Stötta SMB
Du kan trycka Shift + S för att få fram sökfältet när som helst och Esc för att stänga det.
Tryck ENTER för fler resultat, då kan du även förfina din sökning.
    Stäng

    ”Lite fascism och klimatförstörelse får man räkna med”

    Posted on by Frida Hylander

    Fotbolls-VM har expanderat från 32 till 48 lag och spelas i tre länder hundratals mil från varandra. Det innebär ett rejält ökat klimatavtryck, och spelar dessutom fossilindustrin i händerna. Som av en händelse är Qatar Airways och oljebolaget Aramco huvudsponsorer, berättar Supermiljöbloggens krönikör Frida Hylander.

    KRÖNIKA VM-sommaren är officiellt igång. Men frågan är om den kan komma i närheten av den fotbollsyra som rådde sist Sverige spelade VM i USA, den där ljuvliga sommaren -94 när vi grävde guld i USA. Både världen och fotbollen ser annorlunda ut idag. 

    Enligt FIFA ska det här vara det mest inkluderande VM:et någonsin, men redan innan turneringen drog igång omgärdades det av en rad skandaler av både fascistisk och exkluderande karaktär: Bland annat har stark kritik riktats mot biljettpriser på tiotusentals kronor per match. Det iranska laget har tvingats flytta sin träningsbas till Mexiko på grund av USA:s krångel, och flera i deras stab har inte fått sina visum beviljade. Och plötsligt portades den somaliske domaren Omar Artan, trots att han hade giltigt visum och var schemalagd att döma flera matcher. Något som FIFA säger sig inte kunna kontrollera, och FIFA-bossen Infantino uttryckte att folk istället för att gapa och klaga borde chilla ner. 

    Det här VM:et borde såklart aldrig ha tilldelats USA, Mexiko och Kanada från första början, av flera skäl. Förutom korruption och exkludering är evenemanget en uppenbar klimatkatastrof. 

    Ju fler matcher desto större klimatavtryck

    I rapporten Football and climate change: a preview of the 2026 FIFA World Cup beskriver forskare hur fotbollen alltsedan 1990-talet expanderat i snabb takt, vilket oundvikligen drivit upp dess klimatrelaterade avtryck. Champions League har ökat från 32 till 36 lag. Conference league har möjliggjort för ännu fler lag att spela i europeiska turneringar. Varje extra internationell match innebär utsläpp från resor för såväl lag och stab som supportrar. VM har i år också expanderat – från 32 till 48 lag. Kanske kul för Sverige som kunde ta oss vidare trots att vi kom sist i vår Nations League-grupp med två ynka poäng och tolv insläppta mål på sex matcher. Mindre kul för klimatet. De sexton extra lagen innebär en 47-procentig ökning av matcher. 104 matcher som ska spelas i tre olika länder med hundratals mil mellan flera av värdstäderna. 

    FIFA själva hävdar att expansionen handlar om att bli mer inkluderande och att de ökade vinsterna kommer att återinvesteras för att utveckla den internationella fotbollen mer. Men, skriver rapportförfattarna, en mer kritisk syn på expansionen är att den helt enkelt handlar om att kunna ackumulera mer pengar som bland annat kommer att gå till klimatskadliga intressen. 

    Sporten används för att rentvå fossilindustrin

    Mästerskapet, liksom förberedelserna, innebär såklart enorma utsläpp från bland annat flygresor, konsumtion och konstruktion. Men för att förstå drivkrafterna bakom den stora klimatpåverkan FIFA:s verksamhet har behöver man titta på hela apparaten kring arrangemanget. Huvudsponsorer för VM är bland annat Qatar Airways och Aramco, ett saudi-ägt oljebolag. De tycker såklart att det är toppen att mästerskapet blir större, omfattar fler länder och fler matcher. Det innebär fler möjligheter för dem att synas, göra reklam för sin klimatskadliga verksamhet och tjäna mer pengar. Att stora fossilbolag, oligarker och antidemokratiska makthavare vill associeras med fotbollen är en del av så kallad sportswashing, det vill säga när man använder sport för att framstå som legitim inför en global publik, medan man eldar på nationalism och för bort uppmärksamheten från de sociala problem och brott mot mänskliga rättigheter som pågår på hemmaplan.

    Titta på Trump, eller på Qatar. Eftersom så många älskar fotboll så innerligt, är det en smart strategi att associeras med sporten. Det är lättare att ha överseende med ett oljebolag om ens favoritspelare springer runt med dess namn på matchtröjan. Eller se mellan fingrarna med att Trumps politik leder till att en av världens bästa fotbollsdomare inte får komma in i landet för att göra sitt jobb. 

    Fotbollen kan existera utan fossilpengar

    Till slut är fossilindustrin så inbäddad och normaliserad i fotbollsvärlden att man inte längre reagerar. Lite fascism och klimatförstörelse får man helt enkelt räkna med för att få uppleva det man älskar: titta på när 22 spelare stångas i 90 minuter för att försöka få in bollen i mål. 

    Den stora vinsten för de som tjänar pengar på fossila bränslen kommer när vi tror att det måste vara så här; att fotbollen inte kan existera utan deras pengar. Men det kan den, låt ingen få dig att tro något annat. 

    Frida Hylander är klimatpsykolog och skriver regelbundet krönikor på Supermiljöbloggen.

    “Albanien inte till salu” – protester mot Ivanka Trumps turistprojekt

    Posted on by Alva Danielsson

    Ivanka Trump planerar ett turistprojekt längs den albanska kusten. Ekosystemet på den formellt skyddade stranden ska nu ersättas med hotell och semesteranläggningar. Tusentals albaner protesterar mot miljöförstörelsen. Den rosa flamingon har blivit en symbol för rörelsen, eftersom dess habitat skulle förstöras i och med byggprojektet.

    Området, Vjosa-Narta, är ett skyddat strandområde med hotade arter. Havssköldpaddan häckar i området, och det är hem till mer än 200 fågelarter, bland annat den rosa flamingon. Här planerar nu Ivanka Trump och hennes man Jared Kushner att bygga semesteranläggningar. I samma projekt ska de även förvandla den obebodda ön Sazan utanför kusten till en exklusiv turistdestination.

    Den albanska befolkningen reagerar starkt på planerna och nu pågår stora protester i huvudstaden Tirana. Skyltar bär budskap som “Albanien är inte till salu”. Men de utländska semesterplanerna är inte det enda som de är arga på.

    Miljöengagerade har besökt platsen där projektet ska byggas, och berättar för CNN att grävmaskiner var på plats redan i slutet av maj. Det fanns inga licenser, tillstånd eller ens skyltar om vad de gjorde, enligt Ariel Brunner från miljöorganisationen BirdLife. Albaniens premiärminister insisterar att projektet ännu inte har påbörjats, och att en miljöbedömning ska göras.

    Även om den ekologiska förlusten är allvarlig är den inte det enda som har fått människor att gå ut på gatorna tre dagar i rad. Det som står på spel är något mer påtagligt: rätten att vara med och besluta om de platser där människor bor, de landskap de värdesätter och den framtid de ska lämna vidare till sina barn.” skriver BirdLife i ett pressmeddelande.

    Flamingo-rörelsen påpekar att det pågående arbetet i det skyddade området är illegalt, och kräver att det stoppas.

    Vindkraften störtdök i fjol – målen för ny el går inte att nå

    Posted on by Jan Lindsten

    Regeringens produktionsmål på 300 terawattimmar el år 2045 är omöjligt att nå, visar en rapport från Energiforsk. Det beror inte minst på att vindkraftsutbyggnaden så gott som avstannat. Investeringarna under 2025 mätt i effekt låg på bara en procent av 2019 års nivå. Och 93 procent av de sökta tillstånden fick i fjol avslag via kommunala veton.

    Rapporten har tagits fram av Svenska Miljöinstitutet (IVL) och konsultbolaget Profu och presenterades i veckan på ett webbinarium arrangerat av branschägda utvecklings- och forskningsbolaget Energiforsk.

    Dagens svenska elproduktion på cirka 150 Twh, Terawattimmar, ska alltså enligt regeringens planeringsmål fördubblas inom bara 20 år för att elektrifiera industri- och transportsektorn och fasa ut den fossila energin.

    Men en stor orsak till att målet inte går att nå är att de så kallade ledtiderna är mycket långa. Begreppet ledtid innefattar all tid det tar från planeringsstart tills första kilowattimmen levereras, och består av ansökning, tillståndsprövning, investeringsbeslut och produktion. Ledtiderna kan i många fall handla om 7-20 år och är längst för vindkraft både till lands och sjöss. Kortast ledtider har enligt rapporten gasdrivna kraftverk. Kärnkraft, som inte byggts på flera decennier i Sverige anges också ha de längsta ledtiderna.

    Lägre utbyggnadsmål nås inte heller

    Rapporten undersökte även ett lägre scenario med elproduktion på 230 Twh år 2045. Men inte heller detta går att nå. Det hade i så fall krävts att vindkraftsprojekt med en effekt på sammanlagt 70 gigawatt behövt initieras redan år 2024, långt mer än vad som gjorts. Fram till och med 2023 har sammanlagt 16 gigawatt vindkraft installerats totalt i landet.

    Den här eftersläpningen kallas i rapporten för ”investeringsskuld” och kan bara minskas om många saker görs samtidigt. Inte ens halverade ledtider räcker enbart, enligt rapporten.

