Svenska storbanker har placerat över en miljard kronor i PDD Holdings, ägarbolaget bakom den kinesiska shoppingplattformen Temu, via sina hållbarhetsfonder. Detta trots företagets påverkan på miljön och i övrigt tveksamma affärsmodell.
En granskning utförd av Aftonbladet och Fair Finance Guide avslöjar att svenska hållbarhetsfonder, ledda av stora banker som Handelsbanken, SEB, Länsförsäkringar och Nordea, har placerat betydande summor i PDD Holdings som äger Temu. Hur den typen av investeringar kan anses hållbara är högst oklart och bankerna verkar inte ha några bra svar.
Temu, som expanderat kraftigt globalt sedan starten 2022, kritiseras för sin affärsmodell som främjar överkonsumtion genom att erbjuda billiga varor, låga fraktkostnader och ett till synes oändligt utbud av produkter. Plattformen har liknats vid Amazon i sin funktion som en marknadsplats för flera olika säljare.
Temu har även tidigare mött skarp kritik från Sveriges konsumenter och 16 andra europeiska konsumentorganisationer som har anmält bolaget för brott mot EU-lagen Digital Services Act (DSA). Den kritiken riktar sig mot brister i produktsäkerhet och konsumentskydd, vilket inkluderar problem med spårbarhet av säljare, användning av vilseledande metoder för produktrekommendationer och plattformens inriktning mot en ung publik på sociala medier som TikTok utan tydliga ålderskontroller.
Den största partigruppen i Europaparlamentet, konservativa EPP, vill att EU tar en ”klimatpolitisk paus”. EPP vill sätta stopp för införandet av mål för förnybar energi och skjuta upp klimattullar. Målet är att öka konkurrenskraften – men delar av näringslivet är skeptiska.
EU ses ofta som en föregångare i klimatpolitiken internationellt sett, och under den senaste mandatperioden har många lagar stiftats och initiativ tagits för en grön omställning. Koldioxidutsläppen har också minskat i unionen, trots att de ökat i Sverige. Men den senaste tiden tyder mycket på att starka krafter i EU vill backa utvecklingen.
För någon vecka sedan meddelade EU:s klimatkommissionär Wopke Hoekstra att arbetet med med ett nytt utsläppsmål till 2040 kommer att dra ut på tiden, vilket Aktuell Hållbarhet rapporterade. Förslaget från förra året är att EU ska minska sina utsläpp med 90 % till 2040, och förhoppningen var att ett skarpt och detaljerat lagförslag skulle komma i februari.
Men nu har både ordförandelandet Polen och EUs konservativa partigrupp EPP, aviserat att de vill pausa EUs klimatpolitik på flera sätt för att öka EU:s konkurrenskraft.
Klimatambitioner kallas ”överdrivna”
EPP är EUs största partigrupp och dit hör till exempel svenska Moderaterna, Kristdemokraterna och EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyens tyska CDU. EPP anser att EUs klimatambitioner är överdrivna och omöjliggör ekonomisk tillväxt, skriver Aktuell Hållbarhet. Därför vill partigruppen:
Skrota planerna på ett nytt mål om förnybar energi.
Riva upp det kommande förbudet mot förbränningsmotorer i nya personbilar.
Förenkla hållbarhetsrapporteringen och slå ihop olika lagar på området, inklusive EU:s så kallade taxonomi, den gemensamma klassificeringen för hållbara investeringar.
Sänka ambitionen med klimattullar.
Klimattullar på exempelvis järn, gödsel och vätgas från länder utanför EU planeras att införas 1 januari 2026, men EPP vill att de skjuts upp i minst två år och bara ska gälla företag med minst 1000 anställda.
Vi förväntar oss att man ger ett andrum för Europas småföretag, och (…) att vi får en politik som säkerställer ett Europa som är mer konkurrenskraftigt, säger moderaten Tomas Tobé, vice ordförande för EPP, till Sveriges Radio.
Kritiseras av miljöpolitiker – och cementbranschen
Förslagen väcker motstånd från gröna och socialdemokratiska politiker.
Det är otroligt oroande att de konservativa i Europa går fram med att slå undan benen för den europeiska klimatomställningen. Särskilt när Trump nu lämnar Parisavtalet igen, signalerar att han vill borra efter mer olja och vi kan räkna med att utsläppen kan öka. EU måste ta klimatledarskap, säger Isabella Lövin till Dagens Nyheter.
Hon får medhåll från stål- och cementbranschen som menar att de investeringar branschen redan har gjort för att minska utsläppen kräver en långsiktig politik. Enligt Aktuell Hållbarhet vill de inte att klimattullarna senareläggs och påpekar att lagstiftningen inte ökar byråkratin utan bara ställer klimatkrav på företag utanför EU.
Andra fossilintensiva företag, till exempel inom bilbranchen, står dock på EPPs sida, skriver DN.
Barnarbete, tvångsförflyttningar och förgiftat vatten. I Kongo pågår just nu en av världens allvarligaste humanitära katastrofer, delvis på grund av exploateringen av naturresurser. Tresor Singbo från Hope for Kinshasa vill att fler ska prata om vad som händer i Kongo.
Det handlar främst om kobolt. I Demokratiska Republiken Kongo finns mer av detta silvriga metall än i resten av världen sammanlagt. I boken Cobalt Red skriver forskaren Siddharth Kara om den blodiga sanningen bakom kobolten från Kongos gruvor.“Jag har inte sett någon mer extrem form av exploatering för vinstintresse som jag gjorde på botten av koboltens leveranskedja, under mina 21 år av forskning om slavarbete och barnarbete”, skriver Kara.
SMB har pratat med Tresor Singbo, grundare av solidaritetsrörelsen Hope for Kinshasa.
– Jag kom till Sverige som politisk flykting när jag var barn. Under skolgången började jag jämföra livet här med hur det är i Kongo; bara saker som gratis utbildning och skollunch tar vi för givet här. Det gav mig perspektiv.
Efter gymnasiet startade han Hope, en ideell organisation som jobbar med mänskliga rättigheter, utbildning och demokrati i Kongo.
– Vi hjälper människor i Kongo att bli medvetna om deras situation och hur de kan förändra samhället och landet de bor i. Om du inte ens vet dina rättigheter så är det svårt att säga till när någon försöker utnyttja dig. Det blir en ond cirkel.
Hope for Kinshasa arbetar bland annat med utbildning för barn i Kongo. Foto: Hope for Kinshasa
Livsfarlig gruvdrift
Amnesty rapporterar om storskaliga tvångsförflyttningar där människornas hem och jordbruksmarker jämnas med marken för att nya gruvor ska öppnas. De står då utan hem, utan levebröd, utan tillgång till humanitär hjälp. Människor blir alltså offer i utvinningen av koppar, litium, kobolt och andra metaller.
Hundratusentals arbetar i den småskaliga gruvdriften utan tillgång till skyddsutrustning, och allt görs för hand: Tunnlar ska grävas, mineral ska samlas, tvättas och sorteras. 2019 uppmärksammades den bristande regleringen i gruvförhållanden när 43 personer dog av att en tunnel kollapsade i en gruva Kolwezi. Bristen på regleringar gör att vatten och mark förgiftas av urlakning från gruvorna, som gör dricksvatten och kringliggande jordbruksmark otjänliga. Dödliga sjukdomar som cancer, blod- och lungsjukdomar kopplas till gruvorna.
Mineralerna som utvinns i Kongos gruvor går vidare i leveranskedjorna för att slutligen hamna i våra mobiltelefoner, elbilar och datorer. Amnesty har granskat leveranskedjorna för kobolten från Kongo, och i slutet av dem finns välkända företag som Apple, Tesla, Dell och Microsoft.
Tresor Singbo menar att detta är ett skäl för alla att bry sig om vad som händer i Kongo. ”Vi bär alla blodet från gruvorna genom mobiltelefonen i våra fickor, och all teknik vi använder i vår vardag”, säger han.
Det svenska stödet till Kongos gruvor
Den svenska Exportkreditnämnden (EKN) stod i Kalla faktas strålkastarljus förra året, där det framkom att de ger miljardstöd till affärer med ett kinesiskt gruvbolag i Kongo-Kinshasa. Gruvbolaget kopplas till brott mot mänskliga rättigheter, bland annat genom tvångsförflytttningar, övervåld och barnarbete. De svenska företagen Sandvik och Epiroc har sålt utrustning till gruvbolaget, vilka fått stöd från just EKN i form av kreditgarantier på nästan två miljarder kronor. Men EKN verkar inte ha för avsikt att dra tillbaka stödet trots avslöjandena, något som kritiseras av bland annat miljörörelsen. “Hur många döda barn är techindustrin värd?” står att läsa på en banderoll när Hope for Kinshasa och Fridays For Future demonstrerade utanför EKN i maj 2024.
– Istället för att följa varningar och rekommendationer att inte inleda affärer på grund av brist på hänsyn för mänskliga rättigheter och miljöförstöring gör många västerländska företag precis tvärtom, säger Tresor Singbo om EKNs beslut att fortsätta med stödet.
SMB har tidigare rapporterat om tvister i frågor om naturresurser, då på urfolks mark i Sápmi, bland annat gruvan i Gállok och vindkraftparken i Fosen. Och debatten fortgår; ska vi exploatera här hemma i Sverige, eller på andra sidan jorden? Den gröna omställningen är nödvändig, men det är tydligt att den just nu sker med ett fruktansvärt högt pris.
