäller sjöfågel, så är sättgarn – nät som förankrats i botten med flöten och sänken – extra farliga. I Storbritannien fastnar bland annat lunnefåglar, tordmular och havssulor i sådana nät när de dyker efter mat. Enligt en artikel i tidskriften Biological Conservation dödar sättgarn av olika slag årligen hela 400 000 fåglar världen över. 

    Möjligt att minska bifångsterna

    Det finns dock sätt att minska bifångsterna. I Yorkshire, där Bempton Cliffs Nature Reserve är en stor och bland fågelskådare mycket känd sjöfågelkoloni, har lokala fiskare samarbetat med naturskyddsorganisationer för att minska fågeldöden. Man har fått ner antalet fåglar i bifångsten från 700 per år till bara fyra-fem genom att bland annat använda tyngre nät. Antalet valar som trasslat in sig i repen mellan tinor och mjärdar har också minskat i Skottland, som stod för merparten av de döda valarna, genom att repen tyngdes ner.

    När det gäller tumlare och delfiner, så hoppas många på ”ljudskrämmor”. Det är anordningar som sänder ut ljudpulser för att hålla djuren borta från fiskeredskap. Sådana krävs idag för större båtar, men inte för båtar under tolv meter. Här är det dock ännu oklart om delfinerna kan vänja sig och sluta bli avskräckta av ljuden, eller till och med se dem som ett tecken på att det finns mat att hämta.

    Fiskaren Will Shugg från Cornwall i sydvästra England, som deltagit i rapportens datainsamling, hoppas i varje fall att regeringen nu ger skarpare och klarare regler på området.

    Ingen fiskare vill ju ha bifångst av några andra djur än den fisk man är ute efter. Man blir bara olycklig av att se dem, och näten blir skadade”, säger han till BBC.

    Problem även i Sverige

    I Sverige handlar bifångsterna oftast om fisk av ”fel” art, som torsk vid fiske av sill och skarpsill. Men även sjöfåglar och marina däggdjur kan hamna i näten, på samma sätt som i Storbritannien.

    Bifångster av skyddade och hotade arter i svenskt fiske är dåligt dokumenterade, anser Sveriges Lantbruksuniversitet SLU. Det är i det småskaliga fisket med garn där risken för bifångst av skyddade arter tros vara störst.

    SLU har därför startat ett forskningsprojekt för att effektivisera analysen av data från den elektroniska datainsamlingen. Det finns idag kamerasystem på 17 fiskebåtar, som filmar omkring 400 fiskedagar per år. Att analysera all film manuellt är dock mycket arbetskrävande. Målet är därför att kunna automatisera så mycket som möjligt av grundarbetet.  

    En speciell del av bifångsterna utgörs av tumlare. Deras antal har gått ner i området mellan Kattegatt och sydvästra Östersjön, skriver sajten Natursidan. För att beståndet ska kunna återhämta sig får det inte dö mer än 24 djur om året, men enligt en ny studie dör hela 900 tumlare per år av att ha fastnat i svenska och danska fisknät. Studien har publicerats i Frontiers in Marine Science.

    Leif Öster: Inte ens regeringen själv är nöjd med röran man skapat i skogen

    Posted on by Leif Öster

    Väldigt mycket röra har skapats av Tidöregeringens råddiga skogspolitik. Man har lovat såväl minskat krångel som ökad lönsamhet, men det som presenterats uppfyller varken det ena eller det andra löftet. Samtidigt visar många markägare allt starkare intresse för att avsätta biologiskt värdefull skog till formellt skydd, skriver SMB:s krönikör Leif Öster.

    KRÖNIKA Ordet råddigt lär vara finlandssvenska, men användes häromdagen av en jordbrukande granne som recenserade regeringen leverans av löften om minskat regelkrångel och ökad lönsamhet i svenskt jord- och skogsbruk. Och la till: ”En dj-a röra av löften utan åtgärder i panik innan valet.”

    Bakgrunden var regeringens beslut om att begränsningar vid artskydd ska utgå, men utan att regeringen har frågat EU om lov. Man har inte ens fått fram en lista över vilka arter som avses. Regeringen har också tydliggjort skogsägarens kunskapskrav enligt miljöbalken och skyldigheten att tåla betydande kostnader för att få fram kunskap om vilka arter man har. För en genomsnittlig 4,3 hektar stor avverkning handlar detta om merkostnader på upp till 30 000 kronor. Allt över det betalar staten.

    Samråd bättre än böter eller fängelse

    Om skogsägaren därefter vet eller tror att hen har höga naturvärden ska samråd med myndigheterna ske. För gör man fel väntar böter eller fängelse. Osäkra eller smarta skogsägare kan mycket väl tänkas att alltid samråda och då får skogsstyrelsen 10 000-tals nya ärende på sitt bord.  Skogsstyrelsen har redan har alldeles för lite resurser och dessutom finns ett rykte om att regeringen skriver på ett helt nytt regleringsbrev med massor av nya arbetsuppgifter för just skogsstyrelsen.

    Ja, rörigt är väl bara förnamnet. Dessutom arbetar en Egendomsskyddskommitté med att se över grundlagsskyddet för rätten till ersättning vid rådighetsinskränkningar. Arbetet ska redovisas senast den 17 augusti. Intressant här att i direktivet till kommittén påminner regeringen om att praxis i Sverige är att man inte har rätt till ersättning när man följer lagar kring miljöskydd.

    ”Pengar ska ut om markägare stoppas”

    Men samtidigt står KD:s ledamot Kjell-Arne Ottosson i riksdagen och lovar fri tillgång på pengar;  ”Det spelar ingen roll hur mycket pengar som regeringen har avsatt i budgeten, för om någon markägare blir stoppad ska pengarna ut. Det är en rättighetslagstiftning, och det fungerar alltså så”.

    Märkligt. Det kan ju bli tal om hur mycket pengar som helst och ingen konsekvensberäkning av kostnaderna har presenterats.

    Enligt MP:s Rebecka de Moine finns det även ett mycket stort intresse från privata skogsägare för frivilligt formellt skydd. Även där saknas pengar. Mellan 2023 och 2024 hörde 556 markägare av sig på olika sätt till Skogsstyrelsen och länsstyrelsen och bad om att frivilligt få sin mark skyddad.

    Inte ens regeringen är nöjd med sin insats

    Tidningen ATL:s duktiga skogsreporter Sara Johansson skrev häromdagen ”Inte ens regeringsföreträdarna är nöjda med vad de gjort”. Nästan alla som arbetar med jord- och skogsbruk håller nog med Sara. 

    Av Tidöavtalets löften om åtgärder för att småföretag ska kunna  ”växa, anställa folk och attrahera kapital” finns inget gjort. Jo förstås, regeringen har tagit bort kravet på danstillstånd och underlättade för gårdsförsäljning. Men detta berör mindre än en procent av landsbygden 200 000 företag.  Även Svenskt Näringsliv och Företagarna är missnöjda med regeringens arbete.

    Var står Socialdemokraterna egentligen?

    I en  analys gjord av Mellanskog hållbarhetschef Marie Wickberg konstaterade hon att det i alla fall på pappret ser ut som om 86 procent av riksdagen står bakom den övergripande skogspolitiken. Detta eftersom även Socialdemokraterna röstade för regeringens skogsproposition.

    Ganska typiskt (S)-strategi just nu tycker jag. Man låter regeringen göra bort sig och ligger bara lågt och hoppas vinna valet i höst. Men det finns en liten ledtråd. Malin Larsson, som är partiets verkliga skogsexpert, återkom flera gånger i riksdagsdebatten 15 juni till behovet av ett helhetsgrepp. Hon säger att ”Det saknas fortfarande ett samlat helhetsgrepp…….. där brukande, biologisk mångfald, klimat och markägares rättigheter vägs samman”.

    Låt mig gissa: Om de rödgröna vinner valet i höst tillsätter (S) snabbt en parlamentarisk skogskommitté för en helt ny skogspolitik av samma dignitet som 1993. 

    Leif Öster är skogsägare, ekoturismföretagare, debattör och föreläsare. Han medverkar regelbundet med helgkrönikor hos SMB.

    V-ledaren prioriterar minskade klyftor och framtida generationer

    Posted on by Lisa Jacobson

    Klimat och miljö finns med i Nooshi Dadgostars Almedalstal. Men de är inte högst upp på Vänsterpartiledarens priolista. 

    KOMMENTAR. Det är ett klassiskt vänsterpartistiskt tal Nooshi Dadgostar håller på fredagskvällen, sist i raden av partiledare i Almedalen innan politikerna, PR-konsulterna och alla som vill påverka någon drar hem från ön. 

    Huvudbudskapet är att vi nu ska säga “Adjö Tidö”. Kritiken mot SD och regeringen är – inte oväntat – hård. V-ledaren lyfter fram försämringar av välfärden, svikna löften om pensioner och a-kassa, och inhumana tornårsutvisningar. Med Vänsterpartiet i nästa regering utlovar Dadgostar minskade klyftor, höjda pensioner och ett bäbis-bidrag på 15 000 till alla nyblivna föräldrar. 

    Social hållbarhet och välfärd

    När det gäller hållbarhet brinner Nooshi starkast för den sociala hållbarheten. Välfärden ska tas tillbaka, skolan ska vara till för barnen, vården för de sjuka – och inte för aktieägarna. 