    Erik Almqvist, elnätsansvarig på Greenpower Sweden, deltog på webbinariet och pekar ut flera orsaker till att vindkraftsutbyggnaden sjunkit så kraftigt. Det kommunala vetot är en stor anledning, framhåller han.

    – Det krävs en reformering av det kommunala vetot. Jag säger inte att kommunerna inte ska ha rådighet över etableringen av vindkraft. Men när det blir nej väldigt sent i processen drar detta ned investeringsviljan. Och för varje projekt som stoppas, blir projekteringskostnaden desto högre för objekt som tar sig igenom prövningen, påpekar han.

    Regeringens fokus på kärnkraft inverkar negativt

    Almqvist pekar på många orsaker till att det ser ut som det gör: låga elpriser, ogynnsamma marknadsförutsättningar (till exempel ränteläget som lett till högre priser), dyrare elnätanslutning – och såklart även politik.

    Vad betyder regeringens hållning för att situationen är som den är för vindkraften?

    – Regeringen meddelade 13 avslag på havsvindparker och tog bort uppdraget för Svenska kraftnät att bygga landanslutning för vindkraften till havs. Man har fullt fokus på kärnkraft. Det har såklart betydelse. Men regeringen har också gjort saker för att underlätta vindkraftsetableringar på land, eller de som är kustnära – som förändringen av fastighetsskatteintäkterna, och så det här incitamentspaketet.

    Erik Almqvist pekar på att ”känslan” hos marknadens aktörer är viktig.

    – Ja, om de internationellt verksamma bolag som är aktuella för att bygga vindkraft gör bedömningen att politiken inte vill satsa på den vänder de sig till andra länder. Och då kan de vara svåra att få tillbaka, betonar han.

    Vad betyder regeringens starka prio på ny kärnkraft för etableringen av vindkraft?

    – Det är väldigt svårt att säga vad den mycket kraftiga subventionen av ny kärnkraftsel får för följder. Det är ett fullt legitimt beslut, man jag hade velat se en större konsekvensbedömning av vad satsningen innebär för övriga kraftslag.

    Verktyg för att lindra ungdomars klimatångest

    Posted on by Ingela Björck
    Deppig flicka

    Klimatlarmen duggar nu allt tätare, vilket kan leda till uppgivenhet inte minst hos ungdomar. Här berättar vi om två initiativ som syftar till att minska uppgivenheten. Det är initiativ som kommer från två helt olika organisationer i olika världsdelar: en ideell organisation i Indien samt Lunds universitet i Sverige.

    Den indiska organisationen heter Asar, Asar Social Impact Advisors, och är baserad i Bengaluru i södra Indien. Dess huvudmål är att föra samman politiker, näringsliv och experter i klimatprojekt på lokal nivå.

    Asar har också gjort enkäter, intervjuer och ett digitalt seminarium med ungdomar i Indien. Merparten av ungdomarna visade sig väl medvetna om klimatkrisen, men visste de inte vad de skulle göra åt den. De talade i stället om att känna sig låsta, maktlösa, isolerade och överväldigade av problemen.

    Eftersom unga människor idag konsumerar nyheter hela tiden så möts de ständigt av information om värmeböljor, torka, skördeförluster och översvämningar. Det leder till en känslomässig belastning, menar Asar.  I skolan ges klimatinformationen som fakta, medan den i media beskrivs som spektakulära katastrofer. Ingendera formen ger ungdomarna möjlighet att hantera sina känslor på ett konstruktivt sätt.

    Inget individuellt problem

    Ett ytterligare problem är att ungdomarnas klimatångest uppfattas som ett individuellt problem snarare än ett samhällsproblem. Det är ju inte svaga individer, utan strukturer i samhället som egentligen bär skulden, menar Asar: sådant som ojämlikhet, en osäker arbetsmarknad, bristfällig sjukvård, slöseri med naturresurser och ett politiskt styre där ungdomar ofta är utestängda.

    Det program Asar nu håller på att utveckla kallas ”Everyday Feelings, Everyday Climate”. Dess mål är inte att sudda bort klimatångest, men att ge unga människor ett forum för känslor och eftertanke genom musik, bilder och berättelser. Det ska bygga mer på känslor än på fakta och tankar, och försöka visa ungdomarna att de inte är ensamma om att känna som de gör.

    ”Verktygslåda” från Lunds universitet

    På andra sidan jordklotet, vid Lunds universitet, har forskare funnit samma sak som Asar i Indien: att klimatförändringarna gör många ungdomar överväldigade och osäkra på vad de ska göra. Därför har man i samarbete med experter på klimat, pedagogik, konst och barnpsykologi utvecklat en ”verktygslåda” vars mål är att hjälpa ungdomarna från hopplöshet till handlingsvilja och hopp.

    Verktygslådan innehåller, enligt en webbartikel från universitetet, en rad övningar för barn och ungdomar. Det sträcker sig från snabba andningsövningar till veckolånga uppgifter som exempelvis för samman studenter och äldre personer för diskussioner och erfarenhetsutbyte. Andra exempel är rörelseövningar som kan minska stress, dagboksskrivande för att få utlopp för känslor, konst som ett sätt att avbilda en bättre framtid, och lokalt miljöengagemang för kontakt med likasinnade. Alla övningar kan användas på olika utbildningsnivåer.

    En av forskarna bakom projektet är Bernadett Kiss från International Institute for Industrial Environmental Economics vid Lunds universitet. Hon börjar ofta sina undervisningstimmar med en runda där studenterna får berätta hur de känner sig just nu. Sedan får de göra en liknande runda efter undervisningen. Då kan studenterna lufta och diskutera eventuella negativa känslor som väckts av lektionen.

    Genom att notera, acceptera och ge namn åt sina känslor hellre än att trycka ner dem, så kan man hantera dem och bli bättre på att möta utmanande situationer”, säger Bernadett Kiss i artikeln. 

    ”Folkbildning mobiliserar människor och stärker klimatomställningen”

    Posted on by Supermiljöbloggen
    Projektledare Johanna Stål

    Med ett nationellt samarbetsprojekt visar fyra studieförbund hur människor genom utbildning och gemenskap kan mobiliseras och spela en aktiv roll i klimatomställningen. Det skriver Johanna Stål, projektledare för ”Stärkt roll i klimatomställning” i ett inlägg på SMB Debatt.

    Detta är en debattartikel. Analyser och ställningstaganden är skribentens egna. För att skicka in en debattartikel, mejla kontakt@supermiljobloggen.se och bifoga text, profilbild och din titel.

    DEBATT Miljö -och klimatomställningen är inte i första hand en teknisk fråga. Det är en social fråga. Den handlar om beteenden, värderingar, egenmakt och gemenskap. Utbildning och delaktighet är avgörande för att lyckas: När människor får kunskap, verktyg och möjlighet att agera tillsammans ökar både engagemanget och omställningstakten. Utan delaktighet förvandlas omställningen till tekniska och politiska sakfrågor som hanteras i stuprör och leder till polarisering. Här har folkbildningen en unik roll att spela. 

    Aktivt deltagande folkbildningens styrka

    I Sverige deltar hundratusentals människor varje år i studieförbunden och folkhögskolornas verksamheter. Folkbildningens styrka ligger i det aktiva deltagandet – i samtalet, mötet och i att människor själva är medskapare av kunskap. Just detta är avgörande i klimatomställningen. 

    Här bild från ett av projekten, ”Avfallschartern” i Östersund, där en rundtur till olika återvinningsstationer i kommunen genomfördes.

    Samtidigt som folkbildningen nedmonterats med kraftigt minskade anslag har ett unikt projekt lyft blicken för att se hur studieförbundens roll i klimatomställningen kan stärkas. I innovationsprojektet Stärkt roll i klimatomställning har studieförbunden Studiefrämjandet, ABF, Studieförbundet Vuxenskolan och Sensus samverkat över hela landet. Här har 15 satsningar runt om i landet experimenterat med nya sätt att engagera människor lokalt – från klimatrådslag och facilitatorutbildningar (utbildning av mötes- och processledare) till konstprojekt, körsång och praktiska naturinsatser. Det är lätt att avfärda en körkonsert eller ett lokalt samtal som obetydligt, men forskningen säger något annat: Kollektiv handling växer ur gemenskap, känsla av mening och upplevelsen av att förändring är möjlig.

    När människor möts kring miljö- och klimatfrågor – i ett samtal, en studiecirkel eller ett kulturprojekt – händer något. Det blir konkret, nära och relevant. Från ”någon annans ansvar” till ”vår möjlighet”.

    Community organizing civilsamhällets förlängda arm

    En viktig del i projektet har varit att lära av metoderna inom det som kallas community organizing – att organisera människor lokalt kring gemensamma frågor och skapa verklig förändring underifrån. Bland annat har metoden Weaving Trust testats, där människor med olika åsikter möts för att bygga tillit till varandra som människor, snarare än som åsiktsföreträdare.

    Forskning om samhällsengagemang visar att just deltagarbaserade och lokalt förankrade arbetssätt är centrala för att skapa hållbara lösningar. När människor inte bara informeras utan involveras i att definiera problem och lösningar, blir resultaten både mer träffsäkra och mer långsiktiga.

    Det handlar om att gå från informationskampanjer till gemensamt lärande, från individuella val till kollektiv handling och från deltagande till organisering. Det är en förskjutning som kan låta liten, men som i praktiken förändrar allt.