– Man måste komma ihåg att Kongo är en helt annan situation än gruvorna i Sverige. Gravida kvinnor och barn arbetar i gruvorna för att överleva. Man tvångsförflyttar folk och bränner deras hus för att kunna öppna gruvor. Och det är samma företag som i Sverige inte skulle acceptera orättvisa arbetsvillkor, men i Kongo bryr de sig inte om människorna, säger Tresor Singbo.
Kolonialism i en ny skepnad
Exploatering i Demokratiska Republiken Kongo är inget nytt. Är det inte metaller, så är det fossil olja, gummi, palmolja, eller timmer från de stora regnskogarna. Inget land i världen har blivit mer exploaterat, står det i Siddharth Karas Cobalt Red.
– Det är inte svårt att lägga ihop ett och ett för att förstå vilka som tjänar på att tystnaden kring de fruktansvärda människorättsbrotten i Kongo upprätthålls. Att Kongo hålls i kaos möjliggör en fortsatt exploatering. Under Kung Leopold var det gummi och nu är det tungmetaller för våra mobiltelefoner och batterier till våra elbilar, säger Tresor Singbo.
Tresor Singbo upplever att ytterst få här i Sverige faktiskt vet om vad som händer i Kongo. Du kan fråga vem som helst på gatan, menar han, och de kommer inte veta.
Men varför är det tyst kring det som händer i Kongo?
– Det är många intressen och mycket pengar som står på spel, därför pratas det inte om vad som händer. Nu är allt fokus på den gröna omställningen, men väldigt många människor får betala ett högt pris för det. Och det måste vara så för att gynna västerländska företag. Det måste fortsätta vara konflikter i Kongo för att de ska kunna utvinna kobolt så billigt.
Vad betyder ett fritt Kongo för dig?
– Att få låta kongoleser bestämma över sitt eget öde. Kongoleser ska ha verklig suveränitet och kontroll över ekonomin, utan att andra lägger sig i. Just nu är självständigheten bara på papper, men i ett verkligt fritt Kongo är det ingen annan som sätter priset på naturtillgångarna. Låt kongoleser stärka miljölagarna och skydda sina mänskliga rättigheter. Det är det vi strävar efter och drömmer om. Det är så jag definierar mitt free Congo.
Tresor Singo på en demonstration i Stockholm. Foto: Hope for Kinshasa
Desinformationen får oss att tvivla på verkligheten och används för att diskreditera sanningen, oavsett om det handlar om forskning, demokrati eller miljö. Det går inte längre att dra en gräns mellan kampen för klimatet och kampen mot fascismen, skriver Frida Hylander i veckans krönika.
KRÖNIKA I måndags installerades Donald Trump återigen som USA:s president. Jag hade hållit det faktumet ifrån mig hela dagen, men när jag scrollade flödet på kvällen och såg videon av Elon Musk som entusiastiskt heilade på scen tappade jag bäringarna. Kanske inte så mycket för att världens rikaste man öppet och stolt heilar på ett supportermöte för presidenten i the land of the free, utan för att gesten innebar ytterligare en positionsförflyttning som direkt skulle relativiseras av medier, ledarskribenter och opinionsbildare – och försöka få oss att inte tro på det vi sett med våra egna ögon.
Dagen efter Musks heilande hade jag och mina kollegor i Klimatpsykologerna möte. Vi har precis skrivit på kontrakt för en ny bok om klimatpsykologi, en som ska skrivas på engelska och marknadsföras brett över kontinenterna. Men nu kände vi oss alla vilse. Går det ens längre att skriva om klimatet utan att också skriva om fascism och demokrati som monteras ner? Vilket slags kollektivt agerande behövs? Hur ska folk orka? Hur ska vi?
”Ingen gräns mellan klimatet och antifascismen”
Nej, det går inte längre att dra en gräns mellan kampen för klimatet och miljön och kampen mot fascism. Det går inte heller längre att helt skilja mellan all den desinformation som riktas mot klimataktivister, transpersoner, demokratiförsvarare och forskare. Den fyller ett likartat syfte: att underminera vetenskap, demokrati och utsatta gruppers rättigheter och trygghet. Nu mer än någonsin behöver vi förstå hur dess mekanismer fungerar.
Under dagarna som följt har jag hanterat känslan av vilsenhet genom att läsa psykologiforskaren Sander van der Linders bok Foolproof som handlar om hur misinformation och desinformation påverkar människor och vad man kan göra för att rusta sig mot det.
Han skriver om the illusory truth effect (illusoriska sanningseffekten, även kallad upprepningseffekten); att sanningen blir en chimär genom att ett påstående som upprepas flera gånger upplevs som mer sant, nästan oavsett hur falskt det är. Hjärnan tycker att budskapet blir bekant och därför känns det också mer troligt att det skulle vara sant. I propagandaspridning är det här grundlägganade: berättar man en tillräckligt stor lögn och fortsätter att upprepa den kommer människor till slut att tro på den.
När desinformation väl fått fäste i oss är den svår att korrigera bort, och kommer att påverka våra beslut. Där har desinformationen ett ständigt försprång eftersom den inte behöver ta hänsyn till sanningens och vetenskapens nyanser och komplexitet. Vetenskap är en långsam process, spridandet av fake news blixtsnabbt.
Att kalla en spade för en spade
Grejen med the illusory truth effect är att kännedom om den inte gör en immun. Vi har alla potential att påverkas av desinformation och därför är det så viktigt att så många som möjligt står fast vid sanning och fakta. Att göra det som borde vara självklart men just nu kräver mod: våga tala klarspråk och säga som det är. Klimatkrisen är akut. Musk heilade. Fascismen är farlig.
För om Musks heilande relativiseras tillräckligt mycket och av tillräckligt många kommer vi börja tveka på vad som egentligen hände. Gjorde han verkligen det där? Visste han verkligen vad han gjorde? På samma sätt som allting kan relativiseras så till den grad att vi till slut inte vågar lita på det vi faktiskt ser och hör. Istället får det mest upprepade budskapet fäste i våra hjärnor.
Som historikern Timothy Snyder skriver i boken On Tyranny: Att överge fakta är att överge frihet. Om inget är sant kan ingen kritisera makten, eftersom det inte finns någon grund att göra det på. Om inget är sant är allt ett spektakel. Den största plånboken betalar för de mest bländande ljusen (min översättning).
Kyrkostyrelsens vice ordförande Wanja Lundby Wedin (S) ger sin utredare Göran Enander rätt i hans kritik mot egendomsnämnderna och stiftsjägmästarna om agerandet kring skogsutredningen.
– Det är olyckligt att de inte kommit till kyrkostyrelsen, istället för att göra egna utredningar, säger hon till Kyrkans Tidning.
SMB berättade under onsdagen om Göran Enanders brev till biskoparna och kyrkostyrelsen. Enander framhöll att hela den demokratiska processen kring kyrkans interna remissarbete hotas när det tagits fram alternativa utredningar som enligt hans mening vantolkar skogsutredningens utgångspunkter och förslag.
Det var Lundby Wedins parti som låg bakom den motion i kyrkomötet som föreslog en utredning för att ställa om skogsbruket till att bli andligt, ekonomiskt, socialt och ekologiskt hållbart. Hon betonar i intervjun att detta uppdrag har följts och utförts transparent och professionellt av Enander och hans team.
De ”alternativa” utredningarna som egendomsnämnder och stiftsjägmästare självsvåldigt beställt kan helt enkelt inte användas i arbetet med att besvara och kommentera skogsutredningen, enligt Lundby Wedin.
”Utredningarna har gjorts med andra ingångsvärden”
– Dessa andra analyser är säkert gjorda av personer med bred kompetens, men de är gjorda utifrån andra ingångsvärden. De förtroendevalda får lägga dessa analyser åt sidan för att istället svara på remissen, säger hon till Kyrkans Tidning.
I tidningen framträder samtidigt ordföranden i Egendomsnämndernas samarbetsorgan Enso, Anneli Kihlstrand (C). Hon försvarar agerandet och anser tvärtom att skogsutredningen och dess ordförande borde tåla att uppgifterna granskas. En brist i utredningen är till exempel att den inte redogör för det ekonomiska utfallet av förslagen stift för stift. Och hon är även kritisk mot Enanders ton i brevet till biskoparna:
– Utredaren misskrediterar såväl förtroendevalda som högsta tjänstemän från de 13 stiftens egendomsförvaltningar, som alla är representerade i ENSO, framhåller hon.
Det blir så småningom det nyvalda kyrkomötet i höst som får fatta beslut om vilket skogsbruk kyrkan ska praktisera. Meningarna är delade. Kyrkomötets ordförande Karin Peters (C) har tidigare uttryckt sig negativt om förslagen. I en intervju med Kyrkans Tidning i höstas ansåg hon och partikamraten Sture Karlsson att riskerna med omläggningen är stora och att regeringens skogutredning borde inväntas i stället.
Läs de andra delarna av SMB:s granskning av kyrkan och skogen.