    På V-ledarens priolista står att utjämna löneskillnaderna mellan kvinnor och män, bygga billiga bostäder, göra tandvården till en del av sjukvården och sänka priserna på mat, el och boende. Räkningen ska skickas till dem som har råd: bankerna, elbolagen och matjättarna. Skatt för miljardärer nämns i förbigående. 

    Klimatomställning utlovas till sist

    Först på femte plats kommer klimatet.

    Vi ska göra klimatomställningen! Bygga ut elnäten, halvera priserna i kollektivtrafiken – inte bara i 6 månader utan för att vinna framtiden. Och mina vänner – vi ska leva gott! Det är vår tur nu. Det är vår tid nu! Det är klart att Sverige ska korta arbetstiden, säger hon och drar ned långa applåder. 

    Nooshi Dadgostar ägnar en stor del av talet åt angrepp på de politiska motståndarna och för att övertyga de som “aldrig övervägt att rösta på V” att göra just detta. Utan V i regeringen blir det ingen verklig förändring, hävdar hon. 

    ”Naturen tillhör oss alla”

    Mot slutet av talet tar Dadgostar till skillnad från de flesta andra partiledare även upp naturen: Skogen ger oss välstånd och arbete men är också en livsviktig kolsänka. Naturen ger oss smultronplock, salta bad, ändlösa dagar på stranden. Vi ska värna naturen åt kommande generationer, poängterar hon, men blir inte mer konkret än att allemansrätten ska försvaras. “Naturen tillhör oss alla”, säger hon, möjligen som en känga till C och övriga som brukar betona äganderätten när det gäller skogen. 

    V-ledaren ger inte klimat- och miljöfrågor den tid och uppmärksamhet de förtjänar, med tanke på hur avgörande de är för mänsklighetens framtid. Barnen får däremot stort utrymme, och när hon pratar om sitt eget ropar dottern från åhörarplats, vilket gör talet ovanligt personligt. Med satsningar på kulturskolan, replokaler, studiecirklar och fritidsbanker visar hon att kommande generationer tas på allvar. Och att minska klyftor förespråkas av allt fler hållbarhetsforskare som en avgörande ingrediens för att leva inom planetens gränser. Det återstår att se vad Nooshi Dadgostar konkret skulle kunna göra för omställningen i en regeringssituation.

    Kristerssons Almedalstal: Sänk skatten och bygg strandnära

    Posted on by Birgitta Losman

    Skattesänkningar, brottsbekämpning och skrämsel med det Ulf Kristersson kallar vänsterpolitik var centrala inslag när statsministern tog sig an Almedalen under fredagen. Miljö, klimat och hållbar utveckling ingår inte i den moderata politiken, något som SMB:s Birgitta Losman beklagar. Det hade varit både intressant och viktigt att höra moderata förslag för grön omställning, menar Losman.

    Det närmsta partiledaren kommer hållbar utveckling är när han försöker skrämmas med Miljöpartiets politik. Som oberoende miljövänlig hade SMB gärna velat höra om hur det parti som har statsministerposten, och dessutom önskar fyra år till, vill styra Sverige och världen i riktning grön omställning. Det är såklart fullt berättigat att ogilla andra partiers miljöpolitik, men ingenstans utvecklas det egna alternativet.

    Avsaknad av grön industripolitik

    Inte med ett enda ord nämner Ulf Kristerssson klimatpolitik eller hållbar utveckling. Värstingpolitiska exempel finns i talet, såsom sänkt skatt på fossila drivmedel utan någon politik för att gynna det icke fossila. I den bredare hållbarhetsdebatten nämns endast ett förslag i Ulf Kristerssons tal: Vikten av att kunna bygga nära stränder och sjöar, det vill säga försvagning av strandskyddet. Avsaknade i partiledarens tal vad gäller industripolitik är påfallande. Hur ska svenska företag förhålla sig till en statsminister som inte berör investeringar, råvaruförsörjning och arbetet med att förena hållbarhet och konkurrenskraft i den svenska industrin?

    Tillväxtvurm och begränsad säkerhetsinsikt

    En faktakoll av såväl Magadalena Anderssons och Ulf Kristerssons tal hade varit av godo. Den förstnämnda hävdar nämligen att tillväxten för Sverige är i botten och den senare motsatsen. Båda partiledarna berör trygghet och säkerhet, men har varken förstått – eller är intresserade av – att sätta klimat och miljö i det säkerhetspolitiska perspektiv som är nödvändigt för att fullt ut förstå och kunna motverka klimathotet.

    Sett ur planetär säkerhetssynpunkt är alltså varken S eller M kapabla att regera. De behöver därför samverkansparter som bättre förstår de naturgivna förutsättningarna – och den chansen ligger i dagsläget betydligt närmre för Socialdemokraterna än Moderaterna. Det kan konstateras efter att större delen av partiledartalen nu genomförts i Almedalen.

    Vem ska betala skattesänkningarna?

    Moderaternas Ulf Kristersson önskar fyra år till för att göra Sverige ”rikt, rimligt och rättvist”. ”Den resan har bara börjat. Sverige förtjänar fyra år till”, säger Kristersson. Talet är fokuserat på skattesänkningar och att följa lagen. Moderaterna och Kristdemokraterna tycks ha pratat ihop sig om att det är Volvo, villa och vovve som gäller i Almedalstalen. Kristersson leder Sveriges regering och berättar ändå inte i sitt Almedalstal vilken politik för växande näringsliv och fler jobb som ska betala föreslagna skattesänkningarna till småbarnsfamiljer.

    Värderingsval

    Slutligen menar partiledaren att detta är ett värderingsval. Det kan Supermiljöbloggen instämma i: Detta är ett val som i mycket handlar om värderingar. Frågan för väljarna är bara vilka värderingar som kommer forma nästa regerings politik.

    Sammanhållning och industripolitik med gröna stråk

    Posted on by Birgitta Losman

    Magdalena Andersson blickar i sitt Almedalstal inte bakåt utan framåt och betonar sammanhållning, gemenskap och tillit som bas för den svenska samhällsmodellen, skriver SMB:s Birgitta Losman, som också uppfattar gröna stråk i den socialdemokratiska politiken.

    Socialdemokraternas partiledare Magdalena Andersson beskriver hur en iskall vind har dragit in över Sverige. Misstänkliggörande äter sig in i det offentliga samtalet. Hon tar i sitt tal upp att det har blivit en affärsidé för Tidöpartierna att göra skillnad på människor, att ställa grupp mot grupp. Nästa regering som tillträder kommer behöva läka vårt land, säger Andersson. Ett samhälle där alla kan vila tryggt i att samhället finns där, när vi behöver det är också recept för hög tillväxt, fortsätter hon.

    Tillväxt och rättvisa hand i hand

    Därför ska den ekonomiska politiken styra mot både tillväxt och rättvisa. De står inte mot varandra, som Tidöpartierna försöker få oss att tro. De är ju två sidor av samma mynt, anser Andersson. Den nuvarande regeringen har lyckats med att både hålla ner tillväxten och göra vårt land mer orättvist, enligt S-ledaren. Magdalena Andersson menar att Tidöpartierna serverar valfläsk på krita, vilket hon, i en retorisk vinkning till gårdagens SD-tal, ser som både orättvis och tillväxtfientlig – och osvensk – politik.

    Hållbarhet och konkurrenskraft

    Klimat och miljö upptar ingen stor del av Magdalena Anderssons tal. Men när den delen väl kommer är det ändå med stort eftertryck. Det är fel av Tidöpartierna att driva ”kulturkrig” mot just den gröna teknik där näringslivet investerar. Och kulturkriget mot svensk industri ska inte få fortsätta i fyra år till, betonar Andersson. Säg ja till ny teknik i stället, menar hon. Gör oss mindre beroende av diktaturer. Minska de globala utsläppen. Gör vår del av jobbet och ta samtidigt Sverige in i framtiden.

    Magdalena Andersson undviker i sitt tal alla miljö- och klimatfientliga förslag, som till vardags ofta återfinns i Socialdemokratisk politik, såsom expansion av vägtrafik och rädsla för att stöta sig med bilister. Men betoningen på att hållbarhet och konkurrenskraft för svenska företag går hand i hand är faktiskt ett tydligt och viktigt statement. Just det som många framgångsrika företag efterfrågar. Och exakt det som behövs i dagens EU-parlament och EU-kommission när EU börjar vackla i genomförandet av gemensam grön omställning i Europa.

    För hållbar utveckling i dess samtliga dimensioner – ekonomisk, social och ekologisk – får Magdalena Andersson sammantaget ett högt betyg. Framförallt i den sociala dimensionen med betoningen på gemensam tillit, en svensk samhällsmodell där vi tillsammans tar oss an svårigheter. En kraftigt nedsatt fot mot det Magdalena Andersson beskriver som det osvenska i att ställa grupper och människor mot varandra. Den ekologiska dimensionen är Magdalena Anderssons svagaste del, men helheten bådar ändå gott för framtiden.