    Miljö- och klimatomställningen kommer påverka oss alla alltmer. Därför måste folkbildningen vara relevant för fler än de redan engagerade. Här ser vi också tydligt kraften i att kombinera folkbildning med konst och kultur för att nå människors känslor, samtal baserade på platsen man bor på, möjligheter och utmaningar med digitala verktyg och praktiskt arbete ute i naturen. Detta ligger helt i linje med forskning som betonar vikten av varierade och inkluderande lärprocesser för att nå olika grupper och skapa bredare engagemang.

    Folkbildning är ett samhällsprojekt 

    Svenskarna vill bidra till klimatomställningen – en stor majoritet tror både att klimatförändringarna påverkar oss och att vi själva kan göra skillnad. Men många känner sig ensamma i sin oro och upplever att det är svårt att veta var de gör störst skillnad.

    Detta är folkbildningens hemmamatch. Genom att skapa mötesplatser, bygga kunskap och stärka människors egenmakt kan folkbildningen fungera som den bro som saknas mellan politiska mål och verklig förändring. Den minskar människors känslor av ensamhet och uppgivenhet, att agera är bästa botemedlet mot oro och att göra det tillsammans med andra skapar ytterligare positiva följdeffekter. 

    Om vi som samhälle menar allvar med miljö- och klimatomställningen måste vi också mena allvar med människors delaktighet. Folkbildningen är ingen ”mjuk” insats vid sidan av den riktiga politiken. Den handlar inte om att stötta särintressen eller människors hobbies. Den är en förutsättning för att demokratin ska fungera.

    Projektet Stärkt roll i klimatomställning visar att det går att engagera fler, skapa nya former för handling och att bygga den kollektiva kraft som omställningen kräver.

    Nu är frågan inte om vi har råd att satsa på folkbildning. Utan om vi har råd att låta bli.

    Författare: Johanna Stål, projektledare för Stärkt roll i klimatomställning

    (Här länk till inslag från SvT Jämtland om projekt Avfallschartern).

    Magnus Nilsson: Irankriget skakar EU:s utsläppshandel

    Posted on by Magnus Nilsson

    Vad är viktigast? Att hålla nere kostnaderna för EU:s bönder genom att säkra tillgången till billig, importerad konstgödsel? Eller att stärka EU:s egen gödselindustri och klimatomställningen genom att lägga klimatavgifter på importerad konstgödsel? Denna lilla delikata avvägning brottas unionens regeringar och Europaparlamentet med just nu, skriver Magnus Nilsson i veckans krönika.

    KRÖNIKA Det handlar om EU:s nya ”klimattull”, CBAM, ett avgörande stödben för EU:s utsläppshandel. Var beslutet landar kan få enorma effekter på unionens klimatpolitik, och därmed på den globala utvecklingen..

    Sedan nyåret 2025/26 måste den som till EU importerar en handfull ganska obearbetade produkter (järn, stål, aluminium, cement och konstgödsel, samt dessutom vätgas och elektricitet) betala en avgift, proportionell mot de utsläpp av växthusgaser tillverkningen beräknas ha orsakat.

    Den svenska beteckningen är ”mekanism för koldioxidjustering vid gränsen”, men oftast används den engelska förkortningen CBAM (Carbon Border Adjustment Mechanism).

    Betalningen av avgiften sker i form av ”CBAM-certifikat” som importörerna måste köpa av kommissionen ‒ ett certifikat per ”inbäddat” ton CO2. Priset följer auktionspriserna inom EU:s utsläppshandel (just nu ca 75 euro per ton).

    Systemet fasas in stegvis. Under 2026 måste importörerna lämna in certifikat motsvarande 2,5 procent av de ”inbäddade” utsläppen, men under de kommande åtta åren höjs procentsatsen så att kostnaden per ton ”inbäddat” koldioxid 2034 blir densamma som priset på de utsläppsrätter tillverkare inom EU måste köpa och lämna in. Därmed konkurrerar CBAM-produkter som tillverkats inom respektive utanför unionen på samma villkor ‒ inom EU.

    Ska skydda EU:s konkurrenskraft

    EU:s utsläppshandel innebär en extrakostnad för europeisk industri. Hittills har unionen skyddat den inhemska produktionens konkurrenskraft genom att dela ut gratis utsläppsrätter till bland annat gödselindustrin. I takt med att nyutgivningen av utsläppsrätter nu snabbt minskar, kommer dock även gratistilldelningen att fasas ut. Hädanefter ska CBAM ta över uppgiften att säkra den europeiska tillverkningens konkurrenskraft, åtminstone på hemmamarknaden.

    Import från länder som själva prissätter koldioxidutsläpp på ungefär samma sätt som EU är helt eller delvis undantagen från CBAM, vilket satt tryck på klimatarbetet i andra länder. I syfte att undkomma CBAM-kostnaden, startas därför nu runtom i världen nya, nationella utsläppshandelssystem ibland annat Kina, Indien, Turkiet och Mexico.

    Men mitt i denna process anföll Donald Trump (och Israel) Iran. Vilket raskt ledde till att exporten av både konstgödsel och fossilgas (viktig råvara vid tillverkning av konstgödsel) från länderna kring Persiska Viken stoppades. Konsekvensen blev att priserna på bland annat konstgödsel drog iväg. Vilket ledde till ramaskri även från bönderna inom EU.

    Samtidigt hanterar de politiska institutionerna inom EU, ministerrådet (= regeringarna) och Europaparlamentet ett förslag om en översyn av CBAM-förordningen, som EU-kommissionen presenterade fler månader innan Iran-kriget startade.

    Artikel 27a skulle kunna ge undantag från kravet

    Huvudnumret är en utvidgning av CBAM-kravet till ytterligare 180 produktområden, främst alla möjliga metallhaltiga förädlade produkter ‒ allt från häftklamrar till lastbilar. Men det som har med konstgödseln att göra är förslaget om en ny artikel 27a, som skulle ge kommissionen rätt att under ”allvarliga och oförutsedda omständigheter” upphäva CBAM för en vara.

    Det är denna möjlighet till undantag man nu bråkar om. Redan innan Iran-kriget antydde en av de tyngsta EU-kommissionärerna, Maroš Šefčovič, att denna artikel skulle kunna tillämpas på just konstgödsel, i syfte att hålla nere jordbrukets kostnader.

    En del regeringar, delar av Europaparlamentet, böndernas nationella och europeiska organisationer, men också en del andra intresseorganisationer, hakade på, och lobbar nu hårt för att se till att den nya artikel 27a trixas in i lagstiftningen. Det varnas för att böndernas kostnader – och därmed matpriserna – annars kan gå upp. Man påstår att högre gödselpriser hotar unionens livsmedelsförsörjning.

    Men också andra aktörer som är beroende av import av CBAM-varor vill öppna för att i vissa lägen kunna upphäva systemet för enskilda varor.

    På andra sidan finns inte bara andra regeringar och andra Europaparlamentariker (plus just nu ‒ naturligtvis ‒ den europeiska konstgödselindustrin), utan även stora delar av den ”gröna” industrin, som varnar för att en öppning för att kunna slopa CBAM skapar precis den sortens osäkerhet kring utsläppshandelssystemet och EU:s klimatpolitik som just nu får en hel armé av investerare att tveka inför att investera miljarder euro i ny, klimatanpassad industritillverkningen, verksamheter som inte går att räkna hem utan höga priser på både utsläppsrätter och CBAM-certifikat.

    Risk att förtroendet för utsläppshandeln skadas

    I Europaparlamentet är positionerna de traditionella. Den extrema och ultraextrema högern vill avskaffa både utsläppshandeln och CBAM. Just nu säger man sig värna Europas bönder. På andra kanten vill socialdemokrater, gröna och de flesta liberaler stoppa den föreslagna artikel 27a. Den kristdemokratiska partigruppen EPP (där M och KD ingår) är djupt splittrad mellan å ena sidan de som vill slå vakt om utsläppshandelssystemet och den europeiska klimatomställningen, å andra sidan den grupp som i mycket låter som de högerextrema (dvs. rätt mycket verkar strunta i klimatproblemet).

    Utfallet av dragkampen lär knappast hinna påverka Iran-krigets effekter på gödselpriserna inom EU. För en dryg månad sedan presenterade kommissionen dessutom en akutplan för den aktuella kostnadskrisen. Om 27a går igenom lär den däremot garanterat öka osäkerheten kring utsläppshandeln, skada investerarnas förtroende för systemet, för EU:s klimatpolitik i stort, och för unionens möjligheter att uppfylla sina globala klimatåtaganden, och fortsatt driva på det globala klimatarbetet. Inga småsaker.

    Var Sverige och den svenska regeringen står är oklart. Den så kallade faktapromemoria kring förslaget, som regeringen redovisat för riksdagen, författades flera veckor innan Iran-kriget startade. I promemorian nämns inte ens förslaget till ny artikel 27a.

    Magnus Nilsson är miljökonsult och fristående klimatpolitisk analytiker

    Värdefullt nätverk för havsforskning skrotas av Trump

    Posted on by Ingela Björck
    hav med fartyg

    Ett nätverk av mätutrustningar i havet, som samlat in data om strömmar, salthalt, temperatur med mera i norra Atlanten och Stilla havet, är det senaste offret för president Trumps nedskärningsiver. Mer än 900 instrument ska plockas bort, instrument som gett viktiga kunskaper om allt från fiskbestånd till kollagringen i haven, klimatkrisens påverkan på ekosystemen och Golfströmmens tillstånd.