Svenska kyrkans stora utredning för ett hållbart skogsbruk är på väg att undermineras och remissarbetet sättas helt ur spel på grund av egendomsnämndernas och stiftsjägmästarnas agerande. Det skriver utredningens huvudsekreterare Göran Enander idag, onsdag, i ett brev direkt adresserat till samtliga biskopar. Enander hänvisar även till SMB:s granskning av e-posttrafiken mellan stiftsjägmästare och SLU.
Det långa brevet, som anländer till biskoparna just när de är samlade till biskopsmöte i Uppsala, skrivs med ”tungt hjärta” enligt Enander. Men är likafullt en svidande vidräkning med det sätt på vilket jägmästare, egendomsnämnder och deras samverkansförening Enso hanterat utredningen. Brevet publiceras även i Kyrkans Tidnings nätupplaga.
Det var i måndags som SMB berättade om de omfattande aktiviteterna, som syftar till att påvisa att skogsutredningens förslag innebär svåra ekonomiska påfrestningar för stiften. Och närapå ruin för några av dem.
Vissa stift har överavverkat kraftigt
Att det kan bli ekonomiska påfrestningar för vissa stift tillbakavisas inte av Göran Enander. Men han påpekar i brevet att detta inte särskilt beror på förslagen i skogsutredningen – utan på att några av stiften gjort så stora överuttag att man har väldigt lite skog kvar i avverkningsbar ålder.
SMB:s granskning av materialet visar att det framförallt handlar om två stift – vars stiftsjägmästare också varit mycket aktiva i arbetet med att få fram uppgifter om hur illa man drabbas, om utredningen genomförs.
Som ett av de mer grannlaga inslagen bland alla aktiviteter lyfter Enander i sitt brev fram kommunikationen mellan en av stiftens förvaltningschefer och högste chefen för Sveriges Lantbruksuniversitet.
Han hänvisar med länkar till SMB:s rapportering: Stiftstjänstemannen hotar i förtäckta ordalag universitetet om minskat samarbete och finansiering. Den högst ansvarige ger då med sig och ger klartecken till nya uppdrag som SLU:s ansvarige för universitetets medverkan i skogsutredningen tidigare avböjt.
Denna händelse spiller även över på SLU, anser Enander i sitt brev:
Agerandet ställer givetvis också frågor avseende universitetets självständighet och integritet. Beställningen till SLU-medarbetaren och skogsindustrikonsulten (rapport 2) har också varit att uttryckligen hitta fel och brister i Skogsutredningens betänkande, inte riktigt ”en bredare belysning” som ENSO (Egendomsnämndernas samarbetsorgan) uppger.
Enander går i sitt brev igenom utgångspunkterna för de tre alternativa utredningar som egendomsnämnderna beställt av SLU. Enligt Enander är beställningarna både styrda och specificerade att gå i en viss riktning och att de därmed, till skillnad från skogsutredningen, inte har någon forskningsmässig utgångspunkt utan ska ses som konsultrapporter.
Beställda konsultrapporter blir underlag i remissarbetet
Aktörerna har, betonar han också, inte utgått från kyrkostyrelsens direktiv till skogsutredningen, och inte heller vad utredningen står för i sin helhet. Istället har nya parametrar och utgångspunkter som egentligen inte kommenterar skogsutredningens förslag lagts in. Och det är det materialet som nu läggs fram som underlag till kyrkans övriga instanser när de ska lämna remissvar.
Enander skriver att han inte inbjudits i kyrkliga sammanhang för att få möjlighet att presentera utredningen och dess förslag för kyrkans fotfolk. Det arbetet höll istället företrädare för stiftens egendomsförvaltning i. Effekten blir förödande, är hans slutsats:
När dessa ”sanningar” framförs som egendomsförvaltningars slutsatser på remissmöten med kyrkoherdar och förtroendevalda sätts hela remissförfarandet i gungning. ”Sanningen” förstärks när konsultrapporter från ett statligt universitet åberopas, skriver Enander till biskoparna.
Hela landets skogsbruk har inget med kyrkan att göra
Den sista utredningen, eller rapporten, som ännu inte är klar, ligger helt bortanför kyrkans domäner, konstaterar Enander:
Den tredje konsultrapporten uppges handla om vad Skogsutredningens inriktning, enligt ovan beskrivna vantolkning av premisserna, skulle kunna innebära för hela landets skogsinnehav. Frågeställningen har över huvud taget inget med Skogsutredningens förslag att göra.
Skogsutredaren skriver som slutkläm att han är förvånad över att egendomar som historiskt byggts upp av svenska folket och värderas till 43 miljarder kronor ”tillåts hanteras på det sätt som de senaste månaderna gett exempel på.”
Läs de andra delarna av SMB:s granskning av kyrkan och skogen.
– Det är illa att starta skuggutredningar mot kyrkans egna förslag mitt i en demokratisk process.
Ulrika Karlsson, kyrkligt aktiv i Luleå är kritisk mot det interna krypskyttet mot skogsutredningen. Men blev inte förvånad över uppgifterna i SMB:s granskning av den interna e-posttrafiken.
Stiftsjägmästarna, egendomsnämnderna och deras samarbetsorgan Enso har på eget bevåg inlett tre omfattande utredningar av Sveriges Lantbruksuniversitet, kunde SMB berätta under måndagen. Syftet var att stoppa utvecklingen mot ett skonsammare skogsbruk, med klimat-, miljö- och etiska hänsyn
– Detta var på gång redan i höstas, så snart kyrkans utredning lades fram, säger Ulrika Karlsson som sitter som ersättare i Luleå stifts egendomsutskott.
Hon grundade för några år sedan nomineringsgruppen Himmel och Jord och är dess ordförande. För dem är frågan om ekologi, hållbarhet och minskad konflikt med urbefolkning centrala teman. Himmel och Jord lyckades erövra ett mandat i valet till Kyrkomötet 2021. Det var detta år mötet fattade beslutet att genomföra en omfattande skogsutredning.
Mycket efterlängtad skogsutredning
– Den var mycket efterlängtad. Det finns otroligt många i kyrkan som vill se ett annat skogsbruk och som skäms över vad som sker idag i kyrkans skogars, framhåller Ulrika Karlsson.
Hon såg fram emot att få delta i det interna remissarbetet om skogsutredningen. Hon är invald i Luleå stiftsfullmäktige och sitter ersättare i egendomsutskottet och kan skogsfrågorna. Det är i detta utskott som frågor om just kyrkans skog och mark, de så kallade prästlönetillgångarna, hanteras.
– Men skogsutredningen togs aldrig upp till samtal i utskottet innan beredningen i stiftet började. Rent formellt är det stiftsstyrelsen som tagit beslutet om vilka som ska svara. Så jag känner mig rundad av stiftsstyrelsen faktiskt.
Att skuggutredningar tillsatts på det sätt som gjorts ser hon som en slags bekräftelse på problem med dålig styrning som tas upp i skogsutredningen.
– Ja, det är väldigt symtomatiskt att stiftsjägmästarna och politikerna i Enso agerar så här självständigt och oberoende av kyrkostyrelsen. Det kommer tyvärr att slå tillbaka på kyrkans trovärdighet, både om hur man hanterar demokratiska processer och i förtroendet för skogsförvaltningen.
Fel och brister i informationen om utredningen
SMB nämnde även i granskningen en kritisk synpunkt i ett mejl från en miljösamordnare i en lokal församling. Medarbetaren anmärkte på att utskicket av skogsremissen var otydligt och riskerade att missas av många. Ulrika Karlsson håller med och har ett eget exempel:
– Remisstiden går ut den 25 februari och är ett viktigt datum att förhålla sig till för att inte vara försent ute. Det har gått ut ett automatsvar på mejl från avdelningen som håller i utredningen, där det stod det 3 mars. Det rättades till efter mitt påpekande, men är ändå uppseendeväckande. Fast jag har fått ett besked från kyrkans rättsavdelning att det var få som fick det felaktiga datumet, och att deras remissvar ska beaktas även om de kommer in för sent och det var ju bra.
SMB har även talat med Anna Karin Hammar i Uppsala med många års prästtjänst bakom sig, nu aktiv i kyrkans volontärarbete. Hon beklagar initiativet som tagits från stiftsjägmästarna och egendomsnämnderna, men blev till skillnad från Ulrika i Luleå förvånad.
– Ja, jag är förvånad över denna tillbedjan av Mammon (uråldrigt biblisk begrepp för pengar, girighet, rikedom, red:s anm). Det går inte att tjäna både Gud och Mammon på detta sätt. Vi lever nu i ett slags katastroftid och jag tror kyrkan har kommit till änden på den här vägen.
Anna Karin Hammar säger att hon länge varit kritisk mot den ekonomism som hon anser att kyrkans traditionella skogsbruk utgör.
”Skogen ingen stor del av kyrkans intäkter”
– Ja, ekonomismen gör ekonomin till det enda värdet. Det är detta synsätt som driver förstörelsen av såväl klimatet som världens naturresurser och mångfald. Vi måste låta skogarna vara och uttrycka tacksamhet över vad de försett oss med under mycket lång tid. De behövs för klimatet och för biologisk mångfald.
Men hur ser du på den rent praktiska konflikten, att kyrkan behöver inkomster för att drivas och att skogarna trots allt genererar pengar?
– Den är inte så stor. Prästlönetillgångarna är en väldigt liten del av kyrkans intäkter, kommer svaret snabbt.