    Daniel Helldén (MP) i Almedalen: ”En regering måste skydda folket och naturen”

    Posted on by Jan Lindsten

    Inte alls oväntat lät Miljöpartiets språkrör Daniel Helldén i sitt Almedalstal på torsdagen den annalkande, sannolikt hårda, värmeböljan illustrera behovet av en ”rättvis och grön klimatomställning”. Och inskärpte att en svensk regerings skyldighet är att skydda invånarna och naturen. Dagens understatement var förstås att Tidöregeringen inte gör det.

    KOMMENTAR Klimatet och andra miljöhot, som PFAS och mikroplaster, upptog större delen av språkrörets taletid. Men han hann spränga in en del andra valbudskap som lät lockande i skuggan under de stora almträden: slopad karensdag, ett starkt subventionerat Sverigekort för kollektivresor, höjda barnbidrag. Och en förkortad arbetsvecka, i första hand till 35 timmar.

    ”Vi inser, precis som Svenskt Näringsliv, att detta är något som förbättrar människors prestationer och mående. Men de har bara infört reformen för sina egna anställda” sa språkröret vilket väckte muntert sorl i publiken. Närmare detaljer, som till exempel finansiering, uteblev dock besked om.

    Daniel Helldén var mer detaljerad om klimatet än onsdagskvällens likaså grönfärgade C-märkta talare, som också lyfte vikten av omställningen. Men i ett par avseenden var Elisabeth Thand Ringqvists och Daniel Helldéns Almedalsbudskap mycket snarlika: Klimatomställningen blir en stor möjlighet för svenska jobb och företag. Sverige ska inte riskera att bli omsprungna av Kina och USA. Svenska företag ska vara starkt engagerade i arbetet.

    Det finns stora möjligheter till annan utveckling

    Trots miljöpartistens allvarliga beskrivning av den svåra värmeböljan som hemsöker kontinenten (”nästan +45 grader i Bordeaux”) målade även han upp en hoppfull bild om möjligheterna att ändra utvecklingen. ”För tider som saknar hopp finns inget större fängelse än framtiden” citerade han 50-talsförfattaren Stig Dagerman.

    Miljöpartiet gör anspråk på att vara det mest kompletta svenska partiet när det gäller att presentera långtgående förändringar av samhället för att minska belastningen på jordklotets resurser. Det handlar om allt från klimatutsläpp till kemikalier i hushåll, jordbruk och industrier samt mångfald inom ekosystemen – inte minst i skogarna.

    Uppfyller MP detta anspråk i praktiken? Självklart råder delade meningar om den saken. Men några stora framgångar för partiets hjärtefrågor är odiskutabla, trots dess litenhet. Inte minst i EU. Helldén apostroferade partikamraten, EU-parlamentarikern och åhöraren Isabella Lövin som vid två tillfällen varit starkt bidragande till att reformera unionens ofta vanvettiga fiskepolitik. Nu senast gäller det ett förbudsförslag mot industritrålningen av Östersjöns mycket hotade strömming. ”The Swedish proposal” som kapade EU:s klimatutsläpp många gånger mer än Sveriges totala, bär också MP:s signatur.

    Men för de gröna gäller, som för alla andra partier, att vinna väljare för den politik man tror så stenhårt på själv. En bra fråga till språkrören är varför inte den stora, väl undersökta majoritet svenskar som oroas över klimatförändringen och vill se åtgärder från politiken inte kunnat omsättas i större väljarstöd? Helldén tar tidigt i talet upp just denna opinion, och säger att han och språkrörskollegan ständigt möter den under resorna runt i landet.

    Kan finnas rädsla för den egna ekonomin

    Ett av flera svar kan naturligtvis vara att det funnits, och finns, en köksbordsrädsla för att MP:s alla frejdiga förslag om nya styrmedel för att baxa konsumtion och livsstil i mer hållbart riktning ska bli för tuffa för den egna ekonomin.

    Daniel Helldén kritiserar som väntat Tidöregeringens bensinpopulism och ställer lite skämtsamt diagnosen ”fossilberoende.” Regeringen har lagt mångmiljardbelopp på att sänka bensin- och dieselpriserna istället för att påskynda omställningen bort från oljeberoendet, slår han fast.

    Men han säger inget om att det behövs en prishöjning på bensin och diesel för att klara klimatmålen. Något inte bara regeringens egen styrmedelsutredare, utan även miljöpartisterna själva tidigare slagit fast. Att det mest klimatrenrasiga partiet MP sänkt garden och tonat ned sitt bensinskatteförslag var något SMB nyligen valde att kritisera.

    Nu betonade språkröret istället behovet av att stötta bilberoende och pressade landsbygdsboende och barnfamiljer. Han verkade också akta sig för att denna gång uttala sig alltför ultimativt om kärnkraften. Att han ogillar den står förvisso klart ändå.

    För fyra år sedan vann Tidöpartierna i hög grad makten på en gemensam berättelse om hur huvudsakligen MP låg bakom en total ödeläggelse av landets elproduktion när kärnkraftverk avvecklades. Sant eller ej spelar mindre roll. Narrativet fick stort spinn och de gröna har nog dragit slutsatser av det.

    C-ledaren lovar sänka regering som inte sänker Sveriges utsläpp

    Posted on by Jan Lindsten

    Centerpartiledaren Elisabeth Thand Ringqvists premiärtal i Almedalen var helt fritt från kritik mot namngivna motståndare. Men innehöll en skarp markering som ändå hade en tydlig adressat. ”Varje regering som sänker Sveriges klimatambitioner kommer att sänkas av Centerpartiet” utropade hon stridslystet och kungjorde att det är i mitten lösningarna finns och inte i ytterkanterna, skriver SMB:s Jan Lindsten i sin kommentar.

    Klimatet, men knappast miljön och hållbarhetsutmaningarna i övrigt, fanns med på flera ställen i partiledarens manus. Redan i inledningsmeningen, där Elisabeth Thand Ringqvist kungjorde att hon ville berätta hur Sverige ”kan bli bättre på välfärd, jobb, tillväxt, klimat men, framförallt, bättre för alla, oavsett ursprung.”

    Ännu en markering som inte kan missförstås.

    Hennes tal började och slutade i hembygden kring Åre i Jämtland. En bygd där det mesta var sig likt under 700 år tills industrialismen kom och sprängde berg, tämjde älvar och byggde järnvägar. Folk var inte rika, men hade framtidstro och då vågade man satsa. Det byggdes hotell och restauranger av driftiga entreprenörer och Åre fick en egen bergbana.

    Samma framtidstro som förr

    Elisabeth Thand Ringqvist vill att dagens människor ska ha samma framtidstro och våga anstränga sig och satsa. I sina satsningar ska de värnas av en ”stark stat” som vakar över marknadsekonomin och ingriper mot monopoltendenser och slår till mot kriminella aktörer.

    Centerledarens ton är genomgående positiv. Industrialiseringen och välfärdsbygget skildras påfallande problemfritt. Ja, själva klimatfrågan adresseras rentav mer som en möjlighet än ett hot. Elisabeth Thand Ringqvist pekar på att det finns många forskare och entreprenörer runt om i Sverige som sitter på goda idéer och lösningar för klimatet men saknar stöd i politiken.

    Hon blir dock mer konkret än så. Partiledaren kritiserar det svaga politiska intresset för att få fart på elektrifieringen av vägtransporterna, som gjort att landets båda stora lastbilstillverkare knappt säljer några elfordon på hemmaplan. Hon lovar satsningar för att få upp siffran till 50 procent senast till år 2030.

    Bättre bonusar till eldrivna personbilar, satsningar på biogas- och bränsleproduktion från skogen och lantbruket, en omställningsplan för jordbruket och fortsatt utveckling av fossilfri stål- och cementproduktion vill hon också satsa på. Så ser en effektiv klimatpolitik ut, och den sänker både utsläpp och skapar jobb, slår partiledaren fast och inhöstar ännu en av många livliga applåder från sin välvilliga publik.

    Är naturen outtömlig?

    Klimatutmaningen tar alltså plats i detta fjärde Almedalstal, till skillnad hos de tre föregående talarna Ebba Busch, Simona Mohamsson och Jimmie Åkesson. Förslagen låter konkreta och genomförbara, men snuddar inte vid de grundläggande problemen kring en politik som bygger på ständig tillväxt och en lika ständig resursförbrukning.

    Elisabeth Thand Ringqvist citerar en gammal CUF-sång med texten ”naturen är outtömlig om den nyttjas med förnuft.” Detta är nog i huvudsak sant. Men vad är förnuftigt? När det till exempel gäller att bruka skogen är Centerpartiet svåra traditionalister. Partiet vill stenhårt fortsätta att tillämpa metoder som en allt mer samstämmig forskning inte alls finner förnuftiga – vare sig för klimat eller biologisk mångfald.

    C-ledaren ville såklart locka med mycket annat än effektiv klimatpolitik. Ett helt nytt skatteförslag, som till skillnad från förvärvsavdragen ger mest till dem som tjänar minst, lanserades: ett grundavdrag till alla för de första 15 000 intjänade kronorna. Nytt var också uttalandet att ”Centerpartiet ställer upp fem krav för att stötta nästa regering: lägre utsläpp, satsning för ungdomars psykiska hälsa, välfärd i hela landet, mer svensk mat på bordet och fler jobb.”

    Om den rätt tunna mitten i svensk politik nu växer återstår att se.