    Nätverket Ocean Observatories Initiative har kostat nära 370 miljoner dollar och varit på plats sedan 2016. Dess mål har varit att ta fram havsrelaterade data av många olika slag, fritt tillgängliga för forskare, politiker och allmänhet. Genom nätverket har nya mätteknik kunnat utvecklas och forskare har gemensamt kunnat använda de olika mätinstrumenten.

    Nätverket skulle ha varit i bruk i hela tre årtionden men kommer nu att bli kraftigt nedskuret. En mängd utrustning ska plockas bort från kusterna längs Alaska, Washington och Oregon i västra USA, från North Carolinas kust i öster och från ett område mellan Grönland och Island.

    Beslutet har tagits av National Science Foundation i USA efter påtryckningar från Trump-administrationen. Dennas motvilja mot klimat- och miljöforskning har också tidigare i år lett till stora nedskärningar i budgeten för National Oceanic and Atmospheric Administration (NOAA). Dessa nedskärningar kommer också att drabba forskningen om fisk och annat marint djurliv samt om strömmarna i världshaven, enligt Oceanographic Magazine.

    Gruvdrift i djuphavet

    Att Trump och hans medarbetare inte tar klimatkrisen på allvar visades nyligen av det miljardstöd de vill ge till kolgruvor och kolindustri, vilket SMB skrivit om. När det gäller haven vill man också stödja obegränsat fiske samt gruvdrift i djuphavet, trots de risker som SMB också berättat om.

    Det nu hotade nätverket Ocean Observatories Initiative har under sin 10-åriga tillvaro gjort mycket nytta. Somliga mätinstrument inom nätverket har varit förankrade på 2.800 meters djup, medan andra placerats på obemannade undervattensfarkoster, skriver Oceanographic Magazine. Att instrumenten överfört sina data genom fjärrstyrda, trådlösa mekanismer gör att man sluppit dyrare och mer riskabla undersökningar med dykare och ubåtar.

    Följa strömmarnas förändring

    Systemets instrument har gett forskningsdata om hur koldioxid tas upp och lagras i haven, hur havsnivåns förändringar påverkar stormar och översvämningar, vad försurning och uppvärmning betyder för fiskbestånden, och hur havsströmmarna i Atlanten förändras.

    De senare, framför allt Golfströmmen, är avgörande för klimatet i norra Europa. Många forskare har funnit tecken på att strömsystemet håller på att bromsa upp, vilket SMB nyligen skrivit om. Att så många mätinstrument i norra Atlanten ska plockas bort är ett hårt slag för deras arbete.

    Att följa utvecklingen är nödvändigt, särskilt nu. Det finns en stor oro för att viktiga havsströmmar håller på att förändras”, säger oceanografen Stefan Rahmstorf från Potsdam-universitetet till CNN.

    När färre observationsdata hämtas in minskar allmänt sett kunskaperna om vad som händer med klimatet.

    Det gör det svårare för vårt samhälle att förstå de utmaningar vi kommer att möta, och som vi måste planera för”. Det säger en annan oceanograf, Hilary Palevsky från Boston College, till tidningen Guardian.

    Trump satsar miljarder på kolindustrin

    Posted on by Anna Nyquist

    USA:s regering vill använda en krislag från 1950-talet för att hålla liv i kolkraftverk och gruvor. Satsningen går på tvärs med den globala utvecklingen, där förnybar el växer snabbt och kol tappar mark.

    USA:s president Donald Trump vill ge 700 miljoner dollar, cirka 6,6 miljarder kronor, till USA:s kolindustri. Han vill också använda en krislag från 1950-talet för att hålla kolkraftverk och gruvor i drift, rapporterar bland annat AP och Reuters.

    Pengarna ska hålla 14 kolkraftverk och 42 gruvor i drift i tio delstater. Stödet ska även gå till nya anläggningar. För att genomföra satsningen vill Trump använda Defense Production Act. Lagen ger presidenten särskilda befogenheter när regeringen bedömer att nationell säkerhet står på spel.

    Kol tappar mark – i USA och globalt

    Kol har länge tappat mark i USA. Enligt Reuters står kol i dag för mindre än 20 procent av landets elproduktion. Många energibolag har i stället gått över till billigare gas och förnybar energi. Samtidigt växer sol- och vindkraft snabbt i USA.

    Samma utveckling syns globalt. SMB har tidigare rapporterat att förnybara energikällor väntas gå om kol som världens största källa till el, enligt Internationella energiorganet IEA. Framför allt driver den snabba utbyggnaden av sol- och vindkraft på skiftet.

    Trump vill bromsa klimatomställningen

    Trumps besked följer en tydlig politisk linje. Han har länge lovat att öka användningen av kol, rullat tillbaka miljöregler och kallat klimatförändringarna för en bluff. Det ligger också i linje med en bredare republikansk klimatpolitik, där partiet återkommande har försökt bromsa en reglering av fossilindustrin och motarbeta klimatåtgärder.

    Trumps budgetpolitik pekar åt samma håll. I hans tidigare budgetförslag ingick höjda skatter för sol- och vindkraft och nya subventioner till fossilindustrin, ett upplägg som har beskrivits som ett möjligt dråpslag mot USA:s klimatomställning.

    Vita huset hoppas att kolsatsningen ska skapa 14 000 arbetstillfällen. Samtidigt fortsätter Trump att tala om ”rent, vackert kol”. Men kol släpper ut mer koldioxid per producerad energienhet än andra fossila bränslen.

    Satsningen ger därför inte bara stöd till en pressad bransch. Den visar också hur Trumpadministrationen försöker bromsa kolindustrins nedgång med offentliga pengar. Det sker samtidigt som både marknaden och klimatmålen pekar mot mindre användning av fossila bränslen.

    Ny rapport: Cirkulär upphandling fastnar i pilotprojekt

    Posted on by Anna Nyquist

    Offentliga inköp motsvarar drygt 18 procent av Sveriges BNP och kan därmed bli ett kraftfullt verktyg för ökad cirkulär ekonomi. Men en ny rapport från Konkurrensverket visar att cirkulär upphandling fastnar i pilotprojekt och sällan blir bred praktik.

    Rapporten, som heter Cirkulär offentlig upphandling – strategi och affärsmodeller är skriven av Sofia Lingegård, forskare vid KTH. Den bygger på litteraturgenomgång, analys av regelverk och 22 intervjuer med aktörer från offentlig sektor.

    Rapportens slutsats är att problem med cirkulär upphandling inte utgörs av brist på initiativ, utan brist på strukturer som gör att lyckade arbetssätt kan upprepas, skalas upp och leva vidare i ordinarie verksamhet. Omställningen till cirkulär ekonomi framställs ofta som en fråga om teknik, innovation eller lagstiftning, men här pekas styrning, organisation, ansvar och uppföljning ut som de avgörande hindren.

    Cirkulär upphandling fastnar i projektform

    Cirkulär ekonomi går ut på att använda saker längre, laga dem när de går sönder och återbruka material i stället för att slänga och köpa nytt. Offentlig sektor kan till exempel upphandla möbler som går att reparera, IT-utrustning som leverantörer återtar och rekonditionerar eller byggmaterial som används igen.

    Rapporten visar att affärsmodellen spelar stor roll. När leverantörer bara får betalt för att sälja nya produkter, får de svaga drivkrafter att förlänga produkternas livslängd. Om de i stället erbjuder service, återtag, återbruk eller ansvarar för en funktion kan affären styra mot mer effektiv resursanvändning.

    Ändå fortsätter de flesta upphandlingar att bygga på traditionella produktköp, ibland med inslag av reparation eller återtag. Det offentliga upphandlar fortfarande sällan en funktion eller ett resultat i stället för en produkt. Sådana modeller kräver mer kunskap, tydligare ansvar och mer dialog med marknaden.

    Rapporten visar också att olika områden har kommit olika långt. Möbler och IT-utrustning ligger längre fram, eftersom aktörer ofta kan reparera, återbruka och sälja vidare produkterna. Textilier, vårdprodukter och byggmaterial ställer större krav på samordning, tydliga regler och fungerande logistik.

    Byggsektorn visar särskilt tydligt varför cirkulär upphandling ofta fastnar i projektform. Det finns goda exempel, men aktörer behandlar ofta varje projekt som en engångsinsats. Utan gemensamma krav och återkommande arbetssätt riskerar återbruk att bero på enskilda personer, i stället för att bli en självklar del av marknaden.

    Bristande styrning, ansvar och uppföljning hindrar

    Rapporten lyfter också ett praktiskt problem: kostnader och vinster hamnar ofta hos olika aktörer. En verksamhet kan behöva lägga mer tid på att välja återbrukade möbler, medan klimatnyttan och resursbesparingen kommer senare. Då väljer många det enklaste alternativet och köper nytt.

    Rapporten visar också att cirkulära krav i upphandlingen inte räcker. Upphandlare och verksamheter behöver följa upp kraven, använda avtalen rätt och ta ansvar för hela kedjan, från inköp till användning, reparation och avyttring.

    Offentliga aktörer behöver dessutom samordna sig mer. När varje kommun, region eller myndighet ställer egna krav skickar de en svag signal till marknaden. Med gemensamma krav och återkommande upphandlingar kan de göra det lättare för leverantörer att satsa på cirkulära lösningar.

    Rapportens övergripande budskap är att cirkulär upphandling måste in i den vanliga styrningen, budgeten och uppföljningen. Så länge organisationer behandlar den som ett sidoprojekt kommer linjära inköp ofta att vinna. Offentlig upphandling kan bidra till en cirkulär ekonomi, men då räcker det inte med pilotprojekt eller eldsjälar. Offentliga aktörer behöver göra arbetssätten återkommande, tydliga och normala.