Hammar är inte så oroad över att aktiviteterna från skogsförvaltningshållet ska stjälpa den omorientering som är på gång.
– Nej, jag tror att de motarbetar sig själva och att deras handlingar undergräver vad de vill uppnå. Det är dags för radikala åtgärder nu, säger hon avslutningsvis.
Läs de andra delarna av SMB:s granskning av kyrkan och skogen.
Under sitt installationstal lämnade den tillträdande amerikanska presidenten flera väntade – men för miljön och klimatet ovälkomna – besked.
Donald Trump meddelade att USA lämnar Parisavtalet, där världens länder 2015 enades om att hålla den globala uppvärmningen under 2°C och sikta på högst 1.5°C. Detsamma skedde under Trumps förra mandatperiod, men landet anslöt sig igen under Joe Bidens administration 2021.
Enligt TT kommer det att ta ett år att lämna avtalet efter att USA lämnat in en formell underrättelse till FNs ramverk. Kritiker varnar att det innebär en risk att andra stora utsläppsländer minskar sina åtaganden.
Trump deklarerade också ”nationellt energinödläge” tillsammans med de olycksbådande orden ”Drill baby, drill”. Enligt Svt häver han restriktionerna för borrning efter olja till havs. Dessutom förväntas den nya regeringen riva upp Bidens ”Green Deal” med olika klimatåtgärder som satsningar på elbilar.
En djup konflikt hotar i Svenska kyrkan i arbetet med den skogsutredning som visar hur kyrkans skogar skulle kunna brukas på ett mer hållbart sätt. Stiftens skogsansvariga nöjer sig inte bara med att lämna synpunkter. Man har beställt alternativa utredningar från SLU för att motbevisa förslagen. SLU vägrade först, men ändrade sig efter ett förtäckt hot om indraget samarbete.
Detta framkommer i en granskning SMB gjort av en stor mängd e-postmeddelanden mellan stiftsjägmästare, forskare inom SLU, Sveriges Lantbruksuniversitetet och de så kallade egendomsnämnderna samt deras icke-offentliga samarbetsorgan Enso.
Den intensiva kommunikationen bland kyrkans skogsansvariga inleddes kort efter att skogsutredningen presenterades i slutet av september 2024. Utredningen, som beslutades av kyrkomötet 2021, är tänkt att bli utgångspunkten för en omläggning av kyrkans skogspolitik i en mer socialt, andligt, etiskt och miljö- och klimatmässigt hållbar riktning.
Många år av svår splittring kring skogsbruket
Kyrkan, som är Sveriges femte största skogsägare, har länge präglats av djupa oenigheter kring skogsbruket. Konflikterna har gällt kalhyggesbruket som sådant, bristande skydd av värdefull naturskog, hård avverkning i vissa stift, svårigheter för rennäringen i de nordliga områdena. Det vill säga i mångt och mycket samma typ av motsättningar som finns mellan andra skogsägare, allmänheten och miljörörelsen.
Utredningen föreslog en lång rad åtgärder, vilket SMB tidigare skrivit om: 20 procent av arealen avsätts helt för förbättrad biologisk mångfald och ökad kollagring, och 30 procent blir föremål för naturnära skogsbruk utan traditionell kalhyggesteknik. För resterande skog ska trakthyggesbruket ske ”anpassat” hette det.
Förslagen hälsades med förhoppningar inom kyrkan. Den interna debatten för och emot i Kyrkans tidning blev livlig.
”Kyrkans utredning kan bli en gamechanger”
Forskare såg även möjligheter till en mer allmän omställning av svenskt skogsbruk om kyrkan nu skulle visa vägen.
”Detta kan bli en gamechanger” sa Sten B Nilsson, en av landets tyngsta skogsprofessorer med lång internationell karriär, vid ett samtal med SMB i samband med en skogsdebatt i höstas.
Men motståndet mot en sådan utveckling visar sig vara oerhört starkt från kyrkans skogsansvariga. Dock hördes det inte medan utredningen pågick. Utredarna ordnade en rad träffar runtom i stiften, där representanter för egendomsförvaltningen satt med och fick metoder beskrivna för sig.
Enligt entydiga och trovärdiga uppgifter till SMB framfördes då varken invändningar eller önskemål om kompletteringar eller andra sätt att ta fram underlagen.
Men så fort utredningen lagts fram blev det helt annan aktivitet bland stiftsjägmästare och egendomsnämnder. Aktiviteter i det här ärendet återfinns till stor del i Enso, Egendomsnämndernas Samarbetsorgan. Enso är till sin konstruktion en förening. Den står utanför kyrkans offentlighetsregler, med bristande insyn som följd.
Forskare ombads göra en ny analys med andra data
Det framgår tydligt av mejlkorrespondensen att stiftsjägmästarna absolut inte litade på de ekonomiska bedömningarna i skogsutredningen utan var övertygade om att det skulle kosta mycket mer. Enligt utredningen skulle ett omlagt skogsbruk kosta omkring 100 miljoner kronor årligen i närtid, med reservationer för att siffrorna slår olika mellan stiften och kan behöva utjämnas, och att prisbilden inte går att förutspå.
Forskarna på SLU som anlitades som experter i skogsutredningen använde de kontrollytor i kyrkans skogar som ingår i den statliga så kallade Rikstaxeringen för att göra sina scenarion och utfallsberäkningar för både ekonomi och skogstillväxt.
Några dagar efter presentationen vänder sig en företrädare för stiftsjägmästarna – ”på uppdrag av de förtroendevalda i kyrkan”, noteras det särskilt – till ansvarig utredare på SLU. Man vill att akademien gör ”några körningar och simuleringar” med andra utgångspunkter och andra skogsdata – kyrkans egna.
Svaret blir nekande. Motiveringen är att denna avdelning inom SLU redan gjort sin studie utifrån de direktiv som beställaren, kyrkostyrelsen och dess chefsutredare utfärdat.
Förtäckt hot om uteblivet samarbete
Men kyrkotjänstemannen går vidare inom SLU:s hierarki – till den högst ansvarige på fakulteten. Och uttrycker i sitt mejl starkt missnöje med att ha blivit avvisad från en av akademins institutioner med sin begäran.
Det finns en klar antydan i mejlet till universitetschefen att det kan bli tråkiga konsekvenser av det inträffade:
Får en känsla av det finns något i detta, det gör mig både förvånad, besviken och att jag/vi tappar det grundmurade förtroende som funnits för den skogliga akademin i SLU. Vi är dessutom finansiärer till olika forskningsprojekt bl a Heureka och försöksvärdar till omfattande försöksutläggningar, heter det i mejlet.
Några timmar senare samma dag svarar universitetschefen, men inte i sak. Stiftsjägmästaren ska istället få besked per telefon istället nästa morgon. Vad som sades då är okänt.
Motstånd mot att göra ny utredning
Men vad som blev utfallet av telefonsamtalet står ändå klart: nu får SLU-forskare klartecken från högsta chefshåll och kan åta sig att göra de kompletterande utredningar man vill ha från stiftsjägmästarhåll. Men det finns ett motstånd mot uppgiften. Arbetet är tidspressat och mycket mer omfattande än att göra några ”körningar och simuleringar”. Så här beskriver en av de inblandade forskarna uppdraget i en mejlväxling med en kollega:
Det var inte lite dom förväntar sig. För att kunna svara på allt dom vill ha krävs i princip en helt ny utredning. Det som går att göra inom rimlig tid är, som jag ser det, att gå igenom utredningens skogliga delar och hitta alla genvägar, missförstånd, önsketänkande och rena påhitt som finns där.
Forskarens mejl beskriver faktiskt i korthet två av uppdragen. Dels den egna ”finn-felstudien” och dels den omfattande analysen med nya ingångsvärden från stiftens egna beståndsdata.
Men det finns en utredning till. Möjligheten att kyrkan skulle ”visa vägen” och bli ett föredöme för övrigt skogsbruk i Sverige väckte så ont blod att den gemensamma föreningen Enso beställde en ännu större körning av SLU.
Denna ska visa vilka konsekvenser det blir om allt skogsbruk i helalandet skulle börja göras med de metoder som föreslås i kyrkans skogsutredning. Nu handlar det om att göra simuleringar på 30 000 provytor istället för 600, på marker som alltså varken är kyrkans egna eller någonsin kommer att bli det.
Tusen kronor i timmen på löpande räkning
Detta kostar så klart. Men SLU får betalt enligt avtal, på löpande räkning, cirka tusen kronor i timmen plus moms. Någon slutsumma har inte nämnts i de granskade mejlväxlingarna, men den sist nämnda utredningen är heller knappt klar.
Enso:s ”anti-utredningar” har nyligen lagts ut på nätsajten för Göteborgs stift, med reservationen att utredning nummer tre alltså ännu inte är färdig. Det är ändå ett omfattande material. Och det framgår snabbt att fokus är att påvisa orimliga ekonomiska konsekvenser för stiften, istället för att bedöma helheten.
Avkastningen sjunker under de första tio åren, inte med omkring 100 miljoner som skogsutredningen skissar, utan med 250 – 300 miljoner kronor, enligt ”skuggutredningarna.” Analyser av andra delar av skogsutredningen, som dess betydelse och effekter för biologisk mångfald, kollagring, samekonflikter och annat kommenteras inte alls eller i liten utsträckning – och då i huvudsak i avfärdande ordalag.