    Han vill värna och skydda vår plats på jorden – men bryr sig inte om planeten

    Posted on by Birgitta Losman

    Jimmie Åkesson förefaller ha en ansats av landsfaderlighet, men skenet bedrar. Budskapet är inte bara konservativt. Det är nationalistiskt, rasistiskt och rejält skrämmande sett ur perspektivet hållbar utveckling, skriver SMB:s Birgitta Losman.

    Första talare på onsdagen under Almedalsveckan var Jimmie Åkesson för Sverigedemokraterna. Under parollen ”göra Sverige till Sverige igen” talade han till det partiet nämner som ”Sverigevännerna” och alla andra som ville lyssna. Störst applåder rev partiledaren ner i det soliga Visby, när han betonade att islamisterna ska bekämpas.

    Skydda vår plats på jorden

    ”Förvalta, värna och skydda vår plats på jorden”, sa Åkesson, men planeten och naturen nämns trots det inte med en enda stavelse. Talet innehöll en hyllning till stopp för ”massinvandring”, skärpta straff och det partiet kallar ”vanligt svenskt folk”. Det var stora ord om att Sverigedemokraterna räddat Sverige från undergång genom valvinst 2014. En mörk bild målades av vad som kan vänta vid socialdemokratisk regeringsmakt efter 13 september.

    Ingen plats för klimat och miljö

    Klimat nämndes inte en enda gång i Jimmie Åkessons tal. Att reduktionsplikten är så gott som borta togs upp som en stor seger för Sverigedemokraterna under mandatperioden, och får betraktas som ett exempel på värstingpolitik på klimatområdet. Stora svepande penseldrag kring elprischocker och bränsleprishöjningar målades ut som den mörka framtiden om Magdalena Andersson i samverkan med Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Centerpartiet skulle leda Sverige efter valet i september.

    Om hållbar utveckling i bredare eller djupare bemärkelse finns inte heller ett spår. Extra illa är det ställt med mål 17 i agenda 2030. Mål 17 handlar nämligen om att återvitalisera det globala partnerskapet för hållbar utveckling, och i Jimmie Åkessons Sverige är det endast den egna nationen som gäller.

    Talet bygger delvis på klassisk nationalstatsromantik, men förra seklets nationalism hade ofta inslag av naturromantik. Detta saknas helt hos dagens Sverigedemokrater. Det är människan som är i centrum. Den planet människan bor på berörs helt enkelt inte. Det är stängda gränser, förbud mot huvudduk och hårdare straff som gäller. ”Det får vara slut på svensk saft-och-bulle”– politik deklarerade Jimmie Åkesson. Och ”vi har bara börjat”, fortsatte han och lovade ännu mer efter valdagen.

    Ordval som ger rysningar

    Som lyssnare slås jag av ordvalen i talet: Sverigevän likställs med att rösta på Sverigedemokraterna. Magdalena Anderssons regeringsunderlag uppges vara nedlusat av islamister, det är vidrigt och en skam, sverigevänner har exklusiv rätt att leva våra liv här, oppostionspartier är ynkliga och om invånare ”inte är medborgare kan de åka hem”. Jimmie Åkesson förefaller ha en ansats av landsfaderlighet, men skenet bedrar. Budskapet är inte bara konservativt. Det är nationalistiskt, rasistiskt och rejält skrämmande sett ur perspektivet hållbar utveckling.

    Längtan till journalfilmssverige

    Sverigedemokraterna drömmer om äldre tider. Jimmie Åkesson talar om avvärjandet av katastrof (här avses invandring och brottslighet), men missar helt den klimatkatastrof som pågår bredvid honom. Det är han förvisso inte ensam om bland svenska partier. Men här handlar det inte bara om avsaknad av politik för hållbar utveckling, utan om ett parti som aktivt arbetar för dess motsats. Den politiken är förödande inte bara ekologiskt, utan också för den sociala och ekonomiska utvecklingen. För Jimmie Åkesson tycks längta tillbaka till journalfilmssverige i en tid där svenskarna sänkte soporna i havet med en sten och sedan nöjda konstaterade att naturen är ren och fin.

    Men den tiden är inte något att längta tillbaka till.

    Simona Mohamssons (L) tal i Almedalen kemiskt befriat från klimatfrågan

    Posted on by Jan Lindsten

    Liberalernas partiordförande Simona Mohamsson vädjade med glatt humör om stödröster från framförallt M- och C-väljare i sitt Almedalstal på tisdagskvällen. Lockropen handlade om sänkta skatter, ökad frihet och mer välfärd. Varje förhoppning om att Liberalerna skulle vara intresserade av att axla ansvaret för klimatet och miljön i en ny blågul regering i höst kom helt på skam, skriver SMB:s Jan Lindsten i sin kommentar.

    Simona Mohamsson talar lätt och ledigt, utan synlig fusklapp, i den ljumma Visbykvällen framför partiets skylt med texten ”För din frihet.”

    ”Liberalismens plikt är att riva hindren som står i din väg” förstärker Mohamsson budskapet.

    Budskapet skiljer sig förstås i detaljer från vad premiärtalaren Ebba Busch tog upp några timmar tidigare. Medan Kristdemokraternas partiledare vill stärka familjernas ekonomi med höjda barnbidrag, nämnde Simona Mohamsson utan närmare beskrivning att det är dags att ”slopa skatt på utbildning” – det vill säga statsskatten ska inte stiga för de som förkovrar sig och börjar tjäna mer.

    Välfärden har blivit viktig för högern

    Men man anar redan efter två tal av regeringsunderlagets fyra partiledare en slags gemensam linje. ”Vi behöver en höger som visar att välfärd är lika viktigt som trygghet på gatan” slår Mohamsson fast och konstaterar att folk inför 2026 års val vill ha mer än trygghet och ordning på bränslepriserna.

    När hon knackar dörr, förklarar hon, säger folk att de vill ha en skola med mindre klasser och lärare som har tid för alla elever, vård i tid vid behov och trygg omsorg för de gamla. Och som välfärdens attribut nämndes nu, för andra gången denna tisdag, det något nostalgiskt klingande ”Villa, Volvo, vovve”.

    Om orden förknippas med det rödrosa sossefolkhemmets senare tid är det inte vad Mohamsson menar. Tvärtom – med de rödgröna vid makten fyra år framåt i tiden kommer en vanlig familj vare sig ha råd att resa på charterresa eller köra bil, hävdar hon. ”Bränsleskatterna har höjts av finansminister Nooshi Dadgostar (V). Elbil är inte heller aktuellt – eftersom energiminister Amanda Lind (MP) har stoppat utbyggnaden av kärnkraft”, avslutar partiledaren framtidsspaningen om vad som händer om motståndarna vinner i höst.

    Blir omställningen alls av om blågula laget vinner?

    Men hur blir det med omställningen om Liberalerna och det blågula laget vinner? Blir den alls av? Om detta gavs inga besked från ledaren i det parti som i snart fyra år ansvarat för klimatet och miljön. Simona Mohamsson hade gärna kunnat skingra oklarheterna kring sin partikamrat Romina Pourmokhtaris ord i våras om att överge klimatmålen för transportsektorn, till exempel.

    Nej, Mohamssons halvtimmeslånga tal var kemiskt helt befriat från all information om hur klimat-, miljö- och resursutmaningarna ska tacklas. Om hon anser att de överhuvudtaget existerar förefaller oklart. Om hon gör det, har hon – i likhet med Ebba Busch – ett enda svar: bygg ”klimatsäker kärnkraft.”

    Visbykvällen var behaglig. Luften mätte sådär 19-20 lagoma grader. I Frankrike, där klimatförändringen för andra gången i år hemsöker befolkningen med mer än dubbelt så varmt i många regioner, hade det varit svårt att vara så likgiltig. Och det kommer bli svårare även i Sverige.

    Ebba Busch presenterade KD:s Sverigedröm – utan plats för miljö- och klimatbudskap

    Posted on by Birgitta Losman

    Klimat, miljö och hållbar utveckling lyste med sin frånvaro i KD-ledaren Ebba Busch tal på Almedalsscenen på tisdagen. I stället är det familj, välfärd, svenska flaggor och värderingskamp som gäller, skriver SMB:s Birgitta Losman.

    Under talet presenterade Ebba Busch partiets vision Sverigedrömmen och i denna ryms varken vår planet eller klimatfrågorna. Valfilmen som presenteras vid scenen fokuserar på Sverige. De judisk-kristna värderingarna är basen för samhällsgemenskapen, som understryks med vajande blågula flaggor. Frånvaron av såväl ekologiskt och även ekonomiskt utvecklingsperspektiv utmärker sig. Familjen med Volvo, vovve och villa är i centrum för samhällets sociala utveckling. Ebba Busch använder dessa begrepp flitigt i sitt tal när sänkt skatt för medelklassen och ökad välfärd utlovas.

    Fanns klimatet och miljön på agendan?

    Klimatet nämns inte en enda gång i Ebba Busch partiledartal. De svenska klimatmålen och EU:s gemensamma mål för arbetet tas inte heller upp. Klimatet var för KD-ledaren helt enkelt en icke-fråga. När utsläpp vid ett tillfälle nämns är det i samband med kärnkraft, som anges som grunden för minskade utsläpp.