    Regeringens bensinpopulism verkar vara smittsam

    Posted on by Jan Lindsten

    För alla som vill se effektiva och genomtänkta styrmedel för klimatomställningen har de gångna veckorna varit sorgliga. Tidöregeringen förmådde inte ens presentera sin styrmedelsutredning för pressen. Tvärtom förkastades den innan den ens lagts fram. Sorgligt är också att oppositionen delvis verkar ha smittats av regeringens fossilbränslepopulism, skriver Jan Lindsten i en ledartikel.

    LEDARE Det som skulle bli det slutliga svaret från regeringen på klimatutmaningen var just styrmedelsutredningen. Så har det hetat från ministrarna ett antal gånger som svar på alla ivriga frågor om vad regeringen har att komma med för att baxa utvecklingen åt rätt håll.

    Det vill säga, böja kurvan för Sveriges fossila utsläpp nedåt igen, efter den unikt stora ökning som slaktade klimatreformer och sänkta drivmedelspriser resulterat i, tydligt och markant redan 2024.

    I oktober detta år presenterade klimatministern styrmedelsutredningens direktiv för pressen. Utredaren, Svante Mandell, fick bland annat i uppdrag att ”föreslå vilka principer som ska gälla för en långsiktigt stabil och samhällsekonomiskt effektiv prissättning av fossila utsläpp som bidrar till att de svenska klimatmålen och Sveriges klimatåtagande i EU nås.”

    Klimatministern ville inte möta medierna

    Och det var just vad Mandell gjorde. Tämligen väntat föreslog han bland annat i sin utredning höjd drivmedelsskatt och höjd reduktionsplikt – högre inblandning av förnybart bränsle alltså. Skälet är att dessa åtgärder är nödvändiga om målen ska nås.

    Ansvarige klimatministern, vikarierande Johan Britz (L), ville alltså inte möta medierna. Mandell fick, närmast charad-artat, smussla över det 750-sidiga dokumentet till honom i någon korridor. Tidigare denna dag hade Britz redan kungjort offentligt att utredningens huvudförslag var skrotade. Jimmie Åkesson (SD) sa samma sak, och att M och KD tycker lika står också klart.

    Man ställer sig frågan hur regeringen så till synes bekymmerslöst kan fimpa förslag som är nödvändiga för att klara just såväl Sveriges som EU:s klimatmål? Det som utredningen tillsattes för att ge svar på?

    Scanias vd talar klarspråk

    Borde regeringen inte ens vara lite bekymrad över vad vd:n för ett av Sveriges viktigaste fordonsföretag, Scania, säger om hanteringen? Så här svarade Christian Levin DN på en fråga om han tycker att skattesänkningen på bensin och diesel ska slopas:

    Ja, ärligt talat, åtminstone för kommersiella bolag. Att subventionera det fossila på det här sättet är dumt. Det finns bara ett sätt att lösa detta och det är att göra det dyrare att köra fossilt och billigare att köra utsläppsfritt. Det är ingen raketforskning.

    Nej, sannerligen inte. Priset på en vara är ett av de absolut viktigaste styrmedlen för konsumenterna. Hade regeringen följt ens hälften av alla uppmaningar de fått från expertråd, forskare och (delar av) näringslivet om hur de omfattande fossila utsläppen från transportsektorn ska minska hade effekterna redan varit tydliga.

    Att man helt negligerar den kunskapen och agerar i rakt motsatt riktning är ett intellektuellt och politiskt haveri. Och det börjar bli ett moraliskt dito. Det politiska ledarskapet i ett land har väl en plikt att skydda inte minst uppväxande släkten från uppenbara faror och försämrad livskvalité som en följd av uppvärmningen?

    Denna retoriska fråga har redan ett svar – JA!! I ett unikt beslut i fjol har Internationella domstolen i Haag slagit fast just detta ansvar, vilket bland många andra Supermiljöbloggen uppmärksammade.

    Det går nu nästan inte en enda dag utan att vi får höra nyheter om rekordtemperaturer och hotande värmeböljor, inte alls långt från vårt land.

    Sveriges klimat blir också mer extremt

    Absolut ingenting talar för att Sverige skulle slippa den här utvecklingen, framhåller klimatforskarna på SMHI.

    Desto mer märkligt är det då att Tidöregeringen inte är mer ensamma om sin populism. Det bekväma beskedet till medborgarna om att det minsann inte ska ske några prishöjningar på bensin och diesel instämmer samtliga oppositionspartier i. S och C säger rentav ja till Tidöpartiernas skattesänkning.

    Det gör inte V, men man hade först tänkt göra det och ändrade sig sent. MP har för sin del dragit tillbaka sitt förslag om en skattehöjning på bensin och diesel. Även dessa partier verkar vara rädda för effekten på väljarna av dyrare bensin och diesel.

    Men tror man på styrmedel borde man också tro på att det är fullt möjligt att med politisk precision stötta svagare hushåll och starkt bilberoende lantbefolkning.

    Och man borde också tro på att många, många väljare skulle uppskatta klarspråk om vad dagens tilltagande klimatkris kräver.

    Kunskap om klimatkrisens hälsoeffekter ökar stödet för åtgärder

    Posted on by Ingela Björck
    sjukhus

    Klimatkrisen bör klassas som en global folkhälsokris av samma klass som covidutbrottet. Det hävdar en rapport som lagts fram till Världshälsoorganisationen WHO. Rapporten hänvisar till de starka negativa hälsoeffekterna av hetta, livsmedelsbrist, ökad spridning av insektsburna sjukdomar och extrema väderhändelser. Samtidigt visar en stor internationell undersökning att information om klimatförändringarnas påverkan på hälsan kan få stort genomslag i opinionen.

    Den internationella opinionsundersökningen har publicerats av Climate Opinion Research Exchange (CORE) och stiftelsen the Wellcome Trust. Den bygger på enkäter med omkring 30 000 deltagare från Brasilien, Indien, Japan och Sydafrika, och beskrivs i en artikel på ClimateChangeNews.com.

    I enkäterna testade forskarna 16 olika budskap för att jämföra reaktionerna på hälsorelaterade och icke hälsorelaterade budskap. De förra gällde exempelvis hur ett varmare klimat kan leda till extrem hetta och farliga infektionssjukdomar, medan de senare handlade om vad klimatförändringarna betyder för arbetsmarknad, levnadskostnader och natur.  

    Undersökningen visar att över 80 procent av alla deltagare är bekymrade över klimatförändringarnas följder för hälsan. De flesta stödjer också de åtgärder som görs för att skydda folkhälsan.

    Vilka hälsorelaterade budskap som hade störst effekt varierade däremot från land till land. I Sydafrika reagerade deltagarna starkast på budskap om barns hälsa och om tillgången till mat och vatten. Forskarna bakom studien förklarar detta med att Sydafrika är ett land med många ungdomar (medianåldern i landet är 28 år, mot 45 år i Europa) och att delar av landet har haft stora problem med torka och vattenbrist. 

    Olika budskap i Japan, Indien och Brasilien

    I Japan påverkades opinionen mest av budskap om extrem hetta och om äldre människors hälsa. I Indien var det budskap om luftföroreningar och tillgången till sjukvård som gav mest effekt, medan budskap om mental hälsa gav den starkaste effekten i Brasilien. Dessa budskap kunde till exempel handla om stress och oro i samband med översvämningar och orkaner. 

    Mental ohälsa brukar inte vara bland det man först tänker på när det gäller klimatförändringarnas påverkan på hälsan, så Brasiliens resultat var oväntat för rapportförfattarna.

    Detta hjälper oss att hitta nya sätt att nå olika målgrupper,” säger Neha Dewan från Wellcome Trust till Climatechangenews. 

    Att fokusera på hälsoeffekterna kan hjälpa politiker och aktivister att få mer fart på klimatarbetet, menar rapportförfattarna. Det är ett nytt budskap, till skillnad från klimatkrisens påverkan på sysselsättning och levnadskostnader. De argumenten har ju framförts länge, och de som påverkas av ekonomiska argument är antagligen redan medvetna om klimatets betydelse. Att framhålla kopplingen mellan klimat och hälsa ger däremot en möjlighet att nå andra målgrupper.

    Hälsan är personlig, relevant, något som ligger nära var och en och som inte är politiskt polariserande”, menar Neha Dewan.

    Lika stor kris som covid

    Klimatförändringarnas hot mot hälsan är så allvarligt att WHO bör klassa klimatkrisen som en ”PHEIC” – en Public Health Emergency of International Concern, en folkhälsokris av internationell betydelse. Det förklarade nyligen den oberoende europeiska kommissionen om klimat och hälsa, en rådgivande grupp som skapats av WHO för att stärka arbetet på området. Deras rapport beskrivs i en artikel i tidningen Guardian.

    Hetta, livsmedelsbrist, insektsburna sjukdomar som dengue och chikungunya, och extrema väderhändelser innebär så stora risker att ett internationellt larm är befogat, menar kommissionen. Klimatkrisen är lika farlig för folkhälsan som till exempel covid. Att klassa klimatkrisen som en PHEIC löser i sig inte problemet, men kan kanske bidra till den samordnade internationella kraftansträngning som krävs.