”Risk att otydliga mejl om remissprocessen kastades”
Ett annat ämne som berörs i några mejl till kyrkans centralt placerade, högste rådgivare i skogsfrågor kan ha betydelse för kommande analyser om hur lyckad remissprocessen inom kyrkan blev.
Det betonades särskilt vid avlämnandet av utredningen till kyrkostyrelsen att remissarbetet skulle vara brett och transparent.
Foto: Privat
Men en miljösamordnare i en lokal församling tycker det motsatta: att kommunikationen till församlingar och kringorganisationer tvärtom var mycket bristande. Erbjudandet att lämna remissvar, undertecknat med opersonlig avsändare, gick enbart ut till förvaltningarnas centrala administratörer, och med oklara instruktioner, enligt brevskrivaren:
Risken är uppenbar att (det) mailet inte vidarebefordrats, eller kastas. Mailfloden till administratörerna är som bekant oerhört stor, och detta mail saknar avsändare så de vet inte ens vem de ska maila tillbaka till och ställa frågor. Det finns bara den ytterst anonyma avsändarmailadressen att gå på. Vilken administratör har tid att forska i detta? frågar sig tjänstepersonen.
Den centralt placerade rådgivaren tackar för informationen men verkar i övrigt inte ha något att komma med för att avhjälpa bristerna:
Hej X, tack för din värdefulla återkoppling. Beklagar att du upplever de problem du beskriver. Remissen är riktad till remissinstanserna inom Svenska kyrkan, och det är förstås olyckligt om dessa, t ex församlingar riskerar att missa utskicket/informationen, lyder svaret.
Internremissen över skogsutredningen ska vara avslutad den 25 februari.
Supermiljöbloggen har valt att presentera mejlkonversationerna anonymt, men kommer att återkomma med namngivna personer i uppföljande artiklar.
Läs de andra delarna av SMB:s granskning av kyrkan och skogen.
Den nionde februari är det dags. Då går schweizarna till valurnorna för att rösta om huruvida grundlagen ska ändras så att det blir obligatoriskt för Schweiz att hålla sig inom de planetära gränserna. Förslaget väcker dock motstånd.
Schweiz är en nation med starka inslag av direktdemokrati. Om en person eller organisationer lyckas samla ihop 100 000 namnunderskrifter hålls folkomröstning. Nu har landets gröna ungdomsförbund drivit fram folkinitiativet ”För en ansvarsfull ekonomi inom de planetära gränserna”.
Förslaget innebär att ekonomin inte får använda mer resurser än planeten kan återskapa, eller släppa ut mer föroreningar än naturen kan ta hand om, skriver nyhetssajten swissinfo.ch. Det skulle innebära att schweizarna kraftigt måste minska sin konsumtion och sänka koldioxidutsläppen med 90 procent. Regeringen och kantonerna, landets delstater, skulle få tio år på sig att uppnå detta.
Flera gränser redan överskridna
Initiativet koncentrerar sig på sex av de nio planetära gränserna: klimatförändring, förlust av biologisk mångfald, vattenförbrukning, användning av land, kväve och fosfor (näringsämnen som finns i gödsel och som kan leda till övergödning av vattendrag).
Enligt en studie från Greenpeace har Schweiz överskridit gränserna för klimat, biologisk mångfald, vattenförbrukning och kväveutsläpp.
Motstånd från näringslivet och högern
De Unga Gröna har stöd av miljörörelsen, en organisation för småskaliga lantbrukare, schweiziska miljöpartiet och socialdemokraternas ungdomsorganisation. Det finns dock ett starkt motstånd från landets mitten- och högerpartier, liksom från näringslivet. Motargumenten är att förslaget skulle ha för stora konsekvenser för ekonomin, att tio år är för kort tid och att grundlagen redan innehåller skrivningar om att skydda miljön.
Förra våren lyckade schweiziska Klima-Seniorinnen, en grupp äldre kvinnor, fälla sin egen regering i Europadomstolen för att landet inte har tillräckligt ambitiösa klimatmål, vilket SMB tidigare berättat. I februari får vi se vad schweizarna har att säga om de planetära gränserna.
Dialog och samverkan. Det är vad världens ledarskap måste samla sig till att inleda på allvar för att möta de allt värre riskerna med klimatförändringar och förlust av biologisk mångfald. Alternativet är en utveckling där medborgare på hela jordklotet får det sämre, konstaterar SMB:s krönikör Nina Ekelund som läst den nyutkomna riskrapporten från Världsekonomiskt Forum.
KRÖNIKA Nu har den kommit igen, Risk Report 2025, från World Economic Forum. Man har tillfrågat 900 experter över hela världen om 33 globala risker, i syfte att stödja beslutsfattare att hantera riskerna och långsiktiga prioriteringar.
Det är en dyster läsning. Så här inleds texten: ”Under det senaste året har vi sett expansionen- och eskaleringen av konflikter, en mängd extrema väderhändelser som förstärks av klimatförändringar, utbredd samhällelig och politisk polarisering, samt att fortsatta tekniska framsteg accelererar spridning av falsk eller vilseledande information.”
Rapporten analyserar risker utifrån tre tidsperspektiv; 2025, 2027 och 2035. Miljörelaterade problem toppar listorna, men under många år har klimat- och miljörelaterade risker legat överst vad gäller lång sikt (2035). I ordning:
1. Extrema väderhändelser
2. Förlust av biologisk mångfald och ekosystem som kollapsar
3. Kritisk förändring av jordens system
4. Naturresursbrist
5. Desinformation och desinformation
6. Negativa resultat av AI-teknik
7. Ojämlikhet
8. Samhällspolarisering
9. Cyberspionage och krigföring
10. Föroreningar
För yngre svaranden är det tydligt att klimatoron syns i svaren. Tyvärr finns också en stor skepsis mot att samhället med politiker och dess institutioner är kapabla att lösa de risker vi står inför idag. Riskerna kommer inte avta, utan tvärtom förvärras. Det närmaste årtiondet kommer världens alla ledare att konfronteras med allt svårare risker. ”Men för att förhindra en nedåtgående spiral, där medborgarna världen över kommer att ha det sämre än tidigare, finns inget annat alternativ än att hitta vägar till dialog och samverkan.”
När politiker pratar om att det vi måste bidra med är hopp till kommande generationer, så håller jag med. Men när samma politiker bidrar till att utsläppen ökar och utarmningen av den biologisk mångfalden fortskrider, så hänger jag inte med. Varför agerar man inte då?
De båda listorna i Risk Report visar bedömningen av olika samhällsrisker på ett par års respektive tio års sikt. Som synes ökar miljö- och klimatrelaterade risker i ett längre perspektiv (listan till höger).
Sveriges utsläpp ökar medan utsläppen i EU minskar. Både Eurostat och Naturvårdsverket har nyligen kommit med statistik som visar detta. Det är såklart ett misslyckande.
Jag kan inte släppa formuleringen från Marie-Louise Kristolas intervju med Paul Hawken, Klotet. Han sa att ”hopp är rädslans vackra sida”. Det han sa var att det behövs mod och kurage, vilket är hjärta, visdom och vänlighet.
Vi finns på den här planeten, och vi kan alla agera. Om vi agerar så kanske vi till sist får politikerna att agera i samklang med naturen. Det är i alla fall min förhoppning.
Priset för att sanera Europas länder från evighetskemikalierna PFAS lär bli svindlande högt. Samtidigt sinkas arbetet med att driva förslaget om ett förbud framåt av en enorm remissflod. Över 5 600 kommentarer – mest från kemiindustrin och dess lobbyister – bearbetas nu av ett begränsat antal tjänstemän.
– Detta är det i särklass största förslag som någonsin lagts inom kemikalieområdet, och kanske även det som kommer att påverka industrin mer än något annat inom EU.
Det säger Daniel Borg, hälsoriskbedömare och toxikolog på Kemikalieinspektionen till SMB.
Han är en av de blott 20-30 handläggarna från totalt fem medlemsstater som jobbar med att faktagranska, kommentera och bemöta synpunkterna.
PFAS-kemikalierna har kommit allt mer i fokus som en verkligt stor hälsofara, lokalt, nationellt och globalt. Ämnet har visat sig ha svåra långtidseffekter med påverkan på bland annat immunsystem och fertilitet och förknippas med ökad cancerrisk. Ämnet måste bort från dricksvatten och livsmedel i så stor utsträckning som möjligt. Det finns idag ett strängt gränsvärde inom EU för dricksvatten på fyra nanogram PFAS per liter, som kraftigt skärper behovet av åtgärder inom hela unionen – även Sverige berörs.
Sanering kommer kosta enorma summor
I veckan avslöjade en internationell grupp vetenskapsjournalister, med svenskt deltagande från Dagens Nyheter och Dagens ETC, att den oundvikliga saneringen av vattentäkter, deponier och annan kontaminerad mark kommer att kosta enorma summor.
Kostnaden i ett 20-årsperspektiv blir, för föroreningar som läckt ut fram till idag, 1 100 miljarder kronor. I ett sämsta scenario, där utsläppen fortsätter kommer saneringen att kosta ofattbara 25 000 miljarder.
Det förefaller klokast, för såväl EU-medborgarnas fysiska hälsa som för deras plånböcker, att starta förbuds- och utfasningsprocessen snarast möjligt.