    Sverige har redan, betonar hon, bland den största utbyggnaden för vindkraft i världen. Nu krävs ökning av det KD ser som planerbar baskraft – alltså kärnkraften. ”Det är kö för att bygga ny kärnkraft med regeringens politik” säger Busch, utan att nämna något om den långa tidshorisonten eller de gigantiska kostnaderna. Att inte beröra åtgärder i närtid gör kärnkraftsförslaget till något av ett värstingförslag för klimatet. Utsläppsminskningar från utbyggd kärnkraft ligger flera årtionden bort. Därtill finns en stor debatt om dess reella effekt på hållbar utveckling.

    Hållbar utveckling är inte ett tema

    Hållbar utveckling, och de löften Sverige gett inom ramen för det internationella samarbetet är att arbeta för Agenda 2030:s 17 målområden omfattar ekonomisk, social och ekologisk utveckling. Men Busch och KD:s fokus är Sverige och Sverigedrömmen som lanseras inför valet. De fyra hörnstenarna i Sverigevisionen är enligt Almedalstalet:

    • Familjen, med Volvo, villa och vovve. Den breda medelklassen ska få sänkt skatt och barnbidraget ska höjas till 2000 kr per månad nästa mandatperiod, utlovade Busch.
    • Välfärdens kärna först. Kristdemokraterna vill förstatliga vården och få bort frysmaten i äldreomsorgen. Det är dags för ett värdigare välfärdssverige, med mindre skärm i skolan, fler lärare, och fler åtgärder mot psykisk ohälsa.
    • Bygg Sverige starkt. KD vill stärka Sveriges industriella förmåga och bygga järnväg, vägar och kärnkraft i en orolig tid. Den enda utmaning för ökad självförsörjning och böndernas situation som nämns är ”ökenvandringen i svensk byråkrati.” Därför måste relationen mellan stat och myndigheter reformeras. Busch kommer här med ett raljerande exempel på vad hon menar: ”Tretåig hackspett kan lägga skog i träda – det är som hackspetten i Kalle Anka på julafton. Så kan vi inte ha det.”
    • Värderingskampen. I Sverige är vi stadigt rotade i kristendom, den judisk-kristna världsbilden och allas likas värde. Det är på så sätt kristna och muslimer kan leva sida vid sida med de som inte tror på någon religion. Det är dags att sluta förminska kristna värderingar och möta hotet från politisk islam, betonar Busch i sitt tal.

    En strategi för att locka SD-väljare?

    Ebba Busch har ofta framstått som hård i offentliga tal och debatter. Men i Almedalen möter vi en något mjukare partiledare, åtminstone i retoriken. Hon talar sig varm för välfärd och trygghet. Det är nationalistiskt och konservativt och utan spår av medvetenhet om naturgivna förutsättningar som luft, mark och vatten. Hon nämner inget om exploateringen av mark för brytning av mineraler. Det är luftigt och retoriskt.

    Ett val handlar i hög grad om att vinna tveksamma väljare över till det egna partiet. Det är lätt att dra slutsatsen att framtoningen som ett familjevänligt, konservativt light-alternativ till Sverigedemokraterna rymmer förhoppningar om att locka fler väljare från dem.

    Företagens omställningsarbete lämnas i sticket

    Raljerandet med hackspettar i skog är det närmaste Ebba Busch i sitt tal kommer frågan om biologisk mångfald och klimat. Hennes ton är sarkastisk och visar inget intresse för planetens gränser. Inte heller för den vetenskap och empiri på klimatområdet som företag i Sverige och Europa nu arbetar för att möta när de utvecklar nya affärsmodeller och gör investeringar i grön omställning.

    Vad säger partiledarna i Almedalen? SMB kommer att lyssna med kritiska öron

    Posted on by Supermiljöbloggen

    Om bara några timmar gör den första partiledaren entré i Almedalens talarstol. Under fyra dagar ges de åtta riksdagspartiernas främsta företrädare chansen att hitta en vinnande ton i valrörelsen. SMB är på plats, fysiskt eller digitalt och kommer att lyssna, kritiskt och noggrant om världens ödesfrågor miljö, klimat och hållbarhet har någon plats bland alla förslag och visioner.

    Under ett valår får partiledartalen i Almedalen en särskild roll. Mediebevakningen är intensiv. Kommer nya utspel och testballonger? Eller står kursen framåt fast, utan att rubbas ens en grad?

    Det vet vi inte ännu. Det vi vet är att partihögkvarteren jobbar för högtryck med alla fingrar i luften för att finna det tilltal som attraherar väljarna.

    Vi vet vilka frågor som har dominerat debatten och mediebevakningen: lag och ordning, migration, skola-vård-omsorg, ekonomi – och – försvar… Världen känns allt osäkrare. I Europa utspelas nu det största kriget på 80 år.

    Miljöförstöring, resurs- och klimatkris angår och oroar många människor – ja, faktiskt en majoritet. Det syns i opinionsmätningar. Men inte tydligt. Som SMB berättade härom dagen i en analyserande artikel: Forskningen om opinionsbildningen kring klimatet visar att den blivit en identitetsfråga, en markör för vem man är.

    Klimat och miljö är frågor som måste lösas, oavsett om man står till höger, till vänster eller i mitten. Det är ett svårsmält, men oundvikligt faktum inför ett val där det mesta handlar om att rösta just rött, grönt eller blått.

    Vi upprepar gärna vad tunga näringslivsföreträdare redan sagt i debatten: Klimatet måste in i valrörelsen och kan inte lämnas utanför.

    Så här ser schemat för partiledarnas Almedalstal ut:

    • Ebba Busch (KD), tisdag kl 12
    • Simona Mohamsson (L), tisdag kl 19
    • Jimmie Åkesson (SD), onsdag kl 12
    • Elisabeth Thand Ringqvist, onsdag kl 19
    • Daniel Helldén (MP), torsdag kl 12
    • Magdalena Andersson (S), torsdag kl 19
    • Ulf Kristersson (M), fredag kl 12
    • Nooshi Dadgostar (V), fredag kl 19

    Talen webbsänds av Sveriges Television. Mer information finns på Almedalsveckans hemsida.

    Klimatopinionen inför valet: vad tycker svenska folket?

    Posted on by Alina Minkova

    Hur viktig är klimatfrågan för svenska väljare inför valet 2026 — egentligen? Oron är bred och stabil, men omvandlas inte till högsta prioritet i valrörelsen. Den här artikeln går igenom vad etablerade opinionsundersökningar visar, varför opinionen ser ut som den gör och vad ny forskning säger om vilket stöd klimatvisionerna egentligen har.

    I Indikator Opinions mätningar för Ekot, där väljare fick peka ut sin viktigaste valfråga, hamnar miljö och klimat på sjätte plats. I februarimätningen fick frågan åtta procent, i majmätningen nio procent. Sjukvård toppar med runt 19–21 procent, och ekonomi och lag och ordning turas om att komma på andra och tredje plats beroende på mättillfälle. En väljare satte ord på det i Sveriges Radios rapportering: ”Ekonomi styr alla andra åtaganden.” En annan beskrev känslan kring klimatfrågan: ”Man tappar gnistan, när man inte ser något resultat.”

    När Demoskop istället frågade väljare om flera viktiga frågor uppgav 38 procent klimat och miljö. Och bland dem som valde en enda toppfråga ökade klimatandelen med fyra procentenheter bara sedan mars — till 13 procent — vilket lyfte frågan till tredje plats i den mätningen. De två metoderna fångar delvis olika saker, men tillsammans ger de bilden av en fråga som många bryr sig om, utan att den för de flesta är den allra viktigaste när man tvingas välja.

    En bred oro, en djup klyfta

    Bakom väljarbarometrarna finns en starkare och mer beständig klimatoro. SOM-institutets nationella undersökning från 2025 visar att 82 procent uppger att de är oroade för förändringar i jordens klimat. Stödet för att satsa mer på ett miljövänligt samhälle är 73 procent, och nära hälften — 46 procent — anser att klimatfrågorna är viktigare än de flesta andra samhällsfrågor. Den bilden stärks av Novus klimat- och energirapport från februari 2026, där två av tre svenskar säger sig vara oroliga för klimatförändringarna — en nivå som hållit sig stabil sedan 2021. Novus noterar också en tydlig könsskillnad: 77 procent av kvinnorna uppger oro, mot 57 procent av männen.

    Men oron är djupt politiserad, och klyftan växer. Sedan 2007 har sambandet mellan vänster-högerposition och klimatoro ökat för varje mätning, enligt SOM-institutet. Det syns tydligt i siffrorna: bland dem som placerar sig klart till vänster är 96 procent oroade för klimatförändringarna, bland dem som placerar sig klart till höger är siffran 58 procent.

    Det syns också i hur människor ser på klimatförändringarnas orsaker: totalt anser 72 procent att de orsakas av mänskliga aktiviteter, men bland MP-sympatisörer är siffran 96 procent och bland SD-sympatisörer 48 procent.

    En faktor som ännu inte följt samma politiseringsmönster är teknikoptimismen. Ungefär hälften av befolkningen tror att många av dagens miljöproblem kan lösas med hjälp av ny teknik, och den frågan är påfallande jämnt fördelad längs höger-vänsterskalan. Det är ett av de få områden där en bred samsyn fortfarande verkar råda.