    Sluta stödja olja och gas

    Kommissionen uppmanade också de europeiska regeringarna att sluta subventionera fossilbränslen. Dessa orsakar varje år 600 000 förtida dödsfall i Europa, men subventioneras ändå med över 400 miljarder euro om året.

    Europas ledare subventionerar de industrier som orsakar deras egna medborgares för tidiga död. Hälsovårdspolitikerna måste ge sig in i debatten om klimatförändringarna och inte bara ta hand om deras effekter”, sa kommissionens ordförande Katrín Jakobsdóttir, före detta statsminister på Island, till Guardian.

    Enligt Katrín Jakobsdóttir är klimatförändringarna inte längre något som påverkar andra människor långt borta. De orsakar sjukdomsfall, skapar ångest och förkortar liv här i Europa idag. Och de åtgärder som behövs – att skapa renare luft, mindre fossilberoende transporter, bättre boenden och mer hållbar matförsörjning – skulle inte bara förbättra klimatet utan också göra människor friskare.

    Att ta ner klimatkrisen till det personliga planet är också ett bra sätt att motverka skepticism och desinformation.

    När hälsobudskapen och klimatbudskapen går hand i hand blir de mycket svåra att säga emot”, menar Katrín Jakobsdóttir.

    EU Green Week sätter fingret på biologisk mångfald ur ett ekonomiskt perspektiv

    Posted on by Birgitta Losman

    EU Green Week 2026 har dragit igång i Bryssel, under ledning av DG Environment och med närvaro av bland annat kommissionär Jessika Roswall och hennes kansli.

    Första veckan i juni äger den 26:e upplagan av EU Green Week rum. I centrum står affärsnyttan med natur, och arrangemang som visar att en naturpositiv ekonomi är avgörande för Europas välstånd, motståndskraft och konkurrenskraft. Det står i kontrast till vårens hetsiga debatt i Bryssel där framförallt högersidan i EU ställt hållbarhet mot konkurrenskraft och velat backa EU:s hållbarhetsambitioner. Men när företag i framkant inom hållbarhet intar Bryssel under Green Week, då efterfrågas tvärtom fortsatt tydlighet och långsiktighet i EU:s policy inom hållbarhet. Det ger basen för lönsamhet över tid och minskad sårbarhet i en orolig tid.

    Det är DG Environment som står värd för veckan. Den 3–4 juni är det högnivåkonferens och det blir bland annat paneldiskussioner och seminarier. EU Green Week 2026 profileras som en plats där miljöambition möter ekonomisk verklighet.

    Hagainitiativet i Sverige är en aktör som lyft vikten av hållbarhet som konkurrensfördel i Europa. Lagom till EU Green Week 2026 släppte Hagainitiativet en rapport som lyfter framgångsrikt hållbarhetsarbete i företag och som särskilt betonar hur hållbarhet blivit en del i den grundläggande affärsmodellen hos många företag.

    På plats i Bryssel under veckan från Sverige finns bland annat Världsnaturfonden WWF samt även Högskolan i Borås som tillsammans med ett antal företag på plats, Västra Götalandsregionen och CSR Västsverige genomför ett seminarium om hållbarhet och konkurrenskraft.

    DG Environment: Den del av EU-kommissionen som ansvarar för EU:s miljöpolitik. Läs mer: här

    Högnivåkonferens: Ett informellt/strategiskt forum utan bindande beslut

    Skogsindustrins kvartalsekonomi gillar inte stormar

    Posted on by Leif Öster

    Miljontals kubikmeter stormfälld skog borde räcka att hantera för skogsindustrin. Men många bolag låter det fällda ligga kvar och ger sig istället på oskadad stående skog. Det är billigare och tillförsäkrar aktieägarna fortsatta vinster. Inte ens regeringen verkar gilla branschens oförmåga att hantera något så återkommande som stormar, skriver SMB:s krönikör Leif Öster.

    KRÖNIKA Häromdagen besökte jag en enorm skogsavverkning som skogsbolaget Holmen just nu utför. Kalhyggena ska bli 40 hektar ihop. Totalt 18 000 kubikmeter virke lastas för vidare färd till sågverk och massaindustri. Enligt min guide var alla hänsyn på plats och planeringen god. Men det fanns en hake. Det här var ung, fin, växande skog som avverkas våren 2026, samtidigt som 6-7 miljoner kubikmeter stormfälld skog ligger och förstörs i närheten. Så varför inte ta det stormfällda virket först?  Vi tar det från början. 

    Min familj, liksom 10 000 andra skogsägare, drabbades den 27 december av stormen Johannes. Bor man som vi mitt i den egna skogen orsakar ovädret först oro, sedan sorg och till slut ilska.  Oro för att man vet inte hur mycket skador det ska bli. Det blåser hela natten. När stormen är över ligger mängder av träd över vägar, hus och elledningar. Men vi har varit med förr, så reservelverket är provkört, vatten finns i dunkar och några veckors konserverad mat finns i en sval jordkällare.

    Jag hämtar motorsågen och öppnar nödvändiga vägar.  Redan på första stormfria dagens kväll fungerade det mesta som vanligt. Så är det på landsbygden. Alla hjälps åt. Skogsstyrelsen agerar också snabbt och inventerar direkt. Man bedömer att det ligger minst 10 miljoner kubikmeter virke som snabbt måste tas om hand för att inte förstöras.

    Sedan kommer sorgen

    Men sedan kommer sorgen över alla träd som ligger. Jo, jag vet mycket väl att skogar i alla tider har föryngrats genom stormar, bränder och insektsangrepp. Och det är just därför den hyggesfria modellen med luckor känns så naturlig. En storm som Johannes skapar också mängder av död ved i våra skogar, så utspridd att ingen numera ids göra brännved av träden.

    Men sorgen finns där ändå. I mitt fall hade vi just ställt iordning en fin timmerställning, som nu mest ser ut som ett plockepinn. På ett område där vi hade lämnat väldigt mycket miljöhänsyn gick alla träd ner. Nu ligger de. Grannens kalhygge var just kalt, så skogen på min sida drabbades extra hårt. För att inte tala om alla gallrade skogar. De verkar vara hårdast drabbade. Varför gallrar vi överhuvudtaget? Totalt fällde Johannes 11-12 miljoner kubikmeter virke.

    Industrin avverkar hellre oskadad skog

    Redan på måndagen den 29 december hade skogsbrukets fältorganisationer kraftsamlat alla resurser för inventering och planering.  Extra fokus ska läggas på omkullblåsta granar för att förhindra nya granbarkborreangrepp vilket  Skogsstyrelsen direkt varnar för. Det sitter i skogsfolkets DNA att försöka ta vara på virket så fort som möjligt. Generalordern var att stoppa alla avverkningar av rotstående växande skogar och koncentrera resurserna på det stormfällda virket. För att snabba på arbetet krävde som vanligt näringen ekonomiska bidrag och stöd från staten.  För att snabba på ytterligare kräver skogsnäringen även lagändringar för transporter och vanliga miljöhänsyn.

    Men att avverka omkullblåsta träd, fastfrusna och översnöade är betydligt dyrare än att ta ner en stående skog. Så det gick bara några veckor så kom kontraorder från företagsledningarna. Aktieägarna krävde bibehållen lönsamhet och utdelning, så maskinerna tvingades istället avverka även den billigare rotstående skog och lämna stormfällt åt sitt öde.  Man accepterade med andra ord miljardförluster för nationen och skogsägare, för att hålla aktieägarna glada.

    Så nu avverkades det både i stormfälld skog men också i friska stående skogar. Ganska snabbt blev lagren på sågverk och massabruk dock överfyllda. Så just nu exporterar skogsnäringen svenskt virke ut ur landet! Och ilskan stiger bland skogsägare som ser sitt virke förstöras. 

    Landsbygden förlorar på sjunkande priser

    Vid ett besök på en skogsmässa i Umeå fick jag höra ytterligare ett skäl till dessa tokigheter. Genom att både avverka rotstående skog och stormfälld skog skapas ett överskott av virke på marknaden, vilket driver ner virkespriset. På en pressträff konstaterade SCA:s koncernchef just att stormen bidrar till att ”virkespriserna går åt rätt håll”. Det vill säga neråt. Förlorare är svensk landsbygd.

    Även regeringen är irriterad över skogsnäringens oförmåga att hantera stormar. För stormar är knappast något nytt. Den 22 maj gav regeringen därför Skogsstyrelsen uppdraget att i samråd med branschens aktörer skapa bättre rutiner för effektiv upparbetning av virke i framtida stormar. Och stormar kommer garanterat.

    Leif Öster är skogsägare, ekoturismföretagare, debattör och föreläsare. Han medverkar regelbundet med helgkrönikor hos SMB.

    Den ”kalla fläcken” varnar för Golfströmmens kollaps

    Posted on by Ingela Björck
    AMOC

    Medan merparten av världen blir allt varmare genom klimatförändringarna är det en del av Atlanten som tvärtom blivit kallare. Området kallas ”the cold blob”, den ”kalla fläcken”. Forskarna har länge diskuterat om orsaken är att ytvattnet kyls ner extra mycket just här, eller om kylan beror på en förändring i havsströmmarna. En ny studie tyder nu på det senare, vilket är dåliga nyheter för Golfströmmen och för hela norra Europa.

    Den ”kalla fläcken” ligger, som bilden visar, söder om Grönland och Island och syns tydligt i satellitdata. Här har luften och vattnet inte värmts upp utan tvärtom blivit kallare sedan 1800-talet. 