Och ett sådant arbete pågår, konkret sedan två år. SMB berättade i januari 2023 om att kemikaliemyndigheterna i fem medlemsländer, däribland Sverige, lagt fram ett omfattande förslag till EU:s kemikaliebyrå Echa om PFAS.
En värsting med många användningsområden
”PFAS är vår tids värstingkemikalie”, sa Kemikalieinspektionens chef när förslaget presenterades.
Samtidigt är den en av vår tids mest användbara kemikalie, vars egenskaper gör den lämplig i allt från brandsläckningsskum till elbilsbatterier, skidvalla och kosmetika. De omvittnat mest skadliga PFAS-ämnena, dock bara en handfull, är redan förbjudna. Men det nya förslaget innebar att ett förbud skulle riktas mot hela den mycket stora kemikaliegruppen som omfattar flera tusen liknande ämnen. Enbart i de fall det är absolut nödvändigt och ersättningsprodukter saknas, skulle enskilda PFAS få vara kvar på marknaden.
Daniel Borg säger att kemikalieindustrin och dess intresseorganisationer och påtryckare dominerar klart i remissflödet. Och detta är så massivt att det ohjälpligt gör att remissprocessen tar mer tid än vanligt.
– Kommittéarbetet är mycket omfattande. Jag vågar möjligen gissa att det kan vara klart under 2026 och beredning inom EU-kommissionen någon gång 2026-27.
Är industrin mycket negativ i sina remissvar?
– Det finns förståelse för att PFAS utgör ett problem, men man säger också att det är svårt att hitta ersättningsämnen med samma egenskaper.
Kan du säga om det sker någon politisk påverkan på arbetet med förslaget?
– Nej, det är en strikt vetenskaplig process nu, som är fredad från politisk inblandning. Men det är väl ingen hemlighet att det redan sker politisk lobbyism i den här frågan. Och kommissionsordföranden Ursula van der Leyen har tidigare uttalat sig i termer att ”viktiga teknologier inte får drabbas.”
Årets första partiledardebatt speglar den tid vi lever i och det mandat de förtroendevalda i Sveriges riksdag fått av Sveriges väljarkår. Väljarna mandat räcker just nu inte till för en aktiv miljö- och klimatpolitik och det påverkar vår säkerhet negativt.
Som brukligt är inleddes partiledardebatten av statsminister Ulf Kristersson (m). Ett återkommande tema från Kristersson denna månad, som förutom partiledardebatt även innehållit konferensen Folk och Försvar, är att ”Sverige är inte i krig, men det råder heller inte fred”. Själva uttalandet har väckt många frågor. Kristersson hänvisar till cyberangrepp och oklara orsaker till kabelbrott i Östersjön med flera händelser. Själv blev jag uppringd av en dotter sent på kvällen som följt debatten från Tyskland och öppet frågade: Mamma, är Sverige nästan i krig, eller vad menar han?
När man som jag har bakgrund i freds- och konfliktforskningens värld är det inget konstigt att fred kan innebära olika tillstånd. Den norske fredsforskaren Johan Galtung har lagt grunden till stora delar av dagens diskussion kring fred, våld och krig inom forskning och fredsrörelse.
1980 formulerade Galtung ”The basic needs approach” där överlevnad, välfärd, frihet och identitet är de fyra basbehoven. Senare la Galtung till ekologisk balans som ett femte basbehov och menade att summan av dessa fem basbehov definierar fred.
Det här sättet att se på fred gör fredssträvan nära förknippat inte bara med konflikter, utan också med utvecklingsfrågor.
Galtung har utvecklat Gandhis freds- och ickevåldsfilosofi och har formulerat begreppen negativ fred och positiv fred. Negativ fred handlar om frånvaro av personligt, fysiskt, direkt våld. Positiv fred omfattar även avsaknad av indirekt, strukturellt våld såsom politiskt, ekonomiskt, socialt och kulturellt förtryck och exploatering. Det är i termer av positiv fred som mycket arbetet sker inom freds- och konfliktforskning och fredsrörelser såsom exempelvis Svenska Freds.
Statsminister Kristersson nämnde inte freds- och konfliktforskning eller Galtung och fredsrörelsens arbete i sitt inledninganförande i riksdagsdebatten. Han nämnde inte heller det femte basbehovet: ekologisk balans. Det är intressant och notabelt att en statsminister med självklarhet funderar över hoten mot de fyra basbehoven överlevnad, välfärd, frihet och identitet och vill uppmärksamma landets invånare på hoten mot dessa.
Men det är lika notabelt, och skrämmande, att han inte med ett enda ord nämner ekologisk balans, klimat eller miljö. Det femte basbehovet som forskarna sedan 1980-talet skrikit sig hesa för att få politiken att ta till sig och koppla till vår säkerhet. Och ska vi vara rättvisa nämnde inte heller statsministerkandidat Magdalena Andersson (s) något av detta.
Faktum är att detta dröjde till långt ner på listan – partiledarna talar i storleksordning. Kära läsare, det räcker inte att Centerpartiet och Muharrem Demirok och Miljöpartiet med Daniel Helldén vill säkra basbehovet ekologisk balans. Det går inte att bygga en politisk majoritet för förändring då. Väljarnas mandat räcker just nu inte till för en aktiv och fredssäkrande miljö- och klimatpolitik och det påverkar allas vår säkerhet negativt.
Den juletid vi nu lämnar har varit fylld av en mängd skogspolitiska förslag, konstaterar SMB:s Leif Öster som botaniserat lite i utredningarna i sin krönika. Och konstaterar att det är dags att avskaffa skogsvårdslagen, vars blotta namn leder fel. Dess syfte har inte varit att ”vårda” skogen, utan att förse skogsindustrin med råvara. Detta skulle också minska regelkrånglet för skogsägarna.
KRÖNIKA Den nuvarande regeringen har utlovat en kraftig regelförenkling för landets jordbrukare och skogsägare. Och då finns det en 120 år gammal svensk skogslag som bör tas bort. Det handlar om 1903 års skogsvårdslag. Förvisso uppdaterad ett stort antal gånger, men den skulle idag kunna ersättas med några rader i miljöbalken. Miljöbalken gäller redan skogsägare. Det handlar bara om att i en mening tydliggöra att miljöbalkens samrådskrav även gäller vid skogsavverkning. Det skulle öka friheten och minska kringelkrånglet för landets skogsägare.
Skogsvårdslagen är en virkesförsörjningslag
Men detta med ökad frihet till skogsägarna är ingen ny tanke. Redan år 1992 skrev två ledande nationalekonomer, Sören Wibe och Lars Hultkrantz, en rapport till Finansdepartementet. Deras förslag var att ”staten inte ska styra virkesproduktionen utan (enbart) skydda allmänintressen i skogen”. Skogsägarna skulle få sköta skogen mer som man vill, bara höga allmänintressen som naturhänsyn och formella skydd skulle regleras av samhället.
Redan namnet ”Skogsvårdslag” ledde tankarna fel. Lagen var från början och är fortfarande en virkesförsörjningslag. Pådrivande år 1903 var farhågor om en virkesbrist för industrin och därför infördes krav på återväxt av nya träd. Men med dagens virkes- och fastighetspriser ligger det ändå, utan någon lag, i skogsägarnas intresse att det kommer upp nya träd efter avverkning. Och i en studie som gjordes inför dagens skogspolitik sa 95 procent av skogsägarna att de skulle vidta föryngringsåtgärder även om inte lagkravet fanns. Och de där sista fem procenten kommer vara intressanta att följa, för en del kommer ändå få ny skog. Vi behöver mer mångfald i skogen. Släpp skogsägarna fria, för det är vår snart.
Det har varit en skogspolitisk jul
Jul och nyårshelgerna har över, men många skogspolitiska utspel har skett under tiden. Först ut var skogsutredningens delrapport som presenterades timmarna innan svenska folket gick på julledighet. LRF var nöjda, med ett undantag, nämligen att samråd vid avverkning ska baseras på just Miljöbalkens regelverk. Nästa utredning, Artskyddsutredningen, skulle ha presenterats senast på nyårsafton (!) men har ännu inte offentliggjorts.
Det har stormat en hel del kring Miljömålsberedningen efter att KD:s ledamot Carl-Wiktor Svensson i media avslöjat ej förhandlade tankar, idéer och tidiga förslag. Han menar att ”äganderätten (….) är på väg ner i diket”. Ett förslag som Svensson därmed lyckades stoppa var att skydda 1,4 miljoner hektar fjällskog. Tanken var där att privata skogsägare som själva ville sluta bruka sina fjällskogar, skulle ersättas. Hur detta skulle äventyra äganderätten får nog KD förklara för skogsägare som nu inte får ersättning. En intressant beräkning som beredningen har gjort är att virkesbortfallet vid ett skydd av fjällskogarna enbart förväntas bli 80 000 m3sk (skogskubikmeter), vilket motsvarande knappt 0,1 procent av den årliga svenska avverkningen.
Utredningen blev ingen bred kompromiss
Miljömålsberedningens slutförslag ska offentliggöras den 15e februari men har redan presenterats av tidningen ATL. Till slut blev det bara Tidöpartierna som står bakom hela texten . Precis som Skogsutredningens delbetänkande hamnar flera av förslagen under miljöbalken och inte i skogsvårdslagen.