    Viljan finns – men inte till vilket pris som helst

    En annan bild av den svenska klimatopinionen ges av WWFs Klimatbarometer 2026, som bygger på intervjuer med drygt 2 000 personer. Hälften av befolkningen uppger klimatförändringar som ett av sina största orosmoment. Den siffran har sjunkit något från 53 procent förra året och ligger klart under rekordnivån på 58 procent från 2021.

    Ändå tänker mer än hälften av befolkningen på klimatförändringarna minst varje vecka. Och en klar majoritet – 65 procent – anser att politiker borde göra mycket mer för klimatet, även om siffran sjunkit något sedan 2023.

    Stödet för konkreta åtgärder är brett. Åtta av tio säger att de skulle köpa hållbara matalternativ oftare om de var billigare. En majoritet vill se ökat skydd av naturskog och stärkt EU-naturvårdslagstiftning, och utbyggd kollektivtrafik pekas ut som den viktigaste klimatpolitiska satsningen. Viljan verkar finnas, men priset är den avgörande tröskeln. Fyra av tio kan tänka sig ökade kostnader i vardagen för att minska utsläppen, medan tre av tio inte kan det.

    Rapporten avslöjar också ett anmärkningsvärt kunskapsglapp: bara ungefär en av tio vet att bestånden av vilda ryggradsdjur minskat med omkring 70 procent sedan 1970. Två tredjedelar underskattar minskningen kraftigt, och det är stabilt år efter år.

    Varför ser opinionen ut som den gör?

    Sveriges Radios Klotet ägnade ett helt avsnitt åt en till synes enkel fråga: om så många oroar sig för klimatet, varför blir det ändå inte en av valrörelsens stora frågor?

    En central förklaring är att partierna länge har förvandlat klimat till en identitetsfråga. Högerpartier ramar in klimatpolitik som ett hot mot hushållsekonomin och landsbygdens livsvillkor, vänsterpartier kopplar den till rättvisa och statligt ansvar. Det betyder att när väljare tar ställning till klimatfrågan svarar de ofta egentligen på något annat: vilket parti de känner igen sig i, och vilka värderingar de upplever att klimatpolitiken signalerar. Polariseringen handlar alltså inte bara om olika syn på klimatet, utan om att frågan har blivit en markör för vem man är.

    Till det kommer kunskapsluckor. I ett klimattest genomfört av stiftelsen för vetenskaplig upplysning, Gapminder, svarade många fel på grundläggande frågor om hur klimatet fungerar. När kunskapen är låg blir det svårare att bedöma klimatpolitik på sakliga grunder och lättare för partier att styra med förenklad retorik. Psykologisk forskning som lyfts i avsnittet visar dessutom att människor tenderar att uppleva klimatförändringarna som ett problem som drabbar någon annan, inte dem själva, vilket minskar känslan av personlig brådska.

    Medierna förstärker bilden. Journalistiken tenderar att föredra enkla konflikter framför komplexa sakfrågor, och när skeptiska röster får oproportionerligt stort utrymme riskerar folk att överskatta hur utbredd motståndet mot klimatåtgärder faktiskt är.

    Från opinion till vision

    Vad säger då allt detta sammantaget om vad svenska folket egentligen vill? Ett svar ger forskare vid Göteborgs universitet i boken Alternative Futures in a Heating World, publicerad i juni 2026. De har under flera år följt den svenska klimatrörelsen och undersökt hur brett stöd rörelsens visioner får — inte bara bland aktivister, utan också bland allmänheten och politiker.

    Den vision som fick störst stöd bland befolkningen — 78 procent — är tanken på att aktivt bygga bort behovet av fossila bränslen genom förnybar elproduktion. Idén om en global omfördelning av resurser så att alla kan tillgodose sina grundläggande behov stöds av 83 procent av befolkningen och 60 procent av politiker. Till och med tanken på att leva med mindre materiella resurser har stöd hos över 60 procent av allmänheten.

    Forskarnas slutsats är att klimatrörelsen har tonat ned sina mest genomgripande krav av rädsla för att uppfattas som alltför radikala, men kanske i onödan. Mer långtgående förslag kan vara politiskt möjliga, åtminstone om de formuleras som positiva bilder av ett framtida samhälle snarare än som förbud och uppoffringar.

    Det antyder att gapet mellan vad människor faktiskt stöder och vad som uppfattas som politiskt möjligt är större än klimatrörelsen själv har trott. Klimatviljan hos det svenska folket kan kanske vara djupare än vad valbarometrarna, med sina enkla prioriteringsval, förmår fånga.

    Här är förslag för bättre existentiell hälsa, Ulf – byt politik!

    Posted on by Supermiljöbloggen

    Statsministern är uppenbarligen intresserad av existentiell hälsa. Det konstaterar skogsforskaren Jeannette Eggers i ett öppet brev på SMB debatt till Ulf Kristersson och ger honom några förslag på vad regeringen kan göra för att förbättra befolkningens existentiella mående. Till exempel ta klimatkrisen och naturens gränser på allvar och sluta att avfärda forskning som åsikter.

    Detta är en debattartikel. Analyser och ställningstaganden är skribentens egna. För att skicka in en debattartikel, mejla kontakt@supermiljobloggen.se och bifoga text, profilbild och din titel.

    DEBATT Hej Ulf! Vad roligt att du är intresserad av existentiell hälsa! Jag har förstått att Folkhälsomyndigheten jobbar med uppdraget. Men myndighetens kvarnar mal ju långsamt och du är antagligen inte statsminister länge nog för att se några resultat. Det tycker jag är synd, eftersom jag upplever att du och din regering är i desperat behov av bra idéer. Därför bad jag mina följare på sociala medier att bidra med en idésamling om vad du och dina regeringskollegor kan göra här och nu för att öka den existentiella hälsan i landet.

    Som den forskare jag är måste jag medge att urvalet inte blir representativt – men det behöver inte vara negativt! Mina följare är främst andra forskare, hållbarhetsexperter och hållbarhetsengagerade människor. Perfekt ju när det gäller existentiell hälsa mitt i en existentiell hållbarhetskris! 

    Det kom in väldigt många bra idéer och hela listan blir för lång för denna text. Som initiativtagare passar jag på att nämna mitt eget tips först: sluta avfärda forskning som åsikter.

    För att underlätta har jag bett en AI att sammanfatta de övriga förslagen. Här kommer listan – håll till godo! 


    1. Ta klimatkrisen och naturens gränser på allvar

    Agera kraftfullt på klimatkrisen och artdöden, skydda biologisk mångfald och naturskogar, stoppa exploatering och fossilberoende, och säkra långsiktig livsmedels- och vattenförsörjning.

    2. Sätt människors välmående före vinst

    Prioritera liv istället för vinst, minska ekonomiska klyftor, avskaffa fattigdom och säkerställ att alla har råd med mat, bostad och ett värdigt liv.

    3. Skapa trygghet genom stark välfärd

    Stärk sjukvården, psykiatrin, skolan och socialförsäkringarna så att människor får tid, stöd och resurser att må bra och leva hållbara liv.

    4. Satsa på utbildning, kultur och folkbildning

    Ge resurser till skolor, folkhögskolor, studieförbund och kultur så att alla får möjlighet till kunskap, kreativitet och livslångt lärande.

    5. Bygg ett inkluderande och solidariskt samhälle

    Motverka rasism och splittring, låt människor leva och verka oavsett bakgrund, och stärk gemenskap, tillit och medmänsklighet.

    6. Skapa hållbara livsvillkor och balans i vardagen

    Inför kortare arbetstid, ge människor mer tid för familj, relationer och återhämtning, och skapa utrymme för mening, natur och gemenskap.

    7. Förnya demokratin och samhällsvisionen

    Stärk demokratin genom delaktighet och tillit, motverka korruption och hat i politiken, och utveckla nya sätt att mäta och organisera samhällets utveckling bortom ensidig tillväxt.

    Sammanfattningsvis: gör en helomvändning av er politik. 

    Flera av svaren jag fick i mitt flöde visade en bristande tilltro till regeringens förmåga att ta existentiell hälsa på allvar och föreslog att ni skulle avgå. Jag hoppas att du inte tar illa upp – du och din regering har ju trots allt inte jobbat alltför hårt för att bevisa motsatsen. Men än är det inte för sent! 

    Lycka till!

    Jeannette Eggers, forskare i hållbart skogsbruk, SLU

    Klimatförändringarna gör redan livet dyrare

    Posted on by Ingela Björck
    Inga pengar i fickan

    Klimatförändringarna är inte längre något som kan göra livet dyrare om några årtionden. De påverkar redan ekonomin, inte bara i fattiga länder, utan också för dem som bor i rikare länder. Det visar undersökningar från Australien och USA. Resultatet borde påverka hur man ställer frågor till väljarna om deras prioriteringar, menar forskare.

    New South Wales är Australiens mest folkrika delstat, med Sydney som huvudort. Forskarna har jämfört den verkliga ekonomin i delstaten med hur ekonomin kunnat se ut i en tänkt situation utan mänskligt orsakade förändringar i klimatet. Beräkningarnas resultat varierar mellan fyra och 33 procents minus, med en medianförlust på 18 procent.