    De flesta forskare menar att denna förändring beror på ändrade havsströmmar. Det skulle stämma med modellerna av hur klimatet förändras. Somliga studier har dock antytt att orsaken kunde vara en starkare avkylning av havsytan. 

    För att besvara frågan har den kände oceanografen Stefan Rahmstorf från Potsdaminstitutet använt inrapporterade data från många olika källor. Hans forskargrupp har bland annat analyserat data från Copernicus-satelliten och från andra satelliter, och temperaturmätningar av vattnet ända från 1955. 

    Studien, som publicerats i Geophysical Research Letters, visar att den ”kalla fläcken” inte kan förklaras genom några förändringar i ytvattnet. Temperaturen i ytvattnet kan visserligen variera, men det är kortvariga svängningar som har med vädret det aktuella året att göra. En många årtionden lång avkylning som den i ”kalla fläcken” har mer att göra med inflödet – eller bristen på inflöde – av varmare vatten från sydliga breddgrader.

    AMOC ger oss värme

    Den viktigaste havsströmmen i Atlanten är den som kallas AMOC (Atlantic Meridional Overturning Circulation), och som Golfströmmen utgör en del av. Många studier visar att AMOC-systemet försvagats ända sedan början av 1900-talet.

    Genom havsströmmarna i AMOC förs varma vattenmassor från tropikerna upp mot norra Atlanten och Arktis. Systemet är avgörande för att hålla klimatet milt i norra Europa. Om AMOC når en ”tippningspunkt” där hela systemet oåterkalleligen bromsar upp och till slut helt avstannar, så hotas tillvaron i alla länder kring Atlanten. 

    Det går ännu inte att avgöra hur nära en sådan tippningspunkt befinner sig. Men allt fler varningssignaler visar att den närmar sig.

    En hel del simulationer tyder på att gränsen kan passeras i mitten av detta århundrade. Det är en risk som ställer akuta krav på uppmärksamhet från beslutsfattarna,” skriver Stefan Rahmstorf i den nya forskningsartikeln.

    Supermiljöbloggen har skrivit om AMOC i många artiklar. Den senaste berättade om hur Islands nationella säkerhetsråd ser risken för en kollaps av havsströmmarna som ett säkerhetshot för landet. 

    En annan artikel berättar om hur över 40 forskare i ett brev till Nordiska rådet larmat om att varningssignalerna måste tas på allvar, och att en ny studie talar om en tippningspunkt inom de närmsta årtiondena. 

    Stefan Rahmstorf, som citeras i artikeln, säger att han tidigare trott att risken för kollaps var omkring 10 procent.

    Nu ser det ut som att även i ett lågutsläppsscenario, där vi håller oss till Parisavtalet, är risken snarare 25 procent. Dessa siffror är inte speciellt säkra, men vi talar om en riskbedömning där även en tioprocentig risk för AMOC-kollaps skulle vara alldeles för högt”, sa han till tidningen Guardian förra året.

    Havsis runt hela Sverige

    Ytterligare en artikel förklarar att den globala uppvärmningen inte skulle kunna väga upp en förlust av Golfströmmen. Även om hela resten av världen blir allt varmare, så skulle nordvästra Europa bli kallare. Havsisen skulle lägga sig runt Sveriges kuster, och det skulle bli kraftiga vinterstormar och köldknäppar ner mot minus 40 i södra Sverige och minus 55 i norra Sverige. Samhället skulle ha mycket svårt att anpassa sig, då matförsörjning och infrastruktur (el- och vattenledningar, bostäder, kommunikationer) skulle hotas.

    Dags för näthandelsjätten Temu att följa lagen

    Posted on by Birgitta Losman

    EU-kommissionen bötfäller kinesiska näthandelsjätten Temu med över två miljarder svenska kronor. Många bebisprodukter utpekas som farliga eller giftiga.

    En utredning har förgått beslutet. Kommissionen anser att Temu har misslyckats med att analysera och hantera risken för att farliga produkter säljs via nätsajten. Många av de testade bebisleksakerna innebär säkerhetsrisker eftersom de innehåller kemikalier som överskrider lagstadgade säkerhetsgränser eller ger risk för kvävning på grund av avtagbara delar.

    ”Riskbedömningar är inte bara bocka‑av‑övningar – de är ryggraden i DSA. Temus riskbedömning underskattar konkreta risker, saknar specificitet, är inte förankrad i solid evidens och är inte heltäckande. Den lämnar tillsynsmyndigheter, användare och allmänheten i ovisshet om den verkliga omfattningen av de potentiella skador som illegala produkter som säljs på Temu kan orsaka. Nu är det dags för Temu att följa lagen” säger Henna Virkkunen, Executive Vice-President för Tech Sovereignty, Security and Democracy vid EU-kommissionen

    Bötessumman är 2,1 miljarder kronor (motsvarande 200 miljoner euro). Det är lågt, med tanke på bolagets globala omsättning på över 550 miljarder kronor 2025, menar SVT, som pekar på att EU:s digitala tjänstelag, DSA, möjliggör böter på upp till 6 procent av den omsättningen – motsvarande 32 miljarder svenska kronor.

    DSA = Digital Services Act. Läs mer: här

    Kvartsbra stöd till kollektivtrafik väger inte upp regeringens dåliga politik

    Posted on by Jan Lindsten
    Ulf Kristersson, statsminister

    För den som vill att klimatutsläppen från biltrafiken ska minska är det svårt att genast kritisera regeringens besked om att halvera priset för månadskorten i kollektivtrafiken. Men det räcker att kika på Tidöregeringens samlade ställningstaganden kring kollektivtrafik, transportpolitik och klimatet för att rikta kritik även mot den här satsningen, skriver Jan Lindsten i en ledarartikel.

    LEDARE Tidöpartiernas ledare presenterade sitt beslut på en välbevakadpressträff vid ett bussgarage i Stockholm under tisdagen. Alla regionala kollektivtrafikbolag som sänker priset på månadskorten med 50 procent utlovas full statlig täckning – under sex månader från den 1 juli till årsskiftet.

    Vi visste att det skulle komma något mer från regeringen för att tillfälligt kompensera svenskarna för den fossilenergikris världen kastats in i. Nyligen viftade man med 17 (lånade) miljarder för ett paket med olika slag av lindrande åtgärder, och lade raskt cirka sju miljarder av summan till att ytterligare sänka bensin- och dieselskatten. Alltså ett helt oriktat, generellt stöd som gynnade alla från EPA-traktorkillarna i Vilhelmina till södermalmsbor med törstiga bensin-SUV:ar.

    Stöd till lantbruket för 1,6 miljarder

    Häromdagen kungjordes att lantbruksnäringen stöttas med 1,6 miljarder kronor för att lindra effekterna av de höjda diesel- och handelsgödselpriserna.

    Och så nu, pengar även för att stimulera folk att använda kollektivtrafiken mer. Satsningen beräknas kosta 6,5 miljarder, alltså nästan lika mycket som den senaste kompensationen för bensin- och dieselpriserna.

    Som sagt, politik som ökar kollektivresandet, med överlag helt fossilbränslefria fordon, är generellt sett välkommen. Men åtgärden är i dåligt sällskap. Hur mycket kommer kollektivresandet egentligen att öka, när regeringen lägger långt mer pengar (sammanlagt) på att stötta fortsatt bensin- och dieselkonsumtion? Dessa beslut strävar i rakt motsatt riktning från varandra.

    Varför inte mer relevanta åtgärder?

    I många länder har regeringarna tagit initiativ till väsentligt mer relevanta åtgärder, nämligen manat till att minska bilåkningen och även förberett ransoneringar. Inget av detta har vi sett i Sverige.

    Tidöregeringens mångmiljardpaket ska främst ses som en brandkårsutryckning, valtaktiskt betingad. Kortsiktig och inte alls framåtsyftande.

    Borde inte alla veta att bränder kan undvikas med välgenomtänkt, långsiktigt och förebyggande arbete?

    Hade regeringen velat agera långsiktigt och välgenomtänkt för att frigöra svenskarna från den såväl ekonomiska som miljö- och klimatmässiga otryggheten som fossilenergiberoendet innebär hade man gjort helt andra saker.

    Till exempel inte rivit upp Stadsmiljöavtalen, där kommuner och stat gemensamt satsade på att främja utbyggnaden av cykelleder, gångstråk och förbättrad kollektivtrafik.

    Halvbra beslut kompenserar inte för allt dåligt

    Man hade genomfört det helt färdigberedda förslaget till ett nytt, färdmedelsoberoende reseavdrag . Det hade haft förutsättningar att långsiktigt ändra pendlingsmönstren i miljö- och klimatvänligare riktning. Istället skrotades detta i samband med Tidöuppgörelsen, där SD som enda motståndare till reformen fick sin vilja igenom.

    Ja, listan kan göras väldigt mycket längre. Regeringens satsning på billigare månadskort under ett halvår är i viss utsträckning halv- eller kvartsbra. Men räcker inte för att sona eller kompensera ett helt hav av verkligt dåliga klimat- och miljöbeslut alltsedan tillträdet hösten 2022. Se SMB:s lista, som var lång redan i halvtid för regeringen, i oktober 2024.

    Till den som invänder att regeringens kompensationsbeslut handlar om att lindra den ekonomiska bördan av oljekrisen, och inget annat, kan följande sägas: Ingen regering i något enda land i hela världen kan tänka bort klimatkrisen. Den måste vägas in i alla beslut som fattas. Den tillåter inte att prioriteras bort.