Till sist. Lite kul med 1903 års skogsvårdslag var att Hushållningssällskapen hade krävt en lag redan år 1853 och sedan drev den frågan i 50 långa år. Vi får väl hoppas att det går lite fortare att avveckla lagen.
Fakta: Miljömålsberedningens förslag i korthet:
Miljömålsberedningen vill öka nettoupptaget av växthusgaser så att det år 2030 uppgår till cirka sju miljoner ton. Detta ska ske bland annat genom att staten ersätter markägare för ökad kolinlagring genom skogsgödsling, förlängda omloppstider, återvätning av dikad, mullrik skogsmark eller odling av mellangrödor. Möjligheten att kunna söka nytt, eller förlängt, tillstånd till torvtäkt tas i princip bort från 1 januari 2026. Förslagen medför ett tillfälligt minskat virkesuttag åren 2026-2030 motsvarande 1-3,5 procent av den totala årliga avverkningen i Sverige.
För att skydda den biologiska mångfalden läggs en rad förslag för skydd av natur inklusive skydd av urskog och gammal skog, förvaltning av formellt skyddade områden samt restaurering av natur.
Nytt värmerekordår, ökande utsläpp i Sverige och ett globalt klimat- och miljöarbete som går för långsamt.Men samtidigt visar undersökning efter undersökning att stödet för stora samhällsförändringar– både i Sverige och globalt – är stort och växande. Växer gör även Supermiljöbloggen. Nu vill vi stärka upp vårt grafiska arbete, vår styrelse och vår journalistiska rapportering ytterligare. Är du engagerad i klimat- och miljöfrågor och vill bli en del av arbetet för en hållbar värld? Hör av dig!
Grafiska designers & Sociala medier-redaktör
SMB:s redaktion och roll i klimat- och miljödebatten har genom åren utökats och breddats. Utöver det vi kanske är mest kända för – snabb och insiktsfull nyhetsbevakning – skriver vi numera allt fler längre och mer tidlösa texter, exempelvis granskningar, redogörande artiklar, intervjuer, debattartiklar och veckovisa fristående krönikor. För att stärka vårt genomslag vill vi nu ta ett krafttag kring vår grafiska kommunikation. Utöver att förbättra vårt arbete med sociala medier i allmänhet och Instagram i synnerhet hoppas vi nu även kunna krydda vår rapportering – särskilt våra mer tidlösa artiklar – med skarpare illustrationer och bildmontage.
Vi söker både personer som vill jobba med grafisk design och med sociala medier. De två kan givetvis kombineras, men man kan även ha mer fokus på ett av dem. Hos oss blir du en del av en dynamisk och passionerad grupp som arbetar för att sprida viktig information om klimat och miljö. Oavsett om du brinner för grafisk formgivning, illustrationer, memes eller sociala medier-strategier så får du en ovärderlig plats hos oss.
Precis som för samtliga roller i SMB blir din roll av ideell karaktär. Givetvis förväntar vi oss inte att du lägger ner mer tid än några timmar i veckan. Friheten är stor att forma sin roll själv, i samråd med våra två redaktörer och de andra i det grafiska teamet. Det är av yttersta vikt att vi alla tycker att det vi gör är kul och givande. Eftersom just vårt grafiska arbete är under uppbyggnad är möjligheten att komma med egna idéer stor. Kommunikationen kan vara ’professionell’ och seriös men kan också vara satirisk och spetsig.
Är du en etablerad kommunikatör eller grafiker som vill vara med bidra att bygga upp folkrörelsen för en hållbar framtid som inkluderar alla människor? Eller är du en nyexaminerad eller nuvarande student som behöver en plattform för att utvecklas och stärka ditt CV? Tveka då inte att höra av dig så diskuterar vi vidare!
Skribent på SMB
Som skribent håller du koll på relevanta nyheter och aktuell forskning inom klimat och miljö. Du behöver inte vara proffs och självklart behöver du inte ha koll på alla frågor. Vi har olika intresseområden och man får gärna rikta in sig på ett eller ett par ämnen, till exempel klimat och hälsa, transporter, skog, aktivism, konsumtion eller politik.
Precis som för samtliga roller i SMB blir din roll av ideell karaktär. Givetvis förväntar vi oss inte att du lägger ner mer tid än några timmar i veckan. Som skribent är man en del av organisationens kärna och en viktig kugge i vår klimat- och miljöbevakning med ansvarigt utgivarskap. Vi ser gärna att skribenter är aktiva varje vecka, till exempel genom att skriva, korrekturläsa och delta i diskussionerna. Dock är det helt okej att inte alltid hinna med.
Du behöver inte ha skrivit tidigare. Det viktigaste är att du är engagerad och har viss känsla för skrivande. Alla roller på SMB är i dagsläget ideella och oavlönade och självklart styr din huvudsakliga syssla hur och när du kan engagera dig hos oss. Vi är ett samspelt gäng som hjälps åt, diskuterar och har kul!
Ledamot till styrelsen
Nu finns det möjlighet att bidra till utvecklingen av en av Sveriges största miljösajter! Supermiljöbloggens styrelse söker två ledamöter.
Det är fantastiskt om du har erfarenhet av föreningsarbete, ekonomi eller föra protokoll, men det är inget krav – det viktigaste är att du är noggrann och intresserad av Supermiljöbloggens arbete! Styrelsens säte är i Stockholm, men du kan bo vart du vill.
Styrelsen har (digitalt) möte drygt varannan månad och (digitalt) årsmöte varje år i februari. Däremellan förväntas ledamöterna att lägga ner egen tid på varierande uppgifter. Uppdraget är (liksom allt arbete inom Supermiljöbloggen) helt ideellt och inte arvoderat. Det vi kan erbjuda är däremot erfarenhet, ett bredare nätverk och inflytande. Du får en möjlighet att bidra och forma Supermiljöbloggens prisbelönta arbete och strävan för en bättre värld. Det är väl inte så pjåkigt, ändå?
Ansökan
Skicka ett mejl med ämnet ”Ansökan” och berätta lite om dig själv, t.ex:
Vem du är (sysselsättning, bostadsort, intressen, osv.)
Vad du har för erfarenheter/kunskaper (utbildning, ideella eller professionella engagemang, osv.)
Varför du vill bli en del av SMB och vilken roll du är intresserad av
Det spelar ingen roll var du bor – vi är utspridda över landet och samarbetar digitalt!
Om SMB
SMB gör nyhetstexter, analyser, opinionstexter, intervjuer och granskningar. Vi skriver om svensk och internationell klimat- och miljöpolitik, nya forskningsresultat, klimat- och miljöupprop och aktuella klimathändelser. På vår sajt publicerar vi även debattartiklar och fristående krönikor från etablerade röster inom bland annat transporter, skog, näringsliv, forskning, politik och psykologi.
Sedan starten 2010 har SMB drivits ideellt och oberoende. SMB debatterar för klimatet och miljön och vill bidra till ökad förståelse och ökat engagemang. Många av våra texter får stort genomslag och SMB:s medlemmar har medverkat i debatter, paneler, radioinslag och upprop. Vi har ansvarigt utgivarskap och är partipolitiskt obundna.
SMB är en medlemsbaseradförening med styrelse och redaktion. Redaktionen består i dagsläget av två redaktörer och åtta skribenter (redaktörerna skriver också texter). Utöver det har vi sex gästkrönikörer: etablerade röster inom bl.a. energi, skog, transporter och psykologi. Vi samverkar för det mesta digitalt men anordnar åtminstone två SMB-dagar varje år för de som har tid.
Tidigare SMB:are har gått vidare till spännande roller inom politik, journalistik och miljörörelsen. Att vara en del av Supermiljöbloggen innebär att man är med i ett glatt och kunnigt gäng som vill förbättra världen, att man får ett utökat nätverk och att man stärker sin erfarenhetsbank. Men framförallt har vi kul tillsammans, för en hållbar framtid.
2024 slår alla tidigare värmerekord och blir första året som den globala medeltemperaturen överstiger 1,5 grader över förindustriell nivå. “Utvecklingen är djupt oroväckande”, säger Johan Rockström, klimatforskare och chef för Potsdam-institutet i Tyskland.
Fjolårets medeltemperatur slog värmerekordet 2023 med 0,12 grader. Det visar en ny rapport från den europeiska klimattjänsten Copernicus. Den globala medeltemperaturen låg under 2024 på 15,1 grader. Det är 1,6 grader över den förindustriella nivån från år 1850-1900.
Copernicus statistik visar att nästan alla platser i värden upplevde varmare temperaturer. Under år 2024, liksom 2023, bidrog tropikerna och de norra mellanbreddgraderna till de största globala temperaturavvikelserna.
Kartan visar avvikelser i ytluftens temperatur 2024, i förhånande till genomsnitten för perioden 1991–200. Foto : Copernicus
Europa upplevde det varmaste året någonsin, med en medeltemperatur på 10,69 grader. Samtidigt har kontinenten sett flera klimatkatastrofer under 2024. Med bland annat kraftiga regnoväder som lett till extremöversvämningar i Tyskland i maj och Spanien i oktober, och i Portugal ledde de torra klimatet till skogsbränder runt om i landet.