    Delstaten har alltså förlorat runt 18 procent på klimatförändringarna, jämfört med en ekonomi utan sådana förändringar. Detta motsvarar en förlust på över 21.000 australiensiska dollar per person och år – en rejäl summa, med tanke på att genomsnittslönen i New South Wales är 88.000 dollar. Studien har publicerats av Net Zero Commission i New South Wales.

    Felformulerade opinionsmätningar

    I opinionsmätningar brukar väljarna i Australien, liksom i Sverige, tillfrågas om vilken fråga som är viktigast för dem. Svarsalternativen kan vara klimatet, bostadskostnaderna, sjukvården, arbetsmarknaden och skolan. Men det är fel sätt att formulera frågan, menar forskarna bakom studien. Eftersom klimatförändringarna visar sig påverka ekonomin så kraftigt, så påverkar de ju också alla de andra områdena.

    Det är dags att sluta tänka på klimatförändringarna som ”bara” en miljöfråga, som man kan bortse från när det blir ont om pengar. I stället borde vi se dem som vad de verkligen är: ett pågående och reellt hot mot vår levnadsstandard”, skriver forskarna Timothy Neal och Ben Newell från University of New South Wales.

    De understryker också att det inte är de uppmärksammade skogsbränderna och översvämningarna i Australien som framför allt påverkat ekonomin. Det är snarare de höjda temperaturerna världen över som drivit upp priserna på alla råvaror som landet importerar.

    Dyrare också i USA

    Även i USA gör klimatförändringarna livet dyrare. Enligt en studie gjord av Kimberly Clausing från University of California kostar klimatförändringarna nu de amerikanska hushållen mellan 400 och 900 dollar om året. Ännu mer, över 1.300 dollar, kostar de i de delar av landet som är extra hårt drabbade av översvämningar, torka eller skogsbränder.

    Amerikanerna blir också allt mer medvetna om problemet. Enligt enkätdata från Yale-universitetet anser nu två tredjedelar av alla röstberättigade amerikaner att klimatförändringarna påverkar deras levnadskostnader. Även många republikaner har insett att klimatet har betydelse för priserna på mat, el och försäkringar.

    Att elen blivit dyrare i USA beror ibland direkt på risken för extremväder. I California bygger man till exempel om elnätet för att minska risken för skogsbränder, och i sydöstra USA måste elledningarna repareras efter de översvämningar och orkaner som blir allt fler.

    Priset på el och annan energi diskuteras mycket i USA, men utgör ändå inte den del av hushållsutgifterna som enligt Kimberly Clausings studie påverkats mest av klimatförändringarna. Medan elen blivit 35 dollar dyrare per år för ett genomsnittligt hushåll, så kostar hemförsäkringarna nu över 350 dollar mer om året.

    Även sjukvårdskostnaderna påverkas av klimatförändringarna, visar studien. Skadliga rökpartiklar från skogsbränder leder till många fall av för tidig död. Ett varmare klimat förlänger också allergisäsongen och ökar risken för infektionssjukdomar spridda av fästingar och myggor.

    Forskaren vill nu gå vidare till att hitta sätt att förbättra klimatet utan att kostnaderna ska drabba de fattigaste.

    Det är bra att folk börjar förstå sammanhanget. Jag tror att en bättre klimatpolitik skulle vara så bra för hushållen och för hela landet att vinsterna skulle uppväga kostnaderna”, säger Kimberly Clausing i en intervju hos miljösajten Grist.

    Kortsiktig vinst går före långsiktigt ansvar i regeringens skogspolitik

    Posted on by Supermiljöbloggen

    Den 16 juni klubbade riksdagen den omstridda propositionen Ett tydligt regelverk för aktivt skogsbruk. Rebellmammor för skogen är starkt kritiska till förslaget som de menar påskyndar förlusten av biologisk mångfald, minskar skogens klimatnytta, försvårar granskning av skogbolagen och fördjupar orättvisan mellan stad och land.

    Detta är en debattartikel. Analyser och ställningstaganden är skribentens egna. För att skicka in en debattartikel, mejla kontakt@supermiljobloggen.se och bifoga text, profilbild och din titel.

    DEBATT Skogen är avgörande för vårt samhälle. Den är central för klimatet, den biologiska mångfalden, människors hälsa och våra barns framtid. Trots det föreslår regeringen en skogspolitik som sätter skogsindustrins vinstmaximering före långsiktigt ansvar. Med kortare omloppstider, kalhyggesbruk och ensidiga trädplantager riskerar skogens biologiska värden och ekosystemtjänster att urholkas. Detta är inte att ta ansvar för Sverige, utan att såga av grenen vi sitter på. 

    Regeringens proposition ”Ett tydligt regelverk för aktivt skogsbruk” har en tydlig slagsida mot ökad produktion, trots att miljö och produktion påstås vara jämställda mål. Samtidigt visar den senaste utvärderingen av Sveriges miljömål (2023) att miljötillståndet i skogen utvecklas negativt, och Skogsstyrelsen pekar på bristande styrmedel för att säkra biologisk mångfald och ekosystemtjänster. Trots detta får miljön en undanskymd roll i propositionen.  

    Skyndar på förlust av oersättlig naturskog

    Rebellmammor för skogen anser att propositionen ska avslås i sin helhet, eftersom den påskyndar förlusten av oersättlig naturskog, urholkar skogens klimatnytta, försvårar granskning av skogsbruksåtgärder samtidigt som ojämlikheten mellan stad och land fördjupas.

    1. Naturskogar är intakta ekosystem med rik biologisk mångfald och viktiga upplevelsevärden. Dessa värden undergrävs idag då kalhyggesbruk används på 97 procent av den brukade skogsmarken.Skogsstyrelsen bedömer att de sista oskyddade naturskogarna kan vara borta inom 25 år om dagens avverkningstakt fortsätter. När naturskog avverkas är förlusten i praktiken irreversibel eftersom denna typ av skog inte kan återskapas inom överskådlig tid. Trots detta saknar regeringens proposition förslag som kan stoppa avverkningen av naturskog. Istället stödjer propositionen ökad produktion genom lättnader i regelverket, sänkta krav på markägares kunskap och kortare tid för att överklaga beslut, även när underlaget kring natur- och kulturmiljövärden är bristfälligt. 
    1. Forskning visar att skogen skulle kunna bidra betydligt mer till att nå klimatmålen, om den brukades på ett annat sätt. Skogens klimatnytta handlar både om trädens upptag av koldioxid och om det kol som finns lagrat i markskiktet, vilket i hög grad förstörs vid kalhyggesbruk. I dag används endast omkring 20 procent av träråvaran till långlivade produkter där kolet binds under längre tid, medan resterande 80 procent går till kortlivade produkter som papper, kartong och bioenergi, där kolet snabbt återförs till atmosfären. Trenden är att skogens funktion som kolsänka försvagas och att avståndet till klimatmålen växer. Propositionen riskerar att ytterligare underminera skogens klimatnytta. Samtidigt gör dagens industriella skogsbruk samhället mer sårbart i ett föränderligt klimat. Artrika blandskogar med variation i trädslag och ålder är mer motståndskraftiga mot brand, stormar, översvämningar och insektsangrepp än monokulturer.  
    1. Minskad transparens och försvagning av möjligheterna att granska skogsbruksåtgärder gör systemet rättsosäkert och utgör ett demokratiproblem. Propositionens förslag att korta tiden mellan anmälan och avverkning gör det svårare för myndigheterna att granska och för allmänheten, miljöorganisationer och samebyar att överklaga beslut. Detta innebär att skogsbruksåtgärder kan genomföras utan insyn och att skogsindustrin i praktiken får stå oemotsagd. 
    1. Propositionen riskerar att eskalera konflikterna kring skogen och minskar även lokalsamhällens och enskilda skogsägares rådighet över sin skog. Samtidigt fördjupas ojämlikheten mellan stad och land. Tätortsnära skogar skyddas oftare, medan landsbygden får bära konsekvenserna av det intensiva skogsbruket med ödsliga kalhyggen och enformiga planteringar. Våra levande skogar som bidragit till friluftsliv och folkhälsa i många generationer ödeläggs nu i snabb takt.

    Skogen är ett arv vi ska förvalta för våra barn och kommande generationer. När kortsiktiga vinstintressen får styra skogsbruket riskerar vi att oåterkalleligt förlora värden som är avgörande för vår överlevnad. Den här propositionen är ett steg i fel riktning. Sverige behöver en ansvarsfull skogspolitik som skyddar vår gemensamma framtid.

    Rebellmammor för skogen, genom
    Lena Tranvik, Fil.dr. ekologi
    Elisabet Jansson, skogsbiolog, M.S.Ed.
    Fredrika Mårtensson, docent i miljöpsykologi, SLU
    Marie Durling, Statsvetare

    Mer om beslutet finns att läsa i Dagens ETC (reds anm).

    Moderaterna har fixat klimatkrisen – på sin Facebook-sida!

    Posted on by Jan Lindsten

    Sveriges koldioxidutsläpp är minus sex miljoner ton, lägst i hela EU. Det utropar nu Moderaterna i ett inlägg på sin egen Facebooksida. Det borde inte anstå ett parti med ambitionen att vara statsbärande att blanda bort korten och missleda väljarna så fatalt. Eller menar man verkligen att Sverige nått sina klimatmål redan 20 år i förtid? Då skulle man skrika ut nyheten högt, skriver Jan Lindsten i en ledarartikel.