    Aktion Rädda Vättern: ”Militärövningar i vattentäkter ökar inte säkerheten”

    Posted on by Supermiljöbloggen

    Samtidigt som Natos utrikesministrar mötts i Helsingborg råder akut risk för vattenbrist i Skåne och stora delar av Götaland. Svenska myndigheter uppmanar allmänheten att spara på vattnet och betonar att vatten är en livsnödvändig resurs. Men samtidigt fortsätter militära verksamheter att hota de vattenresurser som säkerhetspolitiken sägs värna, skriver företrädare för Aktion Rädda Vättern på SMB Debatt.

    Detta är en debattartikel. Analyser och ställningstaganden är skribentens egna. För att skicka in en debattartikel, mejla kontakt@supermiljobloggen.se och bifoga text, profilbild och din titel.

    DEBATT En ny FN-rapport visar att nästan tre fjärdedelar av världens befolkning lever i länder med osäkra vattentillgångar. Världsbanken och FN varnar för att mänskligheten redan förbrukar färskvatten snabbare än det hinner återskapas. Klimatförändringar och förlust av biologisk mångfald förvärrar utvecklingen.

    Högre global medeltemperatur driver upp avdunstningen och förvärrar torkan, vilket sänker grundvattennivåerna och torkar ut fler sjöar. När den biologiska mångfalden i vattendragen minskar rubbas ekosystemen och bakterietillväxten ökar, vilket försämrar dricksvattenkvaliteten. Det stannar inte vid en vattenkris, även matförsörjningen äventyras för miljarder människor. Konsekvenserna är inte bara ekologiska utan även säkerhetspolitiska. Vattenkrisen leder till fler krig och konflikter. Enligt FN har antalet vattenrelaterade konflikter ökat från cirka 25 till drygt 400 per år sedan 2010.

    Andra länder har insett faran

    Detta börjar nu även militära aktörer inse. Den brittiska regeringen publicerade nyligen en rapport där militära underrättelsemetoder visar att naturkrisen är ett direkt hot mot nationell säkerhet och välstånd. Artutrotningen riskerar att leda till ekosystemkollapser och förvärrade kriser för vatten- och livsmedelsförsörjningen inom bara fem år, med massmigration och ökade konflikter som följd.

    Nato har tidigare slagit fast att klimatförändringarna påverkar den militära förmågan och krävt att medlemsländerna stärker resilienta system för livsmedels- och dricksvattenförsörjning. Men den svenska Försvarsmakten har ännu inte förstått vilken central roll naturskydd och hållbar vattenförvaltning har för vår säkerhet. När andra länder, som Schweiz, för länge sedan insett att dumpning av ammunition i sjöar och flygskjutningar i dricksvattentäkter var ett farligt misstag som kostar stora summor att åtgärda, gör Sverige tvärtom. 

    Vättern borde vara skyddad

    Trots att Sverige har en på pappret stark miljölagstiftning och införlivat viktiga EU-direktiv som ska skydda arter och vatten, har svenska försvarsmyndigheter, med regeringens godkännande, utökat vapenprovning och krigsövningar i den Natura 2000-skyddade dricksvattentäkten Vättern. Det är den sämsta tänkbara platsen för sådan verksamhet. 

    Vättern är en unik sjö med ett känsligt ekosystem: ”Få liknande sjöar och miljöer står att finna i Europa, eller kanske inte ens i världen”, skriver länsstyrelserna i bevarandeplanen. Sjön har en ovanligt lång omsättningstid på ca 60 år och är därför extremt känslig för miljögifter. Återhämtningen skulle ta lång tid om Vättern blir allvarligt förorenad. 

    Ändå ger försvarets egen tillsynsmyndighet FIHM – Försvarsinspektören för Hälsa och Miljö – nu allt fler tillstånd som innebär mer skjutningar och sprängningar i vattnet, utsläpp av PFAS och andra miljöskadliga kemikalier, samt allvarlig påverkan på känsliga ekosystem. Regeringen vägrar pröva överklaganden från både närboende och miljöorganisationer. Ingen oberoende miljökompetent instans kontrollerar besluten. Det strider mot både EU-direktiv och Århuskonventionen och rimmar illa med att Sverige säger sig stå för rättsstatens principer.

    Gör militära övningar hållbara 

    Sverige har de senaste åren satsat stort på att utveckla och rusta upp försvaret, med allt från AI-piloter till drönare. Men fortfarande saknas satsningar på hållbara försvarsövningar. I det allvarliga läge vi befinner oss i måste nu moderna övningsmetoder prioriteras:

    • Försvarsövningar bör äga rum inom väl avgränsade områden, så att allmänhet och känslig natur inte riskerar att skadas av blindgångare eller flyghaverier.
    • Skjutövningar bör ske på platser där ammunition, gifter och restprodukter kan samlas upp, i stället för att lämnas kvar i natur och dricksvatten. 
    • Måste övningar ske i vatten, bör man snarast bygga konstgjorda bassänger, så att livsuppehållande ekosystem inte skjuts sönder i levande sjöar.

    Ett försvar som bidrar till att försvaga vattenförsörjning, biologisk mångfald och ekosystem underminerar i längden samhällets verkliga säkerhet. Nato och de gästande utrikesministrarna bör uppmana Sverige att leva upp till de gemensamma kraven på skydd av natur och dricksvatten och omedelbart börja avveckla Vättern som skjutfält och flygövningsområde.

    Caroline Millberg, ordförande, Christer Haagman, miljöjuridisk talesperson 

    Aktion Rädda Vättern

    FN stödjer Internationella domstolen: att strunta i klimatet är emot internationell rätt

    Posted on by Ingela Björck

    Internationella domstolen i Haag, FN:s högsta juridiska organ, antog förra året ett yttrande enligt vilket en ren, hälsosam och hållbar miljö är en mänsklig rättighet. Detta innebär att länder som nonchalerar klimatkrisen kan ställas till svars juridiskt. FN:s generalförsamling har nu med 141 röster mot åtta antagit en resolution som stödjer detta yttrande.

    Internationella domstolens beslut förra året är visserligen rådgivande och inte bindande. Det kan ändå användas av klimathotade länder som vill ha ersättning från världens stora utsläppsnationer. Domen har också redan börjat åberopas i domstolsärenden på olika ställen i världen. 

    Vishal Prasad är ledare för Pacific Islands Students Fighting Climate Change. Det är den grupp ungdomar från de översvämningshotade ö-nationerna i Stilla havet som tagit klimatfrågan till Internationella domstolen. Han ser FN-resolutionen, som antogs den 20 maj, som en stor seger.

    Att denna idé kunnat gå från klassrum i Stilla havet till Haag och FN ger oss hopp om att när människor organiserar sig, så kan världen påverkas”, säger han till webbsajten Climatechangenews. 

    Resolutionen fick 141 ja-röster och åtta nej-röster, medan 28 länder la ner sina röster. De länder som röstade nej var Belarus, Iran, Israel, Liberia, Ryssland, Saudiaarabien, USA och Jemen. 

    Diskussionen var het innan församlingen gick till röstning. Sju oljeländer från Mellanöstern la fram flera förändringsförslag där delar av resolutionstexten tagits bort och andra fått en mildare skrivning, men desssa förslag blev nedröstade.

    USA var kritiskt

    USA – en av nejröstarna – såg, enligt Climatechangenews, resolutionen som ”ytterst problematisk”. Inget land bör ha plikt att förhindra klimatskador utanför sina egna gränser, menade man. USA:s delegation vände sig också mot beskrivningen av klimatförändringarna som en ”aldrig förut sedd utmaning för civilisationen”.

    Indien – ett av de länder som la ner sin röst – var kritisk till att resolutionstexten inte tog upp behovet av klimatstöd från rika till fattiga länder.

    EU hade däremot en positiv inställning till resolutionen. 

    EU och dess medlemsländer är glada åt att ha kunnat bidra på ett konstruktivt sätt i den process som lett till denna resolution”, hette det i ett yttrande som las fram i generalförsamlingen.

    Samma yttrande beskrev år 2025 som ett år med rekordheta värmeböljor, förhärjande skogsbränder och svår torka i Europa. Den nyligen framlagda ”European State of the Climate 2025” slår också fast att Europa värmts upp dubbelt så fort som det globala genomsnittet under de senaste 30 åren. Detta gör för EU:s del kampen mot klimatförändringarna inte bara till ett policybeslut utan till en ren nödvändighet.

    I Sverige har den ungdomsledda miljöföreningen Aurora redan startat en rättsprocess där man stämmer svenska staten för bristande klimatåtgärder, vilket SMB skrivit om vid flera tillfällen. Just nu väntar man på att staten ska svara på stämningsansökan, varpå processen kommer att fortsätta i tingsrätten.

    Aurora-representanten Ida Edling menar att både klimatvetenskapen och klimatjuridiken länge varit tydlig, och visat att alla stater är skyldiga att begränsa uppvärmningen till 1,5 grad. Det som saknas har varit politisk handling, och där är generalförsamlingens beslut ett steg i rätt riktning.

    Den resolution som tagits kan bidra till att sparka igång det historiskt stora politiska paradigmskifte som krävs”, menar hon.

    ← Tipsa!

    Tipsa oss

    Har du något du tror vi missat och kanske borde skriva om? Vi tar tacksamt emot alla tips du kan bidra med. Maila direkt till tips@supermiljobloggen.se eller fyll i formuläret nedan.