Vi vacklar nu på gränsen till att klara 1,5-gradersnivån som definieras i Parisavtalet och genomsnittet för de två senaste åren ligger redan över denna nivå, säger Samatha Burgess som är strategisk klimatchef vid EU:s Copernicus till Europaportalen .
Regeringarna som skrev under Parisavtalet 2015 lovade att förhindra den globala medeltemperaturen från att överstiga 2 grader, med ett mål på 1,5 grader. Trots att det fortfarande går att uppnå Parisavtalets mål, rör vi oss allt närmre gränsen.
Vi kan inte utesluta att vi slår igenom 1,5 graders-gränsen snabbare än vad vi hade förväntat oss och då vet vi att det kommer kosta oss människors lidande och ekonomiskt på global nivå, säger Johan Rockström till SVT.
Skydda Skogen avslöjar500 fall där skogsbolaget SCA avverkat skyddsvärd skog i norra Sverige. Företaget själva påpekar att de följer regler och lagar för skogsbruk, men Skydda Skogen riktar stark kritik mot sättet SCA bedriver sitt skogsbruk.
SCA är både Sveriges och EUs största privata skogsägare, och utöver egna andelar kommer runt 50 procent av deras virke från små privata skogsägare eller andra företag. Organisationen Skydda Skogen har tittat på slutaavverkningar som SCA gjort de senaste 25 åren, och presenterar nu 500 fall där kalavverkning gjorts eller planeras att göra i skogar av högt naturvärde, med rödlistade eller fridlysta arter.
– Vår analys visar också att över en tredjedel av deras avverkningsanmälningar ligger i kontinuitetsskogar. Sådana skogar, som aldrig tidigare varit kalavverkade, råder det redan brist på i landet. För varje sådan avverkning förstörs uråldriga ekosystem och livsmiljöer för hotade arter försvinner för alltid, säger rapportförfattaren Daniel Rutschman.
Kartan visar delar av Sollefteå, Strömsund och Ragunda kommun. Längst till vänster är SCAs skogsinnehav markerade i rött. Grönt symboliserar kontinuitetsskog (som aldrig avverkats) och gula fält visar avverkade områden. Sedan den fullskaliga introduktionen av kalavverkning har 88 procent av denna yta kalhuggits. Illustration: Jon Andersson/Skydda Skogen.
Dialog mellan miljörörelse och företag saknas
Det är flera miljöorganisationer som länge kritiserat just SCAs skogsbruk. Inför årsstämman i fjol var Greenpeace, Fridays For Future och Skydda Skogen m fl på plats utanför huvudkontoret i Sundsvall, och överlämnade ett öppet brev tillsammans med inventeringsrapporter som gjorts av SCAs skogar.
– Miljörörelsens fältinventeringar baseras nästan uteslutande på ideellt arbete, och bara en mycket liten bråkdel av de tusentals hektar som SCA avverkar varje år hinns med att inventeras, säger Daniel Rutschman.
Ola Kårén, skogsskötselchef, påpekar att granskningen tar upp 500 av cirka 50 000 avverkningsanmälningar som SCA gjort de senaste 25 åren. Detta ger därför en felaktig bild av företagets arbete, menar han i en skriftlig kommentar till SMB. Samma svar går även att läsa i ett pressmeddelande på företagets webbplats som respons till en ledartext i Aftonbladet.
Daniel Rutschman på Skydda Skogen berättar att företaget inte verkar vilja ha någon dialog med miljörörelsen längre. Länge har olika organisationer försökt påverka genom att skicka in skrivelser och inventeringsrapporter till SCA, men bara fått standardsvar eller ingen återkoppling alls.
Aktivistarbetet ogiltigförklaras
Ola Kårén på SCA skriver att företaget “fortsätter balansera olika intressen för att bidra till både naturvård och samhällsnytta, samtidigt som vi står emot försök från aktivistorganisationer att stifta egna lagar och regler”. Denna formulering tolkar Daniel Rutschman på Skydda Skogen som ett sätt att ogiltigförklara miljörörelsens arbete.
– Det här är något relativt nytt angreppssätt från skogsindustrin och markägarlobbyn, i alla fall på den skala det varit de senaste månaderna. Istället för att diskutera sakfrågorna försöker man utmåla organisationer eller engagerade privatpersoner som antidemokratiska och extremistiska, förklarar Daniel Rutschman på Skydda Skogen.
Skydda Skogen hoppas att rapporten ska öka medvetenheten hos allmänheten, beslutfattare och SCAs kunder över vad som pågår i den svenska skogen. Hela rapporten finns att läsa här.
En av avverkningarna i Ragunda, Jämtlands län, som Skydda Skogen har med på listan ”500 misstag” om SCAs skogsbruk. Foto: Skydda Skogen
Ett kompromissförslag i miljömålsberedningen om att skydda landets naturskogar föll under tisdagen när slutprotokollet skulle justeras. Orsaken var att det plötsligt och oväntat övergavs av M:s och L:s ledamöter. Skogarna får nu inget ökat skydd alls, samtidigt som EU:s nya restaureringslag ändå kommer att hindra ägare till naturskogar att avverka dem.
– Det som hände var ett totalt haveri. I ett sent skede har Tidöpartierna gjort upp om att skrota de positiva förslag som lades fast i en uppgörelse om naturskogarna. Och det innebär att varken utredningens direktiv eller EU:s bestämmelser följs, säger MP-ledamoten i utredningen, Maria Gardfjell till SMB.
Hon skriver nu på en skarp reservation till slutdokumentet. Och ifrågasätter rent ut meningen med statliga utredningar om, som hon säger ”Tidöpartierna dikterar vad utredningar ska komma fram till, eller som nu stryker bärande förslag vid slutjusteringen.”
”Viktigt med förankring i riksdagen”
Beredningen, med en ledamot från varje parti, samt liberalen Lars Tysklind som ordförande, tillsattes i mars i fjol av klimat- och miljöminister Romina Pourmokthari (L). Hon betonade då utredningens vikt och behovet av ”förankring i riksdagen.”
Miljömålsberedningen har nu ett viktigt uppdrag att analysera och ta fram förslag som både stärker klimatarbetet och skyddet av biologisk mångfald på ett integrerat sätt, sa hon när uppdraget presenterades.
En stötesten i utredningens arbete har varit hur landets kvarvarande naturskogar, som alltså hittills inte avverkats med sedvanlig kalhuggning, ska hanteras. Viljorna har spretat, men sent under hösten uppnåddes en kompromiss mellan Tidöpartierna M och L, samt S och C med skrivningar som innebar visst skydd för dessa allt mer utsatta arealer.
Vad som hände under tisdagen, enligt både Maria Gardfjell samt S-ledamoten i utredningen, Joakim Järrebring, var att M och L meddelade att man lämnar kompromissförslaget. Järrebring, som uttalar sig för TT, säger att det nya förslaget som nu samtliga Tidöpartier ansluter sig till gör att vare sig skyddet av biologisk mångfald i skogarna eller kravet på ökad kollagring uppnås.
Skyddskravet frångås genom en teknikalitet som handlar om hur naturskogar definieras. Dessa beskrivs i det nya slutdokumentet från beredningen som skog som är ”genomsnittligt 180 år gammal”. Det saknas dock kunskap och gängse underlag för att fastställa vilka skogar det skulle röra sig om och hur stora dessa är.
– Detta innebär att nu liggande förslag helt enkelt inte leder till något extra skydd alls. Och det leder även till fortsatt konflikt mellan Sveriges skogspolitik och EU:s restaureringslag som ju faktiskt gäller nu, säger Maria Gardfjell.
”Uppenbart med påtryckningar från regeringen”
Enligt miljöpartisten är det ”uppenbart” att M- och L-representanter i miljömålsberedningen utsatts för hård press från regeringshåll att överge kompromissen.
– Ja, vår ordförande har själv sagt att han haft politiska möten på regeringskansliet och det var uppenbart att han ändrade sin uppfattning om att följa utredningsdirektiven efter det, säger Maria Gardfjell.
SMB har vänt sig till Lars Tysklind och bett honom kommentera uppgiften, samt frågat om utredningens förslag nu innebär att ägare av svensk naturskog riskerar att varken få ersättning eller få avverka. Och fått följande skriftliga svar:
Fram till överlämnandet av betänkandet i mitten av februari avstår jag att kommentera sakfrågorna. Sen vill jag vara tydlig med att jag inte utsatts för några som helst ”åthutningar” från regeringskansliet. Eftersom Miljömålsberedningen är en parlamentarisk utredning med ledamöter från samtliga riksdagspartier är det där den politiska diskussionen sker.
Av formella skäl kommer slutjusteringen av miljömålsberedningens förslag ske på fredag denna vecka. Orsaken är att ändringarna i förslaget under tisdagen var så omfattande att vissa skrivningar i konsekvensanalysen måste formuleras om.
←Tipsa!
Tipsa oss
Har du något du tror vi missat och kanske borde skriva om? Vi tar tacksamt emot alla tips du kan bidra med. Maila direkt till tips@supermiljobloggen.se eller fyll i formuläret nedan.
SMB kämpar för en hållbar framtid. Sedan starten 2010 har vår ideella redaktion drivit miljödebatten framåt genom nyhetsbevakning och granskningar. Nu vill vi utveckla vårt arbete – och vi hoppas att du vill hjälpa oss.