    LEDARE På S-kongressen i slutet av maj i fjol höll den just omvalda partiordförande Magdalena Andersson sitt 40 minuter långa linjetal, utan att med en stavelse nämna klimatkrisen och dess utmaningar. För detta kritiserades hon, även internt, och bland annat också av SMB i en ledarkommentar. ”Det borde vara omöjligt att inte nämna klimatkrisen om man vill bli statsminister” skrev vi då.

    Ett år har gått sedan dess. Nu, när valrörelsen börjar ta fart på allvar, verkar de flesta av partiledarna tävla med varandra i just denna gren – att helt förtiga civilisationens största utmaning. Alltså den eskalerande uppvärmningen av Jorden till följd av alla våra växthusgasutsläpp.

    Nuvarande statsminister Ulf Kristersson (M) har inte heller tagit ordet ”klimat” i sin mun så värst många gånger. Men det borde han verkligen göra. Hans parti visar nämligen på sitt Facebook-konto en helt sensationell nyhet. Sverige har, 20 år i förtid, uppfyllt sitt klimatbeting enligt Parisavtalet och blivit en nettonollutsläppare – ja, till med något mer än så! I grafiken till inlägget ståtar Sverige med en placering längst ned, med – 0,6 ton koldioxid per person under 2024. Nu är det bara för övriga nationer att göra hemläxan.

    M-regeringen har ökat utsläppen – inte tvärtom

    Den första meningen är (ofrivilligt?) komisk och väldigt Trump-artad: ”Under den moderatledda regeringen har Sverige fått EU:s lägsta utsläpp per capita, enligt 2024 års siffror.”

    Sanningen är ju den motsatta – under M-regeringen har de svenska fossila utsläppen tvärtom ökat, efter flera decenniers nedgång. Orsaken är framförallt den kraftiga efterfrågestimulans på bensin och diesel som regeringen skapat via skattesänkningar och sänkt reduktionsplikt för inblandning med förnybara drivmedel.

    Så här ser budskapet ut på partiets FB-konto:

    Sverige klarade år 2024, ensamt i EU, att suga upp 0,6 ton per invånare, medan alla andra EU-länder är nettoutsläppare, påstår alltså Moderaterna på sin Facebooksida Korrekt siffra för Sveriges per capitautsläpp av fossil koldioxid för 2024 är 4,75 ton (Naturvårdsverket). Utsläppssiffrorna från kol- och oljeförbränning ska inte blandas ihop med upptaget av koldioxid i skog och mark som bokförs enligt FN:s redovisningssystem i Kyotoprotokollet från 1997.

    Skog och mark tar upp mer – fast det är en annan sak

    Det finns en faktamässig bakgrund till påståendet. Cirka 54 miljoner ton koldioxid togs under 2024 upp av växande grödor och träd, medan 47,5 miljoner ton koldioxid släpptes ut från industri och transporter. Men det finns inget ”netto” eftersom fossil och biogen koldioxid måste ha separat bokföring. Det skiljer hundratals miljoner år mellan dem i in- och utgående saldo. Och att det skulle vara den moderatledda regeringens förtjänst att den svenska skogen växte till lite mer kring åren 2022-23 tack vare lägre avverkningstakt och mindre barkborreangrepp är en löjeväckande tanke.

    Och det finns en försvårande omständighet till, som inte man låtsas om: svenskarnas utsläpp är högre än de 47,5 miljoner tonnen så kallade territoriella utsläpp. Utrikesflygande, som de resglada svenskarna gärna ägnar sig åt, och all importerad konsumtion försämrar statistiken. Naturvårdsverkets siffror visar att de svenska, totala fossila utsläppen då är drygt 75 miljoner ton, inte 47,5.

    För den som vill blanda bort korten är det ett gyllene läge att låtsas som att fossil och biogen koldioxid är kommunicerande kärl. Redan kort in på nyåret när utsläppsstatistiken för 2024 var klar började budskapet spridas, bland annat från skogsindustrin och Svenska Dagbladets klimatskeptiker, vilket SMB noterade då. För några veckor sedan återkom missförståndet (?) i en debattartikel från Företagarna.

    Men ska då ett politiskt parti, som till råga på allt nu sitter vid makten, upprepa falskheterna? Självklart inte. För så här är det ju: trodde Moderaterna på sin egen grafik i FB-inlägget så vore det enda logiska att kungöra att svensk klimatpolitik har nått sitt nettonollmål redan nu och att vidare ansträngningar är överflödiga.

    Falska nyheter gör sig bäst på nätet

    Ulf Kristersson kommer med all säkerhet inte tillkännage den fantastiska nyheten från talarstolar eller i intervjuer. Orsaken är enkel – han vet naturligtvis att den är falsk och skulle kunna slå mot honom om han tar den i sin mun.

    Nej, såna här grova osanningar gör sig bäst på nätet. Där kan de masspridas utan kontroll och trollkonton och förvillare kan mångfaldiga dumheterna. Och missleda väljarna.

    Vi säger till Kristersson: Det borde vara omöjligt för en statsminister att tolerera att hans parti sprider så genomfalskt material i sina egna forum!

    Valet 2026: Så står partierna i skogsfrågan

    Posted on by Alva Danielsson

    Miljöpartiet och Vänsterpartiet sticker ut som bäst i klassen när det kommer till politik som ska främja biologisk mångfald och skydda de sista naturskogarna i Sverige. I samband med valkampanjen “Skogsvalet 2026” som drivs av miljöorganisationerna Greenpeace och Skydda Skogen lanserar de även enkätsvar från samtliga riksdagspartier om hur de ställer sig till olika förslag.

    Läget i skogen är allvarligt, enligt en ny rapport från Skogsstyrelsen. Naturskogar och kontinuitetsskogar, som är avgörande för den biologiska mångfalden, avverkas i allt snabbare takt. Skogsstyrelsen menar nu på att dessa skogar måste få stå kvar. Om det fortsätter i dagens takt så är nästan alla naturskogar utanför skyddade områden borta om 26 år.

    Lagförslag för ökad avverkning

    Mot bakgrund till bland annat denna rapport lanserar nu Skydda Skogen och Greenpeace en kampanj för att sätta skogspolitiken på agendan inför höstens val. SMB har tidigare rapporterat hur regeringen föreslår lagändringar som ska öka avverkningen, bland annat genom att sänka tidsfristen för en avverkningsanmälan. 

    Lagförslagen kommer från den senaste skogsutredningen som gjordes av Göran Örlander, och har fått stark kritik från såväl forskare som miljörörelsen. 

    När myndigheter varnar för att unika skogsmiljöer kan gå förlorade för alltid väljer regeringen att driva en politik som underlättar ytterligare avverkning. Det förvärrar en redan akut situation för både klimatet och den biologiska mångfalden vilket är djupt ansvarslöst”, säger Karolina Carlsson, kampanjledare skog på Greenpeace, i ett pressmeddelande.

    De flesta partier negativt inställda

    I valenkäten om skogspolitiken är de 14 frågorna formulerade för att främja biologisk mångfald och att skydda naturskog, och många innehåller konkreta förslag som partierna ska ta ställning till. Vänsterpartiet och Miljöpartiet har gett flest positiva svar. MP har svarat ja på samtliga frågor. V håller med om allt utom frågan som föreslår att all statlig skog ska användas för skydd och restaurering.

    Liberalerna och Socialdemokraterna har båda svarat ja på fyra frågor. Liberalerna är positiva till att skydda skog, men svarar nej på det mesta andra. Moderaterna har inte svarat alls. SD och KD svarar nej på alla frågor. Även Centerpartiet är negativt inställd till nästan alla frågor.

    Översikt över svaren från Skydda skogens valenkät om skogspolitik. Illustration: Skydda skogen.

    Vill ge ersättning till skogsägare men inte höja anslagen

    Den senaste mandatperioden har regeringen gång på gång minskat anslagen till miljöbudgeten. En granskning från Naturskyddsföreningen visar att regeringens politik har styrt oss längre bort från både svenska miljömålen och EU:s mål om att skydda och restaurera våra ekosystem.

    I valenkäten är alla tidöpartier (utom Moderaterna, som inte svarade) emot att höja anslagen för skydd av skog. Samtidigt har regeringen föreslagit att markägare ska få 125 procents ersättning om förekomsten av skyddade arter hindrar dem från att avverka. Det har bemöts positivt av många, även miljörörelsen, men vissa är skeptiska till hur pengarna ska räcka. 

    Vi bedömer att det behövs betydligt mer resurser än de 100 miljoner kronor som finns för genomförandet. Vi ser en stor risk att mer pengar kan komma att tas från naturvårdsinsatser, exempelvis skydd av områden och restaurering framöver”, sade Emelie Nilsson, expert naturvårdspolicy på WWF till Natursidan när regeringsförslaget kom. 

    Vill du veta mer om hur partierna står i olika miljöfrågor? SMB har tidigare skrivit om Naturskyddsföreningens granskning av partiernas miljöpolitik och vallöften. 

    ← Tipsa!

    Tipsa oss

    Har du något du tror vi missat och kanske borde skriva om? Vi tar tacksamt emot alla tips du kan bidra med. Maila direkt till tips@supermiljobloggen.se eller fyll i formuläret nedan.